Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

1925-03-13 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:114, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen

den 15 juni 1923 om motorfordon; given

Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 99 höft. (Nr 114.)

SOS 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923

(nr 281) om motorfordon.

Härigenom förordnas, att § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 41.

Mom. 1. Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes

den felande med böter från och med tio till och med ettusen kionor.

Mom. 2. Förer den, som är synbarligen berörd av starka drycker, motorfordon

eller traktortåg, varom i mom. 1 förmäles, straffes med bötei fiån och

med tjugufem till och med ettusen kronor.

Mom. 3. Har förare vid förseelse, varom i mom. 1 eller 2 sägs, ådagalagt

grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv

eller egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj: ta proposition nr 114.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärcnden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlee, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Lindees, Laesson, Wigfokss, Möllee, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

Med anledning av motionsvis gjorda framställningar anhöll riksdagen i

skrivelse den 27 maj 1924, nr 212, att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd

utredning antingen själv meddela eller, därest så ansåges erforderligt, för

riksdagen framlägga förslag till skärpta bestämmelser i syfte att förebygga

trafikolyckor till följd av trafikpersonals förtäring av alkoholhaltiga

drycker.

Behov av skärpning av gällande bestämmelser i förevarande avseende förelåge

enligt riksdagens i skrivelsen uttalade uppfattning särskilt beträffande

förare av motorfordon. Ehuru behovet för annan trafikpersonals del icke

syntes vara lika starkt, borde likväl enligt riksdagens mening utredningen

icke från början begränsas till allenast motorfordonsförarna.

Med anledning av riksdagens sålunda gjorda anhållan hava yttranden i

frågan inhämtats dels från medicinalstyrelsen, dels beträffande förare av motorfordon

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, automobilklubben och Sveriges

trafikbilägares riksförbund, beträffande järn vägspersonal från järnvägsstyrelsen

och svenska järnvägsföreningen, beträffande sjöfartspersonal från kommerskollegium

och lotsstyrelsen samt beträffande förare av luftfartyg från Svenska

aeroklubben.

Yad beträffar förare av motorfordon, så anser jag mig böra, innan jag

ingår på vad de hörda myndigheterna och korporationerna härutinnan yttrat,

i korthet redogöra för do bestämmelser till förhindrande av trafikolyckor på

grund av alkoholmissbruk, som för närvarande gälla beträffande motorfordonsförare,

samt för de förslag till ändring av dessa bestämmelser, som framkommit

vid frågans behandling vid nästlidet års riksdag.

För erhållande av körkort fordras, jämlikt § 15 mom. 1 i förordningen

den 15 juni 1923 om motorfordon, bland annat, företeende av intyg, att sökanden

gjort sig känd för nykterhet. I mom. 3 av samma paragraf stadgas, att,

därest förare befinnes hava vid färd med automobil varit berusad, vederbörande

länsstyrelse skall återkalla körkortet. Huruvida nytt körkort kommer

att utfärdas blir beroende på länsstyrelsens prövning efter förloppet av

viss vid återkallandet angiven tid. Slutligen stadgas i § 41 av berörda för
-

Förare av

motorfordon.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 114.

ordning, att straffet för framförande av motorfordon eller traktortåg med

större hastighet än som i varje fall är medgiven, vilket straff eljest är böter

från och med 10 till och med 1,000 kronor, må, därest föraren vid förseelsens

begående varit berusad, skärpas till fängelse i högst tre månader.

I en av de motioner, som föranlett riksdagens nu ifrågavarande skrivelse,

förordades, under hänvisning till de i Danmark i ämnet gällande bestämmelserna,

ett stadgande av innebörd, att motorfordonsförare, som i denna

sin egenskap ställts under åtal för någon förseelse, skulle kunna ådömas

straff, därest det blott utrönts, att han »förtärt rusdrycker under sådana

omständigheter, att han därav vid förseelsens begående kunnat vara påverkad»

.

I de yttranden i förevarande ämne, som inhämtades av vederbörande

riksdagsutskott, uttalades dels av polismästaren i Stockholm, att det åsyftade

målet syntes kunna bäst nås genom att ordet »berusad» i motorfordonsförordningen

utbyttes mot det till sin innebörd vidare uttrycket »synbarligen

berörd av starka drycker», dels av länsstyrelsen i Stockholms län, att i

§ 41 i berörda förordning borde intagas straffbestämmelse för förare, som

vid körning med motorfordon befunnits »vara påverkad av alkoholhaltig

dryck».

Eiksdägen uttalade för sin del allenast, att eu ändring av § 41 i förordningen

om motorfordon i den riktning de hörda myndigheterna angivit syntes

ägnad att främja det ifrågavarande syftet.

