Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län m. m

1924-02-07 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

1

Nr 33.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning

inom vissa län m. m.; given Stockholms slott

den 7 februari 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län; och

2) lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

GUSTAF.

Birger Ekeberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1924

1 samt.

26 käft. (Nr 33.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Majds proposition nr 33.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom Vissa län.

Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skall i nedan angiven

del erhålla följande lydelse:

9 §.

Har inmutning----— densamma.

Intill dess — .--— — göde männen.

Därest — —---bestämmas.

I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av

sin jordägareandel, varde genom beslut, som på ansökan meddelas av bergmästaren,

till kronan utgående avgift minskad i förhållande till den andel, varmed

kronan ingår i gruvföretaget.

Varder gruvanläggningen-----gruvestadgan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1924.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

3

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

Härigenom förordnas, att det förbud, som i 1 § i lagen den 31 maj 1918

innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa

län stadgas mot inmutning av järnmalmsfyndigheter för annans än kronans

räkning, vilket förbud gäller till den 1 oktober 1924, skall äga fortsatt giltighet

till den 1 januari 1926 samt att övriga bestämmelser i sagda lag skola äga

tillämpning med avseende å inmutning, som i samma bestämmelser avses, där

denna sökes före sistnämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Bergmästaren

i norra

bergmästardistriktet.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 januari 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:

»I slutbestämmelserna till lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län är stadgat,

att det i lagens 1 § omförmälda förbud mot inmutning av järnmalmsfyndighet

för annans än kronans räkning skulle upphöra att gälla den 1 oktober

1919 samt att lagens övriga bestämmelser icke skulle tillämpas med avseende

å inmutning, som söktes efter sistnämnda dag, allt så framt ej Kungl. Maj:t

med riksdagen annorlunda förordnade. Genom särskilda lagar, gällande för

ett år i sänder, har därefter 1918 års lag erhållit förlängd giltighetstid, senast

genom lag den 13 april 1923 (nr 58) till den 1 oktober 1924.

Ifrågavarande lagstiftning har erhållit allenast provisorisk giltighet i främsta

rummet med hänsyn till pågående förarbeten för en ny gruvlagstiftning.

För detta ändamål tillkallades under år 1920 sakkunniga inom justitiedepartementet.

Deras arbete har under det sist förflutna året avslutats, i det att betänkande

i ämnet den 27 juni 1923 avlämnades till chefen för justitiedepartementet.

Sedan vissa till betänkandet hörande reservationer senare inkommit

till departementet, har tryckning av betänkandet begynt men ännu icke avslutats.

Då det är uteslutet, att frågan om gruvlagstiftningens definitiva

ordnande kan komma före vid detta års riksdag, bör tydligen tagas i övervägande,

huruvida 1918 års lag bör erhålla ytterligare förlängd giltighetstid.

I likhet med vad under flera föregående år skett hava yttranden härutinnan

infordrats från kommerskollegium, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens

och Norbottens län, chefen för Sveriges geologiska undersökning samt

bergmästaren i norra bergmästaredistriktet. Samtliga dessa yttranden hava

numera inkommit, och anhåller jag få lämna redogörelse för deras innehåll.

Bergmästaren i norra distriktet C. I. Asplund har anfört följande:

»Under tiden efter lagens ikraftträdande den 15 juni 1918 till denna dag,

den 19 december 1923, hava för enskilda utfärdats följande antal mutsedlar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

dels å nyupptäckta, dels å sönade fyndigheter å sådan kronojord inom Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län, som avses i lagen:

1

Län

Fyndigheterna nppgivna

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Snmma

Norrbottens:

nynpptäckta.......

316

153

170

30

3

27

699

sönade .........

220

75

73

106

38

35

547

Samma

536

228

243

136

41

62

1,246

Västerbottens:

nyupptäckta.......

51

6

7

233

35

48

380

sönade .........

115

—

22

31

6

—

174

Summa

166

6

29

264

41

48

554

Jämtlands:

nyupptäckta.......

7

8

—

—

—

—

15

sönade .........

33

1

2

—

—

—

36

Summa

40

9

2

—

—

—

51

Totalsummor: nyupptäckta

374

167

177

263

38

75

1,960

sönade .........

