Angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:55, Angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred— Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
\
Nr 55.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående sättet
för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag;
given Stockholms slott den 22 februari 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Lubeck.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1921.
Närvarande:
Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks vox
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malsiroth, Hasseerot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 1 december 1923 dagtecknad skrift
har Hultsfred-—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag gjort
framställning i fråga om sättet för amortering och förräntning av statslån
för anläggning av järnvägarna Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—Jenny
med bibanor.
Innan jag ingår på bolagets ifrågavarande framställning, må erinras om
följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 42 käft. (Nr 55.)
378 24 1
Statslån till
järnvägarna
Hultsfred—
Jenny och
Västervik—
Åtvidaberg—
Bersbo.
Hultsfred—
Västervik—
Åtvidaberg —
Bersbo järnvägsaktiebolags
förvärvande
av järnvägarna
Hultsfred—Jenny
och Norsholm
— Bersbo.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 5f).
Genom särskilda beslut den 24 november 1876 beviljade Kungl. Maj:t
Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolag och Västervik—Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolag för anläggande av järnvägarna Hultsfred—Jenny
och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo jämte bibanor lån ur allmänna järnvägslånefonden
till belopp av respektive 1,750,000 kronor och 1,865,000
kronor. För dessa två lån stadgades bland annat följande villkor:
Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till sex procent
å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras
ränta efter fem procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden skulle
utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande å varje särskilt
belopp av låneunderstödet medgavs för tre år från lyftningsdagarna, dock
icke utöver ett år från den dag, eller den 31 december 1880, då respektive
järnvägar skulle vara färdiga och öppnade för trafik; och skulle den sålunda
uppskjutna likviden av räntan fullgöras genom en mot räntans belopp svarande
utsträckning av tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket
för sin försträckning bleve till fullo gottgjort. Kapitalavbetalningen skulle
vidtaga den 31 december 1883 och i sammanhang därmed gottgörelse ske
av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas
erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas varje år,
till dess låneunderstödet och all därå upplupen ränta till fullo guldits. Diirest
till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle
vederbörande bolag därå gälda sex procent årlig ränta (s. k. överränta), intill
dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Hultsfred—Jenny
respektive järnvägsanläggningen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagens övriga
egendom skulle utgöra underpant och säkerhet för det av staten lämnade
låneunderstöd och staten vara berättigad åtnjuta all den pant- och förmånsrätt,
som enligt gällande eller blivande lagstiftning kunde för samma understöds
återbetalande medgivas, i följd varav vederbörande järnvägsanläggning
med tillhörande byggnader och materiel ävensom bolagets egendom i övrigt
icke finge såsom säkerhet för annat lån pantförskrivas utan förbehåll om
statens bättre rätt till säkerhet för den av staten givna försträckning; och
ägde Kungl. Maj:t att, utan vederbörande bolags vidare hörande, vidtaga de
åtgärder, som för beredande av den staten sålunda förbehållna säkerhet
kunde finnas erforderliga.
Jämlikt medgivande av riksdagen har annuiteten sedermera nedsatts,
från och med år 1 884 till fem och en halv procent, varav fem procent
ränta, samt från och med år 1887 till fem procent, varav fyra och eu halv
procent ränta. Vidare har överräntan likaledes enligt medgivande av riksdagen
från och med år 1898 nedsatts till fem procent.
Med anledning av ansökning av Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
om fastställelse av vissa av bolaget beslutade ändringar i
den för bolaget gällande ordning, avseende bland annat ändring av bolagets
firma, har Kungl. Maj:t den 11 december 1914 fastställt bolagsordning
för Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag.
Vidare har Kungl. Maj:t samma dag, sedan mellan Hultsfred—Västerviks
och Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag upprättats kontrakt,
varigenom förstnämnda bolag till det sistnämnda försålt sin ägande järnväg
Kunyl. Maj:ts proposition nr öö. 3
Hultsfred—Jenny med vad därtill liörde, medgivit, att koncessionen a sist’
berörda järnväg jämte bibana samt sido- och hamnspår finge överlåtas å
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag med skyldighet
för bolaget att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelats
för ifrågavarande järnväg med bibana samt sido- och hamnspår
ävensom för det till desammas utförande beviljade statslånet.
Därefter har Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
medelst påskrift å till riksgäldskontoret utfärdad skuldförbindelse
för statslånet till järnvägen Hultsfred—Jenny övertagit betalningsansvaret
för samma lån jämte ränta.
Efter det mellan Norsholm—Bistens kommunikationsaktiebolag och
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag upprättats
kontrakt angående försäljning till sistnämnda bolag av järnvägen Norsholm—Bersbo,
varå förstnämnda bolag erhållit koncession den 22 sep
tember 1876, har Kungl. Maj:t den 22 december 1922 medgivit, att
koncessionen å berörda järnväg finge överlåtas å Hultsfred—Västervik—
Åtvidabergs—Bersbo järnvägsaktiebolag med skyldighet för bolaget att ställa
sig till efterrättelse de i avseende ä ifrågavarande järnväg meddelade föreskrifter.
I sin föreliggande framställning anför nu Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolag i huvudsak följande:
Västervik—Åtvidaberg—Bersbo och Hultsfred—Västerviks järnvägsaktiebolags
ekonomi hade under många år varit synnerligen dålig, så att ränta
och amortering å statslånen icke kunnat tillfullo gäldas, varigenom för statsverket
uppstått en sig alltmera ökande räntefordran. Därjämte hade belägen
icke haft råd att underhålla rullande materiel, bana med vad därtill hörde
samt verkstad m. m., så att bolagens ekonomiska ställning även av denna
anledning blivit mycket svag. Till vilken grad bolagens lokomotivpark försämrats
framginge av en handlingarna i ärendet bilagd avskrift av instrument
över besiktning, verkställd år 1912 av två maskiningenjörer från järnvägsstyrelsen.
Då den ömtåligaste materielen, lokomotiven, var i det skick
och så skött, som besiktningen utvisade, vore lätt att förstå, i vad skick
övrig rullande materiel samt bana m. m. vid den tidpunkten skulle befinna
sig. Det befanns därför efter det denna besiktning hållits absolut nödvändigt
att göra betydande inköp av ny rullande materiel och att sätta bana,
verkstad in. in. i stånd. Dessa absolut nödvändiga utgifter hade under flera
år hindrat järnvägsbolagen att göra några som helst inbetalningar å statslånen,
och de obetalda överräntornas belopp växte alltjämt.
Syftet med den år 1914 verkställda sammanslagningen av järnvägsaktiebolagen
hade helt naturligt varit att genom förenklingar i förvaltningen och
större enhetlighet i driften åstadkomma bättre utnyttjande av materiel och
personal samt besparingar i en hel del utgifter, och detta syfte hade också
i verkligheten ernåtts.
På detta sätt hade Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo jämvägsaktiebolag
kommit att besitta de båda gamla järnvägsbolagens samtliga tillgångar
och iklätt sig skyldighet att ansvara för samma järnvägsbolags alla
skulder.
Sedermera befanns det nödvändigt att för ekonomiskt fördelaktig drift av
Framställning
av Hultsfred—
Västervik—
Åtvidaberg—
Bersbo järnvägsaktiebolag
om reglering
av bolagets
statslån.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
järnvägstrafiken inköpa järnvägen Norsholm—Bersbo, tillhörig Norsholm —
Eistens kommunikationsaktiebolag, enär de gamla järnvägarnas utfart till
statsbanan vid Norsholm ledde över järnvägen Bersbo—Norsholm, varförutom
denna järnväg alltid tillhört samma trafikförvaltning som de båda
Övriga järnvägarna. Då en försäljning till annat järnvägsbolag av denna
järnväg hotade att ske, varigenom sökandebolagets ekonomiska utveckling
för all framtid kringskurits, blev det helt enkelt en bjudande nödvändighet
att söka få till stånd ett inköp av järnvägen Norsholm—Bersbo. Detta inköp
lyckades även verkställas till ett pris av 1,300,000 kronor, vilket pris
visat sig vara synnerligen billigt, även frånsett det speciella väi''de, järnvägen
Norsholm—Bersbo ägde för just det köpande järnvägsaktiebolaget. Järnvägen
Norsholm—Bersbo hade nu blivit betald så när som på ett belopp
av 88,278 kronor 37 öre. Inteckningar uti den inköpta järnvägen Norsholm
—Bersbo till sammanlagt belopp av en miljon kronor hade, i den mån de
inlösts, överlämnats till riksgäldskontoret såsom säkerhet för sökandebolagets
samtliga skulder till staten.
