Sök i Ratio Lex

Angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:55, Angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

\

Nr 55.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående sättet

för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag;

given Stockholms slott den 22 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks vox

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malsiroth, Hasseerot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 1 december 1923 dagtecknad skrift

har Hultsfred-—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag gjort

framställning i fråga om sättet för amortering och förräntning av statslån

för anläggning av järnvägarna Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—Jenny

med bibanor.

Innan jag ingår på bolagets ifrågavarande framställning, må erinras om

följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 42 käft. (Nr 55.)

378 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statslån till

järnvägarna

Hultsfred—

Jenny och

Västervik—

Åtvidaberg—

Bersbo.

Hultsfred—

Västervik—

Åtvidaberg —

Bersbo järnvägsaktiebolags

förvärvande

av järnvägarna

Hultsfred—Jenny

och Norsholm

— Bersbo.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 5f).

Genom särskilda beslut den 24 november 1876 beviljade Kungl. Maj:t

Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolag och Västervik—Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebolag för anläggande av järnvägarna Hultsfred—Jenny

och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo jämte bibanor lån ur allmänna järnvägslånefonden

till belopp av respektive 1,750,000 kronor och 1,865,000

kronor. För dessa två lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till sex procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden skulle

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande å varje särskilt

belopp av låneunderstödet medgavs för tre år från lyftningsdagarna, dock

icke utöver ett år från den dag, eller den 31 december 1880, då respektive

järnvägar skulle vara färdiga och öppnade för trafik; och skulle den sålunda

uppskjutna likviden av räntan fullgöras genom en mot räntans belopp svarande

utsträckning av tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket

för sin försträckning bleve till fullo gottgjort. Kapitalavbetalningen skulle

vidtaga den 31 december 1883 och i sammanhang därmed gottgörelse ske

av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas

erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas varje år,

till dess låneunderstödet och all därå upplupen ränta till fullo guldits. Diirest

till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle

vederbörande bolag därå gälda sex procent årlig ränta (s. k. överränta), intill

dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Hultsfred—Jenny

respektive järnvägsanläggningen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagens övriga

egendom skulle utgöra underpant och säkerhet för det av staten lämnade

låneunderstöd och staten vara berättigad åtnjuta all den pant- och förmånsrätt,

som enligt gällande eller blivande lagstiftning kunde för samma understöds

återbetalande medgivas, i följd varav vederbörande järnvägsanläggning

med tillhörande byggnader och materiel ävensom bolagets egendom i övrigt

icke finge såsom säkerhet för annat lån pantförskrivas utan förbehåll om

statens bättre rätt till säkerhet för den av staten givna försträckning; och

ägde Kungl. Maj:t att, utan vederbörande bolags vidare hörande, vidtaga de

åtgärder, som för beredande av den staten sålunda förbehållna säkerhet

kunde finnas erforderliga.

Jämlikt medgivande av riksdagen har annuiteten sedermera nedsatts,

från och med år 1 884 till fem och en halv procent, varav fem procent

ränta, samt från och med år 1887 till fem procent, varav fyra och eu halv

procent ränta. Vidare har överräntan likaledes enligt medgivande av riksdagen

från och med år 1898 nedsatts till fem procent.

Med anledning av ansökning av Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

om fastställelse av vissa av bolaget beslutade ändringar i

den för bolaget gällande ordning, avseende bland annat ändring av bolagets

firma, har Kungl. Maj:t den 11 december 1914 fastställt bolagsordning

för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag.

Vidare har Kungl. Maj:t samma dag, sedan mellan Hultsfred—Västerviks

och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag upprättats kontrakt,

varigenom förstnämnda bolag till det sistnämnda försålt sin ägande järnväg

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr öö. 3

Hultsfred—Jenny med vad därtill liörde, medgivit, att koncessionen a sist’

berörda järnväg jämte bibana samt sido- och hamnspår finge överlåtas å

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag med skyldighet

för bolaget att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats

för ifrågavarande järnväg med bibana samt sido- och hamnspår

ävensom för det till desammas utförande beviljade statslånet.

