Sök i Ratio Lex

Angående viss omorganisation av byggnadsstyrelsen in. in

1925-03-13 · 63 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 49 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:135, Angående viss omorganisation av byggnadsstyrelsen in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135,

1

tf r 135.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående viss omorganisation

av byggnadsstyrelsen in. in.; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande''departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hdllet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlee, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Lindess, Laesson, Wigfoess, Möllee, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Larsson:

Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande till årets riksdag kunde

med hänsyn till vissa inom kommunikationsdepartementet då ännu pågående

utredningar rörande byggnadsstyrelsens organisation definitivt förslag rörande

anslagen till nämnda styrelse icke framläggas. Under punkterna 35 och 36,

sjätte huvudtiteln, föreslog Kungl. Maj:t därför riksdagen att i avbidan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för budgetåret

1925—1926 beräkna dels det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen

till 257,000 kronor dels ock ett extra anslag till upprätthållande av byggnadsstyrelsens

verksamhet av 97,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 113 höft. (Nr 135.)

374 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Sedermera liava de av chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1923 tillkallade sakkunniga för utredning

av vissa frågor rörande byggnadsstyrelsens organisation m. m. (byggnadsstyrelsesakkunniga)

med skrivelse den 23 januari 1925 överlämnat betänkande

angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå och

vissa därmed sammanhängande spörsmål.

- De sakkunniga hava varit riksgäldsfullmäktigen C. G. Ekman, ordförande,

f. d. byggnadsrådet I. G. Clason, byggnadschefen och ledamoten av arméns

kasernbyggnadsnämnd E. Lindh, översten och överdirektören C. H. F. Meurling

samt generaldirektören I. J. Tengbom.

De sakkunnigas utredningsuppdrag omfattade huvudsakligen:

dels frågan, huruvida för framtiden behov kunde anses föreligga av ett

sådant organ för husbyggnadsverksamhet, som staten under senare år ägt

i arméns kasernbyggnadsnämnd, samt i samband därmed vissa spörsmål

rörande byggnadsstyrelsens och andra byggande statsmyndigheters organisation

och verksamhet; _

dels oclc frågan om åtgärder för nedbringande av arkitektarvodena vid

statens byggnadsföretag.

Därjämte hade de sakkunniga att i första hand överväga frågan om provisoriska

åtgärder för nedbringande av kostnaderna för kasernbyggnadsnämndens

verksamhet. I skrivelse den 20 oktober 1923 framlade de sakkunniga

förslag i sistnämnda fråga, vilket förslag låg till grund för Kungl.

Maj.ts beslut den 12 november 1923 rörande ändrad sammansättning av

nämnden från och med den 1 januari 1924.

Genom det nu framlagda betänkandet, i vars slutliga justering översten

Meurling på grund av sjukdom icke kunnat deltaga, har de sakkunnigas

utredningsarbete avslutats, utom så vitt avser den till sakkunniga hänskjuta

frågan angående åtgärder för nedbringande av arkitektarvodena vid statens

byggnadsföretag. I sistnämnda fråga hava sakkunniga förklarat sig komma

att framdeles avgiva särskilt yttrande, sedan vissa igångsatta utredningar

hunnit avslutas.

Sakkunnigas nu föreliggande förslag innebär huvudsakligen, att kasernbyggnadsnämnden

skall upplösas, sedan dess ännu pågående verksamhet

hunnit avvecklas, vilket beräknas kunna ske till den 1 juli 1925, samt att

inom byggnadsstyrelsen från och med samma tid den nuvarande byggnadsbyrån

skall uppdelas i två särskilda byråer, en utredningsbyrå och en byggnadsbyrå.

Därjämte hava sakkunniga angivit vissa riktlinjer för de nya byråernas

organisation och verksamhet, och hava sakkunniga tillika uttalat sig för eu

centralisation i viss omfattning till den sålunda omorganiserade byggnadsstyrelsen

av statlig byggnadsverksamhet, som nu utövas genom andra myndigheters

försorg.

Över sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kasernbyggnadsnämnden samt allmänna

civilförvaltningens lönenämnd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 3

I samband med nu berörda spörsmål torde vidare till behandling böra

upptagas av byggnadsstyrelsen gjorda framställningar rörande förändring

av eu kvinnlig kanslibiträdestjänst till kvinnlig kontorsskrivarbefattning samt

förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens intendentsbyrå.

Omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrä och vissa diinned

sammanhängande spörsmål.

I en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 258, framlade överKungl.

Maj:t förslag till omorganisation och lönereglering av dåvarande över- lnteudents~

intendentsämbetet. Sedan detta förslag i allt väsentligt av riksdagen bifallits organisation

(riksdagens skrivelse nr 269), genomfördes den beslutade nya organisationen tln byggnadsvid

1918 års ingång, i samband varmed ämbetets namn förändrades till bygg- styrelsennadsstyrelsen.

I sitt betänkande lämna byggnadsstyrelsesakkunniga till en början eu

redogörelse för anledningarna till och huvuddragen av den sålunda genomförda

omorganisationen. Då denna redogörelse torde vara belysande jämväl

för den nu föreliggande frågan, må densamma här i korthet återgivas:

Vid tiden för berörda omorganisation var överintendentsänrbetets verk- Anledningarna

samhetsomrade fastställt genom instruktion av den 14 november 1879 med till 1917 års

darr den 5 december 1884 vidtagna ändringar. För ämbetets verksamhet i omorganisaavseende

å förvaltningen av de under ämbetsverkets vård ställda byggnader tionvoro

reglerande bestämmelser därvid givna. Ämbetets befattning med statens

byggnadsverksamhet i övrigt var däremot i stort sett icke på förhand

reglerad. Sålunda hade ämbetet egentligen endast att på särskilt uppdr;vr av

Kung!. Maj:t eller annan vederbörande taga befattnirrg med en byggnadsfråga,

I denna punkt inträdde genom omorganisationen en principiell förändring i

verkets ställning till statens husbyggnadsväserr i allmänhet.

Yrd trden för omorganisationen utövades statens husbyggnadsverksamhet

fv härmare ett fyrtiotal olika myndigheter, vilka, vad byggnadsärendenas

handläggning beträffade, praktiskt taget voro isolerade från varandra. Den

kommunikation dem emellan, som i det stora hela mera undantagsvis ägde

ium, skedde egentligen endast via Kungl. Maj:t. Med denna saknad av gemenskap

1 en eller annan form direkt mellan dessa byggnadsorgan, hade självfallet

uppstått vissa brister vid planläggningen och utövandet av statens

hus byggnadsverksamhet.

Detta hade jämväl givit anledning till upprepade anmärkningar och framställningar

från riksdagen och dess revisorer. De sålunda framställda anmärkningarna

hade bottnat i den fortgående stegringen av utgifterna för samma

verksamhet och i strävan att i möjligaste mån begränsa dessa utgifter. Bortsett

från mera fristående anmärkningar mot något visst byggnadsföretag var

det två huvudsakliga anmärkningar, som gjorts i nämnda syfte, nämligen mot

bristande planmässighet vid statens byggnadsverksamhet, och mot

bristande sparsamhet vid de särskilda* statsbyggnadernas uppförande.

Bristerna i planmässighet hade framförallt yttrat sig däruti dels att

^y^S-^^^sbekov för särskilda statsändamal badö tillfredsställts var för si0,

utan hänsyn till huruvida derå dylika behov skulle kunna till byggnadskostnadernas

nedbringande genom ett och samma byggnadsföretag avhjälpas,

dels att statens byggnadsverksamhet hade utövats ''skäligen ojämnt och ofta

så, att den infallit å tider, som från statsfinansiella och samhällsekonomiska

synpunkter sett varit mindre lämpliga, och dels att erfarenheter och rön,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Huvuddragen

av 1917 års

omorganisa
tion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

som gjorts vid ett av staten utfört byggnadsföretag, mången gång icke tillgodogjorts

vid sedermera utförda statsbyggen.

Beträffande den bristande sparsamheten vid statsbyggnadernas utförande

skulle densamma yttra sig bland annat däri, att byggnaderna försetts med

obehövliga och kostsamma ornamentala utsmyckningar samt att hallar, trappuppgångar

och även andra utrymmen tilltagits onödigt rymliga.

Med anledning av dessa anmärkningar samt vissa från riksdagens sida framställda

önskemål tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet jämlikt

av Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 givet bemyndigande särskilda sakkunniga

för att inom nämnda departement efter verkställd utredning avgiva

förslag till omorganisation av överintendentsämbetet järnte lönereglering för

befattningshavare i ämbetsverket. Dessa sakkunniga avgåvo den 1 november

1915 sitt betänkande, vilket i huvudsak Jåg till grund för Kungl. Maj :ts förslag

i ovan berörda proposition till 1917 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet utmynnade i förslag dels, såsom ovan

nämnts, till en omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet

samt vissa andra därmed sammanhängande åtgärder och dels till beredande

av medel för anställande av ett antal statstjänare av eu ny kategori, lans
I

främsta rummet avsåg Kungl. Maj:ts förslag att råda bot för de anmäikta

missförhållandena vid statens byggnadsverksamhet. I detta hänseende upptogs

först frågan om centralisering av all statens ifrågavarande verksamhet.

Därvid gjordes den uppfattningen gällande, att en sådan centralisering icke

vore tillrådlig, varemot en partiell centralisering förordades sa, att den byggnadsverksamhet,

som då utövades av post- och telegrafverken samt riksbanken

— eller just de myndigheter, som egentligen föranlett anmärkningärna

mot den bristande planmässigheten vid statens byggnadsverksamhet

och valka myndigheter, ehuru de utövat en mycket omfattande byggnadsverksamhet,

dock ej voro organiserade för en sådan — skulle i huvudsak

förläggas till byggnadsstyrelsen samt att under styrelsens omedelbara inseende

skulle ställas vässa fastigheter, som då icke stodo undei teknisk

myndighets vård. , , , , ,

Såsom de egentliga och över hela området av statens liusbyggnadsverksamliet

nående medlen mot de ifrågavarande missförhållandena foreslogs

emellertid dels och i främsta rummet förberedande utredning av de särskilda

byggnadsfrågorna, dels granskning av uppgjorda ritningar och förslag dels

och ett slags inspektion vid byggnadsarbetenas utförande, allt grundligare

och allsidigare än under dåvarande förhållanden hade kunnat ske. I

principiella avseenden skulle dessa uppgifter läggas i händerna på cm myndighet,

nämligen byggnadsstyrelsen, så att å ett enda centralt ställe skulle

kunna vid varje tidpunkt lätt erhållas en samlad överblick av statens byggnadsverksamhet,

såväl av den redan fullbordade och pågående som av deri

under närmaste tiden då förestående, något som dittills icke kunnat åstadkommas

utan ingående och tidsödande undersökningar hos ett stort antal

verk och myndigheter. , . , „ , , ,,

En ofrånkomlig förutsättning för att byggnadsstyrelsen skulle kunna fallgorå

dessa nya åligganden ansags vara, att styrelsen städse ägde tillgång

till exakta uppgifter angående statens husbyggnadsverksamhet i hela dess

omfattning, d. v. s. att inom styrelsen fördes en fortlöpande och ändamålsenligt

inrättad byggnadsstatistik. Denna byggnadsstatistik angavs utgöra en

kärnpunkt i förslaget och innebära centraliseringen av statens husbj ggnads

verksamhet, i den mån sådan lämpligen kunde ske.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag dels i sammanhang med bygg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 135. 5

nadsstatistiken genom insamlande av ritningar till byggnadsföretag, varmed

staten tagit befattning, inom byggnadsstyrelsen bildas ett centralt statsnrkiv

toi i Klangår, och dels, till fromma särskilt för statens byggnadsverksamhet

men aven för byggnadsverksamheten i allmänhet i landet, av styrelsen utövas

eu upplysnings r er k samhet genom publicerande av meddelanden om iakttagelser

och ron av allmännare intresse, vilka gjorts vid utförandet av byggnadsföretag

eller eljest. Vidare skulle hos styrelsen inrättas eu provsamliim

av byggnadsmaterialier av aktuellt intresse. ö

Ehuru i och för sig av nytta för den offentliga byggnadsverksamheten

skulle det egentliga gagnet av nämnda åtgärder, såsom ovan antytts, vara

att safta byggnadsstyrelsen medel i händerna att så utföra den på styrelsen

lagda förberedande utredningen, granskningen och inspektionen av byggnadsför

statens räkning, att denna styrelsens verksamhet bleve av åsyftad

effekt tor statens ^^byggnadsväsende.

Andamålet med den omläggning av statens byggnadshjelp som sålunda

ifragasattes, var att skapa ett enande och sammanhållande band mellan

statens samtliga husbyggande organ. Detta skulle ske genom den principiella

förändringen i byggnadsstyrelsens ställning till statens liusbyggnadsvasen

i allmänhet, att verket, som dessförinnan i regel endast i särskilda

fall och då efter befallning av Kungl. Maj:t eller hänvändelse från annan

vederbörande myndighet befattat sig med byggnadsföretag för statsverkets

rakning, därefter skulle som regel i större eller mindre grad deltaga i varje

statens husbyggnadsföretag, särskilt i den för företaget grundläggande förberedande

utredningen.

I Kungl. Maj:ts förslag behandlades jämväl åtskilliga andra spörsmål,

vilka hade inverkan på byggnadsstyrelsens organisation, såsom frågorna

roiande styrelsens befattning med den kulturhistoriska byggnadsvården samt

med statens tomtförsäljningar och förhyrningar av lokaler för statsändamål

(for ämbetsverk och kommittéer etc.).

Vid tiden för omorganisationen bestod överintendentsämbetet av en teknisk

och en administrativ avdelning. Verkets styrelse utgjordes av en övermtendent,

chef för verket, samt, såsom ledamöter, två förste intendenter,

den ene för den tekniska och den andre, tillika sekreterare, för den administrativa

avdelningen.

Enligt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag skulle ämbetsverket utvidgas

så, att detsamma komme att bestå av fem byråer, benämnda byggnadsbyrån,

mtendentsbyran, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa

byrån. A byggnadsbyrån skulle falla så gott som alla de nya uppgifter,

vilka tillfördes verket i fråga om statens husbyggnadsverksamhet.

Verkets styrelse skulle utgöras av en generaldirektör såsom chef samt,

såsom ledamöter, fem byråchefer.

Ett för överintendentsämbetet karaktäristiskt, drag var, att verket bestod

av, utom den ordinarie eller extra personalen med regelbunden tjänstgöring,

ett antal vid verket fästade arkitekter utom stat. Dessa arkitekter, som i

regel voro fritt praktiserande, voro huvudsakligen avsedda för sådana särskilda

uppdrag, för vilka den nyssnämnda personalen icke beräknats, såsom exempelvis

upprättande av ritningsförslag till byggnadsföretag för statens räkning,

uppgörande av förslag till stadsplan å staten tillhörigt område samt vissa

granskningsuppdrag m. m. Ersättning till dessa arkitekter utgick i regel

för varje särskilt uppdrag. Nu berörda för överintendentsämbetet säregna

diag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag bibehållas, dock med den jämkning

beträffande användningen av dessa arbetskrafter, att en del ärenden, särskilt

mindre sådana, vilkas handläggning på grund av bristen på arbetskrafter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

inom det egentliga överintendentsämbetet överlämnats till arkitekter utom

stat skulle överflyttas till ämbetsverkets regelbundet tjänstgörande personal.

Kungl. Maj:ts förslag innebar slutligen, att ämbetsverket, som tidigare

saknat tekniskt förfarna lokala organ och därför för tillsyn å företag i landsorten

måst vid behov anlita helt och hållet utom verket stående och mangen

gång för uppdragen mindre lämpliga personer, skulle beredas tillgång till

dylika lokala organ genom anställande av en kategori nya befattningshavare,

länsarkitekter. Dessa arkitekter skulle emellertid erhålla sin egentliga karaktär

av sin ställning till länsstyrelserna. Deras främsta uppgift skulle

nämligen bliva att vara byggnadstekniska biträden åt länsstyrelserna.

De riktlinjer, som sålunda i Kungl. Maj:ts proposition uppdragits för

överintendentsämbetets omorganisation och lösning av i samband därmed

stående frågor, föranledde ej erinran från riksdagens sida.

Orsakerna

tUl Igång

sättandet av

den föreliggande

utredningen.

Motioner vid

1921 års

riksdag.

Den utredning rörande byggnadsstyrelsens organisation och däimed sammanhängande

spörsmål, som uppdragits åt byggnadsstyrelsesakkunniga, hai

föranletts dels av vissa anmärkningar, som jämväl under senare åi fiamkommit

mot bristande planmässighet och sparsamhet vid bedrivandet av

statens husbyggnadsverksamhet, dels ock av vissa spörsmål, som sta i samband

med avvecklingen av arméns kasernbyggnadsnämnd.

Uti en vid 1921 års riksdag av herr Lindman m. fl. i riksdagens andra

kammare avlämnad motion (nr 72) om ändring av Kungl. Maj:ts då föreliggande

förslag till lönereglering för chefen för byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå

m. m. påtalades den tendens till stegring i anspråk pa byggnadernas

utrymmen och beskaffenhet, den »byggnadslyx», som enligt motionärerna

tillhandakomna uppgifter från skilda delar av landet skulle hava gjort

sire gällande icke blott vid statens utan även vid kommuners och enskildas

byggnadsverksamhet. För statens vidkommande ansågs denna flaga bola

sorgfälligt prövas i samband med beviljande av anslag till de olika bygg
Efter

att vidare hava erinrat om den år 1917 beslutade omorganisationen

av överintendentsämbetet, numera byggnadsstyrelsen, framhöllo motionärerna,

att de synpunkter och strävanden till planmässighet och sparsamhet vid

statens byggnadsföretag, som tagit sig uttryck vid omorganisationen fortfarande

ägde sin fulla giltighet, Emellertid kunde ifragasattas i vad man

dessa strävanden blivit tillgodosedda. De alltjämt börda anmarkmngarna

om bristande sparsamhet gjorde det angeläget att så vitt möjligt vinna

upplysning om verkningarna av reformen och utsikterna for uppnående av

det åsyftade resultatet. Motionärerna ansågo icke uteslutet, att brister i

organisationen redan framträtt, exempelvis genom att man möjligen icke

kunnat förfoga över tillräckligt högt kvalificerade, jämväl praktiskt och ekonomiskt

erfarna arbetskrafter för det synnerligen maktpåliggande mitiativocli

organisationsarbete, som påvilade styrelsens byggnadsbyra. bkulle sa

vara förhållandet, borde dessa brister snarast utredas och avhjalpas, aven

om därigenom skulle vållas någon ökning i lönestaten, som dock bleve av

underordnad betydelse med hänsyn till de mycket betydande värden det

gällde att hushålla med. ...... ......

Motionärerna, vilka jämväl påyrkade förbättrad lonestallnmg for byggnadsbyråns

chef, hemställde med anledning av det anförda bland annat, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning, i vad man

den genomförda omorganisationen av byggnadsstyrelsen medförde eller kunde

väntas medföra åsyftad planmässighet och sparsamhet i utförandet av statens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Vit''). 7

husbyggnadsarbeten, jämte de förslag, som möjligen av utredningen kunde

föranledas.

Eu motion (nr 104) i liknande syfte väcktes vid samma riksdag i första

kammaren av herr J. B. Johansson.

Beträffande det sålunda motionsvis framförda spörsmålet om behovet av

viss» organisatoriska förändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende

dess byggnadsbyrå, anförde riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921,

nr 6 A, att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, insikten

om nödvändigheten av åtgärders vidtagande i angivet syfte redan föranlett

byggnadsstyrelsen att själv igångsätta utredning härom, samt att vid sådant

förhållande någon särskild framställning från riksdagens sida i detta hänseende

icke då borde ifrågakomma. I anslutning till vad motionärerna anfört

rörande angelägenheten av att vid bedrivandet av statens byggnadsverksamhet

planmässighet och sparsamhet iakttoges ville riksdagen emellertid framhålla

vikten av, att intet underlätes till vinnande av angivna syften och att

vid utarbetande av de organisationsförslag, vartill ovannämnda utredning

kunde giva anledning, de av motionärerna anförda.synpunkterna vunne tillbörligt

beaktande.

I sin år 1921 avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer vissa anmärkningar

beträffande byggnadsstyrelsens förvaltning.

Revisorerna förklarade därvid, bland annat, att de icke kunnat undgå att

lägga märke till den tendens, som hos byggnadsstyrelsen i flera fall syntes

hava gjort sig gällande att vid prövning av styrelsen underställda ärenden

angående ny- eller ombyggnader påkalla mera omfattande och följaktligen

också mera kostsamma åtgärder än de ursprungligen förslagsställande myndigheterna.

Efter att i detta hänseende hava hänvisat till vissa byggnadsföretag,

som varit föremål för särskilt omnämnande i revisionsberättelsen,

yttrade revisorerna, att den påpekade tendensen syntes innebära en fara att

de kostnadsberäkningar, som för riksdagen framlades, kunde komma att ställa

sig högre än som vore oundgängligen nödvändigt eller med hänsyn till det

statsfinansiella läget lämpligt. Då byggnadsstyrelsen vid behandlingen av

frågor som dessa hade att företräda statens intressen och icke de särskilda

institutionerna, vilka, enligt vad erfarenheten visade, själva plägade i tillbörlig

grad lägga sig vinn om att deras behov icke underskattades, syntes man

hava rätt fordra, att styrelsen, givetvis under iakttagande av att kostnadsberäkningarnas

tillförlitlighet icke minskades, i högre grad än vad dittills

varit fallet, beaktade vikten av att statsverkets utgifter för hithörande ändamål

hölles inom rimliga gränser.

I detta sammanhang ville revisorerna jämväl ifrågasätta lämpligheten av

de beräkningsgrunder, vilka av byggnadsstyrelsen tillämpades vid bestämmande

av arvoden åt styrelsens utom stat anställda arkitekter, då dessa anförtroddes

uppdrag för styrelsens räkning.

De sålunda framförda anmärkningarna bemöttes av byggnadsstyrelsen i

avgiven förklaring och föranledde ej heller uttalande från riksdagens sida.

Erågan om arkitekt- och kontrollantarvodena vid byggnadsstyrelsens arbeten

återupptogs i den av riksdagens revisorer år 1922 avgivna berättelsen. Därjämte

ifrågasatte revisorerna, vilka gjorde gällande, att de byggnadsföretag,

som utförts av byggnadsstyrelsen, i allmänhet dragit mycket höga kostnader,

huruvida icke en ändring härutinnan till det bättre kunde vinnas genom att

i större utsträckning, än som dittills varit fallet, inom styrelsen bereda plats

för den praktiska erfarenheten.

Sedan byggnadsstyrelsen avgivit förklaring med anledning av revisorernas

•anmärkningar, anhöll riksdagen i skrivelse den 23 maj 1923 (nr 192) på an
-

Anmärkningar

av riksdagens

revisorer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Arméns

kasernbygg
nadsnämnd.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

förda skäl, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, som kunde bidraga

till nedbringande av arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag.

Beträffande arméns kasernbyggnadsnämnd må i detta sammanhang allenast

erinras följande.

Det kärordningsförslag, som antogs vid 1901 års riksdag, förutsatte uppförandet

av ett betydande antal nya kasernetablissemang. De kasernbyggnadsarbeten,

som för fullföljandet av denna plan beslutades av Kungl.

Maj:t och riksdagen, omhänderhades till eu början av chefen för fortifikationen.

Emellertid framkommo åtskilliga anmärkningar beträffande de i

denna ordning utförda arbetena. Dessa anmärkningar föranledde jämväl

1906 års riksdag att i samband med beslut om uppförande av femton då

återstående, ännu icke påbörjade etablissemang för infanteriet hos Kungl.

Maj:t göra framställning om ändrat förfaringssätt beträffande ledningen av

ifrågavarande byggnadsverksamhet för arméns räkning, därvid riksdagen uttalade

sig för att civila element borde anlitas i större utsträckning än dittills

skett. Sedan vissa utredningar på grund därav verkställts, framlade

Kungl. Maj:t för 1907'' års riksdag förslag om tillsättande av en särskild

kasernbyggnadskommission med uppdrag att enligt de bestämmelser, Kungl.

Maj:t meddelade, såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava de arbeten,

som voro förenade med planläggningen och utförandet av nyssnämnda femton

kasernetablissemang, ävensom av andra byggnader för armén, vilkas utförande

av Kungl. Maj:t överlämnades till kommissionen under den tid kommissionens

verksamhet för uppförandet av nämnda kasernetablissemang fortginge.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blev av riksdagen bifallet. Kungl.

Maj:t beslöt i enlighet härmed genom brev den 14 juni 1907 att tillsätta eu

dylik kasernbyggnadskommission, som under benämningen »arméns kasernbyggnadsnämnd»

skulle träda i verksamhet den 1 juli samma år. Närmare

bestämmelser rörande nämndens organisation och verksamhet meddelades

dels i nyssnämnda brev, dels ock i en samma dag utfärdad instruktion.

Från och med den 1 januari 1914 genomfördes eu förändrad organisation

av nämnden i huvudsakligt syfte att nedbringa nämndens administrationskostnader.

Närmare bestämmelser härom finnas meddelade dels i Kungl.

Maj:ts brev den 19 december 1913, dels ock i en samma dag utfärdad ny

instruktion för nämnden. Sistnämnda instruktion har sedermera i vissa

delar ändrats genom särskilda kungörelser den 16 oktober 1914 och den 29

juni 1917. .

Nämndens ursprungliga uppdrag omfattade uppförande av kasernetablissemang

för följande femton infanteriregementen, nämligen: Livregementets

grenadjärer invid Örebro, Första och Andra livgrenadjärregementena invid

Linköping, Västgöta regemente invid Vänersborg, Upplands infanteriregemente

invid Uppsala, Skaraborgs regemente invid Skövde, Södermanlands

regemente invid Strängnäs, Kronobergs regemente invid Växjö, Jönköpings

regemente invid Jönköping, Älvsborgs regemente invid Borås, Bohusläns

regemente invid Uddevalla, Kalmar regemente invid Eksjö, Värmlands regemente

invid Karlstad, Norra skånska infanteriregementet invid Kristianstad

samt Södra skånska infanteriregementet invid Lund.

Härutöver har nämnden genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut erhållit

uppdrag att utföra följande arbeten:

1) uppförande av sjukhus för Västernorrlands regemente och Norrlands

trängkår i Sollefteå;

2) återuppförande efter eldsvåda av ammunitionsfabriken vid Marieberg med

tillhörande bostadshus;

3) uppförande av sjukhus för Upplands artilleriregemente i Uppsala;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ta proposition nr liJö. 9

4) uppförande av tvenne paviljonger m. in. för oroliga sjuka vid Västerviks

hospital;

5) om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden;

6) återuppbyggnad av eu genom eldsolycka skadad ekonomibyggnad vid

Kalmar regementes kasernetablissemang i Eksjö; och

7) utförande av grundläggningsarbeten m. in. för hospitalet i Hälsingborg.

De åt kasernbyggnadsnämnden anförtrodda arbetena utfördes till eu början

med anlitande av entreprenadsystem. Sedan emellertid under senare

delen av år 1916 förhållandena på material- och arbetsmarknaden blivit

sådana, att tillfredsställande entreprenadanbud icke längre kunde erhållas,

medgav Kung! Maj:t genom beslut den 29 juni 1917, på framställning av

nämnden, att densamma finge utföra återstående arbeten under egen arbetsledning

(egen regi).

