Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922

1925-01-09 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:15, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

1

Xr 15.

Kungl. Majits proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen

den 15 juni 1922; given Stockholms slott den

9 januari 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 78 §§ i

sjömanslagen den 15 juni 1922.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 14 Käft. (Nr 15.) 212521 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922

skola, 73 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Minderårig under fjorton år må ej användas i skeppstjänst.

I eldartjänst må ej anviindas den, som icke uppnått sexton års ålder.

A fartyg, som huvudsakligen framdrives medelst ånga, må, då fartyget

nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Oslofjorden

intill Laurvig, i eldartjänst eller i tjänst såsom kollämpare ej användas den,

som icke uppnått aderton års ålder.

Från vad i nästföregående stycke finnes stadgat äger Konungen för särskilt

fall medgiva undantag. ’

73 §.

Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:

1. om han i strid mot stadgande i 10 § använder någon i skeppstjänst;

2. om han vägrar--— däri omförmäld rapport.

Lika med befälhavare--— vetskap och vilja.

Har i fall---högst femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Utan hinder av vad i 10 § tredje stycket finnes stadgat må den, som vid

tiden för lagens ikraftträdande användes i eldartjänst eller i tjänst såsom

kollämpare, fortfarande användas i sådan tjänst.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15,

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 12 december 1924.

Närvarande:

Statsråden Thoesson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,

WlGEORSS, LEVINSON.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cbeferna

för social- och handelsdepartementen anför chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Nothin:

Genom proposition (nr 198) till 1923 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t om

riksdagens yttrande rörande vissa å den internationella arbetsorganisationens

konferens i Geneve år 1921 fattade beslut. Bland de riksdagen sålunda

underställda besluten var ett förslag till konvention angående minimiålder

för eldare och kollämpare ombord å fartyg. Enligt detta konventionsförslag

skulle vid sjöfart till havs unga personer under 18 år icke få användas såsom

eldare eller kollämpare. Denna regel skulle dock icke äga tillämpning

i vissa fall, nämligen i fråga om dels arbete, vilket utfördes å skol- eller

övningsfartyg, för så vitt arbetet vore godkänt och övervakat av offentlig

myndighet, dels arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdrivningsmedel

vore annat än ånga, och dels arbete i vissa fall ombord å fartyg, som

uteslutande trafikerade Indiens eller Japans kuster. Därjämte skulle, därest

det i viss hamn icke funnes tillgång till eldare eller kollämpare av minst

18 års ålder, få, om så vore nödvändigt, i sådan tjänst användas personer

under 18 men över 16 år, dock att i dylikt fall två sådana ynglingar skulle

anställas i stället för en eldare eller kollämpare. Ratifikation av konventionen

skulle vara bindande, intill dess elva år gått från det konventionen först trädde

i kraft, d. v. s. från det att två staters ratifikationer inregistrerats. Beträffande

det närmare innehållet av konventionsförslaget tillåter jag mig att hänvisa

till konventionstexten, som i svensk översättning torde få såsom bilaga

(Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet för denna dag. De engelska och

franska originaltexterna finnas bilagda omförmälda proposition nr 198 vid

1923 års riksdag, och torde jag alltså beträffande dessa texter kunna hänvisa

till sagda proposition.

Vid behandlingen av detta konventionsförslag vid 1923 års riksdag stannade

riksdagens kamrar i olika beslut. Andra kammaren biföll den av andra

lagutskottet, som behandlat ärendet, gjorda hemställan, att riksdagen måtte

meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot av chefen

för socialdepartementet vid ärendets föredragning i statsrådet den 16 mars

1923 tillstyrkt anslutning från Sveriges sida till konventionen. Första kam
-

Inledning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Gällande

svensk lagstiftning

m f

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

maren biföll däremot ett under debatten framställt förslag, att riksdagen på

de skäl, som innefattades i en av herr Bror Petrén vid utskottsutlåtandet i

frågan fogad reservation, måtte förklara sig ej för det dåvarande kunna tillstyrka

ratificering av konventionen. De i den åberopade reservationen anförda

skälen mot ratificering voro huvudsakligen, att frågan om ändring av de av

konventionsstadgandena berörda lagbestämmelserna borde, efter föregången

närmare utredning om användningen av personer under 18 års ålder till eldare

och kollämpare ombord å fartyg i östersjö-, nordsjö- och oceanfart,

upptagas till vederbörlig prövning, innan ståndpunkt toges till spörsmålet

om ratificering av konventionen. Kamrarnas beslut funnos icke kunna

sammanjämkas, vilket riksdagen i skrivelse den 16 maj 1923 (nr 179) anmälde

med åberopande av kamrarnas protokoll i frågan.

Sedan numera ytterligare utredning verkställts i de ämnen, som beröras

av konventionsförslaget, har, enligt vad jag inhämtat, chefen för socialdepartementet

för avsikt att hemställa om framläggande av proposition till

den kommande riksdagen med ny anhållan om riksdagens yttrande angående

förslaget, och torde chefen för socialdepartementet därvid komma att för sin

del tillstyrka ratifikation. Jag ansluter mig till den uppfattningen, att sådan

proposition bör avlåtas, och anser jämväl, att ifrågavarande konventionsförslag

bör av Sverige ratificeras. För genomförande av konventionsbestammelserna

erfordras emellertid lagändringar av sådan natur, att de böra underställas

lagrådet. På grund härav anhåller jag att nu få anmäla frågan om

inhämtande av lagrådets utlåtande över de lagändringar, som föranledas av

en eventuell ratifikation.

Jag torde därvid först böra redogöra för gällande svensk lagstiftning

angående minimiålder för sjöfolk ävensom för behandlingen av konventionsförslaget

vid 1923 års riksdag samt för den i ärendet verkställda utredningen.

I 10 § av sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270) finnas redan vissa bestämmelser

angående minimiålder för sjöfolk. I sådant hänseende stadgas

där, att minderårig under 14 år icke får användas i skeppstjanst och att i

eldartjänst icke får användas den, som ej fyllt 16 år. Dessa bestämmelser

överensstämma till sitt innehåll med regler, som genom lagändring år 1914

infördes i sjölagens 70 § andra stycket, samtidigt med att i sjölagstiftningen

gjordes andra ändringar, avseende ökad sjöfartssäkerhet samt skydd för fartygsbesättningarna.

