Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet

1925-03-13 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:171, Angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj ds proposition nr 171.

I

Nv in.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E.

Andéhn från viss ersättningsskyldighet; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wioforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans

magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas

i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.

Enligt dessa bestämmelser må avskrivning ske för oriad havre med 3 procent,

för hö med 6 procent och för halm med 4 procent å den från vederbörligt

magasin utlevererade kvantiteten. Avskrivningsprocenten är beräknad för

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 135 Käft. (Nr 171.) 568 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

»all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vågning,

minutering, intorkning, laccage, råttfrat, gräsning, damning, spillning och

hantering m. m.». Utöver sålunda medgiven avskrivning äger vid uppbördsmannaombyte

den avgående uppbördsmannen att jämväl åtnjuta halv

avskrivning enligt nyss angiven procentberäkning å den honom fråninventerade

behållningen i magasinet.

Sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn tjänstgjorde under

tiden den 1 augusti 1920—den 1 november 1922 såsom uppbördsman

för regementets furageförråd. Vid en i anledning av Andéhns frånträdande

av uppbördsmannabefattningen den 3 och den 4 november 1922 verkställd

inventering av regementets furagemagasin och foderkammare befanns

brist föreligga i därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm.

Bristen antecknades i protokollet över inventeringen utgöra, utöver vad

som enligt gällande föreskrifter finge avskrivas, 1,137 kg. havre till ett

värde av 141 kronor 44 öre, 193,531.5 kg. hö till ett värde av 14,418

kronor 10 öre och 4,239.5 kg. halm till ett värde av 167 kronor 46 öre.

Sedan bristen gjorts till föremål för undersökning vid Livgardets till

häst krigsrätt, yrkade därstädes krigsfiskalen J. G. Johnsson förpliktande

för Andéhn i hans egenskap av uppbördsman att ersätta kronan bristen

med förut angivna belopp, tillhopa 14,727 kronor.

Inför krigsrätten bestred Andéhn den mot honom förda ersättningstalan.

Beträffande omständigheterna i målet inhämtas av krigsrättsprotokollet

följande:

Då Andéhn den 1 augusti 1920 övertagit uppbördsmannabefattningen,

hade icke någon uppvägning av den inneliggande behållningen av furageartiklar

ägt rum, enär så stora kvantiteter förefunnits i förråden, att en

uppvägning därav ställt sig praktiskt taget omöjlig. Regementsintendenten

beräknade sålunda, att för fullständig uppvägning av furageartiklarna

skulle hava erfordrats omkring 25 man under en tid av tre å fyra veckor.

I stället hade inventeringskommissionen verkställt en uppskattning av de

inneliggande foderkvantiteterna med ledning av kubikinnehållet samt foderartikelns

specifika vikt. I det över inventeringen upprättade beskedet

hade såsom i förråden inneliggande upptagits 175,000 kg. havre, 360,000

kg. hö och 230,000 kg. halm. Undersökningen inför krigsrätten gav vid

handen, att avsevärda felbedömningar ägt runl i fråga om den inneliggande

hökvantiteten. Sålunda hade exempelvis i ett magasin, som

uppgivits innehålla hö, endast det yttre och övre lagret utgjorts av höbalar,

under det att återstoden bestått av halm, motsvarande enligt

Andéhns beräkning cirka 40 ton. På de flesta ställen hade balarna ej

legat lagrade på varandra i skikt utan kastade huller om buller, under

det att inventeringskommissionen utgått ifrån att lagringen varit sådan,

att eu uträkning på grund av rymdförhållandena skulle kunna godtagas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 111.

Orsaken till att ej Audélin omedelbart anmält dessa förhållanden hade

vant den, att lian ansett, att medgiven avskrivningsprocent skulle täcka

de eventuella bristerna. Vidare hade det förekommit, att hö av leverantörer

avlämnats så sent på dagen, att detsamma ej kunnat omhändertagas

förrän påföljande dag, varjämte det i ogynnsamma fall även kunnat banda,

att det levererade furaget fått kvarligga ett helt dygn utanför stallarna,

innan detsamma upplagts i magasinen. Det syntes icke uteslutet, att

delar av det då redan invägda furaget under sådana omständigheter förkornmit.

