Angående pension och understöd å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus
1924-03-14 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1924:88, Angående pension och understöd å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 68.
1
Nr 88.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension och understöd
å allmänna indragningsstaten åt förste amanuensen hos
kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus; given
Stockholms slott den 14 mars 1924.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF,
Nils Wohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.
Närvarande:
Statsministern Tryggek, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stribsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, anför:
I skrivelse den 28 augusti 1923 har kommerskollegium hemställt, att en
årlig pension av 1,200 kronor måtte beredas förste amanuensen hos kollegium,
filosofie doktorn Allen Vannérus, att av honom åtnjutas från och med
månaden näst efter den, under vilken entledigande från hans befattning hos
kollegium kunde komma att honom beviljas.
Till stöd för framställningen har kommerskollegium anfört i huvudsak
följande.
Vannérus, som vore född den 20 mars 1862, kunde på grund av nedsatt
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 saml C>~> höft. (Nr 88.)
Chefen för
handelsdepartementet.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
hörselförmåga icke längre utan stor svårighet bestrida sin tjänst, varför han
inom en nära framtid torde nödgas begära entledigande från sin befattning
hos kollegium.
Efter att under åren 1889—1895 hava varit anställd såsom e. o. amanuens
vid kungl. biblioteket samt under åren 1901 och 1902 innehaft förordnande såsom
docent i filosofi vid Göteborgs högskola, hade Vannérus den 7 september
1906 antagits såsom e. o. tjänsteman hos kommerskollegium. Alltsedan den
1 november sistnämnda år både Vannérus innehaft förordnande såsom amanuens,
respektive förste amanuens hos kollegium. I dylik egenskap hade
Vannérus med en daglig tjänstgöringstid av 3 timmar uppburit arvode under
åren 1906—1919 av till en början 1,200 kronor, vilket arvode efter hand
höjts till 1,500 kronor, samt under åren 1920 och 1921 av 1,800 kronor,
allt för år räknat. Från och med 1922 års ingång åtnjöte han med en daglig
tjänstgöringsskyldighet av 3 1/., timmar ett årsarvode av 2,466 kronor. Under
tiden för sin anställning hos kollegium hade Vannérus icke åtnjutit annan
ledighet — utöver semester — än på grund av sjukdom under 3 dagar samt
för enskilda angelägenheters vårdande under sammanlagt 1 månad 7 dagar.
Då Vannérus under sin tjänstgöring hos kollegium ådagalagt nit och intresse,
ansåge kollegium, som inhämtat, att från vissa ledamöter av riksdagen
vore att förvänta en framställning i fråga om utverkande av understöd
åt Vannérus såsom ett erkännande av hans vetenskapliga verksamhet,
skäligt, att någon pension bereddes honom jämväl med hänsyn till lians
direkta arbete i statens tjänst. Beträffande denna sistnämnda pensions storlek
finge kollegium föreslå, att beloppet i betraktande av Vannérus’ tjänstetid
bestämdes till, i avrundat tal, 1,200 kronor för år räknat.
Över berörda framställning har statskontoret den 10 december 1923 avgivit
infordrat utlåtande, därvid statskontoret anfört följande:
»Då Vannérus under omkring 24 år varit anställd i statens tjänst och
numera på grund av nedsatt hörselförmåga icke längre utan stor svårighet
kan bestrida sin amanuensbefattning, synes det statskontoret med billighet
överensstämmande, att någon pension av statsmedel beredes honom; och har
statskontoret, som denna dag avgivit underdånigt utlåtande (ecklesiastikdepartementet)
över gjord framställning om beredande av understöd i form
av författaranslag åt Vannérus, intet att erinra mot det av kommerskollegium
ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,200 kronor, som torde böra anvisas att från
allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, då
han lämnar sin befattning hos kommerskollegium, varvid tillika torde böra
föreskrivas, att pensionstillägg ej må åtnjutas samt att dyrtidstillägg skall
beräknas efter de grunder, som i sådant avseende gälla för nyreglerade pensioner.
»
Lika med ämbetsverken finner jag goda skäl tala för att Vannérus, da
han lämnar sin anställning hos kommerskollegium, erhåller någon pension
såsom f. d. befattningshavare i statens tjänst. Mot det föreslagna beloppet
av pensionen, som torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, har jag
icke någon erinran att framställa, liksom icke heller mot de av statskon
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
toret ifrågasatta särskilda föreskrifterna beträffande pensionstillägg och beräkningen
av dyrtidstillägg å pensionen.
Jag tillstyrker därför, att förslag avlåtes till riksdagen om beredande av
pension åt Vannérus i enlighet med vad ovan sagts.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Clason, anför härefter.
Jag anhåller att i detta sammanhang få till behandling upptaga den
av kommerskollegium och statskontoret åsyftade framställning, som till
ecklesiastikdepartementet ingivits angående beredande åt Vannérus av ett
årligt understöd i form av författaranslag.
Frågan om beredande av författaranslag åt Vannérus har en gång förut
varit underställd riksdagens prövning. Vid 1921 års riksdag väcktes nämligen
i första kammaren en motion (nr 22), däri hemställdes, att riksdagen
måtte från och med år 1922 bevilja Vannérus, så länge han levde, ett årligt
författaranslag å 5,000 kronor. Till stöd för detta förslag anfördes, att
Vannérus, alltifrån det han avslutat sina akademiska examensstudier för
omkring 30 år sedan, ägnat all den tid, som arbetet för livsuppehället
lämnat övrig, åt forskning och författarskap på filosofiens område. Denna
sällsynta hängivenhet för det vetenskapliga arbetet hade sa långt ifrån
varit förenad med några materiella fördelar, att tryckningen av de utgivna
skrifterna, vilka icke kunde vinna spridning bland någon större allmänhet,
tvärtom av författaren krävt ekonomiska uppoffringar. En var, som förstode
att uppskatta värdet av oegennyttig vetenskaplig forskning, skulle
säkerligen finna denna strävan förtjänt av det erkännande och den uppmuntran
från det allmännas sida, som skulle ligga i beviljandet av ett
årligt författaranslag, så stort att det kunde sätta mottagaren i tillfälle
att ägna sin tid odelad åt den vetenskap, han så länge utan alla anspråk
på ersättning tjänat. I motionen hänvisades vidare till ett utlåtande
rörande värdet av Vannérus’ författarskap, som den 14 januari 1921 avgivits
av professorerna vid universitetet i Lund A. Herrlin, E. Liljeqvist och
H. Larsson och i vilket professor emeritus vid universitetet i Köpenhamn
H. Höffding instämt. I utlåtandet anföres i huvudsak följande:
Doktor Allen Vannérus har under tre årtionden utvecklat en såväl mycket
förtjänstfull som omfattande verksamhet såsom filosofisk författare.
Den vetenskapliga halten av denna Vannérus’ verksamhet har vid
upprepade tillfällen erhållit officiellt vitsord. Sålunda förklarades Vannérus
redan för tjugu år sedan i egenskap av sökande till professorsämbetet
i teoretisk filosofi vid Lunds universitet kompetent till. detta ämbete
i samtliga befordringsinstanser och enhälligt. Vad därvid särskilt
angår de sakkunnigas utlåtanden förordades Vannérus till ett andra
förslagsrum av två sakkunniga. Vid konkurrensen om professorsämhetet
i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet år 1916 erhöll Vannérus
iivenledes i samtliga instanser enhällig kompetensförklaring. Hos de sakkunniga
förordades Vannérus jämte annan sökande till första förslagsrummet
av en sakkunnig samt till andra förslagsrummet av två sakkunniga.
Av humanistiska sektionen förordades Vannérus till andra
Chefen för
ecklesiastikdepartement
:t.
4
Kungl. Maj:ta proposition Nr 88.
förslagsrummet och uppfördes ävenledes på detta rum av det större akademiska
konsistoriet. Slutligen deltog lian ock i konkurrensen om deu
efter professor Vitalis Norströms bortgång lediga professuren i filosofi vid
Göteborgs högskola, varvid han år 1919 i samtliga befordringsinstanser
erhöll enhällig kompetensförklaring. Hos de sakkunniga förordades
Vannérus av en sakkunnig till ett första ram, av en sakkunnig alternativt
— beroende på det ämnesområde professuren skulle anses omfatta
— till ett första rum jämte annan sökande eller till ett andra rum samt av
en sakkunnig till tredje rummet, Vid ärendets behandling i högskolans
lärarråd erhöllo professurens nuvarande innehavare och Vannérus lika
röstetal, varefter Vannérus med rektors utslagsröst uppfördes på andra
förslagsrummet av lärarrådet. Före ärendets slutliga behandling i högskolans
styrelse återkallade han sin ansökan till professuren.
t betraktande av Vannérus framskridna ålder torde det mänskligt
att se vara uteslutet, att några befordringsmöjligheter på den akademiska
banan kunna stå honom till buds. Under sådana förhållanden måste man
på det livligaste önska, att det åt honom på annat sätt beredes tillfälle
att ägna sig åt filosofisk författarverksamhet utan hinder av brödbekymmer.
