Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk löneoch pensionsförbättring för reservstatspersonalen in. in

1925-02-20 · 32 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:127, Angående provisorisk löneoch pensionsförbättring för reservstatspersonalen in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

löunyl. Ma jas proposition nr 127.

1

Nr 127.

KunqL Maf.ts proposition till riksdagen angående provisorisk

löne- och pensionsförbättring för reservstatspersonalen

in. in.; given Stockholms slott den 20

februari 1925.

„ KungL ''af1aj:t Vl11 llärmecl> imder åberopande av bilagda utdrag av statsrad

spro tokolle t over försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt. 1

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

%

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maja Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under,

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss

Levinson.

statsråden

Möller,

Departementschefen, statsrådet Hansson, anför:

I statsverkspropositionen hava ordinarie anslagen till arméns reservstater

och mannens reservstat i avbidan på eu blivande proposition angående företräde

avlönings- och pensionsförmåner för reservstatspersonalen tillsSonor

UPPta8ltS med beraknnde belopp, respektive 760,000 kronor och 53,000

E/tei’ ??* "tredni“gen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få återupptaga

hithörande frågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 107 käft. (Nr 127.) 450 ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

organisation

av reservstaterna.

Annons

reservstater.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Arméns reservstater upprättades efter beslut vid 1914 års senare riksdag

(prop. nr 159, riksdagens skrivelse nr 1).

Reservstaten för officerare och underofficerare omfattar enligt senast fastställd

stat följande antal beställningar, nämligen:

2 beställningar för generalspersoner,

7 överstebeställningar, därav 2 av högre och o av lägre löneklass,

29 majorsbeställningar,

114 kompaniofficersbeställningar, därav 24 av högsta, 42 av mellersta och

48 av lägsta löneklass, samt

120 underofficersbeställningar, därav 55 av högre och 65 av lägre löneklass.

Dessutom finnas eu reservstat för fältläkarkåren och eu reservstat för

fältveterinärkåren, omfattande följande beställningar nämligen:

reservstaten för fältläkarkåren:

2 fältläkarbeställningar,

12 regementsläkarbeställningar och

6 bataljonsläkarbeställningar; samt

reservstaten för fältveterinärkåren:

1 fältveterinärbeställning,

4 regementsveterinärbeställningar och

2 bataljonsveterinärbeställningar.

Reservstaten för officerare och underofficerare ävensom reservstaten för

fältläkarkåren äro båda fullt uppsatta. Däremot har uppsättningen av reservstaten

för fältveterinärkåren ännu icke påbörjats.

För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:

för underofficerare 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår,

''för kompaniofficerare 10 tjänsteår såsom aktiv officer och 32 levnadsai,

för bataljonsläkare och bataljonsveterinärer 10 tjänsteår såsom militärläkare

respektive militärveterinär och 43 levnadsår,

för regementsläkare och regementsveterinärer 15 tjänsteår såsom militärläkare

respektive militärveterinär och 48 levnadsår samt

för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast högre

tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.

Å reservstat äger befordran icke rum i vidare mån, än att löjtnant kan

enligt vissa grunder befordras till kapten (ryttmästare) och sergeant till

fanjunkare (styckjunkare, förvaltare).

Personal å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig och då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande

av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred:

. generalmajor, överste och major i högst 45 dagar under varje tvåaisperiod

av tjänstetiden;

kompaniofficer efter fyllda 43 och ''underofficer efter fyllda 42 ar i högst

50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden;

kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43. år, underofficer intill

42 år samt läkare och veterinär efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under

loppet av värjo tvåårsperiod av tjänstetiden; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

;3

Knmjl. Maj it* proposition nr 127.

kompaniofficer intill fyllda 1)7 År samt, läkare och veterinär intill fyllda

48 år i högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden.

Personal å reservstat är skyldig att avgå från reservstat dels på grund av

otänkbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat och dels efter

uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal på aktiv stat

till avgång med fyllnadspension. Efter övergången till pensionsstat äro

vederbörande skyldiga att kvarstå i arméns reserver under samma tider, som

gälla för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension från

densamma.

Pieservstatspersonalen tillkommande avlönings- och pensionsförmåner

framgå av nedanstående sammanställning

o

BesUllningshayare

Generalsperson ..................................

Överste i högre löneklassen .....................

Överste i lägre löneklassen, fältläkare .......

Major, regementsläkare, fältveterinär.....

Kompaniofficer i högsta löneklassen (övergång

år), bataljonsläkare, regementsveterinär.. .. ...................

Kompaniofficer i mellersta löneklassen (övergång efter fvllda !

37 år* 1), bataljonsveterinär2).............................

Kompaniofficer i lägsta lönekiassen3 4)

Underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyiida 42 år) I

Underofficer i lägre löneklassen''1).....................''

efter fyllda 43 !

Lön

kronor

Pension

kronor

5,400

4,500

4,500

3,800

4.200

3,500

3,100

2,700

2,100

1,800

1,650

1.300

1.200

900

1.000

850

800

050

års ålder.

och ytterligare

, ” “ » » 300 » >, „ 48

) ” » » » 300 » „ „ 37

ett å 300 kronor vid uppnådd 43 års ålder.

) Åtnjuter ett avlöningstillägg; om 150 kronor vid uppnådd 42 års ålder.

Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och annan till-:

tiiliig avlöning tillkommer personal å reservstat enligt för personalen å aktiv stat

gällande föreskrifter; likaså utgår rese- och traktamentsersättning för resor till

och från tjänstgöringsort.

I avgift för egen pensionering erlägger personal å reservstat årligen 3 procent

av kassa- och lyllnadsponsionernas sammanlagda belopp

Anm. 3. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom delägare i arméns

unke- och pupillkassa med cien änkepensionsrätfc, den vid övergången till reservstat

innehar, och på de villkor, som reglementet för donna kassa stadgar;

och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till samma belopp, som närmast

före övergången.

Anm. 1.

Anm. 2.

Enligt nuvarande marinorganisation linnés eu för hela sjöförsvaret gemensam

reservstat, omfattande ett visst antal mellan flottan och kustartilleriet

fördelade beställningar.

Antalet för flottan avsedda beställningar skall enligt 1914 års riksdagsbeslut

utgöras av:

2 kommendörkaptensbeställningar, därav 1 av 1. graden och 1 av 2.

graden,

8 kaptens- eller löjtnantsbeställningar, därav 2 av högsta, 4 av mellersta och

2 av lägsta löneklass, samt

4 underofficersbeställningar, därav 2 av högre och 2 av lägre löneklass
-

Marinens

rcserTstat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 127,

Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke fullt genomförd. Å

reservstaten återstå nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjtnantsbestäUningar

och. 1 undörofficcrsbcställiiiiig.

För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:

för underofficerare att vara flaggunderofficer eller underofficer av 2. graden

samt innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår;

för kaptener och löjtnanter 10 tjäusteår som aktiv officer och 32 levnadsår;

samt o .. ''

för kommendörkaptener av 2. graden och kaptener vid övergång till närmast

högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen.

Liksom vid armén iiger befordran å reservstat icke rum i vidare mån, än

att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och underofficer

av 2. graden till flaggunderofficer.

Personal å flottans reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig eller då värnpliktiga

eljest inkallas till rikets försvar ävensom vid sådan övning, som

till utrönande av marinens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom

i fred: ,

kommendörkaptener, kaptener och löjtnanter i åldersgruppen 37—42 ar

samt underofficerare intill fyllda 42 år i högst 90 dagar under loppet av

varje tvåårsperiod av tjänstetiden,

kaptener och löjtnanter efter fyllda 43 år och underofficerare efter fyllda

42 år i högst 60 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden,

samt

kaptener och löjtnanter intill fyllda 37 år i högst 90 dagar under loppet

av likaledes varje treårsperiod av tjänstetiden.

Beträffande avgång från reservstat samt avlönings- och pensionsförmåner

gälla för flottans reservstatspersonal enahanda bestämmelser som vid armén.

Kommendörkapten av 1. graden vid flottans reservstat, vilken beställning

saknar motsvarighet vid armén, åtnjuter 3,500 kronor i lön och 3,200 kronor

För kustartilleriet skulle enligt 1914 års plan finnas följande antal beställningar,

nämligen

1 regementsofficers-(majors-)beställning,

7 kaptens- eller löjtnantsbeställningar samt

8 underofficersbeställningar, därav 4 av högre och 4 av lägre löneklass.

Vid reservstatens upprättande förutsattes, att jämväl överstelöjtnants
beställningar

framdeles komme att inrättas.

Den sålunda beslutade organisationen är ännu icke helt genomförd. A

reservstaten återstå nämligen att uppföra 2 kaptens- eller löjtnantsbeställningar

samt 2 underofficersbeställningar.

För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänsteduglighet:

för underofficerare att vara underofficerare av 1. eller 2. graden samt

innehava 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår;

för kaptener och löjtnanter 10 tjänsteår som aktiv officer och 32 levnadsår;

samt

s. 5 Kontrollera mot PDF

A''umjl. Maj ds proposition nr 127. 5

för majorer och kaptener vid övergång till närmast högre tjäll,stegrad å

reservstat lämplighet för den högre beställningen.

Liksom vid armén och flottan äger befordran å reservstat icke ruin i vidare

man, än att löjtnant enligt vissa grunder kan befordras till kapten och

underofficer av 2. graden till underofficer av 1. graden.

Med avseende a tjänstgöringsskyldighet, avgång från reservstat samt

avlönings- och pensionsförmåner gälla för kustartilleriets reservstatspersonal

enahanda bestämmelser som vid armén.

13a beslut vid 1914 ars senare riksdag fattades om de nuvarande reservstaternas

upprättande, blevo reservstatspersonalens löner och pensioner sätta

i visst förhållande till de för personalen å aktiv stat fastställda motsvarande

förmånerna.

Av den till samma riksdag i ämnet avlåtna propositionen nr 159 framgår,

att man vid avvägandet av nämnda förhållande utgått från att reservstatens

ändamål vore att anskaffa det för mobiliseringsbehovet erforderliga antalet

erfarna och tjänstevana, tillika tjänstedugliga officerare och underofficerare

föi en mindre kostnad än den, som vore förbunden med motsvarande ökning

av de aktiva officers- och underofficerskårerna. Med hänsyn härtill

borde reservstaten ordnas såsom eu verklig stat vid sidan av den aktiva

med vissa lämpligt avvägda lönebelopp, som dock icke bordo hava proportionell

pensions natur. Pensionerna vid avgång från reservstat borde vara

mindre än lönerna a densamma. Förutom det att avlöningsbeloppen så

ordnades, att desamma, inom en viss bestämd minimigräns av levnadsår

eller tjänsteår, uppmuntrade till tidig övergång till reservstat, borde för

kompaniofficerare och underofficerare ökning i avlöningen inträda efter viss

tids tjänst å reservstaten.

Med utgångspunkt från nämnda grunder blevo reservstatslönerna för

kompaniofficerare och underofficerare slutligen anpassade så, att de i allmänhet

lågo omkring 10 procent under lönen i närmast lägre beställning å

aktiv stat.

Beträffande åter de högre beställningarna utgick man från att det skulle

visa sig nödvändigt att fylla desamma genom att befordra officerare, som

därtill voro lämpade men måhända icke kunde befordras på aktiv stat. till

närmast högre tjänstegrad på reservstat. Med hänsyn härtill ansåg man

sig >id lönernas bestämmande böra följa den grunden, att lönen å reservstat

borde vara högre än pensionen å den lägre tjänstegraden å aktiv stat,

och att framför allt pensionen å reservstat icke komme att understiga nyssnämnda

pension.

Sedan genom beslut vid 1918 och 1919 års riksdagar försvarsväsendets

personal a aktiv stat tillerkänts dels tillfällig löneförbättring, räknat från och

med år 1918, dels ock pensionsförbättring, att utgå från 1919 års början,

framlade arméns och marinens avlöningssakkunniga i skrivelser den 30 maj

1919 ett förslag till löne- och pensionsförbättring jämväl för reservstats
-

Historik.

1914 års

senare riksdags

beslut.

1919 ars

förslag till

löne- och

pensionsförbättring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

personalen, varigenom avsågs att återställa clet ursprungliga förhållandet

mellan löner och pensioner för nämnda personal, å ena, samt den aktiva

personalen, å andra sidan. Över detta förslag inhämtades yttranden från

arméns och marinens vederbörande myndigheter, vilka samtliga tillstyrkte

detsamma.

