Angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet
1925-03-13 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:171, Angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungI. Maj ds proposition nr 171.
I
Nv in.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E.
Andéhn från viss ersättningsskyldighet; given Stockholms
slott den 13 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Larsson, Wioforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans
magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas
i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.
Enligt dessa bestämmelser må avskrivning ske för oriad havre med 3 procent,
för hö med 6 procent och för halm med 4 procent å den från vederbörligt
magasin utlevererade kvantiteten. Avskrivningsprocenten är beräknad för
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 135 Käft. (Nr 171.) 568 35
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
»all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vågning,
minutering, intorkning, laccage, råttfrat, gräsning, damning, spillning och
hantering m. m.». Utöver sålunda medgiven avskrivning äger vid uppbördsmannaombyte
den avgående uppbördsmannen att jämväl åtnjuta halv
avskrivning enligt nyss angiven procentberäkning å den honom fråninventerade
behållningen i magasinet.
Sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn tjänstgjorde under
tiden den 1 augusti 1920—den 1 november 1922 såsom uppbördsman
för regementets furageförråd. Vid en i anledning av Andéhns frånträdande
av uppbördsmannabefattningen den 3 och den 4 november 1922 verkställd
inventering av regementets furagemagasin och foderkammare befanns
brist föreligga i därstädes förvarade förråd av havre, hö och halm.
Bristen antecknades i protokollet över inventeringen utgöra, utöver vad
som enligt gällande föreskrifter finge avskrivas, 1,137 kg. havre till ett
värde av 141 kronor 44 öre, 193,531.5 kg. hö till ett värde av 14,418
kronor 10 öre och 4,239.5 kg. halm till ett värde av 167 kronor 46 öre.
Sedan bristen gjorts till föremål för undersökning vid Livgardets till
häst krigsrätt, yrkade därstädes krigsfiskalen J. G. Johnsson förpliktande
för Andéhn i hans egenskap av uppbördsman att ersätta kronan bristen
med förut angivna belopp, tillhopa 14,727 kronor.
Inför krigsrätten bestred Andéhn den mot honom förda ersättningstalan.
Beträffande omständigheterna i målet inhämtas av krigsrättsprotokollet
följande:
Då Andéhn den 1 augusti 1920 övertagit uppbördsmannabefattningen,
hade icke någon uppvägning av den inneliggande behållningen av furageartiklar
ägt rum, enär så stora kvantiteter förefunnits i förråden, att en
uppvägning därav ställt sig praktiskt taget omöjlig. Regementsintendenten
beräknade sålunda, att för fullständig uppvägning av furageartiklarna
skulle hava erfordrats omkring 25 man under en tid av tre å fyra veckor.
I stället hade inventeringskommissionen verkställt en uppskattning av de
inneliggande foderkvantiteterna med ledning av kubikinnehållet samt foderartikelns
specifika vikt. I det över inventeringen upprättade beskedet
hade såsom i förråden inneliggande upptagits 175,000 kg. havre, 360,000
kg. hö och 230,000 kg. halm. Undersökningen inför krigsrätten gav vid
handen, att avsevärda felbedömningar ägt runl i fråga om den inneliggande
hökvantiteten. Sålunda hade exempelvis i ett magasin, som
uppgivits innehålla hö, endast det yttre och övre lagret utgjorts av höbalar,
under det att återstoden bestått av halm, motsvarande enligt
Andéhns beräkning cirka 40 ton. På de flesta ställen hade balarna ej
legat lagrade på varandra i skikt utan kastade huller om buller, under
det att inventeringskommissionen utgått ifrån att lagringen varit sådan,
att eu uträkning på grund av rymdförhållandena skulle kunna godtagas.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 111.
Orsaken till att ej Audélin omedelbart anmält dessa förhållanden hade
vant den, att lian ansett, att medgiven avskrivningsprocent skulle täcka
de eventuella bristerna. Vidare hade det förekommit, att hö av leverantörer
avlämnats så sent på dagen, att detsamma ej kunnat omhändertagas
förrän påföljande dag, varjämte det i ogynnsamma fall även kunnat banda,
att det levererade furaget fått kvarligga ett helt dygn utanför stallarna,
innan detsamma upplagts i magasinen. Det syntes icke uteslutet, att
delar av det då redan invägda furaget under sådana omständigheter förkornmit.
I avgivet vittnesmål förklarade sig en ryttmästare vid regementet
vara övertygad därom, att vid varje höleverans fodermarskarna vid regementet,
innan furaget hunnit inläggas i magasinen, tillgripit därav för förbättrande
av hästarnas utfodring. Likaledes syntes stora mängder furage för
samma ändamål hava tillgripits av fodermarskarna från furagemagasinen,
vilket möjliggjorts genom otillfredsställande stängselanordningar mellan höoch
halmmagasinen, å ena, samt foderkamrarna, a andra sidan. Slutligen
syntes bristen till stor del vara att tillskriva, att höet minskat i vikt i
väsentligt högre grad än som motsvarade den medgivna avskrivningsprocenten,
6 procent. Då exempelvis sommaren 1922 varit mycket regnig,
vore det uppenbart, att det hö, som därunder skördats, icke kunnat vara
av bådbärare beskaffenhet utan undergått en avsevärd viktminskning under
förvaringen i magasinen.
Till belysande av don medgivna avskrivningsprocentens otillräcklighet
åberopade Andélin följande, i krigsrättens protokoll intagna intyg, nämligen
:
1) från Sveriges allmänna lantbrukssällskap, jordbruksbyrån: »På be
gäran
få vi härmed beträffande de lagringsförluster, man har att räkna
med vid lagring av hö, meddela följande: I väl bärgat hö, som förvaras
i ett mot nederbörd och fukt skyddat rum, äro förlusterna under några
månaders lagring högst obetydliga. Är höets fuktighetshalt hög, kan förlusten
däremot bli mycket betydande, och inga bestämda siffror för densammas
storlek kunna då anges. I ytterlighetsfall kan hela höpartiet spolieras.
Under förutsättning att höet kan sägas vara välbärgat, d. v. s. så
torrt, att det utan risk kan lagras i stack eller lada, räknar man med eu
lagringsförlust av i genomsnitt 10 ä 15 procent pa 6 månadei, något
olika för olika slags hö. Förlusten bör i varje fall under sådana förhållanden
ej uppgå till mer än högst 20 procent. Sistnämnda lagringsföilust
kan kanske uppkomma i hö, som har en relativt hög fuktighetshalt,
men likväl kan lagras utan att taga nämnvärd skada till sin beskaffenhet»;
2) från Stockholms läns hushållningssällskap (genom sekreteraren M.
Carlson i brev till Andélin): »Någon exakt siffra på lagringsförlust hos
hö, lagrat under av Eder uppgivna förhallanden, kan ej lämnas. Lagringsförlusten
är i hög grad beroende på, om höet levererats nyskördat eller
först efter någon tids förvaring å respektive gårdar. De av Eder angivna
lokalförhållandena bidraga givetvis att öka lagringsförlusten. Vid vanliga
4
Kungl, Maj:ts proposition nr 171.
jordbruksekonomiska beräkningar brukar man räkna med 20 procent som
en ordinarie siffra för lagringsförlust hos hö, men kan densamma allt efter
förhållandena självfallet i hög grad variera»;
3) från foderhandlaren G. W. Jansson i Stockholm: »På begäran av
sergeant
Andéhn får undertecknad härmed intyga, att hö vid lagring omkring
6 månader minskar i vikten omkring 30 procent. Vid lagring avstörre
partier eller omkring 300 ton torde viktminskningen bliva högre;
på grund av att skullarna täckas av plåttak, uppstår å magasinen sommartid
en avsevärd värme, vilket bidrager till att höet minskar betydligt i
vikt. Ovanstående uppgifter äro grundade på egna erfarenheter, såsom
flera års ombud för leveranser av stråfoder»;
4) från C. M. Isakson i Stockholm (i aktiebolaget med samma namn,
som driver handel med kraftfoder, spannmål, stråfoder m. m.): »På begäran
får undertecknad härmed intyga, att hö vid lagring undergår en avsevärd
minskning i vikt, och gäller detta särskilt vid lagring på hösten och hö
som skördats regniga somrar. Undertecknad uppskattar viktminskningen
för eu tidrymd av 4 a o månader till mellan 20 och 30 procent, beroende
dels på höets kvalitet dels på lagerlokalen.---— Ovanstående
intyg gäller hö i allmänhet, och ej någon särskild sort, ej heller någon
särskild lagerlokal»;
5) från nämndemännen och lantbrukarna J. Wahlgren och A. Eriksson:
»Enligt vår åsikt undergår välbärgat hö till en viktmängd av 300
å 400 ton, lagrat å skullar under plåttak, under en tid av 5 ä 6 månader
en viktminskning av minst 15 procent».
Beträffande den konstaterade bristen i havreförrådet uppgav Andéhn,
att densamma måste hava uppkommit efter utgången av år 1921, men
kunde han icke lämna någon förklaring till densammas uppkomst. Bristen
i halmförrådet syntes honom däremot vara beroende på liknande omständigheter
som. dem, vilka föranlett bristen i höförrådet. Andéhn erkände
dock, att den medgivna avskrivningsprocenten för halm vore tillräcklig.
I utslag den 13 februari 1923 ogillade krigsrätten den mot Andéhn
förda ersättningstalan under motivering, att det på grund av vad i målet
förekommit icke blivit styrkt, att hela den föreliggande bristen i höförrådet
uppkommit under den tid, Andéhn varit furage uppbördsman, samt att
det icke heller mot den av Andéhn förebragta utredningen kunde anses
utrett, att vare sig den brist i höförrådet, som kunde hava uppkommit
under berörda tid, eller bristen i förråden av havre och halm tillkommit
under sådana förhållanden, att Andéhn vore ansvarig därför.
Över krigsrättens utslag anfördes besvär av krigsfiskalen samt av arméförvaltningens
ombudsman, efter uppdrag av ämbetsverkets intendentsdepartement.
Krigshovrätten, som meddelade utslag den 6 juni 1923, fann visserligen,
att vid den inventering av regementets furageförråd, som ägt rum vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:t* proposition nr 171.
Andéhns tillträde av befattningen som furageuppbördsman år 1920, såsom
inneliggande förråd upptagits, av hö 360,000 kg. och av halm 230,000
kg.; men då i målet vore utrett, att uppvägning vid inventeringen icke
verkställts av hela inneliggande lagret av hö och halm, utan att efter
verkställd beräkning av antalet balar och deras medelvikt uppskattning
skett av de kvantiteter, som antagits inneligga i förråden, ansåg krigsliovrätten,
att Andéhn vore berättigad att från de i inventeringsprotokollet
upptagna kvantiteterna tillgodoräkna sig 10 procent. På den grund kunde
de vid Andéhns övertagande av förrådet befintliga kvantiteterna ej beräknas
högre än av hö 324,000 kg. och av halm 207,000 kg. Vid sådant förhållande
fann krigshovrätten, att Andéhn ej kunde åläggas ersättningsskyldighet
för brist i halmförrådet, i följd varav krigsrättens utslag i
denna del fastställdes. Beträffande den i målet förda ersättningstalan för
brist i liöförrådet ansåg krigsho vrätten, med hänsyn till innehållet av i
målet företedda intyg av sakkunniga rörande storleken av i olika fall förekommande
lagringsförlust fi hö samt övriga vid krigsrätten upplysta omständigheter,
Andéhn i förevarande fall vara berättigad att räkna sig tillgodo
en avskrivningsprocent av tillhopa 15 procent å de under 1920, 1921
och 1922 förbrukade kvantiteter hö, som vid verkställd uträkning finge
anses hava uppgått till sammanlagt minst 1,795,166 kg. Enär med sådan
beräkning och efter avdrag av förutnämnda 10 procent å den av Andéhn
mottagna hökvantiteten den brist å hö, eller 193,531.5 kg., för vilken ersättning
i målet yrkades, understege vad som på nu angivna grunder
Andéhn ägde räkna sig till godo, fann krigshovrätten skäligt fastställa
jämväl det slut, vartill krigsrätten i denna del av målet kommit. Vidkommande
däremot bristen å havre, vilken brist, såsom Andéhn vid krigsrätten
uppgivit, måste anses hava uppstått först efter utgången av år 1921,
ansåg krigshovrätten sådana omständigheter icke hava förekommit, som
kunde lända Andéhn till befrielse från det honom härutinnan åliggande
uppbördsmannaansvaret. Krigshovrätten förpliktade därför Andéhn att mot
kvitto till kronan utgiva ersättning för ifrågavarande till 1,137 kg. uppgående
brist med 141 kronor 44 öre.
Arméförvaltningeus ombudsman fullföljde talan över krigshovrättens utslag.
Då emellertid, såsom inledningsvis angivits, den avgående uppbördsmannen
vore berättigad att jämväl tillgodoräkna sig halv avskrivning
på den honom fråninventerade behållningen, yrkades nu från kronans sida
den ändring i krigshovrättens utslag, att Andéhn måtte åläggas ersätta
kronan 714 kg. havre med 88 kronor 82 öre, 193,051 kg. hö med
14,382 kronor 30 öre samt 4,009 kg. halm med 158 kronor 36 öre,
eller tillhopa 14,629 kronor 48 öre.
Högsta domstolen meddelade utslag i målet den 18 december 1923 samt
fastställde därvid krigshovrättens utslag beträffande yrkandet om ersättning
för bristen i halmförrådet. Med avseende å bristen i höförrådet fann
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 171.
högsta domstolen, lika med krigshovrätten, att den vid Andékns övertagande
av förrådet befintliga mängden hö ej kunde beräknas högre än till
324,000 kg. i stället för, såsom å kronans vägnar påståtts, 360,000 kg.,
varför Andéhn alltså finge tillgodoräkna sig skillnaden eller 36,000 kg.
Vidare vore Andéhn berättigad att å den vid hans avlämnande av förrådet
förefintliga behållningen å hö, 16,000 kg., åtnjuta halv avskrivning med
3 procent eller alltså 480 kg. I övrigt kunde icke, mot gällande bestämmelser,
tillgodoföras Andéhn avskrivning till högre belopp än som beräknats
vid inventeringen den 3 och den 4 november 1922. Värdet av 36,480
kg. utgjorde 2,717 kronor 76 öre. Andéhn kunde följaktligen i denna
del icke undgå att utgiva ersättning med 11,700 kronor 34 öre, vilket
belopp han alltså förpliktades att utgiva till kronan. Vidkommande bristen
i havreförrådet ålades Andéhn att till kronan utgiva ersättning härför med
det från kronans sida senast fordrade beloppet eller 88 kronor 82 öre.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Andéhn anhållit att bliva
befriad från att utgiva de utdömda ersättningsbeloppen, tillhopa 11,789
kronor 16 öre. Till stöd för ansökningen har Andéhn anfört, dels att
bestämmelserna i 1812 års reglemente med hänsyn till nuvarande och
särskilt under kristiden rådande lagringsförhållanden vore otidsenliga och
föråldrade, dels ock att han, som hade hustru och två minderåriga barn
att försörja, saknade medel till erläggande av ifrågavarande ersättningsbelopp.
Inspektören för kavalleriet har i sin egenskap av förutvarande sekundchef
för Livgardet till häst yttrat sig över ansökningen. Bemälde inspektör
har därvid anfört, att det icke syntes med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Andéhns verksamhet såsom furageuppbördsman bedömdes
utan hänsynstagande till de för kontroll och förvaring försvårande omständigheter,
som varit en följd av krigs- och kristiden. Under denna
period hade det nämligen för mobiliseringsbehovets säkerställande varit
nödvändigt att uppbringa förråden av furage till det högsta, som utrymmena
å skvadronsskullarna tillåtit. Under sådana förhållanden hade såväl
kontroll som ändamålsenlig förvaring av furaget i hög grad försvårats.
Härtill komme, att 1812 års avskrivningsreglemente, vid vars utarbetande
man utgått ifrån jämförelsevis obetydliga foderkvantiteter och korta förvaringstider,
svårligen borde kunna anses tillämpligt för så abnorma förhållanden
som dem, vilka varit rådande under Andéhns uppbördsmannatid.
På grund av det anförda tillstyrkte därför kavalleriinspektören bifall
till den av Andéhn gjorda ansökningen.
Jämväl den nuvarande sekundchefen för Livgardet till häst och chefen
för fjärde arméfördelningen hava tillstyrkt bifall till ansökningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 18 mars 1924 yttrat
sig i ärendet samt därvid anfört, att departementet väl funne vissa för
-
7
Kungl, Maj ds proposition nr 111.
mildrande omständigheter andragna till stöd för den gjorda framställningen
om befrielse från betalningsskyldighet. I betraktande emellertid av den
betydande brist å hö, som förefunnits vid Andéhns frånträdande av uppbördsmannabefattningen,
och då Andéhn, vilken icke överklagat krigshovrättens
utslag i vad detsamma avsåge förpliktande för honom att utgiva
ersättning för bristen å havre, härigenom måste anses hava godkänt betalningsskyldighet
i detta hänseende, ansåge departementet sig likväl icke
kunna tillstyrka, att Andéhn befriades från honom ådömd betalningsskyldighet.
I utlåtande den 26 februari 1925 har statskontoret framhållit, att ämbetsverket
med hänsyn därtill, att Andéhn icke överklagat krigsliovrättens
utslag, varigenom han förpliktats att ersätta kronan bristen i havreförrådet,
och då tillräckliga skäl i övrigt icke syntes föreligga för eftergivande
av detta fordringsanspråk — vilket med kronans medgivande och enligt
högsta domstolens utslag nedsatts till 88 kronor 82 öre — funne sig
böra avstyrka ansökningen i denna del. Yad åter anginge bristen i liöförrådet,
vilken det jämlikt högsta domstolens utslag ålåge Andéhn att
ersätta kronan med icke mindre än 11,700 kronor 34 öre, syntes det
statskontoret, att flera omständigheter talade till förmån för ansökningen.
Vid den inventering, som ägt rum vid Andéhns tillträde av
uppbördsmannabefattningen, hade icke skett någon uppvägning av höförrådet,
och torde någon sådan bland annat till följd av inneliggande lagers
storlek icke utan stora olägenheter för regementet hava kunnat verkställas.
Visserligen hade, på grund av att förrådet då allenast uppskattats, detsamma
i högsta domstolens utslag beräknats vara 10 procent lägre än enligt
inventeringsprotokollet, men det syntes icke vara uteslutet, att förrådet i
verkligheten varit ännu mindre. I intyg från sakkunniga, som i målet
företetts, hade hävdats, att lagringsförlusten å hö borde beräknas väsentligt
högre än den enligt förutnämnda reglemente den 11 augusti 1812
medgivna. Av vad vid förhören upplysts syntes även framgå, att icke
obetydliga kvantiteter i och för förbättrande av hästarnas utfodring tillgripits
av fodermarskarna vid regementet. Över huvud taget syntes förhållandena
under ifrågavarande, under krisåren infallande period skäligen
böra betinga ett visst hänsynstagande vid bedömande av uppbördsmannens
ställning. Varken krigsrätten eller krigshovrätten hade heller ansett sig
kunna ålägga Andéhn någon ersättningsskyldighet för bristen i höförrådet,
och skiljaktigheten i det slut, vartill krigshovrätten och högsta domstolen
kommit, berodde i huvudsak på att den förra velat medgiva en såsom
skälig ansedd avskrivning av 15 procent å förbrukade kvantiteter, under det
att den senare vid sitt avgörande utgått från den i reglementet den 11
augusti 1812 bestämda avskrivningen, eller allenast 6 procent. På grund av
det anförda ansåge sig statskontoret böra tillstyrka, att kronan av billighetsskäl
efterskänkte sitt fordringsanspråk mot Andéhn på grund av bristen
8
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 171.
Departements
chefen.
i höförrådet samt att alltså framställning måtte göras till riksdagen om
medgivande härtill ävensom till ersättningsbeloppets avskrivning i räkenskapen.
I likhet med statskontoret finner även jag tillräcklig anledning icke
föreligga att vidtaga åtgärd i syfte att Andéhn befrias från att utgiva det
honom ådömda ersättningsbeloppet för bristen i havreförrådet.
Vidkommande bristen i höförrådet torde av vad i ärendet förekommit
framgå, att sådana förhållanden varit rådande under Andéhns uppbördsmannatid,
att möjligheten att utöva effektiv tillsyn och omvårdnad om
förrådet i hög grad försvårats. Därjämte torde, såsom statskontoret framhållit,
det icke vara helt uteslutet, att det vid Andéhns övertagande av
uppbördsmannaskapet inneliggande lagret av hö, vilket visserligen i högsta
domstolens utslag beräknats vara 10 procent mindre än i inventeringsprotokollet
angivits, i verkligheten varit ännu mindre. Innehållet av de
i målet åberopade intygen av sakkunniga rörande lagringsförluster å hö
synes vidare giva vid handen, att den i 1812 års reglemente medgivna
avskrivningsprocenten är alltför snävt tilltagen för sådana fall som det
förevarande. Med hänsyn till nu angivna omständigheter finner jag billigheten
kräva, att kronans fordran hos Andéhn för bristen i höförrådet
efterskänkes.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn må befrias
från honom jämlikt högsta domstolens utslag den 18 december 1923 åliggande
skyldighet att till kronan utgiva ersättning för uppkommen brist i.
av honom omhänderhaft förråd av hö med 11,700 kronor 34 öre, samt
att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Baad-Heimer.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 192 5.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1925:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn från viss ersättningsskyldighet. s. 6 i texten