Förslaget till dessa lagändringar hade framlagts av den

s. k sjöfartssäkerhetskommittén, som i sitt betänkande i nu förevarande

avseende framhöll betydelsen av en åldersbegränsning nedåt för sjöfolk men

på samma gång anförde, att med hänsyn till att den, som ville agna sig åt

sjömansyrket, borde i tidiga år börja sin utbildning, gränsen icke satts högre

än till en ålder av 14 år, ehuru för den krävande och ansträngande tjänstgöringen

som eldare en uppnådd ålder av 16 år funnits erforderlig.

Vid förarbetena till den nya sjömanslagen av år 1922 var det till en

början avsett att i förevarande hänseende i lagen endast intaga stadgandet

om en minimiålder av 14 år för skeppstjanst överhuvud. Anledningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung! Majds proposition nr 15. 5

härtill var, att de s. k. skeppstjänstkommitterade i ett den 21 maj 1920 avgivet

förslag till förordning angående fartygs bemanning upptagit bestämmelser

i hithörande ämnen. Enligt detta författningsförslag skulle för behörighet

att vara eldare eller motorman fordras, bland annat, att hava fyllt,

i fråga om fartyg i oceanfart 19 år och i fråga om fartyg i annan fart, om

fartygets bruttodräktighet understege 250 ton, 16 år och i annat fall 18 år

(40 §). För behörighet att vara kollämpare skulle fordras att hava fyllt, i

fråga om fartyg i oceanfart 18 år och i fråga om fartyg i annan fart 17 år

(41 §). Då det emellertid ansågs icke kunna med säkerhet väntas, att förslaget

till bemanningsförordning bleve föremål för statsmakternas behandling

ungefär samtidigt med förslaget till sjömanslag, upptogs sedermera åter i

sistnämnda förslag stadgandet om eu minimiålder av 16 år för eldare. Vid

lagrådets granskning av lagförslaget anfördes, att de bestämmelser, som

upptagits i 10 §, syntes hava sin rätta plats i en bemanningsförordning,

därest en sådan komme till stånd.

Förslaget till bemanningsförordning har emellertid ännu icke blivit genom,

fört. Vid 1924 års riksdag väcktes visserligen motioner (nr 43 i första kara.

maren och nr 71 i andra kammaren) med förslag, att riksdagen måtte för

sin del antaga ett motionerna bilagt förslag till lag om fartygs bemanning,

men dessa motioner ledde icke till något resultat.

Bestämmelserna i 10 § i sjömanslagen avse omedelbart endast den egentliga

besättningen. På grund av stadganden i 70—72 §§ i lagen bliva de emellertid

gällande även för andra ombord anställda personer samt för sjömän,

som hemsändas genom konsuls försorg.

I 73 § sjömanslagen innehållas straffbestämmelser för det fall att minderårig

användes i strid med bestämmelserna i 10 §. Straffet är för fartygets

befälhavare böter, och lika med befälhavaren straffas redaren, då förseelsen

skett med hans vetskap och vilja. Har användandet skett med den minderåriges

faders eller målsmans vetskap och vilja, skall jämväl fadern eller målsmannen

straffas med böter, högst 50 kronor.

Enligt det vid omförmälda proposition nr 198 vid 1923 års riksdag fogade

utdraget ur statsrådsprotokollet den 16 mars 1923 redogjorde föredragande

departementschefen först för grunderna för den internationella arbetsorganisationen

och dess verksamhet samt anförde därom följande:

»Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, innehåller i

del I, omfattande förbundsakten för Nationernas förbund, ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former

för godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation,

avsedd att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftningseller

andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.

1923 års

riksdag.

Proposition

nr 198.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter är

omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från

sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon

lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, så skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.»

Beträffande närmare upplysningar om arbetsorganisationen och dess verksamhet

hänvisade departementschefen till propositionen nr 361 vid 1921 års

riksdag. Uppgifter om förarbeten från Sveriges sida till Genévekonferensen

samt om sammansättningen av de svenska delegationerna vid denna konferens

hava lämnats i lagutskottets utlåtande nr 14 vid 1923 års riksdag, till

vilket utlåtande jag tillåter mig att i dessa avseenden hänvisa.

I förenämnda statsrådsprotokoll återgavs ett av kommerskollegium i frågan

avgivet yttrande, i vilket kollegium anfört, att det icke vore tillrådligt att

på internationell väg söka framtvinga en åldersbegränsning för eldarna, så

länge det icke ansetts erforderligt för Sveriges vidkommande att i lagstiftningsväg

därutinnan gå längre än till vad som stadgats i sjömanslagen. Därjämte

hade kommerskollegium anmärkt, att det i konventionsförslaget förekommande

uttrycket »sjöfart till havs» — enligt den franska texten »navigation

maritime» — icke innebure någon bestämd avgränsning för de grenar

av sjöfarten, för vilka åldersbegränsningen skulle bliva gällande.

Vidare åberopades i statsrådsprotokollet ett från Sveriges delegation för

det internationella socialpolitiska samarbetet inhämtat yttrande, i vilket

delegationen — med reservation av två medlemmar — förklarat sig tillstyrka

ratificering och till utveckling av sin mening hänvisat till ett under förarbetena

till Genévekonferensen av delegationen gjort uttalande av följande

lydelse:

»Enligt delegationens mening torde, då de arbeten, varom här är fråga,

med hänsyn till såväl graden av ansträngning som beskaffenhet i övrigt i

regel lära vara mindre lämpade för minderåriga, den här ifrågasatta reformen

få anses ha goda skäl för sig från hygienisk synpunkt. Då vidare

den i. konventionsförslaget föreslagna minimiåldern ej skulle medföra någon

mer ingripande förändring av de faktiska förhållandena, synes det delegationen,

att Sverige lämpligen skulle kunna jakande besvara den framställda

frågan rörande mipimiålder för eldare och kollämpare.»

