Angående pensionering av vissa i lånt försvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
1924-01-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:27, Angående pensionering av vissa i lånt försvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
1
tf:r 27.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i lånt försvarets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 25 januari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—7:o hemställt.
GUSTAF.
Cad Malmroth.
Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 januari 1924.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks
von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Malmroth, Hasselrot,
Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Malmroth anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande
av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut
anställda personer samt anför därvid följande:
l:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 18 mars 1923 dagtecknad skrift bär
förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendenturverkstäder
Olof Svensson gjort ansökning om erhållande av pension.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 23 käft. (Nr 27—28.) 152 24
Ang. pension
åt förre skräddarmästaren
O. Svensson.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson är född den 18 december
1848; att han, efter att sedan år 1870 å egen verkstad vid Ljungbjhed
hava utfört erforderligt skrädderiarbete för Skånska husarregementets
rusthållares räkning, under åren 1885—1898 med av nämnda regemente
tillhandahållna materialier verkställt allt för regementet behövligt skrädderiarbete
samt därvid åtnjutit ersättning enligt särskild taxa; att, efter det beklädnadsleveranserna
till regementet från och med år 1899 utbjudits å entreprenad,
Svensson i egenskap av entreprenör till november 1902 omhänderhaft
så - gott som all nytillverkning av regementets uniformer av äldre
modell samt dessutom ombesörjt förekommande reparations- och lagningsarbeten
av beklädnadspersedlar för regementet dels i egen verkstad och
dels i kronan tillhöriga lokaler; att han därefter intill regementets garnisonering
år 1909 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid regementets
intendenturverkstäder, varvid han åtnjutit viss avlöning från regementet;
att han även sedermera utfört skrädderiarbete för regementets räkning; att
han under en följd av år vid särskilda tillfällen biträtt regementsförvaltningen
vid persedelbesiktningar; att han skött det honom anförtrodda arbetet
på ett förtjänstfullt sätt och städse vinnlagt sig om regementets
bästa; samt att han är i stort behov av ekonomiskt understöd.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 17 augusti 1923 avgivit
utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att Svensson visserligen under större
delen av den tid, han arbetat för regementets räkning, icke innehaft direkt
statsanställning, utan i stor utsträckning å egen verkstad vid Ljungbyhed
arbetat i egenskap av entreprenör åt regementet. Emellertid hade i åtskilliga
fall även dylikt arbete tillgodoräknats vederbörande för erhållande
av pension. Sålunda hade 1919 års riksdag beviljat förre skomakarmästaren
vid Göta artilleriregemente August Holmberg en årlig pension
av 1,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 42:o), och syntes
Holmbergs och Svenssons arbeten vid respektive regementen kunna i
många hänseenden likställas.
Då Svensson syntes hava ägnat hela sin verksamhet åt Skånska husarregementet
och han nu vore i stort behov av understöd, funne departementet
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något
understöd från statens sida bereddes honom för hans återstående levnad.
I fråga om storleken av dylikt understöd syntes det departementet, som
om Svensson med hänsyn till arten av hans arbete borde erhålla understöd
till lika stort årligt belopp, som i allmänhet plägat beviljas åt föreståndare
och förmän vid kronans verkstäder, eller till ett belopp icke
understigande 800 kronor och icke överstigande 1,000 kronor. Med
hänsyn till att Svensson under en tid av allenast omkring 7 år varit fast
anställd såsom föreståndare för Skånska husarregementets skrädderiverkstäder,
syntes likväl högre årlig pension än 800 kronor icke böra tillerkännas
honom. Pensionen torde böra utgå från och med år 1924. På
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
grund av vad intendentsdepartem.entet sålunda anfört hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Svensson
finge från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.
I ärendet har statskontoret den 22 september 1923 avgivit utlåtande
samt därvid anfört, att statskontoret, med hänsyn till de i detta fall föreliggande
omständigheter, vilka syntes kunna anses jämförliga med dem,
som föranlett till beviljande år 1919 av pension åt ovan bemälde Holmberg,
funne sig kunna tillstyrka, att pension av statsmedel bereddes
Svensson, och hade statskontoret icke annat att erinra mot vad arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagit, än att pensionen syntes böra
utgå från och med månaden näst efter den, då Svensson upphörde att
arbeta för Skånska husarregementets räkning, dock tidigast från ingången
av år 1924.
I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att Svensson
beredes en årlig pension av 800 kronor. I fråga om tiden för pensionens
utgående ansluter jag mig till statskontorets förslag. På grund härav och
under förmälan att, enligt vad jag under hand inhämtat, Svensson fortfarande
utför arbete för regementets räkning, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets
intendenturverkstäder Olof Svensson må från och med månaden
näst efter den, då han upphör att arbeta för regementets
räkning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.
2:o.
Uti en den 24 april 1923 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila
personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande avpension
åt skomakeriföreståndaren vid Södermanlands regementes intendenturverkstäder
Karl Emil Löfgren.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfgren är född den 8 maj
1858; att han sedan den 1 mars 1903 varit anställd såsom föreståndare
för Södermanlands regementes skomakeriverkstad; att han under de senare
åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,675 kronor för år; att han åtnjuter
årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor; att
han lider av dövhet och funktionella hjärtbesvär, i följd varav han ej längre
kan bibehålla sin anställning vid regementet; samt att han fullgjort sina
tjänsteåligganden vid regementet till belåtenhet, ehuru under de senare
åren med viss svårighet på grund av starkt tilltagande dövhet.
Ang.
pension åt
förre skomakeriföreståndaren
K. E.
Löfgren.
4
Kung!. Maj:ts proposition nr 27.
Arméförvaltningens intendentsdepartement liar den 5 juni 1923 avgivit
utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att departementet i betraktande
av Löfgrens väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det varmed
rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställa
ning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet, att åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit
förmans ställning, i allmänhet plägat beviljas årliga pensioner å 800 ä 1,000
kronor. Med hänsyn till Löfgrens här ifrågavarande jämförelsevis korta anställningstid,
omfattande endast något mer än 20 år, ansåge departementet sig böra
åt Löfgren föreslå eu pension, som med inräknande av det underhåll, han
uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, uppginge till 800 kronor för
år. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Löfgren finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp, som,
med inräknande av det underhåll för år, han åtnjöte från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppginge till 800 kronor.
I ärendet har statskontoret den 10 juli 1923 avgivit utlåtande och därvid
anfört, att goda skäl syntes föreligga att bereda någon pension av
statsmedel åt Löfgren, när han till följd av sjuklighet och dövhet nödgades
lämna sin anställning såsom skomakeriföreståndare vid Södermanlands
regementes intendenturverkstäder. På grund härav finge statskontoret,
som icke hade något att erinra mot intendentsdepartementets förslag
i fråga om pensionens storlek, tillstyrka, att framställning i ämnet
förelädes riksdagen.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då, enligt vad jag
under hand inhämtat, Löfgren avgått från sin ifrågavarande anställning
med utgången av maj månad 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skomakeriföreståndaren vid Södermanlands regementes
intendenturverkstäder Karl Emil Löfgren må från
och med den 1 juni 1923 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till
så stort belopp, att pensionen jämte vad av honom åtnjutes
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt
800 kronor.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
3:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juli 1923 har chefen för Norrlands pension
artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt sko- makarmästamakarmästaren
vid regementets intendenturverkstäder Carl August Pettersson, p^tersstn
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson är född den IT
februari 1853; att han den 1 april 1900 anställts såsom skomakare vid Norrlands
artilleriregementes intendenturverkstäder och där sedan den 1 januari
1913 tjänstgjort såsom skomakarmästare; att han vid regementet uppburit
en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,980 kronor för år;
att han lider av åderförkalkning, med åtföljande kraftlöshet och svindel,
på grund varav hans arbetsförmåga är mycket obetydlig; samt att han.
som tilldelats Patriotiska sällskapets medalj i silver, alltid utfört sina
tjänsteåligganden vid regementet på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt
sätt och i övrigt ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som
utom tjänsten.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 13 juli 1923 a\givit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av
Petterssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då
han på grund av ålder och sjukdom inom kort nödgades lämna sin anställning
vid regementet, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från regementet komme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I
fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet, att pensioner
å 800 ä 1,000 kronor i allmänhet plägat beviljas vid armén anställda
arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till Petterssons
jämförelsevis korta anställningstid såsom förman, omkring 10 år,
samt jämväl i betraktande därav, att han vid sitt inträde i tjänst vid
regementet varit över 47 år gammal, ansåge sig departementet böra åt
Pettersson föreslå en pension av 800 kronor för år. Pa grund härav hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Pettersson finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle
avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.
I ärendet har statskontoret den 3 september 1923 avgivit utlåtande
samt därvid tillstyrkt bifall till den av arméförvaltningens intendentsdepartement
gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då, enligt vad jag
under hand inhämtat, Petterssons anställning vid regementet upphört med
Ang. pension
åt förre fästningsbyggnadsarbetaren
A. Edlund.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
utgången av år 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre skomakarmästaren vid Norrlands artilleriregementes
intendenturverkstäder Carl August Pettersson må
från och med den 1 januari 1924 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 800 kronor.
4:o.
Uti en till arméförvaltningens fortitikationsdepartement ställd, den 28
juli 1923 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad
Anders Edlund gjort ansökning om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edlund är född den 29 mars
1859; att han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader från våren
1890 till och med utgången av år 1894 samt vid statens järnvägars ångsåg
i Nuortikon från och med år 1895 till och med år 1897; att han
med vissa mindre uppehåll på grund av arbetsbrist eller sjukdom haft
anställning vid Bodens fästningsbyggnad under tiden juli 1903—september
1922; att han under åren 1918—1922 uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,200 kronor för år;
att hans arbetsförmåga är nedsatt på grund av ålder och sjukdom; att
han har att försörja hustru och eu fullvuxen dotter, som är mindre vetande;
samt att han under sin anställning vid Bodens fästningsbyggnad
ådagalagt god arbetsskicklighet, mycket god flit och mycket gott uppförande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj.t den 22 september
1923 anfört, att departementet, med anledning av vad i ärendet förekommit,
ansåge billigt, att Edlund genom pension bereddes någon hjälp
till livsuppehälle under sin återstående livstid. Med hänsyn till Edlunds
tjänstetid och de av honom uppburna löneförmåner ävensom till de belopp,
riksdagen förut beviljat med Edlund jämställda arbetare i statens
tjänst, ansåge sig departementet böra föreslå, att Edlund beviljades en pension
av 500 kronor om året. Fortifikationsdepartementet hemställde alltså,
att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Edlund under hans återstående livstid en årlig pension av 500
kronor, att utgå från och med den 1 januari 1924.
Statskontoret har den 6 oktober 1923 avgivit utlåtande i ärendet samt
därvid anfört, att på grund av i ärendet förebragta omständigheter goda
skäl finge anses föreligga för beredande av pension av statsmedel åt Edlund.
Beträffande storleken av pensionsbeloppet ville statskontoret framhålla,
att enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) pension till
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
vid statens järnvägsbyggnader eller statens vattenfallsverks byggnadsår delning
anställd förman eller arbetare, som inneliade 25 29 tjänstår, utginge
med 450 kronor. På grund härav kunde statskontoret icke tillstyrka, att
åt Edlund utverkades pension med högre belopp än 450 kronor årligen.
I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att pension
av statsmedel beredes Edlund. Beträffande pensionsbeloppets storlek ansluter
jag mig till statskontorets förslag. Pensionen torde, på sätt arméförvaltningens
fortifikationsdepartement ifrågasatt, böra utgå från och med
den 1 januari 1924.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad Anders
Edlund må från och med den 1 januari 1924 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 450 kronor.
5:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 4 september
1923 har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om beredande av
pension åt tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation Karl Johan Holm och
Frans August Gustavsson Lans.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Holm, att han är född den 19 november 1848; att han varit
soldat vid Skaraborgs regemente under tiden 28 september 1869 16
september 1901; att han därvid den 16 september 1899 antagits såsom
vaktare vid Karlsborgs tygstations kruthus och såsom sådan tjänstgjort till
den 1 februari 1906, alltsedan vilken dag han är anställd vid tygstationen såsom
tygarbetare; att han under år 1922 vid tygstationen uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,534 kronor 38 öre; att
han åtnjuter understöd från Vadstena krigsmanshuskassa med 200 kronor
för år; att han har sjuklig hustru och en till arbete oförmögen dotter;
att han på grund av genom ålder och sjukdom (åderförkalkning) nedsatta
kroppskrafter är ur stånd att fullgöra sina åligganden vid tygstationen och
för framtiden oförmögen att genom arbete försörja sig och sin familj, samt
att han, som innehar medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, såväl
i sitt uppförande som i sitt arbete vid tygstationen gjort sig förtjänt a\
högsta vitsord;
beträffande Lans, att han är född den 18 december 1862; att han från den
1 september 1882 under tre år tjänat vid Göta artilleriregemente; att han
därefter varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad, till eu början tillfälligt
och sedermera från och med den 1 januari 1899 stad^aiande,
under tillsammans 18 år 4 månader, ävensom att han alltsedan den 26
mars 1906 innehar anställning såsom tygarbetare vid Karlsborgs tyg
-
Ang. pension
åt tygarbetarna
K. J. Holm
och F. A G.
Lans.
8 .Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
station; att han under år 1922 vid tygstationen uppburit en avlöning
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,965 kronor 23 öre; att lian på
grund av genom ålder och sjukdom (åderbråck i båda benen) nedsatta
kroppskrafter är ur stånd att fullgöra sina göromål vid tygstationen och
för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig; samt att han, som
innehar medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, såväl i sitt uppförande
som i sitt arbete vid tygstationen gjort sig förtjänt av högsta vitsord.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1923
anfört, att departementet ansåge billigt, att Holm och Lans bereddes någon
hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet. Med hänsyn till Holms och
Lans’ levnadsålder och tjänstetid samt till de belopp, riksdagen i liknande
fall beviljat med dem likställda arbetare, ansåge sig departementet böra
föreslå en årlig pension åt vardera av Holm och Lans å 500 kronor,
och syntes därvid nämnda pensionsbelopp för Holms vidkommande i betraktande
av dennes långa tjänstetid och höga ålder böra oavkortat tillkomma
honom, så att avdrag ej gjordes för det understöd han åtnjöte från
"Vadstena krigsmansliuskassa. På grund härav hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att från allmänna indragningsstaten
bevilja vardera av Holm och Lans en årlig pension av 500 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, då vederbörande erhölle
avsked från sin anställning vid Karlsborgs tygstation.
Statskontoret har den 9 oktober 1923 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid på de av arméförvaltningens artilleridepartement anförda skäl hemställt
om utverkande åt Holm av pension till så stort belopp, att densamma
jämte honom tillkommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa
uppginge till 700 kronor årligen. Vad beträffade Lans, syntes det
statskontoret, att denne närmast vore att jämställa med grovarbetare. På
grund härav och med hänsyn till hans tjänstetid syntes pension böra tillerkännas
honom med 550 kronor årligen eller så stort belopp, som under
liknande omständigheter enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)
skulle tillkomma arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att pensioner
av statsmedel beredas Holm och Lans efter erhållet avsked. Beträffande
pensionsbeloppens storlek ansluter jag mig till statskontorets ståndpunkt.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation
Karl Johan Holm och Frans August Gustavsson Lans må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin åter
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
9
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig
pension, Holm med så stort belopp, att pensionen jämte
vad till honom må utgå från Vadstena krigsmanshuskassa
uppgår till sammanlagt 700 kronor, och Lans med 550 kronor.
6:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1923 har cliefen för
Svea artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt
förra tvätterskan vid regementet Lovisa Fredrika Magnusson, född Jansdotter.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tvätterskan Magnusson, som
är född den 9 juli 1852, är hustru till arbetaren A. W. Magnusson; att
hon under tiden 1 oktober 1892—31 december 1917 varit anställd såsom
förestånderska vid regementets tvättinrättning samt därefter tjänstgjort såsom
maskintvätterska vid regementet, vilken sistberörda befattning hon
lämnat med utgången av september månad 1923; att hon under åren 1918
—1922 från regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor för år; att hon lider av
ålderdomssvaghet samt kronisk knäledsåkomma, på grund varav hennes
arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; att hon alltid på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt fullgjort sina åligganden vid regementet; samt att mannen
Magnusson, med vilken hon icke sammanbott på flera år och vilken för
sitt uppehälle tidvis varit hänvisad till arbetsinrättning, icke på de senaste
elva åren lämnat hustrun något som helst bidrag till bestridande av hennes
levnadskostnader.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för Svea
artilleriregemente gjorda framställningen.
I utlåtande den 9 november 1923 har armé förvaltningens intendentsdepartement
anfört, att departementet i betraktande av tvätterskan Magnussons
långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då hon på
grund av ålder och sjukdom nödgats lämna sin anställning vid regementet
samt med hänsyn slutligen därtill, att hon ej syntes av sin man kunna
erhålla något bidrag till sin försörjning, funne det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att något understöd från statens sida bereddes
henne för hennes återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de senare
åren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som
Magnusson pensioner från allmänna indragningsstaten. Sålunda hade 1921
års riksdag, med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition nr 97 därom gjord
framställning, tillerkänt städerskan och portvakten vid navigationsskolan i
Stockholm Hilda Sofia Westergren, född Larsson, vilken varit anställd vid
nämnda skola i mer än 30 år, pension å allmänna indragningsstaten med
500 kronor årligen (riksdagens skrivelse nr 322, punkt 17). Då Magnusson
Ang. pension
åt förra
tvätterskan
L. F.
Maqnusson,
född
Jansdotter.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 27.
med avseende å anställningstidens längd och avlöningsförhållanden m. m.
syntes kunna likställas med Westergren, ansåge departementet, att Magnusson
borde tillerkännas samma pensionsbelopp, som beviljats Westergren, eller
500 kronor för år, och syntes pensionen böra utgå från och med oktober
månad 1923. På grund härav hemställde intendentsdepartementet, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Magnusson finge från
och med oktober månad 1923 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har den 7 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att då det icke syntes vara något att erinra mot det föreslagna
pensionsbeloppet, 500 kronor, ämbetsverket tillstyrkte den av arméförvaltningens
intendentsdepartement gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Svea artilleriregemente Lovisa
Fredrika Magnusson, född Jansdotter, må från och med
den 1 oktober 1923 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500
kronor.
7 :o.
Ang. pension I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 5 oktober
åt färre 1923 har fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg hemställt, att departementet
byggnads- måtte utverka pension åt arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Claes
C Johans- IJ^nus Johansson.
son. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 22
februari 1862; att han haft anställning vid Karlsborgs fästningsbyggnad
dels åren 1882 och 1883 under tiden 1 maj—30 september respektive
1 maj—29 september dels ock under tiden 23 januari 1884—24 oktober
1886, samt att han alltsedan den 15 februari 1887 varit anställd vid
nämnda fästningsbyggnad; att hans avlöningsförmåner under åren 1918—
1922, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,500 kronor
för år; att Johansson, som har hustru att försörja och för sitt uppehälle
är helt beroende av sitt arbete, på grund av kronisk hjärt- och kärlsjukdom
är oförmögen att fullgöra de med hans anställning vid fästningsbyggnaden
förenade göromål; samt att han, vilken år 1917 tilldelats
medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin anställning vid fästningsbyggnaden
städse med största plikttrohet fullgjort sina åligganden och
iakttagit ett i allo hedrande uppförande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1923
Kungl. Majds proposition nr 27.
11
anfört, att departementet med anledning av vad i ärendet förekommit
funne det billigt, att Johansson genom pension bereddes någon hjälp till
livsuppehälle under sin återstående levnad. Med hänsyn till Johanssons
långa tjänstetid och de av honom uppburna löneförmånerna ävensom de
belopp, riksdagen förut beviljat med Johansson jämställda arbetare i statens
tjänst, ansåge departementet sig böra föreslå, att Johansson beviljades
en pension av 600 kronor för år. Fortifikationsdepartementet hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Johansson under hans återstående livstid en årlig pension
av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1924.
Statskontoret, som den 27 november 1923 häröver avgivit utlåtande, har
anfört, att det på grund av i ärendet förebragta omständigheter syntes
ämbetsverket skäligt, att åt Johansson utverkades pension till det av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement föreslagna beloppet av 600 kronor
årligen, motsvarande det pensionsbelopp, som jämlikt föreskrift i kungörelsen
den 8 november 1918, nr 859, tillkomme vid statens järnvägsbyggnader
eller statens vattenfallsverks byggnadsavdelning anställd förman
eller arbetare, vilken i likhet med Johansson uppnått 60 levnadsår och
räknade minst 40 tjänstår.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Johansson beredes pension
med 600 kronor årligen. Då, enligt vad jag under hand inhämtat,
Johansson uppburit sjukavlöning intill den 15 november 1923, från och
med vilken dag han kan anses hava avgått från sin ifrågavarande anställning,
torde pensionen till honom böra utgå från och med december månad
samma år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Claes
Linus Johansson må från och med den 1 december 1923
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o— 7:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Tor Ericsson-Ärje.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1924:9 Bankoutskottets utlåtande Nr 9 s. 5 i texten