Sök i Ratio Lex

Angående anslag för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure

1924-02-29 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:76, Angående anslag för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 7(>.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för påbörjande

av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure, given

Stockholms slott den 29 februari 1924.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 februari 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

I innevarande års statsverksproposition (utgifter för kapitalökning, punkt

20) har Kungl. Maj :t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avvaktan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för påbörjande av arbetena

å statsbanan Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 beräkna ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Beträffande motiveringen till berörda förslag torde få hänvisas till vad jag i

nämnda proposition anförde i ämnet. Här må endast erinras, att då det gällde

att besluta sig för att upptaga arbete å endera av de tidigare beslutade järnvägssträckorna

Lycksele—Stensele (Storuman) och Jörn—Gubblijaure, jag på

angivna skäl fann mig böra giva företräde åt den nordligare tvärbanan, dock

med den inskränkning, att arbeten begränsades till sträckan mellan norra stambanan

och Arvidsjaur. Emellertid hade i anledning av upptäckten av vissa

mineralfyndigheter i Norsjö socken påbörjats utredning angående eventuell för
Bihang

till riksdagens protokoll 1924. 1 saml. 56 käft. (Nr 76.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Överdirektören

A.

Gavelin»

promemoria

den “/ii 1922.

ändring av sträckningen av tvärbanan Jörn—Gubblijaure. Då denna utredning

ännu icke avslutats, föreslog jag, att det av järnvägsstyrelsen för arbetenas påbörjande

äskade beloppet, 500,000 kronor, borde tills vidare beräknas i statsverkspropositionen,

och blev detta, såsom ovan nämnts, Kungl. Maj :ts beslut.

Sedan berörda utredning numera slutförts, torde jag få ånyo anmäla ärendet

för Kungl. Maj:t.

Jämlikt statsmakternas beslut år 1917 (proposition nr 221 och riksdagens

skrivelse nr 339) skall tvärbanan mellan norra stambanan och Gubblijaure å

inlandsbanan framdragas från Jörn å norra stambanan å vattendelaren mellan

Skellefte och Byske älvar i nordvästlig riktning över Stenträsk, Glommersträsk,

Hålbergs och Abborträsk till Arvidsjaur och därifrån vidare till Gubblijaure.

1 nyssnämnda proposition framhöllos emellertid såsom framdeles önskvärda åtskilliga

andra bibanor från norra stambanan, däribland en bana från Bastuträsk

genom Malåns dalgång, främst till Norsjö, vilken bana kunde ytterligare utsträckas

till Mala socken.

Frågan om sträckningen av tvärbanan mellan norra stambanan och Gubblijaure

i dess sydligaste del mellan nämnda stambana och Glommersträsk har emellertid

sedermera blivit föremål för förnyat övervägande med anledning av en av

chefen för Sveriges geologiska undersökning, överdirektören A. Gavelin den 30

november 1922 avgiven promemoria rörande malm- och kalkstensförekomster i

[Västerbottens län och deras eventuella inverkan på vissa kommunikationsfrågor.

Ur denna promemoria torde få återgivas följande:

Efter statsmakternas beslut rörande inlandsbanan samt vissa tvärbanor mellan

denna och norra stambanan hade malmgeologiska undersökningar inom Västerbottens

län och vissa närliggande delar av Norrbottens län lett till påvisandet

av ett antal förut obekanta malmfyndigheter av den beskaffenhet, att de syntes

exploateringsvärda. Då de ifrågavarande fyndigheterna innehölle malmer, som

för närvarande måste importeras i rå eller förädlad form för stora summor årligen,

syntes de så snart sig göra läte böra utnyttjas. . ,

Landet förbrukade under »normala» år 100,000—150,000 ton svavel (i form

av gediget svavel och svavelkis) till ett värde av 5—7 miljoner kronor men

producerade endast en mindre del (från Falu gruva, beräknad normal produktion

60,000 ton kis med omkring 22,000 ton svavel).

Importen av koppar torde, sedan kristidens kopparunderskott blivit fyllt,

komma att uppgå till omkring eller något över 10,000 ton med ett värde av

10—15 miljoner kronor. Produktionen däremot, som vore grundad på importerad

norsk kopparhaltig svavelkis, utgjorde 3,000—4,000 ton.

Västerbottens läns malmförekomster vore fördelade på två områden, fjälltrakterna

och det s. k. Skelleftefältet. Fjälltrakternas fyndigheter hade ej någon

betydelse för länets järnvägsfrågor. Skelleftefältet vore ett skifferbälte, som i

östlig—västlig riktning övertvärade länet från kusten vid Skellefteå över Jörns,

Norsjö och Malå socknar till norra delen av Lycksele socken och sydligaste delen

av Sorsele socken. Malmförekomsterna inom Skelleftefältet kunde ur kommunikationssynpunkt

delas i tre grupper, av vilka den grupp förekomster, som vore

belägen efter en linje västerut från den närmast söder om Jörn befintliga stationen

Kusfors å norra stambanan utefter Malån över Kristineberg vid gränsen

mellan Malå och Lycksele socknar fram till Vindel-Gransele vid Vindelälven

i Lycksele socken, vore av aktuellt intresse. Dessa förekomster, som utgjorde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

3

länets och även landets betydligaste fyndigheter av svavelkis och kopparmalm,

vore de enda, som hade ett sådant läge och vore så pass samlade inom ett begränsat

område, att en järnväg till desamma kunde tänkas bliva räntabel. De

viktigaste malmförekomsterna utefter linjen vore

Braxträskgruppen . .

Malånäsgruppen . .

Meo sträsk.....

Rakkej aur—N äsliden

Kristineberg . . . .

Vindel-Gransele . .

0— 1 mil från stambanan

1— 2 1 2 »

8 1 2 » »

5 »

8 V* * ■> ■>

10 »

Braxträskgruppen vore trots vidlyftiga undersökningar ännu föga känd och

någon brytvärd malm där ännu ej funnen. Centralgruppens emissionsbolag vore

inmutare och staten delvis jordägare.

Malånäsgruppen innefattade ett minst 11/2 mil långt och några kilometer

brett stråk av malmförekomster, som började vid Udden ej mer än 7 km. ovan

Kusfors och sträckte sig utefter Skellefteälven och Malån över kronoparken

Malånäset och Bjurfors hemman mot örträsk och Norrliden.