De företag, där entreprenadsystem helt eller i huvudsak tillämpats, äro

kasernbyggena invid Örebro, Vänersborg, Uppsala, Skövde, Jönköping, Borås,

Uddevalla och Karlstad. Övriga arbeten hava däremot utförts under egen

arbetsledning.

De arbeten, vilka uppdragits åt kasernbyggnadsnämnden, äro numera till

huvudsaklig del fullbordade.

Redan i slutet av år 1922 hade nämndens verksamhet minskats så, att

frågan om nämndens avveckling blivit aktuell. Denna fråga berördes jämväl

av chefen för försvarsdepartementet i den till 1923 års riksdag avlåtna

statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln s. 193 och 194). Efter en redogörelse

för de särskilda arbeten, nämnden fått i uppdrag att utföra, framhöll

departementschefen därvid, att nämnden, som komme att bliva sysselsatt utöver

ursprungligen beräknad tid, icke borde upplösas, utan att dessförinnan

en noggrann omprövning ägt rum, huruvida även för framtiden behov kunde

anses föreligga av ett sådant organ för byggnadsverksamhet, som staten

under mer än femton år ägt i nämnden. Enligt departementschefens mening

vore det nämligen klart, att man, om ett sådant behov förelåge, borde hava

möjlighet att tillgodogöra sig nämndens organisation och erfarenheter. Emellertid

förutsattes, att i avvaktan på denna frågas slutliga prövning nämndens

organisation och administration noga anpassades till omfattningen av dess

arbetsuppgifter.

I skrivelse den 27 april 1923, nr 4 A, punkten 51, uttalade riksdagen sin

anslutning till vad departementschefen anfört i fråga om kasern byggnadsnämndens

fortsatta verksamhet.

Sedan riksdagens skrivelse i berörda del för vidare handläggning överlämnats

till kommunikationsdepartementet, anmäldes frågan av chefen för sistnämnda

departement inför Kungl. Maj.t den 29 juni 1923, därvid i enlighet

med departementschefens hemställan beslut fattades om igångsättandet av

den åt byggnadsstyrelsesakkunniga anförtrodda utredningen.

Enligt de av departementschefen uppdragna riktlinjerna för utredningen,

så vitt den nu föreligger till behandling, skulle densamma till eu början omfatta

den av chefen för försvarsdepartementet i 1923 års statsverksproposition

berörda frågan rörande kasernbyggnadsnämnden. I samband därmed

borde emellertid även utredas vissa spörsmål, berörande byggnadsstyrelsens

organisation och verksamhet; och anförde departementschefen härom bland

annat följande:

Direktiv för

byggnadsstyrelsesakkunnigas

utredningsarbete.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Byggnads
styrelse
sakkunnigas
utredningar.

Byggnads
styrelsen.

Styrelsens

uppgifter beträffande

nybyggnads-

och

dit hänförliga

frågor.

Kungl. Majlts jiropositioji nr 135.

Enligt vad från byggnadsstyrelsen inliämtats, både den tidigare omnämnda

inom styrelsen igångsatta utredningen rörande verkningarna av 1917 års omorganisation

ännu icke blivit slutförd. Frågan om verkningarna av styrelsens

omorganisation och vad som kunde vara att ytterligare åtgöra för vinnande

av större planmässighet och sparsamhet vid bedrivandet av statens

byggnadsverksamhet stode emellertid uppenbarligen i nära samband med

spörsmålet, huruvida behov funnes att för framtiden tillgodogöra sig kasernbyggnadsnämndens

organisation och erfarenheter. Om ett dylikt behov kunde

anses föreligga, syntes det nämligen ligga närmast till hands att vidtaga

vissa organisatoriska ändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende

styrelsens byggnadsbyrå, varvid även den omständigheten påkallade

uppmärksamhet, att kasernbyggnadsnämnden i stor omfattning utfört sina

arbeten i egen regi. Vid bedömande av föreliggande spörsmål borde i övrigt

särskilt övervägas dels den ställning i avlöningshänseende, som borde

tillkomma chefen för nämnda byrå i byggnadsstyrelsen, och de kompetenskrav,

som skulle ställas på denne befattningshavare, dels ock huruvida den

ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggnadsföretag

för statens räkning genom andra myndigheters försorg, kunde anses tillfredsställande.

I byggnadsstyrelsesakkunnigas tryckta betänkande återfinnes en närmare

redogörelse för de utredningar, som sakkunniga för fullgörandet av sitt uppdrag

verkställt. I denna del innehåller betänkandet huvudsakligen dels en framställning

av byggnadstyrelsens organisation och verksamhet i fråga om nybyggnads-

och dit hänförliga frågor samt eu i viss mån jämförande framställning

av kasernbyggnadsnämndens organisation och verksamhet, dels en

översikt beträffande övriga organ för statens husbyggnadsverksamhet, dels en

sammanställning av statens utgifter för husbyggnadsverksamhet genom byggnadsstyrelsen

och vissa andra husbyggande myndigheter, dels slutligen en jämförelse

mellan kostnaderna för byggnadsföretag, utförda av olika myndigheter.

Av denna utredning torde få återgivas följande:

Byggnadsstyrelsens uppgifter med avseende på nybyggnads- och dit hänförliga

frågor äro närmare angivna i den för styrelsen gällande instruktionen.

I enlighet härmed åligger det styrelsen:

att verkställa utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader

av hus för statens räkning böra företagas;

att utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens

husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materialier,

arbete och kontroll m. m. vid sådana företag;

att efter vederbörligt uppdrag verkställa utredningar med skissritningar,

kostnadsförslag, eventuella uppgörelser om tomtplats in. in. rörande anskaffande

av lokaler för statsverkets räkning;

att, om enligt intyg av vederbörande länsstyrelse förslagsritningar ej kunna

åstadkommas inom länet, tillhandagå offentliga myndigheter och menigheter

med upprättande av sådana; dock, därest ritningarna utarbetats av annan

än befattningshavare å styrelsens stat, mot den gottgörelse till ritningsförfattaren,

som av styrelsen bestämmes;

att efter vederbörligt uppdrag låta med användande av för ändamålet anvisade

medel utföra byggnadsföretag för statens räkning, därvid styrelsen

har att organisera desamma, träffa uppgörelser med arkitekter, arbetsledare

och kontrollanter, granska entreprenadhandlingar, sluta avtal med entrepre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Kung). Maj:ts proposition nr Ulf).

aörer och leverantörer, öva tillsyn vid verkställigheten av företagen, föranstalta

erforderliga besiktningar m. in.;

att granska och, om sa visar sig erforderligt, omarbeta sådana ritningsoch

kostnadsförslag, som icke utarbetas inom styrelsen men, enligt meddelade

bestämmelser, skola av styrelsen granskas med eller utan Kungl. Maj.ts

efterföljande prövning; börande i förra fallet, innan förslagen insändas till

Kungl. Maj:t, vederbörande lämnas tillfälle att yttra sig över nya ritningar

och sådana förändringar i till styrelsens granskning överlämnade ritningar,

varigenom kostnaden ökas eller byggnadsformen väsentligen förändras;

att avgiva utlåtanden i fråga om författningar rörande statens byggnads-,

upphandlings- och entreprenadväsende samt angående spörsmål av byggnadsteknisk

innebörd m. in.;

att, i fall av uppdrag eller när anledning därtill eljest förekommer, upprätta

normal typer för särskilda slag av husbyggnader;

att införskaffa uppgifter till och föra den statistik över statens lrasbyggnadsväsende,

varom särskilt stadgas, ävensom att utarbeta de förslag och

ombesörja de publikationer, som härav kunna föranledas;

att verkställa undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier och

-konstruktioner;

att anordna och vidmakthålla en typsamling av förekommande byggnads

materialier;

att ordna och bearbeta av byggnadsstyrelsen införskaffade eller för sty

relsen eljest tillgängliga uppgifter rörande av styrelsen, andra myndigheter

eller enskilda gjorda prov, undersökningar, erfarenheter och rön beträffande

byggnadsmaterialier och -konstruktioner samt övriga husbyggnadsväsendet

rörande förhållanden;

att insamla från landets skilda delar, ordna och bearbeta uppgifter å pris

på förekommande byggnadsmaterialier och arbete inom husbyggnadsfacket;

samt

att genom besök av sakkunniga personer på arbetsplatserna inhämta kännedom

om huru husbyggnader för statens räkning utföras och huru av styrelsen

utfärdade allmänna bestämmelser rörande statens husbyggnadsföretag

tillämpas och motsvara sin bestämmelse.

Vidare åligger det byggnadsstyrelsen enligt instruktionen att på grundvalen

av det kunskapsmaterial på husbyggnadsväsendets område, som samlas

hos styrelsen, under formen av »meddelanden från byggnadsstyrelsen» utöva

eu upplysningsverksamhet, omfattande nyare erfarenheter och rön, som gjorts

vid husbyggnadsföretag. Ifrågavarande meddelanden avses att tryckas samt

tillställas de statens och andra offentliga myndigheter, som handlägga b}rggnadsärenden,

ävensom de statens och andra mera betydande undervisningsanstalter,

vari undervisning i byggnadskonsten meddelas. Meddelandena

skola vidare tillhandahållas envar, som därom framställer begäran, utan

annan ersättning än, i förekommande fall, för belöpande postbefordringsavgifter.

På grund av företagen reducering av det extra anslaget till byggnadsstyrelsens

verksamhet har ett provisoriskt undanskjutande av vissa av styrelsens

ovannämnda arbetsuppgifter måst ske. Efter framställning av byggnadsstyrelsen

medgav sålunda Kungl. Maj:t genom beslut den 4 maj 1923, att styrelsen

finge, i den mån så med hänsyn till tillgängliga anslag funnes oundgängligen

erforderligt, tills vidare under budgetåret 1923—1924 undanskjuta

styrelsen åliggande uppgifter i avseende å förande av statistik över statens

husbyggnads väsende eller andra arbetsuppgifter, beträffande vilka en tillfällig

inskränkning av styrelsens verksamhet prövades utan väsentliga olägenheter

kunna ske. Motsvarande medgivande har sedermera genom Kungl.

Maj:ts beslut den 18 juli 1924 lämnats beträffande budgetåret 1924—1925.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Byggnadsbyråns

organisation.

Närmare

redogörelse för

styrelsens

verksamhet

i vissa avseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Ärenden rörande nybyggnads- och dit hänförliga frågor handläggas å

byggnadsbyrån, vilken är organiserad på två avdelningar, utredningsavdelningen

och byggnadsavdelningen. Å den förra avdelningen handläggas huvudsakligen

de ärenden, som avse utredning av byggnadsfrågor med vad därmed

äger samband, och å den senare avdelningen huvudsakligen de ärenden, som

avse utförande av byggnadsföretag.

Vardera avdelningen skall förestås av en intendent.

Beträffande byggnadsstyrelsens arbete å de områden, som för den före

liggande utredningen äro av största intresse, nämligen i fråga om dels byggnadsstatistik,

dels planläggning av statens husbyggnadsverksamhet, granskning

och kontroll in. in. samt dels upprättande av förslag till byggnadsföretag för

statsverkets räkning samt utförande av dylika företag må nämnas följande.

Byggnadsstyrelsens uppgifter rörande byggnadsstatistiken hava närmare

angivits genom bestämmelser i § 3 av styrelsens instruktion.

Ytterligare föreskrifter rörande byggnadsstatistiken äro meddelade i kungörelsen

den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende!,

vilken kungörelse tillika innefattar bestämmelser rörande det

till byggnadsstyrelsen förlagda centrala ritningsarkivet.

Vid byggnadsstatistikens uppläggande hava byggnadsstyrelsens åtgärder i

främsta rummet avsett dels att erhålla en fullständig, dokumenterad förteckning

över statens egendomar, företrädesvis i eller invid städer och stadsliknande

samhällen med i möjligaste mån detaljerade uppgifter rörande de

olika fastigheterna, dels ock att genom hopsamlande av ett centralt ritningsarkiv

för alla statens husbyggnader erhålla nödigt material för besvarandet

av en mängd viktiga frågor av ekonomisk och teknisk natur på husbyggnadsområdet.

Å förstnämnda uppgift har huvudparten av arbetet nedlagts. Resultatet

föreligger dels i eu förteckning över alla för styrelsen kända, staten tillhöriga

fastigheter i eller invid städer och stadsliknande samhällen, dels i reproduktioner

av kartor över samtliga de städer, över vilka kartor kunnat erhållas,

a vilka reproduktioner statens egendomar blivit markerade, dels ork i detaljuppgifter

rörande de olika i förteckningen upptagna fastigheterna, i den mån

dessa uppgifter hunnit insamlas.

Det centrala ritningsarkivet har bildats och kompletterats dels genom

anskaffande i den mån det med tillgängliga medel eller eljest varit möjligt

av ritningar till redan uppförda i förteckningen upptagna, staten tillhöriga

husbyggnader och dels genom det till byggnadsstyrelsen på grund av bestämmelserna

i ovanberörda kungörelse den 26 november 1920 efter hand

inflytande rit- och kartmaterialet.

Efter den 1 juli 1923 har fortlöpande arbete å byggnadsstatistiken ej ägt

rum. Dock har i den mån under styrelsens verksamhet i övrigt uppgifter

av intresse för statistiken hopsamlats, en komplettering skett.

Utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för

statens räkning böra företagas, ske inom byggnadsstyrelsen i den mån de speciella

byggnadsfrågor, varmed styrelsen kommer att taga befattning, därtill giva

anledning. Dylik utredning avser i regel allenast den ort, där ifrågakommande

byggnadsföretag planeras. Såsom exempel må anföras, att styrelsen med

anledning av frågan om eu hovrätt för Norrland verkställt utredning rörande

statens lokalförhållanden i Härnösand. Eu liknande utredning pågår för

närvarande rörande lämpligaste sättet för tillgodoseende av vissa statens

lokalbehov i Linköping.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Vi;7. | ;>

Vid utredningar av ifrågavarande art utnyttjas i möjligaste mån den lins

styrelsen förda byggnadsstatistiken.

Styrelsens uppgift att (franska och. om so eiJordras, omarbeta ritnings- och

kostnadsförslag, som icke utarbetas inom styrelsen, omfattar icke blott statens

egna utan åven, pa sått i betänkandet närmare angivits, kommuners och

landstings byggnadsföretag.

Den granskning av ritningar, som tidigare verkställts av överintendentsämbetet,

både till ändamål att undersöka, huruvida byggnadsförslaget ur

såväl teknisk, konstruktiv och ekonomisk som estetisk synpunkt kunde anses

tillfredsställande. Granskning av byggnadsprogram, d. v. s. undersökning,

huruvida de i förslaget upptagna lokalerna motsvarade behovet, ansåg sig

ämbetet däremot icke hava skyldighet eller ens befogenhet att utföra.

Beträffande den fördjupade granskning, som vid 11)17 års omorganisation

förutsattes, yttrade dåvarande sakkunniga, att det icke kunde bliva fråga om

någon principiell förändring av granskningsarbetet, endast den fördjupning

därav, som kunde betingas av omständigheterna i varje särskilt fall och

möjliggjordes av ökade arbetskrafter och den i byggnadsstatistiken samlade,

lätt tillgängliga erfarenheten. Genom ett likformigt bearbetande av det

statistiska materialet skulle man nämligen kunna erhålla normerande tal,

vilka skulle underlätta granskning av kostnadsberäkningar, men vilka även

för anslagsbeviljande myndigheter skulle tjäna till ledning för bedömandet

av beräknade byggnadskostnader såväl med hänsyn till byggnadsmassa som

till program eller, med andra ord, man skulle erhålla en norm för bedömandet

av, huruvida byggnadskostnaden vore rimlig i förhållande till byggnadens

storlek och till det avsedda ändamålet.

De sålunda uppdragna riktlinjerna för byggnadsstyrelsens granskningsarbete

hava hittills av styrelsen tillämpats. Styrelsen bär därför i regel icke

ansett sig böra mera ingående pröva, huruvida de av vederbörande fackmyndigheter

uppgjorda byggnadsprogrammen äro vidlyftigare än som för

tillgodoseende av det föreliggande behovet kräves.

Enligt instruktionen åligger byggnadsstyrelsen att genom besök av sakkunniga

personer å arbetsplatserna utöva viss kontroll över husbyggnader, som

utföras för statens räkning genom annan myndighet än styrelsen. Denna bestämmelse

utgör ett uttryck för den uppfattning, som vid 1917 års omorganisation

gjorde sig gällande och som i en central kontroll å de statliga

husbyggnadsarbetenas utförande såg ett av medlen mot då föreliggande

missförhållanden vid statens husbyggnadsverksamhet.

Beträffande innebörden av denna kontroll, vilken från åtskilliga myndigheters

sida mötte motstånd, yttrade föredragande departementschefen, att

den ifrågavarande uppgiften icke vore en kontroll i egentlig bemärkelse utan

i främsta rummet en befogenhet för byggnadsstyrelsen att till varje byggnadsplats,

där hus för statsverkets räkning uppfördes, för sin representant erhålla

obehindrat tillträde för att kunna samla de iakttagelser, som voro till gagn

för byggnadsstyrelsen i dess verksamhet såsom centralen för det statliga

husbyggnadsväsendet, samt därjämte en skyldighet för styrelsen, att, om vid

något statsbygge felaktighet eller olämpligt förfarande eller dylikt observerades,

på lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet därå.

På grund av bristande arbetskrafter m. fl. omständigheter torde kontroll

i den bemärkelse, som nu angivits, icke i nämnvärd omfattning hava utövats

av byggnadsstyrelsen.

Beträffande normaltyper för särskilda slag av husbyggnader må nämnas,

a^t byggnadsstyrelsen utarbetat och till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

normaltyp för prästgårdar på landet, varjämte inom styrelsen utredning

verkställts rörande normaltyper för vissa slag av byggnader för medicinalväsendets

behov.

Yad angår instruktionens stadganden om skyldighet för styrelsen att

utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens husbyggnadsforetag

samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materialist-, arbete och kontroll

m. m., så har styrelsen icke ansett dessa bestämmelser innebära befogenhet

för styrelsen att direkt ingripa i övriga husbyggande statsorgans byggnadsverksamhet.

Allenast i den mån sådant av vederbörande påkallats, hava

åtgärder härutinnan vidtagits. Styrelsen har emellertid, efter inhämtande

av yttranden från vederbörande myndigheter, upprättat förslag till formulär

rörande kontrakt med entreprenörer av olika slag m. m., avsedda att tillämpas

vid statlig husbyggnadsverksamhet i allmänhet, vilka förslag underställts

Kungl. Maj:ts prövning. I anledning av vissa anmärkningar, som framkommit

mot förslagen, har sedermera en omarbetning därav igångsatts.

De uppgifter, som åligga byggnadsstyrelsen i fråga om insamlandet av

tekniska rön från husbyggnadsområdet, bearbetandet av inkommet material samt

undersökningar och prov beträffande byggnadsmaterialier och konstruktioner m.ni.,

hava på grund av bristande tillgång på personal endast i ringa utsträckning

fullföljts.

På grund av nu berörda omständigheter har jämväl den styrelsen åliggande

upplysningsverksamheten kunnat utövas allenast i ringa omfattning.

Byggnadsstyrelsens verksamhet i fråga om upprättande av förslag till

byggnadsföretag för statsverkets räkning samt utförande av sådana företag

har i huvudsak omfattat ämbetsbyggnader, folkskoleseminarier, landsstatslius,

arkivbyggnader och posthus.

Då byggnadsstyrelsen låter utarbeta förslag till byggnadsföretag för statens

räkning, sker detta såsom regel efter uppdrag av Kungl. Maj: t, men kan

även undantagsvis ske på anmodan av något ämbetsverk. Dylikt uppdrag

lämnas av Kungl. Maj:t antingen i form av remiss på av statsmyndighet

gjord framställning om dylik utredning eller ock i form av direkt befallning.

Dessa ärenden handläggas å utredningsavdelningen.

Uppgörandet av de för förslagets framläggande erforderliga skissritningarna

överlämnas vanligen åt någon av styrelsens arkitekter utom stat. Undantagsvis

har dock annan arkitekt anlitats för ändamålet. I dylikt arkitektuppdrag

ingår bland annat skyldighet att underhandla med byggnadens blivande

utnyttjare angående byggnadsprogram samt att avgiva kostnadsförslag beträffande

byggnadsarbetena. Arkitekten har att, om så erfordras, på egen

bekostnad för konstruktionsberäkningar anlita fackman. I uppdraget ingår

däremot ej förberedande arbeten, såsom uppmätningar, avvägningar av byggnadsplatsen,

grundundersökningar och dylikt. För sadant ändamål anlitar

styrelsen i regel någon specialist. Likaledes anlitas utom verket stående

specialister för erhållande av kostnadsförslag till värme-, vatten- och sanitärtekniska

samt elektriska anläggningar.

Under sitt arbete skall arkitekten intimt samarbeta med vederbörande

inom styrelsen för erhållande av direktiv. Arkitektens arvode utgår enligt

arkitekttaxan med viss reduktion. _ .

Nu berörda arvode till arkitekten liksom ersättningar till i övrigt anlitade

fackmän utom verket, vilka utgifter intagas i den till förslaget hörande kostnadsberäkningen,

förskotterades tidigare från för styrelsen tillgängliga medel för

att sedermera, om byggnadsanslag beviljades, avföras därå. I annat fall hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 15

styrelsen att hos Kungl. Maj:t göra framställning om medel för förskottets

täckande. Numera har ett anslag beviljats å extra stat, varifrån utgifter

av ifrågavarande slag kunna bestridas i avvaktan på att byggnadsanslag kan

komma att beviljas.

Ide av arkitekten samt övriga anlitade fackmän till styrelsen avgivna

förslagen granskas i första hand av utredningsavdelningen. Avdelningen äger

därvid för granskningen av konstruktions- och kostnadsberäkningar påkalla

biträde av byggnadsavdelningens i detta hänseende sakkunniga personal.

Ärendet föredrages sedermera av byggnadsbyråns chef inför generaldirektören,

varefter förslagen, eventuellt efter erforderlig omarbetning, med styrelsens

yttrande överlämnas till Kungl. Maj:ts prövning eller till det verk, på vars

anmodan utredningen verkställts.

Utförandet genom byggnadsstyrelsens .försorg av byggnadsföretag för statens

räkning sker — frånsett på intendentsbyrån ankommande underhållsarbeten —

endast på särskild befallning av Kungl. Maj it och med för ändamålet anvisade

medel. Dylika uppdrag avse i regel arbeten, vartill förslag utarbetats inom

styrelsen, samt handläggas å byggnadsavdelningen. Vid arbeten av ifrågavarande

slag har hittills i regel entreprenadsystem tillämpats.

Byggnadsstyrelsens första åtgärd för igångsättande av ett byggnadsföretag

är att åt lämplig arkitekt •—- vanligen författaren av förslagsritningarna —

uppdraga att utarbeta fullständiga ritningar och beskrivningar i huvudsaklig

överensstämmelse med av Kungl. Maj:t godkänd plan samt att under styrelsen

leda arbetenas utförande. Arkitektens åtaganden samt rätt till ersättning

fastställas genom särskilt kontrakt.

För uppgörandet av statiska beräkningar och detaljkonstruktioner anlitas

i regel särskild ingenjör eller ingenjörsfirma. Härmed förbundna kostnader

åvila i regel arkitekten, vilken jämväl själv svarar för alla sina kontorskostnader.

I arkitektens åtagande ingår däremot ej att tillhandahålla ritningar och

beskrivningar för värme-, gas-, vatten-, avlopps- och elektriska anläggningar,

hissar eller andra maskinella anordningar. För erhållande av dylika handlingar

träffar byggnadsstyrelsen i regel avtal med särskilda koilstruktionsfirmor.

Däremot åligger det arkitekten att på byggnadsritningarna ävensom

i arbetsbeskrivning i samråd med respektive konstruktörer införa bestämmelser

om sådana delar av ifrågavarande anläggningar, som sammanhöra med

byggnadens konstruktion och blivande byggnadsentreprenörs arbeten.

Upprättade förslag och ritningar granskas genom byggnadsavdelningens

försorg.

Vid entreprenadanbudens infordrande uppdelas i regel arbetena i vissa

huvudgrupper.

I regel igångsättes intet byggnadsföretag, förrän styrelsen genom inkomna

anbud å de huvudsakliga arbetena erhållit viss garanti för att företaget skall

kunna fullbordas för den beräknade kostnaden.

För det ständiga övervakandet av arbetet på byggnadsplatsen anställes

dagkontrollant.

Samtliga arvoden till arkitekt, kontrollanter samt konstruktörer av specialanläggningar

påföra^ vederbörande byggnadsanslag. Detta anslag kommer

sålunda att belastas med alla å byggnadsföretaget belöpande utgifter, frånsett

dess andel i de hos styrelsen anställda tjänstemännens löner samt byggnadsavdelningens

expensutgifter.

Enligt från byggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter rörande dess byggnadsverksamhet

har under åren 1918—1923 slutförts sammanlagt 22 byggnadsföretag

för eu sammanlagd kostnad av 17,810,800 kronor 80 öre, innefattande

jämväl å företagen belöpande utgifter för styrelsens tjänstemän, expenser m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ds proposition nr 135

Arméns

kasernt)

y gg na (Isnämn

d.

Nämndens

allmänna

organisation

Beträffande kasernbyggnadsnämndens tillsättande samt arbetsuppgifter

bär i det föregående en redogörelse lämnats.

Under den tid nämnden bedrivit sin byggnadsverksamhet under egen arbetsledning

bar, intill utgången av år 1923, beträffande nämndens centrala

organisation i huvudsak gällt följande:

Nämnden bär utgjorts av en ordförande och tre ledamöter, av vilka sistnämnda

en tillika varit byggnadschef.

Byggnadschefen har varit chef för all personal hos nämnden samt för

personalen å vederbörande byggnadsplatser.

Personalen hos nämnden har fördelats dels å eu rit- och byggnadsbyrå,

dels å ett kansli- och ekonomikontor. Bit- och byggnadsbyrån bär föreståtts

av en arkitekt eller en ingenjör. Kansli- och ekonomikontoret har föreståtts

av eu sekreterare. Å kontoret har varit anställd eu kassaförvaltare, vilken

i första hand varit ansvarig för nämndens kassa.

Nämndens ordförande ävensom byggnadschefen och nämndens övriga ledamöter

hava förordnats av Kungl." Maj:t. Arkitekt, ingenjör, sekreterare,

kassaförvaltare och övrig personal hava tillsatts av nämnden.

Från och, med 1924 års ingång har, såsom i det föregående omnämnts,

viss inskränkning genomförts beträffande kasernbyggnadsnämndens centrala

organisation. Då de vid denna tidpunkt återstående arbetena till huvudsaklig

del voro av teknisk art, har denna inskränkning i främsta rummet

avsett den administrativa personalen.

Enligt av Kungl. Maj:t i brev den 12 november 1923 meddelade bestämmelser,

utgöres nämnden från och med den 1 januari 1924 av allenast två

ledamöter, därav den ene tillika ordförande och den andre tillika byggnadschef.

Enligt instruktionen skola de byggnadsarbeten, som handhavas av nämnden,

utföras antingen på entreprenad, efter uppgörelse under hand eller,

efter Kungl. Maj:ts medgivande, omedelbart genom nämndens försorg.

Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 29 juni 1917 har kasernbyggnadsnämnden

erhållit generellt bemyndigande att utföra då återstående

arbeten under egen arbetsledning.

De medel, som erfordrats för utförande av de i nämndens ursprungliga

uppdrag ingående kasernetablissemangen, har nämnden i mån av behov ägt

rekvirera hos arméförvaltningeus civila departement av de för ändamålet av

Kungl. Maj:t anvisade belopp. Kostnaderna för utförande av andra arbeten,

vilka uppdragas åt nämnden, hava bestritts av de för sådant ändamål anvisade

medel enligt av Kungl. Majrt i varje fall på förslag av nämnden meddelade

beslut.

Avlönings- och omkostnadsstat för nämnden har av Kungl. Maj:t lastställts

för ett år i sänder eller, beträffande tiden efter ingången av år 1924,

för halvår. Utgifterna enligt denna stat hava i första hand bestritts av anslaget

till fullföljande av arbetena å kasernetablissemang för femton infanteriregementen.

Sedermera har enligt Kungl. Maj :ts beprövande till detta anslag

återförts den andel i nämndens organisationskostnader, som ansetts

böra belöpa å anslagen för de övriga byggnadsföretag, som uppdragits åt

nämnden.

Nämndens I betänkandet återfinnes en redogörelse för kasernbyggnadsnämndens orgaorganisation

nisation, sådan den gestaltat sig under nämndens verksamhet vid arbeten i

under dess n ’ j jnnan ännu på grund av arbetenas nedgång en avveckling påarteten

i egen j huvudsak under åren 1917-1923.

Under denna tid har arbetet inom huvudexpeditionen i enlighet med instruktionen

fördelats på en rit- och byggnadsbyrå under ledning av nämndens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 135. 17

föiste ingeniör (i instruktiofien endast kallad ingenjör) och ett kameral- och

kassakontor, som föreståtts av sekreteraren.

liit- och byggnadshyrån liar varit uppdelad på följande avdelningaren

arkitektavdelning, h

en upphandlings- och entreprenadavdelning,

en konstruktionsavdelning,

en värme- och sanitärteknisk avdelning,

en elektrisk avdelning samt

statistik'' kostnadsberäkningar, teknisk revision och byggnads
A

dessa avdelningar hava under ifrågavarande tid genom nämndens personal

utarbetats _ alla for nämndens byggnadsföretag erforderliga förslag, ritningar

och beskrivningar, dock med undantag för de byggnader, som utförts för

medicinalstyrelsens och arméförvaltningens räkning.

Det kan bär nämnas, att under större delen °av den tid, nämndens arbeten

utfördes enligt entreprenadsystemet, eller till år 1915, förslag och ritningar

till varme- och sanitärtekniska anläggningar utarbetades av utomstående

experter. Nämnden fann emellertid sistnämnda system mindre tillredsstallande,

särskilt då det gällde kontroll å anläggningarnas utförande

och de stadse under arbetenas fortgång ifrågakommande utredningarna inom

expeditionen. Enligt vad nämnden meddelat har genom utrednings- och

ritnmgsarbetenas ombesörjande genom nämndens egen personal väsentliga

besparingar i administrationskostnaderna åstadkommits.

Beträffande kostnadsberäkningarna föreligger, enligt vad kasernbyggnadsnamnden

framhållit, en väsentlig skillnad mellan förhållandena under den

tic, nämnden begagnat entreprenadsystemet för dess byggnadsverksamhet,

ro , un~t;r1i ^6n 4l(k då nämnden utfört sina arbeten i egen regi. I förra

fallet erhollos de för beräkningarna erforderliga prisuppgifterna i andra hand

genom entreprenörerna, varför tillförlitligheten av dessa uppgifter i åtskilliga

all kunde vara tvivelaktig. Under den tid nämnden arbetat i egen regi

hava behövliga prisuppgifter vunnits genom egen erfarenhet, och hava kostnadsberäkningarna,

vilka föregåtts av noggranna undersökningar beträffande

materialanskaffning ra m, enligt nämndens mening under den senare perioden

blivit av väsentligt större tillförlitlighet och värde. 1

Arbetscheferna på respektive arbetsplatser hava stått direkt under befäl

av nämndens byggnadschef. Varje arbetschef har varit arbetsledare vid de

arbeten, som vid ifrågavarande byggnadsföretag utförts under s. k. egen

regi, samt kontrollant beträffande sådana arbeten, vilka utförts på entrevaltning

^ai'' Jemväl haft att svara för byggets förråd och kassaför
Arbetena

med uppförande av de i nämndens ursprungliga uppdrag ingå- Nämndens

6nde, f.emton kasernetablissemangen äro i huvudsak slutförda, utom så vitt verksamhet

avser kasernetablissemanget invid Lund. Sistnämnda byggnadsföretag har Tid årsskiftet

enligt statsmakternas beslut år 1919 tillsvidare inställts i avvaktan på för- 3924 ~1925- svaisievisionens resultat. Vid etablissemanget är stommen till ett av kasernhusen

uppförd samt grunder lagda till ytterligare tre kasernhus, varjämte

sommarstall, vinterstall, halmbod och ammunitionsförråd äro uppförda

under tak. Av* det ursprungligen mycket omfattande byggnadsförrådet har

större delen forsalts, men ännu återstå i förrådet vissa mängder materialier

och inventarier att realisera. Jämväl vid etablissemanget i Linköping fanns

vid senaste årsskiftet ett materialförråd, vilket ej till fullo realiserats

„ Beträffande Övriga till kasernbyggnadsnämnden lämnade byggnadsuppdraosa

aro jamval dessa fullbordade med undantag av garnisonssjukhuset i BoBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 113 haft. (Nr 135.) 374 2d ‘J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr

13.r>.

Kostnader

för nämndens

verksamhet.

<len. Vid senaste årsskiftet voro tvenne av de större nybyggnaderna, nämligen

epidemi- och ekonomibyggnaderna, färdiga att tagas i anspråk för sjukvårdens

behov. Byggnadsföretaget beräknas vara i sin helhet slutfört under

förra delen av år 1925.

Kostnaderna för av kasernbyggnadsnämnden utförda byggnadsarbeten

— organisationskostnaderna inräknade — uppgå till i det närmaste 64 mil
ioner

kronor. . .... . .. . ,

Nämndens verksamhet nådde under år 1919 sm största omfattning, (ten

utgjorde utgifterna för byggnadsverksamheten under detta år cirka 9,300,000

kronor. Motsvarande utgifter utgjorde - i avrundade tal under år 1923

1,710,(XX) kronor och under år 1924 1,430,000 kronor.

Utgifterna för nämnden och dess centrala expedition uppgmgo under

sagda år till följande belopp:

Utredningen

i övrigt.

1919

156,563: 08

1923

100,743: 10

1924

74,530:

Statens husbyggande verksamhet är allt fortfarande fördelad pa ett fieital

olika statsorgan. De myndigheter, vilka, förutom byggnadsstyrelsen och

kasernbyggnadsnämnden, sedan år 1918 utövat dylik verksamhet i någon

större omfattning äro:

fångvårdsstyrelsen: byggnader för fångvårdens behov;

arméförvaltningens fortifikationsdepartement: vissa byggnader for lant
försvarets

räkning; , ... .

marinförvaltningens fortifikationsavdelnmg: byggnader for mannens rak
niD|nedicinalstyrelsen:

hospital och bostadsbyggnader för hospitalspersonal;

pensionsstyrelsen: sjukvårdsanstalt i Are;

generalpoststyrelsen: bostadsbyggnader för verkets personal;

telegrafstyrelsen: | , ...

järnvägsstyrelsen: 1 samtliga byggnader foi

vattenfallsstyrelsen: ( verkens behov;

lotsstyrelsens fyringenjör skontor: |

domänstyrelsen: vissa byggnader för domänverkets rakning;

riksbanken: vissa byggnader för riksbankens behov.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava sakkunniga funnit erforderligt att

tami närmare kännedom om den husbyggnadsverksamhet som utövas av

vissa av dessa myndigheter. Därvid inhämtade uppgifter liava avsett myndigheternas

organisation, omfattningen av deras byggnadsverksamhet samt

specificerade kostnadsuppgifter beträffande vissa byggnadsföretag, förutom

från byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden hava uppgifter i namnda

hänseenden erhållits från fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen och

tel^åa mundval1 av de av vederbörande verk lämnade uppgifterna hava sakkunniga

sökt erhålla en i möjligaste mån tillförlitlig bild av omfattningen

av statens normala husbyggnadsverksamhet och för sådant ändamål sammanställt

de verkliga eller beräknade kostnaderna under vissat ar for clen husbyggnadsverksamhet,

som ankommer på byggnadsstyrelsen och Övriga nyssnämnda

myndigheter, dock med undantag av kaserubyggnadsnamnden Sammanställningen

avser dels byggnadsföretag, som fullbordats eller paborjats

under tidsperioden 1913-1923. dels byggnadsföretag, som av'' Jfderborande

verk planerats eller ansetts erforderliga under tidsperioden 1924—1928.

opaginerad Kontrollera mot PDF

hungl. Maj:ts proposition nr /■''/■!.

I!

Vidare hava sakkunniga med ledning av de specificerade kostnadsuppgdter,

som av vissa myndigheter lämnats, låtit verkställa en utredning för

belysande av de olika myndigheternas kostnader för byggnadsverksamhet i

följande avseenden:

tt TT^#tei admini.stl’ation av byggnadsföretagen.

. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga

1 lyggnadsarbetena. ö

III. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. in. för värmeocn

samtartekniska anläggningar.

IV. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. in. för elektuska

anläggningar.

\ . Kostnaden per kubikmeter byggnadsvolym.

Beträffande det närmare innehållet av utredningen i nu berörda delar

torde få hänvisas till betänkandet.

Jag övergår härefter till de förslag, som av sakkunniga framlagts, vilka

förslag huvudsakligen beröra följande frågor, nämligen dels sättet för utförande

av statens husbyggnadsarbeten, dels kasernbyggnadsnämndens bibehållande,

dels utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet och dels

organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen.

Ett av de utmärkande dragen för kasernbyggnadsnämndens verksamhet

under de senare åren har varit, att dess byggnadsarbeten till övervägande

del utförts i egen regi. Sakkunniga hava därför ansett sig böra taga under

omprövning, huruvida de erfarenheter, som vunnits från sagda verksamhet,

kunna påkalla omläggning i ett eller annat avseende av byggnadsstyrelsens

\ei ''samhet samt i samband därmed någon förändring av stvrelsens organisation.

" ”

Husbyggnader för statens räkning utfördes före kristiden i regel på entreprenad.

Under kristiden inträdde i detta hänseende viss ändring, föranledd

därav, att de då ytterst osäkra arbetsförhållandena med mycket varierande

materialpriser och arbetslöner samt brist på såväl materialier som

arbetskrafter försvårade uppgörelser av ifrågavarande slag på för staten antagbara

villkor. Vissa byggande myndigheter, såsom kasernbyggnadsnämnden,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk, övergingo därför under

kristiden i större eller mindre utsträckning till systemet med egen regi.

Byggnadsstyrelsen åter har med endast några få undantag anlitat entreprenörer.

Sa har jämväl varit fallet beträffande medicinalstyrelsen.

Frågan om de olika systemens företräde vid statens byggnadsföretag har

tidigare varit föremål för uttalanden från åtskilliga håll; och kan härom erinras

följande.

, .. ^,?n (}rs 1 ''ksäiuj vädd motion, nr 182, hemställde nuvarande lands
hövdingen

Lubeck, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kung!

Maj.t anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt staten kunde systematnskt

stödja och genom sina olika organ befordra utvecklingen inom landet

av ett val ordnat och utrustat entreprenadväsende för byggnadsarbeten I

motiven till berörda hemställan framhölls bland annat, ätt under kristiden

en del förhållanden bidragit till att ställa entreprenadväsendet såsom sådant

i ogynnsam dager, att den huvudsakliga fördelen med entreprenadsystemet

Frågan om

sättet för utförande

av

statens husbyggnadsarbeten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.

ej vore att få den fixa summan för entreprenadarbete bestämd, utan främst

att omedelbart kunna för ett byggnadsarbete förfoga över en färdig organisation

med vana arbetsledare, förmän och specialarbetare samt erforderliga

arbetsmaskiner och redskap, att statens växande byggnadsverksamhet i egen

regi föranlett anställande av personal och inköp av arbetsmaterial 1 en omfattning,

som kunnat begränsas, om entreprenader i större omfattning

kommit till användning, samt att detta statens arbete i egen regi aven medfört

oreda och oklarhet i arbetsmarknaden och i förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare. ... . . nn i -i

Över motionen hördes åtskilliga myndigheter och institutioner, bland andra,

järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att den dåvarande fria konkurrensen mellan

statens egna byggande organ och olika entreprenörer och dessa senare sinsemellan

icke torde kunna förnekas hava vant i stort sett till gagn för den

statliga byggnadsverksamheten. Därest statens byggande verk genom tvång

att i allt större utsträckning låta utföra sina arbeten av entreprenörer g] o it

sig av med sina byggande organ och sålunda frånhäst sig möjligheten att

åtminstone i nämnvärd utsträckning bygga i egen regi, kunde staten betaras

komma i ett alltför besvärande beroende av entreprenörerna. Styrelsen ville

jämväl bestrida, att statens arbeten under egen regi i och för sig medtort

oreda i arbetsmarknaden.

Byggnadsstyrelsen anförde, att enligt styrelsens erfarenhet vore entreprenadsystemet

det för statsverket ekonomiskt fördelaktigaste och det enda,

som under stabila ekonomiska förhållanden kunde lämna garanti tor att de

av riksdagen beviljade byggnadsanslagen icke överskredes.

På sätt motionären framhållit, anförde styrelsen vidare, maste det betraktas

som ett allmänt intresse, särskilt för statsverket såsom landets största

byggherre, att stödja utvecklingen av ett snut entreprenadvasen i landet

och »enom avhjälpande av dess brister söka möjliggöra en behövlig större

tillgång på ekonomiskt och tekniskt fullgoda entreprenörfirmor organiserade

enligt moderna tids- och arbetsbesparande principer och försedda med förstklassig

utrustning av arbetsmaskiner och arbetskraft.

Kasernbyggnadsnämnden lämnade i sitt utlåtande eu redogörelse för dess

verksamhet i egen regi samt uttalade i anslutning härtill som sm allmänna

uppfattning om de båda systemen för byggnadsarbetenas bedrivande, att

»önska betydande olägenheter medföljde entreprenadsystemet, da det gällde

så stora över så relativt lång tid sig sträckande byggnadsföretag som de

vilka omhänderhafts av nämnden, under det att systemet med egen regi visat

sig vara fördelaktigt med hänsyn till såväl arbetenas kvalité som kostnaderna.

Det senare systemet hade varit en väsentligt smidigare form for ai
betenas

genomförande. , , ,

Beträffande den egna regins fördelar anförde kasernbyggnadsnara liden i

huvudsak följande: , . , . , .

Den egna regin innebure möjlighet till betydande ekonomiska vinster vid

upphandling av byggnadsmaterialier för olika byggnadsföretag på grund av

den centralisering av materialupphandlingen för byggnadsföretagen hos vederbörande

myndighet, som vid detta system ägde ruin i motsats mot vid entreprenadsystemet,

då upphandlingen av matenalier i regel lamnades till de

olika entreprenörerna. Då materialkostnaderna vid ett husbyggnadsforetag

uppginge till mellan hälften och två tredjedelar av byggnadskostnaderna

samt statsverkets årliga byggnadsarbeten uppginge till ett flertal miljoner

kronor, gällde det härvidlag betydande belopp. Genom den direkta central

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ta proposition nr IÖ5. 21

upphandlingen av byggnadsmaterialier kunde statsverket tillgodogöra sig den

fördel, detsamma ägde att kunna göra inköpen per extra kontant till lägsta

möjliga priser och med betydliga rabatter, desto större ju liera och mera

omfattande företag, som samlades hos ett statsorgan.

Den egna regin torde borga för, att arbetena bleve utförda med fullgoda

niaterialier och under användande av de rätta arbetsmetoderna och de tekniskt

riktiga principerna.

Vid egen regi bortfölle vidare kontrollantpersonaleu av såväl högre som

lägre grad. Statsverkets egen arbetsledning motsvarade i stort sett entreprenörernas

administration sstab. Vid entreprenadsystem måste det till viss

omfattning finnas dubbel administration och arbetsledning, statsverkets och

entreprenörens, jämväl med avseende på kassavård och bokföring. Då statsverket

i realiteten måste betala bådadera, borde den egna regin innebära eu

väsentlig besparing i administrationskostnaderna.

Vid egen regi inbesparade statsverket den nettovinst, entreprenörerna beräknade

å arbetena.

Om ett byggnadsföretag bedreves under egen regi, kunde arbetena successivt

igångsättas och föras framåt, allt efter som utredningar och ritningar

fullbordades. Förändringar med avseende på de ursprungligen fastställda

hygKnadsprogrammen, betingade av olika orsaker, ävensom realiserande av

nya uppslag till mera praktiska anordningar än som från början planerats,

materialförändringar och dylikt, kunde lättare genomföras vid egen direkt

arbetsledning. Vid entreprenadsystem åstadkomme oftast dessa ändringar

väsentliga besvärligheter, tidsutdräkt och onödiga merkostnader, med vilka

entreprenören ofta räknade till egen fördel.

De erfarenheter, som eu statsinstitution vunne och kontinuerligt samlade

genom arbetenas utförande under egen regi, gåve på ett helt annat och betydligt

säkrare sätt än vid entreprenadsystem vid handen, huru arbetena,

konstruktionerna och valet av material skulle genomföras, för att bästa möjliga

ekonomiska resultat skulle ernås. Fn fond av verklig sakkunskap samlades

hos den byggande myndigheten genom erfarenheter i första hand.

Vid arbeten under egen regi tvingades myndigheten jämväl att på ett

helt annat sätt följa och studera arbetena och hade helt andra möjligheter

än vid entreprenadsystem att tillvarataga alla tillfällen att förbilliga arbetena

beträffande val av material och konstruktion.

Enligt nämndens mening borde staten, som utan tvivel vore landets största

byggherre, utnyttja denna egenskap för att nedbringa omkostnaderna för arbetena

i möjligaste mån, och detta syntes nämnden böra ske därigenom

att staten, åtminstone beträffande alla dess stora byggnadsföretag och sådana

arbeten, där alla eu entreprenörs risker icke kunde tydligt angivas,

varigenom en entreprenör tvingades att beräkna en utvidgad säkerhetsmarginal,

utförde arbeten i egen regi.

För arbeten åter, vilka omfattade eu relativt kort tid, ävensom arbeten,

vilka fordrade eu specialisering, kunde entreprenadsystemet under vissa förhållanden

erbjuda åtskilliga fördelar. För arbeten å mindre centralt belägna

orter kunde det jämväl vara förhållandet, att eu entreprenör på orten vore

bättre rustad för arbetena än den statliga regin. Att sålunda helt och hållet

utestänga entreprenörverksamheten vid de statliga arbetena syntes nämnden

icke vara tillrådligt. Nämnden funne jämväl en viss tävlan mellan de olika

systemen vara till fördel såsom ägnad att egga till ansträngningar att nå

bästa möjliga ekonomiska resultat.

Av intresse torde jämväl vara ett utlåtande över ifrågavarande motion,

vilket avgivits av en kommitté, särskilt för ändamålet tillsatt av svenska tekno
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kuntjt. Muj:ts ''proposition nr 13f).

logföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Kommitterade, vilka

tillstyrkte den av motionären ifrågasatta utredningen, anförde därvid bland

annat:

Som landets största byggherre ägde staten möjlighet att för bedrivande

av sin byggnadsverksamhet i egen regi utbilda organisationer, som under

insiktsfull och energisk ledning vore väl ägnade att utföra främst de arbeten,

där den egna regin hade de största och entreprenaden de minsta utsikterna

att göra sig gällande vid inbördes tävlan. Till dylika arbeten torde främst

böra räknas sådana arbetsföretag, som på grund av sitt omfång sträckte sig

över relativt lång tid, eller som till stor del utfördes under särskilt växlande

och komplicerade förhållanden, vilka i hög grad försvårade uppgörandet av

tillförlitliga kostnadsberäkningar, varförutan det rena entreprenadsystemet

icke borde tillämpas. Yid de stora arbetsföretagen kunde det •— speciellt

vid konjunkturväxlingar — vara önskvärt att vidtaga programändringar,

utökningar eller reduktioner, för redan beslutade och påbörjade arbeten,

vilket lättare läte sig göras, om arbetena bedreves i egen regi. Genom att

till en viss omfattning hava tillgång till egen arbetsledning ägde staten

dessutom medel att under högkonjunktur framtvinga skäliga konkurrenspriser

på utförandet av sina arbeten eller — om sådana ej kunde uppnås —

möjlighet att få arbetena utförda utan anlitande av entreprenörer. Till sist

kunde framhållas, att staten borde kunna intaga en god ställning vid materialupphandlingar.

Skulle emellertid staten framdeles övergå att i allt för stor utsträckning

driva sina arbeten i egen regi, utan att ett välorganiserat entreprenadväsen

bereddes tillfälle till konkurrens om statens arbeten, skulle därmed kunna

följa den faran, att statens organisationer för arbetsledningens handhavande

genom byråkratiska former skulle förlora i effektivitet. Härvid borde särskilt

bemärkas, att ett statens verk i högre grad än entreprenören vore bundet

gentemot sin personal och hade större svårigheter för personalgallring än

entreprenörerna; vilka genom konkurrensen bland annat tvingades till att

städse obönhörligt utvälja sitt arbetsbefäl bland dem, som visat sig äga

speciell förmåga att ekonomiskt organisera ett arbetes bedrivande. Entreprenören

ägde även möjlighet att anlita den sporre till rationell ekonomi

vid arbetets bedrivande, som läge däri, att arbetsbefälet gjordes ekonomiskt

intresserat i arbetsresultatet, en princip som icke blivit tillämpad vid statens

egen arbetsledning. Entreprenörerna ägde dessutom den fördelen, att de

hade full frihet att specialisera sig å utförandet av vissa slags arbeten och

därigenom i första hand ägde möjlighet att uppnå bättre ekonomiska resultat

inom sina respektive specialområden, än vad som i allmänhet kunde åstadkommas

med en statens egen arbetsledning.

Gällde det slutligen att taga ställning till ovan i korthet anfördå skäl

för och emot entreprenadsystemets ekonomiska berättigande för utförande av

statens byggnadsarbeten, torde man kunna antaga, att de ekonomiska fördelar,

som vore avsedda att utvinnas genom ett välordnat entreprenadväsen

och vore så att säga förknippade med systemets väsen, även borde göra sig

gällande vid utförande av statsarbeten i konkurrens med statens egen arbetsledning.

En bekräftelse på riktigheten av denna uppfattning torde kunna

sökas i det förhållandet, att entreprenadsystemets kraftiga utveckling i de

stora kulturländerna nått därhän, att statsarbetens utförande i egen regi

därstädes torde förekomma endast i ringa utsträckning. Man torde kunna

utgå ifrån, att denna utveckling icke ägt rum i länder som t. ex. Danmark,

Tyskland och Eörenta staterna, om den ej ägt sitt berättigande på grund

av vunna gynnsamma ekonomiska erfarenheter av entreprenadsystemet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. MujUs proposition nr 13J,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket ifrågavarande motion

hänvisades, framhöll i sitt utlåtande bland annat, att den reella innebörden

av motionärens yrkande icke syntes fullt klar. I den män motionären skulle

avse att åstadkomma ett generellt uttalande från riksdagens sida om önskvärdheten

av att i större utsträckning än vad då vore fallet entreprenadsystemet

kolumn till användning vid de statliga byggnadsarbetena, kunde

utskottet icke skänka motionen sitt stöd. Den i ärendet förebragta utredningen

och särskilt det av kasernbyggnadsnämnden avgivna utlåtandet utvisade

enligt utskottets uppfattning med erforderlig tydlighet, att de byggande

myndigheterna icke borde bindas v id något v isst system för byggnadsarbetenas

utförande, utan äga frihet att använda sig av de för de särskilda fallen bäst

avpassade arbetsformerna. Kasern byggnadsnämnden hade genom sin framställning

i ämnet även givit ett starkt stöd för uppfattningen, att en byggnadsverksamhet

»under egen regi» under givna förutsättningar kunde äga företräde

framför entreprenadformen. Utskottet antoge emellertid, att de byggande

myndigheterna använde sig av det byggnadssätt, som för varje särskilt fall

befunnes vara det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga. På dessa och

i övrigt anförda skäl hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda

någon andra kammarens åtgärd. Denna hemställan blev jämväl av kammaren

bifallen.

Sakkunniga hava för egen del i den föreliggande frågan anfört följande: Byggnads
»Att

den egna regin varit till fördel vid kasernbyggnadsnämndens verk- styrelsesamhet

för uppförande av kasernetablissemang finna sakkunniga bestyrkt av sa'' "nn‘!,a

den föreliggande utredningen. Det är emellertid att märka, att det bär gällt

en jämförelsevis lång kontinuerlig verksamhet, omfattande vid varje tid ett

antal relativt likartade byggen av betydande storlek. Denna verksamhet liar

jämväl infallit under eu tid, då entreprenadsystemet på grund av den rådande

osäkerheten på arbetsmarknaden för staten medfört olägenheter, vilka under

mera stabila förhållanden icke torde i tillnärmelsevis samma utsträckning göra

sig gällande.

Vissa av de arbeten, som av kasernbyggnadsnämnden utförts utöver det

ursprungliga uppdraget, hava erhållits i direkt konkurrens med enskilda

anbudsgivare. Så är fallet beträffande sjukhusbygget för Upplands artilleriregemente

invid Uppsala, uppförandet av tvenne paviljonger för oroliga sjuka

vid Västerviks hospital, grundläggningsarbetena för hospitalet i Hälsingborg

samt sjukhusbygget i Boden.

Körande resultatet av denna verksamhet har kasernbyggnadsnämnden

lämnat följande uppgifter, avseende nämndens beräknade och verkliga kostnader

för byggnadsarbeten, å vilka enskilda entreprenadanbud avgivits:

Sjukhus för Upplands artilleriregemente, uppfört under åren 1922—1923:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 143,650: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. >, 137,500: —

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten.................. » 137,236: 74-

Tvenne paviljonger för oroliga, sjuka vid Västerviks hospital, uppförda

under åren 1922—1924:

lägsta enskilda anbud..........................................

av nämnden uppgjort kostnadsförslag...............

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten

.i. kronor 404,000: —

» 380,000: —

377,308:31.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl, Maj:ts proposition nr 135,

Grundläggningsarbeten för hospitalet invid Hälsingborg, utförda

under åren 1922—1924:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 405,900: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. » 360,000: —

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten.................. » 328,539: 37.

Garnisonssjukhus i Boden:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 996,190: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. » 781,000:—.

Arbetena, som påbörjats under hösten 1922, äro ännu

icke slutförda, men beräknas kostnaden komma att uppgå

till cirka .......................................................................... » 880,000: —.

