Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1925-03-20 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:220, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition Nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott

den 20 mars 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 179 höft. (Nr 220.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts proposition Nr 220.

Förslag
till
förordning:

om ändring; i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § och 53 § 2 mom. i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften skola, 3 § i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse:

3 $.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

1

1 2

3

4

5

1

Avd. | Avd.

Avd.

Avd.

Avd.

Kr. ! ö.j Kr. : 5.

Kr.

ö.

1

Kr. j ö.

Kr.

ö.

Bevis — — — bryggeri .......................................

__|__

1

- 1-

* rörande tillstånd att utöva detaljhandel med

rusdrycker, pilsnerdricka eller alkoholfria och

därmed jämförliga drycker; lika med Utslag

under rubrik.

* om behörighet såsom elektrisk installatör.....

_ i_■: _ |

_

_

ioi—

—

dock skall bevis, som avser viss tid, försesmed

stämpel till belopp av allenast 6 kronor,

annat, rörande tillstånd att utöva näring ellerj

yrke; lika med Tillståndsbref.

lagfarts-, angående fång till fast egendom, där

taxeringsvärdet eller köpesumman för den

egendom, som beviset avser, icke uppgår till

1,000 kronor .........................................

om registrering av elektrisk anläggning:

beträffande till anläggningen hörande ledningar

för varje påbörjad kilometer linjelängd

:

av högspänningsledning .....................

av lågspänningsledning .....................

beträffande till anläggningen hörande under-:

stationer för varje påbörjad kilovoltam-|

pere leveransförmåga, envar understationj

räknad för sig ....................................‘

dock vare lägsta stämpel för varje under-}

station 1 krona.

annat........................................................}

; se även Intyg.

fritt

1 —

li —

b—:

21,_ o

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

3

1

2

3

i

5

i Avd.

Avd. 1 Avd.

Avd.

Avd. |

1 Kr.

Kr.

ö.l Kr.

tf.

Kr. 1 ö.

Kr.

ö.

Pass, fartygs-:

» rese-:

för den, som reser i kronans ärende............j

—

—

- -fritt

—

för annan person:

till inrikes orter....................................... 1

—

—

— 1

—

- 1—

1

—

till utrikes orter:

till Uleåborgs län i Finland, för invånare

i_

2

till Finland i övrigt, Danmark eller Norge 2

—

- 2

—

— I—

2

annat .......................... .................| ^

—

- 4

_

—

4

Vid förnyelse av resepass utgöres stämpel

såsom för pass är stadgat; vid utsträckning

av giltighetsområdet för resepass utgår

stämpel såsom för bevis, annat.

Resolution,--— egendom ....................... ......

» eljest innefattande huvudsakligt beslut,

tecknad å företedd handling...............;

» med rubrik:

angående godkännande av nytt släkt-i

namn:

första arket ..............................

varje av de övriga .....................

annan; lika med Utslag under rubrik.

Se för övrigt 6 §.

I

3—;

fri

5 -

20

40—

20—,

5\—

53 §.

2. Har på grund av anmärkning vid den i 36 § omförmälda granskning

högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat,

kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode å dessa

medel med femton procent till och med ett årligt anmärkt belopp av 12,000

kronor och med fem procent för belopp därutöver. Arvodet tillfaller, i

händelse granskningen verkställts av advokatfiskal, denne men fördelas

eljest mellan advokatfiskal och den tjänsteman, som verkställt granskningen,

med hälften till vardera.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925; dock skola de i 53 §

2 mom. stadgade grunder för anmärkningsarvodes bestämmande icke tilllämpas

å medel, som tillgodokomma statsverket på grund av anmärkning,

framställd före nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson,

Nothin, Svensson, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, utrikes-, social-, ecklesiastik- och

handelsdepartementen, frågor om vissa ändringar i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.1

Föredraganden anför:

advokatfiskal8 >>EnliSt 35 § i förordningen angående stämpelavgiften skola med renoler

tillkom- verade exemplar av underrätts småprotokoll insändas de med nr 2 märkta

märknin8" ^e^arna av dubbla beläggningsstämplar, med vilka de till protokollen

arvode. hörande, i nämnda förordning avsedda handlingar blivit försedda. De insända

stämpeldelarna skola i hovrätterna granskas och med protokollen

jämföras av den eller de tjänstemän, som enligt den för vederbörande

hovrätt gällande arbetsordning fått berörda arbete sig ålagt; och höra, i

händelse granskningen utförts av annan tjänsteman än advokatfiskalen,

de vid densamma befunna felaktigheter hos advokatfiskalen anmälas (36 $

1 mom.). Därest på grund av anmärkning vid omförmälda granskning högre

stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning varit beräknat, kommit

statsverket till godo, utgår anmärkningsarvode å dessa medel med

femton procent, vilket arvode, i händelse granskningen verkställts av

advokatfiskalen, tillfaller denne men eljest fördelas mellan advokatfiskalen

och den tjänsteman, som verkställt granskningen, med hälften till vardera

(53 § 2 mom.).

