Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den l i juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller Utvänta

31 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:10, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den l i juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller Utvänta

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 10.

1

Nr 10.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den l i juni

1917 om införsel i avlöning, pension eller Utvänta; given

Stockholms slott den 31 december 1924.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i

lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt.

10 käft. (Nr 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel

i avlöning, pension eller livränta, 8 § i dess lydelse enligt lagen den 27

juni 1924 (nr 370) och 21 § i dess lydelse enligt lagen den 31 december 1918

(nr 1038), skola, 8 och 21 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

6 §.

Införsel må ej beviljas till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit till betalning

tidigare än ett år, innan beslutet meddelas. Ej heller må bestämmelse givas,

enligt vilken avlöning skulle komma att innehållas för annat bidragsbelopp

än sådant, som är förfallet, då innehållandet skall äga rum, eller som näst därefter

förfaller.

7 §.

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av

avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av

underhållsbidraget, med föreskrift tillika, att det vid varje avlöningstillfälle innehållna

beloppet dock ej må överstiga viss angiven procent av dä förfallande

avlöning. ^

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhallsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make

och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag.

Med hänsyn till den underhållsskyldige åliggande liyresbetalning eller

andra särskilda omständigheter må vad av avlöningen skall innehållas kunna

bestämmas till olika belopp för särskilda avlöningstillfällen inom viss tidsperiod.

Beviljas införsel till gäldande av bidrag åt flera underhållsberättigade, och

förslår ej därtill det belopp, som må innehållas, varde detta belopp fördelat mellan

de underhållsberättigade i förhållande till bidragens storlek.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

3

8§.

Yppas, efter det förordnande om införsel givits, anledning till .jämkning i de

därvid meddelade bestämmelser, äge utmätningsmannen utan hinder av det förra

beslutet förordna om sådan jämkning.

Hava-----upphävt.

Sedan-----— underhållsbidrag.

21 §.

Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande

sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision

denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:

1) Vad i 3 § stadgas skall ej gälla, men varde, där ej på grund av utmätningsmannens

kännedom om gäldenärens förhållanden eller eljest sådant finnes

vara obehövligt eller ej lämpligen eller utan avsevärd tidsutdräkt kunna äga

rum, genom tjänstebrev eller annorledes underrättelse gäldenären meddelad om

att indrivning påkallats och att han, där han har något att invända mot införsel

eller att andraga beträffande de bestämmelser, som vid beviljande av införsel

böra meddelas, äger att inom viss kort tid muntligen eller skriftligen avgiva

yttrande.

2) Sedan -----—- tillämpning.

3) Beviljas — -— ---— betalning.

4) Yad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet skall ej äga tillämpning.

5) Hör den del av utskylderna eller avgifterna, som motsvaras av innehållet

belopp, skall gäldenären ej vidare häfta, ändå att på grund av arbetsgivarens

obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne.

6) Arbetsgivaren vare pliktig att varje gång avlöning utbetalas lämna gäldenären

skriftligt intyg om vad av avlöningen må hava innehållits.

7) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant avseende

i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utskylder

och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

Utdrag av protokollet över justitiédepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 december 1924.

Närvarande: ,

Statsråden Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,

WlGEORSS, LeVINSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler riksdagens skrivelse

den 11 mars 1924 (nr 9), däri riksdagen anhållit om utredning, huruvida

och i vad mån lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta

tarvade omarbetning eller komplettering i syfte att, utan äventyrande av

lagens effektivitet, större trygghet vunnes för att den, hos vilken införsel beviljades,

ej komme att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make

och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjöte underhållsbidrag,

ävensom om vidtagande av de åtgärder i övTigt och framläggande för

riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Föredraganden anför:

»Lagen den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta innehöll

enligt dess ursprungliga lydelse bestämmelser endast om införsel för underhållsbidrag

till barn och vissa andra i 1 § angivna personer. Genom lagen den 31 december

1918 gjordes införsellagen med vissa undantag och tillägg tillämplig även

å det fall, att någon häftar för oguldna utskylder eller allmänna avgifter. Bestämmelser

härom meddelades i en till införsellagen fogad ny paragraf, 21 §.

Vid beviljande av införsel åligger det enligt införsellagens 6 och 21 §§ utmätningsmannen

att förordna, huru stort belopp av vederbörandes avlöning skall,

i iden mån den förfaller, innehållas till gäldande av den fordran, för vilken införsel

sökts. Härvid må det belopp, som skall innehållas, ej sättas så högt, att

den underhålls- eller skattskyldige kommer att sakna medel till underhåll för

sig själv eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom

åtnjuta underhållsbidrag.

Lagberedningen, som utarbetat förslaget till 1917 års lag, framhöll i sina motiv,

att man måste tillse, att den underhållsskyldige icke genom införseln betoges

vad som måste anses nödigt till underhåll åt honom själv eller åt maka och

oförsörjda barn eller adoptivbarn, vilka icke åtnjöte underhållsbidrag och såle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

des icke kunde erhålla införsel. Detta- kunde icke på ett för varje fall rättvist

och lämpligt sätt ske så, att införseln begränsades till viss i lagen angiven kvotdel

av avlöningens belopp, även om denna kvotdel sattes lägre för det fall, att

den underhållsskyldige även hade familj att försörja. Lagberedningen anförde

vidare:

»Denna anmärkning träffar i ännu högre grad det sättet för frågans lösning,

att lagen bestämmer en viss summa, som i varje fall är fritagen frän införsel.

De omständigheter, som skäligen böra inverka på avgörandet huru stor del av

avlöningen för omförmälda ändamål skall förbehållas den underhållsberättigade,

äro så skiftande, att ett tillfredsställande resultat icke torde kunna nås, med

mindre det överlämnas åt vederbörande exekutiva myndighet att i varje särskilt

fall träffa detta avgörande. Det kunde visserligen tänkas, att vid sidan av utmätningsmannens

prövningsrätt till den underhållsskyldiges skydd stadgades

ett minimum — en kvotdel_ av avlöningen eller en viss summa — som alltid

skulle förbehållas honom. Även en sådan minimibestämmelse kunde dock medföra

otillfredsställande resultat, till exempel i de fall då gäldenären jämte den

ifrågavarande avlöningen har inkomster av annat slag, vilka icke kunna åtkommas

genom utmätning. Beredningen har därför ansett lämpligast att icke

genom dylika bestämmelser binda utmätningsmannens prövning. Denna måste

givetvis ofta bliva av ganska ömtålig natur. Genom sin ingående kännedom

om levnadsförhållandena i orten torde dock utmätningsmannen i allmänhet vara

väl skickad att omhänderhava densamma. Hatten att överklaga utmätningsmannens

beslut utgör skydd mot godtycklighet från hans sida.»

I införsellagens 3 och 4 §§ hava bestämmelser meddelats till garanterande av

att nödig utredning vinnes för bedömande av gäldenärens betalningsförmåga.

4 §, vilken är tillämplig både vid införsel för underhållsbidrag och vid införsel

för utskylder eller allmänna avgifter, ålägger utmätningsmannen att hos arbetsgivare

eller myndighet söka inhämta upplysning angående de omständigheter,

vilka kunna vara av betydelse vid prövningen av införselansökningen, och stadgar

skyldighet för arbetsgivaren att på anfordran lämna utmätningsmannen

uppgift angående gäldenärens anställning och avlöningsförhållanden. I 3 §,

som däremot endast gäller införsel för underhållsbidrag, föreskrives vidare, att

utmätningsmannen skall låta skriftlig underrättelse om införselansökningen bevisligen

tillställas den underhållsskyldige med föreläggande för honom att, där

han har något att invända mot ansökningen eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som vid beviljande av införsel böra meddelas, inom viss kort tid

muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

Under förarbetena till 21 § införsellagen voro meningarna delade, huruvida

det vid införsel för utskylder eller allmänna avgifter borde åläggas utmätningsmannen

att bereda gäldenären tillfälle att yttra sig i saken, innan införselbeslutet

meddelades.

Det förslag, som genom proposition nr 32 förelädes 1918 års urtima riksdag,

föreskrev, att vid införsel för utskylder eller allmänna avgifter nyssnämnda i

3 § meddelade bestämmelse icke skulle gälla, men att till gäldenären skulle

med rekommenderat brev sändas underrättelse om att indrivning påkallats och

att han, där han hade något att invända mot införsel eller att andraga beträffande

de bestämmelser, som vid beviljande av införsel borde meddelas, ägde att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 10.

muntligen eller skriftligen avgiva yttrande. Beslut om införsel skulle ej få

meddelas, förr än skälig tid, minst åtta dagar, förflutit från underrättelsens avsändande.

Rörande dessa bestämmelser anförde departementschefen vid föredragning av

förslaget i statsrådet den 30 augusti 1918:

»I 3 § av införsellagen är stadgat, att utmätningsmannen skall låta skriftlig

underrättelse om ansökning om införsel bevisligen tillställas gäldenären med föreläggande

för honom att, när anledning därtill förefinnes, avgiva yttrande i

ärendet. Vissa av de skäl, som föranlett berörda föreskrift, sakna här giltighet.

Fordringen är exigibel, oavsett fel i taxering eller debitering och däröver anförda

besvär, och att gäldenären guldit densamma förrän införsel ifrågakommer

torde vara ytterst sällsynt. Att märka är jämväl, att då införseln här avser

allenast oguldet, ofta jämförelsevis mindre belopp, densamma kommer att fortgå

endast under någon kortare tid. Å andra sidan torde den ofta komma att

upprepas i fråga om samma person. Med hänsyn härtill synes här kunna eftergivas

fordran om bevislig delgivning, vars föranstaltande ock skulle medföra

stort besvär för utmätningsmännen. Det torde vara tillräckligt att stadga, att

till gäldenären skall någon kortare tid förr än beslut om införsel meddelas med

rekommenderat brev avsändas underrättelse om att indrivning påkallats och att

gäldenären, där han har något att erinra i fråga om införsel, äger att inkomma

med yttrande. I de allra flesta fall lär den avsända underrättelsen komma gäldenären

till hända.»

Bestämmelsen om att särskild underrättelse skulle avsändas till gäldenären

uteslöts av riksdagen efter hemställan av andra särskilda utskottet, som till motivering

av sin uppfattning, att dylik underrättelse icke vore nödig, i utlåtande

nr 7 anförde:

»Gäldenären bör .. . redan förut äga kännedom om att han har att betala de

utskylder eller dylikt, för vilka införsel begäres. Och därest han skulle hava

några särskilda önskningar att framföra i fråga om ordningen för lönemedlens

innehållande, kan han framföra dessa även efter införselbeslutets meddelande,

med den påföljd att utmätningsmannen, om han finner framställningen befogad,

kan medgiva jämkning i det fattade beslutet. Skulle rent av misstag på person

föreligga, kan gäldenären likaså utan omgång direkt hos utmätningsmannen påkalla

upphävande av meddelat införselbeslut. Å andra sidan är det uppenbart,

att skyldigheten att undefrätta gäldenären om att införsel sökts medför stora

praktiska olägenheter. Vilken arbetsbörda, som därigenom ålägges förrättningsmännen,

framgår därav att man beräknar antalet underrättelser av dylikt

slag, som, om lagen antoges, skulle komma att avsändas, i Stockholm till omkring

100,000 och i Göteborg till omkring 50,000. Genom underrättelsens avsändande

och förklaringstidens avvaktande vållas alltid något dröjsmål, och det

är att befara, att underrättelsen på en tredskande gäldenär ej sällan skulle komma

att verka rent av som en uppmaning att lämna den anställning, han innehar,

för att undgå införsel. I syfte att åstadkomma en mera effektiv tillämpning

av ifrågavarande institut anser utskottet därför, att föreskriften om utmätningsmannens

skyldighet att underrätta gäldenären om sökt införsel samt om rätt för

den senare att på förhand framställa sina invändningar och önskningar bör ur

förslaget utgå. Möjligen kan det i anledning av en sådan förändring ifrågasättas,

att vederbörande skattskyldiga i kungörelsen om uppbörden eller på annat

sätt underrättas om att uraktlåtenhet att betala utskylderna medför påföljd

av införsel.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

I motioner till 1924 års riksdag, nr 103 i första kammaren av herr AVinberg

orh nr 190 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl., hemställdes om vissa ändringar

i införsellagen.

