Sök i Ratio Lex

Angående pension och understöd å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus

1924-03-14 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:88, Angående pension och understöd å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension och understöd

å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos

kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus; given

Stockholms slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF,

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stribsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, anför:

I skrivelse den 28 augusti 1923 har kommerskollegium hemställt, att en

årlig pension av 1,200 kronor måtte beredas förste amanuensen hos kollegium,

filosofie doktorn Allen Vannérus, att av honom åtnjutas från och med

månaden näst efter den, under vilken entledigande från hans befattning hos

kollegium kunde komma att honom beviljas.

Till stöd för framställningen har kommerskollegium anfört i huvudsak

följande.

Vannérus, som vore född den 20 mars 1862, kunde på grund av nedsatt

Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml C>~> höft. (Nr 88.)

Chefen för

handelsdepartementet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

hörselförmåga icke längre utan stor svårighet bestrida sin tjänst, varför han

inom en nära framtid torde nödgas begära entledigande från sin befattning

hos kollegium.

Efter att under åren 1889—1895 hava varit anställd såsom e. o. amanuens

vid kungl. biblioteket samt under åren 1901 och 1902 innehaft förordnande såsom

docent i filosofi vid Göteborgs högskola, hade Vannérus den 7 september

1906 antagits såsom e. o. tjänsteman hos kommerskollegium. Alltsedan den

1 november sistnämnda år både Vannérus innehaft förordnande såsom amanuens,

respektive förste amanuens hos kollegium. I dylik egenskap hade

Vannérus med en daglig tjänstgöringstid av 3 timmar uppburit arvode under

åren 1906—1919 av till en början 1,200 kronor, vilket arvode efter hand

höjts till 1,500 kronor, samt under åren 1920 och 1921 av 1,800 kronor,

allt för år räknat. Från och med 1922 års ingång åtnjöte han med en daglig

tjänstgöringsskyldighet av 3 1/., timmar ett årsarvode av 2,466 kronor. Under

tiden för sin anställning hos kollegium hade Vannérus icke åtnjutit annan

ledighet — utöver semester — än på grund av sjukdom under 3 dagar samt

för enskilda angelägenheters vårdande under sammanlagt 1 månad 7 dagar.

Då Vannérus under sin tjänstgöring hos kollegium ådagalagt nit och intresse,

ansåge kollegium, som inhämtat, att från vissa ledamöter av riksdagen

vore att förvänta en framställning i fråga om utverkande av understöd

åt Vannérus såsom ett erkännande av hans vetenskapliga verksamhet,

skäligt, att någon pension bereddes honom jämväl med hänsyn till lians

direkta arbete i statens tjänst. Beträffande denna sistnämnda pensions storlek

finge kollegium föreslå, att beloppet i betraktande av Vannérus’ tjänstetid

bestämdes till, i avrundat tal, 1,200 kronor för år räknat.

Över berörda framställning har statskontoret den 10 december 1923 avgivit

infordrat utlåtande, därvid statskontoret anfört följande:

»Då Vannérus under omkring 24 år varit anställd i statens tjänst och

numera på grund av nedsatt hörselförmåga icke längre utan stor svårighet

kan bestrida sin amanuensbefattning, synes det statskontoret med billighet

överensstämmande, att någon pension av statsmedel beredes honom; och har

statskontoret, som denna dag avgivit underdånigt utlåtande (ecklesiastikdepartementet)

över gjord framställning om beredande av understöd i form

av författaranslag åt Vannérus, intet att erinra mot det av kommerskollegium

ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,200 kronor, som torde böra anvisas att från

allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, då

han lämnar sin befattning hos kommerskollegium, varvid tillika torde böra

föreskrivas, att pensionstillägg ej må åtnjutas samt att dyrtidstillägg skall

beräknas efter de grunder, som i sådant avseende gälla för nyreglerade pensioner.

»

Lika med ämbetsverken finner jag goda skäl tala för att Vannérus, da

han lämnar sin anställning hos kommerskollegium, erhåller någon pension

såsom f. d. befattningshavare i statens tjänst. Mot det föreslagna beloppet

av pensionen, som torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, har jag

icke någon erinran att framställa, liksom icke heller mot de av statskon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

toret ifrågasatta särskilda föreskrifterna beträffande pensionstillägg och beräkningen

av dyrtidstillägg å pensionen.

Jag tillstyrker därför, att förslag avlåtes till riksdagen om beredande av

pension åt Vannérus i enlighet med vad ovan sagts.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Clason, anför härefter.

Jag anhåller att i detta sammanhang få till behandling upptaga den

av kommerskollegium och statskontoret åsyftade framställning, som till

ecklesiastikdepartementet ingivits angående beredande åt Vannérus av ett

årligt understöd i form av författaranslag.

Frågan om beredande av författaranslag åt Vannérus har en gång förut

varit underställd riksdagens prövning. Vid 1921 års riksdag väcktes nämligen

i första kammaren en motion (nr 22), däri hemställdes, att riksdagen

måtte från och med år 1922 bevilja Vannérus, så länge han levde, ett årligt

författaranslag å 5,000 kronor. Till stöd för detta förslag anfördes, att

Vannérus, alltifrån det han avslutat sina akademiska examensstudier för

omkring 30 år sedan, ägnat all den tid, som arbetet för livsuppehället

lämnat övrig, åt forskning och författarskap på filosofiens område. Denna

sällsynta hängivenhet för det vetenskapliga arbetet hade sa långt ifrån

varit förenad med några materiella fördelar, att tryckningen av de utgivna

skrifterna, vilka icke kunde vinna spridning bland någon större allmänhet,

tvärtom av författaren krävt ekonomiska uppoffringar. En var, som förstode

att uppskatta värdet av oegennyttig vetenskaplig forskning, skulle

säkerligen finna denna strävan förtjänt av det erkännande och den uppmuntran

från det allmännas sida, som skulle ligga i beviljandet av ett

årligt författaranslag, så stort att det kunde sätta mottagaren i tillfälle

att ägna sin tid odelad åt den vetenskap, han så länge utan alla anspråk

på ersättning tjänat. I motionen hänvisades vidare till ett utlåtande

rörande värdet av Vannérus’ författarskap, som den 14 januari 1921 avgivits

av professorerna vid universitetet i Lund A. Herrlin, E. Liljeqvist och

H. Larsson och i vilket professor emeritus vid universitetet i Köpenhamn

H. Höffding instämt. I utlåtandet anföres i huvudsak följande:

Doktor Allen Vannérus har under tre årtionden utvecklat en såväl mycket

förtjänstfull som omfattande verksamhet såsom filosofisk författare.

Den vetenskapliga halten av denna Vannérus’ verksamhet har vid

upprepade tillfällen erhållit officiellt vitsord. Sålunda förklarades Vannérus

redan för tjugu år sedan i egenskap av sökande till professorsämbetet

i teoretisk filosofi vid Lunds universitet kompetent till. detta ämbete

i samtliga befordringsinstanser och enhälligt. Vad därvid särskilt

angår de sakkunnigas utlåtanden förordades Vannérus till ett andra

förslagsrum av två sakkunniga. Vid konkurrensen om professorsämhetet

i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet år 1916 erhöll Vannérus

iivenledes i samtliga instanser enhällig kompetensförklaring. Hos de sakkunniga

förordades Vannérus jämte annan sökande till första förslagsrummet

av en sakkunnig samt till andra förslagsrummet av två sakkunniga.

Av humanistiska sektionen förordades Vannérus till andra

Chefen för

ecklesiastikdepartement

:t.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ta proposition Nr 88.

förslagsrummet och uppfördes ävenledes på detta rum av det större akademiska

konsistoriet. Slutligen deltog lian ock i konkurrensen om deu

efter professor Vitalis Norströms bortgång lediga professuren i filosofi vid

Göteborgs högskola, varvid han år 1919 i samtliga befordringsinstanser

erhöll enhällig kompetensförklaring. Hos de sakkunniga förordades

Vannérus av en sakkunnig till ett första ram, av en sakkunnig alternativt

— beroende på det ämnesområde professuren skulle anses omfatta

— till ett första rum jämte annan sökande eller till ett andra rum samt av

en sakkunnig till tredje rummet, Vid ärendets behandling i högskolans

lärarråd erhöllo professurens nuvarande innehavare och Vannérus lika

röstetal, varefter Vannérus med rektors utslagsröst uppfördes på andra

förslagsrummet av lärarrådet. Före ärendets slutliga behandling i högskolans

styrelse återkallade han sin ansökan till professuren.

t betraktande av Vannérus framskridna ålder torde det mänskligt

att se vara uteslutet, att några befordringsmöjligheter på den akademiska

banan kunna stå honom till buds. Under sådana förhållanden måste man

på det livligaste önska, att det åt honom på annat sätt beredes tillfälle

att ägna sig åt filosofisk författarverksamhet utan hinder av brödbekymmer.