På särskilt den teoretiska filosofiens gebit — och därtill på dess
centrala områden — har han utvecklat en författargärning av verkligt
imponerande omfattning och av gedigen vetenskaplig halt. Han röjer i
sin produktion såväl på kunskapsteoriens och metafysikens som på
psykologiens område frändskap med Wilhelm Wundt, men lian framstår
därutöver tillika som en självständig tänkarpersonlighet med en omisskännelig
egenart. Med detta sitt självständiga forskarkynne förenar han
en synnerligen omfattande och ingående litteraturkännedom särskilt inom
den nyare och i all synnerhet inom den moderna filosofien. En särskild
uppmärksamhet påkallar Vannérus’ författarverksamhet även på det
naturfilosofiska området. Såsom framgår av de uti sakkunnigutlåtanden
från Uppsalakonkurrensen år 1916 meddelade uttalandena av professorerna
Charlier, Bang och Svedberg röjer han en ovanligt omfattande beläsenhet
på skilda naturvetenskapliga områden samt därjämte en förmåga
att uppfatta och penetrera de naturvetenskapliga forskningsresultaten och
teorierna, vilken kommit honom att av dylika resultat och teorier giva
särdeles korrekta referat i sina arbeten, även om dessa tre naturvetenskapliga
auktoriteter uti Vannérus’ förmåga att kritiskt värdesätta
och syntetisera naturvetenskapliga teorier måste konstatera den begränsning,
som följer därav, att han icke själv erhållit någon naturvetenskaplig
fackmannautbildning.
Den stora lärdom, den vetenskapliga egenart och det sällsport energiska
och osjälviska intresse, som utmärker Vannérus’ omfångsrika produktion,
motivera för visso ett kraftigt inskridande till hans förmån från statens
sida. Offentliggörandet av denna produktion har han endast genom stora
ekonomiska uppoffringar kunnat åvägabringa. Redan såsom ett erkännande
för vad han hittills verkat och såsom en kompensation för de uppoffringar,
han sålunda fått vidkännas, vore ett dylikt ekonomiskt ingripande starkt
befogat. Desto mera befogat blir det, då Vannérus genom sina arbeten
från senaste åren visat, att han ännu alltfort förtjänstfullt fortsätter sin för
den skandinaviska filosolien sä betydelsefulla gärning, och låter förvänta, att
man yttermera har att emotse mycket värdefulla resultat av hans arbetskraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
o
I över motionen avgivet utlåtande (nr 42 p. 20) anförde bankoutskottet,
efter att hava inhämtat statskontorets yttrande i ämnet, följande:
»Det i motionen väckta förslaget undandrager sig varje bedömande efter
grunder, som vanligen tillämpas vid beviljande av pension eller understöd
av därmed jämförligt slag. Utskottet behjärtar visserligen motionens syfte
att genom statens ingripande bereda en förtjänt vetenskapsman tillfälle att
mera odelat ägna sig åt forskningsarbetet. Utskottet är emellertid av den
mening, att understöd av här ifrågasatt slag icke böra beviljas utan den allsidiga
utredning, som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i liknande
ärenden. Frågan synes därför först böra i vanlig ordning underställas Kungl.
Maj:ts prövning. På grund härav har utskottet ansett sig för närvarande
böra avstyrka bifall till motionen.»
Utskottets hemställan, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda, blev av riksdagen bifallen.
Hos Kungl. Maj:t hava nu ledamöterna av riksdagens första kammare,
redaktören M. Hellberg, lektorn E. Wigforss och biskopen O. Bergqvist
hemställt om avlåtande till 1924 års riksdag av proposition om ett så stort
årligt författaranslag åt Vannérus, att dess belopp tillsammans med den
pension, som kunde komma att föreslås åt honom för hans tjänstgöring i
kommerskollegium, eller, därest sådan pension icke skulle komma att föreslås,
ensamt uppginge till 5,000 kronor. Till stöd för framställningen
åberopas vad som anfördes i förberörda motion och det av mig omnämnda,
vid densamma fogade utlåtandet.
över framställningen har yttrande avgivits av filosofiska fakultetens vill
universitetet i Uppsala humanistiska sektion, som, under åberopande av ett
av professorerna vid universitetet A. Hägerström och A. Phalén avgivet
utlåtande, tillstyrkt densamma.
Sistnämnda utlåtande är av följande lydelse:
»På grund av de förtjänster, filosofie doktor Allen Vannérus genom sin
synnerligen intresserade och med personliga uppoffringar förbundna författarverksamhet
inlagt om den filosofiska forskningen i Sverige, få undertecknade
tillstyrka redaktör Hellbergs m. fl. ansökan om ett författaranslag såsom tilllägg
till den pension, kommerskollegium föreslår för doktor Vannérus, så att
pensionen med tillägg uppgår till 5,000 kronor.»
Uppsala större akademiska konsistorium har funnit framställningen icke
föranleda annat yttrande, än att konsistoriet med avseende å värdet av
Vannérus’ författarskap hänvisat till humanistiska sektionens yttrande.
Kanslern för rikets universitet har hemställt om avlåtande av proposition
i överensstämmelse med förslaget i ansökningen.
I utlåtande den 10 december 1923 har statskontoret, under erinran om
sitt samma dag avgivna, av chefen för handelsdepartementet förut refererade
yttrande rörande pension åt Vannérus, vidare anfört följande:
»Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 4 april 1921 över en vid
1921 års riksdag väckt motion om understöd åt Vannérus, kan statskontoret
givetvis icke uttala något eget omdöme, huruvida det kan anses vara på sin
plats att i detta fall bereda personligt understöd på grund av viss förtjänst
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
full verksamhet. Statskontoret ansåg sig i berörda utlåtande böra ifrågasätta,
huruvida då föreslaget understöd borde beviljas utan den allsidiga utredning,
som plägar föregå Kungl. Maj:ts framställningar i sådana ärenden. Sedan
numera utredning förebragts i frågan och då humanistiska sektionen vid
universitetet i Uppsala och universitetskanslern tillstyrkt nu förevarande framställning,
vill statskontoret icke motsätta sig, att åtgärd vidtages för att
Vannérus må från och med den 1 juli 1924 komma i åtnjutande av ett årligt
understöd å allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att detsamma
jämte honom eventuellt tillerkänd pension uppgår till 5,000 kronor, varvid
såsom villkor torde böra föreskrivas, att dyrtidstillägg må utgå endast å det
belopp, som kan komma att tillerkännas Vannérus för anställningen hos
kommerskollegium, och beräknas efter de grunder, som i sådant avseende
gälla beträffande nyreglerade pensioner.»
Det framlagda förslaget om beredande av understöd åt Vannérus anser
jag mig böra biträda. Den mycket förtjänstfulla skriftstälOverksamhet,
som av Vannérus under lång tid och med stora uppoffringar av
egna medel utövats inom den filosofiska vetenskapens område, synes mig
väl värd ett anslag av statsmedel. Flera gånger har Vannérus förklarats
kompetent till professorsbefattning, men på grund av olika omständigheter
har han icke erhållit någon sådan. Vid sin nuvarande ålder torde han icke
längre hava utsikt att bliva ordinarie innehavare av professorsbefattning.
Det synes då vara så mycket mera lämpligt att för hans vetenskapliga förtjänster
och oavlåtliga, värdefulla arbete i den filosofiska forskningens tjänst
nu bereda honom det erkännande, som otvivelaktigt skulle ligga i ett särskilt
understöd, som sätter honom i stånd att fortfarande ägna sig åt
sin vetenskapliga gärning. Enligt vad jag inhämtat, har därtill hans förmögenhetsställning
numera undergått en sådan förändring, att han för sitt
livsuppehälle har föga mer än sitt amanuensarvode att lita till och följaktligen
icke kan förutsättas äga möjlighet att utan statsunderstöd fullfölja
sitt vetenskapliga författarskap. Den nu verkställda ytterligare utredningen
synes mig tillfullo bestyrka vad i förenämnda motion yttrats om värdet
av Vannérus’ vetenskapliga produktion. Med hänsyn härtill och då omständigheterna
i det föreliggande fallet äro av den säregna beskaffenhet,
att ett bifall till den gjorda framställningen icke kan anses få någon
prejudicierande betydelse, tvekar jag icke att tillstyrka äskande hos riksdagen
av anslag åt Vannérus i enlighet med det förslag, som av statskontoret
avgivits.
Chefen för
handelsdepartementet.
Chefen för handelsdepartementet tager härefter ånyo till orda och anför:
Jag ansluter mig till de synpunkter, som av chefen för ecklesiastikdepartementet
utvecklats. På grund härav och under åberopande av vad jag
själv i det föregående andragit, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att förste amanuensen hos kommerskollegium, filosofie doktorn Allen Vannérus
må från och med månaden näst efter den, då han lämnar sin an
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88. 7
ställning hos kommerskollegium, å allmänna indragningsstaten under sin
återstående livstid uppbära dels årlig pension till belopp av ettusentvåhundra
kronor, dels ock årligt understöd till belopp av tretusenåttahundra kronor,
med iakttagande likväl, att pensionstillägg ej må av Vannérus åtnjutas
samt att dyrtidstillägg skall utgå endast å pensionen och beräknas efter de
grunder, som i sådant avseende gälla i avseende å nyreglerade pensioner.
Vad chefen för handelsdepartementet sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet skall till
riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
J. H. Göransson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1924:40 Bankoutskottets utlåtande Nr 40 s. 17 i texten