Sök i Ratio Lex

Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten

1925-03-13 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:136, Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner

och understöd från allmänna indragningsstaten; given

Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 1—12 hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

l:o.

I en av riksarkivet och skolöverstyrelsen med gemensamt utlåtande den

19 december 1924 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har förste amanuensen

hos dessa ämbetsverk Lars Gustaf Strömsten anhållit om pension

vid avgången från sina tjänster efter uppnådda 67 år.

Av ansökningen bifogade handlingar samt av vad ämbetsverken meddelat

framgår följande: Strömsten, som är född den 25 mars 1858, har avlagt

folkskollärarexamen och filosofie kandidatexamen. Under tiden från och

med höstterminen 1891 till och med den 13 september 1897 var han först

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 114 käft. (Nr 136.)

Pension åt

förste amanuensen

hos

riksarkivet

och skolöverstyrelsen

L. G. Strömsten.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 136.

extra ordinarie och sedan ordinarie lärare vid Stockholms stads folkskolor.

Till slutet av år 1904 ägnade han sig därefter åt lantbruk. Sedan han

från och med februari 1905 varit extra biträde i riksarkivet, antogs han

till extra ordinarie amanuens den 1 maj 1907 och erhöll från och med år

1909 fast amanuensarvode mot viss daglig tjänstgöringsskyldighet. I dåvarande

överstyrelsen för rikets allmänna läroverk antogs Strömsten till

extra ordinarie amanuens från och med den 1 januari 1906 och förordnades

till ordinarie amanuens från och med den 9 april 1906. Alltsedan år

1906 har han således varit tjänstgörande i bägge dessa ämbetsverk och har

under sin tjänstetid icke åtnjutit någon tjänstledighet, med undantag för

semester. I årlig avlöning har Strömsten uppburit dels i Överstyrelsen för

rikets allmänna läroverk, sedermera läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen

under åren 1906 och 1907 600 kronor, åren 1908—1910 900

kronor, år 1911 1,200 kronor, åren 1912—1919 1,500 kronor samt åren

1920 och 1921 1,800 kronor, dels ock i riksarkivet under år 1909 1,000

kronor, åren 1910—1916 1,200 kronor, åren 1917 och 1918 1,600 kronor,

första halvåret 1919 900 kronor, senare halvåret 1919 1,200 kronor samt

åren 1920 och 1921 i samband med ökad tjänstgöringsskyldighet 3,000 kronor.

Under hela den tid, han haft samtidig anställning inom de båda verken

hav hans sammanlagda dagliga tjänstgöringstid uppgått till minst det

timtal, som författningsenligt ålegat ordinarie befattningshavare, samt under

vissa senare tidsperioder till och med överstigit sagda timtal. Tjänstgöringstiden

har från och med september 1924 utgjort 37a timmar i riksarkivet

och 3Va timmar i skolöverstyrelsen. Från och med år 1922 uppbar Strömsten

hos såväl riksarkivet som skolöverstyrelsen reducerad avlöning enligt

12:e lönegraden 13:e löneklassen i löneplanen för manliga tjänstemän i kungörelsen

den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen. Genom beslut den 27 juni 1924 förklarade

Kungl. Maj:t Strömsten berättigad att, räknat från och med den 1

januari 1924, såsom förste amanuens hos riksarkivet och skolöverstyrelsen

för en sammanlagd tjänstgöringstid av sju timmar dagligen uppbära lön

motsvarande den som utgår i 17:e löneklassen avdelning B av löneplanen i

9 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Riksarkivet och skolöverstyrelsen anföra följande beträffande Strömstens

ansökning om pension:

I sin egenskap av icke-ordinarie befattningshavare är Strömsten författningsenligt

icke berättigad till pension. Då emellertid i åtskilliga föregående

likartade fall genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen icke-ordinarie

befattningshavare beretts pension, måste billigheten anses fordra, att

enahanda förmån beredes sökanden. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27

juni 1924 har han i avlöningshänseende i viss mån likställts med ordinarie

tjänsteman. Då sökanden förklarats berättigad uppbära lön till belopp, motsvarande

vad som utgår i 17:e löneklassen för ordinarie tjänsteman, har han

nämligen samtidigt i avlöningshänseende jämställts med ordinarie befattningshavare

i 12:e lönegraden. Det kunde då måhända synas ligga närmast till

hands, att han jämväl erhölle en pension, som motsvarade vad som skulle

tillkommit honom, därest han varit ordinarie befattningshavare i I2:e Inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is ‘proposition Nr 7.76''.

graden. Emellertid liar sökanden såsom icke-ordinarie befattningshavare, i

motsats till ordinarie tjänsteman, ej haft att erlägga några avgifter för egen

pensionering. Detta förhållande synes påkalla en skälig minskning av pensionsbeloppet.

Strömsten har anställts i riksarkivet i februari 1905, han kommer den

25 mars 1925 att uppnå 67 års ålder och har således vid denna tid att

tillgodoräkna fulla 20 tjänstår i statens tjänst. Ämbetsverken få vitsorda,

att sökanden städse med nit, skicklighet och intresse fullgjort de honom

åliggande arbetsuppgifter, vilka, vad skolöverstyrelsen beträffar, företrädesvis

omfattat utförandet av ett maktpåliggande specialarbete, nämligen utarbetandet

av tabellariska översikter över meriterna för sökande till lärartjänster,

samt, vad riksarkivet angår, omfattat huvudsakligen vakttjänstgöring och

registreringsarbeten.

Då något fall, fullt analogt med det föreliggande, icke är ämbetsverken

bekant, möter det svårigheter att föreslå något visst belopp, till vilket sökandens

pension bör sättas. Pension för ordinarie tjänsteman i 12:e lönegraden

utgör 3,924 kronor, som i detta fall bör reduceras såväl med hänsyn

till saknaden av erlagda pensionsavgifter som ock i förhållande till det

antal tjänstår, som sökanden får tillgodoräkna sig.

Statskontoret har i utlåtande den 27 januari 1924 anfört följande:

Visserligen har sökanden först vid jämförelsevis hög ålder, 47 år, inträtt

i statens tjänst, men då han i allt fall kan åberopa ej mindre än tjugu

års väl vitsordat arbete hos statliga institutioner, synes det rimligt, att åt

honom utverkas något understöd av statens medel för hans återstående

livstid.

Vad beträffar beloppet av sagda understöd har statskontoret intet att erinra

mot att, då sökanden åtnjuter avlöning enligt 1921 års avlöningsreglemente,

såsom utgångspunkt vid beräknandet tages de för befattningshavare,

som äro underkastade sagda reglemente, gällande pensionsunderlag. Då sökanden

uppbär avlöning enligt 12:e lönegraden i sagda avlöningsreglemente,

skulle han, därest han varit ordinarie befattningshavare, hava vid uppnåendet

av 67 års ålder blivit berättigad att komma i åtnjutande av avkortad

pension, motsvarande I 2%s av pensionsunderlaget, eller, efter föreskriven avrundning,

2,244 kronor. Detta belopp bör emellertid minskas något med

hänsyn därtill, att sökanden icke erlagt några avgifter för sin pensionering;

och får statskontoret föreslå, att den ifrågasatta pensionen bestämmes till

2,004 kronor.

Då emellertid sagda pension beräknats med hänsyn till storleken av pensionen

vid nyreglerad befattning, synes i sammanhang med pensionens beviljande

föreskrift böra meddelas, att pensionstillägg ej må av sökanden åtnjutas

och att dyrtidstillägg skall utgå efter de grunder som i sådant avseende

gälla för nyreglerade pensioner.

I likhet med ämbetsverken finner jag goda skäl tala för att åt Strömsten

beredes pension vid avgången ur statstjänst, ehuru han icke varit ordinarie

tjänsteman. Mot det av statskontoret föreslagna beloppet av pensionen,

vilken torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, har jag intet att

erinra, liksom ej heller mot de av statskontoret ifrågasatta särskilda före
-

Departe
mentschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Pension åt

e. o. vaktmästaren

vid

nationalmuseum

A. A. Ström.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 136.

skrifterna i fråga om pensionstillägg och dyrtidstillägg. Jag får därför hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste amanuensen hos riksarkivet och skolöverstyrelsen

Lars Gustaf Strömsten må från och med månaden näst efter

den, då han lämnar sina anställningar hos nämnda ämbetsverk,

å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 2,004 kronor, med iakttagande

likväl, att pensionstillägg ej må av Strömsten åtnjutas

samt att dyrtidstillägg å pensionen skall utgå efter

de grunder, som i sådant avseende gälla för nyreglerade

pensioner.

2:o.

I skrivelse den 30 augusti 1924 har t. f. överintendenten och chefen för

nationalmuseum hos Kungl. Maj:t hemställt om proposition till 1925 års

riksdag om anvisande av en årlig pension till e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum

Anders August Ström att utgå med ett belopp av 1,500 kronor

för år från och med den 1 juli 1925.

