Sök i Ratio Lex

Angående rätt för två förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

1924-02-22 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:64, Angående rätt för två förutvarande lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma i åtnjutande av tilläggspension

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående rätt för två förutvarande

lärarinnor vid enskilda läroanstalter att komma

i åtnjutande av tilläggspension: given Stockholms slott

den 22 februari 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Clason.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

februari 1924.

N ä rvarande:

Statsministern Tkyggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Clason anför härefter:

Pensioner till lärarinnor vid privatläroverk utgå i vanliga fall från den Ratt för två

för pensionering av sådana lärarinnor inrättade lärarinnornas pensionsanstalt förutvarande

, larannnor

och därjämte ofta från någon, eventuellt båda, av de sedan många år till- vid enskilda

baka förefintliga enskilda pensionsinrättningarna för ifrågavarande lärarinnor, läroanstalter

Då de från förstnämnda anstalt reglementsenligt utgående pensionerna i de åtnjutande av

flesta fall uppgå till mycket små belopp, har riksdagen anslagit medel för tilläggsberedande

av tilläggspensioner, avsedda att utöka grundpensionema. Föreskrifter

beträffande dessa tilläggspensioner lämnades i enlighet med beslut

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 47 käft. (Nr 64—66.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Mcvjits proposition Nr 64.

uv 1917 års riksdag i kungörelse den 31 december 1917 (nr 965) angående

tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna.

I enlighet med av Kungl. Maj:t framställt förslag beslötos av

1921 års riksdag vissa ändringar beträffande sistberörda pensioner. De i

anledning härav utfärdade bestämmelserna återfinnas i kungörelse den 18

november 1921 (nr 702) angående ändring i vissa delar av sistnämnda kungörelse.

Lärarinnornas peusionsanstalt upprättades genom beslut av 1910 års riksdag,

och reglemente för anstalten fastställdes genom eu kungörelse den 23

december 1910 (nr 145), vilken trädde i kraft den 1 januari 1911.

För rätt till tilläggspension fordras enligt kungörelsen den 31 december

1917 -—• i detta avseende innebar kungörelsen den 18 november 1921 (nr

702) icke någon ändring — dels att vederbörande lärarinna är eller varit

delägare i lärarinnornas peusionsanstalt eller ägt rätt att ingå som delägare

i nämnda anstalt eller avgått med pension före den 1 januari 1911, dels att

hon vid sin avgång under minst 10 tjänstår bestritt sådan tjänstgöring vid

enskild läroanstalt, att hon enligt gällande bestämmelser ägt rätt att tillgodoräkna

sig densamma för uppflyttning i högre lönegrad.

De bestämmelser i fråga om pensioner åt lärarinnor vid privatläroverken,

som sålunda äro givna, äro emellertid ej tillämpliga på alla dylika lärarinnor.

Det har nämligen funnits och finnes ännu åtskilliga lärarinnor, som icke

tillhört någon pensionskassa och redan avgått från sin tjänst, då bestämmelserna

om tilläggspension trädde i kraft. Dessa lärarinnor hava tydligen

icke kunnat i vanlig ordning erhålla tilläggspension. Vidare hava författningens

bestämmelser rörande sättet för beräkning av tjänstår från tilläggspension

utestängt en del övningslärarinnor, som i övrigt uppfylla alla förutsättningar

för sådan pensions erhållande men vilkas årliga tjänstgöring ej

varit eller kunnat vara tillräckligt omfattande. Åtskilliga lärarinnor av dessa

båda kategorier hava emellertid genom beslut, av de senare årens riksdagar

erhållit rätt att kunna komma i åtnjutande av tilläggspension, ehuru de ej

uppfyllde härför stadgade villkor (se prop. nr 84/1923).