De på advokatfiskalstjänsterna belöpande inkomsterna av anmärkningsarvode

hava enligt tillgängliga uppgifter uppgått till följande belopp:

j

1 i

.

Svea Hovrätt

Göta Hovrätt

Hovrätten över j

Skåne o. Blekinge|

Kronor

öre

Kronor

öre

Kronor

öre i

1916—1921, årligt medeltal.....................

1,790

44

1,782

49

546

62 j

1922 ..................................................

6,644

85

9,870

79

3,262

20 j

1923 ..................................................

7,286

46

—

—

5,501

71 1

1924 intill medio av november...............

13,789

54

1,992

SO

983

09 j

1 Andrad, se sv. f. 1916: 225, 226; 1917:

1921: 394; 1922: 317; 1923: 273; 1924: 270.

329: 1918:

516 (517); 1919:

255,

415; 1920:

338;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:It; proposition Nr 220.

Vid anmälan i statsråd den 31 december 1924 av frågan om uppflyttning

i lönegrad av vissa tjänster, som tillhört förutvarande andra normalgraden,

upptog chefen för finansdepartementet, vidkommande ifrågasatt

dylik uppflyttning av hovrätternas advokatfiskal, till behandling spörsmålet

om eventuell indragning av det advokatfiskalerna tillkommande

anmärkningsarvodet. Med hänsyn tagen till den indragning av anmärkningsprovision,

som under senare tid skett för tjänstemän inom andra

grenar av statsförvaltningen, syntes det hava legat närmast till hands att

även indraga anmärkningsarvodet för advokatfiskalerna i hovrätterna.

Emellertid hade de under hösten 1924 samlade statsrevisorerna väckt spörsmål

om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket. Det

arbete, varför anmärkningsarvode nu utginge till advokatfiskalerna, syntes

departementschefen vara i viss mån jämförbart med det arbete, riksräkenskapsverkets

reviderande personal hade att utföra. Försiktigheten syntes

fördenskull bjuda, att frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller

avskaffande för hovrätternas advokatfiskal icke löstes, förrän berörda

spörsmål om anmärkningsprovisions införande i riksräkenskapsverket blivit

avgjort. I avvaktan härå torde advokatfiskalerna i hovrätterna böra bibehållas

i innehavande lönegrad.

Det advokatfiskalerna tillkommande anmärkningsarvodet hade, anförde

departementschefen vidare, stundom uppgått till orimligt höga belopp.

Skäl för eu begränsning av detsamma syntes fördenskull föreligga. I sådant

hänseende föreslog departementschefen, att det belopp å anmärkta,

statsverket tillgodokomna medel, vard anmärkningsarvode skulle få tillgodonjutas

med den för närvarande bestämda procenten, begränsades till

12,000 kronor för år räknat, samt att arvodet därefter måtte utgå med

fem procent å anmärkta, statsverket tillgodokomna medel.

Riksdagen har numera vid behandlingen av anslagen under riksstatens

andra huvudtitel fattat beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts, i anslutning

till chefens för finansdepartementet uttalande, gjorda framställning om

ifrågavarande advokatfiskalers placering i lönegrad.

Den av statsrevisorerna väckta frågan om anmärkningsprovisions införande Departement

i riksräkenskapsverket är alltjämt beroende på prövning. Slutlig ståndpunkt chefentill

frågan om anmärkningsarvodets bibehållande eller avskaffande för hovrätternas

advokatfiskaler synes därför ej nu böra intagas. Såsom förutsatts vid

beslutet om advokatfiskalernas placering i lönegrad torde emellertid förslag

böra framläggas till sådan ändring av 53 § 2 mom. i stämpelförordningen, att

anmärkningsarvodet begränsas i enlighet med vad chefen för finansdepartementet

angivit i omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet den 31 december

1924. Bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1925. De nya

grunderna med avseende å anmärkningsarvodes beräkning torde dock icke

böra tillämpas å medel, som komma statsverket till godo på grund av anmärkning,

framställd före nämnda dag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Stämpel- Stämpelavgiften för resepass till utrikes orter utgör för närvarande 4 kro
avgiften

för noi. ; a^a tp. avdelningar av stämpel tariffen, där denna rubrik förekommer

vissa röse*

pass m. m. — första, tredje och femte; för invånare i Torneå fögderi för resa till