Såsom stöd för denna framställning anför t. f. överintendenten följande:

Ström antogs till e. o. vaktmästare vid nationalmuseum den 3 oktober

1901. Den 5 november 1907 antogs han till vaktmästare vid museets målningsavdelning

med skyldighet att tjänstgöra 3 dagar i veckan. Han har

sedan dess uppehållit denna befattning med nit och redlighet. Hans ålder

av fyllda 74 år — han är född den 2 februari 1850 — gör dock, att man

ej kan räkna på att han ännu länge skall kunna fylla sin tjänst. Och såväl

jag som chefen för den avdelning, där han tjänstgör, ha kunnat märka, att

hans krafter ej längre tillåta honom att sköta bevakningen av de salar, där

han har sin plats, med den rörlighet och vakenhet, som behöves.

Då Ström emellertid, såsom jag förvissat mig om, saknar egna medel för

sitt uppehälle, i den händelse han skulle förlora sin anställning vid museet,

och han naturligtvis på grund av sin ålder ej kan väntas erhålla någon

annan plats att försörja sig på, anser jag det önskvärt, om Ström, vilken i

sin egenskap av e. o. befattningshavare icke har rätt till pension, dock med

hänsyn till sin 24-åriga tjänstetid erhåller pension av staten. Ström har för

sitt städse visade intresse för museets bästa och sin flit och pålitlighet i

tjänsten gjort sig förtjänt av de bästa vitsord.

Ströms löneinkomster från museet ha under år 1923 uppgått till kronor

2,069: 55. Med hänsyn härtill torde den för Ström erforderliga pensionen

ej böra understiga ett belopp av kronor 1,500: —.

På grund av remiss har statskontoret den 8 september 1924 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört:

Statskontoret får erinra, att 1923 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t

gjord framställning (prop. nr 97 p. 1, skr. nr 199 sid. 3) medgivit, att förutvarande

e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum F. A. E. Bagge, som varit

anställd hos nationalmuseum under 46 år, finge uppbära en årlig pension

av 600 kronor eller sålunda samma pensionsbelopp, som jämlikt kungörelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 136.

den 8 november 1918, nr 859, tillkommer förman och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilken

uppnått 60 levnadsår och kan räkna 40 eller flera tjänstår.

E. o. vaktmästaren Ström har visserligen först vid 50 års ålder erhållit

anställning i statens tjänst, men då han, som nu är 74 år, ej har tillräckliga

krafter att på ett tillfredsställande sätt sköta sitt arbete samt saknar

egna medel för sitt uppehälle, finner statskontoret det med billighet överensstämmande,

att han efter avsked från sin befattning kommer i åtnjutande

av något årligt understöd av statsmedel.

Beträffande storleken av sådant understödsbelopp finner statskontoret —

som inhämtat, att Ströms avlöning under år 1923 endast uppgått till 1,637

kronor förutom dyrtidstillägg — att det ej bör ifrågakomma, att understödet

ens tillnärmelsevis utgår med det av chefen för nationalmuseum föreslagna

beloppet, 1,500 kronor. Med hänsyn till dels att Ströms anställningstid

endast uppgår till 24 år, dels ock att han blott tjänstgjort tre dagar i

veckan, anser sig statskontoret ej kunna tillstyrka, att åt honom utverkas

högre understödsbelopp än 450 kronor årligen. Statskontoret vill därvid

erinra, att å pension till nyssnämnda belopp utgår jämlikt föreskrift i kungörelsen

den 15 juni 1922, nr 360, pensionstillägg med 180 kronor samt därjämte

dyrtidstillägg enligt de förmånligare grunderna.

Åberopande det ovan anförda, får statskontoret hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum

Anders August Ström må från och med månaden näst efter

den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.

I likhet med statskontoret finner jag det överensstämma med billighet, att

Ström efter avgång från sin befattning kommer i .åtnjutande av ett årligt

understöd av statsmedel. Vad den ifrågasatta pensionens storlek beträffar

vill jag meddela, att jag för bedömande av densamma under hand inhämtat

om Ströms tjänstgöring åtskilliga upplysningar, som komplettera vad av

myndigheterna anförts. Så har, efter vad jag försport, Ströms tjänstgöring

alltsedan år 1912 omfattat 4 dagar i veckan, ej 3, såsom måhända kan

framgå av t. f. överintendentens skrivelse. Vidare har Ström, innan han

antogs till e. o. vaktmästare under cirka tio år såsom hantverkare haft stadigvarande

sysselsättning i museets tjänst, under vilken tid han åtnjutit ersättning

för utfört arbete. Med hänsyn härtill synes mig fog förefinnas för

en mindre förhöjning av det av statskontoret ifrågasatta understödsbeloppet;

jag vill föreslå, att detsamma bestämmes till 500 kronor för år. Pensionen

torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då Ström kommer

att frånträda sin befattning.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att extra ordinarie vaktmästaren vid nationalmuseum Anders

August Ström må från och med månaden näst efter

den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 500 kronor.

Departe
mentschefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Pension åt

assistenten

G. A. H.

Dahlstedt.

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

3:o.

Med anledning av framställning från assistenten vid naturhistoriska riksmuseets

botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt har vetenskapsakademien

i skrivelse den 14 maj 1924 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1925

års riksdag att bevilja Dahlstedt under hans återstående livstid, från och

med månaden näst efter den, under vilken han avgår från assistentbefattningen,

en årlig pension utgörande 80 procent av den avlöning han för närvarande

åtnjuter av statsmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Dahlstedt, som är född den 8

februari 1856, sedan hösten 1890 varit anställd vid riksmuseet, först såsom

amanuens och därefter från och med den 30 december 1914 såsom assistent,

samt att han, förutom tjänstgöring såsom assistent vid Bergianska trädgården

under sommarmånaderna åren 1892—1905, under sin tjänstgöring vid riksmuseet

icke innehaft annan tjänst.

Dahlstedt uppbär för närvarande ett arvode av 4,600 kronor, vartill kommer

tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Härjämte har Dahlstedt alltsedan

år 1918 enligt årligen återkommande beslut av riksdagen uppburit

ett personligt lönetillägg av 500 kronor om året, vadan hans sammanlagda

avlöningsförmåner sålunda uppgå till 6,000 kronor.

Föreståndaren för botaniska avdelningen, f. d. professorn C. Lindman ger

uti ett akademiens skrivelse bifogat intyg Dahlstedt det vitsordet att han

med största intresse och skicklighet skött sin befattning, åt vilken han uteslutande

ägnat sig, och genom sina stora kunskaper inom den speciella botaniken

varit avdelningen till utomordentlig nytta, samt att han genom sitt

flitiga deskriptiva författarskap i samband med museiarbetet i hög grad befrämjat

kännedomen om vissa omfattande, mycket kritiska växtgrupper.

Statskontoret har i yttrande den 22 oktober 1924 i ärendet anfört följande:
I

detta liksom i andra fall, där det gäller att genom framställning till

riksdagen bereda pension åt en befattningshavare, som icke författningsenligt

är berättigad till sådan förmån, lärer pensionsbeloppet icke böra överstiga

2/3 av avlöningen med någon reduktion med hänsyn därtill, att sådan

befattningshavare, i olikhet mot ordinarie tjänsteman, icke i någon mån

med avgifter bidragit till sin pensionering. Liksom den tillfälliga löneförbättringen

icke har något inflytande på pensionsbeloppet, när det gäller en

ordinarie befattningshavares pensionering, torde någon hänsyn icke heller i

detta fall böra tagas till den del av Dahlstedts avlöning, som utgår i form

av tillfällig löneförbättring. På grund av vad sålunda anförts synes det

statskontoret, som om pensionsbeloppet i detta fall skäligen bör bestämmas

till 3,200 kronor.

: Med hänsyn till Dahlstedts långa och väl vitsordade tjänstgöring vid riksmuseet

tillstyrker jag, att pension nu beredes honom. Jag erinrar om att

assistenter vid riksmuseet vid två tidigare tillfällen, nämligen av 1905 och

1916 års riksdagar, tillerkänts pension. I fråga om pensionsbeloppet ansluter

jag mig till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 136.

att assistenten vid naturhistoriska riksmuseets botaniska

avdelning G. A. II. Dahlstedt må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning vid

riksmuseet, under sin återstående livstid uppbära å all

manna indragningsstaten en årlig pension till belopp av

3,200 kronor.

4:o.

I skrivelse den 19 augusti 1924 har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

hemställt, att Kung! Maj:t måtte hos riksdagen utverka ett årligt

understöd av 500 kronor till portvakten vid statens historiska museum

Emma Sofia Andersson under hennes återstående livstid. Till stöd för sin

framställning anför akademien huvudsakligen följande.

Emma Andersson, som är född den 17 maj 1863, har tjänstgjort vid

museet alltsedan år 1898, då hon började vikariera för dåvarande portvakten.

År 1900 efterträdde hon denna och) har därefter varit i oavbruten tjänst

vid museet till och med augusti 1923. Emma Anderssons tjänstgöring har

varit förlagd till museiingången, där hon försålt entrébiljetter, vägledningar,

böcker m. m. Hon har under sin tjänstetid städse utfört det henne åvilande

arbetet mönstergillt och ordentligt och i övrigt på ett i allo mycket

tillfredsställande sätt.

Hennes årliga avlöning, som tidigare utgått efter skilda grunder, utgjorde

för vart och ett av åren 1918 och 1919 625 kronor, därav 500 kronor arvode

och 125 kronor tillfällig löneförbättring, under vart och ett av åren

1920 och 1921 700 kronor, därav arvode 560 kronor och tillfällig löneförbättring

140 kronor, samt har därefter utgått med ett arvode »tv 700 kronor

för år.

I slutet av augusti 1923 insjuknade Emma Andersson till följd av en utgjutning

i vänstra knäet, som sedermera utvecklades till varbildning. Hon

vårdades på Sabbatsbergs sjukhus under tiden 30 augusti 1923—31 mars

1924. Därvid måste vänstra benet amputeras strax nedanför höften.

Hon lever för närvarande i det största armod och är för hela sin existens

beroende av den sjukavlöning, som akademien alltjämt anser sig böra utbetala

till henne.

På sätt i liknande fall plägar äga rum torde billigheten kräva att ett årligt

understöd av statsmedel utverkas åt Emma Andersson. Särskilt med hänsyn

till den svårartade invaliditet, vilken nu på hennes ålderdom stött till och

som i så hög grad försvårar hennes allmänna möjligheter att draga sig

fram, torde ifrågavarande understöd icke böra sättas lägre än till 500 kronor

för år, varvid akademien utgått ifrån att dyrtidstillägg härå må utbetalas

efter de för pensionärer vid oreglerade verk gällande grunder.

Statskontoret, som den 26 september 1924 yttrat sig över akademiens

framställning, har anfört följande.

På grund av Emma Sofia Anderssons långvariga och väl vitsordade tjänstgöring

såsom portvakterska vid statens historiska museum synes det billigt,

att något årligt understöd från allmänna indragningsstaten beredes henne

att utgå, sedan hon entledigats från sin anställning. Vad beloppet av sådant

understöd i detta fall beträffar, vill det synas statskontoret, som om, ehuru

Pension åt

portvakten

Emma Sofia

Andersson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe

mentschefen.

Pensioner åt

vaktmästaren

vid högre allmänna

läroverket

i Gävle

C. O. Asplunds

hustru

Anna Matilda

Asplund och

åt städerskan

vid samma

läroverk Sofia

Eriksson.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

hon icke kan räkna det antal av 30 tjänstår, som i regel utgör förutsättning

för att kvinnlig befattningshavare må erhålla hel pension, motsvarande

ungefär 2A av innehavande avlöning, och ehuru hon icke fått vidkännas

några som helst avgifter för sin pensionering, mot det föreslagna understödsbeloppet

500 kronor dock icke skulle vara i och för sig något att erinra

med hänsyn till de särskilda förhållanden, som beträffande portvakterskan

Andersson synas föreligga. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att

till sådana pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, till vilka

hon, i händelse att årligt understöd från allmänna indragningsstaten blir

henne beviljat, skulle bliva att hänföra, pensionstillägg utgå med 180 kronor

för år räknat enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360); och vid sådant

förhållande synes det statskontoret, till förekommande av att pensionsförmånen

blir för stor i jämförelse med den avlöning, som nu av portvakterskan

Andersson i tjänsten åtnjutes, vara lämpligt, att det föreslagna pensionsbeloppet

i motsvarande mån minskas och alltså bestämmes till 320 kronor.

Statskontoret hemställer därför, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

medgiva, att portvakterskan Andersson må från och med månaden

näst efter den, vari avgång från befattningen kommer att äga rum, under

sin återstående livstid åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av 320 kronor årligen.

Synnerligen starka skäl synes mig vara anförda för att understöd beredes

Emma Sofia Andersson till det belopp, 500 kronor, som av akademien

ifrågasatts. Såsofn statskontoret framhållit, torde det emellertid för att detta

skall uppnås vara tillfyllest, att hon erhåller en pension av 320 kronor, då återstoden,

180 kronor, kommer att utgå till henne enligt gällande bestämmelser

angående pensionstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. På grund

härav och under hänvisning i övrigt till de skäl, som av myndigheterna

anförts, förordar jag ett pensionsbelopp av 320 kronor. Dyrtidstillägg härå

torde böra utgå enligt härför gällande allmänna bestämmelser.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva

att portvakten vid statens historiska museum Emma Sofia

Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder

hon avgår från sin anställning vid museet, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension till belopp av 320 kronor.

5:o.

Hos Kungl. Maj:t har rektor vid högre allmänna läroverket i Gävle, i

enlighet med läroverkskollegiets beslut, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till

det belopp, som kunde finnas skäligt, bevilja dels änkepension åt vaktmästaren

vid läroverket Claes Olof Asplunds hustru Anna Matilda Asplund,

att uppbäras av henne, om hon överlevde sin man, dels ock pension åt

städerskan vid läroverket Sofia Eriksson.

Rektor har beträffande Anna Matilda Asplund upplyst, att hon vore född

den 30 april 1864, gift den 1 april 1887 med förenämnda Asplund samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1:1(1. !)

att hon alltsedan sitt giftermål deltagit i städningen av skolans lokaler och

därvid med nit, trohet och ordentlighet skött sina åligganden.

Beträffande därefter Sofia Eriksson har rektor meddelat, att hon, som voro

född den 19 mars 1863, anställts vid läroverket först som gymnastikstäderska

år 1898 och kvarstått i denna egenskap till och med vårterminen 1914 med

en årlig lön av 300 kronor jämte 100 kronor i hyresersättning och 50 kronor

i bränsleersättning. Från och med höstterminen 1914, då särskild gymnastikvaktmästare

anställts, hade Sofia Eriksson övertagit städningen av en våning

i läroverket mot eu lön av 300 kronor för år, vartill från år 1915 kommit

krigstids- och dyrtidstillägg av växlande storlek men från och med år 1919

i enlighet med statens dyrtidstilläggsbestämmelser. Från år 1922 åtnjöte

hon en lön av 500 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare

i statens tjänst gällande bestämmelser. Hennes hälsa hade

på senare tiden varit nedsatt, så att hon icke trodde sig i stånd att fortsätta

med sitt arbete mer än läsåret 1924—1925. Rektor har slutligen anfört, att

Sofia Eriksson under hela den tid av 26 år hon tjänat läroverket ådagalagt

mycket stor noggrannhet, trohet och punktlighet i sitt arbete ävensom att

det icke torde vara för djärvt att säga, att hon slitit ut sig i läroverkets

tjänst och att hennes ohälsa i väsentlig mån framkallats av hennes ansträngande

och ohygieniska arbete.

Över berörda framställning har skolöverstyrelsen den 12 augusti 1924

avgivit utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:

Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag

till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för beräkningen

av åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,

är Sofia Erikssons städerskebefattning att hänföra till den i sagda förslag

upptagna lägsta pensionsklass, för vilken pension föreslagits skola utgå. Till

ifrågavarande pensionsklass hänfördes i nämnda skrivelse samtliga de vid

de allmänna läroverken anställda kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande

anställning, men vilkas arvoden uppgingo till jämförelsevis små belopp. Till

ifrågavarande pensionsklass synes därför även den av Sofia Eriksson efter vårterminen

1914 innehavda städerskebefattningen böra hänföras. Nu hava till

betjänte av ifrågavarande pensionsklass pensioner beviljats dels av 1916 års

riksdag, dels av 1921 års riksdag, och bestämdes då ifrågavarande pensioner

till belopp, som utgjorde 8/s av de till första vaktmästare vid högre allmänna

läroverk utav riksdagen då i allmänhet beviljade pensioner. Med anledning

härav torde, i överensstämmelse med det beräkningssätt, som 1924 års

riksdag godkänt vid beviljandet av pension till gymnastikvaktmästaren vid

högre latinläroverket i Göteborg J. Svensson Ljung, numera för eu städerska

av den pensionsklass, som Eriksson tillhör, hel pension böra utgå

med det belopp, som utgör 3/s av 1,100 kronor eller 660 kronor. Då Eriksson

icke synes komma att vid avgången från sin befattning innehava mer än

27 tjänstår, torde hon emellertid icke kunna erhålla full pension, utan torde

hennes pension, i överensstämmelse med det av 1924 års riksdag fattade

beslutet angående beviljande av avkortad pension till förre gymnastikvaktmästaren

och eldaren vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg C. A.

Persson, böra beräknas till 27/3o av 660 kronor eller till 594 kronor.

Men icke heller sistnämnda belopp torde kunna beviljas sökanden såsom

pension. Hennes avlöningsförmåner uppgå nämligen, enligt vad handlingarna

utvisa, oavsett dyrtidstillägg, icke till mer än 500 kronor om året; och torde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Ma::ts proposition Nr 136.

hennes pensionsförmåner, tilläggspension enligt kungl. kungörelsen den 15

juni 1922 n:r 360 inberäknad, icke böra överstiga nämnda avlöningsförmåner.

Nu skall enligt nämnda kungörelse å pension understigande 1,500

kronor — under villkor att pensionstillägget icke överstiger pensionens belopp

— utgå en tilläggspension av 180 kronor, och torde med anledning

härav den nu för sökanden ifrågasatta pensionen icke kunna beräknas till

högre belopp än 320 kronor.

Skolöverstyrelsen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, dels att Anna Matilda Asplund måtte från och med månaden

näst efter den, under vilken hennes man avlede, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, dels

ock att Sofia Eriksson måtte från och med månaden näst efter den, under

vilken hon entledigades från sin anställning vid läroverket, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

320 kronor.

Slutligen har statskontoret den 20 oktober 1924 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört:

Vad först beträffar den i förevarande ärende gjorda framställningen om

utverkande av riksdagens medgivande därtill, att Matilda Asplund må erhålla

rätt till viss pension, om hon överlever sin man, f. d. läroverksvaktmästaren

C. O. Asplund, får statskontoret framhålla, att vaktmästarna vid de allmänna

läroverken avlönas huvudsakligen från läroverkens ljus- och vedkassor samt

därför icke äro att anse såsom statsanställda i vanlig bemärkelse, att emellertid

nämnda förhållande icke ansetts utgöra hinder för att bereda sådan

vaktmästare vid avgången pension av statsmedel, såsom framgår av riksdagens

beslut vid flera särskilda tillfällen, att därav emellertid icke synes

med nödvändighet böra följa, att sådan förmån skall tillkomma jämväl

änkor efter läroverkens vaktmästare; samt att åtgärd i sådant syfte åtminstone

icke torde böra ifrågakomma i annan händelse än då förhållandena

efter mannens död befinnas vara särskilt ömmande. På grund härav och

då det i allt fall icke synes lämpligt att nu till prövning upptaga frågan

om vad som skäligen bör tilläggas hustru Asplund i understöd, om och när

hon genom mannens frånfälle kan bliva berövad existensmedel, finner sig

statskontoret icke kunna förorda ifrågavarande framställning i denna del

(jfr 1906 års riksdagsskrivelse nr 146, punkt 36).

Vidkommande därefter frågan om beredande av pension åt städerskan vid

högre allmänna läroverket i Gävle Sofia Eriksson vill statskontoret, då hon

länge tjänat vid nämnda läroverk med goda vitsord och ehuru det jämförelsevis

obetydliga årsarvodet snarast giver vid handen, att hennes anställning

därstädes innefattat en bisyssla bredvid annat mera inkomstbringande

arbete, icke motsätta sig, att pension från allmänna indragningsstaten beredes

henne. Vad det för henne föreslagna pensionsbeloppet av 320 kronor beträffar,

skulle det visserligen måhända i och för sig icke giva anledning till

erinran; men då, såsom skolöverstyrelsen framhållit, pensionstillägg utgår å

sådan pension med 180 kronor samt härtill vidare kommer, att å sammanlagda

beloppet skulle utgå dyrtidstillägg efter de för icke nyreglerade pensioner

stadgade grunder, visar det sig, att den sålunda föreslagna pensionsförmånen

med vad därmed följer skulle icke obetydligt överstiga Sofia Erikssons

avlöning i tjänsten med därtill hörande dyrtidstillägg tillsammans ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

görande efter nu gällande beräkningsgrund för dyrtidstillägg tillhopa 680

kronor för år räknat. Pensionsbeloppet lärer därför icke böra sättas högre

än till 250 kronor. Jämte pensionstillägget och med nu gällande dyrtidstillägg

skulle i allt fall pensionsförmånen för år räknat uppgå till 658 kronor.

I likhet med statskontoret och på de skäl, som av statskontoret anförts,

finner jag icke anledning föreligga att nu tillstyrka förslag till riksdagen

om beviljande av pension åt Anna Matilda Asplund.

Däremot synes mig framställningen om understöd åt Sofia Eriksson vara

värd allt behjärtande med hänsyn till hennes mångåriga, väl vitsordade och

åtminstone under de tidigare åren synnerligen svagt avlönade arbete. Sådant

understöd har förut vid olika tillfällen av riksdagen beviljats i liknande fall.

Vad understödets storlek beträffar, biträder jag den av statskontoret i

sådant hänseende uttalade meningen.

På grund av vad sålunda anförts får jag därför hemställa, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia

Eriksson må från och med månaden näst efter den, under

vilken hon frånträder sin anställning vid läroverket, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 250 kronor.

6:o.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag medgav 1923 års

riksdag, att förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket å

Norrmalm i Stockholm Johan Axel Lindqvist finge från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning ägde

rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,100 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu rektor vid nämnda läroverk gjort framställning

om beviljande av ett understöd till det belopp, som kunde befinnas skäligt,

åt Lindqvists änka, att utgå årligen under hennes livstid.

Av rektors framställning samt av handlingarna i ärendet i övrigt framgår,

att Sofia Augusta Lindqvist är född den 15 mars 1857, att hon under hela

den tid, åren 1887—1923, då hennes man varit anställd vid läroverket,

varit honom behjälplig med vaktmästargöromålen samt att hon, med särskild

hänsyn till det förhållandet, att hennes arbete ansågs nödvändigt för läroverket,

genom beslut av läroverkskollegiet den 19 december 1922 tillerkändes

en årlig lön av 400 kronor, men att hon, sedan hennes man avlidit,

kort efter det han erhållit avsked med pension, saknat medel till sitt uppehälle.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 4 december 1924 av skolöverstyrelsen

och den 10 januari 1925 av statskontoret, vilka myndigheter tillstyrkt

bifall till framställningen. Överstyrelsen, som meddelat, att Johan Axel

Departe
mentschefen
-

Ang. understöd

å allmänna

indragningsstaten

åt förre

förste vaktmästaren

J. A. Lindqvists

änka.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Pension åt

vaktmästaren

Hildegard

Oonstantia

Törnblom.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr. 136.

Lindqvist avlidit den 23 mars 1924, har föreslagit, att ett årligt understöd

till änkan Lindqvist måtte under hennes återstående livstid utgå från och

med den 1 april 1924 med 300 kronor.

I anslutning till vad riksdagen vid olika tillfällen förut medgivit, synes

mig understöd böra beredas änkan Lindqvist. Beträffande beloppet av understödet,

vilket torde böra utbetalas från anslaget till allmänna indragningsstaten,

vill jag förorda skolöverstyrelsens förslag, vilket jämväl överensstämmer

med vad tidigare i liknande fall medgivits av riksdagen.

Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm Johan Axel Lindqvists

änka Augusta Lindqvist må från och med den 1 april 1924

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av trehundra kronor.

7:o.

Efter av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav 1917 års riksdag, att

vaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm Hildegard

Oonstantia Törnblom, född Johansson, finge från och med månaden

näst efter den, varunder hon avginge från sin befattning, under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension till

belopp av 600 kronor.

Av den i samband med nämnda framställning förebragta utredningen

framgick, att Hildegard Oonstantia Törnblom vore född den 15 december

1847 och sedan år 1888 änka efter vaktmästaren Anders Ludvig Törnblom

ävensom att hon alltsedan år 1872 uppehållit vaktmästarbefattningen vid

skolan, nämligen under åren 1872—1879 vid södra avdelningen av Stockholms

gymnasium, under åren 1880—1890 vid det efter sammanslagningen,

med Maria skola uppkomna södra latinläroverket och sedan år 1891 vid

högre allmänna läroverket å Södermalm, att hon därvid förutom portvaktssysslan

haft sig ålagd en stor del av vid skolan förekommande städning

och uppassning, att hon under hela sin långa tjänstgöringstid med osedvanlig

klokhet, omtanke och trohet på ett i alla avseenden utmärkt sätt

fullgjort alla sina åligganden, samt att hon förutom fri bostad, vedbrand

och lyse åtnjutit en kontant avlöning, i början utgående med 200 kronor

för år och efter hand förhöjd, så att hon under åren 1906—1913 uppburit

1,560 kronor årligen och sedan år 1914 1,740 kronor för år.

I eu till skolöverstyrelsen ställd skrivelse har nu rektor vid förenämnda

läroverk, med bifogande av utdrag av läroverkskollegiets protokoll i ämnet,

gjort framställning om beredande av förhöjd pension åt änkan Törnblom,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13(>.

som fortfarande vore i tjänst vid läroverket. Rektor har därvid, jämte

meddelande, att änkan Törnblom under åren 1914—1923 åtnjutit förut angivna

kontanta lön å 1,740 kronor årligen, varå dyrtid,stillägg utgått med

växlande belopp, men från den 1 april 1923 uppburit en lön å 3,300 kronor,

varifrån 800 kronor per år avdragits för bostad, värme och lyse, å vilken

lön dyrtidstillägg utgått enligt de för statens befattningshavare vid de

nyreglerade verken fastställda grunder, anfört bland annat:

Änkan Törnblom ägde icke anförvanter, som vore i stånd att lämna benne

någon som helst ekonomisk hjälp. Däremot vore en något yngre syster,

som i många år biträtt henne vid skötandet av vaktmästarbefattningen, helt

hänvisad till hennes ekonomiska stöd. Efter penningvärdets starka nedgångmåste

det emellertid anses för den avgående vaktmästaren alldeles omöjligt

att leva på det — låt vara med dyrtidstillägg ökade -— pensionsbelopp, som

med 1916 års penningvärde som norm åt henne fastställts. Det vore hänsyn

till befarade ekonomiska svårigheter, som gjort, att hon fått kvarstå i

sin tjänst så länge, då hon — trots med åren avtagande rörlighet och arbetsförmåga

— ansetts kunna gorå skäl för sig.

Skolöverstyrelsen har med skrivelse av den 17 november 1924 överlämnat

ifrågavarande framställning och därvid anfört följande:

Den omständigheten, att för sju år sedan pension fastställts för HildegardConstantia

Törnblom, syntes icke böra utgöra hinder för att frågan om pensionsbeloppets

storlek upptoges till förnyad prövning och bedömdes efter de

grunder, som vid dylika ärendens avgörande numera vore vägledande och

enligt vilka pensionen givetvis måste bestämmas till ett avsevärt högre belopp.

Ett motsatt förfaringssätt skulle enligt överstyrelsens mening icke stå

i överensstämmelse med billighet och rättvisa. Överstyrelsen ville erinra

därom, att 1924 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t gjord liknande

framställning rörande förhöjd pension till dåvarande vaktmästaren vid högre

allmänna läroverket i Gävle C. O. Asplund.

Vad beträffade storleken av den pension, som borde beviljas Törnblom,

erinrade överstyrelsen därom, att enligt ett av läroverksöverstyrelsen den

12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering,

vilket legat till grund för beräkningen av åtskilliga av riksdagen beviljade

pensioner åt sådana befattningshavare, Törnbloms vaktmästarbefattning vid

högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm vore att hänföra till

samma pensionsklass som förste vaktmästares vid högre allmänt läroverk.

Nu hade 1923 års riksdag tillerkänt förste vaktmästaren vid högre latinläroverket

å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist efter 34 års tjänstgöring

en pension av 1,100 kronor, och 1924 års riksdag hade vid beviljande

av pensioner till läroverksvaktmästare, däribland ovannämnde Asplund, godkänt

sådant beräkningssätt av sagda pensioner, som utgått från den förutsättningen,

att till vaktmästare, tillhörande ovannämnda pensionsklass, hel

pension skulle utgå med 1,100 kronor vid en tjänstålder av minst 30 tjänstår.

Med anledning härav borde i stället för det Törnblom tidigare beviljade

pensionsbeloppet nu eu årlig pension av 1,100 kronor tillerkännas henne.

På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, det Kungl.

Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Hildegard Constantia Törnblom

måtte från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigades

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Pension åt

tvättförestånderskan

vid

institutet för

blinda å Tomteboda

Augusta

Charlotta

Karlsson

och vårdarinnan

vid

samma anstalt

Anna

Maria Svensdotter.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

från sin anställning vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära — i stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt

pensionsbelopp av 600 kronor — en årlig pension av 1,100 kronor.

Över framställningen har statskontoret den 1 december 1924 avgivit utlåtande

och därvid tillstyrkt densamma.

Då änkan Hildegard Constantia Törnblom nu lämnar sin vaktmästarbefattning

vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, där hon

plikttroget tjänat under en anmärkningsvärt lång tid — 53 år — synes den

pension, varav hon efter avskedstagandet kommer i åtnjutande, böra tillmätas

med så stort belopp, som med sannolikhet skulle hava bestämts,

därest frågan om beredande av pension åt henne först nu upptagits till behandling.

Att döma av vissa av riksdagen under senare år fattade beslut

torde, såsom ock skolöverstyrelsen anfört, i sådant fall en årlig pension av

1,100 kronor hava beviljats henne. Jag anser mig därför kunna förorda

detta belopp, vilket ock tillstyrkts av statskontoret.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Södermalm

i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom, född

Johansson, må från och med månaden näst efter den, under

vilken hon entledigas från sin anställning vid läroverket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära — i stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt

pensionsbelopp av 600 kronor — en årlig pension av 1,100

kronor.

8:o.

Med utlåtande av den 30 augusti 1924 har skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat särskilda av direktionen över institutet och förskolan för

blinda å Tomteboda gjorda framställningar om beredande av pension av

statsmedel med 500 kronor årligen åt tvättförestanderskan vid institutet

Augusta Charlotta Karlsson och med 600 kronor årligen åt vårdarinnan vid

institutet Anna Maria Svensdotter.

Enligt ansökningshandlingarna bifogade åldersbetyg är Augusta Charlotta

Karlsson född den 3 november 1863 och Anna Maria Svensdotter den 10

juni 1855.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Charlotta Karlsson sedan

den 1 mars 1907 och Anna Maria Svensdotter sedan den 1 maj 1901 utan

avbrott varit anställda i institutets tjänst och därunder med stor duglighet

och flit skött sina åligganden, samt att en var av dem för närvarande uppbär

en kontant årlig avlöning av 696 kronor ävensom åtnjuter fri kost,

bostad med värme och lyse samt fri tvätt, vilka förmåner av direktionen

uppskattas till 600 kronor för år.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 13(1. 15

Inspektören för blindundervisningon har i avgivna yttranden över direktionens

ifrågavarande framställningar förklarat sig icke hava något att anmärka

eller tillägga beträffande desamma.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, följande:

Ifrågavarande befattningshavare vore icke uppförda å ordinarie stat och

vore således icke lagligen berättigade till pension, men ansåge överstyrelsen

det vara med rättvisa och billighet förenligt, att de på ålderdomen komme

i åtnjutande av den förmån, som genom pension av statsmedel kunde beredas

befattningshavare efter avslutad verksamhet i det allmännas tjänst.

Tidigare hade ock riksdagen vid flera tillfällen på Kungl. Maj:ts framställning

beviljat pension åt liknande befattningshavare.

Vid beräkningen av pensionernas belopp torde man med hänsyn till bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra

utgå från ett pensionsunderlag, utgörande 2/3 av den kontanta avlöningen,

ökad med värdet av åtnjutna naturaförmåner. En var av de båda här ifrågavarande

befattningshavarna hade åtnjutit en kontant slutavlöning av 696

kronor och naturaförmåner, som uppskattats till 600 kronor. Avlöningsbeloppet

utgjorde således 1,296 kronor och pensionsunderlaget 864 kronor.

Då emellertid Augusta Charlotta Karlsson vid uppnådda 62 levnadsår och

Anna Maria Svensdotter vid 70 års ålder komme att hava tjänstgjort vid

institutet endast 18, respektive 24 av de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda

lag fordrades av kvinnlig tjänstinnehavare för rätt till åtnjutande

av hel pension, skulle ifrågavarande pensioner komme att utgöra 18/:so, respektive

24/3o av ovan angivna pensionsunderlag. Enligt denna beräkningsgrund

skulle pensionsbeloppen bliva för Augusta Charlotta Karlsson 518

kronor 40 öre eller i avrundat tal 520 kronor samt för Anna Maria Svensdotter

691 kronor 20 öre eller avrundat 690 kronor. Då ingendera av dem

erlagt några pensionsavgifter syntes emellertid pensionsbeloppen böra något

minskas, beträffande den förstnämnda till förslagsvis 500 kronor och i fråga

om den senare till förslagsvis 650 kronor. Till dessa belopp skulle jämlikt

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer komma ett pensionstillägg

å 180 kronor för vardera.

På grund av remiss har statskontoret den 22 oktober 1924 avgivit utlåtande

i ärendet samt därvid förklarat sig icke hava annat att erinra mot

de framställda förslagen än att själva pensionsbeloppen syntes med hänsyn

till de pensionstillägg, som tillkomme enligt förenämnda kungörelse den 15

juni 1922, böra något jämkas samt att pensionerna förslagsvis syntes kunna

bestämmas för Augusta Charlotta Karlsson till 400 kronor och för Anna

Maria Svensdotter, som kunde räkna något längre tjänstetid, till 500 kronor.

Den förebragta utredningen synes mig på ett nöjaktigt sätt motivera, att

pension av statsmedel beredes ifrågavarande båda befattningshavare, då de

avgå från sina befattningar. I fråga om pensionernas storlek gillar jag

statskontorets mening och vill i enlighet härmed föreslå, att pensionsbeloppet

bestämmes för Augusta Charlotta Karlsson till 400 kronor och för

Anna Maria Svensdotter till 500 kronor. Pensionerna torde höra utsrå

o

Departe
mentschefen
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Pension åt

överläraren

vid tekniska

skolan

i Stockholm

C. A. Sundvall

och lärarinnan

vid samma

skola Maria

Carolina

Kardell.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

å allmänna indragningsstaten till en var av Augusta Charlotta Karlsson,och

Anna Maria Svensdotter från och med månaden näst efter den, under vilken

hon entledigas från sin befattning.

På grund av det anförda hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes

föreslå riksdagen medgiva,

att en var av tvättförestånderskan vid institutet och förskolan

för blinda å Tomteboda Augusta Charlotta Karlsson

och vårdarinnan vid samma anstalt Anna Maria Svensdotter

må under sin återstående livstid uppbära pension å allmänna

indragningsstaten, Augusta Charlotta Karlsson med 400

kronor och Anna Maria Svensdotter med 500 kronor, att

utgå till en var av dem från och med månaden näst efter

den, under vilken hon entledigas från sin befattning.

9:o.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i särskilda till Kungl. Maj:t

ställda, den 10 mars 1924 dagtecknade framställningar anhållit, att pension

måtte beredas överläraren vid nämnda läroanstalt Carl August Sundvall och

lärarinnan därstädes Maria Carolina Kardell, vilka hos styrelsen anhållit om

vidtagande av åtgärd i syfte att de måtte komma i åtnjutande av dylik

förmån.

Enligt ansökningarna bifogade åldersbetyg är Sundvall född den 10 januari

1855 och Maria Carolina Kardell den 18 juli 1856.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Sundvall har gdltsedan år 1881 oavbrutet tjänstgjort vid ifrågavarande

läroanstalt med utmärkta vitsord. Sedan nyssnämnda år har han varit underlärare

i frihandsteckning vid tekniska söndags- och aftonskolan, sedan år

1902 överlärare i ornamentsmodellering med gipsgjutning vid samma söndags-

och aftonskola och sedan år 1903 överlärare i samma ämne vid tekniska

skolan för kvinnliga lärjungar. Sedan år 1890 är han tillika föreståndare

för läroanstaltens gipsgjuteri. Sundvalls undervisningsskyldighet

omfattar sammanlagt 33 veckotimmar. Hans sammanlagda avlöningsförmåner

å ifrågavarande befattningar såsom över- och underlärare hava, frånsett

dyrtidstillägg, från och med år 1920 utgjort: i aftonskolan såsom överlärare

i modellering 1,542 kronor, i kvinnliga skolan såsom överlärare 963

kronor och i aftonskolan såsom underlärare i frihandsteckning 1,519 kronor,

vartill kommit 200 kronor i arvode såsom föreståndare för gipsgjuteriet, allt

för år räknat.

Maria Carolina Kardell har sedan år 1888 tjänstgjort oavbrutet med utmärkta

vitsord såsom underlärarinna i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar

med undervisning för närvarande i frihandsteckning, geometrisk konstruktionsritning

och målning. Alltsedan år 1890 har hon tjänstgjort, likaledes

oavbrutet, med utmärkta vitsord såsom underlärarinna i högre konstindustriella

skolan med undervisning i mönsterritning med tillämpningar.

Hennes undervisning omfattar sammanlagt 27 undervisningstimmar i veckan

och hennes avlöningsförmåner å vid undervisningsanstalten innehavda be

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 17

fattningar, frånsett dyrtidstilliigg, hava från och med år 1920 utgjort 2,538

kronor.

Skolans styrelse har hemställt, att årlig pension måtte beredas Sundvall

med 1,803 kronor 33 öre, motsvarande två tredjedelar av. honom såsom

överlärare i ornamentsmodellering och såsom föreståndare för gipsgjuteriet

tillkommande avlöningsförmåner, samt Maria Carolina Kardell med 1,692

kronor, motsvarande två tredjedelar av hennes samtliga avlöningsförmåner.

I en den 4 april 1924 dagtecknad underdånig framställning har härefter

styrelsen, med återkallande av sin tidigare ingivna ansökning om pension

åt Sundvall, hemställt, att årlig pension måtte beredas denne med 2,816

kronor, motsvarande två tredjedelar av samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner.

I ärendet har skolöverstyrelsen den 12 april 1924 och statskontoret den

14 april 1924 avgivit utlåtande.

Skolöverstyrelsen har därvid anfört, bland annat, följande:

För egen del får överstyrelsen erinra därom, att befattningshavare vid

tekniska skolan i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla

pension på grund av lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension den

11 oktober 1907, men att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar

i flera föregående fall, senast åren 1922 och 1923, beviljat pension

åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola. Med hänsyn till

överläraren Sundvalls och lärarinnan Maria Carolina Ivardells långa, omfattande

och väl vitsordade tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt anser

sig överstyrelsen med goda skäl kunna tillstyrka en behandling av de nu

föreliggande framställningarna likartad med den, som i berörda fall ägt

rum, varvid vederbörande pension beräknats efter i huvudsak enahanda

grunder, som genom ovannämnda lag äro fastställda med avseende å ordinarie

innehavare av civil tjänst.

Det i styrelsens framställning den 4 innevarande april för Sundvall föreslagna

pensionsbeloppet är beräknat å hans samtliga nu innehavande avlöningsförmåner,

frånsett dyrtidstillägg, såsom överlärare, underlärare och föreståndare

för gipsgjuteriet. Vad angår förslaget att beräkna pension jämväl

å det arvode av 200 kronor, som av i skolans stat anvisade medel utgår

till Sundvall i sistnämnda egenskap, vill överstyrelsen erinra därom, att i

enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning 1921 års riksdag

beviljade viss årlig pension till extra läraren vid tekniska elementarskolan

i Borås A. V. Essén grundad icke blott å hans avlöning såsom extra lärare

utan även å hans arvode såsom skolans kassaförvaltare. Under åberopande

därjämte av 1923 års riksdags beslut angående viss årlig pension åt överlärarinnan

vid tekniska skolan i Stockholm Sofia Gisberg, vilken pension

grundades på den till henne i egenskap av såväl avdelningsföreståndarinna

som över- och underlärarinna utgående avlöningen, finner överstyrelsen i

övrigt icke annan anledning till erinran med avseende å det för Sundvall

sålunda föreslagna pensionsbeloppet, 2,816 kronor, än att detsamma med

hänsyn därtill, att Sundvall icke erlagt några avgifter för sin pensionering,

torde böra nedsättas till 2,500 kronor.

Det av styrelsen för lärarinnan Maria Carolina Kardell föreslagna pensionsbeloppet,

1,692 kronor, med avseende å vars beräkning överstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 111 höft. (Nr 136.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen
-

Pension åt

andre maskinisten

vid

tekniska

skolan i

Stockholm

L. G. Carlson.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

icke har något att anmärka, lärer av samma skäl böra reduceras till 1,500

kronor.

Såsom framgfr av vad skolans rektor uppgivit, åtnjuter varken Sundvall

eller Maria Carolina Kardell avlöning för annan statens tjänst och ej heller

någon pension.

Statskontoret har anfört följande:

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, äro befattningshavarna vid tekniska

skolan i Stockholm icke berättigade till pension; de äro icke att hänföra

till sådana befattningshavare, för vilka gälla bestämmelserna i lagen den

11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och icke

heller på någon annan författning eller särskilt medgivande kunna de grunda

anspråk på dylik förmån. Men riksdagen har vid upprepade tillfällen beviljat

pensioner åt befattningshavare vid nämnda skola, då framställning

därom gjorts i särskilda fall; och har, såsom skolöverstyrelsen erinrat, pensionsbeloppet

i regel, med någon reduktion till följd av frihet från pensionsavgift,

avpassats att ungefär motsvara 2/3 av avlöningen vare sig vederbörande

uteslutande verkat såsom överlärare eller jämte sådan anställning tilllika

tjänstgjort såsom extra lärare. I avlöningen, som lagts till grund för

pensionens bestämmande, har jämväl inräknats den löneförbättring, som i

annan form än såsom dyrtidstillägg under de senare åren utgått till befattningshavare

vid ifrågavarande skola; och ej heller har därvid inverkat den

omständigheten att bidrag till avlöningen i avsevärd omfattning utgår från

Stockholms stad; något bidrag från staden till pensioneringskostnaden har

icke ifrågasatts.

Med hänsyn till vad sålunda i liknande fall förekommit och då skolöverstyrelsen

i överensstämmelse därmed avpassat sitt förslag, har statskontoret

tillstyrkt pensioner i dessa fall till belopp och på sätt i övrigt, som av skolöverstyrelsen

föreslagits.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att

en var av Sundvall och Maria Carolina Kardell tillerkännes pension å allmänna

indragningsstaten. Vad pensionernas storlek beträffar ansluter jag

mig till skolöverstyrelsens av statskontoret biträdda mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm

Carl August Sundvall och lärarinnan vid samma skola Maria

Carolina Kardell må från och med månaden näst efter den,

varunder vederbörande befattningshavare entledigas från sin

tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, Sundvall av 2,500

kronor och Maria Carolina Kardell av 1,500 kronor.

10:o.

Med utlåtande den 11 februari 1925 har skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat en av styrelsen för tekniska skolan i Stockholm gjord

framställning om beredande av pension åt andre maskinisten vid nämnda

skola Lars Gustaf Carlson.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj. ts proposition Nr 136.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlson är född den 30 oktober

1860, att han alltsedan den 22 november 1883 utan avbrott uppehållit befattningen

såsom andre maskinist vid skolan och tidvis även vikarierat som

förste maskinist, att han över sin tjänstgöring erhållit utmärkta vitsord, att

hans årliga avlöning, frånsett dyrtidstillägg, från och med år 1909 utgjort

dels kontant lön 1,128 kronor, dels ock förmån av bostad med bränsle och

lyse, samt att han icke åtnjutit annan avlöning från stat eller kommun.

Skolans styrelse har hemställt, att en årlig pension måtte beredas Carlson

vid avskedstagandet med två tredjedelar av hans kontanta lön jämte två

tredjedelar av det belopp, vartill förmånen av bostad med bränsle och lyse

kunde uppskattas. Ifrågavarande bostadsförmån har, enligt uppgift av skolans

rektor, av taxeringsmyndigheterna uppskattats till 500 kronor, varför

Carlsons årliga avlöning sammanlagt utgör 1,628 kronor. Den av styrelsen

föreslagna pensionen skulle således utgå med 2/s av sistnämnda belopp eller

med 1,085 kronor 33 öre.

Skolöverstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande anfört, bland annat,

följande:

Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm äro visserligen icke

berättigade att erhålla pension på grund av lagen om civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907, men riksdagen har på grund av

Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående fall beviljat pension åt lärare

och andra befattningshavare vid nämnda skola, såsom åren 1917 och 1922

till respektive förste maskinisten C. J. Blom och vaktmästaren C. G. A.

Agrén. Med hänsyn till Carlsons över 41 år långa och väl vitsordade tjänstgöring

vid ifrågavarande läroanstalt anser sig överstyrelsen med goda skäl

kunna tillstyrka en behandling av nu föreliggande framställning likartad med

den, som i berörda fall ägt rum, varvid vederbörande pension beräknats

efter i huvudsak enahanda grunder, som genom ovannämnda lag äro fastställda

med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. För övrigt finner

överstyrelsen icke annan anledning till erinran med avseende å det för

Carlson ovan beräknade pensionsbeloppet, 1,085 kronor 33 öre, än att detsamma

med hänsyn därtill, att Carlson icke erlagt några avgifter för sin

pensionering, torde böra nedsättas till 1,000 kronor.

I ärendet har statskontoret den 25 februari 1925 avgivit utlåtande samt

därvid anfört, att, då statskontoret icke funne anledning till erinran mot det

av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet eller vad överstyrelsen i

övrigt hemställt, statskontoret tillstyrkte vidtagande av åtgärd i överensstämmelse

med förevarande framställning.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att

Carlson tillerkännes pension å allmänna indragningsstaten. Vad den ifrågasatta

pensionens storlek beträffar, biträder jag skolöverstyrelsens av statskontoret

biträdda mening, att pensionen bör utgå med 1,000 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att andre maskinisten vid tekniska skolan i Stockholm

Lars Gustaf Carlson må från och med månaden näst efter

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Understöd åt

vaktmästaren

A. Olssons

änka.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

den, varunder han entledigas från sin tjänst vid skolan,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 1,000 kronor.

ll:o.

I skrivelse den 19 januari 1925 hava fullmäktige i järnkontoret gjort

framställning om beredande av pension åt vaktmästaren vid bergsskolan i

Filipstad Anders Olssons änka Lovisa Olsson, född Nyqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Anders Olsson, som från

midsommaren 1890 till den 1 november 1893 biträtt med uppehållandet av

vaktmästarsysslan vid bergsskolan, har alltsedan sistnämnda tidpunkt intill

sitt den 5 december 1924 timade frånfälle innehaft anställning vid skolan

som ordinarie vaktmästare, vilken befattning han skött på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt. Änkan Olsson, som är född den 22 januari 1862, äger

inga andra tillgångar än dels hälften av boets till 995 kronor 94 öre uppgående

behållning, dels ock diverse lösöre, värderat till 520 kronor. Efter

mannens död har änkan, som förut i stor utsträckning varit mannen behjälplig

med skötandet av vaktmästarbefattningen, av fullmäktige förordnats att

tills vidare till den 1 oktober 1925 uppehålla nämnda befattning. Någon

förlängning av detta förordnande har dock icke ansetts kunna ifrågakomma.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 11 februari 1925 av skolöverstyrelsen

och den 25 februari 1925 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:

Vaktmästaren Anders Olsson har icke själv varit berättigad till pension

från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt och icke

heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av staten understödd

pensionskassa sörja för sina efterlevandes underhåll.

Då änkan Olsson icke har andra medel till sitt uppehälle än de ovan

angivna och hon på grund av sin ålder ej är i stånd att genom arbete försörja

sig, synes det billigt, att någon pension beredes henne av statsmedel.

Riksdagen har på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl

pension vid avskedstagandet åt icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska

läroverken och vid med dem jämförliga genom riksdagens särskilda

beslut statsunderstödda särskilda anstalter för yrkesundervisning som ock

understöd till dylik befattningshavares efterlevande. Därvid hava pensionernas

belopp i regel beräknats efter i huvudsak samma grunder, som äro gällande

med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst och dessas efterlevande.

Som bekant har riksdagen till upprätthållande av verksamheten vid bergsskolorna

i Filipstad och Falun alltsedan år 1873 lämnat bidrag, vilka från

och med år 1917 utgått med s/b av kostnaderna, under det att övriga kostnader

avsetts skola bestridas av järnkontorets medel. I enlighet med Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1922 års riksdag godkänna omorganisation

av berörda bergsskolor. Vad bergsskolornas personal angår,

innebar omorganisationsbeslutet bland annat, att ordinarie vaktmästare vid

ovannämnda bergsskolor, i likhet med rektorer och ordinarie lärare, skulle

från och med den 1 juli 1922, då omorgauisationen skulle taga sin början,

åtnjuta avlöning till samma belopp, som de ordinarie avlöningsförmåner

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungt. Maj:ts proposition Nr ISO.

utgjorde, vilka enligt gällande bestämmelser tillkomme motsvarande ordinarie

befattningshavare vid de tekniska fackskolorna. 1 fråga om kostnaderna

för bergsskolorna skulle liksom dittills staten bidraga med 3/r> och

järnkontoret med Vä.

Överstyrelsen anser sig med goda skäl böra i underdånighet tillstyrka en

med föregående åsyftade fall likartad behandling av don nu föreliggande

framställningen.

Från och med den 1 juli 1922 har vaktmästaren Olsson i enlighet med

ovan angivna omorganisationsbeslut varit berättigad åtnjuta en kontant avlöning,

inbegripet ålderstillägg, av 1,750 kronor, motsvarande slutavlöning

för ordinarie vaktmästare vid de tekniska fackskolorna.

Därest vaktmästaren Olsson varit ordinarie vaktmästare vid teknisk fackskola,

hade han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt

§ 4 av det för nämnda kassa gällande reglemente hade hans delaktighetsbelopp

i kassan i så fall varit lika med en fjärdedel av det högsta pensions
1,

200

underlag, som för sådan tjänst vore bestämt, d. v. s. —— = 300 kronor;

och skulle Olssons änka under angivna förutsättning enligt reglementet §

9 varit berättigad till pension från nämnda kassa med det delaktighetsbelopp,

som senast varit för mannen gällande, eller med 300 kronor årligen.

Med hänsyn därtill, att Olsson icke erlagt några avgifter för sin och änkans

pensionering, skulle det pensionsbelopp, som i förevarande fall må komma

i fråga, enligt härutinnan följd praxis höra något nedsättas. I betraktande

av änkan Olssons synnerligen små tillgångar och de i övrigt om henne ovan

anförda förhållanden finner sig överstyrelsen emellertid böra föreslå, att angivna

pensionsbelopp måtte få till henne oavkortat utgå.

Då statens bidrag till bergsskolan i Filipstad, som ovan nämnts, uppgår

till tre femtedelar av kostnaderna för skolans uppehållande under förutsättning,

att järnkontoret bidrager med övriga två femtedelar, anser överstyrelsen

statens bidrag till beredande av det sålunda beräknade pensionsbeloppet

böra beräknas efter samma grund; och skulle sålunda statens bidrag

till förevarande pension årligen utgå med 180 kronor under förutsättning,

att Järnkontoret för samma ändamål årligen bidrager med 120 kronor.

Å ifrågavarande pensionsbelopp bör givetvis utgå dyrtidstillägg enligt

grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret har anfört följande:

Då vaktmästaränkan Lovisa Olsson otvivelaktigt är i behov av understöd

samt statsverket icke synes böra undandraga sig att till kostnaden för sådant

understöd bidraga i samma proportion, som gäller i fråga om kostnaden för

avlöning åt personalen vid bergsskolan i Filipstad, anser sig statskontoret,

som icke finner anledning till erinran mot det föreslagna understödsbeloppet,

kunna tillstyrka framställningen. Då emellertid änkan Olsson, enligt vad

fullmäktige i järnkontoret upplyst, erhållit förordnande att tillsvidare till

den 1 oktober 1925 uppehålla den efter mannens död lediga vaktmästarbefattningen

lärer något understöd åt henne icke böra utgå, förrän hon

upphört att åtnjuta avlöning för befattning vid skolan. Vidare torde — i

likhet med vad som föreskrivits beträffande dyrtidstillägg i fall, där tjänstepension

utgår delvis av statsmedel och delvis av enskild institutions medel,

såsom exempelvis enligt 1921 års riksdags beslut om understöd åt vissa befattningshavare

vid sjömanshus (jfr propositionen nr 72/1921) — böra stad
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
mentschefen.

Pension åt

två änkor

efter deltagare

i Vegaexpeditionen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

gas, att å nu ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de

grunder, som äro eller kunna varda fastställda för änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst m. fl., med iakttagande likväl, att dyrtidstillägget

skall beräknas å det sammanlagda understödet men av statsmedel

bestridas allenast med vad av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper

på den av statsmedel utgående delen av understödsbeloppet.

I anslutning till vad statskontoret i ärendet anfört, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid bergsskolan i Filipstad Anders Olssons

änka Lovisa Olsson, född Nyqvist, må från och med den 1

oktober 1925 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 180 kronor,

under villkor att hon för samma tid erhåller årligt understöd

från järnkontoret med 120 kronor; skolande dyrtidstillägg å

sammanlagda understödsbeloppet beräknas enligt de grunder,

som äro eller kunna varda fastställda för änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., med iakttagande

likväl att av det sålunda beräknade dyrtidstillägget skall av

statsmedel bestridas allenast vad som belöper på den av

statsmedel utgående delen av understödsbeloppet och allenast

under villkor, att järnkontoret bestrider kostnaderna för dyrtidstillägget

å den del av understödet, som bekostas av järnkontoret.

12:o.

»Såsom en gård av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förtjänsten

av ett stort och lyckligen utfört värv» anvisade 1880 års riksdag

i anledning av inom riksdagen väckta förslag om nationalbelöningar åt deltagarna

i den med ångaren Vega fullbordade kringseglingen av Asien åt

professorn A. E. Nordenskiöld och kaptenen i kungl. flottan sedermera amiralen

A. A. L. Palander af Vega ett årligt anslag av 4,000 kronor för dem

vardera, att från och med 1881 under deras återstående livstid utgå från

allmänna indragningsstaten, utan att dessa anslag finge tagas i beräkning

vid frågan om den pension, vartill de eljest kunde vara eller bliva berättigade,

varjämte riksdagen ställde till Kungl. Maj:ts förfogande på extra

stat för år 1881 ett belopp av 50,000 kronor, att av Kungl. Maj:t användas

till lämpliga belöningar åt övriga deltagare i förevarande forskningsfärd;

och hade riksdagen vid bestämmande av sistnämnda belopp, därav det skulle

ankomma å Kungl. Maj:t att tilldela vederbörande belöningar i den form, Kungl.

Maj:t kunde pröva lämplig, antagit, att dymedelst icke någon belöning borde

komma att i värde understiga 1,000 kronor, vilket belopp syntes vara tillräckligt

för anskaffande åt män av besättningen å Vega av ett eget hem för deras

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr ISO. 23

ålderdom, vilket enligt riksdagens mening vore den »säkerligen mest kärkomna

belöningen för deras ansträngningar och umbäranden».

I Vegafärden deltogo, bland andra, dåvarande löjtnanten sedermera kommendörkaptenen

vid kungl. flottan Eric Cornelius Brusewitz samt båtsmannen

Peter Magnus Jansson Lustig, den förstnämnde i egenskap av sekond

å ångaren. Från ovannämnda av riksdagen anslagna belopp å 50,000 kronor

tillerkändes genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj 1880 Brusewitz en

belöning av 4,000 kronor och Jansson Lustig ett belopp av 1,000 kronor.

Hos Kungl. Maj:t har nu styrelsen för svenska sällskapet för antropologi och

geografi efter särskilda framställningar av Brusewitz änka Maria Johanna

Kristina Brusewitz, född Ryssberg, samt Jansson Lustigs änka Stina Maria

Jansson, född Andersdotter, anhållit om beredande åt en var av dem av

nödigt årligt understöd av allmänna medel.

Beträffande änkan Brusewitz inhämtas av handlingarna i ärendet, att hon

är född den 6 november 1861 och sedan den 21 juni 1919 änka efter kommendörkaptenen

Brusewitz. Hennes förmögenhet utgöres av ett antal aktier,

varå sista årsutdelningen uppgått till sammanlagt 527 kronor. Från kungl.

flottans pensionskassa åtnjuter hon gratial till belopp av 810 kronor jämte

därå belöpande dyrtidstillägg. Enligt egen uppgift häftar hon i skuld

för 1,800 kronor. Såsom framgår av två bland handlingarna befintliga intyg

befinner hon sig i mycket bekymmersamma omständigheter.

I fråga om Stina Maria Jansson framgår av handlingarna, att hon är

född den 26 oktober 1843 och änka sedan den 31 oktober 1906 efter Jansson

Lustig, samt att hon icke har andra inkomster än 139 kronor 20 öre i pension

jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring. På grund av sin ålder och

dessutom skada i högra armen, förorsakad av armbrott, är hon oförmögen

uträtta något förvärvsarbete. Enligt egen uppgift häftar hon i skuld för

ett belopp av 600 kronor.

Styrelsen för svenska sällskapet för antropologi och geografi finner det

synnerligen behjärtansvärt, att efterlevande efter de män, vilka genom sitt

deltagande i Vegaexpeditionen hedrat det svenska namnet, förskonas från

att under ålderns dagar lida nöd. Sällskapet säger sig emellertid sakna egna

tillgångar, som kunna disponeras för ändamålet.

Statskontoret, som den 20 december 1924 avgivit utlåtande i ämnet, erinrar

beträffande änkan Jansson om 1880 års riksdags ovan återgivna uttalande,

vilket synes statskontoret giva tydligt uttryck för en önskan från

riksdagens sida att bidraga till beredande av en sorgfri ålderdom åt Vegamännen.

Med hänsyn härtill och då riksdagen genom ett tidigare beslut

beviljat pension åt änkan efter amiralen Palander af Vega, anser sig statskontoret

böra tillstyrka framställning till riksdagen om beviljande av pension från

allmänna indragningsstaten även åt änkan Jansson, som synes statskontoret

vara i stort behov av understöd; och föreslår statskontoret, att denna pension

fastställes till 400 kronor.

I fråga om änkan Brusewitz erinrar statskontoret, att hon åtnjuter gratial

från flottans pensionskassa och dessutom är i besittning av något kapital,

varav hon åtnjuter inkomst. Hon kan alltså, anför statskontoret vidare,

icke sägas befinna sig i direkt nödläge, men lära å andra sidan sagda inkomster

vara alltför obetydliga för att bereda henne en bekymmerfri till
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

varo. Även åt henne syntes det , statskontoret därför att årligt understöd

från allmänna indragningsstaten bör utverkas och föreslår statskontoret att

detta understöd bestämmes till 800 kronor.

Riksdagens avsikt med den nationalbelöning, som tillerkändes deltagarna

i Vegaexpeditionen, synes främst hava varit att bereda dem en tryggad

ålderdom. Av de föreliggande handlingarna framgår, att änkorna efter

två av deltagarna i expeditionen nu befinna sig i en ekonomiskt bekymmersam

ställning, .vilket föranlett vederbörande att hos det allmänna

söka det bistånd, som kan anses erforderligt. Riksdagen har redan i ett fall

tidigare behjärtat behov av understöd för änkan till en av deltagarna i Vegaexpeditionen,

och det synes mig ingalunda opåkallat att jämväl i nu förevarande

fall ifrågasätta ett ingripande från det allmännas sida. I likhet

med vad i framställningen till 1921 års riksdag om pension åt änkefru

Palander från Kungl. Maj:ts sida framhölls, torde förevarande fråga icke

böra bedömas efter sedvanliga grunder för beräknande av änkepension utan

snarare betraktas ur den synpunkten att avsikten med den av 1880 års

riksdag beslutade nationalbelöningen bör säkerställas. Mot de av statskontoret

föreslagna beloppen har jag ingen annan erinran än att understödet

till änkan Brusewitz torde böra bestämmas till 600 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Majrt täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att en var av kommendörkaptenen vid kungl. flottan Eric

Cornelius Brusewitz änka Maria Johanna Kristina Brusewitz,

född Ryssberg, och båtsmannen Peter Magnus Jansson Lustigs

änka Stina Maria Jansson, född Andersdotter, må från och

med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid, så länge

de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

uppbära årligt understöd, änkan Brusewitz

till ett belopp av 600 kronor och änkan Jansson till ett belopp

av 400 kronor.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—

12:o hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1925, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

243887

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1925:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 12 i texten