Endast stråkets centralare delar vore ännu närmare undersökta genom elektrisk

malmletning, och av de funna elektriska dragen vore endast sex undersökta

genom blottning eller diamantborrning. Av undersökningarna framginge emellertid

redan nu tydligt, att Malånäsgruppen innefattade Skelleftefältets viktigaste

och rikaste malmer.

De förekomster inom denna grupp, som varit föremål för någon närmare undersökning,

vore:

1) Bjurträsk (»Slåttermyran»), 3 km. norr om Bjurträsks by på kronopark.

Fullständigt blottad vore en malmarea av 150 kvadratmeter, med 37-procentig

svavelkis, och en area av över 500 kvadratmeter med 30—32-procentig magnetkis

samt något zinkmalm.

2) Bjurliden, i östra delen av Bjurfors hemman strax söder om Malån. Staten

vore upptäckare och inmutare, Centralgruppens emissionsbolag jordägare. Tre

starka elektriska drag vore påvisade, men endast det östligaste undersökt genom

blottning. Malmarean utgjorde sannolikt omkring 1,000 kvadratmeter. I blottningen

funnes prima svavelkis; av block att döma förekomme även zinkmalm

och zinkhaltig svavelkis.

3) Bjurfors, belägen strax söder om örträsktjärn. Malmen vore fördelad på

tre drag.

a) Bjurfors’ östra drag, beläget på kronoparken Malånäset, hyste Malånäsgruppens

viktigaste malm, en rik kopparmalm. Genom borrningar hade redan

konstaterats en malmarea av 2,000 kvadratmeter, innehållande samlad malm

med i medeltal 4,5 å 5 % koppar samt något svavelkis. Så när som på svavelkisen

vore all malm smältmalm att tillgodogöra på platsen, varvid malmens eget

svavel finge tjäna som bränsle. Den redan påvisade malmen hölle över 1,000

ton koppar per 5 meters avsänkning, vilket motsvarade en mycket moderat årsbrytning,

med vilken gruvan skulle nå 100 meters djup först efter 20 år.

b) Bjurfors’ mellersta drag å överloppsmarken 15 B vore rätt obetydligt men

kunde på grund av sitt läge förmodas föra brytvärd kopparmalm eller svavelkis.

c) Bjurfors’ västra drag på Sävenäs aktiebolags mark vore rätt långt men

smalt. Endast en borrning vore utförd, som visade en samlad 3 meter bred

malmbank med prima svavelkis och magnetkis. Av block att döma skulle malmen

huvudsakligen utgöras av prima svavelkis samt något kopparmalm med

magnetkis och zinkmalm.

Bunt Mensträsket vore kisanledningar funna på flera ställen. Undersökningarna

vore emellertid ej slutförda och någon brytvärd malm ännu ej blottad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

.Viktigast vore en förekomst vid norra byn. inmutad och elektriskt undersökt av

Centralgruppens emissionsbolag. Tillsvidare vore den endast känd genom ett

antal vackra svavelkisblock.

Rakkejaurs malmfält vore beläget å kronoparken Släppträskheden i Malå

socken, strax norr om Släppträskån, nära en mil ovan dess utflöde i Malån. Centralgruppens

emissionsbolag vore inmutare och staten jordägare. Större delen

av malmarean, 15,000—20,000 kvadratmeter, utgjordes av en fattig svavelkis,

förorenad av arsenik och med allt för låga, icke extraktionsvärda guld- och

silverhalter. Andra betydande delar av malmen utgjordes emellertid dels av

kopparmalm, dels av en egendomlig komplex arsenik-koppar-antimon-blymalm

med extraktionsvärda guld- och silverhalter.

Brytvärda malmer vore alltså påvisade, men fältet fordrade en vidare ingående

undersökning, innan dess betydelse och värde definitivt kunde avgöras.

Näslidens malmfält, beläget ''Va mil SSV om Rakkejaur, upptäcktes 1921.

Centralgruppens emissionsbolag vore inmutare och jordägare. Förekomsten utgjordes

huvudsakligen av prima svavelkis.

Kristinebergs malmfält vore jämte Malånäsgruppens malmer Skelleftefältets

mest betydande. Förekomsten, som upptäcktes 1917 och utmålslades 1919,

ägdes av ett konsortium. Malmen, med en area av sannolikt 6,000 ä 7,000 kvadratmeter,

utgjordes av 32—33-procentig svavelkis, grov och synnerligen lättanrikad,

varav 2,000 kvadratmeter starkt kopparhaltig kis med 2 ä 3 % koppar.

Sistnämnda kis kunde brytas för sig.

Vindel-Gransele, Skelleftefältets västligaste malmförekomst, upptäcktes år

1921. Staten vore inmutare. Förekomsten vore ännu ej blottad, men av kompassdrag

och block att döma förelåge en mindre, rätt rik kopparmalm.

Dessutom funnes å området mellan Kusfors och Vindel-Gransele endast en

kalkförekomst av någon större betydelse, nämligen vid Borup i Norsjö socken.

Den kalk, som härifrån dittills brutits, hade trots sin orenhet funnit en lätt avsättning

inom Norsjö, Malå och Arvidsjaurs socknar samt östra delen av Lycksele

socken.

Utnyttjande av malmförekomsterna mellan Kusfors och Vindel-Gransele

kunde emellertid ej ske utan byggande av järnväg från stambanan upp genom

området. Därvid hade framkastats tanken att lösa malmfältens järnvägsfråga

genom att ändra sträckningarna av redan beslutade järnvägar i dessa

trakter, däribland tvärbanan Jörn—Gubblijaure, som å sträckan Jörn—Glommersträsk

skulle utbytas mot en tvärbana, utgående från Kusfors å stambanan

söder om Skellefte älv förbi Malånäsets, Menträsks och Rakkejaurs fyndigheter

samt därifrån över Skellefte älv till Glommersträsk. Då sträckan Rakkejaur—Glommersträsk

ur malmsynpunkt ej vore av någon betydelse samt komme

att gå genom oländig terräng och passera Skellefte älv men icke bleve mer än

omkring en halv mil kortare än sträckan Jörn—Glommersträsk, som komme att

dragas genom sällsynt god och jämn terräng och genom bättre odlingsmarker,

syntes järnvägsförbindelsen mellan Glommersträsk med därovan belägna bygder

och norra stambanan böra ledas till Jörn och ej till den bana, som skulle

tillgodose malmtrafiken. Den särskilda malmbana, som alltså bleve erforderlig,

borde utbyggas i två etapper. I första hand skulle banan alltså dragas till

de nära stambanan belägna Braxträsk- och Malånäsgruppernas fyndigheter,

vilka beräknades kunna årligen producera 40,000 ä 50,000 ton svavelkis och

minst 1,000 ton koppar. Ett senare utbyggnadsstadium skulle bliva banans

fortsättande till de längre från stambanan belägna malmfälten ända upp till

Vindel-Gransele, vilka förekomster beräknades kunna årligen producera ytterligare

60,000 ä 80,000 ton svavelkis och 1,000 ton koppar.

