Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten
1925-03-13 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:136, Angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
1
Nr 136.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
och understöd från allmänna indragningsstaten; given
Stockholms slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna 1—12 hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
l:o.
I en av riksarkivet och skolöverstyrelsen med gemensamt utlåtande den
19 december 1924 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har förste amanuensen
hos dessa ämbetsverk Lars Gustaf Strömsten anhållit om pension
vid avgången från sina tjänster efter uppnådda 67 år.
Av ansökningen bifogade handlingar samt av vad ämbetsverken meddelat
framgår följande: Strömsten, som är född den 25 mars 1858, har avlagt
folkskollärarexamen och filosofie kandidatexamen. Under tiden från och
med höstterminen 1891 till och med den 13 september 1897 var han först
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 114 käft. (Nr 136.)
Pension åt
förste amanuensen
hos
riksarkivet
och skolöverstyrelsen
L. G. Strömsten.
1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 136.
extra ordinarie och sedan ordinarie lärare vid Stockholms stads folkskolor.
Till slutet av år 1904 ägnade han sig därefter åt lantbruk. Sedan han
från och med februari 1905 varit extra biträde i riksarkivet, antogs han
till extra ordinarie amanuens den 1 maj 1907 och erhöll från och med år
1909 fast amanuensarvode mot viss daglig tjänstgöringsskyldighet. I dåvarande
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk antogs Strömsten till
extra ordinarie amanuens från och med den 1 januari 1906 och förordnades
till ordinarie amanuens från och med den 9 april 1906. Alltsedan år
1906 har han således varit tjänstgörande i bägge dessa ämbetsverk och har
under sin tjänstetid icke åtnjutit någon tjänstledighet, med undantag för
semester. I årlig avlöning har Strömsten uppburit dels i Överstyrelsen för
rikets allmänna läroverk, sedermera läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen
under åren 1906 och 1907 600 kronor, åren 1908—1910 900
kronor, år 1911 1,200 kronor, åren 1912—1919 1,500 kronor samt åren
1920 och 1921 1,800 kronor, dels ock i riksarkivet under år 1909 1,000
kronor, åren 1910—1916 1,200 kronor, åren 1917 och 1918 1,600 kronor,
första halvåret 1919 900 kronor, senare halvåret 1919 1,200 kronor samt
åren 1920 och 1921 i samband med ökad tjänstgöringsskyldighet 3,000 kronor.
Under hela den tid, han haft samtidig anställning inom de båda verken
hav hans sammanlagda dagliga tjänstgöringstid uppgått till minst det
timtal, som författningsenligt ålegat ordinarie befattningshavare, samt under
vissa senare tidsperioder till och med överstigit sagda timtal. Tjänstgöringstiden
har från och med september 1924 utgjort 37a timmar i riksarkivet
och 3Va timmar i skolöverstyrelsen. Från och med år 1922 uppbar Strömsten
hos såväl riksarkivet som skolöverstyrelsen reducerad avlöning enligt
12:e lönegraden 13:e löneklassen i löneplanen för manliga tjänstemän i kungörelsen
den 31 december 1921 (nr 778) med avlöningsbestämmelser för ickeordinarie
befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen. Genom beslut den 27 juni 1924 förklarade
Kungl. Maj:t Strömsten berättigad att, räknat från och med den 1
januari 1924, såsom förste amanuens hos riksarkivet och skolöverstyrelsen
för en sammanlagd tjänstgöringstid av sju timmar dagligen uppbära lön
motsvarande den som utgår i 17:e löneklassen avdelning B av löneplanen i
9 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.
Riksarkivet och skolöverstyrelsen anföra följande beträffande Strömstens
ansökning om pension:
I sin egenskap av icke-ordinarie befattningshavare är Strömsten författningsenligt
icke berättigad till pension. Då emellertid i åtskilliga föregående
likartade fall genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen icke-ordinarie
befattningshavare beretts pension, måste billigheten anses fordra, att
enahanda förmån beredes sökanden. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27
juni 1924 har han i avlöningshänseende i viss mån likställts med ordinarie
tjänsteman. Då sökanden förklarats berättigad uppbära lön till belopp, motsvarande
vad som utgår i 17:e löneklassen för ordinarie tjänsteman, har han
nämligen samtidigt i avlöningshänseende jämställts med ordinarie befattningshavare
i 12:e lönegraden. Det kunde då måhända synas ligga närmast till
hands, att han jämväl erhölle en pension, som motsvarade vad som skulle
tillkommit honom, därest han varit ordinarie befattningshavare i I2:e Inne
-
3
Kungl. Maj.is ‘proposition Nr 7.76''.
graden. Emellertid liar sökanden såsom icke-ordinarie befattningshavare, i
motsats till ordinarie tjänsteman, ej haft att erlägga några avgifter för egen
pensionering. Detta förhållande synes påkalla en skälig minskning av pensionsbeloppet.
Strömsten har anställts i riksarkivet i februari 1905, han kommer den
25 mars 1925 att uppnå 67 års ålder och har således vid denna tid att
tillgodoräkna fulla 20 tjänstår i statens tjänst. Ämbetsverken få vitsorda,
att sökanden städse med nit, skicklighet och intresse fullgjort de honom
åliggande arbetsuppgifter, vilka, vad skolöverstyrelsen beträffar, företrädesvis
omfattat utförandet av ett maktpåliggande specialarbete, nämligen utarbetandet
av tabellariska översikter över meriterna för sökande till lärartjänster,
samt, vad riksarkivet angår, omfattat huvudsakligen vakttjänstgöring och
registreringsarbeten.
Då något fall, fullt analogt med det föreliggande, icke är ämbetsverken
bekant, möter det svårigheter att föreslå något visst belopp, till vilket sökandens
pension bör sättas. Pension för ordinarie tjänsteman i 12:e lönegraden
utgör 3,924 kronor, som i detta fall bör reduceras såväl med hänsyn
till saknaden av erlagda pensionsavgifter som ock i förhållande till det
antal tjänstår, som sökanden får tillgodoräkna sig.
Statskontoret har i utlåtande den 27 januari 1924 anfört följande:
Visserligen har sökanden först vid jämförelsevis hög ålder, 47 år, inträtt
i statens tjänst, men då han i allt fall kan åberopa ej mindre än tjugu
års väl vitsordat arbete hos statliga institutioner, synes det rimligt, att åt
honom utverkas något understöd av statens medel för hans återstående
livstid.
Vad beträffar beloppet av sagda understöd har statskontoret intet att erinra
mot att, då sökanden åtnjuter avlöning enligt 1921 års avlöningsreglemente,
såsom utgångspunkt vid beräknandet tages de för befattningshavare,
som äro underkastade sagda reglemente, gällande pensionsunderlag. Då sökanden
uppbär avlöning enligt 12:e lönegraden i sagda avlöningsreglemente,
skulle han, därest han varit ordinarie befattningshavare, hava vid uppnåendet
av 67 års ålder blivit berättigad att komma i åtnjutande av avkortad
pension, motsvarande I 2%s av pensionsunderlaget, eller, efter föreskriven avrundning,
2,244 kronor. Detta belopp bör emellertid minskas något med
hänsyn därtill, att sökanden icke erlagt några avgifter för sin pensionering;
och får statskontoret föreslå, att den ifrågasatta pensionen bestämmes till
2,004 kronor.
Då emellertid sagda pension beräknats med hänsyn till storleken av pensionen
vid nyreglerad befattning, synes i sammanhang med pensionens beviljande
föreskrift böra meddelas, att pensionstillägg ej må av sökanden åtnjutas
och att dyrtidstillägg skall utgå efter de grunder som i sådant avseende
gälla för nyreglerade pensioner.
I likhet med ämbetsverken finner jag goda skäl tala för att åt Strömsten
beredes pension vid avgången ur statstjänst, ehuru han icke varit ordinarie
tjänsteman. Mot det av statskontoret föreslagna beloppet av pensionen,
vilken torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, har jag intet att
erinra, liksom ej heller mot de av statskontoret ifrågasatta särskilda före
-
Departe
mentschefen.
Pension åt
e. o. vaktmästaren
vid
nationalmuseum
A. A. Ström.
4 Kungl. May.ts proposition Nr 136.
skrifterna i fråga om pensionstillägg och dyrtidstillägg. Jag får därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förste amanuensen hos riksarkivet och skolöverstyrelsen
Lars Gustaf Strömsten må från och med månaden näst efter
den, då han lämnar sina anställningar hos nämnda ämbetsverk,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 2,004 kronor, med iakttagande
likväl, att pensionstillägg ej må av Strömsten åtnjutas
samt att dyrtidstillägg å pensionen skall utgå efter
de grunder, som i sådant avseende gälla för nyreglerade
pensioner.
2:o.
I skrivelse den 30 augusti 1924 har t. f. överintendenten och chefen för
nationalmuseum hos Kungl. Maj:t hemställt om proposition till 1925 års
riksdag om anvisande av en årlig pension till e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum
Anders August Ström att utgå med ett belopp av 1,500 kronor
för år från och med den 1 juli 1925.