368

76

97

137

44

.35

757

Summa summarum

742

213

274

400

82

no

2,717

Hittills beviljade tillstånd till förlängd arbetstid för fyndigheter, som icke

utmålslagts, hava samtliga utgått, vadan endast sådana icke utmålslagda fyndigheter,

för vilka mutsedlar utfärdats efter den 19 december 1922, ännu kunna

vara gällande. Samtliga dessa äro utfärdade under innevarande år, varav inom

Norrbottens län 27 nyupptäckta och 35 sönade, samt inom Västerbottens län

48 nyupptäckta summa alltså 75 nyupptäckta och 35 sönade, eller inalles 110

gällande, ännu icke utmålslagda fyndigheter, vilka efter mineralanledningarnas

uppgivna art fördela sig sålunda:

Mineralanledningarnes art

Norrbottens län

Väster-

bottens

län

Summa för alla län

nya

sönade

nya

nya

sönade

Summa

Molybden..............

_

1

_

1

1

Molybden och koppar.........

—

4

—

—

4

4

Svavelkis..............

—

—

27

27

—

27

Svavelkis och koppar.........

—

2

21

21

2

23

Koppar...............

3

—

—

3

—

3

Silver och koppar..........

4

—

—

4

—

4

Silver ................

16

—

— ’

16

—

16

Arsenik..............

1

—

—

1

—

1

Silver och bly............

3

—

--

3

—

3

Silver, bly och zink.........

—

6

—

—

6

6

Grafit, svavel- och magnetkis.....

—

6

—

—

6

6

Apatit...............

—

16

—

—

16

16

Summa

27

35

48

75

35

no

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

Inga enligt ifrågavarande lag inmutade fyndigheter hava under 1923 blivit

belagda med utmål. De under föregående år lagda utmålen innehålla:

Län

Mineralanlednings art

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Summa

Norrbottens

Grafit............

15

2

_

_

17

Molybden.........

—

4

1

—

—

5

Svavelkis och grafit......

—

—

1

—

—

1

Svavelkis med järnmalm ....

—

8

1

7

1

—

17

Magnesit med järnmalm ....

—

—

4

—

—

—

4

Silver och bly........

—

—

4

—

—

—

4

Arsenikkis..........

—

—

1

—

—

—

1

Summa utmål för Norrbottens län

15

14

12

7

1

0

49

Västerbottens

Svavelkis ..........

—

1

—

—

—

1

Svavelkis och koppar.....

—

—

—

_

6

—

6

Summa utmål för Västerbottens län

—

1

-

—

6

—

7

Jämtlands

Kromjärn..........

—

1

—

_

—

—

1

Summa utmål för hela distriktet

15

1(1

12

7

7

0

57

De fem utmålen å molybdenmalm i Norrbottens län hava under 1923, under

uppgift att de blivit sönade, ånyo inmutats. Det enda utmålet å svavelkis

och grafit i samma län, som enligt utmålsinnehavarens uppgift under 1922

sönats, har under 1923 likaledes ånyo inmutats av annan person. Av de 57

utmålen äro således giltiga högst 51 st.

Av utmålen innehålla 17 stycken jämte svavelkis samt 4 st. jämte magnesit,

vara utmål beviljats, huvudsakligen järnmalm, som enligt lagen den 31 maj

1918 ej får av inmutaren tillgodogöras, utan användas endast i den mån det

är nödigt för gruvdriftens behov, varjämte vid förrättningarna förbehåll gjorts

mot avförande från gruvfältet av järnmalmsblandat berg, utan måste inmutaren

före avförandet av svavelkisen i förekommande fall, om så behöves, genom anrikning

först avskilja inblandad järnmalm samt upplägga densamma å lätt tillgänglig

plats i närheten av gruvan.

Av ännu gällande ej utmålslagda inmutningar innehålla 16 stycken, förut

inmutade, men sönade och ommutade på apatit sannolikt huvudsakligen järnmalm.

Så vitt känt är, hava dessa fyndigheter, som upprepade gånger inmutats

efter 1919, icke varit föremål för några egentliga undersökningsarbeten,

utan torde syftet med uttagandet av mutsedlar å desamma hava varit att

bevara upptäckarrätten till fyndigheterna gentemot mellankommande inmutare,

tills inmutning av järnmalmsfyndigheter åter blir enskilda medgiven på kronojord.