Därefter har Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

medelst påskrift å till riksgäldskontoret utfärdad skuldförbindelse

för statslånet till järnvägen Hultsfred—Jenny övertagit betalningsansvaret

för samma lån jämte ränta.

Efter det mellan Norsholm—Bistens kommunikationsaktiebolag och

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag upprättats

kontrakt angående försäljning till sistnämnda bolag av järnvägen Norsholm—Bersbo,

varå förstnämnda bolag erhållit koncession den 22 sep

tember 1876, har Kungl. Maj:t den 22 december 1922 medgivit, att

koncessionen å berörda järnväg finge överlåtas å Hultsfred—Västervik—

Åtvidabergs—Bersbo järnvägsaktiebolag med skyldighet för bolaget att ställa

sig till efterrättelse de i avseende ä ifrågavarande järnväg meddelade föreskrifter.

I sin föreliggande framställning anför nu Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolag i huvudsak följande:

Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolags

ekonomi hade under många år varit synnerligen dålig, så att ränta

och amortering å statslånen icke kunnat tillfullo gäldas, varigenom för statsverket

uppstått en sig alltmera ökande räntefordran. Därjämte hade belägen

icke haft råd att underhålla rullande materiel, bana med vad därtill hörde

samt verkstad m. m., så att bolagens ekonomiska ställning även av denna

anledning blivit mycket svag. Till vilken grad bolagens lokomotivpark försämrats

framginge av en handlingarna i ärendet bilagd avskrift av instrument

över besiktning, verkställd år 1912 av två maskiningenjörer från järnvägsstyrelsen.

Då den ömtåligaste materielen, lokomotiven, var i det skick

och så skött, som besiktningen utvisade, vore lätt att förstå, i vad skick

övrig rullande materiel samt bana m. m. vid den tidpunkten skulle befinna

sig. Det befanns därför efter det denna besiktning hållits absolut nödvändigt

att göra betydande inköp av ny rullande materiel och att sätta bana,

verkstad in. in. i stånd. Dessa absolut nödvändiga utgifter hade under flera

år hindrat järnvägsbolagen att göra några som helst inbetalningar å statslånen,

och de obetalda överräntornas belopp växte alltjämt.

Syftet med den år 1914 verkställda sammanslagningen av järnvägsaktiebolagen

hade helt naturligt varit att genom förenklingar i förvaltningen och

större enhetlighet i driften åstadkomma bättre utnyttjande av materiel och

personal samt besparingar i en hel del utgifter, och detta syfte hade också

i verkligheten ernåtts.

På detta sätt hade Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo jämvägsaktiebolag

kommit att besitta de båda gamla järnvägsbolagens samtliga tillgångar

och iklätt sig skyldighet att ansvara för samma järnvägsbolags alla

skulder.

Sedermera befanns det nödvändigt att för ekonomiskt fördelaktig drift av

Framställning

av Hultsfred—

Västervik—

Åtvidaberg—

Bersbo järnvägsaktiebolag

om reglering

av bolagets

statslån.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

järnvägstrafiken inköpa järnvägen Norsholm—Bersbo, tillhörig Norsholm —

Eistens kommunikationsaktiebolag, enär de gamla järnvägarnas utfart till

statsbanan vid Norsholm ledde över järnvägen Bersbo—Norsholm, varförutom

denna järnväg alltid tillhört samma trafikförvaltning som de båda

Övriga järnvägarna. Då en försäljning till annat järnvägsbolag av denna

järnväg hotade att ske, varigenom sökandebolagets ekonomiska utveckling

för all framtid kringskurits, blev det helt enkelt en bjudande nödvändighet

att söka få till stånd ett inköp av järnvägen Norsholm—Bersbo. Detta inköp

lyckades även verkställas till ett pris av 1,300,000 kronor, vilket pris

visat sig vara synnerligen billigt, även frånsett det speciella väi''de, järnvägen

Norsholm—Bersbo ägde för just det köpande järnvägsaktiebolaget. Järnvägen

Norsholm—Bersbo hade nu blivit betald så när som på ett belopp

av 88,278 kronor 37 öre. Inteckningar uti den inköpta järnvägen Norsholm

—Bersbo till sammanlagt belopp av en miljon kronor hade, i den mån de

inlösts, överlämnats till riksgäldskontoret såsom säkerhet för sökandebolagets

samtliga skulder till staten.

Samtidigt som arbetet på åstadkommande av en järnvägsenhet av de tre

järnvägarna från Hultsfred över Västervik till Norsholm pågått hade även

bana, signaler och rullande materiel satts i utmärkt skick, varjämte verkstaden

ombyggts och försetts med nya tidsenliga maskiner, och detta hade

verkställts till de priser, som rådde före kristiden, således till högst betydligt

billigare pris än de nu gällande.

Resultatet av detta konsolideringsarbete för järnvägarna hade blivit, att

järnvägarnas värde ökats flera gånger mera än sammanlagda beloppet av de

räntor och annuiteter å statslånen, som under tiden från år 1912 och intill

nu förfallit till betalning, samt att järnvägarnas nettoinkomster även ökats

på sådant sätt, att järnvägsbolaget nu syntes vara i stånd att förränta och

amortera hela den skuld till staten, som belastade järnvägarna. Till detta

resultat hade i främsta rummet bidragit det fördelaktiga inköpet av Norsholm—Bersbo

järnväg, men även åstadkommandet av förbindelseleden Virserum—Hultsfred,

varigenom en sammanhängande smalspårig linje från

Växjö över Västervik till Örebro med därav föranledd ökning i trafiken

åstadkommits, hade haft stor betydelse i fråga om järnvägens bärighet. Och

då bandelen Vimmerby—Hällefors, den s. k. Ydrejärnvägen, öppnades för

trafik, vilket komme att ske under år 1924, komme även denna bana otvivelaktigt

att tillföra sökandebolagets järnvägar en mycket betydande trafikökning.

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skulder till

staten utgjordes med beräkning intill den 31 december 1923 av följande:

1. återstod av de båda äldre amorteringslånen, icke

förfallen, tillhopa..... .................................................... kronor 1,465,707:13

2. anståndsränta, som icke är förfallen förrän efter 11

år och icke heller dessförinnan löper med ränta, till

belopp av ........................................................................ » 522,482:64

3. järnvägsaktiebolagets icke guldna räntor och amorteringar

å de äldre lånen till sammanlagt förfallet

belopp av ................................................................... » 3,384,321:69

Dessa mellanhavanden mellan staten och järnvägsbolaget syntes för närvarande

på synnerligen otillfredsställande sätt ordnade, från statens sida

därutinnan, att staten saknade inteckningssäkerhet för en stor del av sin

fordran, och från järnvägsbolagets sida därför, att bolagets stora förfallna

skuld till staten å kronor 3,384,321:69 helt naturligt icke på många år kunde

betalas, vadan det för bolaget måste framstå som ett behov att genom uppläggande

av bestämda amorteringslån få bolagets skulder till staten reglerade,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Mcij:ts proposition nr 55. 5

så att ordnade och trygga ekonomiska förhållanden emellan bolaget och

staten kunde åvägabringas.

En sådan reglering av dessa skulder syntes lämpligen kunna ske på det

sätt, att statens icke förfallna och redan förfallna fordringar sammanfördes

uti två olika lån. Räntefoten å det belopp, som motsvarade den icke förfallna

fordran, syntes böra beräknas till 41 procent eller samma räntefot,

med vilken de äldre icke förfallna lånen nu löpte. Räntefoten å det lån, som

motsvarade den förfallna skulden, syntes däremot böra bestämmas till 5

procent eller den räntefot, vilken tillämpades å de järnvägslån, staten nu

utlämnade.

På det att det lån, som motsvarade de äldre icke förfallna lånen, skulle

något fortare slutamorteras, syntes det emellertid, som om den årliga annuiteten

å detta lån måtte lika som å det andra lånet beräknas till 5.4 procent,

därvid en amortering av 0.9 procent sålunda komme att ske. För det andra

lånet syntes likaledes eu annuitet av 5.4 procent böra beräknas, av vilken

0.4 procent skulle utgöra amortering. Naturligtvis hade det varit önskvärt.

om järnvägsbolaget kunnat åtaga sig hastigare amortering av dessa skulder,

men det syntes omöjligt att antaga, att så skulle kunna ske. Och då man

toge i betraktande, i vilken fullkomligt ohållbar ekonomisk ställning järnvägsbolagen

befunno sig för 11 år sedan, då statens stora fordringar av

järnvägsbolagen bokstavligen hängde i luften, syntes det vara ett ganska

vackert resultat av de senaste årens verksamhet, om bolaget nu vore i stånd

att till sista öret betala sin skuld till staten, även om slutlikviden skulle

draga ut på tiden. Som säkerhet för dessa lån skulle då lämnas inteckningar

uti järnvägsbolagets samtliga järnvägar från Hultsfred till Norsliolm

med bästa förmånsrätt och till belopp motsvarande beloppen av de båda

olika lånen.

Enligt bolagets beräkningar skulle det ena lånet utgöras av återstoden av

de gamla lånen 1,465,707 kronor 13 öre samt anståndsräntor å 522,482 kronor

64 öre, vilket sistnämnda belopp med hänsyn till att det icke vore förfallet

och ej heller löpte med ränta förrän efter 11 år dock borde reduceras till

ett nutidsvärde av 321,953 kronor 14 öre. Med iakttagande av detta beräkningssätt

syntes detta lån alltså böra beräknas till 1,787,660 kronor 27 öre.

Årliga annuiteten å detta lån torde efter en räntefot av 5.4 procent bliva

96,533 kronor 65 öre. Lånet beräknades vara slutbetalat efter 41 år.

Det andra lånet syntes rätteligen böra beräknas till 3,384,321 kronor 69

öre. Ärliga annuiteten bleve efter 5.4 procent 182,753 kronor 38 öre och

lånet torde vara slutbetalat efter 54 år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer bolaget, att proposition

måtte avlåtas till innevarande års riksdag om godkännande av det förslag

till ordnande av bolagets samtliga skulder till staten, vilket Kungl. Maj:t

med hänsyn till vad av bolaget nu föreslagits kunde anse lämpligt.

I utlåtande den 18 december 1923 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört:

»Järnvägsbolaget har på senare tid gjort ett målmedvetet arbete på sina

järnvägars förbättring samt på förbättring av trafik- och förvaltningsekonomien.

Bolaget har sålunda satt järnvägarna i gott stånd samt underhåller

desamma väl. Likaså har verkstaden moderniserats, så att den befinner sig

i utmärkt skick och ej lärer behöva någon utvidgning inom närmare tick

Den rullande materielen är likaledes av god beskaffenhet och väl underhållen.

Vagnparken är även fullt tillräcklig, jämväl med hänsyn till trafike
-

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

Kung!.. Maj:ts proposition nr 55.

ringen av Vimmerby—Ydi‘e järnväg, vars öppnande för allmän trafik är att

snart förvänta. Möjligen behöver bolaget anskaffa ett tyngre godslokomotiv,

och troligen kommer även i trafikekonomiens intresse en motorvagn att inköpas.

Några förbättringar eller utvidgningar av sådan omfattning och beskaffenhet,

att de kunna menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra

sina förbindelser till staten, äro sålunda icke att förvänta.

Vidare har bolaget i sin ägo sammanfört de förut olika bolag tillhöriga

tre järnvägarna och därmed vunnit en väsentlig förenkling.

Förslaget att förvandla de förfallna skulderna till ett amorteringslån är

avsett till definitivt ordnande av bolagets skuldförhållande till staten.

Dessa vidtagna och avsedda åtgärder synas särdeles välbetänkta. Bedömd

med utgångspunkt från de förhållanden, som varit, måste bolagets ställning,

efter ett bifall till nu föreliggande ansökan, betecknas som välordnad. Det

torde härmed också vara att hoppas, att den punkt nu är nådd, från vilken

bolaget äntligen skall förmå att fullgöra sina förpliktelser mot staten.

Det sammanlagda beloppet av bolagets skulder till staten skulle enligt

förslaget komma att något överstiga inteckningarnas belopp. Staten har

kanske sålunda anledning att för den föreslagna uppgörelsen fordra ytterligare

en inteckning på ett belopp, motsvarande denna skillnad; och i så fall

torde dylik inteckning lämpligen kunna förvärvas i Norsholm —Bersbo järnväg.

Detta är emellertid en fråga, som närmast ankommer på riksgäldskontoret.

Genom inteckningarna i Norsholm—Bersbo järnväg blir statens

säkerhet för lånen högst väsentligt förbättrad. I övrigt får statens säkerhet

givetvis anses ökad även genom järnvägarnas och den rullande materielens

förbättring.»

Styrelsen anser sig för sin del endast hava anledning att tillstyrka

bolagets ansökan.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att yttra sig i

ärendet, hava den 24 januari 1924 anfört huvudsakligen följande:

A ifrågavarande båda lån å 1,865,000 kronor och 1,750,000 kronor hade

inbetalningar verkställts till riksgäldskontoret från och med år 1881, dock

med undantag för åren 1913, 1914, 1917—1920 och 1923 ävensom för ett av

lånen 1908. Dessa inbetalningar hade emellertid varit otillräckliga, varigenom

efter hand en betydande ogulden förfallen skuld uppkommit. De annuiteter,

som till och med år 1923 förfallit å ifrågavarande lån, utgjorde för lånet å

1.865.000 kronor 4,036,802 kronor 7 öre och för lånet å 1,750,000 kronor

3.790.000 kronor, medan däremot de belopp, som inbetalts å dessa annuiteter,

utgjorde tillsammans respektive 2,566,360 kronor 87 öre och 2,404,572

kronor 79 öre. Därjämte hade å debiterade överräntor inbetalats sammanlagt

respektive 342,984 kronor 29 öre och 412,631 kronor 32 öre. Inalles hade

således å lånen inbetalats respektive 2,909,345 kronor 16 öre och 2,817,204

kronor 11 öre eller tillhopa 5,726,549 kronor 27 öre.

Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld till

riksgäldskontoret för ifrågavarande två lån uppginge den 31 december 1923

till 5,372,511 kronor 46 öre, fördelade på följande sätt:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj ds proposition nr 55. 7

Kapital Ranta Överritnta AnståndsrSnta Summa

1) Järnvägen

Hultsfred—

Västervik.

Icke förfallen

skuld... 709,540:10 — — 251,388:89 960.928:99

Förfallen

skuld....... 766,010:06 619.417:15 251,567:24 — 1,636.994:45

1,475,550:16 619,417:15 251,567:24 251,388:89 2,597,923:44

2) Järnvägen

Västervik—

Åtvidaberg

—Bersbo.

Icke förfallen

skuld... 756,167:03 — — 271.093:75 1,027,260: 78

Förfallen

skuld......... 770,362:30 700.078:90 276,886:04 — 1.747,327:24

1,526,529:33 700,078:90 276,886:04 271,093:75 2,774,588:02

Summa 3,002,079:49 1,319,496:05 528,453:28 522,482:64 5,372,511:46

Därav förfallen skuld 3,384,321:69

» icke förfallen skuld 1,988,189: 77

5,372,511: 46

Sedan Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag år

1920 förvärvat järnvägen från Norsholm till Bersbo, hade bolaget till "riksgäld

skön t or et efter hand såsom ytterligare säkerhet för statslånen pantförskrivit

inteckningar i nyssnämnda järnväg till sammanlagt belopp av 1,202,000

kronor, varjämte bolaget till riksgäldskontoret för samma ändamål överlämnat

aktier i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag å nominellt 105,000 kronor.

Enligt lag åtnjöte riksgäldskontoret inteckningssäkerhet i järnvägarna

Västervik—Bersbo och Hultsfred—Västervik för sin kapitalfordran jämte

vissa ars ränta. ]Med inräknande av ovannämnda inteckningar i järnvägen

Norsholm—Bersbo uppginge inteckningssäkerheten numera till ett belopp,

som enligt verkställd uträkning med omkring 550,000 kronor understege

riksgaldskontorets fordran hos bolaget vid 1923 års utgång.

Även om staten redan nu finge anses innehava en någorlunda tillfredsställande

säkerhet för sin fordran hos järnvägsaktiebolaget, syntes det jämväl

fullmäktige önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till

staten komme till stånd. Därvid borde givetvis i möjligaste mån tillses, att

den blivande amorteringsplanen avvägdes så, att skulden komme att betalas

på kortast möjliga tid, men annuiteterna ej bestämdes till högre belopp än

som kunde anses svara mot bolagets betalningsförmåga. I detta avseende

innehölle bolagets framställning ej någon egentlig utredning, men förklarade

bolaget, att järnvägarnas nettoinkomster ökats på sådant sätt, att bolaget

nu syntes vara i stånd att förränta och amortera hela den skuld till staten,

som belastade järnvägarna, även om slutlikviden måste draga ut på tiden.''

Enligt de femarssammandrag av bolagets räkenskaper, som avlämnats av

statens ombud i bolagets revision, hade bolagets bruttoinkomster över trafikkostnad

utgjort år 1919 345,753 kronor, år 1920 455,472 kronor, år 1921

284,542 kronor och år 1922 385,834 kronor, varvid vore att märka, att bolaget

under åren 1921 och 1922 varit ägare jämväl av järnvägen Norsholm—

Bersbo. Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

annuiteterna ä statsskulden komma att uppgå till inalles 279,287 kronor.

Även om det givetvis ej vore möjligt att med någon säkerhet beräkna resultatet

av järnvägsdriften för framtiden, syntes det dock fullmäktige sannolikt,

att bolaget skulle bliva i stånd att årligen inbetala detta belopp till

staten, detta så mycket hellre som bolagets järnvägar, enligt vad väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, nu befunne sig i sådant

skick, att några större förbättringar eller utvidgningar av den omfattning

och beskaffenhet, att de kunde menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra

sina förbindelser till staten, icke vore att förvänta. A. andra sidan

syntes det fullmäktige ej tillrådligt att påfordra större årliga inbetalningar

än de av bolaget ifrågasatta, då möjligheten för ett ordentligt fullgörande av

dessa därigenom torde allt för mycket äventyras.

Riksdagen hade förut i ett flertal fall medgivit kapitalisering till särskilda

lån av förfallna belopp av järnvägsbolags skuld till staten. Därvid hade

undantagslöst någon förändring ej vidtagits i fråga om den kvarstående delen

av det ursprungliga lånet, som således alltjämt skolat förräntas och amorteras

genom erläggande av hela annuiteten på det ursprungliga lånet. Därest

så skulle förfaras även i nu föreliggande fall, skulle bolaget hava att å de

ursprungliga lånen betala en annuitet av inalles 180,750 kronor, i vilket fall

lånens kapital skulle bliva slutbetalt år 1935 och anståndsräntorna år 1938.

Tillsammans med annuiteten å det nybildade lånet komme den årliga annuitetssumman

till staten att uppgå till omkring 363,500 kronor. Då en så betydande

årlig inbetalning enligt all sannolikhet skulle överstiga bolagets betalningsförmåga,

hade fullmäktige för sin del ej ansett sig böra göra någon

erinran mot annuitetens beräknande på det sätt, bolaget ifrågasatt.

Vid föregående fall av kapitalisering hade anståndsräntan lämnats orörd

och skulle sålunda likvideras efter kapitalskuldens behöriga slutbetalning

genom fortsatt erläggande av de stadgade annuiteterua. Med likartat förfarande

i detta fall skulle anståndsräntans betalande ytterligare framflyttas

och dess nutidsvärde i hög grad minskas. För undvikande av denna olägenhet

vore det enligt fullmäktiges mening lämpligt, att anståndsräntorna, på

sätt bolaget föreslagit, lades till kapitalskulderna och förräntades tillsammans

med dessa, dock ej med sina nominella belopp utan med det beräknade

nutidsvärdet efter 4 1j2 %.

Mot övriga av bolaget ifrågasatta bestämmelser hade fullmäktige ej funnit

något att erinra. Fullmäktige ansåge sig således för sin del kunna tillstyrka

bifall till det föreliggande förslaget, vilket enligt fullmäktiges mening innebure

en för såväl staten som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande

skuldförhållandena.

Såsom villkor för förevarande skuldreglering torde emellertid böra föreskrivas,

att bolaget efter verkställande av ifrågasatt sammanslagning av de

skilda tre järnvägsfastiglieterna skulle lämna riksgäldskontoret inteckning

i hela järnvägen med bästa förmånsrätt för det reglerade ursprungliga

lånet och med förmånsrätt näst efter detta för det nybildade lånet. Samtliga

nuvarande inteckningar måste givetvis därvid dödas och bolaget avlämna

nya skuldebrev å respektive 1,787,660 kronor 27 öre och 3,384,321

kronor 69 öre. Regleringen av skulderna torde böra räknas från 1924 års

ingång och annuiteterna alltså inbetalas till riksgäldskontoret första gången

den 31 december 1924 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånen

blivit till fullo betalda. Med annuiteter av 5.4 % samt en räntefot av respektive

4 V2 och 5 % skulle lånen därigenom bliva slutamorterade, det förra

efter 41 år eller år 1964 och det senare efter 54 år eller år 1977. Den årliga

inbetalningen skulle under åren 1924—1964 utgöra 279,287 kronor 3 öre för

att därefter nedgå till 182,753 kronor 38 öre. Bolaget borde emellertid vara

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

berättigat att när som helst öka amorteringen å lånen eller helt och hållet

inbetala ettdera eller båda lånen. Därest till betalning förfallet belopp icke

på föreskriven tid erlades, torde räntan därå bestämmas att utgå efter respektive

5 och 5 V2 %.

I likhet med vad som torde komma att bliva fallet vid beviljande av nva

lån från allmänna järnvägslånefonden syntes slutligen såsom villkor för

reglering av bolagets skuld till staten "böra föreskrivas, att utdelning till

aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore sådan,

att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom

omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten

för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra järnvägar, förvärva

aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebure

utvidgning av bolagets verksamhet.

Beträffande anledningarna till att fullständiga inbetalningar icke verkställts

å ifrågavarande två statslån hänvisas till en av riksgäldssekreteraren

J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman i detta avseende

den 2 mars 1921 avgiven redogörelse, vilken finnes bilagd handlingarna

i ärendet. Det torde här få erinras, att i berörda redogörelse omförmälda

åtgärder av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

att teckna aktier i järnvägsbolag och inköpa annan järnväg

föranledde anmärkning av riksdagens revisorer samt att riksdagen i

anledning härav i skrivelse den 15 juni 1921, nr 340, begärde utredning

angående en omläggning av. statens utlåningsrörelse för understödjande

av enskilda järnvägsföretag i syfte att statens rätt och intressen skulle

bliva bättre tillgodosedda än vad dittills varit fallet. Bland de förslag

till ändrade villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från allmänna

järnvägslånefonden och bibanelånefonden, som Kungl. Maj:t i anledning

härav framlade för 1923 års riksdag och som av riksdagen lämnades utan

erinran, upptogs också en bestämmelse, avsedd att, utöver de av riksdagen

fastställda, meddelas av Kungl. Maj:t vid beviljande av statslån till

enskilda järnvägar och av innehåll, att därest betalningsskyldigheten för

statslånet ej behörigen fullgöres, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall lämnat medgivande äger inköpa andra järnvägar, förvärva

aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära

utvidgning av bolagets verksamhet.

Yad nu angår den ifrågasatta regleringen av Hultsfred—Yästervik—

Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld å förevarande lån till staten,

så måste densamma anses vara till gagn såväl för det allmänna som för

bolaget. I fråga om den förfallna delen av berörda skuld har riksdagen

ock förut i flera likartade fall — senast enligt skrivelse den 16 maj 1922,

nr 147 — medgivit kapitalisering av förfallen skuld å järnvägslån på

huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasatts. Yidkommande icke förfallen

skuld hava beträffande nu ifrågavarande statslån föreslagits vissa

ändringar i syfte att vinna en mot bolagets betalningsförmåga mera svarande

amortering av samma skuld. Då vad sålunda föreslagits ej givit

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 42 käft. (Nr 55.) 378 24 2

Departenien

chefen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka bolagets framställning i dess

helhet. Därest vad jag nu förordat vinner riksdagens bifall, torde Kungl.

Maj:t för de nya lånen böra föreskriva de av fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagna villkor i fråga om utdelning till aktieägarna och vidtagande av

åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1 :o) medgiva, attHultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

järnvägsaktiebolags skuld för ovan omförmälda, den 24 november

1876 beviljade statslån å ursprungligen 1,750,000

kronor och 1,865,000 kronor må, räknat från och med

den 1 januari 1024, regleras på sådant sätt, att därav bildas

två särskilda lån, nämligen dels ett å 1,787,660 kronor 27

öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet kapital

jämte anståndsränta, den senare beräknad till sitt nutidsvärde,

dels ock ett å 3,384,321 kronor 69 öre, utgörande

samma dag förfallna kapital- och räntebelopp;

2:o) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola

gälla följande villkor och bestämmelser:

att, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Västervik—Åtvidaberg—Bersbo

och Norsholm—-Bersbo med bibanor

sammanslagits till en järnväg, till riksgäldskontoret

skall avlämnas inteckning i hela den därigenom uppkomna

järn vägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å 1,787,660

kronor 27 öre och med förmånsrätt näst därefter för lånet

å 3,384,321 kronor 69 öre;

att annuiteterna beräknas efter fem och fyra tiondels procent

å vederbörande lånebelopp, av vilka annuiteter först

gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet

kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor 27 öre och efter

fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321

kronor 69 öre samt återstoden utgör avbetalning å vederbörande

lånebelopp;

att nämnda annuiteter skola till riksgäldskontoret inbetalas

första gången den 31 december 1924 och sedermera samma

dag varje år, intill dess lånen blivit till fullo betalda;

att emellertid bolaget må vara berättigat att, när det så

önskar, öka amorteringarna å lånen eller helt och hållet inbetala

desamma; samt

att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven

ordning erlägges, bolaget skall, intill dess samma belopp

varder behörigen inbetalt, därå gälda årlig ränta efter fem

procent beträffande lånet å 1,787,660 kronor 27 öre samt

fem och en halv procent i fråga om lånet å 3,384,321

kronor 69 öre.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 55.

11

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hatverman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:157 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—Västervik— Åtvidaber s. 4 i texten