Vid dessa arbeten synes sålunda den egna regin hava medfört väsentliga

besparingar för statsverket. Det bör emellertid anmärkas, att i vissa andra

fall, då kasernbyggnadsnämnden beretts tillfälle att verkställa kostnadsberäkningar

å byggnadsarbeten, vilka sedermera utlämnats på entreprenad,

nämndens kostnadssiffra varit högre än det antagna anbudet.

Emellertid torde de resultat, som av kasernbyggnadsnämnden uppnåtts

under dess i huvudsak under kristiden infallande verksamhet i egen regi,

icke utan vidare kunna läggas till grund för bedömande av detta systems

lämplighet vid byggnadsstyrelsens arbeten i allmänhet. Dessa arbeten äro

sinsemellan växlande såväl till art som omfattning och i regel av väsentligt

mindre storlek än kasernbyggnadsnämndens arbeten. Att vid ifrågavarande

verksamhet helt övergå till egen regi skulle säkerligen medföra en mycket

tyngande organisation och torde knappast kunna ifrågasättas. Under normala

förhållanden torde också entreprenadsystemet i flertalet fall bäst lämpa

sig för byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten. Men även vid denna verksamhet

kan den andra arbetsformen i åtskilliga fall vara att föredraga. Detta

gäller särskilt under tider med osäkra arbetsförhållanden, då växlande arbets-

och materialpriser försvåra erhållande av för staten tillfredsställande

entreprenadavtal. Den egna regin kan jämväl vara lämplig för arbeten,

vilkas omfattning från början icke kan med säkerhet beräknas och där entreprenörerna

alltså måste räkna med en betydande säkerhetsmarginal eller

vilka kunna föranleda kostsamma tilläggsarbeten. Över huvud bör uppenbarligen

detta system komma till användning, då en tillförlitlig utredning

utvisar att därigenom en besparing för statsverket står att vinna.

På grund av det anförda hålla sakkunniga före, att möjlighet bör förefinnas

att vid statens husbyggnadsföretag tillämpa den arbetsform, som i

varje särskilt fall befinnes vara den ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga.

Pör att möjlighet till ett sådant val mellan olika alternativ skall

kunna sägas föreligga, bör staten på husbyggnadsverksamhetens område äga

tillgång till ett organ, som är rustat för verksamhetens bedrivande jämväl

i egen regi. Därigenom får staten också en starkare ställning än eljest till

de enskilda entreprenörerna och kan skydda sig mot eventuella försök till

exploatering från deras sida.

Sakkunniga komma att i det följande förorda en upplösning av kasernbyggnadsnämnden,

sedan dess nu pågående byggnadsföretag avslutats. Härigenom

skulle staten mista det organ, som hittills i största utsträckning bedrivit

husbyggnadsverksamhet under ifrågavarande arbetsform. Det gäller

därför enligt sakkunnigas mening att tillse, att den centrala myndigheten

på detta område, byggnadsstyrelsen, är rustad för uppgifter av ifrågavarande

lsag. Vad som sålunda kräves är, att byggnadsstyrelsen och i första hand dess

s. 25 Kontrollera mot PDF

huntjl. Maj:ts proposition nr 13.i. 25

byggnadsbyrå ur .så organiserad, att den dels med stöd ar vunnen erfarenhet

och tillförlitliga kostnadsberäkningar kan i varje fall sakkunnigt bedöma, vilket

system för byggnadsarbetenas utförande, som är det för staten fördelaktigaste,

dels ock liar. möjlighet att, därest sä finnes lämpligt, organisera och leda byggnadsarbeten

i egen regi.

Detta behöver emellertid icke innebära, att man nu fullt bygger ut den

organisation, som skulle erfordras vid eu eventuell omläggning i antydd

riktning av styrelsens arbetssätt.»

Sakkunnigas yttrande i denna del bär föranlett särskilt uttalande allenast Bygyuudsfrån

byggnadsstyrelsens sida. Styrelsen anför därvid, att ehuru styrelsen st’Jreltmvidhölle

sin tidigare uttalade mening om entreprenadsystemets företräde vid

styrelsens arbeten, styrelsen dock givetvis icke hade något att invända mot

sakkunnigas uttalande, att möjligheter borde förefinnas att vid statens hus

byggnadsföretag tillämpa den arbetsform, som i varje särskilt fall befunnes

vara den ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga. Styrelsen ville emellertid

framhålla, att jämväl styrelsen i sin verksamhet i egen regi utfört åtskilliga

arbeten, som på grund av sin säregna karaktär varit härför lämpade.

Styrelsens byggnadsbyrå vore alltså ingalunda främmande för denna arbetsform.

Mot vad sakkunniga i föreliggande fråga anfört har jag i huvudsak intet Departementsatt

erinra. Da erfarenheten visat, att den egna regin vid den statliga hus- chefen.

byggnadsverksamheten under vissa förutsättningar kan medföra fördelar för

statsverket, bör möjlighet uppenbarligen förefinnas att, då så finnes lämpligt,

tillämpa detta system, och bör därför staten för denna verksamhet äga tillgång

till ett organ, fullt kompetent att bedriva arbeten jämväl i egen regi.

Valet mellan ifrågavarande arbetsform och entreprenadsystemet måste

emellertid bliva beroende på de i varje särskilt fall föreliggande förhållanden,

och är det därför icke möjligt att fastslå, i vilken utsträckning

de olika systemen skola tillämpas. Med hänsyn härtill torde man nu

närmast böra tillse, att tillräcklig sakkunskap finnes för ett tillförlitligt bedömande

av bästa sättet för arbetenas utförande i varje särskilt fall samt

för organiserande och ledande av arbetena enligt det system, som kan finnas

fördelaktigast. Däremot torde det, såsom sakkunniga framhållit, icke vara

behövligt att nu fullt bygga ut den organisation, som skulle erfordras vid

en övergång i större utsträckning till systemet med egen regi, utan lärer en

dylik utbyggnad böra ske allenast i den mån sådant av förhållandena påkallas.

Beträffande frågan om kasernbyggnadsnämndens bibehållande anföra de Frågan om

sakkunniga: kasern -

»Av sakkunnigas utredning framgår, att kasernbyggnadsnämndens ursprung- nämndens

liga uppdrag, omfattande, uppförande av femton kasernetablissemang för bibehållande,

infanteriet, numera blivit i huvudsak slutfört, i den mån uppdraget av stats- Buaanadsmakterna

ansetts höra fullföljas. Jämväl övriga till nämnden lämnade ar- styrelsebetsuppgifter

äro till huvudsaklig del fullbordade. Ännu återstående ar- sakkunniga.

beten, avseende garnisonssjukhuset i Boden, kunna beräknas bliva avslutade

under förra halvåret 1925.

Med hänsyn till dessa arbeten möter alltså ej hinder mot en upplösning

av kasernbyggnadsnämnden under den närmaste tiden. Vid nämndens in

rattande torde jämväl hava förutsatts, att nämnden icke skulle bibehållas

längre tid än som erfordrades för fullgörandet av dess huvuduppdrag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kascni
byijgnads
nämndcn.

Kungl. Muj:ts proposition nr I3ö.

I anledning av de erfarenheter, som vunnits av nämndens verksamhet

och organisation, hava sakkunniga framhållit, att i samband med eu eventuell

upplösning av kasernbyggnadsnämnden bör tillses, huruvida byggnadsstyrelsen

är så rustad, att den vid utförande av husbyggnadsföretag för

statens räkning kan tillämpa det arbetssätt, som för nämndens verksamhet

under senare år varit särskilt utmärkande, nämligen den egna regin; och

komma sakkunniga att i det följande närmare beröra de organisatoriska förändringar

inom styrelsen, som i anledning därav eller eljest kunna vara

påkallade. Därest de av sakkunniga ifrågasatta åtgärderna komma till stånd,

torde ett bibehållande av nämnden för nya arbetsuppgifter vara motiverat

allenast under förutsättning, att statens husbyggnadsverksamhet med hänsyn

till sin beräkneliga omfattning icke skulle kunna tillfredsställande ombesörjas

av statens permanenta husbyggande myndigheter.

Vad försvarsväsendet beträffar, torde någon nybyggnadsverksamhet i större

omfattning icke komma till stånd under de närmaste åren. Däremot synes

det icke uteslutet, att försvarsfrågans lösning kan föranleda åtskilliga ändringsarbeten

beträffande det nuvarande byggnadsbeståndet. En dylik byggnadsverksamhet

lärer emellertid knappast kunna bliva av den art, att densamma

medför behov av ett särskilt bygguadsorgan av det slag, som representeras

av kasernbyggnadsnämnden. I varje fall hava sakkunniga ansett

sig icke böra räkna med en dylik möjlighet.

Jämväl beträffande statens husbyggnadsverksamhet för civilt ändamål

torde man med stöd av den verkställda utredningen kunna utgå från, att

denna verksamhet icke får en omfattning, som skulle medföra behov av eu

särskild organisation vid sidan av byggnadsstyrelsen och övriga husbyggande

myndigheter. * s ..

Av nu anförda skäl vilja sakkunniga förorda, att kasernbgggnadsnamnden

upplöses, sedan ännu pågående arbeten avslutats samt nämndens nuvarande verksamhet

luinnit avvecklas, vilket torde kunna ske förr ingången av nästkommande

budgetär. Emellertid anse sakkunniga önskvärt, att där en förstärkning eller

annan förändring av byggnadsstyrelsens arbetskrafter kan finnas erforderlig,

man därvid i den mån, så lämpligen kan ske, använder sig av nämndens

ännu kvarvarande personal, vilken, enligt vad sakkunniga inhämtat, år anställd

på sådana villkor, att anställningen eljest upphör i och med kasernbyggnadsnämndens

upplösning.»

Kasernbyggnadsnänmden anför i denna del bland annat följande:

Enligt de direktiv, som givits för ifrågavarande utredningsarbeten, både de

sakkunniga i första hand bort undersöka, om behov funnes av ett sådant organ

som kasernbyggnadsnämnden och av att tillgodogöra sig nämndens organisation

och erfarenheter. Först härefter skulle i förekommande fall utredning äga

rum angående omorganisationen av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå. . Sakkunniga

hade emellertid gått den motsatta vägen. De hade väl. funnit, att

statens byggnadsverksamhet icke komme att få en omfattning, som skulle

medföra behov av en särskild organisation vid sidan av byggnadsstyrelsen

och övriga husbyggande myndigheter, och därför förordat upplösning av

kasernbyggnadsnämnden, men den byggnadsstyrelse, som sakkunniga därvid

åsyftat, vore icke den nuvarande, utan en styrelse, förstärkt med en hel

byrå, upprättad efter mönstret av kasernbyggnadsnämnden. Av betänkandet

framginge sålunda, att sakkunniga konstaterat behovet för framtiden av just

ett sådant organ för statens husbyggnadsverksamhet, som kasernbyggnadsnämnden

vore. Nästa fråga bleve då, huruvida det sålunda behövliga organet

borde vara en självständig institution eller hellre borde förenas med något

annat verk, då uppenbarligen endast byggnadsstyrelsen kunde komma i fråga.

Nämnden hade för sin del icke något att invända mot, att densamma upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

htnnjl. jifujuinilinu nr /■''/■). ^7

hörde, liar dess hittills mottagna uppdrag förts till slut, och att dess organisation

i stallet förenades och sammansmälte med byggnadsstyrelsen. Även

om nämnden sålunda kommit till väsentligen samma resultat, som de sakkunniga,

medförde dock de olika vägarna eu högst bety dande skillnad i fråga

om bevarandet åt staten av nämndens organisation och erfarenheter, med

.india ord i fråga om förfaringssättet med avseende a nämndens byggnadschef

och personal. Nämnden ansåge för sin del, att, då nämnden upphörde

såsom självständigt organ, dess personal borde överflyttas till byggnadsstyrelsen

och där bilda en ny byggnadsbyrå i enlighet väsentligen med de sakkunnigas

förslag till eu dylik byra, därvid dock ingen annan medlem av

själva nämnden än byggnadschefen skulle hölja med till den nya byrån.

Förutom byggnadschefen utgjordes nämndens tekniska personal å dess

huvudexpedition av eu förste och eu andre ingenjör, eu arkitekt, eu elektrotekniker,

en kostuadsberäknare samt ett ritbiträde. Nämndens kamerala personal

utgjordes av en kassaförvaltare och eu bokhållare, varjämte funuos

anställda tva skrivbiträden och eu vaktmästare. Hela denna personal, förutom

arkitekten, ritbiträdet, kassaförvaltaren och vaktmästaren, kunde inrymmas

inom . den beräknade ramen för den nya byggnadsbyrån. Jämväl

arkitekten, ritbiträdet och vaktmästaren borde emellertid kunna beredas plats

inom byggnadsstyrelsen i samband med den föreslagna utvidgningen av dess

verksamhet.

Nämnden ville även framhålla, att hela dess personal, varav ett flertal

under lång tid varit anställd hos nämnden eller i annan statstjänst, på ett

synnerligen förtjänstfullt sätt understött nämndens strävanden att åstadkomma

ett tillfredsställande resultat av nämndens verksamhet och att en betydande

del av de vunna erfarenheterna vore samlad hos den tekniska personalen.

Av nämndens erhållna uppdrag återstode numera huvudsakligen dels fullbordandet

av arbetena för garnisonssjukhuset i Boden, byggnadsföretagets

avveckling, slutlikvidering av utgifterna för detsamma samt slutredovisning

av anvisade medel och dels tillsyn av de vid kasernbygget i Lund uppförda

byggnaderna och realisation av ännu återstående byggnadsförråd därstädes,

Lnligt den senaste arbetsplanen för berörda sjukhusbygge beräknades företaget

vara helt avvecklat och slutredovisat till den 1 nästkommande juli.

Med hänsyn till förhallandena pa arbetsmarknaden kunde emellertid omständigheter

inträffa, vilka medförde ett framflyttande av nämnda tidpunkt.

Beträffande kasernbygget i Lund borde, sedan nämndens verksamhet upphört,

arméförvaltningens fortifikationsdepartement erhålla uppdrag att övertaga

tillsynen av de därstädes uppförda byggnaderna och att förvalta härför

avsett anslag. Nämnden avsåge att söka slutföra realisationen av byggnadstörrådet

i Lund snarast möjligt.

Att nu fastslå, att nämnden under alla omständigheter skulle upphöra

den 1 juli 1925, syntes nämnden icke välbetänkt, då denna tidpunkt vore

!,e™eiI?de Pä huruvida arbetsplanen för bygget i Boden kunde obehindrat

fullföljas. Hen definitiva tidpunkten för avslutandet av nämndens verksamhet

borde fastställas senare av Kungl. Maj:t.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer nämnden, att nämndens

byggnadschef och personal i angiven omfattning måtte överflyttas till den

av sakkunniga föreslagna nya byggnadsbyrån inom byggnadsstyrelsen i samband

med kasernbyggnadsnämndens upplösning.

Av sakkunigas utredning torde framgå, att den beräkneliga omfattningen Departementsav

statens husbyggnadsverksamhet under den närmare tiden icke i och för chefen.

sig kan motivera ett bibehållande av kasernbyggnadsuämnden, sedan dess

ännu pågående verksamhet hunnit slutföras. Att vid sådant förhållande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 135.

nämnden icke bör bibehållas såsom självständig institution vid sidan av

byggnadsstyrelsen och övriga husbyggande myndigheter torde vara uppendart,

då en dylik åtgärd skulle vara ägnad att försvåra tillgodoseendet av

den enhetlighet och planmässighet vid statens byggnadsverksamhet, som i

möjligaste mån bör eftersträvas. Med hänsyn till arten av nämndens verk

samhet och med den uppfattning, jag tidigare uttalat i fråga om statens

behov av ett organ jämväl för framtiden, kompetent att utföra arbeten i egen

regi, skulle det däremot kunna ifrågasättas, att, såsom nämnden väl i sitt

utlåtande närmast avsett, dess för dylika arbeten bildade personalorganisation

såsom sådan bibehölles och i en eller annan form anknötes till annan

myndighet, då närmast byggnadsstyrelsen, för att där anlitas för arbeten a"\

angivet slag. En dylik åtgärd kan dock ej anses pakallad, da man för närvarande

saknar möjlighet att bedöma, i vad mån ifrågavarande arbetsform

kan komma att för framtiden tillämpas vid statens husbyggnadsverksamhet,

i följd varav omfattningen av den ifrågavarande organisationens blivande

arbetsuppgifter icke kan förutses. För egen del anser jag därför, att föreliggande

fråga bör lösas i enlighet med de riktlinjer, sakkunniga angivit, det

vill säga att sådana mindre omfattande organisatoriska ändringar vidtagas

beträffande byggnadsstyrelsen, att denna må kunna, i den mån så finnes lämpligt,

leda och organisera arbeten jämväl i egen regi.

Av nu anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka, att kasernbyggnadsnämnden

upplöses, sedan dess ännu pågående byggnadsföretag hunnit avslutas.

Med hänsyn till de förhållanden, nämnden aberopat, torde det böra

ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den närmare tidpunkten för nämndens

upplösning ävensom att vidtaga de åtgärder, som för avveckling av nämndens

verksamhet kunna påkallas.

Beträffande nämndens nuvarande personal sa lära, såsom nämnden jämväl

framhållit, de erfarenheter, som vunnits från nämndens verksamhet, till

betydande del finnas samlade särskilt hos de tekniska arbetskrafterna. Det

synes därför vara ett önskemål att kunna i möjligaste mån för statens räkning

utnyttja dessa arbetskrafter jämväl för framtiden. I likhet med sakkunniga

håller jag därför före, att i den mån en förstärkning eller annan

förändring av byggnadsstyrelsens arbetskrafter finnes erforderlig, man därvid

i första hand bör söka använda sig av ifrågavarande personal.

Frågan om De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit spörsmålet, huruutvidgning

vp|a den ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggaVstyreiTensS’

nadsföretag för statens räkning genom andra myndigheters försorg, kan anses

byggnads- tillfredsställande. Sakkunniga finna eu prövning av detta spörsmål i samverksamhet.

b;iud med föreiiggande utredning närmast böra avse lämpligheten av eu

överflyttning till byggnadsstyrelsen i större eller mindre utsträckning av

sådan statlig byggnadsverksamhet, som enligt nu tillämpad praxis utövas av

andra myndigheter.

Sakkunnniga lämna i detta sammanhang till eu början eu redogörelse för

den prövning beträffande frågan om omfattningen av byggnadsstyrelsens

byggnadsverksamhet, som tidigare ägt rum, och anföra härom följande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Knnc/l. Maj:tu -proposition nr

»Frågan om omfattningen av den byggnadsverksamhet, som bör ankomma

på byggnadsstyrelsen, bär i samband med 1917 års omorganisation vari!

föremål för eu ingående utredning. De civila ämbetsverk, vilka — förutom

överintendentsämbetet - för det dåvarande togo befattning med husbyggnadsföretag,

hänfördes av de sakkunniga för övorintendentsämbetets omorganisation

till vissa huvudgrupper.

En första grupp omfattade sådana ämbetsverk, vilkas verksamhet var av

teknisk natur och där utförandet av på verken ankommande husbyggnadsarbeten

i allmänhet måste ske i nära sammanhang med utförandet av andra

ämbetsverkets åligganden av teknisk art. .Dit hänfördes järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, lotsstyrelsen samt i vissa avseenden domänstyrelsen

Till eu andra grupp hänfördes sådana verk, vilkas speciella verksamhet

var mer eller mindre bunden vid byggnader eller byggnadskomplexer av

vissa särskilda slag, men för vilka dock själva uppförandet av dessa byggnader

föll utanför deras huvuduppgift. Hit hänfördes fångvårdsstyrelsen

samt medicinalstyrelsen.

Eu tredje grupp omfattade byggande myndigheter, vilkas befattning med

byggnadsfrågor enligt nyssnämnda sakkunnigas mening kunde hänföras till

historiska grunder eller eljest till något särskilt lämplighetsskiil, exempelvis

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Beträffande den av staten för militära ändamål utövade kontinuerliga

byggnadsverksamheten var denna förlagd till armé- respektive marinförvaltningarna

och dessa myndigheter underlydande organ.

Tanken på sammanförandet av all statens genom dessa myndigheter utövade

husbyggnadsverksamhet under en gemensam ledning upptogs av 1912

års statsrevisorer i samband med eu av dem gjord framställning om utredning

rörande statens husbyggnadsväsende.

Med anledning av vad statsrevisorerna yttrat i berörda ämne framhöll

överintendentsämbetet i ett den 14 januari 1913 avgivet yttrande, att möjlighet

knappast förelåg att centralisera afl statens byggnadsverksamhet. Enligt

ämbetets mening måste obestridligen större planmässighet vinnas, ju

mera ordnandet av statens byggnadsverksamhet samlades till ett ämbetsverk,

men åtminstone syntes icke då tillräckliga skäl föreligga att draga in under

en gemensam ledning den byggnadsverksamhet, vilken handhades av med

särskilda arkitektkontor utrustade ämbetsverk såsom fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

järnvägsstyrelsen samt armé och marinförvaltningarna.

De sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation intogo i denna

fråga principiellt samma ståndpunkt som överintendentsämbetet samt framhöllo

bland annat följande:

Därest all statens husbyggnadsverksamhet förlädes under en enda central

myndighets ledning, vilken myndighet väl då skulle bliva överintendentsämbetet

såsom den speciella fackmyndigheten på ifrågavarande område,

kunde man befara, att ämbetets åligganden i ett slag skulle erhålla en sådan

omfattning, att det säkerligen bleve förenat med mycket stora svårigheter

att vid fullgörandet därav förena erforderlig snabbhet med åsyftad effektiv

enhetlig ledning. Dessutom skulle genom eu sådan åtgärd ämbetets karaktär

undergå en ingalunda önskvärd förändring, i det ämbetsverket väl knappast

kunde undgå att förvandlas till ett statens byggnadskontor, ett förhållande,

som kunde befaras inverka menligt på ämbetets verksamhet i övrigt, såsom

med avseende på kulturhistorisk byggnadsvård, stadsplaneväsende m. m. De

byggnader, vilka övriga med byggnadsverksamhet i mer avsevärd omfattning

sysselsatta ämbetsverk hade att besörja, vore i allmänhet till sin utdaning

så intimt beroende av de speciella ämbetsverkens uppgifter, att ett skiljande

av dessa ämbetsverk från den omedelbara befattningen med byggnadernas

opaginerad Kontrollera mot PDF

,‘50 Kuni/l. Mnj:ts proposition nr Ulf).

uppförande i hög grad skulle försvåra ämbetsverkens nödvändiga sakkunniga

inflytande på byggnadernas utformning. Dessa myndigheters byggnadsverksamhet

syntes för övrigt vara så kontinuerlig och omfattande samt,

med endast få undantag, så ändamålsenligt organiserad, att på det hela

taget någon vägande anmärkning mot denna verksamhet i och för sig ej

rättvisligen kunde framställas.

På nu anförda skäl funno ifrågavarande sakkunniga, att de ämbetsverk,

vilka dittills utövat eu mer kontinuerlig byggnadsverksamhet och ägde en

enligt de sakkunnigas åsikt härför ändamålsenlig organisation, fortfarande

borde få själva handhava dylik verksamhet. Härmed avsågos de myndigheter,

vilka hänförts till de båda förstnämnda två grupperna av byggande myndigheter.

De ämbetsverk åter, vilka oaktat deras byggnadsverksamhet varit

relativt kontinuerlig dock saknade dylik organisation, borde överlåta sin

byggnadsverksamhet på överintendentsämbetet. 1 enlighet härmed föreslogs,

att utförandet av nybyggnads- och ombyggnadsföretag för post- och telegrafverkens

samt riksbankens räkning ävensom större reparationer å dessa

institutioners byggnader skulle överlämnas till överintendentsämbetet.

Beträffande sådana statsmyndigheter, vilka utövade byggnadsverksamhet

mindre kontinuerligt och i ringare omfattning och vilka i regel befattade

sig med byggnadsföretag endast efter särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t, ansågo

ifrågavarande sakkunniga, att frågan om vilken myndighet, som skulle

utföra nybyggnadsföretag och dit hänförliga arbeten för dessa verks räkning,

borde såsom dittills skett i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t.

De myndigheter, vilka hördes över detta förslag, hade beträffande frågan

om total centralisation i huvudsak intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsen framhöll, bland annat, att den specifika art av byggnader,

som fångvården behövde, ovillkorligen krävde särskilt skolad arkitekt

med byggnadskonst inom styrelsen samt speciell ledning och övervakning

av pågående byggnadsarbeten.

Medicinalstyrelsen betonade, att den byggnadsverksamhet, som styrelsen

dittills handhaft, allt fortfarande borde tillhöra styrelsens ämbetsåligganden.

Denna byggnadsverksamhet, som nästan uteslutande gällde uppförande av

nya hospital och reparationsarbeten vid redan befintliga, krävde nämligen

en ingående kännedom om behövliga anordningar inom sådana sjukhus.

Styrelsens skiljande från den omedelbara befattningen med byggnadernas

uppförande skulle i hög grad försvåra styrelsens nödiga sakkunniga inflytande

på byggnadernas utformning såväl under de förberedande åtgärderna

som under själva byggnadsarbetet.

Mot förslaget att till överintendentsämbetet överflytta den byggnadsverksamhet,

som då utövades av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och riksbanken,

inlade berörda myndigheter sin bestämda gensaga.

Därvid framhölls, att beskaffenheten av de byggnader, som erfordrades

för ifrågavarande myndigheters behov, i väsentlig grad vore beroende av

dessa myndigheters speciella verksamhet. Ifrågavarande myndigheter vore i

detta avseende likställda med den grupp av byggande myndigheter, som omfattade

järnvägsstyrelsen med flera verk, eller i varje fall med den grupp,

som omfattade fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen. De skid, som ansetts

tala mot ett överflyttande av sistnämnda myndigheters byggnadsverksamhet

till överintendentsämbetet, kunde jämväl åberopas mot en dylik åtgärd

för ifrågavarande tre myndigheters vidkommande. Vidare anfördes,

bland annat, att den dåvarande anordningen medgåve fritt val av arkitekt,

varigenom .den erforderliga speciella sakkunskapen kunde bättre tillgodoses

än om valet av arkitekt skulle ankomma på eu utomstående myndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiimjl. Mdj:tn jirojioxition nr /.''i/i. ;j1

Do sålunda framförda invändningarna viunio emellertid oj beaktande.

Såsom av den föregående utredningen framgår, godkände statsmakterna

den ståndpunkt, som i föreliggande fråga intagits av sakkunniga, för överintendentsämbetets

omorganisation. Ett avgörande skäl härvid torde hava

varit, att ifrågavarande tre myndigheter för det dåvarande voro i avsaknad

av sakkunniga organ för husbyggnadsverksamhet.

De vid omorganisationen uppdragna riktlinjerna för byggnadsstyrelsens

verksamhet på ifrågavarande område hava emellertid icke kommit att tilllämpas

i full utsträckning. Såväl telegrafstyrelsen som riksbanken hava

fortfarande fatt ombesörja sin byggnadsverksamhet, varjämte även generalpoststyrelsen

utövat byggnadsverksamhet i rätt betydande omfattning. Vissa

andra myndigheter utan fast byggnadsorganisation, exempelvis pensionsstyrelsen,

hava i särskilda fall erhållit uppdrag att utföra ny byggnadsarbeten.»

För egen del anföra sakkunniga följande:

»Vid bedömande av föreliggande fråga hava sakkunniga icke funnit anledning

att frångå den ståndpunkt, som tidigare av statsmakterna intagits

beträffande husbyggnader för statens järnvägar samt (Övriga till den ovan

nämnda första gruppen hänförda verk. Utförandet av dessa husbyggnader

sammanhänger så nära med utövningen av verkens uppgifter i övrigt att ett

särskiljande härvidlag icke torde vara lämpligt.

Beträffande statens husbyggnadsverksamhet i övrigt kunna vissa allmänna

skäl anföras för en åtminstone i viss grad ökad koncentrering av7 nämnda

verksamhet till statens speciella byggnadsorgan, byggnadsstyrelsen, under

förutsättning att detta organ är så rustat, att en härigenom vidgad byggnadsverksamhet

kan på ett tillfredsställande sätt fullgöras.

I detta hänseende kan framhållas följande.

Den planmässighet och sparsamhet vid statens husbyggnadsverksamhet,

som bör eftersträvas, torde i huvudsak innebära, dels att omfattningen av

statens vid varje tid pågående byggnadsverksamhet i möjligaste mån avpassas

med hänsyn till det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget, dels att

den inbördes ordningen för de olika byggnadsföretagens utförande enhetligt

planlägges efter rationella och ekonomiska synpunkter, dels ock att vid de

enskilda byggnadsföretagens planläggning och utförande nödig sparsamhet

och ekonomisering iakttages.

Vid ett ökat sammanförande till (it centralt byggnadsorgan av den statliga

husbyggnadsverksamheten torde det byggande organet erhålla klarare överblick

över denna verksamhet och alltså vinna ökade möjligheter att, i enlighet

med ovan berörda synpunkter, planlägga densamma.

Sålunda kan framhållas, bland annat, att eu enhetlig ledning av de olika

pa skilda myndigheter nu splittrade byggnadsföretagen skapar större förutsättningar

för en affärsmässigt ordnad materialupphandling, materialens

ekonomiska utnyttjande, ett rationellt ordnande av för olika företag gemensamma

transportfrågor och dylikt, allt åtgärder, som kunna verka till förbilligande

av de särskilda företagen.

I den mån centraliseringen genomföres, kunna vidare enhetliga bestämmelser

rörande tekniska och juridiska frågor i full utsträckning komma till

tillämpning vid statens husbyggnadsverksamhet. De byggande myndigheternas

praxis i förevarande avseende — exempelvis i fråga om fordringar på inredning

och detaljarbete, kontroll m. in. — är för närvarande i viss mån

''olika. Visserligen hava strävanden till enhetlighet härutinnan kommit till

synes, men ett genomförande av full enhetlighet torde alltid komma att

möta svårigheter så länge olika myndigheter skola bära ansvaret för bvgg
-

Byggnadsstyrelses

akkunniga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:U proposition nr 135.

nadsföretagen. En centralisering kan därför underlätta genomförandet av

standardisering och övriga liknande åtgärder för åstadkommande av enhetlig

sparsamhet vid byggnadsföretagens utförande.

Genom en till viss gräns genomförd centralisering kan även besparing

vinnas i administrationskostnaderna för de särskilda företagen.

En utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde bör jämväl vara

ägnad att hos detta verk samla mera omfattande och ingående fackkunskaper

på husbyggnadsverksamhetens skilda områden och alltså öka verkets kompetens

för sin uppgift. Det torde därför kunna sägas ligga i sakens, natur, att,

därest staten i byggnadsstyrelsen äger tillgång till ett för ifrågavarande

byggnadsverksamhet särskilt avsett och fullt rustat organ, detta organ jämväl

i regel bör omhänderhava nämnda verksamhet och att alltså andra myndigheter,

vilkas arbetsuppgifter falla på för byggnadsverksamheten främmande

områden, endast där särskilda omständigheter föreligga, själva böra ombestyra

byggnader för verkens behov.

Å andra sidan har såsom skäl mot åtgärder i antydd riktning anförts, att

sammanförandet av byggnadsverksamhet i allt för stor omfattning till en

myndighet skulle kunna befaras medföra eu tyngande oi''ganisation, sa att

den för arbetenas ändamålsenliga bedrivande erforderliga snabbheten och

enhetliga ledningen äventyrades. Vidare har framhållits, bland annat, att

uppförandet genom en utomstående myndighet av byggnader, vilkas beskaffenhet

vore särskilt beroende av det speciella ändamål de hade att tjäna,

skulle förhindra de för byggnadernas utnyttjande ansvariga myndigheterna

att vid de förberedande åtgärderna och under byggnadstiden göra sin sakkunskap

gällande i erforderlig grad.

Under utredningen i föreliggande ämne hava sakkunniga samratt med

vederbörande inom fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdejmrtement

och medicinalstyrelsen.

Beträffande byggnader för fångvårdens behov har från fångvårdsstyrelsens

sida framhållits, att vissa byggnadsarbeten lämpligen kunde utföras med

anlitande av fångar såsom arbetskrafter och att jämväl i åtskilliga andra fall

arbeten vid redan i bruk tagna anstalter måste anordnas med särskild hänsyn

tagen till fångvårdstjänsten. I nu berörda fall borde enligt vederbörandes

mening byggnadsarbetenas utförande ankomma på fångvårdsmyndigheterna.

Beträffande åter fristående nybyggnadsföretag mötte från fångvårdsstyrelsens

sida ej väsentliga hinder, att dessa utfördes genom byggnadsstyrelsen, därvid

dock förutsattes att erforderligt samarbete mellan vederbörande myndigheter

komme till stånd.

Däremot motsatte sig vederbörande inom såväl arméförvaltningens fortifikationsdepartement

som medicinalstyrelsen bestämt en överflyttning till

utomstående myndighet av den byggnadsverksamhet, som hittills ankommit

på dessa verk, och åberopades därvid i huvudsak de skäl, som tidigare i

sådant hänseende anförts.

De sakkunniga hava verkställt utredning rörande omfattningen av statens

byggnadsverksamhet genom de myndigheter, som här närmast äro i

fråga, nämligen byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens

fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen

och telegrafstyrelsen. Denna utredning torde i viss män kunna

tjäna till ledning för bedömande av frågan, huruvida en utvidgning av byggnadsstyrelsens

verksamhetsområde skulle kunna befaras medföra en överbelastning

av verket med därav följande olägenheter.

Kostnaderna för av berörda myndigheter utförda byggnadsföretag hava

i avrundade tal genomsnittligt per år utgjort under åren 1913—1917 3,850,000

kronor och under åren 1918—1923 9,960,000 kronor. Av sistnämnda belopp

opaginerad Kontrollera mot PDF

llnngl. Afajtts proposition nr Ulf).

;s:-i

mnt tal 4,700,000 kronor eller

faller på byggnadsstyrelsens verksamhet

alltså cirka 50 %.

, ™ i,“njorolsR mil erinras, att den årliga genomsnittskostnaden för kasern
““P™"''18"

">''*-««* «w*«» till i

Den arliga genomsnittskostnaden för de företag, som planerats att genom

ifrågavarande verk komma till utförande under åren 1924—1928 bär approxi

lnativt uppskattats till ‘*,300,000 kronor, därav a byggnadsstyrelsens veiksamliet

beiaknats belöpa cirka o,000,000 kronor. Sannolikt måste emellertid de

sålunda beraknade kostnaderna anses vara för höga. Utgår man från att allenast

V’ ^ av de pfanerade företagen komma till utförande — en siffra som liven

t en sannolikt ar för hög — skulle under tidsperioden 1924—19^8 den årliga

gS’Tär^‘eten för ifrågavaramle verk uppgå till i medeltal omkring

0000,000 kionor. I sistnämnda belopp ingå även på sagda tid belöpande

undeTallaftirhlo a 7 7 s^lklf .myndigheterna redan påbörjade företag?vilka

* q\ , 1 foi hallan den torde hora slutföras av respektive myndigheter

Sakkunniga hava for sm del kommit till den uppfattningen, atUlen beräk
sin^torlT^fociffö/I-^f"118

1ffråga^.1''allde byggnadsverksamhet icke genom

sm stenek i och for sig bor utgöra hinder for åtgärder i syfte att hos Immnadsstyrelsen

koncentrera denna verksamhet. '' • ’r''n

, Av be4derf för ifrågavarande spörsmål är jämväl det ekonomiska resultat/

ll Jk 01? 1 djgb eternas byggna ds verksamhet; och hava sakkunniga

sokt samla material för en jämförelse i detta hänseende genom sammanstallning

av volymkostnaderna vid byggnadsföretag av relativt likartad beskaffenhet;

Det maste emellertid framhållas, att enbart en dylik sammanställning

icke kan laggas till grund för ett tillförlitligt bedömande av de olika

ynchgheteiuas satt att handhava sina byggnadsföretag. Oavsett de allmänna

prisfluktuationerna aro byggnadskostnaderna beroende av eu mångfald fak&r/llka

d? 7gf 7e “ledigheten icke råder, exempelvisgrundförmfbdU

“SP-°rf"Vaflgheiteii’, ° !k orters prisförhållanden och dylikt. För

fullt rättvis jämförelse skulle darfor erfordras att äga ingående ‘kännedom

möjHgtSarSkllda hy^nadsforetagen, vilket givetvis icke för8sakkunniga varit

Av de i sammanställningen ingående byggnadsföretagen utvisa i stort sett

geneialpoststyrelsens bostadsbyggen samt kasernbyggnadsnämndens arbeten

de lagsta och jamnaste volymkostnaderna. Motsvarande siffror från Övriga

hogadlgheteiS verksamhet aro väsentligt växlande och i vissa fall påfallande

Oavsett nu berörda förhållande torde det emellertid kunna sättas i fråga

huruvida bjggnadsorganisationen hos vissa av ifrågavarande myndigheter kan

anses fullt tillfredsställande med hänsyn till omfattningen av inyndSieternas

s’im!7dlSVeikSa-n 16t'' An,?aend.e byggnadsstyrelsen vilja sakkunniga i annat

sammanhang närmare yttra sig. Beträffande övriga myndigheter är spörsmålet

närmast aktuellt i fråga om medicinalstyrelsen, vars byggnadsverksamliet

under den narmaste tiden kan näst byggnadsstyrelsens beräknas blivi

den ojamforligt största. Kostnaden för medicinalstyrelsens byggnadsarbeten

Tats 4l 1 i medjdtal Per :°11'' under tidsperioden 1918—1923 cirka

1,600,000 kronor och under femårsperioden 1924—1928 i runt tal 3 400 000

kronor. Sistnämnda belopp torde möjligen komma atfvLentligt mWas

en nä“m7eTamt°id i kVai att byggnadsverksamheten under

n i i • hamtld icke kommer att understiga den nuvarande. Den ekonomiska

ledningen av ifrågavarande verksamhet utövas av medicinalstyrelsen med

allenast ett byggnads tekniskt sakkunnigt biträde, den hos styrelsen an sSde

Bihang Ull riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 113 haft. (iXr 135.) :m 25 ;{

s. 34 Kontrollera mot PDF

Fångvårds
styrelsen
-

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 13o.

arkitekten, vilken jämväl i regel utarbetar erforderliga förslag och ritningar

samt dessutom förutsattes kunna utöva enskild praktik.

Den ovan nämnda organisationen synes — aven om inedicmalstjielsen

liar tillgång till en så erkänt skicklig arkitekt som den nuvarande dock

vara svagt utbyggd i förhållande till byggnadsverksamhetens omfattning.

Skall medicinalstyrelsen fortfarande bibehållas vid denna verksamhet, t o

därför eu förstärkning av styrelsens byggnadsorgamsation komma till stanch

Sakkunniga vilja emellertid icke förorda en dylik utväg. I det följande

kommer förslag att framläggas om vissa organisatoriska forandnngar beträffande

byggnadstyrelsen, avseende en förstärkning av byggnadsplan

Vinner detta förslag beaktande av statsmakterna, torde overvagande s a

tala för att byggnadsstyrelsen får övertaga utförandet av byggnadsfoietag

för medicinalstyrelsens räkning. De invändningar, som av styrelsen framställts

mot eu dylik anordning, kunna av sakkunniga icke tillmätas avgörande

betydelse. Med den ordning, som byggnadsstyrelsen för närvarande tillampai

och jämväl fortfarande i regel torde komma att tillämpa vid uppgörande av .

förslag och ritningar till byggnadsföretag, synes ett samarbete mellan ved

börande verk kunna utan allt för stora svårigheter ordnas sa, att vederbörande

fackmyndighet får erforderligt inflytande pa utformningen a? bygg
Ua<Ulider

förutsättning att eu förstärkning av byggnadsbyrån kommer till

stånd, torde jämväl de riktlinjer för byggnadsstyrelsens verksamhet i förevarande

avseende, som av statsmakterna godkändes i samband med 191

års omorganisation, böra i full utsträckning tillämpas, och synes aven lämpligt,

att fångvårdsstyrelsens nybyggnadsverksamhet överflyttas tillbyggnads

&t?Vad nu är sagt gäller emellertid endast nybyggnader samt större om- och

tillbyggnader, under det beträffande mindre arbeten och löpande reparationsarbeten

anledning till förändring i nu gällande ordning ej föreligger.

Även för större företag kunna emellertid i vissa fall hinder mot en o\eiflyttning

möta på grund av arten av myndigheternas speciella verksamhet.

Så kan exempelvis vara fallet beträffande telegrafverkets radiostationer.

Fråaan i råd män en centralisering på antytt sätt till byggnadsstyrelsen boi

sire sunes därför böra bliva beroende på Kungl. Maj ds prövning, sedan civil

ifrågasätta förändringen av byggnadsstyrelsens organisation blivit genomjord. De

byggnadsföretag, varom bär är fråga, utföras så gott som undantagslöst allenast

efter särskild befallning av Kungl Maj:t, som sålunda bär tillfälle att i valp

siirskilt fall avgöra, åt vilken myndighet byggnadsuppdraget bor bannas.

Beträffande byggnadsföretag för riksdagens verks rakning torde motsvarande

förfarande kunna tillämpas. , , ,

Vid prövning rörande vederbörande myndigheters byggnadskompetens,

torde de av sakkunniga nu framförda synpunkterna böra vinna vederbörligt

beaktande.»

Beträffande frågan om överflyttande till byggnadsstyrelsen av vissa byggnadsföretag

för fångvårdens behov anför fångvårdsstyrelsen bland annat

följande: .

Det övervägande flertalet av byggnadsföretagen för fångvårdens belirny

liksom de löpande underhålls- och ändringsarbetena, torde allt fortfarande

böra ankomma på fångvårdsstyrelsen, och erfordrades darfor under alla toihållanden,

att styrelsen hade till sitt förfogande ett vid styrelsen knutet

byggnadssakkunnigt biträde med uppgift, bland annat, att uppgöra forsla,,

till dylika arbeten samt övervaka och leda desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knnyl. Maj.ts proposition liv /*/>]

på, såsom sakkunniga antytt, vissa vid fångvård,m förokommnnde byggnadsarbeten

- aven sådana som voro att hänföra till nybyggnader - lämpbgen

kunde, som ock hittills i avsevard utsträckning ägt ruin, helt heller

delvis utföras med anlitande av fångar som arbetskrafter, varigenom icke

obetydliga kostnadsbesparingar kunde vinnas, samt då arbeten inom redan

tågna fangelsebyggnader sa gott som alltid måste på grund av de

särskilda torhallandena inom fångvården utföras genom fångvårdsstyrelsens

egen försorg kunde endast i ett fatal fall byggnadsföretag komma'' i fråga,

vilka utan större olägenhet skulle kunna överlämnas till utomstående myndigliet.

Detta skulle da huvudsakligen gälla uppförandet av antingen helt nya

fångvåi etsa n stål ter med tillhörande bostadshus eller sådana byggnader vid

befintliga fängelser sola förlädes utom det inre fängelseområdet. Även i

''rynka tall — särskilt då fråga vore om sådana byggnadsföretag, för vilkas

planerande och övervakande måste krävas särskild''sakkunskap på fångvårdsomradet

kunde det emellertid befaras, att eu viss omgång bleve följden

- flätande av byggnadsföretaget på annan myndighet än fångvårds
Därest

det emellertid av särskilda anledningar befunnes önskvärt, att

byggnadsstyrelsen skulle taga befattning med byggnadsarbeten för fångvårdens

rakning, ville fångvårdsstyrelsen icke motsätta sig en dylik anordning,

men dock allenast under förutsättning dels, att innan beslut fattades

om ett arbetes utförande genom byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen lämnades

tillfälle att yttra sig angående lämpligheten i det speciellå fallet av en

tt£T(1 °C ; ieh atÄ da,arHaet skulle utföras genom byggnadsstyrelsen,

ett intimt samarbete mellan de bada styrelserna anordnades och detta under

så enkla förmer

som

möjligt.

Medicinalstyrelsen, som vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning i föreliggande

fråga, anför i huvudsak följande:

Uppförandet av ett sjukhus för sinnessjukas vård krävde eu ingående

kännedom och erfarenhet om behövliga anordningar, enär de sjukas vård

yoie darmed intimt förenad. Ett hospitals goda utformning vore sålunda

i nog grad agnad att underlätta sjukvården och framför allt att nedbrinna

driftkostnaderna, vilket under ett hospitals framtida användning vore av

stol sta betydelse. Under de senaste decennierna hade sinnessjukvården

vant föremål för eu sa gott som fullständig omvälvning, vilken nödvändiggjort

störa och genomgripande förändringar i hospitalens byggnadsanläggnmgai.

Ett hospitals anordningar vore ännu icke fastslagna utan befunne

sig alltjamt pa utredningsstadiet. Utformningen av ett hospital måste därför

nua en produkt av ett intimt samarbete mellan medicinska sakkunniga,

by ggnadsforetagets arkitekt, respektive tekniska experter samt entreprenörerna

icke blott under ritningarnas utarbetande utan under hela den tid byggnadsarbetet

paginge.

de sakkunnigas uppfattning skulle byggnadsstyrelsen kunna vinna

tillräcklig medicinsk sakkunskap för utförande av hospital genom ett samarbete

mellan vederbörande verk. Ett dylikt samarbete skulle emellertid

enligt medicinalstyrelsens mening bliva synnerligen omständligt och tidsödande.

Därjämte skulle flen smidighet, som vore nödvändig förutsättning

iet/ iJy^idsarbctots lampliga organisation, gå förlorad. Vidare kunde

med fullt skal befaras, att den medicinska parten, såsom endast tillkallad,

i otdlrackhgt inflytande på sjukhusbyggets anordningar i alla detaljei.

Såsom _ bevis på vikten av att den medicinska sakkunskapen finge

ett avgörande inflytande pa utformningen av sjukhus villo styrelsen meddela

Medicinal
styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

att klagomål över bristande anordningar vid nya lasarett, som uppforts

av därtill utsedda byggnadskommitterade utan tillräcklig medicinsk sa - kunskap vid sin sida, under det sista årtiondet vant allt för vanliga feku e

medicinalstyrelsens hospitalsverksamhet överflyttas till byggnadsstyrelsen,

konirne säkerligen framdeles många förändringar, dragande avsevarda kos - nader, att bliva erforderliga, sedan byggnaderna överlämnats till medicinalstyrelsen

och skulle tagas i bruk för sinnessjukvården.

‘ Ett överförande av medicinalstyrelsens byggnadsverksamhet till annan

myndighet skulle även medföra eu ytterligare olägenhet, nämligen de ständigt

uppkommande ombytena av byggnadens förvaltningsmyndigheter. Program

och skissritningar skulle fortfarande uppgöras av medicinalstyrelsen

med tilhjälp av dess experter. Med byggnadsarbetets överlåtande till annan

myndighet med dess experter skulle alla ritningar och beskrivningar komma

att utföras av andra fackmän än de, som uppgjort prim är for slagen, en dualism,

som kunde verka synnerligen ogynnsam. . , , ,, ,

Även enligt sakkunnigas förslag skulle medicinalstyrelsen fortfarande u

föra mindre arbeten vid hospitalen, till vilka anslag beviljades av riksdagen.

Därtill komme, att alla reparations- och smärre ombyggnad sarbeten till vilkas

utförande medicinalstyrelsen ägde att bevilja anslag och för vdka arbeten kostnaderna

uppginge till betydande belopp för ar 1923 till omkring 78o,000

kronor, alltjämt skulle tillhöra styrelsen. För alla dessa arbeten maste styrelsen

vara rustad, och det förefölle styrelsen vara eu olämplig anordning

att vid nybyggnader, vid vilkas uppförande nya erfarenheter inom sjukhusverksamheten

och nya anordningar för de sinnessjukas vard borde i framstå

rummet vinna tillämpning, medicinalstyrelsen skulle bliva satt åt sidam D<,

såsom förut antytts, den lämpligaste typen för anordningar inom ett hospital

alltjämt befunne sig på ett försöksstadium, vore det angelaget, att den

myndighet, som både sinnessjukvården om hand, alltjamt hade ett avgörande

inflytande vid de nya hospitalens uppföranae. . .

Då sakkunniga särskilt betonat den ekonomiska fordelen med byggnadsarbetenas

utförande under egen regi, villo styrelsen omnämna, att styrelsen

i vissa fall vid uppförande av enklare byggnader eller byggnadsföretag utfört

arbeten i egen regi genom den organisation som funnes vid varje större

hospital. Därtill komme, att innan arbetena med uppförandet av ett hospital

fullt avslutats, hade i regel dess snickeri- och maskmverkstador tagits i

bruk, varjämte beläggningen med patienter kunde hava påbörjats och transpor

material anskaffats. Därigenom bleve anstalten val rustad för att under

egen regi och med anlitande av hospitalets egna hantverkare liksom eu del

yrkeskunniga, arbetsföra patienter handhava koinpletteringsarbeten, uppförandet

av smärre byggnader, väg- och planeringsarbeten m. m vilket torde

hava visat sig ekonomiskt fördelaktigt. Dessa arbeten för anstaltens uppförande

måste utföras i intimt samband med anstaltsdriften, och utnyttjande

av anstaltens resurser i nämnda avseende kunde bäst ske, om medicinalstvrelsen

hade uppförandet av anstalten om hand. Därigenom kunde jämväl

ordningen för uppförandet av ett nytt hospital bestämmas så att hospitalet

snarast kunde tagas i bruk utan att det i alla dess detaljer vore

färdigt

Medicinalstyrelsen, som alltså vidhölle kravet på att styrelsen skulle liava

det bestämmande inflytandet vid hospitalens uppförande, funne emellertid

hinder icke möta för att, därest sakkunnigas förslag i ovngt vunne statsmakternas

godkännande, byggnadsstyrelsen kunde erhålla uppdrag att uttala

byggnadsarbetena men med medicinalstyrelsen, med tillhjälp av sina byggnac sexperter,

som ansvarig myndighet både för byggandet och anslaget, en an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts proposition nr Ji/ö.

ordning, Horn vunnit tillämpning vid vissa genom kasernbyggnadsnämnden

utförda arbeten vid hospitalen i Hälsingborg och Västervik.

Beträffande styrelsens egen organisation för byggnadsverksamhet delade

styrelsen emellertid de sakkunnigas uppfattning om behovet av eu utökningav

arbetskrafterna. Något förslag härutinnan vore styrelsen dock icke beredd

att nu framlägga.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen, som ansett, att

den byggnadsverksamhet, som hittills tillkommit styrelsen, även framdeles

borde handhavas av styrelsen, hemställt, att, därest ett överflyttande av

nämnda byggnadsverksamhet till byggnadsstyrelsen skulle anses utgöra en

förutsättning för genomförande av sakkunnigas förslag, detta förslag icke

måtte vinna bifall.

Byggnadsstyrelsen, som funnit den föreslagna utvidgningen av styrelsens

byggnadsverksamhet för statsverket ekonomiskt fördelaktig, anför i samband

därmed bland annat, att de av vissa myndigheter anförda olägenheterna av

den ifrågasatta centraliseringen av statens husbyggnadsverksamhet i varje

fall torde bliva av ringa betydelse, om, såsom styrelsen för sin del förutsatte,

vederbörande i en nybyggnad intresserade institutioner bereddes tillfälle

att på lämpligt sätt samråda med byggnadsstyrelsen angående byggnadsverkets

utformning och genomförande.

Jämväl kasernbyggnadsnämnden har uttalat sig för en centralisation av

statens husbyggnadsverksamhet i av sakkunniga angiven omfattning samt

framhåller, att därest en överflyttning av nämndens organisation till byggnadsstyrelsen

i enlighet med nämndens förslag komme till stånd, borde eu

dylik utvidgning av styrelsens verksamhet ske samtidigt med överflyttandet,

så att den ifrågavarande organisationens kapacitet skulle kunna fullt utnyttjas.

De organisatoriska förändringar, som vore avsedda att vidtagas beträffande

byggnadsstyrelsen, äro i allt väsentligt påkallade, även om någon utvidgning

till nya områden av styrelsens byggande verksamhet ej skulle äga

rum. Dessa förändringar skulle emellertid göra styrelsen rustad och särskilt

lämpad även för eu vidgad byggnadsverksamhet. Under sådana

förhållanden torde starka skäl tala för att i viss omfattning till byggnadsstyrelsen

överflytta utförandet av större byggnadsföretag, vilka nu ombesörjas

genom andra myndigheter, som ej i lika grad äro rustade för byggnadsarbetens

planläggning och utförande och vilkas huvudsakliga verksamhet

ligger på helt andra områden. Uppenbarligen skulle genom eu dylik utvidgning

av styrelsens verksamhet den eftersträvade enhetligheten och planmässigheten

av statens byggnadsverksamhet kunna befrämjas.

I nu förevarande hänseende synes främst böra ifrågakomma att i enlighet

med de riktlinjer för styrelsens verksamhetsområde, som vid 1917 års omorganisation

av statsmakterna godkändes men härutinnan ännu ej vunnit tillämpning,

till styrelsen överflytta såväl i full utsträckning postverkets större

byggnadsarbeten som ock dylika arbeten för telegrafverkets och riksbankens

räkning samt vidare att till styrelsen överföra även vissa bygg
-

Byggnads
styrelsen.

Kasern
byggnads
nämnden.

Departements

chefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

naclsarbeten för fångvårdens och medicinalstyrelsens behov. De invändningar,

som från medicinalstyrelsens sida framställts mot förslaget i denna

del och som jämväl i viss grad kunna göras gällande för telegrafverkets och

fångvårdens vidkommande, avse i främsta rummet, att om den myndighet,

för vilkens räkning arbetena verkställdes, skildes från den omedelbara befattningen

med byggnadernas utförande, man härmed skulle väsentligt försvåra

denna myndighets nödiga sakkunniga inflytande på byggnadernas utformning

såväl under de förberedande åtgärderna som under själva byggnadsarbetet.

Det lärer heller icke kunna förnekas, att särskilt beträffande hospitalen

deras användande är i högre grad än vad som är fallet beträffande

offentliga anstalter i allmänhet beroende på byggnadernas anordningar. Men

å andra sidan synas alltför stora hinder icke möta att åvägabringa sådant

samarbete emellan den byggande och övriga vederbörande myndigheter, att

medicinska eller andra fackmässiga synpunkter komma till sin fulla rätt.

Ett sådant nära samarbete utan tyngande former framstår i själva verket

som eu oundgänglig förutsättning för ett lyckosamt resultat av en ökad

koncentration till byggnadsstyrelsen av arbeten utav ifrågavarande art. Styrelsen

torde därvid jämväl, likaväl som sådant nu sker inom medicinalstyrelsen,

vid uppförande av t. ex. liospitalsbyggnader kunna tillkalla någon överläkare

med praktisk erfarenhet inom den moderna sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen

har invänt, att, därest byggnadsarbetenas utförande uppdroges

åt annan myndighet, komme, sedan arbetena igångsatts, alla erforderliga

ritningar och beskrivningar att utföras av andra fackmän än de, som uppgjort

primärförslagen. En dylik anordning vore utan tvivel i regel synnerligen

olämplig, men torde ej hava varit av de sakkunniga avsedd. Hinder

lärer icke möta, att, därest program och förslag till liospitalsanläggningar

utarbetas inom medicinalstyrelsen eller till andra byggnader inom övriga

nu ifrågavarande styrelser med tillhjälp av deras experter, de sålunda anlitade

experterna, eventuellt vederbörande myndigheters egen arkitekt, där

sådan finnes, tagas i anspråk vid byggnadsarbetenas utförande. De praktiska

svårigheter beträffande byggnadsföretagens rationella utförande, som

medicinalstyrelsen i övrigt framhållit, synas ej heller vara oöverkomliga.

Därest medicinalstyrelsen fortfarande skall handhava all den byggnadsverksamhet,

som hittills ankommit på styrelsen, lärer i övrigt en förstärkning

av dess byggnadsorganisation bliva nödvändig. Att vidtaga eu dylik förstärkning

samtidigt som byggnadsstyrelsen tillföres ökad kompetens å ifrågavarande

område bör emellertid om möjligt undvikas, och synes en dylik åtgärd

i varje fall icke böra vidtagas, innan erfarenhet vunnits, huruvida den

nu ifrågasatta vägen kan vara framkomlig.

Om jag sålunda i princip ansluter mig till det föreliggande förslaget om

en utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde, torde det dock i

vissa fall av praktiska skäl eller med hänsyn till arten av vederbörande

myndigheters speciella verksamhet vara ändamålsenligt, att dessa fortfarande

få ombesörja byggnadsföretag, vilka eljest bort ankomma på byggnadsstyrelsen.

Frågan angående vilken myndighet, som skall ombesörja byggnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Afnj:ts proposition nr I39

arbetenas utförande, synes därför böra, }''å sätt sakkunniga föreslagit, i värjo

särskilt fall prövas med hänsyn till föreliggande förhållanden, och torde

denna prövning böra ankomma på Kungl. Maj:t efter inhämtande av vederbörande

myndigheters yttranden eller i motsvarande ordning ske, då fråga

är om byggnadsföretag för riksdagens verk.

Beträffande frågan om organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen

anföra de sakkunniga till eu början följande:

»I sakkunnigas betänkande har eu närmare redogörelse lämnats för de

uppgifter beträffande statens liusbyggnadsväsende, som åligga byggnadsstyrelsen;

och hava sakkunniga jämväl sökt utreda, huru dessa uppgifter av

styrelsen fullgjorts. Av denna utredning lärer framgå, att styrelsens verksamhet

i åtskilliga avseenden icke kommit att få den omfattning, som vid

1917 års omorganisation ansågs önskvärd och som jämväl i instruktionen

förutsattes. Särskilt gäller detta i fråga om styrelsens ställning såsom den

centrala myndigheten på husbyggnaclsområdet.

Eu bidragande orsak till berörda förhållande ligger utan tvivel däri, att

styrelsen icke till sitt förfogande haft medel för anställande av erforderliga

biträdande arbetskrafter å byggnadsbyrån. Den främsta orsaken torde dock

vara att söka i sistnämnda byrås i förhållande till dess organisation allt för

omfattande uppgifter.

De ärenden rörande husbyggnadsverksamhet, som ankomma på byggnadsbyrån,

kunna i stort sett uppdelas i två huvudgrupper. _ Den ena avser utredning

av byggnadsfrågor och granskning av förslag till byggnadsföretag,

den andra avser utförande av byggnadsföretag för''statens räkning. Sakkunniga

hava med stöd av den verkställda utredningen kommit till den

uppfattningen, att dessa två huvuduppgifter, vilka föranlett byråns uppdelning

i två avdelningar, utredningsavdelningen och byggnadsavdelningen, sinsemellan

iiro allt för olikartade och jämväl var för sig för omfattande för

att byråns chef skulle kunna taga erforderlig del i och leda båda avdelningarnas

arbete.

Beträffande byggnadsavdelningens verksamhet framträder olägenheten av

den nuvarande splittringen av byråchefens arbetsuppgifter främst däri, att

den centrala ekonomiska ledningen av styrelsens byggnadsföretag icke erhåller

den fasthet och styrka, som torde böra förefinnas. Behovet av en

stark central byggnadsledning kommer helt naturligt att gorå sig mera gällande

än för närvarande, därest, såsom sakkunniga under angivna förutsättningar

velat förorda, området för styrelsens byggnadsverksamhet utvidgas

och dess arbetssätt i viss omfattning omliigges till egen regi. Enligt sakkunnigas

mening kräver därför arten och omfattningen av styrelsens byggnadsverksamhet,

att styrelsens byggande avdelning organiseras såsom särskild

byrå och ställes under en egen chef, vilken alltså odelat kan agna sig

åt denna gren av styrelsens arbetsuppgifter. Därest en förstärkning i nu

.antydd riktning av styrelsens byggnadsorganisation kommer till stånd, bör

styrelsen jämväl bliva i tillfälle att i större utsträckning än hittills fullfölja

sina uppgifter i fråga om samlandet av kunskapsmaterial och utövande av

upplysningsverksamhet beträffande husbyggnadsväsendet samt över huvud

såsom ledande myndighet på detta område.

Vidkommande utredningsavdelningen må till eu början återgivas följande

av styrelsen lämnade uppgifter rörande antalet diarieförda ärenden, vilka

under åren 1920—1923 varit föremål för utredningsavdelningens handläggning.

Frågan om

organisatoriska

förändringar

Inom byggnadsstyrelsen.

Uppdelning

av nuvarande

b y g gnadsbyrån.

Byggnads
styrelsesak
kunniga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 135.

Granskning av förslag till:

1920.

1921.

1922.

1923.

nybyggnader .............................................

44

71

56

73

om-, till- eller påbyggnader ..................

55

45

62

33

Utredningar angående:

nybyggnader ............................................

10

12

8

5

om-, till- eller påbyTggnader.....................

4

8

9

4

anskaffande av lokaler..............................

7

9

6

9

inköp eller försäljning av fastigheter......

3

—

1

Utlåtanden.............................................

29

31

22

30

Summa 152 176 163 155

Dessa siffror äro emellertid icke fullt belysande för avdelningens arbetsbörda,

då ett granskningsärende icke sällan avser ett flertal byggnadsföretag,

exempelvis samtliga epidemisjukhus för ett landstingsområde. Även utredningsärendena

äro ofta av synnerligen omfattande och tidsödande natur

samt kunna, särskilt då fråga är om anskaffande av lokaler för statens behov,

föranleda ingående förhandlingar med vederbörande myndigheter samt upprättandet

av ett flertal skissförslag.

Av den verkställda utredningen framgår, att avdelningens utredande och

granskande verksamhet omfattar icke blott statens husbyggnader utan också

i stor utsträckning byggnadsföretag för menigheters räkning. Avdelningen

har sålunda ett vidsträckt arbetsfält och följaktligen stora möjligheter att

verka till förenkling och sparsamhet samt jämväl i övrigt till gagn inom

det offentliga byggnadsväsende^ Det ligger uppenbarligen stor vikt på,

att avdelningens arbete i sådant syfte bedrives på ett energiskt och målmedvetet

sätt. Enligt hittills tillämpad praxis har styrelsen i regel icke

ansett sig böra mera ingående pröva, huruvida de av vederbörande fackmyndigheter

uppgjorda byggnadsprogrammen äro vidlyftigare än som för

tillgodoseende av det föreliggande behovet krävts. I detta hänseende synes

emellertid en principiell ändring böra ske. Ordalagen i styrelsens instruktion

torde ej heller lägga hinder häremot. Under senare år hava vid flera

tillfällen inom riksdagen framförts klagomål över att såväl statens som kommuners

och menigheters byggnadsföretag fördyrats på grund av allt för stora

krav på utrymmen och hög standard i övrigt. Huruvida dessa klagomål

varit berättigade kan ej i detta sammanhang bedömas. Av naturliga skäl

måste _ emellertid från de myndigheters eller institutioners sida, vilka skola

utnyttja planerade byggnadsföretag, en viss tendens göra sig gällande att

framställa väl långt gående anspråk på utrymmen. För att få en motvikt

mot dylika strävanden och även med hänsyn till byggnadsstyrelsens allmänna

uppgifter torde det böra åligga styrelsen att vid utredning av byggnadsfrågor

och granskning av förslag till husbyggnadsföretag ingå i en noggrann

prövning rörande utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt.

Den nu ifrågasatta fördjupningen av styrelsens arbete torde komma att

ställa icke oväsentligt ökade krav på utredningsavdelningens arbetskrafter,

icke minst på dess chef. På dennes kompetens och auktoritet torde det i

många fall komma att bero, särskilt då det gäller att vid förhandlingar med

likställda myndigheter vei’ka för sparsamhet i fråga om utrymme och dylikt,

huruvida styrelsens strävanden skola kunna genomföras. "Med hänsyn till

nu berörda förhållande och till betydelsen av avdelningens arbetsuppgifter

torde det vara fullt motiverat, att densamma erhåller eu starkare organisation

än hittills och liksom b vggn a d s av delning e n ställes under en egen chef.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kun yl. Maj:ta proposition nr 13Ö.

P<a grand av vad sålunda anförts hava sakkunniga föreslagit, att den nuvarande

byggnadsbyrån uppdelas så, att dess båda avdelningar var för sig

komma att bilda eu ny byrå under egen chef. De nya byråerna skulle enligt

förslaget benämnas utredningsbyrån och byggnadsbyrån.

I detta sammanhang hava sakkunniga jämväl framhållit angelägenheten

av att den nya utredningsbyrån sattes i tillfälle att fullfölja arbetet med

den s. k. byggnadsstatistiken. Det borde emellertid beaktas, anföra de sakkunniga,

att detta arbete, sådant det i instruktionen angåves och jämväl i

tillämpningen utförts, icke vore statistik i egentlig mening. Vad som liär

avsåges vore styrelsens åliggande att införskaffa och ordna sådana uppgifter

rörande statens tomter, byggnader och lokalbehov, som vore av grundläggande

betydelse för att styrelsen skulle få erforderligt underlag för

sin planläggande och utredande verksamhet samt nödig överblick över statens

liusbyggnadsväsende.

De föreslagna nya byråerna skulle enligt sakkunnigas förslag övertaga do

uPlJgifter, som ankomma pa motsvarande avdelningar inom nuvarande byggnadsbyrån.

I enlighet härmed skulle de ärenden, som tillhöra sistnämnda

byrå, fördelas mellan de nya byråerna sålunda:

Den nya utredningsbyrån:

1) utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus

för statens räkning böra företagas;

2) # utredningar m. m. rörande anskaffande av lokaler för statsverkets

räkning;

3) upprättandet av förslag och ritningar samt därmed sammanhängande

utredningar rörande byggnadsföretag, vilka skola utföras genom styrelsens

försorg;

4) tillhandagående i vissa fall åt offentliga myndigheter och menigheter

med förslagsritningar;

5) granskning, eventuellt omarbetning av sådana ritnings- och kostnadsförslag,

som icke utarbetats inom styrelsen, men, enligt meddelade bestämmelser,

skola av styrelsen granskas;

6) upprättande av normaltyper för särskilda slag av husbyggnader;

0 införskaffande och ordnande av de för styrelsens planläggande och utredande

verksamhet erforderliga uppgifter rörande statens tomter, byggnader

och lokalbehov;

8) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet.

Den nya byggnadsbyrån:

1) utförande av byggnadsföretag för statens räkning;

2) verkställande av utredningar rörande grundläggningsförhållanden, byggnadskonstruktioner,

ledningar och kostnadsberäkningar;

3) upprättande av förslag till allmänna bestämmelser i fråga om organisering

av statens husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar m. m.

vid sådana företag;

4) undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier, ordnande av

typsamling av förekommande sådana matenalier samt insamlande och bearbetande

av kunskapsmaterial i övrigt på husbyggnadsväsendets område

ävensom utarbetandet av de publikationer, som därav kunna föranledas;

5) viss tillsyn i fråga om byggnadsföretag för statens räkning, utförda

genom andra myndigheters försorg;

6) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Byggnads
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Deri ovan föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter mellan de ifrågasatta

nya byråerna avse ärenden, vilkas handläggning hittills ankommit

på bvggnadsbyrän. Härutöver förorda sakkunniga emellertid, att ärenden

rörande förhyrningar av lokaler för statens behov, vilka nu handläggas a

intendentsbyrån, överflyttas till den nya utredningsbyrån. Då sistnämnda

byrå har att verkställa utredningar om statens lokalbehov och avgiva förslag

om dess tillgodoseende, finna sakkunniga det ligga närmast till hands, att

även ifrågavarande hyresärenden där handläggas.

Med anledning av sakkunnigas förslag i denna del anför byggnadsstyrelsen,

att styrelsen redan tidigare insett, att eu omorganisation av byggnadsbyrån

vore av nöden, och hade styrelsen jämväl, såsom av betänkandet framginge,

i sådant syfte företagit vissa förberedande undersökningar. Även om resultatet

därav icke hunnit taga fastare form eller i alla händelser icke hunnit

bliva mera genomarbetat, så hade man dock inom styrelsen varit fullt pa

det klara med, att eu uppdelning av byrån vore nödvändig. De uppgifter,

som vid överiutendentsämbetets omorganisation föreslagits beträffande denna

byrå, hade nämligen mycket snart visat sig vara alltför omfattande och olikartade,

för att de skulle kunna behärskas av eu och samme chef. Styrelsen

hade emellertid tvekat att så snart efter det ämbetsverket trätt i verksamhet

framkomma med krav på förändringar i den sålunda helt nya organisationen,

allra helst det varit styrelsen nödvändigt att år efter år framställa fordringar på

ökning i anslaget till styrelsens verksamhet för sådana behov av arbetskrafter å

de olika byråerna, vilkas tillgodoseende icke kunnat uppskjutas. Sedan särskilda

sakkunniga tillkallats för eu utredning i nämnda syfte, hade styrelsen givetvis

lämnat sitt eget utredningsarbete å sido. Den av ifrågavarande sakkunniga

föreslagna uppdelningen av den nuvarande byggnadsbyrån i två byråer

med var och en sin chef funne styrelsen riktig och, såsom av det ovanstående

framginge, överensstämmande i princip med den mening, som sedan

några år tillbaka varit rådande inom styrelsen och vars realiserande styrelsen

funnit vara ett villkor för ett rationellt liandhavande av dithörande uppgifter.

Byggnadsstyrelsen har vidare, i anslutning till sakkunnigas uttalande därom,

framhållit önskvärdheten av att det fortlöpande arbetet med styrelsens

byggnadsstatistik snarast möjligt kunde återupptagas.

^ Beträffande den av sakkunniga föreslagna fördelningen mellan de ifrågasatta

nya byråerna av sådana ärenden, som nu handläggas på byggnadsbyrån,

har styrelsen icke framställt någon erinran. Däremot har styrelsen pa anförda

skål avstyrkt sakkunnigas förslag, i vad det avser en överflyttning från intendentsbyrån

till den nya utredningsbyrån av ärenden rörande förhyrningar

av lokaler för statens behov. De syftemål, som de sakkunniga velat nå, har

styrelsen ansett kunna vinnas därigenom, att den enligt sakkunnigas förslag

återupptagna och med utredningsbyrån förenade byggnadsstatistiken från intendentsbyrån

erliölle alla de uppgifter, som belyste ifrågavarande arbetsfält

och varigenom detsamma kunde överblickas. Den minskning i den nya utredningsbyråns

arbetsuppgifter, som bleve följden av ett bifall till styrelsens

förslag, anser styrelsen väl behövlig med hänsyn till de stora arbetsuppgifter,

som i övrigt komme att tilldelas denna byrå.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:t& proposition nr 1

Genom den av sakkunniga verkställda utredningen torde fä anses styrkt, Departementsatt

byggnadsbyräns nuvarande organisation icke är tillfredsställande med

liiinsyn till arten ocb omfattningen av byrån åliggande uppgifter. Olägenheterna

av denna brist hava jämväl visat sig, i det nämnda arbetsuppgifter

icke kunnat fullföljas i den utsträckning, som varit avsedd. I vissa avseenden

måste nu ökade krav ställas på byråns arbetskrafter, och gäller detta såväl

utredningsavdelningen som byggnadsavdelningen. Vad den förra avdelningen

beträffar, ansluter jag mig till sakkunnigas uppfattning, att eu principiell

ändring bör ske i fråga om hittills tillämpad praxis vid prövning av program

och planer för byggnadsföretag, med vilka styrelsen har att taga, befattning.

Det bör sålunda åligga styrelsen att vid utredningar av byggnadsfrågor eller

granskning av förslag till husbyggnadsföretag ingå i eu noggrann prövning

rörande utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt. Eu ändring i

nu angiven riktning synes kunna bliva av betydelse för det offentliga liusbyggnadsväsendet,

men kommer säkerligen att i många fall väsentligt förtynga

arbetet inom styrelsen. För byggnadsavdelningen skulle eu omläggning

av sättet för utförande av styrelsens byggnadsarbeten till egen regi medföra

i viss mån nya arbetsuppgifter. Även om berörda arbetsform icke skulle

komma att i någon större utsträckning tillämpas, bör dock, såsom jag tidigare

anfört, byggnadsstyrelsen i viss utsträckning vara rustad för densamma.

På grund av nu berörda förhållanden finner jag eu förstärkning av byggnadsstyrelsens

organisation för ifrågavande arbetsuppgifter vara av behovet

påkallad, och synes denna förstärkning böra, på sätt sakkunniga föreslagit,

ske genom en uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån så, att dess båda

avdelningar var för sig komma att bilda en byrå under egen chef. Eu dylik

åtgärd utgöi jämväl en förutsättning för den utvidgning av området för byggnadsstyrelsens

byggnadsverksamhet, som jag ansett böra ifrågasättas.

Mot de nya byråernas föreslagna benämningar har jag ingen erinran att

framställa.

Genom det ovan anförda äro de nya byråernas arbetsuppgifter i stort sett

angivna, då vardera byrån skulle övertaga den verksamhet, som hittills ankommit

pa motsvarande avdelning inom den nuvarande byggnadsbyrån.

Beträffande förslaget att till den nya utredningsbyrån från intendentsbyrån

överföra ärenden rörande förhyrningar av lokaler för statsverkets behov kan

framhållas, att en dylik överflyttning icke, såsom av det följande framgår,

inverkar på behovet av arbetskrafter för styrelsen i dess helhet. Då denna

fråga ej heller i nämnvärd grad kan sägas inverka på spörsmålet om organisatoriska

förändringar inom byggnadsbyrån, torde ett ståndpunkttagande i

denna del för närvarande icke vara påkallat utan lämpligen kunna ske i

samband med de ändringar i styrelsens instruktion, som kunna föranledas

av förslaget i övrigt.

Beträffande den nya utredniugsbyråns organisation och personalbehov Den nya

anföra de sakkunniga: utrednings
byrån.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Byggnads
styrelse
sakkunniga.

Byråns chef.

Övrig personal.

Kung/. Maj:ts proposition nr 133.

De uppgifter, som äro avsedda för den föreslagna nya utredningsbyrån,

komma att på dess chef ställa höga anspråk i olika avseenden. Han bör

således, jämte gott konstnärligt omdöme, äga utpräglat sinne för praktiska

och ekonomiska frågor samt mångsidig erfarenhet på liusbyggnadsområdet.

Av vikt är jämväl, att han äger förmåga att leda utredningar samt föra

erforderliga förhandlingar med andra myndigheter och institutioner, vilka

förhandlingar, särskilt då det gäller förslag i fråga om tillgodoseende av

statens lokalbehov, kunna ställa stora krav på chefens auktoritet.

Det formella kompetenskravet för denne byråchef torde böra vara detsamma

som för de nuvarande byggnadsråden.

I avlöningshänseende bör utredningsbyråns chef likställas med styrelsens

ordinarie Byråchefer. Hans tjänstetitel torde lämpligen böra bliva byggnadsrad.

Beträffande för byrån behövlig personal i övrigt kan erinras, att å utredningsavdelningen

nu äro placerade dels en ordinarie intendent dels ock

en biträdande arkitekt samt ett extra ordinarie kvinnligt kanslibiträde. Denna

personal är jämväl behövlig för den nya utredningsbyrån. Därjämte törne

en förstärkning av dess arbetskrafter vara nödvändig, därest, såsom byråns

uppgifter kräva, densamma skall kunna återupptaga och fullfölja arbetet med

införskaffande och ordnande av erforderliga uppgifter rörande statens fastigheter

och lokalbehov (den s. k. byggnadsstatistiken). bore den 1 juli 1924

voro å utredningsavdelningen för ifrågavarande arbetsuppgift anställda dels

en arkitekt (statistikern), vilken i avlöningshänseende var likställd med

assistenterna å byggnadsavdelningen, dels en biträdande ingenjör, dels ock

ett extra kvinnligt biträde. Sistnämnda biträde anlitades dock även för

andra å avdelningen förekommande göromål. Då intendenten och den biträdande

arkitekten kunna beräknas bliva fullt upptagna av sina hittillsvarande

uppgifter, torde utredningsbyråns nyssnämnda personal av ifrågavarande

anledning böra förstärkas med dels en befattningshavare, motsvarande

den förutvarande statistikern, och dels en biträdande ingenjör.

I byggnadsstyrelsens instruktion föreskrives, att statistikern, för vilken

ett särskilt arvode fanns upptaget i styrelsens stat för åren 1918—1921, skall

hava vana vid handhavanuet och bearbetandet av statistiskt material samt

kännedom om byggnadsförhållanden. Det arbete, . varom nu _ är fråga, är

emellertid, såsom sakkunniga tidigare framhållit, icke statistik i egentlig

mening, varför det formella kravet på statistisk utbildning icke torde behöva

vidhållas för den befattningshavare, som skall motsvara den förutvarande

statistikern. Med hänsyn till arbetets art och omfattning lärer emellertid

någon lägre löneställning för honom icke kunna ifrågasättas, utan torde han

böra likställas med assistenterna. Med hänsyn härtill och då benämningen

statistiker är i viss mån missvisande, synes jämväl ifrågavarande befattningshavare

kunna benämnas assistent. ,

Sakkunniga hava uttalat sig för eu överflyttning till utredningsbyrån

av ärenden rörande förhyrningar för statens behov. För handläggning av

dylika ärenden samt ärenden rörande statens centrala möbelförråd, vilka

nu ankomma på intendentsbvrån, finnas där placerade en befattningshavare

med löneställning motsvarande biträdande ingenjör samt ett biträde åt denne

med ett årligt arvode av 3,200 kronor. Därest sakkunnigas förslag i denna

del vinner beaktande, torde en överflyttning av personal från intendentsbyrån

till utredningsbyrån bliva nödvändig. Av denna anledning kan det

jämväl vara lämpligt, att sistnämnda byrå övertager ärenden rörande statens

centrala möbelförråd. _ _ . 1

Då den nu ifrågasatta personalöverflyttningen icke inverkar pa byggnadsstyrelsens

anslag i dess helhet, har hänsyn till densamma icke tagits i den

följande kostnadsberäkningen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

lut»gl. Maj:ts proposition nr 135.

I detta sammanhang vilja sakkunniga omnämna, att fångvårdsstyrelsen

under hand framhållit de fördelar för statsverket, som stode att vinna,

därest anskaffningar och reparationer för möbelförrådets räkning finge ombesörjas

av styrelsen med anlitande av fångar som arbetskrafter. Sakkunniga,

som finna ett samarbete i detta hänseende mellan de båda verken kunna bliva

till gagn, förutsätta att byggnadsstyrelsen upptager denna fråga till närmare

övervägande.

I enlighet med vad sålunda föreslagits skulle personaluppsättningen på utredningsbyrån

— frånsett de befattningshavare, som kunna behöva överföras

från intendentsbyrån för handläggning av hyresärenden och frågor rörande

statens centrala möbel förråd — bliva följande:

ordinarie befattningar :

1 hyggnadsråd,

1 intendent,

ickc-ordinarie befattningar:

1 assistent,

1 biträdande arkitekt,

1 » ingenjör,

1 kvinnligt kanslibiträde.

Kostnaden för avlöningar till å utredningsavdelningen nu anställd ickeordinarie

personal uppgår för innevarande budgetår — dyrtidstillägg oberäknade

— till 8,208 kronor. En utökning av denna personal på sätt sakkunniga

föreslagit med eu assistent och en biträdande ingenjör föranleder en

årlig kostnadsökning av i runt tal 10,600 kronor, därest man räknar med de

för vederbörande befattningar fastställda begynnelselönerna.»

Byggnadsstyrelsen bär med anledning av den föreslagna placeringen i

avlöningshänseende av utredningsbyråns chef framhållit, att i betraktande

av de uppställda fordringarna på hög kompetens hos denne befattningshavare

en högre löneställning än den föreslagna borde beredas honom, så

att han konimo att bliva likställd med chefen för den nya byggnadsbyrån,

för vilken de sakkunniga föreslagit en viss särställning, vartill jag i det

följande återkommer. Vidare har byggnadsstyrelsen i anslutning till sin

uppfattning angående handläggningen aAr frågor om lokalförhyrningar för

statens behov i förevarande sammanhang avstyrkt det ifrågasatta överflyttandet

till utredningsbyrån av ärenden rörande statens centrala möbelförråd.

Fångvårdsstyrelsen, som velat understryka det av sakkunniga uttalade

önskemålet om ett samarbete mellan byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen

vid anskaffningar och reparationer för det centrala möbelförrådet,

har i sammanhang därmed berört ett annat spörsmål rörande detta förråd,

nämligen beträffande redovisningen av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m.,

som för stadigvarande bruk utlämnas från förrådet till permanenta statsinstitutioner.

Styrelsen framhåller därvid, att för närvarande varje utlämnande

av dylika föremål betraktades allenast såsom lån, varför föremålen

av vederbörande låntagare årligen skulle redovisas till byggnadsstyrelsen.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening skulle det ur alla synpunkter vara lämp
-

Byggnads
styrelsen.

Fångvårds
styrelsen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majits proposition nr 135.

Allmänna

civilförvalt
ningens
löncnämnd.

Departements
chefen.

ligare, därest de föremål, som utlämnades på antytt sätt, definitivt avfördes

från byggnadsstyrelsens räkenskaper och uppdebiterades i det låntagande

verkets inventarieredovisning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som yttrat sig allenast angående

avlöningsförhållandena för den föreslagna personalen å de nya byråerna,

har beträffande utredningsbyrån icke funnit anledning till annan erinran,

än att nämnden velat ifrågasätta, huruvida icke genom en förenkling i sättet

för redovisningen av de möbler och andra inventarier, som från det centrala

möbelförrådet utlämnades till vederbörande ämbetsverk, det skulle bliva

möjligt att indraga den biträdesbefattning å intendentsbyrån, som vid bifall

till sakkunnigas förslag skulle överflyttas till utredningsbyrån.

De uppgifter, som äro avsedda för utredningsbyrån, göra det angeläget

att till chefsbefattningen å denna byrå förvärva eu arbetskraft med höga

kvalifikationer. De nämnda uppgifterna synas emellertid icke vara av

sådan organisatorisk natur, att desamma för ifrågavarande befattning kunna

motivera en anställningsform, som av sakkunniga föreslagits för den nya

byggnadsbyråns chef, nämligen förordnande på visst antal år, ett system

som huvudsakligen tillämpats beträffande vissa högre befattningar vid de

affärsdrivande verken. Det torde därför icke finnas tillräckliga skäl att i

detta fall gå utöver sakkunnigas förslag, enligt vilket utredningsbyråns chef

skulle beträffande såväl avlöningsställning som kompetensfordringar likställas

med de nuvarande byggnadsråden.

I likhet med sakkunniga håller jag före, att det fortlöpande arbetet med

insamlande och ordnande av för styrelsens verksamhet erforderliga uppgifter

rörande statens liusbyggnadsväsende nu bör återupptagas och att för sådant

ändamål eu förstärkning av de nuvarande arbetskrafterna erfordras. Sättet

för bestridande av den ökade kostnad, som därav kan föranledas, kommer

jag att i det följande närmare beröra.

Beträffande frågan om överflyttandet av vissa ärenden från intendentsbyrån

och i samband därmed jämväl den biträdande personal, som där

handlägger dessa ärenden, torde, av skäl jag förut framhållit, ett avgörande

i förevarande sammanhang icke vara påkallat. Ett uppskov härutinnan synes

jämväl lämpligt av den anledning, att de uppkomna spörsmålen rörande

statens centrala möbelförråd kräva ytterligare utredning, och har för sådant

ändamål ärendet i denna del remitterats till byggnadsstyrelsen. Med anledning

av vad lönen äm Liden anfört rörande möjligheten att efter en förenkling

i sättet för redovisningen av vissa från förrådet utlämnade inventarier

indraga eu av de befattningshavare, vilka nu syssla med dessa ärenden, vill

jag emellertid framhålla, att eu dylik förenkling'' i relativt liten grad torde

komma att minska den ifrågavarande personalens arbetsbörda. De arbetsuppgifter,

som till största delen upptaga denna personals tid, avse — förutom

ärenden rörande förhyrningar av lokaler för statens behov — uthyrningar,

som ankomma på byggnadsstyrelsen, i flertalet fall avseende uthyrningar

av lokaler i de under byggnadsstyrelsens vård stående fastigheter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

futnijl. MujUs pt ii/iosition nr

Särskilt sistnämnda uppgift har on betydande omfattning, i vilket hänseende

kan nämnas, att hyresuppbörden för närvarande utgör omkring 475,000 kronor

ärligen. I varje fall torde man vid bestämmandet av anslagen till byggnadsstyrelsen

för nästkommande budgetär icke böra räkna med, att den ifrågasatta

åtgärden skall kunna föranleda minskning av styrelsens personalbehov.

Yad sakkunniga i (övrigt föreslagit beträffande utredningsbyråns personal

har icke givit mig anledning till erinran.

Beträffande den nya byggnadsbyrån anföra de sakkunniga:

»Vid behandlingen av frågan om sättet för utförandet av byggnadsstyrelsens

byggnadsarbeten har framhållits, att byggnadsbyrån bör vara så rustad,

att den kan sakkunnigt bedöma, vilken form för byggnadsföretagens utförande,

som i värjo särskilt fall är ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktig,

samt att den bär möjlighet att organisera och leda arbeten jämväl i egen

regi. Vidare bär ock betonats behovet av en till styrelsen förlagd stark central

ekonomisk ledning av byggnadsföretagen. I vad mån dessa och Övriga

krav, som måste ställas på byggnadsbyrån, komma att bliva tillgodosedda,

torde i främsta rummet bliva beroende på lämpligheten och dugligheten hos

byråns chef. Han bör därför vara en praktiskt skolad arbetsledare med ingående

teknisk och ekonomisk erfarenhet av husbyggnadsverksamhet samt

kompetent att leda byggnadsföretag såväl med tillämpning av entreprenadsystem

som ock i egen regi. Han bör äga förmåga att med öppen blick för

ekonomiska realiteter planlägga entreprenader samt underhandla med entreprenörer

och leverantörer, bedöma förmånligaste sättet för materialanskaffning,

underhandla med arbetareorganisationer, ordna transportfrågor, välja

arbetsledning vid arbetsplatserna och dylikt.

Fordringarna på formell kompetens för byggnadsbyråns chef böra uppställas

så, att tillräcklig frihet vinnes att välja den för befattningen bäst

lämpade. I detta hänseende torde böra föreskrivas, att byggnadsbyråus chef

skall hava förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet

i utövande och ledande av husbyggnadsverksamhet.

Beträffande» löneställningen för byråns chef må erinras, att vid 1921 års

riksdag, i samband med då föreliggande förslag till lönereglering för bland

annat byggnadsstyrelsen, motionsvis yrkande framkommit om eu annan tjänsteställning

för chefen för nuvarande byggnadsbyrån iin för övriga byggnadsråd.

I de inledningsvis omnämnda, av herr Lindman m. fl. vid sagda riksdag

väckta motionerna framhölls sålunda, att eu ändring vore av nöden i

den utav Kung!. Maj:t då föreslagna placeringen av samtliga byggnadsråd i

20:de lönegraden. Utan att vilja underskatta de övriga byggnadsrådens var

för sig viktiga uppgifter funno motionärna dock en jämförelse giva vid handen,

att en särskilt maktpåliggande arbetsbörda påvilade byggnadsbyråns chef.

Det förelåge enligt motionärernas mening starka skäl att för en "befattningav

så krävande teknisk-ekonomisk och organisatorisk natur tillämpa den i

likartade fall alltmer vanliga utvägen med förordnande på viss tid. Som

skäligt arvode föreslogo motionärerna det för distriktschef vid statens järnvägar

då nyligen bestämda eller 16,000 kronor per år.

Motionärernas yrkande vann ej riksdagens bifall. Behovet av den ifrågasatta

åtgärden blev emellertid ej föremål för närmare prövning, då det ansågs

att en sådan borde ske i samband med eu eventuell utredning rörande

behovet av organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen.

Med stöd av den numera i berörda hänseende verkställda utredningen hava

sakkunniga för egen del kommit till den uppfattningen, att de skäl, som

föranlett att vissa högre befattningar vid de affärsdrivande verken tillsättas

l)cn nya

byggnadsbyrån.

Byggnadsstyrelsesakkunniga.

Byråns chef.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Övrig

personal.

48 Kung!. Maj:ts proposition nr 136.

med förordnande på viss tid, jämväl i stort sett kunna åberopas för att tilllämpa

detta system på ifrågavarande befattning. En sådan anordning synes

jämväl motiverad av omfattningen av den byggnadsverksamhet, för vilken

byggnadsbyråns chef har att ansvara. Sakkunniga vilja därför förorda berörda

anställningsform för byggnadsbyråns chef, därvid tiden för förordnandet torde

böra bestämmas till högst sex år.

Beträffande storleken av det årliga arvodet hava sakkunniga, efter en jämförelse

med arvodesbeloppen för befattningshavare i motsvarande ställningvid

de affärsdrivande verken, ansett sig böra stanna vid ett belopp av 15,000

kronor. Därvid förutsättes, att byggnadsbyråns chef blir pensionsberättigad

i samma utsträckning, som i allmänhet gäller beträffande befattningar,

tillsatta genom förordnande på viss tid. Med hänsyn till det föreslagna

arvodesbeloppets storlek skulle pensionsunderlaget för befattningen bliva

7,000 kronor.

Byggnadsbyråns chef torde lämpligen erhålla benämningen byggnadschef.

I förhållande till generaldirektören synes han böra givas enahanda ställning,

som enligt instruktionen tillkommer övriga byråchefer.

Behovet av biträdande arbetskrafter på byggnadsbvrån kan komma att

bliva rätt växlande under olika tider, beroende dels på en ökning eller minskning

av byggnadsverksamheten, dels ock i viss mån på det arbetssätt, som

tillämpas vid de olika företagen. Byrån bör därför givas sådan organisation,

att dess personal kan smidigt anpassas efter föreliggande behov, vadan möjlighet

till viss rörlighet och omsättning bland personalen är önskvärd. Det

synes därför i regel icke lämpligt att binda ifrågavarande personal genom

ordinarie anställning. De två ordinarie befattningar, som finnas å nuvarande

byggnadsavdelningen, en intendent och ett kvinnligt kontorsbiträde, böra

emellertid överföras till den nya byrån och bibehållas tills vidare, i varje fall

så länge de nuvarande befattningshavarna kvarstå i samma tjänster å bvggnadsbyrån.

För vinnande av ökad möjlighet att avpassa personalstyrkan efter det

föreliggande behovet vilja sakkunniga därjämte föreslå, att kostnaden för avlöningar

till byråns icke-ordinarie personal direkt påföres byggnad sanslagen

i stället för att såsom nu är fallet bestridas från byggnadsstyrelsens anslag.

Fn eventuellt behövlig förstärkning av dessa arbetskrafter kan då snabbt

genomföras utan eu motsvarande ökning av nyssnämnda anslag, vilket i varje

särskilt fall skulle nödvändiggöra en framställning till riksdagen. Det torde

emellertid böra ankomma på Kung!. Maj:t att årligen fastställa stat för ifrågavarande

personal ävensom bestämma, i vad mån de olika företagen skola

bidraga till kostnaden för densamma.

Ur principiell synpunkt vore det måhända riktigast att låta byggnadsföretagen

bära hela kostnaden för den centrala byggnadsorganisationen. Sakkunniga

hava emellertid funnit det lämpligt att begränsa förslaget på angivet

sätt och förutsätta alltså, att avlöningarna till nyssnämnda ordinarie befattningshavare

liksom till byggnadschefen skola utgå från byggnadsstyrelsens

ordinarie löneanslag. Även byråns expen sutgifter torde i regel av lämplighetsskäl

böra bestridas på sätt sker beträffande dylika utgifter för styrelsen

i övrigt. Fn sådan begränsning kan jämväl vara berättigad av den anledning,

att byggnadsbvrån torde komma att få utföra åtskilliga utredningar

för andra byråers räkning och jämväl arbete i övrigt, som ej direkt är att

hänföra till byggnadsföretagen.

Nu berörda förslag förutsätter, att byggnadsanslagen beräknas att bära på

respektive företag belöpande andel av kostnaden för byggnadsbyråns ickeordinarie

personal. Då så hittills ej varit fallet, kan förslaget icke omedel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 135. 4''.)

bart genomföras, utan erfordras eu övergångsanordning, som i det följande

kommer att beröras.

På byggnadsavdelningen finnas nu — förutom nyssnämnda ordinarie befattningar

— två assistenter, två biträdande ingenjörer, ett manligt kontorsbiträde,

en bokhållare samt ett kvinnligt kontorsbiträde.

Därest styrelsen byggnadsverksamhet blir av den art och får den omfattning,

sakkunniga tänkt sig, synes en förstärkning av nyssnämnda personal

böra ske; och vilja sakkunniga därom framhålla följande:

För att biträda byggnadschefen med mera kvalificerade uppgifter torde

erfordras två befattningshavare med högre teknisk utbildning, arkitekter eller

ingenjörer. Av dessa bör den ene närmast chefen svara för byråns arbete

samt i hans frånvaro fungera såsom ställföreträdare. Den andre erfordras

för granskning och beräkning av byggnadskonstruktioner och bör alltså vara

speciellt sakkunnig på detta område. Då för närvarande å byggnadsavdelningen

allenast finnes eu befattningshavare med högre teknisk utbildning,

clen ordinarie intendenten, skulle alltså ytterligare en befattningshavare med

dylik utbildning behöva anställas. För att kunna förvärva en för ifrågavarande

uppgift tillit kvalificerad arbetskraft, lärer man därvid nödgas räkna

med samma lönebelopp som för ordinarie intendent.

Byggnadsstyrelsen har hittills, såsom av utredningen framgår, städse anlitat

enskilt praktiserande specialister för utredningar och förslag rörande

värme- och sanitärtekniska samt elektriska anläggningar ävensom för granskning

av dylika förslag och kontroll å anläggningarnas utförande. Dylika anläggningar

ingå emellertid numera normalt i varje husbyggnad och utgöra

en så viktig detalj av byggnadsföretagen, att även sakkunskapen på detta

område synes böra vara representerad inom styrelsen. Å byggnadsbyrån

böra därför finnas anställda specialister, vilka kunna biträda vid utredningar

och granskningar samt kontroll å utförande av anläggningar av ifrågavarande

slag. Dessa befattningshavare kunna utnyttjas icke blott för byggnadsbyrån

utan jämväl för andra byråers behov. De främsta fördelarna med denna

anordning äro, att förutsättningar vinnas för enhetlighet vid såväl granskning

och utredning som kontroll.

Sakkunniga hava icke förutsatt, att styrelsen beträffande utarbetandet av

förslag till nya anläggningar av berörda art i regel skulle frångå det hittills

tillämpade systemet att anlita utomstående experter. I den män så lämpligen

kan ske, höra dock de ifrågasatta nya befattningshavarna anlitas även

för dylika uppgifter.

Det torde kunna antagas, att den föreslagna specialisten för värme- och

sanitärtekniska anläggningar får full sysselsättning inom styrelsen, under det

man för elektrikern synes kunna räkna med endast halv tjänstgöringstid. I

den följande kostnadsberäkningen har det årliga arvodet till specialisten för

värme- och sanitäi-tekniska anläggningar upptagits med 9,000 kronor samt

för elektrikern med hälften av detta belopp eller 4,500 kronor. Inom byggnadsstyrelsen

verkställda utredningar giva vid handen, att anställandet av

dessa specialister icke skulle medföra någon total kostnadsökning för statsverket,

då de föreslagna arvodena i varje fall icke överstiga nu till utomstående

experter utgående ersättningar för sådana arbeten, som hädanefter

skulle utföras inom styrelsen. Snarare synes man kunna beräkna viss besparing.

Utöver de nya icke-ordinare befattningar, som sålunda föreslagits, torde

den nya byggnadsbyrån få behov av icke-ordinarie personal i ungefärligen

samma utsträckning som den nuvarande byggnadsavdelningen. Dock torde,

därest berörda förstärkning kommer till stånd, någon minskning av de nu
Bihang

till riksdagens protokoll1925. 1 sand. 113 haft. (Nr 135.) 874 25 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Byggnads
styrelsen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 13».

varande befattningarnas antal kunna ske. I det följande liar i detta hänseende

räknats med en manlig kontorsskrivarebefattning.

Av den utredning, som av de sakkunniga verkställts rörande kostnaden vid

olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete för egentliga byggnadsarbeten,

framgår, att arkitekt arvodena vid institutioner utan eget ritkontor

ställa sig procentuellt högre än kostnaden för ritkontor vid institutioner, som

är o försedda med sådana, nämligen arméförvaltningens fortifikationsdepartement

och kasernbyggnadsnämnden. Det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas,

att man jämväl för byggnadsstyrelsens del borde övergå till sistnämnda system.

Sakkunniga hava emellertid funnit betydande olägenheter förbundna

med eu dylik anordning, när det gäller eu så skiftande verksamhet som byggnadsstyrelsens,

och hava därför i varje fall icke ansett sig kunna förorda

upprättandet av ett permanent ritkontor hos styrelsen. Därest det emellertid

för visst fall skulle finnas lämpligt att styrelsen direkt anställer personal

för utförande av förslag och ritningar för byggnadsföretag, torde hinder däremot

icke möta, under förutsättning att härav föranledda kostnader kunna

direkt påföras vederbörande byggnadsanslag.

Avlöningarna till den icke-ordinarie personalen på byggnadsavdelningen

uppgå för innevarande budgetår till sammanlagt 34,542 kronor. Ett genomförande

av sakkunnigas förslag skulle vad den nya byggnadsbyrån beträffar

medföra en ökad kostnad för icke-ordinarie personal av i runt tal 19,200

kronor.»

Byggnadsstyrelsen, som förordat den föreslagna löneställniugen för den

nya byggnadsbyråns chef, anför beträffande kompetensfordringarna för denna

befattning samt den föreslagna benämningen bland annat följande:

Av betänkandet framginge, att de sakkunniga tänkt sig, att Kungl. Maj:t

vid tjänstens besättande skulle hava frihet att gå utom arkitektyrkets utövare!

Att de sakkunniga för förutvarande överintendentsämbetets omorganisation

i sitt förslag i ämnet utgått ifrån att samtliga byggnadsråden borde

vara arkitekter, vore otvivelaktigt. Att så borde vara fallet beträffande byggnadsbyråns

chef hade särskilt kraftigt betonats, icke minst av chefen för

finansdepartementet i dennes yttrande till det vid propositionen angående

överintendentsämbetets omorganisation m. m. fogade statsrådsprotokollet.

Då styrelsen vore av samma uppfattning, som sålunda tidigare

hävdats av statsmakterna, ansåge sig styrelsen böra uttala betänkligheter

mot den faktiska sänkning av de formella kompetensfordringarna för bvggnadsbyråns

chef i jämförelse med de övriga byggnadsråden, som läge i de

sakkunnigas formulering av desamma. Styrelsen ansåge sig för den skull

böra föreslå, att de kompetensfordringar, som enligt styrelsens instruktion

gällde för de tekniska byråcheferna, byggnadsråden, nämligen att de skulle

hava »förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet i

husbyggnadskonsten i allmänhet och en var av byggnadsråden särskilt beträffande

de områden därav, han inom styrelsen skulle representera»

även lämpligen borde läggas på den nya chefen för byggnadsbyrån. Med

hänsyn till det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att den formella

kompetensen borde så uppställas, att tillräcklig frihet vunnes att välja den

för befattningen mest lämpade, kunde i detta syfte föreskrivas, att i särskilt

hög grad förvärvade grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet

i utövande och ledande av husbyggnadsverksamhet skulle kunna uppväga

eventuellt bristande formell kompetens.

Den föreslagna benämningen »byggnadschef» för ifrågavarande befattningshavare

funne styrelsen icke lämplig, då arkitekten för en husbyggnad

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 135. 51

i regel borde fungera såsom byggnadschef. Den person, som ledde byggnadens

utförande, brukade däremot benämnas arbetschef, vilken benämning

alltså i detta fall vore den riktiga. Då emellertid denna någon gång, såsom

vid kasernbyggnadsnämndens byggnadsarbeten, kommit till användning för

den å byggnadsplats^] befintliga arbetsledare^ borde måhända icke heller

denna benämning användas. Skulle Kungl. Makt ej anse, att chefen för

byggnadsbyrån borde benämnas »byggnadsråd», vilket med hänsyn till dennes

ställning såsom eu av styrelsens tekniska byråchefer syntes vara det naturligaste,

villo styrelsen föreslå en försvenskning av den motsvarande tyska

benämningen »Baudirektor» till »byggnadsdirektör», vilken benämning syntes

kunna vara lämplig i betraktande av den användning direktörs ti teln erhållit

inom förvaltningen: trafikdirektör, telegrafdirektör, bandirektör, byrådirektör

o. s. v.

Beträffande sakkunnigas förslag, att kostnaden för avlöningar till den nya

byggnadsbyråns icke-ordinarie personal skulle direkt påföras byggnadsanslagen,

bär styrelsen anfört, att i förslaget ej närmare angivits, huru administrationskostnaderna

skulle beräknas för de olika byggnadsanslagen. Emellertid

kunde svårigheter mången gång komma att uppstå vid verkställandet

av fördelningen å de olika anslagen. Att före budgetårets ingång bestämt

angiva, med vilka belopp de olika byggnadsanslagen borde gälda personalens

löner, läte näppeligen sig göra. För att undvika därav föranledda omföringar

i räkenskaperna samt för att förenkla och bringa reda i de månatliga utanordningarna

av lönerna, ville styrelsen föreslå, att för varje budgetår

anvisades ett anslag, varav lönerna förskottsvis utanordnades. Yad som

sålunda under ett visst budgetår av detta anslag förskjutits, skulle sedan

fördelas på byggnadsanslagen och återbäras därifrån till förskottsanslaget.

Vidare har styrelsen, som i övrigt ej haft något att erinra mot genomförandet

av den föreslagna principen för kostnadernas bestridande, uttalat

en förhoppning om att de båda assistenttjänsterna på byggnadsbyrån snarast

möjligt bleve förändrade till ordinarie befattningar utan hinder därav,

att tjänsterna i fråga till en början komme att belasta byggnadsanslagen.

Sakkunnigas förslag, att å byrån skulle finnas två befattningshavare med

högre teknisk utbildning, har styrelsen funnit välbetänkt. Styrelsen har i

samband härmed anfört, att den ena av dessa tjänster, den nuvarande intendentstjänsten,

alltid borde besättas med en arkitekt samt att, då denne tjänsteman,

arkitekten, tydligen vore avsedd att fungera såsom chefens närmaste man

och ställföreträdare, det kunde ifrågasättas, huruvida han icke borde beredas

en något högre löneställning än den av sakkunniga avsedda. I övrigt har

styrelsen i stort sett ej något att erinra mot det av sakkunniga angivna

personalbehovet å byggnadsbyrån. Styrelsen har emellertid hållit före, att

den manliga kontorsskrivarebefattning, som sakkunniga under vissa förutsättningar

ansett kunna undvaras, alltjämt skall visa sig behövlig.

Kasernbyggnadsnämnden har på anförda skäl förordat, att för befattningen

såsom byggnadschefens ställföreträdare borde reserveras en avlöningmotsvarande

den för byrådirektör.

Kasern
byggnads
nämnden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Allmänna

civilförvaltningens

lönenttmnd.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd liar för sin del icke funnit anledning

till erinran beträffande den för chefen för byggnadsbyrån föreslagna

löneställningen, under förutsättning att byggnadsstyrelsens verksamhet funnes

böra utvidgas i den omfattning de sakkunniga föreslagit. Lönenämnden,

som vidare förordat, att personalen å byggnadsbyrån i regel icke skulle

bindas vid verket genom ordinarie anställning utan i stället antagas och

entledigas under friare former med hänsyn till det skiftande behovet av

arbetskrafter, bär i övrigt uttalat sig allenast beträffande avlöningen till den

föreslagne ytterligare befattningshavaren med högre teknisk utbildning och

därvid ifrågasatt, huruvida anledning funnes att tilldela denne befattningshavare

högre ersättning än den, som avsetts för den föreslagne specialisten

för värme- och sanitärtekniska anläggningar.

Beträffande de fordringar, som böra ställas på chefen för den nya byggnadsbyrån,

tillåter jag mig åberopa vad de sakkunniga därom anfört. Vid

tillsättandet av denna befattning lärer med hänsyn till de angivna kraven i

främsta rummet hänsyn böra tagas till genom praktisk verksamhet vunnen

erfarenhet samt därvid ådagalagd duglighet och lämplighet för ifrågavarande

uppgifter. Med denna uppfattning har jag icke ansett det vara av avgörande

betydelse, huruvida innehavaren av befattningen i fråga erhållit teoretisk

utbildning som arkitekt eller som ingenjör.

De av sakkunniga föreslagna fordringarna på formell kompetens torde

angiva de kvalifikationer, som i främsta rummet erfordras för byggnadsbyråns

chef. Då samtidigt frihet lämnats att välja den för befattningen

bäst lämpade, synes tillräcklig anledning att frångå sakkunnigas förslag icke

föreligga.

Den av sakkunniga föreslagna anställningsformen för byggnadsbyråns

chef, eller förordnande på visst antal år, finner jag mig kunna tillstyrka.

Jämväl det ifrågasatta arvodet, 15,000 kronor per år, torde vara motiverat

med hänsyn till den beräkneliga omfattningen av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet.

I likhet med sakkunniga har jag därvid utgått från, att

byggnadsbyråns chef skall bliva pensionsberättigad i samma utsträckning,

som i allmänhet gäller beträffande befattningshavare i motsvarande ställning.

Vid bifall till berörda förslag bör ifrågavarande befattning upptagas i

5 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, varjämte vissa ändringar

erfordras i gällande bestämmelser angående rätt till pension för tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk. I sistnämnda hänseende kommer förslag att i annat sammanhang framläggas

av chefen för finansdepartementet.

Betiräffande benämningen å ifrågavarande befattning hava olika meningar

framkommit, i det sakkunniga i sådant hänseende föreslagit byggnadschef

samt byggnadsstyrelsen byggnadsdirektör. Då för befattning med motsvarande

uppgifter benämningen byggnadsdirektör hittills icke kommit till användning,

under det byggnadschef såväl i det enskilda som inom statsförvaltningen i

viss mån vunnit hävd, finner jag den senare benämningen vara att föredraga.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kanyl. Maj:ts proposition nr 135.

För att möjliggöra ett smidigt avpassande av den nya byggnadsbyråns arbetskrafter

efter det vid varje tidpunkt föreliggande behovet hava sakkunniga föreslagit,

dels att denna personal i regel icke borde bindas genom ordinarie anställning,

dock att de ordinarie befattningar, som finnas å nuvarande byggnadsavdelningen,

borde tills vidare bibehållas, dels ock att kostnaden för avlöningar

till byråns icke-ordinarie personal skulle direkt påföras byggnadsanslagen.

Däremot skulle avlöningarna till byggnadschefen samt övriga ordinarie

befattningshavare ävensom byråns expensutgifter bestridas på sätt hittills

skett. Yad sålunda föreslagits anser jag mig kunna biträda.

Det synes icke erforderligt att nu närmare fastslå de grunder, enligt vilka

ifrågavarande administrationskostnader skola påföras byggnadsanslagen, då det

bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av byggnadsstyrelsen meddela

bestämmelser härom, liksom det ock bör ankomma på Kung]. Maj:t att

fastställa stat för ifrågavarande personal.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört angående lämpligheten

att för varje budgetår anvisa ett särskilt förskottsanslag för bestridandet av

lönerna till den icke-ordinarie personalen må framhållas, att vad budgetåret

1925—1926 beträffar detta önskemål blivit i viss mån tillgodosett genom den

övergångsanordning, som jag i det följande kommer att förorda. Huruvida

den av byggnadsstyrelsen ifrågasatta anordningen för tiden därefter kan bliva

behövlig, torde kunna bedömas först sedan erfarenhet vunnits rörande det

nya systemets tillämpning. En liknande anordning har emellertid, såsom av

utredningen framgår, tillämpats beträffande kasernbyggnadsnämndens administrationskostnader,

i det dessa kostnader i första hand utgått från anslaget

till de i nämndens ursprungliga uppdrag ingående femton kasernetablissemangen,

till vilket anslag sedermera från anslagen för de övriga byggnadsföretag,

som nämnden fått utföra, enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser återförts

på dem belöpande andelar i sagda kostnader.

Yad sakkunniga anfört rörande behovet av arbetskrafter å den nya byggnadsbyrån

har i huvudsak icke givit mig anledning till erinran. Beträffande

de två befattningshavare med högre teknisk utbildning, vilka skulle erfordras

såsom biträde åt byggnadschefen, har byggnadsstyrelsen betonat, att en av

dem alltid borde vara arkitekt. Att fastslå en dylik princip torde emellertid

icke vara lämpligt, och vill jag i detta hänseende åberopa vad jag tidigare

anfört beträffande kompetensen för byggnadschefen. Därjämte må framhållas,

att frågan i vad mån den föreslagna förstärkningen bör komma till

stånd måste bliva beroende på byggnadsverksamhetens omfattning.

Beträffande avlöningarna för byråns icke-ordinarie befattningshavare lärer

det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser, och är det

därför icke nödvändigt att nu närmare ingå på denna fråga.

Sakkunniga förutsätta, att de av sakkunniga föreslagna förändringarna av

styrelsens organisation skola genomföras från och med ingången av nästa

budgetår.

Kostnaden för den nuvarande byggnadsbyråns personal för innevarande

budgetår uppgår — om man räknar med en byråchefslön enligt näst högsta

löneklassen — till i runt tal 76,200 kronor. Personalkostnaden för de före
-

Kostnado n

för genomförande

av

f ö r e 1 i ggan

do

förslag.

Byggnads
styrelse
sakkunniga.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 13f).

slagna nya byråerna bär av sakkunniga med angiven personaluppsättning

beräknats till sammanlagt omkring 121,000 kronor, därvid dock hänsyn icke

tagits till eventuella ålderstillägg samt de löneförhöjningar, som kunna föranledas

av den numera beslutade löneregleringen för kvinnliga befattningshavare.

Denna ökning, 44,800 kronor, redovisas sålunda:

avlöning till eu byggnadschef ...............................................

förstärkning av icke-ordinarie personal å utredningsbyrån

förstärkning av icke-ordinarie personal å byggnadsbyrån...

kronor

15,000: —

»

10,600: —

»

19,200: --

kronor

44,800: —

Beträffande sättet för bestridandet av ifrågavarande kostnader anföra de

sakkunniga följande:

»Förslaget förutsätter alltså en ökning av anslaget till avlöningar åt ordinarie

tjänstemän med 15,000 kronor. Däremot skulle eu minskning av anslagen

''till icke-ordinarie personal kunna ske, därest man redan från och med

ingången av. nästa budgetår kunde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, påföra

byggnadsanslagen avlöningskostnaden för den icke-ordinarie personalen å den

nya byggnadsbyrån. Denna minskning skulle motsvara skillnaden mellan å

ena sidan nuvarande avlöningar till icke-ordinarie personal å byggnadsavdelningen,

34,542 kronor, samt å andra sidan den beräknade ökningen av

utredningsavdelningens personal, 10,600 kronor, eller alltså i runt tal 24,000

kronor.

Emellertid torde sakkunnigas förslag i denna del icke i full utsträckning

kunna genomföras redan från och med den 1 juli 1925. Från byggnadsstyrelsen

i december 1924 infordrade uppgifter utvisa, att anslagen för pågående

byggnadsföretag icke kunna täcka de ökade kostnader, som skulle

uppkomma, därest företagen belastades med på dem fallande andelar av

kostnaderna för byggnadsbyråns icke-ordinarie personal. Någon förändring

i förevarande avseende beträffande dessa företag kan därför lämpligen icke

ske, utan torde den ifrågasatta anordningen böra genomföras först beträffande

nya byggnadsföretag. Man torde ock kunna antaga, att redan inom den närmaste

tiden nybyggnader komma att igångsättas i sådan utsträckning, att åtminstone

någon del av ifrågavarande personalkostnader kan dem påföras. Sålunda

kan erinras, att Kungl. Maj:t den 31 december 1924 uppdragit åt byggnadsstyrelsen

att gå i författning om utförande av nybyggnad för dubbelseminariet

i Linköping.

Då sakkunniga emellertid icke äro i tillfälle att med säkerhet bedöma

storleken av de medel, som under budgetåret 1925—1926 på nu angivet sätt

kunna komma att stå till förfogande, och för att under alla omständigheter

säkerställa den nya byggnadsbyråns personalbehov, vilja sakkunniga föreslå,

att vid bestämmandet av anslagen till byggnadsstyrelsen för sagda budgetår

för sistnämnda byrås icke ordinarie personal beräknas ett belopp, motsvarande

kostnaden för den nuvarande icke-ordinarie personalen å byggnadsavdelningen

eller alltså i runt tal 35,000 kronor. I den mån detta belopp

icke behöver tagas i anspråk för den nya byggnadsbyråns räkning, bör detsamma

få användas för tillgodoseende av utredningsbyråns ökade personalbehov.

Allenast under denna förutsättning hava sakkunniga ansett sig kunna

underlåta att föreslå någon särskild anslagsökning med hänsyn till den av

sakkunniga ifrågasatta förstärkningen av sistnämnda byrås personal, motsvarande

en kostnad av i runt tal 10,600 kronor.»

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kanyl, Maj:ts proposition nr 135. 55

Genomförandet av de ovan föreslagna förändringarna beträffande bygg- Departementsnadsstyrelsens

organisation torde lämpligen kunna ske från och med in- chefen.

gången av nästkommande budgetår.

De av omorganisationen föranledda merkostnaderna hava av sakkunnig,i

beräknats till 44,800 kronor för år. A andra sidan skulle genom kasernbyggnadsnämndens

upplösning en viss besparing vinnas för statsverket.

Nämndens stat för första halvåret 1925 slutar nämligen på ett belopp av

30,760 kronor, motsvarande eu årskostnad av 61,520 kronor. Vidare må

framhålla», att den beräknade förstärkningen av icke-ordinarie personal å

den nya byggnadsbyrån bör och kan genomföras allenast i den mån byggnadsverksamheten

sådant kräver samt byggnadsanslag bliva för ändamålet

tillgängliga.

Yad sakkunniga anfört i fråga om sättet för bestridandet av ifrågavarande

kostnader under budgetåret 1925 — 1926 har icke givit anledning till erinran

från min sida. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att vid bestämmandet

av det extra anslaget till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet

för sagda år för den nya byggnadsbyråns icke-ordinarie personal beräknas

ett belopp, motsvarande avlöningarna till de nuvarande icke-ordinarie befattningshavarna

å byggnadsavdelningen eller i runt tal 35,000 kronor. I den mån

detta belopp icke skulle behöva tagas i anspråk för sagda ändamål, torde

det i första hand böra få disponeras för genomförande av den föreslagna

personalökningen å utredningsbyrån. Återstoden av beloppet torde böra

besparas.

Beträffande anslagen till byggnadsstyrelsen återkommer jag i det följande.

Uppflyttning i lönegrad av eu kanslibiträdesbefattning.

Enligt den för byggnadsstyrelsen från och med år 1922 gällande personalstaten

finnas hos styrelsen anställda två ordinarie kvinnliga kanslibiträden,

av vilka det ena ombestyr registratorsgöromålen för ämbetsverket i dess

helhet. Byggnadsstyrelsen har nu hemställt, att Kungi. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att den kanslibiträdesbefattning, varmed nyssnämnda

göromål äro förenade, finge förändras till kontorsskrivarbefattning.

Redan i skrivelse den 12 oktober 1922 gjorde byggnadsstyrelsen fram- Bygynadsställning

i ovan angivet syfte. Styrelsen erinrade därvid, att registratorsgöromålen

hos åtskilliga andra centrala ämbetsverk ombesörjdes av kvinnliga

befattningshavare och att samtliga dessa befattningshavare vore placerade

i kontorsskrivargraden eller i motsvarande löneställning hos verk, vilka

icke'' erhållit lönereglering. Styrelsen erinrade vidare, att anledningen till

den jämförelsevis låga placering i löneliänseende, som den kvinnliga registratorn

hos byggnadsstyrelsen erhållit, vore att man vid överintendentsämbetets

omorganisation utgått från att registratorsgöromålen inom den

nya byggnadsstyrelsen skulle bliva vida mindre betungande än motsvarande

göromål hos de centrala ämbetsverken i allmänhet. Enligt styrelsens förmenande

hade detta antagande icke visat sig riktigt. Efter eu redogörelse

s. 56 Kontrollera mot PDF

Allmänna

civil förvalt''

ningens lönenämnd.

Chefen för

kommunikationsdepartementet

den 8/i 1923.

Förnyade

framställningar

av

byggnadsstyrelsen.

Byggnads
styrelse
sakkunniga.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

för omfattningen av registratorsgöromålen hos byggnadsstyrelsen samt en

jämförelse med motsvarande göromål lios vissa andra centrala verk med

kvinnliga registratorer framhöll styrelsen slutligen, att fog numera saknades

för den lägre avlöningen till styrelsens registrator och att därför en uppflyttning

av denna befattning till samma lönegrad som övriga kvinnliga registratorer

borde ske.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som den 7 november 1922 yttrat

sig i anledning av byggnadsstyrelsens framställning, förklarade sig därvid

icke hava funnit anledning till erinran, mot den föreslagna förändringen av

ifrågavarande kanslibiträdesbefattning.

Nu berörda framställning omnämndes av chefen för kommunikationsdepartementet

i 1923 års statsverksproposition i samband med frågan om anslagen

till byggnadsstyrelsen för budgetåret 1923—1924. Departementschefen

anförde därvid, att beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som

åvilade ifrågavarande befattningshavare, i viss mån talade för den begärda

uppflyttningen. Departementschefen ansåg sig emellertid under dåvarande

förhållanden icke kunna framlägga förslag därom, särskilt som det enligt

hans mening icke vore uteslutet, att registratorsgöromålen kunde komma

att åtminstone tillsvidare minskas i anledning av den samtidigt ifrågasatta

inskränkningen i byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter, avsedd att åstadkomma

eu minskning i kostnaderna för styrelsens extra personal.

Eu inskränkning i antydd riktning bär sedermera jämväl kommit till

stånd, i det, på sätt förut omnämnts, det fortlöpande arbetet inom styrelsen

med insamlandet och ordnandet av uppgifter rörande statens husbyggnadsväsende

från och med den 1 juli 1923 tills vidare undanskjuta, varjämte

Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 maj 1923 tills vidare befriat styrelsen

från handläggning av ärenden rörande anläggning, utvidgning eller annan

förändring av kyrkogård eller begravningsplats.

I särskilda skrivelser den 4 september 1923 och den 29 augusti 1924

har byggnadsstyrelsen förnyat sin tidigare framställning om åtgärder för

förändring av ifrågavarande kauslibiträdestjänst till kontorsskrivarbefattning.

Utöver vad förut till stöd för framställningen anförts, har styrelsen nu

åberopat, att någon minskning i registratorsgöromålen icke hittills inträffat

pri grund av den från och med den 1 juli 1923 vidtagna inskränkningen av

styrelsens arbetsuppgifter. Antalet till styrelsen inkomna ärenden hade sålunda

utgjort 6,867 år 1921, 7,711 år 1922, 8,016 år 1923 samt 3,938 under

första halvåret 1924.

Därjämte har styrelsen meddelat, att den ifrågavarande befattningens nuvarande

innehavare, som räknade tjänsteår från 1904, vore född den 28

augusti 1864 och alltså samma dag år 1924 blivit pensionsberättigad, men av

styrelsen medgivits rätt att kvarstå i tjänst tillsvidare till den 28 augusti 1925.

Till följd av remiss hava byggnadsstyrelsesakkunniga avgivit utlåtande i

ärendet den 18 november 1924. Sakkunniga, vilka inhämtat närmare upplysningar

rörande omfattningen av registratorsgöromålen i byggnadsstyrelsen,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

hava för sill del tillstyrkt den av styrelsen föreslagna upp flyttningen av

ifrågavarande kanslibiträdesbefattning. Tillika hava sakkunniga framhållit,

att den ifrågasatta omorganisationen av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå i

\aije

gifter.

Med stöd av den sålunda verkställda utredningen anser jag mig böra Departemen/sförorda,

att den kanslibiträdestjänst, varmed registratorsgöromålen hos bygg- chefen.

nadsstyrelseu äro förenade, förändras så att den i lönehänseende blir likställd

med nuvarande kvinnliga registrator^ hos övriga centrala verk. Denna

förändring torde böra genomföras från och med ingången av nästa budgetår.

Enligt av riksdagen numera beslutade ändringar i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 skulle befattningen, vid bifall till mitt förslag, komma att

hänföras till lönegraden Bil samt erhålla benämningen kansliskrivare.

Anslag för budgetåret 1925—1926.

Det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen är i riksstaten för

budgetåret 1924—1925 uppfört med 238,000 kronor. Därutöver har riksdagen till

upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet för samma budgetår anvisat

ett extra anslag av 85,000 kronor. Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar,

i den mån det ordinarie anslaget ej förslår, till icke-ordinarie befattningshavare

och tillfälliga arbetsbiträden. Då den å styrelsens stat uppförda

anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. uppgår

till 65,500 kronor, har byggnadsstyrelsen alltså för berörda ändamål

under innevarande budgetår till sitt förfogande sammanlagt 150,500 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1924 har byggnadsstyrelsen gjort framställning Byggnadsom

anslag till styrelsens verksamhet för budgetåret 1925—1926. styrelsen

Styrelsen meddelar i nämnda skrivelse till eu början, att avlöningarna till den 19U''

styrelsens nuvarande icke-ordinarie befattningshavare under ifrågavarande

budgetår komma att, löneförhöjningar inberäknade, uppgå till omkring 130,600

kionor, därvid styrelsen dock icke tagit hänsyn till den kostnadsökning, som

kunde föranledas av den nu beslutade löneregleringen för kvinnliga befattningshavare.

Da, enligt vad styrelsen vidare anför, till den tekniske inspektören •

för de kungl. teatrarna alltjämt erfordras ett årligt arvode av 2,000 kronor,

skulle alltså, under förutsättning att det extra anslaget bibehölles vid sitt

nuvarande belopp, 8o,000 kronor, till gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter

utom stat, experter och tillfälliga biträden m. m. återstå ett belojjp

av inemot 18,000 kronor, vilket belopp styrelsen funnit med iakttagande av

största möjliga sparsamhet kunna förslå. Med hänsyn härtill skulle alltså

medel utöver nu utgående anslag icke erfordras, för så vitt styrelsen icke

funnit ett oundgängligt behov av ökade arbetskrafter inom ämbetsverket

föreligga. En dylik personalökning anser styrelsen i första hand erforderlig

för intendentsbyråns del.

Beträffande intendentsbyrån må erinras, att densamma är uppdelad i två

avdelningar, en för byggnader i Stockholm och en för byggnader i landsorten.

Vardera avdelningen förestås av en ordinarie intendent.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj;ts proposition Nr 135.

Å förstnämnda avdelning finnas fast anställda — förutom intendenten —

följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen eu assistent, två byggnadskontrollanter,

en kontrollmätare, en tjänsteman för enklare byrågöromål

samt en ritare, vilken sistnämnde befattningshavare jämväl anlitas för byråns

verksamhet i övrigt.

Den fasta personalen å avdelningen för byggnader i landsorten utgöres

av intendenten samt eu biträdande ingenjör.

Utöver nu nämnd personal finnas å intendentsbyrån anställda dels, såsom

i det föregående omnämnts, två befattningshavare för handläggning av hyresoch

möbelärenden, dels ock ett kvinnligt extra ordinarie kontorsbiträde för

skrivgöromål.

Yad beträffar avdelningen för byggnader i Stockholm har byggnadsstyrelsen

i sin föreliggande skrivelse lämnat eu närmare redogörelse för arten och

omfattningen av avdelningens arbetsuppgifter. Av denna redogörelse framgår

bland annat, att det under avdelningens förvaltning stående fastighetsbeståndet

varit statt i eu år för år fortgående tillväxt. Till belysande härav

må nämnas, att antalet byggnader samt det uppskattade värdet av byggnaderna

vid slutet av nedannämnda år utgjort:

1917 ...................................

Antal byggnader

................. 60

Uppskattat värde

58,290,000

1918 ................................

66

65,945,000

1919 .................................

70

72,125,000

1920 ................................

74

74,317,000

1921—1922.........................

76

75,609,000

1923 ................................

78

80,819,000

första halvåret 1924 ........

81

83,469,000

Antalet ärenden, som

under de

senare åren

handlagts av

Stockholmsav-

delningen, har utgjort:

1918 1920

1921

1922

1923

l:a halvåret

1924

257 365

611

709

644

385

I ovan angivna siffror ingår det årligen återkommande arbetet med upprättandet

av generalplan för underhålls- och ändringsarbeten m. m. jämte

samtliga för densamma behövliga besiktningar endast såsom ett ärende.

I anslutning till den verkställda utredningen anför byggnadsstyrelsen

huvudsakligen följande:

Arbetet å Stockholmsavdelningen hade under senare år högst väsentligt

ökats. Detta förhållande hade sin främsta förklaring däri, att antalet fastigheter

och byggnader, som lagts under styrelsens vård, hastigt ökats, men

även däri, att ändringar av en del av de gamla fastigheterna måst företagas

för deras mera ändamålsenliga utnyttjande. Det vore jämväl att förvänta,

att arbetet på avdelningen komme att ytterligare växa inom den närmaste

tiden icke blott genom tillkomsten av än flera egendomar, exempelvis den

under uppförande varande ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren, utan

även på den grund, att under krisåren eftersatta reparationsarbeten under

de närmaste åren komme att framtvingas till utförande, varjämte vore att

märka, att icke så få av de gamla fastigheterna maste iståndsättas för nya

s. 59 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj;ts proposition nr 135. 59

behov i samband med de omflyttningar, som bleve eu följd av vissa .ämbetsverks

förflyttning till de nya ämbetsbyggnaderna i kvarteren Murmästiiien

och Kandidaten. Slutligen kunde styrelsen motse inom den närmaste

tulen behovet av moderniseringar och förbättringar i åtskilliga äldre fastig"et;er;

För fullgörandet av de uppgifter i fråga om skötseln av statens fastiglietsbestand

i Stockholm, soni sålunda åvilade styrelsen, vore den liuvarande

personalen å Stockholmsavdelningen otillräcklig, varför eu förstärknmg

av densamma måste anses ofrånkomlig. I sådant hänseende ansåge

styrelsen erforderligt, dels att antalet kontrollanter ökades från två till tre,

varigenom eu behövlig förbättring av arbetsledningen och kontrollen på

arbetsplatserna skulle kunna vinnas, dels och att ytterligare en tjänsteman

anställdes för det inre byråarbetet, huvudsakligen för räkenskapsföring, biträde

vid ekonomiska utredningar, upprättande av ekonomiska månadsrappoi

ter m. m. Avlöningarna till ifrågavarande två befattningshavare beräknade

styrelsen för nästa budgetår till sammanlagt 10,152 kronor.

Beträffande avdelningen för byggnader i landsorten har byggnadsstyrelsen

anfört, att jämväl å denna avdelning arbetsbördan ökats på grund av fastighetsbeståndets

alltjämt fortgående tillväxt. Dä styrelsen därjämte under

den närmaste tiden torde komma att till förvaltning få mottaga de under

uppförande varande nybyggnaderna för ett dubbelseminarium och ett lantmäterikontor

i Umeå samt ett småskoleseminarium i Lycksele, funne styrelsen

ett oavvisligt behov numera föreligga av ständig tillgång å avdelningen

av ett skrivbiträde; och beräknade styrelsen avlöningen till ett

dylikt biträde under nästa budgetår till 1,920 kronor.

De ytterligare arbetskrafter, som styrelsen funnit erforderliga för intendentsbyran,

skulle alltså enligt styrelsens förslag under nästkommande

budgetår tillhopa betinga i avrundat tal 12,000 kronor.

I föreliggande skrivelse har styrelsen slutligen framhållit, att jämväl å

kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån behov av ytterligare biträden

förelåge; men hade styrelsen med hänsyn till nödvändigheten av den största

sparsamhet med statsmedlen ansett sig för närvarande icke böra framställa

krav om anslag för sådant ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts, har byggnadsstyrelsen hemställt,

att det extra anslaget till byggnadsstyrelsens verksamhet måtte för

budgetåret 1925—1926 bestämmas till 97,000 kronor.

Av den föreliggande utredningen lärer framgå, att det fastighetsbestånd, Departements

som intendentsbyrån har att förvalta, under senare år väsentligt ökats. Där- chefen

emot synes en motsvarande ökning av de för byrån tillgängliga arbetskrafterna

icke hava skett. I förhållande till fastigheternas antal och värde samt

med hänsyn till byråns mångskiftande och krävande uppgifter torde den

nuvarande personalen vara otillräcklig, och finner jag därför i likhet med

^*3 ggnadsstyrelsen, att medel för en erforderlig förstärkning av denna personal

bör ställas till styrelsens förfogande. Mot det av styrelsen i sådant

hänseende föreslagna beloppet har jag ej funnit anledning till erinran.

I detta sammanhang kan nämnas, att byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande

over byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande framhållit, hurusom det enligt

styrelsens mening varit önskvärt, om i de sakkunnigas uppdrag även

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ingått att utreda, huruvida icke åt generaldirektörens ställföreträdare borde,

i likhet med vad fallet vore inom vissa andra ämbetsverk, utgå visst i styrelsens

stat bestämt arvode, allra helst den föreslagna utvidgningen av byggnadsbyråns

uppgifter i viss mån måste komma att medföra ökat arbete för

ställföreträdaren. Oberoende härav funne styrelsen emellertid ett dylikt

arvode vara fullt berättigat. Även i vissa andra av sakkunniga ej behandlade

avseenden förefunnes inom styrelsen önskemål beträffande ämbetsverkets

organisation; exempelvis i fråga om överflyttning av vissa icke-ordinarie

befattningar, vilka under årens lopp visat sig vara av fullt stadigvarande

karaktär, till ordinarie stat.

Vad styrelsen sålunda framhållit, har emellertid ej föranlett särskilt yrkande

från styrelsens sida, och har jag ej funnit anledning att nu upptaga

berörda spörsmål till vidare behandling.

Beträffande byggnadsstyrelsens ordinarie anslag medför genomförandet

av det ovan framlagda förslaget till omorganisation av styrelsens byggnadsbyra

en höjning med 15,000 kronor, motsvarande avlöningen till byggnadschefen.

En ytterligare höjning påkallas av den föreslagna förändringen av eu kvinnlig

kanslibiträdesbefattning till kansliskrivarbefattning samt den nu beslutade

löneregleringen för kvinnliga befattningshavare. Av berörda anledningar

torde, vid bifall till nyssnämnda förslag, de i byggnadsstyrelsens

stat ingående anslagsposterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän samt

för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. böra sammanlagt

höjas med respektive 16,800 kronor och 1,500 kronor, i följd varav statens

slutsumma skulle komma att ökas med 18,300 kronor eller från 238,000

kronor till 256,300 kronor.

Vad det extra anslaget till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet

angår, torde detsamma med hänsyn till det beräknade behovet av

ytterligare arbetskrafter å intendentsbyrån böra för nästkommande budgetår

bestämmas till 97,000 kronor, motsvarande eu höjning av nu utgående belopp

med 12,000 kronor. Jag har därvid av skäl, som tidigare anförts, för

avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare å den föreslagna nya byggnadsbyrån

beräknat ett belopp, motsvarande avlöningarna till den icke-ordinarie

personalen å nuvarande byggnadsbyråns byggnadsavdelning, eller i

runt tal 35,000 kronor. I den män detta belopp på grund av den föreslagna

omläggningen i fråga om sättet för avlöningarnas bestridande icke skulle

behöva tagas i anspråk för den nya byggnadsbyråns personal, skulle detsamma,

enligt vad jag förordat, i första hand få användas för tillgodoseende

av den nya utredningsbyråns ökade personalbehov, motsvarande en kostnad

av 10,600 kronor. Återstoden skulle däremot besparas. Vid ett fullt genomförande

av det nya systemet skulle denna besparing i anslaget kunna

beräknas till i runt tal 24,000 kronor för år räknat.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag nu i olika hänseenden anfört, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 135. Öl

dels besluta, att arméns kasernbyggnadsnämnd skall upplösas,

sedan dess ännu pågående byggnadsverksamhet hunnit

avslutas, ävensom i samband därmed bemyndiga Kungl. Maj:t

att vidtaga de åtgärder, som för avveckling av nämndens verksamhet

kunna finnas påkallade;

dels med tillämpning från och med den 1 juli 1925 besluta,

att i 5 § mom. 1 av avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall bland

befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid,

upptagas byggnadschef hos byggnadsstyrelsen med ett arvode av

15,000 kronor för år räknat, ävensom att i den vid berörda avlöningsreglemente

fogade tjänsteförteckning skola länder rubriken

»byggnadsstyrelsen» upptagas såväl sistnämnda befattning

som ock befattningen kansliskrivare;

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i byggnadsstyrelsen

på följande sätt:

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet........... —

1 byggnadschef, arvode enligt 5 § i reglementet............... —

4 byggnadsråd .................................................................... B 30

1 byråchef .......................................................................... B 30

6 intendenter.......................................................................... B 26

1 kamrerare............................................................................ B 24

1 sekreterare .................................................................... B 24

1 kansliskrivare ................................................................... Bil

1 förste expeditionsvakt......................................................... B 7

1 kanslibiträde..................................................................... B 7

1 expeditionsvakt ............................................................... B 5

2 kontorsbiträden .................................................................. B 4

dels godkänna följande stat för byggnadsstyrelsen att tilllämpas

från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 184,800

Yikariatsersättningar, förslagsanslag................................. 4,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 67,000

Summa 256,300

dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till

byggnadsstyrelsen med ...................................... kronor 256,300;

dels till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet

för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra

anslag av

kronor 97,000;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

dels ock medgiva, att kostnaden för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare å byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå

må enligt grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas, påföras

anslagen för byggnadsföretag, som genom styrelsen utföras.

Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! .\faj:tn proposition nr 13b. (J3

Innehållsförteckning.

I- Inledning....................................•......................................... Sldj

II- Omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå och vissa därmed

sammanhängande spörsmål.................................................... 3

Överintendentsämbetets omorganisation till byggnadsstyrelsen 3

Orsakerna till Igångsättandet av den föreliggande utredningen .................. (j

Direktiv för byggnadsstyrelsesakkunnigas utredningsarbete 9

Byggnadsstyrelsesakkunnigas utredningar ........................... 10

Byggnadsstyrelsen ............................................................. jq

Arméns kasernbyggnadsnämnd........................................ Ig

Utredningen i övrigt........................................ Ig

Frågan om sättet för utförande av statens husbyggnadsarbeten 19

Frågan om kasernbyggnadsnämndens bibehållande........................................... 25

Frågan om utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet 28

Frågan om organisatoriska förändringar Inom byggnadsstyrelsen 39

Uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån........................................... 39

Den nya utredningsbyrån.......................................... 43

Den nya byggnadsbyrån .......................................................................... 47

Kostnaden för genomförande av föreliggande förslag .................... 53

III. Uppflyttning i lönegrad av en kanslibiträdesbefattning ............................. 55

IV- Anslag för budgetåret 1925—1926 ............................................................ 57

V. Departementschefens hemställan ................................................................ 60

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:329 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående viss omorganisation av byggnadsstyrelsen m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1925:135 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående viss omorganisation av byggnadsstyrelsen m. m. a1 i texten
  3. SU 1925:109 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående viss omorganisation av byggnadsstyrelsen m. m. s. 1 i texten