Närmaste plats för utskenpning av malmen vore den 80 kilometer från Kusfors

utanför Skellefteå belägna Kallholmen, som hade en god och för malm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

0

utlastning lämplig hamn. Då inom Sverige svavelkisen mest användes inom

sulfitindustrien och de flesta sådana fabriker vore belägna vid Bottniska

viken, borde svavelkisen från Skelleftefältet finna god avsättning på nära

håll.

Med anledning av ifrågavarande förslag till omläggning av tvärbanan till ät^™gea^äden

Arvidsjaur hava från järnvägsstyrelsen den 2 februari 1923 lämnats vissa vt 1923.

approximativa uppgifter, enligt vilka byggnadskostnaderna, efter 80,000 kronor

för kilometer, för den redan beslutade sträckan Jörn—Glommersträsk om

33-kilometer skulle bliva 2,640,000 kronor och för en linje Karsbäcken—Glommersträsk

om 55 kilometer med anslutning vid Bastuträsk 4,400,000 kronor

jämte bro över Skellefte älv 440,000 kronor eller tillhopa 4,840,000 kronor. Årskostnaderna

för bägge dessa linjer skulle bliva, för linjen Jörn—Glommersträsk

280,000 kronor, varav driftkostnader 148,000 kronor och räntekostnader

132,000 kronor, samt för linjen Bastuträsk—Glommersträsk 504,000 kronor,

vara/v driftkostnader 262,000 kronor och räntekostnader 242,000 kronor.

Kommerskollegium, som den 27 juni 1923 avgivit infordrat yttrande i ären- Kommeredet,

har därvid med överlämnande av införskaffade yttranden från bergmästa- aen°S7''f 1923.

ren i norra bergmästardistriktet, 1917 års mineralfyndighet skommission, Sveriges

industriförbund och Svenska cellulosaföreningen i huvudsak anfört:

Därest en järnväg anlades till ifrågavarande malmfält, borde densamma från

Karsbäcken vid stambanan sträcka sig över malmfälten kring Malånäset. Beträffande

banans fotrsättning från Malånäset syntes en utredning böra verkställas

rörande densammas anknytande till Glommersträsk med uteslutande av

bandelen Jörn—Glommersträsk. Sistnämnda fråga ävensom spörsmålet, huruvida

banan från Malånäset skulle dragas fram till Glommersträsk genaste vägen

eller i en krökning åt väster förbi fyndigheterna vid Mensträsk, syntes

böra bero på resultatet av ytterligare undersökningar rörande malmförekomsterna

i närheten av de olika sträckningarna. Kollegium hade nämligen icke funnit

dittills utförda undersökningar tillräckligt säkert påvisa, att särskilt svavelkisförekomsterna,

möjligen med ett rmdantag, vore brytvärda.. Undersökningarna

rörande ifrågavarande järnvägssträckningar syntes böra ske redan sommaren

i923.

För belysande av förbrukningen av svavel och svavelkis inom de delar av landet,

för vilka svavelkisen från Skelleftefältet närmast skulle bliva av intresse,

hade kollegium i en handlingarna i ärendet bilagd tabell sammanställt upplysningar

angående import av svavel och svavelkis till Skellefteå, Umeå, Örnsköldsviks,

Härnösands och Söderhamns tullkammardistrikt under åren 1912—

1922 ävensom rikssiffrorna för samma införsel under nämnda år. Av de meddelade

siffrorna framginge, vilken stor andel av rikets ifrågavarande råvarubehov

folie på dessa delar av landet, inom vilka sulfitfabriker torde vara de

enda nämnvärda förbrukarna av svavel eller svavelkis. En stor avsättning

skulle alltså kunna beredas svavelkisen inom norra Sverige under förutsättning

att den kunde levereras till sådant pris, att den kunde konkurrera med vara,

som infördes från utlandet, huvudsakligen Norge, Spanien, Italien och Nordamerika.

Och även om, som förut nämnts, förekomsternas brytvärdhet dittills

ej tillräckligt säkert påvisats, kunde de dock anses ingiva förhoppningar därom.

Fortsatta undersökningar för utrönande av jämväl svavelkistillgångarna påginge

för det dåvarande, och en väsentligt ökad kännedom om fyndigheterna

syntes kunna förväntas föreligga mot slutet av år 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utredniugsuppdrag

åt

järnvägsstyrelsen

den

*>/6 1923.

Framställningar

av

Jörns kommun

m. fl.

Järnvägsstyrelsen

den

7» 1923.

C Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Med överlämnande av kommerskollegii berörda utlåtande med tillhörande

handlingar har Kungl. Maj:t den 29 juni 1923 uppdragit åt järnvägsstyrelsen

att verkställa undersökning för den ändrade sträckning av statsbanan Jörn—

Gubblijaure, vartill samma utlåtande kunde giva anledning.

Därefter hava Jörns kommun samt ombud för Ullbergsträsk m. fl. byar hemställt,

att den beslutade sträckningen Jörn—Glommersträsk måtte bibehållas

oförändrad. Vidare hava ombud för Norsjö och Malå socknar hemställt, att

tvärbanan till Arvidsjaur måtte dragas från Bastuträsk över Mensträsk och

Grundträsk och därifrån över Skellefteälv och Stora Kallkällmyran till en

punkt på den beslutade sträckan väster om Glommersträsk. En liknande sträckning

har föreslagits av I. Lundström i Baktsjaure.

Med skrivelse den 7 december 1923 har järnvägsstyrelsen inkommit med den

anbefallda utredningen. Styrelsen anför därvid i huvudsak följande:

De malmfyndigheter, varom här vore fråga, läge i Norsjö och Malå socknar

och vore i huvudsak belägna å en linje, som i nordvästlig riktning sträckte sig

från trakten av Bastuträsks station å norra stambanan.

