Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län m. m
1924-02-07 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
1
Nr 33.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning
inom vissa län m. m.; given Stockholms slott
den 7 februari 1924.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län; och
2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
GUSTAF.
Birger Ekeberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1924
1 samt.
26 käft. (Nr 33.)
1
2
Kung!. Majds proposition nr 33.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom Vissa län.
Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skall i nedan angiven
del erhålla följande lydelse:
9 §.
Har inmutning----— densamma.
Intill dess — .--— — göde männen.
Därest — —---bestämmas.
I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av
sin jordägareandel, varde genom beslut, som på ansökan meddelas av bergmästaren,
till kronan utgående avgift minskad i förhållande till den andel, varmed
kronan ingår i gruvföretaget.
Varder gruvanläggningen-----gruvestadgan sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1924.
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
3
Bilaga B.
Förslag
till
Lag
om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj 1918
innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa
län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans än kronans
räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1924, skall äga fortsatt giltighet
till den 1 januari 1926 samt att övriga bestämmelser i sagda lag skola äga
tillämpning med avseende å inmutning, som i samma bestämmelser avses, där
denna sökes före sistnämnda dag.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1924.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
Bergmästaren
i norra
bergmästardistriktet.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 25 januari 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:
»I slutbestämmelserna till lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län är stadgat,
att det i lagens 1 § omförmälda förbud mot inmutning av järnmalmsfyndighet
för annans än kronans räkning skulle upphöra att gälla den 1 oktober
1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke skulle tillämpas med avseende
å inmutning, som söktes efter sistnämnda dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t
med riksdagen annorlunda förordnade. Genom särskilda lagar, gällande för
ett år i sänder, har därefter 1918 års lag erhållit förlängd giltighetstid, senast
genom lag den 13 april 1923 (nr 58) till den 1 oktober 1924.
Ifrågavarande lagstiftning har erhållit allenast provisorisk giltighet i främsta
rummet med hänsyn till pågående förarbeten för en ny gruvlagstiftning.
För detta ändamål tillkallades under år 1920 sakkunniga inom justitiedepartementet.
Deras arbete har under det sist förflutna året avslutats, i det att betänkande
i ämnet den 27 juni 1923 avlämnades till chefen för justitiedepartementet.
Sedan vissa till betänkandet hörande reservationer senare inkommit
till departementet, har tryckning av betänkandet begynt men ännu icke avslutats.
Då det är uteslutet, att frågan om gruvlagstiftningens definitiva
ordnande kan komma före vid detta års riksdag, bör tydligen tagas i övervägande,
huruvida 1918 års lag bör erhålla ytterligare förlängd giltighetstid.
I likhet med vad under flera föregående år skett hava yttranden härutinnan
infordrats från kommerskollegium, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norbottens län, chefen för Sveriges geologiska undersökning samt
bergmästaren i norra bergmästaredistriktet. Samtliga dessa yttranden hava
numera inkommit, och anhåller jag få lämna redogörelse för deras innehåll.
Bergmästaren i norra distriktet C. I. Asplund har anfört följande:
»Under tiden efter lagens ikraftträdande den 15 juni 1918 till denna dag,
den 19 december 1923, hava för enskilda utfärdats följande antal mutsedlar
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
dels å nyupptäckta, dels å sönade fyndigheter å sådan kronojord inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län, som avses i lagen:
1
Län
Fyndigheterna nppgivna
1918
1919
1920
1921
1922
1923
Snmma
Norrbottens:
nynpptäckta.......
316
153
170
30
3
27
699
sönade .........
220
75
73
106
38
35
547
Samma
536
228
243
136
41
62
1,246
Västerbottens:
nyupptäckta.......
51
6
7
233
35
48
380
sönade .........
115
—
22
31
6
—
174
Summa
166
6
29
264
41
48
554
Jämtlands:
nyupptäckta.......
7
8
—
—
—
—
15
sönade .........
33
1
2
—
—
—
36
Summa
40
9
2
—
—
—
51
Totalsummor: nyupptäckta
374
167
177
263
38
75
1,960
sönade .........
368
76
97
137
44
.35
757
Summa summarum
742
213
274
400
82
no
2,717
Hittills beviljade tillstånd till förlängd arbetstid för fyndigheter, som icke
utmålslagts, hava samtliga utgått, vadan endast sådana icke utmålslagda fyndigheter,
för vilka mutsedlar utfärdats efter den 19 december 1922, ännu kunna
vara gällande. Samtliga dessa äro utfärdade under innevarande år, varav inom
Norrbottens län 27 nyupptäckta och 35 sönade, samt inom Västerbottens län
48 nyupptäckta summa alltså 75 nyupptäckta och 35 sönade, eller inalles 110
gällande, ännu icke utmålslagda fyndigheter, vilka efter mineralanledningarnas
uppgivna art fördela sig sålunda:
Mineralanledningarnes art
Norrbottens län
Väster-
bottens
län
Summa för alla län
nya
sönade
nya
nya
sönade
Summa
Molybden..............
_
1
_
1
1
Molybden och koppar.........
—
4
—
—
4
4
Svavelkis..............
—
—
27
27
—
27
Svavelkis och koppar.........
—
2
21
21
2
23
Koppar...............
3
—
—
3
—
3
Silver och koppar..........
4
—
—
4
—
4
Silver ................
16
—
— ’
16
—
16
Arsenik..............
1
—
—
1
—
1
Silver och bly............
3
—
--
3
—
3
Silver, bly och zink.........
—
6
—
—
6
6
Grafit, svavel- och magnetkis.....
—
6
—
—
6
6
Apatit...............
—
16
—
—
16
16
Summa
27
35
48
75
35
no
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
Inga enligt ifrågavarande lag inmutade fyndigheter hava under 1923 blivit
belagda med utmål. De under föregående år lagda utmålen innehålla:
Län
Mineralanlednings art
1918
1919
1920
1921
1922
1923
Summa
Norrbottens
Grafit............
15
2
_
_
17
Molybden.........
—
4
1
—
—
5
Svavelkis och grafit......
—
—
1
—
—
1
Svavelkis med järnmalm ....
—
8
1
7
1
—
17
Magnesit med järnmalm ....
—
—
4
—
—
—
4
Silver och bly........
—
—
4
—
—
—
4
Arsenikkis..........
—
—
1
—
—
—
1
Summa utmål för Norrbottens län
15
14
12
7
1
0
49
Västerbottens
Svavelkis ..........
—
1
—
—
—
1
Svavelkis och koppar.....
—
—
—
_
6
—
6
Summa utmål för Västerbottens län
—
1
-
—
6
—
7
Jämtlands
Kromjärn..........
—
1
—
_
—
—
1
Summa utmål för hela distriktet
15
1(1
12
7
7
0
57
De fem utmålen å molybdenmalm i Norrbottens län hava under 1923, under
uppgift att de blivit sönade, ånyo inmutats. Det enda utmålet å svavelkis
och grafit i samma län, som enligt utmålsinnehavarens uppgift under 1922
sönats, har under 1923 likaledes ånyo inmutats av annan person. Av de 57
utmålen äro således giltiga högst 51 st.
Av utmålen innehålla 17 stycken jämte svavelkis samt 4 st. jämte magnesit,
vara utmål beviljats, huvudsakligen järnmalm, som enligt lagen den 31 maj
1918 ej får av inmutaren tillgodogöras, utan användas endast i den mån det
är nödigt för gruvdriftens behov, varjämte vid förrättningarna förbehåll gjorts
mot avförande från gruvfältet av järnmalmsblandat berg, utan måste inmutaren
före avförandet av svavelkisen i förekommande fall, om så behöves, genom anrikning
först avskilja inblandad järnmalm samt upplägga densamma å lätt tillgänglig
plats i närheten av gruvan.
Av ännu gällande ej utmålslagda inmutningar innehålla 16 stycken, förut
inmutade, men sönade och ommutade på apatit sannolikt huvudsakligen järnmalm.
Så vitt känt är, hava dessa fyndigheter, som upprepade gånger inmutats
efter 1919, icke varit föremål för några egentliga undersökningsarbeten,
utan torde syftet med uttagandet av mutsedlar å desamma hava varit att
bevara upptäckarrätten till fyndigheterna gentemot mellankommande inmutare,
tills inmutning av järnmalmsfyndigheter åter blir enskilda medgiven på kronojord.
Av ovan anförda tabellariska uppgifter framgår, att inmutareverksamheten
å kronojord under 1923 varit något livligare än under 1922, utan att
dock närmelsevis nå fram till något av de föregående åren. Vid bedömande
härav torde man böra huvudsakligen fästa avseende vid antalet nyupptäckta
fyndigheter. Av de 27 sådana, som under året inmutats inom Norrbottens
län, komma 21 st. på de s. k. guldfyndigheterna inom Älvsby socken, vilka
torde vara tämligen betydelselösa. Inom Västerbottens län, som för 1923 har
att uppvisa uteslutande såsom nyupptäckta angivna fyndigheter, torde dessa,
till antalet 48 st., hava större betydelse såsom liggande inom det starkt kisförande
området kring Skellefte älv inom Norsjö och Malå socknar, därav 20 st.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kumjl. Maj:ts proposition nr 33. >
i trakten av Mensträsk och 21 st. i Rackejaurfältet inom Mala samt 5 st.
nära Svansele by å norra sidan av Skellefteälven ovanför Kusfors järnvägsstation.
Med hänsyn till nödvändigheten att på allt sätt befrämja en snar och
grundlig undersökning av sagda malmförande områden, vilka kunna bliva av
största betydelse för den inhemska trämasseindustrin och vilkas malmtillgångar
därför böra vara noggrant kända före det slutliga avgörandet av
traktens järnvägsfråga, anser jag mig böra tillstyrka att ifrågavarande lag av
den 31 maj 1918 förlänges på ytterligare ett år eller till den 1 oktober 1925.
I likhet med vad jag gjort uti mitt den 14 november 1921 avgivna utlåtande
angående lagens förlängning till den 1 oktober 1923, vill jag även nu föreslå
en av praktiska skäl önskvärd förändring av bestämmelsen i lagens 9 §, 4
stycket. Där stadgas att »i händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler
sig till begagnande av sin jordägarandel, vare inmutaren berättigad påkalla
ny förrättning för erhållande av den jämkning i fråga om fastställd avgift,
som föranledes av kronans inträde i gruvföretaget». Det synes icke rimligt
att tvinga såväl inmutaren som kronan, vilken såsom jordägare har att sända
ombud, att bekosta en i förhållande till de obetydliga avgifter, varom här är
fråga, dyrbar förrättning på platsen, da det endast gäller att konstatera till
huru stor andel kronan ingått i .gruvföretaget samt att i förhållande därtill
uträkna med huru stor del den vid utmålsförrättningen bestämda årliga avgiften
för markens begagnande, efter det kronans anmälan om jordägarandelens
begagnande gjorts, skall för framtiden minskas. Då sådan anmälan måste göras
inom relativt kort tid efter utmålsförrättningen, under vilken inmutaren icke
hunnit och i regeln icke heller velat anställa nagra större arbeten, hava inga
omständigheter, som föranleda en omvärdering av avgiften, förekommit eller
ock äro de förberedande arbeten för gruvdriften, som i något fall kunna förekomma,
av sådan art, att kronan såsom inträdande delägare är skyldig deltaga
i kostnaderna.
Hittills har endast en förrättning av sådan art förekommit, vilken utan nagra
kostnader hade kunnat undvikas genom ett blott konstaterande, att eftersom
kronan med hälften anmält sig vilja deltaga uti ifrågavarande gruvföretag,
skulle hälften av den vid utmålsförrättningen bestämda avgiften avräknas.
Emellertid torde nu flera fall komma före, då en sådan jämkning bör ske,
sedan kronan numera beträffande ett större antal utmål anmält sig för deltagande,
och vore därför en ändring av ovannämnda lagrum nu mera av behovet
påkallad än förut. Denna ändring synes exempelvis kunna göras genom
att giva 4 stycket av 9 § följande lydelse:
’I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av
sin jordägarandel, varde den till kronan utgående avgiften minskad i förhållande
till den andel, varmed kronan uti gruvföretaget ingått.''»
Kommerskollegium har anfört följande:
»Kollegium har tagit del av det yttrande i ärendet, bergmästaren i Norra
distriktet den 19 innevarande månad avgivit, och finner sig i likhet med bergmästaren
böra tillstyrka förlängning av lagens_ giltighetstid.
I sitt yttrande har bergmästaren upprepat sitt förut den 14 november 192l
framställda och av såväl Kollegium som 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga
tillstyrkta förslag om sådan ändring av 9 § i lagen att nu föreskriven förrättning
för jämkning av fastställd avgift vid Kronans inträde i gruvföretaget
ej skulle behöva vidare förekomma. På de skäl, bergmästaren anfört, anser
Kollegium fortfarande sådan ändring böra vidtagas.
Då nyssnämnda sakkunniga numera avlämnat sitt förslag till gruvlag samt
alltså vissa utsikter till gruvlagstiftningsfrågans lösning inom en närmare
Kommer
kollegiv
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
framtid torde få anses föreligga, synes det Kollegium, att ifrågavarande förlängning
borde såsom Kollegium redan i sitt den 11 december 1922 avgivna
yttrande i motsvarande ämne föreslog, avse tiden intill ny gruvlags ikraftträdande.
Med hänsyn till nu gällande bestämmelser om arbetsår för gruvor
anser sig Kollegium hava skål förmoda, att detta ikraftträdande ej lämpligen
kan iorlaggas till annan tidpunkt än inträdet av visst kalenderår och alltså
ej kunna sammanfalla med den tidpunkt, den 1 oktober 1925, till vilken bergmästaren
föreslagit utsträckandet av lagens förlängda giltighetstid. Skulle
Kollega förslag om tiden för förlängningen ej upptagas av Kungl. Maj:t, får
Kollegium därför alternativt föreslå, att tiden i fråga utsträckes till den 1
januari 1926.»
Sveriges geo- .. Chefen för Sveri£es geologiska undersökning har anfört, att ehuru det syntes
logiska un- övervägande sannolikt att skäl för lagens utsträckande komme att föreligga
dersökning. ända till dess ny gruvlagstiftning kommit till stånd, förlängningen dock jämväl
denna gång syntes böra avse endast ett år eller till och med den 30 september
1923.
L<sernaril . Län®styrelsen i Jämtlands län har anfört: Sedan ingången av år 1920 hade
Jämtlands, icke någon mutsedel å fyndighet å kronojord blivit ingiven till länsstyrelsen.
Vtemroch F°r länetS vidkommande syntes därför grundad anledning icke föreligga att
Norrbottens ytterligare utsträcka tiden för lagens giltighet. Skulle emellertid förhållanlan.
dena i de båda Övriga län, som berördes av ifrågavarande lag, anses tala för
en fortsatt tillämpning av densamma, hade länsstyrelsen för sin del intet
att erinra mot att tiden för lagens giltighet utsträcktes under ytterligare ett år.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att förordnande om lagens fortsatta
tillämpning syntes böra meddelas att gälla under ytterligare ett år i
avbidan på ny gruvlagstiftning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har, under åberopande av vad bergmästaren
Asplund i sitt yttrande anfört, instämt i dennes förslag om förlängning av
lagens giltighetstid med ytterligare ett år eller till den 1 oktober 1925.
mentschefen. Beträffande en prolongation av 1918 års lag finner jag, med hänsyn till det
läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning för närvarande befinner sig, och
till samtliga i ärendet hörda myndigheters tillstyrkande, tvekan icke kunna
råda därom, att den provisoriskt gällande ordningen på detta område bör tillsvidare
upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling
under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å en definitiv
lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk lag, gällande
för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela landet och innehållande
ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, torde för närvarande icke
föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar lärer lämpligen böra anstå,
till dess att ståndpunkt kan tagas till det av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna
förslaget. Huruvida den slutliga prövningen av detta förslag kan ske
inom sådan tid, att frågan kan föreläggas nästa års riksdag, torde väl med hänsyn
till ämnets vikt och omfattning vara tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten
härtill icke är utesluten, synes en utsträckning av den provisoriska lagens giltighetstid
böra avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande vid
1925 års riksdag kan antagas förflyta innan en definitiv lag kan träda i kraft.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
På sätt kommerskol]egium i sitt utlåtande erinrat, torde sistnämnda tidpunkt
efter all sannolikhet komma att sammanfalla med ingången av ett nytt kalenderår.
Vid sådant förhållande synes tiden för den provisoriska lagens fortsatta
giltighet böra räknas från och med den 1 oktober 1924 till och med den 31
december 1925.
I sitt utlåtande har bergmästaren Asplund upprepat en av honom redan
år 1921 gjord hemställan, att i 9 § fjärde stycket i 1918 års lag måtte vidtagas
sådan ändring, att där föreskriven särskild förrättning för jämkning av
fastställd avgift vid kronans inträde i gruvföretag icke vidare skulle förekomma.
Detta förslag blev på sin tid tillstyrkt såväl av kommerskollegium
som av 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga, vilka senare, under åberopande
av att dylik förrättning enligt deras uppfattning vore onödig och endast skulle
medföra dryga kostnader för inmutaren, jämväl bifogade förslag till erforderlig
lagändring. Frågan upptogs emellertid icke i sammanhang med förslag till
1922 års riksdag om prolongation av 1918 års lag. Föredragande departementschefen
anförde härutinnan, att då denna förändring, enligt vad han inhämtat,
icke vore av särskilt trängande natur, densamma lämpligast borde anstå för att
komma under behandling i samband med övriga förändringar i 1918 års lag,
vilka innefattades i ett av gruvlagstiftningssakkunniga i mars 1922 avgivet
förslag. Då förslaget om ändring i 9 § nu åter framkommit, har detsamma
förordats av kommerskollegium.
Beträffande det praktiska behovet av den sålunda ifrågasatta ändringen i
1918 års lag synes läget numera vara ett annat än för två år sedan. Under
det att, enligt vad bergmästaren Asplund upplyst, endast en förrättning av
nämnda slag hittills behövt förekomma, torde inom den närmaste tiden åtskilliga
sådana bliva erforderliga, då kronan redan anmält sig för deltagande i ett större
antal utmål inom Västerbottens län. Vid sådant förhållande synes denna lagändring,
för vilken enligt min uppfattning fullt giltiga skäl blivit förebragta,
utan dröjsmål böra genomföras. Tiden för dess ikraftträdande torde kunna
bestämmas till den 1 april 1924. För vinnande av detta syfte lärer i särskild
lag böra meddelas bestämmelse om ändrad lydelse av 9 § i 1918 års lag i överensstämmelse
med det förslag, gruvlagstiftningssakkunniga på sin tid avgivit.
I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31
maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till
inmutning inom vissa län samt till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31
maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till
inmutning inom vissa län. Det förra förslaget är tydligen av natur att, innan
det förelägges riksdagen, lagrådets yttrande över detsamma skall inhämtas.
Beträffande åter det senare förslaget erinrar jag, att med hänsyn till avfattningen
av övergångsbestämmelserna till 1918 års lag beslut om beredande av
fortsatt giltighet åt samma lag kan fattas utan iakttagande av den i § 87
regeringsformen stadgade ordning och att följaktligen lagrådets hörande över
10 Kungl. Maj:ta proposition nr 33.
detta förslag icke är erforderligt. Båda förslagen torde få såsom bilagor åtfölja
protokollet1).»
Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag till lag om ändrad lydelse
av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser
angående rätten till inmutning inom vissa län av den lydelse, bilaga A
till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över samma
förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
E. Lindström.
'') Bilagan B, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om fortsatt
tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmätning
inom vissa län, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
11
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande
särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skall i nedan
angiven del erhålla följande lydelse:
9 §.
Hav inmutning-----densamma.
Intill dess-----gode männen.
Därest----—• -— bestämmas.
I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av
sin jordägareandel, varde genom beslut, som på ansökan meddelas av bergmästaren,
fastställd avgift minskad i förhållande till den andel, varmed kronan
ingår i gruvföretaget.
Varder gruvanläggningen —-----gruvestadgan sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1924.
12
Kungl. Moj:ts proposition nr 33.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 februari
1924.
Närvarande:
justitierådet Sundberg,
regeringsrådet Thulin,
justitierådet Stenberg,
justitierådet Köersner.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 januari
1924, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag
om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Gunnar Bendz; och blev ärendet nu företaget till slutlig
behandling.
Förslaget gav anledning allenast till följande uttalande av lagrådet:
Det är icke uteslutet, att åt det stadgande, vari ändring nu ifrågasättes, rätteligen
må givas den tolkning, att jämkning i fastställd, till kronan utgående avgift
kan äga rum jämväl på sådant sätt, att avgiftsminskningen icke till beloppet
svarar emot den jordägareandel, för vilken kronan inträder i gruvföretaget.
Den avfattning, stadgandet erhållit i det föreliggande förslaget, angiver däremot
klart, att det endast gäller att minska avgiften i aritmetiskt förhållande
till kronans delaktighet. I nämnda hänseende komme alltså förslaget, om det
godkännes, möjligen att medföra ändring i gällande rätt. Häremot är emellertid
intet att erinra.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:t$ proposition nr 33.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 februari 1924.
Närvarande: Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre
rf. Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,
g ! Hasselrot, LObeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, lagrådets den 4 i denna månad
avgivna utlåtande över det den 25 januari 1924 till lagrådet remitterade
förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288)
innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa
län; därvid föredraganden hemställer, att efter vidtagande av en redaktionell
jämkning berörda förslag, vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning, ävensom
det i protokollet för den 25 januari 1924 omförmälda förslag till lag om
fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet :
E. Lindström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1924:59 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda be a1 i texten
- 1LU 1924:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 8 i texten