Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning

1925-03-20 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:211, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december

1910 om reglering av prästerskapets avlöning; given Stockholms

slott den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i

lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 171 höft. (Nr 211.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung],. Maj:ts proposition Nr 211.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december

1910 (nr 141, sid 27) om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om

reglering av prästerskapets avlöning skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

12 §.

Varje tjänstgörande------därom meddelar.

Yrkas av —---— — meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie-----— utgående belopp.

Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståudsatt att

mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta

arvode enligt Konungens närmare bestämmande.

14 §.

1. Bostad och — — —• — — — honom anförtror.

2. Adjunktsarvode för — — —--— av kyrkofonden.

Det belopp — ------extraordinarie prästen.

Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse

från förordnande, gäldas av kyrkofonden.

3. Finner Konungen — ------är stadgat.

4. Vikariearvode skall------förenade inkomster.

5. Kostnadsersättning till------av kyrkofonden.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 211.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2<)

mars 1925.

Närvarande:

.Statsministern

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Laksson, AVigforsb, Möller,

Levinson .

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

I skrivelse den 21 april 1923 har allmänna svenska prästföreningen hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att extraordinarie ordinarie

präst vid sjukdomsfall måtte tillerkännas hela eller viss del av till honom pr^rd™de’

utgående lön.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, anhåller jag att få redogöra

för nu gällande bestämmelser rörande de extraordinarie prästernas

avlöningsförmåner.

Det tjänstgörande extraordinarie prästerskapet kan delas i tre huvudgrupper,

nämligen 1) de i pastorat jämlikt fastställd löneregleringsresolution anställda

s. k. ständiga adjunkterna, 2) kontrakts- och stiftsadjunkter samt 3) adjunkter

i egentlig mening. Därtill komma vissa extraordinarie präster, pastoratsadjunkter

in. fl., som äro anställda i pastorat, vari ny lönereglering ännu

ej är gällande. Jag saknar anledning att i detta sammanhang ingå på deras

avlöningsförhållanden.

Avlöningsbestämmelser för de ständiga adjunkterna och de egentliga adjunkterna

äro meddelade i 12 § lagen om reglering av prästerskapets avlö

ning den 9 december 1910 och i den med stöd av denna lag utfärdade förord

ningen den 18 april 1914 angående reglering av det extraordinarie prästerskapets

avlöning m. in. (den s. k. adjunktsavlöningsförordningen) jämte däri

senare vidtagen ändring. Enligt nämnda 12 § skall varje tjänstgörande

adjunkt såsom löneförmåner åtnjuta -— förutom skjuts i tjänstärenden och

ersättning för resa till tjänstgöringsort — dels bostad och viver, vilka förmåner

skola utgå in natura eller under vissa förutsättningar i penningar,

dels ock årligt adjunktsarvode, ej understigande 1,000 kronor, allt enligt de

närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar. Tjänstgör adjunkt vid två

ordinarie befattningar, skall adjunktsarvodet ökas med hälften av det såsom

adjunktsarvode i allmänhet utgående beloppet. I adjunktsavlöningsförordningen

föreskrives, att arvode, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda

bestämmer, utgår med 1,200 kronor för ar räknat jämte tva ålderstillägg,

vartdera å 300 kronor efter viss tids tjäustgöring. Arvode för ständig

adjunkt bestämmes till beloppet i löneregleringsresolutionen för präster-,

skåpet i det pastorat, vari adjunkten är anställd. I allmänhet har detta arvode

bestämts till lägst 1,500 och högst 2,500 kronor. Skola förmånerna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition Nr 211.

av bostad och vivre utgå i penningar, skall gottgörelse därför utgivas med

belopp, som med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje särskilt

fall bestämmes av domkapitlet, dock med lägst 600 kronor för år. Tjänstgör

extraordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar, ökas

arvodet med 600 kronor. Då extraordinarie präst på grund av förordnande

uppehåller ordinarie befattning, erhåller han, utöver vad han såsom adjunkt

äger åtnjuta, vikariearvodo med belopp motsvarande viss procent av lönen

vid befattningen med iakttagande av visst minimi- och maximibelopp.