När det sålunda gällde att för tvärbanan Jörn—Gubblijaure undersöka den

ändring i sträckningen, som kunde betingas för att tillgodose trafikbehovet för

tn blivande malmdrift vid de nämnda fälten, syntes den nya sträckningens naturliga

utgångspunkt å norra stambanan böra vara trakten av Bastuträsks

järnvägsstation. Den nu undersökta sträckningen utginge sålunda från norra

stambanan vid Nyborg, cirka 5 km. norr om Bastuträsks station, framginge

därefter i nordvästlig riktning förbi Holmträsk, Kedträsk och Bjurträsk till

Örträsk för att därifrån fortsätta i rakt nordlig huvudriktning över Skellefte

älv och Granbergsliden till Glommersträsk, där den anknöte till linjen Jörn—

Arvidsjaur—Gubblijaure. Det hade förutsatts, att trafiken mellan Bastuträsks

station och Nyborg tills vidare skulle framgå på det redan befintliga huvudspåret

samt att vid Nyborg endast skulle anordnas en skiljeväxel men icke någon

trafikplats.

För att med järnvägsförbindelse tillgodose såväl trakterna å sträckan Glommersträsk—Arvidsjaur

som de nyupptäckta malmfältsområdena kunde för lösningen

av denna fråga uppställas tvenne huvudalternativ. Det ena alternativet,

alt. I, skulle då avse dels anläggning av delen Jörn—Arvidsjaur av den

tidigare beslutade Jörn—Gubblijaurebanan i oförändrad sträckning, dels ock

framdeles, i samband med upptagandet av drift vid malmfälten, byggandet av

en särskild bana från Bastuträsk fram till desamma och då i första hand till

örträsk. Det andra huvudalternativet, alt. II, skulle innebära anläggning av

endast en ny bana, nämligen från Bastuträsk över Örträsk och Glommersträsk

till Arvidsjaur.

En jämförelse mellan dessa båda alternativ föranledde styrelsen att anföra

följande. Beträffande alt. I, två nya banor, kunde nämnas, att sträckan Jörn

—Arvidsjaur med en längd av 76 km. beräknades draga en byggnadskostnad

av 6,500,000 kronor samt att sträckan Bastuträsk—örträsk med en längd av

33 km. beräknades i anläggning kosta 2,570,000 kronor. Således skulle för

genomförande av alternativ I med en sammanlagd banlängd av 109 km., från

Bastuträsk räknat, krävas ett anläggningskapital av sammanlagt 9,070,000

kronor. Anläggning enligt alternativ II av endast en bana från Bastuträsk

över örträsk och Glommersträsk till Arvidsjaur med en längd av 110 km. beräknades

kosta 9,700,000 kronor. Ett genomförande av alternativ II skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 76.

i

sålunda betinga en byggnadskostnad, som med 630,000 kronor överstege den

för alternativ I uppkommande kostnaden. I intet av dessa belopp vore kostnad

för anskaffning av rullande materiel medräknad.

Sett ur enbart byggnadskostnadssynpunkt borde alltså alternativ I föredragas.

Vilketdera alternativ, som ur driftkostnadssynpunkt ställde sig förmånligast,

hade även gjorts till föremål för undersökning.

Av den överslagsberäkning, som därvid verkställts, framginge, att om driftkostnader

och ränior på nedlagda byggnadskostnader sammanräknades, de

båda alternativen i dessa hänseenden praktiskt taget vore jämställda.

Om de båda alternativen jämfördes med varandra med hänsyn till såväl erforderliga

anläggningskapital och räntor å desamma som ock driftkostnader,

skulle sålunda alternativ I hava företräde. Till förmån för detta _ alternativ

talade emellertid även andra skäl. Ett genomförande av alternativ I, med

två banor, krävde i första hand byggande endast av banan Jörn—Arvidsjaur

med ett kapitalutlägg av 6,500,000 kronor, under det att däremot med anläggande

av den särskilda malmbanan Bastuträsk—Örträsk kunde anstå i avvaktan

på slutliga geologiska och ekonomiska utredningar i fråga om malmfyndigheterna.

För en anläggning av den längre genomgående banan enligt alternativ

II måste däremot redan från början disponeras ett kapital av icke mindre

än 9,700,000 kronor, det vill säga 3,200,000 kronor mera än enligt alternativ

I. Det borde också anmärkas, att om alternativ I med särskild bana till malmfälten

valdes, denna bana med större frihet kunde sträckas, byggas och trafikeras,

så att den mera speciellt tillgodosåge den rena malmtrafikens intressen.

Vidare kunde nämnas, att fyndorter för kismalm förekomme jämväl i trakterna

väster om Örträsk och på betydande avstånd därifrån. I samband med

nu verkställda undersökning för olika linjer hade en sträckning, vilken berörde

jämväl en av dessa orter, nämligen Mensträsk, varit föremål för prövning.

Vid ett utförande av alternativ II men med den modifikation, att linjen framdroges

över Mensträsk, uppstode en så avsevärd förlängning som 9 km. samt

en kostnadsökning om icke mindre än 900,000 kronor. Dock uppnådde man

icke ens med denna sträckning förbindelse med de västligare belägna fyndorterna,

till vilka avståndet från Mensträsk uppginge till 40 ä 50 km.

Vid anförda förhållanden ansåge styrelsen, att en bana till Glommersträsk

icke borde framdragas över Mensträsk. Därest de västligare malmfyndigheterna

skulle visa sig värda bearbetning, torde järnvägsförbindelse till desamma

lämpligen böra anordnas från örträsk. Under förutsättning att en grenbana

Bastuträsk—Örträsk då redan vore anlagd, skulle sålunda erfordras endast

en utsträckning västerut av denna bana. Skulle däremot Örträsk enligt

alternativ II genomlöpas av en bana från Bastuträsk till Glommersträsk, komme

den nya järnvägsförbindelsen till de västligaste malmfälten att få karaktären

av en särskild grenbana från Örträsk. Genom ett val av alternativ II

skulle man visserligen nu i första hand undgå de olägenheter i trafikeringshänseende,

som alltid åtföljde anläggandet av en grenbana. Såsom nyss nämnts,

skulle dock, så snart malmbrytning vid de västligare belägna fyndorterna bleve

verklighet, en grenbana med utgångspunkt i Örträsk komma att erfordras i alla

fall.

