Sök i Ratio Lex

Angående vissa inrikes postavgifter

1925-03-13 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:133, Angående vissa inrikes postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 13

mars 1925.

Kungl. Maj.t ■sill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Larsson följande:

Enligt 1922 års riksdags beslut nedsattes från och med den 1 oktober 1922

det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive viktsatser

samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, till 15 öre,

och samtidigt återinfördes i nu nämnda hänseenden lokalporto med 10, 20,

30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres minimiavgift

för korsband av nyss angivet slag. Övriga postavgifter bibehöllos oförändrade.

Författningar angående postavgifterna utfärdades den 21 juni 1922

(Svensk förf.-sand. nr 280 och 281). Sedan postavgifterna, sådana de bestämdes

år 1922, jämlikt beslut av 1923 års riksdag förlängts att gälla oför-''

ändrade intill utgången av år 1924, hava enligt beslut av 1924 års riksdag

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 111 käft. (Nr 133.) ssc sr,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Generalpoststyrelsen

den 8% 1925.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 133.

avgifterna för inrikes postanvisning eller postförskott från och med den 1

oktober 1924 till utgången av år 1925 nedsatts till 15, 25, 35, 45, 55, 65 och

75 öre för respektive postanvisnings- och postförskottsbelopp. R idare hava

jämlikt beslut av nämnda riksdag postavgifterna vid postabonnemang å tidning,

som avser år 1925, ändrats sålunda, att dels den procentuella delen

av förskrivningsavgiften sänkts från 4 till 2 procent och dels den i befordringsavgiften

ingående viktavgiften höjts från 12 till 17 öre för rarje helt

eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt. Övriga postavgifter hava, sådana

de bestämdes år 1922, bibehållits oförändrade till utgången av år 1925 (Svensk

förf.-saml. 1924 nr 381 och 382).

I skrivelse den 20 februari 1925 har generalpoststyrelsen gjort framställning

beträffande postavgifterna efter 1925 års utgång. Styrelsen anför därvid

till en början följande:

I sitt den 15 november 1924 avgivna förslag till beräkning av inkomstöverskott

av postverkets rörelse, att upptagas i riksstaten för budgetåret

1925—1926, hade generalpoststyrelsen för år 1924 beräknat postverkets inkomster

till 65.8 miljoner kronor och utgifter till 52.4 miljoner kronor eller

sålunda ett överskott av 13.4 miljoner kronor. Postverkets bokslut för ar

1924 vore ännu icke definitivt uppgjort, men en överslagsvis gjord avslutning

hade givit vid handen, att överskottet torde komma att uppgå till omkring

13.8 miljoner kronor. Ökningen i överskottet vore beroende på besparingar

å vissa utgiftstitlar. . .

För år 1925 hade styrelsen i sin förberörda skrivelse den lo november

1924 under förutsättning att nuvarande postavgifter oförändrade tillämpades

under året upptagit postverkets inkomster till 66.5 miljoner kronor och utgifter

till 53.5 miljoner kronor eller sålunda ett överskott av 13 miljoner

kronor. Med hänsyn till den inkomstminskning, som ett genomförande från

och med den 1 juli 1925 av vissa i samma skrivelse ifrågasatta portonedsättningar

för paket beräknades medföra för postverket, föreslog generalpoststyrelsen

upptagandet av överskottet i riksstaten för budgetåret 1925—1926

till allenast 12 miljoner kronor, och till samma belopp upptog riksräkenskapsverket

berörda överskott i sitt förslag till inkomstberäkning för budgetåret

1925—1926. Yid behandling av denna fråga i innevarande _ års statsverksproposition

anförde chefen för finansdepartementet, att han icke funne

tillräcklig anledning föreligga att, såsom generalpoststyrelsen gjort, kalkylera

med en så låg ökning av frankoteckensuppbörden för år 1925 i förhållande

till näst föregående år som 3 procent, då man under de senaste åren i

genomsnitt haft att räkna med en kontinuerlig ökning av 4 procent eller

däröver. Yad anginge den av generalpoststyrelsen ifrågasatta portosänkningen

för paket, ville departementschefen visserligen giva sin anslutning

till ett dylikt förslag, men ansåge dock, att paketportot i varje fall icke

borde sänkas mer än som motsvarade nedgången i den allmänna prisnivån.

Å andra sidan vore att iakttaga viss ökning av postverkets driftkostnader i

anledning av det förslag i fråga om ordnandet av kvinnliga befattningshavares

avlöningsförhållanden, som komrne att föreläggas 192o års riksdag.

Oavsett denna ökning borde överskottet å poströrelsen kunna, på grund av

vad nyss anförts, upptagas till 13 miljoner kronor i det föreliggande budgetförslaget.

I enlighet härmed hade i förslaget till riksstat för budgetåret

1925—1926 bland inkomsterna postverkets överskott för år 1925 upptagits

med ett belopp av 13 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr liKi. 3

Styrelsen voro numera i tillfälle meddela, att fraukoteckensuppbörden

Vana” ^ v*sa^ 011 Segring av allenast 2.5 procent vid jiimförelse med

1923 ars uppbörd, allt med bortseende från verkningarna av vidtagna portolindringar,

samt att ökningen under januari 1925 varit ungefär enahanda.

Vad^ beträffade det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse under

ni 1326, vore det med hänsyn till de svårberäkueliga faktorer, som inverkade

pa postverkets inkomster och driftkostnader, icke möjligt att" nu så lång

tid i förväg framlägga tillförlitliga kalkyler, och funne styrelsen under förhandenvarande

förhållanden försiktigheten bjuda att med utgångspunkt från

nuvaiande posttaxor icke räkna med högre överskott än 14 miljoner kronor.

Generalpoststyrelsen övergår härefter att uttala sig angående möjligheten

av ändringar i de olika slagen av postavgifter.

