Angående anslag till uppehållande av speciella handel sav delning eu inom utrikesdepartementet
1925-03-20 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:186, Angående anslag till uppehållande av speciella handel sav delning eu inom utrikesdepartementet
Dokumentets text
Kungl. Mai ds proposit ion nr 186.
1
Nr 18G.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående anslag till uppehållande
av speciella handel sav delning eu inom utrikesdepartementet;
given Stockholms slott den 20 mars
1925.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Östen Undén.
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet infot
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 20 mars 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför ministern
för utrikes ärendena Undén följande:
Da jag den 2 januari 1925 inför Kungl. Maj:t anmälde de frågor, som tillhöra
regleringen av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel för budgetåret
1925 1926, erinrade jag i samband med frågan om anslag för upprätt
hållande
inom utrikesdepartementet av en speciell handelsavdelning därom, att
nästlidet års riksdag vid denna frågas behandling anhållit, att Kungl. Maj :t
måtte föranstalta om ny utredning angående ordnandet av den statliga kommersiella
informationsverksamheten och för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde föranleda. I anledning härav hade uppdrag lämnats till
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 149 höft. (Nr 186.)
1
2
Kungl. Majds proposition nr 186.
statssekreteraren i handelsdepartementet E. Hennings och chefen för utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning K. Bergendal att på grundval av tidigare
verkställda utredningar samt de erfarenheter på förevarande område, som
envar av dem i sin verksamhet förvärvat, bereda frågan om den kommersiella
informationens ordnande. Arbetet härmed hade ännu icke hunnit slutföras, men
det vore att hoppas, att resultatet skulle kunna senare underställas 1925 års
riksdag.
I anslutning härtill och med hänsyn till det samband, som råder mellan spörsmålet
om den kommersiella informationens ordnande och frågan om speciella
handelsavdelningen, beslöt Kungl. Maj:t vid nämnda tillfälle föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,
till uppehållandet av en speciell handelsavdelning inom utrikesdepartementet
för budgetåret 1925—1926 beräkna ett extra anslag av 30,000 kronor.
Den utredning, som nyss antytts, har numera fullbordats. Sedan frågan
därefter varit föremål för upprepade muntliga föredragningar, anhåller jag
härmed att få inför Kungl. Haj:t framlägga det resultat, som framgått ur övervägandena
i ämnet.
Informationsärendenas
nuvarande
handläggning.
Till en början torde det vara på sin plats att med några ord beröra det sätt,
på vilket informationsärendena för närvarande handläggas å utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning.
Den kommersiella informationsverksamhet, varom här är fråga, har till ändamål
att genom våra officiella representanter i främmande länder, d. v. s. beskickningar,
konsulat och handelsattachéer, från utlandet införskaffa ekonomiskt
upplysningsmaterial av värde för hemlandets myndigheter och näringsliv
samt i utlandet sprida kunskap om svenska ekonomiska förhållanden. Speciella
handelsavdelningens uppgift i detta arbete är i nuvarande organisation
att utgöra förbindelselänken mellan, å ena sidan, nyssnämnda verkställande
informationsorgan i utlandet samt, å den andra, de olika vederbörande i hemlandet,
i vilkas intresse informationsarbetet bedrives. Avdelningens verksamhet
kan sägas sönderfalla i tvenne huvudgrenar, nämligen dels att lämna de
verkställande informationsorganen orientering och anvisningar, dels att förmedla
och distribuera det inkommande materialet till vederbörande intressenter
i hemlandet.
Vad först angår orienteringen gentemot utlandsorganen utgöres stommen i
det kontinuerliga arbetet på detta område av de sammandrag rörande viktigare
under föregående vecka från utlandsorganen ingångna rapporter, som under
varje vecka utarbetas och efter mångfaldigande utsändas till samtliga beskickningar,
lönade konsulat och handelsattachéer. Genom dessa sammanställningar,
hållas respektive rapportörer underrättade om den användning, som deras rapporter
fått, och utlandsorganen erhålla värdefulla bidrag till en fortlöpande
orientering angående läget och inträffade företeelser på det ekonomiska området
i olika länder samt rörande de frågor, som på skilda håll äro aktuella. Vid sidan
av dessa veckosammanställningar söker handelsavdelningen att genom individuell
skriftväxling med utlandsorganen lämna dem orientering i ekonomiska
Iiungl. Maj:ts proposition nr ISO.