För båda alternativen kunde sålunda ifrågakomma anläggandet av en grenbana

med därav följande olägenheter ur trafikeringssynpunkt. I detta hänseende

kunde alltså alternativ I och II betraktas såsom nära^likställda.

Vidkommande en av ombud för Norsjö och Malå socknar ifrågasatt västligare

sträckning för en genomgångsbana, nämligen över Mensträsk och Grundträsk

med anknytning till Jörn—Arvidsjaurbanan, cirka en mil väster om Glommersträsk,

ville styrelsen endast anföra, att det syntes helt uteslutet att anlägga en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7G.

bana genom dessa trakter utan att beröra Glommersträsks relativt stora samhälle

med dess rika odlingsmöjligheter och vitt utgrenade vägnät.

Slutligen måste enligt styrelsens mening vid behandlingen av denna järnvägsfråga

viss hänsyn tagas till Jörns samhälle, vars hittills pågående utveckling

skulle förryckas, därigenom att denna plats genom framdragande av Arvidsjaurbanan

till Bastuträsk skulle förlora kontakten med en stor del av det

uppland, varav samhället för sin existens och framtida utveckling vore i betydande

grad beroende.

Med stöd av vad sålunda anförts uttalar järnvägsstyrelsen såsom sin mening,

att lösningen av nu förevarande järnvägsfråga borde ske enligt alternativ

I, därvid sålunda i första hand borde anläggas delen Jörn—Arvidsjaur av

tvärbanan Jörn—Gubblijaure samt dessutom, därest efter vidare utredningar

ifrågavarande malmfält visade sig med fördel kunna bearbetas och produkterna

försäljas, en särskild malmbana med anslutning till Bastuträsks station.

I anledning härav hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för påbörjande av arbetena å sträckan Jörn—Arvidsjaur av statsbanan

Jörn—Gubblijaure för budgetåret 1924—1925 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

k Kommers- ^ Till följd av remiss hava kommerskollegium och Sveriges geologiska under
Sveriges

geo- sökning den 31 januari 1924 avgivit gemensamt yttrande i ärendet. Ämbets
logiska

under- verken anföra därvid till en början, att resultaten av de under senare delen av

sokmiis u6n

«/i 1924. &r 1923 verkställda undersökningsarbetena å de särskilda malmfälten funnes

närmare angivna i geologiska undersökningens till handelsdepartementet ingivna

skrivelse den 25 januari 1924, och meddela ämbetsverken därur i korthet

följande:

Inom Bjurforsfältet hade diamantborrningar utförts såväl inom den östra delen

för fortsatt undersökning av den därstädes anträffade rika kopparmalmen

som inom den västra delen, varest en relativt svag svavelkis föregående år påvisats.

Kopparmalmens förhållande på djupet syntes på grund härav icke vara

så regelbundet, som man på grund av föregående undersökningar väntat, i det

malmmineralen befunnos ojämnt fördelade med endast relativt smala partier

av rikare malm. Borrhålet inom västra delen av Bjurforsfältet träffade endast

fattig anrikningssvavelkis. På mellersta Bjurforsfältets rikare svavelkis

och zinkmalm hade inga nya undersökningar utförts. Det nu uppnådda resultatet

motsvarade visserligen icke förväntningarna, men då särskilt kopparmalmsfyndigheten

ändock syntes vara tillräckligt värdefull för att bliva föremål för

exploatering, så snart kommunikationer åvägabringats, utfördes vidare undersökningar

lämpligast i samband med blivande gruvdrift.

Det i Bjurliden utförda borrhålet hade anträffat svavelkis och zinkmalm,

ehuru icke av sådan kvalitet eller mäktighet, att fyndigheten utan ytterligare

undersökningar syntes kunna beläggas med arbete. Dess exploatering torde få

anses tillhöra ett senare skede av malmdistriktets utveckling.

Vid MensträsJc hade ett stort antal nya block av svavelkis samt även en del

av kopparmalm anträffats, varjämte flera elektriska indikationer vore kända

inom det område, som blockstudierna angivit såsom platsen för malmfyndigheterna.

^ Då emellertid malm i fast klyft först i dagarna anträffats i ett diamantborrhål,

vore det ännu för tidigt att närmare yttra sig om fältets betydelse för

framtiden, även om denna efter studiet av blockförekomsten syntes lovande.

I Rakkejaur hade genom såväl diamantborrning som jordschaktning ökad kän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

9

nedom vunnits om därvarande kopparmalm och svavelkis. Kopparmalmen kunde

väntas bliva brytvärd, men vore ännu allt för ofullständigt känd med hänsyn

till såväl storlek som metallhalt. Svavelkisen åter syntes icke vara av

sådan kvalitet, att den erbjöde särskilt stort intresse för närvarande. Arsenikkisen

hade däremot ännu icke anträffats i fast klyft, och av nyfunna sådana

block att döma syntes det troligt, att moderklyften till densamma befunne sig

utom det hittills närmare undersökta området.

Vid Näsliden ansåge man sig genom diamantborrning hava påvisat en brytvärd

malmarea av åtminstone 3,000 ä 3,500 kvadratmeter. En stor del därav

bestode av svavelkis, som torde vara direkt användbar som styckekis, och en del

hölle så mycket koppar, att den kunde få betydelse som kopparmalm. Analyseringen

av borrkärnorna härifrån såväl som från Rakkejaur vore emellertid

icke slutförd, varför några mera preciserade uttalanden ännu icke kunde göras.

Även utanför dessa malmfält hade under året undersökningar bedrivits, men

dessa hade ännu icke givit några slutgiltiga resultat av nämnvärd betydelse.

Förhoppningar förefunnes emellertid att inom den malmförande zonen uppdaga

nya, för närvarande okända malmfält, liksom att anledningar, som hittills

ej hunnit undersökas, skulle befinnas vara av betydelse.