Av ovan anförda tabellariska uppgifter framgår, att inmutareverksamheten

å kronojord under 1923 varit något livligare än under 1922, utan att

dock närmelsevis nå fram till något av de föregående åren. Vid bedömande

härav torde man böra huvudsakligen fästa avseende vid antalet nyupptäckta

fyndigheter. Av de 27 sådana, som under året inmutats inom Norrbottens

län, komma 21 st. på de s. k. guldfyndigheterna inom Älvsby socken, vilka

torde vara tämligen betydelselösa. Inom Västerbottens län, som för 1923 har

att uppvisa uteslutande såsom nyupptäckta angivna fyndigheter, torde dessa,

till antalet 48 st., hava större betydelse såsom liggande inom det starkt kisförande

området kring Skellefte älv inom Norsjö och Malå socknar, därav 20 st.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr 33. >

i trakten av Mensträsk och 21 st. i Rackejaurfältet inom Mala samt 5 st.

nära Svansele by å norra sidan av Skellefteälven ovanför Kusfors järnvägsstation.

Med hänsyn till nödvändigheten att på allt sätt befrämja en snar och

grundlig undersökning av sagda malmförande områden, vilka kunna bliva av

största betydelse för den inhemska trämasseindustrin och vilkas malmtillgångar

därför böra vara noggrant kända före det slutliga avgörandet av

traktens järnvägsfråga, anser jag mig böra tillstyrka att ifrågavarande lag av

den 31 maj 1918 förlänges på ytterligare ett år eller till den 1 oktober 1925.

I likhet med vad jag gjort uti mitt den 14 november 1921 avgivna utlåtande

angående lagens förlängning till den 1 oktober 1923, vill jag även nu föreslå

en av praktiska skäl önskvärd förändring av bestämmelsen i lagens 9 §, 4

stycket. Där stadgas att »i händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler

sig till begagnande av sin jordägarandel, vare inmutaren berättigad påkalla

ny förrättning för erhållande av den jämkning i fråga om fastställd avgift,

som föranledes av kronans inträde i gruvföretaget». Det synes icke rimligt

att tvinga såväl inmutaren som kronan, vilken såsom jordägare har att sända

ombud, att bekosta en i förhållande till de obetydliga avgifter, varom här är

fråga, dyrbar förrättning på platsen, da det endast gäller att konstatera till

huru stor andel kronan ingått i .gruvföretaget samt att i förhållande därtill

uträkna med huru stor del den vid utmålsförrättningen bestämda årliga avgiften

för markens begagnande, efter det kronans anmälan om jordägarandelens

begagnande gjorts, skall för framtiden minskas. Då sådan anmälan måste göras

inom relativt kort tid efter utmålsförrättningen, under vilken inmutaren icke

hunnit och i regeln icke heller velat anställa nagra större arbeten, hava inga

omständigheter, som föranleda en omvärdering av avgiften, förekommit eller

ock äro de förberedande arbeten för gruvdriften, som i något fall kunna förekomma,

av sådan art, att kronan såsom inträdande delägare är skyldig deltaga

i kostnaderna.

Hittills har endast en förrättning av sådan art förekommit, vilken utan nagra

kostnader hade kunnat undvikas genom ett blott konstaterande, att eftersom

kronan med hälften anmält sig vilja deltaga uti ifrågavarande gruvföretag,

skulle hälften av den vid utmålsförrättningen bestämda avgiften avräknas.

Emellertid torde nu flera fall komma före, då en sådan jämkning bör ske,

sedan kronan numera beträffande ett större antal utmål anmält sig för deltagande,

och vore därför en ändring av ovannämnda lagrum nu mera av behovet

påkallad än förut. Denna ändring synes exempelvis kunna göras genom

att giva 4 stycket av 9 § följande lydelse:

’I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av

sin jordägarandel, varde den till kronan utgående avgiften minskad i förhållande

till den andel, varmed kronan uti gruvföretaget ingått.''»

Kommerskollegium har anfört följande:

»Kollegium har tagit del av det yttrande i ärendet, bergmästaren i Norra

distriktet den 19 innevarande månad avgivit, och finner sig i likhet med bergmästaren

böra tillstyrka förlängning av lagens_ giltighetstid.

I sitt yttrande har bergmästaren upprepat sitt förut den 14 november 192l

framställda och av såväl Kollegium som 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga

tillstyrkta förslag om sådan ändring av 9 § i lagen att nu föreskriven förrättning

för jämkning av fastställd avgift vid Kronans inträde i gruvföretaget

ej skulle behöva vidare förekomma. På de skäl, bergmästaren anfört, anser

Kollegium fortfarande sådan ändring böra vidtagas.

Då nyssnämnda sakkunniga numera avlämnat sitt förslag till gruvlag samt

alltså vissa utsikter till gruvlagstiftningsfrågans lösning inom en närmare

Kommer

kollegiv

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

framtid torde få anses föreligga, synes det Kollegium, att ifrågavarande förlängning

borde såsom Kollegium redan i sitt den 11 december 1922 avgivna

yttrande i motsvarande ämne föreslog, avse tiden intill ny gruvlags ikraftträdande.