Såsom stöd för denna framställning anför t. f. överintendenten följande:
Ström antogs till e. o. vaktmästare vid nationalmuseum den 3 oktober
1901. Den 5 november 1907 antogs han till vaktmästare vid museets målningsavdelning
med skyldighet att tjänstgöra 3 dagar i veckan. Han har
sedan dess uppehållit denna befattning med nit och redlighet. Hans ålder
av fyllda 74 år — han är född den 2 februari 1850 — gör dock, att man
ej kan räkna på att han ännu länge skall kunna fylla sin tjänst. Och såväl
jag som chefen för den avdelning, där han tjänstgör, ha kunnat märka, att
hans krafter ej längre tillåta honom att sköta bevakningen av de salar, där
han har sin plats, med den rörlighet och vakenhet, som behöves.
Då Ström emellertid, såsom jag förvissat mig om, saknar egna medel för
sitt uppehälle, i den händelse han skulle förlora sin anställning vid museet,
och han naturligtvis på grund av sin ålder ej kan väntas erhålla någon
annan plats att försörja sig på, anser jag det önskvärt, om Ström, vilken i
sin egenskap av e. o. befattningshavare icke har rätt till pension, dock med
hänsyn till sin 24-åriga tjänstetid erhåller pension av staten. Ström har för
sitt städse visade intresse för museets bästa och sin flit och pålitlighet i
tjänsten gjort sig förtjänt av de bästa vitsord.
Ströms löneinkomster från museet ha under år 1923 uppgått till kronor
2,069: 55. Med hänsyn härtill torde den för Ström erforderliga pensionen
ej böra understiga ett belopp av kronor 1,500: —.
På grund av remiss har statskontoret den 8 september 1924 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört:
Statskontoret får erinra, att 1923 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t
gjord framställning (prop. nr 97 p. 1, skr. nr 199 sid. 3) medgivit, att förutvarande
e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum F. A. E. Bagge, som varit
anställd hos nationalmuseum under 46 år, finge uppbära en årlig pension
av 600 kronor eller sålunda samma pensionsbelopp, som jämlikt kungörelse
5
Kungl. May.ts proposition Nr 136.
den 8 november 1918, nr 859, tillkommer förman och arbetare vid statens
järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, vilken
uppnått 60 levnadsår och kan räkna 40 eller flera tjänstår.
E. o. vaktmästaren Ström har visserligen först vid 50 års ålder erhållit
anställning i statens tjänst, men då han, som nu är 74 år, ej har tillräckliga
krafter att på ett tillfredsställande sätt sköta sitt arbete samt saknar
egna medel för sitt uppehälle, finner statskontoret det med billighet överensstämmande,
att han efter avsked från sin befattning kommer i åtnjutande
av något årligt understöd av statsmedel.
Beträffande storleken av sådant understödsbelopp finner statskontoret —
som inhämtat, att Ströms avlöning under år 1923 endast uppgått till 1,637
kronor förutom dyrtidstillägg — att det ej bör ifrågakomma, att understödet
ens tillnärmelsevis utgår med det av chefen för nationalmuseum föreslagna
beloppet, 1,500 kronor. Med hänsyn till dels att Ströms anställningstid
endast uppgår till 24 år, dels ock att han blott tjänstgjort tre dagar i
veckan, anser sig statskontoret ej kunna tillstyrka, att åt honom utverkas
högre understödsbelopp än 450 kronor årligen. Statskontoret vill därvid
erinra, att å pension till nyssnämnda belopp utgår jämlikt föreskrift i kungörelsen
den 15 juni 1922, nr 360, pensionstillägg med 180 kronor samt därjämte
dyrtidstillägg enligt de förmånligare grunderna.
Åberopande det ovan anförda, får statskontoret hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att e. o. vaktmästaren vid nationalmuseum
Anders August Ström må från och med månaden näst efter
den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.
I likhet med statskontoret finner jag det överensstämma med billighet, att
Ström efter avgång från sin befattning kommer i .åtnjutande av ett årligt
understöd av statsmedel. Vad den ifrågasatta pensionens storlek beträffar
vill jag meddela, att jag för bedömande av densamma under hand inhämtat
om Ströms tjänstgöring åtskilliga upplysningar, som komplettera vad av
myndigheterna anförts. Så har, efter vad jag försport, Ströms tjänstgöring
alltsedan år 1912 omfattat 4 dagar i veckan, ej 3, såsom måhända kan
framgå av t. f. överintendentens skrivelse. Vidare har Ström, innan han
antogs till e. o. vaktmästare under cirka tio år såsom hantverkare haft stadigvarande
sysselsättning i museets tjänst, under vilken tid han åtnjutit ersättning
för utfört arbete. Med hänsyn härtill synes mig fog förefinnas för
en mindre förhöjning av det av statskontoret ifrågasatta understödsbeloppet;
jag vill föreslå, att detsamma bestämmes till 500 kronor för år. Pensionen
torde böra utgå från och med månaden näst efter den, då Ström kommer
att frånträda sin befattning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra ordinarie vaktmästaren vid nationalmuseum Anders
August Ström må från och med månaden näst efter
den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 500 kronor.
Departe
mentschefen.
Pension åt
assistenten
G. A. H.
Dahlstedt.
Departe
mentschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
3:o.
Med anledning av framställning från assistenten vid naturhistoriska riksmuseets
botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt har vetenskapsakademien
i skrivelse den 14 maj 1924 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1925
års riksdag att bevilja Dahlstedt under hans återstående livstid, från och
med månaden näst efter den, under vilken han avgår från assistentbefattningen,
en årlig pension utgörande 80 procent av den avlöning han för närvarande
åtnjuter av statsmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Dahlstedt, som är född den 8
februari 1856, sedan hösten 1890 varit anställd vid riksmuseet, först såsom
amanuens och därefter från och med den 30 december 1914 såsom assistent,
samt att han, förutom tjänstgöring såsom assistent vid Bergianska trädgården
under sommarmånaderna åren 1892—1905, under sin tjänstgöring vid riksmuseet
icke innehaft annan tjänst.
Dahlstedt uppbär för närvarande ett arvode av 4,600 kronor, vartill kommer
tillfällig löneförbättring med 900 kronor. Härjämte har Dahlstedt alltsedan
år 1918 enligt årligen återkommande beslut av riksdagen uppburit
ett personligt lönetillägg av 500 kronor om året, vadan hans sammanlagda
avlöningsförmåner sålunda uppgå till 6,000 kronor.
Föreståndaren för botaniska avdelningen, f. d. professorn C. Lindman ger
uti ett akademiens skrivelse bifogat intyg Dahlstedt det vitsordet att han
med största intresse och skicklighet skött sin befattning, åt vilken han uteslutande
ägnat sig, och genom sina stora kunskaper inom den speciella botaniken
varit avdelningen till utomordentlig nytta, samt att han genom sitt
flitiga deskriptiva författarskap i samband med museiarbetet i hög grad befrämjat
kännedomen om vissa omfattande, mycket kritiska växtgrupper.
Statskontoret har i yttrande den 22 oktober 1924 i ärendet anfört följande:
I
detta liksom i andra fall, där det gäller att genom framställning till
riksdagen bereda pension åt en befattningshavare, som icke författningsenligt
är berättigad till sådan förmån, lärer pensionsbeloppet icke böra överstiga
2/3 av avlöningen med någon reduktion med hänsyn därtill, att sådan
befattningshavare, i olikhet mot ordinarie tjänsteman, icke i någon mån
med avgifter bidragit till sin pensionering. Liksom den tillfälliga löneförbättringen
icke har något inflytande på pensionsbeloppet, när det gäller en
ordinarie befattningshavares pensionering, torde någon hänsyn icke heller i
detta fall böra tagas till den del av Dahlstedts avlöning, som utgår i form
av tillfällig löneförbättring. På grund av vad sålunda anförts synes det
statskontoret, som om pensionsbeloppet i detta fall skäligen bör bestämmas
till 3,200 kronor.
: Med hänsyn till Dahlstedts långa och väl vitsordade tjänstgöring vid riksmuseet
tillstyrker jag, att pension nu beredes honom. Jag erinrar om att
assistenter vid riksmuseet vid två tidigare tillfällen, nämligen av 1905 och
1916 års riksdagar, tillerkänts pension. I fråga om pensionsbeloppet ansluter
jag mig till statskontorets mening.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
7
Kungl. Maj.ts proposition Nr 136.
att assistenten vid naturhistoriska riksmuseets botaniska
avdelning G. A. II. Dahlstedt må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin befattning vid
riksmuseet, under sin återstående livstid uppbära å all
manna indragningsstaten en årlig pension till belopp av
3,200 kronor.
4:o.
I skrivelse den 19 augusti 1924 har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
hemställt, att Kung! Maj:t måtte hos riksdagen utverka ett årligt
understöd av 500 kronor till portvakten vid statens historiska museum
Emma Sofia Andersson under hennes återstående livstid. Till stöd för sin
framställning anför akademien huvudsakligen följande.
Emma Andersson, som är född den 17 maj 1863, har tjänstgjort vid
museet alltsedan år 1898, då hon började vikariera för dåvarande portvakten.
År 1900 efterträdde hon denna och) har därefter varit i oavbruten tjänst
vid museet till och med augusti 1923. Emma Anderssons tjänstgöring har
varit förlagd till museiingången, där hon försålt entrébiljetter, vägledningar,
böcker m. m. Hon har under sin tjänstetid städse utfört det henne åvilande
arbetet mönstergillt och ordentligt och i övrigt på ett i allo mycket
tillfredsställande sätt.
Hennes årliga avlöning, som tidigare utgått efter skilda grunder, utgjorde
för vart och ett av åren 1918 och 1919 625 kronor, därav 500 kronor arvode
och 125 kronor tillfällig löneförbättring, under vart och ett av åren
1920 och 1921 700 kronor, därav arvode 560 kronor och tillfällig löneförbättring
140 kronor, samt har därefter utgått med ett arvode »tv 700 kronor
för år.
I slutet av augusti 1923 insjuknade Emma Andersson till följd av en utgjutning
i vänstra knäet, som sedermera utvecklades till varbildning. Hon
vårdades på Sabbatsbergs sjukhus under tiden 30 augusti 1923—31 mars
1924. Därvid måste vänstra benet amputeras strax nedanför höften.
Hon lever för närvarande i det största armod och är för hela sin existens
beroende av den sjukavlöning, som akademien alltjämt anser sig böra utbetala
till henne.
På sätt i liknande fall plägar äga rum torde billigheten kräva att ett årligt
understöd av statsmedel utverkas åt Emma Andersson. Särskilt med hänsyn
till den svårartade invaliditet, vilken nu på hennes ålderdom stött till och
som i så hög grad försvårar hennes allmänna möjligheter att draga sig
fram, torde ifrågavarande understöd icke böra sättas lägre än till 500 kronor
för år, varvid akademien utgått ifrån att dyrtidstillägg härå må utbetalas
efter de för pensionärer vid oreglerade verk gällande grunder.
Statskontoret, som den 26 september 1924 yttrat sig över akademiens
framställning, har anfört följande.
På grund av Emma Sofia Anderssons långvariga och väl vitsordade tjänstgöring
såsom portvakterska vid statens historiska museum synes det billigt,
att något årligt understöd från allmänna indragningsstaten beredes henne
att utgå, sedan hon entledigats från sin anställning. Vad beloppet av sådant
understöd i detta fall beträffar, vill det synas statskontoret, som om, ehuru
Pension åt
portvakten
Emma Sofia
Andersson.
Departe
mentschefen.
Pensioner åt
vaktmästaren
vid högre allmänna
läroverket
i Gävle
C. O. Asplunds
hustru
Anna Matilda
Asplund och
åt städerskan
vid samma
läroverk Sofia
Eriksson.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
hon icke kan räkna det antal av 30 tjänstår, som i regel utgör förutsättning
för att kvinnlig befattningshavare må erhålla hel pension, motsvarande
ungefär 2A av innehavande avlöning, och ehuru hon icke fått vidkännas
några som helst avgifter för sin pensionering, mot det föreslagna understödsbeloppet
500 kronor dock icke skulle vara i och för sig något att erinra
med hänsyn till de särskilda förhållanden, som beträffande portvakterskan
Andersson synas föreligga. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att
till sådana pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, till vilka
hon, i händelse att årligt understöd från allmänna indragningsstaten blir
henne beviljat, skulle bliva att hänföra, pensionstillägg utgå med 180 kronor
för år räknat enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360); och vid sådant
förhållande synes det statskontoret, till förekommande av att pensionsförmånen
blir för stor i jämförelse med den avlöning, som nu av portvakterskan
Andersson i tjänsten åtnjutes, vara lämpligt, att det föreslagna pensionsbeloppet
i motsvarande mån minskas och alltså bestämmes till 320 kronor.
Statskontoret hemställer därför, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva, att portvakterskan Andersson må från och med månaden
näst efter den, vari avgång från befattningen kommer att äga rum, under
sin återstående livstid åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av 320 kronor årligen.
Synnerligen starka skäl synes mig vara anförda för att understöd beredes
Emma Sofia Andersson till det belopp, 500 kronor, som av akademien
ifrågasatts. Såsofn statskontoret framhållit, torde det emellertid för att detta
skall uppnås vara tillfyllest, att hon erhåller en pension av 320 kronor, då återstoden,
180 kronor, kommer att utgå till henne enligt gällande bestämmelser
angående pensionstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. På grund
härav och under hänvisning i övrigt till de skäl, som av myndigheterna
anförts, förordar jag ett pensionsbelopp av 320 kronor. Dyrtidstillägg härå
torde böra utgå enligt härför gällande allmänna bestämmelser.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva
att portvakten vid statens historiska museum Emma Sofia
Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder
hon avgår från sin anställning vid museet, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 320 kronor.
5:o.
Hos Kungl. Maj:t har rektor vid högre allmänna läroverket i Gävle, i
enlighet med läroverkskollegiets beslut, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till
det belopp, som kunde finnas skäligt, bevilja dels änkepension åt vaktmästaren
vid läroverket Claes Olof Asplunds hustru Anna Matilda Asplund,
att uppbäras av henne, om hon överlevde sin man, dels ock pension åt
städerskan vid läroverket Sofia Eriksson.
Rektor har beträffande Anna Matilda Asplund upplyst, att hon vore född
den 30 april 1864, gift den 1 april 1887 med förenämnda Asplund samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1:1(1. !)
att hon alltsedan sitt giftermål deltagit i städningen av skolans lokaler och
därvid med nit, trohet och ordentlighet skött sina åligganden.
Beträffande därefter Sofia Eriksson har rektor meddelat, att hon, som voro
född den 19 mars 1863, anställts vid läroverket först som gymnastikstäderska
år 1898 och kvarstått i denna egenskap till och med vårterminen 1914 med
en årlig lön av 300 kronor jämte 100 kronor i hyresersättning och 50 kronor
i bränsleersättning. Från och med höstterminen 1914, då särskild gymnastikvaktmästare
anställts, hade Sofia Eriksson övertagit städningen av en våning
i läroverket mot eu lön av 300 kronor för år, vartill från år 1915 kommit
krigstids- och dyrtidstillägg av växlande storlek men från och med år 1919
i enlighet med statens dyrtidstilläggsbestämmelser. Från år 1922 åtnjöte
hon en lön av 500 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt de för befattningshavare
i statens tjänst gällande bestämmelser. Hennes hälsa hade
på senare tiden varit nedsatt, så att hon icke trodde sig i stånd att fortsätta
med sitt arbete mer än läsåret 1924—1925. Rektor har slutligen anfört, att
Sofia Eriksson under hela den tid av 26 år hon tjänat läroverket ådagalagt
mycket stor noggrannhet, trohet och punktlighet i sitt arbete ävensom att
det icke torde vara för djärvt att säga, att hon slitit ut sig i läroverkets
tjänst och att hennes ohälsa i väsentlig mån framkallats av hennes ansträngande
och ohygieniska arbete.
Över berörda framställning har skolöverstyrelsen den 12 augusti 1924
avgivit utlåtande och därvid anfört, bland annat, följande:
Enligt ett av läroverksöverstyrelsen den 12 september 1911 avgivet förslag
till läroverksvaktmästares pensionering, vilket legat till grund för beräkningen
av åtskilliga av riksdagen beviljade pensioner åt sådana befattningshavare,
är Sofia Erikssons städerskebefattning att hänföra till den i sagda förslag
upptagna lägsta pensionsklass, för vilken pension föreslagits skola utgå. Till
ifrågavarande pensionsklass hänfördes i nämnda skrivelse samtliga de vid
de allmänna läroverken anställda kvinnliga betjänte, vilka hade stadigvarande
anställning, men vilkas arvoden uppgingo till jämförelsevis små belopp. Till
ifrågavarande pensionsklass synes därför även den av Sofia Eriksson efter vårterminen
1914 innehavda städerskebefattningen böra hänföras. Nu hava till
betjänte av ifrågavarande pensionsklass pensioner beviljats dels av 1916 års
riksdag, dels av 1921 års riksdag, och bestämdes då ifrågavarande pensioner
till belopp, som utgjorde 8/s av de till första vaktmästare vid högre allmänna
läroverk utav riksdagen då i allmänhet beviljade pensioner. Med anledning
härav torde, i överensstämmelse med det beräkningssätt, som 1924 års
riksdag godkänt vid beviljandet av pension till gymnastikvaktmästaren vid
högre latinläroverket i Göteborg J. Svensson Ljung, numera för eu städerska
av den pensionsklass, som Eriksson tillhör, hel pension böra utgå
med det belopp, som utgör 3/s av 1,100 kronor eller 660 kronor. Då Eriksson
icke synes komma att vid avgången från sin befattning innehava mer än
27 tjänstår, torde hon emellertid icke kunna erhålla full pension, utan torde
hennes pension, i överensstämmelse med det av 1924 års riksdag fattade
beslutet angående beviljande av avkortad pension till förre gymnastikvaktmästaren
och eldaren vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg C. A.
Persson, böra beräknas till 27/3o av 660 kronor eller till 594 kronor.
Men icke heller sistnämnda belopp torde kunna beviljas sökanden såsom
pension. Hennes avlöningsförmåner uppgå nämligen, enligt vad handlingarna
utvisa, oavsett dyrtidstillägg, icke till mer än 500 kronor om året; och torde
10
Kungl. Ma::ts proposition Nr 136.
hennes pensionsförmåner, tilläggspension enligt kungl. kungörelsen den 15
juni 1922 n:r 360 inberäknad, icke böra överstiga nämnda avlöningsförmåner.
Nu skall enligt nämnda kungörelse å pension understigande 1,500
kronor — under villkor att pensionstillägget icke överstiger pensionens belopp
— utgå en tilläggspension av 180 kronor, och torde med anledning
härav den nu för sökanden ifrågasatta pensionen icke kunna beräknas till
högre belopp än 320 kronor.
Skolöverstyrelsen hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, dels att Anna Matilda Asplund måtte från och med månaden
näst efter den, under vilken hennes man avlede, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor, dels
ock att Sofia Eriksson måtte från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigades från sin anställning vid läroverket, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
320 kronor.
Slutligen har statskontoret den 20 oktober 1924 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört:
Vad först beträffar den i förevarande ärende gjorda framställningen om
utverkande av riksdagens medgivande därtill, att Matilda Asplund må erhålla
rätt till viss pension, om hon överlever sin man, f. d. läroverksvaktmästaren
C. O. Asplund, får statskontoret framhålla, att vaktmästarna vid de allmänna
läroverken avlönas huvudsakligen från läroverkens ljus- och vedkassor samt
därför icke äro att anse såsom statsanställda i vanlig bemärkelse, att emellertid
nämnda förhållande icke ansetts utgöra hinder för att bereda sådan
vaktmästare vid avgången pension av statsmedel, såsom framgår av riksdagens
beslut vid flera särskilda tillfällen, att därav emellertid icke synes
med nödvändighet böra följa, att sådan förmån skall tillkomma jämväl
änkor efter läroverkens vaktmästare; samt att åtgärd i sådant syfte åtminstone
icke torde böra ifrågakomma i annan händelse än då förhållandena
efter mannens död befinnas vara särskilt ömmande. På grund härav och
då det i allt fall icke synes lämpligt att nu till prövning upptaga frågan
om vad som skäligen bör tilläggas hustru Asplund i understöd, om och när
hon genom mannens frånfälle kan bliva berövad existensmedel, finner sig
statskontoret icke kunna förorda ifrågavarande framställning i denna del
(jfr 1906 års riksdagsskrivelse nr 146, punkt 36).
Vidkommande därefter frågan om beredande av pension åt städerskan vid
högre allmänna läroverket i Gävle Sofia Eriksson vill statskontoret, då hon
länge tjänat vid nämnda läroverk med goda vitsord och ehuru det jämförelsevis
obetydliga årsarvodet snarast giver vid handen, att hennes anställning
därstädes innefattat en bisyssla bredvid annat mera inkomstbringande
arbete, icke motsätta sig, att pension från allmänna indragningsstaten beredes
henne. Vad det för henne föreslagna pensionsbeloppet av 320 kronor beträffar,
skulle det visserligen måhända i och för sig icke giva anledning till
erinran; men då, såsom skolöverstyrelsen framhållit, pensionstillägg utgår å
sådan pension med 180 kronor samt härtill vidare kommer, att å sammanlagda
beloppet skulle utgå dyrtidstillägg efter de för icke nyreglerade pensioner
stadgade grunder, visar det sig, att den sålunda föreslagna pensionsförmånen
med vad därmed följer skulle icke obetydligt överstiga Sofia Erikssons
avlöning i tjänsten med därtill hörande dyrtidstillägg tillsammans ut
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
görande efter nu gällande beräkningsgrund för dyrtidstillägg tillhopa 680
kronor för år räknat. Pensionsbeloppet lärer därför icke böra sättas högre
än till 250 kronor. Jämte pensionstillägget och med nu gällande dyrtidstillägg
skulle i allt fall pensionsförmånen för år räknat uppgå till 658 kronor.
I likhet med statskontoret och på de skäl, som av statskontoret anförts,
finner jag icke anledning föreligga att nu tillstyrka förslag till riksdagen
om beviljande av pension åt Anna Matilda Asplund.
Däremot synes mig framställningen om understöd åt Sofia Eriksson vara
värd allt behjärtande med hänsyn till hennes mångåriga, väl vitsordade och
åtminstone under de tidigare åren synnerligen svagt avlönade arbete. Sådant
understöd har förut vid olika tillfällen av riksdagen beviljats i liknande fall.
Vad understödets storlek beträffar, biträder jag den av statskontoret i
sådant hänseende uttalade meningen.
På grund av vad sålunda anförts får jag därför hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att städerskan vid högre allmänna läroverket i Gävle Sofia
Eriksson må från och med månaden näst efter den, under
vilken hon frånträder sin anställning vid läroverket, under
sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 250 kronor.
6:o.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag medgav 1923 års
riksdag, att förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket å
Norrmalm i Stockholm Johan Axel Lindqvist finge från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från hans innehavande befattning ägde
rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,100 kronor.
Hos Kungl. Maj:t har nu rektor vid nämnda läroverk gjort framställning
om beviljande av ett understöd till det belopp, som kunde befinnas skäligt,
åt Lindqvists änka, att utgå årligen under hennes livstid.
Av rektors framställning samt av handlingarna i ärendet i övrigt framgår,
att Sofia Augusta Lindqvist är född den 15 mars 1857, att hon under hela
den tid, åren 1887—1923, då hennes man varit anställd vid läroverket,
varit honom behjälplig med vaktmästargöromålen samt att hon, med särskild
hänsyn till det förhållandet, att hennes arbete ansågs nödvändigt för läroverket,
genom beslut av läroverkskollegiet den 19 december 1922 tillerkändes
en årlig lön av 400 kronor, men att hon, sedan hennes man avlidit,
kort efter det han erhållit avsked med pension, saknat medel till sitt uppehälle.
I ärendet hava utlåtanden avgivits den 4 december 1924 av skolöverstyrelsen
och den 10 januari 1925 av statskontoret, vilka myndigheter tillstyrkt
bifall till framställningen. Överstyrelsen, som meddelat, att Johan Axel
Departe
mentschefen
-
Ang. understöd
å allmänna
indragningsstaten
åt förre
förste vaktmästaren
J. A. Lindqvists
änka.
Departe
mentschefen.
Pension åt
vaktmästaren
Hildegard
Oonstantia
Törnblom.
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr. 136.
Lindqvist avlidit den 23 mars 1924, har föreslagit, att ett årligt understöd
till änkan Lindqvist måtte under hennes återstående livstid utgå från och
med den 1 april 1924 med 300 kronor.
I anslutning till vad riksdagen vid olika tillfällen förut medgivit, synes
mig understöd böra beredas änkan Lindqvist. Beträffande beloppet av understödet,
vilket torde böra utbetalas från anslaget till allmänna indragningsstaten,
vill jag förorda skolöverstyrelsens förslag, vilket jämväl överensstämmer
med vad tidigare i liknande fall medgivits av riksdagen.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre förste vaktmästaren och portvakten vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm Johan Axel Lindqvists
änka Augusta Lindqvist må från och med den 1 april 1924
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av trehundra kronor.
7:o.
Efter av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav 1917 års riksdag, att
vaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm Hildegard
Oonstantia Törnblom, född Johansson, finge från och med månaden
näst efter den, varunder hon avginge från sin befattning, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension till
belopp av 600 kronor.
Av den i samband med nämnda framställning förebragta utredningen
framgick, att Hildegard Oonstantia Törnblom vore född den 15 december
1847 och sedan år 1888 änka efter vaktmästaren Anders Ludvig Törnblom
ävensom att hon alltsedan år 1872 uppehållit vaktmästarbefattningen vid
skolan, nämligen under åren 1872—1879 vid södra avdelningen av Stockholms
gymnasium, under åren 1880—1890 vid det efter sammanslagningen,
med Maria skola uppkomna södra latinläroverket och sedan år 1891 vid
högre allmänna läroverket å Södermalm, att hon därvid förutom portvaktssysslan
haft sig ålagd en stor del av vid skolan förekommande städning
och uppassning, att hon under hela sin långa tjänstgöringstid med osedvanlig
klokhet, omtanke och trohet på ett i alla avseenden utmärkt sätt
fullgjort alla sina åligganden, samt att hon förutom fri bostad, vedbrand
och lyse åtnjutit en kontant avlöning, i början utgående med 200 kronor
för år och efter hand förhöjd, så att hon under åren 1906—1913 uppburit
1,560 kronor årligen och sedan år 1914 1,740 kronor för år.
I eu till skolöverstyrelsen ställd skrivelse har nu rektor vid förenämnda
läroverk, med bifogande av utdrag av läroverkskollegiets protokoll i ämnet,
gjort framställning om beredande av förhöjd pension åt änkan Törnblom,
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 13(>.
som fortfarande vore i tjänst vid läroverket. Rektor har därvid, jämte
meddelande, att änkan Törnblom under åren 1914—1923 åtnjutit förut angivna
kontanta lön å 1,740 kronor årligen, varå dyrtid,stillägg utgått med
växlande belopp, men från den 1 april 1923 uppburit en lön å 3,300 kronor,
varifrån 800 kronor per år avdragits för bostad, värme och lyse, å vilken
lön dyrtidstillägg utgått enligt de för statens befattningshavare vid de
nyreglerade verken fastställda grunder, anfört bland annat:
Änkan Törnblom ägde icke anförvanter, som vore i stånd att lämna benne
någon som helst ekonomisk hjälp. Däremot vore en något yngre syster,
som i många år biträtt henne vid skötandet av vaktmästarbefattningen, helt
hänvisad till hennes ekonomiska stöd. Efter penningvärdets starka nedgångmåste
det emellertid anses för den avgående vaktmästaren alldeles omöjligt
att leva på det — låt vara med dyrtidstillägg ökade -— pensionsbelopp, som
med 1916 års penningvärde som norm åt henne fastställts. Det vore hänsyn
till befarade ekonomiska svårigheter, som gjort, att hon fått kvarstå i
sin tjänst så länge, då hon — trots med åren avtagande rörlighet och arbetsförmåga
— ansetts kunna gorå skäl för sig.
Skolöverstyrelsen har med skrivelse av den 17 november 1924 överlämnat
ifrågavarande framställning och därvid anfört följande:
Den omständigheten, att för sju år sedan pension fastställts för HildegardConstantia
Törnblom, syntes icke böra utgöra hinder för att frågan om pensionsbeloppets
storlek upptoges till förnyad prövning och bedömdes efter de
grunder, som vid dylika ärendens avgörande numera vore vägledande och
enligt vilka pensionen givetvis måste bestämmas till ett avsevärt högre belopp.
Ett motsatt förfaringssätt skulle enligt överstyrelsens mening icke stå
i överensstämmelse med billighet och rättvisa. Överstyrelsen ville erinra
därom, att 1924 års riksdag bifallit en av Kungl. Maj:t gjord liknande
framställning rörande förhöjd pension till dåvarande vaktmästaren vid högre
allmänna läroverket i Gävle C. O. Asplund.
Vad beträffade storleken av den pension, som borde beviljas Törnblom,
erinrade överstyrelsen därom, att enligt ett av läroverksöverstyrelsen den
12 september 1911 avgivet förslag till läroverksvaktmästares pensionering,
vilket legat till grund för beräkningen av åtskilliga av riksdagen beviljade
pensioner åt sådana befattningshavare, Törnbloms vaktmästarbefattning vid
högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm vore att hänföra till
samma pensionsklass som förste vaktmästares vid högre allmänt läroverk.
Nu hade 1923 års riksdag tillerkänt förste vaktmästaren vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist efter 34 års tjänstgöring
en pension av 1,100 kronor, och 1924 års riksdag hade vid beviljande
av pensioner till läroverksvaktmästare, däribland ovannämnde Asplund, godkänt
sådant beräkningssätt av sagda pensioner, som utgått från den förutsättningen,
att till vaktmästare, tillhörande ovannämnda pensionsklass, hel
pension skulle utgå med 1,100 kronor vid en tjänstålder av minst 30 tjänstår.
Med anledning härav borde i stället för det Törnblom tidigare beviljade
pensionsbeloppet nu eu årlig pension av 1,100 kronor tillerkännas henne.
På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, det Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att Hildegard Constantia Törnblom
måtte från och med månaden näst efter den, under vilken hon entledigades
Departe
mentschefen.
Pension åt
tvättförestånderskan
vid
institutet för
blinda å Tomteboda
Augusta
Charlotta
Karlsson
och vårdarinnan
vid
samma anstalt
Anna
Maria Svensdotter.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
från sin anställning vid läroverket, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära — i stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt
pensionsbelopp av 600 kronor — en årlig pension av 1,100 kronor.
Över framställningen har statskontoret den 1 december 1924 avgivit utlåtande
och därvid tillstyrkt densamma.
Då änkan Hildegard Constantia Törnblom nu lämnar sin vaktmästarbefattning
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, där hon
plikttroget tjänat under en anmärkningsvärt lång tid — 53 år — synes den
pension, varav hon efter avskedstagandet kommer i åtnjutande, böra tillmätas
med så stort belopp, som med sannolikhet skulle hava bestämts,
därest frågan om beredande av pension åt henne först nu upptagits till behandling.
Att döma av vissa av riksdagen under senare år fattade beslut
torde, såsom ock skolöverstyrelsen anfört, i sådant fall en årlig pension av
1,100 kronor hava beviljats henne. Jag anser mig därför kunna förorda
detta belopp, vilket ock tillstyrkts av statskontoret.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket å Södermalm
i Stockholm Hildegard Constantia Törnblom, född
Johansson, må från och med månaden näst efter den, under
vilken hon entledigas från sin anställning vid läroverket,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära — i stället för henne av 1917 års riksdag tillerkänt
pensionsbelopp av 600 kronor — en årlig pension av 1,100
kronor.
8:o.
Med utlåtande av den 30 augusti 1924 har skolöverstyrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat särskilda av direktionen över institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda gjorda framställningar om beredande av pension av
statsmedel med 500 kronor årligen åt tvättförestanderskan vid institutet
Augusta Charlotta Karlsson och med 600 kronor årligen åt vårdarinnan vid
institutet Anna Maria Svensdotter.
Enligt ansökningshandlingarna bifogade åldersbetyg är Augusta Charlotta
Karlsson född den 3 november 1863 och Anna Maria Svensdotter den 10
juni 1855.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Charlotta Karlsson sedan
den 1 mars 1907 och Anna Maria Svensdotter sedan den 1 maj 1901 utan
avbrott varit anställda i institutets tjänst och därunder med stor duglighet
och flit skött sina åligganden, samt att en var av dem för närvarande uppbär
en kontant årlig avlöning av 696 kronor ävensom åtnjuter fri kost,
bostad med värme och lyse samt fri tvätt, vilka förmåner av direktionen
uppskattas till 600 kronor för år.
Kungl. Maj. ts proposition Nr 13(1. 15
Inspektören för blindundervisningon har i avgivna yttranden över direktionens
ifrågavarande framställningar förklarat sig icke hava något att anmärka
eller tillägga beträffande desamma.
Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande anfört, bland annat, följande:
Ifrågavarande befattningshavare vore icke uppförda å ordinarie stat och
vore således icke lagligen berättigade till pension, men ansåge överstyrelsen
det vara med rättvisa och billighet förenligt, att de på ålderdomen komme
i åtnjutande av den förmån, som genom pension av statsmedel kunde beredas
befattningshavare efter avslutad verksamhet i det allmännas tjänst.
Tidigare hade ock riksdagen vid flera tillfällen på Kungl. Maj:ts framställning
beviljat pension åt liknande befattningshavare.
Vid beräkningen av pensionernas belopp torde man med hänsyn till bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra
utgå från ett pensionsunderlag, utgörande 2/3 av den kontanta avlöningen,
ökad med värdet av åtnjutna naturaförmåner. En var av de båda här ifrågavarande
befattningshavarna hade åtnjutit en kontant slutavlöning av 696
kronor och naturaförmåner, som uppskattats till 600 kronor. Avlöningsbeloppet
utgjorde således 1,296 kronor och pensionsunderlaget 864 kronor.
Då emellertid Augusta Charlotta Karlsson vid uppnådda 62 levnadsår och
Anna Maria Svensdotter vid 70 års ålder komme att hava tjänstgjort vid
institutet endast 18, respektive 24 av de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda
lag fordrades av kvinnlig tjänstinnehavare för rätt till åtnjutande
av hel pension, skulle ifrågavarande pensioner komme att utgöra 18/:so, respektive
24/3o av ovan angivna pensionsunderlag. Enligt denna beräkningsgrund
skulle pensionsbeloppen bliva för Augusta Charlotta Karlsson 518
kronor 40 öre eller i avrundat tal 520 kronor samt för Anna Maria Svensdotter
691 kronor 20 öre eller avrundat 690 kronor. Då ingendera av dem
erlagt några pensionsavgifter syntes emellertid pensionsbeloppen böra något
minskas, beträffande den förstnämnda till förslagsvis 500 kronor och i fråga
om den senare till förslagsvis 650 kronor. Till dessa belopp skulle jämlikt
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer komma ett pensionstillägg
å 180 kronor för vardera.
På grund av remiss har statskontoret den 22 oktober 1924 avgivit utlåtande
i ärendet samt därvid förklarat sig icke hava annat att erinra mot
de framställda förslagen än att själva pensionsbeloppen syntes med hänsyn
till de pensionstillägg, som tillkomme enligt förenämnda kungörelse den 15
juni 1922, böra något jämkas samt att pensionerna förslagsvis syntes kunna
bestämmas för Augusta Charlotta Karlsson till 400 kronor och för Anna
Maria Svensdotter, som kunde räkna något längre tjänstetid, till 500 kronor.
Den förebragta utredningen synes mig på ett nöjaktigt sätt motivera, att
pension av statsmedel beredes ifrågavarande båda befattningshavare, då de
avgå från sina befattningar. I fråga om pensionernas storlek gillar jag
statskontorets mening och vill i enlighet härmed föreslå, att pensionsbeloppet
bestämmes för Augusta Charlotta Karlsson till 400 kronor och för
Anna Maria Svensdotter till 500 kronor. Pensionerna torde höra utsrå
o
Departe
mentschefen
-
Pension åt
överläraren
vid tekniska
skolan
i Stockholm
C. A. Sundvall
och lärarinnan
vid samma
skola Maria
Carolina
Kardell.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
å allmänna indragningsstaten till en var av Augusta Charlotta Karlsson,och
Anna Maria Svensdotter från och med månaden näst efter den, under vilken
hon entledigas från sin befattning.
På grund av det anförda hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen medgiva,
att en var av tvättförestånderskan vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda Augusta Charlotta Karlsson
och vårdarinnan vid samma anstalt Anna Maria Svensdotter
må under sin återstående livstid uppbära pension å allmänna
indragningsstaten, Augusta Charlotta Karlsson med 400
kronor och Anna Maria Svensdotter med 500 kronor, att
utgå till en var av dem från och med månaden näst efter
den, under vilken hon entledigas från sin befattning.
9:o.
Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i särskilda till Kungl. Maj:t
ställda, den 10 mars 1924 dagtecknade framställningar anhållit, att pension
måtte beredas överläraren vid nämnda läroanstalt Carl August Sundvall och
lärarinnan därstädes Maria Carolina Kardell, vilka hos styrelsen anhållit om
vidtagande av åtgärd i syfte att de måtte komma i åtnjutande av dylik
förmån.
Enligt ansökningarna bifogade åldersbetyg är Sundvall född den 10 januari
1855 och Maria Carolina Kardell den 18 juli 1856.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:
Sundvall har gdltsedan år 1881 oavbrutet tjänstgjort vid ifrågavarande
läroanstalt med utmärkta vitsord. Sedan nyssnämnda år har han varit underlärare
i frihandsteckning vid tekniska söndags- och aftonskolan, sedan år
1902 överlärare i ornamentsmodellering med gipsgjutning vid samma söndags-
och aftonskola och sedan år 1903 överlärare i samma ämne vid tekniska
skolan för kvinnliga lärjungar. Sedan år 1890 är han tillika föreståndare
för läroanstaltens gipsgjuteri. Sundvalls undervisningsskyldighet
omfattar sammanlagt 33 veckotimmar. Hans sammanlagda avlöningsförmåner
å ifrågavarande befattningar såsom över- och underlärare hava, frånsett
dyrtidstillägg, från och med år 1920 utgjort: i aftonskolan såsom överlärare
i modellering 1,542 kronor, i kvinnliga skolan såsom överlärare 963
kronor och i aftonskolan såsom underlärare i frihandsteckning 1,519 kronor,
vartill kommit 200 kronor i arvode såsom föreståndare för gipsgjuteriet, allt
för år räknat.
Maria Carolina Kardell har sedan år 1888 tjänstgjort oavbrutet med utmärkta
vitsord såsom underlärarinna i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar
med undervisning för närvarande i frihandsteckning, geometrisk konstruktionsritning
och målning. Alltsedan år 1890 har hon tjänstgjort, likaledes
oavbrutet, med utmärkta vitsord såsom underlärarinna i högre konstindustriella
skolan med undervisning i mönsterritning med tillämpningar.
Hennes undervisning omfattar sammanlagt 27 undervisningstimmar i veckan
och hennes avlöningsförmåner å vid undervisningsanstalten innehavda be
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 17
fattningar, frånsett dyrtidstilliigg, hava från och med år 1920 utgjort 2,538
kronor.
Skolans styrelse har hemställt, att årlig pension måtte beredas Sundvall
med 1,803 kronor 33 öre, motsvarande två tredjedelar av. honom såsom
överlärare i ornamentsmodellering och såsom föreståndare för gipsgjuteriet
tillkommande avlöningsförmåner, samt Maria Carolina Kardell med 1,692
kronor, motsvarande två tredjedelar av hennes samtliga avlöningsförmåner.
I en den 4 april 1924 dagtecknad underdånig framställning har härefter
styrelsen, med återkallande av sin tidigare ingivna ansökning om pension
åt Sundvall, hemställt, att årlig pension måtte beredas denne med 2,816
kronor, motsvarande två tredjedelar av samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner.
I ärendet har skolöverstyrelsen den 12 april 1924 och statskontoret den
14 april 1924 avgivit utlåtande.
Skolöverstyrelsen har därvid anfört, bland annat, följande:
För egen del får överstyrelsen erinra därom, att befattningshavare vid
tekniska skolan i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla
pension på grund av lagen om civila tjänstinnehavares rätt till pension den
11 oktober 1907, men att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar
i flera föregående fall, senast åren 1922 och 1923, beviljat pension
åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola. Med hänsyn till
överläraren Sundvalls och lärarinnan Maria Carolina Ivardells långa, omfattande
och väl vitsordade tjänstgöring vid ifrågavarande läroanstalt anser
sig överstyrelsen med goda skäl kunna tillstyrka en behandling av de nu
föreliggande framställningarna likartad med den, som i berörda fall ägt
rum, varvid vederbörande pension beräknats efter i huvudsak enahanda
grunder, som genom ovannämnda lag äro fastställda med avseende å ordinarie
innehavare av civil tjänst.
Det i styrelsens framställning den 4 innevarande april för Sundvall föreslagna
pensionsbeloppet är beräknat å hans samtliga nu innehavande avlöningsförmåner,
frånsett dyrtidstillägg, såsom överlärare, underlärare och föreståndare
för gipsgjuteriet. Vad angår förslaget att beräkna pension jämväl
å det arvode av 200 kronor, som av i skolans stat anvisade medel utgår
till Sundvall i sistnämnda egenskap, vill överstyrelsen erinra därom, att i
enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning 1921 års riksdag
beviljade viss årlig pension till extra läraren vid tekniska elementarskolan
i Borås A. V. Essén grundad icke blott å hans avlöning såsom extra lärare
utan även å hans arvode såsom skolans kassaförvaltare. Under åberopande
därjämte av 1923 års riksdags beslut angående viss årlig pension åt överlärarinnan
vid tekniska skolan i Stockholm Sofia Gisberg, vilken pension
grundades på den till henne i egenskap av såväl avdelningsföreståndarinna
som över- och underlärarinna utgående avlöningen, finner överstyrelsen i
övrigt icke annan anledning till erinran med avseende å det för Sundvall
sålunda föreslagna pensionsbeloppet, 2,816 kronor, än att detsamma med
hänsyn därtill, att Sundvall icke erlagt några avgifter för sin pensionering,
torde böra nedsättas till 2,500 kronor.
Det av styrelsen för lärarinnan Maria Carolina Kardell föreslagna pensionsbeloppet,
1,692 kronor, med avseende å vars beräkning överstyrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 111 höft. (Nr 136.) 2
Departe
mentschefen
-
Pension åt
andre maskinisten
vid
tekniska
skolan i
Stockholm
L. G. Carlson.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
icke har något att anmärka, lärer av samma skäl böra reduceras till 1,500
kronor.
Såsom framgfr av vad skolans rektor uppgivit, åtnjuter varken Sundvall
eller Maria Carolina Kardell avlöning för annan statens tjänst och ej heller
någon pension.
Statskontoret har anfört följande:
Såsom skolöverstyrelsen framhållit, äro befattningshavarna vid tekniska
skolan i Stockholm icke berättigade till pension; de äro icke att hänföra
till sådana befattningshavare, för vilka gälla bestämmelserna i lagen den
11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, och icke
heller på någon annan författning eller särskilt medgivande kunna de grunda
anspråk på dylik förmån. Men riksdagen har vid upprepade tillfällen beviljat
pensioner åt befattningshavare vid nämnda skola, då framställning
därom gjorts i särskilda fall; och har, såsom skolöverstyrelsen erinrat, pensionsbeloppet
i regel, med någon reduktion till följd av frihet från pensionsavgift,
avpassats att ungefär motsvara 2/3 av avlöningen vare sig vederbörande
uteslutande verkat såsom överlärare eller jämte sådan anställning tilllika
tjänstgjort såsom extra lärare. I avlöningen, som lagts till grund för
pensionens bestämmande, har jämväl inräknats den löneförbättring, som i
annan form än såsom dyrtidstillägg under de senare åren utgått till befattningshavare
vid ifrågavarande skola; och ej heller har därvid inverkat den
omständigheten att bidrag till avlöningen i avsevärd omfattning utgår från
Stockholms stad; något bidrag från staden till pensioneringskostnaden har
icke ifrågasatts.
Med hänsyn till vad sålunda i liknande fall förekommit och då skolöverstyrelsen
i överensstämmelse därmed avpassat sitt förslag, har statskontoret
tillstyrkt pensioner i dessa fall till belopp och på sätt i övrigt, som av skolöverstyrelsen
föreslagits.
I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att
en var av Sundvall och Maria Carolina Kardell tillerkännes pension å allmänna
indragningsstaten. Vad pensionernas storlek beträffar ansluter jag
mig till skolöverstyrelsens av statskontoret biträdda mening.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm
Carl August Sundvall och lärarinnan vid samma skola Maria
Carolina Kardell må från och med månaden näst efter den,
varunder vederbörande befattningshavare entledigas från sin
tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, Sundvall av 2,500
kronor och Maria Carolina Kardell av 1,500 kronor.
10:o.
Med utlåtande den 11 februari 1925 har skolöverstyrelsen till Kungl.
Maj:t överlämnat en av styrelsen för tekniska skolan i Stockholm gjord
framställning om beredande av pension åt andre maskinisten vid nämnda
skola Lars Gustaf Carlson.
19
Kung!. Maj. ts proposition Nr 136.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlson är född den 30 oktober
1860, att han alltsedan den 22 november 1883 utan avbrott uppehållit befattningen
såsom andre maskinist vid skolan och tidvis även vikarierat som
förste maskinist, att han över sin tjänstgöring erhållit utmärkta vitsord, att
hans årliga avlöning, frånsett dyrtidstillägg, från och med år 1909 utgjort
dels kontant lön 1,128 kronor, dels ock förmån av bostad med bränsle och
lyse, samt att han icke åtnjutit annan avlöning från stat eller kommun.
Skolans styrelse har hemställt, att en årlig pension måtte beredas Carlson
vid avskedstagandet med två tredjedelar av hans kontanta lön jämte två
tredjedelar av det belopp, vartill förmånen av bostad med bränsle och lyse
kunde uppskattas. Ifrågavarande bostadsförmån har, enligt uppgift av skolans
rektor, av taxeringsmyndigheterna uppskattats till 500 kronor, varför
Carlsons årliga avlöning sammanlagt utgör 1,628 kronor. Den av styrelsen
föreslagna pensionen skulle således utgå med 2/s av sistnämnda belopp eller
med 1,085 kronor 33 öre.
Skolöverstyrelsen har i sitt förutnämnda utlåtande anfört, bland annat,
följande:
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm äro visserligen icke
berättigade att erhålla pension på grund av lagen om civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907, men riksdagen har på grund av
Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående fall beviljat pension åt lärare
och andra befattningshavare vid nämnda skola, såsom åren 1917 och 1922
till respektive förste maskinisten C. J. Blom och vaktmästaren C. G. A.
Agrén. Med hänsyn till Carlsons över 41 år långa och väl vitsordade tjänstgöring
vid ifrågavarande läroanstalt anser sig överstyrelsen med goda skäl
kunna tillstyrka en behandling av nu föreliggande framställning likartad med
den, som i berörda fall ägt rum, varvid vederbörande pension beräknats
efter i huvudsak enahanda grunder, som genom ovannämnda lag äro fastställda
med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. För övrigt finner
överstyrelsen icke annan anledning till erinran med avseende å det för
Carlson ovan beräknade pensionsbeloppet, 1,085 kronor 33 öre, än att detsamma
med hänsyn därtill, att Carlson icke erlagt några avgifter för sin
pensionering, torde böra nedsättas till 1,000 kronor.
I ärendet har statskontoret den 25 februari 1925 avgivit utlåtande samt
därvid anfört, att, då statskontoret icke funne anledning till erinran mot det
av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet eller vad överstyrelsen i
övrigt hemställt, statskontoret tillstyrkte vidtagande av åtgärd i överensstämmelse
med förevarande framställning.
I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att
Carlson tillerkännes pension å allmänna indragningsstaten. Vad den ifrågasatta
pensionens storlek beträffar, biträder jag skolöverstyrelsens av statskontoret
biträdda mening, att pensionen bör utgå med 1,000 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att andre maskinisten vid tekniska skolan i Stockholm
Lars Gustaf Carlson må från och med månaden näst efter
Departe
mentschefen.
20
Understöd åt
vaktmästaren
A. Olssons
änka.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
den, varunder han entledigas från sin tjänst vid skolan,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 1,000 kronor.
ll:o.
I skrivelse den 19 januari 1925 hava fullmäktige i järnkontoret gjort
framställning om beredande av pension åt vaktmästaren vid bergsskolan i
Filipstad Anders Olssons änka Lovisa Olsson, född Nyqvist.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Anders Olsson, som från
midsommaren 1890 till den 1 november 1893 biträtt med uppehållandet av
vaktmästarsysslan vid bergsskolan, har alltsedan sistnämnda tidpunkt intill
sitt den 5 december 1924 timade frånfälle innehaft anställning vid skolan
som ordinarie vaktmästare, vilken befattning han skött på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt. Änkan Olsson, som är född den 22 januari 1862, äger
inga andra tillgångar än dels hälften av boets till 995 kronor 94 öre uppgående
behållning, dels ock diverse lösöre, värderat till 520 kronor. Efter
mannens död har änkan, som förut i stor utsträckning varit mannen behjälplig
med skötandet av vaktmästarbefattningen, av fullmäktige förordnats att
tills vidare till den 1 oktober 1925 uppehålla nämnda befattning. Någon
förlängning av detta förordnande har dock icke ansetts kunna ifrågakomma.
I ärendet hava utlåtanden avgivits den 11 februari 1925 av skolöverstyrelsen
och den 25 februari 1925 av statskontoret.
Skolöverstyrelsen har anfört, bland annat, följande:
Vaktmästaren Anders Olsson har icke själv varit berättigad till pension
från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt och icke
heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av staten understödd
pensionskassa sörja för sina efterlevandes underhåll.
Då änkan Olsson icke har andra medel till sitt uppehälle än de ovan
angivna och hon på grund av sin ålder ej är i stånd att genom arbete försörja
sig, synes det billigt, att någon pension beredes henne av statsmedel.
Riksdagen har på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl
pension vid avskedstagandet åt icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska
läroverken och vid med dem jämförliga genom riksdagens särskilda
beslut statsunderstödda särskilda anstalter för yrkesundervisning som ock
understöd till dylik befattningshavares efterlevande. Därvid hava pensionernas
belopp i regel beräknats efter i huvudsak samma grunder, som äro gällande
med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst och dessas efterlevande.
Som bekant har riksdagen till upprätthållande av verksamheten vid bergsskolorna
i Filipstad och Falun alltsedan år 1873 lämnat bidrag, vilka från
och med år 1917 utgått med s/b av kostnaderna, under det att övriga kostnader
avsetts skola bestridas av järnkontorets medel. I enlighet med Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1922 års riksdag godkänna omorganisation
av berörda bergsskolor. Vad bergsskolornas personal angår,
innebar omorganisationsbeslutet bland annat, att ordinarie vaktmästare vid
ovannämnda bergsskolor, i likhet med rektorer och ordinarie lärare, skulle
från och med den 1 juli 1922, då omorgauisationen skulle taga sin början,
åtnjuta avlöning till samma belopp, som de ordinarie avlöningsförmåner
21
Kungt. Maj:ts proposition Nr ISO.
utgjorde, vilka enligt gällande bestämmelser tillkomme motsvarande ordinarie
befattningshavare vid de tekniska fackskolorna. 1 fråga om kostnaderna
för bergsskolorna skulle liksom dittills staten bidraga med 3/r> och
järnkontoret med Vä.
Överstyrelsen anser sig med goda skäl böra i underdånighet tillstyrka en
med föregående åsyftade fall likartad behandling av don nu föreliggande
framställningen.
Från och med den 1 juli 1922 har vaktmästaren Olsson i enlighet med
ovan angivna omorganisationsbeslut varit berättigad åtnjuta en kontant avlöning,
inbegripet ålderstillägg, av 1,750 kronor, motsvarande slutavlöning
för ordinarie vaktmästare vid de tekniska fackskolorna.
Därest vaktmästaren Olsson varit ordinarie vaktmästare vid teknisk fackskola,
hade han varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt
§ 4 av det för nämnda kassa gällande reglemente hade hans delaktighetsbelopp
i kassan i så fall varit lika med en fjärdedel av det högsta pensions
1,
200
underlag, som för sådan tjänst vore bestämt, d. v. s. —— = 300 kronor;
och skulle Olssons änka under angivna förutsättning enligt reglementet §
9 varit berättigad till pension från nämnda kassa med det delaktighetsbelopp,
som senast varit för mannen gällande, eller med 300 kronor årligen.
Med hänsyn därtill, att Olsson icke erlagt några avgifter för sin och änkans
pensionering, skulle det pensionsbelopp, som i förevarande fall må komma
i fråga, enligt härutinnan följd praxis höra något nedsättas. I betraktande
av änkan Olssons synnerligen små tillgångar och de i övrigt om henne ovan
anförda förhållanden finner sig överstyrelsen emellertid böra föreslå, att angivna
pensionsbelopp måtte få till henne oavkortat utgå.
Då statens bidrag till bergsskolan i Filipstad, som ovan nämnts, uppgår
till tre femtedelar av kostnaderna för skolans uppehållande under förutsättning,
att järnkontoret bidrager med övriga två femtedelar, anser överstyrelsen
statens bidrag till beredande av det sålunda beräknade pensionsbeloppet
böra beräknas efter samma grund; och skulle sålunda statens bidrag
till förevarande pension årligen utgå med 180 kronor under förutsättning,
att Järnkontoret för samma ändamål årligen bidrager med 120 kronor.
Å ifrågavarande pensionsbelopp bör givetvis utgå dyrtidstillägg enligt
grunder, som äro eller varda fastställda.
Statskontoret har anfört följande:
Då vaktmästaränkan Lovisa Olsson otvivelaktigt är i behov av understöd
samt statsverket icke synes böra undandraga sig att till kostnaden för sådant
understöd bidraga i samma proportion, som gäller i fråga om kostnaden för
avlöning åt personalen vid bergsskolan i Filipstad, anser sig statskontoret,
som icke finner anledning till erinran mot det föreslagna understödsbeloppet,
kunna tillstyrka framställningen. Då emellertid änkan Olsson, enligt vad
fullmäktige i järnkontoret upplyst, erhållit förordnande att tillsvidare till
den 1 oktober 1925 uppehålla den efter mannens död lediga vaktmästarbefattningen
lärer något understöd åt henne icke böra utgå, förrän hon
upphört att åtnjuta avlöning för befattning vid skolan. Vidare torde — i
likhet med vad som föreskrivits beträffande dyrtidstillägg i fall, där tjänstepension
utgår delvis av statsmedel och delvis av enskild institutions medel,
såsom exempelvis enligt 1921 års riksdags beslut om understöd åt vissa befattningshavare
vid sjömanshus (jfr propositionen nr 72/1921) — böra stad
-
22
Departe
mentschefen.
Pension åt
två änkor
efter deltagare
i Vegaexpeditionen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
gas, att å nu ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg enligt de
grunder, som äro eller kunna varda fastställda för änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst m. fl., med iakttagande likväl, att dyrtidstillägget
skall beräknas å det sammanlagda understödet men av statsmedel
bestridas allenast med vad av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper
på den av statsmedel utgående delen av understödsbeloppet.
I anslutning till vad statskontoret i ärendet anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid bergsskolan i Filipstad Anders Olssons
änka Lovisa Olsson, född Nyqvist, må från och med den 1
oktober 1925 under sin återstående livstid, så länge hon
förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 180 kronor,
under villkor att hon för samma tid erhåller årligt understöd
från järnkontoret med 120 kronor; skolande dyrtidstillägg å
sammanlagda understödsbeloppet beräknas enligt de grunder,
som äro eller kunna varda fastställda för änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst m. fl., med iakttagande
likväl att av det sålunda beräknade dyrtidstillägget skall av
statsmedel bestridas allenast vad som belöper på den av
statsmedel utgående delen av understödsbeloppet och allenast
under villkor, att järnkontoret bestrider kostnaderna för dyrtidstillägget
å den del av understödet, som bekostas av järnkontoret.
12:o.
»Såsom en gård av det erkännande, varmed svenska folket hyllade förtjänsten
av ett stort och lyckligen utfört värv» anvisade 1880 års riksdag
i anledning av inom riksdagen väckta förslag om nationalbelöningar åt deltagarna
i den med ångaren Vega fullbordade kringseglingen av Asien åt
professorn A. E. Nordenskiöld och kaptenen i kungl. flottan sedermera amiralen
A. A. L. Palander af Vega ett årligt anslag av 4,000 kronor för dem
vardera, att från och med 1881 under deras återstående livstid utgå från
allmänna indragningsstaten, utan att dessa anslag finge tagas i beräkning
vid frågan om den pension, vartill de eljest kunde vara eller bliva berättigade,
varjämte riksdagen ställde till Kungl. Maj:ts förfogande på extra
stat för år 1881 ett belopp av 50,000 kronor, att av Kungl. Maj:t användas
till lämpliga belöningar åt övriga deltagare i förevarande forskningsfärd;
och hade riksdagen vid bestämmande av sistnämnda belopp, därav det skulle
ankomma å Kungl. Maj:t att tilldela vederbörande belöningar i den form, Kungl.
Maj:t kunde pröva lämplig, antagit, att dymedelst icke någon belöning borde
komma att i värde understiga 1,000 kronor, vilket belopp syntes vara tillräckligt
för anskaffande åt män av besättningen å Vega av ett eget hem för deras
Kungl. May.ts proposition Nr ISO. 23
ålderdom, vilket enligt riksdagens mening vore den »säkerligen mest kärkomna
belöningen för deras ansträngningar och umbäranden».
I Vegafärden deltogo, bland andra, dåvarande löjtnanten sedermera kommendörkaptenen
vid kungl. flottan Eric Cornelius Brusewitz samt båtsmannen
Peter Magnus Jansson Lustig, den förstnämnde i egenskap av sekond
å ångaren. Från ovannämnda av riksdagen anslagna belopp å 50,000 kronor
tillerkändes genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 maj 1880 Brusewitz en
belöning av 4,000 kronor och Jansson Lustig ett belopp av 1,000 kronor.
Hos Kungl. Maj:t har nu styrelsen för svenska sällskapet för antropologi och
geografi efter särskilda framställningar av Brusewitz änka Maria Johanna
Kristina Brusewitz, född Ryssberg, samt Jansson Lustigs änka Stina Maria
Jansson, född Andersdotter, anhållit om beredande åt en var av dem av
nödigt årligt understöd av allmänna medel.
Beträffande änkan Brusewitz inhämtas av handlingarna i ärendet, att hon
är född den 6 november 1861 och sedan den 21 juni 1919 änka efter kommendörkaptenen
Brusewitz. Hennes förmögenhet utgöres av ett antal aktier,
varå sista årsutdelningen uppgått till sammanlagt 527 kronor. Från kungl.
flottans pensionskassa åtnjuter hon gratial till belopp av 810 kronor jämte
därå belöpande dyrtidstillägg. Enligt egen uppgift häftar hon i skuld
för 1,800 kronor. Såsom framgår av två bland handlingarna befintliga intyg
befinner hon sig i mycket bekymmersamma omständigheter.
I fråga om Stina Maria Jansson framgår av handlingarna, att hon är
född den 26 oktober 1843 och änka sedan den 31 oktober 1906 efter Jansson
Lustig, samt att hon icke har andra inkomster än 139 kronor 20 öre i pension
jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring. På grund av sin ålder och
dessutom skada i högra armen, förorsakad av armbrott, är hon oförmögen
uträtta något förvärvsarbete. Enligt egen uppgift häftar hon i skuld för
ett belopp av 600 kronor.
Styrelsen för svenska sällskapet för antropologi och geografi finner det
synnerligen behjärtansvärt, att efterlevande efter de män, vilka genom sitt
deltagande i Vegaexpeditionen hedrat det svenska namnet, förskonas från
att under ålderns dagar lida nöd. Sällskapet säger sig emellertid sakna egna
tillgångar, som kunna disponeras för ändamålet.
Statskontoret, som den 20 december 1924 avgivit utlåtande i ämnet, erinrar
beträffande änkan Jansson om 1880 års riksdags ovan återgivna uttalande,
vilket synes statskontoret giva tydligt uttryck för en önskan från
riksdagens sida att bidraga till beredande av en sorgfri ålderdom åt Vegamännen.
Med hänsyn härtill och då riksdagen genom ett tidigare beslut
beviljat pension åt änkan efter amiralen Palander af Vega, anser sig statskontoret
böra tillstyrka framställning till riksdagen om beviljande av pension från
allmänna indragningsstaten även åt änkan Jansson, som synes statskontoret
vara i stort behov av understöd; och föreslår statskontoret, att denna pension
fastställes till 400 kronor.
I fråga om änkan Brusewitz erinrar statskontoret, att hon åtnjuter gratial
från flottans pensionskassa och dessutom är i besittning av något kapital,
varav hon åtnjuter inkomst. Hon kan alltså, anför statskontoret vidare,
icke sägas befinna sig i direkt nödläge, men lära å andra sidan sagda inkomster
vara alltför obetydliga för att bereda henne en bekymmerfri till
-
24
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.
varo. Även åt henne syntes det , statskontoret därför att årligt understöd
från allmänna indragningsstaten bör utverkas och föreslår statskontoret att
detta understöd bestämmes till 800 kronor.
Riksdagens avsikt med den nationalbelöning, som tillerkändes deltagarna
i Vegaexpeditionen, synes främst hava varit att bereda dem en tryggad
ålderdom. Av de föreliggande handlingarna framgår, att änkorna efter
två av deltagarna i expeditionen nu befinna sig i en ekonomiskt bekymmersam
ställning, .vilket föranlett vederbörande att hos det allmänna
söka det bistånd, som kan anses erforderligt. Riksdagen har redan i ett fall
tidigare behjärtat behov av understöd för änkan till en av deltagarna i Vegaexpeditionen,
och det synes mig ingalunda opåkallat att jämväl i nu förevarande
fall ifrågasätta ett ingripande från det allmännas sida. I likhet
med vad i framställningen till 1921 års riksdag om pension åt änkefru
Palander från Kungl. Maj:ts sida framhölls, torde förevarande fråga icke
böra bedömas efter sedvanliga grunder för beräknande av änkepension utan
snarare betraktas ur den synpunkten att avsikten med den av 1880 års
riksdag beslutade nationalbelöningen bör säkerställas. Mot de av statskontoret
föreslagna beloppen har jag ingen annan erinran än att understödet
till änkan Brusewitz torde böra bestämmas till 600 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Majrt täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att en var av kommendörkaptenen vid kungl. flottan Eric
Cornelius Brusewitz änka Maria Johanna Kristina Brusewitz,
född Ryssberg, och båtsmannen Peter Magnus Jansson Lustigs
änka Stina Maria Jansson, född Andersdotter, må från och
med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid, så länge
de förbliva i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära årligt understöd, änkan Brusewitz
till ett belopp av 600 kronor och änkan Jansson till ett belopp
av 400 kronor.
Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—
12:o hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
H. B. Hammar.
Stockholm 1925, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.
243887
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1925:34 Bankoutskottets utlåtande Nr 34 s. 12 i texten