För egen del anföra ämbetsverken följande:

»Emedan de under senare delen av år 1923 utförda undersökningarna icke

givit tillräckligt upplysande resultat, är kännedomen om malmfyndigheterna

ännu icke nog ingående för att därpå grunda en någotsånär tillförlitlig beräkning

över blivande sannolika brytningskvantiteter och därav härrörande

frakter för en järnväg. Då såväl koppar som svavel för närvarande betinga

avsevärt lägre priser i förhållande till förkrigspriserna än som svarar emot den

allmänna stegringen av varuprisnivån och den sannolika utvecklingen av dessa

priser i framtiden är synnerligen svår att överblicka, är även uppgörandet av

kalkyler över blivande tillgodogörande av härvarande fyndigheter en synnerligen

vansklig sak. För den händelse beslut om byggandet av en järnväg genom

det malmförande distriktet icke skulle fattas förrän undersökningarna fortskridit

så långt, att banans bärighet genom frakter av bergverksprodukter kunde

anses vara fullt säkerställd, måste helt visst fattandet av beslut i frågan ytterligare

uppskjutas. Dock anse ämbetsverken ett uppskov varken nödvändigt

eller ens lämpligt. I järnvägsstyrelsens skrivelse den 7 december 1923 uttalas

också den åsikten, att en särskild malmbana med anslutning till Bastuträsks

station borde anläggas, därest efter vidare utredningar ifrågavarande malmfält

visa sig med fördel kunna bearbetas och produkterna försäljas.

Om man endast fordrar, att fyndigheter, som med fördel kunna bearbetas,

skola vara påvisade, för att en bana skall komma till stånd — att under förutsättning

av erforderliga kommunikationer avsättningen av produkterna kan göras

lönande hålla ämbetsverken för säkert — så måste detta villkor redan utan

vidare utredningar anses vara fyllt. Med järnvägsstyrelsens utgångspunkt lärer

alltså icke föreligga något hinder för att omedelbart gå till beslut om byggande

av en särskild malmbana.

Med hänsyn till de stora kvantiteter koppar och svavelkis samt svavel, som

årligen importeras, måste det även framstå som ett betydande statligt intresse,

att de möjligheter till framskaffande inom landet av dylika produkter, som

fyndigheterna inom Skelleftefältet erbjuda, vederbörligen utnyttjas. En nödvändig

förutsättning för ett utnyttjande är emellertid skapandet av kommunikationer,

och det torde med fog kunna göras gällande, att statens ingripande till

järnvägsfrågans lösning bör äga rum redan innan undersökningsresultaten nått

så långt, att den blivande järnvägens bärighet kan anses fullt säkerställd. Med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 7G
-

de särskilt stora svårigheter, som undersökningarna i den av mäktiga jordlager

betäckta terrängen inom ifrågavarande område erbjuda, kan man näppeligen påräkna,

att medel härtill skola kunna i tillräcklig utsträckning erhållas från privat

håll, om icke genom järnvägs anläggande möjligheter erbjudas till utnyttjande

inom relativt kort tid av gjorda fynd. Undersökning på statens bekostnad

av hela det stora område, inom vilket malmfyndigheter med utsikt till

framgång anses kunna eftersökas, torde icke ens kunna ifrågasättas, särskilt

med tanke på de därmed förbundna stora kostnaderna och det i alla fall ovissa

resultatet av malmletning. Såsom ett ytterligare skäl för staten att nu besluta

anläggandet av en bana genom malmdistriktet få ämbetsverken framhålla betydelsen

av ett sådant beslut vid behandling av frågan om nyttiggörande av

kronans härvarande gruvegendom, vare sig detta skall åvägabringas genom utarrendering

eller på annat sätt. Innan järnvägsfrågan är löst, kan helt enkelt

icke en ekonomiskt hållbar plan för tillgodogörande av denna statens gruvegendom

uppgöras.

Järnvägsstyrelsens nu föreliggande utredning över anläggnings- och driftkostnader

för de särskilda alternativa sträckningarna av en järnväg mellan

Glommersträsk och stambanan samt av en särskild malmbana synes ganska

tydligt giva vid handen, att av dessa det av järnvägsstyrelsen förordade alternativet

är det förmånligaste. Ämbetsverken anse sig därvid särskilt böra framhålla

den av järnvägsstyrelsen omnämnda betydelsen av att med en särskild

malmbana de västligare malmfältens trafikbehov skulle kunna tillgodoses mycket

bättre om banan utsträckes successivt i mån av behov. Den av ombud för

Norsjö och Malå socknar ifrågasatta västligare sträckningen, som ej närmare

undersökts av järnvägsstyrelsen, synes visserligen kunna tillgodose trafikbehovet

för bergshanteringens vidkommande för en avsevärd tid framåt och på

grund härav vara värd större beaktande, men med anledning av den stora betydelse,

som tillmätts järnvägens framdragande förbi Glommersträsk såväl vid

frågans behandlande vid 1917 års riksdag som sedermera och nu senast av järnvägsstyrelsen,

anse sig ämbetsverken dock icke böra göra något uttalande i denna

riktning. I proposition nr 221 till 1917 års riksdag, som ligger till grund

för beslutet om, bland annat, tvärbanan Jörn—Arvidsjaur, anfördes som en av

tvärbanornas huvudsakliga uppgifter att framkalla ökat näringsliv i främsta

rummet i tvärbanornas direkt berörda områden. Näringslivet inom området för

Jörn—Arvidsjaurbanan beräknades då huvudsakligen bestå i jord- och skogsbruk.

Några nämnvärda möjligheter till industriell utveckling grundad på annan

råvara än den skogen lämnade påräknades icke. Genom de därefter gjorda

upptäckterna av malmförekomster inom Skelleftefältet hava utgångspunkterna

för bedömandet av lämpligaste läget av en tvärbana i trakten av gränsen

mellan Västerbottens och Norrbottens län ändrats i så hög grad, att det allvarligt

kan ifrågasättas, huruvida icke de nytillkomna möjligheterna för uppkomsten

av ett betydande bergsbruk borde föranleda ett förnyat övervägande av

frågan i dess helhet. Man har nämligen att uppmärksamma, att alla skal, som

anförts för sträckningen Jörn—Arvidsjaur och som hänföra sig till traktens

ekonomiska utvecklingsmöjligheter, jämväl gälla för en sträckning av banan

genom malmområdet, men att därtill komma för den senare sträckningen alla

de möjligheter, som betingas av malmförekomsterna. Då det emellertid ur synpunkten

av de intressen, ämbetsverken nu närmast hava att beakta, är tillräckligt,

om en bana till de västerbottniska malmfälten kommer till stånd, hava ämbetsverken,

då järnvägsstyrelsens förslag räknar med en särskild sådan bana,

ansett sig sakna anledning att närmare ingå på fråga om ny sträckning av den

redan beslutade tvärbanan.

