Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
1925-03-20 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:211, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.
1
Nr 211.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december
1910 om reglering av prästerskapets avlöning; given Stockholms
slott den 20 mars 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i
lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets avlöning.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 171 höft. (Nr 211.)
1
2
Kung],. Maj:ts proposition Nr 211.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december
1910 (nr 141, sid 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om
reglering av prästerskapets avlöning skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:
12 §.
Varje tjänstgörande------därom meddelar.
Yrkas av —---— — meddelade föreskrifter.
Tjänstgör extraordinarie-----— utgående belopp.
Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståudsatt att
mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta
arvode enligt Konungens närmare bestämmande.
14 §.
1. Bostad och — — —• — — — honom anförtror.
2. Adjunktsarvode för — — —--— av kyrkofonden.
Det belopp — ------extraordinarie prästen.
Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse
från förordnande, gäldas av kyrkofonden.
3. Finner Konungen — ------är stadgat.
4. Vikariearvode skall------förenade inkomster.
5. Kostnadsersättning till------av kyrkofonden.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1926.
Kung!.. Maj:ts proposition Nr 211.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2<)
mars 1925.
Närvarande:
.Statsministern
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Laksson, AVigforsb, Möller,
Levinson .
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
I skrivelse den 21 april 1923 har allmänna svenska prästföreningen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att extraordinarie ordinarie
präst vid sjukdomsfall måtte tillerkännas hela eller viss del av till honom pr^rd™de’
utgående lön.
Innan jag närmare ingår på denna framställning, anhåller jag att få redogöra
för nu gällande bestämmelser rörande de extraordinarie prästernas
avlöningsförmåner.
Det tjänstgörande extraordinarie prästerskapet kan delas i tre huvudgrupper,
nämligen 1) de i pastorat jämlikt fastställd löneregleringsresolution anställda
s. k. ständiga adjunkterna, 2) kontrakts- och stiftsadjunkter samt 3) adjunkter
i egentlig mening. Därtill komma vissa extraordinarie präster, pastoratsadjunkter
in. fl., som äro anställda i pastorat, vari ny lönereglering ännu
ej är gällande. Jag saknar anledning att i detta sammanhang ingå på deras
avlöningsförhållanden.
Avlöningsbestämmelser för de ständiga adjunkterna och de egentliga adjunkterna
äro meddelade i 12 § lagen om reglering av prästerskapets avlö
ning den 9 december 1910 och i den med stöd av denna lag utfärdade förord
ningen den 18 april 1914 angående reglering av det extraordinarie prästerskapets
avlöning m. in. (den s. k. adjunktsavlöningsförordningen) jämte däri
senare vidtagen ändring. Enligt nämnda 12 § skall varje tjänstgörande
adjunkt såsom löneförmåner åtnjuta -— förutom skjuts i tjänstärenden och
ersättning för resa till tjänstgöringsort — dels bostad och viver, vilka förmåner
skola utgå in natura eller under vissa förutsättningar i penningar,
dels ock årligt adjunktsarvode, ej understigande 1,000 kronor, allt enligt de
närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar. Tjänstgör adjunkt vid två
ordinarie befattningar, skall adjunktsarvodet ökas med hälften av det såsom
adjunktsarvode i allmänhet utgående beloppet. I adjunktsavlöningsförordningen
föreskrives, att arvode, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda
bestämmer, utgår med 1,200 kronor för ar räknat jämte tva ålderstillägg,
vartdera å 300 kronor efter viss tids tjäustgöring. Arvode för ständig
adjunkt bestämmes till beloppet i löneregleringsresolutionen för präster-,
skåpet i det pastorat, vari adjunkten är anställd. I allmänhet har detta arvode
bestämts till lägst 1,500 och högst 2,500 kronor. Skola förmånerna
4
Kungl. Maj. ts proposition Nr 211.
av bostad och vivre utgå i penningar, skall gottgörelse därför utgivas med
belopp, som med hänsyn till levnadskostnaderna i orten, för varje särskilt
fall bestämmes av domkapitlet, dock med lägst 600 kronor för år. Tjänstgör
extraordinarie präst såsom biträde vid två ordinarie befattningar, ökas
arvodet med 600 kronor. Då extraordinarie präst på grund av förordnande
uppehåller ordinarie befattning, erhåller han, utöver vad han såsom adjunkt
äger åtnjuta, vikariearvodo med belopp motsvarande viss procent av lönen
vid befattningen med iakttagande av visst minimi- och maximibelopp.
Arvodena till kontrakts- och stiftsadjunkter fastställas av Kungl. Maj:t.
Till nämnda avlöningsförmåner komma numera tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt samtliga adjunkter.
I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extraordinarie
prästerskapet gäller, att avlöningen för de ständiga adjunkterna, däri inbegripet
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, gäldas i enahanda ordning
som det ordinarie prästerskapets löner, d. v. s. den bestrides med försanilingsavgifter
och övriga till pastoratets förfogande stående lönetillgångar.
med rätt för pastorat att, i händelse församlingsavgifterna överstiga visst
mått, för det överskjutande beloppet erhålla ersättning ur kyrkofonden. Avlöningen
till kontrakts- och stiftsadjunkter utgår ur kyrkofonden. Angående
de egentliga adjunkternas avlöning är stadgat, att bostad och viver eller
ersättning därför samt tjänsteskjuts tillhandahållas av den präst, till vilkens
biträde adjunkten är anställd eller vilkens tjänst han uppehåller.
Adjunktsarvode för präst, som är anställd som biträde åt endast en präst
betalas av kyrkofonden, varemot adjunktstagarna hava att utgöra det belopp,
varmed arvodet i visst fall förhöjes. Vikariearvodet gäldas av den, som
uppbär de med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna. Tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt kontrakts- och stiftsadjunkter samt egentliga
adjunkter gäldas ur kyrkofonden.
I allmänna svenska prästföreningens omnämnda framställning anföres
huvudsakligen följande:
Enligt svenska kyrkans lag är var och en, som prästviges, skyldig att
från prästvigningen ställa sig till stiftsstyrelsens förfogande. En extraordinarie
präst får ej undandraga sig tjänstgöring lika litet som en ordinarie,
utom i vissa fall, nämligen vid sjukdom, teologiska studiers idkande, provs
avläggande, fullgörande av offentligt uppdrag eller annan därmed järnförlic
anledning. En extraordinarie präst intar i detta fall en särställning i jämförelse
med andra extraordinarie, anställda i statens eller kommunens tjänst.
Han är ovillkorligen bunden vid tjänsten, så framt han ej tager avsked
från prästämbetet. Härav borde också följa den förpliktelsen från kyrkans
sida att, när en extraordinarie präst blir sjuk, han finge behålla hela eller
viss del av sin lön. Såsom ett ytterligare skäl härför må anföras befordringsordningen
inom svenska kyrkan. Eu extraordinarie prästman kan
aldrig göra anspråk pa att bli ordinarie, beroende därpå att däröver bestämmer
icke kyrkan genom sina organ utan församlingarna, som icke äro förpliktade
att välja någon annan till präst än den de själva vilja. Härav blir
följden, att en präst kan förbli obefordrad hela sitt liv, även om han varit
duglig och nitisk. Om nu en sådan präst efter t. ex. 20 ä 30 års tjänstgöring
skulle sjukna, har han intet ekonomiskt bidrag från kyrkans sida
att påräkna såsom varje ordinarie präst. Han kan, såsom hänt, falla fattigvården
till last helt eller delvis, möjligen med något bidrag antingen från
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 211. f>
enskilda understödskassor i stiftet eller genom välvilliga ämbetsbröders hjälp.
Ln sådan lott är bård och orättvis mot en välförtjänt man. Intet underligt
om mången extraordinarie prästman med bävan tänker på utsikten att bli
sjuk, innan han vunnit ordinarie anställning. Det synes billigt, att en
extraordinarie prästman vid sjukdomsfall får behålla den lilla lön, han åtnjuter,
eller eu större del därav.
Över denna framställning hava yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser
och ecklesiastika konsistorier, vilka alla tillstyrkt vidtagande av åtgärder
i syfte att sjuk extraordinarie prästman må behålla vissa avlöningsförmåner.
Av dessa yttranden, till vilka jag i övrigt ber att få hänvisa, torde jag
få anföra, vad domkapitlen i Linköping och Luleå andragit, då deras synpunkter
synas mig värda beaktande.
Domkapitlet i Linköping har ansett adjunkt i vanlig bemärkelse böra vid
sjukdomsfall medgivas rätt att ur kyrkofonden erhålla ett belopp, som motsvarade
adjunktsarvodet ur nämnda fond, eventuellt med ålderstillägg, i den
händelse dylikt tillägg förut tillerkänts honom. I fråga om de ständiga
adjunkterna, vilka enligt domkapitlets åsikt hava en mera fast ställning än
adjunkterna i egentlig bemärkelse, har domkapitlet framhållit som lämpligt,
att de vid sjukdomsfall av icke allt för lång varaktighet finge likställas med
de ordinarie prästerna och sålunda behålla samtliga löneförmåner mot det
att de avlönade sin vikarie. Skulle en ständig adjunkt däremot drabbas av
en mera långvarig sjukdom, syntes han böra lämna förordnandet som ständig
adjunkt, i vilket fall samma förmån syntes böra tillerkännas honom,
som av domkapitlet föreslagits beträffande adjunkterna i egentlig mening.
Domkapitlet i Luleå har ifrågasatt, att vanlig adjunkt vid tjänstledighet
för sjukdom skulle erhålla hela adjunktsarvodet jämte tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg. Möjligen borde för rättighet att erhålla sjukavlöning
föreskrivas, att den tjänstledige prästen skulle hava på fullt nöjaktigt
sätt uppehållit prästerligt förordnande under minst tre år. Ytterligare syntes
lämpligen kunna bestämmas, att om extraordinarie präst uppburit sjukavlöning
under tjänstledighet längre tid än två år, frågan om hans fortsatta
avlöning skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kammarkollegiet och statskontoret hava den 12 december 1924 avgivit
gemensamt utlåtande i ärendet och därvid anfört huvudsakligen följande:
De bestämmelser, som finnas meddelade rörande det extraordinarie prästerskapets
avlöningsförhållanden, utesluta möjligheten för sådan präst att
under ledighet för sjukdom — liksom av vilken anledning som helst -—
åtnjuta avlöning. Löneregleringslagens 12 § säger nämligen kategoriskt, att
varje tjänstgörande adjunkt skall åtnjuta stadgade avlöningsförmåner, utan
att tillika upptaga någon bestämmelse om rätt att under tjänstledighet bibehålla
någon del av avlöningen.
Det anförda gäller icke blott adjunkt i vanlig bemärkelse utan även såväl
ständig adjunkt som pastorats- och stiftsadjunkt.
Extraordinarie präst, som, under det han innehar förordnande att biträda
ordinarie präst eller att uppehålla ordinarie tjänstebefattning eller att bestrida
befattning som ständig adjunkt, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt,
tager ledighet på grund av sjukdom — eller annan anledning — är alltså
skyldig att avstå samtliga löneförmåner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
f» Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.
Enligt ämbetsverkens mening tala starka skäl för att extraordinarie präst,
som drabbas av sjukdom och av sådan anledning nödgas taga ledigt, måtte
erhålla avlöning under den tid han sålunda är urståndsatt att tjänstgöra.
Ämbetsverken anse dock nödigt att, med hänsyn till ifrågavarande prästers
ställning av att icke vara fast anställda, viss begränsning i rätten till sjukavlöning
göres. Härvid synes föreligga anledning att i viss mån göra skillnad
mellan å ena sidan de ständiga adjunkterna och å den andra adjunkterna
i egentlig mening samt kontrakts- och stiftsadjunkterna. Denna skillnad
anse ämbetsverken vara betingad av att de ständiga adjunkterna äro avsedda
att fylla ett stadigvarande behov av prästerliga krafter inom de pastorat,
där de skola tjänstgöra.
Vad då först angår de egentliga adjunkterna samt kontrakts- och stiftsadjunkterna,
synes för dem rätt till sjukavlöning böra ifrågakomma först
efter viss tids tjänstgöring. Den tid av minst tre års prästerlig tjänstgöring,
vilken domkapitlet i Luleå angivit som förutsättning för rätt till sjukavlöning,
synes måhända obehövligt lång, men ämbetsverken anse sig icke hava
tillräckliga skäl att göra någon erinran däremot. Vidare synes nödigt att
begränsa den tid, under vilken avlöning under sjukdom må av extraordinarie
präst uppbäras. Även härutinnan kunna ämbetsverken i viss mån
ansluta sig till domkapitlets i Luleå mening, i det att ämbetsverken anse,
att avlöning under sjukdom icke må uppbäras för längre tid än sammanlagt
två år — 730 dagar — under loppet av fem år.
Fråga kan givetvis uppstå hur förfaras bör, när sjukdomsfall inträffar
under tid, då extraordinarie präst icke innehar förordnande. Måhända kan
sådant knappast tänkas under nuvarande tid av prästbrist, när väl i regel
nytt förordnande börjar så snart ett förordnande slutar, åtminstone då fråga
år om de äldre adjunkterna, men möjligheten av eu sådan händelse, låt
vara förutsättningen därför är att ändrade förhållanden inträda, bör ej förbises
vid de ifrågasatta bestämmelsernas avfattande. Visserligen bör avlöning
under sjukdom icke utgå till annan än den, som genom sjukdom går
miste om avlöning som tjänstgörande extraordinarie präst, men å andra
''idan skulle det uppenbarligen vara obilligt, att en extraordinarie präst,
som varit i tur att erhålla förordnande, om ej sjukdomen hindrat, går miste
om all avlöning, därför att sjukdomsfallet inträffar, innan tillfället till förordnandet
yppat sig. Saken synes kunna lämpligen ordnas på sådant sätt,
; * 11 domkapitlet erhåller befogenhet att åt extraordinarie prästman, som styrkt
sig på grund av sjukdom vara oförmögen att mottaga missiv, tillerkänna
sjukavlöning från det ett ledigt förordnande, vartill han stått i tur. gått
honom förbi på grund av sagda förhinder. Att återigen göra sjukavlöningens
varaktighet beroende på att tillfälle till fortsatt förordnande för den
sjukledige förefunnits, därför saknas efter ämbetsverkens uppfattning tillräckliga
skäl.
Beloppet av den avlöning, som skall utgå till extraordinarie präst tillhörande
förenämnda två grupper, synes skäligen böra bestämmas till vanligt
adjunktsarvode, alltså till 1,200 kronor, och, därest vid tiden för sjuk
avlöningens beviljande den extraoidin irie prästmannen intjänat ena ålderstillägget
eller båda, respektive 1,50.1 och 1,800 kronor. Tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg lärer givetvis böra få åtnjutas å det föreslagna
sjukarvodet. Arvodet ifråga — liksom därå löpande löneförbättring och
dyrtidstillägg — lärer böra gäldas ur kyrkofonden.
Någon svårighet för kyrkofonden att bära donna utgift förefinnes uppen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung/. May.ts proposition Nr 211. T
barligen icke. Av inhämtade uppgifter från domkapitlen framgår, att under
ecklesiastikåren 1921—1924 värjo extraordinarie prästman åtnjutit tjänstledig
het på grund av sjukdom under en tid av 6—7 dagar. Då antalet extra
ordinarie prästmän, som inom stiften erfordrades för att fylla det normala
behovet, av domkapitlen uppgivits till 461, eller, efter avdrag av antalet
ständiga adjunkter, 384, skulle man alltså under normala förhållanden hava
att räkna med sjukledighet under en sammanlagd tid av ej fullt 7 år, medförande,
i händelse samtliga tjänstlediga vore berättigade till arvode, en årlig
''kostnad av tillhopa omkring 8,400 kronor, vartill komme ålderstillägg, tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg. Som sjukarvode ifrågasatts skola
utgå allenast under vissa förutsättningar, torde den verkställda beräkningen
få anses även med hänsyn till normala förhållanden vara för hög; men å
andra sidan torde kunna förutsättas, att sjukledighet kommer att sökas
oftare, om den som är därav i behov får under tiden åtnjuta någon avlöning.
Beträffande de ständiga adjunkterna synes annan begränsning i sjukledigheten
icke vara påkallad än den, som föranledes av längden av det meddelade
förordnandet. Ständig adjunkt torde böra berättigas att under sjuk
dom behålla så stor del av den för honom bestämda avlöningen, som han
ej är skyldig att avstå till vikarie. Det torde icke behöva särskilt framhållas,
att ifrågavarande minskning i arvodet bör äga rum även för det
fall att tillgång till vikarie å befattningen icke finnes. Av det sagda följer,
att sjukavlöningen till ständig adjunkt skulle i allmänhet komma att ungefärligen
motsvara det med tjänsten förenade arvodet samt att den skulle
bestridas i första hand av pastoratets prästlönemedel.
För ett genomförande av den utav ämbetsverken föreslagna förändringen
beträffande de extraordinarie prästmännens avlöning under sjukdom föreslå
ämbetsverken, att följande tillägg göres till 12 § lagen om reglering av
prästerskapets avlöning: Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom
är urståndsatt att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt
eller vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande.
Vidare föreslå ämbetsverken, att de i 14 § nämnda lag meddelade bestämmelserna
angående vem som har att utgiva det adjunkt tillkommande arvodet
in. in. fullständigas med följande föreskrift: Arvode åt extraordinarie
präst, som på grund av sjukdom åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas
av kyrkofonden. Någon ändring i lagen om kyrkofond anses däremot icke
vara behövlig. De bestämmelser, som enligt ämbetsverkens förslag skulle
utfärdas av Kungl. Maj:t för reglerande av sjukarvodets storlek, syntes
lämpligen kunna införas i adjunktsavlöningsförordningen och erhålla följande
avfattning:
Erhåller tjänstgörande extraordinarie präst, som ej är ständig adjunkt,
på grund av behörigen styrkt sjukdom befrielse från erhållet förordnande,
äger han, under förutsättning att han under minst tre år fullgjort prästerlig
tjänstgöring, åtnjuta arvode med 1,200 kronor för år räknat jämte intjänat
ålderstillägg; dock att sådant arvode ej må utgå för längre tid än sammanlagt
730 dagar under loppet av fem år. Därest extra ordinarie präst,
vilken icke innehar förordnande som adjunkt eller vikarie, behörigen styrker
sig på grund av sjukdom vara oförmögen att mottaga sådant förordnande,
må domkapitlet, under förutsättning att domkapitlet vid meddelande ay
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj.is proposition Nr 211.
förekommande förordnande som adjunkt eller vikarie finner den sjukanmälde
hava bort, om nyssnämnda förhinder ej funnits, erhålla förordnandet,
tillerkänna honom arvode efter vad nu sagts att utgå från och med den
dag förordnandet av den därtill utsedde tillträdes. Ständig adjunkt äger
under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom åtnjuta den för honom
enligt löneregleringen bestämda avlöningen, minskad med ett belopp, motsvarande
vad han avstår eller bort avstå till vikarie.
Vid detta ärendes behandling i kammarkollegiet och statskontoret voro
två av kollegiets representanter så till vida av skiljaktig mening, att de ansågo,
att ständig adjunkt i förevarande hänseende borde likställas med övriga
extraordinarie präster.
De nu gällande bestämmelserna för det extraordinarie prästerskapets avlöning
medgiva icke, att extraordinarie prästman, som på grund av sjukdom
är förhindrad tjänstgöra, under sjukdomen erhåller någon avlöning. I
likhet med allmänna svenska prästföreningen och de i ärendet hörda myndigheterna
anser jag detta innebära ett missförhållande, som på lämpligt
sätt bör avhjälpas. I jämförelse med de i statens tjänst anställda extraordinarie
befattningshavarna, vilka under sjukdom få bibehålla viss del av
sina avlöningsförmåner, äro de extraordinarie prästerna illa tillgodosedda.
Genom de av kammarkollegiet och statskontoret föreslagna åtgärderna skulle
för de därav berörda prästmannen skapas förhållanden, som överensstämma
med billighetens krav. Jag ansluter mig därför till det av nämnda ämbetsverk
framlagda förslaget. Endast beträffande en detalj känner jag mig
något tveksam. I likhet med vad domkapitlet i Luleå ifrågasatt innebär
ämbetsverkens förslag, att extraordinarie präst först efter en prästerlig tjänstgöring
av tre år skulle i händelse av sjukdom kunna erhålla sjukavlöning.
Detta synes mig innebära en onödigt sträng inskränkning. Att viss tids
föregående tjänstgöring fordras för att vid sjukdom bibehålla en del av
avlöningen synes mig rimligt, men en tid av två år finner jag härvidlag
vara tillräcklig. I ett avseende hava olika meningar yppats vid frågans
behandling inom de båda ämbetsverken. Då majoriteten ansett, att ständig
adjunkt borde vid sjukdom avstå endast så mycket av sina avlöningsförmåner,
som erfordras för vikariens avlöning, hava två av kammarkollegiets
representanter föreslagit, att samma bestämmelser skulle gälla för ständiga
tadjunkter som för adjunkter i egentlig bemärkelse. Då de ständiga adjunkerna
, ehuru extraordinarie präster, äro avsedda att fylla stadigvarande behov
av biträde i det prästerliga arbetet i de pastorat, inom vilka de äro
anställda, synes det mig lämpligt, att de i avseende å rätt till avlöning under
sjukdom mera likställas med ordinarie befattningshavare, varför jag ansluter
mig till majoritetens förslag.
Jag anser mig således böra förorda följande bestämmelser beträffande avlöning
åt sjuka extraordinarie präster:
Ständig adjunkt skall under tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.
åtnjuta så stor del av den för honom bestämda avlöningen, som motsvarar
vad han icke avstår eller bort avstå till sin vikarie.
Annan tjänstgörande extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom
erhåller befrielse från erhållet förordnande, skall, därest han under
minst två år fullgjort prästerlig tjänstgöring, erhålla årligt arvode med 1,200
kronor jämte ålderstillägg å respektive 300 och 600 kronor, därest han förklarats
berättigad till sådant tillägg. Sjukavlöning får dock ej utgå för
längre tid än sammanlagt 730 dagar under loppet av fem år. Extraordinarie
präst, som icke innehar förordnande och av sjukdom är förhindrad
mottaga sådant, må, under förutsättning att domkapitlet vid meddelande
av förekommande förordnande som adjunkt eller vikarie finner honom hava
bort erhålla förordnande, om han ej varit sjuk, tillerkännas arvode enligt
nyss angivna grunder från och med den dag förordnandet av den därtill
utsedde tillträdes. Den ifrågasatta sjukavlöningen skall utgå från kyrkofonden.
Utöver de avlöningsförmåner, som sålunda enligt min uppfattning skulle
tillkomma sjukledig extraordinarie prästman, bör dessutom till honom utgå
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för
präster i nyreglerade pastorat.
Något tvivel om att kyrkofondens ställning medgiver bestridandet av
ifrågavarande kostnader kan icke råda.
För genomförande av dessa åtgärder erfordras de ändringar i 12 och 14 §§
av lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, till
vilka kammarkollegiet och statskontoret uppgjort förslag. Detta lagförslag,
mot vilket jag icke funnit anledning till erinran, bör framläggas för riksdag
och kyrkomöte, varefter i händelse av förslagets antagande jag åter
torde få anmäla ärendet i och för utfärdande av bestämmelser i överensstämmelse
med vad jag förut förordat. Enär sålunda jämväl kyrkomötets
bifall måste inhämtas, kan tiden för ikraftträdandet av den föreslagna lagen
icke sättas tidigare än till den 1 maj 1926.
Departementschefen uppläser härefter förenämnda förslag till lag om ändrad
lydelse av 12 och 14 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid 27) om
reglering av prästerskapets avlöning och hemställer, att förslaget måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
Gustaf Ödmann.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 171 haft. (Nr 211.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:180 Skrivelse till Kcmungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och I t §§ i lagen den 9 december 1910 om reglerin a1 i texten
- 1LU 1925:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12 och 14 §§ i lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerska s. 1 i texten