De nu avgivna yttrandena innehålla bland annat följande:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra

mot att ordet »berusad» i enlighet med polismästarens i Stockholm

förslag ersattes med »synbarligen berörd av starka drycker». Styrelsen

ansåge emellertid, att stadgandet borde gälla alla slag av fordon samt

även ryttare, och ville med hänsyn bland annat därtill ifrågasätta, huruvida

icke eu bestämmelse av förevarande slag borde hava sin plats i vägtrafikstadgan.

Automobillclubbeh har såsom sin mening uttalat, att den nuvarande bestämmelsen

i § 41 icke vore tillräckligt betryggande. Klubben ansåge, att en

ändring av paragrafen borde vidtagas därhän, att straff stadgades för förare

icke blott då han vid körning med motorfordon varit berusad utan redan

då han under körning befunnits så påverkad av alkoholhaltiga drycker, att

hans förmåga att framföra fordonet och bedöma den föreliggande situationen

i någon nämnvärd grad inskränkts. Att låta straffbarhet inträda redan då

förare vore blott »påverkad av alkoholhaltig dryck» vore emellertid enligt

klubbens mening att gå för långt. Klubben ville för sin del förorda, att

något av uttrycken »uppenbart påverkad av alkoholhaltig dryck» eller »synbarligen

berörd av starka drycker» komme till användning.

Beträffande villkoren för erhållande av körkort och stadgandena rörande

återkallande av sådant ansåge klubben någon skärpning icke erforderlig.

Sveriges trafikbilägares riksförbund har inledningsvis påpekat, att det under

senare år ökade antalet automobilolyckor givetvis måste ses i sammanhang

med den oerhörda stegringen i antalet motorfordon —- enligt förbundets

uppgifter från 5,000 år 1019 till 58,000 år 1924. Vad beträffade förare av

fordon i yrkesmässig trafik, med vilka förbundet närmast både anledning

att sysselsätta sig, ville förbundet framhålla, att de gällande stränga bestämmelserna

om indragning av körkort och tillstånd att framföra automobil i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntji. Afajtts jiroposition nr 114. T>

yrkesmässig trafik inuebure tillräcklig garanti mot dessa förares missbruk

av starka drycker. Med hänsyn härtill och i betraktande av att berusning

maste anses framkalla fara för trafiksäkerheten ifråga om alla slag av vägfarande

och icke blott när det gällde motorfordonsförare, har förbundet

ställt sig avvisande mot införande enbart för dessa av fullständigt spritförbud.

Förbundet har emellertid ansett sig kunna instämma i det uttalande

i ämnet, som gjorts av första kammarens första tillfälliga utskott och som

i huvudsak upptagits i riksdagens ifrågavarande skrivelse.

Medicinalstyrelsen har uttalat önskvärdheten av att bestämmelser till bättre

skydd mot trafikolyckor åvägabringades samt framhållit, att förslag till sådana

bestämmelser lämpligen borde utarbetas av vederbörande trafikmyndighet

i samråd med medicinalstyrelsen.

Slutligen . har järnvägsstyrelsen, med hänsyn till att skador i betydlig utsträckning

tillfogades statens järnvägars materiel genom trafikolyckor, vållade

av sådana motorfordonsförare, som påverkats av starka drycker, ansett sig

böla uttala sin anslutning till det av polismästaren i Stockholm framförda

förslaget om skärpta bestämmelser i förevarande avseende.

Vad därefter beträffar annan trafikpersonal än förare av motorfordon, så

hava de hörda myndigheterna i stort sett ställt sig helt avvisande till någon

skärpning av redan gällande bestämmelser i förevarande hänseende.

Järnvägsstyrelsen har redogjort för stadgandena om påföljd för alkoholmissbruk

av i statens järnvägars tjänst anställd personal — vilka i korthet refererats

i riksdagens ifrågavarande skrivelse — samt påpekat, att bestämmelserna

i ämnet senast ar 1918 undergått en avsevärd skärpning. Styrelsen

har härefter lämnat en del sifferuppgifter av intresse för spörsmålet. Av

dessa framgar bland annat, att antalet avskedanden på grund av onykterhet

bland den ordinarie personalen nedgått från i medeltal över 5 fall per år

under femårsperioden 1913—1917 till i medeltal omkring 2 fall årligen under

femårsperioden 1919—1923, detta ehuru den ordinarie personalstocken

sedan, ar 1913 ökats med omkring 50 procent. Jämväl antalet fylleriförseelser

visa en bestämd tendens till nedgång. Den huvudsakliga orsaken till

dessa företeelser vore enligt styrelsens mening att söka däri, att personalen

alltmera genomträngdes av medvetandet om nykterhetens betydelse för

tjänsteutövningen. .Någon anledning att antaga, att ett bättre resultat skulle

ernas genom ytterligare skärpta bestämmelser ansåge styrelsen icke förefinnas.

. Svenska järnvägsföreningen har meddelat, att de enskilda järnvägsförvaltnmgarna

vid inträffande fall av onykterhet i tjänsten i allmänhet tillämpade

bestämmelserna i den för statens järnvägars personal gällande disciplinstadgan.

Det förekomme emellertid numera ytterst sällan, att någon av järnvägarnas

personal gjorde sig skyldig till onykterhet i tjänsten, och enligt

föreningens åsikt hade erfarenheten icke givit vid handen, att det för järnvägarnas

vid kommande förelåge något behov7 av skärpta bestämmelser i det

av riksdagen angivna syftet.

Kommerskollegium har i huvudsak åberopat eu av kollegii sjötekniska bijlPPr^a(^

promemoria, i vilken bland annat framhållits, att enligt nu

gällande ansvarsbestämmelser i sjölagen och sjömanslagen synnerligen stränga

straff kunde och även plägade ådömas för vållande av trafikolyckor till sjöss

under inflytande av starka drycker. Då under de senaste 7 åren endast 0.2

Fr°«e.ut i'',y ®^ff.ana olyckor både inträffat eller skäligen kunde anses hava intiaflat

till följd av att ombord anställda varit berörda av starka drycker

syntes någon ändring i dessa ansvarsbestämmelser icke påkallad.

Annan trafilcpersonal

än

förare av

motorfordon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Dopartcmcnts
chefen.

(5 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Lotsstyrelsen har funnit en skärpning av de för lotsverkets personal i förevarande

avseende gällande stadgandena icke erforderlig.

Svenska aeroklubbm bär avvisat tanken på fullständigt förbud för förare

av luftfartyg mot förtäring av alkoholhaltiga drycker, men däremot antytt

behovet av straffbestämmelser för fall då verkan av alkohol kunnat påvisas

under tjänst ombord å hiftfartyg. Såsom mest angeläget har klubben emellertid

framhållit kravet på införande av bestämmelser angående med korta tidsmellanrum

återkommande obligatoriska läkarundersökningar rörande förares

andliga och kroppsliga vigör.

Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att i samband med den av

1920 års riksdag begärda utredningen om revision av gällande lagbestämmelser

emot fylleri och dryckenskap ifrågasatts införande i allmänna strafflagen

av ett stadgande, som skulle i viss mån tillgodose kravet på skydd

mot av spritmissbruk orsakade trafikolyckor. Såsom av den till innevarande

års riksdag avlåtna propositionen nr 63 med förslag till lag om ändrad lydelse

av 18 kap. 15 § strafflagen framgår, hade sålunda i ett inom justitiedepartementet

utarbetat och lagrådet underställt förslag till ändring av nämnda

lagrum intagits bestämmelse om bötesstraff för den, som under utövning av

yrke eller tjänst, varav annans säkerhet till liv eller hälsa beror, är överlastad

av starka drycker.

Lagrådet, som i samband med förslagets föredragning erhållit del av ovan

refererade yttranden i anledning av riksdagens nu ifrågavarande skrivelse,

ansåg emellertid förslaget i denna del olämpligt. Beträffande skälen härför

tillåter jag mig hänvisa till lagrådets vid ovanberörda proposition fogade

yttrande. Här må allenast erinras, att lagrådet funnit det erforderliga skyddet

för den fara, som vore i fråga, på ett mera effektivt sätt beredas eller, där så

ej redan skedde, kunna beredas genom straff stadgande i specialförfattning

eller ock i annan form än straff. I anslutning härtill och under påpekande

av att de missförhållanden, på vilka allmänna uppmärksamheten framförallt

blivit fästad, vore de, som förekomme vid motorfärd till lands, hemställde

lagrådet, att i samband med slopande av den ifrågavarande föreslagna bestämmelsen

i strafflagen måtte övervägas lämpligheten av att i förordningen

om motorfordon införa ett stadgande om bötesstraff för den, som i berusat

tillstånd för automobil, ändock att han icke gjort sig skyldig till att framföra

den med otillåten hastighet.

I enlighet med lagrådets uttalanden har den ifrågavarande allmänna straffbestämmelsen

uteslutits i det förslag till ändring av 18 kap. 15 § strafflagen,

som nyligen förelagts riksdagen.

Yad beträffar annan trafikpersonal än motorfordonsförare, så torde redan

nu i allmänhet tillräckliga garantier för trafiksäkerheten i ifrågavarande inseende

förefinnas. Jag vill härutinnan allenast under hänvisning till de avgivna

utlåtandena erinra om de stränga disciplinära åtgärder, som kunna och

pläga vidtagas i fråga om personal vid såväl allmänna som enskilda trafikföretag.

Eu skärpning av de härutinnan gällande bestämmelserna har också

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 114. 7

av do hörda myndigheterna avstyrkts. Beträffande en grupp av trafikpersonal,

nämligen förare av luftfartyg, synas dock måhända vissa kompletterande föreskrifter

kunna bliva påkallade.

För närvarande saknar jag emellertid anledning att föreslå några särskilda

åtgärder i ifrågavarande hänseende beträffande annan trafikpersonal än förare

av motorfordon.

Vad dessa senare angar, kan det visserligen synas, som om den i rnotorfoidonsförordningen

stadgade stränga påföljden för den, som framför automobil

i berusat tillstånd, nämligen ovillkorlig indragning av körkortet, borde

i sig innefatta ett tillräckligt återhållande moment i fråga om förares bruk

av alkoholhaltiga drycker. Erfarenheten torde emellertid giva vid handen,

att sa icke alltid är förhållandet. Särskilt må framhållas, att ifrågavarande

påföljd ej obligatoriskt inträder, om föraren varit i endast mindre grad påveikad

av starka drycker, varjämte är att märka, att för eu stor grupp av

motorfordonsförare, nämligen för dem, som bedriva automobilkörningen

huvudsakligen såsom nöje eller sport, en indragning av körkort icke har

samma betydelse som för yrkesmännen på området, för vilka denna påföljd

oftast medför ett avskärande av förvärvsmöjligheterna.

Det synes därför motiverat, att, såsom riksdagen och flertalet av de hörda

myndigheterna förordat, tillgripa ett generellt straffhot mot den, som vid

framförande av motorfordon är påverkad av alkoholhaltiga drycker. Stadgandena

böra därvid så avfattas, att straff kommer att drabba även i de

lindrigare fall av påverkan, som visserligen innebära fara för trafiksäkerheten,

men där ett obligatoriskt återkallande av körkortet icke lämpligen bör föreskrivas.

Beträffande ordvalet vid karaktäriserande av den grad av påverkan

av alkohol, som bör fordras för straffbarhet, så anser jag mig böra förorda

det av polismästaren i Stockholm föreslagna och redan nu i förordningen

angående försäljning av rusdrycker använda uttrycket »synbarligen berörd

av starka drycker», vilket, på samma gång det markerar eu skillnad från

strafflagens ordval i fråga om ansvar för fylleri, torde vara av den art, att

det icke kan föranleda till godtycke vid tillämpningen.

Straffet för ifrågavarande förseelse synes böra bestämmas till böter från

och med 25 till och med 1,000 kronor.

Ett straffbud av nu ifrågavarande generella slag torde lämpligen kunna

införas som ett nytt andra moment i § 41. I nuvarande andra stycket finnes

straffskärpning till fängelse i högst tre månader stadgad för det fall, att förare

vid i § 41 angivna förseelse, varmed hittills åsyftats framförande av motorfordon

med otillåten hastighet, adagalagt grov vårdslöshet eller varit berusad

eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

Om, som jag vill förorda, detta stadgande införes som tredje moment i paragrafen

och i samband därmed orden »eller varit berusad» utgå, skulle dylik

straffskärpning kunna drabba förare, som vid framförande av motorfordon är

synbarligen berörd av starka drycker, om han samtidigt ådagalagt vårdslöshet

eller likgiltighet på sätt nyss omnämnts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Att utöver det nu föreslagna stadgandet vidtaga en skärpning av bestämmelserna

rörande återkallelse av körkort finner jag icke erforderligt.

I anslutning till nu anförda synpunkter bär jag låtit inom kommunikationsdepartementet

utarbeta ett förslag till ändrad lydelse av § 41 i förordningen

den 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon.

Sedan departementschefen härefter uppläst berörda förslag, hemställer han,

att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens yttrande över detsamma.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockliolm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin (1)

  1. Olle Hoflund, Påföljd för trafiknykterhetsbrott. En återblick., JT 1992/93 nr 1 s. 1, på s. 4

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:303 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 41 i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon. a1 i texten
  2. 1LU 1925:34 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § il i förordningen den 15 juni 1923 om motorfordon dels ock s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1992/93 s. 1 Olle Hoflund, Påföljd för trafiknykterhetsbrott. En återblick. s. 4 i texten