I motionerna anfördes, att lagen av en del myndigheter vid uttagande av skatter

tillämpats på ett godtycklig! och schablonmässigt sätt. Det hade ej varit

ovanligt, att personer, som gått arbetslösa i flera år och således varit alldeles

blottställda, genast efter det de åter lyckats skaffa sig arbete blivit utsatta för

införsel på det mest hårdhänta sätt, så att deras första avlöning, som väl behövt

användas för nödvändiga livsbehov, till största delen fråntagits dem för skatters

gäldande. Uti vissa fall hade inträffat, att myndigheterna uttagit så stor

del av lönen, att arbetaren blivit urståndsatt att i längden försörja sig och sin

familj, med påföljd att han sett sig nödsakad att lämna sin tjänst för att söka

arbete på annat håll. I allmänhet hade det varit arbetarklassen, som blivit utsatt

för denna hårdhänta och olagliga behandling. Orsaken till de otaliga rättskränkningar,

som begåtts vid införselns verkställande vore väl i första hand

att söka uti det omdömeslösa och mot lagens grunder stridande sätt, varpå myndigheterna

— landsfiskaler och stadsfogdar — tillämpat införsellagen. Enda

utvägen att vinna rättelse, vore att lagen ändrades så att den gåve vederbörande

myndigheter tydligare riktlinjer vid dess tillämpande och ej lämnade rum för

alltför godtycklig och personlig uppfattning hos myndighetspersonen.

De ändringar i införsellagen, som av motionärerna föreslogos, hade följande

innebörd:

I 21 § skulle införas bestämmelse därom, att det belopp, som vid införsel för

utskylder eller allmänna avgifter skulle innehållas av avlöning, ej finge fastställas

till viss summa för månad eller annan tidsperiod utan skulle bestämmas

till viss procent av vid varje avlöningstillfälle utgående lönebelopp, därvid för

mindre inkomster viss maximiprocent skulle i lagen angivas, och föreslogs denna,

där den skattskyldiges inkomster för månad i allmänhet ej överstege 100

kronor, till fem procent, om de ej överstege 200 kronor per månad, till tio procent,

samt, om de ej överstege 300 kronor per månad, till högst femton procent.

Genom ändring av 21 § skulle vidare 3 § erhålla tillämpning även vid införsel

för utskylder eller allmänna avgifter, dock att i 3 § omförmälda underrättelse

och föreläggande skulle tillställas den skattskyldige genom deras avsändande

till honom med posten i rekommenderad försändelse. I samband härmed skulle

i 4 § stadgas skyldighet för utmätningsmannen att rörande de omständigheter,

som kunde vara av betydelse för prövning av ansökan om införsel, inhämta nödiga

upplysningar ej blott av arbetsgivare eller myndighet utan även av gäldenären,

varjämte i sistnämnda lagrum bland omständigheter, rörande vilka utredning

skulle verkställas, uttryckligen skulle omnämnas gäldenärens inkomster

och ekonomiska villkor i övrigt samt omfånget av honom lagligen åliggande

underhållsskyldighet. Slutligen skulle ur 21 § uteslutas bestämmelsen om att

den i 10 § andra punkten meddelade föreskriften om underrättelse till gäldenären

rörande beviljande, jämkning eller upphävande av införsel ej skulle gälla

vid införsel för utskylder eller allmänna avgifter.

I utlåtande, nr 9, över motionen anförde första lagutskottet:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj :ts proposition nr 10.

»Den störa utsträckning, i vilken införsellagen tillämpats vid indrivning av

utskylder och allmänna avgifter, giver otvetydigt vid hagden, att lagen här har

en viktig uppgift att fylla. Det torde även vara allmänt erkänt, att den kraftigt

främjat en snabb och effektiv indrivning. Härtill hava säkerligen införselförfarandets

summariska karaktär och den vidsträckta prövningsfrihet, som lageninrymmer

åt utmätningsmannen, i icke ringa mån bidragit.

Å andra sidan har mot lagen anmärkts, att saknaden av bestämmelser om

gäldenärens hörande vid införsel för utsksdder och allmänna avgifter samt bristen

på fixa riktlinjer för bestämmande av det belopp, som må innehållas

av gäldenärens lön. innebure en fara för att gäldenären genom införsel kunde

komma att berövas nödiga existensmedel.

Grundsatsen att det belopp, som genom införsel må innehållas av gäldenärens

lön, ej får sättas så högt, att gäldenären kommer att sakna medel till underhåll

för sig själv och de sina, har, såsom ovan nämnts, uttalats i införsellagens 6 §.

En riktig tillämpning av denna grundsats förutsätter emellertid en omfattande

kännedom om gäldenärens förhållanden och en grannlaga skälighetsprövning.

Anledning saknas icke att antaga, att understundom bristande kännedom om

gäldenärens förhållanden eller alltför stor stränghet vid bedömandet lett till att

större belopp uttagits än som varit förenligt med skälig hänsyn till gäldenären

och hans familj.

Det är givetvis en angelägenhet av synnerlig vikt, att dylika resultat förebyggas.

Utan en ingående utredning av hithörande frågor kan det emellertid

icke bedömas, huruvida och i vad mån en omarbetning av gällande bestämmelser

om införsel är erforderlig. En dylik utredning, som dock icke lämpligen

kan åvägabringas genom utskottets försorg, synes utskottet vara önskvärd.

Vid denna utredning torde till en början böra undersökas, huruvida icke bestämmelser

kunde meddelas i syfte att bereda gäldenären tillfälle att yttra sig,

innan införsel för utskylder eller allmänna avgifter meddelas. I sådant hänseende

vill utskottet erinra därom, att enligt en flerstädes inom riket tillämpad

praxis införsel i regel plägar meddelas först efter det gäldenären under hot

om exekutiva åtgärder avfordrats restantierna. Det kan ifrågasättas, huruvida

icke denna praxis borde lagfästas och närmare utbyggas därhän, att i samband

med kravet föreläggande meddelades gäldenären att inom viss kort tid inkomma

med de upplysningar, som kunna vara av betydelse för ett införselbeslut. Därigenom

att man anknöte detta föreläggande till ett redan flerstädes tillämpat

kravförfarande, synes man kunna undvika., att exekutionskostnaderna och utmätningsmännens

arbetsbörda i avsevärdare grad ökas. Medgåve man därjämte

utmätningsmännen rätt att, där särskilda förhållanden därtill föranleda, bevilja

införsel utan att gäldenären dessförinnan hörts, synes man även kunna i

huvudsak förebygga, att det exekutiva förfarandet onödigtvis fördröjes.

Genom att sålunda öka garantierna för att den utredning, som skall ligga

till grund för införselbeslutet, blir i möjligaste mån fullständig, skulle man

givetvis i avsevärd grad minska den fara, som kan förefinnas för att gäldenären

genom införsel skall berövas alltför stor del av sin avlöning. Det torde

emellertid även böra tagas under övervägande, huruvida icke för fastställandet

av det belopp, som må innehållas av avlöningen, bestämdare riktlinjer kunna

meddelas. Huruvida detta på ett tillfredsställande sätt låter sig göra genom

att i lagen, angiva fixa procentsatser, synes utskottet tvivelaktigt. Härom kan

endast en ingående undersökning av samtliga inverkande förhållanden lämna

klarhet. I samband med en sådan undersökning torde jämväl böra närmare prövas,

huruvida icke de bestämmelser, som i förevarande avseende må befinnas

nödvändiga, lämpligen skulle kunna helt eller delvis meddelas i administrativ

väg.

Vad slutligen angår motionärernas förslag, att gäldenären skulle särskilt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

9

underrättas om beviljande, jämkning eller upphävande av införsel för utskylder

och allmänna avgifter, synes något behov av att sådan underrättelse

lämnas gäldenären icke förefinnas för den händelse införselförfarandet reformeras

i den riktning utskottet ifrågasatt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen måtte

i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj it ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån lagen

den 14 juni 1917 om införsel i avlöning, pension eller livränta tarvar omarbetning

eller komplettering i syfte att, utan äventyrande av lagens effektivitet,

större trygghet vinnes för att den, hos vilken införsel beviljas, ej kommer att

sakna medel till underhåll för sig själv eller för make och oförsörjda barn eller

adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag, ävensom vidtaga de

åtgärder och, i den mån sådant är erforderligt, för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kan giva anledning.»

I avgiven reservation anförde herr Högberg:

»Även om det må medgivas, att vid införsel för utskylder i enskilda fall

större belopp uttagits än som varit förenligt med fullt skälig hänsyn till gäldenären

och hans familj, så lärer dock denna olägenhet egentligen vara att hänföra

till bristande skicklighet hos utmätningsmannen. Då antydda olägenhet

knappast torde genom en omarbetning eller komplettering av lagen kunna avhjälpas

utan att lagens allmänna verkningskraft samtidigt nedsättes, har jag

ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande motioner icke måtte av riksdagen

bifallas.»

Riksdagen biföll utskottets hemställan och avlät i enlighet härmed ovan omförmälda

skrivelse.

Över riksdagens framställning hava överståthållarämbetet och länsstyrelserna

anbefallts att avgiva utlåtande. Därjämte hava landsorganisationen i Sverige,

svenska arbetsgivareföreningen, föreningen Sveriges stadsfogdar, svenska exekutionsmännens

riksförbund samt föreningen Sveriges landsfiskaler erhållit tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Samtliga berörda utlåtanden och yttranden hava nu inkommit. Länsstyrelserna

hava därjämte i ett flertal fall vid sina utlåtanden fogat yttranden från

vederbörande utmätningsman.

Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande anfört:

»För en riktig tillämpning av införsellagen är givetvis av vikt att utmätningsmannen

före införsels meddelande inhämtar så noggranna uppgifter som

möjligt angående gäldenärens ekonomiska förhållanden och särskilt angående

honom påvilande underhållsskyldighet, men å andra sidan är även angeläget

för att icke lagens effektivitet må minskas, och utmätningsmannens arbete alltför

mycket ökas, att denna undersökning icke bindes av allt för detaljerade bestämmelser.

Vad lagens § 4 i detta avseende innehåller synes överståthållarämbetet

fullt tillräckligt, och detta så mycket mera som den skattskyldige i

det övervägande antalet fall på förhand erhållit underrättelse om, att utskyldsposten

är beroende på indrivning, och då har tillfälle att hos utmätningsmannen

göra sina erinringar samt dessutom den nära till hands liggande praxis

utbildat sig att den skattskyldige, därest han anser sig därtill hava anledning,

efter beslutets meddelande hos vederbörande stadsfogde gör framställning under

hand om jämkning i det av utmätningsmannen fastställda beloppet.