På särskilt den teoretiska filosofiens gebit — och därtill på dess

centrala områden — har han utvecklat en författargärning av verkligt

imponerande omfattning och av gedigen vetenskaplig halt. Han röjer i

sin produktion såväl på kunskapsteoriens och metafysikens som på

psykologiens område frändskap med Wilhelm Wundt, men lian framstår

därutöver tillika som en självständig tänkarpersonlighet med en omisskännelig

egenart. Med detta sitt självständiga forskarkynne förenar han

en synnerligen omfattande och ingående litteraturkännedom särskilt inom

den nyare och i all synnerhet inom den moderna filosofien. En särskild

uppmärksamhet påkallar Vannérus’ författarverksamhet även på det

naturfilosofiska området. Såsom framgår av de uti sakkunnigutlåtanden

från Uppsalakonkurrensen år 1916 meddelade uttalandena av professorerna

Charlier, Bang och Svedberg röjer han en ovanligt omfattande beläsenhet

på skilda naturvetenskapliga områden samt därjämte en förmåga

att uppfatta och penetrera de naturvetenskapliga forskningsresultaten och

teorierna, vilken kommit honom att av dylika resultat och teorier giva

särdeles korrekta referat i sina arbeten, även om dessa tre naturvetenskapliga

auktoriteter uti Vannérus’ förmåga att kritiskt värdesätta

och syntetisera naturvetenskapliga teorier måste konstatera den begränsning,

som följer därav, att han icke själv erhållit någon naturvetenskaplig

fackmannautbildning.

Den stora lärdom, den vetenskapliga egenart och det sällsport energiska

och osjälviska intresse, som utmärker Vannérus’ omfångsrika produktion,

motivera för visso ett kraftigt inskridande till hans förmån från statens

sida. Offentliggörandet av denna produktion har han endast genom stora

ekonomiska uppoffringar kunnat åvägabringa. Redan såsom ett erkännande

för vad han hittills verkat och såsom en kompensation för de uppoffringar,

han sålunda fått vidkännas, vore ett dylikt ekonomiskt ingripande starkt

befogat. Desto mera befogat blir det, då Vannérus genom sina arbeten

från senaste åren visat, att han ännu alltfort förtjänstfullt fortsätter sin för

den skandinaviska filosolien sä betydelsefulla gärning, och låter förvänta, att

man yttermera har att emotse mycket värdefulla resultat av hans arbetskraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

o

I över motionen avgivet utlåtande (nr 42 p. 20) anförde bankoutskottet,

efter att hava inhämtat statskontorets yttrande i ämnet, följande:

»Det i motionen väckta förslaget undandrager sig varje bedömande efter

grunder, som vanligen tillämpas vid beviljande av pension eller understöd

av därmed jämförligt slag. Utskottet behjärtar visserligen motionens syfte

att genom statens ingripande bereda en förtjänt vetenskapsman tillfälle att

mera odelat ägna sig åt forskningsarbetet. Utskottet är emellertid av den

mening, att understöd av här ifrågasatt slag icke böra beviljas utan den allsidiga

utredning, som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i liknande

ärenden. Frågan synes därför först böra i vanlig ordning underställas Kungl.

Maj:ts prövning. På grund härav har utskottet ansett sig för närvarande

böra avstyrka bifall till motionen.»

Utskottets hemställan, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda, blev av riksdagen bifallen.

Hos Kungl. Maj:t hava nu ledamöterna av riksdagens första kammare,

redaktören M. Hellberg, lektorn E. Wigforss och biskopen O. Bergqvist

hemställt om avlåtande till 1924 års riksdag av proposition om ett så stort

årligt författaranslag åt Vannérus, att dess belopp tillsammans med den

pension, som kunde komma att föreslås åt honom för hans tjänstgöring i

kommerskollegium, eller, därest sådan pension icke skulle komma att föreslås,

ensamt uppginge till 5,000 kronor. Till stöd för framställningen

åberopas vad som anfördes i förberörda motion och det av mig omnämnda,

vid densamma fogade utlåtandet.

över framställningen har yttrande avgivits av filosofiska fakultetens vill

universitetet i Uppsala humanistiska sektion, som, under åberopande av ett

av professorerna vid universitetet A. Hägerström och A. Phalén avgivet

utlåtande, tillstyrkt densamma.

Sistnämnda utlåtande är av följande lydelse:

»På grund av de förtjänster, filosofie doktor Allen Vannérus genom sin

synnerligen intresserade och med personliga uppoffringar förbundna författarverksamhet

inlagt om den filosofiska forskningen i Sverige, få undertecknade

tillstyrka redaktör Hellbergs m. fl. ansökan om ett författaranslag såsom tilllägg

till den pension, kommerskollegium föreslår för doktor Vannérus, så att

pensionen med tillägg uppgår till 5,000 kronor.»

Uppsala större akademiska konsistorium har funnit framställningen icke

föranleda annat yttrande, än att konsistoriet med avseende å värdet av

Vannérus’ författarskap hänvisat till humanistiska sektionens yttrande.

Kanslern för rikets universitet har hemställt om avlåtande av proposition

i överensstämmelse med förslaget i ansökningen.

I utlåtande den 10 december 1923 har statskontoret, under erinran om

sitt samma dag avgivna, av chefen för handelsdepartementet förut refererade

yttrande rörande pension åt Vannérus, vidare anfört följande:

»Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 4 april 1921 över en vid

1921 års riksdag väckt motion om understöd åt Vannérus, kan statskontoret

givetvis icke uttala något eget omdöme, huruvida det kan anses vara på sin

plats att i detta fall bereda personligt understöd på grund av viss förtjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

full verksamhet. Statskontoret ansåg sig i berörda utlåtande böra ifrågasätta,

huruvida då föreslaget understöd borde beviljas utan den allsidiga utredning,

som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i sådana ärenden. Sedan

numera utredning förebragts i frågan och då humanistiska sektionen vid

universitetet i Uppsala och universitetskanslern tillstyrkt nu förevarande framställning,

vill statskontoret icke motsätta sig, att åtgärd vidtages för att

Vannérus må från och med den 1 juli 1924 komma i åtnjutande av ett årligt

understöd å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att detsamma

jämte honom eventuellt tillerkänd pension uppgår till 5,000 kronor, varvid

såsom villkor torde böra föreskrivas, att dyrtidstillägg må utgå endast å det

belopp, som kan komma att tillerkännas Vannérus för anställningen hos

kommerskollegium, och beräknas efter de grunder, som i sådant avseende

gälla beträffande nyreglerade pensioner.»

Det framlagda förslaget om beredande av understöd åt Vannérus anser

jag mig böra biträda. Den mycket förtjänstfulla skriftstälOverksamhet,

som av Vannérus under lång tid och med stora uppoffringar av

egna medel utövats inom den filosofiska vetenskapens område, synes mig

väl värd ett anslag av statsmedel. Flera gånger har Vannérus förklarats

kompetent till professorsbefattning, men på grund av olika omständigheter

har han icke erhållit någon sådan. Vid sin nuvarande ålder torde han icke

längre hava utsikt att bliva ordinarie innehavare av professorsbefattning.

Det synes då vara så mycket mera lämpligt att för hans vetenskapliga förtjänster

och oavlåtliga, värdefulla arbete i den filosofiska forskningens tjänst

nu bereda honom det erkännande, som otvivelaktigt skulle ligga i ett särskilt

understöd, som sätter honom i stånd att fortfarande ägna sig åt

sin vetenskapliga gärning. Enligt vad jag inhämtat, har därtill hans förmögenhetsställning

numera undergått en sådan förändring, att han för sitt

livsuppehälle har föga mer än sitt amanuensarvode att lita till och följaktligen

icke kan förutsättas äga möjlighet att utan statsunderstöd fullfölja

sitt vetenskapliga författarskap. Den nu verkställda ytterligare utredningen

synes mig tillfullo bestyrka vad i förenämnda motion yttrats om värdet

av Vannérus’ vetenskapliga produktion. Med hänsyn härtill och då omständigheterna

i det föreliggande fallet äro av den säregna beskaffenhet,

att ett bifall till den gjorda framställningen icke kan anses få någon

prejudicierande betydelse, tvekar jag icke att tillstyrka äskande hos riksdagen

av anslag åt Vannérus i enlighet med det förslag, som av statskontoret

avgivits.

Chefen för

handelsdepartementet.

Chefen för handelsdepartementet tager härefter ånyo till orda och anför:

Jag ansluter mig till de synpunkter, som av chefen för ecklesiastikdepartementet

utvecklats. På grund härav och under åberopande av vad jag

själv i det föregående andragit, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus

må från och med månaden näst efter den, då han lämnar sin an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 7

ställning hos kommerskollegium, å allmänna indragningsstaten under sin

återstående livstid uppbära dels årlig pension till belopp av ettusentvåhundra

kronor, dels ock årligt understöd till belopp av tretusenåttahundra kronor,

med iakttagande likväl, att pensionstillägg ej må av Vannérus åtnjutas

samt att dyrtidstillägg skall utgå endast å pensionen och beräknas efter de

grunder, som i sådant avseende gälla i avseende å nyreglerade pensioner.

Vad chefen för handelsdepartementet sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet skall till

riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1924:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 17 i texten