Beträffande avgifterna för brrr och brevkort anför styrelsen:

I sin till grund för Kungl. Maj:ts proposition, nr 189, till nästlidet års

riksdag angående vissa inrikes postavgifter liggande framställning ifrågasatte

styrelsen en nedsättning av avgifterna för annat inrikes brev än lokalbrev

samt för brevkort från respektive 15, 30, 45, 60 och 10 öre till respektive

10, 20, 30, 40 och 8 öre. I berörda proposition hade emellertid departementschefen

av statsekonomiska skäl icke ansett sig böra förorda en dylik

åtgärd, och en i anledning härav inom första kammaren väckt motion, nr

2J2 om brevportosatsernas nedsättning i enlighet med styrelsens förslag

både av bevillningsutskottet av statsfinansiella skäl avstyrkts och av riks

dagen avslagits. Eu dylik nedsättning av brev- och brevkortsavgifterna beraknacles

medföra eu inkomstminskning av 10.4 miljoner kronor eller, om

PO^t för lokalbrev jämväl skulle sänkas, omkring 11.3 miljoner kronor.

Med hänsyn till att styrelsen icke nu ansåge sig kunna beräkna överskottet

av postverkets rörelse för åren 1925 och 1926 till mer än respektive 13 och

14 miljoner kronor och då den nuvarande portonivån för brev och brevkort

vore 52 procent högre än år 1914, medan förhöjningen av den allmänna

prismvan icke understege 70 procent, ansåge sig styrelsen icke nu böra

ifrågasätta någon sänkning av brev- och brevkortsportot.

Ej heller anser sig styrelsen nu böra föreslå någon ändring av korsbandsavgiften

i allmänhet. I fråga om sådant korsband, som uteslutande innehaller

blindskrift, förordar styrelsen, att den viktsats, 500 gram, varå avgiften

beräknas, i likhet med vad av 1924 års världspostkongress beslutats

för dylikt korsband i den internationella postutväxlingen, jämväl för sådant

inrikes korsband liöjes till 1,000 gram, och framhåller styrelsen, att detta

icke vore av någon ekonomisk betydelse för postverket, medan därigenom

skulle underlättas försändandet av trycksaker till bruk för blinda.

Rörande paketavgifterna anför styrelsen:

Bak et avgift ernå, som ar 1914 utgjorde för intill 1 kg. 30 öre, för mer än

1 men ej över 3 kg. 50 öre, för mer än 3 men ej över 5 kg. 75 öre samt

varje kilogram eller del därav utöver 5 kg. 30 öre, utginge från och med den

1 juli 1920 med respektive 80, Ilo, 140 och 80 öre. Ifrågavarande avgifter

\ore i jämförelse med förhallandena ar 1914 högre än övriga postavgifter.

Att paketavgifterna kommit att så avsevärt höjas under kristiden och att

någon nedsättning däri icke vidtagits, vore beroende därpå, att inflytande

paketa\giftei icke ansetts täcka postverkets kostnader för pakettrafiken, varjärn

te det varit nödvändigt att taga viss hänsyn till de vid statens järnvägar

vidtagna taxeforhöjningarna. När dessa blevo avsevärt större an förhöjningarna

av postverkets paketavgifter, ägde eu förskjutning rum, så att till

Brev- och

brevkortsavgiftcrmi.

Korsbands
avgifterna.

Paket
avgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:t$ proposition nr 133.

postverket överfördes en del större gods, vars befordran icke lämpade sig

för postverket och som åsamkade detta extra kostnader.

Sedan år 1921 både vid statens järnvägar vidtagits taxesänkningar vid tre

tillfällen. För vart och ett av åren 1922 och 1923 utvisade pakettrafiken

vid järnvägen en ökning av omkring 20 procent, under det att postverkets

paketrörelse under åren 1921—1923 företedde en icke obetydlig nedgång.

Man hade anledning att härav draga den slutsatsen, att till järnvägen återförts

den trafik, som under krisåren på grund av järnvägens höga taxor övergick

till posten. Med hänsyn till nuvarande förhållande mellan post- och

järnvägsavgifterna vore det icke osannolikt, att järnvägen dessutom tillförts

eu viss del av den pakettrafik, som under normala förhållanden påvilat postverket.

Från nu berörd synpunkt funnes således icke någon anledning att

behålla de höga paketavgifterna vid postverket. .

Vad den ekonomiska sidan av postverkets paketrörelse beträffade, sa visade

senast verkställda beräkningar, att denna rörelsegren numera lämnade ett

icke obetydligt överskott. Vid sådant förhållande syntes allmänheten hava

berättigade krav på en nedsättning av nu ifrågavarande avgifter, vilka vore i

medeltal 122 procent högre än år 1914. Också hade Skånes Handelskammare

i en till generalpoststyrelsen inkommen skrivelse hemställt, att generalpoststyrelsen

måtte hos Kung!. Maj:t framlägga förslag om nedsättning snarast

möjligt av befordringsavgifterna för paket. ..... o

Vid eu sådan nedsättning syntes det styrelsen nödvändigt att framgå med

eu viss försiktighet. Styrelsen funne det emellertid angeläget, att paketav - gifterna nu bestämdes till belopp, som bättre än de nuvarande anslote sig

till den allmänna prisnivån. Detta vunnes genom att i stort sett återgå till

de avgiftsbelopp, som utgingo före den senaste, från och med den 1 .juli

1920 vidtagna förhöjningen. Generalpoststyrelsen ansåge sig således hora

föreslå, att befordringsavgifterna för paket bestämdes till respektive 60, 90,

120 och 40 öre. , . ..

Enligt den nu tillämpade avgiftsskalan utginge avgiften for paket av högre

vikt än 5 kg. med den för paket av 5 kg:s vikt fastställda avgiften med tilllägg

för varje överskjutande kg. av samma avgift, som utginge för paket av

1 kg:s vikt eller 80 ore. Detta system medförde, att paket, som i vikt överstege

5 kg., droge en förhållandevis mycket hög avgift. Med nu gällande

avgifter vore sålunda befordringsavgiften för ett paket om 10 kg.s vikt 5 kronor

40 öre, under det att för ett paket om 5 kg:s vikt befordringsavgiften

vore 1 krona 40 öre. Visserligen läge det icke i postverkets intresse att i

större utsträckning med posten befordra dylika tyngre paket, vilka mera

lämpade sig för befordran med järnväg, men även med den föreslagna, förhållandevis

låga avgiften för överskjutande kg. bleve för flertalet tyngre

paket och för alla avstånd, som icke vore särskilt långa, järnvagsbefordran

fördelaktigare än postbefordran, där järn vägsbefordran vore möjlig. Medan

sålunda den . föreslagna, rätt avsevärda sänkningen av avgiften för tyngre

paket icke skulle bliva av större betydelse i fråga om sådana paket, som

efter avsändarens gottfinnande kunde befordras antingen med järnväg eller

med post, skulle densamma innebära en icke oväsentlig lättnad i avgifter

för paket till och från orter, som saknade järnvägsförbindelse, ett förhållande,

som styrelsen funne vara värt beaktande.

Det nu framlagda förslaget till avgifter för postpaket beräknades innebära

en inkomstminskning av omkring 2,300,000 kronor per ar räknat, varvid hänsyn

emellertid icke tagits till den trafikökning, som sannolikt bleve en följd

av portosänkningen.

De sålunda nedsatta avgiftsbeloppen kunde lämpligen tillämpa^ tran och

med den 1 nästkommande juli. Inkomstminskningen för år 192o skulle da

stanna vid omkring 1,150,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj ds proposition nr 133. 5

För så(rymmande pålrot höjdes avgiften, enligt nu gällande bestämmelser,

med 50 procent. Häri ansåge sig generalpoststyrelsen icke böra ifrågasätta

någon ändring.

Den särskilda tilläggsavgiften för s. k. ilpaket utgjorde för närvarande 1

krona 40 öre för var vikt av 5 kg. eller del därav. Genom erläggande av

denna avgift tillförsäkrade sig avsändaren, att paketet befordrades med

snabbast möjliga lägenhet t. ex. med nattsnälltågen, vilka icke medförde

paket i allmänhet. När ilpaketsbefordran infördes här i landet år 1917,

sattes den särskilda avgiften härför till 80 öre för var vikt av 5 kg. eller del

därav. Denna avgift höjdes från och med den 1 juli 1920 till 1 krona 40

öre. Såsom skäl för höjningen anförde styrelsen dels det begränsade utrymmet

i vissa postkupéer, dels ock de ökade postföringskostnaderna. Sedan

de sistnämnda nu nedgått, hade styrelsen ansett sig böra taga frågan om

nedsättning av ilpaketsavgiften i övervägande.

I den internationella postutväxlingen kostade ett ilpaket tre gånger så

mycket som ett vanligt paket, och i den inrikes norska posttjänsten utginge

ilpaketavgiften med 100 procent å vanlig befordringsavgift. I Danmark tilllämpades

däremot samma system som i Sverige, d. v. s. avgiften utginge

med ett visst belopp för varje viktgrupp av 5 kg. Enligt detta system stode

ilpaketavgiften icke i något konstant förhållande till den ordinarie befordringsavgiften.

Med nuvarande inrikes svenska avgifter innebure begäran om

ilbefordran av exempelvis paket om respektive 1, 3, 5, 10 och 11 kg:s vikt

en ökning av befordringsavgiften med respektive 175, 127, 100, 52 och 08

procent. Paketen drabbades således mycket ojämnt, och goda skäl syntes

tala för användandet av systemet med ett procentuellt lika tillägg, vilket

— såsom i Norge — lämpligen kunde sättas till 100 procent. Med hänsyn

till det begränsade utrymmet i vissa kupéer borde dock fastställas en minimiavgift,

förslagsvis 1 krona, på det att ilbefordran icke kunde begäras annat

iin då behov verkligen förelåge.

Då de skrymmande ilpaketen vore särskilt betungande för trafiken, ansåge

sig styrelsen böra föreslå, att den särskilda ilavgiften — 100 procent å befordringsavgiften,

dock lägst 1 krona — skulle utgå å den med 50 procent

förhöjda befordringsavgiften.

Den nu föreslagna ändringen beträffande ilpaketavgiften vore icke av någon

nämnvärd ekonomisk betydelse för postverket.

Beträffande avgifterna för postanvisning, postförskott, assurans och rekommendation

anser sig generalpoststyrelsen icke böra ifrågasätta någon ändring.

Vad slutligen angår post avgiften för postabonnemang d tidning och avgiften

för utgivarkorsband, må erinras, att generalpoststyrelsen efter överläggning

med särskilda av chefen för kommunikationsdepartementet utsedda sakkunniga

med skrivelse den 11 mars 1924 avgav förslag till ny tidningsförordning.

Med hänsyn till de anmärkningar, som av såväl reservanter bland de sakkunniga

som av styrelserna för Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen

riktades mot förslaget särskilt i vad det avsåge viktavgiftens

höjning från 12 till 20 öre, ansåg departementschefen i proposition,

nr 226, till 1924 års riksdag sagda förslag icke utan ytterligare utredning

höra läggas till grund för definitiva bestämmelser i ämnet. I nämnda proposition

föreslogs därför endast den provisoriska åtgärden, att viktavgiften

skulle höjas från 12 till 15 öre, vilket beräknades medföra en inkomstökning

för postverket av 400,000 kronor. I en med anledning av berörda proposition

i första kammaren väckt motion, nr 300, hemställdes på anförda skäl,

Postanyisuings-

m. fl.

avgifter.

Tidningsavgifterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

att förskrivningsavgiftens procentuella andel, vilken beräknades på tidnings

prenumerationspris, måtte sänkas från 4 till 2 procent samt att som kompensation

för därav föranledd inkomstminskning för postverket viktavgiften

måtte höjas till 17 öre för kilogram. Riksdagen (skrivelse nr 277) beslöt,

som ovan angivits, i enlighet med motionen.

