Sök i Ratio Lex

Angående pensionsförbättring åt styresmannen vid ammunitions fabriken, överstelöjtnanten C. L. Engström

1924-03-14 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1924:91, Angående pensionsförbättring åt styresmannen vid ammunitions fabriken, överstelöjtnanten C. L. Engström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K\mg\. Maj:is proposition nr 91.

1

Jfr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring

åt styresmannen vid ammunitions fabriken,

överstelöjtnanten C. L. Engström; given Stockholms

slott den 14 mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Malmroth.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 mars 1924.

Närvarande:

Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von

Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,

Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Departementschefen, statsrådet Malmroth anför:

I avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388) för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén

och marinen hava styresmännen vid artilleriets fabriker hänförts till 4. lönegraden

å löneplanen för officerare, d. v. s. majors lönegrad. Förutom lön i

nämnda lönegrad (å A-ort lägst 7,860 kronor och högst 8,460 kronor samt

å G-ort lägst 9,300 kronor och högst 9,900 kronor) åtnjuta styresmännen

särskilda arvoden å 2,400 kronor för år räknat.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensions
Biliang

till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 67 käft. (Nr 91, 92.) 523 24 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts\ proposition nr 91.

förbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningsliavare

vid armén och marinen utgör sammanlagda beloppet av pensionsförmånerna

för beställningsliavare, som vid avgång ur tjänst åtnjuter lön i 4.

lönegraden å löneplanen för officerare, 4,700 kronor för år.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 4 december 1923 dagtecknad skrift liar

styresmannen vid ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén Carl

Laurentius Engström på anförda skäl anhållit, att han, som vore skyldig att

vid uppnådd pensionsålder den 18 december 1924 avgå ur tjänsten, måtte

komma i åtnjutande av pensionsförmåner till sammanlagt belopp av 6,000

kronor för år räknat.

Ansökningen har tillstyrkts av generalfälttyymästaren och inspektören för

artilleriet.

Uti den 19 december 1923 avgivet utlåtande i ärendet liar direktionen

över arméns pensionskassa anfört följande:

Enligt den före nya avlöningsreglementets tillkomst gällande lönestaten

hade styresman vid artilleriets fabriker åtnjutit 8,400 kronors lön (kaptens

av 1. klass lön) jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjänst, varigenom slutlönen uppgått till samma belopp som för major,

Utöver denna fasta lön hade vidare utgått ett särskilt arvode av 2,400 kronor

per år. Från och med år 1918 hade därjämte utgått en tillfällig löneförbättring

av 1,000 kronor per år.

Högsta pensionsunderlaget å dessa löneförmåner hade utgjort 3,200 kronor,

därav 600 kronor i 5. klassen av arméns pensionskassa och 2,600 kronor

fyllnadspension av statsmedel. Någon pensionsförbättring hade däremot

icke tillförsäkrats styresman, trots att tillfällig löneförbättring varit

honom tillförsäkrad. Då nämligen någon avgång bland denna personal icke

beräknats äga rum under de närmaste åren efter tillkomsten av kungörelsen

den 20 augusti 1919 angående pensionsförbättring till viss personal vid armén,,

hade. denna personal i avvaktan på genomförandet av en definitiv löne- och

pensionsreglering helt utelämnats i kungörelsen i fråga.

I avlöningsreglementet av den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén

och marinen,, som ägde provisorisk tillämpning från och med år 1922, hade

styresmän vid artilleriets fabriker hänförts till 4. lönegraden i löneplanen

för officerare (majors lönegrad), närmast av anledning att den likställighet

med majorer, som förut endast i så måtto kommit styresmän till del, att

lönen efter ålderstilläggets intjänande bringades upp till lönen för major,

skulle fullständigt genomföras. Oavsett denna förbättring i lönehänseende

för styresmännen hade därjämte för att bereda dem en avlöning, som mera

motsvarade deras krävande befattning, i avlöningsreglementet bibehållits

förutvarande arvoden å 2,400 kronor oförändrade, varigenom styresmans

hela avlöning, därest han vunnit uppflyttning till högre eller 12. löneklassen,

komme att uppgå till, å A-ort högst 10,860 kronor och å G-ort högst 12,300

kronor.

Med anledning av det nya avlöningsreglementet hade slutligen genom

kungörelse den 15 juni 1922 utfärdats nya grunder angående pensionsförbättring

åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91. 3

''vid armén och marinen, varav framginge, att bestallningshavare i 4. lönegraden

å löneplanen för officerare, i vilken lönegrad styresmännen placerats,

ägde att uppbära pension sförbättring med sådant belopp, att summan av

pension, fyllnadspension och pensionsförbättring uppginge till 4,700 kronor

för helt år, utan att någon hänsyn tagits till det vid styresmansavlöningen

fogade arvodet av 2,400 kronor.

Då genom kungl. brev den 29 juni 1921 givits föreskrift därom, att vid

bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder för beställningshavare,

å vilken nya avlöningsreglementet vunnit tillämpning, skulle så

anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången innehavande beställning

åtnjutit lön enligt vederbörlig under år 1921 gällande stat, och enligt

denna stat pension och fyllnadspension för styresman utan intjänt ålderstillägg

utginge med 2,720 kronor för helt år och för styresman med intjänt

ålderstillägg med 3,200 kronor, komme alltså för styresmän, som övergått

på nya avlöningsreglementet, pensionsförbättring att utgå med respektive

1,980 kronor och 1,500 kronor.

De i kungörelsen den 15 juni 1922 utfärdade nya bestämmelserna om

pensionsförbättring vore emellertid provisoriska och innehölle för övrigt i

stort sett endast sådana ändringar i de förutvarande bestämmelserna, som

erfordrats för en närmare anslutning till det nya avlöningsreglementet.

1921 års pensionskommitté hade i sitt utlåtande av den l2 januari 1922,

som legat till grund för de nya bestämmelserna om pensionsförbättring,

ställt i utsikt en fullständig och definitiv pensionsreglering i överensstämmelse

med den på senare tiden vidtagna pensionsregleringen för komrnunikationsverken,

statsdepartementen med flera verk, därvid pensionsunderlaget

i regel bestämts till 2/3 eller 66.6 procent av lönen å billigaste ortsgrupp

i vederbörande lönegrads högsta löneklass, och hade direktionen anledning

förmoda, att vid denna reglering styresmän med hänsyn till det

med lönen förenade arvodet komme att placeras i en högre lönegrad.

Sökanden vore född den 18 december 1864, hade kommit i tjänst den 21

oktober 1885, utnämnts till sin nu innehavande befattning från och med

den 1 januari 1916 med rätt till ålderstillägget från och med samma dag

samt hade övergått på nya avlöningsreglementet och åtnjöte lön i 4. lönegradens

högsta löneklass, G-ort, med 9,900 kronor jämte arvode å 2,400

kronor, eller tillhopa 12,300 kronor. Han bleve alltså skyldig att från tjänsten

avgå den 18 december 1924 med rätt att från och med dagen näst efter

erhållet avsked tillträda en pension av 4,700 kronor, därav 600 kronor i 5.

klassen av arméns pensionskassa och 2,600 kronor fyllnadspension jämte

1,500 kronor pensionsförbättring.

Då det syntes vara ovisst, om den förebådade pensionsregleringen kunde

bliva genomförd till sökandens avgångsskyldighetsålder den 18 december

1924 och sökandens pensionsunderlag å 4,700 kronor syntes vara allt för

litet i förhållande till avlöningsförmånen, ansåge direktionen, med hänsyn

till sökandens ansvarsfulla ställning, åtgärder redan nu böra vidtagas för

att bereda sökanden förbättrade pensionsförmåner.

Med avseende å vad i sådant fall borde föreslås såsom sammanlagd pensonsförmån,

borde ju i överensstämmelse med ovan nämnda på senare tiden

företagna pensionsregleringar vid kommunikationsverken med flera verk

pensionsförbättringen icke kunna för sökanden bestämmas till högre belopp

än att densamma jämte pensionen motsvarade 60 procent (66.6 procent reducerat

med 10 procent till följd av avgiftsfrihet) av lönen å billigaste orts
grupp

i 4- lönegraden eller (jqq X 8,460=) 5,076 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition nr 01.

Då emellertid som ovan nämnts sökanden åtnjöte atom lönen ett arvode

av 2,400 kronor om året, för att avlöningen mera skulle motsvara sökandens

krävande befattning, ansåge direktionen det av sökanden begärda pensionsbeloppet

vara väl avvägt ocb i överensstämmelse med rättvisa och billighet,

varför direktionen tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen.

Statskontoret- har den 26 januari 1924 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört följande.

Såsom fram ginge av propositionen nr 350 till 1921 års riksdag angående

lönereglering för arméns och marinens personal, hade 1918 års militära lönesakkunniga,

vilkas utredning och förslag huvudsakligen lagts till grund för

löneregleringen, ansett, att de arvoden, som utöver den fasta avlöningen utginge

till styresmännen vid artilleriets verkstäder, vore att hänföra till sådana

arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets förestående omorganisation

syntes mera ovisst. Då någon förändring i detta avseende

alltså borde till övervägande upptagas först i sammanhang med organisationsfrågan,

borde enligt de sakkunnigas förslag ifrågavarande arvoden vid löneregleringen

upptagas till oförändrade belopp. Jämte det styresmännen, på

sätt de sakkunniga föreslagit, å löneplanen erhållit placering i likhet med

majorer, utginge därför fortfarande till dem ett årsarvode av 2,400 kronor.

Men härav hade också blivit en följd, att, ehuru en styresmans sammanlagda

avlöning såsom sådan vida överstege den avlöning, som tillkomme en major,

likväl pensionsunderlaget, som avpassats endast efter avlöningen i vederbörande^

lönegrad å löneplanen, bleve för styresman detsamma som för major

eller 4,700 kronor. Om detta förhållande redan med hänsyn därtill måste

betecknas såsom en oegentlighet, framträdde förhållandet såsom mindre väl

ordnat även ur den synpunkten, att pensionsåldern, som för major vore 55

år, för styresman däremot vore bestämd till 60 år. Vidare måste det betecknas

såsom mindre riktigt, att styresmannens underordnade, fabriksingenjören,

ehuru hans avlöning vore icke obetydligt lägre, likväl med samma

pensionsålder av 60 år bekomme högre pension än styresmannen. I dessa

förhållanden måste givetvis rättelse äga rum vid försvarets förestående omorganisation

och den definitiva löne- och pensionsreglering, som i sammanhang

därmed kunde väntas bliva genomförd. Och då statskontoret föreställde

sig, att numera, sedan respittiden borttagits, saken för sökandens

vidkommande icke gärna kunde ordnas därigenom, att han finge tillsvidare

kvarstå i sin beställning i avvaktan på de förändringar, som sålunda inom

kort torde vara att förvänta med avseende å löne- och pensionsförhållandena

för den beställning han innehade, syntes det statskontoret, som om goda

skäl skulle kunna anses föreligga för vidtagande av särskild åtgärd till beredande

åt. sökanden av någon pensionsförhöjning. Beträffande beloppet av

sådan förhöjning kunde tvekan visserligen i någon mån råda, och det skulle

kunna ifragasättas, huruvida högre belopp borde beviljas än att sammanlagda

pensionsförmånen komme att motsvara medeltalet mellan överstelöjtnants

och överstes pensioner eller alltså 5,600 kronor, men då det sammanlagda

pensionsbelopp av 6,000 kronor, som föreslagits, motsvarade vad

i sadant avseende tillkomme marindirektör av 1. graden, vilkens åligganden,

om än måhända ej fullt sa ansvarsfulla som styresmannens, dock syntes vara

nära jämförliga, med dennes, samt bestämmandet av sistnämnda belopp icke

kunde antagas, innebära ett överskridande av pensionsbeloppet för styresman

enligt den blivande definitiva pensionsregleringen, funne sig statskontoret

kunna förorda, beviljande i detta fall av en pensionsförhöjning å 1,300 kronor,

vilken förhöjning syntes länrpligen kunna av riksdagen anvisas att utgå från

förslagsanslaget till arméns egen pensionering under villkor, som gällde

för åtnjutande av fyllnadspension.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 91.

Såsom förut nämnts, skulle Engström, med tillämpning av nu gällande Uepartemsnubestämmelser,

efter avgång ur tjänsten vid uppnådd åldersgräns äga uppbära

pensionsförmåner till sammanlagt belopp av, för år räknat, 4,700 kronor, därav

600 kronor kassapension, 2,600 kronor fyllnadspension samt 1,500 kronor pensionsförbättring.

I likhet med myndigheterna anser jag emellertid goda skäl

tala för, att förhöjning utverkas av dessa förmåner. Jag ansluter mig i

sådant hänseende till det framställda förslaget, att pensionsförmånerna sä

avvägas, att summan av desamma kommer att utgöra 6,000 kronor. Det belopp,

1,300 kronor, varmed Engströms pensionsförmåner sålunda skulle ökas.

synes lämpligen böra inräknas i pensionsförbättringeu. I enlighet här

med torde Engström böra tillerkännas pensionsförbättring av sammanlagt

(1,500 + 1,300 =) 2,800 kronor, vilken förmån synes böra bestridas av vederbörligt

anslag till pensionsförbättring samt utgå i samma ordning som

fyllnadspension.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att styresmannen vid ammunitionsfabriken, överstelöjtnanten i armén

Carl Laurentius Engström må, efter det han vid uppnådd pensionsålder erhållit

avsked från sin beställning såsom styresman vid ammunitionsfabriken,

under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av

2,800 kronor för år, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till

pensionsförbättring för viss personal vid armén, och i samma ordning som

fyllnadspension.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Ueimer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1924:306 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande eif te huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1924:32 Bankoutskottets utlåtande Nr 32 s. 4 i texten