Om man i anslutning till riksdagens beslut 1917 och ämbetsverkens ovan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

11

anförda synpunkter utgår från, att tvenne banor skola byggas i trakten, den

ena från Jörn och den andra från Bastuträsk, uppställer sig den frågan, i vilken

ordning de böra komma till utförande. Det torde icke utan fog kunna hävdas,

att en järnväg har väsentligen större vital och framför allt mera aktuell

betydelse för nu ifrågavarande industri, vilken för sin existens helt enkelt fordrar

tillgång till järnväg för transport till utskeppningshamn.

Ämbetsverken hålla fördenskull före, att ett beslut om byggande av den

särskilda malmbanan i varje fall icke bör fattas senare än i samband med anvisande

av anslag för påbörjande av den redan beslutade banan Jörn—Arvidsjaur.

»

På grund av det ovan anförda tillstyrka ämbetsverken bifall till järnvägsstyrelsens

hemställan om beredande av anslag för påbörjande av arbetena å sträckan

Jörn—Arvidsjaur, detta dock endast under förutsättning, att beslut samtidigt

fattas om byggande inom närmaste tiden jämväl av en järnväg från

Bastuträsk upp till malmfälten i Skelleftefältet.

Därest ämbetsverkens sålunda gjorda hemställan icke skulle vinna beaktande,

förorda ämbetsverken för sin del en förnyad undersökning av frågan i dess helhet,

därvid alltså även den av Norsjö och Mala kommuner föreslagna sträckningen

skulle bliva föremål för närmare detaljundersökning i jämförelse med

övriga hittills prövade alternativ.

I anledning härav har Arvidsjaurs sockens järnvägskommitté hemställt, att Arvidsjaurs

beviljande av anslag till tvärbanan Jörn—Arvidsjaur icke måtte ställas i be- socken.s _iärn''

roende av beslut om anläggning av järnväg till malmfälten i Norsjö och Malå kommitté,

socknar.

De fyndigheter inom det s. k. Skelleftefältet, som under de senare åren upp- Departédagats,

synas huvudsakligen innehålla sådana mineral, kopparmalm och svavel- mentschefen.

kis, vilka ej i landet i övrigt, så vitt hittills är känt, förekomma i sådan utsträckning,

att det inhemska behovet därmed kan tillgodoses, varför en avsevärd import

därav från utlandet äger rum. Det skulle därför vara av stor betydelse ej blott

för den svenska industri, som för sin tillverkning använder svavel och svavelkis,

utan jämväl för landet i dess helhet, om genom ifrågavarande malmfyndigheters

utnyttjande behovet av koppar och svavel kunde i större utsträckning än nu tillgodoses

inom landet och sålunda införseln härav nedbringas. Jämväl för staten

såsom delägare i flera av fyndigheterna skulle ett sådant utnyttjande kunna

bliva av direkt ekonomiskt intresse. För att möjliggöra detta skulle emellertid

erfordras, att fyndigheterna genom anläggning av järnväg sattes i förbindelse

med det övriga järnvägsnätet. Järnvägsstyrelsen, som i sådant syfte verkställt

en undersökning angående förändrad sträckning av den närmast malmfälten

belägna av de beslutade norrländska tvärbanorna, nämligen statsbanan Jörn—

Gubblijaure, har för frågans lösning framlagt två alternativ. Enligt alternativ

I skulle bandelen Jörn—Arvidsjaur av berörda statsbana byggas i redan beslutad

sträckning och sedermera, när ifrågavarande malmfyndigheter visas kunna

med fördel utnyttjas, en särskild bana anläggas från Bastuträsk till malmfyndigheterna

inom Malånäsgruppen och i mån av behov vidare västerut. Alternativet

II innebär förändring av sträckningen av omförmälda statsbana sålunda,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

att densamma i stället för Jörn skulle få Bastuträsk såsom utgångspunkt vid

norra stambanan och därifrån dragas över örträsk, eventuellt över Mensträsk,

till Glommersträsk, varifrån banan skulle följa den beslutade sträckningen till

Arvidsjaur. Kostnaderna för dessa banor beräknas bliva, enligt alternativ I

för sträckan Jörn—Arvidsjaur om 7G kilometer 6,500,000 kronor och för banan

Bastuträsk—Örträsk om 33 kilometer 2,570,000 kronor eller sålunda för tillhopa

109 kilometer bana 9,070,000 kronor samt enligt alternativ II för banan Bastuträsk—Glommersträsk—Arvidsjaur

om 110 kilometer 9,700,000 kronor eller,

med sträckningen äver Mensträsk, om 119 kilometer 10,600,000 kronor. Härtill

skulle komma järnväg till de västligare malmfyndigheterna, enligt alternativ

I såsom fortsättning av banan Bastuträsk—Örträsk och enligt alternativ II

såsom grenbana från Örträsk, eventuellt från Mensträsk.

De undersökningar av ifrågavarande malmfyndigheter, som hittills verkställts,

hava emellertid icke medfört sådana resultat, att man därav kan erhålla

en bestämd uppfattning, huruvida fyndigheterna kunna bliva föremål för brytning

i större omfattning. Ännu föreligger sålunda icke någon utredning rörande

brytningskostnaderna och avsättningsmöjligheterna för produkterna från

berörda fyndigheter, vilka faktorer särskilt beträffande svavelkisen äro av avgörande

betydelse för bedömande av frågan om fyndigheternas bry Ovärdighet.

Med hänsyn till transportkostnaderna skulle svavelkisen tänkas kunna i konkurrens

med från utlandet importerad svavelkis finna avsättning företrädesvis vid

de vid Bottniska vikens kuster belägna sulfitfabrikerna. Enligt vissa från järnvägsstyrelsen

infordrade utredningar skulle emellertid en verkligt betydande avsättning

för Skelleftefältets svavelkis kunna vinnas endast i det fall, att den

kunde tillhandahållas till sådant pris, att övergången från den nu övervägande

användningen av svavel till svavelkis bleve ekonomiskt fördelaktig. Vid bedömande

härav lärer enligt utredningen huvudvikten böra fästas vid frågan, huruvida

Skelleftefältets svavelkis kommer att i brytning ställa sig billigare eller beträffande

koppar- eller svavelhalt visa sig bättre än den utländska svavelkisen.

