Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1925-03-20 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:212, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 212.

1

Nr 212.

Kung1. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt

dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given

Stockholms slott den 20 mars 1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungi. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 20

mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena LTndén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt de präster, som fått sina

löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande bestämmelser

i ämnet.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas

intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 172 höft. (Nr 212.) 1

Dyrtidstilllägg

åt kyrkoherdar

och

komministrar

i nyreglerade

pastorat m. fl.

prästmän.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

30 augusti 1918 (ur 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen, att

dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall

för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån sådant

erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna

avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt

19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har

för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster

såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd

åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön

skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden

ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av

krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast

föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning

skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där

särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,

icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår

vunnit efter den 31 december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstiliägg först

genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstiliägg åt

kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstiliägg under ecklesiastikåret

1924—-1925 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 312)

angående dyrtidstiliägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels och i

kungörelsen samma dag (nr 313) angående dyrtidstiliägg åt innehavare av

prästerliga emeritilöner.

Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser

torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av

de allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

procentuellt tillägg, utgörande 33 procent av de med befattningen i fråga

förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte

till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på

grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett

fast tillägg av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 212. 3

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår dyrtidstillägget med dels

ett belopp, bestämt i förhållande till ett för varje kvartal gällande grundtal,

procentuellt tillägg, dels barntillägg, dels ock ett för värjo kvartal lika belopp,

fast tillägg. Det procentuella tillägget beräknas med ledning av det tal, som

anses motsvara den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen

och utgår i förhållande till ett för kvartal beräknat tillläggsunderlag

samt efter ett procenttal, motsvarande hälften av talet för

levnadskostnadsökningen. Tilläggsunderlaget utgöres i fråga om emeritilön

till kyrkoherde och komminister av den på kvartalet belöpande delen av

omeritilönen samt i fråga om emeritilön till extraordinarie präst av ett belopp

av 450 kronor för kvartal. Dessa bestämmelser stå i närmaste överensstämmelse

med de grunder, enligt vilka dyrtidstillägg utgår till f. d. befattningshavare

i statens tjänst med icke nyreglerade pensioner. Olikheterna äro

endast formella och hänföra sig huvudsakligen till det förhållandet, att

emeritilönerna utbetalas för ecklesiastikkvartal. Barntillägget utgår till innehavare

av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av försörjningsplikt

underhöll barn under 16 år, med 15 kronor för kvartal och

varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande av viss begränsning.

Det fasta tillägget avser att giva innehavarna av de lägsta emeritilönerna

en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarar det till vissa av statens pensionärer

utgående pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Med

hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen har det nämligen icke varit

möjligt att utan kyrkomötets hörande förhöja emeritilönerna med belopp,

motsvarande pensionstillägget.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1924—-1925 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i någon

mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare

under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för

det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet

med s. k. glidande skala började användas för statstjänstemannens del, icke

lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande prästmännen.

Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren 1919—

1925 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet att

under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det

prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemvndigandc

att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg beräknades, under året bleve föremål för ändring, förordna,

att det till prästerna utgående tillägget skulle undergå skälig jämkning.

Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om

tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats

skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

Under ecklesiastikåret 1924—1925 har någon ändring av prästernas

dyrtidstillägg icke vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsbostäl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

lenas utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig

lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—

1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas

dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med

statstjänstemannens. För innevarande ecklesiastikår har det till prästerna utgående

tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3 procent

under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts lämpligen

böra drabba enbart det procentuella tillägget,

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga

avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt

beröras.

Eftei denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för

prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå

till frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1925—1926.

1 likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna

under ecklesiastikåret 1925—1926 utgående dyrtidstillägget såsom allmän

regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande

av statstjänstemannens och statspensionärernas dyrtidstillägg för motsvarande

tidrymd, böra i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas

tillägg.

Nu gällande bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemannens

dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15 juni

1923 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare

utan någon tidsbegränsning. I enlighet med riksdagens beslut komma dessa

grunder att gälla oförändrade även under budgetåret 1925—1926.

o 1>rasternas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med utgångspunkt

från det till grund för statstjänstemannens dyrtidstillägg liggande

indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att procenttalet

för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet

för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade

löner. For ecklesiastikåret 1924—1925 bestämdes prästernas dyrtidstillägg

till 33 procent. Såsom förut nämnts, har någon ändring härutinnan ej ägt

rum under ecklesiastikåret,

Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg

under budgetåret 1925-1926 har chefen för finansdepartementet utgått från

eu antagen medelmdex av 175. Vid sådant förhållande kunde det synas

lämpligt att fastställa prästernas dyrtidstillägg till 34 procent Det finnes

emellertid en omständighet, som talar för att tillägget bör utgå efter ett

något högre procenttal. För innevarande kalenderkvartal är indextalet 178,

och dyrtidstillägget till de icke-nyreglcrade statstjänstemannen utgår föl i

årligen med 39 procent. Prästernas dyrtidstillägg ligger således för när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kumjl. Maj:ts proposition Nr 212.

varande G procent under statstjänstemannens. Såvitt man nu kan bedöma,

torde indextalet för nästa kalenderkvartal icke komma att undergå större

sänkning än med högst någon enhet. Med hänsyn härtill synes skäligt,

att prästernas dyrtidstillägg bestämmes med utgångspunkt från indextalet

178. Skulle indextalet under senare delen av ecklesiastikåret bliva

föremål för ändring, bör givetvis prästernas dyrtidstillägg undergå skälig

jämkning. Jag håller således före, att dyrtidstillägget åt de tjänstgörande

prästerna bör tills vidare från och med den 1 maj 1925 utgå med ett belopp,

motsvarande 36 procent av de kontanta avlöningsförmånerna, dock att dyrtidstillägg

icke må beräknas å den del av avlöningsförmånerna, som överstiger

7,800 kronor.

Vad härefter angår frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga

emeritilöner vill jag erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd

den 30 augusti 1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller

annat dylikt understöd åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tilllämpning

i fråga om krigstidstillägg åt prästerliga emeriti.

För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt

vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss

storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,

så avpassat att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå

belöpande dyrtidstillägg.

Innehavarna av prästerliga emeritilöner hava i avseende å dyrtidstillägg

hitintills varit likställda med statens f. d. befattningshavare med icke reglerade

pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgått efter en högre procent

än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner. Enligt det förslag

i fråga om dyrtidstillägg åt statens pensionärer, som av Kungl. Maj:t i

proposition den 6 mars 1925 framlagts för riksdagen, avses att denna skillnad

i dyrtidstilläggens belopp skulle försvinna från och med budgetåret 1925—

1926 och pensionerade f. d. befattningshavare erhålla dyrtidstillägg enligt de

nu för pensionärer med reglerade pensioner gällande bestämmelser. I samband

därmed föreslås, att de icke reglerade pensionerna skulle, frånsett de

ytterligare förmåner, som skulle tillkomma vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst, undergå viss förhöjning, motsvarande minskningen i dyrtidstillägget.

För att samma bestämmelser rörande dyrtidstillägg, som avses för f. d. befattningshavare

i statens tjänst, skulle bliva gällande för innehavarna av

emeritilöner, skulle dessa löner behöva höjas på samma sätt. Då någon

utredning beträffande en eventuell höjning av emeritilönerna icke skett och

genomförandet av en sådan höjning erfordrar både riksdagens och kyrkomötets

medverkan, kan någon höjning av emeritilönerna icke nu äga rum.

Under sådana omständigheter böra de för ccklesiastikåret 1924—1925 gällande

bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga

emeritilöner, för vilka bestämmelser jag förut redogjort, oförändrade gälla

även under ecklesiastikåret 1925—1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget

under ecklesiastikåret 1925—1926, därest detta tillägg kommer

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels och spörsmålet om

kyrkofondens förmåga att bära deu på fonden belöpande andelen av sagda

kostnad.

Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen

den 30 augusti 1918 eu del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet

och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i

form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per

1 O-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare

får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst

av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten

hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,

dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten

enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels och genom förhöjda

bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Yad åter angår d}rrtidstillägget

till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,

kontraktsprostar och emeriti drabbar kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan pastoraten

och kyrkofonden har beräkning verkställts inom ecklesiastikdepartementet.

Med ledning av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastik

året 1923 1924 och densammas fördelning av kyrkofondskommittén utförd

undersökning och kalkyl, vars resultat finnes intaget i det vid Kungl. Maj:ts

proposition den 16 mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1923—1924 åt präster fogade utdraget av protokoll

över ecklesiastikärenden för samma dag, hava nu kostnaderna för

ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 approximativt

beräknats på sätt framgår av följande tablå.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

Kontraktsadjunkter in. fl. . .

Kontraktsprostar.......

Emeriti..........

Summa dyr- tidstillitgg

Av totalbeloppet be- strides av

...

pastoraten

kvrkofonden !

kr.

kr.

kr. |

4,500,000

115.000

15.000

30.000

155.000

1,800,000

2,700,000

115.000

15.000

30.000

155.000 |

4,815,000

1,800,000

3,015,000 ;

1

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212.

Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1925—1926 enligt föreslagna grunder uppgå till ett

sammanlagt belopp av omkring 4,815,000 kronor, varav cirka 1,800,000 kronor

skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring 3,015,000

kronor skulle komma att ''belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar

uppgick kyrkofonden den 31 december 1923 till 28,900,000 kronor och den

31 december 1924 till 34,800,000 kronor, vadan fondens inkomster under

år 1924 överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget inberäknat —- för samma

tid med i runt tal 5,900,000 kronor.

I 5 § första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd

stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i

anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående

överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden

eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för

dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1925—1926 lärer således enligt detta författningsrum

få disponeras ett belopp, motsvarande skillnaden mellan fondens

inkomster under år 1924 och dess så att säga ordinarie utgifter (d. v. s.

de utgifter, som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Då såsom framgår av det förut sagda fonden under år 1924 ökats med

cirka 5,900,000 kronor, men fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1925—1926 beräknats komma att uppgå till allenast omkring

3,015,000 kronor, äro de formella förutsättningarna för beviljande av dyrtidstillägg

fyllda, oberoende av huru stor del av fondens utgifter under år

1924, som kan beräknas hänföra sig till dyrtidstilläggen.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna

grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1925—1926 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr 844)

angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar;

dels oclc bemyndiga Kungl. Maj:t att, därest det tal för

levnadskostnadsökningen, i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg utgår, blir föremål för ändring, förordna,

att det till de i tjänst varande prästmännen utgående

dyrtidstillägget skall undergå skälig jämkning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Stockholm 1925, Tvär Ilaeggströms Boktryckeri A. B.

260765

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1925—1926 åt dels kyrkoherda s. 2 i texten
  2. SU 1925:52 Statsutskottets utlåtande Nr 52 s. 3 i texten