Med hänsyn till den uppkomna frågan om eu genomgripande revision av

vårt försvarsväsende föranledde emellertid nämnda förslag icke någon framställning

till riksdagen. Då det ansågs kunna bliva erforderligt att utöka

icke blott reservstatspersonalens antal utan även dess ordinarie tjänstgöringsskyldighet,

syntes det nämligen vara av vikt att icke genom fastställandet

av viss löne- och pensionsförbättring för det dåvarande reservstatsbefälet föregripa,

vad som framdeles kunde komma att i sådant avseende stadgas. De

sakkunnigas förslag överlämnades i stället till försvarsrevisionen. Av samma

skid upptogs icke heller frågan om förbättring av reservstatspersonalens förmåner

i samband med genomförandet av den från och med 1922 gällande

löneregleringen för den aktiva personalen.

Försvars■ Försvarsrevisionen anförde i sitt den 15 mars 1920 avgivna betänkande,

revisionen. a|y revisionen visserligen funnit sig böra föreslå eu väsentlig utökning av

antalet officerare å reservstat, men däremot ansett, att den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten

borde i huvudsak bliva oförändrad, och att det vid sadant

förhållande kunde förefalla, som om någon anledning icke förefunnes att

frångå den år 1914 fastställda relationen mellan reservstatsbefälets och det

aktiva befälets löne- och pensionsförmåner. Då denna relation genom den

vidtagna löneregleringen för den aktiva personalen blivit ändrad till reservstatspersonalens

nackdel, kunde det därför ifrågasättas, huruvida icke ett

återställande av denna relation borde ske genom erforderlig omreglering av

reservstatspersonalens avlönings- och pensionsförmåner. Då emellertid revisionen

liölle före, att frågan om reservstatspersonalens avlöning och pensionering

borde i dess helhet göras till föremål för särskild utredning, hade revisionen

icke ansett sig böra framställa något förslag i förevarande hänseende, lievisionen

ansåge sig endast böra framhålla angelägenheten av, att en löne- och

pensionsreglering för reservstatspersonalen snarast möjligt komme till stånd.

Vikten härav vore så mycket större, som eu dylik reglering utgjorde en nödvändig

förutsättning för att det över huvud taget skulle bliva möjligt att

rekrytera den av revisionen föreslagna reservstaten. Revisionen förutsatte,

att vid ovannämnda utredning jämväl loges under övervägande, huruvida och

i vad mån eu lönereglering borde komma till stånd även för den nuvarande

reservstatspersonalen.

Proposition I propositionen nr 20 till 1924 års riksdag angående försvarsväsendets ordiri

SO till 1034 jiamla anfördes i förevarande fråga av föredragande departementschefen,, att

m-s riksdag. jian jjölle före, att en löne- och pensionsreglering för reservstatsperso
nalen

snarast möjligt borde komma till stånd. Därest ifrågavarande personal

skulle kunna vederbörligen rekryteras — vilket för krigsorganisationens upprätthållande

vore av största vikt — syntes det enligt departementschefens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Särskilda

utskottet vid

1924 ars

riksdan.

KKnifl. Afaj:ts projjosition ur 127. 7

mening vara nödvändigt att vid en sådan reglering ungefärligen återställa

den ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens

Inne- och pensionsförmåner. Billigheten syntes kräva, att nämnda

relation återställdes även för den nuvarande reservstatspersonalen.

Särskilda utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1924 års riksdag

förklarade sig dela den i propositionen nr 20 uttalade meningen, att en

löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen snarast möjligt borde

komma till stånd, samt att därvid den ursprungliga relationen mellan den

aktiva personalens och reservstatspersonalens löno- och pensionsförmåner

borde återställas och detta jämväl i fråga .om den nuvarande reservstatspersonalen.

Genom beslut den 10 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj:t försvarsväsendets Kuugl. Maj:ts

löneuämnd att inkomma med förslag till sådan provisorisk löne- och pensionsreglering

för arméns och marinens reservstatspersonal, att därigenom m}örsvarsdeu

ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens samt reservstats- väsendets

personalens löne- och pensionsförmåner ungefärligen återställdes och detta

jämväl i fråga om den nuvarande reservstatspersonalen.

Med skrivelse den 30 september 1924 har lönenämnden överlämnat ett

av nämnden utarbetat förslag till sådan reglering, varefter yttranden över

förslaget avgivits av arméförvaltningen den 21 oktober 1924, av marinförvaltningen

den 23 oktober 1924, av statskontoret den 28 november

av 1921 års pensionskommitté den 14 februari 1925.

Härjämte har svenska underofficersförbundet inkommit med en skrivelse

i ämnet.

Löncnämndens

först åt/

den 30 september

1924

1924 samt samt häröver

avgivna

yttranden.

Till belysande av lönenämndens förslag till förhöjning av löne- och pen- Löner och

sionsbeloppen för reservstatspersonalen torde till en början få hänvisas pensioner,

till följande ur förslaget hämtade tablå.

Löne
nämnden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ta proposition nr 127.

1

L öner

1

j

Pensioner

{

1

2

8

4

5

j

Beställning å reservstat

Nu-

varande

lön

Belopp vid

återställande

av det ur- sprungliga för- hållandet till

lönen för aktiv

personal i

samma grad

Lönc-

nämn-

dcns

förslag1)

Nu-

varande

pension

Belopp vid

återställande

av det ur- sprungliga för- hållandet till

pensionen för

aktiv personal

i samma grad

Lönc- !

nämn- dens 1

förslag2)]

Armén.

i Generalsperson ..............................

5.400

7,000

7,440

4,500

5,625

6,250 |

i Överste, högre löneklassen..............

4.500

5,732

6.360

3,800

5,250

5,300 !

» lägre » ...............

4,200

5,346

5,940

3,500

4,875

4,950

i Major.............................................

3,100

4,081

4.800

2,700

3.948

4,000 I

Kompaniofficer, högsta löneklassen

2,100

2,784

2,820

1,800

2.640

2,350 !

» , mellersta »

1.650

2.187

2,220

1,300

1,906

1,850 :

» , lägsta »

1,200

1,590

1,620

1,560

900

1.320

1,350

! Underofficer, högre »

1.000

1,560

850

1,912

1,300 i

» , lägre »

800

1,248

1,260

650

1,462

1,050 i

i Fältläkare ......................................

4.200

_

5.940

3,500

—

4,950 ;

Regementsläkare..............................

3,100

—

4,800

2,700

—

4,000

'' Bataljonsläkare ..............................

2,100

_

2,820

; 1,800

—

2,350 !

Marinen.

Kommendörkapten av 1. graden (över-

5.460

3,200

4.400

4,500 ''

stelöjtnant)................................

3,500

4,579

Kommendörkapten av 2. graden (major)

3,100

4,081

4.800

! 2,700

3,948

4,000 :

Kapten, högsta löneklassen............

2,100

2,784

2,820

1 1,800

2,640

2,350

» , mellersta » ............

1,650

2,187

2.220

i 1,300

1,906

1,850 :

! » , lägsta » ............

1,200

1,590

1 1.620

900

1,320

1,350

i Underofficer, högre » ............

1.000

1,560

i 1.560

| 850

1.912

1,300

i » . lägre » ............

800

1.248

1.260

650

1.462

1.050

*) Dyrtidstillugg förutsattes utgå enligt grunderna lur nyreglerade verk.

*) Dyrtidstillägg förutsattes utgå enligt grunderna för oreglerade verk.

Allmänna I sill motivering till berörda förslag bär lönenäinnden anfört i huvudsak

grunder. följande.

Det av arméns och marinens avlöningssakkunniga år 1919 avgivna förslaget

till lönereglering för reservstatspersonalen var grundat på bland annat

den från och med år 1918 till arméns och marinens personal utgående tillfälliga

löneförbättringen. Sistnämnda löneförbättring hade i sin ordning

haft till syfte att föra upp avlöningarna för den militära personalen till den

nivå, som ungefär motsvarade 1914 års prisläge. Den år 1921 antagna löneregleringen

för arméns och marinens personal å aktiv ståt hade däremot

till utgångspunkt tagit det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna

under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle under normala

förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Härvid hade man

utgått från att detta prisläge läge omkring 16 procent högre än prisnivån

år 1914. Med hänsyn till de grunder, på vilka den militära löneregleringen

sålunda vore byggd, utginge dyrtidstillägg till den personal, som åtnjöte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Maj;ts proposition nr 127.

militära, av] öuhigsregiemente, med de reducerade

avlöning enligt 1921 års

belopp, so in galide för vork och inrättningar 1 allmänhet med nyreglerade

avlöningsförhållanden. Före ikraftträdandet av 1921 års avlöningsieglemente

hade däremot den militära personalen åtnjutit dyrtidstillägg enligt de för

oreglerade ämbetsverk stadgade grunder. Ovannämnda år 1919 uhirbetade

förslag till lönereglering för reservstatspersonalen hade givetvis npindorts

under den förutsättningen att dyrtidstillägg fortfarande å reservstatslö^rna,

liksom a de ar 1918 för den militära personalen å aktiv stat bestämda lönerna,

skulle utgå enligt sistnämnda grunder.

Då eu lönereglering för reservstatspersonalen enligt de direktiv, som

givits lonenamnden, skulle anpassa sig efter de för den aktiva militära per

gällande lonostaterna, samt det hälst syntes böra undvikas, att dVrti

ds tillagg till olika grupper av militär personal utginge efter olika grunder

liade lonenamnden vid utarbetandet av förevarande förslag utgått därifrån''

att reservstatspersonalen efter löneregleringens genomförande skulle äga uppbara

dyrtidstillägg enligt samma normer som personal å aktiv stat. Detta

måste givetvis medföra att, därest den ursprungliga relationen mellan reservs

atspersonalens och den aktiva personalens löneförmåner ungefärligen skulle

aterstallas, reservstatspersonalens avlöningsförmåner bomme att ligga genomgående

högre. än enligt 1919 års förslag, medan däremot dvrtidstilliiggen

komme att minskas i motsvarande mån.

Beträffande pensionerna vore förhållandet det, att den aktiva personalen

vid krigsmakten ännu icke fått sina pensioner reglerade efter samma prisnivå

som lönerna, varför dyrtidstillägg å pensionerna fortfarande utginge

enligt oreducerade grunder. Till följd härav syntes även pensionsbeloppen

för reservstatspersonalen hora avvägas under förutsättning att dvrtidstillägg

dura. skulle beräknas enligt samma normer som å den aktiva personalens

pensioner. 1

I detta sammanhang syntes böra erinras därom, att man vid bestämmanx

oi7 i, P®nsionsiörbättring, som numera tillkomme personal å aktiv stat

utgått tran det antagandet, att vid en blivande definitiv pensionsreglering

pensionsbeloppen skulle komma att utmätas efter grunder i huvudsak lilT

ilande dem som gällde enligt 1907 års civila pensionslag. För att icke föregripa

en blivande löpe- och pensionsreglering hade emellertid vid bestämmandet

av pensionstilläggen eu viss jämkning ansetts vara av nöden, och

både denna jämkning åvägahragts på det sätt, att omkring 10 procent avdragits

a de pensionsbelopp, som. skulle hava erhållits med tillämpning av

den civila pensionslagens grunder. °

Då vid bestämmandet av de till reservstatspersonalen för närvarande utgående

lönerna och pensionerna hänsyn i viss mån tagits till de för personal

å aktiv stat fastställda pensionsbeloppen, samt liknande hänsyn framdeles

icke syntes kunna lämnas å sido, syntes det för närvarande, innan

tragan om den aktiva personalens pensionsreglering förts närmare sin lösnmg,

icke vara möjligt att uppgöra ett förslag till löne- och pensionsre<dering

tor reservstatspersonalen av slutgiltig beskaffenhet. Till följd härav

hade aven det uppdrag, lönenämnden erhållit, avsett förslag till eii proimotisk

Inne- och pensionsreglering för ifrågavarande personal.

