Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten stor skiftade delarna av Kopparbergs län

1925-01-23 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:21, Med förslag till lag rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten stor skiftade delarna av Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposit ion Nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag rörande

vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd

av staten stor skiftade delarna av Kopparbergs län;

given Stockholms slott den 23 januari 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag rörande vissa laga skiften inom de på

bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 19 käft. (Nr 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

Förslag

till

LAG

rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med

understöd av staten storskiftade delarna av

Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För vinnande av erfarenhet vilka regler böra för framtiden vinna tillämpning

med avseende å laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs

län verkställts på bekostnad eller med understöd av staten, må efter

medgivande av Konungen sådant laga skifte verkställas pa de villkor och i

den ordning, som i denna lag stadgas.

2 §.

I fråga om laga skifte enligt denna lag skall gälla:

1) angående skiftesvitsord skall vad i kungörelsen den 18 februari 1859

(nr 11) finnes stadgat lända till efterrättelse;

2) i fäbod belägen inrösningsjord samt skogsmarken må, även där sådant

eljest icke är enligt lag eller annan författning medgivet, helt eller delvis

uteslutas från delningen, så framt icke sådan marks intagande i skiftet befinnes

komma att, utan någon delägares skada, för delägarna i allmänhet medföra

fördelar, som väsentligen överväga därav följande kostnader och olägenheter;

3) delägare må ej mot sitt bestridande förpliktas att utflytta;

4) i övrigt verkställes skiftet enligt särskilda föreskrifter, som Konungen

äger meddela, eller, i den mån sådana föreskrifter icke meddelats, med tilllämpning

av vad lag eller annan författning rörande laga skifte innehåller.

3 §■

Ansökning om förordnande för lantmätare att verkställa laga skifte enligt

denna lag skall vara inkommen till länsstyrelsen i Kopparbergs län senast

den 31 december 1925. I ansökningen skall uttryckligen angivas att skifte

enligt denna lag avses.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj\ts proposition Nr 21.

3

Inkommen ansökning insändes till Konungen, som bestämmer, om lantmätare

skall förordnas i anledning av ansökningen.

4 §.

Sedan jämlikt Konungens beslut förordnande för lantmätare meddelats,

åligger det förrättningsmännen, därest laga hinder mot förrättningen icke

finnes möta, att vid sammanträde med delägarna verkställa utredning, huruvida

och i vilken omfattning mark, efter ty i 2 § under 2 sägs, bör uteslutas

från delningen, samt att avgiva yttrande i frågan, varefter handlingarna i

ärendet ofördröjligen skola av lantmätaren insändas till Konungen.

5 §•

Sedan handlingarna inkommit, besluter Konungen, om skifte enligt denna

lag skall komma till stånd eller icke. Bifalles ansökningen, bestämmer

Konungen tillika, huruvida och i vilken omfattning mark, som i 2 § under

2 avses, skall från delningen uteslutas, samt meddelar, i den mån omständigheterna

därtill föranleda, sådana särskilda föreskrifter i övrigt, varom i 2 §

under 4 förmäles. Sådana föreskrifter må även under förrättningens fortgång

av Konungen meddelas, därest behov av nya eller ändrade bestämmelser

yppas.

6 §•

Vid förrättning enligt denna lag skola kostnaden till förrättningsmännen,

lösen av kartor och handlingar samt kostnad för väganläggningar, som av

skiftet föranletts, ävensom för utflyttning, som prövats bereda förmånligare

ägoanordning, gäldas av allmänna medel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 21.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 december 1924.

Närvarande:

Statsråden Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson, Linders, Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Nothin anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet, ett av f. d. justitierådet

Anshelm Berglöf i egenskap av ledare för den pågående utredningen angående

jordförhållandena i Kopparbergs län (Dalautredningen) med underdånig skrivelse

den 11 oktober 1924 avgivet förslag till lag med vissa särskilda bestämmelser

rörande laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten

storskiftade delarna av Kopparbergs län (bilaga A) samt anför:

»Justitierådet Berglöf har i sin skrivelse den 11 oktober 1924 anfört

följande:

Justitierådet I de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av

Berglöf. Kopparbergs län hava laga skiften endast i obetydlig omfattning förekommit.

Jordstyckningen och ägoblandningen hava i allmänhet och särskilt i de under

förra delen av 1800-talet storskiftade socknarna gått synnerligen långt och

medföra avsevärda olägenheter för jordbrukaren. Desslikes har svårigheten

att utan föregånget laga skifte lagligen utbryta områden samt den därav följande

rättsosäkerheten och oredan i fastighetsväsendet medverkat till att det

under senare tid alltmer framstått som en nödvändighet att få till stånd nya

skiften. Det har ej dess mindre visat sig svårt att vinna den erforderliga anslutningen

bland delägarna. I det stora tlertalet byar lär utsikten därtill hava

varit så ringa, att ej ens något försök gjorts. Anledningarna till detta motstånd

äro flera. Man har nog här, liksom annorstädes i landet, hyst en allmän

ovilja mot rubbning över huvud taget i bestående förhållanden. Fruktan

för vad skiftet kunde komma att bära i sitt sköte, i och för sig förklarlig,

har helt visst tagit onödigt stora proportioner och i vissa fall obestridligen

förknippats med en del vanföreställningar. I de avseenden, kring vilka motståndet

huvudsakligen samlats, kunna farhågorna dock ej betecknas såsom

grundlösa. Detta kan sålunda anses gälla förefintliga bestämmelser om utflyttningsskyldighet.

Vidare de vittutseende följderna av en rubbning av de

bestående förhållandena i skogsmarken. Och sist, men ej minst, de dryga

förrättningskostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr dl.

r>

Det kan med skäl befaras, att en avsevärd tid skulle komma att åtgå,

innan en för Dalarna avpassad definitiv särlagstiftning bleve fruktbringande.

Den tanken inställer sig då naturligen att redan innan en sådan lagstiftning

kan bliva slutförd fä till stånd ett lämpligt åskådningsmaterial — att kunna

uppvisa skiften, utförda med iakttagande, så långt möjligt, av de önskemål,

som ligga befolkningen närmast om hjärtat, och i övrigt anpassade efter förhållandena

i varje särskilt fall. Säkerligen skulle med sådana skiften såsom

föredömen, därest de med tillhjälp av ett rikligare tillmätt statsbidrag kunde

snart bringas till utförande, mycket vara att vinna. Av synnerligen stort värde

vore ock för den blivande lagstiftningen att sålunda få praktiskt pröva grundläggande

riktlinjer, som Dalautredningen ämnat i huvudsak följa, och inhösta

erfarenheterna från dessa skiften. Dessa komme även att giva god ledning

vid bedömandet av frågan i vad mån för denna landsdel kräves större statsbidrag

för skiften än nu i allmänhet utgår.

Av det anförda torde framgå, att i en redan nu erforderlig speciell dalalagstiftning

böra inflyta uttryckliga bestämmelser om vilken mark må från

delningen uteslutas och om utflyttning. Till utveckling härav må anföras

följande:

Helt naturligt är behovet av sammandragning mest påfallande beträffande

inägorna vid byn, och det är i själva verket dessa, som huvudsakligen åsyftas

i det gängse talet om jordsplittringen i Dalarna. I denna mark har styckningen

och ägoblandningen nått längst, och det ligger i sakens natur, att

olägenheterna göra sig särskilt påminta vid det löpande jordbruksarbetet. I

övrig mark torde klyvningen ofta icke hava gått så djupt, och där, i synnerhet

i fäbode- och utskogsmarken, är det av mindre betydelse att ägorna sammanföras,

medan däremot ett sådant sammanförande på grund av den ojämna

avverkningen kan förväntas medföra avsevärda likvider. Och då det ojämförligt

stora flertalet delägare äro småbrukare utan annan nämnvärd tillgång

än sin jord, blir olämplig skogsavverkning lätt följden. Ofta komma ock kostnaderna

för delning av dessa vidsträckta områden att bliva alltför stora i

förhållande till nyttan. Det torde då böra givas större befogenhet att utesluta

dessa marker från delningen. Så lär till exempel den omständigheten, att

skogsmark finnes samfälld för två eller flera brukningsdelar, ej böra utgöra

hinder för uteslutningen. Och i övrigt torde lämpligen möjlighet lämnas öppen

för en friare prövning av alla på saken verkande omständigheter. Sannolikt

kommer det i många fall visa sig förmånligt att i skiftet intaga hemskogsmarken

men utesluta fäbodemarken och utskogen.

Att nu gällande och av skiftessynpunkter ensidigt påverkade bestämmelser

om utflyttningstvång äro olämpliga för Dalarna, har vid fyrfaldiga tillfällen

och från skilda håll kraftigt betonats, och härutinnan lär numera sådan enighet

råda, att något vidlyftigare ordande härom ej i detta sammanhang är av

nöden. Nu må endast i korthet framhållas, hurusom byarna alltmer utvecklats

till verkliga samhällen med för delägarna gemensamma företag och angelägenheter,

att delägarna i stor utsträckning äro för sin utkomst beroende

av hantverk och dylika sysselsättningar, som bäst främjas genom ett tätare

sammanboende, än vidare att åbyggnaderna i regel representera ett så stort

värde i förhållande till egendomen i dess helhet, att nyttan av den genom

utflyttning ökade möjligheten till ägosammandragning endast i ringa mån

skulle komma att motsvara därav föranledda kostnader. Ej heller kunna nog

uppskattas de ideella värden, som angrepes genom en längre gående utflyttning

ur de åldriga och kulturhistoriskt rika byarna. Vantrevnad skulle mer
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 21.

endels inställa sig hos de utflyttande, som av gammalt varit vana vid samlivet

i by. Så många och viktiga omständigheter tala mot en längre gående

utflyttning, att även vid en slutlig lagstiftning för denna landsdel bör tagas i

övervägande, huruvida man ej kan och bör stanna vid en inskränkning till

de fall, då delägare finner med sina intressen förenligt att flytta och frivilligt

erbjuder sig därtill. Det må vara sant, att genom en sådan begränsning vissa

fördelar ur jordbrukssynpunkt kunna uppoffras, men redan det att få de

många och vitt spridda småägorna sammanförda i ett fåtal närmare varandra

liggande större skiften skall dock visa sig medföra stort gagn för brukaren,

även om ägorna ej alltid kunna läggas så nära intill byn. I andra länder,

där i allmänhet redan byggnadssättet omöjliggjort utflyttning, har man på

detta sätt nödgats medla mellan stridande intressen och det har, såvitt mig

är bekant, slagit väl ut. Hur en blivande definitiv lagstiftning än må gestalta

sig, synes det i allt fall nödvändigt att tills vidare helt avlysa utflyttningstvånget.

Erfarenheten från blivande skiften må sedan visa, om det låter sig

göra att även framgent lägga avgörandet i den enskilde delägarens hand. Det

förefaller ej osannolikt, att till exempel, efter det ägorna vid skifte sammanförts,

en delägare, som idkar hantverk eller dylikt, stannar kvar på tomten,

medan en annan delägare i gården övertar jordbruket och slår upp sina bopålar

i anslutning till åkerjorden — en sådan tanke har ock vid Dalautredningens

sammanträden med befolkningen framkastats av personer ur allmogens

egna led. En utveckling i denna sunda riktning vore, fast långsam,

givetvis att föredraga framför den radikala och kanske ibland mera schablonmässiga

omvälvning, som gärna följer med utflyttningstväng.

Det kan för närvarande ej ifrågasättas annat än att i övrigt göra den ännu

gällande lagstiftningen i huvudsak tillämplig å skiften av ifrågavarande slag.

Med hänsyn till de växlande förhållanden i olika orter och skifteslag, som

kunna tarva särskild behandling i skifteshänseende, bör dock möjlighet hållas

öppen att i mån fråga om skifte väckes kunna meddela i det särskilda fallet

erforderliga föreskrifter. Så kan till exempel, när by, som skall skiftas, har

stor ägoblandning med annan by, vara önskvärt, att sistnämnda by helt eller

med någon del av sitt område ingår i delningen, med andra ord att en partiell

skifteslagsreglering sker. Finnes även i den senare byn den för skifte erforderliga

anslutningen bland delägarna, bör åtgärden ifråga kunna genom

särskild föreskrift tillåtas. Och vidare bör det kunna beredas möjlighet till

en förenklad redovisning av delägares å särskilda hemman uppdelade innehav

— en förenkling, som skulle syfta mot samma mål som ett förväntat lagstadgat

sammanläggningsförfarande. Dessa och liknande förhållanden synas

lämpligast böra uteslutas från detaljreglering i den nu föreslagna lagen, som

närmast tagit sikte på att undanröja de väsentliga grunderna för dalabefolkningens

ovillighet att sätta i gång med erforderliga laga skiften. Det föreslås

därför, att åt Konungen inrymmes befogenhet att meddela dylika föreskrifter.

Dock torde härvid undantag böra göras ifråga om för närvarande gällande

bestämmelser angående skiftesvitsord, och det har ansetts önskvärt att detta

kommer till tydligt uttryck i lagtexten.

Ett härvid fogat förslag till lag med vissa särskilda bestämmelser rörande

laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län har utarbetats i enlighet med nu angivna riktlinjer.

Ehuru med förslaget i första hand avsetts att för den närmaste tiden

möjliggöra skiften, vilka, såsom nedan kommer att närmare angivas, anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 21.

i

böra åtnjuta förmånen av särskilt statsunderstöd, har dock anledning saknats

att till dem begränsa förslagets tillämpning.

Redan förut har antytts, att för skiften av nu ifrågavarande slag skulle

krävas statsbidrag efter vidare linjer än nu gällande bestämmelser medge.

Man kan icke räkna med att den nu föreslagna lagen skall ensamt kunna

verka till åstadkommande av laga skiften, i synnerhet då det på sätt ovan

angivits icke avses att i detta så att säga försöksstadium göra ändring i fråga

om gällande föreskrifter angående skiftesvitsord. Det torde sålunda vara nödvändigt

att underlätta tillkomsten av skiften genom en kraftig ekonomisk uppmuntran

eller med andra ord att staten i allt väsentligt övertager kostnaderna

för skiften, som sökas under den närmaste tiden, exempelvis intill den 1 april

1926. Om en dylik fatalietid bestämmes, innebär detta givetvis, att senare

tillkomna ansökningar om skifte ej skola medföra berättigade anspråk på en

förmån, som man velat förbehålla framsynta pioniärer på området.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig i underdånighet föreslå, att

statsverket för skiften, som grundas å ansökning före den 1 april 1926, helt

åtager sig ersättningen till förrättningsmännen samt kostnaderna för utflyttning

och väganläggningar. Bidrag för utflyttning torde givetvis ställas beroende av

att sådan vid skiftet prövats bereda förmånligare ägoanordning. Är så fallet,

bör å andra sidan den omständigheten, att här endast kunna ifrågakomma

frivilliga utflyttningar, icke försätta delägarna i sämre ställning

än då förrättningsmännens beslut i frågan grundas å en delägarnas skyldighet

att finna sig i åtgärden. Om staten, på sätt nu föreslagits, åtager

sig en extra börda för dessa skiften — här må framhållas, att såsom sådan

endast kan räknas den del av kostnaderna, som överskjuter vad jordägarna

enligt redan gällande bestämmelser kunna erhålla i bidrag — bör ock tillses,

att denna förmån icke kommer sådana förrättningar till godo, vilka uppenbarligen

icke kunna lända till en mot kostnaderna svarande nytta. Om exempelvis

genom ett ifrågasatt skifte endast i ringa mån skulle beredas en förbättrad

ägoanordning, därest ej ytterligare mark intoges i skiftet, men detta

på grund av bristande anslutning bland delägarna i berörda mark ej låter

sig göra, bör ej för ett sådant skifte bidrag av den föreslagna omfattningen

utgå. Därför torde i varje särskilt fall prövas, huruvida med hänsyn till

förutsättningarna för ett ändamålsenligt skifte den extra förmånen må beviljas.

På det delägarna skola i tid veta vad de hava att räkna med, bör

prövningen föregå förrättningens verkställande och torde lämpligen kunna ske

i samband med frågan om och i vad mån särskilda föreskrifter för skiftet

erfordras. I vilken omfattning förrättningarna kunna komma att medföra kostnader

för statsverket, låter sig självfallet ej nu bedömas i annan mån än att

under nästkommande budgetår andra utgifter rimligen ej kunna förekomma

än något enstaka förskott. Endast det må tilläggas, att då eljest utflyttningskostnaden

plägar utgöra en tungt vägande post, utflyttningar här sannolikt

icke kunna förväntas i sådan omfattning, att bidraget i denna del kommer

att bliva av någon större betydelse.

Genom remiss den 15 oktober 1924 har Kungl. Maj:t anbefallt lantmäteristyrelsen

avgiva utlåtande i ärendet. Den 21 november 1924 har sagda styrelse

till justitiedepartementet inkommit med det sålunda infordrade utlåtandet

samt därvid tillika överlämnat yttrande i ärendet av överlantmätaren i Kopparbergs

län, i vilket yttrande denne anför:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

faren0i*Ko'' adt som '' Dalarnes skiftesfråga under föregående utredningar skrivits

parbergs °än. ?ch saSts lärer framgå, att, på samma gång som ett oemotsägligt behov av

Tf., ''Jordens omskiftande och sammandragande föreligger, särskilda bestämmelser

''allmänhet *för detta skiftande äro ofrånkomliga. De iakttagelser, vilka jag, under den

korta tid jag tjänstgjort här, haft tillfälle att göra, peka åt samma håll. Berörda

behov av särlagstiftning bottnar uti hela skiftes- och fastighetsväsendets

inom länet historiska utveckling från början av förra århundradet, de säregna

skifteslagsindelningsförhållandena, inägojordens särskilt i de övre socknarna

obetydliga vidd i jämförelse med skogsmarkens och befolkningens därav

beroende näringssätt, bosättnings- och bybildningsförhållandena, befolkningens

utpräglade kärlek till jorden och sätt att taga arv samt dess tydliga motvilja

eller farhåga för nya skiften och förändringar i jordinnehavet.

Behovet av särlagstiftning hänför sig ej endast till nu gällande skiftesstadga

utan även, ehuru kanske ej i samma utsträckning, till den väntade nya jorddelningslagstiftningen.

Denna torde nämligen såsom rikslagstiftning ej'' kunna

taga hänsyn till denna orts ovan berörda alla speciella förhållanden.

Det nu framlagda lagförslaget är, såsom av justitierådet Berglöfs skrivelse

framgår, ej att anse såsom förslag till en definitiv särlagstiftning å området

utan innebär i stället förslag endast till en tillfällig eller försökslagstiftning.

Man kan anmärka, att det icke skulle vara erforderligt eller lämpligt att

nu införa en tillfällig lagstiftning. Man skulle kunna avvakta den nya rikslagstiftningen

och därefter på en gång införa en definitiv särlagstiftning förorten.

Om det vore så, att denna särlagstiftning skulle avse endast det formella

och tekniska förfarandet vid de ifrågasatta skiftena, skulle nog en

dylik anmärkning vara berättigad. Särlagstiftningen måste emellertid jämväl

taga hänsyn till den psykologiska omständighet, som ligger i befolkningens i

många hänseenden förståeliga fruktan och motvilja för nya skiften. Bästa

medlet häremot torde vara upplysning. Arbetet torde alltså i denna del böra

inriktas på att genom i skilda delar av orten verkställda skiften för befolkningen

klarlägga, att förhållandena genom skiften kunna bliva bättre och betydligt

bättre än de nu äro samt att laga skiften verkställda med hänsyn tagen

till ortens förhållanden icke medföra sådana följder, som befaras.

Det nu framlagda lagförslagets bärande idé och syfte synes jämväl framförallt

vara att genom undanröjandet av de mest omtalade och berättigade skälen

för befolkningens motvilja söka få skiftesverksamheten i gång och fä fram

skiften, vilka kunna skingra misstänksamheten och farhågorna. På samma

gång skulle enligt detsamma verkställda skiften ge rika erfarenheter till nytta

för den blivande slutliga lagstiftningen.

Med hänsyn till det anförda och då, enligt vad den gjorda framställningen

synes ge vid handen, ett slutligt lagstiftningsförslag ej kan väntas på flera år,

håller jag före, att den tanke, vilken ligger bakom den nu föreslagna lagen,

måste anses både god och lycklig. En lagstiftning i överensstämmelse med

densamma är alltså väl värd att tillstyrkas.

^W^svite. i fråga om skiftesvitsordet intager lagförslaget samma ståndpunkt som 1859

w ‘ års kungörelse. Den s. k. jordstyckningskommissionen av år 1920 ville borttaga

varje villkorligt skiftesvitsord och litade till prövning av förrättningsmän

och ägodelningsrätter. Kommissionen för Dalarnes indelning i skifteslag anförde

härom. Man finge icke förtänka Dalabefolkningen, om densamma icke

ansåge detta tillräckligt betryggande. På grund härav och med hänsyn till

önskvärdheten av att åtgärder av den för orten djupt ingripande art, varom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition Nr 21.

9

hiir voro fråga, matte komma till utförande sa vitt möjligt i samförstånd med

befolkningen, höll kommissionen före, att för ifrågavarande ort meddelande av särbestämmelser

uti nu ifrågavarande avseende på allvar borde tagas i övervägande.

Det lärer, enligt min mening, nu icke; vara nödvändigt att taga ståndpunkt

till de former, under vilka frågan om skiftesvitsordet slutligen bör

ordnas. Ett synes mig likväl visst eller att på detta område, som innefattar

den måhända ömtåligaste delen av ortens skiftesfråga, särbestämmelser framför

allt äro nödiga.

I det försöksstadium, varpå lagstiftningen ännu befinner sig, håller jag

vidare före, att någon rubbning i 1859 års bestämmelser ej bör ske. Detta

anser jag motiverat dels av befolkningens, som det vill synas, ganska enhälliga

önskan dels ock av de bestämmelser i kostnadsfrågan, som lagförslaget

innehåller. Därest staten skulle i den utsträckning, som föreslagits, åtaga

sig kostnaderna för laga skiften, är, såsom justitierådet Berglöf jämväl framhållit,

det givetvis viktigt, att detta sker endast för skiften, som äro särskilt

påkallade och till nytta. En viss borgen härför är den i 1859 års kungörelse

föreskrivna majoritet.

I visst detaljavseende anser jag likväl riktigt, att en komplettering eller

förklaring sker i vitsordsbestämmelsen. Jag syftar därvid på det av justitierådet

berörda ej sällsynta fall, att tvenne eller flera byar, som vid storskiftet

delats för sig, befinnas på grund av rådande ägoblandning nu böra skiftas

tillsammans. 1 dylika fall torde frågan om skifte icke kunna anses som den

ena byns enskilda angelägenhet. Vid utrönandet av, om majoritet för skifte

finnes eller ej, torde därför i sådana fall varje by icke böra betraktas såsom

en enbet för sig utan byarna tillsammans utgöra en röstningssamfällighet.

Frågan om vilken mark, som skall ingå i skifte eller därifrån uteslutas, Skiftenas omhänger

samman med frågan om den av statsmyndigheterna ifrågasatta skiftes- fattning.

lagsindelningen inom orten. Om denna torde vara nog att hänvisa till de utredningar

och framställningar, vilka i frågan gjorts av kungl. lantmäteristyrelsen

och kommissionen för Dalarnes indelning i skifteslag.

Ehuru justitierådet Berglöfs framställning, så vitt jag förstår, ej innehåller

något bestämt om hur skifteslagsindelningen enligt lagförslaget tänkes skola

tillgå, synes det likväl som om lagförslaget, genom att såsom regel förutsätta

att skiftena endast skola omfatta heminägojorden samt del av eller hela hemskogsmarken,

ville undvika skifteslagsindelning såsom en särskild skiftena

förberedande, en större trakt (socknen) övergående åtgärd och i stället ville

låta skifteslagsindelningen bero av bestämmelser fall efter fall allt efter som

skiftena begäras.

Mot en dylik anordning inställa sig helt visst betänkligheter. Det skulle

kunna hända att, om skiftena togo fart inom en sockens inägor och hemskogar,

de sista byarna kunde bli missgynnade och nödsakade att skiftas ensamma,

ehuru de lämpligen bort sammanföras i skifteslag med andra. Vidare

torde frångåendet av en allmän skifteslagsindelning innebära, att en by på

delägarnas önskan kan skiftas i inägorna för sig, ehuru densamma har sådan

ägoblandning med annan by, att så icke bort ske. Vid övervägandet av dessa

betänkligheter har jag emellertid kommit till den mening, att desamma,

med hänsyn till den föreslagna lagens tillfälliga karaktär, ej äro så

överhängande, att de kunna utgöra skäl för invändning. Lagen torde främst

och troligen endast få tillämpning vid de ifrågasatta särskilt statsunderstödda

skiftena. Och vid dessas företagande torde myndigheterna tillse och som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

villkor för statshjälpen uppsätta, att olämpliga skifteslagsindelningar ej ske

utan att tvärtom dessa indelningar bli det med hänsyn till förhållandena

rätta. Samlas vidare, såsom jag i annat sammanhang nedan kommer att

föreslå, samtliga ansökningar till den för statsbidragen utsatta fatalietid,

kunna förhållandera i skifteslagshänseende före arbetenas påbörjande på en

gång överblickas.

Skifteslagsindelningen må ske på vilket sätt som helst. Därom torde man

dock vara ense, att tanken på socknen såsom skifteslag måste övergivas och

att skifteslagen såsom sådana måste bildas traktvis. Härför talar främst den

erfarenheten, att laga skiften, som omfatta stora vidder, visat sig vanskliga

att genomföra. De taga allt för lång tid i anspråk. Hem- eller byinägorna

och hemskogarna måste alltså såsom regel för en eller liera byar allt efter

ägoblandningen skiftas för sig oberoende av fäbodeinägor och övrig skogsmark.

Då nu, såsom justitierådet framhåller, behovet av sammandragning genom

skifte ovedersägligen är störst och mest påfallande uti heminägorna och då

den nu föreslagna lagstiftningen torde gå ut på, att skiftena böra omfatta

endast dessa inägor och hemskogsmarkerna eller del därav, låter sig alltså

ordningen för behovet av laga skiften sammanjämkas med vad ovan sagts

om skifteslagsindelning.

På grund av vad sålunda anförts håller jag före, att erinran ej bör göras

mot den uppsatta principen, att de av den tillfälliga lagen ifrågasatta skiftena

utan föregående allmän skifteslagsindelning skola i regel omfatta endast

heminägorna samt del av eller hela hemskogsmarken.

Följande torde dock höra framhållas.

Ehuru behovet av skifte är störst och mest påfallande uti heminägorna,

lärer man dock icke böra bortse ifrån, att dylikt behov mångenstädes föreligger

jämväl i fråga om skogsmarken. Denna är i många fall synnerligen

splittrad, beroende av samma förhållanden, som föranlett splittring i byinägorna.

Det lärer från skogsvårdssynpunkt få betraktas såsom ett stort allmänt intresse,

att jämväl skogstegarne, där splittringen är störst, bli sammanförda.

Den underdåniga framställningen innehåller ej någon direkt upplysning om

huru det, efter skifte å inägor och en del av eller hela hemskogen, skulle bli med

storskiftet å övriga skogsmarken. För att emellertid åtminstone till dess närmare

utredning härom blivit verkställd, kunna hava frågan om skogarnas

skiftande öppen, håller jag före, att det i sammanhang med den föreslagna

lagen bör på något sätt sägas ifrån, att skifte enligt densamma å inägorna

och en del skogsmark ej i och för sig medför orubblighet åt storskiftet å

skogsmarken i övrigt. Huru och under vilka villkor frågan om skifte sedermera

ä skogsmarken kan komma att ordnas, torde tillhöra den definitiva

särlagstiftning, som senare torde vara att vänta.

Skiftesfrågan [)en s. k. skiftesfrågan i Dalarne är icke endast ett arronderingsspörsmål

°Cväsend^t^8 e^er en fråga om sammandragning av fastigheternas spridda ägotegar. Densamma

är i minst lika hög grad en fråga om det sätt, på vilket i orten rådande

och bekanta oreda i fastighetsväsendet skall kunna undanröjas. I varje

fall sammanhänga dessa frågor så intimt med varandra, att, då särlagssiftning

för själva skiftesförfarandet nu påbörjas, det torde böra upptagas till

undersökning, om icke de genom tillkomsten av en särskild ägostyckningslag

för orten påbörjade åtgärderna för att vinna reda i fastighetsväsendet nu

ytterligare höra påbyggas.

Någon redogörelse för oredan i fastighetsväsendet och därav beroende miss
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.tn proposition Nr 21.

1 I

förhållanden torde nu icke behöva lämnas. Härom lärer tillräckligt vala i

annat sammanhang skrivet och utrett. Såsom exempel på ställningen må

endast erinras om, att, enligt kommissionen för Dalarnes indelning i skifteslag,

enbart i Ovansiljans och Nedansiljans domsagor är 11)20 farinös resp.

26,184 och 18,725 vilande lagfarter. Det har vidare upplysts, att i övre

Dalarne finnas mellan 80 och 90 tusen fastigheter, som sakna klar lagfart.

I övrigt anser jag mig böra visa på min företrädares i tjänsten den 24 januari

1919 till kungl. styrelsen avgivna yttrande med därtill hörande promemoria

rörande fastighetsväsendet i länet.

Då ett laga skifte skall verkställas i ifrågavarande ort, måste en djup och

fullständig äganderättsutredning eller eu verklig jordrannsakning ingå såsom

ett ofrånkomligt led i skiftesberedningen. Erfarenheten kommer helt säkert

att visa, att denna utredning blir synnerligen besvärlig och måste ske såväl

i domarkansli och lantmäterikontor som ock ej minst i orten i jordägarnas

handlingar. Utredningens resultat i fråga om de ägor, som ingå i skiftet, blir

åskådliggjort genom skifteskartan och hävdeförteckningen. Utredning och rannsakning

rörande fastighetsförhållandena inom de ägor, som ej ingå i skifte,

blir måhända ej oundgängligen nödvändig vid skiftena. I varje fall skulle

samma utredning ej bli åskådliggjord å karta och ej heller någon inventering

ske å karta, så att man visste, att alla fastigheter och all jord är med i utredningen.

Inom de storskiftade delarna av länet hava under senare åren verkställts

några laga skiften (Vänj ans socken), vilka särskilt i ett hänseende lämna en

erfarenhet, hur skiften här icke böra utföras. Detta avser redovisningen inom

de för varje person utlagda ägolotterna av de från de särskilda åbolotterna eller

hemmanen härstammande delarna. Inom ett av dessa skifteslag har exempelvis

varje persons ägolott endast för berörda redovisning måst uppdelas uti i

medeltal 5—15 fastigheter. För en delägare har utlagts ett sammanhängande

område, som emellertid måst för sagda redovisning uppskiftas i ej mindre

än 45 skifteslotter. Ett dylikt söndersprängande av individernas ägor i en

mångfald fastigheter får påtagligen ej förekomma vid nu ifrågasatta laga skiften.

Sagda redovisning av fastighetsdelarna lärer man emellertid, såsom i

justitieråd^ Berglöfs framställning antytts, ej kunna komma ifrån utan något

sammanläggningsförfarande. Detta bör ingå såsom ett led i skiftesförfarandet

emellan hävdeförteckningen och delningsbeskrivningen. Å andra sidan lärer

sammanläggning icke kunna ske vid skifte å en del av fastigheternas ägor,

för så vitt ej samtidigt övriga i skiftet till fastigheterna hörande ägor och

andelar i ägor på något sätt bli redovisade.

På grund av vad sålunda ovan antytts är jag av den meningen, att, i

sammanhang med nu ifrågasatta laga skiften å heminägorna samt del av

skogsmarken, fullständig utredning och rannsakning rörande fastighetsindelningen

å vederbörande byars alla övriga ägor bör ske och därjämte utmärkas

å karta. Detta sistnämnda bör då lämpligen ske på det sätt, att å kopior

från storskifteskartorna, från befintliga klyvnings- och avsöndringskartor eller

efter inmätning å marken gränslinjerna för samtliga fastigheter och alla fastigheters

tillhörigheter utmärkas med hänvisning till och i överensstämmelse

med den gjorda fastighetsutredningen.

Genom sålunda föreslagna åtgärder, vilkas detaljer nu icke torde behöva

utformas, skulle mycket vara att vinna. Man skulle för de ägolotter, som vid

skiftet å inägorna utläggas, kunna angiva vilka övriga ej i skiftet ingående

ägor, som höra till varje ägolott. Endast detta representerar en stor vinst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 21.

särskilt för sammanläggningsförfarandet. Man finge klarhet i fråga om de till

antalet nästan otroligt många lagfarna men ej fastställda avsöndringar, som

nu förekomma i jordregister och fastighetsböcker, för att nu ej tala om de

ej fåtaliga utan säkerligen många avsöndringar, å vilka endast vilande lagfart

förekommer och vilka ej redovisas i jordregistret. Man finge en för fastighetsredovisningen

katasterliknande stomme, vilken i dessa orter mer än

annorstädes är av nöden. Över huvud skulle genom en dylik rannsakning

och redovisning å karta av de ej i skiftena ingående markerna erhållas ett

komplement till jordregistret, vilket skulle göra detta fastighetsregister i betydligt

högre grad än nu är fallet lämpat för sin huvuduppgift eller att utgöra

underlag för nya fastighetsböcker.

Kostnaderna för nu föreslagna åtgärder i sammanhang med de ifrågasatta

laga skiftena torde bli små i jämförelse med själva skifteskostnaderna. Hur

frågan om statsunderstöd till skifteskostnaderna än kan komma att ordnas,

tordé kostnaderna för nu föreslagna utredningar och kartarbeten såsom mest

tillhörande det offentligrättsliga området helt böra gäldas av statsverket.

De genom lagförslaget ifrågasatta laga skiftena äro ju avsedda ej endast

att bryta isen i skiftesfrågan utan även att utgöra prov för vinnande av erfarenheter.

Om därvid ovan av undertecknad föreslagna åtgärder jämväl ske,

skulle erfarenheter vinnas om hur frågan om fastighetsväsendets ordnande

slutligen bör ske. Denna fråga tvingar sig fram lika berättigat som den rena

skiftesfrågan och kräver ett avgörande. Laga skifte kan ej behövas inom alla

byar. Men fastighetsväsendet inom nästan alla är i det skick, att det behöver

utredas och ordnas. Det skulle icke vara klokt, om man ej vid de nu ifrågasatta

laga skiftena påpassligt iakttog varje möjlighet att samtidigt nå förbättringar

i fastighetsväsendet.

Utflyttningen. Lagförslaget ställer sig ifråga om utflyttning vid de ifrågasatta laga skiftena

på den ståndpunkten, att det, hur en blivande definitiv lagstiftning än

må gestalta sig, i allt fall är nödvändigt att tillsvidare helt avlysa utflyttningstvånget

och lägga avgörandet, om utflyttning skall ske, helt i den enskilde

delägarens hand.

Utflyttning vid laga skifte kan särskiljas i tvenne slag. Det ena avser total

utflyttning från eller ur by till en mer eller mindre avlägset belägen odlingstrakt.

Det andra slaget gäller flyttning inom byområdet. Denna sistnämnda

flyttning kan vara total eller partiell. Den kan avse flyttning av en delägares

alla hus till en obebyggd tomt eller lucka i byn. Den kan gälla flyttning

endast av ett eller annat hus, exempelvis ett uthus med gödselanordningar

o. d., som kan stå obekvämt för grannens tomt, eller en bod, som står på

en tomt, där övriga hus tillhöra eu annan.

Den rörelse, som under de senaste åren flerstädes i landet förmärkts mot

det förra slaget av utflyttning eller utkastandet av gårdar såsom nästan nybyggen

mer eller mindre avlägset från den gamla byn, är naturlig och förståelig.

Densamma bottnar i viss mån uti vaknande kulturintressen och i den

ekonomiska samhörighet nutidens med maskinell hjälp drivna jordbruk kräver.

Gemensamma ledningar för vatten, telefon, ljus och kraft, gemensamma motorer

och tröskverksanordningar m. m. fordra, att delägarne ej bo spridda.

Vad då särskilt angår nu ifrågavarande del av Dalarne tillkomma ifråga

om utflyttning ur by de för orten egenartade omständigheter, som i Dalautredningens

framställning uppräknats, särskilt då delägarnas beroende av

andra näringar än det rena jordbruket, byggnadernas ofta stora värde i för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 21. 13

hållande till fastigheternas jord samt byarnas samhiillsnatur. Befolkningens

motstånd mot skifte har jämväl i ej ringa mån samlats just i utflyttningsfrågan

och den befarade sprängningen av byarna.

Särbestämmelser för utflyttningen inom orten äro oundvikliga och nödiga.

Jag är jämväl av den mening, att, även om vissa rena jordbruksintressen

därigenom sättas tillbaka, man ifråga om utflyttningen ur byarna åtminstone

i nu föreslagna lagstiftning och särskilt med hänsyn till denna lagstiftnings

syfte bör gå på lagförslagets linje eller att dylika utflyttningar må göras beroende

av den enskilde delägarens medgivande.

Vad åter angår det andra slaget av flyttning eller rättare reglering inom

byarna torde skäl näppeligen finnas att i denna överlämna all möjlighet till

byarnas ordnande åt fri överenskommelse. En eller annan tredskande delägare

bör vidare icke få hindra en nyttig och nödig flyttning av ett eller

annat hus inom byn och därigenom omöjliggöra en nödig reglering av en

tomtgräns. Det torde icke verka skrämmande på befolkningen, om, där överenskommelse

ej kan nås, det lägges hos förrättningsmännen och ägodelningsrätten

att avgöra om dylik flyttning. Det gäller icke någon sprängning av

byarna utan endast eventuellt behövliga regleringar inom desamma.

Oberoende av utflyttningen torde byområdet såsom sådant böra ingå i

skiftet för bestämmandet av tomtgränserna, reglering av dylika olämpliga

gränser, delning av de tomter, som äro gemensamma för två eller flera, samt

avsättandet av vägar, brunnsplatser o. d. För dessa åtgärder liksom för därvid

nödiga befunna flyttningar inom byarna torde måhända särskilda bestämmelser

erfordras. Man skulle behöva en bvplaneförordning, som toge

hänsyn till såväl jordbrukets fordringar som hygieniska och kulturhistoriska

synpunkter. Bestämmelser motsvarande en dylik förordning torde måhända

kunna inrymmas i de särskilda föreskrifter Kungl. Maj:t enligt lagförslaget

skulle äga utfärda.

Det torde redan från första stund, då frågan om skifte i Dalarne sist upptogs,

stått klart, att dessa arbeten fordrade statsunderstöd i högre mått än

skiften i övriga delar av landet, så mycket mera som statens åtgöranden

icke varit utan skuld till det nu rådande tillståndet. I fråga om justitierådet

Berglöfs förslag i denna del har jag ej annat att säga, än att det skulle vara

mycket lyckligt, om det allmänna för nu ifrågasatta prov- och åskådningsskiften

åtoge sig kostnaderna i den föreslagna utsträckningen. Om man utgår

därifrån, att högre statshjälp än för riket i övrigt erfordras, torde vad

angår beloppets storlek, någon medelväg emellan riksbestämmelserna och vad

som föreslagits ej böra tillgripas. Givetvis måste, på sätt och i den ordning

justitierådet Berglöf antytt, en viss censur ske å gjorda ansökningar. Mot

principen att statsbidragen skulle komma alla delägarna i skifteslaget till

godo, alltså även sådana, för vilka kostnaderna ej skulle vara betungande,

synes, med hänsyn till nu ifrågasatta skiftens natur att bli åskådningsmaterial

och bevis för tvivlande att skiften bli till välsignelse liksom ock erfarenhetsgivande

för den definitiva lagstiftningen, ej vara något att erinra.

Någon beräkning över de kostnader, staten enligt förslaget skulle åtaga sig,

låter sig, åtminstone icke före den eventuellt bestämda fatalietiden, ej göras.

Genomförandet av de ifrågasatta skiftena torde fordra åtskilliga organisatoriska

föreskrifter inom lantmäteriet. Dit hör personalfrågan. Ej alla distriktslantmätare

kunna lämna övriga arbeten och endast ägna sig åt de ifråga
-

Kostnads
frdgan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungd. Maj-.ts proposition Nr 21.

Lantmäteri
styrelsen.

sätta skiftena. Alla kunna ej heller anses lämpliga därtill. För att kunna

organisera arbetet torde till en början fordras, att inga förordnanden utfärdas

före utgången av den fatalietid för de högre statsbidragen, som kan bestämmas.

Då böra på en gång inkomna arbeten fördelas. Efter sagda tid lärer

näppeligen ansökning om laga skifte inkomma.

Uppsikten och ledningen av skiftena torde jämväl fordra särskilda instruktioner

och anstalter för lantmäterimyndigheterna.

Lantmäteristyrelsen anför i sitt utlåtande:

Att den särlagstiftning på jorddelningens område, som man vill åstadkomma

för Kopparbergs län, varder den bästa möjliga, är givetvis en angelägenhet

av största vikt, och bättre grund att bygga en sådan lagstiftning på än erfarenhet,

vunnen vid ett antal förrättningar med karaktären av försöksförrättningar,

kan näppeligen stå till buds. Det föreliggande lagförslaget åsyftar till

icke oväsentlig del att inhösta sådan erfarenhet. Med hänsyn härtill och då

förslagets genomförande alltså är ägnat att föra frågan om bättre jorddelningsförhållanden

och den därmed närstående frågan om ökad ordning och

reda i fastighetsredovisningen inom länet framåt, finner sig styrelsen i likhet

med överlantmätaren böra understödja lagförslaget. Styrelsen vill härvid i

allt väsentligt instämma i vad överlantmätaren anfört beträffande detta förslag.

Till ett par av överlantmätaren gjorda erinringar återkommer styrelsen

här nedan. Styrelsen övergår emellertid nu till kostnadsfrågan.

Vad denna fråga angår skulle staten enligt det remitterade förslaget ikläda

sig synnerligen vittgående och till sin innebörd ganska ovissa förpliktelser.

Visserligen innefattar förslaget vissa förutsättningar för att staten vid de

ifrågavarande förrättningarna skall vidkännas uppoffringar utöver dem, som

staten åtagit sig för understöd vid lantmäteriförrättningar i allmänhet. Men

trots dessa inskränkande bestämmelser torde man få räkna med möjligheten

av att kostnaderna för det allmänna skulle kunna komma att uppgå till

mycket stora belopp, därest icke någon begränsning stadgades. Olika sätt för

en sådan begränsning äro givetvis tänkbara. Så skulle man ju kunna lämna

bidrag till ett icke begränsat antal skiften, men sätta bidraget lägre än fulla

kostnaden till lantmätaren och gode männen, utflyttningar och väganläggningar.

Även vid ett sådant utformande av bidragsvillkoren kunde dock, då man

icke känner antalet skiften, som komma till stånd, kostnaderna komma att

belöpa sig till belopp, vilkas storlek ej ens tillnärmelsevis kan överskådas.

Så vitt styrelsen kan finna, kunde begränsning i kostnaderna säkrare vinnas,

därest de skiften, till vilka staten kommer att bidraga i den omfattning, förslaget

innehåller, till antalet bestämdes. Antalet borde då fastslås sålunda,

att det kunde antagas att de skiften, som sålunda komme att verkställas,

tillförde Dalautredningen erforderlig erfarenhet att bygga de tilltänkta särbestämmelserna

på. Att erhålla sådan erfarenhet är dock, såsom förut berörts,

ett av förslagets huvudsyften, och vad man i övrigt velat vinna med förrättningarna

enligt den föreslagna lagen torde ock stå att ernå genom en på

antytt sätt begränsad skiftesverksamhet. Ett annat skäl för en sådan begränsning

ligger enligt styrelsens förmenande i det förhållande att erforderligt antal

lämpliga förrättningsmän icke torde stå till buds för ett större antal förrättningar,

om dessa skola slutföras å sådan tid, att Dalautredningen skall kunna

draga nytta av de erfarenheter, som vid förrättningarna vunnits. Styrelsen

anser därför att de särskilda förmånerna i kostnadshänseende, som innefattas

i förslaget, böra tillkomma allenast ett bestämt mindre antal skiften. Styrelsen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

15

håller vidare före, med hänsyn till den föreslagna lagens provisoriska karaktär,

att denna icke bör göras tillämplig å andra skiften än sådana, som komma

i åtnjutande av de särskilda förmånerna. Styrelsen ställer sig nämligen tveksam

gentemot bestämmelsen att beträffande all skiftesverksamhet inom ifrågavarande

delar i Dalarne till den administrativa lagstiftningens område till

väsentlig del överllytta utformningen av de föreskrifter, som skola tillämpas

vid samma skiftesverksamhet. Styrelsen åsyftar med detta uttalande den i

lagförslagets mom. c stadgade befogenheten för Konungen att, utan hinder

av vad lag eller annan författning innehåller, meddela erforderliga föreskrifter

rörande laga skiften, varom i lagen sägs.

Kostnaderna för de ifrågavarande skiftena böra enligt styrelsens mening

helt och hållet bestridas från härför särskilt anslagna medel och alltså de

vanliga bidragsbestämmelserna icke beträffande dem tillämpas. Detta synes

ock vara förslagets innebörd.

Enligt förslaget skall ansökning om skifte, vid vilket de särskilda förmånerna

skola åtnjutas, vara gjord före den 1 april 1926. Då det synes angeläget

att de ifrågavarande provskiftena verkställas snarast möjligt, ifrågasättes,

om icke ansökningstiden kunde något förkortas. Så synes utan olägenhet

kunna ske, om styrelsens förslag om skiftenas begränsande till visst antal

vinner bifall.

Styrelsen övergår nu till vissa av överlantmätaren framställda erinringar

mot lagförslaget.

Överlantmätaren har förklarat sig gilla förslaget att någon rubbning icke

bör ske i 1859 års bestämmelser om skiftesvitsord men påkallat en komplettering

eller förklaring av samma bestämmelser. Överlantmätaren har härvid

syftat på det av justitierådet Berglöf berörda ej sällsynta fall, att två

eller flera byar, som vid storskifte delats för sig, befinnas på grund av rådande

ägoblandning nu böra skiftas tillsammans. I sådana fall anser överlantmätaren

frågan om skifte icke kunna anses såsom den ena byns enskilda

angelägenhet. Vid utrönande av, om majoritet för skifte funnes eller ej, borde

i sådana fall enligt överlantmätarens mening varje by icke betraktas såsom

en enhet för sig utan byarna tillsammans utgöra en röstningssamfällighet.

Lagförslaget hänvisar beträffande skiftesvitsordet till de därom i 1859 års

kungörelse meddelade bestämmelser. Något svar på frågan vad som är att

anse såsom skifteslag gives icke i samma kungörelse och någon bestämd

ledning för frågans besvarande erhålles ej heller i skiftesstadgan. Olika uppfattningar

om vad som skall förstås med skifteslag kunna vidkommande

ifrågavarande delar av Kopparbergs län göra sig gällande. En är att de

gamla storskifteslagen — i regel sammanfallande med sockenområdena —

skulle fortfarande utgöra de egentliga skifteslagen. Denna uppfattning torde

numera, främst av praktiska skäl, vara övergiven. Enligt en annan åsikt äro

byarna eller rättare de områden, som för sig undergått åbodelning, att anse

såsom skifteslag. I brist på bestämmelser i ämnet kan väl ock den meningen

försvaras, att de ägor, vilka kameralt och privaträttsligt äro så sammanblandade,

att de lämpligen böra ingå i gemensam delning, också skola behandlas

såsom ett delningsobjekt. Vore sistnämnda mening riktig, skulle för

det av överlantmätaren framställda önskemålet ej behövas ändring i vitsordsbestämmelserna.

Än mindre kunna dessa bestämmelser genom den av honom

föreslagna röstberäkningen anses trädas för nära, om man utgår frän att vid

1859 års kungörelses tillämpning med skifteslag skall förstås hela storskifteslaget.

Hos befolkningen lärer emellertid byn framstå såsom den enhet, inom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

vilken delägarna hava att besluta beträffande skifte. Justitierådet Berglöf har

också i sin föreliggande framställning utgått från denna ståndpunkt. Och då

förslaget innefattar, att 1859 års kungörelse allt jämt skall helt gälla, lärer

det enligt förslaget icke vara möjligt att till en röstningsenhet sammanföra

skilda byar. Genom en sådan åtgärd skulle följden kunna bliva, att by, inom

vilken för sig tagen föreskriven majoritet för skifte icke förefunnes, i allt

fall kunde bliva indragen i skifte. Då styrelsen funnit sig böra understödja

förslagets ståndpunkt i den nu föreliggande frågan, eller att någon ändring

icke nu bör ske i 1859 års kungörelse, kan styrelsen icke ansluta sig till

överlantmätarens beträffande denna del av lagförslaget uttalade önskemål.

Enligt mom. a i lagförslaget må, utöver vad eljest är medgivet, under vissa

förutsättningar i fäbod belägen inrösningsjord samt skogsmarken helt eller

delvis uteslutas från delningen. Vidkommande detta moment har överlantmätaren

hållit före, att det i sammanhang med den föreslagna lagen borde

på något sätt sägas ifrån, att skifte enligt densamma å inägorna och del av

skogsmark ej i och för sig medförde orubblighet åt storskifte å skogsmarken

i övrigt. I det föreliggande lagförslaget har emellertid icke uttalats annat än

att mark i vissa fall kan uteslutas från delningen. Frågan huruvida förefintlig

laga delning å sådan mark skall anses orubblig eller icke har icke besvarats

i lagförslaget och bör enligt styrelsens mening avgöras från fall till fall. Tilläventyrs

bör, för varje osäkerhets undanröjande, i de särskilda föreskrifterna

beträffande ett skifte, varvid mark uteslutits från delningen, uttryckligen angivas,

huruvida tidigare delning å sådan mark skall anses orubblig eller icke.

Enligt styrelsens mening bör nämligen bestämmanderätten angående den

mark, som skall ingå i skiftet, tillkomma Kungl Maj:t. Förslagets ställning i

denna fråga synes styrelsen ej fullt klar. All ovisshet i berörda hänseende

bleve givetvis undanröjd om, i överensstämmelse med vad som skett i 6 kap.

1 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i stad, i lagförslagets mom. c

infördes uttrycklig föreskrift därom att det tillkomme Konungen att bestämma

vilken mark som skall ingå i delningen.

I anledning av vad överlantmätaren anfört i fråga om utflyttningen vill

styrelsen framhålla, att lagförslaget icke synes lägga hinder i vägen för mindre

betydande husflyttningar för lämplig reglering av tomterna. Detta torde följa

av att ju själva byplanen skall ingå i delningsområdet.

Slutligen får styrelsen anföra följande.

Skiftena böra sökas i vanlig ordning hos Kungl. Maj ds befallningshavande.

I ansökningen bör angivas att skifte enligt den förevarande lagen åsyftas.

Vid förordnandet av lantmätare höra föreskrifterna i 47 § mom. 2 av lantmäteriinstruktionen

vinna tillämpning. Lantmätaren bör efter erhållet förordnande

i vanlig ordning utsätta och hålla sammanträde med delägarna. A detta

sammanträde bör bland annat utredas vilka av delägarna inom skifteslaget,

som rösta för och emot skifte, och dessas mening angående vilken mark,

som bör ingå i delningen. Anföranden och yrkanden av delägarna böra noga

protokollföras. Därefter böra förrättningsmännen avgiva utlåtande, som alltid

bör innefatta förslag å den mark, som skall ingå i delningen, samt, i den

mån sådant kan ske, till särskilda bestämmelser beträffande skiftet. Därefter

böra handlingarna insändas till Kungl. Maj:t. Sedan till Kungl. Maj:t inkommit

sådana handlingar beträffande alla de förrättningar, som sökts inom den föreskrivna

tiden, synes Kungl. Maj:t böra, efter Dalautredningens hörande, avgöra

vilka skiften, som skola verkställas såsom provskiften. Ansökningar till

skiften, som icke upptagas bland provskiftena, böra vara att anse såsom för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj :ts proposition Nr 21.

17

fallna, därest icke uttryckligen i ansökningen eller vid sammanträdet med

delägarna angivits att skifte under alla förhållanden önskas och nödig majoritet

finnes för sådan önskan. Vinner styrelsens förslag i kostnadsfrågan bilall,

komma alla provskiften att i föreslagen omfattning bekostas av staten.

Skulle kostnadsfrågan komma att ordnas på annat sätt än styrelsen föreslagit,

synes Kung!. JVIaj:t vid den nu ifrågavarande prövningen jämväl böra bestämma,

vilka skiften som skola äga rum på statens bekostnad. Det bör undfalla

förhållanden på något sätt garanteras att delägarna icke äro bundna av

ansökning om skifte under annan förutsättning än att staten bekostar skiftet.

Sedan avgörande träffats om vilka skiften som skola verkställas såsom provskiften,

synes Dalautredningen höra få utarbeta förslag till särskilda bestämmelser

med avseende å skiftena. Över sådant förslag bör lantmäteristyrelsen

höras. Därefter böra de särskilda föreskrifterna meddelas. Det skall givetvis

icke vara nödigt, att alla ett skifte berörande särskilda bestämmelser meddelas

på en gång, utan böra de kunna meddelas successivt i mån av behov.

Att bland föreskrifterna bör ingå bestämmelse om den mark, som skall ingå

i delningen, och, där mark uteslutits ur delningen, yttrande angående orubbligheten

av å sådan mark förefintlig delning, bär ovan berörts.

Såsom framgår av justitierådet Berglöfs skrivelse är huvudsyftet med det Departementsav

honom utarbetade lagförslaget att möjliggöra verkställandet av laga skiften chefen.

till rubbning av storskiften, vilka på bekostnad eller med understöd av staten

blivit verkställda inom Kopparbergs län. Vid dessa nya skiften skulle Dalautredningen

få tillfälle att praktiskt pröva de grundläggande riktlinjer, som

Dalautredningen ämnat i huvudsak följa vid utarbetandet av sina förslag, och

att i övrigt samla erfarenhet till vägledning vid sitt arbete. Lagförslagets nu

berörda karaktär har ock understrukits av lantmäteristyrelsen i dess utlåtande.

Att genom försöksskiften söka vinna erfarenhet till ledning vid utformandet

av de särbestämmelser beträffande jorddelningen, som uppenbarligen

äro erforderliga inom ifrågavarande del av landet, finner även jag lämpligt

och anser mig därför kunna understödja förslaget. För vinnande av berörda

syfte är emellertid icke erforderligt att giva de ifrågavarande stadgandena tilllämplighet

i vidare mån än beträffande de ifrågavarande försöksskiftena. I

likhet med lantmäteristyrelsen anser jag därför, att den ifrågasatta lagen endast

bör göras tillämplig å dessa skiften. För en sådan begränsning talar ock vad

justitierådet Berglöf anfört ifråga om utflyttningsskyldigheten. 1 enlighet härmed

har jag låtit inom justitiedepartementet omarbeta lagförslaget.

I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla, att med antagandet av

en definitiv lagstiftning för ordnande av skiftesförhållandenå i Dalarna icke

i och för sig kan behöva anstå, intill dess att nu ifrågavarande försöksskiften

blivit slutligen fastställda.

För inhöstande av erforderlig erfarenhet torde icke vara nödigt att ett

större antal skiften av nyss antytt slag komma till utförande. Det torde

i sådant hänseende vara tillfyllest att ett eller annat skifte inom olika

trakter verkställes. För en sådan begränsning av den ifrågavarande skiftesverksamheten

talar även, såsom lantmäteristyrelsen framhållit, angelägen
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 19 käft. (Nr 21.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 21.

heten av att kostnaden för de ifrågavarande skiftena, vilka jag anser böra i

hela den utsträckning, justitierådet Berglöf föreslagit, bekostas av allmänna

medel, så vitt möjligt begränsas. Lantmäteristyrelsen har ansett, att lagen

borde gälla endast ett mindre antal skiften, men bär icke angivit huru många

som enligt styrelsens mening vore tillfyllest, och antalet torde för närvarande

ej heller kunna fixeras. Vid antalets bestämmande lärer i första hand vara

av betydelse, huru många ansökningar om skifte, som inkomma. Vidare synes

det böra få betydelse, inom vilka delar av länet de skifteslag äro belägna,

som avses i de gjorda ansökningarna. Det bör nämligen tillses, att skiftesområdena

uttagas så, att icke mera än ett skifte kommer till utförande

inom varje trakt, och vidare måste den fordran uppställas, att de ifrågavarande

skiftena komma till utförande inom områden, som kunna anses lämpliga för

provskiften.

Vid en dylik begränsning torde kostnaden för provskiftena komma att hålla

sig inom rimliga gränser. Det bör härvid ihågkommas ■ att, såsom justitierådet

Berglöf också framhållit, till kostnad, som provskiftena förorsaka, endast bör

hänföras vad dessa skiften komma att kosta staten utöver vad eljest skulle

utgå enligt gällande bestämmelser om statsbidrag till lantmäteriförrättningar.

Emellertid bör frågan enligt min uppfattning så ordnas, att riksdagen kommer

i tillfälle att bestämma även den närmare omfattningen och kostnaderna.

Att staten övertager kostnaderna för försöksskiftena synes mig emellertid

böra komma till uttryck även i lagen, och har jag därför i förslaget upptagit

ett stadgande härom.

Enligt justitierådet Berglöfs förslag skulle ansökningar om laga skiften, som

bekostades av staten, göras före den 1 april 1926. Begränsas nu antalet

sådana skiften, synes ansökningstiden kunna utan olägenhet förkortas.

Detta nödvändiggöres även av annan orsak, nämligen av hänsyn till anslagsfrågans

behandling.

Å budgetåret 1925—1926 belöpa inga eller i varje fall endast så obetydliga

kostnader för den ifrågavarande skiftesverksamheten, att de utan olägenhet

kunna bestridas av det nu tillgängliga anslaget till bidrag till skiften och

hemmansklyvningar m. m. För provskiftenas verkställande bör emellertid, på

sätt lantmäteristyrelsen hemställt, för budgetåret 1926—1927 och följande

budgetår anvisas särskilt anslag.

Givet är, att innan dylikt anslag ifrågasättes till beviljande, riksdagen bör

sättas i tillfälle* att taga ståndpunkt till frågan, i vilken utsträckning provskiften

skola ske. Äro ansökningarna om skiften inkomna, låter det sig också göra

— även om frågan om vilka särskilda skiften som skola verkställas måste

stå öppen — att angiva det ungefärliga behövliga antalet samt den sannolika

omfattningen av skifteslagen. Därmed torde även kostnaden kunna beräknas

någorlunda tillfredsställande.

För att framställning i nu berörda hänseenden må kunna göras till 1926 års

riksdag, synes mig tiden för ansökan om skifte enligt den förevarande lagen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts -proposition Nr 21. 19

höra sä bestämmas, att ansökningarna föreligga senast vid årsskiftet 1925

—1926.

Att den förevarande lagen bör innefatta besked härom synes mig nödvändigt

för ärendenas vidare behandling, och bär jag därför intagit föreskrift härom

i det nu utarbetade lagförslaget.

Sedan ansökan om skifte inkommit till länsstyrelsen, bör ansökningen översändas

till Kungl. Maj:t, som bestämmer, vilka skifteslag som först böra

ifrågakomma till provskiften. Att härvid Dalautredningens utlåtande kommer

att inhämtas, lärer få anses självfallet. Vidkommande de skiften, som härvid

finnas böra komma till utförande, synes Kungl. Maj:ts beslut böra innefatta,

att lantmätare skola förordnas för skiftenas verkställande. Dylikt förordnande

torde böra meddelas av länsstyrelsen. Lantmätaren skall härefter hava att i

vanlig ordning utsätta sammanträde med delägarna. Vid detta sammanträde

bör jämväl behandlas frågan huruvida hinder möter för förrättningen. Härtill

hör även — därest ansökningen ej undertecknats av föreskrivet antal delägare

i skifteslaget — att utröna, huruvida förutsättning för att skiftet skall

komma till stånd föreligger enligt 1859 års kungörelse. Att bestämmelserna

i denna kungörelse om skiftesvitsord böra upprätthållas vid de ifrågavarande

skiftena synes mig uppenbart, och lärer uttryckligt stadgande härom böra

intagas i den föreslagna lagen. Vidare bör å sammanträde med delägarna

utredas, vilken mark som skall ingå i delningen. Härvid komma i första hand

i betraktande föreskrifterna i 78 § skiftesstadgan och den särskilda bestämmelsen

i 1859 års kungörelse, att, om minst två tredjedelar av delägarna,

efter skattetal räknat, förena sig om att särskilt låta skifta inrösningsjorden

tillika med så stor del av skogsmarken, som nödigt anses, samt att låta övriga

delen av skogsmarken vara oskiftad till gemensamt begagnande, detta är tilllåtet,

under villkor som i 78 § 5 mom. skiftesstadgan innehållas. Dessa frågor

avgöras i vanlig ordning. Vid sammanträdet bör vidare upptagas frågan om

tillämpning av sådana föreskrifter, som avses i mom. a i justitierådet Berglöfs

förslag och upptagits i 3 § i det nu utarbetade förslaget. Finnes härvid samma

stadgande böra få tillämpning, böra förrättningsmännen, efter att hava hört

delägarna i frågan, däri avgiva utlåtande. I samma ordning bör behandlas

frågan om särskilda föreskrifter för skiftet, i den mån denna fråga redan på

skiftets dåvarande stadium kan göras till föremål för övervägande.

Det kunde ifrågasättas att låta alla ansökningar behandlas på nu angivet

sätt och först därefter träffa avgörandet, vilka ansökningar som skulle leda

till provskiften. Någon tid skulle emellertid ej vinnas genom en sådan anordning.

Antalet förrättningsmän, som kunna komma ifråga, är nämligen

begränsat, och det måste också tillses, att provskiftena ej verka hinderligt för

den vanliga jorddelningsverksamheten. De förrättningar, som på en gång kunna

handläggas, få därför ej bliva alltför många. Man bör ej heller i onödan besvära

skiftesdelägarna samt vålla kostnader och omgång. Det förefaller sannolikt

att, om en gallring bland ansökningarna på ett tidigt stadium göres, mera

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition Nr 21.

hänsyn kan tagas även till det förhållandet, att inom byn finnes eu mera allmän

stämning för provskifte. De fall, där förrättning kommer till stånd, men

sedermera måste nedläggas, bliva säkerligen med en sådan anordning, som

nu av mig antytts, ej många. Skulle emellertid ett större antal nedläggas, kan

då i allt fall fråga om andra provskiften tagas upp. -

Jag återgår emellertid till frågan om den behandling ifrågavarande skiftesärenden

skola undergå, sedan förrättningsmännen, på sätt jag förut angivit,

meddelat utlåtande angående mark, som bör uteslutas från delningen, behovet

av särskilda föreskrifter m. m. Sedan dylikt utlåtande avgivits, bör lantmätaren

hava att insända handlingarna till Kung!. Maj:t. Det lärer härefter böra

ankomma på Kungl. Maj:t att — efter den ytterligare prövning, som må finnas

erforderlig angående viss eller vissa förrättningars nedläggande — meddela

föreskrifter beträffande mark, som tilläventyrs icke bör ingå i delning vid de

förrättningar, som prövas skola fortgå. Att beslutanderätten i denna senare

del bör tillkomma Kungl. Maj:t synes mig, såsom jag förut antytt, motiverat

jämväl med hänsyn till kostnadsfrågan. Vidare kunna — såsom ävenledes

förut framhållits — redan på detta stadium särskilda föreskrifter vara att

meddela i fråga om skiftena. Innan Kung!. Maj:t fattar sitt beslut i de nu

berörda frågorna, komma givetvis Dalautredningen och lantmäteristyrelsen att

höras i ärendena.

Ansökning, som enligt Kungl. Maj:ts beslut icke skall föranleda skifte, är

tydligen att anse såsom förfallen.

I anledning av förfallen ansökning kunna givetvis hava uppkommit vissa

kostnader. Enligt 1859 års kungörelse skall, om sökt skifte varder inställt,

dock kostnaden för ärendets upptagande till prövning första gången frågan

väckes av skifteslaget gäldas, men så ofta den sedermera förekommer och

förfaller, bör skiftessökanden ensam vidkännas denna kostnad. Enligt min mening

bör denna föreskrift icke tillämpas vid de ifrågavarande skiftena, utan

bör kostnaden för det eller de förberedande sammanträden, som må hava

hållits, även där försöksskifte sedermera icke kommer till stånd, gäldas av

staten i samma omfattning som kostnaden för de såsom försöksskiften verkställda

skiften. Någon uttrycklig bestämmelse härom synes mig icke erforderlig,

då förhållandet torde framgå av 6 § i det inom departementet utarbetade

lagförslaget.

Mot vad justitierådet Berglöfs förslag innehåller beträffande utflyttningsskyldigheten

har jag intet att erinra utan biträder förslaget i denna del. Härvid

ansluter jag mig emellertid till vad lantmäteristyrelsen anfört angående

möjligheten att vidtaga regleringar inom själva byplanen.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

omarbeta det av justitierådet Berglöf framlagda lagförslaget.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande måtte

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj: t a proposition Nr 21:

21

inhämtas över förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av statm storskiftade delarna

av Kopparbergs län av den lydelse bilaga B vid detta protokoll utvisar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Hr protokollet:

Oskar Adélsohn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

Bilaga A.

Förslag

till

LAG

med vissa särskilda bestämmelser rörande laga skiften inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att i fråga om laga skifte till rubbning av storskifte,

som inom Kopparbergs län verkställts på bekostnad eller med understöd av

staten, skall gälla:

a) Utöver vad eljest är medgivet, må i fäbod belägen inrösningsjord samt

skogsmarken helt eller delvis uteslutas från delningen, så framt icke sådan

marks intagande i skiftet befmnes komma att, utan någon delägares lidande,

för delägarna i allmänhet medföra fördelar, som väsentligen överväga därav

följande kostnader och olägenheter.

b) Delägare må ej mot sitt bestridande förpliktas att utflytta.

c) I övrigt äge Konungen, utan hinder av vad lag eller annan författning

innehåller, meddela erforderliga föreskrifter rörande laga skiften, varom i

denna lag är fråga. Sådan föreskrift må dock ej avse ändring i gällande bestämmelser

angående skiftesvitsord.

I fråga om förrättning, som påbörjats före denna lags ikraftträdande, skall

äldre lag tillämpas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr til.

23

Bilaga B.

Förslag

till

LAG

med särskilda bestämmelser rörande vissa laga skiften inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å laga skiften, vilka efter beslut av Konungen

utföras såsom försöksskiften till rubbning av storskiften, som inom Kopparbergs

län verkställts på bekostnad eller med understöd av staten.

2 §•

Ansökning om förordnande för lantmätare att verkställa laga skifte enligt

denna lag skall vara inkommen till länsstyrelsen i Kopparbergs län senast

den 31 december 1925. I ansökningen skall uttryckligen angivas att skifte

enligt denna lag avses.

Inkommen ansökning insändes till Konungen, som bestämmer, om lantmätare

skall förordnas i anledning av ansökningen.

3 §•

Utöver vad eljest är medgivet må i fäbod belägen inrösningsjord samt

skogsmarken helt eller delvis uteslutas från delningen, så framt icke sådan

marks intagande i skiftet befinnes komma att, utan någon delägares lidande,

för delägarna i allmänhet medföra fördelar, som väsentligen överväga därav

följande kostnader och olägenheter.

Konungen äger meddela beslut angående den mark, som enligt denna paragraf

skall uteslutas från delningen.

4 §•]

Finna förrättningsmännen hinder mot förrättningen icke möta, då skola de

å sammanträde med delägarna utreda, huruvida och i vilken omfattning mark,

efter ty i 3 § sägs, bör uteslutas från delningen samt häröver avgiva utlåtande.

Lantmätaren har härefter att ofördröjligen insända handlingarna till Konungen

för beslut, som i 1 och 3 §§ omförmälas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

5 §•

Delägare må ej mot sitt bestridande förpliktas att utflytta.

6 §.

Vid förrättning enligt denna lag skall kostnaden till förrättningsmännen,

lösen av kartor och handlingar samt av skiftet föranledda väganläggningar

ävensom kostnad för utflyttning, som prövats bereda förmånligare ägoanordning,

gäldas av allmänna medel.

7 §•

I övrigt äger Konungen, utan hinder av vad lag eller annan författning innehåller,

meddela erforderliga föreskrifter rörande laga skiften, å vilka denna

lag äger tillämpning. Sådan föreskrift må dock ej avse ändring i gällande

bestämmelser angående skiftesvitsord.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 januari

1925.

Närvarande:

Justitierådet Svedblius, regeringsrådet Palmgren, justitierådet Christians
son,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 19 december

1924, hade Kung], Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i §

87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag med särskilda bestämmelser rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ordinarie hovrättsassessorn Karl Gustaf Hjärne.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Såsom av remissprotokollet framgår, ligger till grund för det förevarande

lagförslaget en av f. d. justitierådet Berglöf i egenskap av ledare för den pågående

utredningen angående jordförhållandena i Kopparbergs län — den

s. k. Dalautredningen — gjord framställning om provisorisk lagstiftning rörande

laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av nämnda län. Enligt berörda framställning skulle den

huvudsakliga innebörden i den ifrågasatta lagstiftningen vara, att åt Konungen

inrymdes befogenhet att, utan hinder av eljest gällande bestämmelser angående

dylika skiften, meddela de föreskrifter, som i varje särskilt fall funnés

erforderliga. Härigenom skulle möjlighet beredas att åvägabringa skiften, utförda

med iakttagande, så långt möjligt, av de önskemål, som läge ortsbefolkningen

om hjärtat; de grundläggande riktlinjer, som Dalautredningen ämnat

i huvudsak följa, skulle härvid kunna komma till praktisk prövning, Och

erfarenhet skulle vinnas till vägledning vid utformandet av den särlagstiftning

på ifrågavarande område, som erfordrades för Dalarna. Om, såsom med framställningen

jämväl åsyftades, statsverket för sådana skiften, som grundades å

ansökningar, inkomna inom viss föreslagen tid, helt åtöge sig ersättningen

till förrättningsmännen samt kostnaderna för ifrågakommande utflyttning och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

väganläggningar, synes man hava tänkt sig, att de skiften, som sålunda komme

till utförande, skulle för befolkningen klarlägga de fördelar, som stode att

vinna av laga skiften, och minska den nu förefintliga motviljan mot dylika

skiften. Syftet med det provisoriska lagstiftningen var således enligt framställningen

icke blott den ovannämnda att möjliggöra en tillämpning så att

säga på försök av de särskilda bestämmelser, som kunde för framtiden ifrågasättas,

utan även att befrämja skiftesverksamheten inom länet. I enlighet härmed

ansågs tillämpningen av den provisoriska lagen icke höra begränsas till

de av staten bekostade skiftena, utan borde densamma gälla, intill dess en

definitiv för Kopparbergs län avsedd lagstiftning komme till stånd.

Att, på sätt sålunda ifrågasatts, beträffande här avsedda skiften överlämna

åt administrativt^ avgörande, om och i vilka avseenden andra bestämmelser

än de eljest — huvudsakligen i allmän lag — meddelade böra vinna tilllämpning,

måste givetvis väcka betänkligheter, synnerligast som meningen

varit och jämväl enligt det remitterade förslaget är, att detta avgörande skall

ske för varje särskilt fall, utan att de riktlinjer, som därvid böra följas, blivit

i lag fastslagna. Det remitterade förslaget skiljer sig emellertid från Dalautredningens

framställning härutinnan, att den föreslagna lagen skulle gälla

allenast beträffande ett mindre antal skiften, nämligen sådana, som av Konungen

beslutas på grund av ansökningar, gjorda före utgången av år 1925. Den

sålunda vidtagna begränsningen, som sammanhänger därmed att samlande av

erfarenhet för den blivande definitiva lagstiftningens utformande ansetts böra

vara den provisoriska lagens, om icke enda, så åtminstone främsta syfte,

minskar i avsevärd mån de nämnda betänkligheterna. Begränsningen i lagens

tillämpning medför, att de föreskrifter i avseende å skiftenas verkställande,

som det skulle tillkomma Konungen att meddela, få karaktären uteslutande

av försökslagstiftning i syfte att slutligen kunna fastslå de lagbestämmelser,

som funnits vara de mest ändamålsenliga. Det måste visserligen betecknas

såsom någonting ovanligt att på detta sätt söka sig fram till den lagstiftning

som man vill åstadkomma, och endast i nödfall bör denna utväg anlitas. Men

om, såsom här på grund av särskilda förhållanden synes vara fallet, ett begagnande

av försökslagstiftningens väg bör till undvikande av misstag i den

definitiva lagen tillgripas, torde annan anordning än den föreslagna eller ett

uppdragande åt Konungen att meddela försöksbestämmelserna knappast vara

tänkbar.

Och med hänsyn till det nyss anförda de angivna betänkligheterna icke

synas böra föranleda ett avstyrkande av den föreslagna provisoriska lagen,

kan det dock ifrågasättas, om icke den i 7 § åt Konungen lämnade befogenheten

att meddela föreskrifter kunnat och bort begränsas i vidare mån än

i förslaget skett. Uttryckligt undantag är i nämnda paragraf gjort endast beträffande

de för Kopparbergs län gällande särskilda bestämmelser om skiftesvitsord,

. vilka icke skulle få av Konungen rubbas. Även i ett par andra

punkter (3 § första styeket och 5 §) innehållas stadganden, som i viss mån

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mqj.ls proposition Nr 21.

27

reglera Konungens fria bestämmanderätt enligt 7 §. 1 Dalautredningens framställning

angivas två exempel på fall, då man ansett behov av särskilda föreskrifter

enligt nämnda paragraf kunna komma att föreligga. Men i övrigt

saknas varje hållpunkt för bedömande av de riktlinjer, som äro avsedda att

följas vid meddelandet av dylika föreskrifter. Ett närmare angivande, i vilka

hänseenden genom föreskrifterna avsteg från gällande skifteslagstiftning kunde

behöva ifrågakomma, både varit önskvärt; och det synes icke uteslutet, att

därvid en viss begränsning kunnat göras i rätten att uppställa andra regler

än de i lag stadgade, så att vissa delar av skiftesstadgan, exempelvis de,

som reglera de yttre formerna för laga skifte samt processen i skiftesmål,

lämnades helt oberörda. Då emellertid utredning härutinnan icke föreligger,

anse vi oss ej böra föreslå en dylik begränsning, enär därigenom hinder

måhända kunde uppstå för vinnande av syftet att genom möjligheten till en

friare reglering söka övervinna eljest förefintliga svårigheter för åvägabringande

av laga skifte i denna orl.

Lagrådet:

De skiften, som genom förrättningar i enlighet med förslaget kunna komma

till stånd, äro avsedda att utgöra verkliga, för framtiden bestående jorddelningar

med samma verkan, som laga skiften eljest lagligen tillkommer. Denna

betydelse av dessa skiften fördunklas dock i viss mån genom den i 1 § använda

beteckningen »försöksskiften». Ifrågavarande beteckning synes nämligen

lätt kunna giva anledning till den missuppfattningen, att här icke är fråga

om verkliga skiften utan endast om försök till sådana, detta så mycket hellre

som, enligt vad känt är, för närvarande inom orten pågår just ett sådant

endast på försök eller såsom prov igångsatt skifte, vilket icke i och för sig

äger någon rättslig betydelse. Lagrådet anser därför, att denna beteckning

såsom olämplig och missvisande bör utgå. I sammanhang härmed synes en

omredigering av 1 § böra vidtagas, varigenom syftet med förslaget och dess

begränsade räckvidd skulle komma till ett mera direkt utrryck. Detta kunde

ske genom att åt paragrafen gåves förslagsvis följande lydelse: »För vinnande

av erfarenhet vilka regler böra för framtiden vinna tillämpning med avseende

å laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs län verkställts

på bekostnad eller med understöd av staten, må efter medgivande av

Konungen sådant laga skifte verkställas på de villkor och i den ordning,

som i denna lag stadgas.»

Mot förslagets uppställning synes den anmärkningen kunna framställas, att

bestämmelserna av materiellt-rättslig innebörd blivit sammanblandade med

de bestämmelser, som avse att reglera formen för tillkomsten av laga skiften

enligt förslaget, varav bristande överskådlighet och reda blivit följden. Hinder

synes icke möta att, sedan i 1 § angivits förslagets syfte och räckvidd,

i en 2 § sammanföra alla bestämmelser av materiellt-rättslig innebörd. Paragrafen

kunde förslagsvis inledas med orden: »I fråga om laga skifte enligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

derina lag skall gälla». Härefter kunde under särskilda nummer Upptagas

dels en föreskrift att angående skiftesvitsord vad i - kungörelsen den 18

februari 1859 linnes stadgat skall lända till efterrättelse, dels bestämmelsen

i den föreslagna 3 § första stycket dels innehållet i 5 § av förslaget och

dels slutligen ett stadgande av innehåll, att i övrigt skiftet verkställes enligt

särskilda föreskrifter, som Konungen äger meddela, eller, i den man sådana

föreskrifter ''icke meddelats, med tillämpning av vad lag eller annan författning

rörande laga skifte innehåller. Genom en sådan avfattning skulle paragrafen

fullständigt angiva de bestämmelser, som vid verkställande av skiften

enligt denna lag skulle äga tillämpninng. Härav synes böra föranledas den

jämkningen i den föreslagna lagens rubrik, att orden »med särskilda bestämmelser»

Uteslutas.

Efter 2 % kunde i en följd upptagas de bestämmelser, som avse förfarandet,

nämligen såsom 3 § förslagets 2 § och såsom 4 § ett stadgande motsvarande

bestämmelserna i förslagets 4 §, därvid dock föreskriften i andra

stycket borde inskränkas till ett åläggande för lantmätaren att ofördröjligen

insända handlingarna i ärendet till Konungen. I en 5 § torde därefter böra

sammanföras de bestämmelser, som röra Konungens slutliga avgörande av

frågan. Paragrafen synes böra innehålla, att sedan handlingarna inkommit,

Konungen beslutar, om skifte enligt lagen skall komma till stånd eller icke,

samt att, om ansökningen bifalles, Konungen tillika bestämmer, huruvida och

i vilken omfattning mark, som i 3 § första stycket i förslaget avses, skall

från delningen uteslutas, och meddelar, i den mån omständigheterna därtill

föranleda, sådana särskilda föreskrifter i övrigt, varom i 7 § i förslaget förmäles.

Måhända bör härvid tilläggas, att sådana föreskrifter även må under

förrättningens fortgång av Konungen meddelas, därest behov av nya eller

ändrade bestämmelser yppas. Såsom 6 § skulle slutligen upptagas de bestämmelser

i kostnadsfrågan, som innehållas i motsvarande paragraf i förslaget.

• '' *: > S

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Sandler,

Nothin, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

19 i denna månad avgivna utlåtande över det den 19 december 1924 till lagrådet

remitterade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna

av Kopparbergs län.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

»Lagrådets flesta ledamöter hava framfört vissa betänkligheter mot förslagets

ståndpunkt att beträffande ifrågavarande laga skiften överlämna åt administrativt

avgörande att fastställa bestämmelser, vilka kunna innefatta avvikelse

från de för dylika skiften eljest gällande rättsregler, men hava likväl, med

hänsyn till föreliggande omständigheter, stannat vid det uttalande, att annan

anordning än den föreslagna knappast syntes tänkbar. Ej heller hava dessa

ledamöter ansett sig böra föreslå en närmare reglering — vilken eljest av

dem betecknats såsom önskvärd — av den administrativa bestämmanderätt,

som enligt förslaget skulle stadfästas. För min del finner jag i vad sålunda

uttalats ett stöd för den uppfattning, att, därest en lagstiftning i förevarande

hänseende skall komma till stånd, dess huvudsakliga syfte näppeligen kan

vinnas på annan väg än den, som anvisas av det remitterade förslaget.

I det uttalande, varom lagrådets samtliga ledamöter förenat sig, hava framställts

vissa formella anmärkningar mot den föreslagna lagens uppställning

och avfattning i särskilda avseenden. I enlighet härmed har förslaget omarbetats

och därvid erhållit rubriken lag rörande vissa laga skiften inom de

på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län.»

Föredraganden uppläser härefter det sålunda omarbetade förslaget och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungi. Maj:ts proposition Nr 21.

%

hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Siegfried Mate.

Stockholm 1925. P. Palmquists Aktiebolag

248979

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:127 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av sta s. 21 i texten
  2. 2LU 1925:23 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskifta s. 1 i texten