Beträffande departementschefens i propositionen gjorda uttalande, att det

av generalpoststyrelsen avgivna förslaget till ny tidningsförordning icke utan

ytterligare utredning syntes kunna läggas till grund för definitiva bestämmelser

i ämnet, anförde riksdagen, att den vidare utredning, som kunde

komma att föranstaltas, enligt riksdagens mening borde tillsvidare begränsas

att avse dels att, såsom även generalpoststyrelsen förordat, bereda de tidningar,

som själva expedierade sina upplagor till järnvägen, ersättning härför,

dels ock i fråga om utgivarkorsband att genom införande på ett eller annat

sätt av en särskild avgift per försändelse åstadkomma rättelse i det förhållandet,

att postverket finge utföra ett betydande arbete med utbärande av

smärre tryckalster utan motsvarande inkomst. Därest, efter förslag av

Kungl. Maj:t, ändringar i de sålunda av riksdagen ifrågasatta hänseenden

bleve vidtagna, syntes det riksdagen, att, intill dess erfarenhet vunnits om

verkan såväl härav som av den av riksdagen beslutade ändringen i postavgiften

vid postabonnemang å tidning, eu vidare utredning i hithörande

ämnen lämpligen borde tillsvidare uppskjutas.

Generalpoststyrelsen anför nu, att sedan sistberörda riksdagens uttalande

gjordes, några förändrade förhållanden beträffande postverkets tidningsrörelse

icke inträtt, och anser sig styrelsen därför icke nu böra framlägga

något förslag angående omläggning av postavgiften vid postabonnemang å

tidning.

Beträffande den av riksdagen berörda frågan om beredande av ersättning

åt de tidningar, som själva expediera sina upplagor till järnvägen, anför

styrelsen:

Med berörda ersättning torde hava avsetts den i styrelsens ovanberörda,

år 1924 avgivna förslag till ny tidningsförordning § 8 mom. 6 intagna bestämmelsen

om rätt för utgivare av oftare än en gång i veckan utkommande

tidning att, om han själv ombesörjde de postabonnerade tidningsexemplarens

inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter enligt av styrelsen

meddelade föreskrifter, för sålunda postabonnerade tidningsexemplar av

postverket uppbära 6 procent å stadgade postavgifter. Den ersättning, som

postverket enligt detta förslag skulle hava att utbetala, beräknades till omkring

130,000 kronor för år. "Då de tidningsutgivare, som hade verklig nytta

av att inslå tidningsexemplaren, redan nu verkställde detta bestyr utan någon

ersättning, skulle utbetalandet av den ifrågasatta ersättningen säkerligen

icke komma att motsvaras av någon nämnvärd utgiftsminskning för postverket.

Styrelsen framhöll också i sin förberörda skrivelse den 11 mars

1924, att, för att någon mera betydande kostnadsbesparing skulle uppkomma

för postverket, ifrågavarande inslagning borde verkställas utan någon gottgörelse

från postverkets sida. Styrelsen förklarade emellertid, att styrelsen

»icke velat motsätta sig» ersättningens utbetalande.

Beträffande denna del av generalpoststyrelsens förslag anförde styrelserna

för Publicistklubben och Svenska tidningsutgivareföreningen i sitt yttrande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

den 3 maj 1924, att flen föreslagna förmånen för tidningsutgivarna visserligen

torde kunna anses rättvis, men ansåge styrelserna likväl, då denna

rabattering utgjorde ett avsteg från postverkets allmänna taxeprinciper, att

tidningsutgivarna lika gärna såge, att de gamla bestämmelserna fortfarande

finge gälla, d. v. s. att ingen särskild ersättning lämnades de utgivare, som

själva ombestyrde postabonnerade tidningsexemplars inslagning, men väl att

som förut postverket tillhandahölle sådana utgivare erforderligt antal korsbandsomslag.

Av detta uttalande att döma syntes tidningsutgivarna själva icke vara

intresserade av nu omliandlade förslag. Dessutom borde beaktas att, under

det att generalpoststyrelsens förslag till ändrade tidningsavgifter beräknades

inbringa omkring _ 640,000 kronor, den av 1924 års riksdag beslutade höjningen

av postavgiften vid postabonnemang beräknats tillföra postverket en

merinkomst av endast 400,000 kronor.

Yid sålunda angivna förhållanden anser sig generalpoststyrelsen, som

endast med tvekan och för att tillmötesgå från tidningsutgivarhåll framfört

önskemål upptog förslaget om särskild ersättning för tidningsinslagning, nu

icke böra ifrågasätta någon åtgärd i detta hänseende.

Yad angår frågan om beredande av ökad inkomst för postverket för behandlingen

av mindre utgivarkorsband, anför styrelsen:

»I styrelsens skrivelse den 11 mars 1924 föreslogs för andra utgivarkorsband

än de ifrågasatta s. k. kommissionärskorsbanden en avgift av 20

öre per kilogram och 2 öre per försändelse, vilken senare avgift tänktes

redovisad med särskilda tidningsmärken. Man kan emellertid icke bortse

ifrån, att ett dylikt system skulle medföra vissa olägenheter. Tidningsutgivaren

finge ett icke obetydligt merarbete med märkenas åsättande, och för

postverket skulle tillkomma tillverkningen, distributionen, försäljningen och

redovisningen av märkena ävensom kontrollen över att märke verkligen åsatts

varje försändelse. En än mer vägande anmärkning är, att systemet skulle

verka mycket ojämnt och att postverkets beräknade merinkomst därigenom

kunde äventyras. Detta belyses genom några exempel här nedan.

Ifrågasatt

avg

i f t

Nuvarande

Ökning(+)

avgift

eller

per

försändelse

per

minsk-

1

per kilogram

försändelse

ning(—)

1 kg. bestående av

50 försändelser

20 +

2 x 50 =

1:20

2-4

0''5

i

+ 1-9

1 »

25

20 +

2 X 25 =

0: 70

28

ro

-b 1*8

1 » » »

10

20 +

2 x 10 =

0: 40

4*o

2-4

+ 1*6

1 »

5

20 +

2 x 5 =

0:30

6-o

5*o

+ 1’0

1 » »

2

20 +

2 x 2 =

0: 24

12-o

12o

+ 0

1 » utgörande

1 försändelse

20 +

2 x 1 =

0: 22

22-o

24-o

— 2*0

5 »

1

5x20+ 2x1 =

1:02

1:02''0

1: 20''0

— 18-o

10 » »>

1

10 X 20 + 2X1 =

2: 02

2: 02-o

2: 40-0

— 38.0 )

Såsom av dessa exempel framgår, skulle ökning inträda i alla de fall, då

i en vikt på 1 kilogram inginge mer än två försändelser. Om t. ex. av en

tidning med en nummervikt av 100 gram ett exemplar sändes i varje försändelse

(således 10 försändelser på 1 kg.), ökas avgiften med över 50 procent

och blir obetydligt lägre än om masskorsbandsförsändning i stället ägt

rum. Det har emellertid näppeligen varit meningen att så avsevärt fördyra

dessa jämförelsevis tunga utgivarkorsband. Å andra sidan inträder avgiftssänkning

för de tyngsta försändelserna, exempelvis 38 öre för en försändelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Knngl. Maj:ts proposition nr 133.

om 10 kilogram, och utgivarkorsband av denna och betydligt högre vikt förekomma

i stor utsträckning.

Enär en fullt tillförlitlig statistik angående utgivarkorsbandens fördelning

i viktgrupper icke kan vinnas, är det svårt att bedöma avgiftsförslagets ekonomiska

innebörd.

Att viktavgiften för utgivarkorsbanden föreslogs till 20 öre var beroende

på att viktavgiften vid postabonnemang föreslagits till detta belopp. Skulle

denna överensstämmelse bibehållas, skidle, då riksdagen bestämt sistnämnda

avgift till 17 öre, även viktavgiften för utgivarkorsband sättas till detta belopp.

För att undvika en säker inkomstminskning för postverket, måste i

sådant fall avgiften per försändelse sättas till ett så högt belopp, att den

sammanlagda avgiften för utgivarkorsband i vissa viktlägen bleve oproportionerligt

hög.

På grund av nu anförda förhållanden och då fråga icke är om utarbetande

av eu ny tidningsförordning, synes det generalpoststyrelsen lämpligt, att

man i förevarande hänseende nöjer sig med att — såsom riksdagen också

förutsatt — söka bereda postverket någon ökad ersättning för behandlingen

av de lättaste utgivarkorsbanden.

Bestämmandet av den viktgräns uppåt, under vilken en särskild högre

avgift skulle utgå, är givetvis i viss mån eu lämplighetsfråga. Sätter man

gränsen vid 25 gram, skulle avgiftshöjningen icke drabba verkliga nyhetstidningar.

Härigenom skulle avgiften komma att höjas för försändelser, som

nu draga ett mycket lågt porto, 0.6 öre per styck och därunder.

Ett sätt att åstadkomma eu sålunda avvägd avgiftsförhöjning vore, att

nuvarande viktavgift utginge även för dessa små försändelser, men att

därutöver uttoges en tilläggsavgift per försändelse. Användandet av en

sådan metod skulle visserligen föra med sig, att försändelser, som ligga

endast något över 25-gramsvikten, komme att befordras för lägre ersättning

än försändelser på 25 gram eller därunder, men denna oegentlighet är med

det ifrågasatta systemet oundviklig. För att skillnaden icke må bliva för

stor, lärer dock avgiften per försändelse icke böra sättas högre än till 1 öre.

En annan utväg vore att, såsom för närvarande, endast uttaga viktavgift,

men indela denna i grupper, så att viktavgiften vore lägre, då ett mindre

antal försändelser ginge på ett kilogram än då ett kilogram omfattade ett

större antal försändelser. Härvid komme emellertid att erfordras ett stort

antal vikt- och avgiftsgrupper, vilket torde framgå därav, att t. ex. beträffande

försändelser om 10 grams vikt avgiften måste sättas till 1 krona per

kilogram för att postverket skulle erhålla en ersättning av 1 öre per försändelse.

I)å det dessutom ofta förekommer, att samtidigt avlämnade försändelser

innehålla olika antal exemplar av tidning och försändelsernas vikt på

grund härav är mycket växlande, skulle eu dylik metod i hög grad komplicera

postarbetet och äventyra den enkelhet i postbehandlingen, som möjliggjort

fastställandet av ett relativt lågt porto för utgivarkorsband.

En möjlighet vore slutligen att beräkna postavgiften på varje försändelses

vikt och icke uttaga någon avgift per kilogram av samtidigt avlämnade försändelser.

Denna metod skulle visserligen ansluta sig till taxesystemet för

korsband i allmänhet och medföra större rättvisa i fråga om avgifterna för

utgivarkorsbanden. Förfaringssättet skulle emellertid nödvändiggöra taxering

av varje försändelse för sig samt frankering av försändelserna. Härigenom

skulle givetvis postbehandlingen av utgivarkorsband bliva betydligt mera

invecklad än vad nu är fallet, och avgifterna måste då sättas förhållandevis

högt. Det inbördes samband, som förefinnes mellan försändning av tidning

under postabonnemang och såsom utgivarkorsband, skulle härigenom omintetgöras.

''

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)

Kungl. Maj:ts proposition nr 1.3.‘i.

Då det sålunda, enligt styrelsens mening, icke är möjligt att med bibehållande

av de fördelar, försändningen såsom utgivarkorsband erbjuder tidningsutgivarna

och även postverket, företaga någon mera betydande ändring

i nuvarande förfaringssätt beträffande dessa försändelser, anser sig styrelsen

höra förorda, att det först nämnda systemet — nuvarande viktavgift 2>er kilogram

med tillägg, då försändelses vikt icke överstiger 25 gram, av 1 öre per

försändelse — försöksvis antages.

Styrelsen yttrar beträffande den föreslagna tilläggsavgiften vidare följande:

»Med eu så låg viktgräns som 25 gram torde tilläggsavgiften kunna upptagas

utan något nämnvärt merarbete för utgivaren eller postverket. För

posttjänstemännen å vederbörande utgivningsort möter det icke några större

svårigheter att hålla reda på, vilka tidningar som hava så ringa nummervikt,

och vad tidningsutgivaren beträffar, så lärer denne, enär eu så lätt försändelse

i de flesta fall innehåller endast ett exemplar av tidningen, utan vågning

kunna avskilja dylika försändelser från andra samtidigt möjligen avlämnade

tyngre försändelser (d. v. s. försändelser, som innehålla flera exemplar

av tidningen).

Den nu ifrågasatta tilläggsavgiften för utgivarkorsband av högst 25 gram

kan beräknas tillföra postverket en merinkomst av omkring 70,000 kronor.

Denna summa är visserligen jämförelsevis obetydlig i förhållande till postverkets

hela omsättning, men oavsett den ekonomiska innebörden synes det

nödvändigt att vidtaga sådan ändring i förevarande hänseende, att postverket

icke behöver för så gott som ingenting behandla vissa tryckalster.

Genom denna inkomstökning kunde det också bliva möjligt att sänka avgiften

för de utgivarkorsband, som de dagliga tidningarna sända till sina

kommissionärer och vilka korsband enligt generalpoststyrelsens förslag år

1924 skulle under benämningen kommissionärskorsband befordras efter eu

särskild lägre taxa.

Dessa tidningsförsändningar, som verkställas dag för dag med i regel

samma antal exemplar till samma personer, hava i stort sett karaktären av

abonnemang, vilket också framgår därav, att för dessa tidningsexemplar

tillkommit den anordning, som benämnes kommissionärsabonnemang och

för vilken närmare redogöres i generalpoststyrelsens skrivelse den 11 mars

1924. Enär emellertid denna anordning medför vissa olägenheter i posttjänsten

— bland annat svårigheten att utöva nödig kontroll — har generalpoststyrelsen

endast i undantagsfall kunnat lämna sitt medgivande därtill.

Det vore därför önskvärt, att kommissionärsabonnemangen borttoges, men

det vore då rimligt, att någon annan anordning vidtoges, varigenom kommissionärsexemplaren

kunde försändas på ett billigt och praktiskt sätt. Det

är härvid att märka, att beträffande andra tidningar än de stora dagliga försändning

såsom utgivarkorsband enligt den vanliga taxan ställer sig billigare

än postabonnemang. I fråga om de föreslagna s. k. kommissionärskorsbanden

tillåter sig styrelsen hänvisa till sin ovan åberopade skrivelse av den

11 mars 1924.

För kommissionärskorsbanden skulle generalpoststyrelsen äga stadga särskilda

villkor, bland annat, att varje försändelse skulle hava en viss, jämförelsevis

hög minimivikt, att försändningen skulle ske regelbundet, att antalet kommissionärer

å varje plats skulle inskränkas till det minsta möjliga samt

att försändelserna skulle avhämtas å adresspostanstalten eller vid vederbörande

tåg.

Enär dessa kommissionärskorsband, såsom ovan sagts, i stort sett hava

karaktären av abonnemang, men bokföring och redovisning i övrigt är av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Postavgifternas

giltighetstid.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sevärt enklare än vid postabonnemang och då kostnaden för utbäring skulle

bortfalla, borde avgiften för dessa slags korsband ställa sig något lägre än

avgiften vid postabonnemang. Också upptog 1924 års förslag en avgift av

18 öre per kilogram, under det att viktavgiften för postabonnemang satts

till 20 öre.

Biksdagen bestämde visserligen sistnämnda avgift till 17 öre per kilogram,

men av ekonomiska skäl anser sig generalpoststyrelsen dock icke

kunna ifrågasätta lägre avgift för kommissionärskorsbanden än 18 öre per

kilogram. Med hänsyn därtill att i avgiften vid postabonnemang ingå även

andra avgiftsdelar än viktavgiften, bleve dock — med tidningarnas nuvarande

vikt och pris — försändning såsom kommissionärskorsband billigare än postabonnemang,

även om för de tyngsta tidningarna skillnaden icke bleve så

synnerligen stor.»

Styrelsen föreslår alltså införande av kommissionärskorsband samt anför,

att härigenom det av riksdagen uttalade önskemålet om beredande av ersättning

åt tidningsutgivare för av dem utfört arbete kunde anses bliva i

viss män beaktat. Införandet av kommissionärskorsband och i samband

därmed borttagandet av kommissionärsabonnemangen beräknar styrelsen

medföra eu inkomstminskning för postverket av omkring 60,000 kronor för

år. Dock vore det möjligt, att inkomstminskningen bleve avsevärt mindre

därigenom att till postverket komme att överföras en hel del tidningsförsändningar,

för vilka järnvägarna nu anlitades.

Då berörda inkomstminskning komme att vippvägas av den inkomstökning,

som skulle vinnas genom den föreslagna höjningen av avgifterna för

de lättaste utgivarkorsbanden, anser styrelsen vad nu föreslagits beträffande

utgivarkorsbanden, vilket innebure endast en enligt styrelsens mening rättvis

justering av avgifterna, icke bliva av någon ekonomisk betydelse för postverket.

Härefter anför styrelsen:

> Det år 1924 av generalpoststyrelsen framlagda förslaget till ny tidningsförordning

innehöll även åtskilliga ändringar, som icke avsågo avgifterna.

Med hänsyn till riksdagens här ovan återgivna uttalande har generalpoststyrelsen

nu icke ansett sig böra återupptaga dessa frågor. Endast beträffande

den i tidningsförordningens § 9 mom. 2 meddelade bestämmelsen anser sig

generalpoststyrelsen böra upprepa sitt förslag om att maximivikten för tidningsexemplar,

som skall befordras efter postabonnemang, höjes från nuvarande

200 till 250 gram. Den nuvarande bestämmelsen medför nämligen i

vissa fall praktiska olägenheter, under det att å andra sidan postverket med

den höjning av den i postavgiften vid postabonnemang ingående viktavgiften,

som vidtogs vid 1924 års riksdag, erhåller avsevärt högre ersättning för de

tunga tidningarna än vad fallet var, när nuvarande bestämmelse om 200 gram

såsom maximivikt tillkom.»