I avgivet vittnesmål förklarade sig en ryttmästare vid regementet

vara övertygad därom, att vid varje höleverans fodermarskarna vid regementet,

innan furaget hunnit inläggas i magasinen, tillgripit därav för förbättrande

av hästarnas utfodring. Likaledes syntes stora mängder furage för

samma ändamål hava tillgripits av fodermarskarna från furagemagasinen,

vilket möjliggjorts genom otillfredsställande stängselanordningar mellan höoch

halmmagasinen, å ena, samt foderkamrarna, a andra sidan. Slutligen

syntes bristen till stor del vara att tillskriva, att höet minskat i vikt i

väsentligt högre grad än som motsvarade den medgivna avskrivningsprocenten,

6 procent. Då exempelvis sommaren 1922 varit mycket regnig,

vore det uppenbart, att det hö, som därunder skördats, icke kunnat vara

av bådbärare beskaffenhet utan undergått en avsevärd viktminskning under

förvaringen i magasinen.

Till belysande av don medgivna avskrivningsprocentens otillräcklighet

åberopade Andélin följande, i krigsrättens protokoll intagna intyg, nämligen

:

1) från Sveriges allmänna lantbrukssällskap, jordbruksbyrån: »På be
gäran

få vi härmed beträffande de lagringsförluster, man har att räkna

med vid lagring av hö, meddela följande: I väl bärgat hö, som förvaras

i ett mot nederbörd och fukt skyddat rum, äro förlusterna under några

månaders lagring högst obetydliga. Är höets fuktighetshalt hög, kan förlusten

däremot bli mycket betydande, och inga bestämda siffror för densammas

storlek kunna då anges. I ytterlighetsfall kan hela höpartiet spolieras.

Under förutsättning att höet kan sägas vara välbärgat, d. v. s. så

torrt, att det utan risk kan lagras i stack eller lada, räknar man med eu

lagringsförlust av i genomsnitt 10 ä 15 procent pa 6 månadei, något

olika för olika slags hö. Förlusten bör i varje fall under sådana förhållanden

ej uppgå till mer än högst 20 procent. Sistnämnda lagringsföilust

kan kanske uppkomma i hö, som har en relativt hög fuktighetshalt,

men likväl kan lagras utan att taga nämnvärd skada till sin beskaffenhet»;

2) från Stockholms läns hushållningssällskap (genom sekreteraren M.

Carlson i brev till Andélin): »Någon exakt siffra på lagringsförlust hos

hö, lagrat under av Eder uppgivna förhallanden, kan ej lämnas. Lagringsförlusten

är i hög grad beroende på, om höet levererats nyskördat eller

först efter någon tids förvaring å respektive gårdar. De av Eder angivna

lokalförhållandena bidraga givetvis att öka lagringsförlusten. Vid vanliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl, Maj:ts proposition nr 171.

jordbruksekonomiska beräkningar brukar man räkna med 20 procent som

en ordinarie siffra för lagringsförlust hos hö, men kan densamma allt efter

förhållandena självfallet i hög grad variera»;

3) från foderhandlaren G. W. Jansson i Stockholm: »På begäran av
sergeant

Andéhn får undertecknad härmed intyga, att hö vid lagring omkring

6 månader minskar i vikten omkring 30 procent. Vid lagring avstörre

partier eller omkring 300 ton torde viktminskningen bliva högre;

på grund av att skullarna täckas av plåttak, uppstår å magasinen sommartid

en avsevärd värme, vilket bidrager till att höet minskar betydligt i

vikt. Ovanstående uppgifter äro grundade på egna erfarenheter, såsom

flera års ombud för leveranser av stråfoder»;

4) från C. M. Isakson i Stockholm (i aktiebolaget med samma namn,

som driver handel med kraftfoder, spannmål, stråfoder m. m.): »På begäran

får undertecknad härmed intyga, att hö vid lagring undergår en avsevärd

minskning i vikt, och gäller detta särskilt vid lagring på hösten och hö

som skördats regniga somrar. Undertecknad uppskattar viktminskningen

för eu tidrymd av 4 a o månader till mellan 20 och 30 procent, beroende

dels på höets kvalitet dels på lagerlokalen.---— Ovanstående

intyg gäller hö i allmänhet, och ej någon särskild sort, ej heller någon

särskild lagerlokal»;

5) från nämndemännen och lantbrukarna J. Wahlgren och A. Eriksson:

»Enligt vår åsikt undergår välbärgat hö till en viktmängd av 300

å 400 ton, lagrat å skullar under plåttak, under en tid av 5 ä 6 månader

en viktminskning av minst 15 procent».

Beträffande den konstaterade bristen i havreförrådet uppgav Andéhn,

att densamma måste hava uppkommit efter utgången av år 1921, men

kunde han icke lämna någon förklaring till densammas uppkomst. Bristen

i halmförrådet syntes honom däremot vara beroende på liknande omständigheter

som. dem, vilka föranlett bristen i höförrådet. Andéhn erkände

dock, att den medgivna avskrivningsprocenten för halm vore tillräcklig.

I utslag den 13 februari 1923 ogillade krigsrätten den mot Andéhn

förda ersättningstalan under motivering, att det på grund av vad i målet

förekommit icke blivit styrkt, att hela den föreliggande bristen i höförrådet

uppkommit under den tid, Andéhn varit furage uppbördsman, samt att

det icke heller mot den av Andéhn förebragta utredningen kunde anses

utrett, att vare sig den brist i höförrådet, som kunde hava uppkommit

under berörda tid, eller bristen i förråden av havre och halm tillkommit

under sådana förhållanden, att Andéhn vore ansvarig därför.

Över krigsrättens utslag anfördes besvär av krigsfiskalen samt av arméförvaltningens

ombudsman, efter uppdrag av ämbetsverkets intendentsdepartement.

Krigshovrätten, som meddelade utslag den 6 juni 1923, fann visserligen,

att vid den inventering av regementets furageförråd, som ägt rum vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* proposition nr 171.

Andéhns tillträde av befattningen som furageuppbördsman år 1920, såsom

inneliggande förråd upptagits, av hö 360,000 kg. och av halm 230,000

kg.; men då i målet vore utrett, att uppvägning vid inventeringen icke

verkställts av hela inneliggande lagret av hö och halm, utan att efter

verkställd beräkning av antalet balar och deras medelvikt uppskattning

skett av de kvantiteter, som antagits inneligga i förråden, ansåg krigsliovrätten,

att Andéhn vore berättigad att från de i inventeringsprotokollet

upptagna kvantiteterna tillgodoräkna sig 10 procent. På den grund kunde

de vid Andéhns övertagande av förrådet befintliga kvantiteterna ej beräknas

högre än av hö 324,000 kg. och av halm 207,000 kg. Vid sådant förhållande

fann krigshovrätten, att Andéhn ej kunde åläggas ersättningsskyldighet

för brist i halmförrådet, i följd varav krigsrättens utslag i

denna del fastställdes. Beträffande den i målet förda ersättningstalan för

brist i liöförrådet ansåg krigsho vrätten, med hänsyn till innehållet av i

målet företedda intyg av sakkunniga rörande storleken av i olika fall förekommande

lagringsförlust fi hö samt övriga vid krigsrätten upplysta omständigheter,

Andéhn i förevarande fall vara berättigad att räkna sig tillgodo

en avskrivningsprocent av tillhopa 15 procent å de under 1920, 1921

och 1922 förbrukade kvantiteter hö, som vid verkställd uträkning finge

anses hava uppgått till sammanlagt minst 1,795,166 kg. Enär med sådan

beräkning och efter avdrag av förutnämnda 10 procent å den av Andéhn

mottagna hökvantiteten den brist å hö, eller 193,531.5 kg., för vilken ersättning

i målet yrkades, understege vad som på nu angivna grunder

Andéhn ägde räkna sig till godo, fann krigshovrätten skäligt fastställa

jämväl det slut, vartill krigsrätten i denna del av målet kommit. Vidkommande

däremot bristen å havre, vilken brist, såsom Andéhn vid krigsrätten

uppgivit, måste anses hava uppstått först efter utgången av år 1921,

ansåg krigshovrätten sådana omständigheter icke hava förekommit, som

kunde lända Andéhn till befrielse från det honom härutinnan åliggande

uppbördsmannaansvaret. Krigshovrätten förpliktade därför Andéhn att mot

kvitto till kronan utgiva ersättning för ifrågavarande till 1,137 kg. uppgående

brist med 141 kronor 44 öre.

Arméförvaltningeus ombudsman fullföljde talan över krigshovrättens utslag.

Då emellertid, såsom inledningsvis angivits, den avgående uppbördsmannen

vore berättigad att jämväl tillgodoräkna sig halv avskrivning

på den honom fråninventerade behållningen, yrkades nu från kronans sida

den ändring i krigshovrättens utslag, att Andéhn måtte åläggas ersätta

kronan 714 kg. havre med 88 kronor 82 öre, 193,051 kg. hö med

14,382 kronor 30 öre samt 4,009 kg. halm med 158 kronor 36 öre,

eller tillhopa 14,629 kronor 48 öre.

Högsta domstolen meddelade utslag i målet den 18 december 1923 samt

fastställde därvid krigshovrättens utslag beträffande yrkandet om ersättning

för bristen i halmförrådet. Med avseende å bristen i höförrådet fann

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

högsta domstolen, lika med krigshovrätten, att den vid Andékns övertagande

av förrådet befintliga mängden hö ej kunde beräknas högre än till

324,000 kg. i stället för, såsom å kronans vägnar påståtts, 360,000 kg.,

varför Andéhn alltså finge tillgodoräkna sig skillnaden eller 36,000 kg.

Vidare vore Andéhn berättigad att å den vid hans avlämnande av förrådet

förefintliga behållningen å hö, 16,000 kg., åtnjuta halv avskrivning med

3 procent eller alltså 480 kg. I övrigt kunde icke, mot gällande bestämmelser,

tillgodoföras Andéhn avskrivning till högre belopp än som beräknats

vid inventeringen den 3 och den 4 november 1922. Värdet av 36,480

kg. utgjorde 2,717 kronor 76 öre. Andéhn kunde följaktligen i denna

del icke undgå att utgiva ersättning med 11,700 kronor 34 öre, vilket

belopp han alltså förpliktades att utgiva till kronan. Vidkommande bristen

i havreförrådet ålades Andéhn att till kronan utgiva ersättning härför med

det från kronans sida senast fordrade beloppet eller 88 kronor 82 öre.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Andéhn anhållit att bliva

befriad från att utgiva de utdömda ersättningsbeloppen, tillhopa 11,789

kronor 16 öre. Till stöd för ansökningen har Andéhn anfört, dels att

bestämmelserna i 1812 års reglemente med hänsyn till nuvarande och

särskilt under kristiden rådande lagringsförhållanden vore otidsenliga och

föråldrade, dels ock att han, som hade hustru och två minderåriga barn

att försörja, saknade medel till erläggande av ifrågavarande ersättningsbelopp.

Inspektören för kavalleriet har i sin egenskap av förutvarande sekundchef

för Livgardet till häst yttrat sig över ansökningen. Bemälde inspektör

har därvid anfört, att det icke syntes med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Andéhns verksamhet såsom furageuppbördsman bedömdes

utan hänsynstagande till de för kontroll och förvaring försvårande omständigheter,

som varit en följd av krigs- och kristiden. Under denna

period hade det nämligen för mobiliseringsbehovets säkerställande varit

nödvändigt att uppbringa förråden av furage till det högsta, som utrymmena

å skvadronsskullarna tillåtit. Under sådana förhållanden hade såväl

kontroll som ändamålsenlig förvaring av furaget i hög grad försvårats.

Härtill komme, att 1812 års avskrivningsreglemente, vid vars utarbetande

man utgått ifrån jämförelsevis obetydliga foderkvantiteter och korta förvaringstider,

svårligen borde kunna anses tillämpligt för så abnorma förhållanden

som dem, vilka varit rådande under Andéhns uppbördsmannatid.

På grund av det anförda tillstyrkte därför kavalleriinspektören bifall

till den av Andéhn gjorda ansökningen.

Jämväl den nuvarande sekundchefen för Livgardet till häst och chefen

för fjärde arméfördelningen hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 18 mars 1924 yttrat

sig i ärendet samt därvid anfört, att departementet väl funne vissa för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl, Maj ds proposition nr 111.

mildrande omständigheter andragna till stöd för den gjorda framställningen

om befrielse från betalningsskyldighet. I betraktande emellertid av den

betydande brist å hö, som förefunnits vid Andéhns frånträdande av uppbördsmannabefattningen,

och då Andéhn, vilken icke överklagat krigshovrättens

utslag i vad detsamma avsåge förpliktande för honom att utgiva

ersättning för bristen å havre, härigenom måste anses hava godkänt betalningsskyldighet

i detta hänseende, ansåge departementet sig likväl icke

kunna tillstyrka, att Andéhn befriades från honom ådömd betalningsskyldighet.

I utlåtande den 26 februari 1925 har statskontoret framhållit, att ämbetsverket

med hänsyn därtill, att Andéhn icke överklagat krigsliovrättens

utslag, varigenom han förpliktats att ersätta kronan bristen i havreförrådet,

och då tillräckliga skäl i övrigt icke syntes föreligga för eftergivande

av detta fordringsanspråk — vilket med kronans medgivande och enligt

högsta domstolens utslag nedsatts till 88 kronor 82 öre — funne sig

böra avstyrka ansökningen i denna del. Yad åter anginge bristen i liöförrådet,

vilken det jämlikt högsta domstolens utslag ålåge Andéhn att

ersätta kronan med icke mindre än 11,700 kronor 34 öre, syntes det

statskontoret, att flera omständigheter talade till förmån för ansökningen.

Vid den inventering, som ägt rum vid Andéhns tillträde av

uppbördsmannabefattningen, hade icke skett någon uppvägning av höförrådet,

och torde någon sådan bland annat till följd av inneliggande lagers

storlek icke utan stora olägenheter för regementet hava kunnat verkställas.

Visserligen hade, på grund av att förrådet då allenast uppskattats, detsamma

i högsta domstolens utslag beräknats vara 10 procent lägre än enligt

inventeringsprotokollet, men det syntes icke vara uteslutet, att förrådet i

verkligheten varit ännu mindre. I intyg från sakkunniga, som i målet

företetts, hade hävdats, att lagringsförlusten å hö borde beräknas väsentligt

högre än den enligt förutnämnda reglemente den 11 augusti 1812

medgivna. Av vad vid förhören upplysts syntes även framgå, att icke

obetydliga kvantiteter i och för förbättrande av hästarnas utfodring tillgripits

av fodermarskarna vid regementet. Över huvud taget syntes förhållandena

under ifrågavarande, under krisåren infallande period skäligen

böra betinga ett visst hänsynstagande vid bedömande av uppbördsmannens

ställning. Varken krigsrätten eller krigshovrätten hade heller ansett sig

kunna ålägga Andéhn någon ersättningsskyldighet för bristen i höförrådet,

och skiljaktigheten i det slut, vartill krigshovrätten och högsta domstolen

kommit, berodde i huvudsak på att den förra velat medgiva en såsom

skälig ansedd avskrivning av 15 procent å förbrukade kvantiteter, under det

att den senare vid sitt avgörande utgått från den i reglementet den 11

augusti 1812 bestämda avskrivningen, eller allenast 6 procent. På grund av

det anförda ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att kronan av billighetsskäl

efterskänkte sitt fordringsanspråk mot Andéhn på grund av bristen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 171.

Departements
chefen.

i höförrådet samt att alltså framställning måtte göras till riksdagen om

medgivande härtill ävensom till ersättningsbeloppets avskrivning i räkenskapen.

I likhet med statskontoret finner även jag tillräcklig anledning icke

föreligga att vidtaga åtgärd i syfte att Andéhn befrias från att utgiva det

honom ådömda ersättningsbeloppet för bristen i havreförrådet.

Vidkommande bristen i höförrådet torde av vad i ärendet förekommit

framgå, att sådana förhållanden varit rådande under Andéhns uppbördsmannatid,

att möjligheten att utöva effektiv tillsyn och omvårdnad om

förrådet i hög grad försvårats. Därjämte torde, såsom statskontoret framhållit,

det icke vara helt uteslutet, att det vid Andéhns övertagande av

uppbördsmannaskapet inneliggande lagret av hö, vilket visserligen i högsta

domstolens utslag beräknats vara 10 procent mindre än i inventeringsprotokollet

angivits, i verkligheten varit ännu mindre. Innehållet av de

i målet åberopade intygen av sakkunniga rörande lagringsförluster å hö

synes vidare giva vid handen, att den i 1812 års reglemente medgivna

avskrivningsprocenten är alltför snävt tilltagen för sådana fall som det

förevarande. Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner jag billigheten

kräva, att kronans fordran hos Andéhn för bristen i höförrådet

efterskänkes.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn må befrias

från honom jämlikt högsta domstolens utslag den 18 december 1923 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen brist i.

av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700 kronor 34 öre, samt

att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 192 5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1925:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet. s. 6 i texten