Samtidigt som arbetet på åstadkommande av en järnvägsenhet av de tre
järnvägarna från Hultsfred över Västervik till Norsholm pågått hade även
bana, signaler och rullande materiel satts i utmärkt skick, varjämte verkstaden
ombyggts och försetts med nya tidsenliga maskiner, och detta hade
verkställts till de priser, som rådde före kristiden, således till högst betydligt
billigare pris än de nu gällande.
Resultatet av detta konsolideringsarbete för järnvägarna hade blivit, att
järnvägarnas värde ökats flera gånger mera än sammanlagda beloppet av de
räntor och annuiteter å statslånen, som under tiden från år 1912 och intill
nu förfallit till betalning, samt att järnvägarnas nettoinkomster även ökats
på sådant sätt, att järnvägsbolaget nu syntes vara i stånd att förränta och
amortera hela den skuld till staten, som belastade järnvägarna. Till detta
resultat hade i främsta rummet bidragit det fördelaktiga inköpet av Norsholm—Bersbo
järnväg, men även åstadkommandet av förbindelseleden Virserum—Hultsfred,
varigenom en sammanhängande smalspårig linje från
Växjö över Västervik till Örebro med därav föranledd ökning i trafiken
åstadkommits, hade haft stor betydelse i fråga om järnvägens bärighet. Och
då bandelen Vimmerby—Hällefors, den s. k. Ydrejärnvägen, öppnades för
trafik, vilket komme att ske under år 1924, komme även denna bana otvivelaktigt
att tillföra sökandebolagets järnvägar en mycket betydande trafikökning.
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skulder till
staten utgjordes med beräkning intill den 31 december 1923 av följande:
1. återstod av de båda äldre amorteringslånen, icke
förfallen, tillhopa..... .................................................... kronor 1,465,707:13
2. anståndsränta, som icke är förfallen förrän efter 11
år och icke heller dessförinnan löper med ränta, till
belopp av ........................................................................ » 522,482:64
3. järnvägsaktiebolagets icke guldna räntor och amorteringar
å de äldre lånen till sammanlagt förfallet
belopp av ................................................................... » 3,384,321:69
Dessa mellanhavanden mellan staten och järnvägsbolaget syntes för närvarande
på synnerligen otillfredsställande sätt ordnade, från statens sida
därutinnan, att staten saknade inteckningssäkerhet för en stor del av sin
fordran, och från järnvägsbolagets sida därför, att bolagets stora förfallna
skuld till staten å kronor 3,384,321:69 helt naturligt icke på många år kunde
betalas, vadan det för bolaget måste framstå som ett behov att genom uppläggande
av bestämda amorteringslån få bolagets skulder till staten reglerade,
Kung1. Mcij:ts proposition nr 55. 5
så att ordnade och trygga ekonomiska förhållanden emellan bolaget och
staten kunde åvägabringas.
En sådan reglering av dessa skulder syntes lämpligen kunna ske på det
sätt, att statens icke förfallna och redan förfallna fordringar sammanfördes
uti två olika lån. Räntefoten å det belopp, som motsvarade den icke förfallna
fordran, syntes böra beräknas till 41 procent eller samma räntefot,
med vilken de äldre icke förfallna lånen nu löpte. Räntefoten å det lån, som
motsvarade den förfallna skulden, syntes däremot böra bestämmas till 5
procent eller den räntefot, vilken tillämpades å de järnvägslån, staten nu
utlämnade.
På det att det lån, som motsvarade de äldre icke förfallna lånen, skulle
något fortare slutamorteras, syntes det emellertid, som om den årliga annuiteten
å detta lån måtte lika som å det andra lånet beräknas till 5.4 procent,
därvid en amortering av 0.9 procent sålunda komme att ske. För det andra
lånet syntes likaledes eu annuitet av 5.4 procent böra beräknas, av vilken
0.4 procent skulle utgöra amortering. Naturligtvis hade det varit önskvärt.
om järnvägsbolaget kunnat åtaga sig hastigare amortering av dessa skulder,
men det syntes omöjligt att antaga, att så skulle kunna ske. Och då man
toge i betraktande, i vilken fullkomligt ohållbar ekonomisk ställning järnvägsbolagen
befunno sig för 11 år sedan, då statens stora fordringar av
järnvägsbolagen bokstavligen hängde i luften, syntes det vara ett ganska
vackert resultat av de senaste årens verksamhet, om bolaget nu vore i stånd
att till sista öret betala sin skuld till staten, även om slutlikviden skulle
draga ut på tiden. Som säkerhet för dessa lån skulle då lämnas inteckningar
uti järnvägsbolagets samtliga järnvägar från Hultsfred till Norsliolm
med bästa förmånsrätt och till belopp motsvarande beloppen av de båda
olika lånen.
Enligt bolagets beräkningar skulle det ena lånet utgöras av återstoden av
de gamla lånen 1,465,707 kronor 13 öre samt anståndsräntor å 522,482 kronor
64 öre, vilket sistnämnda belopp med hänsyn till att det icke vore förfallet
och ej heller löpte med ränta förrän efter 11 år dock borde reduceras till
ett nutidsvärde av 321,953 kronor 14 öre. Med iakttagande av detta beräkningssätt
syntes detta lån alltså böra beräknas till 1,787,660 kronor 27 öre.
Årliga annuiteten å detta lån torde efter en räntefot av 5.4 procent bliva
96,533 kronor 65 öre. Lånet beräknades vara slutbetalat efter 41 år.
Det andra lånet syntes rätteligen böra beräknas till 3,384,321 kronor 69
öre. Ärliga annuiteten bleve efter 5.4 procent 182,753 kronor 38 öre och
lånet torde vara slutbetalat efter 54 år.
På grund av vad sålunda anförts hemställer bolaget, att proposition
måtte avlåtas till innevarande års riksdag om godkännande av det förslag
till ordnande av bolagets samtliga skulder till staten, vilket Kungl. Maj:t
med hänsyn till vad av bolaget nu föreslagits kunde anse lämpligt.
I utlåtande den 18 december 1923 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört:
»Järnvägsbolaget har på senare tid gjort ett målmedvetet arbete på sina
järnvägars förbättring samt på förbättring av trafik- och förvaltningsekonomien.
Bolaget har sålunda satt järnvägarna i gott stånd samt underhåller
desamma väl. Likaså har verkstaden moderniserats, så att den befinner sig
i utmärkt skick och ej lärer behöva någon utvidgning inom närmare tick
Den rullande materielen är likaledes av god beskaffenhet och väl underhållen.
Vagnparken är även fullt tillräcklig, jämväl med hänsyn till trafike
-
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i
Fullmäktige
i riksgäldskontoret.
Kung!.. Maj:ts proposition nr 55.
ringen av Vimmerby—Ydi‘e järnväg, vars öppnande för allmän trafik är att
snart förvänta. Möjligen behöver bolaget anskaffa ett tyngre godslokomotiv,
och troligen kommer även i trafikekonomiens intresse en motorvagn att inköpas.
Några förbättringar eller utvidgningar av sådan omfattning och beskaffenhet,
att de kunna menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra
sina förbindelser till staten, äro sålunda icke att förvänta.
Vidare har bolaget i sin ägo sammanfört de förut olika bolag tillhöriga
tre järnvägarna och därmed vunnit en väsentlig förenkling.
Förslaget att förvandla de förfallna skulderna till ett amorteringslån är
avsett till definitivt ordnande av bolagets skuldförhållande till staten.
Dessa vidtagna och avsedda åtgärder synas särdeles välbetänkta. Bedömd
med utgångspunkt från de förhållanden, som varit, måste bolagets ställning,
efter ett bifall till nu föreliggande ansökan, betecknas som välordnad. Det
torde härmed också vara att hoppas, att den punkt nu är nådd, från vilken
bolaget äntligen skall förmå att fullgöra sina förpliktelser mot staten.
Det sammanlagda beloppet av bolagets skulder till staten skulle enligt
förslaget komma att något överstiga inteckningarnas belopp. Staten har
kanske sålunda anledning att för den föreslagna uppgörelsen fordra ytterligare
en inteckning på ett belopp, motsvarande denna skillnad; och i så fall
torde dylik inteckning lämpligen kunna förvärvas i Norsholm —Bersbo järnväg.
Detta är emellertid en fråga, som närmast ankommer på riksgäldskontoret.
Genom inteckningarna i Norsholm—Bersbo järnväg blir statens
säkerhet för lånen högst väsentligt förbättrad. I övrigt får statens säkerhet
givetvis anses ökad även genom järnvägarnas och den rullande materielens
förbättring.»
Styrelsen anser sig för sin del endast hava anledning att tillstyrka
bolagets ansökan.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att yttra sig i
ärendet, hava den 24 januari 1924 anfört huvudsakligen följande:
A ifrågavarande båda lån å 1,865,000 kronor och 1,750,000 kronor hade
inbetalningar verkställts till riksgäldskontoret från och med år 1881, dock
med undantag för åren 1913, 1914, 1917—1920 och 1923 ävensom för ett av
lånen 1908. Dessa inbetalningar hade emellertid varit otillräckliga, varigenom
efter hand en betydande ogulden förfallen skuld uppkommit. De annuiteter,
som till och med år 1923 förfallit å ifrågavarande lån, utgjorde för lånet å
1.865.000 kronor 4,036,802 kronor 7 öre och för lånet å 1,750,000 kronor
3.790.000 kronor, medan däremot de belopp, som inbetalts å dessa annuiteter,
utgjorde tillsammans respektive 2,566,360 kronor 87 öre och 2,404,572
kronor 79 öre. Därjämte hade å debiterade överräntor inbetalats sammanlagt
respektive 342,984 kronor 29 öre och 412,631 kronor 32 öre. Inalles hade
således å lånen inbetalats respektive 2,909,345 kronor 16 öre och 2,817,204
kronor 11 öre eller tillhopa 5,726,549 kronor 27 öre.
Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld till
riksgäldskontoret för ifrågavarande två lån uppginge den 31 december 1923
till 5,372,511 kronor 46 öre, fördelade på följande sätt:
Kungi. Maj ds proposition nr 55. 7
Kapital Ranta Överritnta AnståndsrSnta Summa
1) Järnvägen
Hultsfred—
Västervik.
Icke förfallen
skuld... 709,540:10 — — 251,388:89 960.928:99
Förfallen
skuld....... 766,010:06 619.417:15 251,567:24 — 1,636.994:45
1,475,550:16 619,417:15 251,567:24 251,388:89 2,597,923:44
2) Järnvägen
Västervik—
Åtvidaberg
—Bersbo.
Icke förfallen
skuld... 756,167:03 — — 271.093:75 1,027,260: 78
Förfallen
skuld......... 770,362:30 700.078:90 276,886:04 — 1.747,327:24
1,526,529:33 700,078:90 276,886:04 271,093:75 2,774,588:02
Summa 3,002,079:49 1,319,496:05 528,453:28 522,482:64 5,372,511:46
Därav förfallen skuld 3,384,321:69
» icke förfallen skuld 1,988,189: 77
5,372,511: 46
Sedan Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag år
1920 förvärvat järnvägen från Norsholm till Bersbo, hade bolaget till "riksgäld
skön t or et efter hand såsom ytterligare säkerhet för statslånen pantförskrivit
inteckningar i nyssnämnda järnväg till sammanlagt belopp av 1,202,000
kronor, varjämte bolaget till riksgäldskontoret för samma ändamål överlämnat
aktier i Växjö—Virserums järnvägsaktiebolag å nominellt 105,000 kronor.
Enligt lag åtnjöte riksgäldskontoret inteckningssäkerhet i järnvägarna
Västervik—Bersbo och Hultsfred—Västervik för sin kapitalfordran jämte
vissa ars ränta. ]Med inräknande av ovannämnda inteckningar i järnvägen
Norsholm—Bersbo uppginge inteckningssäkerheten numera till ett belopp,
som enligt verkställd uträkning med omkring 550,000 kronor understege
riksgaldskontorets fordran hos bolaget vid 1923 års utgång.
Även om staten redan nu finge anses innehava en någorlunda tillfredsställande
säkerhet för sin fordran hos järnvägsaktiebolaget, syntes det jämväl
fullmäktige önskvärt, att en reglering av bolagets skuldförhållanden till
staten komme till stånd. Därvid borde givetvis i möjligaste mån tillses, att
den blivande amorteringsplanen avvägdes så, att skulden komme att betalas
på kortast möjliga tid, men annuiteterna ej bestämdes till högre belopp än
som kunde anses svara mot bolagets betalningsförmåga. I detta avseende
innehölle bolagets framställning ej någon egentlig utredning, men förklarade
bolaget, att järnvägarnas nettoinkomster ökats på sådant sätt, att bolaget
nu syntes vara i stånd att förränta och amortera hela den skuld till staten,
som belastade järnvägarna, även om slutlikviden måste draga ut på tiden.''
Enligt de femarssammandrag av bolagets räkenskaper, som avlämnats av
statens ombud i bolagets revision, hade bolagets bruttoinkomster över trafikkostnad
utgjort år 1919 345,753 kronor, år 1920 455,472 kronor, år 1921
284,542 kronor och år 1922 385,834 kronor, varvid vore att märka, att bolaget
under åren 1921 och 1922 varit ägare jämväl av järnvägen Norsholm—
Bersbo. Enligt bolagets plan för skuldernas ordnande skulle de årliga
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
annuiteterna ä statsskulden komma att uppgå till inalles 279,287 kronor.
Även om det givetvis ej vore möjligt att med någon säkerhet beräkna resultatet
av järnvägsdriften för framtiden, syntes det dock fullmäktige sannolikt,
att bolaget skulle bliva i stånd att årligen inbetala detta belopp till
staten, detta så mycket hellre som bolagets järnvägar, enligt vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, nu befunne sig i sådant
skick, att några större förbättringar eller utvidgningar av den omfattning
och beskaffenhet, att de kunde menligt inverka på bolagets förmåga att fullgöra
sina förbindelser till staten, icke vore att förvänta. A. andra sidan
syntes det fullmäktige ej tillrådligt att påfordra större årliga inbetalningar
än de av bolaget ifrågasatta, då möjligheten för ett ordentligt fullgörande av
dessa därigenom torde allt för mycket äventyras.
Riksdagen hade förut i ett flertal fall medgivit kapitalisering till särskilda
lån av förfallna belopp av järnvägsbolags skuld till staten. Därvid hade
undantagslöst någon förändring ej vidtagits i fråga om den kvarstående delen
av det ursprungliga lånet, som således alltjämt skolat förräntas och amorteras
genom erläggande av hela annuiteten på det ursprungliga lånet. Därest
så skulle förfaras även i nu föreliggande fall, skulle bolaget hava att å de
ursprungliga lånen betala en annuitet av inalles 180,750 kronor, i vilket fall
lånens kapital skulle bliva slutbetalt år 1935 och anståndsräntorna år 1938.
Tillsammans med annuiteten å det nybildade lånet komme den årliga annuitetssumman
till staten att uppgå till omkring 363,500 kronor. Då en så betydande
årlig inbetalning enligt all sannolikhet skulle överstiga bolagets betalningsförmåga,
hade fullmäktige för sin del ej ansett sig böra göra någon
erinran mot annuitetens beräknande på det sätt, bolaget ifrågasatt.
Vid föregående fall av kapitalisering hade anståndsräntan lämnats orörd
och skulle sålunda likvideras efter kapitalskuldens behöriga slutbetalning
genom fortsatt erläggande av de stadgade annuiteterua. Med likartat förfarande
i detta fall skulle anståndsräntans betalande ytterligare framflyttas
och dess nutidsvärde i hög grad minskas. För undvikande av denna olägenhet
vore det enligt fullmäktiges mening lämpligt, att anståndsräntorna, på
sätt bolaget föreslagit, lades till kapitalskulderna och förräntades tillsammans
med dessa, dock ej med sina nominella belopp utan med det beräknade
nutidsvärdet efter 4 1j2 %.
Mot övriga av bolaget ifrågasatta bestämmelser hade fullmäktige ej funnit
något att erinra. Fullmäktige ansåge sig således för sin del kunna tillstyrka
bifall till det föreliggande förslaget, vilket enligt fullmäktiges mening innebure
en för såväl staten som bolaget antaglig uppgörelse av de svävande
skuldförhållandena.
Såsom villkor för förevarande skuldreglering torde emellertid böra föreskrivas,
att bolaget efter verkställande av ifrågasatt sammanslagning av de
skilda tre järnvägsfastiglieterna skulle lämna riksgäldskontoret inteckning
i hela järnvägen med bästa förmånsrätt för det reglerade ursprungliga
lånet och med förmånsrätt näst efter detta för det nybildade lånet. Samtliga
nuvarande inteckningar måste givetvis därvid dödas och bolaget avlämna
nya skuldebrev å respektive 1,787,660 kronor 27 öre och 3,384,321
kronor 69 öre. Regleringen av skulderna torde böra räknas från 1924 års
ingång och annuiteterna alltså inbetalas till riksgäldskontoret första gången
den 31 december 1924 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånen
blivit till fullo betalda. Med annuiteter av 5.4 % samt en räntefot av respektive
4 V2 och 5 % skulle lånen därigenom bliva slutamorterade, det förra
efter 41 år eller år 1964 och det senare efter 54 år eller år 1977. Den årliga
inbetalningen skulle under åren 1924—1964 utgöra 279,287 kronor 3 öre för
att därefter nedgå till 182,753 kronor 38 öre. Bolaget borde emellertid vara
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
berättigat att när som helst öka amorteringen å lånen eller helt och hållet
inbetala ettdera eller båda lånen. Därest till betalning förfallet belopp icke
på föreskriven tid erlades, torde räntan därå bestämmas att utgå efter respektive
5 och 5 V2 %.
I likhet med vad som torde komma att bliva fallet vid beviljande av nva
lån från allmänna järnvägslånefonden syntes slutligen såsom villkor för
reglering av bolagets skuld till staten "böra föreskrivas, att utdelning till
aktieägarna i bolaget ej finge verkställas, om bolagets ställning vore sådan,
att inbetalningen av närmast förfallande annuiteter å statslånen därigenom
omöjliggjordes eller försenades, ävensom att, därest betalningsskyldigheten
för statslånen ej behörigen fullgjordes, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall lämnat medgivande finge inköpa andra järnvägar, förvärva
aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebure
utvidgning av bolagets verksamhet.
Beträffande anledningarna till att fullständiga inbetalningar icke verkställts
å ifrågavarande två statslån hänvisas till en av riksgäldssekreteraren
J. Hägglund och byrådirektören S. Norrman i detta avseende
den 2 mars 1921 avgiven redogörelse, vilken finnes bilagd handlingarna
i ärendet. Det torde här få erinras, att i berörda redogörelse omförmälda
åtgärder av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag
att teckna aktier i järnvägsbolag och inköpa annan järnväg
föranledde anmärkning av riksdagens revisorer samt att riksdagen i
anledning härav i skrivelse den 15 juni 1921, nr 340, begärde utredning
angående en omläggning av. statens utlåningsrörelse för understödjande
av enskilda järnvägsföretag i syfte att statens rätt och intressen skulle
bliva bättre tillgodosedda än vad dittills varit fallet. Bland de förslag
till ändrade villkor och bestämmelser för åtnjutande av lån från allmänna
järnvägslånefonden och bibanelånefonden, som Kungl. Maj:t i anledning
härav framlade för 1923 års riksdag och som av riksdagen lämnades utan
erinran, upptogs också en bestämmelse, avsedd att, utöver de av riksdagen
fastställda, meddelas av Kungl. Maj:t vid beviljande av statslån till
enskilda järnvägar och av innehåll, att därest betalningsskyldigheten för
statslånet ej behörigen fullgöres, bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall lämnat medgivande äger inköpa andra järnvägar, förvärva
aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder, som innebära
utvidgning av bolagets verksamhet.
Yad nu angår den ifrågasatta regleringen av Hultsfred—Yästervik—
Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolags skuld å förevarande lån till staten,
så måste densamma anses vara till gagn såväl för det allmänna som för
bolaget. I fråga om den förfallna delen av berörda skuld har riksdagen
ock förut i flera likartade fall — senast enligt skrivelse den 16 maj 1922,
nr 147 — medgivit kapitalisering av förfallen skuld å järnvägslån på
huvudsakligen samma villkor, som nu ifrågasatts. Yidkommande icke förfallen
skuld hava beträffande nu ifrågavarande statslån föreslagits vissa
ändringar i syfte att vinna en mot bolagets betalningsförmåga mera svarande
amortering av samma skuld. Då vad sålunda föreslagits ej givit
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 sand. 42 käft. (Nr 55.) 378 24 2
Departenien
chefen
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
mig anledning till erinran, vill jag tillstyrka bolagets framställning i dess
helhet. Därest vad jag nu förordat vinner riksdagens bifall, torde Kungl.
Maj:t för de nya lånen böra föreskriva de av fullmäktige i riksgäldskontoret
föreslagna villkor i fråga om utdelning till aktieägarna och vidtagande av
åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1 :o) medgiva, attHultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
järnvägsaktiebolags skuld för ovan omförmälda, den 24 november
1876 beviljade statslån å ursprungligen 1,750,000
kronor och 1,865,000 kronor må, räknat från och med
den 1 januari 1024, regleras på sådant sätt, att därav bildas
två särskilda lån, nämligen dels ett å 1,787,660 kronor 27
öre, motsvarande den 31 december 1923 icke förfallet kapital
jämte anståndsränta, den senare beräknad till sitt nutidsvärde,
dels ock ett å 3,384,321 kronor 69 öre, utgörande
samma dag förfallna kapital- och räntebelopp;
2:o) föreskriva, att för de nya lånens erhållande skola
gälla följande villkor och bestämmelser:
att, sedan bolagets järnvägar Hultsfred—Jenny, Västervik—Åtvidaberg—Bersbo
och Norsholm—-Bersbo med bibanor
sammanslagits till en järnväg, till riksgäldskontoret
skall avlämnas inteckning i hela den därigenom uppkomna
järn vägsfastigheten med bästa förmånsrätt för lånet å 1,787,660
kronor 27 öre och med förmånsrätt näst därefter för lånet
å 3,384,321 kronor 69 öre;
att annuiteterna beräknas efter fem och fyra tiondels procent
å vederbörande lånebelopp, av vilka annuiteter först
gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet
kapitalbelopp av lånet å 1,787,660 kronor 27 öre och efter
fem procent å oguldet kapitalbelopp av lånet å 3,384,321
kronor 69 öre samt återstoden utgör avbetalning å vederbörande
lånebelopp;
att nämnda annuiteter skola till riksgäldskontoret inbetalas
första gången den 31 december 1924 och sedermera samma
dag varje år, intill dess lånen blivit till fullo betalda;
att emellertid bolaget må vara berättigat att, när det så
önskar, öka amorteringarna å lånen eller helt och hållet inbetala
desamma; samt
att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven
ordning erlägges, bolaget skall, intill dess samma belopp
varder behörigen inbetalt, därå gälda årlig ränta efter fem
procent beträffande lånet å 1,787,660 kronor 27 öre samt
fem och en halv procent i fråga om lånet å 3,384,321
kronor 69 öre.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 55.
11
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hatverman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1924:157 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående sättet för amortering och förräntning av statslån till Hultsfred—Västervik— Åtvidaber s. 4 i texten