Beträffande giltighetstiden för postavgifterna anför generalpoststyrelsen,

att de vanligaste inrikes postavgifterna under en lång följd av år fastställts

endast för ett år i sänder. Det vdlle emellertid synas, som om de ekonomiska

förhållandena nu vunnit eu viss stadga, så att avgifterna kunde fastställas

att gälla tills vidare. I jämförelse med prisförhållandena på andra

områden syntes ej heller kunna framställas några berättigade anmärkningar

mot de belopp, varmed postavgifterna för försändelser i allmänhet skulle

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

utgå enligt vad av styrelsen nu föreslagits. Vad däremot anginge postavgifterna

för tidningar, vore någon tids erfarenhet önskvärd angående verkningarna

såväl av de utav 1924 års riksdag bestämda avgifterna, vilka tilllämpades

först från och med år 1925, som av nu föreslagna avgifter, varför

det syntes lämpligt, att tidningsavgifterna fortfarande fastställdes endast för

ett år i sänder.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att de Hemställan,

för tiden till 1925 års utgång bestämda postavgifterna måtte äga fortsatt

tillämpning, avgifterna för postabonnemang å tidning och för tidnings försändande

såsom utgivarkorsband till och med den 31 december 1926 och

Övriga postavgifter tills vidare, dock att för tiden från och med den 1 juli

1925 skulle gälla de av styrelsen nu föreslagna ändringar beträffande ifrågavarande

avgifter.

Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den (3 mars 1925 erinrat, Qenemlpostatt

1917 ars riksdag (skrivelse nr 247), bland annat, i samband med beslut ^^7^1920

om införande av ilpaket, d. v. s. pakets försändande med snabbast möjliga *

postlägenhet mot särskild tilläggsavgift utöver den vanliga postbefordringsavgiften,

medgav, att tjänstepaket om högst 10 kilogram finge, utan särskild

tilläggsavgift, befordras med snabbaste postlägenhet. Styrelsen anför härom

vidare:

»Bestämmelsen om tjänstepakets befordran med brevposthastigliet med

delades första gången genom kungl. brev den 5 december 1873. Det är

härvid att märka, att ända intill år 1917, då särskild ilpaketsbefordran infördes,

måste alla paket, vilka icke särskilt tillerkänts rätt till befordran

med brevposthastigliet, sändas med den övriga paketposten. Genom införandet

av ilpaket kan däremot numera vem som helst få ett paket befordrat

med snabbaste lägenhet.

På grund av de särskilda anordningar, som postverket måste vidtaga för

ilpaketens befordran, är det nödvändigt, att detta försändningssätt icke utan

tvingande skäl användes för tunga tjänstepaket, vilkas innehåll icke alltid

till exempel då fråga är om blanketter — kräver skyndsam behandling.

I stort sett borde det vara tillräckligt, att med brevposthastigliet befordrades

sådana tjänstepaket, som avsändaren genom anteckningen ''ilpaket’ betecknat

såsom brådskande. Med hänsyn emellertid därtill, att tjänsteförsändelse av

brevs natur pa grund av i försändelsen inneslutna handlingars mängd ofta

lärer överstiga den för inrikes brev bestämda maximivikten, finner generalpoststyrelsen

sig böra föreslå, att tjänstepaket intill eu viss vikt må sändas

med brevposthastigliet, även om avsändaren icke begärt ilbefordran. Sättes

maximivikten för tjänstepaket, som skulle vinna sådan befordran, till 1J/2

kilogram, torde behovet vara fullt tillgodosett.»

Styrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t i samband med framläggande

för riksdagen av förslag om ändring av den särskilda ilpaketavgiften måtte

föreslå sådan ändring av ovan omförmälda, år 1917 meddelade bestämmelse,

att högsta vikten för tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift må befordras

med snabbaste postlägenhet, sättes till 11/2 kilogram.

Postverkets nuvarande paketavgifter äro avsevärt högre i förhållande till Departementsde

år 1914 gällande än den allmänna prisnivån i jämförelse med prisläget chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

nämnda år. Då de förhållanden, som motiverat berörda avgifters bibehållande

i flera år på en så hög nivå, numera icke torde vara för handen, synes tiden

vara inne att vidtaga en sänkning av sagda avgifter. Jag anser mig därför

böra tillstyrka det av generalpoststyrelsen i sådant hänseende framlagda

förslaget, dock med ett undantag. Enligt berörda förslag, som beträffande

avgifterna för paket om högst 5 kilograms vikt innebär eu nedsättning av

20 öre, skulle den för varje kilogram över 5 gällande tilläggsavgiften, 80 öre,

sänkas med ej mindre än 40 öre eller sålunda till hälften. En följd härav

skulle emellertid möjligen kunna bliva, att, även om viss sänkning skulle

vidtagas i statens järnvägars pakettaxa, befordringen av de tyngre paketen

i en icke önskvärd utsträckning komme att överflyttas från järnvägarna till

postverket, som mindre än järnvägarna är lämpat för trafik med dylika paket

i större omfattning. Med hänsyn härtill finner jag mig icke kunna förorda,

att nämnda tilläggsavgift nedsättes till lägre belopp än 60 öre, varigenom

den fortfarande skulle komma att stå i samma förhållande till avgiften för

paket om ett kilogram som för närvarande.

Mot de föreslagna ändringarna av avgifterna för ilpaket och skrymmande

ilpaket ävensom höjningen av viktsatsen vid korsband, som uteslutande

innehåller blindskrift, synes intet vara att erinra.

Yad beträffar postavgifterna för tidningsbefordran, synes generalpoststyrelsens

förslag om särskild avgift per försändelse vid utgivarkorsband av 25

grams vikt och därunder i huvudsak tillgodose riksdagens önskemål om

beredande av ökad inkomst å mindre utgivarkorsband, varför jag anser mig

böra tillstyrka, att berörda särskilda avgift försöksvis må utgå, Däremot

har styrelsen på anförda skäl ej funnit sig böra föreslå av riksdagen såsom

önskvärd ansedd ersättning åt de tidningsutgivare, som vid postabonnemang

av sina tidningar själva expediera upplagorna till järnvägen. En viss kompensation

härför skulle emellertid beredas tidningsutgivarna genom det av

styrelsen framlagda förslaget om försändning av tidningar mot av styrelsen

föreslagen lägre avgift såsom kommissionärskorsband, och torde därför styrelsens

förslag härutinnan kunna åtminstone tills vidare tillämpas. Av skäl,

som styrelsen anfört, vill jag slutligen förorda höjning av maximivikten vid

postabonnemang å tidning från 200 till 250 gram. I enlighet med vad sålunda

angivits har jag låtit upprätta förslag till erforderliga ändringar i

förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter.

De nu förordade ändringarna beträffande postavgifterna torde lämpligen

höra träda i kraft den 1 juli 1925, och synas postavgifterna i övrigt, sådana

de bestämdes nästlidet år, böra bibehållas oförändrade. Med hänsyn till

den större stabilitet, som numera kännetecknar de ekonomiska förhållandena,

synes man lämpligen kunna frångå den av kristidens täta prisfluktuationer

nödvändiggjorda åtgärden att bestämma giltighetstiden för postavgifterna

för ett år i sänder och i stället låta desamma äga tillämpning tills vidare.

Undantag torde därvid böra ske beträffande tidningsavgifterna, som i avvaktan

på erfarenhet av verkningarna av de nästlidet år beslutade och de nu

förordade ändringarna torde böra gälla endast till utgången av år 1926.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 13

Vad slutligen angår styrelsens förslag om nedsättning av maximivikten

av tjänstepaket, som utan särskild till,äggsavgift må befordras såsom ilpaket,

vill jag med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån inskränka

ilbefordran av tyngre sådana försändelser tillstyrka berörda förslag, och

torde vad sålunda förordats böra tillämpas från och med den 1 juli 1925.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l:o) besluta, att de av riksdagen för tiden till 1925 års utgång

beslutade postavgifterna med undantag av avgifterna för

postabonnemang å tidning och för utgivarkorsband skola äga

fortsatt tillämpning tills vidare, dock att för tiden från och

med den 1 juli 1925 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller

uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av 1,000 gram eller

del därav, utgöra 5 öre,

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande

grunder, nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med................................................... 60 öre,

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med ........................ 90 » ,

» »3 » » » 5 » , » ...... 1 krona 20 » ,

» » 5 kilogram, med 1 krona 20 öre för de första 5 kilo
grammen

och därefter 60 öre för vart överskjutande kilogram

eller del därav, samt

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket

skall utgå med 100 procent å befordringsavgiften, evad densamma

avser vanligt eller skrymmande paket, dock lägst med

1 krona per paket;

2:o) antaga vid statsrådsprotokollet fogat förslag till kungörelse

angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 mom., 9 § 2

mom. och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter;

3:o) besluta, med tillämplighet från och med den 1 juli 1925,

att högsta vikten för tjänstepaket, som utan särskild tilläggsavgift

må befordras med snabbaste postlägenhet (såsom ilpaket),

skall utgöra 1 */2 kilogram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse av 8 § 2, 3 och 5 inom., 9 § 2 inom.

och 11 § 1 mom. i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter1).

Härigenom förordnas, att 8 § 2, 3 och 5 inom., 9 § 2 mom. och 11 § 1 mom.

i förordningen den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av

tidningar och andra periodiska skrifter skola erhålla följande ändrade lydelse:

8>

3 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget

avser, och

b) 2 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgift, dock ej

under 10 öre, allt räknat för helt år och i förhållande därtill för kortare

abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för år och i förhållande därtill för

kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men för tidning, som utkommer med

mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av 7 nummer och 12 öre

för varje överskjutande nummer i veckan; skolande tidning, vilken utkommer

mindre ofta än en gång i veckan, ävensom de i 3 § 2 mom. omförmälda

tryckalster räknas lika med tidning, som utgives med ett nummer i veckan,

varjämte i fråga om tidning, som under olika tider av året utkommer med

olika antal nummer i veckan, avgiftsberäkningen bör grundas på medeltalet

av de sålunda förekommande nummerantal med avjämning, där så erfordras,

till närmast högre hela tal; och

b) 17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens sammanlagda

vikt under nästföregående helårsperiod, räknad från och med den 1

oktober till och med den 30 september; skolande helårsvikten för tidning,

som börjat utkomma under loppet av eller efter denna period, beräknas i

förhållande till vikten av utgivna nummer av tidningen och för ny tidning

med ledning av utgivarens uppgift om tidningens blivande vikt. Vikten av

avgiftsfria bilagor till tidning skola inberäknas i tidningens vikt.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget

avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst 40 öre för

varje särskilt tidningsexemplar.

9 §•

2 mom. Tidningsexemplar, som skall befordras efter p o stab o nn em ang, må

icke vara inbundet samt ej heller med därtill hörande avgiftsfria bilagor

överstiga 250 grams vikt. *)

*) Senaste lydelse av 8 §, se 1920: 293 och 1924: 382, samt av 11 §, se 1920: 293.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 15

Vall sålunda föreskrivits äger icke tillämpning med avseende å de i 3 §

2 mom. omförmälda tryckalster.

,11§-

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten avlämnar

exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter anmälan av

utgivaren, postbefordringsavgiften för sådana korsband (utgivarkorsband)

beräknas på följande sätt:

a) för utgivarskorsband i allmänhet: •

12 ore för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram samt

därjämte, vad beträffar utgivarkorsband, vars vikt icke överstiger 25 gram,

1 öre för varje försändelse;

b) för sådana utgivarkorsband, som i enlighet med vad här nedan sägs

sändas till vissa tidningars återförsäljare (kommissionärskorsband):

18 öre för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram.

^ Viktavgiften beräknas efter sammanlagda vikten av de försändelser, som

på en gång avlämnas, och skall för varje gång utgivarkorsband avlämnas

till postbehandling beräknas för minst två kilogram.

Den för kommissionärskorsband bestämda lägre postbefordringsavgiften

utgår endast beträffande tidningar, som utkomma med minst sex nummer i

veckan, och endast efter framställning till generalpoststyrelsen, som äger

föreskriva viss minimivikt för dylika försändelser ävensom i övrigt meddela

närmare bestämmelser för ifrågavarande försändningssätt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1925 och gäller till och med

den 31 december 1926, dock att vad i 8 § stadgas icke skall tillämpas beträffande

sådana abonnemang för år 1927, som verkställas under år 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1925:43 Bevillningsutskottets memorial Nr 43 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1925:195 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  3. BevU 1925:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten