Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

1925-03-13 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:219, Med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

11

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923

(nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning; given Stockholms

slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt tillämpning

av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet

brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 219.

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj

1923 (nr 115) om begränsning av den myckenhet brännvin, som må

framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 maj 1923 om begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

med däri genom förordningen den 20 juni 1924 (nr 230) gjord

ändring skall äga fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ungt. Mai:In proposition Sr 219.

n

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Oi.sson. Nothin, Hansson. Linders. Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 om begränsning

av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang

med pressjästberedning.

Föredraganden anför:

»Tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästberedning

reglerades före den 1 oktober 1923 huvudsakligen i brännvinstillverkningsförordningen

den 11 oktober 1907 (nr 86 sid. 1) och ordningsstadgan

för brännvinsbrännerierna i riket den 3 april 1908 (nr 25 sid. 9). I 2 § 2

mom. i nämnda förordning stadgas sålunda, att dylik brännvinstillverkning

må äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning

i allmänhet icke är tillåten (månaderna maj—september), under de särskilda

villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga. I 35 § av ordningsstadgan

föreskrives bland annat, att brännvinstillverkning må utövas under

nämnda tid endast för tillvaratagande av den vid jästberedning såsom biprodukt

uppkomna alkoholen samt på sådant sätt, att kvantiteten ren jäst

uppgår till minst 25 kilogram eller vid bränneri, där melass användes

såsom råämne, till minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av

normalstyrka. Dessa utbytestal, som i det stora hela gällt sedan år

1898 och grundats på erfarenheter från den dåvarande jästproduktionen,

hava alltså medgivit, omräknade i förhållande till 100 kilogram ren

jäst, en tillverkning av 400 respektive 222 liter brännvin. Det verkliga

brännvinsutbytet i de svenska jästbrännerierna har emellertid

under 1900-talet aldrig tillnärmelsevis nått dessa tal, beroende därpå

att tillverkningsmetoderna så småningom i hög grad fullkomnats.

Således har brännvinsutbytet från att under tillverkningsåret 1902/03

utgjort på 100 kilogram ren jäst 229 liter brännvin i medeltal för

rikets samtliga jästbrännerier under tillverkningsåret 1916/17 nedgått till

102 liter. Sedermera har brännvinsutbytet ånyo ökats, så att under

tillverkningsåret 1921/22 erhållits 147 liter brännvin per 100 kilogram ren

jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin har under det första tiotalet

år av 1900-talet hållit sig vid omkring 6 miljoner liter. Därefter har — på

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition Nr 219.

sätt närmare framgår av den utav mig tidigare i dag vid anmälan av sulfitspritfrågan

omförmälda tabellen över brännvinstillverkningen i dess

helhet — jästbrännvinstillverkningen nedgått till ej fullt 4 miljoner liter

i årligt medeltal under tiden 1911—1918 men sedermera åter ökats till och

med tillverkningsåret 1921/22, då den tillverkade jästbrännvinskvantiteten

utgjorde icke mindre än 8.i miljoner liter. Fabrikationen av jäst har under

åren 1918—1922 varierat mellan 5 samt 5‘/2 miljoner kilogram.

I skrivelse den 29 december 1922 fäste kontrollstyrelsen Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet å den enligt styrelsens mening betydande ökningen av

jästbrännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen, vilken ökning

menligt inverkat såväl på sulfitspx-itens som potatisspritens avsättning,

samt hemställde på anförda skäl om avlåtande av proposition till riksdagen

med förslag till sådana ändringar i brännvinstillverkningsförordningen,

att ett visst högsta utbyte av brännvin fastställdes i förhållande

till den tillverkade kvantiteten jäst, nämligen för jästbrännerierna i allmänhet

till högst 75 liter brännvin, men vid de brännerier, som under hela

tillverkningsåret använde enbart melass jämte jästnäringsmedel, till 110

liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst.