Departementschefen anförde slutligen för egen del följande. Ett godtagande

av den föreslagna minimiåldern av 18 år skulle icke innebära någon

mera väsentlig förändring av faktiskt rådande förhållanden. Socialstyrelsens

statistiska utredning rörande sjömansyrket i Sverige, vilken dock i huvudsak

hänförde sig till förhållandena år 1911, hade utvisat, att av de utav

undersökningen berörda 2,289 eldarna endast 157 eller 6.8 procent samt av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kurir]l. Maj:ts proposition nr 15.

de 325 kollämparna 71 eller 21.8 procent varit under 18 år. Med hänsyn

härtill och till att konventionsförslaget endast avsåge sjöfart till havs, varunder

icke syntes behöva inbegripas vare sig inomskärs- eller kustfart, syntes

ett biträdande av förslaget för Sveriges vidkommande icke skola medföra

nämnvärda olägenheter. På grund av vad sålunda anförts och i betraktande

jämväl därav att konventionen innehölle vissa undantagsbestämmelser, ansåge

sig departementschefen i likhet med delegationens majoritet böra förorda

ratificering.

Propositionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt i ärendet

avgivna utlåtande nr 14 anförde, bland annat, att ifrågavarande konventionsförslag

gällde ett dittills från skyddssynpunkt föga beaktat verksamhetsområde.

Det finge anses väl motiverat, att den internationella arbetsorganisationen

vid sin strävan att förbättra sjöfolkets arbetsförhållanden särskilt

uppmärksammat de i regeln mest skyddsbehövande eller de minderåriga.

Ett biträdande av konventionsförslaget skulle emellertid kräva lagstiftningsåtgärder,

vilkas genomförande förutsatte riksdagens medverkan. Dessa åtgärder

syntes emellertid hava vägande skäl för sig med hänsyn till den numera

allmänt erkända förpliktelsen för staten att skydda de minderåriga

mot ohälsa och överansträngning i arbetet. Några större olägenheter för

sjöfarten syntes ej heller skola förorsakas av tillämpningen av de i konventionsförslaget

innefattade bestämmelserna, då dessa, såsom departementschefen

framhållit, ej skulle gälla kust- och inomskärsfart, och då minderåriga

dessutom torde hava relativt mindre användning inom de vidsträcktare farterna.

Anmärkas kunde även, att med den brist på arbete, som under de

senaste åren rått inom sjömansyrket, tillflödet av minderårig arbetskraft till

sjöfarten i väsentlig mån syntes hava nedgått. Slutligen kunde påpekas, att

fisket — såsom framginge bl. a. av fördelningen på olika konventionsförslag

av arbetstidsbestämmelserna för sjöfolket vid arbetskonferensens sammanträde

i Genua år 1920 — icke vore att inräkna under »sjöfart». Enligt utskottets

mening syntes alltså konventionen böra biträdas av Sverige, och

utskottet föreslog därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot departementschefens

hemställan beträffande ifrågavarande förslag till konvention.

Vid utskottsutlåtandet var fogad en av herr Bror Petrén, med instämmande

av fyra ledamöter av utskottet, avgiven reservation. I denna anförde

reservanten, att han, utan att vilja göra någon erinran mot den uppfattningen,

att eldarnas och kollämparnas arbete med hänsyn till såväl graden

av ansträngning som arbetets beskaffenhet i allmänhet vore ur hygienisk

synpunkt mindre lämpat för minderåriga, i anslutning till det av kommerskollegium

gjorda uttalandet och i övrigt på skäl, för vilka jag redan i det

föregående redogjort, ansett, att utskottet bort förklara sig ej kunna för det

dåvarande tillstyrka konventionens ratificering.

Såsom redan nämnts, godkände andra kammaren utskottets förslag, under

det att första kammaren ansåg sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka

konventionens ratificering.

Andra lagutekottote

utlåtande

nr 14.

Ärendete

behandling i

kamrarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Avgivna

yttranden.

Sverige 8

redareförening.

Sveriges

fartygsbefäls
förening.

Svenska

maskinbefäls
förbundet.

P. M. från

kommerskollegii

fartygsinspektionsbyrå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium

att i samråd med socialstyrelsen ock medicinalstyrelsen inkomma

med utredning rörande de antagliga verkningarna i avseende å rederinäringen

av en eventuell anslutning från Sveriges sida till ifrågavarande förslag

till konvention ävensom med förslag till de lagstiftningsåtgärder, vilka kunde

föranledas av en dylik anslutning. Till fullgörande av detta uppdrag har

kommerskollegium den 17 november 1924 inkommit med utlåtande i frågan

samt därvid även överlämnat en å kollegii fartygsinspektionsbyrå upprättad

P. M. Vid utlåtandet hava tillika fogats yttranden från Sveriges redareförening,

Sveriges fartygsbefälsförening och svenska maskinbefälsförbundet.

Sveriges redareförening anförde i sitt yttrande, att sedan de omförmälda

lagbestämmelserna angående minimiålder för användande i skeppstjänst eller

eldartjänst tillkommit och förevarande spörsmål sålunda för kort tid sedan

varit föremål för myndigheternas och sakkunniges övervägande, anledning

icke förefunnes att i den i konventionsförslaget angivna riktningen utvidga

den sålunda gällande lagstiftningen. Med åberopande av, bland annat, att

de vid arbetsorganisationens sammanträde i Genua år 1920 och vid Genévekonferensen

år 1921 antagna konventionerna dittills endast i ringa omfattning

ratificerats av de olika staterna, framhöll föreningen slutligen såsom

sin mening, att en anslutning från Sveriges sida till förevarande konvention

icke borde ske.