I fråga om förhållandet mellan lönernas och pensionernas belopp både

det ursprunglig», av särskilda sakkunniga för reservstaterna uppgjorda förslaget

inneburit, att reservstatspensionerna i regel skulle uppgå till 80 procent

av de för respektive beställningar å reservstat föreslagna lönerna. Enligt

nu gällande stater utgjorde förhållandet mellan pensionernas och begynnelselönernas

b (dop]), i procent uttryckt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lönc- och

pensionsbeloppens

av

Vägande.

(() Kungl. Mai ds proposition nr 127.

» överste i högre löneklassen....................................

.» » ». lägre >> ....................................

..................... 84 v ,

» kompaniofficer i högsta löneklassen ...............

..................... 85

.................... 78

» ,

» ,

» underofficer » högre » ....................

» » » lägre » ....................

..................... 85

..................... 81

^ i

»

Någon fullt enlietlig regel både sålunda icke tillämpats vid bestämmandet

av det inbördes förhållandet mellan de nuvarande lönerna och pensionerna

för reservstatspersonalen.

I det förslag till löne- och pensionsförbättring för ifrågavarande personal,

vilket såsom ovan nämnts år 1919 framlades av arméns och marinens av - löningssakkunniga, vore de föreslagna lönerna och pensionerna avpassade

på sådant sätt, att pensionen utgjorde omkring 90 procent av lönen för varje

beställning å reservstat.

Med avseende å vad som anförts i fråga om de olika prislagen, etter

vilka lönerna och pensionerna för försvarsväsendets personal på aktiv

stat vore avvägda och till vilka hänsyn måste tagas jämväl vid bestammandet

av reservstatspersonalens löner och pensioner, måste uppenbarligen

— även om man skulle anse, att vid en definitiv reglering dessa löner och

pensioner borde uppgå till samma belopp för varje beställning vid det

förslag till provisorisk reglering, som lönenämnden hade att avgiv a, lönerna

bestämmas till belopp, som med åtminstone omkring 16 procent överstege

pensionsbeloppen för respektive beställningar. Da härtill komme, att reservstatspersonalen

hade att under sin tjänstetid erlägga eu årlig pensionsavgift

av 3 procent av det för vederbörande beställning bestämda pensionsbeloppet,

måste lönebeloppen ligga ytterligare 3 procent över pensionsbeloppen,

för att den effektiva lönen skulle vara likvärdig med pensionen.

På grund härav hade lönenämnden, i vars uppdrag det icke mginge att taga

ställning till frågan om lönernas och pensionernas inbördes förhållande vid

eu definitiv reglering, ansett sig böra uppgöra sitt förslag under den förutsättningen,

att lönerna för reservstatspersonalen komme att ligga åtminstone

19 procent högre än de pensionsbelopp, som komme att föreslås för respektive

beställningar. Pensionerna hade därvid avrundats till närmaste 50- eller

100-tal kronor och lönerna, på sätt i liknande fall numera plägade ske, till

närmast högre tal som, delat med 12, lämnade en månadslön å jämnt 5- eller

10-tal kronor. ,

Den löne- och pensionsförbättring, till vilken de militära avlomngssakkunniga

år 1919 avgivit förslag, hade avsett, att vissa belopp skulle utgå

såsom tillägg till de förutvarande lönerna och pensionerna. För vinnande

av större enkelhet vid tillämpningen hade däremot lönenämnden ansett sig

i stället höra föreslå, att respektive reservstatsförordningar i förevarande

delar omarbetades, så att i desamma de nya löne- och pensionsbeloppen

komme att direkt angivas. ... ,,

Att verkställa den i lönenämndens uppdrag anbefallda jämförelsen mellan

den aktiva personalens och reservstatspersonalens löpe- och pensionsförmåner

" hade beträffande kompani- och underofficersbeställningarna varit förenat med

vissa svårigheter med hänsyn till den nya militära löneregleringen som för

nämnda beställningar infört ett lönesystem med ett flertal löneklasser för

varje lönegrad. Lönenämnden både emellertid vid denna jämförelse ansett

opaginerad Kontrollera mot PDF

kanyl. Maj:ts proposition nr 127. ||

s''8'' Lura utgå, i flaga om kompauiofficerarna från kaptens och beträffande

mul er o fficerar i1 a från fanjunkares å aktiv stat nuvarande slutlön å billigaste

ort. Verkställda undersökningar både nämligen givit vid handen, att eu

kompaniofficer eller underofficer på aktiv stat, som uppnått den för inträde

i högsta löneklassen för kompaniofficerare, respektive högre löneklassen för

underofficerare a reservstat föreskrivna levnadsålder, i regel torde vid övergången

uppbära avlöning i högsta löneklassen för kapten, respektive fanjunkare.

Den nuvarande lönen för kompaniofficer i högsta löneklassen ä

reservstat, 2,100 kronor, utgjorde 40 procent av den sammanlagda avlöning,

som ar 1914 tillkom kapten av 1. klassen å annan ort än Stockholm eller

(töteborg, eller o,250 kronor. Lönen för underofficer i högre löneklassen å

reservstat, 1,000 kronor, utgjorde likaledes omkring 40 procent av fanjunkare

ä aktiv stat år 1914 tillkommande motsvarande avlöning, 2,483 kronor. För

att återställa^ den ursprungliga relationen mellan lönerna för personal å reser\

stat och a aktiv stat skulle alltså lönerna för kompaniofficerare i högsta

löneklassen och för underofficerare i högre löneklassen å reservstat hora

höjas till ungefär 40 procent av kaptens, respektive fanjunkares å aktiv stat

slutlöner å billigaste ort, 6,960 kronor, respektive 3,900 kronor, eller således

till 2,784 kronor för kompaniofficer och 1,560 kronor för underofficer. Beträffande

kompani- och underofficerare i de lägre lönekiasserna hade lönenämliden

icke funnit det möjligt att verkställa en motsvarande direkt jämförelse

med viss beställning å aktiv stat. Däremot syntes eu hållbar utgångspunkt

för en jämförelse här kunna erhållas på sådant sätt, att den nuvarande

inbördes proportionen mellan de olika lönekiasserna för kompaniofficerare

och underofficerare på reservstat bibeliölles och lönerna för de

lägre lönekiasserna avvägdes i förhållande till den avlöning, som kunde

bliva bestämd för kompaniofficerare i högsta löneklassen, respektive underofficerare

i högre löneklassen. Begynnelselönen skulle alltså motsvara, för

kompaniofficer i mellersta löneklassen och i lägsta löneklassen

av kompaniofficers i högsta löneklassen avlöning samt för underofficer i

lägre löneklassen j av underofficers i högre löneklassen avlöning. Emot

det. belopp, 2,784 kronor, vilket enligt vad ovan nämnts borde utgöra kompaniofficers

i högsta löneklassen avlöning vid återställande av den ursprungliga

proportionen till den aktiva personalens avlöning, skulle alltså svara,

för mellersta löneklassen 2,187 kronor och för lägsta löneklassen 1,590 kronor.

Enligt samma beräkningsgrund skulle begynnelselönen för underofficer i

lägre löneklassen böra höjas till 1,248 kronor, motsvarande -^u, av det för

1,000

underofficer i högre löneklassen uträknade beloppet, 1,560 kronor.

En jämförelse mellan de siffror, som funnes intagna i den av lönenämnden

upprättade tablån (se kol. 2 och 5), gå ve vid handen, att en höjning

av reservstatspersonalens löner och pensioner till de belopp, som funnes

dar angivna, skulle medföra, att pensionsbeloppen i vissa fall, nämligen beträffande

underofficerarna, skulle bliva högre än lönebeloppen och i andra

fall komrne att ligga, mycket nära under lönebeloppen för samma beställning.

Med hänsyn härtill och då särskilt kompaniofficerare och underofficerare

å aktiv stat vid sin övergång till reservstat i de bestå fall hade relativt

långt kvar till dess de uppnådde pensionsåldern, hade lönenäinnden funnit

sig böra i första hand söka återställa den ursprungliga proportionen mellan

reservstatspersonalens och den aktiva personalens löner samt därefter i överensstämmelse

med vad ovan anförts avpassa reservstatspensionerna i för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

hållande till lönerna på sådant sätt, att lönerna komme att ligga åtminstone

19 procent över pensionerna. De belopp, som därvid erhölles, utgjorde, avrundade

enligt förut angivna principer:

r

j

Lön

kronor.

Pension

kronor. j

För kompänioffice

r i högsta löneklassen ...............

........... 2,820

2,350 !

» »

» mellersta » ...............

............ 2,220

1,850

» »

» lägsta » ...............

. .. 1,020

1,350 ,

» underofficer

» högre » ...............

...... 1.560

1,300

» »

» lägre » ...............

............ 1.200

1.050

I sammanhang härmed syntes de till kompani- och underofficerare för

närvarande utgående avlöningstilläggen böra undergå motsvarande förhöjning,

förslagsvis från 300 kronor till 360 kronor, respektive från 150 kronor till

180 kronor. I enlighet med de principer, som numera tillämpades i fråga

om uppflyttning till högre löneklass för personal å aktiv stat, syntes nämnda

avlöningstillägg böra få tillträdas från och med ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, varunder beställningshavaren uppnått den för erhållande av

tillägget stadgade levnadsåldern.

Avlöningstilläggen inverkade för närvarande icke på pensionsbeloppen.

Med hänsyn till de lägre löneklassernas rekrytering skulle det säkerligen

vara fördelaktigt, om även avlöningstilläggen kunde få medräknas vid pensionsbeloppens

bestämmande, något som oek skulle överensstämma med de

principer, som tillämpats vid avvägande av pensionsbeloppen för personal a

aktiv stat. I frågans nuvarande läge hade emellertid löneuämnden icke

ansett sig kunna framställa något förslag i detta avseende.

I fråga om de högre beställningarna å reservstat måste vid bestämmandet

av lönernas och pensionernas belopp avseende fästas vid det förhållandet,

att de officerare å aktiv stat, som kunde komma i fråga vid besättandet av

nämnda högre beställningar, i regel uppnått den levnadsålder, att de antingen

redan vore berättigade att avgå med pension i lägre än innehavande

tjänstegrad eller ock snart bleve berättigade att avgå med sådan pension

eller med pension i innehavande beställning. Sålunda vore t. ex. eu överste,

som fyllt 56 år och alltså kunde få övergå till högre löneklassen för överste

å reservstat, redan berättigad att när som helst avgå från beställning å aktiv

stat med överstelöjtnants pension och en major på aktiv stat berättigad att

vid fyllda 50 år avgå med kaptens pension. För att en regementsofficer

eller generalsperson över huvud taget skulle kunna tänkas vara villig att

övergå till reservstat, måste därför med nödvändighet den pension, han efter

avgången från reservstaten kunde påräkna, vara minst lika stor som den

pension, han vid avgång från aktiv stat redan intjänat eller inom kort kunde

komma i åtnjutande av. Likaså måste lönen för vederbörande reservstatsbeställning

åtminstone icke vara mindre än pensionen för samma beställning.

Ovannämnda princip beträffande förhållandet mellan pensionerna för

personal å reservstat och å aktiv stat hade även tillämpats vid bestämmandet

av de nuvarande pensionerna för de högre reservstatsbeställningarna, med

undantag dock för pensionen för överste i lägre löneklassen, som med 100

kronor understege den år 1914 överstelöjtnant å aktiv stat tillkommande

pensionen.

Reservstatspensionerna syntes följaktligen icke böra understiga, för generalsperson

6,250 kronor, för överste i lägre löneklassen 4,950 kronor och för

major 3,990 kronor, vilket sistnämnda belopp avrundats till 4,000 kronor.

För överste i högre löneklassen syntes i förhållande härtill pensionen lämpligen

kunna sättas till 5,300 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A mii/l. J[tij:ts proposition nr 121.

I);i med avseende a vad förut anförts rörande förhållandet mellan lönerna

nedi pensionerna för personalen å reservstat de nominella lönerna måste

ligga åtminstone 19 procent högre än pensionerna, för att de behållna

lönerna ej skulle understiga pensionerna, följde härav, att lönerna för ifrågavarande

högre beställningar måste sättas något högre än de i kolumn 2 i

förut omförmälda tablå intagna siffrorna. Efter denna beräkningsgrund

skulle reservstatslönerna nämligen utgöra:

1

•

Kronor.

; Avjämnad

till kronor.

7,437 ! 7,440

(>,307 0,360

5,890 5,940 i

4,760 4.800

För generalsperson .................

» överste i högre löneklassen

>■ » » lägre »»

»» major..............................

Lönerna och pensionerna för de å reservstaten för fältläkarkåren upptagna

beställningarna vore för närvarande bestämda till samma belopp som

för vissa å reservstaten för officerare uppförda beställningar, nämligen för

fältläkare lika med överste i lägre löneklassen, för regementsläkare lika med

major och för bataljonsläkare lika med kompaniofficer i högsta löneklassen.

Ehuru vid 1921 års lönereglering lönerna för fältläkarkårens personal å aktiv

stat bestämts, enligt grunder, som ej obetydligt avveke från de i fråga om

den rent militära personalen tillämpade reglerna, hade lönenämnden icke

funnit anledning att i nu förevarande sammanhang föreslå någon ändring i

det nuvarande förhållandet mellan fältläkarpersonalens och den militära

personalens å reservstat avlönings- och pensionsbelopp. I anslutning härtill

syntes lönerna och pensionerna för personalen å reservstaten för fältskär

karen höra höjas till de belopp, som av lönenämnden föreslagits för ovannämnda

militära beställningar.

"V idkommande de å. marinens reservstat upptagna beställningar, som motsvarade

vissa beställningar å arméns reservstater, syntes såväl lönerna som

pensionerna böra utgå med samma belopp som av lönenämnden föreslagits

för berörda beställningar vid armén.

k ad beträffade den å marinens reservstat uppförda beställningen för

kommendörkapten av 1. graden, skulle för att återställa den ursprungliga

relationen mellan personal å reservstat och å aktiv stat lönen höjas till

4,579 kronor och pensionen till 4,400 kronor. Enligt de av lönenämnden,

i fråga om högre officerare vid arméns reservstater tillämpade grunder skulle

för nämnda beställning pensionen höjas till 4,700 kronor, motsvarande

kommendörkaptens av 2. graden pension, samt lönen i förhållande härtill

till 5,640 kronor, vilket skulle innebära en ökning av lönen med 2,140 kronor

och av pensionen med 1,500 kronor. Med hänsyn därtill, att pensionsåldern

för kommendörkapten av 1. och 2. graden å aktiv stat vore densamma, nämligen

55 år, uttalade arméns och marinens avlöningssakkunniga i sitt år 1919

avgivna förslag till löne- och pensionsförbättring för reservstatspersonalen,

att anledning icke syntes föreligga att för kommendörkapten av 1. graden

å reservstat föreslå större löne- eller pensionsförbättring än för kommendörkapten

av 2. graden. I likhet med nämnda sakkunniga ansåge lönenämnden,

att pensionsförbättringen för kommendörkapten av 1. graden å reservstat

borde kunna begränsas till samma belopp som för kommendörkapten av 2.

graden eller till 1,300 kronor. Pensionen för förstnämnda beställning skulle

då komma att utgöra 4,o00 kronor, medan lönen i förhållande därtill i enlighet

med de grundsatser, lönenämnden i övrigt tillämpat, borde bestämmas

till 5,460 kronor. Härigenom syntes lönen och pensionen för ifrågavarande

Kesorvstate»

för faltläkarkåren.

Marinens

reservstat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utbetalning av

lön och

pension.

Arméförvalt
niiigen.

14 Kanyl. .1 faj:ts proposition liv 127.

beställning bliva avvägda på ett sådant sätt, att de kom me att stå i ett

lämpligt förhållande till de löne- och pensionsbelopp, som föreslagits för å

etta sidan kommendörkapten av 2. graden (major) och å andra sidan överste

av lägre löneklassen å arméns reservstat.

I övrigt hänvisade lönenämnden till vad som anförts i fråga om arméns

reservstater, vilket i huvudsak ägde tillämplighet även beträffande marinens

reservstat.

Enligt nu gällande bestämmelser utbetalades lön och avlöningstillägg för

reservstatspersönal månatligen i förskott efter avlöningsmånadens ingång,

medan däremot dagavlöning utbetalades månadsvis efter månadens utgång

eller för kortare tjänstgöring vid dess slut. 1921 års militära avlöningsreglemente

föreskreve åter i överensstämmelse med övriga efter nyare principer

uppgjorda dylika reglementen, att hela avlöningen skulle utbetalas månadsvis

i efterskott. Då en övergång till ett system med lönens utbetalande i efterskott

för den nuvarande reservstatspersonalen knappast syntes kunna ske

utan vidtagande av särskilda, med stora kostnader för statsverket förenade

övergångsanord ningar, i likhet med vad som skedde vid det nuvarande avlöningssystemets

införande för den militära personalen på aktiv stat, hade

lönenämnden icke ansett sig böra för denna personal föreslå införandet av

en sådan anordning. Däremot syntes hinder icke möta att för den personal,

som hädanefter överginge till reservstat och således vid övergången uppbure

sin avlöning å aktiv stat i efterskott, föreskriva, att även reservstatslönen

skulle utbetalas i efterskott.

Jämväl bestämmelserna om tiden för till- och frånträdande av lön, avlöningstillägg

och pension syntes för den personal, som framdeles överginge

till reservstat, böra omarbetas i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter

för personal på aktiv stat.

Enligt kungörelsen den 10 mars 1922 med bestämmelser om utbetalande

månadsvis av vissa pensioner skedde redan nu utbetalningen av reservstatspensionerna

månadsvis i efterskott utan hinder av däremot stridande bestämmelser

i reservstatsförordningen. Då en ändring av sistnämnda förordning

i alla fall nu skulle äga rum, syntes det vara lämpligt, att samtidigt

bringa föreskrifterna om pensionernas utbetalning''i överensstämmelse med

stadgandena i ovannämnda kungörelse.

Arméförvaltningen liar i sitt yttrande över lönenämndens förslag i förevarande

avseende anfört, bland annat, följande.

Vid den av arméförvaltningen företagna granskningen av lönenämndens

förslag hade arméförvaltningen icke kunnat undgå att finna, att till grund

för detsamma lagts principer, som måste anses vara i hög grad invecklade.

Detta gällde framför allt lönenämndens förslag, att dyrtidstilläggen å löner

och pensioner skulle efter regleringen utgå enligt olika grunder. Det ville

synas arméförvaltningen riktigare, att, då löner åt reservstatspersönal,

respektive pensioner åt från reservstaten avgången personal utbetalades uteslutande

av arméns myndigheter, dyrtidstilläggen å såväl löner som pensioner

borde få utgå efter de grunder, som gällde för reglerade verk och

vilka grunder arméns myndigheter numera — om man undantoge reservstatspersonalen

— i övrigt så gott som undantagslöst hade att följa vid dyrtidstilliiggens

beräknande. Eu tillämpning av lönenämndens förslag skulle möjligen

kunna anses motiverad, om pensionerna åt avgången reservstatspersonal

utbetalades av arméns pensionskassa. Denna myndighet hade nämligen

att å pensionerna åt de från aktiv stat avgångna ordinarie beställningshavarna

vid armén utbetala dyrtidstillägg efter oreducerade grunder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

If>

Kmuji, Muj:ts proportion nr 127.

Eu

därigenom, att, ehuru lönerna av lönen;hunden satts omkring 15) procent

högre i in pensionerna, sammanlagda inkomsten av lön och reducerat dyrtidstillägg

för eu boställningshavare i tjänst i vissa fall kunde komma att understiga

den sammanlagda inkomst av pension och oreducerat dyrtidstillägg,

som tillkomma den, vilken med pension avgått från beställning i motsvarande

grad. Detta resultat betingades — förutom av nyssberörda ringa skillnad

mellan löner och pensioner — av gällande bestämmelser för bestämmande

av tilläggsuuderlag vid beräkning av dyrtidstillägg å pensioner, som understege

150 kronor för månad.

V erkställda uträkningar ådagalado sålunda, att inkomsten för en till reservstaten

hörande underofficer i högre löneldassen skulle, med tillämpning av

det för 1924 års tredje kvartal gällande grundtal för dyrtidstilläggets beräknande,

enligt förslaget komma att med 7 kronor 58 öre för månad understiga

den inkomst, han efter- avskeds tagandet skulle äga uppbära. Motsvarande

förhållande skulle jämväl uppstå vid eu jämförelse mellan, å ena sidan,

avlöningsförmånerna för eu underofficer i lägre löneldassen, som ej intjänat

något avlöningstillägg, respektive för eu kompaniofficer i lägsta löneldassen

och, å andra sidan, pensionsförmånerna för från motsvarande löneklasser avgången

underofficer, respektive kompaniofficer.

På de av arméförvaltningen nu framhållna skäl ansåge arméförvaltningen

sig höra förorda eu omarbetning av lönenämndens förslag, i syfte att icke

blott lönerna utan jämväl pensionerna för reservstatspersonalen avpassades

så, att dyrtidstilläggen därå kunde utgå efter de för de s. k. nyreglerade

verken gällande grunder. För denna sin hemställan ansåge arméförvaltningen

sig äga stöd i vissa uttalanden, som avgivits vid behandlingen hos

Kungl. Maj:t, respektive riksdagen av uppkomna frågor om åtgärder för förbättrande

av vissa enligt äldre grunder utgående pensioner och enligt vilka

uttalanden det ansetts önskvärt, att, då åtgärder vidtoges för ändring av

sådana pensioner, ändringen skedde, under iakttagande att dyrtidstilläggen å

pensionerna utginge efter de reducerade grunder, som numera i största omfattning

tillämpades å olika löner.

I olikhet med lönenämnden ansåge arméförvaltningen icke lämpligt förutsätta,

att vid eu mera definitiv lösning av frågan om reservstatspersonalens

löner och pensioner dessa komme att fastställas till samma belopp för varje

beställning. På sätt som gällde för personal på aktiv stat och enligt vad

för närvarande vore fallet även för reservstatspersonalen, funne arméförvaltningen

tvärtom det vara rimligare, att den personal, som i icke obetydlig

omfattning vore tjänstgöringsskyldig i fred, därför finge åtnjuta eu lön, som

överstege den pension, vilken utginge efter avsked och inträde i reserven

med endast till krig begränsad tjänstgöringsskyldighet. Med denna av arméförvaltningen

omfattade ståndpunkt och då det måste tagas för givet, att den

definitiva reglering av pensionerna för arméns från aktiv stat avgående personal,

som vore avsedd att ersätta den tillfälliga lösningen av pensionsfrågan

för denna personal enligt kungörelsen den 15 juni 1922, komme

att medföra icke oväsentligt högre pensionsbelopp, än som utginge enligt

nyssnämnda kungörelse, ville arméförvaltningen, som funnit de av lönenämnden

föreslagna nya lönebeloppen vara i stort sett skäliga och lämpligt avvägda,

ifrågasätta om icke — i samband med meddelandet av den av arméförvaltningen

föreslagna föreskrift, att dyrtidstilläggen å pensionerna skulle

utgå enligt de för nyreglerade verk stadgade reducerade grunder — pensionsbeloppen

lämpligen borde bestämmas till omkring 90 procent av de utav lönenämnden

föreslagna löner och alltså efter vissa avjämningar utgöra;

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs proposition nr 127.

Marmförvalt
ningen.

Statskontoret.

1921 urs

pensionskommitté.

16

för generalmajor ............................................................................. 0,650 kronor,

» överste i högre löneklassen...................................................... 5,700 » ,

» » » lägre » ...................................................... 5,300 » ,

» major ...................................................................................... 4,300 » ,

» kompaniofficer i högsta löneklassen...................................... 2,500 » ,

» » » mellersta löneklassen................................... 2,000 »

» » » lägsta löneklassen ....................................... 1,450 » ,

» underofficer i högre löneklassen ............................................. 1,400 » ,

» » » lägre » ............................................. 1,100 » ,

» fältläkare .................................................................................. 5,300 » ,

» regementsläkare ....................................................................... 4,300 > ,

» bataljonsläkare........................................................... 2,500 »

Arméförvaltningen hade låtit verkställa vissa beräkningar, huru vid tilllämpningen

av arméförvaltningens ändringsförslag den sammanlagda inkomsten

för den pensionsavgångna reservstatspersonalen skulle ställa sig i förhållande

till motsvarande inkomst enligt lönenämndens förslag. Besultatet därav

visade, att någon inkomstminskning skulle uppkomma enligt arméförvaltningens

förslag. Olägenheten av denna minskning, som endast för dem, vilka

avgått från de högre beställningarna, innefattade några mera avsevärda belopp,

syntes emellertid bliva av ringa betydelse, då pensionärerna i allt fall

måste anses jämförelsevis väl tillgodosedda,

Marinförvaltningen har icke haft något att erinra mot lönenämndens förslag

i denna del.

Under erinran, att frågan om militär pensionslag vore under utredning,

har statskontoret framhållit berörda frågas sammanhang med här föreliggande

spörsmål. Under förutsättning, att den aktiva personalens pensionsfråga

icke skulle komma att föreläggas innevarande års riksdag, syntes det ämbetsverket,

att billigheten talade för att löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen

icke längre uppskötes, och hade statskontoret för sådan händelse

icke något att erinra mot de principer, på vilka lönenämndens provisoriska

förslag vore byggt.

Pensionskommittén har i sitt yttrande över lönenämndens förslag anfört i

huvudsak följande.

Kommittén hade icke granskat vare sig i vad mån den ursprungliga

relationen mellan den aktiva personalens och reservstatspersonalens löneoch

pensionsförmåner blivit genom lönenämndens förslag återställd eller

om de föreslagna lönerna, respektive pensionsbeloppen vore sinsemellan

lämpligt avvägda, utan hade kommittén inskränkt sig till eu undersökning,

huruvida några ändringar i lönenämndens förslag — under bibehållande i

övrigt av de till grund för förslaget av lönenämnden angivna synpunkter —

kunde betingas av det förslag till förbättrade pensioner för f. d. befattningshavare,

som kommittén samtidigt avgivit, eller av det förslag till militär

tjänstepensionslag, som kommittén hade för avsikt att i närmaste framtiden

överlämna.

Beträffande det nämnda förslaget till förbättrade pensioner för f. d. befattningshavare

hade kommittén för att möjliggöra, att enhetliga grunder för

dvrtidstilläggets beräknande skulle kunna tillämpas på alla pensioner, före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majds proposition nr 127

slagit, att de pensioner, för vilka dyrtidstilliigget för närvarande beräknades

enligt gynnsammare grunder, skulle erhålla så stor förhöjning (förhöjning I),

som erfordrades för att den nybildade pensionen jämte dyrtidstillägg på

denna, beräknat enligt för nyreglerade pensioner gällande grunder, skulle

uppgå till samma belopp, som de förmåner av motsvarande art, pensionären

nu åtujöte. Vidare hade kommittén föreslagit, att pensionerade f. d. befattningshavare,

vilkas pensioner ej vore avpassade enligt nyreglerade pensionsunderlag,

skulle erhålla en ytterligare förhöjning (förhöjning II), motsvarande

två tredjedelar av skillnaden mellan summan av pénsionen ocli förhöjning I,

å ena sidan, samt, å andra sidan, det belopp, som skulle hava tillkommit

pensionären, om hans pension avpassats enligt nyreglerat pensionsunderlag.

I de fall, där nyreglerat pensionsunderlag för viss befattning ej förelåge,

hade kommittén föreslagit särskilt underlag för att tjäna till grund vid beräkningen

av förhöjning II.

Med anledning av att lönenämnden i sitt förslag förutsatt, att dyrtidstillägg

skulle beräknas å lönerna enligt för nyreglerade verk gällande grunder

och å pensionerna enligt de för f. d. befattningshavare med oreglerade

pensioner fastställda grunderna, ville pensionskommittén framhålla, att sistnämnda

dyrtidstilläggsgrunder komme att helt och hållet bortfalla, därest

kommitténs berörda förslag till omreglering av de till f. d. befattningshavare

utgående pensionerna bleve genomfört. I anledning härav hade kommittén

undersökt, vilka förändringar i lönenämndens förslag, som erfordrades för

att jämväl å reservstatspensionerna skulle kunna beräknas dyrtidstillägg

enligt för reglerade pensioner gällande grunder.

Under iakttagande av ovan angivna synpunkter hade pensionskommittén

verkställt en omräkning av de utav lönenämnden föreslagna löne- och pensionsbeloppen.

Vid denna omräkning hade pensionskommittén tillika tilllämpat

den principen, att för samma befattning lönen ej finge utgöra mindre

belopp än summan av pensionen och pensionsavgiften, vilket ifråga om ett

par högre befattningar föranlett en mindre jämkning uppåt i lönebeloppen.

De av kommittén sålunda erhållna lönn- och pensionsbeloppen framginge

av följande sammanställning.

Arméns reservstater

Lön

kronor.

Pension

kronor.

Pensions-

avgift

kronor.

Generalsperson ...............................................................

7,224

7,008

216

Överste i högre löneklassen.............................................

6,312

6,120

192

» » lägre » ............................................

5,892

5,712

180

Major ............................................................................

4,704

4,512

144

Kompaniofficer i högsta löneklassen.................................

2,820

2,688

84

» » mellersta » .................................

2,220

2,124

60

» » lägsta » .................................

1,620

1,488

48

Underofficer » högre » .................................

1,560

1,416

48

» » lägre » ...............................

1,260

1.128

36

Fältläkare ...............................................................

5,892

5.712

180

Regementsläkare ............................................................

4,704

4.512

144 |

Bataljonsläkare...............................................................

2,820

2,688

84

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 107 käft. (Nr 127.) iso 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Avlöning

under tjänstgöring.

Löne
nämnden.

Marinens reservstat.

Lön

kronor.

Pension

kronor.

Pensions- avgift

kronor, j

5,196

5,004

156 j

4,704

4,512

144

2,820

2,688

84

2,220

2,124

60

1,620

1,488

48 t

1,560

1,416

48 |

1.260

1.128

36 |

Kommendörkapten av 1. graden (överstelöjtnant)

» » 2. » (major)..............

Kompaniofficer i högsta löneklassen...................

>i » mellersta • »

» » lägsta »

Underofficer » högre »

» » lägre »

Pensionskommittén hade emellertid även ansett sig böra ifrågasätta, om

ej, då av lönenämndens betänkande framginge, att reservstatslönen^ kunde

anses huvudsakligen hava karaktär av pension, dyrtidstillägget även pa lönen

borde beräknas enligt de för f. d. beställningshavare gällande grunderna, och

om ej pensionsavgiften, vilken ej inginge till någon pensionsfond utan återginge

till reservstatsanslaget, kunde bortfalla och lönen minskas med samma

belopp. I sådant fall skulle löne- och pensionsbeloppen för beställningshavare

och f. d. beställningshavare bliva lika och överensstämmande med

de av kommittén uträknade pensionsbeloppen.

Kommittén har vidare anfört, att de för generalspersoner och regementsofficerare

av kommittén uträknade löne- och pensionsbeloppen vore något

lägre än som skulle blivit fallet, därest vid deras beräknande hänsyn i stället

tagits till de pensionsbelopp, som kommittén torde komma att upptaga i

sitt förslag till militär tjänstepensionslag. Enär det emellertid vore ovisst,

när en ny lagstiftning rörande det militära pensionsväsendet för personal

på aktiv stat bleve slutligen fastställd, hade kommittén ej ansett sig i detta

hänseende böra ansluta det nu föreliggande förslaget rörande reservstatspersonalens

löne- och pensionsförmåner till förslaget till militär tjänstepensionslag;

helst som det föreliggande förslaget allenast avsåge en provisorisk

reglering. *

Beträffande reservstatspersonalens avlöning under tjänstgöring har lönenämnden

anfört följande.

Under tjänstgöring ägde personal å reservstat uppbära dagavlöning enligt

de föreskrifter, som år 1914 gällde för personal i motsvarande tjänstegrad

å aktiv stat. 1919 års förslag innebar ej någon ändring i detta förhållande.

Det numera för den militära personalen å aktiv stat införda lönesystemet

hade emellertid avskaffat avlöningsformen dagavlöning, varför riksdagen i

skrivelse den 16 juni 1921 (nr 351) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning

angående lönereglering för arméns och mariuens personal medgivit, att

till beställningshavare, vilken tillhörde arméns eller marinens reservstat,

Unge tillsvidare utgå de vederbörande författningsenligt tillförsäkrade avlöningsförmåner,

med iakttagande därvid, att i avseende å beloppet av nämnda

avlöning skulle så anses, som om bestämmelserna i de för år 1921 gällande

stater fortfarande ägt giltighet.

Det syntes lönenämnden kunna ifrågasättas, huruvida de nuvarande reglerna

beträffande reservstatspersonalens avlöning under tjänstgöring vore

fullt lämpliga och rättvisa. Den ersättning, som därunder utginge, syntes

nämligen i regel icke vara tillräcklig för bestridande av under tjänstgöringen

förekommande nödvändiga utgifter för de beställningshavare, som vore bo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. ]()

tillfkn ''t! tjänstgöringsorten. Den personal, för vilken sistnämnda ort

extra nWt.‘>8ta?sor*!. Bynt^. behöva vidkännas endast obetydliga

vote attS.etr. tjttnstBonngen- lteservstatslönen, vilken huvudsakligen

voie att betrakta såsom en beredskapsavlomng, syntes emellertid på samma

Tv''.inS k"nna anses innefatta skalig ersättning för den relativt obetydliga

tjänstgöring, reservstatspersonalen hade att i fredstid fullgöra. På grund

liarav syntes det onenamnden rationellast, att under tjänstgöring ersättning

tover reservstatslonen utgmge endast i de fall, då tjänstgöringen ägde rum

medföra ^rskdd''''"T-f 30stadsort. och alltså kunde förutsättas för honom

medföra, särskilda utgifter. Härvid syntes närmast böra ifrågakomma att

ers,att,'' .ngen utgmge i form av tjänstgöringstraktamente enligt vanliga grunder

SLÄrÄfS Sk^°Ver.enSfämma med vad lönenämndeS fritt ut
fötesllci?

beträffa* lberi1923 angaen;le overgången till ny försvarsorganisation

inre slagi t beträffande den personal, som skulle överföras på övergångsstat

Lonenamnden ansåge sig fördenskull böra föreslå, att dagavlönfng under

ÄTngi1Cke Vf T; matt° utgä tlU reservstatspersonalen samt att i

staUet tjanstgoringstraktamente måtte få åtnjutas enligt de för personal å

aktiv stat gaUande bestämmelser för tjänstgöring utom bostadsorfen.

Med hänsyn till den forbattrade loneställning, som lönenämnden i allmöte

löiltfma f" reservs^atsPei''sonalen, syntes något hinder icke höra

personalen ** ^ ifrågavarande bestämmelse gälla även för den nuvarande

.... ®kul.!e.den. sålunda föreslagna ändrade bestämmelsen rörande avlöning under

janstgoring icke anses hora nu införas, syntes det emellertid, i betraktande

fl c}.® 1°.,1,ka grunder, efter vilka dyrtidstillägg vore avsedda att utgå efter

komltetbaattmö-enS {fnomfffande> Jämfört med vad nu vore fallet, vara ofrånkomligt

att höja, beloppet av den dagavlöning, som utginge under tjänst
gonng,

med åtminstone omkring 16 procent. Dagavlöningsbeloppen för de

öre akfmlr“V»^öra: ’ ^ tU1 nSrmas‘ «*» 10 “

för generalsperson.......................................... kronor g. 20

» överste ............................... N> 7._

;> “a3°r......••-•x..........» 5: SO

» kompaniofficer, kapten ........................... >, 4-70

» , löjtnant........................... » 3: 50

» underofficer, fanjunkare ........................ » 9- on

» . sergeant.............................. » 2: 40

Armeforvaltnmgen har funnit sig icke kunna tillstyrka lönenämndens förslag

i denna del och har i sådant avseende anfört, bland annat, följande.

Enligt nu gällande föreskrifter åtnjöte personal på reservstat vid armén

- orutom den såsom ersättning för själva anställningen i respekt be

a ning fastställa lonen — för den tjänstgöring i fred, som författningsenligt

skulle av personalen fullgöras, dels dagavlöning under hela tjänstg

ingen med belopp, som motsvarade den dagavlönin^ som enligt de till

S\t«v It1 di,Ät f‘ör “? 8,1 *•

pa .aktiv stat, dels ock dagtraktamente och annan tillfällig avlöning enligt

de föreskrifter som gällde för personal å aktiv stat av den mot vederböra^

des tjanstegrad (tjansteklass) å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass)

Härjämte atnjote _reservstatspersonal enligt vissa grander rese- S trakta

in e n t s ers a 11 n ilig vid resa från, respektive till hemvistet i kyrkobokförings

orten for inställelse till, respektive återfärd från tjänstgöring 6

Armé förvaltningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

I dessa föreskrifter föresloge lönenämnden sådan ändring, att dagavlöning

under tjänstgöring icke vidare skulle utgå. Beträffande övriga ovannämnda

förmåner föresloge nämnden, att »personal å reservstat under tjänstgöring

skulle äga åtnjuta tjänstgöringstraktamente och övriga särskilda förmåner

enligt de föreskrifter, som gällde för personal å aktiv stat av den mot vederbörandes

tjänstegrad (tjänsteklass) å reservstat svarande tjänstegrad (tjänsteklass)»,

med iakttagande därvid, att »tjänstgöring utom hemvistet i kyrkobokföringsorten

ansåges likställd med tjänstgöring ntom förläggningsorten».

Arméförvaltningen ansåge emellertid skäligt, att en särskild avlöningsförmån

av samma natur, som den nuvarande dagavlöningen, fortfarande utginge

till all reservstatspersonal under den tid, densamma fullgjorde sin författningsenligt

föreskrivna tjänstgöring. Den nuvarande förmånen måste nämligen

anses hava blivit personalen tillerkänd, icke såsom en gottgörelse för

ökade levnadskostnader under tjänstgöringstid, utan såsom en ersättning för

förlust av inkomst från annan statstjänst, respektive enskild tjänst, som

vederbörande under inkallelsetiden måste vidkännas. Dagavlöningen avsåge

alltså i förevarande fall att tjäna samma syfte som det enligt särskilda bestämmelser

medgivna dagarvode, vilket vid inkallelse till tjänstgöring vid

armén tillkomme bataljonsläkare och fältläkarstipendiater vid fältläkarkåren

ävensom läkare och veterinärer i reserven och avsåge att för dem utgöra en

ersättning för under inkallelsen förlorad inkomst av enskild praktik. Att

ersätta den för all reservstatspersonal lika förmånen av dagavlöning med

tjänstgöringstraktamente för den personal, som vore boende utom den ort,

dit den inkallades för tjänstgöring, syntes desto mindre påkallat, som reservstatspersonalen,

med undantag allenast av det fatal beställningshavare, som

vore generalmajorer, överstar eller läkare, tillhörde visst truppförband och

såsom regel tjänstgjorde vid detsamma. För statsverket vore det givetvis

fördelaktigast, om beställningskavarna vore boende å respektive truppförbands

förläggningsorter. Då det emellertid för reservstatens rekrytering befunnits

nödvändigt att i de enskilda beställningshavarnas intresse medgiva

dem att fritt välja bostadsort, syntes den, som tillföljd av att lian bodde å

annan plats än å truppförbandets förläggningsort, under tjänstgöring därstädes

finge någon större ökning i sina levnadskostnader än den, som bodde

på förläggningsorten, icke äga något rimligt anspråk på att därför få någon

särskild ersättning. Härtill kornme, att statens utgifter för en viss tjänstgöring

icke borde göras beroende av vilken plats den enskilde beställningshavaren

av personliga skäl eller för egna intressen valde till bostadsort.

Endast så tillvida syntes någon särskild gottgörelse i förevarande avseende

böra utgå, att, såsom redan vore medgivet, vid inställelse till, respektive

återfärd från tjänstgöring rese- och traktamentsersättning från, respektive till

hemvistet i kyrkobokföringsorten finge åtnjutas.

Under åberopande av vad sålunda anförts ävensom av vissa med lönenämndens

förslag förenade avlöningstekniska olägenheter hemställde arméförvaltningen,

att all reservstatspersonal, oberoende av om den tjänstgjorde

å egen bostadsort eller utom densamma, skulle vid löneregleringen bibehållas

vid°en förmån, motsvarande den nu utgående dagavlöningen. Då sådan förmån

icke längre förekomme för personal på aktiv stat, borde densamma i

vederbörlig författning erhålla den ändrade benämningen »dagarvode». I

fråga om förmånens belopp saknade arméförvaltningen i_ frågans nuvarande

läge anledning att ifrågasätta någon ändring i de beräkningar, lönenämnden

följt, då nämnden alternativt yttrat sig om dagavlöningens storlek, därest

den komme att bibehållas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majits proposition nr 127. 21

Marinförvaltningen har beträffande frågan om reser vstatspersonalens förmåner

vid tjänstgöring anfört.

Enligt lönenämndens förslag skulle den, som hade att fullgöra sin tjänstgöring

å egen bostadsort, under tjänstgöringen icke komma i åtnjutande av

okad ersättning. Då fullgörandet av tjänstgöringsskyldigheten alltså icke i

och för sig bleve förenat med ekonomiskt vederlag i någon form, skulle

denna plikt lätt kunna komma att te sig motbjudande, vilket ju alls icke

vore önskvärt. Marinförvaltningen anslöte sig därför till alternativet att

bibehålla avlöningsformen dagavlöning med de av nämnden angivna beloppen.

En annan sak vore, att beställningskavarens särskilda utgifter, när han fullgjorde

tjänstgöring utom hemvistet i kyrkobokföringsorten, rättvisligen borde

ersättas honom. Marinförvaltningen hade intet att erinra mot lönenämndens

förslag i denna del, enligt vilket beställningshavaren komme att i innehavande

grad tillerkännas tjänstgöringstraktamente enligt de föreskrifter, som gällde

personal å aktiv stat, men ansåge på grund av vad som anförts, att detta

traktamente borde utgå utöver dagavlöningen.

Statskontoret har biträtt arméförvaltningens uppfattning i förevarande

fråga.

Lönenämnden har anfört, att den föreslagna provisoriska löne- och pensionsregleringen

syntes böra träda i kraft vid ingången av nästa budgetår,

efter det beslut i ämnet av riksdagen fattats, och syntes böra gälla tillsvidare.

Pensionsförliöjningen syntes enligt lönenämndens mening icke böra utgå

till annan personal än den, som före avgången från reservstaten kommit i

åtnjutande av den föreslagna förhöjda reservstatsavlöningen. I likhet med

vad som gällde i fråga om den år 1919 beslutade pensionsförbättringen för

personal a aktiv stat syntes emellertid de pensionsbelopp, som kunde bliva

beslutade, böra till de beställningshavare, vilka en gång kommit i åtnjutande

därav, utgå oförändrade, så länge de vore berättigade att uppbära reservstatspension.

Arméförvaltningen har i detta avseende anfört följande.

Enligt lönenämndens förslag skulle personal, som före den 1 juli 1925

tillträtt reservstatspension, fortfarande uppbära sådan pension med belopp,

som utginge enligt nu gällande bestämmelser. De före nämnda dag pensionerade

beställningshavarna komme alltså enligt förslaget att intaga samma

ställning som andra militära eller civila befattningshavare, vilka efter uppnådd

pensionsålder nödgats taga avsked kort före genomförandet av en pensionsreglering,

vilken för senare avgående befattningshavare medfört förmånligare

pensionsvillkor. Dylika pensionsregleringar hade nämligen hittills

i allmänhet icke ansetts kunna föranleda motsvarande förbättringar i pensionsförmånerna

för äldre pensionärer. Ehuru förslaget alltså i denna del

anslöte sig till de. principer, som i liknande fall plägat tillämpas, ansåge

armeförvaltningen sig böra framhålla, att, da beställningshavare å reservstat,

i olikhet mot den aktiva personalen, icke kommit i åtnjutande av någon löneoch

pensionsförbättring, sedan beloppen av dem tillkommande löner och

pensioner bestämdes år 1914, de på grund av sedan dess inträdd stegring i

de allmänna levnadskostnaderna blivit försatta i ett synnerligen ogynnsamt

Marinförvattning

eu.

Statskontoret.

Giltighet och

omfattning.

Löne
nämnden.

ArméfÖr
valtningen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Svenska

underofficer

förbundet.

1921 års

pensions
kommitté.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 127,

läge i avlönings- och pensionshänseende, varför billighet och rättvisa syntes

kräva, att åtgärder vidtoges i syfte att bereda jämväl äldre pensionärer någon

förbättring i pensionsvillkoren. Arméförvaltningen ville i detta sammanhang

erinra om, att frågan härom berörts redan uti ett av ämbetsverkets civila

departement till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande den 22 februari 1922 över 1921

års pensionskommittés förslag rörande tillfällig pensionsförsäkring för f. d.

beställningshavare vid armén och marinen. I nämnda utlåtande hade departementet

ifrågasatt, huruvida icke en hos kommittén gjord framställning om

pensionsförbättring jämväl för reservstatspersonalen bort vinna något beaktande,

varjämte departementet hemställt, att, då framdeles ett definitivt

förslag för pensionering av all personal vid armén komme att utarbetas, det

måtte tagas under övervägande, huruvida icke därvid även en jämkning kunde

göras beträffande de pensioner, som utginge enligt dåvarande bestämmelser,

ävensom beträffande de pensionsbelopp, som komme att beslutas i anledning

av det då föreliggande förslaget.

Sedan nämnda utlåtande avgivits, hade emellertid riksdagen i skrivelse

den 30 maj 1924, nr 217, anhållit, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande,

huruvida, utöver redan vidtagna åtgärder, en ytterligare förbättring

av pensioner av äldre typ kunde genomföras samt därefter snarast möjligt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill omständigheterna kunde föranleda.

Därefter hade Kungl. Maj:t uppdragit åt 1921 års pensionskommitté

att verkställa utredning och avgiva förslag i det uti nyssberörda riksdagsskrivelse

angivna hänseende.

Då alltså frågan härom i allt fall syntes komma att upptagas till prövning,

hade arméförvaltningen, som anslöte sig till de av civila departementet

i åberopade utlåtandet anförda synpunkter, icke ansett sig i detta sammanhang

böra göra annat uttalande i ämnet än att i sinom tid måtte beaktas,

att de pensionstagare, som avgått från reservstat med de nuvarande pensionerna,

erhölle skälig förhöjning i desamma.

Statskontoret har anfört, att det icke kunde förnekas, att reservstatspersonalen

med ett visst fog kunnat göra anspråk på förbättring i löner och

pensioner samtidigt som sådan kommit den aktiva personalen till del, och

syntes därför särskilda skäl tala för att, om en pensionsreglering nu genomfördes,

en förbättring i pensionsförmånerna komme till stånd även för redan

avgången personal.

Svenska underofficersförbundet har framfört liknande synpunkter och

hemställt, att pensionsförbättringen måtte komma även de före löneregleringen

avgångna pensionärerna till del.

Beträffande omfattningen av pensionsregleringen har pensionskommittén

anfört följande.

Lönenämnden hade i sitt förslag ej funnit sig böra föreslå, att den pensionsförliöjning,

som förslaget innebure, skulle utgå till annan personal än

den, som före avgången från reservstaten kommit i åtnjutande av den föreslagna

förhöjda reservstatsavlöningen. Arméförvaltningen framhölle däremot

i sitt yttrande över lönenänmdens förslag, att billighet och rättvisa syntes

kräva, att åtgärder vidtoges i syfte att bereda jämväl äldre pensionärer någon

förbättring i pensionsvillkoren. Pensionskommittén finge i anledning härav

erinra, att kommittén, såsom i det föregående omnämnts, föreslagit, att alla

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj:ts proposition nr !''J7. 23

pensionerade f. d. befattningshavare, vilkas pensioner ej vore avpassade enligt

nyreglerade pensionsunderlag, skulle beredas förbättrade pensioner genom

vissa förhöjningar, beräknade på sätt kommittén anfört. Därest nämnda

förslag samt vad kommittén föreslagit i fråga om Inne- och pensionsreglering

för reservstaterna skulle komma att godkännas av Kungl. Maj:t och

riksdagen, erhölle jämväl de pensionärer, vilka avgått från reservstat, innan

löne- och pensionsregleringen trätt i kraft, en pensionsförhöjning till sådant

belopp, att sammanlagda pensionsförmånerna, dyrtidstillägg ej inräknat,

skulle komma att utgöra:

för generalsperson ......................................................................... (5,384 kronor

; överste i lägre lönegrad och fältläkare..............:.................. 5,124 »

» major, regementsläkare och kommendörkapten av 2. graden 4,020 »

» kompaniofficer i högsta löneklassen ...................................... 2,508 »

» » mellersta » ....................................... 2,004 »

* » » lägsta » ...................................... 1,404

> underofficer i högre löneklassen .......................................... 1,344

» » lägre * ............................................ l’080 »

Oaktat detta förslag i och för sig innebure en avsevärd höjning av reservstatspensionerna,

komme dess genomförande emellertid icke att återställa

den ursprungligen avsedda relationen mellan reservstaternas och den aktiva

personalens pensioner. Löne- och pensionsförmånerna för reservstaternas

personal vore ursprungligen, såsom ock av lönenämnden erinrats, vid reservstaternas

organiserande avsedda att stå i ett efter vissa grunder beräknat

förhållande till motsvarande förmåner för personalen på aktiv stat. Under

det att de förra allt hittills förblivit oförändrade, vore de senare genom de

löne- och pensionsregleringar, som successivt genomförts, numera icke oväsentligt

högre än vid reservstaternas tillkomst. Härigenom hade proportionen

mellan ifrågavarande personalgruppers såväl löner som pensioner helt

och hållet förryckts.

Detta innebure enligt kommitténs mening gentemot reservstatspensionärerna

en tydlig orättvisa, särskilt framträdande beträffande dem, som avgått

från generals- eller regementsofficersbeställningar. Dessa komme nämligen,

om inga särskilda åtgärder vidtoges, att även enligt kommitténs nämnda

förslag befinna sig i ett sämre läge, än om de i stället för att hava övergått

till reservstat kvarstått i närmast lägre beställning på aktiv stat och i denna

pensionerats, ett förhållande, som direkt strede mot den tanke, som ursprungligen

läge till grund för bestämmandet av reservstatspersonalens pensionsvillkor.

Kommittén både därför funnit, att den reduktion i pensionsbeloppet, som

eu beställningskavare på reservstat alltså skulle få vidkännas gentemot den

beställningshavare, som kvarstått i lägre beställning på aktiv stat, innebure

ett uppenbart frångående av de principer, vilka läge till grund för reservstaternas

organisation, och vilka kunde förmodas hava varit av väsentligt

inflytande på vederbörandes beslut att på sin tid övergå till reservstaten.

Starka billighetsskäl talade därför enligt kommitténs mening för att även

nuvarande pensionärer på reservstat borde komma i åtnjutande av de pensionsbelopp,

som kommittén föreslagit för den beställningshavare, som avginge

efter löne- och pensionsregleringens genomförande. I ett ganska analogt

fall hade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag medgivit, att en pensionsreglering

jämväl finge komma vid regleringens ikraftträdande redan pensionerad

personal till del. 1922 års riksdag hade nämligen medgivit pensionsförbättring

enligt vissa grunder åt f. d. beställningshavare vid armén eller

marinen, vilken till följd därav, att han erhållit fullmakt efter den G maj

1910 och den s. k. respittiden för honom bortfallit, gått miste om eller lidit

s. 24 Kontrollera mot PDF

Reservant inom

kommittén.

Departe
mentschefen.

Grunderna

för dyrtidstillägg.

24 Kungl. Majxts proposition nr 127.

minskning i den viss personal vid armén ocli marinen tillkommande pensionsförbättring

och därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagd

pensionsförmån än den, som skulle tillkommit honom, om lian kvarstått i

den beställning, han närmast därförut innehaft.

I anslutning till det sålunda anförda har kommittén förordat, att i detta

fall den föreslagna pensionsregleringen från den dag densamma träder i

kraft måtte tillgodokomma jämväl sådan f. d. beställningshavare vid arméns

reservstater och marinens reservstat, vilken före nämnda dag avgått från

beställningen med rätt till pension.

En ledamot i pensionskommittén har uttalat skiljaktig mening i så måtto,

att han ansett, att de f. d. beställningshavare å reservstat, vilka avgatt före

ikraftträdandet av förevarande pensionsreglering, icke borde erhålla bättre

ställning än kommittén i sitt förut omförmälda förslag till förbättrade pensioner

för f. d. befattningshavare ifrågasatt för äldre pensionärer i liknande

läge.

Såsom framgår av förestående redogörelse har frågan om löne- och pensionsreglering

för reservstatspersonalen varit aktuell alltsedan den aktiva

personalen genom beslut vid 1918 och 1919 års riksdagar erhöll förbättring

av löner och pensioner. Att åtgärder för reglerande av reservstatspersonalens

förmåner icke vidtogos i anslutning till nämnda beslut och icke

heller senare, då den aktiva personalen genom beslut vid 1921 års riksdag

erhöll en mera definitiv lönereglering, berodde såsom förut närmare omförmälts

därpå, att man icke ville föregripa vad som i förevarande avseende

kunde bliva betingat av en omorganisation av reservstaterna i samband med

revisionen av försvarsväsendet. Redan genom framläggandet av försvarsrevisionens

förslag, vilket icke innefattade några huvudsakliga förändringar

beträffande reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet, kom emellertid

frågan i ett annat läge, och det har därefter knappast rått delade meningar

om, att en reglering av sagda personals löne- och pensionsförmåner i syfte

att återställa den ursprungliga relationen mellan dessa förmåner och dem,

som åtnjötos av den aktiva personalen, snarast borde komma till stånd.

I anslutning till berörda ståndpunkt, vilken senast understrukits av särskilda

utskottet för försvarsfrågans behandling vid 1924 års riksdag, får jag

nu, sedan utredning i ärendet verkställts, underställa Kungl. Maj:t ett förslag

i ämnet, avsett att föreläggas innevarande års riksdag. Med hänsyn

till att man vid bestämmande av löne- och pensionsbelopp för reservstatspersonalen

har att utgå från de för personal å aktiv stat fastställda förmånerna,

av vilka lönerna ännu icke erhållit fullt definitiv karaktär samt pensionerna

äro avsedda att inom kort definitivt omregleras, har det föreliggande

förslaget måst avse allenast eu provisorisk förhöjning av reservstatspersonalens

förmåner.

Innan jag närmare ingår på frågan om avvägandet av löne- och pensionsbeloppen,

torde jag få beröra det i visst samband därmed stående lönetekniska

spörsmålet om grunderna för beräknande av dyrtidstillägg å dessa belopp.

Lönenämnden har vid lönernas tillmätande förutsatt, att dyrtidstillägg

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

å dem skulle beräknas enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk

gällande grunder, men har vid pensionernas bestämmande förutsatt tillämpning

av grunderna för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare med oreglerade

pensioner.

I likhet med arméförvaltningen och pensionskommittén och på de av dem

anförda skäl finner jag, att även å pensionsbeloppen dyrtidstillägg bör utgå

efter reducerade grunder och hänsyn därtill tagas vid beloppens avvägande.

Förslag till härav påkallade ändringar i vederbörliga dyrtidstilläggsbestämmelser

torde i annat sammanhang få framläggas.

Såsom förut omförmälts erhöll lönenämnden, i anslutning till vad tidigare

i frågan förekommit, uppdrag att inkomma med förslag till sådan provisorisk

löne- och pensionsreglering för arméns och marinens reservstatspersonal,

att därigenom den ursprungliga relationen mellan den aktiva personalens

samt reservstatspersonalens löne- och pensionsförmåner ungefärligen återställdes.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag har lönenämnden beträffande lönerna

för kompaniofficerare och underofficerare utgått från eu jämförelse mellan,

å ena sidan, den alltsedan år 1914 oförändrade lönen för kompaniofficer i högsta

löneklassen å reservstat, respektive för underofficer i högre löneklassen å

reservstat samt, å andra sidan, den sammanlagda avlöning, som år 1914 tillkom

kapten av första klassen, respektive fanjunkare, å aktiv stat med tjänstgöring

å annan ort än Stockholm eller Göteborg; och har därvid befunnits,

att lönerna för nämnda reservstatsbeställningar utgjorde omkring 40 procent

av löneförmånerna i motsvarande beställningar å aktiv stat. Under åberopande

härav har lönenämnden ansett, att de provisoriskt förhöjda reservstatslönerna

för nyssnämnda beställningar borde sättas till omkring 40 procent

av kaptens, respektive fanjunkares å aktiv stat slutlöner å billigaste ort

enligt 1921 års avlöningsreglemente. Med utgångspunkt härifrån hava lönerna

för kompaniofficerare och underofficerare i lägre löneklass bestämts

efter den proportion, som år 1914 rådde mellan de olika löneklasserna inom

dessa grader.

Beträffande de högre reservstatsbeställningarna har emellertid lönenämnden

icke kunnat använda enahanda förfaringssätt. På samma sätt som ägde

rum vid bestämmandet av de nuvarande lönerna för dessa beställningar har

nämligen hänsyn måst tagas därtill, att reservstatslönen borde vara minst

lika hög som den pension, vederbörande beställningshavare vid sin övergång

från aktiv stat redan kunde hava intjänat eller vartill han inom kort skulle

bliva berättigad, d. v. s. pensionen inom närmast lägre grad. På grund

härav hava de av lönenämnden för de högre beställningarna föreslagna lönerna

kommit att ligga något högre än om allenast de vid lönebestämningen

för kompaniofficerare och underofficerare följda grunderna tillämpats.

De av lönenämnden föreslagna lönebeloppen, vilka i de avgivna yttrandena

lämnats utan annan erinran än att pensionskommittén ifrågasatt obetydliga

Löner.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Pensioner.

Avlöning

under tjänstgöring.

Omfattning

och giltighet.

26 Kungl.. Maj:ts proposition nr 127.

jämkningar nedåt i de högre beställningshavarnas löner, har jag funnit

godtagbara för den nu ifrågavarande, allenast provisoriska löneregleringen.

Emot lönenämndens förslag om förhöjning av avlöningstilläggens belopp

från 300 kronor och 150 kronor till respektive 360 och 180 kronor har jag

intet att erinra.

Beträffande pensionerna innebär lönenämndens förslag, att dessa, med

inräknande av dyrtidstillägg, skulle uppgå till ungefärligen samma belopp

som lönen i samma beställning jämte dyrtidstillägg men efter avdrag för

löntagarens utgifter för egen pensionering. Pensionskommittén har för sin

del ifrågasatt, att lön och pension skulle utgå med samma belopp och med

enahanda dyrtidstilläggsberäkning samt att pensionsavgifterna skulle avskaffas.

Arméförvaltningen, som velat bibehålla en reell skillnad mellan

löner och pensioner, har — under förutsättning, att dyrtidstillägg i båda

fallen skulle utgå enligt reducerade grunder — föreslagit, att pensionerna

måtte bestämmas till omkring 90 procent utav lönerna.

För min del har jag ej kunnat finna det lämpligt att i sammanhang med

nu ifrågavarande provisoriska förhöjning av löne- och pensionsbeloppen

frångå den vid inrättandet av reservstaterna fastslagna principen, att löntagaren

på grund av sin tjänstgöringsskyldighet bör åtnjuta större förmåner

än pensionären.

Med hänsyn härtill har jag i denna del ansett mig böra förorda arméförvaltningens

förslag, som synts mig lämpligt avvägt.

I fråga om avlöning under tjänstgöring har lönenämnden föreslagit, att

den nuvarande formen för dylik avlöning, »dagavlöning», som utgår under

all tjänstgöring, skulle bortfalla och särskilda förmåner under tjänstgöring

utgå allenast i enlighet med de för personal å aktiv stat gällande bestämmelser

för tjänstgöring utom bostadsorten. Emot detta förslag hava de

myndigheter, som berört frågan, inlagt bestämd gensaga.

Även jag finner övervägande skäl tala för ett bibehållande av den nuvarande

formen för dylik avlöning. Av skäl, som arméförvaltningen anfört,

torde ifrågavarande förmån böra benämnas »dagarvode». Dessa dagarvodens

grundbelopp torde, såsom även lönenämnden under förutsättning av förmånens

bibehållande alternativt föreslagit, med hänsyn till införandet av de

reducerade grunderna för dyrtidstilläggs beräknande å reservstatspersonalens

löneförmåner böra förhöjas med omkring 16 procent.

På sätt lönenämnden föreslagit torde förevarande löne- och pensionsreglering

böra träda i tillämpning från och med den 1 juli 1925.

Beträffande omfattningen av regleringen har lönenämnden ansett, att den

beträffande pensionerna endast borde gälla för de beställningshavare, som

varit i åtnjutande av den nu föreslagna provisoriska löneförhöjningen. Arméförvaltningen

har däremot framhållit, att rättvisa och billighet krävde, att

även de äldre pensionärerna å reservstat erhölle någon förbättring av pensionerna.

Statskontoret har uttalat sig i samma riktning. Pensionskommittén

har kraftigt understrukit denna synpunkt och för sin del föreslagit, att

s. 27 Kontrollera mot PDF

hnmjl. Maj:ts proposition nr 121. 27

pension sregleringen måtte utan inskränkning få gälla även de äldre pensionärerna.

Såsom pensionskommittén framhållit torde särskilda skäl i detta fall tala

för att jämväl de äldre pensionärerna erhålla den föreslagna pensionsförhojmngen.

Jag har därför ansett mig böra i detta avseende förorda vad

kommittén föreslagit.

De av mig sålunda föreslagna grunderna för förhöjning av reservstatspersonalens

löne- och pensionsförmåner torde nu icke böra förlänas giltighet

under längre tid än till nästa budgetårs utgång. I likhet med vad som gäller

beträffande pensionsförbättring för personal på aktiv stat, bör emellertid

leservstatspersonal, som i enlighet med förevarande förslag kommer i åtnjutande

av förhöjd pension, vara tillförsäkrad sådan förhöjning under sin

återstående livstid.

Yad lönenämnden föreslagit beträffande tiden för till- och frånträdande

av lön och pension samt sättet för utbetalande av sagda förmåner föranleder

icke någon erinran från min sida.

Beträffande kostnaderna för genomrörande av ifrågavarande löne- och

pensionsreglering samt respektive anslags beräknande för budgetåret 1925—

1926 får jag anföra följande.

Den av arméförvaltningen framlagda beräkningen av ordinarie förslagsanslaget

till arméns reservstater för budgetåret 1924 -1925 slutade å 584,000

kronor. Med hänsyn till de vid uppgörande av budgeten för sistnämnda år

befintliga vakanserna samt under förutsättning att uppkommande ytterligare

vakanser i och för övergången till den då tilltänkta försvarsorganisationen

icke skulle tillsättas, nedsattes i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag

förenämnda belopp till 500,000 kronor. Emellertid blevo, sedan försvarsfrågan

fallit vid nämnda riksdag, åtskilliga vakanser å reservstaterna tillsatta.

För budgetåret 1925—1926 har arméförvaltningen, med bortseende från nu

förevarande löne- och pensionsreglering, beräknat det erforderliga medelsbeliovet

till 611,500 kronor.

Ordinarie förslagsanslaget till marinens reservstat beräknades av marinförvaltningen

för budgetperioden 1924—1925 till samma belopp, som upptagits

i budgeten 1923—1924 eller 39,111 kronor. Enligt samma grunder,

som på sätt nyss nämnts tillämpades beträffande anslaget till arméns reservstater,

nedsattes i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag nämnda belopp

till 38,000 kronor. I marinförvaltningens anslagsäskanden för budgetåret

1925—1926 har anslaget till marinens reservstat oförändrat upptagits

med sistnämnda belopp 38,000 kronor.

I afbidan på det nu framlagda förslaget till provisorisk löne- och pensionsreglering

för reservstatspersonalen hava i årets statsverksproposition, såsom

tidigaie erinrats, ordinarie anslagen till arméns reservstater och marinens

reservstat beräknats till 760,000 kronor respektive 53,000 kronor.

Anslagsbehoven för budgetåret 1925-1926 vid genomförande av ifrågavarande

löne- och pensionsreglering, sådan den av mig förordats, framgå av

följande sammanställningar:

Kostnadsberäkning

och anslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Arméns reservstater

löner .........................................................................

............... kronor 474,258

—

avlöningstillägg ........................................................

............... » 32,850

—

dagarvoden ............................................................

............... » 22,336

—

rese- och traktamentskostnader..............................

............... » 9,104

—

pensioner ................................................................

............... » 212.639

—

Summa kronor 751,187

—

Marinens reservstat

löner .........................................................................

................. kronor 43,763

—

avlöningstillägg ......................................................

................. » 4,320

—

dagarvoden...............................................................

................. » 2,245

—

rese- och traktamentskostnader ...........................

................. » 800

—

pensioner...................................................................

................. » 2,500

—

Summa kronor 53,628

—

Härvid bör anmärkas, att förestående anslagsberäkningar äro uppgjorda

under förutsättning, att nu befintliga samt under det löpande budgetåret

och budgetåret 1925—1926 ytterligare uppkommande vakanser med hänsyn

till övergången till den nya försvarsorganisation, varom jag senare torde få

förelägga Kungl. Maj:t förslag, icke bliva tillsatta. Till jämförelse torde

böra nämnas, att under samma förutsättning verkställda beräkningar över

de anslagsbehov, som skulle föreligga för budgetåret 1925—1926, därest nu

gällande löne- och pensionsbestämmelser fortfarande skulle under budgetåret

tillämpas, visa att dessa skulle uppgå till 531,950 kronor för armén och

38,347 kronor för marinen.

Ett genomförande av det framlagda förslaget till löne- och pensionsreglering

skulle sålunda medföra avsevärd utgiftsökning under ifrågavarande anslagsposter,

respektive 219,237 kronor och 15,281 kronor, eller tillsammans

234,518 kronor. Härvid är emellertid att märka, att en viss del av denna

ökning betingas av övergången till reducerade dyrtidstillägg, varför en däremot

svarande minskning kommer att äga rum i belastningen av anslaget

till dyrtidstillägg. På grund härav skulle den verkliga kostnadsökningen

enligt verkställd beräkning utgöra sammanlagt omkring 200,000 kronor.

Medelsbehovet för budgetåret 1925—1926 kommer alltså att utgöra, i avrundat

tal, under anslaget till arméns reservstater 750,000 kronor och under

anslaget till marinens reservstat 54,000 kronor.

Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels godkänna bifogade förslag till stater för officerare och

underofficerare å reservstat vid armén, fältläkarkårens reservstat

samt marinens reservstat (se Bil. 1—3), att gälla för budgetåret

1925—1926,

dels medgiva, att personal, som med rätt till pension avgått

eller före den 1 juli 1926 avgår från reservstat, må under sin

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 127.

återstående livstid uppbära pension av statsmedel med nedan

angivna belopp:

generalmajor.............................................................. 6,650 kronor

överste i högre löneklassen .................................... 5,700 »

» » lägre » , fältläkare ................. 5,300 »

kommendörkapten av 1. graden.............................. 4,900 »

major, kommendörkapten av 2. graden, regemonts
läkare.

.................................................................... 4,300

kompaniofficer i högsta löneklassen, bataljons
läkare.

................................................................... 2,500 »

kompaniofficer i mellersta löneklassen................. 2,000 »

» » lägsta » .................. 1,450 »

underofficer i högre löneklassen ......................... 1,400 »

‘ » lägre » ........................... 1,100 »

dels öka ordinarie förslagsanslaget till arméns reservstater,

nu ..................................................................... kronor 500,000: —

med ............................................................. 250,000: —

till................................................................... kronor 750,000: —

dels ock öka ordinarie förslagsanslaget till marinens reservstat,

nu..................................

.................................. kronor 38,000: —

med..............................

.................................. » 16,000: —

till...............................

................................. kronor 54,000: —

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Stat

Bil. 1.

för officerare och underofficerare å reservstat vid armen

för budgetåret 1925—1926.

Antal.

Enhetskostnad.

Lön.

Kronor.

Summa

kronor.

\

‘

f

Officerare:

Generalspersoner..........................................1...........

2

7,440

—

14.880

—

Överstar i högre löneklassen..................................

2

6,360

—

12,720

-:

Överstar i lägre löneklassen ....................................

5

5,940

—

29,700

—

Majorer ..................................................................

29

4,800

—

139,200

—

Kompaniofficerare i högsta löneklasseu .....................

24

2,820

—

67,680

—

Kompaniofficerare i mellersta löneklassen ..................

42

2,220

—

93,240

—

Kompaniofficerare i lägsta löneklassen .....................

48

1,620

—

77,760

—

Underofficerare:

Underofficerare i högre löneklassen .........................

55

1,560

—

85,800

—

Underofficerare i lägre löneklassen ...........................

65

1,260

—

81,900

—

Säger för löner

—

—

—

602,880

—

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Maj:t vidtaga jämkning i antalet

löntagare inom de olika löneklasserna, dock att statens lönesumma för varje

grad härigenom icke må överskridas.

Ärliga avlöningstillägg utgå till kompaniofficer i mellersta löneklassen efter

uppnådd 43 års ålder med 360 kronor, till kompaniofficer i lägsta löneklassen

efter uppnådd 37 års ålder med 360 kronor och efter uppnådd 43 års ålder med

ytterligare 360 kronor samt till underofficer- i lägre löneklassen efter uppnådd

42 års ålder med 180 kronor.

Dagarvode till inkallad personal utgår med följande belopp för tjänstgöringsdag:

till generalsperson........................................... 8 kronor 20 öre,

» överste.................................................... 7 » ,

» major ..................................................... 5 » 80 öre,

» kapten, (ryttmästare) ................................. 4 » 70 » ,

» löjtnant ................................................... 3 » 50 » ,

» fanjunkare (styckjunkare) ........................... 2 » 90 » ,

n sergeant ............................. 2 » 40 » .

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts preposition nr 127.

31

Fältläkare .........

Regementsläkare

Bataljonsläkare....

Anm. Dagarvode under t,

80 öre samt till

Stat

för filUliikarkårens reservstat

Bil. 2.

för budgetåret 1925—1926.

1

Antal.

Enhetskostnad.

Lön.

Kronor.

Summa

kronor.

i

........................! 2

5,940

11,880

........................: 12

4,800

57,000

—

........................ 6

2,820

10,920

—

Säger för löner ! —

_

-|

86,400

—

jänstgöring utgår till fältläkare och regementsläkare med 5 kronor

bataljonsläkare med 4 kronor 70 öre för tjänstgöringsdag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:Is proposition nr 127.

Stat

för marinens reservstat

Bil. 3.

Antal.

Enhetskostnad.

Lön.

Kronor.

Summa

kronor.

5,460

i

5.460

i

4,800

—

4,800

—

4

2,820

11,280

—

2

1,620

3,240

—

2

1,560

3,120

—

1

1,260

1,260

1

4,800

4,800

_

2

2.820

—

5,640

—

1

2,220

—

2,220

2

1,620

—

3,240

—

3

1,560

—

4,680

—

3

1,260

—

3,780

~

|

1-

| 53,520

-

a. Flottan.

Kommendörkapten av 1. graden. ..........................

Kommendörkapten av 2. graden...........................

Kompaniofficerare i liögsta löneklassen ............

Kompaniofficerare i lägsta löneklassen ...............-

Underofficerare i högre löneklassen...............

Underofficer i lägre löneklassen............................

b. Kustartilleriet.

Major ...........................................................V"

Kompaniofficerare i högsta löneklassen (kaptenei) .

Kompaniofficer i mellersta löneklassen (kapten)

Kompaniofficerare i lägsta löneklassen (löjtnanter)

Underofficerare i högre löneklassen .....................

Underofficerare i lägre löneklassen .. ...................

Säger för löner

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. M^h vidtaga jämkning roantalet

officerare samt för underofficerare härigenom icke må överskridas.

360 kronor samt till underofficer i lägre löneklassen efter uppnådd 4. ålder

med 180 kronor.

Dagarvode till inkallad personal utgår med följande belopp ^r tjän^tgönngsdag ^

till kommendörkapten (major) ............................................... 4

» kapten.........................................

» löjtnant .....................................

» flaggunderofficer (underofficer av 1

» underofficer av 2. graden ...........

graden)

70

f>0

90

40

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr-, 192 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:346 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående provisorisk löneoch pensions förbättring för reservstatspersonalen m. m., i vad angår s. 1 i texten
  2. Rskr. 1925:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande provisorisk löneförbättring för reservstatsper sonat en samt i fråga om anslagen ti s. 1 i texten
  3. SU 1925:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande provisorisk löneförbättring för reservstatspersonalen samt i fråga om anslagen till arméns och ma s. 1 i texten