Över kontrollstyrelsens framställning infordrades utlåtande från kommerskollegium,

varjämte vissa för frågan intresserade förelag eller sammanslutningar

bereddes tillfälle att avgiva yttranden. Kommerskollegium

menade, att kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen

icke nödvändigtvis behövde föranleda, att de enskilda

jästfabrikanterna ålades att alla hålla lika låga utbytestal, utan åtminstone

tills vidare kunde tillgodoses genom minskning av jästindustriens sammanlagda

tillverkningskvantitet av brännvin, samt förklarade sig icke kunna

förorda ett omedelbart antagande av kontrollstyrelsens förslag, vilket syntes

böra underkastas förnyad utredning och prövning. Över kommerskollegii

utlåtande samt övriga i ärendet inkomna yttranden anbefalldes kontrollstyrelsen

att avgiva förnyat utlåtande. Kontrollstyrelsen vidhöll därvid

sin principiella ståndpunkt till frågan, men förklarade sig samtidigt

icke hava något att erinra mot fastställandet av ett gemensamt utbytestal,

vare sig spannmål eller melass användes som inmäskningsämne, vilket

utbytestal lämpligen kunde sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka

för varje 100 kilogram tillverkad jäst. Då tillverkningen av jäst beräknades

för tillverkningsåret 1922/23 till 5,600,000 kilogram, skulle med nämnda

utbytestal erhållas 4,480,000 liter brännvin av normalstyrka.

Vid anmälan i statsrådet den 16 mars 1923 av detta ärende framhöll chefen

för finansdepartementet, att vägande skäl förelåge att söka få till

stånd en begränsning av jästspritproduktionen. Då fastställandet av ett

visst för alla jästfabriker lika utbytestal från jästfabrikanternas sida

ansetts skola förorsaka omkostnader för ombyggnader och ändrad apparatur,

som åtminstone i viss mån kunde undvikas, därest allenast den totala

myckenheten sprit maximerades, fann sig departementschefen böra föreslå,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 21''J.

15

att nämnda myckenhet fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för

helt tillverkningsår räknat; och borde det ankomma på Kungl. Maj:t att

bestämma fördelningen av nämnda kvantitet på de särskilda jästfabrikerna.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöts avlåtande av

proposition i ärendet till 1923 års riksdag (nr 188). Propositionen godkändes

i oförändrat skick av riksdagen, varefter förordning i ämnet utfärdades

den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft den 1 oktober

1923 och skulle upphöra att gälla den 30 september 1924.

Efter det kommerskollegium och kontrollstyrelsen den 20 februari 1924

anmodats att gemensamt inkomma med förslag till de bestämmelser i ämnet,

som borde gälla efter utgången av berörda förordnings giltighetstid,

förordade ämbetsverken i ett den 12 mars 1924 avgivet utlåtande, att förordningen

erhölle fortsatt giltighet under ytterligare ett år, dock med den

ändring att maximikvantiteten jästbrännvin nedsattes till 4 miljoner

liter av normalstyrka för helt tillverkningsår räknat. Till stöd härför anförde

verken huvudsakligen följande:

Ämbetsverken hade enats om den ståndpunkten, att under förhandenvarande

förhållanden det lämpligaste vore att förlänga den provisoriska förordningen

angående begränsning av den myckenhet brännvin, som finge

framställas i sammanhang med pressjästberedning. Ämbetsverken hade

sålunda icke till närmare prövning upptagit under utredningen framkomna

förslag om fastställande av vissa utbytestal eller om förbud mot

jästbrännvinsframställning. Då förslag till ny brännvinstillverkningsförordning

torde komma att föreläggas 1925 års riksdag, hade det synts

riktigast att intill dess uppskjuta prövningen av ifrågavarande förslag

jämte de övriga framställningar, som ingivits. Därvid torde det ock vara

påkallat att på grund av den senaste tidens erfarenheter i fråga om jästfabrikationsmetodernas

utveckling m. m. låta hela frågan bliva föremål för

ytterligare undersökning och utredning. Ämbetsverken hade emellertid

funnit, att den fastställda maximikvantiteten jästbrännvin, 4,500,000 liter,

borde kunna nedsättas till 4,000,000 liter, framför allt på grund därav att

den största av de gamla jästfabrikerna vid den tiden delvis övergått till

förändrad framställningsmetod med mycket litet spritutbyte.

Då nämnda ärende anmäldes i statsrådet den 14 mars 1924, gjorde dåvarande

chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet vissa erinringar

mot anförda skäl för en nedsättning av den bestämda totalmyckenheten

jästhrännvin samt yttrade vidare:

Begränsningen av jästsprittillverkningen enligt statsmakternas beslut år

1923 hade föranletts av det behov av ett reglerande ingripande i fördelningen

av de kvantiteter brännvin, som kunde tillverkas och avsättas inom

landet, mellan de olika producentgrupperna — producenterna av jordbrukssprit,

producenterna av sulfitsprit och producenterna av jästsprit — vilket

under de senaste åren allt tydligare framträtt. Å ena sidan hade nämligen

produktionen av jordbrukssprit av kända skäl måst väsentligt inskränkas,

jämfört med förhållandena före krigsåren, och sulfitspritfabrikerna mötte

nära nog oöverstigliga svårigheter att vinna avsättning för någon större

del av sin tillverkning. Å andra sidan hade jästfabrikerna högst väsent
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

ligt ökat sin produktion såväl absolut som relativt i förhållande till de

tillverkade kvantiteterna jäst.1 Om fri konkurrens hade rått mellan de

olika producentgrupperna, skulle fördelningen mellan dem automatiskt

hava reglerat sig på det ur nationalekonomiska synpunkter lämpligaste

sättet. Nu vore emellertid avsättningsmöjligheterna för de olika slagen av

sprit i viss mån i lag reglerade, och den ekonomiskt riktiga inställning

av produktionen, som under fri konkurrens inträdde utan särskilda åtgärder,

försvårad. Den måste därför ersättas genom en på lagstiftningens

väg framtvingad fördelning. En närmare undersökning av frågan ut

denna synpunkt skulle enligt departementschefens mening troligen giva

vid handen, att jästspritfabrikanterna alltjämt intoge en i förhållande till

exempelvis sulfitspritfabrikanterna gynnad ställning. En ytterligare nedsättning

av den kvantitet brännvin, som finge tillverkas i sammanhang

med pressjästberedning, skulle med andra ord sannolikt visa sig befogad.

När departementschefen ändock icke funnit sig böra föreslå en dylik

nedsättning, hade detta sin grund däri, att han för det dåvarande endast

funne sig kunna förorda ett provisorium på ett år. Statsmakterna skulle

därför snart nog ånyo taga ställning till frågan. Det syntes departementschefen

vid sådant förhållande vara mindre lämpligt att vidtaga ändringar

av bestämmelser, som gällt allenast ett år. I avvaktan på det definitiva

ställningstagandet år 1925 borde också de utredningar företagas, som vore

erforderliga för ett mera allsidigt bedömande såväl av bärigheten av den

nationalekonomiska synpunkt, som departementschefen senast angivit, som

av de invändningar av ekonomisk och driftteknisk art, vilka jäst fabrikanterna

rest mot den av kommerskollegium och kontrollstyrelsen föreslagna

nedsättningen av maximikvantiteten.

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört framlades proposition

(nr 18G) för 1924 års riksdag med förslag till förordning angående

fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115), därvid alltså

maximikvantiteten föreslogs oförändrad vid 4,500,000 liter brännvin av

normalstyrka. — I betänkande (nr 49) i anledning av propositionen ävensom

en i ämnet väckt motion (11:440) med hemställan om maximikvantitetens

nedsättande till högst 2,250,000 liter yttrade bevillningsutskottet

huvudsakligen:

Då utskottet haft att taga ställning till frågan, om någon nedsättning

borde äga rum i den medgivna maximikvantiteten av 4,500,000 liter brännvin

av normalstyrka, hade utskottet icke kunnat undgå att taga hänsyn

till de ändrade förhållanden, som hade inträtt beträffande jästproduktionen.

En mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden

framställdes nämligen på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet

att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes.

Sålunda hade nya fabriker igångsatts, vilka tillverkade jäst utan

spritutvinning, varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått

till förändrad tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest

under nästkommande tillverkningsår lika stor mängd jästbrännvin finge

framställas som under löpande tillverkningsår, kunde det därför befaras,

att vid de fabriker, som bibehölle de äldre framställningsmetoderna, sprit
1

Kvantiteten tillverkad jäst nppgick ar 1922 till 5.080,000 kilogram cell år 1923 till

5.780,0(K) kilogram: sedermera lärer den hava ytterligare något ökats.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2It).

utbytet komme att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter

per 100 kilogram jäst, som, enligt vad nämnts, kunde anses såsom normal.

Då det måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebyggdes, hade

utskottet funnit en nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin, som

enligt propositionen skulle få framställas vid jästberedning. I motionen

hade föreslagits en begränsning av brännvinsmängden till 2,250,000 liter.

En så avsevärd nedsättning syntes icke vara påkallad av de ändrade förhållandena

i fråga om jästfabrikationen. Vidare hade utskottet ansett sig

böra avvakta resultatet av den utredning, som, enligt vad departementschefen

uppgivit, vore avsedd att företagas rörande möjligheten att utan

större ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabrikationen

så att spritutbytet begränsades, innan den mera omfattande inskränkning

i rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtoges, som

utskottet funne önskvärd. Med hänsyn till det anförda hade utskottet ansett

maximikvantiteten av det jästbrännvin, som finge framställas under

tillverkningsåret 1924/25, böra bestämmas till 3,500,000 liter.

Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (skrivelse

nr 224). Författning i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).

Genom beslut den 20 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj :t kommerskollegium

och kontrollstyrelsen att, efter hörande av styrelsen för aktiebolaget Vinoch

spritcentralen, gemensamt verkställa utredning i de ämnen, vari enligt

det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 186 till 1924 års riksdag fogade utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 mars 1924 utredning

förutsatts skola verkställas, ävensom i de frågor, som därmed

kunde äga sammanhang.

I skrivelse den 14 februari 1925 hava nu kommerskollegium och kontrollstyrelsen

inkommit med viss utredning i ämnet. Ämbetsverken hava därvid

till en början anmält, att verken — för ett säkert bedömande av frågan,

vilket spritutbyte som vid pressjäsltillverkning kunde anses ur tekniska

synpunkter motiverat — anmodat professorn vid tekniska högskolan,

filosofie doktorn C. F. Kullgren att verkställa en undersökning i

berörda hänseende. Den 22 december 1924 hade professor Kullgren till ämbetsverken

överlämnat resultaten av den verkställda undersökningen.

I redogörelse över undersökningen har lämnats en översikt av jästtillverkningen

och jästteknikens utveckling under senare tid, varvid särskilt

uppmärksammats frågan om jäst- och spritutbyten vid olika jästfabrikationsmetoden

De s. k. jästgivande metoderna och de av dem betingade

ändringarna i en jäst fabriks utrustning hava gjorts till föremål för en mera

ingående redogörelse, varefter en sammanställning lämnats av de driftfaktorer,

som inverka på jäst- och spritutbytena i förhållande till varandra.

Efter behandling av frågan om jästkvalitetens betydelse och sätten att undersöka

densamma hava meddelals resultaten av verkställda undersökningar

av prov på jäst från olika svenska jästfabriker. Undersökningarna hava

gällt dels degjäsningsverkan hos färsk jäst, dels jästens hållbarhet. Därefter

hava upptagits till besvarande frågorna, huruvida den tillåtna spritkvantiteten

bör angivas i förhållande till mängden producerad jäst och huruvida

den tillåtna spritkvantiteten bör göras beroende av det inmäskBihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt 178 höft. (Nr. 218-219).

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition Nr 219.

ningsmaterial, soja anyär^es, varpå slutligen, uttalande gjorts ana storleken

av d^4 fP.riftillyérjrning, sorti fcpn medgivas.

Utredningpn kan i huvudsak sägas utmynna i följande allmänna slutsatser.

1. Tekniskt skulle inga större svårigheter möta vid övergång från tillverkningsmetoder,

som giva relativt litet jäst och mycket sprit, till metoden

med kvantitativt betydande jästutbyte och ringa mängder sprit. De

för övergång till mera jästgivande metoder erforderliga ändringarna i den

tekniska utrustningen måste anses vara ganska måttliga.

2. Jastens kvalitet påverkades i fyög grad av den använda fabrikationsmetoden.

Risken för jästens kvalitet vore större, vid jästgivande metoder

ä’n vid annat förfaringssätt. Från teknisk synpunkt vore det därför icke

ppskvärt, att de jästgivande metoderna genom ändrade bestämmelser i lagstiftningen

tvingades fram till användning vid de svenska jästfahrikerna.

Delvis vore också dessa metoder patenterade.och således icke allmänt tillgängliga.

3. Det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren

pressad jäst och göras oberoende av de olika slag av råmaterial, som användes

för tillverkningen.

4. Utbytestalet borde med erfarenhet från den hittillsvarande utvecklingen

fastställas till 80 eller 85 liter sprit av normalstyrka på 100 kilogram

ren pressad jäst, varvid det tillåtna högsta utbytestalet borde avse årstillverkningen,

under det att för särskild månad nämnda tal skulle få uppgå

till högst 90 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren pressad

jäst.

Kommerskollegium och kontrollstyrelsen hava i ärendet anfört följande:

Av den sålunda verkställda utredningen hava ämbetsverken i första

hand dragit den slutsatsen, att de tekniska metoderna vid jästtillverkningen

för närvarande befinna sig under stark utveckling och att det därför

måste möta synnerliga svårigheter att med säkerhet avgöra, vilken högsta

gräns för spritutbyte i samband med jästfabrikationen, som kan vara mest

rationell. Om spritens avsättning vore beroende av en fri marknad med

världsmarknadspris, skulle de ekonomiska faktorerna reglera tillverkningens

storlek. Fabrikerna skulle då sakna varje anledning att bibehålla

föråldrade metoder med stort spritutbyte, för den händelse de mera jästgivande

metoderna också tilläte framställande av jäst, som vore kvalitativt

likvärdig med den enligt äldre metoder tillverkade. I fråga om priset

å sprit förhåller det sig emellertid i stort sett så, att detsamma här i landet

icke framgår ur konkurrens mellan olika tillverkare utan fastställes genom

överenskommelser, grundade på produktionskostnadsberäkningar.

Världsmarknadspriset är eliminerat genom ett synnerligen kraftigt tullsedel''

(det effektiva tullsl^yddet utgör 35 öre per liter brännvin av normalstyrka,

under det att världsmarknadspriset för närvarande torde uppgå

till endast omkring 15 öre per liter sprit av normalstyrka). Vad jästspriten

beträffa:-, kommer härtill ytterligare den omständigheten, att samtliga

sprittillverkande jästfabriker genom avtal med aktiebolaget Vin- och spritcentralen

tillförsäkrats förmånen dels att under vissa angivna förutsättningar

få sälja all tillverkad sprit till partihandelsbolaget, dels också att

för denna sprit erhålla ett pris, som endast obetydligt understiger priset

på potatissprit.

Under sådana förhållanden hava ämbetsverken icke ansett sig kunna hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

iy

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Kungl. Maj:t hemställa om en av enbart tekniska skäl motiverad, utvidgad

j-ätt till bräpnvipsframstäHuiM vid jästfabrikerna, utan att samtidigt en

ändring ägde rum i överenskommelsen mellan jästfabrikerna och aktiebolaget

Vin- och spritcentralen. Förhandlingar hava för den skull förts mellan

ämbetsverken och jästfabrikerna i syfte att åstadkomma ändringar i

nämnda överenskommelse dels beträffande partihandelsbolagets skyldighet

att inköpa allt vid jästfabrikerna tillverkat brännvin, dels också i fråga

om jästspritens prissättning. Pessa förhandlingar hava emellertid icke

lett till något resultat.

Enär alltså en reglering av ovannämnda art nu icke varit möjlig att

ernå, hava ämbetsverken icke ansett sig kunna framlägga förslag till definitivt

ordnande av frågan om spritutbytet vid jästtillverkning. Det åt

ämbetsverken lämnade uppdraget att i detta avseende verkställa en utredning,

som också skulle omfatta frågan om övriga råvaror vid brännvinsframställning,

torde därför få anses fortfarande gälla, och ämbetsverken

hava också för avsikt att på nytt upptaga hela frågan till undersökning,

för att resultat om möjligt skall nås och förslag kunna framläggas vid 1926

års riksdag.

Efter att hava erinrat, att 1924 års riksdag sänkt maximikvantiteten

jästsprit från 4,500,000 till 3,500,000 liter, hava ämbetsverken vidare yttrat:

Sistnämnda kvantitet torde vara så låg, att vissa fabriker, vilka ej anse

sig kunna övergå till nya tillverkningsmetoder, tvingas att under en del

av tillverkningsåret låta det sprithaltiga jästvattnet bortrinna. Att fabrikerna

nödgas så förfara, kan icke vara ur allmänna synpunkter önskvärt,

enär jästspriten efter de gamla tillverkningsmetoderna är en avfallsprodukt

och minskad jästspritkvantitet måste ersättas av ökad brännvinsbränning

vid de egentliga jordbruksbrännerierna, där samma råvaror som

vid jästfabrikerna i viss utsträckning komma till användning, eller av

större användning av renad sulfitsprit eller slutligen av import av sprit.

Under ett fortsatt provisorium på ett år torde dock enligt ämbetsverkens

mening anledning saknas att göra ändring i den så nyligen av riksdagen

fastställda maximikvantiteten brännvin vid jästframställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hava ämbetsverken hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till förordning angående

fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1926 av förordningen

den 17 maj 1923 (nr 115), samt att 1 § i nämnda förordning måtte

givas samma lydelse, som den erhållit genom förordningen den 20 juni

1924 (nr 230).

Slutligen hava ämbetsverken beträffande en av aktiebolaget Bästa till

Kungl. Maj:t ingiven framställning med yrkande, att Kungl. Maj :t måtte

förordna, att brännvinstillverkning i samband med jästfabrikation icke vidare

finge tillåtas, hemställt, att framställningen måtte få tagas i övervägande

vid de fortsatta utredningar, som ämbetsverken hade för avsikt

att verkställa. Från jästfabriksaktiebolaget Kärnan, aktiebolaget Bästa

och Malmö jästfabrik, S. Barring, till ämbetsverken inkomna framställningar

rörande professor Kullgrens utredning ävensom en med anledning

av dessa framställningar av professor Kullgren ingiven skrift hava icke

föranlett något uttalande från ämbetsverkens sida.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
ehefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Såsom framgår av den. lämnade redogörelsen, är den kommerskollegium

och kontrollstyrelsen anbefallda utredningen rörande tillverkningen av brännvin

i sammanhang med pressjästberedning ännu icke avslutad. Vid sådant

förhållande har jag icke kunnat taga ställning till frågan om ett slutligt

ordnande av jästsprittillverkningen och därutinnan framlägga förslag. Jag

har emellertid grundad anledning antaga, att denna fråga skall kunna vinna

sin lösning vid nästa års riksdag, då samtidigt, på sätt jag förut i dag

erinrat, förslag till ny brännvinstillverkningsförordning torde bliva framlagt.

Den maximikvantitet brännvin, som bör få framställas i sammanhang

med pressjästberedning under tillverkningsåret 1924/25, synes mig, på de av

ämbetsverken anförda skäl, böra bibehållas oförändrad vid 3,500,000 liter.

Jag tillstyrker alltså, att 1923 års förordning med däri år 1924 vidtagen

ändring förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 september 1926.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115) om begränsning av

den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1925:43 Bevillningsutskottets memorial Nr 43 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1925:208 Riksdagens skrivelse Nr 208 a1 i texten
  3. BevU 1925:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tilllämpning av förordningen den 17 mai 1923 s. 1 i texten