Endast i sådant fall väntades nämligen den svenska svavelkisen kunna föras i

marknaden till ett sådant pris för varje därav vunnen enhet svavel, att med hänsyn

till de större driftkostnader, som följa med användningen i produktionsprocessen

av svavelkis i stället för svavel, full konkurrenskraft med marknadspriset

å importerat rent svavel komme att ernås. Beträffande kopparmalmen

torde visserligen avsättningssvårigheter icke vara att förvänta, men synes det

i varje fall icke kunna bliva fråga om godskvantiteter av större vikt för en

malmbanas ekonomi. De hittills verkställda undersökningarna äro emellertid

otillräckliga såsom grundval för bedömande av fyndigheternas betydelse.

Vid nu angivna förhållanden synes tiden ännu icke vara inne att fatta beslut

om byggande i dessa trakter av en järnväg, vars sträckning i övervägande grad

skulle bestämmas med hänsyn till transporten av produkter från ifrågavarande

malmfyndigheter. En järnvägsförbindelse från norra stambanan upp genom

malmfälten till Kristineberg med eventuell fortsättning till inlandsbanan torde

sålunda för närvarande icke böra ifrågasättas. Av samma anledning synes

ej heller järnvägsstyrelsens alternativ II, enligt vilket tvärbanan till Arvidsjaur

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

13

skulle beröra de närmast norra stambanan belägna malmfälten, böra förverkligas.

Genomförandet av detta alternativ skulle dessutom redan från början

kräva ett icke obetydligt större kapitalutlägg än byggandet av båda de i alternativ

I ingående bansträckorna skulle medföra, under det att vid val av alternativ

I anläggningen av den ena bansträckan kan uppskjutas till lämplig tidpunkt.

Då alltså förekomsten av omförmälda mineralfyndigheter icke bör vara avgörande

för ifrågavarande tvärbanas sträckning, synes det icke föreligga skäl

till avvikelse från riksdagens tidigare fattade beslut, enligt vilket järnvägen

med utgångspunkt från Jörn skulle gå över Glommersträsk till Arvidsjaur.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om de gynnsamma odlingsmöjligheterna

i trakten av Glommersträsk, om denna bansträckas betydelse för tillgodogörandet

av särskilt statens skogar i dessa trakter och slutligen om angelägenheten

av att på detta sätt uppnå närmare förbindelse med det sjösystem,

som från Avaviken sträcker sig ända upp till Arjeplog och varigenom dessa

trakter skulle erhålla en välbehövlig förbättring av sina kommunikationer. Det

bör även anmärkas, att om tvärbanan till Arvidsjaur utginge från Bastuträsk,

Jörns stationssamhälle skulle lida väsentligt avbräck i de handelsförbindelser

med Arvidsjaurs och Arjeplogs socknar, som verksamt bidragit till samhällets

utveckling. En sådan åtgärd skulle förefalla så mycket obilligare, som samhället

på grund av statsmakternas tidigare åtgöranden torde hava anledning räkna

med en för samhället gynnsam lösning av frågan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att bandelen

Jörn—Arvidsjaur av tvärbanan Jörn—Gubblijaure nu påbörjas. Så snart genom

ytterligare utredningar blivit ådagalagt, att malmfyndigheterna inom Skelleftefältet

kunna tillgodogöras på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt och i

sådan omfattning, att en särskild malmbana kan anses motiverad, lärer staten

— som, oavsett sin delaktighet i fyndigheterna, givetvis har intresse av att

landets naturtillgångar utnyttjas, icke minst då därigenom införseln från utlandet

kan nedbringas -— icke underlåta att medverka härtill genom anläggandet

av en järnväg från norra stambanan till berörda malmfyndigheter.

Beträffade frågan om beredande av medel till påbörjande av arbetet å banan

Jörn—Arvidsjaur må omnämnas, att järnvägsstyrelsen i skrivelse den 9 oktober

1923 hemställt, att av de utav riksdagen anvisade medlen för nödhjälpsarbeten

vid kommunikationsverken ett belopp av 200,000 kronor måtte ställas till styrelsens

förfogande för igångsättande å bandelen Glommersträsk—Arvidsjaur

av vissa arbeten för att bereda sysselsättning för åtminstone de äldre av de arbetare

vid inlandsbanan och statsbanan Hällnäs—Stensele, som bleve lediga till

vintern 1923—1924. I yttrande häröver den 17 oktober 1923 har statens arbetslöshetskommission

avstyrkt framställningen samt såsom skäl därför i huvudsak

anfört, att, då arbetslösheten i Norrland så gott som fullständigt upphört,

det icke skulle möta några svårigheter att bereda sysselsättning åt berörda arbetare

vid de arbetsföretag, som av Norrlands statsarbeten måst lämnas ofullbordade,

samt att en sådan användning av den lediga arbetskraften vore

bättre än att igångsätta nya nödhjälpsarbeten. Järnvägsstyrelsen har i anled
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 7fi
-

nnig härav i utlåtande den 29 oktober 1923 vidhållit sin framställning under

framhållande av att, då tvärbanan Jörn—Gubblijaure i varje fall skulle komma

till utförande, de ifrågasatta arbetena å densamma icke kunde betecknas såsom

nytt nödhjälpsarbete. Slutligen har länsstyrelsen i Norrbottens län i utlåtande

den 13 november 1923 tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens framställning.

Med hänsyn till vad arbetslöshetskommissionen anfört och då det ej synts lämpligt

att igångsätta några arbeten å banan Jörn—Arvidsjaur, innan densammas

sträckning blivit definitivt fastställd, har jag emellertid ansett järnvägsstyrelsens

berörda framställning icke böra föranleda någon åtgärd.

Vidare hava Arvidsjaurs sockens kommunalnämnd och järnvägskoinmitté

hemställt, att till påbörjande av arbeten å bansträckan Jörn—Arvidsjaur måtte

anvisas ett anslag av 1,000,000 kronor. Jag anser dock tillräcklig anledning

icke föreligga att tillstyrka beviljande av högre belopp än järnvägsstyrelsen

föreslagit och jämväl i statsverkspropositionen beräknats eller 500,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att för påbörjande av arbetena å statsbanan Jörn—Gubblijaure

för budgetåret 1924-—1925 anvisa ett reservationsanslag

av ......... ............ ............... kronor 500,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm 1924. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

240825

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:262 Skrivelse till Kohungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta s. 19 i texten
  2. SU 1924:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anvisande av medel till vissa statens järnvägsbyggnader i Norrland jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten