Sök i Ratio Lex

Angående anslag till skogsvårdens befrämjande

1925-03-13 · 43 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:182, Angående anslag till skogsvårdens befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

1

Nr IS2.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till skogsvårdens

befrämjande; given Stockholms slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF,

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson. Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I punkt 128 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition bär

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition angående

anslag till skogsvårdens befrämjande, som Kungl. Maj:t kunde komma att

avlåta till riksdagen, beräkna för budgetåret 1925—1926 ett belopp av

548,000 kronor.

Sedan utredningen i ämnet avslutats, torde jag nu ånyo få anmäla frågan

för Kungl. Maj:t.

Såsom jag redan vid anmälan av de till regleringen av utgifterna under

nionde huvudtiteln hörande anslagsfrågor nämnt, har på förslag av Kungl.

Maj:t riksdagen för ett vart av åren 1921 och 1922 samt budgetåren 1928

—1924 och 1924—1925 anvisat ett extra reservationsanslag å 150,000 kronor

till skogsvårdens befrämjande. Av dessa anslag hava bidrag utgått till

skogsvårdsstyrelserna dels för bestridande av deras administrationskostnader

Bihang till riksdagens protokoll 192.1. 1 saml. Hö höft. (Nr 1S2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

2

och dels för understödjande av skogsvårdsåtgärder. Beträffande de för budgetåren

1923—1924 och 1924—1925 anvisade anslagen har riksdagen medgivit

Kungl. Maj:t att i mån av förefallande behov fördela desamma

mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser, och har i enlighet med berörda

medgivande anslaget för sistnämnda budgetår, som avser bidrag för kalenderåret

1924, den 2 maj 1924 av Kungl. Maj:t fördelats mellan samtliga

skogsvårdsstyrelser. Skogsvårdsstyrelse, som erhållit bidrag från ifrågavarande

anslag, äger efter gottfinnande använda bidraget för täckande av

sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.

Anslag till Beträffande behovet av statsanslag för ifrågavarande ändamål under

skogsvårds- budgetåret 1925—1926 tillåter jag mig till en början erinra, att enligt

styrslsBriiä i

Västerbottens statsmakternas beslut 1924 skogsvårdslagen den 15 juni 1923 (nr 212) ut
och

Norr- sträckts att gälla i Västerbottens och Norrbottens läns kustland från och

bottens lan.

med den 1 januari 1925 samt att såsom en följd härav tvenne nya skogsvårdsstyrelser

inrättats, en i Västerbottens och en i Norrbottens län, för

utövande av uppsikt över lagens tillämpning i samma län. De nya skogsvårdsstyrelserna

hava trätt i verksamhet den 1 oktober 1924.

I proposition nr 97 till 1924 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning

om anvisande av medel för upprätthållande av de nya skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet under tiden 1 oktober 1924—31 december 1925.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som dåvarande departementschefen

därvid avgav, beräknade han medelsbehovet under nyssangivna tid för

skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län till 159,000 krönor samt för skogsvårdsstyrelsen

i Norrbottens län till 139,000 kronor eller för båda styrelserna

till sammanlagt 298,000 kronor. Detta belopp borde enligt departementschefens

mening ställas till förfogande genom motsvarande höjning

av det anslag för skogsvårdens befrämjande, som komme att anvisas för

budgetåret 1925—1926, därom framställning borde göras till 1925 års riksdag.

Då emellertid medel å sistangivna anslag ej bleve disponibla förrän

från och med den 1 juli 1925, tillstyrkte departementschefen, att de nya

skogsvårdsstyrelserna berättigades att under första halvåret 1925 i mån av

behov hos statskontoret utfå räntefria förskott av de skogsvårdsavgift^-,

som i början av 1925 komme att dit redovisas, samt att dessa förskott bestämdes

till högst hälften av det belopp, vartill styrelsernas medelsbehov

under 1925 samt sista kvartalet 1924 beräknats, eller skogsvårdsstyrelsen i

Västerbottens län med högst 79,500 kronor och skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län med högst 69,500 kronor, mot skyldighet att återbetala sålunda

erhållna förskott genom motsvarande avdrag å de statsbidrag, som komme

att tilldelas styrelserna för 1925 och sista kvartalet 1924.

I överensstämmelse med vad departementschefen sålunda tillstyrkt begärde

Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 97 riksdagens medgivande att

disponera ifrågavarande skogsvårdsavgifter på nyssangivna sätt, och blev

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 182. 3

denna proposition enligt skrivelse deri 27 maj 1924, nr 176, av riksdagen

bifallen.

Kungl. Maj:t bär sedermera deri 27 september 1924 bemyndigat statskontoret

dels att under första halvåret 1925 till skogsvårdsstyrelserna i

Västerbottens och Norrbottens län, pa rekvisition i män av behov, utanordna

förberörda räntefria förskott, dels ock att av de statsbidrag, som

komme att tilldelas dessa skogsvård sstyrelser för 1925 och sista kvartalet

1924, bereda titeln skogsvårdsavgift^* ersättning för vad statskontoret sålunda

torskotterat.

I skrivelse den 4 september 1924 har domänstyrelsen, under hänvisning

till vad departementschefen i motiveringen till omförmälda proposition nr

97 anfört, hemställt, att anslaget för skogsvårdens befrämjande måtte för

budgetåret 1925—192b höjas med 298,000 kronor till 448,000 kronor.

Då förenämuda av dåvarande departementschefen i propositionen nr 97

till 1924 års riksdag- gjorda uttalanden av samma riksdag lämnats utan

erinran, tillstyrker jag, att för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas i

Västerbottens och Norrbottens län verksamhet under 1925 samt sista kvartalet

1924 för budgetåret 1925—1926 anvisas tillhopa 298,000 kronor.

Vad härefter angår frågan om statsanslag till skogsvårdsstyrelserna i

övriga län för budgetåret 1925—1926, har skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott

i skrivelse den 9 september 1924 hemställt, att anslaget till

dessa skogsvårdsstyrelser, som nu utgår med 150,000 kronor, måtte för

sagda budgetår höjas till 300,000 kronor. Förvaltningsutskottet har till stöd

härför anfört, bland annat, följande.

Vid en av förvaltningsutskottet på domänstyrelsens begäran under 1924

verkställd utredning rörande medelsbehovet hos rikets skogsvårdsstyrelser

hade det visat sig, att skogsvårdsstyrelsernas utgifter för löner till ordinarie

personal, för expedition och för resor i fiskaliska uppdrag, som icke utan allvarliga

olägenheter kunde inskränkas, för närvarande uppginge till sammanlagt

omkring 1,730,000 kronor per år, medan de under senaste året till skogsvårdsstyrelsernas

förfogande för all deras verksamhet stående medel belöpte

sig till allenast i runt tal 1,095,000 kronor, nämligen 945,000 kronor i skogsvårdsavgifter

och reservationsanslaget å 150,000 kronor till skogsvårdens

befrämjande. Ett betydligt underskott komme således att uppstå för 1924.

Även om man skulle kunna tänka sig, att vissa skogsvårdsstyrelser kunde

ytterligare inskränka sin verksamhet och på så sätt minska sina utgifter,

hade förvaltningsutskottet funnit det ofrånkomligt, att ökade medel ställdes

till skogsvårdsstyrelsernas förfogande. Detta vore så mycket mera nödvändigt,

som 1923 års skogsvårdslagstiftning ställde icke obetydligt höjda krav

på skogsvårdsstyrelserna och därigenom åsamkade dem behov av större inkomster.

Av det föregående framginge, att för 1924 ett underskott å omkring

635,000 kronor torde vara att emotse, därvid hänsyn emellertid icke

tagits till styrelsernas utgifter för exempelvis undervisning, löner till erforderlig

extra personal m. m. Under sådana omständigheter hade utskottet

ansett sig icke kunna underlåta att fästa Kungl. Majrts uppmärk
-

Departementsche/en.

Anslag till

skogsvärdsstyrelserna

i övriga län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts proposition Nr 182.

samhet pa förhållandet och ifrågasätta en höjning av reservationsanslaget

till skogsvårdens befrämjande åtminstone från 150,000 kronor till

300,000 kronor, varvid emellertid icke någon som helst hänsyn tagits till

medelsbehovet för de nyinrättade skogsvårdsstyrelserna i Norrbottens och

Västerbottens län. Visserligen syntes den nu ifrågasätta anslagsökningen

vara otillräcklig. Med hänsyn till möjlig framtida ökning av beloppet inflytande

skogsvårdsavgift^'' hade emellertid utskottet ansett sig icke för

närvarande böra framkomma med större anspråk. Tillika ville utskottet

ifrågasätta, huruvida icke benämningen på omlönnälda anslag borde utbytas

mot anslag till upprätthållande av skogsvårdsstyrelserna» verksamhet.

Domänstyrelsen har i yttrande den 8 oktober 1924 över nyssnämnda skrivelse

bland annat framhållit.

Skäligheten av det belopp å omkring 1,730,000 kronor, som enligt förvaltningsutskottets

uppgift för närvarande årligen åtginge för bestridande

av skogsvårdsstyrelsernas utgifter för löner till ordinarie personal, för expedition

och för resor i fiskaliska uppdrag, kunde icke bedömas utan en efter

närmare utredning vunnen kännedom om de grunder, varefter nämnda löner

och ersättningar för resor utginge. Under erinran att domänstyrelsen i utlåtande

den 4 februari 1924 rörande fastställande av nya reglementen för

skogsvårdsstyrelserna föreslagit en utredning i nyss angivna hänseende finge

styrelsen vidare anföra, att den icke ansåge det uteslutet, att en ökning av

anslaget kunde vara befogad. Styrelsen hade emellertid funnit den utredning

över huvud taget, som utskottet lämnat till stöd för sin framställning om

ökning, icke vara av den beskaffenhet, att styrelsen därpå kunde grunda en

bestämd uppfattning, huruvida och till vilket belopp en förhöjning av anslaget

kunde vara skälig. Under åberopande av vad sålunda anförts finge

styrelsen för det dåvarande avstyrka förhöjning av anslaget.

Sedan skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott i anledning av domänstyrelsens

nyssnämnda yttrande i skrivelse den 22 oktober 1924 erinrat om,

att utskottet den 20 september 1924 lämnats tillfälle att avgiva yttrande

bland annat rörande lämpliga grunder för skogsvårdsstyrelsernas tjänstemäns

avlöningsförhållanden, reseersättningar in. m., men också angivit som sin

mening, att en utredning i detta avseende sannolikt icke torde komma att

försvaga skälen för den av utskottet äskade anslagsförhöjningen, har utskottet

den 3 januari 1925 med bifogad utredning avgivit ovan omförmälda yttrande,

vari angående tjänstemännens hos skogsvårdsstyrelsernas avlöningsförhållanden,

reseersättningar m. m. bland annat anföres.

Om man räknade med grundlön, samtliga ålderstillägg och personliga lönetillägg

men bortsäge från dyrtidstillägg, kornme sju länsjägmästare upp i

en slutlön av 11,500 kronor eller mer, d. v. s. högre än en överjägmästare

i ortsgrupp G (11,400 kronor). Därvid vore dock att märka, att för två av dem

något dyrtidstillägg ej utginge. En komme till en slutlön av 11,400 kronor

därigenom, att han samtidigt vore anställd som länsjägmästare hos två skogsvårdsstyrelser.

Två komme upp i en avlöning, som vore jämförlig med överjägmästares.

De övriga tolv vore tillförsäkrade slutlöner, som växlade mellan

7,500 och 9,500 kronor d. v. s. folie inom jägmästarnas lönegrad. Av dessa

tolv stannade icke mindre än nio vid lägre slutlön än den, som till komme

jägmästare i ortsgrupp A (8,580 kronor).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr lya.

Särskilt tillse här anmärkas, att mänga av läns,jägmästarna atnjöte särskilda,

i ovan angivna belopp inräknade lönetillägg pa den grund, att de tillika

tjänstgjorde som kassaförvaltare (dier sekreterare och i ett fall jämväl som

.juridiskt biträde åt skogsvärdsstyrelse.

Alla läns jägmästarna utom en tillhörde statens anstalt för pensionering av

folkskollärare in. 11. 1 allmänhet betalade länsjägmästaren av pensions
avgifterna,

två betalade 1/s 0(''h en allenast */s; tre skogsvård sstyrelser arla de*,

hela pensionsavgiften för sina länsjägmästare.

Tio skogsvårdsstyrelser hade hos sig anställda biträdande länsjägmästare,

av vilka tre vore extra. En skogsvärdsstyrelse hade två ordinarie biträdande

sådana. De ordinarie vore tillförsäkrade eu station — medräknat personligt

lönetillägg men ej dyrtidstillägg — av högst 9,500 kronor och lägst 4,062

kronor 50 öre. Grundlönen utgjorde för en 3,750 kronor, för tre 4,000 kronor,

för en 5,500 kronor, för en 5,652 kronor, för en 6,000 och för två 6,500 kronor.

Ålderstilläggen växlade. Dyrtidstilläggen motsvarade i regel statens. Fyra

av dessa befattningshavare hade personliga lönetillägg.

Fyra skogsvårdsstyrelser hade var för sig eu och en skogsvärdsstyrelse tvä

förste länsskogvaktare. Av dessa hade tre eu grundlön av 2,600 kronor och

4 ålderstillägg å 150 kronor, en en grundlön av 1,700 kronor och 3 ålders

tillägg å 300 kronor samt två eu grundlön av 3,000 kronor och 3 ålderstillägg

å 500 kronor. Alla hade vanligt dyrtidstillägg, en hade ett personlig!

lönetillägg å 600 kronor, en annan ett dylikt å 250 kronor jämte fri bostad.

Den högst avlönade uppbure ar 1924 tillhopa 5,258 kronor 32 öre, den lägst

avlönade 4,242 kronor jämte fri bostad.

Länsskogvaktarna hade i allmänhet eu grundlön av 2,000 kronor, inom

fem landstingsområden utgjorde den 1,700 kronor, inom två 1,800 kronor

och inom ett 2,700 kronor. T ett län hade en länsskogvaktare en grundlön

av endast 1,500 kronor. Ålderstilläggen växlade, men vore i allmänhet 4 å

125 kronor. På en del håll utginge särskilda lönetillägg, såsom hyresbidrag,

fri bostad, vissa klädespersedlar, uniformsbidrag m. m.

Alla förste länsskogvaktare och länsskogvaktare tillhörde förenämnda pensionsanstalt.

Fyra skogsvårdsstyrelser elände alla pensionsavgifter. Eljest

betalade länsskogvaktarna viss del, i regel -’''3, och vederbörande skogsvårdsstyrelse

resten.

En jämförelse mellan slutlönen för kronojägare och länsskogvaktare utvisade,

att endast i ett län länsskogvaktares slutlön (4,0S0 kronor) överstege

kronojägares i ortsgrupp G (3,888 kronor). I icke mindre än 18 län hade

länsskogvaktarna lägre slutlön än kronojägarna i ortsgrupp A (3,060 kronor),

i två län till och med lägre än kronojägares begynnelselön i ortsgrupp A

(2,460 kronor). Endast i ett län överstege förste länsskogvaktares slutlön

kronojägares i ortsgrupp G.

Där icke länsjägmästaren tjänstgjorde som kassaförvaltare, både varje

skogsvärdsstyrelse hos sig anställd en kassör eller kamrer. Dennes lön växlade

— dyrtidstillägg inberäknat — mellan lägst 2,457 kronor, högst 6,511

kronor, i medeltal omkring 4,500 kronor. Vidare hade styrelserna i allmänhet

ett eller ett par expeditionsbiträden med löner växlande från 1,200 kronor

till omkring 3,600 kronor. Eu skogsvärdsstyrelse hade en särskild sekreterare

och ombudsman med eu lön av 2,000 kronor jämte dyrtidstillägg.

I allmänhet finge länsskogvaktarna icke åtaga sig sådana skogsförrättningar

åt enskilda, som folie utom deras tjänsteåligganden. Pa några håll

kunde dock skogsvårdsstyrelsen eller länsjägmästaren undantagsvis lämna

tillstånd därtill. Vad länsjägmästarna beträffade ägde de ej åtaga sig dy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

H Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

lika förrättningar utan styrelsens särskilda medgivande, ock vissa styrelser

hade alldeles förbjudit dem att befatta sig med sådant arbete.

Att uppställa allmängiltiga grunder för löneförmånerna åt skogsvårdsstyrelsernas

personal läte sig näppeligen göra. Att vara länsjägmästare i ett

av de stora norrländska skogslänen ställde givetvis betydligt större krav på

befattningshavaren, än om det vore fråga om en länsjägmästare i ett jordbrukslän

i södra eller mellersta Sverige. Redan detta motiverade olika lön

för olika länsjägmästare. Men en skogs vårdsstyrelse, som lyckades få eu

för uppdraget särskilt lämplig person, måste också hava möjlighet att giva

honom ett extra lönetillägg antingen såsom en välförtjänt belöning för framstående

duglighet eller för att på detta sätt förhindra, att han ginge över i

annan, i lönehänseende mera förmånlig eller ur arbetssynpunkt mindre ansträngande

och krävande tjänst. Viktigt vore ock, att en skogsvårdsstyrelse

genom att erbjuda ej för snävt tilltagna löner kunde få i sin tjänst särskilt

väl kvalificerade personer. Jämväl den omständigheten, att skogsvårdsstyrelsernas

ordinarie personal, i motsats till statens, vore anställda endast förvissa

år med 6 månaders uppsägningstid, utgjorde motiv för ej för knappt

tillmätta löner. En av de viktigaste principerna för hela skogsvårdsstyrelseinstitutionen

och dess verksamhet vore och hade för övrigt alltid varit att

lämna styrelserna så stor frihet som möjligt vid utförandet av sitt upi>- drag. Och den principen borde även gälla med avseende på personalens avlöningsförhållanden.

Naturligtvis borde styrelserna icke tillerkänna sina befattningshavare löneförmåner,

som kunde anses oskäliga, allra helst styrelserna åtnjöte avsevärda

bidrag av allmänna medel för uppehållande av sin verksamhet. Men

man torde icke med fog kunna påstå, att någon hos skogsvårdsstyrelse nu

anställd befattningshavare åtnjöte en oskäligt hög avlöning. Visserligen

uppbure en eller annan en lön, som kunde förefalla jämförelsevis hög, men

om han av sin skogsvårdsstyrelse ansåges göra fullt skäl för denna lön —

och så vore helt visst fallet — torde någon befogad erinran mot densamma

icke vara att göra.

Även i fråga om dagtraktamenten och reseersättningar förelåge olikheter

olika skogsvårdsstyrelser emellan särskilt beträffande länsskogvaktarna.

Länsjägmästarna åtnjöte i allmänhet ersättning enligt 4:de klassen i gällande

resereglemente, på vissa håll förefunnes dock andra bestämmelser. För länsskogvaktarna

gällde i detta hänseende olika föreskrifter i så gott som vartenda

län. Tydligen vore dessa bestämmelse]- tillkomna med hänsyn till de

lokala förhållandena. Ledamöter i skogsvårdskommitté åtnjöte reseersättning

och dagtraktamente enligt öde klassen — i ett lön enligt fide klassen

— i resereglemente!, när de reste på uppdrag av skogsvårdsstyrelsen.

Tabeller belysande resultaten av ovan berörda utredning finnas såsom

bilagor A—E fogade till detta protokoll.

Med anledning av vad i ärendet förekommit, sedan domänstyrelsen avgivit

sitt yttrande den 8 oktober 1924, avgav domänstyrelsen infordrat

förnyat utlåtande den 31 januari 1925. Däri anför styrelsen bland annat.

Domänstyrelsen ansåge för sin del hinder icke böra möta för genomförande

av en större enhetlighet i fråga om avlöningarna till skogsvärdsstyrelsernas

personal än den som nu rådde.

De krav, som exempelvis ställdes pa skogsstatspersonal inom olika delar

av landet och under skilda förhållanden i övrigt, vore högst väsentligt olika.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts proposition Nr 1*2. i

Helt visst vore skillnaden i detta avseende beträffande skogsstatens personal

lika stor om ej större än beträffande skogsvårdsstyrelsernas. För skogs

statens personal hade emellertid enhetliga normer ifråga om avlöning och

dylikt kunnat genomföras.

Vad anginge storleken av de avlöningar, som utginge till skogsvardsstyrelsernas

personal, Unge styrelsen nu allenast framhålla, att länsväg

mästarnas avlöningar i vissa fall syntes höga. Av de 22 länsjägmästare,

som berördes av utredningen, hade under 1924 ieke mindre än 10 uppburit

kontanta avlöningar, som överstigit till överjägmästare under samma åi

utgående avlöningar i högsta löneklass inom motsvarande delar av landet.

För skogsvårdsstyrelsernas personal gällande bestämmelser ifråga om erläggande

av pensionsavgifter samt ersättning för tjänsteresor syntes biista

ifråga om önskvärd enhetlighet. Styrelsen ansage det vara av vikt, att

normerande bestämmelser härom utfärdades och att en begränsning <i\

skogsvårdsstyrelsernas nuvarande utgifter för dessa ändamål borde kunna

ernås. Utarbetande av grundläggande förslag för bestämmelser i här angivna

hänseenden .jämte verkställande av därför erforderliga ytterligare utrednino-ax

torde svårligen kunna medhinnas före tiden för framläggande av proposition

vid årets riksdag rörande anslaget till skogsvårdens befrämjande.

Tilläventyrs kunde det böra ankomma på den auktoritativa ledning för

skogsvård sstyrelserna, som torde vara att förvänta, att bidraga till ordnandet.

av dessa frågor. . .

I sin första framställning den 9 september 1924 om höjning av anslaget

till skogsvårdens befrämjande hade skogs värdsstyrelsemötets förvaltningsutskott

beräknat ett underskott för 1924 av omkring 635,000 kronor Utskottet

hade framhållit, att hänsyn därvid emellertid icke tagits till skogsvårdsstyrelsemas

utgifter för exempelvis undervisning, löner till erforderlig

extra personal m. in. . . .. ... .

Förenämnda underskott utgjorde skillnaden mellan av utskottet beräknare,

a ena sidan, utgifter för närvarande per år för skogsvårdsstyrelserna för

löner till ordinarie personal, för expedition och för resor i liskaliska uppdrag

eller 1,730,000 kronor samt, å andra sidan, av utskottet angivna till

skogsvårdsstyrelsernas förfogande under 1923 för all deras verksamhet stående

medel av i runt tal 1,095,000 kronor, varav 945,000 kronor skogsvardsav
gifter

och 150,000 kronor statsanslag. ..... ....

Styrelsen ansåge alltjämt, afl det varit önskvärt, att utskottet till stod

för sin framställning om ökat anslag företett en grundligare utredning i

ämnet än dessa siffror och vad utskottet i övrigt anfört.

I sin förnyade framställning i ämnet den 22 oktober 1924 både utskottet

icke framlagt motiv, som i nämnvärd grad ytterligare belyste frågan. Styrelsen

Unge därför till klarläggande så vitt möjligt av spörsmålet om anslagets

förhöjning framhålla följande.

Till skogsvårdsstyrelsernas inkomster vore, förutom de av utskottet angivna

och 1923 till i runt tal l.i miljoner kronor beräknade, att hänföra

anslag av landsting och hushållningssällskap, ersättningar för biträde^ med

skogsvård, för skogsodlingsmateriel och plantörer samt räntor m. m. Dessa

övriga inkomster syntes vara högst avsevärda. Summerades desamma till

de av utskottet för 1923 angivna inkomsterna erhölles, sa vitt framgmge

av skogsvårdsstyrelsernas berättelser för samma år, ett inkomstbelopp av

tillhopa närmare 3.3 miljoner kronor. Skogsvårdsstyrelsernas utgifter tor

1923 hade styrelsen, med ledning av deras berättelser för samma år, heraknat

till nära 3.7 miljoner kronor. Härav framginge att utgifterna under 1923

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition Nr 182.

avsevärt överstigit inkomsterna. Den sålunda uppkomna bristen hade dock

i vissa fall kunnat täckas av förefintliga behållningar.

Enär skogsvårdsstyrelsernas redovisningar för 1924 ännu icke framlagts,

kunde styrelsen icke bestämt angiva, huru deras inkomster och utgifter

balanserat under detta år. Styrelsen hade emellertid under hand erfarit,

att redovisningarna komme att förete betydande deficit.

En orsak till denna under de senaste åren för ett flertal skogsvårdsstyrelser

årligen återkommande svaga kassaställning vore den nedgång i inflytande

skogsvårdsavgifter — skogsvårdsstyrelsernas största inkomstkälla —,

som minskade avverkningar och sjunkande virkespris medfört. Skogsvårdsavgifterna

hade under nedan angivna år utgjort i runt tal här nedan anförda

belopp:

1 januari—

1 juli 1923-

30

1915 ..........................

............ 1.41

miljoner

kronor

1916 ...............................

............ 1.33

»

»

1917 ....................................

............ 2.33

»

»

1918 .............................

............ 4.2»

»

»

1919 .................................

............ 3.8 8

»

1920 ..........................

3.69

»

»

1921 ...........................

............ 3.43

»

»

1922 .............................

............ 2.06

V,

»

1923

........... O.o»

1924 ....................s.......

............ 0.8 7

»

Eu annan bidragande orsak till de svårigheter i ekonomiskt avseende,

vari ett flertal skogsvårdsstyrelser befunne sig, vore den, att de uppgifter''

som jämlikt förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 15 juni 1923*

(nr 213) ålåge dem, vore mera omfattande än tidigare varit fallet, varmed

torde följa svårighet att återföra utgifterna i det läge, de vore före kriget.

Sedan styrelsen avgivit sitt utlåtande i ärendet sistlidna oktober hade de

förhållanden, som övade inverkan å skogsvårdsavgifternas storlek, såsom

trävarumarknadens läge, väderleksförhållanden m. m., icke så utvecklats,

att eu stegring i dessa avgifter, utan snarare en minskning, under den

närmaste framtiden torde vara att förutse.

Vid sådant förhållande och på i övrigt anförda skäl ansåge styrelsen fogföreligga

för en förhöjning med 150,000 kronor för budgetåret 1925—1920

av reservationsanslaget till skogsvårdens befrämjande, i vad detta anslag

avsåge rikets skogsvårdsstyrelser med undantag av dem i Norrbottens och

Västerbottens län. Anslaget i dess helhet skulle sålunda uppgå till 598,000

kronor.

Styrelsen finge emellertid samtidigt uttala, att denna förhöjning icke för

närvarande borde betraktas såsom för senare budgetår prejudicerande. Styrelsen

ansåge det icke vara uteslutet, att en begränsning av skogsvårdsstyrelsernas

nuvarande kostnader för personalorganisationen borde, efter därom

vederbörligen framlagda och sedermera fastställda förslag, kunna ernås.

Styrelsen ansåge dessutom, huru önskvärd en ytterligare utveckling av skogsvårdsstyrelsernas

gagneliga verksamhet än kunde vara, att allt borde inriktas

på, att denna verksamhet i huvudsak kunde upprätthållas genom ett försiktigt

handhavande av till respektive styrelser direkt inflytande medel samt

genom att i inkomsthänseende särskilt svaga skogsvårdsstyrelser tillfördes

hos statskontoret redovisade skogsvårdsavgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. Ma.i:ts proposition Xr 182. !•

Sedermera liar skogsvårdsstyrelsemötéts förvaltningsutskott för att ytterligare

styrka behovet av den av utskottet föreslagna anslagsökningen med

skrivelse den 16 februari 1925 överlämnat tabeller över skogsvårdstyrelsernas

inkomster och utgifter under 1.924 samt ingående och utgående behållningar

samma år ävensom över deras tillgångar och skulder vid utgången

av året. Berörda tabeller, som avse samtliga de äldre skogsvårdsstyrelserna

— beträffande skogsvård sstyrelsen i Kopparbergs län innehålla dock

tabellerna uppgift allenast i de avseenden, som nedan särskilt angivas —

utvisa, bland annat, följande. Under år 1924 utgjorde ifrågavarande

skogsvårdsstyrelsers sammanlagda inkomster och utgifter respektive cirka

2.17 och 3.48 miljoner kronor, vadan inkomsterna understego utgifterna

med 1.31 miljon kronor. Huvudsakligen till följd härav minskades under

året styrelsernas (inklusi ve skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län) behållningar

i disponibla medel (kontanter, bankfordringar och värdehandlingar)

från 3.ok miljoner kronor till l.oi; miljon kronor eller sålunda med cirka 46

procent. Samtidigt nedgick värdet av styrelsernas (skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län inberäknad) samtliga tillgångar över skulderna från 4.8o till 3.6o

miljoner kronor eller med 25 procent. Styrelsernas (inklusive skogsvårdsstyrelsen

i Kopparbergs län) inkomster av skogsvårdsavgift^’, som under

1923 uppgått till cirka 1.77 miljon kronor, minskades år 1924 till cirka I.oj

miljon kronor eller med nära 42 procent. Vad angår de särskilda skogsvårdsstyrelsernas

behållningar i disponibla medel vid utgången av 1924, understego

dessa i fråga om 7 styrelser 10,000 kronor, 15 styrelser 50,000 kronor

och 17 styrelser 100,000 kronor. Slutligen framgår av tabellerna, att en av

styrelserna vid utgången av 1924 häftat i skuld med belopp, som överstigit

värdet av samtliga dess tillgångar med mera än 77,000 kronor, samt

att två andra styrelser vid nämnda tidpunkt haft så ringa tillgångar, att

dessa överstigit skulderna allenast med cirka 3,000 resp. 10,000 kronor.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att de äldre skogsvårdsstyrelsernas

ekonomiska ställning under de senare åren avsevärt

försämrats samt att denna försämring under år 1924 nått en sådan omfattning,

att ett flertal av dessa styrelser vid utgången av samma år befunnit

sig i ett verkligt nödläge. Dessa ogynnsamma förhållanden hava

sin främsta orsak i. den starka minskning i skogsvårdsstyrelsernas inkomster

av skogsvårdsavgifter, som allt sedan 1922 ägt rum och som

kulminerat under 1924. Sistnämnda år utgjorde dessa inkomster sålunda blott

cirka 3/5 av 1923 års och 1/8 av 1922 års motsvarande inkomster samt mindre

än Vs av samma inkomster 1921. Skogsvård sa v g i f tern a utgöra skogsvårdsstyrelsernas

förnämsta inkomstkälla. Givetvis har det varit omöjligt

för skogsvårdsstyrelserna att minska sina utgifter i motsvarande grad,

detta så mycket mindre, som den år 1923 genomförda nya skogsvårdslagstiftningen

pålagt styrelserna väsentligen ökade uppgifter. I följd

härav hava styrelserna måst för utgifternas täckande tillgripa från

Departement

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

tidigare ar besparade medel eller upptaga lån. På sätt förenämnda

av skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott åberopade tabeller utvisa,

hava sålunda skogsvårdsstyrelsernas behållningar av disponibla medel

under 1924 nedgått med ej mindre än cirka 46 procent samt beträffande

ett flertal skogsvärdsstyrelser minskats till så obetydliga belopp, att ett

fortsatt bestridande i nämnvärd omfattning av dessa skogsvårdsstyrelsers

utgifter genom anlitande av ifrågavarande behållningar är uteslutet.

Den ogynnsamma relation mellan skogsvårdsstyrelsernas inkomster och

utgifter, som förekommit under åren 1923 och 1924 och föranlett ifrågavarande

tryckta läge, torde emellertid komma att i viss mån förbättras

under år 1925. Enligt vad jag från statskontoret inhämtat, komma nämligen

skogsvårdsstyrelsernas inkomster av skogsvårdsavgifter under berörda

år att uppgå till i runt tal 1.62 miljon kronor eller till 0.6

miljon kronor mera än motsvarande inkomster för 1924. Då, såsom av

förenämnda tabeller framgår, under sistberörda år skogsvårdsstyrelsernas

utgifter överstigit deras inkomster med ej mindre än 1.31 miljon kronor,

är emellertid berörda stegring i skogsvårdsavgifterna ej i och för sig

tillräcklig för att åvägabringa balans mellan styrelsernas inkomster och

utgifter. För detta ändamål erfordras antingen ytterligare ökning av inkomsterna

eller minskning av utgifterna eller bådadera.

Vad angår frågan, huruvida eu minskning av skogsvårdsstyrelsernas

utgifter i mera avsevärd omfattning lämpligen kan genomföras, finner

jag av i ärendet avgivna yttranden framgå, att styrelsernas utgifter för

den hos dem anställda personalen i vissa fall äro höga samt att en begränsning

av dessa utgifter förty synes kunna ernås. Den utredning

härutinnan, som igångsatts inom jordbruksdepartementet, torde emellertid

ej kunna slutföras inom sådan tid, att resultatet därav kommer att påverka

styrelsernas utgifter för ifrågavarande ändamål under år 1925. Att

märka är även, att en reglering av dessa utgifter kan genomföras allenast

i den mån hinder därför ej möter på grund av gällande anställningsavtal.

Pin dylik reglering kan därför ej antagas medföra någon omedelbar utgiftsminskning

av större omfattning utan först efter längre tids förlopp bliva

av betydelse i detta avseende. I fråga om skogsvårdsstyrelsernas övriga

förvaltningskostnader torde någon nämnvärd reducering ej kunna äga rum.

Vidkommande styrelsernas utgifter för understödjande och främjande av den

enskilda skogsvården torde visserligen, rent formellt sett, hinder ej möta

att minska dessa utgifter genom inställande eller inskränkande av styrel

sernas skogsvårdande verksamhet i viss omfattning, men skulle detta uppenbarligen

strida mot syftet med den nya skogsvårdslagstiftningen samt ur

allmän skogsvårdssynpunkt kunna medföra betydande risker och skada. No

angivna utväg torde därför ej böra anlitas utan synnerligen tvingande skäl.

Av vad sålunda anförts framgår, att genomförandet av någon mera be

tydande minskning i skogsvårdsstyrelsernas utgifter ej kan antagas komma

till stånd under 1925. Åvägabringandet av balans mellan styrelsernas in
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:tn projmsition Nr 182.