3
ämnen. Vidare pläga i arbetsbesparande syfte till rapportörerna översändas
avskrifter av de svarsskrivelser, som ingå från dem, till vilka rapportmaterialet
distribueras. De synpunkter, som ofta komma till uttryck i svar,sskrivelserna,
äro i sin mån ägnade att tjäna till ledning vid den fortsatta rapporteringen.
Slutligen sörjer liandelsavdelningen för att utlandsorganen i behövlig utsträckning
förses med kommersiellt upplysningsmaterial i form av handböcker och
annat tryckt eller eljest tillgängligt material i kommersiella och ekonomiska
ämnen.
I anslutning till önskemålen från myndigheter, korporationer och enskilda
näringsidkare samt i övrigt på eget initiativ meddelar liandelsavdelningen anvisningar
och instruktioner till de olika rapportorganen angående de ämnen,
som böra bliva föremål för kontinuerlig rapportering, beträffande speciella eller
aktuella frågor, som synas förtjänta av uppmärksamhet, samt rörande den
lämpligaste formen för och uppställningen av viss rapportering etc. I betydande
utsträckning individualiseras dessa anvisningar med hänsyn till respektive utlandsorgans
ställning (beskickning eller konsulat etc.) och arbetskrafter, till
vederbörandes personliga förutsättningar samt till förhållandena inom respektive
länder. På enahanda sätt instrueras utlandsrepresentanterna angående åtgärder,
som kunna vara att vidtaga för att utomlands sprida kunskap om svenska
ekonomiska förhållanden.
Vad angår utlandsorganens ekonomiska rapportering må påpekas, att de tidigare
brukliga s. k. årsberättelserna numera äro ställda på avskrivning, samt
att i stället huvudvikten lägges på dels mer koncentrerade periodiska berättelser,
avseende kortare tidsavsnitt, dels framförallt specialrapporter angående fristående
frågor eller frågekomplex och aktuella företeelser på det ekonomiska
och kommersiella området. Rapportverksamheten är numera i övervägande grad
inriktad på att informera hemlandet angående näringspolitiska åtgärder och
gällande bestämmelser på det ekonomiska området i utlandet, att lämna bidrag
till bedömandet av det ekonomiska läget och utvecklingen i allmänhet och inom
särskilda näringsgrenar, samt att i övrigt införskaffa upplysningar av mer allmän
art, som kunna vara av direkt eller indirekt intresse för hemlandets myndigheter
och näringsliv. Däremot förekommer det endast i mindre utsträckning,
att liandelsavdelningen förmedlar upplysningar till enskilda svenska firmor angående
speciella affärsförhållanden i utlandet.
Hand i hand med speciella handelsavdelningens verksamhet i förhållande till
utlandsorganen går dess befattning med det inkommande informationsmaterialet.
Avdelningens uppgift härvid består i att dels granska och sovra allt inkommande
material, dels bestämma, huruvida detsamma bör distribueras, samt
i så fall vart och i vilken form distributionen bör äga rum, dels slutligen ombest5''ra
själva distributionen.
Vid den granskning, som sålunda av liandelsavdelningen verkställes, är hänsyn
att taga icke allenast till materialets art i och för sig och innehållets samband
med politiska eller eljest ömtåliga förhållanden, utan också till den omständigheten,
att materialet införskaffats genom våra officiella representanter,
som lätteligen kunna ådragas vanskligheter, därest materialet distribueras på
4
Kungl. Mai:ts proposition nr 186.
oriktigt sätt, och framförallt om det genom ovarsam publicering bringas till
offentlig kännedom. Ofta visar det sig fördenskull nödvändigt att innan distribution
äger rum materialet överarbetas, olika i olika fall, varigenom vissa
partier uteslutas och andra modifieras.
Handelsavdelningens distribution av informationsmaterialet riktar sig i huvudsak
åt tre håll, nämligen till andra statsmyndigheter, till näringslivet samt
till tidnings- och tidskriftspressen. Distributionen sker direkt till vederbörande
och under enklast möjliga expeditionella former. Beträffande huvudparten av
materialet verkställes distributionen samma dag, som det ingår, eller påföljande
söckendag.
_ Praktiskt taget allt kommersiellt informationsmaterial av större intresse delgives
till handelsdepartementet och kommerskollegium. Andra myndigheter,
erhålla del av inkommande material allt efter dettas art. För delgivningen
med näringslivet har handelsavdelningen sökt nära anknytning till dess egna
organisationer. Det ankommer å respektive organisationer att, i den mån och
på det sätt de finna lämpligt, föra informationsmaterialet vidare till sina medlemmar.
Understundom ombestyr handelsavdelningen jämväl distribution till
enskilda firmor. Från utlandsorganen ingående rapportmaterial bringas numera
i betydande utsträckning genom publicering till den ekonomiskt intresserade
allmänhetens kännedom. En stor del av inkommande rapporter och meddelanden
offentliggöras sålunda genom kommerskollegii försorg i den officiella
puolikadionen »Kommersiella Meddelanden», varjämte dylikt material i alltjämt
vidgad omfattning intages i respektive näringsorganisationers facktidskrifter,
såsom i »Svensk Export», »Svensk Grossisttidning», »Svensk Trävarutidning»
och »Svensk Papperstidning». Upplysningsmaterial av aktuellt intresse
ställes då sa befinnes pakallat i förkortad eller eljest överarbetad form
— av handelsavdelningen genom förmedling av utrikesdepartementets pressbyrå
till dagspressens förfogande.
Fortsatt behov
av informationsverksamheten.
Att staten har behov av att genom sina myndigheter följa utvecklingen och
att snabbt och tillförlitligt hållas informerad rörande inträffande förändringar
på det näringspolitiska och ekonomiska området i främmande länder, ligger
utan vidare i öppen dag. En dylik fortlöpande kunskap är nödvändig för statsmyndigheterna
både i det handelspolitiska umgänget med andra stater och med
hänsyn till statens inre näringsförvaltande uppgifter. Icke minst gäller detta
i nuvarande tid med dess rastlösa utveckling, täta förändringar och talrika
statsingripanden på näringslivets fält. Ehuru krigstidens export- och importförbud
för närvarande äro stadda under avveckling, äger dock tullpolitiken alltjämt
stor och närmast ökad aktualitet. Tulltaxornas revision i ena eller andra
riktningen står på manga håll på dagordningen, och livliga handelstraktatsförhandlingar
pågå runt om i världen. Samtidigt befinner sig det ekonomiska livet
mitt uppe i en anpassningsprocess av genomgripande betydelse. Produktionsförhållandena
hava ännu icke nått fram till en jämvikt, som kan jämföras med förkrigstidens,
handeln söker sig nya vägar och förskjuter sig gradvis mot nya
marknader, och konkurrensen om avsättningsområden och råvarutillgångar är
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
snarare hårdare än förr. Härtill kommer, att de ekonomiska faktorerna numera
spela en roll för förhållandet staterna emellan som aldrig tillförene, och att desamma
fördenskull även ur denna synpunkt böra följas med noggrann uppmärksamhet
från statens sida.
Klart är, att den informationstjänst, som staten genom sina organ i utlandet
anordnar, i första hand måste inriktas efter statens egna behov och alltså på sådana
uppgifter, som äro av betydelse för landets myndigheter. Detta hindrar
dock icke, att den statliga informationen vid sidan härav även bör söka att direkt
tjäna näringslivet. Man bör visserligen akta sig för all övertro på de möjligheter,
som den statliga upplysningsverksamheten i detta hänseende erbjuder.
De statliga organens upplysningstjänst kan ej ersätta näringslivets egna åtgärder
på området, och särskilt är det alldeles felaktigt att ställa krav på att
genom den statliga förmedlingen direkta affärsavslut skola åvägabringas mellan
svenska och utländska firmor. Den statliga informationen avser i stället
att giva en allmän orientering angående de ekonomiska och andra förhållanden,
med vilka de på utlandet arbetande industrierna och affärsmännen hava att
räkna, sålunda angående främmande länders export- och importrestriktioner och
andra åtgärder till handelns reglering, angående handelsutbytets inriktning och
förändringar, den allmänna marknadsutvecklingen och konjunkturläget samt
valuta- och finansiella förhållanden i utlandet m. m. Genom att stå till tjänst
med upplysningar av denna art bör den officiella upplysningsverksamheten
kunna supplera och stödja den enskilda kunskapstjänsten, som för näringslivet
alltid måste bliva det primära. Att näringslivets män själva i stor utsträckning
se saken ur denna synvinkel framgår för övrigt av de uttalanden, som från näringshåll
gjordes i anledning av det betänkande, som besparingskommittén avgav
under hösten 1923.
I detta sammanhang bör erinras om att Sverige på senare år väsentligen utvidgat
sin representation i utlandet, och att på många platser representationen
tillkommit i första hand just för tillgodoseendet av våra kommersiella intressen.
Det vore då misshushållning att icke på bästa sätt utnyttja de möjligheter, som
sålunda skapats. Från denna utgångspunkt blir frågan om ordnandet och utvecklandet
av utlandsorganens kommersiella upplysningstjänst en del av det
större problemet, huru största möjliga effektivitet skall kunna utvinnas ur utrikesrepresentationen.
Det är uppenbart, att informationstjänstens arbetsresultat ytterst måste bliva
beroende av de verkställande utlandsorganens kvalifikationer, deras förståelse
och intresse för uppgiften. Aven med de bästa förutsättningar härutinnan synes
det dock klart, att informationsapparaten såsom helhet betraktad näppeligen
kan fungera tillfredsställande, med mindre det finnes en central och högt
kvalificerad ledning i hemlandet, en gemensam replipunkt för de skilda utlandsorganen,
vilka svårligen kunna själva uppehålla den känning med stämningar
och önskemål hemma, som är av så stor betydelse för arbetets riktiga bedrivande.
Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag är av den meningen, att den informationsverksamhet
som bedrives av den speciella handelsavdelningen fortfarande
är av behovet påkallad. Jag anser detta så mycket mer som kostnaden
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 18G.
för organisationen i hemlandet icke kan anses vara allt för betungande, särskilt
som därigenom den jämförelsevis dyrbara utlandsorganisationens arbete i hög
grad göres effektivt för hemlandet. >
Olika möjligheter
för
informationsorganets
förläggning
inom statsförvaltningen.
Jag övergår härefter till frågan om den lämpliga förläggningen inom den
centrala statsförvaltningen av nyss nämnda informationsorgan och ber då genast
få framhålla, att man här har att göra med en organisationsfråga, vars lösning
visat sig vara förenad med stora .svårigheter. Detta är för övrigt en erfarenhet,
varom vårt land ingalunda står ensamt. Liknande vanskligheter som
hos oss hava framträtt i många andra länder.
Frågan är, huruvida informationsorganet bör, såsom för närvarande är fallet,
hava sin plats inom utrikesdepartementet, eller om det bör överflyttas till
statens speciella näringsförvaltning, närmast till handelsdepartementet. Nästlidet
års riksdag har ock vid sin begäran om frågans förnyade utredning anhållit,
att sistnämnda alternativ måtte särskilt undersökas. Det synes fördenskull
böra i möjligaste mån klarläggas vilka fördelar och olägenheter äro förbundna
med vart och ett av dessa båda alternativ.
Den koncentration av de förut på en mångfald olika departement utskiftade
ärendena rörande handeln, industrien och sjöfarten, som efter mångårigt utredningsarbete
för några år sedan genomfördes, avsåg att skapa förutsättningar
för en enhetlig och planmässig näringspolitik från statens sida. Syftet med koncentrationen
är emellertid icke fullständigt nått, så länge en så viktig del av statens
näringspolitiska verksamhet som informationsauskaffningen på utrikeshandelns
område är väsentligen förlagd utanför den allmänna näringsförvaltningen
och icke ställts direkt i detta förvaltningsarbetes tjänst. Utrikeshandeln är ju
ej annat än ett led i exportindustrien, vilken i sin tur icke är en avskild enhet,
utan är nära förbunden och sammanblandad med den för hemmamarknaden arbetande
industrien. Då den kommersiella informationen icke är något självändamål
utan för statsförvaltningens vidkommande haT sin betydelse därutinnan,
att den sätter de förvaltande organen i stånd att bättre fylla sina uppgifter,
framstår det såsom ur arbetseffektivitetens synpunkt synnerligen angeläget, att
det kommersiella informationsorganet nära anknytes till de myndigheter, som
hava förvaltningsuppgifterna sig anförtrodda. Det är också uppenbart, att dessa
senare måste själva bäst kunna bedöma, på vilka punkter informationsverksamheten
bör inriktas för att bliva till största nytta för fyllandet av näringsförvaltningens
behov, och det torde icke kunna bestridas, att ur denna synpunkt
förvaltningsorganen i åtskilliga fall borde kunna tillförsäkras ett informationsmaterial
av större och mer aktuellt värde för deras ämbetsutövning, om informationsverksamheten
mera direkt anknötes till näringsförvaltningen.
I detta sammanhang bör jämväl uppmärksammas, att informationsverksamheten
är av den beskaffenhet, att den bringar dem, som hava att syssla därmed,
i nära och fortlöpande kontakt särskilt med exporthandelns och exportindustriens
män och organisationer samt giver dem tillfälle att vinna en ingående, allsidig
och aktuell inblick i och kännedom om dessa näringsgrenars intressen
och önskemål. En sådan kännedom måste för handläggningen av de närings
-
Kungl. May.ts proposition nr 186.
7
politiska frågor, som kräva statsmakternas avgörande, vara av största betydelse,
och informationsorganets anknytning till näringsförvaltningen, som har
att handhava nämnda frågor, borde fördenskull bliva till väsentlig nytta genom
att tillförsäkra sagda förvaltning informationsorganets erfarenhet och arbetskapacitet
på detta område.
Förbises må ej heller, att det i regel icke lärer kunna förväntas, att utrikesministern
skall äga tid och speciella förutsättningar att själv mera personligen
ägna uppmärksamhet åt de kommersiella informationsfrågorna. Följden
härav blir lätt, att, om informationsorganet ligger i utrikesdepartementet,
verksamheten får i stor utsträckning bedrivas av vederbörande avdelningschef
på eget ansvar.
Med hänsyn till vad nu anförts, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida
icke det lämpligaste vore att överflytta det kommersiella informationsorganet
till den egentliga näringsförvaltningen, därvid det väl läge närmast till hands
att, såsom de s. k. informationssakkunniga på sin tid föreslogo, inrätta en
särskild informationsavdelning i det departement, å vilket den allmänna näringsförvaltningen
vilar, d. v. s. med nuvarande departementsorganisation handelsdepartementet.
En närmare undersökning av förhållandena giver emellertid
vid handen, att en dylik anordning även är förenad med olägenheter.
Härvid är till en början att märka, att handhavandet av den kommersiella
informationsverksamheten förutsätter, att den som har att leda arbetet står i
nära kontakt med de verkställande informationsorganen i utlandet, beskickningar,
konsulat och handelsattachéer, vilka samtliga sortera under utrikesdepartementet.
En överflyttning av informationsverksamheten från utrikesdepartementet
till annat departement skulle, för undvikande av dualism och
dubbelskriverier, nödvändiggöra direkt skriftväxling i stor omfattning från
sagda departement gentemot utlandsorganen, en anordning mot vilken ur synpunkten
av utrikesförvaltningens enhetliga ledning vägande invändningar kunna
framställas. Betänkligheterna av en dylik anordning bliva så mycket större,
som informationsfrågorna i den praktiska handläggningen icke alltid utgöra
en sluten enhet utan hava förbindelsetrådar till övriga grenar av den
allmänna utrikestjänsten.
I fråga om utlandsorganens informationsverksamhet kunna givetvis komplikationer
uppstå, om myndigheten i hemlandet icke är i besittning av den
kännedom om vederbörandes arbetsbelastning och kapacitet, som är nödvändig
och som finnes i utrikesdepartementet. Effektiviteten i utlandsorganens rapportverksamhet
kan jämväl ogynnsamt påverkas, om ifrågavarande verksamhet
i hemlandet helt avskiljes från det departement, som har hand om vederbörandes
placering och befordran.
För utrikesdepartementet är det ock av vikt att ha till sitt förfogande den
sakkunskap, som informationsverksamhetens handhavande medför, detta icke
blott med hänsyn till utrikesledningens eget behov och de yngre tjänstemännens
utbildning utan också med hänsyn till näringslivets intresse av att utrikesförvaltningen
äger nära kontakt med det praktiska livet.
Speciella handelsavdelningen har f. n. utöver sina uppgifter inom den
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
rena han del sin formationen även att handlägga ärenden, som avse utrikesdepartementets
och utlandsorganens bistånd för vinnande av lättnader i främmande
länders gällande restriktionsbestämmelser på den utrikes handelns och
sjöfartens område, såsom för utverkande av export- och importlicenser, befrielse
och restitution av tullavgifter, befrielse från sjöfartsavgifter o. s. v. Ärenden
av sådan natur, s. k. handelspolitiska handräckningsåtgärder, måste givetvis
under alla förhållanden tillhöra utrikesdepartementet. Avgörande hinder
kunna visserligen icke anses föreligga att hänföra ärenden av denna typ till
departementets politiska och handelspolitiska avdelning. Men å andra sidan
har det visat sig vara till fördel, att nyssnämnda, tidvis rätt talrikt förekommande
handräckningsärenden, beträffande vilka ett snabbt handlande är särskilt
av behovet pakallat, omhänderhafts av den avdelning, som på grund av
sin befattning med de närstående, rena informationsärendena är i ständig och
nära förbindelse med näringslivet och dess företrädare.
Även ur synpunkten av det inkommande informationsmaterialets distribution
skulle informationsorganets överflyttande från utrikesdepartementet vara
förenat med nackdelar. Såsom ovan påpekats, måste det ofta inträffa, att utlandsrepresentanternas
rapporter och meddelanden i kommersiella ämnen innehålla
handelspolitiska uppgifter eller andra synpunkter av ömtålig natur,
vadan materialet måste granskas och överarbetas, innan det kan föras vidare,
och det är av betydelse att den i utrikesdepartementet förefintliga kännedomen
om aktuella politiska förhållanden i olika länder får utöva inflytande vid
denna granskning.
Det samarbete med olika avdelningar i utrikesdepartementet, som i övrigt
töranledes av informationstjänsten, underlättas givetvis även av att ifrågavarande
verksamhet är förlagd till detta departement. Icke minst bör härvid
uppmärksammas, att, såsom förut omnämnts, den publicering i dagspressen
av inkommande upplysningsmaterial, som finnes lämpligen kunna ske, för
närvarande ombesörjes av utrikesdepartementets pressbyrå i samråd med'' speciella
handelsavdelningen, en anordning som hittills befunnits ändamålsenlig
och jamval i fortsättningen lärer böra tillämpas. Klart är att det samarbete
mellan handelsavdelningen och pressbyrån, som sålunda bör äga rum, väsentligen
underlättas, därest handelsavdelningen är anknuten till utrikesdepartementet.
Sättet för Av nu anförda skäl har jag ansett mig icke böra förorda speciella handelsavtal.
delningens överflyttande från utrikesdepartementet till annat departement. Å
andra sidan synes det mig angeläget, att den allmänna näringsförvaltningens,
närmast handelsdepartementets, önskemal om handelsinforlnationens närmare
anknytande till sagda förvaltning i möjligaste mån tillgodoses.
Då såväl den nuvarande anordningen med det kommersiella informationsarbetet
förlagt till utrikesdepartementet som ock en överflyttning av sagda arbete
till handelsdepartementet medför olägenheter av sådan art, att vilkendera utvägen
man än väljer, densamma icke kan bliva annat än i vissa hänseenden otillfredsställande,
ligger det nära till hands att söka genom användande av en mel
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
lanform skapa en anordning, varigenom åtminstone det väsentligaste av de olägenheter,
som äro förenade med de båda ovan angivna alternativen, skulle kunna
bortelimineras. Ur denna synpunkt har framförts tanken på en sådan lösning
av frågan, att speciella handelsavdelningen alltjämt bibehålies såsom ett till utrikesdepartementet
knutet organ, men dess verksamhet nära förbindes med näringsförvaltningen.
Det förefaller mig, som om, även med bibehållande av speciella handelsavdelningen
inom utrikesdepartementet, anordningar borde kunna träffas, varigenom
ett praktiskt tillfredsställande resultat skulle kunna ernås. Jag ber i detta sammanhang
få understryka, att, så som informationsverksamheten för närvarande
är ordnad, intet som helst dubbelarbete från olika myndigheters sida förekommer.
Givetvis bör dylikt dubbelarbete, med därav härflytande dualism samt förlust
i tid och arbetskrafter, också för framtiden undvikas. Men detta behöver
icke hindra, att ett intimt samarbete bör kunna komma till stånd mellan de närmast
intresserade statsorganen, d. v. s. handelsdepartementet och utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning. Redan för närvarande äger ett mycket
gott .sådant samarbete rum. Vad frågan nu skulle gälla vore att ytterligare utveckla
samarbetet samt framför allt giva det en mer fast och organiserad karaktär.
En dylik organiserad samverkan, genom vilken åt chefen för handelsdepartementet
skulle inrymmas ett bestämmande inflytande över informationsverksamhetens
inriktning och varigenom sålunda informationsarbetet, mer än vad hittills
varit fallet, skulle inställas som ett led i statens näringspolitiska verksamhet,
synes böra med ändamålsenliga medel eftersträvas. Som ett led härvidlag
torde lämpliga instruktionsbestämmelser i nu angivet syfte böra utfärdas för
speciella handelsavdelningen. Sålunda torde böra fastslås att, i enlighet med redan
tillämpad praxis, handelsavdelningen har att delgiva handelsdepartementet
allt inkommande upplysningsmaterial av intresse för statens näringsförvaltande
verksamhet samt att vidtaga åtgärder för införskaffande från utlandet av sådant
upplysningsmaterial, som handelsministern finner önskvärt. Därjämte torde
i instruktionen böra givas uttryck åt att det åligger chefen för speciella handelsavdelningen
att inom ramen för sitt verksamhetsområde personligen stå till
handelsministerns förfogande med muntliga föredragningar och på annat lämpligt
sätt samt att iakttaga de anvisningar, som av nämnde departementschef
meddelas, ävensom att i övrigt i sitt arbete söka nära samverka med handelsdepartementet,
allt i syfte att informationsarbetet skall bliva till största möjliga
nytta för statens näringsförvaltande verksamhet och landets näringsliv.
Ur denna .synpunkt har det vidare ifrågasatts såsom en anordning av värde, att
speciella handelsavdelningen i lokalt hänseende sammanföres med handelsdepartementet.
Denna möjlighet synes mig böra närmare undersökas och övervägas.
Samarbetet med näringslivet har hittills så gott som helt och hållet bedrivits
i fria former, förnämligast så, att informationsarbetets handhavare stått i såväl
personlig som skriftlig kontakt med samt inhämtat upplysningar från de ledande
männen i näringslivets organisationer ävensom från närmast intresserade
kommersiella och industriella företag, medan å andra sidan organisationernas
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. lb9 käft. (Nr 186.)
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 186.
funktionärer och andra representanter för näringslivet fritt hänvänt sig till vederbörande
för framhållande av sina synpunkter och erhållande av till buds
stående upplysningar.
Det fria samarbete mellan statsorganen och näringslivet, som sålunda i stor
utsträckning bedrives, torde vara den måhända värdefullaste formen för ernående
av den samverkan mellan statens och näringslivets krafter, som bör eftersträvas.
Jag tror fördenskull, att man även i fortsättningen i främsta rummet bör
lita till en utveckling av detta fria personliga samarbete, som oberoende av vissa
på förhand uppgjorda normer och utan onödig byråkratisering kan lämpas efter
beskaffenheten av de tid efter annan uppkommande spörsmålen.
Härutöver torde emellertid böra tagas under övervägande möjligheten av att
med avseende å den kommersiella informationsverksamheten åstadkomma en mer
organiserad samverkan mellan statsmyndigheterna och näringslivet. Såsom
lämplig åtgärd i sådant syfte har framförts tanken på en rådgivande nämnd,
bestående av representanter för näringslivets olika sammanslutningar, vilka
hava intresse av informationstjänsten. En formlig framställning i denna riktning
föreligger i skrivelse från Stockholms handelskammare den 11 november
1924.
Genom de av mig antydda anordningarna torde de väsentligaste av de olägenheter,
som äro förbundna med nuvarande organisation, undanröjas och staten
för sin förvaltningsverksamhet tillföras ökad nytta av det i och för sig mycket
värdefulla informationsarbete, som utföres. A andra sidan skulle genom handelsavdelningens
bibehållande såsom ett utrikesdepartementets organ undvikas
de olägenheter, som enligt vad som ovan framhållits skulle vara förenade med
avdelningens överflyttande till handelsdepartementet. Skriftväxlingen med
Sveriges representanter i utlandet skulle alltjämt ske genom utrikesdepartementet,
det tillfälle till ekonomisk utbildning för utrikesdepartementets tjänstemän,
som handelsavdelningen bereder, skulle alltjämt tillvaratagas, och granskningen
av det inkommande informationsmaterialet skulle fortfarande utövas av en utrikesdepartementets
tjänsteman. Under sådana omständigheter, har jag, trots
det jag är medveten om att de nu av mig ifrågasatta anordningar äro behäftade
med vissa brister, ansett mig böra förorda, att de, i den mån de befinnas praktiskt
genomförbara, under någon tid försöksvis tillämpas. Härigenom skulle
erfarenhet vinnas angående möjligheten att övervinna de olägenheter, som befunnits
förbundna med nuvarande förhållanden, med undvikande av de nya
svårigheter, som skulle uppstå genom handelsavdelningens överflyttande till
annat departement.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter, som kunna
vara påkallade för ett intimare samarbete mellan speciella handelsavdelningen
och handelsdepartementet samt mellan dessa myndigheter å ena och nänngsorganisationerna
å andra sidan, liksom ock att vidtaga de åtgärder i övrigt, som
kunna finnas ändamålsenliga för befordrande av ifrågavarande syfte.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och då jag ej ifrågasätter någon
ändring i avseende å speciella handelsavdelningens personalutrustning, far
jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Kungl. May.ts proposition nr ISO.
11
all lill uppehållande av en speciell handelsavdelning inom utrikesdepartementet
för budgetåret 1025—192G bevilja ett extra
anslag å 30,000 kronor.
Vad ministern sålunda hemställt, däri statsrådets övriga
närvarande ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen
bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilagan
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Vinell.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1925:3 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1925—1926 av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet. s. 4 i texten