Uleaborgs län i Finland är dock passet stämpelfritt utom då det utfärdas

i utrikesdepartementet, då stämpeln utgör 4 kronor. Till nämnda belopp

hava stämpelsatserna bestämts genom förordningen den 15 juni 1922 (nr 317),

som trädde i kraft den 1 juli samma år. Dessförinnan utgjorde omförmälda

avgifter 2 kronor, och då desamma genom berörda förordning fördubblades,

skedde detta i sammanhang med eu väsentlig förhöjning — i allmänhet

fördubbling — av stämpelavgiften under ett stort antal rubriker i tariffen

för statsmyndigheternas expeditioner. Dessa höjningar påkallades av det

statsfinansiella läget men ansågos även bortsett härifrån väl motiverade av

penningvärdets fall.1

För resepassen erläggas vidare lösenavgifter enligt § 3 i förordningen den

7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen, sådan nämnda paragraf

lyder enligt kungörelsen den 7 december 1923 (nr 445). Lösen utgör: för

pass till Uleåborgs län i Finland för invånare i Torneå fögderi 75 öre i

första och tredje avdelningarna av lösentariffen och 2 kronor i den femte

avdelningen; för resa till Finland i övrigt, Danmark eller Norge 1 krona

respektive 2 kronor; och för resa till annan utrikes ort 2 kronor respektive

3 kronor. I förhållande till tidigare meddelade bestämmelser (sv. f. 1917:671)

innebära dessa avgifter dels att lösen enligt femte avdelningen sänkts från

3 kronor till 2 kronor beträffande omförmälda pass för resor till Uleåborgs

län, och dels att lösen för pass vid resa till Finland i övrigt, Danmark eller

Norge i varje avdelning sänkts med 1 krona.

I yttrande angående förlängning av giltighetstiden för de i kungörelsen

den 22 december 1922 (nr 577) givna bestämmelserna om övervakande av

utlänningar i riket har magistraten i Trälleborg uttalat sig för eu sänkning

av stämpelavgiften för resepass till Danmark och Norge, ävensom för

längre giltighetstid för dessa pass, och socialstyrelsen har i avgivet utlåtande

funnit billigt, dels att pass till nämnda länder för svensk undersåte finge

utställas för längre tid än vad nu vore fallet, dels ock att avgiften härför nedsattes.

Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört

i huvudsak följande:

Visserligen torde den för 1922 års stämpelförhöjning anförda motiveringen

allt fortfarande i huvudsak äga giltighet. Men å andra sidan torde det få

anses vara ett internationellt önskemål, att trafiken med främmande land

icke onödigt försvårades. Särskilt finge detta anses gälla beträffande grannländerna

Danmark och Norge. Ett utsträckande av giltighetstiden för pass

från två till fem år och en sänkning av stämpeln syntes statskontoret innebära

åtgärder för förverkligande av detta syfte. Statskontoret ansåge därför

skäl förefinnas för en sänkning av stämpelavgiften, och förordade ämbetsverket

en nedsättning till det belopp, som utgått före ikraftträdandet av

förordningen den 15 juni 1922.

Kungl. Maj:ts proposition 1922: 224.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

Statskontorets utlåtande har omfattats av tre ledamöter. Från heslutet

liar däremot föredraganden, med vilken två ledamöter instämt, varit skiljaktig

och yttrat:

Då nu ifrågasattes sänkning av det år 1922 förhöjda stämpelbeloppet, hade

till stöd för en sådan åtgärd endast anförts önskvärdheten av lättnad för

trafiken mellan do ifrågavarande länderna. Det torde emellertid få antagas,

att man vid fastställandet av den nuvarande stämpelavgiften utgått från

att densamma icke vore större än vad ett skäligt tillgodoseende av nämnda

synpunkt medgåve, och föredraganden kunde för sin del icke finna annat än

att så också vore fallet. Allra minst torde avgiften bliva för hög, om,

såsdm ifrågasatts, giltighetstiden för passet utsträcktes från två till fem år.

I varje fall hade, såvitt föredraganden kunde bedöma, efter det avgiften

fastställts till nuvarande belopp, intet inträffat, som gjorde, att den för

förhöjningen anförda motiveringen icke allt fortfarande skulle äga giltighet.

I enlighet med chefens för socialdepartementet tidigare i dag gjorda

hemställan har Kungl. Maj:t icke funnit skäl att för närvarande förordna

om utsträckning av den tid, för vilken resepass till Danmark och Norge

må utställas.

Vidkommande spörsmålet om sänkning av stämpelavgiften för resepass

till nämnda länder förordar jag lika med statskontoret, att passtämpeln

nedsättes till de belopp, som gällde före ikraftträdandet av förordningen

den 15 juni 1922. Då pass för resa till Finland i avseende å lösenbeläggning

och giltighetstid tidigare likställts med pass till Danmark och

Norge, torde nedsättningen böra avse jämväl pass till förstnämnda land.

I detta sammanhang tillåter jag mig nämna, att viss tveksamhet yppats

med avseende å stämpel- och lösenbeläggning vid förnyelse av resepass.