Sveriges fartygsbefälsförening har i sitt yttrande anfört, att i den omfattande

sjöfart, som med svenska fartyg bedreves runt landets kuster och i

övrigt i Östersjön, säkerligen vore anställda ett flertal av de minderåriga,

som skulle komma under åldersgränsen, något som väl måste tyda på att

dessa minderåriga i denna sjöfart kunde utföra sin tjänst utan men för sig

själva eller arbetsgivarna. I fråga om fartyg i dylik fart måste det därför antagas,

att de föreslagna bestämmelserna icke skulle vara nyttiga. Beträffande

däremot fartyg särskilt i oceanfart ansåge föreningen den föreslagna åldersgränsen

nödvändig. Vidare yttrade föreningen, att då avsikten med konventionen

syntes vara att förebygga menlig inverkan på hälsan i följd av överansträngning

vid arbete med kol i ett fartygs kolboxar eller eldrum, det förefölle

överflödigt, att konventionsbestämmelserna skulle gälla även eldare å

fartyg, där oljeeldning förekomme, något som emellertid enligt förslaget

skulle bliva fallet.

Svenska maskinbefälsförbundet har anfört, att den erfarenhet, förbundet

hade om arbete i fartygens maskinavdelningar, icke visat, att några olägenheter

för Sveriges del förekommit med den nuvarande lagstiftningen på området.

I praktiken hade åldersförhållandena reglerat sig själva, emedan personer,

som saknat nödiga krafter för den anställning, som ifrågakomme, i regel icke

blivit antagna till densamma.

Kommerskollegium har i sitt yttrande åberopat berörda på kollegii fartygsinspektionsbyrå

upprättade P. M., i vilken anförts följande.

I de förut återgivna siffrorna från socialstyrelsen vore inberäknade yrkesmän

i varje fart, således även den inre farten, där genomsnittsåldern för dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ID. 9

yrkeskategorier vore lägre än å kust- och sjögående fartyg. Att nämnda förhållande

icke sedan år 1911 förändrats i riktning mot genomsnittsålderns

minskning syntes framgå av eu av svenska eldare-unionen meddelad uppgift,

att av 3,000 till unionen anslutna personer endast 14, alltså knappt 0.5 %,

vore under 18 år. Hyran för eldare rönte ej inverkan av vederbörandes

ålder, vilket däremot vore fallet beträffande lämpare, där gränsen satts till

18 år. Skillnaden mellan den högre och den lägre hyran rörde sig dock endast

om cirka 4 kronor per månad. I promemorian anfördes slutligen:

»Av vad påvisats torde framgå, att en anslutning till konventionen i denna

del icke skulle medföra nämnvärda olägenheter för rederinäringen, då ju

kust- och inre farten, såvitt framgår av lagutskottets uttalande, icke anses

falla under begreppet ''navigation maritime’.

Däremot torde kust- och skärgårdsfarten härigenom kunna emotse lättnad

i rekryteringen.»

Kommerskollegium anförde härefter för egen del följande: Omförmälda

promemoria syntes giva vid handen, att då bestämmelserna i konventionsförslaget

ej kunde anses avse kustfart och inskränktare fart, förslagets biträdande

av Sverige icke syntes kunna förväntas i någon större omfattning

medföra mera omedelbara verkningar av ekonomisk art för rederinäringen.

Med hänsyn emellertid till att tillgången på behörigt maskinbefäl för fartyg

för närvarande delvis vore knapp samt att elevtillgången vid rikets navigationsskolor

i 2:a och 3:e maskinistklasserna, vilken under senare år varit

otillräcklig, alltjämt vore dålig och maskinbefälsrekryteringen alltså under

den närmaste tiden kunde befaras bliva för behörigt tillgodoseende av efterfrågan

å sådant befäl mindre tillfredsställande, hade kollegium ansett sig

böra undersöka, i vad mån denna rekrytering skulle kunna röna inverkan

av ett biträdande av konventionsförslaget. Kollegium hade i sådant syfte

från ett antal större varvsföretag införskaffat uppgift, bland annat, huruvida

i fråga om anställande av verkstadselever eller verkstadsarbetare för maskineller

ångpannearbete tillämpades villkor om viss minimiålder hos den anställde.

I tre fall hade denna fråga besvarats nekande. I ett fall hade vederbörande

uppgivit sig anse 14 års ålder vara den minsta, som borde ifrågakomma,

och anfört, att dittills ej anställts någon under denna ålder. Ett varvsföretag

hade meddelat, att man i anseende till rådande arbetsbrist överhuvudtaget

icke vore i tillfälle att där anställa något folk. Ett annat varvsföretag slutligen

hade meddelat, att detsamma ej gärna anställde personer under 18 år,

enär dessa ej finge användas för övertidsarbete, vilket hos företaget förekomme

i rätt stor utsträckning, beroende på att under rådande lågkonjunkturer

så gott som endast reparationsarbeten förekomme, vilka krävde

snabbt färdigställande. Skulle emellertid gynnsammare arbetsförhållanden

inträda, hade företaget intet emot att elever under nyssnämnda ålder anställdes,

därvid dock förutsattes, att de vore av stark kroppskonstitution.

Kommerskollegium yttrade vidare:

»En höjning av minimiåldern för eldare å fartyg till 18 år skulle särskilt

i tider av god tillgång på verkstadsarbete kunna medverka till, att befäls
-

Kommers
kollegium.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kutig! Majtts proposition nr 15.

aspiranterna i stor utsträckning förskaffade sig den för erhållande av olika

behöriglietsbrev erforderliga verkstadstjänsten före den för samma ändamål

erforderliga tjänsten till sjöss såsom eldare. Genom att befälsaspirant på

detta sätt naturligt ledes till att förskaffa sig hela eller större delen av

verkstadstjänsten i ett sammanhang i stället för att i smärre repriser, omväxlande

med sjötjänst, taga anställning å verkstad, torde erhållandet av

dylik anställning å verkstad för honom i viss mån underlättas. Ett dylikt

förhållande skulle kunna i viss utsträckning påverka befälsrekryteringen i

gynnsam riktning. A andra sidan må emellertid icke förbises, att under

förhållanden, då arbetstillfällena på varven eller verkstäderna äro färre än

under normala förhållanden, en minimiålder av 18 år för eldare skulle

kunna, med hänsyn till de minskade möjligheterna att före 18 års ålder

erhålla den erforderliga verkstads- eller fartygstjänsten, befaras i viss mån

komma att verka hämmande på tillströmningen av aspiranter till maskinistyrket.

På sålunda angivet sätt skulle otvivelaktigt maskinbefälsrekryteringen

kunna komma att genom nämnda minimiålders antagande i viss utsträckning

motverkas.»

Kommerskollegium har slutligen framlagt förslag till de lagstiftningsåtgärder,

som skulle bliva erforderliga, därest konventionsförslagets bestämmelser

genomfördes. Dessa åtgärder bestode enligt kollega mening framför allt i

ett tillägg till 10 § sjömanslagen, i vilket tillägg borde bestämt angivas den

fart, för vilken de nya åldersbestämmelserna skulle gälla. Då enligt kollegium

jämväl sjöfart å Östersjön vore att anse såsom fart till havs, syntes

vid begränsningens angivande lämpligen kunna användas samma avgränsning

som i fråga om ersättning åt sjöfolk för förlust av effekter vid fartygs förolyckande

stadgats i kungörelsen i ämnet av den 22 december 1922 (nr 628).

Vidare påkallades enligt kommerskollegium en till ett dylikt nytt stadgande

i 10 § ansluten ansvarsbestämmelse, intagen i första punkten av 73 § i sjömanslagen.

Nämnda paragrafer skulle med berörda tillägg i den avfattning, som kommerskollegium

föreslagit, erhålla följande lydelse:

10 §.

Minderårig under fjorton år må ej användas i skeppstjänst, ej heller

må i eldartjänst användas den, som icke uppnått sexton års ålder.

A fartyg, som nyttjas i annan fart utanför svenskt territorium än i Öresund

eller å Kristianiafjorden intill Laurvig, må ej i tjänst såsom eldare eller kollämpar

e användas person under 18 år; dock äger Konungen ej mindre att

meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna bestämmelse än

även att medgiva undantag därifrån.

73 §.

Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:

1. om han använder minderårig under fjorton år för skeppstjänst eller

den, som icke uppnått sexton års ålder, i eldartjänst, eller i fall, som 10 §

andra stycket avser, i tjänst såsom eldare eller kollämpare använder person

under 18 år;

2. om han----högst femtio kronor.

De närmare föreskrifter, vilka enligt kommerskollegii mening skulle med

stöd av det föreslagna tillägget till 10 § sjömanslagen utfärdas av Konungen,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr lö. 11

borde enligt kollegium innefatta beaktande av de undantag från huvudstadgandet,

som innehölles i 1, 3 och 4 §§ i konventionsförslaget. Ett antagande

av detta förslag syntes slutligen i anledning av bestämmelserna i 5 och 6 §§

böra medföra ändring i gällande formulär till sjömansrulla och motbok för

sjöman.

I anledning av vad Sveriges redareförening anfört därom, att endast få

stater skulle hava anslutit sig till de vid Genévekonferensen antagna konventionsförslagen,

torde böra nämnas, att förevarande konvention hittills ratificerats

av följande stater, nämligen Danmark, Estland, Indien, Italien, Lettland,

Polen, Eumänien och Spanien. Därjämte har ratifikation gillats av

parlamentet i England. Förslag om ratifikation har vidare förelagts vederbörande

folkrepresentationer i Bulgarien, Chile, Holland, Tyskland och

Ungern.

Tillika bör märkas, att oberoende av konventionen lagstiftning av samma

innebörd som denna gäller i Finland och Norge. Då sjömanslagens antagande

föregåtts av skandinaviskt samarbete, torde jag i detta sammanhang

böra något närmare redogöra för de i de nordiska länderna gällande bestämmelserna

i fråga om minimiålder för sjöfolk. Enligt den danska sjömanslagen

av den 1 maj 1923 gäller (§ 10), att barn under 14 år icke få användas

till arbete ombord å fartyg samt att personer under 18 år icke få göra tjänst

som eldare eller kollämpare. Utan att särskilt stadgande därom givits, anses,

att denna bestämmelse icke äger tillämpning ifråga om statskontrollerade

övningsskepp och fartyg, där blott medlemmar av en och samma familj äro

sysselsatta. Enligt den finska sjömanslagen av den 8 mars 1924 (10 §),

vilken lag träder i kraft den 1 januari 1925, må minderårig mansperson

under 14 år ej användas som sjöman och må såsom eldare eller kollämpare

på ångfartyg ej användas den, som icke uppnått 18 års ålder. Yad sålunda

stadgats äger enligt uttrycklig bestämmelse icke tillämpning beträffande skoleller

övningsfartyg, å vilka arbetet är godkänt och övervakas av offentlig

myndighet. Enligt den norska sjömanslagen av den 16 februari 1923 (10 §)

må barn under 15 år icke användas till arbete ombord och må den, som

är under 18 år, icke användas som eldare eller kollämpare. Även beträffande

denna lag anses utan uttryckligt stadgande gälla, att den icke avser fartyg,

å vilket endast medlemmar av samma familj äro sysselsatta, samt ej heller

skol- och övningsskepp.

Liksom den svenska lagen anses de övriga nordiska sjömanslagarna i

förevarande avseende också gälla användande å utländskt fartyg.

Under riksdagsbehandlingen år 1923 av ifrågavarande konventionsförslag

framställdes icke något yrkande om avstyrkande av ratifikation. De invändningar,

som framställdes mot tillstyrkande för det dåvarande av ratifikation,

voro dels att, innan riksdagen toge ståndpunkt till ratifikationsfrågan, förslag

borde framläggas om erforderliga lagändringar, dels att innebörden av bestämningen

»sjöfart till havs» icke vore klarlagd, dels ock att utredningen i ärendet

vore delvis ofullständig. Den första anmärkningen bemötes ju genom den fram
-

Utländsk lag

stiftning.

Departements

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

ställning, jag nu står i begrejDp att göra, och, såsom jag i det följande torde

få tillfälle att utveckla, lärer åt den blivande lagstiftningen kunna givas ett

sådant innehåll, att den påtalade oklarheten i konventionen, i den mån den

är verklig, bliver för Sveriges vidkommande utan betydelse. Genom den

numera verkställda utredningen, för vilken i det föregående redogjorts, torde

vidare tillräcklig upplysning hava vunnits angående på frågans avgörande

inverkande omständigheter.

De i de avgivna yttrandena framställda erinringarna mot konventionsbestämmelsernas

genomförande synas icke vara av beskaffenhet att böra

verka avgörande. Kommerskollegium har anfört vissa omständigheter, av vilka

en del förmenats skola underlätta, andra åter försvåra maskinbefälsrekryteringen.

Det torde icke låta sig förutsägas, vilka av dessa omständigheter, som

komma att bliva de övervägande, men i varje fall lärer kunna antagas, att

verkningarna i vilkendera riktningen som helst endast bliva obetydliga. Erinras

bör i detta sammanhang, att, även om konventionsbestämmelserna

genomföras, möjlighet alltjämt kommer att finnas att före 18 års ålder erhålla

eldarutbildning, nämligen å fartyg i viss inskränktare fart. Framhållas

må även, att skeppstjänstkommitterades förslag, såsom framgått av den lämnade

redogörelsen, i vissa avseenden går längre än konventionsförslaget.

Sveriges fartygsbefälsförening har anfört, att nya åldersbestämmelser icke

skulle vara lämpliga i fråga om östersjö- och kustfart. Jämväl enligt min

mening bör viss begränsning ske, så att de nya bestämmelserna icke bliva

gällande beträffande mera inskränkt fart. Kommerskollegium har föreslagit,

att undantag skulle göras för fart inom svenskt territorium och i Öresund

samt å Kristianiafjorden intill Laurvig, och jag ansluter mig i sak till denna

uppfattning. Då enligt gällande administrativa författningar med kustfart

förstås fart, som under en sträcka av högst 30 distansminuter går utanför

öppen kust eller utomskärs, vare sig färden går utanför territorialgränsen

eller ej, kan tydligen den förordade begränsningen — som i sak överensstämmer

bland annat med stadgande i förordningen den 29 mars 1912 angående

befäl å svenska handelsfartyg m. m. — i vissa fall innebära större inskränkningar

av konventionsbestämmelsernas giltighet, än en begränsning till sådan

kustfart skulle göra.

Frågan huruvida den av kommerskollegium sålunda föreslagna tillämplighetsbestämmelsen

överensstämmer med konventionen beror tydligen på tolkningen

av det däri förekommande uttrycket »navigation maritime» eller på engelska

»maritime navigation», vilka uttryck i den svenska översättningen motsvaras av

»sjöfart till havs». Såsom framgått av redogörelsen för ärendets tidigare behandling,

har viss osäkerhet yppats i detta avseende. Därutinnan kan ytterligare

anföras följande. I vissa vid arbetsorganisationens konferens i Genua år

1920 antagna konventionsförslag, bland andra ett om fastställande av minimiålder

för barns användande i arbete till sjöss, förekommer samma uttryck,

vilket emellertid i den svenska översättningen där endast motsvaras av

ordet »sjöfart» (se propositionen nr 361 vid 1921 års riksdag). Delegationen

för socialpolitiskt samarbete, som yttrade sig över dessa förslag, anförde i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ti proposition nr lf>.

denna del, att med farkoster, som användes i »navigation maritime», väl ej

gärna kunde avses andra farkoster än sådana, som nyttjades i mera egentlig

sjötrafik eller annan dylik, mera yrkesmässig verksamhet till sjöss — »strängt

taget kanske endast i fart utomskärs». — Vidare anförde första lagutskottet

vid behandling år 1922 av förslaget till sjömanslag (utlåtande nr 9), att det

kunde ifrågasättas, huruvida inrikes, icke mönstringsskyldig fart vore att hänföra

till »havssjöfart, navigation maritime», men att, exempelvis beträffande

viss kustfart, möjligen så vore förhållandet. — Närmast i överensstämmelse med

sistnämnda yttrande och i nära anslutning till föredragande departementschefens

förut återgivna uttalande till 1923 års proposition i frågan, torde

man vara berättigad att anse, att den nu förordade bestämmelsen icke står

i strid med konventionen.

Den fart, där åldersbegränsningen sålunda synes icke skola gälla, lärer

lämpligen böra angivas såsom fart inom svenskt farvatten. Med sistnämnda

uttryck torde i detta sammanhang förstås farvatten, beläget innanför en linje,

dragen fyra sjömil från kusten eller ytterst därutanför liggande holmar och

skär, som ej ständigt översköljas av havet. I överensstämmelse med vad

som gäller enligt förordningen den 23 december 1915 angående fartygs byggnad

och utrustning, lärer i förevarande avseende ett fartyg skola anses under

viss resa vara hela tiden nyttjat i den fart, som bestämmes av det från

svenskt land längst bort belägna, under resan passerade farvattnet.

De nya åldersbestämmelserna böra införas i sjömanslagen. Därvid torde

fullständiga bestämmelser i ämnet böra intagas i lagen, så att det icke

lämnas åt en administrativ författning att reglera de undantag från huvudstadgandet,

som anses böra gälla.

Yad angår dylika undantag, är det tydligt, att med hänsyn till syftet med

åldersbegränsningen densamma icke bör gälla tjänst annat än å ångfartyg och

alltså icke till exempel å motordrivna fartyg, även om de för vissa ändamål äro

försedda med ångpanna. Då nu gällande bestämmelse angående minimiålder

för eldartjänst torde böra antagas avse även eldningsarbete å sistnämnda

slags fartyg, synes alltså den nya regeln böra uttryckligen begränsas till att avse

fartyg, vilkas huvudsakliga framdrivningsmedel är ångmaskineri. Att, såsom

Sveriges fartygsbefälsförening framhållit, även med en dylik begränsning

oljeeldade ångfartyg icke bliva undantagna från lagen, torde icke behöva i

praktiken medföra några olägenheter.

I fråga om övriga i 3 och 4 §§ i konventionsförslaget upptagna undantag

synes däremot anledning saknas till lagstadgande. Undantaget beträffande

fart vid Indiens och Japans kuster torde sakna varje praktisk betydelse för

Sveriges vidkommande, och något svenskt ångfartyg, avsett till skol- eller

övningsfartyg, finnes, enligt vad jag inhämtat, för närvarande icke. Skulle

framdeles behov av undantag för något av nu avsedda fall göra sig gällande

— jag åsyftar här närmast inrättande av ångfartyg till skol- eller övningsfartyg

— lärer det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela särskild

dispens. Yad angår undantagsbestämmelsen i 4 § om rätt under vissa för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

hållanden att anställa två minderåriga i stället för en eldare eller kollämpare,

är att märka, att i Sverige icke finnes någon fastställd s. k. bemanningsskala,

d. v. s. bestämmelser om det antal sjömän av olika kategorier, som

minst skall finnas på fartyg av olika storlek och beskaffenhet. Vid sådant

förhållande synes ett dylikt undantag knappast lämpligt för det närvarande.

Det skulle nämligen lätt kunna giva anledning till ovisshet och tvekan för

fartygsbefälet samt för de övervakande myndigheterna nästan omöjliggöra

tillsynen över lagens lojala efterlevnad.

Straffbestämmelserna för överträdelse av de nya reglerna synas böra bliva

desamma, som redan finnas i 73 § i sjömanslagen för där avsedda fall. Utan

lagändring torde, då de nya straffbestämmelserna införas som tillägg till

punkt 1 i nämnda paragraf, sista stycket i paragrafen bliva gällande även

beträffande överträdelse av de nya reglerna.

Lagändringarna torde lämpligen kunna träda i kraft den 1 juli 1925, till

vilken tid, därest ratifikation skall ske, sådan bör kunna äga rum. I likhet

med vad som skedde, när bestämmelser om minimiålder för sjöfolk först infördes

i sjölagen, synes i en övergångsbestämmelse böra medgivas rätt att

även efter tiden för lagens ikraftträdande använda minderårig person under

aderton år såsom eldare eller kollämpare, därest han vid nämnda tidpunkt

användes i sådan tjänst.

Departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till lag om ändrad

lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270) av den

lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar, och hemställer, att för det

ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över förslaget

måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

15

Bilaga A

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den

15 juni 1922 (nr 270).

Härigenom förordnas, att 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922

skola, 73 § i nedan angivna del, hava följande ändrade lydelse:

10 §.

Minderårig under fjorton år må ej användas i skeppstjänst.

I eldartjänst må ej användas den, som icke uppnått sexton års ålder.

A fartyg, vars huvudsakliga framdrivningsmedel är ångmaskineri och som

nyttjas i annan fart utanför svenskt farvatten än i Öresund eller å Kristianiafjorden

intill Laurvig, må i tjänst såsom eldare eller kollämpare ej användas

den, som icke uppnått aderton års ålder.

Från vad i nästföregående stycke finnes stadgat äger Konungen för särskilt

fall medgiva undantag.

73 §.

Befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe, straffes med böter:

1. om han i strid mot stadgande i 10 § använder någon för skeppstjänst

eller i tjänst såsom eldare eller kollämpare;

2. om han vägrar--— däri omförmäld rapport.

Lika med befälhavare---vetskap och vilja.

Har i fall —--högst femtio kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925.

Utan hinder av vad i 10 § tredje stycket finnes stadgat må den, som vid

tiden för lagens ikraftträdande användes i tjänst såsom eldare eller kollämpare,

fortfarande användas i sådan tjänst.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Bilaga B.

Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och

kollämpare ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella

arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt

tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande

av person under aderton år till arbete i kolboxar eller eldrum

ombord å fartyg, vilkeu fråga innefattas i den åttonde punkten

på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av

fördraget i Yersailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Med »fartyg» förstås vid tillämpningen av denna konvention varje i allmän

eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp av vad slag som helst,

vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§2.

Unga personer under aderton år må icke användas såsom eldare eller kollämpare

ombord å fartyg.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 skola icke äga tillämpning å:

a) arbete av unga personer, vilket utföres å skol- eller övningsfartyg, för

så vitt arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet;

b) arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdrivningsmedel är annat

än ånga;

c) arbete av unga personer om minst sexton år, vilkas fysiska lämplighet

därför godkänts genom läkarundersökning och vilka användas ombord å fartyg,

uteslutande trafikerande Indiens eller Japans kuster; deras användande

skall dock vara underkastat reglerande bestämmelser, utfärdade efter samråd

med arbetsgivarnas och arbetarnas i dessa länder mest representativa

organisationer.

§4.

I fall det befinnes nödvändigt att anställa eldare eller kollämpare i en

hamn, där det icke finnes tillgång till sådana arbetare om minst aderton år,

må därtill användas personer under aderton men över sexton år; i dylikt

fall skola dock två unga personer anställas i stället för en erforderlig eldare

eller kollämpare.

§5-

För att möjliggöra kontroll över tillämpningen av bestämmelserna i denna

konvention skall det åligga varje fartygsbefälhavare att föra ett register eller

förteckning i sjömansrullan, upptagande alla ombord sysselsatta personer

under aderton år, med angivande av dagen för vars och ens födelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts proposition nr 15.

17

§

Besättningens anställningsavtal skola innehålla en sammanfattning av bestämmelserna

i denna konvention.

§ 7-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 8-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9''

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ io.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§

1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 11-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 14 Käft. , (Nr 15.) 2125 24 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kiingl. Maj:ts proposition nr 15.

Protokoll, hället i Kungl. Maj:ts lagråd den 7

januari 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

j ustitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 december

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn

Bo Hammarskjöld.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Justitieråden Svedelius och Christiansson:

Då 1914 den ändring i sjölagen genomfördes, varigenom fastställdes en

minimiålder av fjorton år för användning i skeppstjänst och sexton år för

tjänstgöring som eldare, skedde detta utan att någon meningsskiljaktighet

förspordes rörande lämpligheten av en sådan åldersbegränsning. När vid sjömanslagens

tillkomst 1922 nämnda bestämmelse dit överflyttades, ifrågasattes

icke någon höjning av minimiåldern för eldare, oaktat konventionsförslaget

då redan förelåg. Till grund för den nu föreslagna lagändringen har icke

heller åberopats, att här i landet yppats något behov av ändrade bestämmelser

i förevarande hänseende. På sätt av svenska maskinbefälsförbundet

framhållits torde också med all säkerhet kunna antagas, att i praktiken

åldersförhållandena så att säga reglerat sig själva, så att till anställning av

ifrågavarande slag icke antagits annan än den, som besuttit i det föreliggande

fallet erforderlig utveckling. Det angivna syftet med lagförslaget är endast

att för Sveriges del möjliggöra ratifikation av omförmälda konventionsförslag,

enligt vilket personer under aderton år, frånsett vissa undantagsfall,

icke skulle få användas i tjänst såsom eldare eller kollämpare vid »sjöfart

till havs». Det humanitära intresse, som genom ratifikationen skulle tillgodoses,

är, med hänsyn till vad ovan anförts, för Sveriges del tydligen av

övervägande teoretisk natur. Yid behandlingen av frågan om Sveriges biträdande

av konventionsförslaget har också det huvudsakliga spörsmålet

varit, om ett sådant biträdande kunde ske utan att medföra olägenheter för

sjöfartsnäringen eller icke. Detta spörsmål har ansetts beroende av frågan,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung!. Maj:ts proposition nr lö.

i vilken utsträckning sjöfarten inrikes orter emellan kan lämnas oberörd av

den för ratifikation nödvändiga lagändringen. Man synes i allmänhet hava

utgått från, att någon större olägenhet för sjöfarten icke skulle vara att

befara, under förutsättning att de nya bestämmelserna ej komme att gälla

inomskärs- eller kustfart. I det remitterade förslaget har denna synpunkt

tillgodosetts sålunda, att från de nya bestämmelserna undantagits fart inom

svenskt farvatten, d. v. s. inom territorialgränsen eller fyra sjömil från

öppen kust eller yttersta skäret, ävensom fart i Öresund och å Kristianiafjorden

intill Laurvig. Det synes visserligen kunna ifrågasättas, om med

denna avfattning all sådan trafik mellan svenska kusthamnar, som ur sjöfartsnäringens

synpunkt borde och med hänsyn till konventionsförslagets

lydelse jämväl kunde undantagas från den nya internationella regeln, också

i verkligheten skulle komma att undantagas härifrån. Ehuru den framlagda

utredningen knappast kan anses lämna önskvärd vägledning för frågans bedömande,

torde man emellertid av yttranden, som avgivits, vara berättigad

att draga den slutsatsen, att lagändringen i nu föreslagen form icke skulle

för nämnda trafik medföra olägenheter av väsentlig natur. Under denna

förutsättning synes hinder icke möta för att tillstyrka det remitterade förslagets

upphöjande till lag.

Lagrådet:

Den föreslagna nya formuleringen av den under 1 i 73 § upptagna straffbestämmelsen

synes kunna giva anledning till den mot sjömanslagens terminologi

i övrigt stridande uppfattningen att tjänst såsom eldare eller kollämpare

icke inbegripes under skeppstjänst. Till förebyggande härav torde

antingen slutorden »eller i tjänst såsom eldare eller kollämpare» böra uteslutas

eller ock eu omredigering böra vidtagas, varigenom, i närmare anslutning

till den nuvarande formuleringen, åt stadgandet gives ungefärligen den

avfattningen, att befälhavare eller den, som är satt i befälhavares ställe,

straffas med böter, om han använder minderårig under fjorton år i skeppstjänst

eller eljest i strid mot stadgande i 10 § använder någon i eldartjänst

eller i tjänst såsom kollämpare.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 15.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 9 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Sandler, Nothin,

Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för social- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Nothin, lagrådets den 7 januari 1925 avgivna utlåtande

över den 12 december 1924 till lagrådet remitterat förslag till lag om ändrad

lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270).

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»I anledning av det särskilda uttalande, som i lagrådet avgivits av tvenne

dess ledamöter, vill jag framhålla, att, även om de föreslagna bestämmelserna

i vissa fall formellt bliva gällande beträffande fart uteslutande mellan svenska

hamnar, detta, enligt vad jag inhämtat, i praktiken kan förväntas bliva av

ytterst ringa om ens någon betydelse. Endast i enstaka undantagsfall lära

nämligen i sådan inrikes fart, som skulle komma under de nya reglerna,

såsom eldare eller kollämpare hava använts personer under 18 år, och något

behov att i dylik fart använda sådana personer lärer icke förefinnas. Att

från hygienisk synpunkt goda skäl tala för de nya bestämmelserna och att

deras införande icke skäligen kan antagas innebära några nämnvärda olägenheter

för rederinäringen, torde hava framgått av de sakkunniga uttalanden,

vilka åberopats i mitt yttrande vid remissen till lagrådet. Även oavsett, att

med hänsyn till fortgången av det internationella samarbetet å förevarande

område det är önskvärt, att konventionen ratificeras av Sverige, har det

alltså synts mig, att fullt giltiga skäl kunna anföras till stöd för den föreslagna

lagändringen.

Med hänsyn till vad lagrådet yttrat rörande avfattningen av 73 § i förslaget

torde denna paragraf böra undergå någon omredigering. Då, i enlighet

med vad lagrådet anfört, tjänst såsom eldare eller kollämpare enligt

sjömanslagens terminologi innefattas under ''skeppstjänst’, har därvid valts

den kortare av de av lagrådet alternativt angivna lydelserna. Sedan från

och med den 1 januari detta år namnet å Norges huvudstad ändrats till

Oslo och i sammanhang därmed Kristianiafj orden erhållit beteckningen Oslofjorden’,

torde ett iakttagande härav böra ske i förevarande lagtext. I sammanhang

med denna ändring hava vidtagits vissa andra smärre jämkningar

i lagtexten av rent formell natur.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts proposition nr 15.

Föredraganden uppläser härefter det ändrade förslaget till lag om ändrad

lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270) och hemställer,

att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:39 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 73 §§ i sjömanslagen den 15 juni 1022. a1 i texten
  2. 2LU 1925:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 och 13 §.§ i sjömanslagen den 15 juni 1922. a1 i texten
  3. 2LU 1925:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande ett å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genev s. 8 i texten