Arvodena till kontrakts- och stiftsadjunkter fastställas av Kungl. Maj:t.

Till nämnda avlöningsförmåner komma numera tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg åt samtliga adjunkter.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extraordinarie

prästerskapet gäller, att avlöningen för de ständiga adjunkterna, däri inbegripet

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, gäldas i enahanda ordning

som det ordinarie prästerskapets löner, d. v. s. den bestrides med försanilingsavgifter

och övriga till pastoratets förfogande stående lönetillgångar.

med rätt för pastorat att, i händelse församlingsavgifterna överstiga visst

mått, för det överskjutande beloppet erhålla ersättning ur kyrkofonden. Avlöningen

till kontrakts- och stiftsadjunkter utgår ur kyrkofonden. Angående

de egentliga adjunkternas avlöning är stadgat, att bostad och viver eller

ersättning därför samt tjänsteskjuts tillhandahållas av den präst, till vilkens

biträde adjunkten är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller.

Adjunktsarvode för präst, som är anställd som biträde åt endast en präst

betalas av kyrkofonden, varemot adjunktstagarna hava att utgöra det belopp,

varmed arvodet i visst fall förhöjes. Vikariearvodet gäldas av den, som

uppbär de med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna. Tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg åt kontrakts- och stiftsadjunkter samt egentliga

adjunkter gäldas ur kyrkofonden.

I allmänna svenska prästföreningens omnämnda framställning anföres

huvudsakligen följande:

Enligt svenska kyrkans lag är var och en, som prästviges, skyldig att

från prästvigningen ställa sig till stiftsstyrelsens förfogande. En extraordinarie

präst får ej undandraga sig tjänstgöring lika litet som en ordinarie,

utom i vissa fall, nämligen vid sjukdom, teologiska studiers idkande, provs

avläggande, fullgörande av offentligt uppdrag eller annan därmed järnförlic

anledning. En extraordinarie präst intar i detta fall en särställning i jämförelse

med andra extraordinarie, anställda i statens eller kommunens tjänst.

Han är ovillkorligen bunden vid tjänsten, så framt han ej tager avsked

från prästämbetet. Härav borde också följa den förpliktelsen från kyrkans

sida att, när en extraordinarie präst blir sjuk, han finge behålla hela eller

viss del av sin lön. Såsom ett ytterligare skäl härför må anföras befordringsordningen

inom svenska kyrkan. Eu extraordinarie prästman kan

aldrig göra anspråk pa att bli ordinarie, beroende därpå att däröver bestämmer

icke kyrkan genom sina organ utan församlingarna, som icke äro förpliktade

att välja någon annan till präst än den de själva vilja. Härav blir

följden, att en präst kan förbli obefordrad hela sitt liv, även om han varit

duglig och nitisk. Om nu en sådan präst efter t. ex. 20 ä 30 års tjänstgöring

skulle sjukna, har han intet ekonomiskt bidrag från kyrkans sida

att påräkna såsom varje ordinarie präst. Han kan, såsom hänt, falla fattigvården

till last helt eller delvis, möjligen med något bidrag antingen från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. f>

enskilda understödskassor i stiftet eller genom välvilliga ämbetsbröders hjälp.

Ln sådan lott är bård och orättvis mot en välförtjänt man. Intet underligt

om mången extraordinarie prästman med bävan tänker på utsikten att bli

sjuk, innan han vunnit ordinarie anställning. Det synes billigt, att en

extraordinarie prästman vid sjukdomsfall får behålla den lilla lön, han åtnjuter,

eller eu större del därav.

Över denna framställning hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser

och ecklesiastika konsistorier, vilka alla tillstyrkt vidtagande av åtgärder

i syfte att sjuk extraordinarie prästman må behålla vissa avlöningsförmåner.

Av dessa yttranden, till vilka jag i övrigt ber att få hänvisa, torde jag

få anföra, vad domkapitlen i Linköping och Luleå andragit, då deras synpunkter

synas mig värda beaktande.

Domkapitlet i Linköping har ansett adjunkt i vanlig bemärkelse böra vid

sjukdomsfall medgivas rätt att ur kyrkofonden erhålla ett belopp, som motsvarade

adjunktsarvodet ur nämnda fond, eventuellt med ålderstillägg, i den

händelse dylikt tillägg förut tillerkänts honom. I fråga om de ständiga

adjunkterna, vilka enligt domkapitlets åsikt hava en mera fast ställning än

adjunkterna i egentlig bemärkelse, har domkapitlet framhållit som lämpligt,

att de vid sjukdomsfall av icke allt för lång varaktighet finge likställas med

de ordinarie prästerna och sålunda behålla samtliga löneförmåner mot det

att de avlönade sin vikarie. Skulle en ständig adjunkt däremot drabbas av

en mera långvarig sjukdom, syntes han böra lämna förordnandet som ständig

adjunkt, i vilket fall samma förmån syntes böra tillerkännas honom,

som av domkapitlet föreslagits beträffande adjunkterna i egentlig mening.

Domkapitlet i Luleå har ifrågasatt, att vanlig adjunkt vid tjänstledighet

för sjukdom skulle erhålla hela adjunktsarvodet jämte tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg. Möjligen borde för rättighet att erhålla sjukavlöning

föreskrivas, att den tjänstledige prästen skulle hava på fullt nöjaktigt

sätt uppehållit prästerligt förordnande under minst tre år. Ytterligare syntes

lämpligen kunna bestämmas, att om extraordinarie präst uppburit sjukavlöning

under tjänstledighet längre tid än två år, frågan om hans fortsatta

avlöning skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Kammarkollegiet och statskontoret hava den 12 december 1924 avgivit

gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört huvudsakligen följande:

De bestämmelser, som finnas meddelade rörande det extraordinarie prästerskapets

avlöningsförhållanden, utesluta möjligheten för sådan präst att

under ledighet för sjukdom — liksom av vilken anledning som helst -—

åtnjuta avlöning. Löneregleringslagens 12 § säger nämligen kategoriskt, att

varje tjänstgörande adjunkt skall åtnjuta stadgade avlöningsförmåner, utan

att tillika upptaga någon bestämmelse om rätt att under tjänstledighet bibehålla

någon del av avlöningen.

Det anförda gäller icke blott adjunkt i vanlig bemärkelse utan även såväl

ständig adjunkt som pastorats- och stiftsadjunkt.

Extraordinarie präst, som, under det han innehar förordnande att biträda

ordinarie präst eller att uppehålla ordinarie tjänstebefattning eller att bestrida

befattning som ständig adjunkt, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt,

tager ledighet på grund av sjukdom — eller annan anledning — är alltså

skyldig att avstå samtliga löneförmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

f» Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Enligt ämbetsverkens mening tala starka skäl för att extraordinarie präst,

som drabbas av sjukdom och av sådan anledning nödgas taga ledigt, måtte

erhålla avlöning under den tid han sålunda är urståndsatt att tjänstgöra.

Ämbetsverken anse dock nödigt att, med hänsyn till ifrågavarande prästers

ställning av att icke vara fast anställda, viss begränsning i rätten till sjukavlöning

göres. Härvid synes föreligga anledning att i viss mån göra skillnad

mellan å ena sidan de ständiga adjunkterna och å den andra adjunkterna

i egentlig mening samt kontrakts- och stiftsadjunkterna. Denna skillnad

anse ämbetsverken vara betingad av att de ständiga adjunkterna äro avsedda

att fylla ett stadigvarande behov av prästerliga krafter inom de pastorat,

där de skola tjänstgöra.

Vad då först angår de egentliga adjunkterna samt kontrakts- och stiftsadjunkterna,

synes för dem rätt till sjukavlöning böra ifrågakomma först

efter viss tids tjänstgöring. Den tid av minst tre års prästerlig tjänstgöring,

vilken domkapitlet i Luleå angivit som förutsättning för rätt till sjukavlöning,

synes måhända obehövligt lång, men ämbetsverken anse sig icke hava

tillräckliga skäl att göra någon erinran däremot. Vidare synes nödigt att

begränsa den tid, under vilken avlöning under sjukdom må av extraordinarie

präst uppbäras. Även härutinnan kunna ämbetsverken i viss mån

ansluta sig till domkapitlets i Luleå mening, i det att ämbetsverken anse,

att avlöning under sjukdom icke må uppbäras för längre tid än sammanlagt

två år — 730 dagar — under loppet av fem år.

Fråga kan givetvis uppstå hur förfaras bör, när sjukdomsfall inträffar

under tid, då extraordinarie präst icke innehar förordnande. Måhända kan

sådant knappast tänkas under nuvarande tid av prästbrist, när väl i regel

nytt förordnande börjar så snart ett förordnande slutar, åtminstone då fråga

år om de äldre adjunkterna, men möjligheten av eu sådan händelse, låt

vara förutsättningen därför är att ändrade förhållanden inträda, bör ej förbises

vid de ifrågasatta bestämmelsernas avfattande. Visserligen bör avlöning

under sjukdom icke utgå till annan än den, som genom sjukdom går

miste om avlöning som tjänstgörande extraordinarie präst, men å andra

''idan skulle det uppenbarligen vara obilligt, att en extraordinarie präst,

som varit i tur att erhålla förordnande, om ej sjukdomen hindrat, går miste

om all avlöning, därför att sjukdomsfallet inträffar, innan tillfället till förordnandet

yppat sig. Saken synes kunna lämpligen ordnas på sådant sätt,

; * 11 domkapitlet erhåller befogenhet att åt extraordinarie prästman, som styrkt

sig på grund av sjukdom vara oförmögen att mottaga missiv, tillerkänna

sjukavlöning från det ett ledigt förordnande, vartill han stått i tur. gått

honom förbi på grund av sagda förhinder. Att återigen göra sjukavlöningens

varaktighet beroende på att tillfälle till fortsatt förordnande för den

sjukledige förefunnits, därför saknas efter ämbetsverkens uppfattning tillräckliga

skäl.

Beloppet av den avlöning, som skall utgå till extraordinarie präst tillhörande

förenämnda två grupper, synes skäligen böra bestämmas till vanligt

adjunktsarvode, alltså till 1,200 kronor, och, därest vid tiden för sjuk

avlöningens beviljande den extraoidin irie prästmannen intjänat ena ålderstillägget

eller båda, respektive 1,50.1 och 1,800 kronor. Tillfällig löneförbättring

och dyrtidstillägg lärer givetvis böra få åtnjutas å det föreslagna

sjukarvodet. Arvodet ifråga — liksom därå löpande löneförbättring och

dyrtidstillägg — lärer böra gäldas ur kyrkofonden.

Någon svårighet för kyrkofonden att bära donna utgift förefinnes uppen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. May.ts proposition Nr 211. T

barligen icke. Av inhämtade uppgifter från domkapitlen framgår, att under

ecklesiastikåren 1921—1924 värjo extraordinarie prästman åtnjutit tjänstledig

het på grund av sjukdom under en tid av 6—7 dagar. Då antalet extra

ordinarie prästmän, som inom stiften erfordrades för att fylla det normala

behovet, av domkapitlen uppgivits till 461, eller, efter avdrag av antalet

ständiga adjunkter, 384, skulle man alltså under normala förhållanden hava

att räkna med sjukledighet under en sammanlagd tid av ej fullt 7 år, medförande,

i händelse samtliga tjänstlediga vore berättigade till arvode, en årlig

''kostnad av tillhopa omkring 8,400 kronor, vartill komme ålderstillägg, tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg. Som sjukarvode ifrågasatts skola

utgå allenast under vissa förutsättningar, torde den verkställda beräkningen

få anses även med hänsyn till normala förhållanden vara för hög; men å

andra sidan torde kunna förutsättas, att sjukledighet kommer att sökas

oftare, om den som är därav i behov får under tiden åtnjuta någon avlöning.

Beträffande de ständiga adjunkterna synes annan begränsning i sjukledigheten

icke vara påkallad än den, som föranledes av längden av det meddelade

förordnandet. Ständig adjunkt torde böra berättigas att under sjuk

dom behålla så stor del av den för honom bestämda avlöningen, som han

ej är skyldig att avstå till vikarie. Det torde icke behöva särskilt framhållas,

att ifrågavarande minskning i arvodet bör äga rum även för det

fall att tillgång till vikarie å befattningen icke finnes. Av det sagda följer,

att sjukavlöningen till ständig adjunkt skulle i allmänhet komma att ungefärligen

motsvara det med tjänsten förenade arvodet samt att den skulle

bestridas i första hand av pastoratets prästlönemedel.

För ett genomförande av den utav ämbetsverken föreslagna förändringen

beträffande de extraordinarie prästmännens avlöning under sjukdom föreslå

ämbetsverken, att följande tillägg göres till 12 § lagen om reglering av

prästerskapets avlöning: Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom

är urståndsatt att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt

eller vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande.

Vidare föreslå ämbetsverken, att de i 14 § nämnda lag meddelade bestämmelserna

angående vem som har att utgiva det adjunkt tillkommande arvodet

in. in. fullständigas med följande föreskrift: Arvode åt extraordinarie

präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas

av kyrkofonden. Någon ändring i lagen om kyrkofond anses däremot icke

vara behövlig. De bestämmelser, som enligt ämbetsverkens förslag skulle

utfärdas av Kungl. Maj:t för reglerande av sjukarvodets storlek, syntes

lämpligen kunna införas i adjunktsavlöningsförordningen och erhålla följande

avfattning:

Erhåller tjänstgörande extraordinarie präst, som ej är ständig adjunkt,

på grund av behörigen styrkt sjukdom befrielse från erhållet förordnande,

äger han, under förutsättning att han under minst tre år fullgjort prästerlig

tjänstgöring, åtnjuta arvode med 1,200 kronor för år räknat jämte intjänat

ålderstillägg; dock att sådant arvode ej må utgå för längre tid än sammanlagt

730 dagar under loppet av fem år. Därest extra ordinarie präst,

vilken icke innehar förordnande som adjunkt eller vikarie, behörigen styrker

sig på grund av sjukdom vara oförmögen att mottaga sådant förordnande,

må domkapitlet, under förutsättning att domkapitlet vid meddelande ay

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj.is proposition Nr 211.

förekommande förordnande som adjunkt eller vikarie finner den sjukanmälde

hava bort, om nyssnämnda förhinder ej funnits, erhålla förordnandet,

tillerkänna honom arvode efter vad nu sagts att utgå från och med den

dag förordnandet av den därtill utsedde tillträdes. Ständig adjunkt äger

under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom åtnjuta den för honom

enligt löneregleringen bestämda avlöningen, minskad med ett belopp, motsvarande

vad han avstår eller bort avstå till vikarie.

Vid detta ärendes behandling i kammarkollegiet och statskontoret voro

två av kollegiets representanter så till vida av skiljaktig mening, att de ansågo,

att ständig adjunkt i förevarande hänseende borde likställas med övriga

extraordinarie präster.

De nu gällande bestämmelserna för det extraordinarie prästerskapets avlöning

medgiva icke, att extraordinarie prästman, som på grund av sjukdom

är förhindrad tjänstgöra, under sjukdomen erhåller någon avlöning. I

likhet med allmänna svenska prästföreningen och de i ärendet hörda myndigheterna

anser jag detta innebära ett missförhållande, som på lämpligt

sätt bör avhjälpas. I jämförelse med de i statens tjänst anställda extraordinarie

befattningshavarna, vilka under sjukdom få bibehålla viss del av

sina avlöningsförmåner, äro de extraordinarie prästerna illa tillgodosedda.

Genom de av kammarkollegiet och statskontoret föreslagna åtgärderna skulle

för de därav berörda prästmannen skapas förhållanden, som överensstämma

med billighetens krav. Jag ansluter mig därför till det av nämnda ämbetsverk

framlagda förslaget. Endast beträffande en detalj känner jag mig

något tveksam. I likhet med vad domkapitlet i Luleå ifrågasatt innebär

ämbetsverkens förslag, att extraordinarie präst först efter en prästerlig tjänstgöring

av tre år skulle i händelse av sjukdom kunna erhålla sjukavlöning.

Detta synes mig innebära en onödigt sträng inskränkning. Att viss tids

föregående tjänstgöring fordras för att vid sjukdom bibehålla en del av

avlöningen synes mig rimligt, men en tid av två år finner jag härvidlag

vara tillräcklig. I ett avseende hava olika meningar yppats vid frågans

behandling inom de båda ämbetsverken. Då majoriteten ansett, att ständig

adjunkt borde vid sjukdom avstå endast så mycket av sina avlöningsförmåner,

som erfordras för vikariens avlöning, hava två av kammarkollegiets

representanter föreslagit, att samma bestämmelser skulle gälla för ständiga

tadjunkter som för adjunkter i egentlig bemärkelse. Då de ständiga adjunkerna

, ehuru extraordinarie präster, äro avsedda att fylla stadigvarande behov

av biträde i det prästerliga arbetet i de pastorat, inom vilka de äro

anställda, synes det mig lämpligt, att de i avseende å rätt till avlöning under

sjukdom mera likställas med ordinarie befattningshavare, varför jag ansluter

mig till majoritetens förslag.

Jag anser mig således böra förorda följande bestämmelser beträffande avlöning

åt sjuka extraordinarie präster:

Ständig adjunkt skall under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

åtnjuta så stor del av den för honom bestämda avlöningen, som motsvarar

vad han icke avstår eller bort avstå till sin vikarie.

Annan tjänstgörande extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom

erhåller befrielse från erhållet förordnande, skall, därest han under

minst två år fullgjort prästerlig tjänstgöring, erhålla årligt arvode med 1,200

kronor jämte ålderstillägg å respektive 300 och 600 kronor, därest han förklarats

berättigad till sådant tillägg. Sjukavlöning får dock ej utgå för

längre tid än sammanlagt 730 dagar under loppet av fem år. Extraordinarie

präst, som icke innehar förordnande och av sjukdom är förhindrad

mottaga sådant, må, under förutsättning att domkapitlet vid meddelande

av förekommande förordnande som adjunkt eller vikarie finner honom hava

bort erhålla förordnande, om han ej varit sjuk, tillerkännas arvode enligt

nyss angivna grunder från och med den dag förordnandet av den därtill

utsedde tillträdes. Den ifrågasatta sjukavlöningen skall utgå från kyrkofonden.

Utöver de avlöningsförmåner, som sålunda enligt min uppfattning skulle

tillkomma sjukledig extraordinarie prästman, bör dessutom till honom utgå

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för

präster i nyreglerade pastorat.

Något tvivel om att kyrkofondens ställning medgiver bestridandet av

ifrågavarande kostnader kan icke råda.

För genomförande av dessa åtgärder erfordras de ändringar i 12 och 14 §§

av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, till

vilka kammarkollegiet och statskontoret uppgjort förslag. Detta lagförslag,

mot vilket jag icke funnit anledning till erinran, bör framläggas för riksdag

och kyrkomöte, varefter i händelse av förslagets antagande jag åter

torde få anmäla ärendet i och för utfärdande av bestämmelser i överensstämmelse

med vad jag förut förordat. Enär sålunda jämväl kyrkomötets

bifall måste inhämtas, kan tiden för ikraftträdandet av den föreslagna lagen

icke sättas tidigare än till den 1 maj 1926.

Departementschefen uppläser härefter förenämnda förslag till lag om ändrad

lydelse av 12 och 14 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid 27) om

reglering av prästerskapets avlöning och hemställer, att förslaget måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 171 haft. (Nr 211.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:180 Skrivelse till Kcmungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och I t §§ i lagen den 9 december 1910 om reglerin a1 i texten
  2. 1LU 1925:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerska s. 1 i texten