Vad lagberedningen på sin tid anfört mot införselbeloppets begränsning till

viss i lagen angiven kvotdel av avlöningens belopp eller att till den skattskyl
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

diges skydd stadgades ett minimum, som alltid skulle förbehållas honom, finner

överståthållarämbetet innebära vägande skäl mot dylika bestämmelsers införande

i lagen liksom överståthållarämbetet anser sig böra understryka de skäl,

som av andra särskilda utskottet vid 1918 års riksdag anfördes mot stadgandet

om en ovillkorlig skyldighet för utmätningsmannen att underrätta gäldenären

om, att införsel komme att meddelas.

Om överståthållarämbetet således avstyrker varje ändring av införsellagen

i den av motionärerna vid 1924 års riksdag angivna riktning, vill ämbetet i

detta sammanhang framhålla angelägenheten av att skattskyldig, som genom

meddelad införsel i hans avlöning erlagt honom påförda utskylder, icke nödgas

att på grund av arbetsgivarens insolvens och därav följande oförmåga att

tillhandahålla utmätningsmannen innehållet belopp ännu en gång erlägga beloppet

i fråga. Uttrycklig bestämmelse härom torde i någon form böra meddelas,

liksom skyldighet bör stadgas för arbetsgivaren att hålla genom införsel uttaget

belopp skilt från sina egna tillgångar, till dess detsamma av utmätningsmannen

avhämtas.»

Länsstyrelsen i Stockholms lön har yttrat:

»Den av riksdagen begärda utredning har till syfte att vinna större trygghet

för att den, hos vilken införsel beviljades, ej komme att sakna medel till underhåll

för sig själv eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som

icke av honom åtnjöte underhållsbidrag, och utredningen skulle inrikta ''sig på

en undersökning, huruvida och i vad mån lagen om införsel tarvade omarbetning

eller komplettering för vinnande av detta syfte. Då uti 6 § tredje stycket

i berörda lag sägs, att det belopp, som skall innehållas, ej må sättas så högt,

att den underhållsskyldige kommer att sakna medel till underhåll för sig själv

eller för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag, är härav en följd, att den undersökning, som måste

föregå varje beslut om införsel, måste innefatta en utredning angående den

underhållsskyldiges inkomster och ekonomiska villkor i övrigt ävensom angående

omfånget av honom lagligen åliggande underhållsskyldighet. Lagen behöver

därför icke och bör icke heller belastas med dylika detaljföreskrifter.

Likaledes är det självfallet att utmätningsmannen, då han har att i enlighet

med föreskrifterna i 6 § tredje stycket bestämma det belopp, som skall innehållas,

vänder sig till den underhållsskyldige för erhållande av nödiga upplysningar,

under förutsättning nämligen att den underhållsskyldige är anträffbar.

Detta är dock icke alltid händelsen. Exempelvis kan hänvisas till, att den underhållsskyldige

kan vara tjänstledig och befinna sig på resa. I lagen synes

därför icke böra införas obligatorisk föreskrift därom, att den underhållsskyldige

skall höras.

Beträffande det i motionerna framställda förslaget, att, då fråga är om

meddelande av införsel för utskylder, i lagen skulle bestämmas ett visst procenttal

av gäldenärens månadsinkomst, utöver vilket införselbeloppet icke finge

sättas, synes sådant icke vara lämpligt med hänsyn till det högst växlande

realvärde, som samma månadsinkomst kan äga på olika orter. En dylik lagbestämmelse

skulle även kunna medföra fara för att införsel komme att meddelas

i sådana fall, där införsel eljest icke skulle ifrågakomma på den grund att

gäldenären hade sitt hemvist å ort, där levnadskostnaderna vore särskilt höga.

Länsstyrelsen anser sålunda, att med hänsyn till förhållandena i Stockholms

län, omarbetning eller komplettering av ifrågavarande lag icke tarvas för vinnande

av det i riksdagens skrivelse angivna syfte.»

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att, såvitt erfarenheten i länet gåve

vid handen, en ändring av ifrågavarande lag i de av riksdagen angivna hänse
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

11

enden näppeligen vore av behovet påkallad och icke kunde, utan äventyrande av

lagens effektivitet, genomföras.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att behov av ändringar i lagen i det

av riksdagen angivna syftet icke visats föreligga samt att de av motionärerna i

ämnet föreslagna ändringarna skulle, utan att medföra nämnvärt gagn för

avgifts- eller skattskyldiga, vara olämpliga genom att för utmätningsmännen

medföra ett alltför betungande arbete, som komme att äventyra införsellagens

effektivitet, särskilt mot s. k. skatteskolkare.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför, att, såvitt länsstyrelsens erfarenheter

gåve vid handen, tillämpningen av nu gällande bestämmelser i införsellagen

icke inom länet ägt rum på sådant sätt, att den, hos vilken införsel beviljats,

därigenom kommit att sakna oundgängligen nödiga medel till underhåll

av sig och de sina. Emellertid syntes det länsstyrelsen sannolikt, att ett

införande av maximiprocentsatser skulle lämna ökade garantier för lagens

rätta handhavande, under det att å andra sidan det ofta torde vara förenat med

svårigheter att fastställa »den skattskyldiges sammanlagda inkomster för månad

i allmänhet», såsom i förslaget förutsattes. Den lägsta föreslagna maximiprocentsatsen

(5 %) borde saklöst kunna uteslutas såsom obehövlig och ägnad

att minska lagens effektivitet. Under förutsättning, att erfarenheterna från

andra län gjorde ändrade lagbestämmelser i antydd riktning erforderliga, hade

länsstyrelsen icke något att erinra mot vidtagande av sådan ändring i den utsträckning,

som förut angivits.

Länsstyrelsen i Jönköpings län hemställer, att riksdagens ifrågavarande skrivelse

ej måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län åberopar yttrande av landsfogden i länet,

däri denne förklarat, att en komplettering av den för närvarande ganska knapphändiga

föreskriften i 4 § införsellagen i fråga om sättet för undersökning angående

de omständigheter, vilka kunna vara av betydelse för prövningen av

ansökningen, syntes kunna bliva till gagn för ernående av såvitt möjligt tillförlitliga

upplysningar om den skattskyldiges ekonomiska ställning. Länsstyrelsen

anser sig böra förorda en komplettering av lagens stadgande i berörda

hänseende men avstyrker i övrigt någon lagändring.

Länsstyrelsen i Kalmar län finner de nuvarande bestämmelserna fullt tillräckliga

för att skydda vederbörande gäldenärs berättigade intressen och,

såvitt länsstyrelsen hade sig bekant, hade också utmätningsmännen förfarit

med stor urskillning vid handläggning av de ofta ömtåliga införselärendena.

Länsstyrelsen styrktes i denna uppfattning jämväl av den omständigheten, att

besvär över utmätningsmännens åtgärder i dessa ärenden anfördes i synnerligen

ringa utsträckning. Härtill komme, att införandet av lagstadgad skyldighet

att höra gäldenärer skulle medföra ett oerhört ökat arbete för myndigheterna,

särskilt i de största kommunerna. Länsstyrelsen ansåge för sin del ej heller

lämpligt att i lag fastslå någon viss bestämd maximigräns för införselbeloppet.

Lagens effektivitet skulle härigenom tvivelsutan i hög grad minskas. På grund

av vad sålunda anförts avstyrkte länsstyrelsen de ifrågasatta lagändringarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 10.

Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört:

»Från utmätningsmannen i länet infordrade yttranden giva vid handen, att

införselbeslut för uttagande av oguldna utskylder eller allmänna avgifter pläga

meddelas^ först efter det vederbörande gäldenär avfordrats beloppet. Med avseende

härå torde behov av sådana lagändringar, som avses i de motioner, vilka

föranlett riksdagens förberörda skrivelse, icke för Gotlands vidkommande kunna

anses hava gjort sig gällande. Skulle emellertid erfarenheten inom andra delar

av riket hava givit vid handen, att behov i berörda avseende föreligger, synas

lagändringarna dock icke böra erhålla den omfattning, som i motionerna föreslås.

De synas lämpligen kunna inskränkas till föreskrifter

dels att vid underrättelse till underhållsskyldig, varom förmäles i 3 § av lagen,

utmätningsmannen tillika skall meddela besked, att den underhållsskyldige

inom den tid, inom vilken denna äger inkomma med invändning, även äger

lämna de upplysningar rörande sin ekonomiska ställning och personliga förhållanden

i övrigt, som kunna vara av betydelse vid prövning av införselfrågan;

dels och att införselbeslut för uttagande av oguldna utskylder och allmänna

avgifter icke må meddelas, innan gäldenären först avfordrats utskylderna eller

avgifterna, samt att vid avfordrandet gäldenären, därest beloppet icke erlägges

eller kan uttagas, tillika skall underrättas att införsel i hans avlöning kan ifrågakomma

och att han äger att inom viss- kort tid till vederbörande utmätningsman

inkomma med upplysningar, varom ovan sägs, vid äventyr att underlåtenhet

härav icke hindrar införselfrågans prövning.

Vad särskilt angår närmare riktlinjer för fastställande av de belopp, som må

innehållas av avlöningen, torde det med hänsyn till de mycket växlande förhållanden,

under vilka införsel kan ifrågakomma, vara synnerligen vanskligt att

meddela sådana; och delade länsstyrelsen den av lagberedningen på sin tid uttalade

mening härutinnan.»

Länsstyrelsen i Blekinge län har funnit, att ändringen i 4 § kunde genomföras

utan några risker för lagens effektivitet. Emellertid måste därvid tillses,

att utmätningsmannens arbetsbörda ej onödigtvis ökades. Länsstyrelsen funne

därför lämpligast, att gäldenärens yttrande infordrades genom vederbörande arbetsgivare.

Då denne även enligt gällande lag obligatoriskt skulle lämna upplysningar

angående de omständigheter, vilka kunde vara av betydelse vid^ prövning

av ansökningar om införsel, borde genom nyssnämnda anordning utmätningsmannens

arbete endast i ringa grad påverkas. Därest de erforderliga upplysningarna,

såsom understundom skedde, avfordrades genom översändande av

tryckta blanketter för ifyllande, skulle ej heller arbetsgivaren förorsakas nämnvärt

ökat besvär, om han jämväl ålades att å blankett inhämta nödiga upplysningar

från gäldenären. Enklast syntes i så fall vara, att båda dessa slag av

upplysningar lämnades å eu och samma blankett. I övrigt har länsstyrelsen

ansett sig icke kunna tillstyrka någon ändring av nu gällande lag.

Länsstyrelsen i Kristianstads län hemställer, att 4 § erhåller förändrad lydelse

i huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas förslag, att andra punkten

i 10 § erhåller följande lydelse: »Underrättelse varde ock av utmätningsmannen

med posten avsänd til] den underhållsberättigade och den underhållsskyldige

eller, då fråga är om införsel för oguldna utskylder eller allmänna avgifter,

till gäldenären», samt att i övrigt de nu gällande stadgandena måtte

bibehållas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma,j:ts ''proposition nr 10.

i;5

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört:

»Såsom redan av lagberedningen vid förarbetena till nu gällande införsellag

framhållits, torde ett riktigt avvägande av det belopp, som vid införsel bör undantagas

till nödigt underhåll åt gäldenären eller åt make och oförsörjda barn

eller adoptivbarn, vilka icke åtnjuta underhållsbidrag och således ej kunna erhålla

införsel, icke kunna ske på ett för varje fall rättvist och lämpligt sätt

sålunda, att införseln begränsas till viss i lagen angiven kvotdel av avlöningens

belopp eller så, att lagen fixerar en viss summa, som i varje fall är fritagen

från införsel. Med hänsyn till de skiftande omständigheter, som äro av betydelse

för avgörande, huru stor del av avlöningen skall för omförmälda ändamål

förbehållas den underhållsberättigade, torde ett tillfredsställande resultat icke

kunna nås, med mindre det överlämnas åt vederbörande exekutiva myndighet att

i varje särskilt fall träffa detta avgörande. Ett schematiserande av prövningen,

på sätt av motionärernas förslag bleve en följd, kan länsstyrelsen för sin

del icke finna tillfredsställande.

Givetvis framstår det som synnerligen angeläget tillse, att den utredning, som''

skall föregå ett beslut om införsel, göres så uttömmande, som införselförfafandets

summariska karaktär medgiver, till förhindrande av, att gäldenären genom

införselbeslutet berövas nödiga existensmedel för sig och de sina. Ur sådan synpunkt

är motionärernas förslag därom, att utmätningsmannen skall, innan införselbeslut

meddelas, inhämta nödiga upplysningar förutom hos arbetsgivare eller

myndighet jämväl hos gäldenären, i viss mån värt beaktande. Det är en naturlig

sak, att upplysningar i saken inhämtas, där sådana bäst och säkrast stå att

erhålla. Givet är, att gäldenären själv härvid är den källa, som främst kommer

i betraktande. De uppgifter, gäldenären lämnar, böra emellertid kontrolleras

hos arbetsgivare eller annorledes. I praxis torde ock redan nu så förfaras, att i

sammanhang med det .krav, som ofta föregår beslut om införsel, gäldenären avfordras

nödiga upplysningar rörande sina ekonomiska villkor och familjeförhållanden.

Emellertid kunna fall förekomma, då det icke är lämpligt eller ens

möjligt att för ändamålet vända sig till gäldenären. Bland dem, som bliva föremål

för åtgärder enligt införsellagen, befinna sig de notoriska skatteskolkarna,

som finna med sin fördel förenligt att hålla sig undan och därför göra allt för

att beträffande dem ett införselbeslut ej skall komma till stånd eller kunna tilllämpas.

Vidare finnas löntagare, vilkas arbetsa.nställning är av den art, att de

svårligen kunna nås med underrättelse, att fråga om införsel föreligger (exempelvis

sjömän). I nu berörda fall böra upplysningar införskaffas på annat sätt

än genom gäldenärens hörande. Beaktas bör ock, att enligt vad erfarenheten

giver vid handen, en avsevärd procent av de personer, vilkas utskylder uttagas

genom införsel, ständigt äro föremål för införselåtgärder. Dessas förhållanden

få anses vara så kända, att ett införskaffande av upplysningar i förevarande avseende

från dem själva måste anses såsom onödig omgång. En ovillkorlig föreskrift

om skyldighet för utmätningsmannen att, innan beslut om införsel meddelas,

lämna gäldenären tillfälle att lämna nödiga upplysningar, torde sålundaicke

vara att förorda. Det vill synas, som om för vinnande av iputionäremas

syfte i förevarande avseende, intet annat står att åtgöra än dels uttryckligt omnämnande

— bland omständigheter, rörande vilka utredning skall verkställas —

av gäldenärens inkomster och ekonomiska villkor i övrigt och dels meddelande

av föreskrift därom, att utmätningsmannen har att för ifrågavarande ändamål

inhämta nödiga upplysningar hos arbetsgivare eller myndighet ävensom, där så

anses lämpligt och förhållandena medgiva, hos den underhållsskyldige.

Motionärernas förslag, att gäldenären skulle särskilt underrättas om beviljande,

jämkning eller upphävande av införsel för utskylder och allmänna avgifter,

kan länsstsuelsen icke finna välbetänkt. Genom en dylik föreskrift skulle

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

utmätningsmannen åvälvas ett avsevärt ökat arbete, utan att något gagn för

vederbörande skattskyldiga därmed vunnes. Även om någon formell underrättelse

icke lämnas gäldenären, torde denne i allt fall icke under alltför lång tid

komma att vara i saknad av kännedom om införselbeslutet. Nästa avlöningsdag

erhåller han full visshet om förefintligheten av dylikt beslut och dess innebörd.

Då det vanliga är, att lön till kroppsarbetarna utbetalas, veckovis, erhåller

sålunda faktiskt redan nu i allmänhet den skattskyldige tillfälle att inom

skälig tid anföra de klagomål över ett meddelat införselbeslut, vartill han må

finna sig befogad. Det torde ock vara anledning antaga, att åtminstone för

deras vidkommande, som ständigt äro föremål för införselåtgärder, ett underrättelseförfarande

enligt motionärernas förslag icke skulle hava annan effekt, än

att de läte de periodvis återkommande rekommenderade försändelserna ligga

outlösta.

Uti riksdagens skrivelse uttalas, att det synes böra närmare prövas, huruvida

icke för fastställandet av det belopp, som må genom införsel innehållas, riktlinjer

kunde fastställas genom bestämmelser, meddelade helt eller delvis i administrativ

ordning. Vill man inslå på denna väg, synes det icke kunna ske på

annat sätt, än att föreskrift lämnas därom, att socialstyrelsen hade att fastställa

vissa normer för utmätningsmännens prövning av frågan om det belopp, som i

olika fall bör förbehållas gäldenären. Det torde nämligen icke vara möjligt att

med behörigt hänsynstagande till alla skiftande förhållanden fastställa fixebelopp

eller procentsatser för vad som vid införsel skall i varje fall lämnas till

gäldenärens disposition. Genom dylika normer, fastställda efter levnadskostnaderna

å olika orter, erhölle ock utmätningsmännen en värdefull ledning vid

den grannlaga prövning, som åligger dem. Vid de få tillfällen, då länsstyrelsen

såsom överexekutor haft att i anledning av besvär pröva vad som i ett föreliggande

fall bort förbehållas gäldenären, har det framstått såsom en synnerligen

svår uppgift att med ledning av tillgänglig utredning träffa ett rättvist avgörande.

Åven för vederbörande överexekutorer bleve alltså dylika av socialstyrelsen

fastställda normer av vägledande betydelse. Det är emellertid angeläget

framhålla, hurusom dylika normer icke få bliva annat än vad de äro avsedda

att vara, nämligen allmänna riktlinjer för prövningen.

Utöver vad som framgår av det ovan sagda finner länsstyrelsen några åtgärder

till betryggande av en riktig tillämpning av införsellagens bestämmelser uti

det i riksdagens skrivelse berörda avseende icke vara att förorda, därest lagens

effektivitet skall uppehållas.»

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att bestämmelserna i 21 § av lagen böra

bibehållas oförändrade men hemställer, att 4 § första stycket i lagen erhåller

den lydelse, motionärerna föreslagit, med den ändring att mellan orden »som

och» och »den underhållsskyldige» inskjutes »därest utmätningsmannen i särskilt

fall finner skäl därtill föreligga».

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län håller före, att lagen med dess nuvarande

innehåll icke behöver i tillämpningen giva anledning till sådan otrygghet

för en underhållsskyldig skattebetalare, att något särskilt behov i verkligheten

kunde förefinnas för lagens omarbetning och komplettering i den riktning,

som under ärendets behandling hos riksdagen angivits, helst som lämpligheten

av de föreslagna stadgandena starkt kunde ifrågasättas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län avstyrker bestämt varje ändring av införsellagen

i föreslagen riktning samt uttalar, att i administrativ väg meddelade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 10.

15

föreskrifter av innehåll, som i det föregående antytts, val kunde försvara sin

plats men icke vore av något oundgängligt behov påkallade.

Jämväl länsstyrelserna i Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län avstyrka

de föreslagna lagändringarna.

Länsstyrelsen i Örebro län har anfört:

»I de motioner, som föranlett riksdagens skrivelse, har föreslagits,_ bland

annat, införande i lagen av en bestämmelse om, att verkställd införsel i varje

fall icke finge överstiga viss procent av den skattskyldiges inkomst, för månad

räknat. 1 fråga om olämpligheten av en dylik bestämmelse finner länsstyrelsen

sig kunna åberopa vad av lagberedningen härutinnan anförts i dess motiv

till förevarande lagstiftning. Länsstyrelsen kan ej heller förorda det i motionerna

framställda förslaget om skyldighet för utmätningsman att — i likhet

med vad i fråga om införsel för uttagande av underhållsbidrag äger rum ■—

meddela vederbörande gäldenär skriftlig underrättelse om avsedda åtgärden

före dess företagande. En dylik skyldighet skulle nämligen på grund av mängden

hithörande ärenden medföra en sådan ökning i utmätningsmannens arbetsbörda,

att arbetets jämna gång komme att äventyras, varjämte den härav orsakade

tidsutdräkten säkerligen komme att inverka menligt på indrivningens

effektivitet.

Av samma skäl måste länsstyrelsen avstyrka jämväl det i riksdagsskrivelsen

såsom förtjänt av undersökning upptagna förslaget, att gäldenär bör beredas

tillfälle att före införselns företagande yttra sig i ärendet och att därvid inkomma

med de upplysningar, som kunde vara av betydelse för ett införselbeslut.

T detta avseende bör- framhållas, att det stora flertalet införselärenden torde

avse personer, som år efter år äro föremål för liknande åtgärd och i fråga om

vilka det sålunda kan antagas, att de icke annorledes än efter dylikt tvångsförfarande

erlägga sina utskylder. Då dessa personer av samma orsak äro för

de indrivande myndigheterna väl kända, torde i regel föga vara att vinna genom

en ovillkorlig föreskrift om den restskyldiges hörande.

Emellertid kunna säkerligen understundom påvisas fall, då ett meddelat

införselbeslut icke grundats på tillräcklig och noggrann utredning angående

vederbörandes ekonomiska och övriga förhållanden. Till mildrande av härav

orsakade olägenheter synes anledning föreligga att så långt ske kan underlätta

möjligheten att påkalla rättelse eller jämkning i ett dylikt beslut.

Vid införsel torde för närvarande i allmänhet förfaras så, att beslutet utskrives

i två exemplar, av vilka det ena överlämnas till arbetsgivaren, som

därå gör anteckning om verkställda avbetalningar, medan det andra exemplaret

behålles av utmätningsmannen. Den restskyldige erhåller således vanligen icke

något exemplar av beslutet. Det torde nu lämpligen kunna föreskrivas, att införselbeslut

skall utfärdas i tre exemplar — något som, då system med självkopiering

väl så gott som alltid vid sådant arbete kommer till användning, icke

behöver medföra avsevärt större besvär -—• samt att två av dessa skola överlämnas

till arbetsgivaren, det ena för dennes räkning och det andra för att jämte

återstående avlöning tillställas den restskyldige. I denne sistnämndes exemplar

bör tydlig anvisning finnas intagen, huru jämkning i beslutet skall kunna erhållas

hos utmätningsmannen ävensom huru besvär över dennes åtgärd skola

anföras hos överexekutor.

Därest slutligen i stämpelförordningen intages bestämmelse om stämpelfrihet

för beslut i införselärenden, synes det länsstyrelsen, som om härigenom vederbörande

restskyldiges intressen i förevarande avseende blivit på behörigt och

tillfredsställande sätt tillgodosedda.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mai:ts proposition nr 10.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört:

»Uti infordrade yttranden hava utmätningsmannen i länet med endast ett

par undantag meddelat, att de ansåge ifrågavarande lagändring obehövlig. Därförutom

har anmärkts, att en skyldighet att före meddelandet av beslut om införsel

för utskylder genom rekommenderat brev giva den restskyldige underrättelse

och föreläggande enligt 3 § i lagen, skulle avsevärt oka deras arbetsbörda.

Det förhållandet, att besvär över införselbeslut sällan förekomma i länet,

tyder, enligt vad länsstyrelsen antoge, därpå, att en noggrann utredning om vederbörandes

betalningsförmåga plägade föregå beslutet. En riktig tillämpning

av lagens 6 § är ju icke heller möjlig, därest icke en utredning förut verkställts

i alla de avseenden motionärerna åsyfta med det föreslagna tillägget till 4 §.