Da utfärdandet av sådant bevis givetvis bör föregås av samma undersökningar

från myndighetens sida som utfärdande av nytt pass, bör, på

sätt också i allmänhet lärer tillämpas, bevis om förnyelse beläggas med

stämpel och lösen såsom beträffande pass är stadgat. För utvidgning av

pass att gälla för resa till land, som ej förut funnits omförmält i passet,

behöves däremot ej undersökning av nämnda slag, varför påteckning om

sådan utvidgning bör stämpel- och lösenbeläggas såsom vanligt bevis.

Det synes mig lämpligt att vid rubriken för pass i stämpeltariffen intaga

bestämmelser om stämpelbeläggning i nu nämnda hänseenden. Motsvarande

ändringar torde i förekommande fall i sinom tid böra vidtagas i förordningen

angående expeditionslösen.

Enligt förordningen den 5 december 1901 (nr 125 sid. 1) hade länsstyrelserna

att pröva och meddela beslut över ansökan om godkännande av

nytt släktnamn. Genom kungörelse den 19 december 1919 (nr 793), som

trätt i kraft den 1 januari 1920, har bland annat den ändring i nämnda

förordning vidtagits, att, därest ansökningen icke av länsstyrelsen finnes

höra avslås, den slutliga prövningen av ärendet tillkommer Kungl. Maj:t.

Beslut om godkännande av nytt släktnamn expedieras i form av

Departements•

chefen.

Stämpelavgift

för resolution

angående

godkännande

av nytt

släktnamn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

resolution och drager samma stämpel som utslag under rubrik. Då

■länsstyrelserna meddelade ifrågavarande beslut, utgjorde stämpelavgiften

3 kronor för första arket och 2 kronor för varje av de övriga. Av Kungl.

Maj:t meddelad resolution om bifall till dylik ansökning stämpelbelades intill

den 1 juli 1922 med ett belopp av 20 kronor för första arket och 5 kronor

för varje av de övriga, men stämpelsatserna hava från och med nämnda dag

höjts enligt förordningen den 15 juni 1922 (nr 317) till 40 kronor respektive

10 kronor. De sålunda angivna höjningarna vidtogos i sammanhang

med en väsentlig förhöjning •— i allmänhet fördubbling — av stämpelavgiften

under ett stort antal rubriker i tariffen för statsmyndigheternas

expeditioner. I fråga om skälen för dessa stämpelförhöjningar hänvisas

till vad som anförts under rubriken ''Stämpelavgiften för vissa resepass

in. m.’.

Enligt tillgängliga uppgifter hava antalet ansökningar om antagande

av nytt släktnamn utgjort: under tiden 1 mars—31 december 1920 1,128,

år 1921 1,638, år 1922 1,525, år 1923 1,113 och år 1924 omkring 1,000.

Sakkunniga för upprättande av förslag till lag om rätt till släktnamn

hava hos Kungl. Maj:t gjort framställning om sänkning av stämpelavgiften

för ifrågavarande resolutioner och till stöd härför åberopat, att de

sakkunniga funnit den år 1922 vidtagna förhöjningen hava i hög grad

motverkat ett av de viktigaste syftena med de sakkunnigas uppdrag, nämligen

att befordra antagande av nya släktnamn.

Statskontoret har i häröver avgivet utlåtande anfört huvudsakligen:

Då enligt de sakkunnigas uppfattning orsaken till nedgången i ansökningar

om antagande av nytt släktnamn skulle vara att söka i den år 1922 företagna

fördubblingen av stämpelbeloppet, skulle väl, därest någon sänkning

av beloppet ansåges böra äga rum, denna bestå i en återgång till det

därförut gällande beloppet, 20 kronor. Statskontoret kunde emellertid icke

finna tillräckliga skäl för en sådan åtgärd. Frånsett att det ingalunda syntes

vara klart, att nedgången i antalet ansökningar vore beroende av förhöjningen

av stämpelavgiften, ville det synas, som om en avgift av 40 kronor för expedition

i ärende av sådan art som det förevarande icke i och för sig kunde

anses för hög. Skälen till de år 1922 vidtagna stämpelförhöjningarna kvarstode

också alltjämt, och det syntes icke föreligga tillräcklig anledning att

till förmån för det nya släktnamnsinstitutet göra ett undantag från den då

genomförda principen genom att i stämpeltariffen under den generella beteckningen

''resolution med rubrik’ införa en särskild rubrik för resolution på

ansökning om antagande av släktnamn med lägre stämpelavgift.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna förevarande

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Från beslutet om detta utlåtande hava två ledamöter varit av skiljaktig mening.

Då ett utbyte av de inom landet vanligast förekommande släktnamnen mot

mera egenartade syntes vara i det allmännas intresse och en relativt hög

stämpelavgift på resolutioner i dessa ärenden givetvis vore ägnad att mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Mujits proposition Nr 220. !)

verka un dylik utveckling, särskilt bland mindre bemedlade: där nainuundringar

syntes vara mest av behovet påkallade, hava dessa ledamöter ansett,

att statskontoret icke bort avstyrka de sakkunnigas hemställan.

På de av reservanterna i statskontoret anförda skälen och dä stämpelavgiften

för resolutioner angående godkännande av nytt släktnamn under

några få år stegrats från .''i kronor till 40 kronor, tillstyrker jag eu sänkning

av ifrågavarande stämpelavgift; och torde densamma skäligen böra bestämmas

till 20 kronor för första arket och 5 kronor för varje av de övriga.

I eu till riksdagen den (i mars 1925 avlåten proposition (nr 141) har

Kungl. Maj:t framlagt förslag till förordning angående försäljning av

vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker. Enligt denna förordning

fordras i vissa fall länsstyrelses tillstånd till dylik försäljning. Bevis om

Sådant tillstånd bör förses med enahanda stämpel, som är stadgad för bevis

rörande tillstånd att utöva detaljhandel med rusdrycker eller med pilsnerdricka;

och framlägger jag alltså förslag därom.

Genom lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft

m. m. har möjlighet beretts ägare av anläggning för alstrande och tillgodogörande

av elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat dylikt

ändamål (starkströmsanläggning) att få till anläggningen hörande och av

honom ägda ledningar och understationer registrerade å anläggningens

huvudstation. Förutsättningarna härför äro, att den fastighet, vara huvudstationen

är belägen, äges av anläggningsägaren, samt att ledningarna

och understationerna i fråga äro förbundna med huvudstationen. Genom

registreringen bliva berörda ledningar tillbehör till huvudstationen och

kunna intecknas i samma ordning som den fastighet, varå huvudstationen

är belägen (1 och 2 §§). Vad sålunda stadgats om fastighet äger motsvarande

tillämpning beträffande tomträtt och vattenfallsrätt (36 §).

Huvudsyftet med utfärdandet av ifrågavarande bestämmelser har varit

dels att bereda anläggningsägarna ökade belåningsmöjligheter beträffande

anläggningarna, dels ock att lämna köpare av elektrisk kraft från vederbörande

anläggningar rätt till inteckning av avtal om upplåtelse av dylik

kraft i hela den å huvudstationen registrerade anläggningen.

Prövningen av ansökningar om registrering av elektriska anläggningar

skall verkställas av kommerskollegium, som jämväl har att besluta angående

upphävande av sådan registrering ävensom att föra register över

elektriska anläggningar (7 §). Registreringsbevis av ifrågavarande slag

stämpelbeläggas jämlikt förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften i dess lydelse enligt förordningen den 15 juni 1922

(nr 317) såsom ''Bevis, annat’ med 2 kronor. Härutöver erlägges en avgift

av 1 krona 50 öre enligt rubriken ''Bevis, annat, då det särskilt utfärdas’

i förordningen den 7 december 1883 (nr 64) angående expeditionslösen,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 179 haft. (Nr 220.) 2

Departementschefen.

Stämpelavgift

för tillstånd

att försälja

vissa

alkoholfria

och därmed

jämförliga

drycker.

Stämpelavgift

för registrering

av elektrisk

anläggning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

sådan denna rubrik lyder enligt kungörelsen den 21 juni 1922 (nr 345),

vilket sistnämnda belopp jämlikt kungörelsen den 1 juni 1923 (nr 178)

angående redovisning till statsverket av viss expeditionslösen jämväl tillfaller

statsverket.

Tillämpningen av omförmälda författningsbestämmelser bar medfört en

viss utökning av den statliga verksamheten och däremot svarande kostnader

för statsverket. Utökningen av den statliga verksamheten i fråga om

registrering av elektriska anläggningar har till en början föranlett anställande

å kommerskollegii industribyrås elektriska sektion av en förste byråingenjör

och ett kvinnligt kontorsbiträde, båda å extra stat. I samband med de

senare årens statliga besparingssträvanden hava dessa befattningar indragits

från och med den 1 juli 1923. De kommerskollegium i förevarande avseende

nu åvilande uppgifterna handhavas i huvudsak av en å extra stat

anställd förste byråingenjör, som jämväl förbereder de på kollegium ankommande

ärenden angående lån ur kraftlednings- och vattenkraftslånefonderna

samt kommunala lån- och borgensärenden.