11

komster och utgifter under sagda är förutsätter sålunda, att inkomsterna

(»kas i erforderlig omfattning. Med hänsyn till det statsfinansiella läget

kan jag dock ej tillstyrka, att för ifrågavarande skogsvårdsstyrelsers behov

under 1925 högre anslag av statsmedel äskas än 250,000 kronor eller 100,000

kronor mera än vad som nu utgår för berörda ändamål. Detta belopp är

visserligen ej tillräckligt för åstadkommande av balans i nyssangivna avseende,

men finner jag avgörande betänkligheter ej möta däremot, att de

skogsvårdsstyrelser, som äga större fonderade kapital, även under 1925 anlita.

dessa för bestridande av utgifter, i den män detta befinnes oundgängligen

nödvändigt. Därjämte torde kunna förväntas, att vederbörande landsting

och hushållningssällskap beakta skogsvårdsstyrelsernas svära läge och

i ökad omfattning bevilja bidrag till deras verksamhet.

1 enlighet med vad jag nu anfört torde sålunda för uppehållande av

samtliga skogsvårdsstyrelsers verksamhet under 1925 samt — vad angår

skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län — jämväl under

sista kvartalet 1924 för budgetåret 1925—1926 böra anvisas sammanlagt

548,000 kronor, vilket belopp torde böra ställas till förfogande genom ett

gemensamt anslag.

Detta anslag, som fortfarande synes böra benämnas skogsvårdens befrämjande,

torde i likhet med de för budgetåren 1923—1924 och 1924 — 1925

beviljade anslagen för sagda ändamål böra av Kungl. Maj:t fördelas mellan

vederbörande skogsvårdsstyrelser efter förefallande behov med rätt för styrelserna

att efter gottfinnande använda dem tilldelade bidrag för täckande av

sina förvaltningskostnader eller främjande av skogsvårdsåtgärder.

I samband med förevarande anslagsfråga anhåller jag att få underställa

Kungl. Majtts prövning jämväl spörsmålet om anordnande av ett centralorgan

för skogsvårdsstyrelserna.

Förslag i detta hänseende framlades redan av norrländska skogsvårdskommittén

i dess den 16 mars 1912 avgivna betänkande. Spörsmålet upptogs

sedermera till behandling av skogslagstiftningskommittén som den

9 december 1918 likaledes avgav förslag i ämnet. För dessa förslag och

för i anledning av desamma avgivna yttranden redogjordes utförligt i den

proposition (nr 160) med förslag till ny förordning angående skogsvårdsstyrelser,

som Kungl. Maj:t avlät till 1923 års riksdag, varför beträffande

vad som i ärendet förekommit före 1923 hänvisas till nyssnämnda proposition.

Sedan på grundval av skogslagstiftningskommitténs betänkande inom

jordbruksdepartementet utarbetats förslag till ny skogsvårdslag och ny förordning

angående skogsvårdsstyrelser, vilka förslag ej förutsatte inrättandet

av något centralorgan för skogvårdsstyrelserna, blevo dessa förslag

genom särskilda propositioner (nr 104 och 160) förelagda 1923 års riksdag.

Fråga» om

anordnande

av ett centra)

organ för

skog årdsstyrelserna.

Frågans be

handling förtär

1923

1923 års

förslag titt

skogsvårdslug

och

skog-vårds.

styrelser
turordning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

rf:? ~.i - ■

rA x

*»>\ -1 ■ - ■

•U»''

il, Tf;

fi*> • y,

I motiveringen till propositionen nr 160 anförde jag i egenskap av föredragande

departementschef rörande nyssangivna organisationsfråga:

De synpunkter, ur vilka en central myndighet över skogsvårdsstyrel

serna ansetts erforderlig eller önskvärd, hade i stort sett varit dels erhållandet

av en sakkunnig överinstans, dit klagan kunde föras över skogsvårdsstyreisernas

beslut, och dels åstadkommandet av så stor enhetlighet

i lagtillämpningen och styrelsernas verksamhet i övrigt, som kunde ske

utan för stort ingrepp i den av lokala förhållanden betingade smidig

heten. Vad anginge den skogliga kompetensen hos de myndigheter, vilka

tillerkänts bestämmanderätt uti skogsvårdsfrågor, gällde enligt såväl

nuvarande som föreslagna bestämmelser, att frågor om reproduktionsåtgärder

folie under domstols avgörande, medan utsynings- eller tillståndsfrågor

i händelse av missnöje med skogsvårdsstyrelsens beslut skulle prövas

av länsstyrelsen och Kung], Maj:t. Då det nu påyrkats införandet av

en särskild, fackutbildad besvärsinstans, torde därmed avsetts att ersätta

länsstyrelsen, icke däremot vederbörande domstol. Visserligen förelåge

den olikheten beträffande dessa båda myndigheters befattning med hithörande

frågor, att det vid domstolsförfarandet gällde att avgöra, huruvida

någon skyldighet förelåge att vidtaga vissa skogsvårdsåtgärder,

medan länsstyrelsens prövning hänförde sig till vad som ur rent skoglig

synpunkt under vissa förutsättningar borde ske eller kunde fordras, men ur

denna olikhet torde näppeligen kunna härledas något stöd för kravet pa

en starkare fackutbildad myndighet än länsstyrelsen. Lika väl som vid

domstolen kunde hos länsstyrelsen erhållas en allsidig handläggning, därvid

olika förstuga synpunkter kunde komma till sin rätt. På samma gång

finge icke förglömmas den kommunala karaktären hos skogsvårdsstyrelserna

och att vid avgörandet av hithörande frågor många av ortsförhållandena

och dylikt härflytande omständigheter vore av betydelse, vilkas

Tätta beaktande lättare kunde ske hos länsstyrelsen än av en central övermyndighet.

Icke utan betydelse torde slutligen vara, att den särskilda

fackmyndigheten väl icke skulle bliva slutlig instans över skogsvårdsstyrelserna,

utan i allt fall hithörande tvistefrågor finge dragas inför

Kungl. Maj:t. Äsikten, att den vid organiseringen av skogsvårdsstyrelserna

tillämpade grundregeln om deras självständighet visat sig lycklig

och fortfarande borde bibehållas, delades av mig. Härmed syntes mig

dock icke oförenligt att få till stånd eu större enhetlighet i styrelsernas

verksamhet i vissa avseenden. Att uppdraga regler härför på sådant sätt.

att självständigheten icke förspilldes, vore givetvis förenat med svårigheter;

i stort sett syntes mig emellertid intet vara att erinra mot vad i detta

hänseende av kommittén föreslagits beträffande den av densamma tilltänkte

skogsvårdsinspektörens uppgifter. De i denna del framkomna anmärkningarna

hade egentligen icke heller hänfört sig till dessa uppgifter

utan riktat sig emot det vaga och obestämda uti själva befattningen och

därmed förknippad svårighet att göra sig gällande. På grund av det fög,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:In proposition Nr 182. 13

som e.j kunde frånkänna» dessa anmärkningar, och då över huvud en särskild

myndighet icke torde vara lämplig eller erforderlig för de angivna

uppgifternas tillgodoseende, hade det synts mig naturligt att inordna de

för den önskade enhetligheten erforderliga åtgärderna uti domänstyrelsens

verksamhet.

I anslutning till den av mig sålunda hävdade uppfattningen hade domän

styrelsen i förslaget till skogsvårdsstyrelseförordning tillagts vissa befogenheter

för tryggande av större enhetlighet i vissa avseenden i skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet. Enligt förslaget skulle domänstyrelsen

sålunda yttra sig om upprättade förslag till reglementen för skogsvårdsstyrelserna

samt äga meddela föreskrifter angående grunder och uppställning

för dessas årliga redovisningar och framställningar angående de under

deras tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. Därjämte skulle det

ankomma å domänstyrelsen att granska de av skogsvårdsstyrelsernas revisorer

avgivna årliga berättelserna över styrelsernas förvaltning samt hos

Kungl. Maj:t till- eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelserna och därvid

i övrigt angiva de erinringar eller framställningar, vartill omständigheterna

kunde föranleda.

I sitt med anledning av propositionen nr 160 avgivna utlåtande nr 3

anförde särskilda utskottet vid 1923 års riksdag rörande frågan om åstadkommande

av större enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas verksamhet:

I likhet med 1903 års skogsvårdsstyrelseförordning byggde den i propositionen

föreslagna förordningen på principen om skogsvårdsstyrelserna

såsom de levande organ, genom vilka skogsvårdslagens bestämmelser

skulle få sin för de olika delarna av landet anpassade och rätta tillämp

ning. Härmed stode det i överensstämmelse, att de särskilda skogsvårdsstyrelserna

tillerkänts en stor självständighet. Denna självständighet hade

emellertid medfört, att olikheter kunnat uppstå mellan de skilda skogsvårdsstyrelsernas

tillämpning av gällande bestämmelser, olikheter som

nog i vissa fall torde hava varit större än önskligt eller lämpligt varit.

Att råda bot härpå utan att träda styrelsernas erforderliga rörelse- och

bestämmandefrihet för nära vore givetvis mycket svårt. Departementschefen

hade sökt avhjälpa en del av de påklagade missförhållandena genom

att inordna vissa för en ökad enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas arbeten

erforderliga åtgärder uti domänstyrelsens verksamhet.

De i propositionen i detta avseende föreslagna förändringarna avsåge

emellertid endast formella, statistiska och revisionsfrågor, men sträckte sig

mindre in på nyss omförmälda förhållanden, som ju dock med avseende på

skogsvårdsstyrelsernas samarbete och beröring med den skogsägande allmänheten

vore av ojämförligt mycket större vikt. Större enhetlighet i lagtill - lämpningen och bättre samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna på detta område

syntes utskottet önsklig. Huru detta skulle kunna genomföras utan

äventyrande av den för dessa styrelser så viktiga självständigheten, kunde

*

1928 åt*

rikndfaa..

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl Maj:ts proposition Sr 182.

utskottet icke angiva. Vissa synpunkter med avseende härpå hade dock

under behandlingen av dessa spörsmål inom utskottet framförts. Så hade

ifrågasatts att upptaga skogslagstiftningskommitténs förslag om en skogsvårdsinspektör

med utökning av dennes utav kommittén tilltänkta befogenheter

till att omfatta jämväl inflytande i en eller annan form på revisionen

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Bil annan utväg att nå målet kunde

vara att i samverkan med skogsvårdsstyrelserna själva skapa ett organ för

sammanhållande och enande av deras verksamhet. Detta skulle då äga till

uppgift att utöva en viss kontrollerande, upplysande och rådgivande verksamhet

gent emot skogsvårdsstyrelserna samt därjämte till myndigheter avgiva

yttranden i dithörande frågor. Ifrågavarande organ borde eventuellt

sammansättas av tvenne av skogsvårdsstyrelserna valda och en av Kungl.

Maj:t tillsatt ledamot, vilken senare skulle vara skogligt bildad och vara

skyldig handhava de löpande göromålen. Fastän detta organ icke skulle äga

någon beslutanderätt gent emot skogsvårdsstyrelserna, torde dock kunna förväntas,

att dess uttalanden från dessa skulle vinna gehör icke minst på grund

av denna organisations karaktär av att huvudsakligen vara ett från skogsvårdsstyrelserna

själva utgånget förtroenderåd. Utan att uttala sig för,

huruvida någon av de nu nämnda eller möjligen någon annan utväg kunde

befinnas lämplig för frågans lösning, hade utskottet emellertid funnit det

vara av vikt, att en närmare utredning av denna angelägenhet lomme till

stånd och förslag därom förelädes riksdagen. Utskottet ville emellertid

värja sig för missuppfattningen att härmed skulle avses införande av eu

uniformitet, som med vårt lands skilda förhållanden skulle vara olämplig

och skadlig, eller ett regelbindande i byråkratiska former, som endast skulle

förtynga den fria utvecklingen av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, vilken

verksamhet i anpassningen efter olika skogliga förhållanden och befolkningens

på varje ort mottaglighet för olika sidor av styrelsernas arbete vore av sä

stort värde.

I anslutning till den av utskottet i förevarande avseende uttalade uppfattningen

hade utskottet ansett, att den befattning med vissa hithörande frågor,

som i förslaget tillagts domänstyrelsen, i stället borde överlämnas till Kungl.

Maj:t.

I överensstämmelse med vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet

— som i särskilt utlåtande tillstyrkt förslaget till ny skogsvårdslag med vissa

ändringar — dels att förslaget till ny skogsvårdsstyrelseförordning måtte av

riksdagen antagas med bland annat den ändring, att de befogenheter, som däri

tillagts domänstyrelsen, skulle i stället i tillämpliga delar utövas av Kungl.

Maj:t, dels ock att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning angående möjligheten och sättet att med bevarande av skogsvårdsstyrelsernas

nödiga självständighet'' åstadkomma bättre samverkan och större

enhetlighet i deras lagtillämpning samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill denna utredning kunde föranleda.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl,. Maj:In pruponitiun Kr 182.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse i ämnet

till Kung!. Magt den dl maj 1923, nr 280.

Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksdagens beslut den 15 juni yttranden

1923 utfärdat skogsvärdslag samt ny förordning angående skogsvårdsstyrelser, s,e^fc^fagt*

anbefalldes den 12 oktober 1923 länsstyrelserna i samtliga de län, där skogs skrivelse

vårdslagen då var gällande, d. v. s. alla län med undantag av Gotlands, nr

Västerbottens och Norrbottens län, att efter hörande av vederbörande skogsvårdsstyrelser

avgiva utlåtanden över den i nyssberörda riksdagsskrivelse

gjorda framställning. Förutom sålunda infordrade utlåtanden hava yttranden

över berörda framställning avgivits av skogsvårdsstyrelsemötet, Sveriges

skogsägareförbund och domänstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsemötet har i ärendet huvudsakligen anfört följande: Skogsvård^-

styrelse
Det

vore givetvis av stor vikt, såväl att större enhetlighet vunnes i lag- mvtet.

tillämpningen, som ock att en viss sammanhållning och ett visst samarbete

funnes mellan de olika skogsvårdsstyrelserna och att dessa i den män sådant

vore möjligt med hänsyn till de olika förhållanden, som vore rådande i

olika landsändar, arbetade efter enhetliga linjer. Ä andra sidan vore det

av lika stor vikt, att den frihet och den självständighet, som hittills kännetecknat

styrelsernas arbete, icke kringskures eller äventyrades.

Det vore för mötet ställt utom allt tvivel, att ledamöterna i skogsvårdsstyrelserna

med fog skulle känna sin auktoritet rubbad, om skogsvårdsstyrelserna

korume i beroende av ett centralt ämbetsverk eller under en sådan

överrevision, som föreslagits av domänstyrelsen. Det skulle sannolikt under

sådana förhållanden mången gång bliva förenat med svårigheter att finna

personer med erforderlig auktoritet inom orten, som ville åtaga sig ifrågavarande

maktpåliggande hedersuppdrag; och fara vore å färde, att skogsvårdsstyrelserna

efter hand förlorade en stor del av sitt inflytande och nedsjönke

till ett mera underordnat och beroende lokalt organ. Detta skulle

helt förändra hela karaktären av och idén med skogsvårdsstyrelseinstitutionen,

något som otvivelaktigt vore synnerligen olyckligt för landets skogsvård.

Det torde nämligen vara just genom sin nuvarande sammansättning och sin

självständiga och inom orten auktoritativa ställning, som styrelserna lyckats

i så hög grad vinna befolkningens förtroende och kunnat utan att behöva

gå hårdhänt tillväga göra sin mening gällande.

Av dessa skäl avstyrkte mötet på det bestämdaste, att skogsvårdsstyrelserna

ställdes i beroende av något ämbetsverk eller annan ämbetsmyndighet.

Det torde sålunda icke vara lämpligt att, såsom från visst håll ifrågasatts,

inordna skogsvårdsstyrelserna under domänstyrelsen, som allt mer utvecklats

till ett affärsdrivande verk och vars verksamhet läge vid sidan av skogsvårdsstyrelsernas

huvuduppgifter.

Beträffande tanken på inrättandet av en skogsvårdsinspektör med befogenhet

att i en eller annan form öva inflytande på skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

gällde i huvudsak vad ovan anförts emot att ställa styrelserna under

ett ämbetsverk. Skogsvårdsstyrelsernas självständighet och auktoritet skulle

utan tvivel rubbas, om en inspektör skulle blanda sig i verksamheten, och

styrelsernas intresse för arbetet och ansvarskänsla skulle lått därigenom

minskas. För övrigt torde det möta häri när oöverstigliga svårigheter att

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(i Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

linna eu person med sa allsidig såväl skoglig som juridisk sakkunskap, att

lian kunde fylla de anspråk, som måste ställas på en dylik skogsvårdsinspektör.

Arbetet bleve sannolikt efter band så omfattande, att inspektören

icke skulle kunna sköta det utan biträde och det hela svällde måhända snart

nog ut till ett helt ämbetsverk.

Det hade icke dröjt länge efter skogsvärdsstyrelseinstitutionens inrättande,

förrän styrelserna känt behovet av en sammanslutning, som kunde taga

hand om, utreda och befrämja framgången av för styrelserna gemensamma

angelägenheter. I sådant syfte hade under december månad 1908 i Stockholm

hållits ett möte med representanter för samtliga skogsvardsstyrelser i

piket. Vid detta möte hade stadgar antagits för dylika möten, vilka stadgar

i huvudsak ännu vore gällande. Enligt dessa stadgar skulle ordinarie möte

mellan skogsvårdsstyrelserna hallas en gång vart tredje ar. Mötet valde

ordförande, vice ordförande och sekreterare för tiden intill nästa ordinarie

möte. Ett förvaltningsutskott, bestående av senaste ordinarie mötets ordförande

och vice ordförande samt en av samma möte utsedd ledamot jämte

två suppleanter skulle med biträde av sekreteraren mellan de ordinarie

mötena handhava dess ekonomiska angelägenheter och i övrigt utföra förekommande

uppdrag.

Sedan ar 1908 hade talrikt besökta möten hållits, ordinarie aren 1911,

1914, 1919 och 1923 samt extra aren 1915 och 1920. Vid dessa möten hade

behandlats en stor mängd viktiga, för skogsvårdsstyrelserna gemensamma

angelägenheter. Av olika möten hade kommittéer tillsatts för utredning av

särskilda frågor. Såsom exempel pa mötesbeslut linge framhållas: antagande

av grunder och bestämmelser för pensionering av befattningshavare hos

skogsvardsslyrelse, beviljandet av medel för anskaffande av manuskript till

småskrifter rörande skogshushållning, insamlande årligen genom förvalt

ningsutskottet av uppgifter från de olika skogsvårdsstyrelserna rörande deras

tillgäng pa och behov av skogsfru in. in. Av mötena hade beslutats framställningar

till Kungl. Maj:t i åtskilliga frågor, ej minst rörande skogslagstiftningen,

och hade mango av dessa framställningar lett till för skogsvårdsstyrelserna

och landets skogsvård betydelsefulla beslut. Bland annat finge

framhållas, att det vant pa framställning av 1908 ars skogsvårdsstyrelsemöte,

som don påbörjade taxeringen av rikets skogar kommit till stånd.

Kostnaderna för dessa möten, för av mötena beslutade utredningar, för

förvaltningsutskottet m. m. hade bestritts av medel, som sammanskjutits

av skogsvårdsstyrelserna i förhållande till vars och ens inkomster.

Ursprungligen både förvaltningsutskottet ej hatt sa synnerligen mycket

att gorå, men arbetet hade efter hand vuxit allt mer, och för närvarande

kunde mötet och mellan mötena dess förvaltningsutskott i viss mån betraktas

såsom ett centralt organ för skogsvårdsstyrelserna. Särskilt både efter

den nya skogsvårdslagstiftningens genomförande utskottet ansett sig böra

arbeta för att i den omfattning, som lämpligen kunnat ske, åstadkomma

enhetlighet i styrelsernas verksamhet och lagtillämpning. Så hade utskottet

hösten 1923 utarbetat och ä skogsvärdsstyrelsernas vägnar till domänstyrelsen

ingivit förslag till styrelsernas bokföring och statistik, upprättat och till

samtliga styrelser utsänt förslag till instruktioner för hos skogsvärdsstyrelse

anställd länsjägnui stare och kontorspersonal, för länsskogvaktare och för:

skogsvardskommittéer ävensom från sakkunnig person införskaffat utlåtande

rörande tolkningen av vissa bestämmelser i den nya skogsvårdslagen, av

vilket utlåtande sedermera samtliga skogsvardsstyrelser erhållit del. För\

altningsutskottet både ock sökt ena skogsvårdsstyrelserna rörande tillämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunf/I. Maj tf 8 jjiuposition AV 182.

17

ningen av vissa bestämmelser i deri n.va skogsvårdslagen, varom olika meningar

varit rådande.

Man torde sålunda kunna säga, att det redan funnes ett organ, skogsvårdsstyrelsemötet

och dess förvaltningsutskott, som genom omständigheternas

makt sä småningom utvecklats till att tjänstgöra som ett sammanhållande

organ med uppgift, bland annat, att åstadkomma bättre samverkan mellan

skogsvårdsstyrelserna och större enhetlighet i deras lagtillämpning. Skogsvårdsstyrelserna

hade visserligen icke skyldighet att rätta sig efter mötets

eller förvaltningsutskottets beslut och anvisningar. Faktiskt hade de dock

i allmänhet tagit all möjlig hänsyn därtill, utan att deras självständighet

och auktoritet därigenom lidit något som helst intrång.

Mötet vore också av den åsikten, att detsamma och dess förvaltningsutskott

erbjöde den säkraste möjligheten att med bevarande av nödig självständighet

åt skogsvårdsstyrelserna åstadkomma den bättre samverkan och

större enhetlighet i lagtillämpningen, som riksdagen i sin skrivelse ansett

önskvärd.

Därest denna vidgade uppgift bleve anförtrodd åt skogsvårdsstyrelsemötet

och dess förvaltningsutskott, torde emellertid mötet böra givas en fastare

organisationsform, för vilket ändamål en omarbetning av stadgarna vore

nödvändig, samt en utökning ske av antalet ledamöter i förvaltningsutskottet

till minst fem. Tillika syntes det angeläget, att bestämmelser intoges

i mötets stadgar, varigenom trygghet vunnes för att olika delar av landet

bleve representerade i förvaltningsutskottet, och vore det mötets avsikt att

i vederbörlig ordning vidtaga härför erforderliga åtgärder.

Därest Kungl. Maj:t prövade nödigt att någon av Kungl. Maj:t utsedd

ledamot skulle äga säte och stämma i förvaltningsutskottet, hade mötet intet

att häremot invända.

Alötet hemställde, att de synpunkter, som av mötet sålunda framförts

måtte vinna beaktande vid fullföljandet av ifrågavarande utredning.

Samtliga i ärendet hörda skogsvårdsstyrelser hava anslutit sig till vad

skogsvårdsstyrelsemötet sålunda anfört. Skogsvårdsstyrelsen i Örebro län

har dock framhållit, att den ledamot i skogsvårdsstyrelsernas förvaltningsutskott,

som eventuellt komme att utses av Kungl. Maj:t, ej torde böra vara

permanent utan allenast utses, då Kungl. Maj:t för viss utredning eller

eljest ansåge sådan ledamot tillfälligtvis behövlig. Från skogsvårdsstyrelserna

i Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län har därjämte uttalats,

att, därest skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott gåves

en fastare organisation, därvid borde tillses, att de norrländska skogsvårds,

styrelserna bleve behörigen representerade i sagda utskott.

Även de länsstyrelser, som yttrat sig i ärendet, hava i allmänhet förordat

eu lösning av förevarande fråga i huvudsaklig överensstämmelse med de

synpunkter, som uttalats av skogsvårdsstyrelsemötet.

Länsstyrelsen i Kalmar län har framhållit, att den funnit av gjorda erfarenheter

bekräftat, att skogsvårdsstyrelserna under utövningen av sin verksamhet

handlat efter olika principer och att större samverkan dem emellan sålunda

vore av behovet påkallad. Vad anginge lämpligaste sättet att åstadkomma

Skogsv&rds
styrelserna.

Läns
styrelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. H5 höft. (Nr 182.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

en dylik samverkan torde tanken på inrättandet av en skogsvårdsinspektör

vara förtjänt av beaktande. Länsstyrelsen avsåge ej härmed, att en ny

ämbetsmyndighet av ungefärligen samma karaktär som domänstyrelsen skulle

upprättas, utan torde berörda uppdrag lämpligen kunna anförtros en på detta

område fullt sakkunnig person med erforderlig auktoritet, som skulle äga

befogenhet att följa och övervaka skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i ändamål

att reglera densamma efter enhetliga grunder. I övrigt syntes det länsstyrelsen,

som” om den sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelserna, vilken

redan nu funnes, lämpligen skulle kunna givas en ännu fastare organisation

i ändamål att åstadkomma den bättre samverkan, som i riksdagens skrivelse

åsyftades; och torde, därest den föreslagna skogsvårdsinspektören skulle

komma till stånd, denne böra givas säte och stämma i skogsvårdsstyrelsernas

förvaltningsutskott såsom statens representant.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ej funnit något att erinra

mot den av skogsvårdsstyrelsemötet i förevarande avseende uttalade uppfattning

men har tillika framhållit, att det enligt länsstyrelsens mening

skulle vara till bestämd fördel både för skogsvårdsstyrelserna och de intressen,

som dessa betjänade, om i vederbörande statsdepartement funnes eu

på det förstuga området erkänt förfaren person, vilken hade att förbereda

de ärenden av ifrågavarande art, som droges under Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har, med instämmande i huvudsak i skogsvårdsstyrelsemötets

yttrande, ifrågasatt, huvuvida ej en indirekt men dock

avsevärd inverkan i riktning emot större enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet skulle lämpligen kunna åstadkommas därigenom, att samme

person av Kungl. Maj:t förordnades till revisor för ett flertal eller alla

skogsvårdsstyrelsers förvaltning. Möjligen borde, för att ej det lokalt sakkunniga

elementet skulle försvagas, en revisor utses av Kungl. Maj:t och en

av vederbörande länsstyrelse. Liknande synpunkter hava även framförts av

länsstyrelsen i Jönköpings län.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län hava framhållit, att

då skogsvårdsstyrelserna på frivillighetens väg redan inrättat ett centralorgan

med uppgift, bland annat, att åstadkomma samverkan mellan dessa

styrelser och arbeta för större enhetlighet i deras lagtillämpning samt detta

organ syntes ägnat att på ett tillfredsställande sätt främja denna uppgift

utan rubbande av skogsvårdsstyrelsernas självständighet, någon åtgärd från

statsmakternas sida i nyss angivna syfte ej syntes vara erforderlig. I allt

fall syntes resultatet av den sålunda vidtagna anordningen böra avvaktas,

innan frågan om tillskapande av statliga organ för ändamålet gjordes till

föremål för närmare utredning.

Slutligen har länsstyrelsen i Jämtlands län i förevarande avseende anfört

bland annat:

Den i skogsvårdslagen föreskrivna instansordningen syntes vara tillräcklig

för att trygga enhetlighet i skogsvårdsstyrelsernas egentliga rättstillämpning.

Vad anginge frågan, huruvida någon myndighet över skogsvårdsstyrelserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kinif//. Maj ris proposition AV IS''K 1!)

behövdes för åstadkommande av enhetlig tillämpning av den rent tekniska

skogsvården, vore att märka, att schablonmässighet i berörda avseende säkerligen

skulle helt och hållet strida mot den nya skogsvårdslagstiftuingens

anda. Det skulle emellertid kunna tänkas, att någon skogs vårdsstyrelse i sin

verksamhet för skogsvården sloge in på en tekniskt felaktig väg eller vore

alltför slapp eller försummade att tillgodogöra sig de erfarenheter, som vunnits

på annat håll, och det kunde ifrågasättas, att rättelse i sådana fall lättast

skulle uppnås genom en överordnad myndighets ingripande. Ett ytterligare

skäl skulle kunna anses ligga i den omständigheten, att skogsvårdsstyrelserna

fått så stora allmänna medel till sitt förfogande. Svårigheten vore, att den

befogenhet, som måste tilldelas en sådan myndighet, med rätt stor sannolikhet

kunde antagas inverka menligt på skogsvårdsstyrelsernas initiativlust

och självverksamhet och därmed bryta med hela den självstyrelseprincip, på

vilken den nuvarande organisationen vilade. Så länge icke någon olägenhet

av nyss antydda slag gjort sig kännbar, syntes det därför bäst att låta

skogsvårdsstyrelserna behålla den stora rörelsefrihet, som de nu ägde. Skulle

några symptomer av dylik art visa sig, torde möjlighet till rättelse icke

saknas genom ombyte av ledamöter.

Det torde för närvarande finnas så mycket mindre skäl att inrätta en

statlig övermyndighet, som skogsvårdsstyrelserna själva tydligen strävade

att genom frivillig sammanslutning uppnå enhetlighet, i den män den vore

lämplig, och skapa ett organ för ömsesidig upplysning och rådgivning. Om

en dylik organisation på frivillighetens väg finge fastare former, torde den

norrländska skogsvården böra erhålla en starkare representation däri än

hittills skett.

Sveriges skogsägareförbund har i likhet med skogsvårdsstyrelsemötet avstyrkt

såväl skogsvårdsstyrelsernas inordnande under domänstyrelsen som

inrättandet av en skogsvårdsinspektör. Förbundet har i övrigt beträffande

anordnande av en centralmyndighet för skogsvårdsstyrelserna anfört, bland

annat.

Det förelåge ovedersägligen ett behov av ett organ, som kunde verka för

större enhetlighet och jämnhet ej blott i skogsvårdsstyrelsernas lagtillämpning

utan jämväl ifråga om deras förvaltning i övrigt och deras hela grepp på

sin tjänsteutövning. För skogsägarna stode det klart, att samarbetet mellan

skogsvårdsstyrelserna och allmänheten skulle vinna på, om ett utjämnande

organ över styrelserna funnes, vilket kunde motverka eller bortarbeta de

differenser, som hittills obestridligen ej så sällan hade kunnat iakttagas ej

blott beträffande skogslagens tillämpning i olika län, utan även ifråga om

styrelsernas hela planläggning av sin verksamhet, deras medelsdisposition m. m.

Beträffande sättet för anordnandet av ett dylikt organ torde det knappast

vara lämpligt att söka lösningen av denna fråga efter någon annan linje

än den av skogsvårdsstyrelsemötet föreslagna. Det vore förvisso ej lyckligt

att påtvinga skogsvårdsstyrelserna en överordnad myndighet, vars tillkomst

Sveriges

skogsägare
förbund.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Domän8l

yr el sen.

20 Kunyl. Maj ds proposition Nr 182.

stode i strid mot deras egna önskningar. Förbundet funne sig därför böra

biträda skogsvårdsstyrelsemötets förslag, att mötets förvaltningsutskott skulle

utgöra ifrågavarande centrala organ. Förbundet liyste emellertid den uppfattningen,

att en omorganisation av utskottet samt ett fixerande av dess

skyldigheter och befogenheter erfordrades, därest man av utskottets verk-''

samhet skulle kunna vänta någon nämnvärd effekt i den av riksdagen begärda

riktningen.

Enligt förbundets mening borde utskottet organiseras på sådant sätt, att

det med högsta sakkunskap och auktoritet kunde bedöma och uttala sig i

alla ärenden, som berörde den enskilda skogsvården i riket. För detta

ändamål krävdes, att utskottet, vars ledamotsantal borde vara begränsat och

i författning fastställt, tillfördes dels framstående juridisk sakkunskap och

dels jämväl annan skoglig sakkunskap än skogsvårdsstyrelsernas egen. Därjämte

fordrades, att utskottets arbetsuppgifter, skyldigheter och befogenheter

författningsenligt reglerades. Vad anginge nyssnämnda uppgifter, finge det

anses lämpligt, att utskottet från domänstyrelsen övertoge uppdraget att avgiva

sakkunnigt utlåtande i de skogslagstiftningsfrågor, som komrne under

Kungl. Maj:ts prövning. I enlighet med råd sålunda anförts hemställde

förbundet, att den åstundade större enhetligheten i skogsvårdsstyrelsernas

arbete och lagtillämpning åstadkommes därigenom, att skogsvårdsstyrelsemötets

förvaltningsutskott utbyggdes till ett sammanhållande organ för den

enskilda skogsvården på det sätt, att i utskottet av Kungl. Maj:t insattes

två ledamöter, av vilka den ene, som tillika borde vara ordförande, skulle

besitta juridisk sakkunskap och den andre, vilken ej finge vara ledamot i

eller anställd hos skogsvårdsstyrelse, skulle vara fackbildad skogsman.

Domänstyrelsen har funnit den i ärendet förebragta utredningen bekräfta,

att vidtagandet av åtgärder i den i riksdagens skrivelse angivna riktningen

vore av behovet påkallat. Enligt styrelsens mening vore det anmärkningsvärt,

att berörda behov framhållits särskilt av länsstyrelsen i Kalmar län.

Då i detta län tvenne skogsvårdsstyrelser verkade och länsstyrelsen sålunda

haft tillfälle att göra jämförelser emellan dessa skogsvårdsstyrelsers sätt att

handhava skogslagens tillämpning och förvaltningen av omliänderhavda

medel, läge det antagandet nära till hands, att just denna jämförelse ådagalagt

vikten av större enhetlighet i berörda lagtillämpning och förvaltning.

Domänstyrelsen har anslutit sig till riksdagens uppfattning, att ifrågavarande

samverkan och enhetlighet borde åstadkommas genom ett organ, som ägde

utöva en viss kontrollerande, upplysande och rådgivande verksamhet gentemot

skogsvårdsstyrelserna utan att äga någon beslutanderätt över dessa.

Domänstyrelsen har sålunda frånträtt sin tidigare ståndpunkt om inrättande

av en skogsvårdsstyrelsernas överrevision.

Beträffande de särskilda områden av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,

varutinnan behov av kontroll i förenämnda syfte erfordrades, har domänstyrelsen

anfört:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!-. Maj:ts proposition Nr 182.

21

Skogsvårdsstyrelsernas förvaltning av dom anförtrodda medel vore redan

nu genom bestämmelserna i 8 § av skogsvårdsstyrelsetorordningen underkastad

offentlig kontroll, och torde sålunda icke ytterligare behöva kontrolleras.

Och vad anginge tillämpningen av 1923 års skogsvårdslag, bringades

densamma under behörig prövning i de fall, då skogsvårdsstyrelserna droge

vissa frågor under domstols prövning eller besvär anfördes över vissa skogsvårdsstyrelsernas

beslut.

Emellertid hade skogsvårdsstyrelse även att jämlikt 12 § i skogsvårdslagen

söka träffa överenskommelse med den, som vore skyldig vidtaga åtgärder

för betryggande av återväxt, och vore skogsvårdsstyrelsen i denna sin lagtillämpning

icke underkastad någon som helst kontroll. Just för dessa fall

gåves det många anledningar att förvänta olika tolkningar av skogsvårdslagen,

riktiga tolkningar, vilka kunde vara av värde att komma till allmän

kännedom, men också mindre riktiga eller felaktiga sådana, vilka icke borde

få ånyo tillämpas. Här hade sålunda det ifrågasatta sammanhållande organet

en ganska stor uppgift att fylla, vilken till en del måste vara av rent kontrollerande

natur. Denna kontroll kunde, då riksdagen uppenbarligen ej

ifrågasatt någon ändring i själva skogsvårdslagen, ej bliva av rent förebyggande

natur med hänsyn till skogsvårdsstyrelsens befogenhet att självständigt

träffa dylik överenskommelse utan torde böra åsyfta att förhindra

ett återupprepande av uppenbara misstag eller felaktiga tolkningar av skogsvårdslagen.

Beträffande skogsvårdsstyrelsernas offentligt granskade och vid domstol

eller besvärsvägen under offentlig prövning bragta förvaltning och lagtilllämpning

kunde det ifrågasatta sammanhållande organet givetvis ej få någon

kontrollerande befogenhet, utan dess uppgift torde i denna del böra inriktas

på att sprida kännedom om olika rättsliga beslut bland skogsvårdsstyrelserna

samt bearbeta skogsvårdsstyrelsernas medelsredovisning för ernående av

sådan överensstämmelse, som kunde befinnas lämplig, ej blott beträffande

redovisningen utan ock i fråga om medlens disposition. För att kunna

fullgöra denna sin uppgift måste detta organ äga befogenhet att från skogsvårdsstyrelserna

infordra alla handlingar och upplysningar, som för ena

eller andra ändamålet erfordrades. Efter en fullt saklig granskning och

bearbetning av det infordrade materialet borde det åligga nämnda organ att

delgiva vederbörande skogsvårdsstyrelse sin uppfattning angående de åtgärder,

som uppmärksammats, samt, där så erfordrades, föreslå åtgärder av

det ena eller andra slaget. Därjämte borde åt organet uppdragas att till

Kungl. Maj:t göra alla de framställningar, vilka kunde befinnas i olika

riktningar nödiga eller önskvärda för att befordra skogsvårdsstyrelsernas

arbete.

Med anledning av Sveriges skogsägareförbunds förslag, att ifrågavarande

organ skulle från domänstyrelsen övertaga uppdraget att till Kungl. Maj:t

avgiva sakkunniga utlåtanden i skogslagstiftningsfrågor, har domänstyrelsen

framhållit, att Kungl. Magt ej torde frånhända sig rätten att höra den eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts proposition Nr 182.

de myndigheter, som för det särskilda fallet befunnes lämpliga, samt att

slcogslagstiftningsfrågor inom domänstyrelsen vore tillförsäkrade en nog så

objektiv och sakkunnig behandling som inom det av skogsägareförbundet

föreslagna centralorganet.

Beträffande sättet för anordnandet av ifrågavarande centralorgan har

domänstyrelsen i likhet med övriga i ärendet hörda myndigheter avstyrkt

inrättandet av en skogsvårdsinspektörsbefattning med befogenhet att i orterna

och å marken kontrollera skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och lagtillämpning.

Styrelsen har till stöd härför anfört bland annat, att, då styrkan hos 1928

års skogsvårdslag beträffande de rent skogsvårdande bestämmelserna läge i

deras smidiga anpassning efter de skogliga förhållandena på varje särskild

ort, den härmed avsedda fördelen lätt kunde riskeras genom försök att åstadkomma

en likformig eller schablonmässig tillämpning av dessa bestämmelser.

I varje fall förelåge efter ikraftträdandet av 1923 års skogsvårdslag enligt

styrelsens förmenande icke för det närvarande något av erfarenheten bestyrkt

behov av en dylik befattningshavare.

Domänstyrelsen har framhållit, att enligt dess uppfattning förevarande

organisationsspörsmåi borde kunna få sin lösning efter den av skogsvårdsstyrelsemötet

föreslagna linjen under förutsättning, att

mötet och dess förvaltningsutskott erliölle tillräckligt fast organisation, att

det allmännas intressen bleve i erforderlig grad representerade inom detta

centrala organ och att den mening, som förfäktades av eu sådan statlig

representation, icke kunde undertryckas utan finge framföras till Kungl.

Maj:t.

I anslutning till vad sålunda anförts har domänstyreisen framlagt förslag

till vissa grunder för organisationen av ifrågavarande sammanslutning

mellan skogsvårdsstyrelserna.

Enligt detta förslag skulle i särskild förordning stadgas skyldighet för

skogsvårdsstyrelse att vara ansluten till »skogsvärdsstyrelsesällskapet».

och skulle med denna skyldighet följa rättighet att åtnjuta statsanslag.

Skogsvårdsstyrelsesällskapet skulle hava till uppgift att utöva förenämnda

av domänstyrelsen angivna verksamhet. Domänstyrelsen har i

sitt yttrande närmare preciserat sällskapets uppgifter och därvid angivit

såsom föremål för dessa: att bevaka och främja skogsvårdsstyrelsernas

gemensamma intressen och att i sådant syfte göra erforderliga framställningar;

att verka för större enhetlighet i tillämpningen av lagar och författningar,

som anginge vården av enskildes skogar, och att för sådant

ändamål verkställa nödiga utredningar samt vidtaga erforderliga åtgärder;

att åstadkomma samverkan mellan skogsvårdsstyrelserna för att tillgodose

samhällets och den skogsägande allmänhetens anspråk på god och ändamålsenlig

skogsvård och att i sådan avsikt för respektive skogsvårdsstyrelser

framhålla vad på dessa kunde i särskilda fall bero; att upprätta

statistik rörande den enskilda skogsvården; att uppgöra förslag till fördelning

skogsvårdsstyrelserna emellan av beviljade statsanslag; samt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kund!. Maj: t a proposition Nr 18*.

2<1

avgiva yttrande i ärenden, som rörde skogsvårdsstyrelserna och deras verksamhet

och som av Kungl. Maj:t eller annan myndighet till sällskapet

för sådant ändamål överlämnades.

Sällskapets beslutanderätt skulle i den män den ej tillkomme sällskapets

förvaltningsutskott utövas å sällskapets möten av därvid representerade

skogsvårdsstyrelser och av sällskapet utsedda ledamöter i förvaltningsutskottet.

Dylika möten skulle hållas vart tredje år på därom i stadgarna

angiven tid, varjämte extra möten skulle hällas, då förvaltningsutskottet

funne sådant erforderligt eller Kungl. Maj:t därom förordnade.

Vid dessa möten skulle varje representerad skogsvårdsstyrelse äga tre

röster samt av sällskapet utsedd ledamot i förvaltningsutskottet 1 röst.

Förhandlingarna vid mötena skulle vara offentliga, och skulle ledamot i

skogsvårdsstyrelse, medlem i förvaltningsutskottet samt länsjägmästare

därvid hava rätt att yttra sig.

Enligt förslaget skulle följande ärenden behandlas vid ordinarie möte,

där ej Kungl. Maj:t för visst fall föreskreve, att ärendet finge handläggas

vid extra möte:

val av ordförande och vice ordförande,

val av ledamöter i förvaltningsutskottet och suppleanter för dessa,

val av revisorer och suppleanter för dessa,

fastställande av utgifts- och inkomststat samt i övrigt beslut om utgifter

i den mån detta ej anförtrotts åt förvaltningsutskottet,

val av 5 delegerade och suppleanter för dessa, vilka skulle äga att besluta

om ansvarsfrihet för förvaltningsutskottet för dess medelsförvaltning under

det första och andra året av den treåriga mandatperioden,

förslag till fördelning av anslag,

förslag till ändring av sällskapets stadgar.

Sällskapets styrelse skulle utgöras av förenämnda förvaltningsutskott.

Detta skulle bestå av högst 5 ledamöter, därav tre skulle utses av sällskapet

och två av Kungl. Maj:t. De förra skulle väljas bland ledamöterna

i skogsvårdsstyrelserna samt utses på sådant sätt, att de representerade

södra, mellersta och norra delarna av landet enligt av mötet beslutad

gruppering av landstingsområdena. Av de av Kungl. Maj:t valda ledamöterna

skulle den ene hava erkänt framstående skoglig bildning och

erfarenhet och den andre vara eu skicklig jurist. Förvaltningsutskottet

skulle inom sig utse ordförande, vice ordförande och föredragande. Till

föredragande linge dock endast utses av Kungl. Maj:t förordnad ledamot.

Varje ledamot skulle äga en röst samt reservationsrätt.

Förvaltningsutskottet skulle hava till åliggande att verksamt befordra

sällskapets förut angivna uppgifter, att handhava dess ekonomiska och

andra angelägenheter samt att i övrigt å sällskapets vägnar handlägga

och avgöra sådana frågor, som ej ansåges böra hänskjutas till mötet.

Beträffande av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i förvaltningsutskottet

skulle särskilt gälla, att denne skulle vara skyldig att för Kungl. Maj:t

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts proposition Nr 182.

anmäla dels sådana av mötet fattade beslut, vilka vore stridande mot lag

och författning eller gått hans åsikt emot och vore av den vikt, att de

påkallade någon Kungl. Maj:ts åtgärd, dels sådant förhållande av skogsvårdsstyrelse,

att den icke ställt sig till efterrättelse av förvaltningsutskottet

emottaget uttalande angående oriktig lagtillämpning eller annat förfarande.

I anslutning härtill har domänstyrelsen föreslagit, att ledamot, som nu

sagts, skulle äga till mötets protokoll låta anteckna sin avvikande mening,

om mötets beslut skulle gå hans åsikt emot.

Förvaltningsutskottet borde enligt förslaget få anställa erforderlig kanslipersonal,

i första rummet en sekreterare.

Beträffande förvaltningsutskottets arbetsordning har domänstyrelsen

framhållit, att de löpande göromålen, vilka ej påkallade något beslut från

förvaltningsutskottets sida, såsom infordrande av uppgifter och handlingar

från skogsvårdsstyrelserna samt materialets bearbetning, borde handläggas

av föredraganden med biträde av sekreteraren, i följd varav utskottet ej

behövde sammanträda oftare än när särskilda beslut skulle fattas.

Förslaget förutsätter, att förvaltningsutskottets förvaltning årligen skulle

granskas av förenämnda av sällskapet utsedda revisorer. Frågan om ansvarsfrihet

för förvaltningen skulle prövas under första och andra åren av utskottets

treåriga mandatperiod av omförmälda av sällskapet utsedda delegerade,

som härutinnan ägde utöva sällskapets beslutanderätt, och under

det tredje året av sällskapet självt vid då infallande ordinarie möte.

Enligt förslaget skulle besvär ej få anföras över sällskapets eller förvaltningsutskottets

beslut.

Domänstyrelsen har framhållit, att utöver nu angivna grunder för sällskapets

och förvaltningsutskottets organisation givetvis erfordrades en del

nog så viktiga mera i detalj gående föreskrifter, såsom rörande förvaltningsutskottets

förvaltningsberättelse, dess föredragning och behandling

vid ordinarie möte o. s. v. Styrelsen ansåge det emellertid ej nödigt att

närmare ingå härpå, innan de principer, på vilka styrelsen byggt sitt

förslag, blivit godkända.

Börande betydelsen av den av domänstyrelsen sålunda föreslagna organisationen

har styrelsen anfört.

Domänstyrelseu hyste den bestämda uppfattningen, att det offentliga,

till en sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna förlagda diskuterandet

av dessa styrelsers görande och låtande skulle utgöra den kraftigaste drivfjädern

till enhetlighet skogsvårdsstyrelserna emellan i tillämpningen av

de författningar, som de vore satta att handhava, och i förvaltningen

av anvisade medel. Härav följde, att den statliga representationen i förvaltningsutskottet

i praktiken endast skulle få till uppgift att stå skogsvårdsstyrelserna

till tjänst med sitt sakliga och opartiska bedömande av

styrelsernas verksamhet och att taga initiativ i sådana frågor, vilka icke

eljest komma under offentlig prövning.

På grund härav och då skogsvårdsstyrelserna själva ägde besluta i alla

s. 25 Kontrollera mot PDF

liunf/l. Maj:ts proposition Nr 182.

25

frågor, som komme under sällskapets beprövande eller avgörande, syntes

det möjligt att på den av domänstyrelscn anvisade vägen med bevarande

av skogsvårdsstyrelsernas nödiga självständighet åstadkomma bättre samverkan

och större enhetlighet i deras lagtillämpning.

Såsom särskilda skäl för att Kungl. Maj:t skulle äga utse 2 ledamöter

i förvaltningsutskottet har domänstyrelsen anfört, att det inom utskottet

säkert ofta komme att erfordras en medling och jämkning mellan i och

för sig berättigade ortsintressen, vilka icke samtidigt helt kunde uppfyllas.

Skulle det emellertid möta hinder att låta förvaltningsutskottet få två

statliga representanter, ansåge dock styrelsen, att tanken på ett centralorgan

av nu ifrågasatt art i och för sig ej borde falla, utan syntes man

i så fall böra göra ett försök med eu statlig ledamot, då en skogsman

med stora kvalifikationer. För sådant fall borde sällskapet utse fyra ledamöter

och landstingsområdena sammanföras i fyra grupper.

Beträffande kostnaderna för den av domänstyrelsen föreslagna organisationen

har styrelsen anfört, att samtliga kostnader för förvaltningsutskottet

borde bestridas av till sällskapet anvisade medel. Vad däremot anginge

kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas deltagande i sällskapets möten,

borde dessa kostnader såsom hittills gäldas av de särskilda skogsvårdsstyrelserna.

Ett genomförande av organisationen komme sålunda att medföra,

att det nu utgående anslaget till skogsvårdens befrämjande måste

höjas.

I skrivelse den 14 februari 1925 har skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott

uppgivit, att — sedan skogsvårdsstyrelsemötet år 1924 uppdragit

åt en av mötet utsedd kommitté att omarbeta de för mötet gällande

stadgar i syfte att bereda mötet och dess förvaltningsutskott den fastare

organisationsform, som ansetts nödvändig, därest dessa skulle anförtros

de vidgade uppgifter, som ifrågasatts i riksdagens omförmälda skrivelse

— berörda kommitté till fullgörande av sitt uppdrag den 15 januari 1925

till förvaltningsutskottet överlämnat ett av kommittén upprättat, av motiv

åtföljt förslag till stadgar för föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser, vilket

förslag av förvaltningsutskottet för dess del godkänts. Enligt vad

utskottet trodde sig hava anledning förmoda, förefunnes goda utsikter,

att berörda förslag åtminstone i huvudsak skulle vinna skogsvårdsstyrelsemötets

godkännande.

Med skrivelsen har förvaltningsutskottet överlämnat ett exemplar av

nämnda förslag jämte motiv.

Förslaget, i det följande benämnt skogsvårdsstyrelsekommitténs förslag,

företer i flera betydelsefulla hänseenden skiljaktigheter från det av domänstyrelsen

framlagda organisationsförslaget. En närmare redogörelse för

dessa skiljaktigheter torde här böra lämnas.

Enligt skogsvårdsstyrelsekommitténs förslag skola rikets samtliga skogsvårdsstyrelser

bilda en förening, benämnd föreningen Sveriges skogsvårds
-

Skogsvårdsstyrehemötets

förvaltningsutskotts

skrivelse

d. u/j

1925 med

förslag till

stadgar för

föreningen

Sveriges

skogsvårdsstyrt

Iser.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 162.

styrelser, vilken skall utgöra det centrala organet för skogs vårdsstyrelserna.

I förslaget förutsattes, att föreskrift om skyldighet för skogsvårdsstyrelse

att vara medlem av föreningen upptages i skogsvårdsstyrelseförordningen

eller särskild författning eller ock i skogsvårdsstyrelsernas reglementen.

Föreningen skall enligt förslaget i stort sett hava enahanda uppgifter,

som enligt domänstyrelsens förslag tillkomma skogsvårdsstyrelsesällskapet,

dock att föreningen skall uppgöra förslag till fördelning mellan skogsvårdsstyrelserna

ej blott, såsom domänstyrelsen föreslagit, av till dessa

styrelser anvisade statsanslag utan även av till statskontoret inlevererade

skogsvårdsavgifter samt andra för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet avsedda

medel.

Förslaget upptager ej några bestämmelser om skyldighet för skogsvårdsstyrelserna

att tillhandagå föreningen eller dess styrelse med upplysningar

i frågor, som tillhöra föreningens verksamhetsområde. Enligt vad kommittén

framhållit, borde stadgande angående dylik skyldighet meddelas i

skogsvårdsstyrelseförordningen eller särskild författning eller ock i skogsvårdsstyrelsernas

reglementen.

Föreningens beslutanderätt skall, i den mån densamma ej tillkommer

föreningens styrelse, utövas å föreningsstämma. Föreningen sammanträder

till ordinarie stämma i Stockholm vart tredje år å tid, som av styrelsen

bestämmes. Extra stämma skall hållas, då beslut därom fattats vid ordinarie

stämma eller styrelsen finner extra stämma behövlig eller mera än

halva antalet skogsvårdsstyrelser hos styrelsen gjort skriftlig framställning

om hållande av extra stämma.

Rätt att väcka motion eller förslag till överläggningsämne vid stämma

tillkommer skogsvårdsstyrelses ordförande och ledamot i sådan styrelse

samt hos skogsvårdsstyrelse anställd läns jägmästare och sekreterare ävensom

föreningens styrelse.

Vid föreningsstämma äger varje skogsvårdsstyrelse en röst, och utövas

denna rösträtt av den eller de ledamöter i styrelsen, som äro närvarande

vid stämman. Äro flere ledamöter närvarande, fördelas styrelsens rösträtt

lika mellan dessa.

Beslut fattas i allmänhet genom enkel röstövervikt. För beslut om

ändring av föreningens stadgar erfordras dock, att för ändringen avgivits

så många röster, som motsvara två tredjedelar av samtliga skogsvårdsstyrelsers

sammanlagda röstetal. Votering skall i regel verkställas öppet

efter upprop. I händelse av lika antal röster gäller den mening, som ordföranden

biträder, utom vid val, då utgången avgöres genom lottning.

Rätt att deltaga i överläggningarna vid stämma tillkommer ej blott

dem, som därvid äga rösträtt, utan jämväl hos skogsvårdsstyrelse anställd

länsjägmästare och sekreterare samt av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i

föreningens styrelse.

Föreningen skall enligt förslaget företrädas av en styrelse, bestående av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kuiifjl. Maj:ta -proposition Nr

27

åtta av skogsvårdsstyrelserna valda ledamöter. Därjämte må ytterligare

eu ledamot i styrelsen utses av Kungl. Maj:t. Förstnämnda ledamöter

väljas å ordinarie stämma för tiden till nästa ordinarie stämma, och skola

skogsvårdsstyrelserna 5 och för dylikt val på visst i förslaget angivet sätt

fördelas i åtta grupper, av vilka var och en väljer en ledamot. Samtidigt

med utseendet av berörda åtta ledamöter väljas för samma tid och på

samma sätt som dessa åtta suppleanter.

De befogenheter som enligt förslaget tillkommer styrelsen, äro i allt

väsentligt desamma, som i domänstyrelsens förslag tillagts skogsvårdsstyrelsesällskapets

förvaltningsutskott. Styrelsen skall inom sig utse ordförande

och vice ordförande samt äger antaga och entlediga sekreterare

ävensom annan erforderlig personal.

Beträffande grunderna för styrelsens beslutförhet stadgar förslaget, att

styrelsen ej må fatta beslut, därest icke minst sex ledamöter äro tillstädes

eller ock fem, om de äro om beslutet ense. Om av sådan anledning beslut

ej kan fattas, skall för förnyad behandling av ärendet sammanträdet uppskjutas

till viss bestämd dag, därvid tillstädeskomna ledamöter av styrelsen

fatta avgörande beslut. I kallelsen till sålunda uppskjutet sammanträde

skall angivas såväl det eller de ärenden, vilka skola därvid behandlas,

som ock att de tillstädeskommande äga fatta avgörande beslut.

Nu angivna regler äga ej tillämpning med avseende å alla frågor, som

tillhöra styrelsens avgörande. I vissa fall må nämligen dylika frågor

prövas och avgöras av ett av styrelsen bland dess ledamöter utsett arbetsutskott

med det antal medlemmar, som av föreningsstämma beslutes. Det

ankommer jämväl å stämman att angiva de uppgifter, som skola tillkomma

arbetsutskottet.

Såsom motivering för förslagets bestämmelser rörande styrelsens sammansättning

och verksamhetsformer har kommittén anfört.

Kommittén hölle före, att föreningens styrelse borde vara antingen så väl

representerad från olika delar av landet» att dess beslut kunde anses utgöra

ett uttryck för den samlade meningen bland landets samtliga skogsvårdsstyrelser,

eller ock vara begränsad till ett sådant antal ledamöter, att samtliga

dessa förutsattes skola taga del i alla beslut rörande frågor, som komme

under styrelsens behandling. Vid val mellan dessa alternativ hade kommittén

funnit den förra utvägen till frågans lösning vara att föredraga.

Genom en sådan anordning vunnes nämligen den fördelen, att olika ortssynpunkter,

som för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet kunde vara av mycket

stor betydelse, finge komma till sin rätt. Då tillika ordinarie möten vore

avsedda att hållas endast vart tredje år, vore det nödvändigt, att föreningen

under mellantiden vore väl företrädd. Det läge i sakens natur, att under

sådana förhållanden, för undvikande av dryga kostnader för sammanträden,

ärenden av mindre vikt överlämnades åt ett arbetsutskott. — I likhet med

domänstyrelsen hade kommittén funnit, att styrelsen lämpligen borde bestå

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition AV 182.

av udda antal ledamöter, inberäknat den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten.

Utan tvivel kunde det vara fördelaktigt för skogsvårdsstyrelserna och deras

verksamhet, att en ledamot i styrelsen utsåges av Kungl. Alajrt, men kommittén

kunde icke vara med om domänstyrelsens förslag, att ytterligare en

styrelseledamot tillsattes på enahanda sätt. Tillräckliga skäl för en sådan

anordning förefunnes icke. Med hänsyn till de särskilda uttalanden rörande

skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, som vid flera tillfällen förekommit i riksdagen,

och de rättsmedel, som lagligen stode skogsägare till buds, icke minst

i fråga om ärenden, som omförmäldes i 12 § skogsvårdslagen, där rättegång

med tillfälle till fullständig bevisning förutsattes i fråga om fall, då frivillig

uppgörelse icke kunnat ernås rörande ifrågasatta åtgärder till betryggande

av återväxt på avverkad mark, torde icke heller särskilda kvalifikationer

vare sig såsom skogsman eller jurist böra förutsättas hos den, som i

övrigt med hänsyn till personliga företräden och förtrogenhet med skogsförhållandena

inom landet i allmänhet ansåges lämplig för ett sådant uppdrag.

Vid behandling av frågor inom föreningen eller dess styrelse, som

förutsatte särskild sakkunskap, torde det vara mera ändamålsenligt att såsom

hittills i män av behov efter omständigheterna påkalla den sakkunniga

hjälp, som kunde erfordras. — Kommittén kunde icke heller finna anledning

tillstyrka domänstyrelsens förslag att åt den kungavalde ledamoten

överlämna uppdraget med föredragning av ärenden inför styrelsen. Sådant

uppdrag borde över huvud taget icke anförtros åt styrelsemedlem utan i

stället åt sekreteraren, såvida styrelsen icke för särskilt fall kunde finna

skäligt att annorlunda bestämma. Kommittén ville nämligen taga bestämt

avstånd från varje tanke på ett nytt ämbetsverk, som lätt nog kunde framväxa

ur det till synes anspråkslösa kansli, som domänstyrelsens förslag likvisst

innebure, med den föredragande, av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten

såsom chef. Löpande ärenden torde såsom hittills utan olägenhet och med

minsta kostnad kunna handläggas av sekreteraren.

Enligt förslaget åligger det styrelsen att för varje kalenderår uppgöra

I »okslut över sin förvaltning samt att före utgången av nästföljande januari

månad överlämna styrelsens räkenskaper för granskning av föreningens

revisorer. Dessa skola vara två samt väljas tillika med två suppleanter å

ordinarie föreningsstämma. Revisorerna hava att granska styrelsens räkenskaper

såväl för det kalenderår, under vilket de utsetts, som för de två närmast

därefter följande kalenderåren. För varje kalenderår skola revisorerna

avgiva revisionsberättelse, som överlämnas till föreningen före den 1 mars

året näst efter det revisionen avsett, å värjo ordinarie föreningsstämma

skola revisionsberättelserna för de tre närmast föregående kalenderåren föredragas

och i samband därmed fattas beslut om ansvarsfrihet åt styrelsen

för dess förvaltning under samma år.

Det tillkommer ordinarie föreningsstämma att fastställa dels grunder för

ersättning åt ledamöter i styrelsen och åt revisorer, dels ock inkomst- och

utgiftsstat för föreningen under löpande treårsperiod.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

29

Enligt förslaget skola gemensamma utgifter för föreningen, i den mån ej

medel i annan ordning ställas till förfogande, bestridas genom utdebitering

å samtliga skogsvårdsstyrelser i förhållande till medeltalet av varje styrelses

inkomster i skogsvårdsavgift^'' samt anslag från stat, landsting och hushållningssällskap

under den treårsperiod, som föregått ordinarie stämma. Det

tillkommer föreningens styrelse att verkställa sådan utdebitering.

I förslagets motivering har kommittén framhållit, att det förefölle naturligt,

att ersättning för styrelsens utgifter utginge av statsmedel, därest den

i förslaget avsedda organisationen komme att lagfästas.

Kommittén har ej verkställt någon beräkning av kostnaderna för den av

kommittén föreslagna organisationen. Till ledning för en dylik beräkning

har sekreterax-en i skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott på min begäran

upprättat en tablå över utgifterna för skogsvårdsstyrelsemötet och

dess förvaltningsutskott under åren 1920—1924, vilken tablå är av följande

lydelse:

Utgifter för skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott.

1920

1921

1922

1923

1924

Förvaltningsutskottet .....................

_

_

_

_

254

SO

850

20

611

90

Sekreterararvode ...........................

800

—

—

—

800

—

800

—

1,200

—

Kommittéer, utredningar och dylikt

9,882

31

10,513

25

1,491

65

838

57

2,085

BO

Expenser (renskrivning, porto o. dyl.)

114

26

149

39

92

50

152

10

300

64

Anslag till skrilter ........................

—

—

2,100

—

1,000

—

—

—

—

—

» » skogsutställning ............

—

—

—

—

—

-

1,481

96

—

—

Summa kronor

10,796 57

12,752

64

3,638

45

4,122

83

4,198

04

Möteskostnader............................7.

3,461

75

918

—

—

2,145

75

2,317

75

Summa summarum kronor

14,248''82

13,670

64

3,638

15

6,268

58

6,515 7 0

Innan jag ingår på frågan, huruvida inrättande av ett centralt organ för

skogsvårdsstyrelserna i riket kan anses erforderligt eller önskvärt, torde jag

i korthet få redogöra för de uppgifter, som enligt 1923 års skogsvårdslag

och skogsvårdsstyrelseföi-ordning tillkomma skogsvårdsstyrelse, samt huru

kontrollen över skogsvårdsstyrelses verksamhet enligt berörda författningar

är anordnad.

Enligt skogsvårdslagen har skogsvårdsstyrelse i främsta rammet att övervaka

och främja efterlevnaden av lagens avverkningsregler. Det åligger

styrelsen sålunda att tillse, att avverkning ej bedrives eller planlägges i

strid med berörda regler, och äger styrelsen, om så sker, utfärda förbud mot

avverkning å vederbörande fastighet. Överträdes dylikt förbud, är styrelsen

befogad att anhängiggöra och utföra ansvarstalan mot avverkaren. Styrelsen

Tablå över

utgifter för

skogsvårdsstyrclscmötet

och dess förvaltningsutskott.

Skogsvårdsstyi

elsernas

uppgifter

samt kontrollen

ÖL

dessas handhavande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition Nr 182.

är därjämte pliktig att på ansökan av skogsägare avgiva yttrande, huru avverkning

bör företagas, utan att lagens bestämmelser härom varda överträdda,

och är avverkning, som företages i överensstämmelse med sådant

yttrande, att anse såsom laglig. Slutligen ankommer det å styrelsen att i

särskilda fall lämna tillstånd till avverknings företagande samt därvid pröva,

huruvida i lagen stadgade förutsättningar för dylikt tillstånd äro förhanden.

Den andra huvuduppgift, som enligt skogsvårdslagen tillkommer skogsvårdsstyrelse,

är utövande av tillsyn därå, att i lagen stadgad skyldighet att

vidtaga åtgärder för betryggande av återväxt varder fullgjord. I detta avseende

åligger det styrelsen att, när styrelsen finner dylika åtgärder lagligen

påkallade, söka träffa skriftlig överenskommelse med den eller dem, som äro

för åtgärderna ansvariga, om dessas vidtagande samt om tiden för deras

verkställande. Kan dylik överenskommelse ej träffas, har skogsvårdsstyrelsen

att stämma in saken till domstol, som äger meddela föreskrifter i

berörda hänseenden. Därest avverkning företages på sådant sätt, att för

erhållande av återväxt enligt skogsvårdslagen erfordras jämförelsevis kostsamma

kulturåtgärder, äger skogsvårdsstyrelsen av vederbörande fordra betryggande

säkerhets ställande för kostnaden för dessa åtgärder, vid äventyr

att eljest avverkningsförbud av styrelsen meddelas. I vissa fall, då avverkning

ej må företagas utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd, har styrelsen att

vid meddelande av dylikt tillstånd jämväl föreskriva de återväxtåtgärder,

som prövas erforderliga efter avverkningen.

Slutligen har skogsvårdsstyrelse enligt skogsvårdslagen att taga befattning

med frågor rörande omläggning av skogsmark till annan användning. Verkställer

eller planlägger markägaren avverkning för nämnda ändamål på

sådant sätt, att avverkningen strider mot de i lagen i berörda avseende upptagna

regler, äger skogsvårdsstyrelsen sålunda meddela avverkningsförbud.

Sker avverkningen i överensstämmelse med samma regler, men är den av

sådan omfattning, att särskilda åtgärder erfordras för återväxtens tryggande

efter avverkningen, äger skogsvårdsstyrelsen avfordra markägaren skriftlig

förbindelse att inom viss tid vidtaga för omläggningen erforderliga åtgärder

samt, om sådan förbindelse ej lämnas, stämma in saken till domstol, som

har att meddela de föreskrifter, vartill omständigheterna föranleda. I vissa

fall må omläggning av skogsmark till annan användning ej verkställas,

utan att skogsvårdsstyrelsen därtill lämnat tillstånd.

Då skogsvårdsstyrelse enligt skogsvårdslagen meddelar beslut, som rör

enskild persons rätt och är för denne bindande, må klagan över beslutet

föras hos vederbörande länsstyrelse samt Kungl. Maj:t. Till dylika beslut

äro att räkna avverkningsförbud, avverkningstillstånd samt föreskrifter angående

verkställande av reproduktionsåtgärder. Är däremot skogsvårdsstyrelses

åtgärd enligt lagen ej att hänföra till sådant beslut, som nyss sagts,

bliver densamma ej föremål för prövning från offentlig myndighets sida i

andra fall, än då åtgärden avser anhängiggörande eller utförande av talan

vid domstol eller ock densamma kan läggas skogsvårdsstyrelsen till last såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds proposition Nr 182. !5I

tjänstefel samt åtal pa g rund härav anstå lies mot vederbörande ledamöter i

styrelsen. Till åtgärder av nu angivna beskaffenhet ii ro att hänföra träffande

av överenskommelser angående reproduktionsåtgärdor, infordrande av förbindelser

angående utförande av omläggaingsåtgärder samt på skogsägares

begäran avgivna yttranden, huru avverkning rätteligen hör företagas.

Förutom de uppgifter, som enligt vad nyss angivits åvila skogsvårdsstyrelse

enligt skogsvårdslagen, har denna vissa betydelsefulla åligganden

enligt skogsvårdsstyrelseförordningen. Dessa senare kunna sammanfattas såsom

avseende åtgärder för befrämjande av den enskilda skogshushållningen.

Såsom särskilda dylika åtgärder angivas i förordningen utbredande av kunskap

i skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten för

skogskultur samt föranstaltande därom, att inom skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde

tillräcklig tillgång finnes på skogsfru och plantor av

kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet. För fullgörandet av dessa

åligganden hava vissa allmänna medel ställts till skogsvårdsstyrelsernas

förfogande, nämligen dels skogsvårdsavgifter och dels särskilda anslag av

statsmedel.

För den förvaltning, som sålunda åligger skogsvärdsstyrelse, bär denna

att årligen avgiva redovisning till vederbörande länsstyrelse, och skall vid

denna redovisning fogas eu kortfattad framställning angående de under

skogsvårdsstyrelsens tillsyn stående skogarnas tillstånd och skötsel. För

åstadkommande av enhetlighet i upprättandet av dessa redovisningar och

framställningar, har i skogsvårdsstyrelseförordningen stadgats, att desamma

skola vara avfattade enligt grunder och i uppställning, varom Kungl. Maj:t

äger meddela föreskrifter. I enlighet härmed har Kungl. Maj:t den 6 juni

1924 fastställt vissa formulär att komma till användning vid avfattningen

av samma redovisningar och framställningal.

Skogsvårdsstyrelses redovisning granskas av revisorer, utsedda en av

Kungl. Maj:t samt de övriga av vederbörande landsting och hushållningssällskap.

Revisionsberättelsen, vari ansvarsfrihet för styrelsen skall tilleller

avstyrkas, skall jämte berörda framställning angående skogarnas tillstånd

och skötsel tryckas och utdelas bland ledamöterna i landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt insändas till Kungl. Maj:t.

Det ankommer på landstinget och hushållningssällskapet att bevilja eller

vägra skogsvärdsstyrelse ansvarsfrihet för dess förvaltning. Oberoende härav

skall dock frågan om ansvarsfrihet prövas även av Kungl. Maj:t. Finner

Kungl. Maj:t ansvarsfrihet ej böra beviljas skogsvärdsstyrelse, förordnar

Kungl, Maj:t om vidtagande av därav påkallade åtgärder,

Av förestående redogörelse för skogsvårdsstyrelsernas uppgifter och admini- Departementsstrativa

ställning framgår, att den kontroll och ledning, som den befintliga chefen.

organisationen medgiver ifråga om skogsvårdsstyrelsernas arbete, icke är tillfyllest.

Sålunda torde det få anses obestridligt, att härigenom säkra garantier

icke givas mot en oriktig lagtillämpning från skogsvårdsstyrelsernas sida.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungi. Maj:ts proposition Nr 18H.

Jag tillåter mig härvid särskilt erinra, att, om skogsvårdsstyrelse felaktigt

tolkar skogsvårdslagen med avseende å sådana å styrelsen ankommande

åtgärder, däröver klagan ej må föras, såsom exempelvis vid avgivande av

yttrande, huru avverkning rätteligen bör företagas, eller träffande av överenskommelse

angående utförande av återväxtåtgärder, lagen i allmänhet

ej erbjuder något effektivt medel att korrigera en dylik tolkning. Vidare

är att märka, att den möjlighet till kontroll, som innefattas i rätten att överklaga

skogsvårdsstyrelses beslut i vissa frågor, icke kan antagas bliva tagen

i anspråk i andra fall, än då berörda beslut enligt vederbörande skogsägares

mening representera en strängare tillämpning av lagen, än som med denna

är avsedd. Mot en tillämpning, som går i motsatt riktning, utgör klagorätten

ej något korrektiv.

För att bota nyss påpekade brister, har, såsom i det föregående utvecklats,

sedan länge varit påtänkt inrättandet av ett centralorgan med beslutanderätt

över skogsvårdsstyrelserna. Denna tanke synes emellertid numera i

väsentlig mån ha övergivits, förnämligast därför, att man fruktat att därigenom

skada den rörelsefrihet och självständighet, som med rätta anses såsom

en styrka hos våra skogsvårdsstyrelser. Det synes även mig, som om

ett centralorgan för skogsvårdsstyrelserna med beslutanderätt över dessa icke

för närvarande bör inrättas.

Åtskilliga av de fördelar, som ett dylikt centralorgan avser att medföra,

kunna helt säkert vinnas utan ingripande från statsmakternas sida genom

att de olika skogsvårdsstyrelserna få tillfälle att konfrontera med varandra

sina åsikter och erfarenheter rörande arbetsuppgifter och lagtillämpning.

Ganska snart efter skogsvårdsstyrelsernas tillkomst gjorde sig behovet av eu

dylik samverkan gällande, varom tillkomsten år 1908 av skogsvårdsstyrelsemötet

vittnar. Denna skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning har med tiden

erhållit ett allt större verksamhetsområde och genom realiserandet av det

omorganisationsförslag, som i det föregående omnämnts och som enligt uppgift

är ämnat att träda i funktion från och med den 1 juli 1925, torde den

komma att få nödig fasthet för fyllande av sitt ändamål.

De uppgifter, som äro avsedda att tillkomma denna sammanslutning —

föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser — äro förnämligast att befordra eu

enhetlig lagtillämpning genom sammanställning av erfarenheter i detta avseende

från de olika skogsvårdsstyrelserna, sedda i belysning av skogsvårdslagens

bestämmelser, att giva vägledning för vinnandet av en god ekonomisk

förvaltning genom att ställa de enskilda styrelsernas dispositioner i belysning

av samtligas, att överhuvudtaget förmedla nya uppslag rörande styrelsernas

verksamhet och giva dem nödig utredning, att efter uppdrag göra framställningar

till statsmakterna i frågor rörande styrelserna och att överhuvudtaget

omhänderhava deras verksamhet i den del, som med fördel kan skötas

gemensamt. Föreningen avser sålunda väsentligen att bliva ett ombudsmannaskap

för skogsvårdsstyrelserna.

En dylik sammanslutning av skogsvårdsstyrelserna, besittande nödig fast
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 182. 33

hel och med erforderliga arbetsmöjligheter, saknar långt ifrån intresse för

det allmänna. Tvärtom har skogsvårdsstyrelsemötet och dess förvaltningsutskott

redan varit av stor betydelse, icke minst för Kungl. Maj:t, som

därifrån funnit sig böra begära yttranden och utredningar i åtskilliga,

vården å enskildas skogar och skogsvårdsstyrelserna berörande avseenden.

Efter omorganisationen torde betydelsen än mer komma att ökas. För att

stimulera intresset för åstadkommandet av en fastare organisation och för

att giva denna större möjlighet att förskaffa sig kvalificerad arbetshjälp vill

jag tillstyrka att, under förutsättning av skogsvårdsstyrelsemötets omorganisation

i huvudsaklig överensstämmelse med av skogsvårdsstyrelsemötet tillsatta

kommitterades förslag, skogsvårdsstyrelsernas sammanslutning må för

budgetåret 1925—1926 erhålla ett statsanslag såsom bidrag till bestridande

av sina kostnader, i främsta rummet i vad dessa avse sammanslutningens

styrelse och hos denna anställd personal. Med hänsyn till dels förut återgivna

hittillsvarande kostnader för skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott och

dels till ifrågasatta utökade arbetsuppgifter vill jag föreslå, att detta anslag

utgår med 5,000 kronor för senare halvåret 1925!

För anslagets utgående torde för övrigt böra fordras, att sammanslutningens

stadgar fastställas av Kungl. Maj:t.

Härjämte torde som ytterligare villkor böra gälla, att sammanslutningen

skall vara skyldig att avgiva de yttranden och utföra de utredningar, som

av Kungl. Maj:t påkallas, och att i stadgarna upptages föreskrift angående

de uppgifter till föreningen hörande skogsvårdsstyrelse skall vara skyldig

att avgiva för att sätta föreningens styrelse i tillfälle att få full överblick

över skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. Att Kungl. Maj:t skall äga utse

en ledamot av styrelsen, torde icke i och för sig vara nödvändigt, då det

finnes all anledning att antaga, att i styrelsen åtskilliga komma att få säte

och stämma, vilka äro av Kungl. Maj:t utsedda till ledamöter i skogsvårdsstyrelse.

Skulle emellertid föreningen ur sina synpunkter finna det önskvärt,

att Kungl. Maj:t direkt utsåge en ledamot i styrelsen, anser jag, att detta

icke bör möta hinder från Kungl. Maj:ts sida. Däremot anser jag, att i

stadgarna skola finnas bestämmelser om, att föreningens styrelse skall sammansättas

sålunda, att skogsvårdsstyrelserna i olika landsändar samt länsjägmästarna

bliva däri representerade; de senare dock med likartad ställning

som i skogsvårdsstyrelserna.

För närvarande anser jag 111ig icke kunna förorda, att i författning eller

vederbörande skogsvårdsstyrelsers reglementen inryckes stadgande om skogsvårdsstyrelses

ovillkorliga skyldighet att tillhöra här berörda sammanslutning.

Visserligen är det önskvärt, att samtliga skogsvårdsstyrelser tillhöra

föreningen, men anslutningen bör vara frivillig, och det synes mig icke

föreligga skäl att antaga, att icke alla styrelser ingå som medlemmar, så

mycket mera som det ombudsmannaskap, vilket föreningen kommer att utöva,

är av stor betydelse för varje enskild skogsvårdsstyrelse. För närvarande

äro också samtliga skogsvårdsstyrelser anslutna till skogsvårdsstyrelsemötet.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. U5 höft. (Nr 182.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Ej heller finner jag skäl föreligga att stadga medlemskap i föreningen

som villkor för skogsvårdsstyrelse att erhålla statsbidrag.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1925—1926 anvisa

dels till skogsvårdens befrämjande för att av Kungl. Maj:t i mån av

förefallande behov fördelas mellan vederbörande skogsvårdsstyrelser ett extra

reservationsanslag av.................................................................... kronor 548,000,

dels ock såsom bidrag till bestridande av kostnaderna under senare

halvåret 1925 för en ifrågasatt sammanslutning mellan skogsvårdsstyrelsema

— att utgå under villkor, att stadgarna för berörda sammanslutning upprättas

enligt av mig förordade grunder samt varda av Kungl. Maj:t fastställda

— ett extra reservationsanslag av.................................... kronor 5,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Flodman.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 182.

35

Bilaga A.

Länsjägmästarnas löneförmåner år 1924.

Skogsvårdsstyrelsen i

Grund-

lön

Ålders-

tillägg

Dyrtids-

tillägg

Andra

lönetillägg

Uppburit

år 1924

Stockholms

län......

G,500

3 ä 1,000

1,847:

-* 1

2,000: — 2

13,347: —

Uppsala

» 4 ...

6,500

3 å 500

—

3,763: 96 2

11,763: 96

Södermanlands

■» ......

6,500

3 å 500

2,296

7 1 3

—

10,296: 71

Östergötlands

» ......

6,500

3 å 500 4

2,793: 54 s

—

9,793: 54

Jönköpings

» ......

6,500

—

3,027

_ 6

4,000: —2

13,527: —

Kronobergs

» ......

6,500

3 a 500^

1,479:

-8

500: — 2

8,979: —

Kalmar norra

■» ......

6,500

3a 5004

3,024:

__5

k—i

bt

O

o

T

12,524: —

Kalmar södra

6,500

3 å 400 7

2,473: 405

—

10,173: 40

Gotlands

» ......

6,000

3 å 500

3,545

_ 5

11,045: —

Blekinge

» ......

6,500

3 å 5004

3,099

-6

11,099: —

Kristianstads

» ......

5,000

3 å 500 4

2,549: 505

—

9,049: BO

Malmöhus

x> ......

3,000

3 å 5007

1,985.

_ 6

400: — 8

6,885: —

Hallands

6,500

3 å 500

2,884

_a

—

10,884: —

Göteborgs och Bohus

» ......

6,500

3 å 500

1,554

_ 9

1,400: — 2

9,954: —

Älvsborgs

» ......

8,000

3 å 1,000 7

2,844

—

1,000: — 2

13,844: —

! Skaraborgs

» ......

6,500

3 å 500

2,545

85 1

—

9,045: 85

; Värmlands

-» ......

8,000

2 å 1,000 10

2,324

_ 5

800: — 8

13,124: —

! Örebro

13,000

—

—

—

13,000: —

j Västmanlands

» ......

8,000

—

3,024

—

—

11,024: —

i Kopparbergs

r> .....*

9,000

3 å 1,000

1,428

45 6

4,000: — 2

17,428:45

] Gävleborgs

» ......

10,980

—

1,776

—5

1,300: — 2

14,056: — j

Västemorrlands

» ......

9,000

3 å 1,000

1,920

—

2,000: —11

15,920: —

Jämtlands

» ......

6,500

3 å 500 7

2,847

_ i

700: —72

11,547: —

* Har antagit ny stat för nya befattningshavare. ** Har antagit ny stat, som ännu ej

tillämpas. *** Ny lönestat fr. o. m. år 1925.

1 = statens för oreglerade verk. 2 Personligt lönetillägg. 9 Utgår efter särskilda grunder.

4 Efter 3, 6 och 9 år. 6 = statens. 6 = statens för nyreglerade verk. 7 Efter 5, 10 och 15

år. 8 Hyresbidrag. 9 — statens för reglerade verk, men utan barntillägg. 10 Efter 3 och 6

år. 11 Personligt lönetillägg i egenskap av styrelsens sekreterare och jurist. 17 Personligt

lönetillägg i egenskap av styrelsens sekreterare.

Alla, utom länsjägmästaren i Gävleborgs län (vars skogsvårdsstyrelse har egen pensionskassa),

tillhöra statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Avgiften erlägges

i regel till s/s av länsjägmästaren, men till Lh i Kalmar södra och Hallands län samt till V»

i Kalmar norra län. I Örebro län betalar styrelsen avgiften för tjänstepension och länsjäg
mästaren

avgiften för familjepension. I Uppsala, Malmöhus och Jämtlands län erlägga

länsjägmästama själva inga pensionsavgifter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Bilaga B.

Biträdande länsjägmästarnas löneförmåner år 1924.

j Skogsvårdsstyrelsen i

Antal

Grund-

lön

Åtders- t il lägg

Dyrtids-

tillägg

Personligt

lönetillägg

Uppburit

år 1924

i Stockholms

län

1 extra

3,625: —

j Södermanlands

»

1

3,750

312: öo

3,307: 02 1

—

7,369:52

! Jönköpings

»

''*

4,000

500: —

1,942: 08 s

500

6,942: 08

Kronobergs

*

1

4,000

3 å 250

924: — ‘

500

5,424: —

Gotlands

»

1 extra

300 i mån.

—

—

—

6

Skaraborgs

»

1 extra

300 i män.

—

—

tillträdde d. */10

Värmlands

»

1

4,000

2 å 500°

2,430: — 8

1,000

8,430: —

| Kopparbergs

1

6,000

-

1,382: — 8

2,000

9,382: —

| Gävleborgs

>

1

5,652

/I å 348

12 å 384

1,110: —8

—

7,110: —

Västernorrlands

»

2

6,500

6 å 5007

ien 1,383: —8

len 1,431: —8

8,883-8,431

Jämtlands

i

5,500

4 å 2508

2,217:888

—

7,967:3 3 1

1 Utgår efter särskilda grunder. 2 Tillika kamrer. 8 = statens. 4 = statens för nvreglerade

verk. Ej anställd hela året. 0 Efter 3 och 6 år. 7 Efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år

Efter 3, 6, 9 och 12 år.

Samtliga ordinarie tillhöra statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. De

erlägga själva s/s av avgifterna utom biträdande länsjägmästaren i Jämtlands län, där skogsvårdsstyrelsen

betalar hela avgiften.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Bilaga C.

Läiisskogyaktarnas löneförmåner är 1924.

Skogsvårds- styrelsen i

Antal

ord.

Grundlön

Åldcrs-

tillägg

Dyrtids-

tillägg

Andra löne- tillägg

Uppburit

år 1924

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

Stockholms län...

6

1,800

3 å 200

= statens

400+50—300 1

3,757-3,077

oregl.

Uppsala

6

2,000

4 ä 125

—

550+75—350 2

3,413: 52—2,566: 5 2

Södermanlands» ...

8

2,000

4 ä 125

1,067: 28—

150—200 4

3,717: 28—2,567: 97

442: 97 3

Östergötlands » ...

8

2,000

4 å 125 6

= statens

100—150 6

3,651: 04—2,813: 3 2

Jönköpings » ...

8

1,700

3 å 300

— statens

Beklädnad 7

3,769: 28—2,487: 08

Kronobergs » ...

7

2,000

4 å 125

= statens

150 s

3,173: 96—2,661: 96

nyregl.

Kalmar norra » ...

7 26

2,000 0

4 å 125

6 och 9

— statens

50+100—600 10

4,900- 3,117: bo

Kalmar södra » * **

6

1,700

3 å 200 11

= statens

—

3,199: BB—2,344: 70

Gotlands » ...

1

1,700

3 å 300 12

= statens

Fri bostad

2,321: 18

Blekinge » ...

3 26

2,000 9

4 å 125

8 och 9

= statens

—

4,511—3,066

Kristianstads » ...

6

1,700

3 å 150 11

— statens

400 13

3,478: 56—3,069: 06

Malmöhus » ...

2

/en 1,500

\en 2,000

—

— .

2,000—1,500

Hallands » ...

2,000 3

4 å 125 9

— statens

—

4,421—2,723

Göteborgs och

Bohus » ...

2,000

4 å 125

_ 14

—

2,956—2,807

Älvsborgs » ...

13 26

1,700

3 å 300 12

= statens

250—100 18

4,242—2,312

oregl.

Skaraborgs » ...

6

2,000

4 å 125

= statens

—

3,597:24—2,905:68

oregl.

Värmlands » ...

9

2,000

4 å 125 6

= statens

_ 16

3,522—2,804

Örebro »***

6

1,800

3 å 300 12

30 %■

_ 17

3,705—2,880

Västmanlands » ...

7

2,000

4 å 125 8

= statens

_ 18

2,999—2,364

nyregl.

Kopparbergs » ...

16 26

2,000 19

4 å 125 19

— statens

Beklädnad 20

5,258: 82—2,724: 91

Gävleborgs » ...

13

2,000

4 å 125

= statens

150 21

4,078—omkr. 3,478

Västernorrlands län

13

2,700

6 å 150 22

= .statens

_ 23

4,965—3,420

Jämtlands »

15

2,000

3 & 200 12

= statens

_ 24

3,996—2,863: 7 o

oregi.

* Har antagit ny lönestat för nya befattningshavare.

** Har antagit ny stat, som ännu ej tillämpas.

<** \Jy lönestat fr. o. m. år 1925.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

1 Hyresbidrag å 400 kronor 4- i dyrortstillägg 50—300 kronor.

3 Hyres- och unilormsersättning å 550 kronor + i personlig lönejämkning 75—350 kronor.

3 Utgår efter särskilda grunder.

4 3 uppbära » plan tskoletil lägg* å 150 kronor och 1 dyrortstillägg å 200 kronor.

8 Efter 3, 6, 9 och 12 år.

8 Till 6 hyresbidrag med 150 kronor, till 2 fri bostad, till en av de senare 100 kronor

extra såsom plantskolföreståndare.

7 Vart annat år en kostym med 2 par byxor, vart femte år tyg till kappa.

8 Uniformsbidrag.

9 Förste länsskogvaktaren har 2,600 kronor i grundlön och 4 ålderstillägg å 150 kronor.

10 Alla ha 50 kronor i beklädnadsbidrag. Förste länsskogvaktaren har i personligt lönetillägg

600 kronor, en länsskogvaktare 100 kronor.

11 Efter 3, 6 och 9 år.

13 Efter 5, 10 och 15 år.

13 Cykel- och beklädnadsbidrag.

14 = Statens för reglerade verk, men utan barntillägg.

18 Förste länsskogvaktaren har ett lönetillägg å 250 kronor fri bostad, 2 länsskogvaktare

ha ett lönetillägg å 100 kronor.

18 För boställe avdrages 400 kronor. En utan boställe har 200 kronor i hyresbidrag.

17 Alla ha 40 kronor till ved och lyse, 5 ha fri bostad och potatisland, värderat till 500

kronor och 1 har hyresersättning med 850 kronor. En har 75 kronor i barntillägg och 150

kronor för tillsyn av fröklängningsria.

18 För hyresfri bostad i styrelsens hus beräknas 420 kronor för 3 och 360 kronor för en.

En har lyse och vedbrand fritt och en har 100 kronor i dyrortstillägg.

19 2 förste länsskogvaktare hava 3,000 kronor i grundlön och 3 ålderstillägg å 500 kronor.

20 Vartannat år en vinter- och en sommaruniform.

31 Velociped- och skidbidrag.

83 Efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 år.

33 6 uppbära dyrortstillägg högst 480 kronor, lägst 120 kronor.

34 En har i hyresbidrag 120 kronor och 2 ha i dyrortstillägg 500 kronor.

28 Därav 1 förste länsskogvaktare.

38 Därav 2 förste länsskogvaktare.

Samtliga äro anslutna till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. tl. Avgiften

erlägges i regel till 2/s av befattningshavaren, men till l/a i Kalmar södra och Hallands län

samt till */« i Kalmar norra län. I Örebro län betalar styrelsen avgiften för tjänstepension

och befattningshavaren avgiften för familjepension. I Uppsala. Södermanlands, Malmöhus

och Jämtlands län erlägga styrelserna alla pensionsavgifter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 182.

39

Bilaga D.

Skogsvårdsstyrelsernas kontors- ock extra personal kr 1924.

Befattningshavare

:

Grundlön

kronor

Ålders-

tillägg

kronor

Dyrtids-

tillägg

kronor

Andra

tillägg

kronor

Uppburit

är 1924

kronor

•

Stockholms lön.

En kassör....................................

3,900

Ett kontorsbiträde........................

1,800

3 å 200

statens

200

3,625

Tre extra länsskogvaktare ............

—

—

—

—

1,838—1,052—

Uppsala lån.

En kamrer .................................

3,000

1.»

00

1,000

4,000

Ett expeditionsbiträde ..................

2,000

—

1,0

00

3,000

Södermanlands län.

Ett kvinnligt skrivbiträde ............

1,800

100

‘JO: 9»

240

2,230: 98

Östergötlands län.

En kassör...................................

—

—

—

—

3,600

Ett kvinnligt kontorsbiträde .........

—

—

—

2,400

En kassakontrollant .....................

—

—

—

500

Jönköpings län.

En kassör..................................

1,800

—

657

—

2,457

Ett kontorsbiträde .....................

—

—

—

2,400

En föreståndare för fröklängnings-

750

—

__ 1

2,778

2,400

I En extra länsskogvaktare...............

—

—

—

—

| Två » » ........

—

—

—

—

1,800-1,800

» » » ...............

—

—

—

_ 1

å 1,330

Kronobergs län.

Ett kvinnligt kontorsbiträde .........

1,800

3 ä 100

600

_

2,500

Kalmar norra län.

1 En kassör....................................

2,000

3 å 300

—

1,000

''

3,300

Gotlands län.

En kvinnlig kontorist ..................

1,200 8

c:a 1,415

En extra länsskogvaktare...............

1,800

—

—

—

1.800

Blekinge lån.

Ett kontorsbiträde........................

i

—

—

—

3,600

Hallands län.

Ett kontorsbiträde........................

1,800

3 å 100

statens

—

1,800

Göteborgs och Bohus tän.

En kamrer ................................

3,000

4 å 175

»

1 ;

3,754

En kassörska ..............................

1,800

3 å 100

»

—

2,484

En extra länsskogvaktare (f. d. ord.

icke pensionerad) .....................

—

—

_

—

600

1 7 kronor per förräitningsdag. 8 För 3 lh timmar per dag, timpenning för övertid.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Befattningshavare

|

! Grundlön

kronor

| Ålders-

| tillägg

| kronor

Dyrtids-

tiilägg

kronor

Andra

tillägg

kronor

Uppburit

år 1924

kronor

Älvsborgs län.

| En kamrer .............................—

2,400

3 å 400

1

statens

!

300

5,379

Ett expeditionsbiträde ..............—

1,500

3 å 150

»

750

3 114

Ett extra » ..................

1,200

—

—

—

1,200

1,626 j

En extra länsskogvaktare...............

1,000

—

statens

—

Skaraborgs län.

Ett kontorsbiträde........................

1,800

3 å 100

En extra länsskogvaktare...............

—

—

1,350

Värmlands län.

Ett kvinnligt expeditionsbiträde ...

1,800

3 å 100

statens

—

2,587 j

Örebro län.

En kamrer .................................

4,000

3 å 500

1 30% \

[ 1,350 /

% 500

1

6,350 j

En extra länsskogvaktare...............

1,500

—

270

400

2,170

* * ...............

—

—

900

Västmanlands län.

! Två kvinnliga skrivbiträden .........

1,800—1,600

3 å 100

statens

2,484—2,040 ,

i Extra länsskogvaktare ..................

—

900

Kopparbergs län.

; Ett expeditionsbiträde ..................

2,400

4 å 150

statens

3,497: 58

..................

1,900

4 å 100

—

2,668: 58 i

En föreståndare för fröklängnings-

anstalt

150 pr

månad

__

1,800

fröklängnings-

anstalt

225 pr

månad

_

_

1,306

» 3 fröklängnings-

anstalt

BO pr

månad

_

270

7 extra länsskogvaktare...............

65 kr. pr

månad + 6 kr. dagarvode

tillhopa

j

j 29 plantörer ..............................

dagarvode

5, 5: 50,

6, 6: 50 i

7 kr.

2,045: ti 6

tillhopa

Gävleborgs län.

i En sekreterare och ombudsman ...

2,000

statens

5,971: 64

2,888

4,080

] En kamrer .................................

2,700

3 å 150

»

300

t Ett kontorsbiträde........................

1,800

3 å 100

»

200

En verkmästare vid fröklängnings-

anstalt2

2,000

_

»

_3

455: 34

En arbetare vid fröklängningsanstalt

1,800

—

— 1

_ 3

1,800

T’asternorrlands län.

En kamrer ..............................

4,500

1,000

statens 1

6,511

Ett extra expeditionsbiträde .........

3,000

—

»

—

3,552

Två extra länsskogvaktare ............

å 2,100

—

—

—

å 2,100

Jämtlands län.

En kanslist .................................

3,700

3 å 300

statens j

120

6,397:4 2

Ett kontorsbiträde........................

2,000

4 å 125

»

420

3,548: 80

En extra länsskogvaktare...............

3,800

—

—

3,800

Två » » ...............

å 1,500 1

statens j

—

å 2,047: 50 1

'' Fri bostad, vedbrand och lyse. 5 Anställd fr. o. m. den 1 november 1924. 3 Fri bostad.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:t8 proposition Nr 182.

41

Reseersättningar.

Bilaga E.

----

| Skogsvårds- styrelsen i

I

Länsjägmästare

1 Bitr. läns- | jägmästare

1

Lä ii »skogvaktare

Stockholms

lan

I

| Reseregl. 4:de kl.

Reseregl.

4:de kl.

Järnväg III kl. Skjutsersättn. för 1 häst

vid förrättningar mer än 5 km. från natt- kvarter. Dagtrakt. 2 kr. pr dag vid rekvisi- tioner; 4 kr. pr dag och 3 kr. pr natt vid

besiktningar.

Uppsala län

» » »

2 kr. pr dag vid rekvisition. Vid kon- troll- och besiktningsresor 5 kr. pr dag jämte

skjutsersättning med kr. 3.5» pr mil under

sommarhalvåret och med lega för 1 häst

under vinterhalvåret.

ISöderman- ! lands län

|

I

j

8 kr. pr dag och, då

nattlogi måste bekostas,

dessutom 8 kr. pr natt.

Järnväg II kl. Skjuts

efter 2 hästar från när- maste järnvägsstation

(intet, då rekvirent skjut- sar).

Kr 4.50 pr dag och, då nattlogi måste be- kostas, 5 kr. D. Vid-30/-» järnväg III kl.

samt skjutsersättn. för 1 häst. D. 1/s—80/»

skjutsersättn. med 40 kr. pr månad. De, som

ha motorfordon, få sommartid kontant 120

kr. i månaden för samtliga resor. Ingen

ersättning utgår för skjuts, som rekvirent

tillhandahåller.

Östergöt- lands län

|

Reseregl. 4:<le kl.

Vinterhalvåret: järnväg III kl., skjuts efter

1 häst; dagtrakt. 4 resp. 5 kr.; ingen skjuts- ersättn., då rekvirent skjutsar.

Sommarhalvåret: ingen skjutsersättn. Läns- skogv. med motorcykel får 50 kr. i månaden,

utan dylik 20 kr. i månaden jämte cykel- biljett.

Jönköpings

| län

Heseregi. 4:de kl. med

undantag av resor i sty- relsens bil, då endast

dagarvode 18 kr. utgår.

Reseregl.

4:de kl.

Järnväg III kl. + cykelbiljett 300 kr. omåretj

i ersättning för hållande av motorcykel ellerj

150 kr. för vanlig cykel. Dagarvode med

kr. 4.50 vid biträdesförrättningar och 6 kr.

vid besiktnings- och kontrollresor.

jKronobergs

län

j

Reseregl. 4:de kl.

Reseregl.

4:de kl.

Järnväglllkl. + cykelbiljettapril-okt. Dag-''

arvode 6 kr. vid undersöknings- och besikt-j

ningsresor, eljest 3 kr. Skjutsersättn. 20 öre;

pr km. april—okt. 30 öre eljest. Varken;

dagarvode eller skjutsersättn., då avståndet!

är mindre än 5 km. från hemmet.

Kalmar

norra län

Dagarvode 13 kr. Fast

årligt reseanslag 500 kr.

För drift och underhåll

av styrelsens bil 250 kr.

i månaden. Skall be- kosta reparationer, rin- gar, olja m. m.

l:ste länsskogvaktare: dagarvode 7 kr. ij

fast årligt reseanslag 500 kr. samt vid resor

å motorcykel 12 öre pr km. Länsskogvak-!

tare: dagarvode 6 kr. för resedag och 4—6|

kr. för förrältningsdag resp. när och när icke;

kost och logi erhålles. Ett resetilläggsarvode!

av 1.5o—2.25 kr. pr dag, allt efter resesvårig-l

het ur kommunikationssynpunkt.

Kalmar

södra län;

Reseregl. 4:de kl.

Reseregl. Ode kl. med viss inskränkning.

Gotlands

län

Reseregl. 4:de kl.

Verkliga ■

biljett- ]

Icostn. + 10

kr. i måna- den i cykel-!

underhåll.

Järnväg III kl. Ersättning för verkliga

skjutskostnader, då cykel ej kan användas.!

Dagtraktamente 7 kr. 1 cykelunderhålls-!

kostnad 100 kr. om året.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 145 höft. (Nr 1S2.)

-I

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Skogsvårds- styrelsen i

Länsjägmästare

Bitr. läns- jägmästare

Länsskogvaktare

Blekinge län

Reseregl. 4:de kl.

(Utom länet 3:dje kl.)

l:ste länsskogv.: reseregl. 5:te kl. Läns- skogv.: Järnväg III kl. + cykelbiljett. 7 kr.

i dagtraktamente inkl. skjutsersättn. för varje

rese- och förrättningsdag.

Kristian- stads lan

Reseregl. 4:de kl.

Järnväg III kl. Reseersättn. med 6 kr.

per förrättningsdag. 400 kr. per år i cykel- och beklädnadsbidrag.

Malmöhus

län

» » »

Järnväg III kl. samt 3 kr. per mil lands- vägsresa. Reseersättn. med 6 kr. per för- rättningsdag.

Hallands län

» » »

l:ste länsskogv.: reseregl. Ode kl. Läns- skogv''.: 8 kr. per dag, som utgör ersätta,

för traktamente, järnvägsbiljetter och skjuts j

Göteborgs

och Bohus

län

Reseregl. 4:de kl. + 10

kr. för varje natt utom

hemmet.

m. m.

Järnväg III kl. + cykelbiljett. För cykel- slitage 200 kr. per år. Ej skjutsersättn.

Dagarvode = reseregl. 6:te kl. — 25 .%. Vid

tjänstgöring i plantskola hälften av eljest

utgående dagarvode.

Älvsborgs

län

Reseregl. 4:de kl.

Järnväg III kl. 4- cykelbiljett. 300 kr. per

år i fast resebidrag. 4: 50 kr. i dagtrakta- mente vid tjänstgöring minst 5 km. från;

hemmet. Ingen skjutsersättning.

Skaraborgs

län

;

» » »

Järnväg III kl. + cykelbiljett. Ett årligt!

cykelbidrag av 150 kr. och en fast månads-i

ersättning av 175 å 275 kr. Ingen skjuts-''

ersättning.

Värmlands

län

» » »

Järnväg III kl. Skjutsersättning efter li

häst (= 4 kr. per mil), då rekvirent ej är''

skjutsskyldig. Vid längre tids arbete å samma:

område ersättning för endast 1 skjuts fram1

och åter. Dagarvode 5 kr. vid minst 8:

timmars bortovaro från hemmet.

Örebro län

» »

Reseregl. 6:e kl. med 5 kr. i dagtrakta-j

mente och 31 öre per km. sommartid och)

53 öre vintertid vid besiktningsresa.

Västman- lands län

Reseregl. 4:de kl. un- der tiden 1/i—81/s. Åter- stående tiden 3,000 kr.

i ett för allt.

Järnväg III kl. Kr. 3:60 per mil vid be-i

siktningsresor. Dagarvode vid biträdesför-j

rätta. 3 kr., vid besiktningsresor 4 kr. + 3|

kr. i nattraktainente.

Kopparbergs

län

1

Reseregl. 4:de kl.

Reseregl.

4:de kl.

l:ste länsskogvaktare reseregl. 5:te kl.J

Skogvaktare: självkostnad för resa 4- dag-j

arvode av 6 kr., då nattlogi tages utom:

hemmet, eljest 3 kr. För hållande av skidorj

och cykel 50 kr. per år; för hållande avi

motorcykel 250 kr. per år. Skjutslega efter

1 häst, då hästskjuts eller bil måst användas

och verkligen använts.

Gävleborgs

län

Järnväg II

kl. Skjuts- ersättn.

efter själv- kostnad- Dagtrakta-

Järnväg III kl. Skjutsersättn. efter själv- kostnad dock högst taxa efter 1 häst. Dag- traktamente 8 kr., då natten tillbringas

borta, eljest 4 kr. Intet dagtrakt, för ar- bete inom 1 mil fågelv. från hemmet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tu proposition Nr 182.

43

Skogsvårds- atyrelson i

1

Läns jägmästare

| Bitr. läns- 1 jägmästare

Län»skogvaktare

Västernorr- lands län

Heseregi. + kl.

Järnväg III kl. Lega för skjuts med 1

häst. Måste man gå till fots eller på skidor,

utgå dylik skjutslega för våglängd över 10

km. under 1 dag. Dagtraktamente 7 kr. En

hel del detaljbestämmelser.

Jämtlands

län

t Dagarvodc 10 kr., skjuts etter

Il häst, i övrigt rcseregl. 4:dc kl.

800 kr. i motorbidrag.

Dagarvode 7 kr., allt fritt av rekvirent. i

övrigt reseregl. -Vte kl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:330 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten
  2. JoU 1925:80 Jordbruksutskottets memorial Nr 80 s. 1 i texten
  3. JoU 1925:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående anslag till skogsvårdens befrämjande jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten