Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

1925-03-06 · 36 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:210, Med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts proposition nr 210.

STr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring; given Stockholms slott den

6 mars 1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

\

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 170 käft. (Nr 210.) . 591 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstj änstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

§1-

Värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den

ordning, värnpliktslagen föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra

sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära

vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning.

§ 2.

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas

av vederbörande inskrivningsrevision.

§3.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på

sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för tjänstgöring

vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är skyldig att under

fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare

fallet med etthundratjugo dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar,

varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen

skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två

omgångar.

§4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1

omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter, eller gör

den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare

förseelser i tjänsten, må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas.

2. Förklarar värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på

sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot tjänstgöringens

fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall frågan

rörande hans värnpliktsförhållanden ånyo underställas inskrivningsrevisionen»

prövning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 210. 3

§ B.

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans värnpliktsförhållanden

blivit jämlikt denna lag av inskrivningsrevisionen vidtagen,

med hänsyn till redan fullgjord tjänstgöring erhålla avkortning i för honom

bestämd tjänstgöringstid, därom förordnar Konungen.

§6.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt i § t b)

sägs, (eivilarbetare) är i fråga om fel och försummelser med avseende å

nämnda tjänstgöring underkastad därom i särskild lag givna bestämmelser.

§

Vad i värnpliktslagen stadgas angående till beväringen hörande värnpliktigs

underhåll och förmåner samt angående understöd i anledning av

skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring

på sätt i § 1 b) sägs.

§ 8.

Har värnpliktig under i § 3 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till straff

för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans tjänstgöring

avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt

fängelsestraff, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande

eller hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom

tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I

vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen,

samt i vilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,

bestämmer Konungen.

Yärnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för

undergående av förvandlingsstraff för böter.

§9-

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av

Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1926, vid vilken tidpunkt

lagen den 21 maj 1920 (nr 303) om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, ävensom lagen den 16 mars 1923 (nr 35)

om minskning av tjänstgöringstiden för värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, upphöra att gälla. De närmare

föreskrifter, som erfordras med avseende å lagens ikraftträdande, meddelas

av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 mars 1925.

; Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Den nu gällande lagen om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, antogs vid 1920 års riksdag efter förslag av Kungl.

Maj:t i proposition nr 165. Till grund för berörda proposition låg ett av år

1917 tillkallade särskilda sakkunniga den 16 december 1918 avgivet betänkande

i ämnet.

Det i propositionen framlagda lagförslaget blev i huvudsak antaget av

riksdagen. Endast beträffande bestämmelsen om lagens giltighetstid hade

riksdagen en från Kungl. Maj:t avvikande mening. I sitt i ärendet avgivna

utlåtande, nr 24, framhöll andra lagutskottet, hurusom vissa betänkligheter

gjort sig gällande mot propositionens förslag att omedelbart tillskapa eu

definitiv lagstiftning i ämnet. Enligt utskottets mening vore det försiktigast

att tillsvidare giva lagen en giltighetstid av allenast fem år, efter vilken tidrymd

kunde antagas, att man vunnit tillräcklig erfarenhet att därpå grunda

definitiv lagstiftning. Ltskottet föreslog därför, att lagen skulle erhålla giltighetstid

till och med den 31 december 1925. Utskottets förslag bifölls av

riksdagen.

Enligt den sedermera utfärdade lagen av den 21 maj 1920 (Svensk författningssamling

nr 303) må värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös

övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i den ordning, gällande värnpliktslag förutsätter, i den händelse

hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra sin värnplikt

vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller bära vapen eller

ammunition, samt, därest hans samvetsbetänkligheter avse varje tjänstgöring

vid krigsmakten, i stället för honom åliggande värnpliktstjänstgöring utföra

civilt arbete för statens räkning. Jämlikt § 3 i samma lag är tjänstgöringstiden

under fredstid för ifrågavarande båda grupper av värnpliktiga bestämd i förhållande

till det sammanlagda antal dagar, varunder tjänstgöring för utbildning

samt reservtrupp- och landstormsövningar enligt värnpliktslagen åligger till

respektive huvudkategori värnpliktiga (värnpliktiga i allmänhet; värnpliktiga

studenter och med dem likställda) hörande vapenföra, som tilldelats de vapenslag,

för vilka längsta tjänstgöringstid föreskrivits. Nämnda dagantal har

för nu ifrågavarande värnpliktiga (vapenvägrare och civilarbetare) förlängts

med resp. 25 och 50 %.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 5

1920 års lag har sedermera undergått ändring vid 1922 års riksdag. Efter

förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 173 liar i § 3 i lagen vidtagits sådan

ändring, att tjänstgöringen, som förut skolat av samtliga samvetsömma

värnpliktiga fullgöras i en följd, numera kan av s. k. civilarbetare fullgöras

i en följd eller i två omgångar (Svensk författningssamling 1922 : 145). Vidare

har vid 1923 års riksdag antagits en lag, varigenom möjlighet beretts

Kungl. Maj:t att i förekommande fall genom hemförlovning före tjänstgöringstidens

slut minska tjänstgöringstiden för studenter och med dem likställda

med högst 90 dagar samt för andra värnpliktiga med högst 00 dagar

(Svensk författningssamling 1923 : 35).

Jämväl vid 1924 års riksdag har fråga om ändring av 1920 års lag varit

föremål för riksdagens prövning. De i ämnet motionsvis framlagda ändringsförslagen

vunno emellertid icke riksdagens godkännande.

1920 års lag upphör således att gälla med utgången av 1925, och fråga

föreligger, huruvida en lagstiftning av ifrågavarande innebörd skall föreläggas

1925 års riksdag, och för sådant fall, huruvida ändring i gällande bestämmelser

bör i ett eller annat hänseende vidtagas.

För bedömandet av dessa spörsmål har det ansetts vara av vikt att erhålla

kännedom om de erfarenheter, till vilka tillämpningen av de nu gällande

lagarna i ämnet jämte i administrativ ordning och i kommandoväg utfärdade

bestämmelser givit anledning. Min företrädare i ämbetet har fördenskull genom

skrivelse den 26 september 1923 anmodat arméfördelningscheferna,

kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gotland att infordra

dels från underlydande truppförbandschefer yttranden beträffande erfarenheterna

rörande värnpliktstjänstgöringen i särskild ordning (§ 1 a i 1920

års lag) och dels från inskrivningsbefälhavarna yttranden beträffande tillämpningen

i alla övriga hänseenden av de ovan omförmälda bestämmelserna ävensom

avgiva eget yttrande i ärendet.

För att erfara den uppfattning, vederbörande styrelser och arbetsledare

bildat sig angående tillämpningen av hittills gällande bestämmelser i vad

de rörde anordnandet och utförandet av det civila arbetet samt angående

de värnpliktigas förhållande under detsamma, har min företrädare i ämbetet

därjämte i skrivelse den 24 november 1923 till domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

anhållit, att ämbetsverken ville till lantförsvarets kommandoexpedition

inkomma med det yttrande och de uppgifter, vartill erfarenheterna

gåve anledning.

De yttranden, som med anledning härav inkommit, torde böra ställas till

vederbörande riksdagsutskotts förfogande.

De erfarenheter, vederbörande myndigheter gjort under den provisoriska

lagstiftningens giltighetstid angående densammas verkningar, äro av tämligen

skiftande beskaffenhet. Medan ett flertal myndigheter på det bestämdaste

avstyrker, att giltighetstiden för ifrågavarande lagstiftning efter provisorietidens

utgång förlänges, finnes å andra sidan ett icke ringa antal myndigheter,

som hävdar den uppfattningen, att gällande bestämmelser visat sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tillkallandet

om särskild

sakkunnig.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 210.

val motsvara förväntningarna och att de böra läggas till grund för definitiv

lagstiftning i ämnet. Eu tämligen enhällig uppfattning bland de militära

myndigheterna synes dock vara, att en återgång till den år 1920 stadgade

tjänstgöringstiden bör ske. Allmänt har vidare framhållits behovet av straffbestämmelser

med avseende å sådana värnpliktiga, som erhållit tillstånd att

i stället för tjänstgöring vid krigsmakten fullgöra civilt arbete för statens

räkning.

Det synes mig självklart, att eu definitiv lagstiftning i ämnet nu bör

komma till stånd. Under den provisoriska lagens giltighet har ingenting

förekommit, som kunde motivera ett frångående av den särskilda lagstiftningen

angående samvetsömma värnpliktiga. De olägenheter, som framträtt

vid tillämpningen av gällande lagstiftning i amnet, hänföra sig huvudsakligen

till frånvaron av straffbestämmelser för vissa förbrytelser av s. k.

civilarbetare. Chefen för justitiedepartementet kommer emellertid att framlägga

förslag till lagstiftning i sistberörda ämne.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 juni 1924 har jag den 5 november

samma år anmodat byråchefen F. G. S. Centerwall att såsom sakkunnig

biträda med verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande

lagstiftning om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring;

och har den sakkunnige den 31 januari 1925 överlämnat

förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag:

om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Utan hinder av vad i gällande värnpliktslag stadgas, förordnas härigenom

som följer:

§ I
Värnpliktig,

som på grund av religiös övertygelse eller av annan jämförlig

orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse tjänstgöring med vapen, fullgöra

sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning.

§ 2.

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs meddelas

av vederbörande inskrivningsrevision.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 7

§ 3.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring pa

sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stallet för tjänstgöring

vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning, är skyldig

att under fredstid tjänstgöra ett antal dagar, som i förra fallet med sextio

ocli i senare fallet med etthundratjugo dagar överstiger det sammanlagda

antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 1. eller 2. värnpliktslagen

skolat åligga honom. Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd

eller i två omgångar.

§ .

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1

omförmäles hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter eller gor

den värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade förseelser i

tjänsten, må tillståndet av inskrivningsrevisionen återkallas......

2. Förklarar värnpliktig, som erliållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring

på sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot tjänstgöringens

fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall frågan

rörande hans värnpliktsförhållanden ånyo underställas inskrivningsrevisionens

prövning.

§ 5-

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans värnpliktsförhållanden

blivit jämlikt denna lag av inskrivningsrevisionen vidtagen,

tillgodoräkna sig redan fullgjord tjänstgöring, därom förordnar Konungen.

§6-

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring pa satt i §

1 b) sägs, är i fråga om fel och försummelser med avseende å nämnda tjänstgöring

underkastad därom i särskild lag givna bestämmelser.

§ 7-

Vad i värnpliktslagen stadgas angående till bevärmgen hörande menig

värnpliktigs underhåll och förmåner samt angående understöd i anledning

av skada, ådragen under militärtjänstgöring, skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att i stället för tjänstgöring

vid krigsmakten utföra arbete på sätt i § 1 b) sägs.

§ 8.

Har värnpliktig under i § 3 föreskriven tjänstgöring blivit falld till straff

för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns varaktighet,

■eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete eller

omedelbart ådömt fängelsestraff, skall den tid, under vilken han var rymd

eller olovligen undanhöll sig eller hans tjänstgöring sålunda var avbruten,

ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda

fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna

sig fullgjord del av tjänstgöringen, samt i vilken ordning han skall

fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas

för undergående av förvandlingsstraff för böter.

§9.

För denna lags tillämpning erforderliga närmare föreskrifter meddelas av

Konungen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utlåtanden

över den sak

kunniges

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

emm laS t!''.ader '' k.^ft den 1 januari 1926, vilken dag lagen den 21 maj

1920 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

ävensom lagen den 16 mars 1923 om minskning av tjänstgörings2“

for värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgonng

upphora att galla. Lagen skall aga tillämpning jämväl beträffande

värnpliktiga, som msknvits före den 1 januari 1926

Utlåtanden över förslaget hava infordrats från cheferna för generalstaben

och marmstaben samt från arméförvaltningen, marinförvaltningen, vattenfallsstyrelsen

och domänstyrelsen, varjämte riksdagens militieombudsman be*

retts tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Chefen för generalstaben har anfört:

Allmänna värnplikten vilken utgör en av försvarets huvudgrunder, innebar,

att varje krigstjanstduglig man är skyldig att vid krig deltaga i landets

försvar och att i fred förbereda sig härför. Den riktning, vilken gör gällande

att vissa individer på grund av sin personliga känsla eller uppfattnmg

bora tillerkännas rättighet att i en eller annan form undandraga sig denna

allmänt medborgerliga skyldighet, måste också anses stå i strid mot landets

mti essen. I de lagbestämmelser, vilka utfärdats för att i viss mån tillgodose,

an,s.Prak av jietta »lag kar man därför ansett angeläget att åtminstone

söka förebygga de missbruk, vartill bestämmelserna i och för sig lätt kunna

giva tillfälle.

Under senare tid har denna rörelse hastigt tilltagit. Anledningen härtill

torde icke uteslutande eller ens huvudsakligen vara att söka i utvecklingen

inom religiöst eller etiskt område utan fastmera i en ökad benägenhet hos

manga att noga bevaka sina rättigheter mot det allmänna men samtidigt

söka minska sina skyldigheter mot staten. Att denna i grunden samhällsupplösande

tendens ^riktat sig på värnpliktstjänstgöringen, synes vara en

naturlig följd av de allt allmannare strävandena att förringa riksförsvarets

betydelse för att icke tala om den rent försvarsfientliga propagandans

sylten och verkningar. 1 °

i härmed än må vara; det är och förblir ett statsintresse att ordna

lagstittmngen angående samvetsömma på sådant sätt, att alla missbruk på

ett fullt verksamt satt måtte kunna förhindras. T detta syfte hava inom

främmande länder anlitats tvenne utvägar, nämligen att inskränka värnpliktsvagrarnas

medborgerliga rättigheter och att utbyta värnpliktstjänstgöringen

mot arbetsplikt under en väsentligt längre tid än den i värnpliktslagen

stadgade. Ehuru goda skäl torde kunna anföras för det förra tillvägagångssättet,

hora bestämmelser av detta slag — (under viss tid) förverkad politisk

och kommunal rösträtt eller (under viss tid) förverkad behörighet att erhålla

anställning i statens tjänst — icke hemma i en lag av här avsedd natur och

törne clarfor i detta sammanhang icke i vidare mån, än som skett, böra upptagas

till behandling. 11

För närvarande gälla i berörda avseende lagen den 21 mai 1920 med

andungar genom lagen den 13 april 1922, ävensom lagen den 16 mars 1923

om minskning i tjänstgöringstiden. Förstnämnda lag äger giltighet intill

utgången av innevarande år. Den föreslagna lagen är avsedd att träda i

kraft från och med år 1926.

.....§ 1.

Hittills har lagen gällt »värnpliktig, som hyser allvarliga, på religiös över}

ordning, gällande värnpliktslag förutsätter». Enligt förslaget utökas denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. MajUs proposition nr 210.

kategori värnpliktiga till att omfatta (ten, »som på grund av religiös övertygelse

eller av annan jämförlig orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i den ordning värnpliktslagen föreskriver».

I övrigt ifrågasättes i huvudsak icke någon ändring.

Bestämmelsen, att lagförslaget gäller även den, som hyser samvetsbetänkligheter

av annan art än religiös övertygelse, innebär eu väsentlig utvidgning

av lagens giltighetsområde.

Antalet »civilarbetare» har under åren 1921, 1922, 1923 och 1924 uppgått

till resp. 151, 152, 210 och 245. Detta antal är i och för sig anmärkningsvärt

stort och synes att döma av andra lagutskottets utlåtande nr 24 vid

1920 års riksdag även avsevärt större än det antal, som beräknades vid

lagens tillkomst. Av nämnda siffror framgår ock, att antalet är i snabbt

stigande. Redan med hänsyn härtill synes den föreslagna utvidgningen betänklig.

Den nu föreslagna lydelsen torde vidare i tillämpningen komma att medföra

väsentliga svårigheter och olägenheter. Den lämnar nämligen utrymme

för skilda tolkningar och begränsar i hög grad möjligheten att bedöma tillförlitligheten

av anförda skäl mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning.

Redan den nu gällande lagen har, oaktat sin jämförelsevis tydliga begränsning

av grunderna för befrielse, icke förhindrat simulation. Vid flera tillfällen

hava värnpliktiga, vilka först angivit sig hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöringens fullgörande, sedermera återtagit sin förklaring

i detta avseende. Det har även förekommit, att värnpliktig, vilken erhållit

tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt lagen den 21 maj 1920,

senare sökt vinna volontäranställning. Vidare hava de »samvetsömma värnpliktiga»

i vissa fall ådagalagt en helt annan sinnesbeskaffenhet, än man vid

lagens antagande närmast tänkt sig. Till belysande av detta förhållande kan

anföras, att i ett flertal fall förekommit vägran att utföra arbete eller att

åtlyda arbetsbefälets föreskrifter, varjämte rymning även ägt rum. Förutnämnda

utskott gjorde gällande, att svårigheten att mäta och pröva allvaret

av de påstådda samvetsbetänkligheterna vore stora nog, då det gällde samvetsbetänkligheter

av religiös art, men att de givetvis vore ofantligt mycket

större beträffande betänkligheter av annan art. Genom utvidgning av lagens

tillämpningsområde skulle fältet lämnas öppet för så mycken simulation och

godtycke, att utskottet icke kunde tillråda en sådan utvidgning. Beträffande

förstnämda kategori värnpliktiga, — d. v. s. värnpliktiga, vilkas samvetsbetänkligheter

grunda sig på religiös övertygelse — har utskottets uppfattning

sålunda redan vunnit bekräftelse. Det finnes icke heller någon anledning

antaga, att icke utskottets omdöme även skulle komma att visa sig riktigt i

fråga om övriga kategorier samvetsömma. Erfarenheterna från Norge, där

utom religiösa skäl även godtagas »andre alvorlige samvittighetsgruuner»,

giva vid handen, att detta kan medföra, att rent politiska skäl godtagas som

grund för att värnplikten icke fullgöres i vanlig ordning.

Slutligen torde böra framhållas, att den föreslagna förändringen även kan

komma att medföra vissa ekonomiska konsekvenser.

På grund av vad ovan anförts, får jag bestämt avstyrka i § 1 av förevarande

förslag ifrågasatt ändring.

§

Mot den föreslagna avfattningen har jag intet att erinra.

§3......

Enligt nuvarande lydelse är tjänstgöringstiden bestämd till ett antal dagar,

som i § 1 a) angivet fall med en fjärdedel och i § 1 b) angivet fall med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hälften överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i

fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt mom. 3 ävensom § 36 mom. 1

värnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör-

och fälttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga. I samband med avkortningen

av utbildningstiden för vissa årsklasser värnpliktiga hava dock jämkningar

företagits i dessa bestämmelser.

Enligt förslaget skall tjänstgöringen överstiga det sammanlagda antalet

dagar, varunder tjänstgöring enligt värnpliktslagen § 27, 1 eller 2, skolat åligga

honom, i förra fallet med 60 och i senare fallet med 120 dagar.

En allmän uppfattning om innebörden av lagförslaget i detta hänseende

kan vinnas av nedanstående jämförelse mellan tjänstgöringstiderna för ifrågavarande

värnpliktiga i förhållande till den under provisorietiden för infanteriets

värnpliktiga gällande utbildningstiden.

Tjäna

s t i d e n

Infanteriet

Samvetsömma värnpliktiga

tilldelade

Befriade från tjänstgöring

värnpliktiga

med

vapen

Antal dagar

Ökning i %

Antal dagar

Ökning i %

1921 .......................

165

318

93

382

131

1923 ...........................

165

258

56

322

95

Förslaget.....................

165

225

36

285

73

För närvarande beräknas tjänstgöringstiden för samtliga samvetsömma

värnpliktiga i förhållande till tjänstgöringstiden vid det truppslag, som har

den längsta tjänstgöringstiden. Därigenom bliver också denna av enahanda

längd för samtliga tillhörande samma värnpliktskategori. Enligt den föreslagna

lydelsen bliva däremot tjänstgöringstiderna olika för värnpliktiga tillhörande

olika truppslag. Det är tydligt, att ett sådant förfaringssätt kan

komma att medföra olägenheter i vissa fall, då det gäller att ordna de samvetsömmas

tjänstgöring. Men det synes även olämpligt ur rättvisesynpunkt,

då de värnpliktigas tilldelning till olika truppslag ofta sker oberoende av

den värnpliktiges egna åtgöranden.

Av ovan angivna skäl får jag avstyrka den föreslagna förändringen i sättet

för beräkningen av tjänstgöringstidens längd.

Yad slutligen beträffar tjänstgöringstidens längd i och för sig, torde en

.långvarig sådan vara enda sättet att effektivt förebygga missbruk och komma

till rätta med missförhållanden. Erfarenheter från Danmark bekräfta riktigheten

av denna uppfattning.

. Som framgår av vad ovan anförts angående den gällande lagens verkningar,

är det tydligt, att nu tillämpade bestämmelser i detta hänseende

visat sig vara otillfredsställande. I mitt yttrande den 20 november 1922,

angående förslag till lag om minskad tjänstgöringstid för ifrågavarande värnpliktiga,

framhöll jag även, att det jämförelsevis mycket stora antal samvetsömma,

som under senaste året fått tillstånd att i stället för värnpliktstjänstgöring

fullgöra civilt arbete, syntes betinga den allra största försiktighet

med beredandet av ytterligare lättnader, och avstyrkte den då föreslagna

minskningen av tjänstgöringstiden. Erfarenheterna från åren 1923 och 1924

icke blott bestyrka riktigheten av detta mitt uttalande, utan ådagalägga behovet

av en skärpning. Vid sådant förhållande torde icke närmare behöva

framhållas, att de i lagförslaget angivna tjänstgöringstiderna icke äro godtagbara.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Tjänstgöringstidens längd bör därför bestämmas

1) för i § 1 a) angiven värnpliktig

a) till 12 månader motsvarande första tjänstgöringen och

b) till 2 månader motsvarande repetitionsövning; samt

2) för i § 1 b) angiven värnpliktig

a) till 18 månader motsvarande första tjänstgöringen och

b) till 3 månader motsvarande repetitionsövning.

§§ 4 och 5.

Mot de föreslagna ändringarna har jag intet att erinra.

§ G
Införandet

av särskilda straffbestämmelser är ett nödvändigt komplement

till lagen, vars riktiga tillämpande genom bristen på sådana bestämmelser

varit förenad med betydande svårigheter.

§§ 7 och 8.

Mot innehållet i dessa paragrafer är icke något att erinra.

Yad slutligen beträffar den föreslagna lagens giltighetstid, synes mig

starka skäl förefinnas för att denna begränsas till ett visst antal år. De

skäl, som år 1920 talade för ett provisorium, föreligga fortfarande, emedan

1920 års lag icke motsvarat, vad som vid lagens tillkomst avsågs. Lämpligen

torde giltighetstiden böra begränsas till tre år.

Chefen för marinstaben har beträffande nedanstående paragrafer i lagförslaget

yttrat:

§ I
I

denna paragraf har i jämförelse med den nu gällande lagtexten tillkommit

den bestämmelsen, att jämväl värnpliktig, som av annan med religiös

övertygelse jämförlig orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

må fullgöra denna tjänstgöring enligt denna lag. Enligt

mitt förmenande ingiver detta tillägg de allvarligaste betänkligheter.

Skulle paragrafen i dess här föreslagna lydelse bliva av statsmakterna

antagen, torde med säkerhet kunna befaras, att värnpliktiga med allt annat

än djup religiös övertygelse skulle söka begagna sig av paragrafens i sväfvande

form hållna ordalydelse i avsikt att undandraga sig värnpliktstjänstgöringen.

Lagen skulle därigenom komma att rent av giva anledning till bedrägliga

föregivanden, ett förhållande, som icke kan anses lämpligt eller förenligt

med lagens syfte. Dessutom skulle helt visst kontrollerandet och bedömandet

av de skäl, som kunde föranleda en värnpliktig att söka få fullgöra

värnpliktstjänsten enligt denna lag, ofta nog bli synnerligen svårt och lätt

kunna medföra, att olika beslut komme att fattas i likartade fall, därigenom

alstrande misstämning och måhända även orättvisor.

På grund av ovanstående får jag föreslå, att det ovan påpekade tillägget

i § 1 första stycket måtte utgå.

§ 3-

I § 3 fastställes det antal dagar, som värnpliktig, varom denna lag handlar,

ar skyldig att under fredstid tjänstgöra. Därvid har tjänstgöringstiden ökats

med sextio respektive etthundratjugo dagar utöver det sammanlagda antalet

dagar, varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27: 1 eller 2 värnpliktslagen

skolat åligga honom. Enligt denna bestämmelse blir antalet dagar, som en

värnpliktig, varom här är fråga, skall tjänstgöra, beroende icke allenast på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung}. Maj:ts proposition nr 210.

till vilken kategori (§ 1 a eller § 1 b) lian tillliör, utan även på till vilket truppslag

han inskrivits eller om han tilldelats marinen. Även om man utgår

ifrån, att en s. k. samvetsöm värnpliktig i regel blir vid inskrivningen till—

delad infanteriet, varigenom dessa värnpliktiga i allmänhet komma att få

tjänstgöra ett lika antal dagar, så blir det dock en icke obetydlig procentuell

skillnad för en värnpliktig, som efter inskrivningen erhåller tillstånd att

fullgöra sm värnpliktstjänstgöring enligt denna lag och som blivit tilldelad

t. ex. kavalleriet. Enligt nu gällande lag bliva alla värnpliktiga, på vilka

lagen skall tillämpas, likställda med avseende på utgångspunkten för beräknandet

av antalet dagar. Detta förhållande anser jag vara att föredraga

framför det, som det föreliggande lagförslaget i berört avseende utgår ifrån.

Pa grund av vad ovan anförts, far jag föreslå, att § 3 erhåller följande

ändrade lydelse:

§ 3.

varunder tjänstgöring i fredstid enligt § 27 1 A eller B värnpliktslagen åligger

kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna tilldelade värnpliktiga. Tjänstgöringen

—---------- --------- - _--

I övrigt har marinstabscliefen förklarat sig intet hava att erinra mot

förslaget.

Arméförvaltningen har anfört:

Enligt det föreliggande. förslaget skulle nu rätten att fullgöra värnpliktstjänstgöring

i annan ordning än värnpliktslagen förutsätter tillkomma icke

blott sådana värnpliktiga, som hysa samvetsbetänkligheter av religiös art,

utan även dem, som av annan jämförlig orsak hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, i båda fallen så vida samvetsbetänkligheterna

äro allvarliga. Krav på en motsvarande utsträckning av ifrågavarande lagstiftnings

tillämplighetsområde förelåg redan vid 1920 års riksdag vid behandlingen

av Kungl. Maj.ts till nämnda års riksdag avlåtna proposition

med förslag till lag i ämnet. Vederbörande utskott fann det emellertid

mindre välbetänkt att avstå från fordran, att samvetsbetänkligheterna skola

vara av religiös art. Till stöd härför anfördes, bland annat, svårigheterna

att mäta och pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna. De

vore svåra nog, då det gällde betänkligheter av religiös art, men de vore

givetvis ofantligt mycket större beträffande betänkligheter av annan art.

Genom en utvidgning av lagens tillämplighetsområde till sådana betänkligheter

skulle därför fältet lämnas öppet för så mycken simulation och godtycke,

att utskottet icke ansåge sig kunna tillråda en sådan utvidgning.

Vad utskottet sålunda anfört har arméförvaltningen i detta sammanhang

velat bringa i erinran. Härutöver har arméförvaltningen ansett sig böra

framhålla, att med hänsyn till den längre tjänstgöringstid, som är avsedd

att åläggas de samvetsömma i förhållande till andra värnpliktiga, en mera

väsentlig ökning av de samvetsömmas antal givetvis kommer att föranleda

ökade utgifter å de anslag, från vilka kostnaderna för de värnpliktigas förplägnad

och underhåll m. m. bestridas.

Vad därefter angår frågan om tjänstgöringstidens längd, synes ett genomförande

a,v förslaget föranleda, att värnpliktiga, som erhållit tillstånd att

fullgöra värnpliktstjänstgöring, på sätt i förslaget avses, komme att fullgöra

likartad tjänstgöring under betydligt olika lång tidsutsträckning, allteftersom

de vid inskrivningen uttagits till det ena eller andra truppslaget. För undvikande

härav torde tjänstgöringstidens längd böra bestämmas lika för alla

till samma huvudgrupp hörande värnpliktiga, varvid man torde kunna utgå

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiintjl. Maj:ts proposition nr 2 /1). 13

från (let högsta antal dagar, som enligt eljest gällande bestämmelser åligga r

de siirskilda kategorierna vapenföra värnpliktiga, samt öka detta antal med

det i förslaget angivna dagantalet. ...... ,T

Förslaget i övrigt, som frånsett hänvisning till särskild lag om straffbestämmelser

in. nr., i huvudsak överensstämmer med de nu gällande bestämmelserna,

har icke givit arméförvaltningen anledning till erinran.

Då emellertid vid tillämpning av 1920 års lag i ämnet tvekan uppstått

rörande de samvetsömmas rätt till förplägnad, inkvartering och ersättning

för begagnande av egna beklädnadspersedlar under sjukdom ävensom dem

tillkommande förmåner i händelse av rymning och undanhållande, förutsätter

arméförvaltningen, att vid utfärdandet av de tillämpningsföreskrifter,

som enligt 9 § i lagförslaget skola av Ivungl. Maj:t meddelas, arméförvaltningen

må bliva i tillfälle att avgiva förslag till de särskilda föreskrifter,

som härutinnan må anses erforderliga.

Mar inför mätningen har yttrat:

Den föreslagna utvidgningen av rätten till befrielse från värnpliktstjänstgöring

kan ämbetsverket icke finna vara av ett verkligt behov påkallad, och

tillämpningen härav skulle möta svårigheter och troligtvis i avsevärd grad

bliva beroende av vederbörande inskrivningsrevisions godtycke. Marinförvaltningen

avstyrker alltså den föreslagna ändringen av § 1.

I övrigt har marinförvaltningen icke haft något att mot förslaget erinra.

Vattenfallsstyrelsen har yttrat:

Vattenfallsstyrelsen finner sig i huvudsak ej hava något att erinra mot

det framlagda " förslaget, och den i § 3 föreslagna förlängningen av arbetstiden

synes vara vill avvägd. Dock vill styrelsen beträffande § 8 anföra

följande. Stadgandet i denna paragraf vilar på den uppfattningen, att en

värnpliktig, som olovligen undanhållit sig eller undergått frihetsstraff, icke

skall få i sin tjänstgöringstid inräkna den tid han sålunda varit frånvarande

från arbetet. Han bör därför efter utgången av den bestämda arbetstiden

kvarhållas motsvarande antal dagar, därest Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar.

Dylikt kvarhållande får dock ej äga rum, förrän han blivit slutligen

dömd för sin förseelse. Denna i och för sig riktiga princip kan emellertid

i tillämpningen medföra betydande kostnader för statsverket, därest rättegången

drar så långt ut på tiden, att hela kontingentens tjänstgöringstid

utlupit och den dömde först därefter skall inkallas för att ensam fullgöra

en längre eller kortare tids arbete. Detta skulle kunna undvikas, om vederbörande

arbetsbefäl, som givetvis äger fullständig kännedom om den tid han

varit frånvarande, kunde berättigas att i omedelbar följd kvarliålla honom i

arbete motsvarande tid. Under sådana omständigheter medför det heller

icke några svårigheter att bereda honom lämpligt arbete. Skulle Kungl.

Maj:t finna, att detta icke låter sig göra, tillåter sig vattenfallsstyrelsen erinra

om sitt den 20 januari 1925 avgivna yttrande med anledning av förslag till

straffbestämmelser för samvetsömma värnpliktiga, däri styrelsen, med hänvisning

till önskvärdheten av en snabb handläggning av rättegång angående

dylika brott, föreslog, att dylik handläggning skulle kunna liga rum jämväl

vid närmaste rådhusrätt. Skulle denna styrelsens framställning vinna beaktande,

bortfaller vid tillämpningen till stor del nu anmärkta olägenhet.

Domänstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra mot förslaget.

Riksdagens militieonibudsman har anfört:

Den föreslagna lagen är avsedd att såsom permanent avlösa den till och

med den 31 december innevarande år gällande lagen av den 21 maj 1920 i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

samma ämne. Mot att sålunda göra den förut provisoriska lagstiftningen i

ämnet oberoende av viss giltighetstid synes mig icke vara något att erinra.

Eifarenlieten torde hava visat, att denna lagstiftning varit grundad på förefintligt

behov ävensom att dess praktiska tillämpning icke givit anledning att

ifrågasätta lagstiftningens fortsatta bestånd. ''

Det nu upprättade lagförslaget innebär emellertid eu väsentlig utvidgning

av den krets av värnpliktiga, som skulle äga att åberopa samvetsbetänkligheter

såsom skäl för befrielse från värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning

Gällande lag medgiver nämligen sådan rätt blott åt dem, vilkas samvetsbetänkligheter

äro grundade på religiös övertygelse, varemot den nya lagen

bereda möjlighet i berörda hänseende jämväl för dem, som »av annan

3 amf Öl lig orsak» hysa allvarliga samvetsbetänkligheter mot den sedvanliga

värnpliktstjäntgöringen. Frågan härom är icke ny, i det att såväl i samband

med tillkomsten av 1920 års lag som ock sedermera vid olika tillfällen framställts

krav på tillerkännande av samma vikt i förevarande avseende åt etiska

och liknande motiv som åt de religiösa. Lagförslagets här citerade terminologi

torde avse att giva uppfyllelse åt dessa krav.

Det lärer icke kunna förnekas, att konsekvens och billighet fordra att.

sedan genom lagstiftning medgivits möjlighet för sådana värnpliktiga, som

hysa allvarliga på religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot

värnpliktstjänstgöringen, att fa på annat sätt fullgöra sin skyldighet härutinnan

mot det allmänna, även de värnpliktiga, som väl icke kunna åberopa

sig på. religiös övertygelse, men vilkas samvetsbetänkligheter grundas å annan

allvarlig livsuppfattning, jämförlig med den religiösa, böra erhålla enahanda

möjlighet att befrias från den tjänstgöring värnpliktslagen föreskriver. "Visserligen

hava från många håll invändningar rests mot ytterligare vidgning av

möjligheten att få fullgöra värnpliktstjänstgöringen annorledes än i den vanliga

ordningen, men invändningarna torde huvudsakligast vara grundade å

farhågan, att det icke skulle bliva möjligt att på ett effektivt sätt förebygga

simulation och missbruk. Att häri ligger ett återhållande moment av stor

betydelse är obestridligt. Det synes mig ock, som borde förutsättningen för

en sådan utsträckning av den ifrågavarande lagstiftningen, som här föreslagits,

vara den, att säkerhet, så långt sig låter göra, vinnes för att missbruk Tcke

äger rum. Dylik säkerhet erhålles givetvis i viss mån genom den förlängning

av tjänstgöringstiden, som de s. k. samvetsömma värnpliktiga äro och enligt

förslaget fortfarande skulle vara underkastade. Att alltför mycket bygga på

tjänstgöringstidens förlängning torde dock icke vara görligt dels på grund

av praktiska svårigheter med civilarbetets anordnande och dels med hän syn

till rättvisa och billighet mot icke-simulerande värnpliktiga av den kategori,

varom är fråga. Kontrollen mot missbruk måste därför till sin tyngdpunkt

vara förlagd till prövningen av vederbörandes på grund av samvetsbetänkligheter

gjorda ansökningar om befrielse från den vanliga värnpliktstjänstgöringen

och till mskrivningsrevisionens ställningstagande härtill. Huruvida

och i vad man erforderlig säkerhet i angivet hänseende kommer att vinnas

efter ett lagfästande av det föreliggande förslaget undandrager sig bedömande

i detta sammanhang, då ju de närmare föreskrifter, som avse att tjäna nämnda

syfte, komma att - såsom i förslagets ^ 9 sägs och på sätt redan nu är förhallan

det hava sin plats i en av Kungl. Maj: t utfärdad förordning. Den

nuvarande förordningen i ämnet måste givetvis undergå viss omarbetning,

därvid tillfälle blir att genom särskilda föreskrifter sörja för en effektiv prövning

av allvaret av de etiska och liknande samvetsbetänkligheter, som av

värnpliktig må bliva åberopade.

Sålunda torde kunna ifrågasättas, huruvida icke skyldighet bör stadgas för

inskrivningsrevision att i ärende rörande samvetsbetänkligheter mot värn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Miijtts proposition nr ''210. ls>

pliktstjänstgöring med »ig adjungera person eller personer med känd erfarenhet

och insikt i spörsmålet. Likaså huruvida icke vederbörande värnpliktig

kunde föreläggas att med ed eller annan högtidlig försäkran betyga

ärligheten av den övertygelse, han förebär. I såväl det ena som det andra

hänseendet skulle ju jämväl ligga en säkerhet för den värnpliktige själv, att

tillbörligt avseende fästes vid de av honom åberopade skäl.

Yad angår den ordalydelse i den föreslagna lagen, varigenom möjlighet

till befrielse från vanlig militärtjänstgöring beredes även andra »samvetsömma»

värnpliktiga än de religiösa, torde väl kunna anmärkas, att densamma

icke med tillräcklig tydlighet och avgränsning utmärker vilket slag av övertygelse

eller livsåskådning, som jämställes med den religiösa såsom godtagbar

grund för samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringen. Det torde

dock knappast behöva befaras, att uttrycket »annan jämförlig orsak» skall

giva anledning till tvekan om lagens tillämplighet eller icke tillämplighet

i särskilt fall. Så mycket mindre som den motivering, som val kommer

att åtfölja lagförslagets framläggande, får antagas lämna klar ledning härutinnan.

. .... .. i ,, „ •

I fråga om lagförslagets detaljer anser jag mig hora anmärka att då i

S 4 stadgas, att om värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen

på sätt lagen omförmäler, under tjänstgöringen gör sig skyldig

till upprepade förseelser i tjänsten, tillståndet må av inskrivnmgsrevisionen

återkallas, förseelsernas art, trots deras upprepande, kan vara sådan

att den stadgade påföljden icke rimligen bör ifrågakomma. Möjlighet till

det lämnade tillståndets återkallande på grund av förseelser i tjänsten synes

mig böra stå öppen blott då de begångna förseelserna ådagalagt sådan sinnesstämning

hos den värnpliktige, att han uppenbarligen icke bör få fullgorå

sin värnpliktstjänstgöring i den ordning, som medgivits honom.

Bestämmelsen i förslagets § 8 har givits tillämpning även beträffande

värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på

sätt i § 1 a) angives, d. v. s. tjänstgör vid krigsmakten men utan att ovas

i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition. Med anledning härav

torde böra påpekas, att det i värnpliktslagen § 27 mom. 4 intagna stadgandet

av motsvarande innehåll kan ifrågasättas äga tillämpning jämväl å sådan

värnpliktig, som nyss sagts. Spörsmålet härom skulle emellertid genom den

nu föreslagna bestämmelsen kunna anses avfört.

Bör frågans bedömande torde vara av icke ringa intresse att erhålla

kännedom om motsvarande lagstiftning i andra europeiska länder. Jag anser

mig därför böra lämna en kortfattad redogörelse för förhållandena på

området i vissa främmande länder ävensom för de erfarenheter, man där

gjort om lagstiftningens verkningar.

Danmark.

I Danmark har den 13 december 1917 utfärdats en lag angående värnpliktigas

användning till civilt arbete, enligt vilken lag värnpliktiga, för

vilka militär tjänstgöring av varje slag får anses oförenlig med deras samvete,

kunna befrias från militärtjänstgöring och i stället användas till civilt

arbete för statens räkning under eu tidrymd, som i lagen bestämts till 20

månader för den första tjänstgöringsomgången och till 3 månader för varje

repetitionsövning. I förläggnings-, förplägnads- och avlönings- m. fl. hänseenden

äro civilarbetarna underkastade samma bestämmelser, som gälla for

härens värnpliktiga.

Redogörelse

för utländsklagstiftning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kiingl. Maj.ts proposition nr 210.

Det antal personer, som från lagens ikraftträdande till hösten 1922 b be

gagnat sig av lagens medgivande, utgör omkring 300. Flertalet av dessa

ntföraahimvHira rellg1®8a skal för sin värnpliktsvägran och har ofta vägrat

Sf » arbetf Pe grand härav dömts till långvariga fri
hetsstraff,

från vilkas undergående de dock i allmänhet benådats, varefter de

1 Y;ndlg ordning fullgjort sm militärtjänst. Värnpliktsvägran av annan än

religiös grund bär emellertid starkt avtagit efter världskrigets slut och är

numera knappast förekommande. Endast ett förhållandevis litet antal per

£ein-har under ifrågavarande tid av religiösa motiv påkallat lagens till
cinipniD^,

Norge.

I Norge har efter det att under årens lopp ett flertal regeringsproposii

ner 1 amnet framlagts utan att leda till resultat, under år 1922 i enlighet

"rd- stort.m.fets beslut tillkommit en den 24 mars utfärdad la<* om

p lktiga civilarbetare. Enligt namnda lag har värnpliktig, som av »alvorlig

vägl0S,l 0Terbevisning>> eder av »andre alvorlige samvittighetsgrunner» e\

'' !LUUdeikaSta PV lndlt;!r tjänstgöring, att i stället utföra civilt arbete för

statens rakning. Förutsättning för lagens tillämpning är emellertid att den

föPm !fftlgr" gnmd åt «na. samvetsbetänkligheter frikännes från straff

Sätt för dvhktVafvbet M!fdan 11tldl§are förslag ifrågasatts vida längre tidsb

*1 ntfomnde hur i forenämnda lag bestämts, att det‘

• skall utföras under sa lång tid, som motsvarar den ordinarie fredstiänstflWlgell

- mfanterivapnet med tillägg av 50 procent, antingen i en följd

edlei ock i flera omgangar, varforutom särskilda bestämmelser i lamell medclelats

angående utförande under viss tid av civilt arbete i stället för extra

militär tjänstgöring under fredstid ävensom för militär tjänstgöring i händeise

av krig. V ärnpliktig, som rättsstridigt undandrager si«- att utföra det

stvrelsen^ för'' ST TS# denna ** fan p;f hemställan av

sb i elsen för det verk, under vilket lian lyder, återföras till vederbörande

militära avdelning för att dar fullgöra sin återstående värnplikt Beslut

härom meddelas av »forhorsretten». Om en civilarbetare rättsstridigt undan

lab''®r sig att utföra det honom pålagda civila arbetet, utan att han på

grund darav bill- återförd till militärtjänst, straffas han med böter eller

fängelse i högst tre månader. På samma sätt straffas han, om han uraktlåta

att fullgöra sina tjänsteplikter eller på annat sätt överträder dessa.

England.

EnSland finnes för närvarande icke någon värnplikt och således ei

liellei någon lagstiftning i nu ifrågavarande hänseende. ''

, Vq1(ler det senaste världskriget infördes i England värnplikt. Enligt deri

mot1 fn "? varnpliktslagen kunde de, som hyste samvetsbetänkligheter

mot fullgörande av vapentjanst, frikallas därifrån Körande denna lagstift

iq“få“n«Äkudr banTP v11 ?611/ r®dogörelse härför, som finnes intagen i

IVm 1 ais sakkunnigas betänkande (sid 118 ff) B

liglieter förlorad

vifl sivål nobfän ; ten;|tt under kriget och tern år därefter utöva rösträtt

vin saval politiska som kommunala val, såvida han ej kunde styrka att lian

ii“t, «■ “ilitärtjimsteu, »Mört arbete, »om a, vederCamlf.av ''■

dighet ansages vara av nationell betydelse. ■

Senare uppgifter hava icke kunnat erhåll

las.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj.ts proposition nr 210.

IT

Frankrike.

Jämlik! lagen av don 1 april 1923 angående arméns rekrytering, art. 1,

år varje fransk medborgare, oberoende av lians religiösa åsikter, skyldig att

personligen göra militärtjänst. I lagens art. 2 föreskrives, att utom vid fall

av fullständig fysisk inkapacitet undantag medgives endast under förutsättning

av vissa familjeförhållanden.

Tyskland.

På grund av Yersaillestraktatens art. 173 är den allmänna värnplikten

avskaffad i Tyskland. Tysklands armé, det s. k. Beichswehr, som enligt

samma traktats art. 160 icke får utgöra mera än 100,000 man, rekryteras på

fri villighetens väg, varför inga bestämmelser finnas rörande s. k. samvetsömma.

Aven tidigare, då allmän värnplikt existerade, saknades bestämmelser

i berörda hänseende.

N ederländerna.

Genom en grundlagsändring, promulgerad den 30 november 1922, infördes

i Nederländerna medgivande att på grund av allvarliga samvetsbetänkligheter

erhålla befrielse från militärtjänst. De närmare bestämmelserna i

ämnet äro givna i en lag av den 13 juli 1923. Enligt denna äger krigsministern

(marinministern) rätt att besluta i hithörande frågor, sedan yttrande

inhämtats från en av regeringen tillsatt särskild kommission. Medgivandet

kan avse antingen befrielse från tjänst med vapen eller rätt att i stället

för militärtjänst få utföra arbete vid annan gren av statstjänsten. Den effektiva

tjänstetiden skall i förra fallet ökas med 8 månader och i senare fallet

med 12 månader.

Schweiz.

På dagordningen i B ehvem har sedan någon tid tillbaka stått frågan om

anordnandet av civil tjänstgöring för värnpliktiga, som hysa samvetsbetänkligheter

mot att fullgöra militärtjänst. Upptagandet av denna fråga hade

framkallats genom en den 15 juni 1923 till-förbundsförsamlingen ingiven

petition från ett stort antal personer, uti vilken petition anhållits, att eu

civil tjänstgöring skulle inrättas för de personer, som av samvetsbetänkligheter

vägrade att tjänstgöra i armén. Denna tjänst skulle lyda under de

civila myndigheterna och vara oberoende av militärorganisationen.

Petitionen avstyrktes av förbundsrådet och blev den 15 december 1924

avslagen av nationalrådet.

Ryssland.

Avgörandet, huruvida en s. k. samvetsöm värnpliktig skall fullgöra sin

värnplikt på annat sätt än genom egentlig krigstjänst, fattas i de socialistiska

sovjetrepublikernas union av civil domstol. Bestämmelserna härom äro

icke intagna i allmänna lagen utan äro utfärdade i administrativ väg genom

s. k. instruktioner.

Förfarandet är följande: Då samvetsöm värnpliktig efter inryckningen

anmäler, att han av religiösa eller etiska skäl icke vill fullgöra sin värnplikt

i egentlig krigstjänst, hänskjuter vederbörande militära myndighet ärendet

till civil domstol, som inkallar personer med ingående kännedom om den

trosbekännelse eller den etiska åskådning, den värnpliktige uppgiver sig

tillhöra eller ansluter sig till. Dessa experter underkasta vederbörande

värnpliktige förhör rörande hans betänkligheter och hans kännedom om den

åberopade trosbekännelsen eller etiska åskådningen. Visar han sig kunna

bestå denna examen, vilken är mycket ingående, kan domstolen förklara

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 170 käft. (Nr 210.) r>si 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

honom befriad från värnplikt i egentlig krigstjänst så tillvida, att lian

tilldelas trossen, sjukvården eller annan formation, som icke med vapen i

händerna deltager i krigsoperationer. 1

Enligt uppgift Lava dessa bestämmelser visat sig vara synnerligen effektiva.

Antalet samvetsömma i Ryssland är högst obetydligt.

DePchefeientS'' 1)611 aV den sakkunnige framlagda lagförslaget ansluter sig i huvudsak till

gällande lagstiftning i ämnet. De punkter, där väsentliga lagändringar föreslås,

hava avseende å samvetsbetänkligheternas art och tjänstgöringstidens

längd. Jag övergår nu att behandla dessa frågor var för sig.

Fråga om samvetsbetänkligheternas art.

. 1 sitt ^tankande föreslogo 1917 års sakkunniga en huvudbestämmelse av

J följande lydelse:

Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga, på kristligt

im 1 “?.?saiskt religiös övertygelse grundade samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöringens

fullgörande i den ordning, som i gällande värnpliktslag

stadgas, må erhålla tillstånd---.*

Tvä a\ de sakkunniga voro av skiljaktig mening och föreslogo en lydelse

av följande innehåll:

»Värnpliktig, som enligt denna lag prövas hysa allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning, äge,--_.»

Myndig
heternas
-

yttranden Över fakulteten

let av 19.

års sakkunnig

a

framlagda

betänkandet.

Av de över de sakkunnigas förslag hörda myndigheterna förklarade teolo
.

........-....... ’ '' 1 1 Uppsala sig icke kunna underlåta att just från religiöst

'' (''träsak-7 °ds^a synl)uu^Ur finna den av de sakkunniga i förevarande hänseende uppdragna

distinktionen ohållbar och missvisande, emedan samvetet för den

kristna uppfattningen alltid vore eu religiös storhet och, där det på allvar

gjorde sig hört, för en religiös åskådning alltid vittnade om människans

samband i sitt väsens djup med en högre andlig, religiös verksamhet.

Fakulteten föresloge för sin del följande formulering: »allvarliga, i en ideell

livsåskådning grundade, om verklig inre samvetsoro vittnande och ej med

principiell stats- och rättsfientlighet sammanhängande betänkligheter .

Stockholms stads konsistorium och biskopen i Luleå stift förordade

reservanternas förslag.

Biskopen i Skara stift anslöt sig närmast till reservanternas ståndpunkt

men ansåg, att för undvikande av missförstånd och måhända ödesdigert

missbruk lagen åtminstone borde utsäga så mycket, att de här åsyftade

samvetsbetänkligheterna skulle vara grundade på religiös övertygelse.

^in11920 års 1 propositionen (nr 165) tm 1920 års riksdag yttrade föredragande de
riksdag.

partementschefen:

Att på sätt de sakkunnigas majoritet föreslagit begränsa den grupp av

värnpliktiga, som skulle göras till föremål för specialbestämmelser i avseende

a värnpliktstjänstgöringen, till allenast sådana, vilkas samvetsbetänkligheter

ici e sm giund i kristen eller mosaisk trosåskådning, funne departementsclieien

varken vara följdriktigt från utgångsjmnkten för de sakkunnigas eget

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts proposition nr 210. 19

resonemang eller ägnat att i tillämpningen leda till ett ur rättvisans och

billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat. Principiellt riktigare

syntes departementschefen i detta avseende reservanternas förslag, sett från

bakgrunden av den uppfattning, som läge till grund för deras motivering,

nämligen att allenast på religiös övertygelse grundade betänkligheter borde

föranleda befrielse från värnpliktstjänstgöring. Departementschefen anslöte

sig därför till denna mening, men ansåge det emellertid vara lämpligt, att,

till ledning för de myndigheter, som skulle tillämpa lagbestämmelsen, såsom

eu närmare karaktäristik av vad som vore att anse såsom allvarliga samvetsbetänkligheter,

i lagtexten uttryckligen angåves, att ifrågavarande betänkligheter

skulle vara grundade på religiös övertygelse.

tYid nämnda riksdag berördes förevarande spörsmål jämväl i motioner,

som väckts i anledning av nyssnämnda proposition.

I en motion (nr 241 i första kammaren) hemställdes, att i stället för det

i propositionen framlagda förslaget måtte antagas det förslag, de sakkunniga

framlagt.

I en annan motion åter (nr 244 i första kammaren) hemställdes, att ifrågavarande

bestämmelse måtte erhålla följande lydelse:

»Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, gällande värnpliktslag förutsätter, må---.»

I en tredje motion (nr 348 i andra kammaren) gjordes samma yrkande

som i sistnämnda motion (nr 244 i första kammaren).

Andra lagutskottet, till vilket förberörda proposition och motioner remitterades

för förberedande behandling, yttrade i utlåtande nr 24 i denna

fråga:

Vad anginge samvetsbetänkligheternas art, funne utskottet, i likhet med

departementschefen, förslaget att begränsa den grupp av värnpliktiga, som

skulle göras till föremål för specialbestämmelser i avseende å värnpliktstjänstgöringen,

till allenast sådana, vilkas samvetsbetänkligheter hade sin

grund i kristen eller mosaisk trosåskådning, icke ägnat att leda till ett ur

rättvisans och billighetens synpunkt fullt tillfredsställande resultat. Att å

andra sidan avstå från fordran, att samvetsbetänkligheterna skulle vara

grundade på religiös övertygelse, funne utskottet vara mindre välbetänkt.

Ifrån teologiskt håll gjordes visserligen gällande, att samvetet för den kristna

uppfattningen alltid vore eu religiös storhet, vittnande om eu människas

samband i sitt väsens djup med en högre andlig makt. Från denna synpunkt

sett skulle det i sak vara fullkomligt likgiltigt, om, såsom föreslagits,

orden »på religiös övertygelse grundade» uteslötes eller ej. Emellertid torde

i det vanliga språkbruket uttrycket samvete icke alltid fattas i ovan angivna

religiösa bemärkelse. Såväl i motionen nr 244 i första kammaren som i

motionen nr 348 i andra kammaren avsåges uppenbarligen att inrymma

under den i dessa föreslagna formuleringen »allvarliga samvetsbetänkligheter»

sådana betänkligheter, vilka icke grundade sig på religiösa motiv utan på

etiska, sociala eller andra skäl. Utskottet ville icke förneka, att fall av

samvetsbetänkligheter av denna senare art kunde inträffa, där statens efterlåtenhet

med avseende på utkrävandet av medborgarens skyldighet enligt

värnpliktslagen kunde vara lika väl motiverad, som då samvetsbetänkligheterna

grundade sig på religiös övertygelse. Men utskottet funne sig av flera

skäl ej kunna av denna anledning avstå från kravet på religiös övertygelse

Motioner

vid 1920 ars

riksdag.

Andra lagutskottet

vid

1920 års

riksdag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Motioner i

umnet vid

1924 års

riksdag.

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 210,

som grund för berörda samvetsbetänkligheter. Dels torde eu särskild hänsyn

hora fastas vid samvetsbetänkligheter, som i de flesta fall sökte sig

tillbaka till en möjlig om än av flertalet som orimlig ansedd tolkning av

leligioiisuikunder, som vore av staten erkända ocli inom den åtnjöte eu

särskild helgd. Dels hade, så vitt utskottet kunnat utröna, cirkuläret av

den 21 februari 1902, som möjliggjorde befrielse från vapentjänst för den,

som mot sådan tjänst hyste »allvarliga samvetsbetänkligheter», alltid så tilllämpats,

. att betänkligheterna skulle vara av religiös art. Och mot denna

tillämpning hade klagomal ej avhörts. Yad som vållat svårigheter vore som

bekant, att cirkuläret ej j. lämnat möjlighet att medgiva befrielse från vane

form av militärtjänst, Vidare torde de, som för någon form av värnpliktsvägran

underkastat sig upprepade bestraffningar, uteslutande vara att söka

bland dem, som leddes av religiös övertygelse. Och en god mätare på

allvaret av samvetsbetänkligheterna vore utan tvivel förmågan att för dem

utstå, lidanden. Motviljan att bestraffa dessa i övrigt oförvitliga medborgares

frivilliga martyrskap hade sedan varit det starkaste motivet för staten till

den ifrågasätta lagstiftningen, som därför naturligt nog främst uppmärksammat

de religiösa värnpliktsvägrarna. Till sist lomme svårigheten att

mata ocli pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna. De vore

svåra nog, da det gällde betänkligheter av religiös art. Men de vore givetvis

ofattligt mycket större beträffande betänkligheter av annan art. Utskottet

ansåge, att genom utvidgning av lagens tillämplighetsområde till sädana betankliglieter

fältet skulle lämnas Öppet för så mycken simulation och god*

tycke, att det ej kunde tillråda en sådan utvidgning. Dock ville utsk<?ctet

uttala, att det ansåge självklart, att »religiös övertygelse» gåves en mycket

vidsträckt betydelse, så att övertygelsen ej förutsattes behöva bottna i viss

kyrklig eller kristen åskådning. Med eu sådan tolkning torde, i betraktande

u\ do obestämdt! gränserna för vad som menades med religiös övertygelse, i

regel de tänkta fall av etiska samvetsbetänkligheter, för vilka man kunde finna

särskild anledning att ömma, kunna inrymmas under lagens bestämmelser.

Piopositionens förslag om att allenast pa religiös övertygelse grundade

samvetsbetänkligheter skulle föranleda den ifrågavarande befrielsen bifölls av

riksdagen.

Tid 1924 ars riksdag väcktes två motioner i föreliggande ämne.

I den ena av dessa (nr 177 i första kammaren) hemställdes, att riksdagen,

därest den fortfarande pålade den manliga ungdomen bördan av den allmänna

värnplikten, måtte för sin del besluta eller hos Kung! Maj:t begära

förslag till sådan ändring i 1920 års ifrågavarande lag, att

bo) värnpliktig befriades från tjänstgöring på grund av uppriktiga betänkligheter,

vare sig de härleddes från religionsbekännelse, samvete eller förnuft ;

2:o) värnpliktig, som sålunda befriades från vapenövningar, icke pålades eu

längre civil tjänstgöringstid och därigenom tillika utsattes för större risk att

förlora innehavande tjänst eller arbete;

3:°) ei1 gäng undergången bestraffning för vägran att fullgöra värnplikt

skulle anses såsom fullt bevis för att sadana betänkligheter, som ovan sades,

förefunnes.

I den andra motionen (nr 4 i andra kammaren) hemställdes, att § 1 i 1920

ars lag måtte erhålla följande ändrade lydelse:

. »''Yarnphktjg, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i den ordning, gällande värnpliktslag förutsätter, må---»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kinujl. Maj)ts proposition nr ''210.

Båda ifrågavarande motioner undergingo förberedande behandling av särskilda

utskottet vid nämnda riksdag. I sitt utlåtande, nr 2, anförde utskottet

rörande den förstnämnda motionen, att, då den ifrågavarande lagen

ägde giltighet endast till 1925 års utgång och Kungl. Maj:t ej ansett sig

böra redan i sammanhang med framläggandet av förslag till ny värnpliktslag

upptaga frågan om de s. k. samvetsömma värnpliktiga till definitiv lösning,

det syntes utskottet icke lämpligt eller ens möjligt att nu företaga en så

omfattande revision av hithörande bestämmelser, som i motionen åsyftades.

Vad den senare motionen beträffade yttrade utskottet, att den visserligen

avsåge en lagändring av stor räckvidd, men att den likväl borde upptagas

till behandling, då dels den däri föreslagna ändringen inskränkte sig till eu

enda § och dels den i motionen berörda frågan syntes vara av beskaffenhet

att icke lämpligen böra undanskjuta^.

Vidare anförde utskottet:

Genom vad motionären anfört funne utskottet ådagalagt, att avfattningen

av ifrågavarande lagbestämmelse visat sig ägnad att giva anledning till en

mera snäv tolkning, än avsikten med densamma varit. Redan detta förhållande

syntes utgöra skäl till en ändring av berörda avfattning. Härtill komrne

emellertid, att utskottet icke kunde finna anledning föreligga att i förevarande

avseende överhuvud göra någon åtskillnad mellan samvetsbetänkligheter

av etisk eller kulturell art samt dylika betänkligheter grundade på

religiös övertygelse. Avgörande för huruvida staten skulle efterlåta utkrävandet

av medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen syntes uteslutande

böra vara allvaret av samvetsbetänkligheterna. Även om det icke läte sig

förneka, att en utvidgning av lagens tillämplighetsområde i angivna riktning

kunde leda till fall av simulation och godtycke, torde dock varken värnpliktstjänstgöring

i vanlig ordning med hänsyn till de starkt förkortade utbildningstiderna

ställa sig så avskräckande eller de samvetsömma värnpliktigas avsevärt

längre tjänstgöringstider te sig så lockande, att dylika konsekvenser behövde

befaras förekomma i någon större utsträckning. Av sålunda angivna skäl ansåge

utskottet sig böra tillstyrka bifall till den i motionen föreslagna lagändringen,

vilken icke syntes påkalla någon jämkning uti lagens övriga §§. Med hänsyn

till beskaffenheten av berörda lagändring förordade utskottet, att densamma

vunne tillämpning snarast möjligt eller lämpligen från och med den

1 juli 1924.

I avgiven reservation yrkades, att jämväl sistberörda motion måtte avslås.

Första kammaren biföll den avgivna reservationen under det att andra

kammaren biföll utskottets hemställan, i följd varav frågan förföll.

Under diskussionen i ämnet i såväl riksdagen som tidningspressen har

såsom ett belysande exempel för nödvändigheten av att i lagstiftningen införa

medgivande för jämväl s. k. etiskt samvetsömma att fullgöra värnpliktstjänstgöring

i särskild ordning åberopats »fallet Holm»; och anser jag mig

därför böra lämna en kortfattad redogörelse för vad rättegångshandlingarna

i det ifrågavarande målet innehålla.

Värnpliktige nr 509 28/1922 medicine studeranden Stig Holm inryckte

till värnpliktstjänstgöring vid Västernorrlands regemente under år 1922 och

fullgjorde utan anmärkning 85 dagars första tjänstgöring. Hen 1 juni 1923

inryckte Holm till fortsatt tjänstgöring vid Skaraborgs regemente, vilken

Särskilda

utskottet vid

1924 Ars

riksdag.

Kortfattad

redogörelse

rörande rättegången

mot

värnpliktige

Stig Holm

för värnpliktsvägran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

tjänstgöring skulle sluta den 31 augusti samma år. Den 30 juni infann si"

Jdoim civilklädd pa kompaniexpeditionen och meddelade kompanichefen att

lian tran och med samma dag vägrade att bära vapen och uniform, därvid

uppgivande att motiven härför vore av »kulturell och humanistisk art»,

bedan kompanichefen upprepade gånger uppmanat Holm att ikläda sig uniform

och denne vägrat härtill, blev Holm tillsagd arrest. Förhör hölls i

vederbörlig ordning, varefter ärendet hänsköts till krigsrätts prövning och

1923 °m mf°r re«ementskriS«-ätten vid Skaraborgs regemente den 1 augusti

.uPP8''ay v],| krigsrätten följande: Det vore ingalunda på grund av

religiösa ^samvetsbetänkligheter, som Holm beslutat sig för att vägra fullgöra

sin återstående värnpliktstjänstgöring, ej heller hade behandlingen från

formans eller kamraters sida påverkat honom i hans beslut. Motivet till

laU c yaSran vore. uteslutande av kulturell och humanistisk art, och till sin

uppfattning härutinnan hade han kommit på rent intellektuell väg, närmast

To")™ &x. d:r Natanael Beskows skrifter. Redan innan Holm år

i.f paborjade sm värnpliktstjänstgöring, hade han kommit till den upprätta,

l g i varnpliktsfrågan, som lian nu förfäktade. Anledningen till att lian

törst efter sa lång tids militärtjänstgöring fullföljt sill avsikt att vägra bära

uniform och vapen vore, dels att han ansett sig icke kunna på annat sätt

avvisa en eventuel^ beskyllning för s. k. skoskavsantimilitarism dels för att

lian skulle bliva i tillfälle att vinna »sakkunskap i ämnet» och dels slutligen

för att kunna bedriva agitation bland de värnpliktiga kamraterna. Efter''allvarlig

sj alvrannsakan både Holm funnit det vara för honom omöjligt att

deltaga i någon art av krig, då det moderna kriget visat sig innebära såväl

(mn andliga som den materiella kulturens undergång för så gott som varje

stat, som toge del dan. Det vore Holms övertygelse, att någon stat måste

taga forsta steget och risken av eu avrustning. Det vore ömkligt, att äran

harav tillkomma Sverige. Att härutinnan samarbeta med »de maktägande i

landet» vore lonlost, då dessa hyllade den fria konkurrensen och anså"e

kriget vara ett nödvändigt ont. Den socialistiska internationalen åter både

missiv ekats i sitt försök att förebygga krig, vartill komme, att socialdemokiatema

utgjorde ett nästan borgerligt parti. Det kommunistiska partiet

slutligen vore kanske det mest militaristiska, som för närvarande existerade

.''.i,. man »ekampa kriget, återstode endast att vädja till individen. Vid

tidigare samtal bland Holms studentkamrater hade överenskommits, att eu

gemensam värnpliktsvägran skulle igångsättas för att därigenom framkalla

eu önskad lagandnng.

Holms kompanibefäl vitsordade, att Holm i tjänsten visat sig intresserad

plikttrogen och duglig.

i ,Hol“s .av vederbörande länsstyrelse förordnade rättegångsbiträde meddeade

slutligen, att Holm önskade, att disciplinstraff icke måtte ådömas

honom, enar ett dylik! kortvarigt straff endast skulle »försvåra hans ställning».

Genom utslag forenamnda den 1 augusti dömdes Holm jämlikt 7(3 S straffagen

for krigsmakten för vägran att åtlyda vad förman under tjänstens utövning

och i vad som anginge tjänsten honom befallt att undergå fängelse

i tre manader. r''-

Från beslutet var eu ledamot (auditören) skiljaktig och dömde Holm till

straffarbete i tre månader.

Holm förklarad.» sig nöjd med utslaget och har sedermera undergått bestrarrn

ingen. ”

En av filosofie studeranden Birger Qvarn ström och två andra personer

nos Kungl. Maj:t gjord ansökan, att Kungl. Maj:t måtte av nåd upphäva

opaginerad Kontrollera mot PDF

2:5

Kungl. Maj;ts proposition nr 210.

<>]l«?r lindra det Holm ådömda straffet, liar av Kungl Maj:t genom beslut

den It december 1923 — i enlighet med högsta domstolens enhälliga avstyrkan

— lämnats utan avseende.

Under de senare åren hava till Kungl. Maj:t inkommit ett flertal framställningar

från korporationer och enskilda med begäran, att sådan lagändring

måtte åvägabringas, att jämväl samvetsömma utanför de religiösas led

måtte kunna erhålla befrielse från värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning.

I huvudsakligen sådant syfte hava framställningar insänts av Södermanlands

baptistungdomsförbund, filosofie studeranden Birger Qvarnström m. fl., Söderhamns

skärgårds fredsförening, frikyrkliga samarbetskommittén, styrelsen för

Lunds studenters clartésektion, Västerviks fackliga samorganisation, lektorn

Gunnar Bolilin i Lidingö villastad, förbundets för kristet samhällsliv styrelse

och fribaptistförbundet.

Framställningar

i ämnet från

Jcofporationer

och enskilda.

Såsom vid den provisoriska lagens antagande framhölls av andra lagutskottet, Departemenutorde

man icke kunna förneka, att fall av samvetsbetänkligheter av etiska, sociala ''

och andra liknande skäl kunna förekomma, där statens efterlåtenhet med avseende

på utkrävandet av medborgarens skyldighet enligt värnpliktslagen kan

vara lika väl motiverad, som då samvetsbetänkligheterna grunda sig på religiös

övertygelse. Ehuru utskottet förklarade sig av flera skäl icke kunna

avstå från religiös övertygelse som grund för berörda samvetsbetänkligheter,

ansåg utskottet likväl, att åt lagens uttryck »på religiös övertygelse grundade

samvetsbetänkligheter» i tillämpningen borde givas sådan tolkning, att

i regel de tänkta fall av etiska samvetsbetänkligheter, för vilka man kunde

finna särskild anledning att ömma, komme att rymmas under lagens bestämmelser.

Erfarenheterna torde emellertid hava givit vid handen, att lagtillämpningen

ingalunda gått i den riktning, utskottet sålunda avsett.

De skäl, som enligt utskottets förmenande talade mot en anordning att

låta varje allvarlig samvetsbetänklighet medföra befrielse, vore, dels att dittills

icke förekommit några etiska värnpliktsvägrare, vilkas samvetsnöd varit

så stor, att de, för att freda sina samveten, hellre underkastat sig bestraffning

än fullgjort värnpliktstjänstgöring, dels att svårigheten att mäta och

pröva allvaret av de påstådda samvetsbetänkligheterna vore större vid etiska

och liknande samvetsbetänkligheter än vid betänkligheter, som bottnade i

religiös uppfattning, och dels att simulation skulle lättare kunna förekomma

vid det förra än vid det senare slaget av betänkligheter. Ett ytterligare

skäl mot legaliserandet av etiska samvetsbetänkligheter, som abeiopats såväl

inom som utom riksdagen, är, att antalet samvetsömma skulle under

sådana omständigheter bliva så stort, att svårigheter kunde uppkomma att

bereda dem alla arbete och att försvaret skulle berövas ett välbehövligt

soldatmaterial.

För min del kan jag icke tillmäta dessa skäl avgörande betydelse. Att de

etiskt samvetsömma hittills i allmänhet lojalt lytt gällande lag och icke underkastat

sig straff för sin övertygelse — ovannämnda värnpliktige Stig Holm

är dock ingalunda det enda undantaget härvidlag — torde väl icke hora

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

KungI. Maj:ts proposition nr 210.

försätta derå i sämre läge än dem, som av sin övertygelse drivits att begå laglott.

Förvisso finnas också många allvarligt religiösa ynglingar, som underkastat

sig värnpliktstjänstgöring, ehuru dylik tjänstgöring varit för deras samveten

motbjudande.

Vad angår den påstådda svårigheten att pröva allvaret av etiska och liknande

samvetsbetänkligheter, låter densamma naturligtvis sig icke förneka.

Under det att de religiösa samvetsömma ju i allmänhet tillhöra vissa samfund

eller sekter och kunna med intyg från lärare och präster styrka sin

allvarliga religiositet, råder icke motsvarande förhållande beträffande de s. k.

etiskt samvetsömma. Även om jag sålunda medgiver svårigheten härutinnan,

lian jag dock icke anse den oöverkomlig. Det ankommer givetvis på den

värnpliktige ^ att nöjaktigt styrka allvaret av sina betänkligheter. Endast i

den män så sker, är inskrivningsrevisionen berättigad och pliktig att taga

hänsyn till desamma. Den erforderliga prövningen lärer väl för övrigt icke

behöva ställa sig svårare för myndigheterna i vårt land än i de främmande

länder, där ^en dylik lagstiftning är genomförd. Jag vill erinra om, att i

Danmark, Norge, Nederländerna och Ryssland jämväl andra än religiösa

samvetsbetänkligheter få göra sig gällande.

Icke heller synes mig den till uttryck komna farhågan, att simulation

tattare skulle kunna förekomma i fråga om etiska än beträffande religiösa

samvetsbetänkligheter, hava samma fog för sig nu som vid tiden för den

provisoriska lagens antagande. Då gällde 1914 års värnpliktslag med dess

långa utbildningstider. Med den avsevärda förkortning i tjänstgöringstiden,

som nu är ifrågasatt att komma till stånd från och med nästa år, lärer

lockelsen att undkomma värnpliktstjänstgöring i vanlig ordning i motsvarande

mån förminskas.

Att antalet samvetsömma genom legaliserandet av nu ifrågavarande slag

av samvetsbetänkligheter skulle undergå eu sådan ökning, att svårighet

skulle uppstå att bereda dem alla arbete, torde såväl med hänsyn till vad

i det föregående anförts som ock i betraktande av de uppgifter, som jag

i det följande kommer att lämna, icke vara att befara. Än mindre synes

mig ilsken, att den förordade utvidgningen av samvetsömlagens tillämplighetsområde

skulle leda till minskning i den värnpliktskontingent, som är

avsedd för linjetjänst. Man torde nämligen böra utgå från att — bortsett

från studenter och likställda — de värnpliktiga, som i samband med inskrivningen

anmäla sina samvetsbetänkligheter, såsom mindre lämpliga för

linjetjänst uttagas till ersättningsreserven.

De ökade kostnader, som skulle drabba statsverket, därest jämväl etiskt

samvetsömma Unge tillgodonjuta de förmåner, som lagstiftningen om samvetsömma

medför, kunna icke bliva alltför betydande. De samvetsömma värnpliktiga,

som fullgöra sin tjänstgöring vid truppförband utan att övas i

i apens bruk, draga samma dagskostnad som övriga värnpliktiga. Kostnaden

för de armén tillhörande samvetsömma, som i stället för tjänstgöring

lid kiigsmakten fullgöra civilt arbete lör statens räkning, framgår av nedanstående

tablå, avseende budgetåret 1923 — 1924:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

25

A) för domänstyrelsens räkning.

Anslag.

Penningbidrag......................

Familj eunderstöd................

Värnpliktigas färder ..........

Mathållning.........................

Beklädnad...........................

Kasernutredning m. in........

Bränsle, lyse in. m..............

Sjukvård ...............................

Kronor.

Kostnad per

kronor.

17,723: —

0.60

90: —

0.0 0 2

7,752: 63

0.218

49,518: 52

1.39

8,104: 91

0.2 3

2,143: 87

0.0 6

1.797:82

0.0 5

1,281:94

0.036

88,412: 69

2.4 9

B) för vattenfallsstyrelsens räkning.

Anslag. Kronor.

Penningbidrag................................ 5,854: 70

Familjeunderstöd ........................ 591: 50

Värnpliktigas färder .................... 1,801:30

Mathållning.................................. 29,325: —

Beklädnad..................................... 2,561: 74

Kasernutredning m. ni................... 1,404: 84

Bränsle, lyse m. m.............. 4,448: 66

Sjukvård.......................................... 1,619:97

47,167: 71

Kostnad per dagv

kronor.

0.5 0

0.0 5

0.11

2.5 0

0.23

0.12

0.38

0.14

4.03

Härtill kommer ytterligare ett belopp för slitning av till bruk utlämnad

sängservis.

De marinen tillhörande samvetsömma värnpliktiga hava dragit allenast

obetydlig kostnad, då desamma varit synnerligen fåtaliga.

Rörande platsmöjligheterna föreligga för närvarande nedanstående uppgifter.

Domänstyrelsen kan under år 1925 mottaga följande kontingenter:

för skogsarbeten inom Hunnebergs revir..................... 55 man

» » » Gästriklands » 55 »

» » » Hamra » 50 »

Summa 160 man

Vattenfallsstyrelsen kan enligt lämnad uppgift för samma år, utöver det

antal av 52 värnpliktiga, som vid tiden för uppgiftens lämnande voro i tjänstgöring,

mottaga ytterligare omkring 140 man för tjänstgöring å kraftverken,

å fastighetsförvaltningen samt å stamlinjebyggnaderna.

Antalet värnpliktiga, som under åren 1921—1924 erhållit tillstånd att

fullgöra tjänstgöring enligt 1920 års ifrågavarande lag, framgår av följande

tablå.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

1917 års

sakkunniga.

Kungl. Maj tis proposition nr 210.

Sammandrag av uppgifter från samtliga inskrivnings, och sjörullföringsområden

å antalet värnpliktiga, som erhållit tillstånd fullgöra

värnpliktstjänstgöringen:

a) enligt § 1 a) i 1920 års lag.

I

1

1 Tillstånd

år

I n s k

r i v 11 a å r

Sum-

ma

I Därav

Därav

förut

I

före , „

1915 1910

1

1916

1917 1918

1

1 1

1919 1920 1921 1922

1

1923

1924

tillhöra

klass B

tjänst- gjort i

vanlig

ordning

1921 ...

1922 ...

1923 ...

1924 ...

2 —

— 1

-| 1

—

I

6 21

—( 4

__1 _

44 165 106: —

18 12; 123'' 101

61 3| 12! 74

l| 3 5| 10

93

51

__

79

1}344

2)259

s)189

4)149

4

2

4

123

68 j

47

27

Därav

övergått

till

tjänst-- Röring

i vanlig

ordning

*) Därav icke vapenföra 7.

8) » » » 6.

3) » » » 4.

*) » » » 2.

6

2

1

1 I

b) enligt § 1 b) 1 1920 års lag.

Tillstånd

år

1 n s k

rivna år

Sum-

ma

Därav

tillhöra

klass B

Därav

förut

tjänst- gjort i

vanlig

ordning

Därav i

övergått''

till

tjänst- j

Röring 1

i vanlig j

ordning j

före

1915

1915

1916

1917

1918

I

1919 1920

1921

1922

1923

1924

1921 . ,

1922 ...

1923 ...

1924 ,

7

2

2

1

1

1 .

2 2

1 2

17

4

19 52

5 19

4 7

1| 1

50

43

14

9

75

55

8

126

60

165

*)151

s)152

3)210

4)245

4

3

2

34

28

19

21

2 ;

i

1

3) Därav icke vapenföra 3.

) » » » b.

3) >'' » » 9.

4) » » » 17.

N ägta särskilda organisationskostnader för de värnpliktiga torde, utöver

vad som redan utgår, icke behöva ifrågakomma, då ökningen i varje fall icke

kan bli så avsevärd, att någon ändring av organisationen torde bliva erforderlig.

För övrigt bör uppmärksammas, att det ekonomiska utbytet av det

arbete, som dessa värnpliktiga utföra, självfallet tillkommer statsverket.

Fråga om tjänstgöringstidens längd.

I fråga om ersättningstjänstens fullgörande ansågo 1917 års sakkunniga,

att arbete utom försvarsväsendets ram icke lämpligen kunde ifrågakomma,

utan hävdade den uppfattningen, att tillståndet allenast kunde omfatta rätt

att fullgöra värnpliktstjänstgöring utan att vare sig övas i vapnens bruk eller

bara vapen eller ammunition. Förande ifrågasatt förlängning av tjänstgöringstiden

såsom garanti mot simulation anförde de sakkunniga:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kitnijl. Maj:ts proposition nr ''JK). 27

För vapen tjäll st vägrarna liade visserligen dittills icke förekommit sådan

förlängning. Men detta kunde näppeligen anses berättigat. Det maste nämligen

iliågkommas, att det här ingalunda vore fråga om någon rätt för de

värnpliktiga, utan om ett medgivande, som staten i strid mot ett viktigt

samhällsintresse av humanitära skäl beviljade, och att detta medgivande i

själva verket vore av mycket stor räckvidd. Ökningen i tjänstgöringstiden

kunde göras antingen genom förlängning av den dagliga arbetstiden vilken

plägade för de värnpliktiga beräknas till 8 timmar — eller ock genom förlängning

av dagantalet. De sakkunniga ansåge den senare utvägen böra föredragas.

Huru stor ökningen borde göras, kunde givetvis vara föremål för

olika uppfattning. Med hänsyn därtill, att densamma å ena sidan borde

göras tillräckligt lång för att bilda ett effektivt hinder mot simulation och

a andra sidan icke borde göras så betydande, att den verkade såsom eu

bestraffning, hade de sakkunniga stannat vid att föreslå eu förlängning av

dagantalet med en fjärdedel.

De förutnämnda reservanterna inom de sakkunniga, vilka ansågo, att, förutom

befrielse från att bära vapen och ammunition, jämväl civil tjänstgöringvid

statens järnvägar borde medgivas, föreslogo, att vapenfri värnpliktig

skulle tjänstgöra ett antal dagar, som vid militärtjänst vore eu och en tiondel

och vid järnvägstjänst en och en halv gång så stort som det dagantal,

han i vanlig ordning skolat tjänstgöra.

Vid framläggandet av propositionen i ämnet till 1920 ars riksdag yttrade

föredragande departementschefen i denna fråga:

Med hänsyn till angelägenheten av att förebygga fall av simulation både

såväl de sakkunniga som i ärendet hörda myndigheter varit ense om, att tjänstgöringstiden

för ifrågavarande värnpliktiga borde bestämmas avsevärt längre

än för övriga värnpliktiga. Departementschefen anslöte sig till denna mening

och erinrade därom, att man i Danmark ansett sig böra beträda denna väg

i fråga om lagstiftning på detta område. Sålunda stadgades i den danska

lagen den 13 december 1917 angående värnpliktigas användning till civilt

arbete, att detta skulle hava en varaktighet av 20 manader, när det trädde i

stället för den första inkallelsen till militärtjänstgöring, samt av 3 månader,

när det trädde i stället för senare inkallelser. Vid bestämmandet av tjänstgöringstidens

längd torde man böra utgå från det högsta antal (lagar, som

enligt värnpliktslagen ålåge de särskilda kategorierna vapenföra värnpliktiga.

Tjänstgöringstiden vore längst vid rytteriet, fält- och positionsartdleriet samt

fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, nämligen för vapenföra i allmänhet

395 dagar samt för vapenföra studenter och likställda 515 dagar. Att stanna

vid de sålunda angivna dagantalen torde emellertid på av de sakkunniga och

vederbörande myndigheter anförda skäl icke vara tillrådligt. Efter ett noggrant

övervägande av de på frågan inverkande faktorer hade departementschefen

kommit till det resultat, att förenämnda dagantal borde ökas med eu

fjärdedel i de fall, då befrielsen avsåge endast vapentjänst, och med hälften

i de fall, då tillstånd erhållits att fullgöra värnplikten genom att utföra civilt

arbete för statens räkning. Med iakttagande av att vid beräkning av dagantalet

uppkommande bråktal borde bortfalla, skulle alltså tjänstgöringstiden

bliva för värnpliktiga i allmänhet vid befrielse från endast vapentjänst 493

dagar och vid fullgörandet av civilt arbete för statens räkning 592 dagar

samt för studenter och likställda vid befrielse från endast vapentjänst 04.3

(lagar och vid fullgörandet av civilt arbete för statens räkning 772 dagar.

Propositionen

till 1920 års

riksdag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

.Kungl. Maj:ta proposition nr 210.

Motioner

1020 års

riksdag.

Hd

349 i andra kammaren före
-

Aven rörande detta spörsmål väcktes vid 1920 års riksdag motioner

syftande till ändring beträffande lagförslagets § 3, vilken paragraf upptog

bestämmelserna om tjänstgöringstidens längd.

, * “o*lonen ur 241 i första kammaren yrkades, att paragrafen måtte erhålla

följande lydelse:

»1. Värnpliktig, vilken erhållit sådant tillstånd, varom i 8 1 mom 1 sägs

ai, sedan han blivit inskriven, skyldig att under fredstid vane tjänstgörinfsomgang,

som omfattar första tjänstgöring eller repetitions-(regements-fövning

or sill utbildning tjanstgora ett antal dagar, som är en och eu fjärdedel

figWSa stort.som, det dagantal, under vilket Övriga till samma truppslag

och kategori i övrigt hörande vapenföra värnpliktiga äro skyldiga att under

tambur t fallif1118 tjanstgora'' Vld beräkning av dagantalet uppkommande bråk
o

4 ^nde}’-1 reservtruppöyning, landstormsövning och tjänstgöring jämlikt

§ 28 yaruphktskgen ar tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig densamma

värnpliktiga?"1 Samma UppsIag °°h kategori 1 övrigt hörande vapenföra

I motionen nr 242 i första kammaren och nr

slogs en lydelse av följande innehåll:

»Värnpliktig vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i

a) anglves ? ??r atp enligt vad i § 1 b) sägs. i stället för värnpliktstjänst„oi

ing utföra civilt arbete, ar skyldig att under fredstid i eu följd tjänstgöra

ett antal dagar som ar lika med det sammanlagda antalet dagar, varunder

tjänstgöring i fredstid enligt § 27 mom. 1 a eller b samt mom. 3 ävensom

samt fältiLenirfe? åligger rJtteriet, fält- och positionsartilleriet

samt fcdtmgenjoi- och falttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga.»

I motionen nr 344 i andra kammaren hade paragrafen föreslagits skola

erhålla nedanstående lydelse:

»Värnpliktig vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i

1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för värnpliktstjänstgöring

utföra civilt arbete, ar skyldig att under fredstid i eu följd tjänstgöra

ett antal dagar, som i förra fallet med en tiondedel och i senare''fallet

med eu fjärdedel överstiger det sammanlagda antal dagar, varunder tjänstgöring

i fredstid enligt § 27 mom. 1 A eller B samt inom. 3 ävensom S 36

Iao“- 1 . yarnpliktslagen åligger rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt

faltmgenjors- och falttelegraftrupperna tilldelade värnpliktiga. Vid beräkning

av dagantalet uppkommande bråktal bortfalla.»

I motionen nr

paragrafen:

»Värnpliktig vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnplikten på sätt i

förfile epatt’v.eii lg-- Vad1 1 b) sägs- i stället för värnpliktstjänstgöring

u tf oi a civilt arbete, ar skyldig att under fredstid i eu följd tjänst
Emmaan

S°m ^nnstgöringen skolat omfatta, därest befrielse

enligt g 1 ej meddelats.»

Slutligen hade i motionen nr 350 i andra kammaren hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj ds proposition nr 165, att

tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga, som erliölle tillstånd att fullgöra sin

värnplikt endera vid krigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller genom

348 i samma kammare hade föreslagits denna lydelse

av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 29

att utföra civilt arbete, erliölle samma längd, som den skulle haft, om oj

befrielse på grund av samvetsbetänkligheter meddelats.

I utlåtandet nr 24 anförde andra lagutskottet i donna fråga:

I likhet med föredragande departementschefen ansåge utskottet, att tjänstgöringen

för värnpliktiga, som på grund av samvetsbetänkligheter vunne

befrielse från värnpliktstjänstgöring i särskild ordning, borde, såsom för staten

fördelaktigast, fullgöras i en följd, ävensom att tjänstgöringstiden för ifrågavarande

värnpliktiga bestämdes längre än för övriga värnpliktiga. Vissa motionärer

hade betecknat en förlängning av tjänstgöringstiden såsom ett straff, men

dessa syntes helt och hållet hava förbisett de avsevärda fördelar, som bereddes

ifrågavarande värnpliktiga, dels därigenom att tjänstgöringen bleve lindrigare,

och dels därigenom att de värnpliktiga icke i likhet med övriga värnpliktiga

behövde fullgöra sin tjänstgöring i omgångar. Enligt all erfarenhet både

vapenövningens avsevärt större längd ej verkat avskräckande, där tjänstgöringen

ansetts mindre betungande och fått avtjänas i färre omgångar, t. ex.

tjänstgöringen vid specialvapnen enligt 1901 års härordning. Även torde

höra observeras, att det enda land — Danmark — med vilket jämförelse i

detta avseende kunde göras, hade fastställt, en civil tjänstetid, som i de

bestå fall vore 3 ä 4 gånger längre än den militära, som den skulle ersätta.

Härtill lomme vidare den omständigheten, att i händelse av krig de samvetsömma

värnpliktiga icke torde i någon större grad bliva utsatta för fara

till liv och hälsa. Skulle tjänstgöringstiden i fredstid icke sättas längre för

de samvetsömma än för andra värnpliktiga, förelåge fara, att frestelsen till

simulation bleve allt för stor. Att bestämma tjänstgöringstiden lika för alla

till samma huvudgrupp (värnpliktiga i allmänhet; studenter och likställda)

hörande samvetsömma värnpliktiga torde vara ofrånkomligt.

Såsom ovan nämnts, beslöts vid 1922 års riksdag efter förslag av Kungl.

Maj:t i proposition nr 173 sådan ändring i § 3 i lagen, att tjänstgöringen,

som förut skolat av samtliga samvetsömma värnpliktiga fullgöras i en

följd, numera kan av s. k. civilarbetare fullgöras i en följd eller i två omgångar.

I sitt utlåtande (nr 11) över denna proposition anförde andra lagutskottet

rörande tjänstgöringstiden bland annat:

Utskottet ville ifrågasätta, huruvida icke eu sådan stadga i värnpliktsförhållandenas

provisoriska reglering numera vunnits, att det i samband med

eu eventuell reglering av tjänstgöringstidens längd för ifrågavarande grupp av

värnpliktiga kunde vara anledning att till vinnande av större klarhet rörande

bestämmelsernas innebörd införa fixa tidsbestämmelser för längden av de

tjänstgöringstider, som ålåge de under lagen den 21 maj 1920 hänförliga

värnpliktiga.

Någon erinran mot utskottets berörda uttalande gjordes icke av riksdagen.

Förut har jämväl berörts, att 1923 års riksdag efter förslag av Kungl.

Maj:t i proposition nr 3 antagit eu lag, varigenom möjlighet beretts Kungl.

Maj:t att i förekommande fall genom hemförlovning före tjänstgöringstidens

slut minska densamma för studenter och med dem likställda med högst 90

dagar samt för andra värnpliktiga med högst 60 dagar. Vid framläggande

av denna proposition yttrade jag bland annat:

Den förlängning av tjänstgöringstiden, som stadgats för de båda kategorierna

samvetsömma, hade bland annat haft till syfte att motverka simula
-

Andra lagn

t skottet vid

1920 års

riks (larf.

Uttalande

i ämnet av

andra lagutskottet

vid

1922 års

riksdag.

Proposition

rörande

tjänstgöringstiden

vid 1923

års riksdag.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 210.

Motioner i

ämnet vid

1923 urs

riksdag.

tion. Såvitt erfarenheterna från den gångna tiden av lagens tillämpnin«- gave vid handen, torde i det övervägande antalet fall nämnda syfte icke

riskeras a veu om tjänstgöringstiden skulle undergå någon förkortning Ei

heller eljest torde av namnda erfarenheter kunna hämtas någon invändning

u? under vissa garantier företagen minskning av tjänstgöringstiden^

Att för genomförande harav vidtaga en ändring av lagen den 21 mai 1920

syntes mig likväl under dåvarande förhållanden mindre lämpligt, enär ''tjänstgöringstiden

enligt nämnda lag normerades av bestämmelserna om tjänstgöringstiden

för Övriga värnpliktiga (värnpliktiga i allmänhet, studenter och

med dem likställda), och dessa senare bestämmelser vore provisoriska,

borst i samband med upptagandet av frågan om ny värnpliktslag vid den

rantade revisionen av forsvarsväsendet torde förslag böra utarbetas om definitiva

bestämmelser beträffande längden av tjänstgöringstiden för de s. k.

samvetsomma värnpliktiga. I avbidan härpå syntes även frågan om minskning

av tjänstgöringstiden för sistnämnda värnpliktiga böra lösas provisoriskt

och enligt min mening vore den lämpligaste formen härför, att Kuno]

.Uaj.t erhoiie bemyndigande att, efter prövning i förekommande fall, genom

Iiemtoriovning före tjänstgöringstidens slut medgiva värnpliktig, varom bärare

truga den minskning av tjänstgöringstiden, som — dock inom viss

gräns — befunnes skalig. Yäl mötte det vissa svårigheter att finna eu fast

utgångspunkt för denna skälighetsprövning. Dels måste nämligen hänsyn

tagas till den olika tjänstgöringstiden för vapenvägrare och civilarbetare, och

ims måste beaktas, att inom båda de nämnda grupperna tjänstgörin^sfiueus

längd varierade, beroende på huruvida och i sa fall under huru lån»

hd den värnpliktige vant inkallad till tjänstgöring i vanlig ordning. Någon

“”•I," a rå1.11, Ia“8c‘en lika avkortmngsperiod torde därför icke kunna fastställas.

Ej heller torde man träffa det rätta genom att i varje särskilt fall

oerakna avkortningstiden i procenttal av tjänstgöringstiden. Det borde enöga

min mening fa ankomma pa Kung!. Maj:t att efter särskild prövning

in om en viss grans bestämma tiden för avkortning. Eu utgångspunkt för

provningen torde man kunna finna i följande. Det störa''flertalet av de

värnpliktiga, som enligt lagen don 21 maj 1920 erhållit tillstånd att fullgöra

sill värnpliktstjänstgöring i särskild ordning, torde böra erhålla en avkortiimg,

moisvarande tiden för reservtrupp- och landstormsövninyarna ökad

med in och nO % för resp. vapenvägrare och civilarbetare. Yid beräkningen

a\ namnda värnpliktigas tjänstgöringstid hade nämligen även dessa övningar

•..agits i beaktande, . trots det att övriga värnpliktiga under do senaste åren

genom upprepade riksdagsbeslut befriats från samma övningar. Därigenom

skulle avkortningen i allmänhet bliva för vapenvägrare 37 dagar och för

( tv ilarbetare 45 dagar. Starka skäl talade emellertid för att avkortningen

}‘.n civilarbetare bleve något större än 45 dagar, och det syntes mig därför

lamphgt, att den lagbestämda maximigränsen för avkortningen bestämdes till

!>() dagar.

Yid berörda riksdag väcktes tvä motioner syftande till ändring i den

kungl. propositionens förslag.

I den ena motionen (nr 34 i första kammaren) hemställdes, att riksdagen

lille med bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit om

minskning av tjänstgöringstiden med högst 60 dagar för s. k. samvetsomma

värnpliktiga i allmänhet besluta, att tjänstgöringstiden för sådan värnpliktig,

som tillhörde gruppen studenter och med dem likställda, skulle,

andel i propositionen angivna villkor, genom den värnpliktiges hemförlovning

före tjänstgöringstidens slut minskas med det antal .lagar, dock högst

120, som Konungen bestämde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

I den andra motionen (nr 46 i andra kammaren) åter hemställdes, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition, att

Konungen finge i förekommande fall förordna, att tjänstgöringstiden för i

propositionen avsedda värnpliktiga kunde genom den värnpliktiges liemförlovning

före tjänstgöringstidens slut minskas till det antal dagar, som nu

vore bestämt eller framdeles komme att bestämmas för värnpliktiga vid

krigsmakten, vilka tilldelades rytteriet.

I sitt utlåtande nr 6 vid berörda riksdag anförde andra lagutskottet bland

annat:

Utskottet, som delade eu av general- och marinstabscheferna i yttrande

över förslaget uttalad uppfattning, att all varsamhet borde iakttagas, då

fråga vore om möjlig förkortning av nu gällande, intill 1925 års utgång föreskrivna

tjänstgöringstider för samvetsömma värnpliktiga, ansåge sig med

fästat avseende härå ej kunna tillstyrka det i sistberörda motion innefattade

förslaget om avkortning av berörda tider ned till det dagantal, som vore bestämt

eller kunde komma att bestämmas för rytteriet tilldelade värnpliktigas tjänstgöring

under fredstid. Däremot funne utskottet, vid övervägande av vad i

propositionen och av utskottet förebragts till stöd för det i propositionen

ifrågasatta bemyndigandet för Kungl. Maj:t att, efter prövning i förekommande

fall, genom hemförlovning före tjänstgöringstidens slut medgiva samvetsömma

värnpliktiga någon förkortning i de för dem nu gällande tjänstgöringstiderna,

ej skäl till erinran emot lämnandet av ett sådant bemyndigande.

Utskottet förutsatte emellertid härvid, att Kungl. Maj:t komme att

med försiktighet handhava en dylik befogenhet, så att hemförlovning i förekommande

fall medgåves allenast när all fara för simulation finge anses

vara utesluten.

I reservation inom utskottet yrkades, att såväl propositionen som motionerna

måtte avslås.

Såsom förut nämnts, innebar riksdagens beslut, att Kungl. Maj:t erhöll

bemyndigande att i förekommande fall genom hemförlovning före tjänstgöringstidens

slut minska densamma med 90 resp. 60 dagar.

Att tjänstgöringstiden för de samvetsömma värnpliktiga bör utmätas längre

än för dem, som i vanlig ordning fullgöra sin värnpliktstjänstgöring, torde

med hänsyn till angelägenheten av att i görligaste mån förebygga simulation

vara ofrånkomligt. Det sätt, på vilket denna fråga lösts i den nu gällande

lagstiftningen, anser jag emellertid icke vara tillfredsställande, vartill kommer,

att det tekniska ordnandet av tjänstgöringstidens beräkning berett åtskilliga

svårigheter vid tillämpningen.

Tjänstgöringstiden under fredstid är enligt 1920 års lag för de samvetsömma

värnpliktiga bestämd i förhållande till det sammanlagda antalet dagar,

varunder tjänstgöring för utbildning samt reservtrupp- och landstormsövningar

åligger vapenföra, som tilldelats de vapenslag, för vilka längsta tjänstgöringstid

föreskrivits, i det att nämnda dagantal för gruppen vapenvägrare

förlängts med 25 procent och för gruppen civilarbetare med 50 procent. Att

ett dylikt sätt att beräkna tjänstgöringstiden i praktiken kommit att medföra

svårigheter, kan knappast förvåna. Redan vid 1922 års riksdag framhölls

också av andra lagutskottet lämpligheten av att till vinnande av större

Andra

lagutskottet

vid 1923 års

riksdag.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

klarhet rörande bestämmelsernas innebörd införa fixa tidsbestämmelser för

längden av de tjänstgöringstider, som ålåge de under 1920 års lag hänförliga

värnpliktiga.

Med tillämpning av den förkortning av utbildningstiden, vilken genomförts

för värnpliktiga tillhörande de senaste årsklasserna och vilken förkortning

avsetts att komma jämväl de samvetsömma av samma årsklasser tillgodo

utgör den tjänstgöringstid, som för närvarande åligger de samvetsömma,

varnpnktiga, för vapenvägrare tillhörande kategorien värnpliktiga i allmänhet

318 dagar och tillhörande kategorien studenter och med dem likställda 450

dagar samt för civilarbetare tillhörande den förra kategorien 382 dagar och

tillhörande den senare kategorien 540 dagar. Ökningen för vapenvägrande

student utgör lägst 120 och högst 175 dagar och för övriga värnpliktiga lägst

9b och högst 153 dagar. “Vid civilarbete är ökningen för student lägst 210

och högst 265 samt för annan värnpliktig lägst 157 och högst;217^dagar.

Därest afkortning enligt 1923 års lag kommer till stånd, utgör ökningen för

vapenvägrande student lägst 65 och högst 120 dagar, för annan värnpliktig

lägst 06 och högst 116 dagar; vid civilarbete för student lägst 120 och högst

175 dagar och för annan värnpliktig lägst 97 och högst 157 dagar. Antalet

tjanstgormgsdagar för olika fall framgår av denna tablå:

Antal tjänstgöringsdagar

Enligt

de prov.

värnpl.- lagama

Enligt 1920 Srs lag

Enligt kungl. brevet den 6

april 1923 ang'', minskning

i tjänstgöringstiden

§ 1 a j Ökninj

Studenter och likställda, j

Vapenföra .....................j 330 ji 450 j 120

Icke vapenföra ...............j 275 |j 450 j 175

Övriga värnpliktiga.

Fotfolket, tvungen ocli in-!

tendenturtruppema......j 165 Ij 318 1 153

Rytteriet m. fl................I 225 318 i 93

loke vapenföra ............... 165 |! 318 i 153

§ 1 b j Ökningl § 1 a j Ökning

540

540

382

382

382

210

265

217

157

217

395

395

281

281

281

65

120

116

56

116

5 1 b

Ökning

450

450

322

322

322

120

175

157

97

157

. I, ! Arv. j lOi

bi ve t vis vore det från teknisk synpunkt fördelaktigast, om man i lagstiftnmgen

införde ett bestämt antal dagar (lika för alla), under vilka tjänstgöring

skulle fullgöras av de olika kategorierna samvetsömma. Ett sådant förfaringssätt

skulle emellertid icke avhjälpa den orättvisa, som vidlåder nuvarande

lagstiftning, nämligen att den till förekommande av simulation stadgade

ökningen i tjänstgöringstiden är olika för olika slags värnpliktiga Eu

infanterist finge sålunda fortfarande större ökning än eu kavallerist, då tjänstgormgstiden

för den forre enligt värnplikts]agens bestämmelser är kortare

an för den senare. Det synes mig därför vara lämpligast fastställa ökningen

i tjänstgöringstiden till ett visst antal dagar, lika för allé, tillhörande de

kategorierna Aarnpliktiga i allmänhet, studenter och likställda), därest

tillståndet avser tjänstgöring enligt § 1 a), och till ett visst något större

antal dagar, därest tillståndet avser tjänstgöring enligt § 1 b). Härigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kutig!.. Maj:ts proposition nr ''JK).

uppkommer visserligen den olägenheten, att tjänstgöringstiden för do olika

kategorierna blir olika lång, men denna olägenhet är i verkligheten endast

skenbar, ty, såsom förut antytts, bör — frånsett studenter och likställda - den, vilken i samband med inskrivningen anmäler sina samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring, uttagas till ersättningsreserven. I de

rena undantagsfall, då till linjetjänst redan uttagen värnpliktig på grund a\

samvetsbetänkligheter övergår till tjänst i särskild ordning, torde det icke

vara annat än med billighet förenligt, att tjänstgöringstiden blir olika beroende

på den tjänst, till vilken han uttagits. Några svårigheter med tjänstgöringens

ordnande i dylika fall torde icke behöva uppkomma, hinder de

år lagstiftningen verkat liar i liera fall sådan olikhet i tjänstgöringsperiodernas

längd förekommit utan att föranleda olägenheter. De icke vapenföra torde

man i detta sammanhang kunna bortse från. då de äro ifrågasatta att helt

befrias från värnpliktstjänstgöring under fredstid.

Hur stor ökningen skall vara måste alltid bliva beroende på en skiilighetsprövniug.

Såsom militieornbudsmannen erinrat, torde det icke rara

görligt att allt för mycket bygga på tjänstgöringstidens förlängning dels på

grund av praktiska svårigheter med arbetets anordnande och dels med hänsyn

till rättvisa och billighet mot icke-simulerande värnpliktiga.

Utgångspunkten synes mig emellertid böra vara, att tjänstgöringstiden

för de samvetsömma alltid skall överstiga den tid. som enligt värnpliktslagen

stadgas för värnpliktig tillhörande truppslag med den längsta utbildningstiden.

Om man räknar med de utbildningstider, som föreslagits i proposition

nr 51 till innevarande års riksdag, synes ökningen lämpligen kunna

för tjänstgöring enligt § 1 a) (vapenfri tjänst) sättas till 90 dagar, varigenom

sådan värnpliktigs tjänstgöringstid kommer att överskjuta utbildningstiden

vid berörda truppslag med minst ett mot eu repetitionsövning vid samma

truppslag svarande dagantal (30 dagar). För tjänstgöring enligt § 1 b) (civilarbete)

synes härtill skäligen böra komma eu ytterligare ökning av 30 dagar,

varigenom den totala ökningen i detta fall kommer att uppgå till 120 dagar.

Tjänstgöringstiderna för samvetsömma värnpliktiga skulle i enlighet härmed

bliva följande:

För studenter och likställda ............................................

För övriga värnpliktiga

a) tilldelade infanteriet, träng- och intendenturtrup
perna

i linjetjänst samt ersättningsreserven .........

b) tilldelade kavalleriet'', artilleriet och ingenjörtrup
perna,

flottan, kustartilleriet och flygvapnet, allt i

linjetjänst ................................................................

^ ■ -------------- ---O A

ningen göra sannolikt, att de hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,

bliva — därest de icke tillhöra studentkategorien — tilldelade

ersättningsreserven, skulle såsom regel tjänstgöringstiden för vanliga värnpliktiga

bliva vid vapenfri tjänst 230 dagar och vid civilarbete 260 dagar

samt för studenter och likställda resp. 350 och 380 dagai.

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 1 samt. 170 käft. (Nr 210.)

§ i a)

Bni. § 1 b)

350

380

230

260

290

320

, som

vid inskriv-

591 25 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Si

Kungl, May.ts proposition ur 210.

Lagförslagets utformning.

Beträffande den blivande lagens utformning torde följande höra framhållas.

I de hittills framställda förslagen om utvidgning av begreppet »samvetsbetänkligheters

att omfatta även sådana, som icke grunda sig på religiös

övertygelse, har föreslagits, att lag-texten skulle ändras så, att orden »på religiös

övertygelse grundade» skulle utgå och paragrafen sålunda skulle erhålla

följande lydelse: »Värnpliktig, som hyser allvarliga samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring etc.» Av den förut lämnade redogörelsen framgår

emellertid, att 1902 års cirkulär i ämnet, som stadgade viss slags tjänstgöring

för värnpliktig, som av allvarliga samvetsbetänkligheter mot vapentjänst

föranleddes att vägra fullgöra sådan tjänst, i praktiken tolkats såsom

avseende allenast religiösa samvetsbetänkligheter. På grund härav och då

enligt teologisk uppfattning begreppet samvete anses alltid hänföra sig till

religionen, har föreslagits en formulering av 1 §, som uttryckligen angiver,

att samvetsbetänkligheterna icke behöva vara grundade på religiös övertygelse.

Att i lagtexten närmare angiva -vilket slag av övertygelse eller livsåskådning,

som i berörda hänseende jämställes med den religiösa, torde

icke vara möjligt. Detta måste bedömas från fall till fall. Generalstabschefens

farhåga för att befrielse av rent politiska skäl kan bliva följden,

synes mig ogrundad.

Uttrycket »gällande vämpliktslag förutsätter» bör ersättas med uttrycket

»värnpliktslagen föreskriver» såsom mera logiskt uttryckande lagbestämmelsens

innebörd.

I stycket under a) i 1 § bör uttrycket »fullgöra sin värnplikt vid krigsmakten»

ersättas med uttrycket »fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten».

I ordet värnplikt inrymmas nämligen en del förpliktelser, som icke hava

avseende å tjänstgöringen och vilka gälla alla värnpliktiga, således även

samvetsömma, som erhållit tillstånd att fullgöra sin tjänstgöring i särskild

ordning.

I stycket under b) i samma § bör uttrycket »i stället för honom åliggande

värnpliktstjänstgöring» omredigeras, ty det meddelade tillståndet avser allenast

sättet, på vilket värnpliktstjänstgöringen skall utföras.

§ 2 bör allenast innehålla stadgande om vilken myndighet, som har att

träffa avgörande rörande tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt lagen

stadgar. De närmare bestämmelserna härom böra helt upptagas i den administrativa

följdförfattningen.

I § 3 böra vidtagas vissa formella ändringar såsom följd av dem, som

föreslagits beträffande § 1.

Vidare bör bestämmelsen att tjänstgöringen i fall, som angivas i § 1 a),

alltid skall fullgöras i en omgång borttagas. Det torde böra helt ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra jämväl huruvida denna tjänstgöring skall fullgöras

i eu följd eller i två omgångar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Knnyl. M<ij:ts proposition nr 210.

I § 4 inom. 1 i gällande lag stadgas, att, därest tillstånd att fullgöra

värnpliktstjänstgöringen på sätt i § I omförmäles betinnes hava grundats

på uppenbart vilseledande uppgifter, tillståndet må av inskrivningsrevisionen

återkallas. Såsom av redogörelsen för den norska lagstiftningen i ämnet

framgår, kan värnpliktig, som rättsstridigt undandrager sig att utföra det

civila arbete, som åligger honom enligt lagen den 24 mars 1922 om värnpliktiga

civilarbetare, på hemställan av styrelsen för det verk, under vilket

han lyder, återföras till vederbörande militära avdelning för att där fullgöra

sin återstående värnplikt. Motivet härför var, att man ansåg att den, som

icke ville utföra civilt arbete eller som därunder visade dåligt uppförande,

icke kunde vara besjälad av allvarliga samvetsbetänkligheter vid sin värnpliktsvägran.

Under förarbetena till den nuvarande svenska lagen har även

denna fråga berörts. Dåvarande departementschefen fann det emellertid ur

principiell synpunkt icke vara riktigt, att ett i behörig ordning givet tillstånd

att fullgöra värnplikten i särskild ordning skulle återkallas av den

grund, att den värnpliktige gjort sig skyldig till dåligt uppförande eller upprepade

försummelser i tjänsten. Jag tror dock, att man — ej minst i betraktande

av den nu förordade utvidgningen av samvetsömlagens tillämplighetsområde

— allenast skulle gagna förevarande sak genom att även i vår

lagstiftning införa bestämmelser om att tillståndet kan återkallas, om den

värnpliktige gör sig skyldig till upprepade allvarligare förseelser i tjänsten.

Enligt § 4 mom. 2 i dess nuvarande lydelse ifrågasättes inskrivningsrevisionens

avgörande allenast för sådan värnpliktig, som påbörjat den ifrågavarande

tjänstgöringen. Bestämmelsen skall givetvis omfatta jämväl värnpliktig,

som ännu icke inträtt i sådan tjänstgöring. Vidare bör uttrycket

»värnpliktens fullgörande i vanlig ordning» ersättas med uttrycket »tjänstgöringens

fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver».

En viss redaktionell ändring bör vidtagas i § 5, så att tydligt framgår,

att Kungl. Maj:t vid bestämmandet av avkortningen på grund av förutvarande

tjänstgöring icke är bunden av sagda tjänstgöringstids längd.

En ny § 6 bör innehålla hänvisning till särskild lag innefattande vissa

straffbestämmelser med avseende å värnpliktiga, som erhållit tillstånd att i

stället för- värnpliktstjänstgöring vid krigsmakten utföra civilt arbete för

statens räkning.

§ 6 i 1920 års lag bör erhålla nummerbeteckningen 7. En mindre redaktionell

jämkning i lagtexten har ansetts lämplig.

I § 8 böra upptagas mot § 27 mom. 3 G i förslaget till värnpliktslag

(§ 27 mom. 4 andra och tredje styckena i gällande värnpliktslag) svarande bestämmelser.

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1926. Med avseende å dess ikraftträdande

erforderliga närmare föreskrifter torde böra meddelas av Konungen.

I enlighet med de av mig nu angivna grunderna har jag låtit inom försvarsdepartementet

upprätta förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ta proposition nr 210.

Föredraganden uppläser härefter berörda lagförslag samt hemställer, att

förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Tor Ericsson-Ärje.

Stoekholm, K. L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöri a1 i texten
  2. 1SärU 1925:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, ävensom i s. 1 i texten