Från ytterligare två förutvarande lärarinnor hava ansökningar nu inkommit

till Kungl. Maj:t, avseende rätt att erhålla tilläggspension, ehuru

sökandena icke uppfyllde alla de villkor, som föreskrivas i förut omförmälda

kungörelse den 31 december 1917. Ansökningarna äro gjorda av förra

lärarinnorna Elga Fredrika Maria Andersson, född den 5 mars 1853, och

Clara Elisabeth Wahlström, född den 22 juli 1858, och åtföljas av åldersbevis,

vitsord om sökandenas behov av tilläggspension för sitt uppehälle,

specificerade och vederbörligen bestyrkta uppgifter om sökandenas tjänstgöring,

avseende läroanstalters namn, år för tjänstgöringen, tjänstgöringens

art och antal tjänstår, ävensom intyg, utvisande att sökandena ej äro delägare

i eller åtnjuta pension från någondera av de äldre, enskilda pensionsinrättningarna

för lärarinnor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

3

Kiga Fredrika Maria Andersson avgick utan pension efter avslutandet av

läsåret 1895—1896 ur skoltjänst och har alltså ej kunnat bliva delägare i

den med ingången av år 1911 begynnande Lärarinnornas pensionsanstalt.

Detsamma gäller Clara Elisabeth Wahlström, som utan att tillträda pension

lämnade sin lärarinnebefattning efter utgången av läsåret 1908—1909. Vid

avgången ur tjänst kunde sökandena räkna respektive 13 och nära 16

tjänstår och hava således i avseende å tjänstgöringstidens längd till fullo

uppfyllt gällande bestämmelser för rätt att erhålla tilläggspension.

Över ifrågavarande ansökningar hava skolöverstyrelsen och statskontoret

avgivit utlåtanden.

Överstyrelsen har anfört, att sökandena befunne sig i huvudsak i liknande

ställning som en del av de lärarinnor, som avsågos i de av 1919—

1923 års riksdagar fattade beslut i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner

angående tilläggspensioner åt vissa f. d. lärarinnor vid de statsunderstödda

♦inskilda läroanstalterna. Med anledning härav syntes det överstyrelsen

skäligt, att sökandena komme i åtnjutande av liknande förmåner som

nämnda lärarinnor, varför överstyrelsen tillstyrkte ansökningarna.

Jämväl statskontoret liar tillstyrkt bifall till ansökningarna.

Det torde ej vara nödvändigt att vidlyftigt motivera den proposition till

riksdagen angående nu ifrågavarande två lärarinnor, vilken jag här önskar

förorda. De båda ansökningarna äro nämligen av alldeles samma art som

vissa bland dem, vilka tidigare varit föremål för riksdagens prövning och

vunnit dess bifall. Jag tillstyrker därför, att till riksdagen avlåtes förslag i

ämnet av enahanda innebörd som de framställningar, vilka de senare åren

förelagts riksdagen. Rätten för här ifrågavarande lärarinnor att åtnjuta

pension bör, i anslutning till vad riksdagen förut i liknande fall medgivit,

inträda med ingången av år 1924.

Om nu nämnda två lärarinnor erhålla den rätt, varom de hemställt, torde

den därav förorsakade kostnaden bliva så obetydlig, att det förslagsanslag,

varifrån tilläggspensionerna skola utbetalas, ej av denna anledning behöver

höjas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förutvarande lärarinnorna Elga Fredrika

Maria Andersson och Clara Elisabeth Wahlström må, utan

hinder därav att hon icke uppfyller alla för erhållande av

tilläggspension enligt kungörelsen den 31 december 1917

(nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid

de statsunderstödda enskilda läroanstalterna stadgade villkor,

kunna för tid efter utgången av år 1923 komma i åtnjutande

av tilläggspension, beräknad enligt grunder, som an
-

Departe

mentschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 64.

givas i berörda kungörelse samt i kungörelsen den 18 november

1921 (nr 702) angående ändring i vissa delar av

förstnämnda kungörelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall ävensom

förordna, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1924:108 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a1 i texten