Med hänsyn till nu gällande bestämmelser om arbetsår för gruvor

anser sig Kollegium hava skål förmoda, att detta ikraftträdande ej lämpligen

kan iorlaggas till annan tidpunkt än inträdet av visst kalenderår och alltså

ej kunna sammanfalla med den tidpunkt, den 1 oktober 1925, till vilken bergmästaren

föreslagit utsträckandet av lagens förlängda giltighetstid. Skulle

Kollega förslag om tiden för förlängningen ej upptagas av Kungl. Maj:t, får

Kollegium därför alternativt föreslå, att tiden i fråga utsträckes till den 1

januari 1926.»

Sveriges geo- .. Chefen för Sveri£es geologiska undersökning har anfört, att ehuru det syntes

logiska un- övervägande sannolikt att skäl för lagens utsträckande komme att föreligga

dersökning. ända till dess ny gruvlagstiftning kommit till stånd, förlängningen dock jämväl

denna gång syntes böra avse endast ett år eller till och med den 30 september

1923.

L<sernaril . Län®styrelsen i Jämtlands län har anfört: Sedan ingången av år 1920 hade

Jämtlands, icke någon mutsedel å fyndighet å kronojord blivit ingiven till länsstyrelsen.

Vtemroch F°r länetS vidkommande syntes därför grundad anledning icke föreligga att

Norrbottens ytterligare utsträcka tiden för lagens giltighet. Skulle emellertid förhållanlan.

dena i de båda Övriga län, som berördes av ifrågavarande lag, anses tala för

en fortsatt tillämpning av densamma, hade länsstyrelsen för sin del intet

att erinra mot att tiden för lagens giltighet utsträcktes under ytterligare ett år.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har uttalat, att förordnande om lagens fortsatta

tillämpning syntes böra meddelas att gälla under ytterligare ett år i

avbidan på ny gruvlagstiftning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har, under åberopande av vad bergmästaren

Asplund i sitt yttrande anfört, instämt i dennes förslag om förlängning av

lagens giltighetstid med ytterligare ett år eller till den 1 oktober 1925.

mentschefen. Beträffande en prolongation av 1918 års lag finner jag, med hänsyn till det

läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning för närvarande befinner sig, och

till samtliga i ärendet hörda myndigheters tillstyrkande, tvekan icke kunna

råda därom, att den provisoriskt gällande ordningen på detta område bör tillsvidare

upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling

under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan å en definitiv

lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk lag, gällande

för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela landet och innehållande

ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, torde för närvarande icke

föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar lärer lämpligen böra anstå,

till dess att ståndpunkt kan tagas till det av gruvlagstiftningssakkunniga avgivna

förslaget. Huruvida den slutliga prövningen av detta förslag kan ske

inom sådan tid, att frågan kan föreläggas nästa års riksdag, torde väl med hänsyn

till ämnets vikt och omfattning vara tvivelaktigt. Då emellertid möjligheten

härtill icke är utesluten, synes en utsträckning av den provisoriska lagens giltighetstid

böra avse den tid, som under förutsättning av frågans avgörande vid

1925 års riksdag kan antagas förflyta innan en definitiv lag kan träda i kraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

På sätt kommerskol]egium i sitt utlåtande erinrat, torde sistnämnda tidpunkt

efter all sannolikhet komma att sammanfalla med ingången av ett nytt kalenderår.

Vid sådant förhållande synes tiden för den provisoriska lagens fortsatta

giltighet böra räknas från och med den 1 oktober 1924 till och med den 31

december 1925.

I sitt utlåtande har bergmästaren Asplund upprepat en av honom redan

år 1921 gjord hemställan, att i 9 § fjärde stycket i 1918 års lag måtte vidtagas

sådan ändring, att där föreskriven särskild förrättning för jämkning av

fastställd avgift vid kronans inträde i gruvföretag icke vidare skulle förekomma.

Detta förslag blev på sin tid tillstyrkt såväl av kommerskollegium

som av 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga, vilka senare, under åberopande

av att dylik förrättning enligt deras uppfattning vore onödig och endast skulle

medföra dryga kostnader för inmutaren, jämväl bifogade förslag till erforderlig

lagändring. Frågan upptogs emellertid icke i sammanhang med förslag till

1922 års riksdag om prolongation av 1918 års lag. Föredragande departementschefen

anförde härutinnan, att då denna förändring, enligt vad han inhämtat,

icke vore av särskilt trängande natur, densamma lämpligast borde anstå för att

komma under behandling i samband med övriga förändringar i 1918 års lag,

vilka innefattades i ett av gruvlagstiftningssakkunniga i mars 1922 avgivet

förslag. Då förslaget om ändring i 9 § nu åter framkommit, har detsamma

förordats av kommerskollegium.

Beträffande det praktiska behovet av den sålunda ifrågasatta ändringen i

1918 års lag synes läget numera vara ett annat än för två år sedan. Under

det att, enligt vad bergmästaren Asplund upplyst, endast en förrättning av

nämnda slag hittills behövt förekomma, torde inom den närmaste tiden åtskilliga

sådana bliva erforderliga, då kronan redan anmält sig för deltagande i ett större

antal utmål inom Västerbottens län. Vid sådant förhållande synes denna lagändring,

för vilken enligt min uppfattning fullt giltiga skäl blivit förebragta,

utan dröjsmål böra genomföras. Tiden för dess ikraftträdande torde kunna

bestämmas till den 1 april 1924. För vinnande av detta syfte lärer i särskild

lag böra meddelas bestämmelse om ändrad lydelse av 9 § i 1918 års lag i överensstämmelse

med det förslag, gruvlagstiftningssakkunniga på sin tid avgivit.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31

maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till

inmutning inom vissa län samt till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 31

maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till

inmutning inom vissa län. Det förra förslaget är tydligen av natur att, innan

det förelägges riksdagen, lagrådets yttrande över detsamma skall inhämtas.

Beträffande åter det senare förslaget erinrar jag, att med hänsyn till avfattningen

av övergångsbestämmelserna till 1918 års lag beslut om beredande av

fortsatt giltighet åt samma lag kan fattas utan iakttagande av den i § 87

regeringsformen stadgade ordning och att följaktligen lagrådets hörande över

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ta proposition nr 33.

detta förslag icke är erforderligt. Båda förslagen torde få såsom bilagor åtfölja

protokollet1).»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag till lag om ändrad lydelse

av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda bestämmelser

angående rätten till inmutning inom vissa län av den lydelse, bilaga A

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över samma

förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

E. Lindström.

'') Bilagan B, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget till lag om fortsatt

tillämpning av lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmätning

inom vissa län, har här uteslutits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

11

Bilaga A.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande

särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

Härigenom förordnas, att 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län skall i nedan

angiven del erhålla följande lydelse:

9 §.

Hav inmutning-----densamma.

Intill dess-----gode männen.

Därest----—• -— bestämmas.

I händelse kronan efter utmålsförrättningen anmäler sig till begagnande av

sin jordägareandel, varde genom beslut, som på ansökan meddelas av bergmästaren,

fastställd avgift minskad i förhållande till den andel, varmed kronan

ingår i gruvföretaget.

Varder gruvanläggningen —-----gruvestadgan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1924.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Moj:ts proposition nr 33.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 februari

1924.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Stenberg,

justitierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 januari

1924, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Gunnar Bendz; och blev ärendet nu företaget till slutlig

behandling.

Förslaget gav anledning allenast till följande uttalande av lagrådet:

Det är icke uteslutet, att åt det stadgande, vari ändring nu ifrågasättes, rätteligen

må givas den tolkning, att jämkning i fastställd, till kronan utgående avgift

kan äga rum jämväl på sådant sätt, att avgiftsminskningen icke till beloppet

svarar emot den jordägareandel, för vilken kronan inträder i gruvföretaget.

Den avfattning, stadgandet erhållit i det föreliggande förslaget, angiver däremot

klart, att det endast gäller att minska avgiften i aritmetiskt förhållande

till kronans delaktighet. I nämnda hänseende komme alltså förslaget, om det

godkännes, möjligen att medföra ändring i gällande rätt. Häremot är emellertid

intet att erinra.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 33.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 februari 1924.

Närvarande: Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre

rf. Marks von Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth,

g ! Hasselrot, LObeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, lagrådets den 4 i denna månad

avgivna utlåtande över det den 25 januari 1924 till lagrådet remitterade

förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 (nr 288)

innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa

län; därvid föredraganden hemställer, att efter vidtagande av en redaktionell

jämkning berörda förslag, vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning, ävensom

det i protokollet för den 25 januari 1924 omförmälda förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 31 maj 1918 (nr 288) innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :

E. Lindström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:59 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda be a1 i texten
  2. 1LU 1924:13 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § i lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser ang s. 8 i texten