Även om det skulle förekomma, att ett införselbeslut i något avseende icke står

i överensstämmelse med de uti 6 § angivna grunderna, finnes möjlighet till rättelse,

i det att antingen utmätningsmannen kan på därom gjord framställning

förordna om av förhållandena påkallad jämkning i beslutet eller ock länsstyrelsen

på besvär av den betalningsskyldige kan upphäva eller ändra detsamma.

Den föreslagna kompletteringen av 4 § torde åtminstone för detta läns vidkommande

således kunna anses sakna praktisk betydelse.

Enligt den ifrågasatta ändringen av 21 § skulle det åligga utmätningsman

att, då fråga vore om införsel för oguldna utskylder, dels genom rekommenderat

brev underrätta den betalningsskyldige och giva honom föreläggande om

förestående införselbeslut, dels ock efter beslutets meddelande låta skriftlig

underrättelse därom bevisligen tillställas honom. På grund av den betydande

ökning av göromålen, som genom ett dylikt åliggande skulle uppkomma till

förfång för andra tjänstegöromål, kan ifrågasättas, huruvida icke ändamålet

med ett dylikt förfarande kan vinnas genom ett annat och bekvämare förfaringssätt.

Enligt vad länsstyrelsen inhämtat meddelas i regel införselbeslut i fråga

om utskylder först efter det den betalningsskyldige, vid äventyr av exekutiva

åtgärder, avkrävts restantierna. Om samtidigt med krav eller utmätningsförsök

för utskyldernas uttagande den restskyldige erhölle föreläggande att, om

han hade något att invända mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som vid beviljandet av införsel borde meddelas, inom viss kort tid

muntligen eller skriftligen avgiva yttrande till vederbörande utmätningsman,

bleve särskild underrättelse och föreläggande medelst rekommenderat brev obehövliga.

Om icke ett muntligt föreläggande kan anses vara tillfyllest, torde

föreläggandet kunna göras helt enkelt på det sätt, att till den restskyldige överlämnas

en tryckt blankett, å vilken endast behövde ifyllas den restskyldiges

namn och utskyldsbeloppet samt datum för föreläggandet. Erforderliga blanketter

torde böra tillhandahållas av statsverket. Ett eventuellt lagbestämmande

om ett dylikt förfarande bör dock så avfattas, att utmätningsmannen, där

särskilda förhållanden därtill föranleda, må äga rätt att bevilja införsel utan

föregående föreläggande. Det lärer nämligen vara icke så ovanligt, att personer,

som oftast endast en kortare tid arbeta på samma plats, lämna sin anställning

och samtidigt uttaga innestående avlöning, så snart de fått kännedom om,

att införsel inom den närmaste tiden kan komma att beviljas. Beträffande underrättelse

om meddelad införsel för utskylder synes sådan endast böra lämnas,

därest införsel i fall, som ovan berörts, meddelats utan föregående föreläggande.

o Vad slutligen angår motionärernas förslag, att det belopp, som skall innehållas

av avlöning, ej må fastställas till viss summa för månad eller annan tidsperiod

utan skall bestämmas till viss procent av vid varje avlöningstillfälle utgående

lönebelopp, hava motionärerna uppenbarligen förbisett flera omständigheter,

som göra fixerandet av ett maximum för procenttalet högst olämpligt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO.

17

Endast i sådan avlöning, som utgår kontant, lärer enligt lagen införsel kunna

beviljas. Nu är emellertid förhållandet, att särskilt å landsbygden eu stor del

utav avlöningen ofta utgöres av naturaförmåner. Det är uppenbart, att då den

restskyldiges avlöning till väsentlig del består av naturaförmåner, en betydligt

högre procent av den kontanta lönen kan innehållas än då hela avlöningen utgår

kontant. Oavsett detta kan en procentsats av exempelvis högst fem procent vid

en månadsavlöning av 100 kronor verka synnerligen olika på skilda orter. På

en dyrort kan den kännas betungande under det att på en billig ort en flerdubblad

procentsats skulle utan vidare olägenhet för den skattskyldige kunna fastställas.

Ännu orättvisare skulle tillämpningen av de föreslagna procentsatserna

kunna bliva, om den restskyldige på dyrorten är familjeförsörjare och den restskyldige

å den billigare orten har att draga försorg endast om sig själv. Enligt

länsstyrelsens mening bör därför fördelningen av den restskyldiges avlöning

mellan utskylder och levnadsbehov såsom hittills bero på utmätningsmannens

prövning av föreliggande förhållanden och icke på en lagbestämd procentsiffra.

Vid sådant förhållande och då såsom ovan framhållits den restskyldige kan erhålla

rättelse av införselbeslutet, om anledning därtill förefinnes, anser sig länsstyrelsen

böra i denna del avstyrka ändring av 21 §.»

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har avstyrkt de föreslagna lagändringarna;

skulle emellertid anses nödvändigt att meddela bestämdare riktlinjer för fastställandet

av det belopp, som av avlöningen finge innehållas, har länsstyrelsen

ansett, att sådant lämpligen kunde ske i administrativ väg.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att ehuruväl ifrågavarande

lag, sådan den i länet tillämpades, icke tarvade någon omarbetning i det syfte

riksdagens skrivelse angåve, länsstyrelsen icke hade något att erinra mot ytterligare

utredning, därest sådan eljest skulle anses av förhållandena påkallad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har yttrat, att då, såvitt man kunde döma av

den erfarenhet, som vunnits, införselinstitutet hittills icke tillämpats på sådant

sätt, att den skattskyldige därigenom kommit att sakna medel till underhåll för

sig och de sina, men det däremot kunde befaras, att de föreslagna ändringarna

skulle komma att inverka menligt pa lagens effektivitet, ansåge länsstyrelsen

någon annan åtgärd icke för närvarande vara erforderlig än möjligen att i uppbördsreglementet

borde intagas föreskrift därom, att i debetsedel eller uppbördskungörelse

skulle meddelas en erinring om, att uraktlåtenhet att betala utskylderna

kunde medföra påföljd av införsel.

Länsstyrelsen i Västerbottens lön bär anfört:

»Vad beträffar frågan, huruvida bestämmelser kunna meddelas i syfte att bereda

gäldenären tillfälle att yttra sig, innan införsel för utskylder eller allmänna

avgifter meddelas, synes det vara uppenbart, att med den stora utsträckning,

i vilken införsellagen tillämpas vid sådan indrivning, den av motionärerna

föreslagna skyldigheten för utmätningsmannen att i rekommenderat brev tillställa

den restförde i 3 § omförmälda underrättelse och föreläggande, komme

att för det stora flertalet av utmätningsmän medföra en ökning i deras arbete

på ett rent oöverkomligt sätt. Utskottet har också i stället ifrågasatt, huruvida

ej borde lagfästas redan nu tillämpat förfaringssätt att meddela införsel

först efter det vanliga exekutiva åtgärder vidtagits och befunnits gagnlösa och

sedan därvid i nämnda paragraf omförmälda föreläggande lämnats den resttörde.

Da utmätningsmannen beträffande en stor de! av de restförde i förväg

äger kännedom om, att det exekutiva förfarandet är lönlöst och följaktligen en

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 10 käft. (Nr JO.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 10.

föreskrift i nämnda riktning måste åtföljas av ett medgivande för utmätningsmannen,

att, där förhållandena därtill föranleda, bevilja införsel utan att gäldenären

dessförinnan hörts, synes en sådan föreskrift vara av ringa betydelse. ^

I likhet med utskottet finner även länsstyrelsen, att det icke lämpligen låter

sig göra att i lagen angiva fixa procentsatser å det belopp, som må innehållas av

avlöningen. I detta hänseende måste överlämnas åt utmätningsmannens omdöme

att efter verkställande av den undersökning rörande den restfördes förhållanden,

som blir en följd redan av stadgandet i 6 § tredje stycket, bestämma

detta belopp. Är någon av parterna missnöjd med utmätningsmannens beslut

i detta hänseende, står det parten fritt att hos utmätningsmannen söka erhålla

jämkning och, om så finnes nödigt, genom besvär hos länsstyrelsen söka vinna

rättelse. I detta sammanhang ville länsstyrelsen meddela, att, sedan berörda

lag trädde i kraft, endast i ett ringa fåtal fall besvär i dylika ärenden anförts

hos länsstyrelsen i Västerbottens län.

Enligt länsstyrelsens förmenande förefunnes ej heller behov av sådan ändring

av 21 §, som skulle medföra skyldighet för utmätningsmannen att särskilt underrätta

den restförde om beviljande, jämkning eller upphävande av införsel för

utskylder och allmänna avgifter.»

Länsstyrelsen i Norrbottens län har yttrat, att det vore av vikt att utmätningsmannen

alltid förskaffade sig en så noggrann kännedom som möjligt om

gäldenärens förhållanden, och för detta ändamål vore det understundom lämpligt

och nödvändigt att på ett eller annat sätt höra gäldenären själv.

Lagen hade i detta avseende onekligen en mindre lycklig formulering, i

det att 4 § såsom källa för nödiga upplysningar endast angåve arbetsgivare

och myndighet. Ett förtydligande härutinnan, innefattande direkt anvisning

för utmätningsmannen att för erforderliga upplysningars vinnande vid behov

på lämpligt sätt höra gäldenären, finge anses önskvärt. I övrigt har länsstyrelsen

icke ansett lagändring erforderlig.

Landssekretariatet har å landsorganisationens vägnar anfört:

»Otvivelaktigt har lagen av vissa utmätningsman tillämpats utan skälig

hänsyn till skattegäldenärens möjlighet att nödtorftigt uppehålla sig och sin

familj. Särskilt har detta framträtt under de senare åren, då införsel i lön tilllämpats

för att utfå skatterestantier för år 1920. På grund av att lönerna detta

år voro relativt höga blevo skattebeloppen stora, så att möjlighet ej förelåg

för ett stort antal arbetare att erlägga skatten under arbetslöshetsperioden.

När arbete sedermera erhölls voro lönerna väsentligt lägre än år 1920. Härtill

synes vissa utmätningsman ej tagit tillbörlig hänsyn, utan gjort införseln så

stor att otillräckligt och i vissa fall intet lämnats kvar till gäldenärens uppehälle.

Ett sådant tillvägagångssätt är naturligtvis oriktigt. Efter en tids

arbetslöshet är en arbetares ekonomiska ställning så förstörd att skatteindrivningen

bör göras på ett så litet betungande sätt som möjligt.

Att i lagtexten uppdraga generella bestämmelser om hur detta skall kunna

ske är dock ganska svårt. För en arbetare, som har en jämn veckolön, torde

det kännas mindre betungande om införseln fördelas över en längre tid med

ett visst belopp pr vecka. Däremot torde en ackordsarbetare, som i förskott å

ackordet erhåller ett efter timlön beräknat belopp pr vecka för att sedan vid

ackordets uppmätning erhålla ackordsöverskottet, finna det lämpligare att införseln

göres i ackordsöverskottet.

Nu kan det givetvis vara mycket svårt för utmätningsmannen att få kännedom

om alla hithörande förhållanden och rättvist besluta om införseln, även

om han därom konfererat med arbetsgivaren. Det synes oss därför ändamåls
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 10.

19

enligt, att införsel i lön bestämmes genom överenskommelse mellan utmätningsmannen,

arbetsgivaren och vederbörande löntagare. Arbetsgivaren intager här

en mellanställning. Å ena sidan sammanfaller hans intresse med utmätningsmannens,

att tå saken ordnad på kortaste tid, men å andra sidan måste han

se till att hos honom anställd arbetare ej berövas möjligheten att upprätthålla

sin arbetsförmåga i brist på medel till behövlig näring. Lämpligaste sättet för

träffande av sådan överenskommelse torde vara att utmätningsmannen i förväg

på telefon eller annat sätt meddelar arbetsgivaren om sitt besök och dess/

syfte, så att arbetsgivaren kan anmoda vederbörande arbetare eller löntagare

att samtidigt tillstädeskomma. På större arbetsplatser torde berörda arbetare

kunna representeras av ombud. Vi vilja särskilt framhålla lämpligheten av

att man sökte åstadkomma möjlighet till träffande av överenskommelse mellan’

utmätningsmannen, arbetsgivaren och arbetarnas verkstadsklubb eller fackförening

om lämpliga regler för införsel i lön, att tillämpas vid respektive arbetsplats,

varvid rätt bör givas för verkstadsklubbens eller fackföreningens styrelse

att i undantagsfall, då särskild anledning därtill föreligger, påkalla överenskommelse

om annat tillvägagångssätt än de i de allmänna reglerna bestämda.

Komma arbetsgivaren och arbetarnas fackorganisationer överens om bestämmelser

för införsel i lön, kunna dessa bestämmelser säkerligen även godkännas

av utmätningsmannen.

I detta sammanhang vilja vi påtala en annan brist i nu gällande lag. Enligt

denna ha arbetsgivarna ej skyldighet att lämna löntagaren något kvitto på

de belopp, som avdranits å lönen. _ Löntagaren har därför ej något bevis på

att han avbetalt a skatten eller tillfullo betalt densamma. Skulle arbetsgivaren

av någon anledning ej kunna redovisa innehållna medel står löntagaren

inför risken att ännu en gång få betala beloppet. Det synes oss därför riktigt

att det i lagen införes bestämmelser om att arbetsgivaren skall ha skyldighet

att lämna löntagaren kvitto på innehållna medel och att dessa kvitton gälla

som bevis för erlagd skatt till det belopp de utvisa. Därest arbetsgivaren försättes

i konkurs eller av annan anledning ej kan redovisa innehållna löner må

löntagaren anses ha fullgjort sina betalningar så långt detta genom kvitton kan

styrkas, och ha alltså uppbördsmyndigheterna att mot arbetsgivaren eller hans

konkursbo göra sin talan gällande.

I anslutning till vad vi ovan anfört tillåta vi oss hemställa, att i lagen om

införsel i lön måtte införas bestämmelse om

att tillbörlig hänsyn bör tagas till gäldenärens ekonomiska ställning, så att

införsel ej företages omedelbart en löntagare fått arbete efter arbetslöshet och

att införsel ej heller göres omedelbart före helg och dag för hyresbetalning;

att överenskommelse om införsels storlek må träffas mellan utmätningsmannen,

arbetsgivaren och styrelsen för å platsen varande fackförening eller verkstadsklubb

eller den löntagare hos vilken införsel skall ske;

att, i fall överenskommelse ej kan träffas, frågan må hänskjutas till avgörande

av lämplig myndighet;

_ att, därest utmätningsman gives rätt besluta över införsels storlek, utmätningsman,

som ej iakttager lagens föreskrift, att införsel ej må göras till större

belopp än att den, hos vilken införsel göres, må kunna försörja sig och sin familj,

må kunna ställas till laga ansvar;

att arbetsgivaren skall ha skyldighet att lämna löntagare kvitto på innehållnamedel

och att dessa kvitton skola gälla som bevis för erlagd skatt eller del därav;

samt

att ^uppbördsmyndighet har att föra talan mot arbetsgivare, som ej redovisat

innehållna medel, och att talan ej kan föras mot löntagaren för de belopp han

visat sig genom införsel ha betalt.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!,. Maj:ts proposition nr 10.

Landssekretariatet har åberopat yttranden från en del arbetarförbund. Av

dessa har Svenska Grov- och Fabriksarbetare förbandet anfört:

»För att få närmare kännedom om lagens tillämpning från myndigheternas

sida, har ett flertal av förbundets avdelningar anmodats yttra sig häröver. Av

dessa yttranden framgår, att på de flesta platser ha myndigheterna vid införsel

gått humant och hänynsfullt tillväga och någon anmärkning mot lagen

och dess handhavande har icke framställts. Ett icke ringa antal yttranden giva

emellertid vid handen, att införsellagen på vissa orter tillämpats med onödig

stränghet och utan tillbörligt hänsynstagande till lagens § 6. Av i båda riktningarna

gående yttranden närslutes utdrag.

Under förutsättning av ett hänsynsfullt tillämpande av bestämmelserna i lagen

om införsel har således inget varit att anmärka, men som en dylik hänsynsfullhet

icke alltid gör sig gällande från utmätningsmännens sida -—- säkerligen

mången gång beroende på att i lagen saknas direktiv att följa — vore

det nog så önskligt om lagen kunde omarbetas i syfte att bereda skatteresterande

och underhållsskyldiga större trygghet så att de vid införsel ej komma att

sakna medel för sig och sin familjs underhåll. Som orättvis måste betraktas

den på vissa håll praktiserade taktiken att fastställa ett generellt belopp vid införsel,

lika för såväl ogifta som gifta med stora familjer och detta även om

avlöningarna äro divergerande. Ett synnerligen hårdhänt handhavande av lagen

är även att omedelbart kräva införsel så snart arbete erhållits efter en

längre tids arbetslöshet. Den hänsyn, som på sina håll vid införsel tages till

såväl erläggande av hyra som ock vid inträffande helgdagar, bör mera allmänt

komma till sin rätt. Här påpekade olägenheter med gällande bestämmelser

bliva emellertid icke borteliminerade i och med att den av motionärerna vid årets

riksdag föreslagna ändringen vidtages, gående ut på att vid införsel skall bestämmas

en viss procent av vid varje avlöningstillfälle utgående lönebelopp.

Det av motionärerna föreslagna tillvägagångssättet tager ingen hänsyn till de

olikartade ekonomiska förhållanden, varunder personer med visserligen lika^ inkomster

men exempelvis olika stor familj leva. För undvikande av ovan åberopade

olägenheter tarvas andra ändringar i lagen, och förmoda vi detta låter

sig göra utan lagens effektivitets äventyrande. Det torde vara nog med påpekande

härav utan framläggande av preciserade förslag.

Den av motionärerna föreslagna ändringen av lagens 4 § synes oss däremot

vara värd beaktande. Det kan nämligen icke vara tillfyllestgörande, att utmätningsmannen

inhämtar upplysningar enbart hos arbetsgivaren, ty denne

kan givetvis icke ensamt avgöra om det belopp, som skall innehållas, ej sättes

så högt, att den underhållsskyldige eller skatteresterande kommer att sakna medel

till underhåll för sig och sin familj. Visserligen medgiver lagens 7 § jämkning

i beslutad införsel, men om upplysningar dessförinnan inhämtats även av

den, hos vilken införsel beviljats, kan redan från första början enighet om införselbeloppets

storlek vinnas och därefter uppstående komplikationer undvikas.

Slutligen vilja vi understryka det i avdelningarnas yttranden framkomna

önskemålet, att den, hos vilken införsel sker, för varje gång må erhålla ett

kvitto, angivande inbetalt belopp samt vilken skatt införseln avser.»

Svenska arbetsgivareföreningen har på i huvudsak enahanda skäl, som av lagberedningen

och av andra särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag anförts,

avstyrkt de ifrågasatta lagändringarna.

Föreningen Sveriges stadsfogdar har angående frågan om underrättelse till

gäldenären före införsels meddelande anfört:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

21

»Föreningen anser att lagändring i syfte att införa skyldighet att

lämna dylik underrättelse icke är att tillråda, och föreningen får till

stöd för sin uppfattning åberopa, vad andra särskilda utskottet vid

1918 års urtima riksdag härom anförde. Dessutom vill föreningen erinra

om, att bestämmelse om avsändande till gäldenären i rekommenderat

brev av underrättelse om sökt utmätning för utskylder fanns intagen i § 4

av restindrivningsförordningen av den 14 december 1917. Denna bestämmelse

upphävdes emellertid i det hela genom Kungl. kungörelsen den 24 januari

1919. Under de tretton månader, som stadgandet gällde, hade man tillfälle att

se verkningarna därav. Det visade sig då, att de utsända rekommenderade försändelserna

till en början av gäldenärerna utkvitterades, men att, i den mån deras

innehåll blev allmänt bekant, de restskyldige som regel icke avhämtade

dem hos postverket, utan läto underrättelserna massvis återgå till avsändaren.

Hur mycket arbete, tid och pengar, som härigenom i onödan förspilldes, kan

man få en uppfattning om, då man erfar, att i Stockholm c:a 100,000 dylika

försändelser för år avsändes och att av dessa inemot 90 % icke mottogos av gäldenärerna,

utan återkommo till avsändaren.»

Föreningen förklarar sig anse att införsellagen icke vore i behov av omarbetning

i den av motionärerna föreslagna riktningen. Lagen vore ett gott och

synnerligen smidigt instrument för sitt ändamål. Skulle den icke rätt handhavas,

funnes ju korrektiv häremot, och missbruk förhindrades icke genom

att ändra lagen. Föreningen avstyrkte därför de påyrkade ändringarna i införsellagen.

Svenska exekutionsmännens riksförbund har anfört, att lagen om införsel i

avlöning, pension eller livränta, redan med den avfattning den nu hade, enligt

styrelsens mening medgåve betryggande skydd för den skattskyldige och att

detta kunde ernås på administrativ väg utan särskilda lagstiftningsåtgärder; att

ett lagfästande av sådant förfarande, att restförda skattskyldiga skulle med

hot om exekutiva åtgärder först avfordras restantiebeloppet, innan införsel kunde

meddelas, skulle vara för indrivningsarbetet onödigt betungande och till

föga gagn för den skattskyldige; samt att, då pågående utredning rörande rationell

skatteuppbörd torde komma att beröra även införselförfarandet vid

restantieindrivningen, det borde tagas i övervägande, om ej en lagändring i av

riksdagen angiven riktning borde kunna anstå, tills nämnda utredning slutförts.

Styrelsen för föreningen Sveriges landsfiskaler har yttrat, att en förändring

i gällande införsellag i den föreslagna riktningen skulle i synnerligen hög grad

belasta den redan nu allt för stora arbetsbördan i flertalet landsfiskalsdistrikt,

utan att lända till gagn vare sig för det allmänna eller för de skattskyldiga men

däremot verka därhän, att lagen, som hittills visat sig fungera på ett fullt

tillfredsställande sätt, bleve ineffektiv och otidsenlig.

Såsom av yttrandena framgår bär införsellagen kommit till vidsträckt använd- Uepartening

för indrivning av oguldna utskylder, och lagen har i sådant hänseende viSa^mentsetiefen

sig vara synnerligen effektiv. I det summariska förfarandet finnes emellertid

en fara för godtycklig lagtillämpning. Korrektivet mot ett oriktigt

förfarande från utmätningsmannens sida ligger i rätten att överklaga

hans beslut, och myndigheterna hava även såsom bevis på att någon lagändring

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

ej är av behovet påkallad anfört, att besvär över utmätnings männens utslag i

införselmål anförts allenast i ett fåtal fall. Emellertid kan detta även hava

berott på andra omständigheter. Av den kategori skattskyldiga, å vilka lagen

vunnit tillämpning, torde många av bristande kännedom om sättet för överklagande

hava underlåtit att anföra besvär, eller ock kunna de därifrån hava avskräckts

på grund av de med överklagandet förenade kostnaderna. Av

1 andssekretariatets yttrande framgår också, att i en del fall tillbörlig

hänsyn icke tagits till de skattskyldigas ekonomiska omständigheter. De utdrag

av yttranden från svenska grov- och fabriksarbetareförbundets underavdelningar,

som bifogats landssekretariatets utlåtande, visa, att i de större städerna

utmätningsmännen i allmänhet tillmötesgått de skattskyldigas befogade

önskningar, under det att å vissa industriorter å landsbygden anmärkningar

kunnat riktas mot utmätningsmännens handhavande av ifrågavarande lag. Till

de slitningar, som uppkommit, synas förhållandena under krisåren hava i hög

grad bidragit. Därigenom att skatterna beräknats å inkomster, som väsentligen

överstigit vad de skattskyldiga vid tiden för skattebetalningen åtnjutit i lön, har

skattebördan blivit avsevärt tyngre än under normala förhållanden.

Vad nu först angår frågan om lagändring i syfte att bereda gäldenären tillfälle

att yttra sig, innan införsel för utskylder eller allmänna avgifter meddelas,

är den skjddighet att underrätta gäldenär om ansökan rörande införsel för

underhållsbidrag, varom stadgas i B § införsellagen, meddelad för att gäldenären

skall kunna dels framställa de anmärkningar mot fordringen, vartill han kan

anse sig befogad, och dels framföra sina önskemål rörande de bestämmelser,

som vid beviljande av införsel böra meddelas. Då utskylder få uttagas oavsett

fel i debitering och däröver anförda besvär, är vid införsel för utskylder underrättelse

icke i samma grad som vid införsel för underhållsbidrag av behovet

påkallad för att bereda gäldenären tillfälle att göra invändning mot fordringen.

Däremot synes vid införsel för utskylder, lika väl som vid införsel för underhållsbidrag,

tillfälle om möjligt böra beredas gäldenären att redogöra för de omständigheter

av ekonomisk eller annan natur, som kunna inverka på storleken

av det belopp, som av lönen bör innehållas, eller på andra bestämmelser, som vid

beviljande av införseln höra meddelas. Emot ett stadgande om skyldighet att

underrätta gäldenären, innan införsel för utskylder meddelas, har åberopats dels

den väsentligt ökade arbetsbörda, som med hänsyn till det stora antalet mål rörande

införsel för utskylder skulle åsamkas utmätningsmännen, och dels det tillfälle

att undkomma införsel, som genom underrättelsen skulle beredas skatte.

skolkare. Emellertid synes det, som om underrättelseförfarandet skulle kunna

så ordnas, att nämnda olägenheter väsentligen kunna undvikas.

Såsom nämnt, skulle vid införsel för utskylder underrättelsen till gäldenären

avse huvudsakligen att bereda honom tillfälle att för utmätningsmannen redogöra

för sina ekonomiska förhållanden. Äro då dessa redan förut kända för

utmätningsmannen, saknas anledning att lämna gäldenären tillfälle att yttra sig

före införselns meddelande. Av de yttranden från utmätningsmän, som bifogats

länsstyrelsernas utlåtanden, synes framgå att till och med flertalet av de

gäldenärer, hos vilka utskylder uttagas medelst införsel, så gott som ständigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ls proposition nr 10.

2Ö

ii ro underkastade dylik införsel. Att lämna särskild underrättelse till dessa

skattskyldiga för varje gång införseln kommer att avse nya utskylder, lärer icke

kunna ifrågakomma. Ej heller bör underrättelse före införselns meddelande

lämnas en gäldenär, därest utmätningsmannen bär skälig anledning antaga, att

gäldenären skall begagna sig härav allenast till att byta arbetsplats för att sålunda

undgå införsel.

Skyldigheten att underrätta gäldenären före beviljande av införsel för utskylder

bör sålunda icke göras obligatorisk. Underrättelse skall meddelas, där

omständigheterna ej till annat föranleda. Skulle det visa sig, att ett stadgande

i sådan riktning skulle medföra oenhetlig praxis eller att underrättelse icke

komme att lämnas i fall, där sådant bort ske, lärer Kungl. Maj:t i administrativ

väg kunna meddela de instruktioner i denna del, som kunna finnas erforderliga.

Vad därefter angår formen för underrättelsen, synes man icke vid införsel

för utskylder kunna, på sätt vid införsel för underhållsbidrag skett, upprätthålla

kravet på att underrättelsen bevisligen delgives gäldenären, utan lärer

det vara tillräckligt om, såsom i propositionen i förevarande ämne till 1918 års

urtima riksdag föreslogs, underrättelsen meddelas gäldenären i rekommenderat

tjänstebrev. Emellertid torde ej heller detta sätt för underrättelsens lämnande

böra göras obligatoriskt. Av de inkomna utlåtandena framgår, att i de fall,

då man haft anledning antaga att restförda utskylder skola gäldas, utan att

införselförfarandet skall behöva komma till användning, gäldenären före införsels

beviljande avfordras utskylderna. Då sålunda krav hos gäldenären verkställes,

bör han lämpligen samtidigt erinras om att, därest utskylderna ej erläggas,

införsel kommer att beviljas, varjämte föreläggande bör meddelas honom

att inkomma med de upplysningar angående hans ekonomiska ställning m. in.,

som han kan finna erforderliga. Stadgandet om sättet för underrättelses lämnande

bör därför erhålla den lydelsen, att underrättelsen skall meddelas genom

avsändande av rekommenderat tjänstebrev eller på annat lämpligt sätt.

I förenämnda motioner vid 1924 års riksdag föreslogs ändring av 4 § i införsellagen,

gående ut på att utmätningsmannen skulle vara skyldig att rörande

de omständigheter, som kunde vara av betydelse för prövningen av ansökan om

införsel, inhämta nödiga upplysningar ej blott av arbetsgivare eller myndighet

utan även av gäldenären. En sådan lagändring synes dock ej av behovet påkallad.

Beredes gäldenären, såsom ovan föreslagits, tillfälle att yttra sig i

ärendet, lärer hans intresse vara behörigen tillgodosett. Vill han ej begagna

sig av det tillfälle, som sålunda beredes honom att lämna upplysning om sina

ekonomiska förhållanden, synes han själv böra få bära konsekvenserna därav.

I 6 § i införsellagen föreskrives, såsom förut nämnts, att utmätningsmannen

skall förordna huru stort belopp av avlöningen skall, i den mån densamma

förfaller, innehållas till gäldande av underhållsbidraget. Vidare stadgas, att

det belopp, som skall innehållas, ej må sättas så högt, att den underhållsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make och oförsörjda

barn eller adoptivbarn. Motionärerna hava funnit, att vid införsel för

utskylder gäldenärens intresse icke tillräckligt tillgodosetts genom nämnda

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ris proposition nr 10.

stadgande, utan hava föreslagit, att vid dylik införsel det belopp, som skulle

innehållas, ej borde få fastställas till viss summa för månad eller annan tidsperiod

utan skulle bestämmas till viss procent av de vid varje avlöningstillfälle

utgående lönebelopp, därvid för mindre inkomster viss maximiprocent skulle i

lagen angivas.

Av vad förut anförts framgår, att lagberedningen, som utarbetat förslaget till

1917 års lag, diskuterat frågan, huruvida icke visst minimum —• en kvotdel av

avlöningen eller en viss summa —■ alltid borde förbehållas gäldenären. Lagberedningen

fann emellertid, att de omständigheter, som inverkade på avgörandet

huru stor del av avlöningen borde förbehållas gäldenären, vore så skiftande, att

ett tillfredsställande resultat icke kunde nås med mindre det överlämnades åt

vederbörande exekutiva myndighet att i varje särskilt fall träffa detta avgörande.

Av de inkomna yttrandena från utmätningsmännen framgår, att på många ställen

det tillvägagångssättet tillämpas, att ett belopp, motsvarande viss procent''

av avlöningen, uttages, varvid procenten bestämmes högre för större inkomst

samt för icke familjeförsörjare. Icke desto mindre avstyrkes i de inkomna utlåtandena

så gott som enhälligt angivandet i lagen av vissa fixa procentsatser,

som högst må av lönen innehållas. Förhållandena hava ansetts vara alltför växlande

för att en dylik generalisering skulle vara möjlig.

Emellertid synes det mig, som om man utan att tillgripa dylika fixa procentsatser

ändock skulle kunna avhjälpa de olägenheter och svårigheter, som nu

gällande bestämmelser understundom visat sig medföra och mot vilka motionärerna

riktat sig. Jag vill härvid erinra, att då, såsom för närvarande gäller,

visst belopp av lönen skall innehållas, det kan, om avlöningen för gäldenären

sjunker väsentligt under vad han vid införselns meddelande uppbar, inträffa, att

gäldenären får mycket litet över av lönen för sig och sin familj. Visserligen kan

han då söka jämkning i införselbeslutet, och kommer väl sådan jämkning i allmänhet

att på grund av de förändrade förhållandena beviljas, men ofta lärer

jämkning icke kunna vinnas till det avlöningstillfälle, då gäldenären första gången

uppbär mindre lön. Denna olägenhet kan undvikas, därest bestämmelsen

om innehållande av visst belopp av lönen kompletteras med ett stadgande, att

tillika skall angivas viss av utmätningsmannen fastställd procent av avlöningen,

som det innehållna beloppet ej må överstiga. Ett dylikt stadgande skulle

även i viss mån innebära ökad garanti för ett noggrant övervägande av införselbeslutet.

Stadgandet bör gälla vid införsel för såväl underhållsbidrag som

utskylder och förty intagas i 6 §.

I lagen stadgas, såsom nämnts, att visst belopp av avlöningen skall innehållas.

Av bestämmelsen synes icke nödvändigt följa, att ett lika stort belopp

skall innehållas vid varje avlöningstillfälle. Lagberedningen säger härom, att

i regel borde innehållandet ske så, att utmätningsmannen utsatte ett visst belopp,

som skulle innehållas vid varje avlöningstillfälle, men att det någon gång, om

avlöningen utbetalades oregelbundet, kunde befinnas lämpligare att förordna, att

ett visst belopp skulle innehållas under viss tid, till exempel för var vecka eller

månad. Det lärer vara uppenbart, att det med hänsyn till gäldenären åliggande

utbetalningar eller andra omständigheter kan vara synnerligen olägligt för ho
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

2 f.

nom alt vid visst avlöningstillfälle bliva genom införsel fråntagen dispositionsrätten

över en stor del av sin lön. Vid ett avlöningstillfälle, som inträffar omedelbart

före en gäldenären åliggande hyresbetalning, lärer det vara betydligt

svårare för gäldenären att avstå ett lika stort belopp som vid övriga avlöningstillfallen.

Även andra omständigheter såsom inträffande helgdagar med mera

kunna härvid vara av betydelse. Det förefaller nu, som om på en del håll utmätningsmannen

tagit vederbörlig hänsyn till sådana omständigheter och därefter

anpassat det innehållna beloppet, under det att på andra håll innehållandet

skett mera schablonmässigt. På grund härav synes i 6 § en erinran böra göras

därom att vad som innehålles icke behöver fastställas till lika stort belopp för

varje avlöningstillfälle utan med hänsyn till gäldenären åliggande hyresbetalning

eller andra särskilda omständigheter kan sättas till olika belopp för särskilda

avlöningstillfällen inom viss tidsperiod.

Motionärerna hava slutligen föreslagit, att även vid införsel för utskylder

underrättelse skulle lämnas gäldenären, då införsel beviljats eller beslut om införsel

jämkats eller upphävts. Den fördel, gäldenären skulle hava av en dylik

bestämmelse, synes dock icke kunna uppväga den störa ökning av utmätningsmännens

arbetsbörda, som en sådan lagändring skulle medföra. Gäldenärens

berättigade intresse lärer vara tillräckligt tillgodosett genom att han, på sätt

föreslagits, erhåller underrättelse om att införselförfarande mot honom påkallats.

Uti några av de avgivna yttrandena framhålles angelägenheten därav, att

skattskyldig, som genom meddelad införsel i hans avlöning fått vidkännas avdrag

för honom påförda utskylder, icke nödgas på grund av arbetsgivarens

insolvens och därav följande oförmåga att tillhandahålla utmätningsmannen innehållet

belopp ännu en gång erlägga beloppet i fråga. Någon bestämmelse

om vem som skall bära risken av arbetsgivarens insolvens finnes ej i lagen.

Då införsel liksom utmätning är ett sätt att tvångsvis indriva en fordran, lärer

fordringen icke kunna anses betald, förrän vad som innehållits verkligen kommit

borgenären — den underhållsberättigade resp. stat eller kommun — tillgodo.

Arbetsgivarens insolvens går sålunda ut över den underhållsskyldige eller gäldenären.

Denna tolkning lärer även hava gjort sig gällande i praxis. Vid införsel

för skatter eller allmänna avgifter kan detta emellertid ej anses överensstämma

med billighet. De förluster, som kunna uppstå genom att en arbetsgivare

ej kan redovisa för skatter innehållna avlöningsbelopp, lära ej vara så

stora, att de kunna vara av nämnvärd betydelse, för staten eller kommunen.

Den skattskyldige kan förlusten däremot drabba synnerligen hårt, och framförallt

känner han det obilligt att, såsom han ser saken, behöva betala skatten två

gånger. Det synes därför böra stadgas att vad som innehållits för utskylder

eller allmänna avgifter skall anses såsom avbetalt å utskylderna eller avgifterna.

Införes en dylik bestämmelse, synes gäldenären även böra erhålla bevis om

att beloppet innehållits och att sålunda avbetalning verkställts. För närvarande

är arbetsgivaren icke skyldig att lämna något kvitto på vad som innehållits.

Enligt vad jag erfarit lära dock åtminstone, ett par större arbetsgivare i Stockholm

lämna dylikt kvitto. Denna praxis synes böra lagfästas. Införes t. ex.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

2(5

tryckta blanketter, å vilka endast namn och belopp Hjullås, lärer icke en dylik

bestämmelse kunna åsamka arbetsgivarna allt för mycket besvär. Kvitto synes

allenast behöva lämnas vid införsel för utskylder eller allmänna avgifter. Dels

skall ej vid införsel för underhållsbidrag vad som innehållits omedelbart anses

såsom avbetalt å underhållsbidraget och dels kan den underhållsskyldige, då han

erhållit underrättelse om införselbeslutet, själv kontrollera, att beslutet riktigt

tillämpats. För den skattskyldige kommer omförmälta kvitto tillika att i viss

mån ersätta den underrättelse om införselbeslutet, som vid införsel för underhållsbidrag

skall meddelas den underhållsskyldige.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 6 och 21 §§ i lagen den

11 juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

27

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar (> och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om

införsel i avlöning, pension eller livränta.

Härigenom förordnas, att 6 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel i

avlöning, pension eller livränta, 21 § i dess lydelse enligt lagen den 31 december

1918 (nr 1038), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

C §•

Varder införsel beviljad, förordne utmätningsmannen, huru stort belopp av

avlöningen skall, i den mån densamma förfaller, innehållas till gäldande av

underhållsbidraget, och skall tillika angivas viss procent av avlöningen, som

beloppet ej må överstiga.

Införsel — ----förfaller.

Det belopp, som skall innehållas, må ej sättas så högt, att den underhållsskyldige

kommer att sakna medel till underhåll för sig själv eller för make

och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta underhållsbidrag.

Med hänsyn till den underhållsskyldige åliggande hyresbetalning eller

andra särskilda omständigheter må förty vad av avlöningen skall innehållas

kunna bestämmas till olika belopp för särskilda avlöningstillfällen inom viss

tidsperiod.

Beviljas-----storlek.

21 §.

Häftar någon för oguldna utskylder eller allmänna avgifter, skola beträffande

sådana utskylder eller avgifter jämte stadgad indrivningsavgift eller uppbördsprovision

denna lags bestämmelser om införsel för underhållsbidrag i tillämpliga

delar lända till efterrättelse med följande tillägg och undantag:

1) Vad i 3 § stadgas skall ej gälla, men varde, där omständigheterna ej till

annat föranleda, genom rekommenderat tjänstebrev eller på annat lämpligt sätt

underrättelse gäldenären meddelad om att indrivning påkallats och att han, där

han har något att invända mot införsel eller att andraga beträffande de bestämmelser,

som vid beviljande av införsel böra meddelas, äger att inom viss kort

tid muntligen eller skriftligen avgiva yttrande.

2) Sedan----tillämpning.

3) Beviljas-----betalning.

4) Vad i 10 § andra punkten och 17 § är föreskrivet skall ej äga tillämpning.

5) Arbetsgivaren vare pliktig att varje gång avlöning utbetalas lämna gälde
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

nären skriftligt intyg om vad av avlöningen må hava innehållits. Kan på grund

av arbetsgivarens obestånd innehållet belopp icke av honom utfås, skall ändock

så anses, som om beloppet blivit å utskylderna eller avgifterna guldet.

6) I fråga om redovisning för influtna medel skola tillämpas de i sådant avseende

i gällande författningar angående uppbörd och indrivning av utskylder

och allmänna avgifter meddelade bestämmelser.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1925.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

29

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 23 december 1924.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparteinentsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 december

1924, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 6 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om införsel

i avlöning, pension eller livränta.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av

ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet Erik Bergendal.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden.

6 §.

Lagrådet:

Enligt förslaget skola till bestämmelserna i denna paragraf fogas två tillägg,

nämligen dels i första stycket ett stadgande av innebörd att vid införsels beviljande

skall i varje särskilt fall angivas en viss procent av den vid varje avlöningstillfälle

förfallande lönefordringen, vartill det då innehållna beloppet högst

må uppgå, och dels i tredje stycket en föreskrift att med hänsyn till gäldenären

åliggande hyresbetalning eller andra omständigheter^ det belopp, som skall innehållas,

kan bestämmas till olika storlek för särskilda avlöningstillfällen. Med

förstnämnda tillägg — om en viss maximiprocent — avses att vinna en automatiskt

inträdande jämkning i det belopp, som skall innehållas, där en sådan påkallas

av nedgång i gäldenärens löneinkomst, och sålunda göra ett särskilt förordnande

om jämkning i många fall obehövligt. Stadgandet att beloppet kan

sättas olika högt för särskilda avlöningstillfällen torde åter förestavas i främsta

rummet av hänsyn till tillfälliga, ehuru periodiskt återkommande stegringar i

gäldenärens levnadskostnader. I båda fallen syftas emellertid till en smidigare

anordning av införselinstitutet för att säkrare förverkliga den i tredje stycket

uttalade grundsatsen att gäldenären skall till sitt förfogande få behålla nödiga

medel till eget och familjens underhåll. Och även den valda utvägen är i båda

fallen i princip densamma, nämligen att låta utmätningsmannen redan vid införsels

beviljande taga behörig hänsyn till vissa växlingar i gäldenärens ekonomiska

situation, vilkas möjlighet redan då kan förutses.

Det nära inre samband, som således förenar de båda föreslagna tilläggen inbördes

och med den nyssnämnda grundsatsen i tredje stycket, är emellertid med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr 10.

den använda uppställningen i viss män fördunklat genom att andra stycket i

paragrafen avhandlar ett helt annat ämne. Det torde böra övervägas, huruvida

icke en rättelse härutinnan kunde ske exempelvis genom att utbryta andra stycket

till en särskild paragraf med nummerbeteckningen 6, av övriga stycken i paragrafen

bilda 7 § samt låta nuvarande 7 § utgöra ett första stycke i 8 §. Härav

skulle betingas en motsvarande ändring i den nu föreslagna lagens rubrik och

ingress.

21 §.

Lagrådet:

Av departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet, sammanställt med

vissa av honom refererade erinringar av länsstyrelser, framgår, att de fall, i

vilka underrättelse till gäldenär t>m ifrågasatt införsel bör äga rum jämlikt den

föreslagna bestämmelsen under 1) i förevarande paragraf, förutsättas komma

att utgöra en jämförelsevis ringa del av samtliga fall av införsel enligt paragrafen.

Onekligen är emellertid lagtextens lydelse, enligt vilken underrättelse

skall meddelas gäldenären, där omständigheterna ej till annat föranleda, ägnad

att ingiva en annan föreställning om dess innebörd. I och för sig möter väl ej

hinder att formulera stadgandet enligt den i förslaget antagna principen, vilken

ju blott innebär, att underrättelse ej må underlåtas utan att särskilda skäl kunna

åberopas. Men med hänsyn till den ömtåliga beskaffenheten av här ifrågavarande

ärenden synes det önskligt att något tydligare utmärka den ganska fria

prövningsrätt av behovet och möjligheten att meddela sig med gäldenären, som

förslaget torde avse att tillägga utmätningsmannen. Exempelvis torde kunna

stadgas, att utmätningsmannen bör söka tillställa gäldenären underrättelse, där

ej på grund av utmätningsmannens kännedom om gäldenärens förhållanden eller

eljest sådan finnes vara obehövlig eller ej lämpligen eller utan avsevärd tidsutdräkt

kunna äga rum. Härigenom bleve ock med större klarhet än i förslaget

angivet, att — i motsats mot vad enligt 3 § gäller — det även i de fall, där utmätningsman

har att i vad på honom ankommer sörja för meddelande till gäldenären.

icke är en förutsättning för införselåtgärdens behöriga företagande, att underrättelse

verkligen kommit gäldenären till hända. I samband härmed torde böra

övervägas, huruvida föreskriften att gäldenären tillsänt tjänstebrev skall vara

rekommenderat är till något verkligt gagn, eller om ej hellre borde stadgas, att

underrättelsen sker genom tjänstebrev eller annorledes.

Med den under 5) i andra punkten meddelade bestämmelsen avses säkerligen

endast, att gäldenären ej vidare skall häfta för den del av utskylderna eller avgifterna,

som motsvaras av innehållet belopp, ändå att på grund av arbetsgivarens

obestånd det innehållna icke kan utfås hos denne. Punkten torde böra

omformuleras för tydligare angivande av denna innebörd. Den rättsregel av

materiell innebörd, som här meddelas, synes böra få sin plats främst under 5)

eller, måhända bättre, under särskild siffra.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartemenlsärendeu, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

31 december 1924.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Sandler,

Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den 23

december 1924 avgivna utlåtande över det den 12 december 1924 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 och 21 §§ i lagen den 14

juni 1917 (nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

»Lagrådet har icke haft något att i princip invända mot de föreslagna ändringarna

i införsellagen, De framställda erinringarna äro huvudsakligen äv

formell natur. I anledning av desamma har jag låtit överarbeta förslaget, därvid

jämväl i övrigt några redaktionella jämkningar vidtagits.»

Föredraganden uppläser det sålunda omarbetade förslaget till lag om ändrad

lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 item 1917 (nr 380) om införsel i avlöning,

pension eller livränta samt hemställer, att förslaget måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

II. Stäf enson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:69 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om i s. 11 i texten
  2. 1LU 1925:12 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 8 och 21 §§ i lagen den 14 juni 1917 om införsel i avl s. 1 i texten