Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i lånt försvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

1924-01-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:27, Angående pensionering av vissa i lånt försvarets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

1

tf:r 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i lånt försvarets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 25 januari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—7:o hemställt.

GUSTAF.

Cad Malmroth.

Utdrag av protokollet Över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks

von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Malmroth, Hasselrot,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut

anställda personer samt anför därvid följande:

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 18 mars 1923 dagtecknad skrift bär

förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets intendenturverkstäder

Olof Svensson gjort ansökning om erhållande av pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 23 käft. (Nr 27—28.) 152 24

Ang. pension

åt förre skräddarmästaren

O. Svensson.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson är född den 18 december

1848; att han, efter att sedan år 1870 å egen verkstad vid Ljungbjhed

hava utfört erforderligt skrädderiarbete för Skånska husarregementets

rusthållares räkning, under åren 1885—1898 med av nämnda regemente

tillhandahållna materialier verkställt allt för regementet behövligt skrädderiarbete

samt därvid åtnjutit ersättning enligt särskild taxa; att, efter det beklädnadsleveranserna

till regementet från och med år 1899 utbjudits å entreprenad,

Svensson i egenskap av entreprenör till november 1902 omhänderhaft

så - gott som all nytillverkning av regementets uniformer av äldre

modell samt dessutom ombesörjt förekommande reparations- och lagningsarbeten

av beklädnadspersedlar för regementet dels i egen verkstad och

dels i kronan tillhöriga lokaler; att han därefter intill regementets garnisonering

år 1909 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid regementets

intendenturverkstäder, varvid han åtnjutit viss avlöning från regementet;

att han även sedermera utfört skrädderiarbete för regementets räkning; att

han under en följd av år vid särskilda tillfällen biträtt regementsförvaltningen

vid persedelbesiktningar; att han skött det honom anförtrodda arbetet

på ett förtjänstfullt sätt och städse vinnlagt sig om regementets

bästa; samt att han är i stort behov av ekonomiskt understöd.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 17 augusti 1923 avgivit

utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att Svensson visserligen under större

delen av den tid, han arbetat för regementets räkning, icke innehaft direkt

statsanställning, utan i stor utsträckning å egen verkstad vid Ljungbyhed

arbetat i egenskap av entreprenör åt regementet. Emellertid hade i åtskilliga

fall även dylikt arbete tillgodoräknats vederbörande för erhållande

av pension. Sålunda hade 1919 års riksdag beviljat förre skomakarmästaren

vid Göta artilleriregemente August Holmberg en årlig pension

av 1,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 42:o), och syntes

Holmbergs och Svenssons arbeten vid respektive regementen kunna i

många hänseenden likställas.

Då Svensson syntes hava ägnat hela sin verksamhet åt Skånska husarregementet

och han nu vore i stort behov av understöd, funne departementet

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något

understöd från statens sida bereddes honom för hans återstående levnad.

I fråga om storleken av dylikt understöd syntes det departementet, som

om Svensson med hänsyn till arten av hans arbete borde erhålla understöd

till lika stort årligt belopp, som i allmänhet plägat beviljas åt föreståndare

och förmän vid kronans verkstäder, eller till ett belopp icke

understigande 800 kronor och icke överstigande 1,000 kronor. Med

hänsyn till att Svensson under en tid av allenast omkring 7 år varit fast

anställd såsom föreståndare för Skånska husarregementets skrädderiverkstäder,

syntes likväl högre årlig pension än 800 kronor icke böra tillerkännas

honom. Pensionen torde böra utgå från och med år 1924. På

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

grund av vad intendentsdepartem.entet sålunda anfört hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Svensson

finge från och med den 1 januari 1924 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.

I ärendet har statskontoret den 22 september 1923 avgivit utlåtande

samt därvid anfört, att statskontoret, med hänsyn till de i detta fall föreliggande

omständigheter, vilka syntes kunna anses jämförliga med dem,

som föranlett till beviljande år 1919 av pension åt ovan bemälde Holmberg,

funne sig kunna tillstyrka, att pension av statsmedel bereddes

Svensson, och hade statskontoret icke annat att erinra mot vad arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagit, än att pensionen syntes böra

utgå från och med månaden näst efter den, då Svensson upphörde att

arbeta för Skånska husarregementets räkning, dock tidigast från ingången

av år 1924.

I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att Svensson

beredes en årlig pension av 800 kronor. I fråga om tiden för pensionens

utgående ansluter jag mig till statskontorets förslag. På grund härav och

under förmälan att, enligt vad jag under hand inhämtat, Svensson fortfarande

utför arbete för regementets räkning, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skräddarmästaren vid Skånska husarregementets

intendenturverkstäder Olof Svensson må från och med månaden

näst efter den, då han upphör att arbeta för regementets

räkning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.

2:o.

Uti en den 24 april 1923 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila

personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande avpension

åt skomakeriföreståndaren vid Södermanlands regementes intendenturverkstäder

Karl Emil Löfgren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfgren är född den 8 maj

1858; att han sedan den 1 mars 1903 varit anställd såsom föreståndare

för Södermanlands regementes skomakeriverkstad; att han under de senare

åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,675 kronor för år; att han åtnjuter

årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 160 kronor; att

han lider av dövhet och funktionella hjärtbesvär, i följd varav han ej längre

kan bibehålla sin anställning vid regementet; samt att han fullgjort sina

tjänsteåligganden vid regementet till belåtenhet, ehuru under de senare

åren med viss svårighet på grund av starkt tilltagande dövhet.

Ang.

pension åt

förre skomakeriföreståndaren

K. E.

Löfgren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 27.

Arméförvaltningens intendentsdepartement liar den 5 juni 1923 avgivit

utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att departementet i betraktande

av Löfgrens väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det varmed

rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och med månaden

näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställa

ning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

erinrade departementet, att åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit

förmans ställning, i allmänhet plägat beviljas årliga pensioner å 800 ä 1,000

kronor. Med hänsyn till Löfgrens här ifrågavarande jämförelsevis korta anställningstid,

omfattande endast något mer än 20 år, ansåge departementet sig böra

åt Löfgren föreslå eu pension, som med inräknande av det underhåll, han

uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, uppginge till 800 kronor för

år. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Löfgren finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp, som,

med inräknande av det underhåll för år, han åtnjöte från Vadstena krigsmanshuskassa,

uppginge till 800 kronor.

I ärendet har statskontoret den 10 juli 1923 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att goda skäl syntes föreligga att bereda någon pension av

statsmedel åt Löfgren, när han till följd av sjuklighet och dövhet nödgades

lämna sin anställning såsom skomakeriföreståndare vid Södermanlands

regementes intendenturverkstäder. På grund härav finge statskontoret,

som icke hade något att erinra mot intendentsdepartementets förslag

i fråga om pensionens storlek, tillstyrka, att framställning i ämnet

förelädes riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då, enligt vad jag

under hand inhämtat, Löfgren avgått från sin ifrågavarande anställning

med utgången av maj månad 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skomakeriföreståndaren vid Södermanlands regementes

intendenturverkstäder Karl Emil Löfgren må från

och med den 1 juni 1923 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till

så stort belopp, att pensionen jämte vad av honom åtnjutes

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt

800 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

3:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juli 1923 har chefen för Norrlands pension

artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt sko- makarmästamakarmästaren

vid regementets intendenturverkstäder Carl August Pettersson, p^tersstn

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson är född den IT

februari 1853; att han den 1 april 1900 anställts såsom skomakare vid Norrlands

artilleriregementes intendenturverkstäder och där sedan den 1 januari

1913 tjänstgjort såsom skomakarmästare; att han vid regementet uppburit

en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,980 kronor för år;

att han lider av åderförkalkning, med åtföljande kraftlöshet och svindel,

på grund varav hans arbetsförmåga är mycket obetydlig; samt att han.

som tilldelats Patriotiska sällskapets medalj i silver, alltid utfört sina

tjänsteåligganden vid regementet på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt

sätt och i övrigt ådagalagt ett hedrande uppförande såväl i som

utom tjänsten.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 13 juli 1923 a\givit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av

Petterssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då

han på grund av ålder och sjukdom inom kort nödgades lämna sin anställning

vid regementet, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han efter erhållet avsked från regementet komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I

fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet, att pensioner

å 800 ä 1,000 kronor i allmänhet plägat beviljas vid armén anställda

arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till Petterssons

jämförelsevis korta anställningstid såsom förman, omkring 10 år,

samt jämväl i betraktande därav, att han vid sitt inträde i tjänst vid

regementet varit över 47 år gammal, ansåge sig departementet böra åt

Pettersson föreslå en pension av 800 kronor för år. Pa grund härav hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Pettersson finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle

avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.

I ärendet har statskontoret den 3 september 1923 avgivit utlåtande

samt därvid tillstyrkt bifall till den av arméförvaltningens intendentsdepartement

gjorda hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då, enligt vad jag

under hand inhämtat, Petterssons anställning vid regementet upphört med

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt förre fästningsbyggnadsarbetaren

A. Edlund.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

utgången av år 1923, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre skomakarmästaren vid Norrlands artilleriregementes

intendenturverkstäder Carl August Pettersson må

från och med den 1 januari 1924 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 800 kronor.

4:o.

Uti en till arméförvaltningens fortitikationsdepartement ställd, den 28

juli 1923 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad

Anders Edlund gjort ansökning om erhållande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edlund är född den 29 mars

1859; att han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader från våren

1890 till och med utgången av år 1894 samt vid statens järnvägars ångsåg

i Nuortikon från och med år 1895 till och med år 1897; att han

med vissa mindre uppehåll på grund av arbetsbrist eller sjukdom haft

anställning vid Bodens fästningsbyggnad under tiden juli 1903—september

1922; att han under åren 1918—1922 uppburit en avlöning, som, frånsett

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,200 kronor för år;

att hans arbetsförmåga är nedsatt på grund av ålder och sjukdom; att

han har att försörja hustru och eu fullvuxen dotter, som är mindre vetande;

samt att han under sin anställning vid Bodens fästningsbyggnad

ådagalagt god arbetsskicklighet, mycket god flit och mycket gott uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj.t den 22 september

1923 anfört, att departementet, med anledning av vad i ärendet förekommit,

ansåge billigt, att Edlund genom pension bereddes någon hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid. Med hänsyn till Edlunds

tjänstetid och de av honom uppburna löneförmåner ävensom till de belopp,

riksdagen förut beviljat med Edlund jämställda arbetare i statens

tjänst, ansåge sig departementet böra föreslå, att Edlund beviljades en pension

av 500 kronor om året. Fortifikationsdepartementet hemställde alltså,

att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Edlund under hans återstående livstid en årlig pension av 500

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Statskontoret har den 6 oktober 1923 avgivit utlåtande i ärendet samt

därvid anfört, att på grund av i ärendet förebragta omständigheter goda

skäl finge anses föreligga för beredande av pension av statsmedel åt Edlund.

Beträffande storleken av pensionsbeloppet ville statskontoret framhålla,

att enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) pension till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

vid statens järnvägsbyggnader eller statens vattenfallsverks byggnadsår delning

anställd förman eller arbetare, som inneliade 25 29 tjänstår, utginge

med 450 kronor. På grund härav kunde statskontoret icke tillstyrka, att

åt Edlund utverkades pension med högre belopp än 450 kronor årligen.

I likhet med vederbörande myndigheter tillstyrker jag, att pension

av statsmedel beredes Edlund. Beträffande pensionsbeloppets storlek ansluter

jag mig till statskontorets förslag. Pensionen torde, på sätt arméförvaltningens

fortifikationsdepartement ifrågasatt, böra utgå från och med

den 1 januari 1924.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad Anders

Edlund må från och med den 1 januari 1924 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 450 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 4 september

1923 har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om beredande av

pension åt tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation Karl Johan Holm och

Frans August Gustavsson Lans.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Holm, att han är född den 19 november 1848; att han varit

soldat vid Skaraborgs regemente under tiden 28 september 1869 16

september 1901; att han därvid den 16 september 1899 antagits såsom

vaktare vid Karlsborgs tygstations kruthus och såsom sådan tjänstgjort till

den 1 februari 1906, alltsedan vilken dag han är anställd vid tygstationen såsom

tygarbetare; att han under år 1922 vid tygstationen uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,534 kronor 38 öre; att

han åtnjuter understöd från Vadstena krigsmanshuskassa med 200 kronor

för år; att han har sjuklig hustru och en till arbete oförmögen dotter;

att han på grund av genom ålder och sjukdom (åderförkalkning) nedsatta

kroppskrafter är ur stånd att fullgöra sina åligganden vid tygstationen och

för framtiden oförmögen att genom arbete försörja sig och sin familj, samt

att han, som innehar medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, såväl

i sitt uppförande som i sitt arbete vid tygstationen gjort sig förtjänt a\

högsta vitsord;

beträffande Lans, att han är född den 18 december 1862; att han från den

1 september 1882 under tre år tjänat vid Göta artilleriregemente; att han

därefter varit anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad, till eu början tillfälligt

och sedermera från och med den 1 januari 1899 stad^aiande,

under tillsammans 18 år 4 månader, ävensom att han alltsedan den 26

mars 1906 innehar anställning såsom tygarbetare vid Karlsborgs tyg
-

Ang. pension

åt tygarbetarna

K. J. Holm

och F. A G.

Lans.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 .Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

station; att han under år 1922 vid tygstationen uppburit en avlöning

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,965 kronor 23 öre; att lian på

grund av genom ålder och sjukdom (åderbråck i båda benen) nedsatta

kroppskrafter är ur stånd att fullgöra sina göromål vid tygstationen och

för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig; samt att han, som

innehar medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, såväl i sitt uppförande

som i sitt arbete vid tygstationen gjort sig förtjänt av högsta vitsord.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1923

anfört, att departementet ansåge billigt, att Holm och Lans bereddes någon

hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet. Med hänsyn till Holms och

Lans’ levnadsålder och tjänstetid samt till de belopp, riksdagen i liknande

fall beviljat med dem likställda arbetare, ansåge sig departementet böra

föreslå en årlig pension åt vardera av Holm och Lans å 500 kronor,

och syntes därvid nämnda pensionsbelopp för Holms vidkommande i betraktande

av dennes långa tjänstetid och höga ålder böra oavkortat tillkomma

honom, så att avdrag ej gjordes för det understöd han åtnjöte från

"Vadstena krigsmansliuskassa. På grund härav hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att från allmänna indragningsstaten

bevilja vardera av Holm och Lans en årlig pension av 500 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, då vederbörande erhölle

avsked från sin anställning vid Karlsborgs tygstation.

Statskontoret har den 9 oktober 1923 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid på de av arméförvaltningens artilleridepartement anförda skäl hemställt

om utverkande åt Holm av pension till så stort belopp, att densamma

jämte honom tillkommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

uppginge till 700 kronor årligen. Vad beträffade Lans, syntes det

statskontoret, att denne närmast vore att jämställa med grovarbetare. På

grund härav och med hänsyn till hans tjänstetid syntes pension böra tillerkännas

honom med 550 kronor årligen eller så stort belopp, som under

liknande omständigheter enligt kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859)

skulle tillkomma arbetare vid statens järnvägsbyggnader eller statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att pensioner

av statsmedel beredas Holm och Lans efter erhållet avsked. Beträffande

pensionsbeloppens storlek ansluter jag mig till statskontorets ståndpunkt.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation

Karl Johan Holm och Frans August Gustavsson Lans må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin åter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

9

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig

pension, Holm med så stort belopp, att pensionen jämte

vad till honom må utgå från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till sammanlagt 700 kronor, och Lans med 550 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1923 har cliefen för

Svea artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt

förra tvätterskan vid regementet Lovisa Fredrika Magnusson, född Jansdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tvätterskan Magnusson, som

är född den 9 juli 1852, är hustru till arbetaren A. W. Magnusson; att

hon under tiden 1 oktober 1892—31 december 1917 varit anställd såsom

förestånderska vid regementets tvättinrättning samt därefter tjänstgjort såsom

maskintvätterska vid regementet, vilken sistberörda befattning hon

lämnat med utgången av september månad 1923; att hon under åren 1918

—1922 från regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor för år; att hon lider av

ålderdomssvaghet samt kronisk knäledsåkomma, på grund varav hennes

arbetsförmåga är i hög grad nedsatt; att hon alltid på ett synnerligen förtjänstfullt

sätt fullgjort sina åligganden vid regementet; samt att mannen

Magnusson, med vilken hon icke sammanbott på flera år och vilken för

sitt uppehälle tidvis varit hänvisad till arbetsinrättning, icke på de senaste

elva åren lämnat hustrun något som helst bidrag till bestridande av hennes

levnadskostnader.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för Svea

artilleriregemente gjorda framställningen.

I utlåtande den 9 november 1923 har armé förvaltningens intendentsdepartement

anfört, att departementet i betraktande av tvätterskan Magnussons

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då hon på

grund av ålder och sjukdom nödgats lämna sin anställning vid regementet

samt med hänsyn slutligen därtill, att hon ej syntes av sin man kunna

erhålla något bidrag till sin försörjning, funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att något understöd från statens sida bereddes

henne för hennes återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt

understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de senare

åren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som

Magnusson pensioner från allmänna indragningsstaten. Sålunda hade 1921

års riksdag, med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition nr 97 därom gjord

framställning, tillerkänt städerskan och portvakten vid navigationsskolan i

Stockholm Hilda Sofia Westergren, född Larsson, vilken varit anställd vid

nämnda skola i mer än 30 år, pension å allmänna indragningsstaten med

500 kronor årligen (riksdagens skrivelse nr 322, punkt 17). Då Magnusson

Ang. pension

åt förra

tvätterskan

L. F.

Maqnusson,

född

Jansdotter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

med avseende å anställningstidens längd och avlöningsförhållanden m. m.

syntes kunna likställas med Westergren, ansåge departementet, att Magnusson

borde tillerkännas samma pensionsbelopp, som beviljats Westergren, eller

500 kronor för år, och syntes pensionen böra utgå från och med oktober

månad 1923. På grund härav hemställde intendentsdepartementet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Magnusson finge från

och med oktober månad 1923 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Statskontoret har den 7 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att då det icke syntes vara något att erinra mot det föreslagna

pensionsbeloppet, 500 kronor, ämbetsverket tillstyrkte den av arméförvaltningens

intendentsdepartement gjorda hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra tvätterskan vid Svea artilleriregemente Lovisa

Fredrika Magnusson, född Jansdotter, må från och med

den 1 oktober 1923 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500

kronor.

7 :o.

Ang. pension I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 5 oktober

åt färre 1923 har fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg hemställt, att departementet

byggnads- måtte utverka pension åt arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Claes

C Johans- IJ^nus Johansson.

son. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 22

februari 1862; att han haft anställning vid Karlsborgs fästningsbyggnad

dels åren 1882 och 1883 under tiden 1 maj—30 september respektive

1 maj—29 september dels ock under tiden 23 januari 1884—24 oktober

1886, samt att han alltsedan den 15 februari 1887 varit anställd vid

nämnda fästningsbyggnad; att hans avlöningsförmåner under åren 1918—

1922, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,500 kronor

för år; att Johansson, som har hustru att försörja och för sitt uppehälle

är helt beroende av sitt arbete, på grund av kronisk hjärt- och kärlsjukdom

är oförmögen att fullgöra de med hans anställning vid fästningsbyggnaden

förenade göromål; samt att han, vilken år 1917 tilldelats

medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst, under sin anställning vid fästningsbyggnaden

städse med största plikttrohet fullgjort sina åligganden och

iakttagit ett i allo hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1923

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 27.

11

anfört, att departementet med anledning av vad i ärendet förekommit

funne det billigt, att Johansson genom pension bereddes någon hjälp till

livsuppehälle under sin återstående levnad. Med hänsyn till Johanssons

långa tjänstetid och de av honom uppburna löneförmånerna ävensom de

belopp, riksdagen förut beviljat med Johansson jämställda arbetare i statens

tjänst, ansåge departementet sig böra föreslå, att Johansson beviljades

en pension av 600 kronor för år. Fortifikationsdepartementet hemställde

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Johansson under hans återstående livstid en årlig pension

av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1924.

Statskontoret, som den 27 november 1923 häröver avgivit utlåtande, har

anfört, att det på grund av i ärendet förebragta omständigheter syntes

ämbetsverket skäligt, att åt Johansson utverkades pension till det av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement föreslagna beloppet av 600 kronor

årligen, motsvarande det pensionsbelopp, som jämlikt föreskrift i kungörelsen

den 8 november 1918, nr 859, tillkomme vid statens järnvägsbyggnader

eller statens vattenfallsverks byggnadsavdelning anställd förman

eller arbetare, vilken i likhet med Johansson uppnått 60 levnadsår och

räknade minst 40 tjänstår.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Johansson beredes pension

med 600 kronor årligen. Då, enligt vad jag under hand inhämtat,

Johansson uppburit sjukavlöning intill den 15 november 1923, från och

med vilken dag han kan anses hava avgått från sin ifrågavarande anställning,

torde pensionen till honom böra utgå från och med december månad

samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Claes

Linus Johansson må från och med den 1 december 1923

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o— 7:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Ärje.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1924:9 Bankoutskottets utlåtande Nr 9 s. 5 i texten