I den 4 nästlidna februari avgiven utredning jämte förslag angående kommerskollegium

och underlydande myndigheter har statens besparingskommitté

föreslagit indragning av sistnämnda byråingenjörstjänst. Kommerskollegium

har emellertid i ett den 28 i samma månad avgivet utlåtande över

kommitténs förslag lämnat en ingående utredning rörande byråingenjörens

tjänsteåligganden och bestämt avstyrkt befattningens indragning. Däremot

syntes det kollegium, särskilt med fästat avseende å strävandena att ernå

besparingar i statsförvaltningen, både lämpligt och skäligt, att de enskilda

anläggningsägare, som anlitade de statliga organen för viss utredning i

syfte att därigenom ernå en särskild förmån av rättslig art, linge bidraga

till täckandet av statsverkets därmed förenade utgifter genom erläggande

av en stämpelavgift till skäligt belopp på meddelade registreringsbevis.

Förslag i detta ämne skulle kommerskollegium senare framlägga.

Kommerskollegium har nu i skrivelse den 13 mars 1925 gjort framställ;

ning i fråga om stämpelavgiften på meddelade registreringsbevis för elektriska

anläggningar och därvid anfört i huvudsak:

Vid bedömandet av de grunder, varpå en dylik stämpelavgift lämpligen

kunde baseras, syntes böra beaktas, att avgiftens storlek givetvis borde ställas

i visst, skäligt förhållande till den registrerade anläggningens omfattning

samt dess värde och ekonomiska bärkraft. K andra sidan måste den uppenbarligen

baseras på möjligast enkla grunder, så valda att tvekan eller tvist

rörande stämpelbeloppets storlek i möjligaste mån undvekes. Vid över*

vägande av dessa olika synpunkter hade det synts kollegium lämpligast,

att stämpelbeloppet beräknades med visst belopp dels per påbörjad kilometer

kraftledning, som anläggningen omfattade, dels ock för understationer

för transformering eller omformning av elektrisk energi, på grundval

av varje särskild understations leveransförmåga, i påbörjad kilovoltampere,

dock med en lägsta avgift av en krona för varje sådan station. Övriga un~

derstationer torde kunna lämnas stämpelfria, dels emedan de vore av tämligen

obetydligt antal och underordnad betydelse, dels ock emedan deras stäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 220. 11

^beläggande skulle kunna medföra eu onödig komplieering av grunderna

för stämpelavgiften. Kollegium hade ansett en avgift, som rörde sig i genomsnitt

tillnärmelsevis omkring en krona per ettusen kronors värde av anläggningen,

vara lämplig och ej böra verka alltför betungande. Givetvis Unge

nämnda beräkningsgrund endast betraktas såsom en approximation på grund

av anläggningarnas mycket varierande art och utförande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommerskollegium föreslagit,

att stämpelavgift å registreringsbevis för elektriska anläggningar måtte

utgå med:

dels en krona 50 öre för varje påbörjad kilometer linjelängd av liögspänningsledning

(sådan starkströmsledning, vid vilken den effektiva spänningen

mellan ledningen och jord överstiger 250 volt), samt en krona per

påbörjad kilometer linjelängd av lågspänningsledning (d. v. s. sådan starkströmsledning,

vid vilken den effektiva spänningen mellan ledningen och

jord ej kan överstiga 250 volt), som anläggningen omfattar,

dels ock 25 öre för varje påbörjad kilovoltampere, som anläggningens

understationer för transformering eller omformning av elektrisk ström var

för sig motsvara i leveransförmåga, dock med en lägsta avgift av en krona

för varje sådan station.

Tillika har kollegium ansett, att registreringsstämpelavgiften borde uttagas

av kollegium i samband med utlämnande av bevis om registreringen

och stämpel å motsvarande belopp åsättas registreringsbeviset; och borde

vid bifall till förslagen ytterligare stämpelavgift enligt nu tillämpade

grunder ej vidare utgå.

Enligt eu vid kommerskollegii skrivelse fogad tablå skulle de under år

1924 registrerade elektriska anläggningarna, till antalet 44, hava omfattat

en efter omförmälda grunder avgiftspliktig linjelängd av 1,734 kilometer

högspänningsledning och 1,325 kilometer lågspänningsledning ävensom 640

understationer med eu sammanlagd leveransförmåga av 9,709 kilovoltampere.

Med de av kommerskollegium föreslagna stämpelsatser skulle stämpelavgiften

hava uppgått till respektive 2,601 kronor, 1,325 kronor och

2,492 kronor 50 öre eller tillhopa 6,418 kronor 50 öre; å varje anläggning

skulle alltså i genomsnitt hava belöpt en sammanlagd stämpelavgift av

omkring 146 kronor (högsta avgift 640 kronor och lägsta 10 kronor 50 öre).

Statskontoret har i ärendet avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört

i huvudsak följande:

Från statens sida hava under de sistförflutna årtiondena vidtagits omfattande

åtgärder för utvidgningen av rikets elektrifiering. Bland dessa åtgärder

märkas: utlämnande av lån till elektriska anläggningar, särskilt från

den under statskontorets förvaltning stående kraftledningslånefonden, beviljande

av direkta bidrag till kraftanläggningar från riksstatsanslaget till

landsbygdens elektrifiering och utfärdande av bestämmelser, avsedda att säkerställa

rättsförhållandena beträffande energileveranser m. m. Såsom en åtgärd

i sådant avseende måste otvivelaktigt också den år 1920 beslutade registre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 2

Departements

chefen.

Stämpelavflift

för installatörsbehörighets

bevis.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 220.

ringen av elektriska anläggningar betraktas. Vid sådant förhållande måste

statskontoret ställa sig tveksamt mot fastställande på sätt nu föreslagits av

en jämförelsevis liög avgift för sådan registrering, då genom en dylik åtgärd

begagnandet av regi streringsförfarandet skulle komma att motverkas.--

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse en dylik höjning böra vidvidtagas,

synes intet vara att erinra mot att, på sätt kommerskollegium föreslagit,

sagda höjning erhåller formen av ökad stämpelavgift å de av kollega*

utfärdade bevisen om registrering av anläggning; och synes det vid

sadant förhållande lämpligast att sagda avgift pålägges genom införande i

Öl ordningen cHigacndc stänipGl&vgiftGii av on ny rubrik: ’B(?vis angå,6ndG

registrering av elektrisk anläggning’.

I enlighet med chefens för handelsdepartementet tidigare i dag gjorda hemställan

har Kungl. Maj:t beslutat biträda besparingskommitténs förslag om

indragning av omhandlade byråingenjörstjänst.

Frågan om särskild stämpelavgift å meddelade registreringsbevis bör bedömas

fristående och uteslutande ur synpunkten, huruvida en dylik avgift

kan finnas skälig och berättigad. Härutinnan anser jag, lika med kommerskollegium,

att de, som anlita de statliga organen för viss utredning i syfte

att därigenom ernå eu särskild förmån av rättslig art, böra bidraga till

täckandet av statsverkets därmed förenade utgifter. Givetvis är det emellertid

angeläget, att man här framgår med en viss varsamhet. Med hänsyn

härtill synas mig de av kommerskollegium föreslagna avgifterna böra sänkas

beträffande ledningarna med eu tredjedel respektive eu fjärdedel. Jag förordar

alltså, att särskild stämpelavgift å registreringsbevis bör utgå med dels

1 krona respektive 75 öre för varje påbörjad kilometer linjelängd av högspännings-

respektive lågspänningsledning, dels ock 25 öre för varje påbörjad

kilovoltampere av envar understations leveransförmåga, i sistnämnda fall

dock lägst 1 krona lör varje sådan station. Med tillämpning av dessa grunder

skulle stämpelavgiften för omförmälda år 1924 registrerade anläggningar

ha\ a utgjort sammanlagt .>,220 kronor 25 öre; och skulle sålunda på varje

registrerad anläggning i medeltal hava belöpt ungefär 119 kronor (högsta

avgift 502 kronor och lägsta 7 kronor).

Därest denna stämpelavgift införes, torde nu utgående lösenavgift å

registreringsbevis böra bortfalla.

Enligt förordningen den 5 december 1919 (nr 755) får elektriskt installationsarbete,

varmed förstås införande, förändring eller reparation av elektrisk

anläggning för belysning eller arbetsöverföring, utföras endast av därtill

behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör. Behörighet

såsom installatör meddelas av kommerskollegium. För behörighet kräves

dels viss teoretisk utbildning, dels viss tids praktik. Dock må enligt en i

förordningen meddelad övergångsbestämmelse den, som före den 1 januari

1915 varit och vid förordningens ikraftträdande den 1 maj 1920 fortfarande

var verksam såsom installatör, ändå att han icke uppfyller de i förordningen

stadgade villkor, kunna efter prövning av kommerskollegium förklaras

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 220. 13

behörig'' såsom installatör. Om behörighet såsom installatör meddelar

kommerskollegium bevis, som för installatör, varom förmäles i berörda

övergångsbestämmelse, lämnas för en tid av två till fyra år men för annan

installatör utan tidsbegränsning. För behörighetsbevis upptages en avgift

av 3 kronor 50 öre enligt samma bestämmelser, som angivits gälla i fråga

om bevis om registrering av elektriska anläggningar.

Under åren 1923 och 1924 hava installatörsbehöriglietsbevis utställts

och stämpelbelagts i den omfattning, som följande sammanställning utvisar:

i

Ä r

Hela

antalet

Ej stämpel - belagda

(statstjänst)

Summa

Stämpel- j''stämpelavgift

belagda med !''

kronor 3: 5 0kronor

! 1923.........

• 5

I

501

1.963 |50

1924.........

.......... 1,940

öi

1,589

5,561 so

För närvarande äro utelöpande 2,748 sådana bevis, .av vilka 311 äro meddelade

utan tidsbegränsning och de återstående 2,437 för 4 och 3 år samt i

vissa fall även för kortare tid. I genomsnitt kan giltighetstiden för samtliga

bevis med tidsbegränsning uppskattas till 3 ‘/2 år.

Statens besparing skommitté har i omförmälda utredning jämte förslag angående

kommerskollegium och underlydande myndigheter ansett sig böra

föreslå, att stämpelavgiften på behörighetsbevis ökades till ett sådant belopp,

att installatörerna själva finge vidkännas kostnaden för kompetensprövningen;

och hav kommittén sålunda hemställt, att stämpelavgiften på

nämnda bevis höjdes till tio kronor.

Kommerskollegium har i utlåtande över besparingskommitténs betänkande

ansett sig kunna förorda omförmälda höjning av stämpelavgifterna

för installatörsbehöriglietsbevis, därvid kollegium framhållit, att det föreslagna

avgiftsbeloppet, eller eventuellt till och med något högre, syntes med

hänsyn till de nämnda kostnaderna för det allmänna väl befogat och för

de yrkesutövare, som skulle därav drabbas, icke komma att kännas alltför

betungande.

Sveriges allmänna verkmästareförbund har i en till Kungl. Maj:t ställd

skrift framställt anmärkning emot besparingskommitténs förslag, varjämte

Svenska elektriska arbetareförbundets, styrelse och Svenska elektriska installatörförbundet,

under åberopande av förbundsmedlemmarnas ringa ekonomiska

bärkraft, gjort framställningar om avslag å detsamma.

Statskontoret har jämväl yttrat sig i detta ärende och därvid anfört

huvudsakligen följande:

Stämpelavgiften utgjorde dels eu form av beskattning dels ock ett uttagande

av ersättning för prestanda från statens sida. Nu ifrågavarande

förslag avsåge att höja stämpeln å behörighetsbevis för elektriska installatörer

till sådant belopp, att inkomsten härav kunde anses täcka omkostnaderna

för bevisens utfärdande, däri inräknat de förundersökningar, som

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 179 höft. (Nr 220.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 220.

i detta sammanhang vore erforderliga. I själva verket stode alltså förslaget

om höjning av sagda avgift i överensstämmelse med redan tillämpade

principer; och syntes därför i huvudsak ingen erinran kunna göras mot

detsamma. - Eu viss likhet förelåge med de vid utfärdande av sjökaptensbrev

och styrmansbrev nu utgående stämpelavgifterna, likaledes tio kronor.

Även dessa handlingar utgjorde nämligen ett slags behörighetsbevis, och

utfärdandet av desamma måste . föregås av undersökning, att vissa kunskapsprov

avlagts och att praktisk tjänstgöring av olika slag'' genomgåtts

m. m. Emellertid förelåge å andra, sidan en ganska väsentlig olikhet, i

det att sjökaptens- och styrmansbreven utfärdades att gälla tills vidare,

under det att detta vore fallet med endast en mindre del av behörighetsbevisen

för installatörer. För alla de installatörer, som ej avlagt de i förordningen

den 5 december 1919 (nr 755) stadgade teoretiska kunskapsproven,

utlämnades nämligen sådana bevis endast för begränsad, kortare tid,

omkring tre år. Dessa installatörer måste alltså ungefärligen vart tredje

år hos kommerskollegium lösa nytt bevis om behörighet. Måhända kunde

det ifrågasättas, att dessa bevis om fortsatt behörighet, vilka i regel ej

torde förorsaka så omfattande undersökningar och så mycket arbete för

den utfärdande myndigheten som de för eu person först utfärdade bevisen,

skulle draga en lägre stämpelsats än den föreslagna. Då emellertid antalet

av de^ installatörer, som fått sitt behörighetsbevis utfärdat med stöd av

övergångsföreskrifter vid ovannämnda förordning, komme att år från år

minskas och i samma mån de för viss tid utfärdade installatörsbevisen

komme att försvinna, samt ifrågavarande utgift för nyssnämnda installatörer,

även om den skulle för dem återkomma exempelvis vart tredje år,

knappast kunde anses alltför betungande, ansåge sig statskontoret ej böra

påyrka någon sådan lägre stämpelsats som ovan antytts.

Statens besparingskommittés ifrågavarande förslag, som av kommerskollegium

och statskontoret lämnats utan huvudsaklig erinran, anser jag

mig höra biträda, dock med den ändring att, med hänsyn till vad statskontoret

anfört, stämpelavgiften för bevis, som meddelas för viss tid,

sättes till (5 kronor.

De av mig anmälda förslagen om stämpelavgifter in. m. hava synts

lämpligen kunna sammanföras i eu förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

förslag till sådan förordning har nu upprättats.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilagan litt. vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:193 Skrivelse till Kunungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  2. BevU 1925:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten