Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena m. m

1925-05-12 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:225, Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention

angående renar i gränsområdena m. m.; given Stockholms

slott den 12 maj 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med

överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad

konvention angående renar i gränsområdena med tillhörande slutprotokoll,

vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av samma konvention

och protokoll.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 saml.

m höft. (Nr 225.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Konvention mellan Sverige och

Finland angående renar i gränsområdena.

Sedan från Sverige och Finland utsedda

delegerade till sina regeringar

avgivit ett förslag till överenskommelse

om bestämmelser angående renar

i gränsområdena mellan de båda

rikena, hava Hans Maj:t Konungen

av Sverige och Republiken Finlands

President beslutit att ingå en konvention

i ämnet och för sådant ändamål

till sina fullmäktige utsett,

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sin tillförordnade Chargé d’Affaires

i Finland Arvid Gustaf Richert

samt

Republiken Finlands President:

Ministern för utrikesärendena,

juris utriusque doktorn Karl Gustaf

Idman.

Efter att hava meddelat varandra

sina fullmakter, som befunnits i god

och behörig form, hava dessa fullmäktige

överenskommit om följande:

Ruotsin ja Suomen välinen

sopimus poroista rajaseuduilla.

Sittenkuin Ruotsin ja Suomen

määräämät valtuutetut ovat hallituksilleen

jättäneet ehdotuksen molempien

valtioiden väliseksi sopimukseksi

rajaseuduilla olevia poroja

koskevista määräyksistä, ovat Hänen

Majesteettinsa Ruotsin Kuningas

ja Suomen Tasavallan Presidentti

päättäneet tehdä täta asiaa

koskevan sopimuksen ja sitä tarkoitusta

varten valtuutetuikseen

määränneet,

Hänen Majesteettinsa Ruotsin

Kuningas:

väliaikaisen asiainhoitajansa Suomessa

Arvid Gustaf Richerfin, sekä

Suomen Tasavallan Presidentti:

Ulkoasiainministerin, lakitiedettentohtori

Karl Gustaf Idman’in.

Esitettyään toisilleen oikeiksi ja

asianmukaisiksi havaitut valtakirjansa

ovat nämä valtuutetut sopineet

seuraavasta:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

3

Konvention mellan Sverige och

Finland angående renar i gränsområdena.

I KAP.

Angående medgivande i visst fall

för svenska lappar att med renar

flytta över finskt område.

1 *.

Vid sina årliga flyttningar för utövande

av sin rätt till renbetning i

Troms fylke i Norge må svenska

lappar under nedan angivna tider

begagna sig av följande vägar över

finskt område, nämligen

dels från och med den 28 april

till och med den 30 juni samt från

och med den 1 september till och

med den 3 oktober en väg, som, utgående

från trakten av Keinovuopio

i Sverige, leder förbi Peeravaara fjäll

på dess östra eller västra sida samt

vidare förbi Ailakasjärvi till norska

gränsen i trakten mellan Maasselvaara

och Tschjappisjaure, med rätt

för lapparna att vid flyttning under

tiden 28 april—20 maj begynna färden

över det finska området jämväl vid

Vittangi (Saarikoski) i Sverige och

ansluta sig till nyssnämnda väg i

trakten av Ailakasjärvi;

Ruotsin ja Suomen välinen sopimus

poroista rajaseuduilla.

I LUKU.

Ruotsin lappalaisille eräässä tapa*

uksessa myönnetysfä luvasta

muuttaa poroineen Suomen alueen

kautta.

1 $.

Muuttaessaan vuosittain laiduntamisoikeuttaan

käyttääkseen Tromsan

lääniin (fylke) Norjaan, saavat

Ruotsin lappalaiset alempana mainittuina

aikoina käyttää seuraavia

teitä Suomen alueen kautta, nimittäin
osaksi

28 päivästä huhtikuuta 30

päivään kesäkuuta sekä 1 päivästä

syyskuuta 3 päivään lokakuuta tietä,

joka, alkaen Keinovuopion seudulta

Ruotsissa, kulkee Peeravaaran tunturin

ohi sen itäistä taikka läntistä

puolta sekä edelleen Ailakasjärven

ohi Norjan rajalle Maasselvaaran

ja Tschjappisjaureen välisellä seudulla,

ja ovat lappalaiset oikeutetut,

muuttaessaan 28 päivän huhtikuuta

— 20 päivän toukokuuta välisellä

ajalla, alottamaan matkansa Suomen

alueen kautta myöskin Vittangista

(Saarikoskelta) Ruotsissa ja yhtymään

edellämainittuun tiehen Ailakasjärven

seuduilla;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

dels ock under tiden 28 april—20

maj en väg, som, utgående från Keinovuopio,

leder längs isen å Kilpisjärvi

och över Siilasvuoma till norska

gränsen i trakten öster om riksröset

nr 295.

2 $.

Flyttningsväg skall hava en bredd

av 3 kilometer, där icke terrängförhållandena

föranleda en begränsning.

Renarna må ej tillåtas avvika från

vägen, såframt ej väderleksförhållanden,

rovdjur eller andra omständigheter

utgöra tvingande hinder för

renarnas kvarhållande å vägen.

3 §.

Sträckningen av de i 1 § nämnda

vägar skall närmare bestämmas av

vederbörande landshövding i Finland

efter lokal undersökning av därtill

utsedda svenska och finska tjänstemän.

Ifrågavarande vägar skola genom

landshövdingens försorg utstakas,

därvid tydliga märken skola i nödigt

antal utsättas i mitten av vägen

samt, där så befinnes erforderligt, i

mindre antal i dess yttre begränsningslinjer.

Kostnaderna för utstakningen

gäldas av svenska staten.

4 §.

Före anträdandet av färd över

finskt område skall såväl vid flyttning

från Sverige till Norge som

åter underrättelse om flyttningen av

lappen lämnas person, som enligt anmälan

till svenska landshövdingen

osaksi myöskin 28 päivän huhtikuuta

— 20 päivän toukokuuta

välisenä aikana tietä, joka, alkaen

Keinovuopiosta, kulkee pitkin Kilpisjärven

jäätä ja Siilasvuoman

kautta Norjan rajalle valtakunnan

rajapyykin n:o 295 itäpuoleisella

seudulla.

2 %.

Muuttotien on oltava 3 kilometrin

levyinen, mikäli maastosuhteet eivät

aiheuta siihen rajoitusta.

Porojen älköön sallittako poiketa

tieltä, mikäli sääsuhteet, pedot tai

muut seikat eivät ole pakoittavana

esteenä porojen pysyttämiseksi

tiellä.

3 %.

Asianomaisen Suomen maaherran

on tarkemmin määrättävä 1 §:ssä

mainittujen teiden suunta siihen

määrättyjen ruotsalaisten ja suomalaisten

virkamiesten toimitettua

paikalla tutkimuksen.

Kysymyksessä olevat tiet on maaherran

toimenpiteestä paalutettava,

ja on tarpeellinen määrä selviä

merkkejä pystytettävä tien keskelle

sekä, sikäli kuin havaitaan tarpeelliseksi,

vähempi määrä sen molemmille

ulkopuolisille sivulinjoille.

Paaluttamiskustannukset maksaa

Ruotsin valtio.

4 i

Ennen matkan alkamista Suomen

alueen kautta on lappalaisen, sekä

muuttaessaan Ruotsista Nor jaan että

sieltä takaisin, jätettävä ilmoitus

muutosta sille henkilölle, jonka suomalainen

viranomainen ruotsalai
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

5

av finsk myndighet förordnats att

mottaga sådan underrättelse.

Den, som erhållit förordnande att

mottaga underrättelse om flyttningen

in till Norge, skall vara boende å

plats, där han lätt kan nås av underrättelsen,

och skall underrättelse om

återflyttningen mottagas å Siilastupa

fjällstuga vid Kilpisjär vi eller å annan

för ändamålet angiven bebodd plats

i trakten.

Underrättelse skall lämnas, vid inflyttning

till Norge senast fem och

vid återflyttning senast tre dagar före

färdens anträdande över finskt område.

Underrättelse skall upptaga

meddelande om lappens namn, det

antal renar, som av honom medföres,

den ungefärliga tid, då färden skall

anträdas, samt den väg lappen avser

att följa. Har förordnande, som

ovan omförmäles, ej meddelats, lämnas

icke underrättelse.

5 §.

Genomflyttning skall försiggå utan

onödigt uppehåll. För genomflyttningen

må lapp med de under hans

vård varande renar icke uppehålla

sig å det finska området längre tid

än högst 3 dygn, så framt icke väderleksförhållanden,

rovdjur eller andra

omständigheter utgöra tvingande

hinder för genomflyttning på nämnda

tid.

6 §.

Vid forsling av sina tillhörigheter

med ren (flyttning med raid) må

svenska lappar, oavsett den tid flyttning

över finskt område äger rum,

selle maalierralle annetun tiodon

mukaan on määrännyt ottamaan

vastaan sellaisen ilmoituksen.

Sen, joka on saanut määräyksen

vastaanottaa ilmoituksen muutosta

Norjaan, tulee asua paikalla, johon

hänelle helposti voidaan ilmoitus

toimittaa, ja on ilmoitus takaisinmuutosta

vastaanotettava Siilastuvan

tunturimajalla Kilpisjärvellä

taikka muulla tarkoitusta varten

ilmoitetulla, tällä seudulla olevalla

asutulla paikalla.

Ilmoitus on annettava Norjaan

muutettaessa viimeistään viisi ja

takaisinmuutettaessa viimeistään

kolme päivää ennen matkan alkamista

Suomen alueen kautta. IImoitukseen

on merkittävä lappalaisen

nimi, se lukumäärä poroja,

jonka hän kuljettaa mukanaan, se

likimääräinen aika, jolloin matka

alotetaan, sekä tie, jota lappalainen

aikoo kulkea. Joll’ei 1 momentissa

mainittua määräystä ole annettu

tiedoksi, ei ilmoitusta vaadita.

5 §.

Muutto on suoritettava ilman tarpeetonta

viivyttelyä. Muuttaessaan

älköön lappalainen hoidossaan olevine

poroineen viipykö Suomen

alueella kauemmin kuin korkeintaan

kolme vuorokautta, mikäli

sääsuhteet, petoeläimet taikka muut

seikat eivät ole pakoittavana esteenä

muutolle sinä aikana.

6 i

Kul j ettaessaan ta var oitaan porolla

(raitomuutto) saavat Ruotsin lappalaiset,

ajasta riippumatta, jolloin

muutto Suomen alueen kautta ta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

använda, förutom väg, som plägar

begagnas för raidflyttning eller annan

varutransport, de i 1 § angivna vägar.

7 §.

Under flyttning må lapparna vid

behov till bränsle använda ris och

buskar samt björkträd å genomflyttningsvägen.

Avverkning, som härvid

påkallas, må ej ske på sådant

sätt, att fara för skogens bevarande

eller föryngring uppstår; och må

kalavverkning icke i något fall äga

rum.

Likaledes må lapparna under flyttningen

begagna sig av inom väg befintligt

bete till föda åt renarna.

8 §.

Såsom gottgörelse för de förmåner,

vilka enligt ovannämnda bestämmelser

tillkomma de svenska lapparna,

samt för de kostnader för kontroll

över bestämmelsernas efterlevnad,

som åsamkas finska staten, skall till

denna av svenska staten årligen utbetalas

ett belopp av 500 svenska

guldkronor eller 700 finska guldmark.

Skulle under något år flyttning

över finskt område ej ske, utgår

ej nämnda avgift; och bör vederbörande

länsman i god tid underrättas

om flyttningens inställande.

Därest vid bestämmande av vägs

sträckning å finska sidan vid Keinovuopio

icke utan olägenhet för

lapparna kan undvikas, att ängar,

som användas till slåtter, falla inom

vägen, skall svenska staten bestrida

den kostnad, som finska staten må

pahtuu, käyttää, paitsi yleensä

raitomuuttoon tai muuhun tavarankuljetukseen

käytettävää tietä,

myöskin 1 §:ssä mainittuja teitä.

7 §.

Muuttaessaan saavat lappalaiset

tarpeen vaatiessa käyttää polttopuuksi

muuttotiellä olevia varpuja

ja pensaita sekä koivupuita. Hakkausta,

joka sen johdosta käy tarpeelliseksi,

älköön toimitettako sillä

tavalla, että siitä aiheutuu vaaraa

metsän säilymiselle tai nuorentumiselle;

ja älköön paljaaksihakkausta

missään tapauksessa toimitettako.

Samoin saavat lappalaiset muuttaessaan

käyttää tiellä olevaa laidunta

poroilleen.

8 §.

Korvauksena niistä eduista, jotka

Ruotsin lappalaiset edellisten säännösten

mukaan saavat, sekä niistä

kuluista, jotka säännösten noudattamisen

valvonnasta aiheutuvat Suomen

valtiolle, tulee Ruotsin valtion

vuosittain Suomen valtiolle suorittaa

500 Ruotsin kultakruunua tai 700

Suomen kultamarkkaa. Josjonakin

vuonna ei tapahdu muuttoa Suomen

alueen kautta, ei sanottua maksua

suoriteta; ja on asianomaiselle nimismiehelle

hyvissä ajoin ilmoitettava

muuton peruuttamisesta.

Jos Keinovuopion kohdalla Suomen

puolella kulkevan tien suuntaa

määrättäessä ei voida, aiheuttamatta

haittaa iappalaisille, välttää, että tien

kohdalle jää niittyjä, joilta tehdään

heinää, niin tulee Ruotsin valtion suorittaa

se kustannus, jonka Suomen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

7

komma att få vidkännas för skälig

uppgörelse med ängarnas innehavare

beträffande skada, som genom lapparnas

flyttning kan förorsakas å desamma.

9 §•

Då renarnas genomflyttning försiggår,

skola den bofasta befolkningen

tillhöriga hundar i trakten

hållas bundna.

10 %.

Använder svensk lapp vid flyttning,

som i 1 § omförmäles, annan

väg över finskt område än där medgives

eller begagnar han tillåten väg

under annan eller längre tid än vad

ovan i 1 och 5 §§ stadgas eller utan

att hava lämnat i 4 § föreskriven

underrättelse om genomflyttningen,

skola med avseende å hans hjord

tillämpas de bestämmelser, som gälla

beträffande renar från det ena landet,

vilka olovligen inkommit på det andra

landets område.

Lapp, som bryter mot de i 7 §

meddelade bestämmelser rörande avverkning,

samt den, som bryter mot

bestämmelsen i 9 §>, skall, där icke

enligt allmän strafflag högre straff

skall ådömas, straffas med böter och

ersätte skadan.

Ersättning, som lapp må förpliktas

utgiva för skadegörelse å skog å genomflyttningsväg,

så ock böter, som genom

laga kraft ägande beslut ådömts för

förseelse mot nämnda bestämmelser

rörande avverkning, skola genom

svenska landshövdingens föranstaltande

förskotteras av svenska allmänna

medel. Ersättningen skall

sedermera återkrävas av lappen; och

valtio voi joutua maksamaan niittyjen

omistajalle kohtuullisena hyvityksenä

vahingosta, mikä lappalaisten

muutoista voi niityille aiheutua.

9 §.

Porojen muuton tapahtuessa on

seudulla asuvan väestön koirat

pidettävä kiinni.

10 §.

Jos Ruotsin lappalainen käyttää

muutossa, josta 1 §:ssä mainitaan,

muuta tietä Suomen alueella kuin

siinä myönnetään tai jos hän käyttää

luvallista tietä manna tai pitempänä

aikana kuin mitä edellä 1 ja

5 §§:ssä säädetään taikka toimittamatta

4 §:ssä määrättyä ilmoitusta

muutosta, on hänen porolaumaansa

nähden sovellutettava niitä säännöksiä,

jotka koskevat toisesta maasta

luvattomasti toisen maan alueelle

tulleita poroja.

Lappalaista, joka rikkoo 7 §:ssä

olevia hakkausta koskevia säännöksiä,

sekä sitä, joka rikkoo 9 §:n

säännöstä vastaan, on, ell’ei häntä

yleisen rikoslain mukaan voida tuomita

ankarampaan rangaistukseen,

rangaistava sakolla, ja korvatkoon

hän vahingon.

Korvaus, jonka lappalainen voidaan

velvoittaa maksamaan muuttotiellä

olevan metsän vahingoittamisesta,

kuin myöskin sakot, jotka

lainvoimaisella päätöksellä on tuomittu

rikkomuksesta sanottuja hakkausta

koskevia säännöksiä vastaan,

on ruotsalaisen maaherran toimenpiteestä

etukäteen maksettava Ruotsin

valtion varoista. Korvaus on sen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

skall bötesstraffet i Sverige verkställas

i den ordning, som i allmänhet där

gäller för verkställighet av sådant

straff.

11 §.

Skall i mål rörande överträdelse

av de i 7 § meddelade bestämmelser

om avverkning handling delgivas

person, som är medborgare i Sverige

och där uppehåller sig, skall delgivningen

verkställas genom föranstaltande

av vederbörande svenska landshövding

och äga rum i den ordning,

som i Sverige i allmänhet gäller för

delgivning.

II KAP.

Angående förfarandet med renar,

som olovligen inkomma i det

andra riket.

12 §.

Inkomma finska renar å svenskt

område eller, i annat fall än i I kap.

omförmäles, svenska renar på finskt

område, skall vederbörande tjänsteman

i det rike, där renarna olovligen

uppehålla sig, så snart han erhåller

kännedom om förhållandet, därom

underrätta den, som i det andra riket

är satt att mottaga sådan underrättelse;

och varde därvid renarnas

uppehållsort samt ungefärliga antal

ävensom, där så kan ske, renägarens

namn uppgivna.

Underrättelsen skall meddelas genom

telegram eller telefon eller, där

detta ej låter sig göra, genom bud
-

jälkeen perittävä lappalaiselta; ja

on sakkorangaistus Ruotsissa täytäntöönpantava

siinä järjestyksessä,

mikä yleensä on voimassa sellaisen

rangaistuksen täytäntöönpanosta.

11 §.

Jos jutussa, joka koskee 7 §:ssä

olevien hakkausta koskevien säännösten

rikkomista, asiakirja on

toimitettava tiedoksi henkilölle, joka

on Ruotsin kansalainen ja siellä

oleskelee, on tiedoksianto toimitettava

asianomaisen ruotsalaisen maaherran

toimenpiteestä, jaon se tapahtuva

siinä järjestyksessä, mikä

Ruotsissa yleensä on tiedoksi antamisesta

voimassa.

II LUKU.

Menettelystä niiden porojen suhteen,

jotka Iuvattomasti tulevat

toiseen valtakuntaan.

12 §.

J os suomalaisia poro ja tulee Ruotsin

alueelle tai, muissa kuin I

luvussa mainituissa tapauksissa,

ruotsalaisia poroja Suomen alueelle,

tulee sen valtakunnan asianomaisen

virkamiehen, jossa porot luvattomasti

oleskelevat, niin pian kuin

hän saa asiasta tiedon, ilmoittaa

se sille, joka toisessa valtakunnassa

on määrätty vastaanottamaan sellaisia

ilmoituksia; ja ilmoitettakoon

samalla porojen oleskelupaikka sekä

likimääräinen luku kuin myöskin,

mikäli mahdollista, poronomistajan

nimi.

Ilmoitus on toimitettava sähkösanomalla

tai puhelimitse tai, ell’ei

se ole mahdollista, lähetin kautta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

9

.skickning eller brev. Har underrättelse

skett genom telefon eller

muntligen genom bud, skall snarast

skriftlig bekräftelse översändas.

Där så bekvämligen kan ske, bör

jämväl renägaren underrättas om förhållandet.

13 §.

Inom vartdera riket skola, till det

antal prövas lämpligt, vissa personer

förordnas att mottaga sådan underrättelse,

som i 12 § avses. Förordnandet

skall för varje person innefatta

bemyndigande att från visst i

förordnandet angivet område i det

andra riket mottaga underrättelse,

att renar från hans hemland olovligen

där uppehålla sig.

Vid valet av sådana personer skall

tagas i betraktande, att underrättelse

må kunna tillställas dem så bekvämt

och skyndsamt, som omständigheterna

medgiva. Vederbörande svenska och

finska landshövding skola meddela

varandra de förordnades namn och

adress samt det område förordnande

avser.

14 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller

kännedom om att renarna olovligen

uppehålla sig i det andra riket, pliktig

att ofördröjligen låta, i enlighet med

vad i 15 § föreskrives, avhämta och

utdriva dem ur riket till område,

där de må vistas.

Vederbörande tjänsteman må taga

renarna under bevakning eller utdriva

dem. Utdrivas renarna av

tjänsteman i det rike, där renarna

taikka kirjeellä. Jos ilmoitus on

toiinitettu puhelimitse tai suullisesti

lähettiä käyttämällä, on kirjallinen

vahvistus viipymättä lähetettävä.

Mikäli vaikeudetta voi tapahtua,

on asia myöskin poronomistajalle

ilmoitettava.

13 §.

Kummassakin valtakunnassa on

määrättävä tarpeelliseksi katsottu

määrä henkilöitä ottamaan vastaan

sellaisen ilmoituksen, jota 12 §:ssä

tarkoitetaan. Määräyksen tulee

sisältää kullekin henkilölle valtuutus

ottaa vastaan määräyksessä

ilmoitetulta toisen valtakunnan

alueelta ilmoitus, että hänen kotimaastaan

olevia poroja oleskelee

luvattomasti siellä.

Sellaisia henkilöitä määrättäessä

on otettava huomioon, että ilmoitus

voidaan heille toimittaa niin helposti

ja kiireellisesti kuin olosuhteet

sallivat. Asianomaisen ruotsalaisen

ja suomalaisen maaherran on toisilleen

toimitettava tiedoksi määrättyjen

henkilöiden nimet ja osoitteet

sekä se alue, mitä määräys

tarkoittaa.

14 §.

Porojen omistaja on, saadessaan

tiedon siitä, että porot luvattomasti

oleskelevat toisessa valtakunnassa,

velvollinen viipymättä, sen mukaan

kuin 15 §:ssä säädetään, noutamaan

ja ajattamaan porot toisesta valtakunnasta

sellaiselle alueelle, missä

ne saavat oleskella.

Asianomainen virkamies saa ottaa

porot vartioitaviksi tai ajaa ne rajan

yli. Jos sen valtakunnan virkamies,

jossa porot oleskelevat, ajaa ne rajan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

uppehålla sig, skola de överlämnas

till ägaren eller vederbörande tjänsteman

i det andra riket.

15 §.

Skola renar avhämtas eller utdrivas,

må medtagas allenast djur,

försedda med märken, som begagnas

av renägare i det land, dit renarna

höra, ävensom omärkta kalvar, som

följa honrenar med sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola

de renar, som sålunda böra kvarlämnas,

utskiljas från de övriga i

närvaro av vederbörande tjänsteman

eller renägare i trakten; dock må de

främmande renarna strax bortföras,

om tjänstemannen eller renägare, som

nyss nämnts, förklarar, att bland

renarna icke finnas sådana, som böra

kvarlämnas.

Därest de främmande renarna äro

sammanblandade med renar från

trakten och stå under bevakning av

därvarande renägare eller deras renvårdare,

skola dessa samla djuren

och lämna den, som vill avhämta

de främmande renarna, tillfälle att

utskilja dem han har rätt att bortföra.

16 §.

För renarnas uppehåll å otillåtet

område skall erläggas en betesavgift

för varje ren, kalvar under ett års

ålder ej inbegripna. Denna avgift

utgör O.i svensk guldkrona eller O.i 4

finsk guldmark för varje dag av

uppehållet.

Finnes att renarnas bortdrivande

blivit utan ägarens vållande uppe
-

yli, on ne luovutettava omistajalle

tai asianomaiselle toisen valtakunnan

virkamiehelle.

15 §>.

J os porot noudetaan taikka a jetaan

rajan yli, otettakoon mukaan ainoastaan

sellaisilla merkeillä varustetut

eläimet, joita poronomistajat

käyttävät siinä maassa, mistä porot

ovat, samoinkuin merkitsemättömät

vasat, jotka seuraavat sellaisilla

merkeillä varustettuja naarasporoja.

Ennenkuin poisvieminen tapahtuu,

on ne porot, jotka on jätettävä

viemättä, erotettava toisista

asianomaisen virkamiehen tai

siltä seudulta olevan poronomistajan

läsnäollessa; kuitenkin voidaan

vieraat porot heti viedä rajan yli,

jos virkamies tai poronomistaja, joka

edellä mainittiin, ilmoittaa, että porojen

joukossa ei ole sellaisia, jotka

ovat jätettävät viemättä.

Jos vieraat porot ovat sekaantuneet

paikallisten porojen kanssa

ja ovat paikkakunnan poronomistajain

taikka heidän paimentensa

vartioinnin alaisina, tulee näiden

koota eläimet ja antaa sille, joka

tahtoo noutaa vieraat porot, tilaisuus

erottaa ne porot, jotka hänellä

on oikeus viedä.

16 §.

Porojen oleskelusta luvattomalla

alueella on suoritettava laidunmaksu

jokaiselta porolta, lukuunottamatta

alle vuoden vanhoja vasoja. Tärna

maksu on O.i Ruotsin kultakruunua

tai 0.14 Suomen kultamarkkaa jokaiselta

oleskelupäivältä.

Jos havaitaan, että porojen noutaminen

on ilman omistajan syytä

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

11

hållet, skall vid avgiftens beräknande

tagas sådan hänsyn till förhållandet,

som finnes skälig.

Är uppenbart att renägaren avsiktligt

låtit sina renar beta i det

andra riket å otillåtet område, kan

betesavgiften fastställas intill det

dubbla beloppet; dock skall i sådant

fall renägaren beredas tillfälle att

yttra sig i ärendet.

17 %.

Förutom betesavgift, som i 16 §

är nämnd, skall gäldas ersättning

för de av renarnas olovliga uppehåll

föranledda utgifter, såsom för meddelande

av underrättelse enligt 12 §

samt för arbete med samlande, bevakning,

utskiljande och bortdrivande

av renarna.

18 *.

Har meddelande enligt 12 § avlåtits,

och uppehålla sig de renar,

som meddelandet avser, ännu tio

dagar därefter å otillåtet område, utan

att någon infunnit sig för att bortföra

dem, skall ett belopp motsvarande

10 procent av renarnas medelvärde,

kalvar under ett års ålder ej inbegripna,

anses förbrutet.

Sådan påföljd skall ock tillämpas,

där någon inställt sig för renarnas

bortförande, men de likväl finnas

kvar ännu efter det femton dagar

förflutit från det meddelande enligt

12 § avsänts samt väderleksförhållanden,

rovdjur, renägares eller renvårdares

försummelse att efterkomma

åliggande enligt 15 § sista stycket

eller andra omständigheter icke ut
-

viivästyny t, on maksua määrättäessä

siihen kiinnitettävä huomiota sikäli

kuin havaitaan kohtuulliseksi.

Jos on ilmeistä, että poronomistaja

tahallisesti on laiduntanut porojaan

toisessa valtakunnassa luvattomalla

alueella, voidaan laidunmaksu

koroittaa kaksinkertaiseen määrään

saakka; kuitenkin on sellaisessa tapauksessa

poronomistajalle varattava

tilaisuus tulla kuulluksiasiassa.

17 %.

Paitsi laidunmaksua, joka on

mainittu 16 §:ssä, on suoritettava

korvaus porojen luvattomasta oleskelusta

aiheutuneista kustannuksista,

kuten ilmoituksen toimittamisesta

12 §:n mukaan sekä siitä työstä,

mikä aiheutuu porojen kokoomisesta,

vartioimisesta, erottamisesta ja rajan

yli ajamisesta.

18 §.

Jos ilmoitus on 12 §:n mukaan

toimitettu, ja jos porot, joita ilmoitus

tarkoittaa, vielä kymmenen

päivää senjälkeen oleskelevat luvattomalla

alueella, kenenkään saapumatta

niitä noutamaan, on katsottava

menetetyksi summa, joka

vastaa kymmentä prosenttia porojen

keskimääräisestä arvosta, tähän lukematta

alle vuoden vanhoja vasoja.

Sårna seuraamus on myöskin, jos

joku on saapunut poroja noutamaan,

mutta ne kuitenkin ovat viemättä

vielä senjälkeen kuin 15 päivää on

kulunut 12 §:n mukaan lähetetystä

ilmoituksesta eivätkä sääsuhteet,

petoeläimet tai se seikka, että poronomistaja

tai poropaimen on jättänyt

täyttämättä 15 §:n viimeisessä kappaleessa

säädettyä velvollisuuttaan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

gjort tvingande hinder mot bortförandet.

Medelvärdet för ren fastställes för

varje kalenderår i samråd av vederbörande

svenska och finska landshövdingar

före utgången av föregående

år på grundval av de renpris,

som varit gällande under förra

hälften av december månad sagda år.

19 §•

Har underrättelse, som i 12 § sägs,

mottagits av annan för mottagande

av sådan underrättelse förordnad

person än lappfogde eller länsman,

skall meddelande om underrättelsen

tillställas denne.

över förrättning, som föranledes

av renars uppehåll i det andra riket,

skall av vederbörande tjänsteman

upprättas protokoll, vari intages upplysning

rörande renarnas antal och

märken ävensom eget utlåtande i

saken av tjänstemannen.

Protokollet samt yttrande i ärendet

av vederbörande lappfogde i Sverige

eller länsman i Finland, därest de icke

själva handlagt förrättningen, skola

jämte alla uppgifter och verifikationer

översändas till vederbörande

landshövding.

20 §.

Landshövdingen har att med ledning

av tillgängliga upplysningar

fastställa den avgift och ersättning,

som böra utgå enligt 16 och 17 §§,

samt det belopp, som enligt 18 § skall

anses förbrutet.

21 §.

Innan landshövdingen på grund

av 20 § fattar beslut, skall han så

tai muut seikat ole olleet pakoittavana

esteenä niiden viemiselle.

Poron keskimääräisen arvon määräävät

kutakin kalenterivuotta

varten yhteistoimin asianomainen

Euotsin ja Suomen maaherra ennen

edeligen vuoden loppua niiden poronhintojen

perusteella, jotka ovat

vallinneet sanotun vuoden joulukuun

ensimmäisellä puoliskolla.

19 §.

Jos ilmoituksen, josta 12 §:ssä

mainitaan, on vastaanottanut muu

sellaisen ilmoituksen vastaanottamiseen

määrätty henkilö kuin nimismies

tai lapinvouti, on tieto

ilmoituksesta tälle toimitettava.

Toimituksesta, joka johtuu porojen

oleskelusta toisessa valtakunnassa,

tulee asianomaisen virkamiehen

laatia pöytäkirja, johon

otetaan tiedot porojen lukumäärästä

ja merkeistä samoinkuin virkamiehen

orna lausunto asiasta.

Pöytäkirja sekä asianomaisen

ruotsalaisen lapinvoudin tai suomalaisen

nimismiehen lausunto asiasta,

mikäli he eivät itse ole asiaa käsitelleet,

on kaikkien tietojen ja todisteiden

keralla lähetettävä asianomaiselle

maaherralle.

20 §.

Maaherran on saatavissa olevien

tietojen nojalla vahvistettava maksu,

ja korvaus, jotka ovat suoritettavat

16 ja 17 §§:n mukaan, sekä se määrä,

joka 18 §:n mukaan on katsottava

menetetyksi.

21 §.

Ennenkuin maaherra 20 §:n nojalla

tekee päätöksen, tulee hänen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

13

vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande

av namn å renägarna, endast innehålla

förpliktande för »vederbörande

renägare» att erlägga det fastställda

beloppet.

22 §.

Skada, som under renarnas uppehåll

i det andra riket vållas av

renarna eller av dem åtföljande vårdare,

skall ock ersättas.

23

Ersättning för utgifter, som omförmälas

i 17 §, eller för sådan skada

av renar, som avses i 22 §, må ej

utgå, så framt ej meddelande rörande

renarnas uppehåll i det främmande

riket avlåtits efter ty i 12 § sägs.

Har meddelande ej lämnats, har den,

som vill fordra ersättning, som nyss

nämnts, att så snart ske kan om

renarnas uppehåll göra anmälan hos

vederbörande tjänsteman i hemlandet

för överbringande av underrättelse i

föreskriven ordning till tjänsteman

i det andra riket, vid äventyr att i

annat fall gå sin rätt till ersättning

förlustig.

24 $.

Vill någon för skada, som av renar

vållats i Sverige, fordra ersättning

enligt 22 §, skall han härom göra

anmälan hos landsfiskalen i orten.

Denne har att i förening med två

nämndemän, som av honom utses,

besiktiga den uppgivna skadan. Den

finska länsmannen äger att själv eller

genom ombud tillstädeskomma vid

mikäli mahdollista ottaa selville,

kenelle porot kuuluvat.

Päätöksen tulee kuitenkin, poronomistajain

nimiä mainitsematta,

ainoastaan sisältää velvoitus »asianomaisille

poronomistajille» suorittaa

vahvistettu määrä.

22 %.

Vahinko, jonka porot tai niiden

paimenet porojen oleskellessa toisessa

valtakunnassa aiheuttavat, on

myöskin korvattava.

23 §.

Korvausta kustannuksista, jotka

mainitaan 17 §:ssä, tai sellaisesta

porojen aiheuttamasta vahingosta,

jota tarkoitetaan 22 §:ssä, ei tarvitse

suorittaa, ell’ei ilmoitusta porojen

oleskelusta vieraassa valtakunnassa

ole 12 §:n mukaisesti tehty. Jos ilmoitusta

ei ole tehty, on sen, joka

tahtoo vaatia edellä mainitun korvausta,

niin pian kuin mahdollista

annettava tieto porojen oleskelusta

asianomaiselle kotimaiselle virkamiehelle

ilmoituksen tekemistä varten

määrätyssä järjestyksessä toisen

valtakunnan virkamiehelle, uhalla,

että hän muutoin menettää oikeutensa

korvauksen saantiin.

24 §.

Jos joku tahtoo vahingosta, jonka

porot ovat aiheuttaneet Ruotsissa,

vaatia korvausta 22 §:n mukaan,

tulee hänen siitä ilmoittaa paikalliselle

maaviskaalille. Tämän on kahden

lautamiehen kanssa, jotka hän

valitsee, toimitettava ilmoitetun vahingon

katselmus. Suomalaisella

nimismiehellä on oikeus joko itse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

förrättningen och föra talan för vederbörande

renägare, med rätt jämväl

att därvid ingå förlikning. Anmäler

sig renägare såsom sakägare, må han

själv utföra sin talan. Landsfiskalen

underrättar i god tid, om möjligt

genom telegram eller telefon, länsmannen

om tid och plats för förrättningen.

Kan det antagas, att uppgiven

skada helt eller delvis förorsakats

av svenska renar, skall jämväl

vederbörande svenska ordningsman

inkallas.

Landsfiskalen och nämndemännen

hava att uppskatta skadan; och skola

de till protokollet på heder och samvete

avgiva förklaring, att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och

övertygelse.

Finna de, att såväl svenska som

finska renar medverkat till skadan,

skola de, med uttalande härom, värdera

allenast den skada, som kan

anses vållad av de finska renarna.

Är ej länsmannen eller annan, som

han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet

ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas

honom.

Är målsäganden eller länsmannen

eller renägare, som fört talan vid

förrättningen, missnöjd med denna,

stånde honom fritt att sist å nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra

saken vid domstol.

tai asiamiehen kautta olla toimituksessa

saapuvilla ja käyttää asianomaisen

poronomistajan puhevaltaa,

ja on hän myöskin oikeutettu

siinä tekemään sovinnon. Jos poronomistaja

ilmoittautuu asianomistajaksi,

käyttäköön hän itse puhevaltaansa.

Maaviskaali ilmoittaakoon

hyvissä ajoin, jos mahdollista sähkösanomalla

tai puhelimitse, nimismiehelle

toimituksen ajan ja paikan.

Jos voidaan otaksua, että

ilmoitettu vahinko kokonaan taikka

osaksi on ruotsalaisten porojen aiheuttama,

on myöskin asianomainen

ruotsalainen järjestysmies kutsuttava.

Maaviskaalin ja lautamiesten on

arvioitava vahinko; ja on heidän

kunnian ja omantunnon kautta

pöytäkirjaan lausuttava, että arviointi

on tapahtunut parhaan ymmärryksen

ja vakaumuksen mukaan.

Jos he havaitsevat, että sekä

suomalaiset että ruotsalaiset porot

ovat osaltaan vaikuttaneet vahinkoon,

tulee heidän, lausunnossaan

toteamalla tämän, arvioida ainoastaan

se vahinko, joka voidaan

katsoa suomalaisten porojen aiheuttamaksi.

Jos nimismies taikka muu, jonka

hän on asettanut sijaansa, ei ole

saapuvilla toimituksessa, on jäljennös

pöytäkirjasta viipymättä

maaviskaalin toimesta hänelle lähetettävä.

Jos asianomistaja tai nimismies

tai poronomistaja, joka on käyttänyt

puhevaltaa toimituksessa, on siihen

tyytymätön, olkoon hänellä välta

viimeistään yhdeksäntenäkymmenentenä

päivänä toimituksesta panna

asia vireille tuomioistuimessa.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

15

Landsfiskalen och nämndemännen

njute ersättning enligt gällande resereglemente.

Ersättningen skall, i

händelse skada anses vållad av finska

renar, gäldas på samma sätt som

bestämts angående skadeersättning,

men eljest betalas av målsäganden.

25 §.

Beträffande behandling av frågor

om ersättning enligt 22 §> för skada,

som av svenska renar vållats i Finland,

skola, med iakttagande av vad

i denna § och 26 § stadgas, gälla de

bestämmelser, som i allmänhet skola

där tillämpas i mål rörande ersättning

för skadegörelse genom ren.

Den svenska lappfogden skall äga

att själv eller genom ombud tillstädeskomma

vid förrättning, som

för nu ifrågavarande ändamål hålles,

och föra talan för vederbörande renägare,

med rätt jämväl att därvid

ingå förlikning. Anmäler sig renägare

såsom sakägare, må han själv

utföra sin talan. Länsmannen underrättar

i god tid, om möjligt genom

telegram eller telefon, lappfogden om

tid och plats för förrättningen.

Är ej lappfogden eller annan, som

han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet

ofördröjligen genom länsmannens

föranstaltande tillställas

honom.

Maaviskaali ja lautamiehet saavat

korvausta voimassa olevan

matkustussäännön mukaan. Korvaus

on, siinä tapauksessa, että

vahinko katsotaan suomalaisten

porojen aiheuttamaksi, suoritettava

samalla tavoin kuin on säädetty

vahingonkorvauksesta, mutta muussä

tapauksessa maksaa sen asianomistaja.

25 §.

Sellaisten kysymysten käsittelyyn

nähden, jotka koskevat 22 §:n mukaan

suoritettavaa korvausta vahingosta,

jonka ruotsalaiset porot ovat

Suomessa aiheuttaneet, ovat voimassa,

huomioonottaen mitä tässä ja

26 §:ssä säädetään, ne säännökset,

joita porojen aiheuttaman vahingon

korvausta koskevissa jutuissa Suomessa

yleensä noudatetaan.

Ruotsalaisella lapinvoudilla on

oikeus joko itse taikka asiamiehen

kautta olla saapuvilla toimituksessa,

joka nyt kysymyksessäolevassa

tarkoituksessa pidetään, ja

käyttää asianomaisen poronomistajan

puhevaltaa, ja on hän myöskin

oikeutettu siinä tekemään sovinnon.

Jos poronomistaja ilmoittautuu

asianomistajaksi, käyttäköön hän

itse puhevaltaansa. N imismies ilmoittaa

hyvissä ajoin, mikälimahdollista

sähkösanomalla tai puhelimitse,

lapinvoudille toimituksen ajasta ja

paikasta.

Ell’ei lapinvouti tai muu, jonka

hän on asettanut sijaansa, ole saapuvilla

toimituksessa, on pöytäkirjan

jäljennös viipymättä nimismiehen

toimesta hänelle lähetettävä.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

26 §.

Vid förrättning enligt 24 och 25 §§

skall inhämtas och i protokollet över

förrättningen intagas upplysning rörande

de omständigheter, som kunna

inverka på ersättningsfrågan, såsom

tiden och sättet för skadans uppkomst,

dess omfattning, platsens belägenhet

och beskaffenhet samt sannolika antalet

av de renar, som vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas

i betraktande markens beskaffenhet

och fruktbarhet samt huruvida hemdjur

medverkat till skadan.

Vid förrättningen skall såvitt möjligt

utredas vem som är ägare till

de renar, vilka förorsakat skadan.

Beslut, varigenom skadeersättning

tillerkännes målsäganden, skall, utan

angivande av namn å viss renägare,

innehålla förpliktigande för »vederbörande

finska renägare» eller »vederbörande

svenska renägare» att ersätta

skadan.

27 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande

av vad i 15 § är sagt, kan

vederbörande landshövding efter inhämtande

av upplysningar bestämma

en särskild avgift till belopp från

25—300 svenska guldkronor eller 35

—420 finska guldmark; dock må

sådant ej ifrågakomma med mindre

någon anledning föreligger till antagande,

att i den bortförda hjorden

funnits renar från det främmande

riket.

26 §.

Toimituksessa, joka pidetään 24

ja 25 §§:n mukaan, on hankittava

ja toimituspöytäkirjaan merkittävä

tiedot niistä seikoista, jotka voivat

vaikuttaa korvauskysymykseen,

kuten siitä, miten ja milloin vahinko

on syntynyt, sen laajuudesta, paikan

asemasta ja laadusta sekä niiden

porojen todennäköisestä luvusta,

jotka ovat aiheuttaneet vahingon.

Vahingon arvioimisessa on otettava

huomioon maan laatu ja hedelmällisyys

sékä ovatko kotieläimet

osaltaan vaikuttaneet vahinkoon.

Toimituksessa on, mikäli mahdollista,

selvitettävä, kuka on niiden

porojen omistaja, jotka ovat vahingon

aiheuttaneet.

Päätöksen, jolla vahingonkorvaus

määrätään asianomistajalle, tulee,

ilmoittamatta määrätyn poronomistajan

nimeä, sisältää velvoitus

»asianomaisille ruotsalaisille poronomistajille»

tai »asianomaisille

suomalaisille poronomistajille» korvata

vahinko.

27 §.

Jos poroja noudetaan huomioonottamatta

mitä 15 §:ssä on sanottu, voi

asianomainen maaherra, hankittuaan

selvityksen asiasta, määrätä

erityisen maksun, suuruudeltaan

25—300 Ruotsin kultakruunua

tai 35—420 Suomen kultamarkkaa;

älköön kuitenkaan sellaista määrättäkö,

ell’ei ole jotakin aihetta otaksua,

että poisviedyssä porolaumassa

on ollut vieraasta valtakunnasta

olevia poroja.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunr/I. Maj:ts proposition Nr 225.

17

28 §.

I liändelse belopp, som jämlikt 20,

20 och 27 §§ fastställts att betalas i

anledning av finska renars olovliga

uppehåll i Sverige, icke omedelbart

erlägges till vederbörande tjänsteman

eller målsägande, skall den svenska

landshövdingen till den finska landshövdingen

översända beslut rörande

beloppet med tillhörande uppgifter

och verifikationer, och skall genom

den finska landshövdingens föranstaltande

beloppet utbetalas av finska

allmänna medel.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande

tillämpning, där belopp, som

skall betalas i anledning av svenska

renars olovliga uppehåll i Finland,

icke omedelbart erlägges till vederbörande

tjänsteman eller målsägande.

Belopp, som sålunda utbetalts,

skall återkrävas hos renägaren, så

framt icke i något fall vederbörande

landshövding finner med billighet

överensstämma, att utgiften helt eller

delvis stannar å statskassan.

29 §.

När i detta kap. talas om »vederbörande

tjänstemän», förstås därmed

vederbörande lappfogde i Sverige och

länsman i Finland samt de personer,

som mottagit förordnande, varom i

13 § förmäles.

28 §.

Jos sitä rahamäärää, joka 20, 26

ja 27 §§:n mukaan on vahvistettu

maksettavaksi suomalaisten porojen

luvattoman oleskelun johdostaRuotsissa,

ei viipymättä suoriteta asianomaiselle

virkamiehelle tai asianomistajalle,

tulee Ruotsin maaherran

lähettää Suomen maaherralle sanottua

määrää koskeva päätös siihen

kuuluvine selvityksineen ja todisteineen,

ja on rahamäärä suomalaisen

maaherran toimesta suoritettava

Suomen valtion varoista.

Mitä tässä on säädetty, noudatettakoon

vastaavasti, jos rahamäärää,

joka on maksettava ruotsalaisten

porojen luvattoman Suomessa oleskelun

johdosta, ei viipymättä suoriteta

asianomaiselle virkamiehelle tai

asianomistajalle.

Rahamäärä, joka siten on suoritettu,

on perittävä poronomistajalta,

mikäli asianomainen maaherra jossakin

tapauksessa ei havaitse kohtuulliseksi,

että meno kokonaan

tai osaksi jää valtion vahingoksi.

29 §.

Kun tässä lu vussa puhutaan » asianomaisesta

virkamiehestä», käsitetään

sillä asianomaista lapinvoutia

Ruotsissa ja nimismiestä Suomessa

sekä niitä henkilöitä, jotka ovat

saaneet määräyksen, mista 13 §:ssä

mainitaan.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 18''i höft. (Nr 225.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

III KAP.

Konventionens giltighetstid.

30 $.

Denna konvention, som är uppgjord

på svenka och finska språken,

varvid båda texterna äga lika vitsord,

skall ratificeras av Hans Maj:t

Konungen av Sverige, under förutsättning

av svenska riksdagens bifall,

och av Republiken Finlands

President, under förutsättning av

Finlands riksdags bifall; och skall

konventionen träda i kraft tio dagar

efter utväxlingen av ratifikationerna

samt gälla intill dess två år förflutit

från det densamma blivit av någondera

parten uppsagd.

Utfärdat i Helsingfors, i två exemplar,

den 9 maj 1925.

Arvid Richert. K. G. Idman.

(L. S.) (L. S.)

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet

denna dag av konventionen angående

renar i gränsområdena hava undertecknade

ombud överenskommit om

följande förutsättningar för konventionen

:

1. De befattningshavare, vilka

skola hava att tillämpa ifrågavarande

konventions bestämmelser, ävensom

gräns befolkningen skola äga att för

meddelande och mottagande av anmälningar

och delgivanden, som enligt

konventionen förekomma, mot

III LUKU.

Sopimuksen voimassaoloaika.

30 i

Hänen Majesteettinsa Ruotsin

Kuninkaan, edellyttäen että Ruotsin

Eduskunta siihen suostuu, sekä

Suomen Tasavallan Presidentin,

edellyttäen että Suomen Eduskunta

siihen suostuu, on ratifioitava tärna

sopimus, joka on tehty ruotsin ja

suomen kielillä, jolloin molemmat

tekstit ovat todistusvoimaisia, ja

tulee voimaan kymmenen päivän

kuluttua siitä kuin ratifioimisasiakirjat

on vaihdettu sekä pysyy voimassa

kunnes kaksi vuotta on kulunut

siitä, kun jompikumpi sopimuspuoli

on sen irtisanonut.

Tehty Helsingissä, kahtena kappaleena,

toukokuun 9 päivänä 1925.

Arvid Richert. K. G. Idman.

(X. S.) (L. S.)

Päätöspöytäkir ja.

Allekirjoittaessaan tänään rajaseuduilla

olevia poroja koskevan

sopimuksen ovat allekirjoittaneet

valtuutetut sopineet seuraavista

tämän sopimuksen edellytyksistä.

1) Niiden viranomaisten, joiden

on sovellettava kysymyksessä olevan

sopimuksen määräyksiä, samoinkuin

rajaseutuväestönkin tulee

saada sopimuksen mukaan esiintyvien

ilmoitusten ja tiedonantojen

lähettämistä ja vastaanottamista

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.

1!)

Kallande taxor begagna sig av i gränstrakterna

förefintliga post-, telefonoch

telegraflinjer och andra dylika

trafikmedel; skolande från svensk sida

verkställas utredning och vidtagas

åtgärder för sammanknytande på

lämplig plats invid gränsen av de

finska och svenska telefonlinjer, som

framgå i förevarande gränstrakter.

2. Hatt tillförsäkras gränsbefolkningen

i Enontekis socken att med

egna renar eller hästar färdas fram

till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen

för att avsätta egna produkter

och verkställa inköp av sina förnödenheter,

därvid nämnda produkter

tullfritt må införas till Sverige. Den,

som vill begagna sig av rättighet

att till Sverige, såsom ovan nämnts,

införa varor, skall för polismyndigheten

i Sverige förete av länsmannen

i Enontekis distrikt utfärdat intyg

angående mängd och beskaffenhet av

de för varje gång medförda varorna

och dessas produktionsort. Såsom

legitimationshandling för uppehållet

i Sverige skall vara tillfyllest att

av honom företes av nämnde länsman

utfärdat pass; och må ej påfordras

visering å passet av svensk

myndighet. I samma utsträckning,

som tillkommer landets egna undersåtar,

må han begagna sig av bete

till föda åt vid färden använda köroch

dragrenar.

Motsvarande rättigheter tillkomma

under ovannämnda förutsättning befolkningen

i Karesuando socken med

avseende å försäljning och inköp av

varor inom Enontekis socken.

varten käyttää, voimassa olevat

maksut suorittamalla, rajaseuduilla

olevia posti-, puhelin- ja lennätin1

in jo ja ja muita sellaisia liikennevälineitä;

ja on Ruotsin puolelta

pantava toimeen tutkimus ja

ryhdyttävä toimenpiteisiin, jotta

kysymyksessä olevilla rajaseuduilla

kulkevat ruotsalaiset ja suomalaiset

puhelinlinjat yhdistettäisiin toisiinsa

sopivalla paikalla rajan luona.

2) Enontekiön pitäjän rajaseutuväestölle

taataan oikeus kulkea

omilla poroillaan tai hevosillaan

Boden—Riksgränsen rautatielle

myydäkseen omia tuotteitaan ja

ostaakseen tarvikkeitaan, jolloin

sanottuja tuotteita saadaan tullitta

viedä Ruotsiin. Sen, joka tahtoo

käyttää hyväkseen oikeutta viedä

Ruotsiin tavaroita, kuten edellä

on sanottu, on esitettävä ruotsalaiselle

poliisiviranomaiselle Enontekiön

piirin nimismiehen antama

todistus kullakin kerralla kuljetettujen

tavaroiden määrästä ja laadusta

sekä niiden valmistuspaikasta.

Legitimatio-asiakirjaksi Ruotsissa

oloa varten riittää, etta hän esittää

sanotun nimismiehen antaman passin;

älköönkä passiin vaadittako

ruotsalaisen viranomaisen leimausta.

Yhtä laajasti, kuin mitä maan

omille alamaisille on sallittu, saa

hän käyttää hyväkseen laidunta

matkalla käytettyjen ajo- ja vetoporojen

ravinnoksi

Edellämainitulla edellytyksellä

on Karesuannon pitäjän väestöllä

oleva vastaavat oikeudet myydä ja

ostaa tavaroita Enontekiön pitäjässä.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Till fastställande härav hava undertecknade

ombud upprättat detta slutprotokoll,

vilket skall anses utgöra

en integrerande del av konventionen.

Utfärdat i Helsingfors, i två exemplar,

den 9 maj 1925.

Tämän vakuudeksi ovat allekirjoittaneet

valtuutetut laatineet

tämän päätöspöytäkirjan, jonka on

katsottava muodostavan oleellisen

osan sopimuksesta.

Tehty Helsingissä, kahtena kappaleena,

toukokuun 9 päivänä 1925.

Arvid Richert.

(L. S.)

K. G. Idman.

(L. S.)

Arvid Richert.

(b. s.)

K. G. Idman.

(L. S.)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott ilen 30 april 1925.

N ärv arand e:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,

Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för kommunikations-

och handelsdepartementen ävensom tillförordnade chefen för

finansdepartementet:

Sedan från svensk sida väckts förslag om upptagande av förhandlingar

mellan Sverige och Finland angående dels medgivande av rätt för vissa

svenska lappar att vid sina årliga flyttningar med renar till Norge passera

finskt område och dels förfarandet med renar, som från Finland inkomme

i Sverige eller från Sverige annorledes än under nämnda flyttningar inkomme

i Finland, har sistnämnda lands regering inbjudit till en konferens

i ämnet. Emellan å ömse sidor utsedda delegerade har därefter en dylik

konferens ägt rum i Helsingfors under tiden 28 januari—20 februari 1925,

därvid såsom ombud för Sverige deltagit svenske ministern, i Helsingfors

G. H. Elmquist och expeditionschefen i jordbruksdepartementet L. Berglöf,

varjämte lappfogden i Norrbottens norra distrikt J. O. Holm i egenskap

av sakkunnig å svensk sida biträtt vid förhandlingarna.

Såsom resultat av dessa föreligger ett förslag till konvention mellan

Sverige och Finland angående renar i gränsområdena, varom de delegerade

under vissa förutsättningar enats, ävensom motivering till samma förslag.

Konventionsförslaget, som är avfattat såväl å svenska som finska språket, Förslaget till

upptager två särskilda avdelningar, av vilka den ena innehåller bestäm- konvention.

melser angående medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar

flytta över finskt område samt den andra avhandlar förfarandet med renar,

som olovligen inkomma i det andra riket.

I motiveringen till förslaget framhålles till en början, att i gränstrakterna

mellan Sverige och Finland, alltifrån Kilpisjärvi till socknarna vid

Bottniska viken, bedrives renskötsel i avsevärd utsträckning. Sedan urgammal

tid hade i de övre områdena vid gränsen de nomadiserande lapparna

fört sina renhjordar på bete. Längre ned, där bebyggelsen vidtoge,

sökte de bofasta stöd för sin utkomst i renskötseln.

De nomadiserande lapparna på svenska sidan gränsen utnyttjade sommartid

dem traktatsenligt medgivna renbetesmarker i Troms fylke i Norge.

En del av dessa lappar vore nödgade att för att framkomma till nämnda

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition Nr 225.

marker flytta över finskt område. För reglerande av dessa genomflyttningar

och de olägenheter, som uppkommit därigenom att vid renskötselns

utövande i gränstrakterna renar från det ena landet kommit in på det

andra landets område, funnes icke bestämmelser i vidare mån än att genom

en i Finland den 20 juni 1888 utfärdad kungörelse svenska renägare förbjudits

att med renar inkomma från Sverige. Svenska renägare hade

dock tillsvidare tillåtits att a två närmare angivna vägar under två månåder

på varen och två manader pa hösten färdas från Sverige till Norge

och därifrån tillbaka tvärs över det område i nordligaste Finland, som

mot väster sköte in mellan Sverige och Norge. Bröte renägare emot de

för sagda genomflyttning givna föreskrifter eller inkomme hans renar å

annat område av finska lappmarken eller anträffades svensk renhjord utan

vårdare, skulle gälla samma bestämmelser som enligt kejserligt brev den

11 april 1853 tillämpats beträffande norska renhjordar, som inkommit över

gränsen mellan Finland och Norge, och vilka bestämmelser medgåve rätt

att lägga beslag i viss utsträckning å dylika hjordar.

Särskilda bestämmelser rörande förfarandet med finska renar, som överskrede

gränsen mot Sverige, hade däremot icke meddelats.

Med hänsyn till inträffade förändringar i de svenska renskötselförhållandena

hade ovannämnda för de svenska lapparna upplåtna vägar över finskt

område icke under senare tider av dem använts och vore de även framdeles

för dem obehövliga. Däremot passerade svenska lappar på sina flyttningar

till Norge alltjämt, ehuru å annan plats och allenast å en sydvästlig

utgrening, berörda mellan svenska och norska gränserna från Finland

inskjutande område. Det hade från svensk sida synts vara av största

vikt, att möjlighet till denna å gammal sedvana grundade genomflyttning

hölles öppen för lapparna. Jämväl hade synts önskvärt och i båda ländernas

intresse påkallat att erhålla gemensamma regler rörande förfarandet

med renar, som från Sverige annorledes än under genomflyttning inkomme

i Finland samt från Finland inkomme i Sverige.

De delegerade övergå därefter särskilt till frågan om medgivande i visst

fall för svenska lappar att med renar flytta över finskt område, och anföres

härom följande:

Förslaget i denna del byggde på lapparnas flyttningar till Norge, sådana

de för närvarande och sedan gammalt försigginge. Av ålder hade de

svenska lapparnas renskötsel i dessa trakter bedrivits efter en ordning,

vilken i korta drag kunde så beskrivas, att lapparna under hösten, vintern

och våren söka bete för sina renar på svensk sida, där renarnas föda då i

huvudsak utgöres av lav, varefter de draga sig över till Norge för att

under sommarmånaderna för sina djur begagna sig av därvarande gräsbeten.

Enär sådana beten i stort sett saknas i dessa trakter i Sverige,

vore denna betesordning en nödvändig följd av förhållandena; och enligt

mellan Sverige och Norge gällande överenskommelser hade lapparna tillförsäkrats

rättighet, reglerad senast genom en konvention av den 5 februari

1919, att jämväl framdeles för renbetning dit inflytta. En del av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 225.

2.‘i

lapparna plägade i Norge besöka trakter, belägna rakt norr om Sveriges

nordligaste område. För en del av dessa lappar skulle det vara förenat

med synnerliga svårigheter att från Sverige nå de norska betesområdena,

därest flyttningen över finskt område skulle vara dem förbjuden, och för

andra lappar skulle ett dylikt förbud vid många tillfällen innebära betydande

olägenheter. De av ålder härvid begagnade vägarna ginge över

ovanberörda smala landremsa, vilken i sydväst stucke in mellan Sverige

och Norge.

De lappar, vilka vore beroende av genomllyttningen, tillhörde samtliga

Sveriges nordligaste i gränstrakterna mot Finland flyttande lappby (Könkämä

lappby); och kunde icke heller i framtiden förväntas, att andra lappar

skulle hava behov av sådan genomflyttning än de, som komme att

nyttja sagda lappbys nuvarande svenska betesmarker. Det nu framlagda

förslaget, som förutsatte upphävandet av ovannämnda kungörelse av den

20 juni 1888, avsåge att tillförsäkra ifrågavarande lappar rätt att fortfarande

få genomflytta det finska området. Det antal renar, som av dem

för närvarande medfördes, kunde uppskattas till omkring 1,000, i vilket

antal emellertid i framtiden torde vara att emotse stegring. Antalet kunde

dock knappast väntas komma att överstiga en maximisiffra av 4,000.

Förslaget upptoge en huvudväg jämte biväg ävensom för genomflyttning

allenast under våren ytterligare en väg. Dessa vägar, vilkas brukande

icke påkallade några som helst åtgärder för planering eller uppröjning,

vore framdragna över mark, där — frånsett det bete, renarna tillgodogjorde

sig — skador icke, med visst här nedan omnämnt oväsentligare

undantag, kunde väntas uppkomma genom flyttningarna. I detta avseende

erinrades, att inom den smala landremsa, varom här vore fråga,

icke funnes annan bosättning än en fjällstuga vid norra stranden av Kilpisjärvi.

Naturförhållandena vore synnerligen karga, belägen såsom

denna fjälltrakt till större delen vore ovan björkskogsregionen. Vid den

punkt vid svenska gränsen, där den ifrågasatta huvudvägen utginge, vore

emellertid enligt vunnen upplysning belägna några mindre slåtterängar,

lydande under ett längre ned liggande hemman. Enär törhända icke torde

kunna undvikas, att slåtteräng folie inom det område, som av vägen upptoges,

hade i förslaget intagits bestämmelser, enligt vilka Sverige förpliktades

att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som kunde finnas påkallade

till undvikande av skadegörelse genom flyttningen. I övrigt torde,

såvitt för närvarande kunde bedömas, den trakt, varom här vore fråga,

icke ur ekonomisk synpunkt kunna tillgodogöras i vidare män än att en

del finska lappar här sommartid betade sina renar. Några svårigheter

av betydelse för denna renskötsel torde näppeligen behöva befaras såsom

följd av de svenska lapparnas genomflyttning, så mycket mindre

som denna endast i mindre utsträckning skedde å den tid av sommaren,

då finska renar uppeliölle sig i trakten.

Förslaget upptoge i övrigt föreskrifter, avseende att giva närmare regler

rörande genomflyttningsrätten och förekomma dess missbrukande. Enligt

de bestämmelser, som reglerade de svenska lapparnas renbetesrätt i förevarande

norska betesområden, ägde de årligen dit inflytta med visst antal

renar den 1 maj och med ytterligare ett antal den 15 juni. Återflyttningen

skulle hava skett före utgången av september. Inflyttningen med

de renar, som under varje tidsperiod finge införas, kunde ske när som

helst under perioden, likasom renar finge föras åter till Sverige under

hela betestiden. Då det emellertid å ena sidan icke ansetts nödvändigt, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition AV 225.

genomflyttningsratt under hela betestiden medgåves de svenska lapparna,

oeh a andra sidan det vore av betydelse för de finska lapparna, att genomllyttnmgsområdet,

under den tid på sommaren då de med sina renar uppebolle

sig därstädes, i möjligaste mån lämnades fritt från svenska renar,

rf V®. dfn tld’ .uf.der,Vllken dc svenska lapparna ägde nyttja vägarna, så

»estamts, att juli och augusti månader frigjordes från flyttningar Tiden

varunder överflyttningen finge ske, utgjorde enligt 1888 års kungörelse

hi ra monader, men vore enligt förslaget inskränkt till omkring 3 månader

Undantag både medgivits för s. k. raidflyttning, d. v. s. lapparnas

transporter ined renar av sina tillhörigheter. Dylika transporter försigginge

saval i samband med hjordens flyttning som oberoende av denna.

Med hänsyn till det satt, varpa raidflyttning skedde, i det drag- och klöv.

lerenarna fördes bundna efter varandra under sträng bevakning, torde

aven om flyttningen försigginge under sommartid, olägenhet därav icke

vara att befara.

Lapparnas genomflyttningar plägade försiggå på sådant sätt, att renhjorden

av lapparna fördes i möjligaste mån samlad, därvid hjorden under

bevakning framginge på en jämförelsevis inskränkt front. Den vägbredd,

som bortsett från de fall, då hjorden spriddes eller skingrades

på grund av snöstorm, vargars uppträdande eller andra förhållanden, vilka

det icke stode i lapparnas makt att förekomma — i allmänhet för fly tfn.

!fgen "hPtoges, vore sålunda av jämförelsevis mindre vidd, men vid tillfällen,

då lapparna behövde stanna under vägen såsom för vila eller på*,

grund av mörkrets inbrott eller dylika förhållanden, under vilka hjorden

mera spridde sig, tarvades, för att överskridanden av tillåtet område ej

skulle ske, en avsevärt större bredd å vägen. Även måste hänsyn tagas

till sadana fall, då en efterföljande renhjord måste föras förbi en framför

■varande, vilket kunde inträffa särskilt da den förut tågande lappen slagit

Sig ned för att rasta. Av synnerlig vikt för lapparna vore då, att sammanblandning

undvekes mellan den vilande hjorden samt den passerande

hjorden. För lapparna kunde det innebära ett mycket mödosamt arbete

samt eu kännbar tidsförlust att skilja och åter bringa ordning i renhjordarna.

På grund liärav och på det lapparnas rörelsefrihet icke måtte i

allt för hög grad inskränkas, hade renväg ansetts böra upptagas någorlunda

vid. Emellertid torde terrängförhållandena å vissa sträckningar

omöjliggöra utnyttjandet av eu väg av den föreslagna bredden av 3 kilome*er;

vore ,fallet i tränga bergspass, där de tillstötande fjällen

nödvändiggjorde hjordens framförande på smalare front samt utgjorde

hinder för vägens utmärkande och inläggande till nämnda bredd.'' 1311

jämförelse kunde nämnas, att den ena av de två vägar, som vore medgivna

enligt 1888 års kungörelse, hade en bredd av 4 verst eller ungefär

4 kilometer och den andra en bredd av 2 verst.

Vid beräknande av den tid, varunder lapparna skulle äga att för genomflyttning

uppehålla sig å finskt område, hade delegerade såsom huvudregel

utgått från att flyttningen skulle försiggå jämnt utan onödiga uppehåll.

Med hänsyn till de svårigheter av olika slag, vilka kunde vara ägnade

att under normala förhållanden försena färden, hade tiden ansetts böra

bestämmas till tre dygn. För lapparna särskilt besvärlig och tidsödande

vore flyttningen med de under året födda kalvarna, enär dessas svaga

krafter icke medgåve längre dagsmarscher. Emellertid hade, på motsvarande

sätt som föreslagits beträffande lapparnas skyldighet att hålla sina.

hjordar inom den utstakade våglinjen, medgivits undantag för det fall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 225.

25

att särskilt tvingande omständigheter hindrade lapparna att fullfölja

genomflyttningen på föreskriven tid. Genomflyttningstiden enligt ovannämnda

kungörelse vore beträffande den ena vägen 5 dagar och beträffande

den andra 7 dagar. Dessa vägar vore dock något längre än de nu föreslagna.

Slutligen hade, i stället för den gottgörelse av 4 penni för ren, som

tidigare utgått vid genomfartsrättens begagnande, föreslagits ett årligt,

fixt belopp, vilket upptagits till 500 svenska guldkronor eller 700 finska

guldmark.

Vidkommande förslagets andra del, avseende förfarandet med renar,

vilka från det ena riket olovligen inkomme på det andra rikets område,

anföres i motiveringen:

Antalet renar på finska sidan av gränsen vore visserligen nu betydligt

lägre än vad det förut varit. För närvarande utgjorde detsamma omkring

:i,000, men enligt gällande bestämmelser angående betande av renar i

kronoskogarna i Finland finge i de »renbeteslagsområden», vilka gränsade

intill Sverige, betas tillhopa 12,850 renar. Inom de svenska gränstrakterna

kunde renarna uppskattas till 8,000 å 9,000, därav det övervägande

antalet tillhörde nomadiserande lappar. Även antalet av de svenska renarna

torde kunna förväntas komma att ökas, men förefunnes eu bestämd

och snart uppnådd gläns uppåt, såvitt anginge nomadernas renar. Såsom

ovan omnämnts vore nämligen lapparna helt beroende av att sommartid

beta sina renar i Norge, och vore antalet av de renar, som ägde inkomma

dit enligt den svensk-norska överenskommelsen, bestämt begränsat

för varje betesdistrikt.

Under renarnas uppehåll i gränstrakterna och utnyttjandet av betes-''

markerna därstädes kunde knappast undvikas, att renar då och då komme

in på det andra landets område. Detta kunde inträffa, bortsett från fall

av direkt försummelse i renarnas bevakning, jämväl utan att renvårdaren

förmådde hindra detsamma. De svenska och finska delegerade hade

enats om regler, vilka avsåge att, utan att vara för de i förevarande

karga trakter boende renägarna alltför betungande, dock bliva tillräckligt

allvarliga för att på ett effektivt sätt tvinga dem att väl vårda sina

renar till förhindrande av dessas inträngande på det andra landets område.

Hänsyn både härvid ansetts böra tagas, förutom till allmänt humanitära

synpunkter, till de svaga ekonomiska förhållanden, varunder befolkningen

i allmänhet levde. Jordbruket vore, jämfört med i andra mera

gynnsamt belägna trakter, mindre givande och tillfällena till extra inkomster

begränsade. Avkastningen av renskötseln vore därför av icke

ringa betydelse för de bofasta. För dem vore dessutom renen av

stor betydelse såsom dragdjur. Nomaderna vore för sin utkomst helt hänvisade

till renskötseln, vilken vore en av tillfälligheter i hög grad beroende

näring. Under dessa förhållanden kunde även en jämförelsevis ringa

förlust av renar bliva i hög grad kännbar för ägarna.

De nu föreslagna bestämmelserna i ämnet vore grundade dels å de

föreskrifter, som i överenskommelsen mellan Sverige och Norge givits

för ordnande av motsvarande förhållanden i gränstrakterna mellan

nämnda båda länder, dels ock å bestämmelserna i konventionen den 3 mars

1922 mellan Finland och Norge angående överensstämmande åtgärder

till förekommande av renars överskridande av gränsen mellan de två

rikena.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Fö i utsättning

för konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Förfarandet byggde på ett anmälningssystem, avseende meddelande

från det ena landet till det andra rörande renars inträngande. Såsom

supplement härtill inträdde i visst fall såsom påföljd, att viss del av värdet

av de renar, som inkommit i det andra riket, skulle anses förbruten.

Bestämmelsernas, tillämpning skulle i första hand omhänderhavas av

lappfogden respektive länsmannen i orten samt, enär dessa ej alltid vore

bosatta å sådan ort, att nödig skyndsamhet i förfarandet kunde vinnas,

andra för ändamålet särskilt bemyndigade pålitliga personer. Dessa

skulle hava att mottaga meddelande eller i övrigt göra sig underrättade

om främmande renars uppehåll i landet. Sä snart kännedom vunnits, att

renar dit inkommit, skulle de därom underrätta den person i det andra

riket, som vore satt att mottaga dylik underrättelse. Åtgärder skulle

av denne omedelbart vidtagas för renarnas återförande till hemlandet,

därvid det i första hand ålåge renägaren att taga hand om sina djur.

Vederbörande befattningshavare i det land, dit renarna inkommit, ägde

emellertid själv taga dessa under bevakning eller utdriva dem. Påföljden

för renägaren bleve, att han måste betala en avgift för den tid renarna

uppehölle sig i det andra riket, vilken avgift beräknades till visst belopp

för dag och ren. Vidare hade han att gälda ersättning för de av renarnas

uppehåll föranledda kostnader, såsom för meddelande av ovannämnda

underrättelse om renarnas inträngande samt för arbete, som kunde hava

påkallats med samlande, bevakning, utskiljande och bortdrivande av renarna.

Härjämte skulle utgå ersättning för skada, som under renarnas

uppehåll vållats av renarna eller deras vårdare. Vederbörande landshövding

skulle hava att fastställa för huru många dagar ovannämnda avgift

skulle utgå ävensom beloppet av berörda ersättningar, med undantag av

ersättning för skadegörelse, som, vad nu särskilt anginge skada förorsakad

av renar, skulle bestämmas enligt i förslaget närmare angiven ordning.

För ytterligare underlättande av konventionens tillämpning skulle

vederbörande landshövding av allmänna medel förskottera till utbetalning

fastställda belopp. Alla dessa avgifter och ersättningar skulle sedermera,

där särskilda omständigheter ej förelåge, indrivas hos renägaren.

Skulle emellertid inträffa att, trots därom till det andra riket avlåten

underrättelse, renarna ej avhämtades, finge tillgripas strängare medel.

För sådant fall skulle, sedan viss kortare tid förflutit, viss del av renarnas

värde anses förverkad, och skulle därutöver utgå betesavgifter och ersättningar

enligt förut berörda regler.

Såsom förutsättning för den föreslagna konventionens ingående hava de

delegerade enats om, att emellan Sverige och Finland, att avhandlas i

ministeriella noter, skulle träffas överenskommelse i de avseenden, som

omförmälas i nedannämnda två punkter:

1. De befattningshavare, vilka skola hava att tillämpa konventionens

bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen skola äga att för meddelande

och mottagande av anmälningar och delgivanden, som enligt konventionen

förekomma, mot gällande taxor begagna sig av i gränstrakterna förefintliga

post-, telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel; skolande

från svensk sida verkställas utredning och vidtagas åtgärder för sammanknytande

på lämplig plats invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,

som framgå i förevarande gränstrakter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 225-

27

2. Katt tillförsäkras gränsbefolkningen i Enontekis socken att med

egna renar eller hästar färdas fram till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen

för att avsätta egna produkter och verkställa inköp av sina förnödenheter,

därvid nämnda produkter tullfritt må införas till Sverige. Den, som vill

begagna sig av rättighet att till Sverige, såsom ovan nämnts, införa varor,

skall för polismyndigheten i Sverige förete av länsmannen i Enontekis

distrikt utfärdat intyg angående varornas produktionsort. Såsom legitimationshandling

för uppehållet i Sverige skall vara tillfyllest att av honom

företes av nämnde länsman utfärdat pass, och må ej påfordras visering av

passet av svensk myndighet. I samma utsträckning, som tillkommer landets

egna undersåtar, må han begagna sig av bete till föda åt vid färden

använda kör- och dragrenar.

Motsvarande rättigheter tillkomma under ovannämnda förutsättning

befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning och inköp

av varor inom Enontekis socken.

Vidare hava delegerade överenskommit att föreslå, att genom en från

vardera sidan utsedd sakkunnig skulle verkställas gemensam undersökning

rörande lämpligheten av att till underlättande av renskötseln i trakterna

vid det finska området norr om Kilpisjärvi på gemensam bekostnad uppföra

ett rengärde; och skulle de sakkunniga hava att, där ett dylikt gärde

av dem ansåges höra komma till stånd, avgiva förslag rörande sträckningen

för gärdet samt beräkning över kostnaderna därför.

Härjämte hava de svenska delegerade åtagit sig att söka utverka, att

det postbud, som på svensk sida förmedlar posten till befolkningen på

svenska sidan vid gränsälven, erhåller bemyndigande att medföra post

jämväl till de personer, som bo överst efter gränsälven på finsk sida, ävensom

att från dem för vidare befordran mottaga post. Förslagsvis bär

ifrågasatts, att en dylik postväxling lämpligen kunde äga rum å gården

Iitto i Finland och Mukkavuoma fjällstuga i Sverige. Likaledes hava de

svenska delegerade förklarat sig vilja hos vederbörande svenska myndighet

göra hemställan om utredning och förslag rörande framdragande av en

biledning från lämplig punkt å den svenska telefonlinjen längs gränsen

till nämnda finska gård för underlättande av förmedlandet av de enligt

den föreslagna konventionen förekommande meddelanden.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens

län ävensom, så vitt angår varje särskild myndighets förvaltningsområde,

av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och

kommerskollegium.

Länsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra emot att konventionsförslaget

vinner stadfästelse. Styrelsen finner detsamma hava på antagligt

sätt avvecklat de svårigheter svenska lappar med hänsyn till i

Finland tillämpade bestämmelser haft att kämpa emot, när det gällt att

Särskilda

önskemål.

Yttratiden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

över finskt område framkomma till för dem nödvändiga renbetesmarker

i Norge. Endast beträffande ett par av de bestämmelser, som vore avsedda

att reglera berörda genomflyttning, har gjorts anmärkning. Sålunda

framhåller länsstyrelsen rörande de i förslagets 10 § andra och tredje

styckena intagna bötesbestämmelserna, att den böteslatitud, inom vilken

den finska domstolen hade att hålla sig, icke funnes angiven, varjämte

länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att i Finland svensk lapp ådömda

böter förskotteras av svenska allmänna medel. Vidkommande förfarandet

med renar, som olovligen inkomma i det andra riket, antecknar länsstyrelsen,

att föreskrifterna härom i huvudsak överensstämma med motsvarande

föreskrifter i 1919 års renbeteskonvention med Norge. Av skiljaktigheterna

framhåller länsstyrelsen särskilt den olikhet i påföljden för

renägare, som drabbar i det fall, att renar inkommit i det andra riket,

utan att inom föreskriven tid någon från hemlandet inställer sig för att

avhämta dem eller renarna avlägsnas på föreskrivet sätt. Länsstyrelsen

anser förslagets stadgande, att ett belopp motsvarande 10 procent av

renarnas medelvärde, årskalvar ej inbegripna, då förklaras förbrutet,

obetingat vara att föredraga framför svensk-norska konventionens bestämmelse

om renarnas omhändertagande, om så erfordrades genom nedskjutning,

samt tvångsförsäljning genom myndigheterna. Länsstyrelsen vore

i övrigt övertygad om att det för renskötare med normal aktsamhet icke

alls skulle möta svårigheter att undvika kollision med stadgandena i fråga.

Vad angår de såsom förutsättningar för konventionen med Finland

uppställda villkor samt i övrigt av de delegerade framställda önskemål

har länsstyrelsen intet att invända mot det under punkt 1 bland nämnda

förutsättningar upptagna förslag rörande rätt för de befattningshavare,

vilka skola hava att tillämpa konventionens bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen

att begagna sig av de i gränstrakterna förefintliga post-,

telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel. Länsstyrelsen förmäler

sig vilja sedermera inkomma med ett av kostnadsberäkning åtföljt

förslag till sammanknytande invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,

som framginge i dessa gränstrakter.

Beträffande särskilt frågan om gemensamma telefonförbindelser mellan

Sverige och Finland har telegrafstyrelsen icke haft något att erinra emot

att ytterligare dylika, utöver de som redan funnes eller planerats längre ned

efter gränsälven, komme till stånd, under förutsättning att detta skedde från

platser å svenska sidan, som vore belägna vid nu befintliga telefonanläggningar

utmed gränsen och å vilka tillfredsställande samtalskontroll kunde

ordnas. Kostnaden för dylika korta mellanriksledningar bleve relativt

obetydlig.

Förslaget om den finska gränsbefolkningens handelsfärder till Sverige

finner länsstyrelsen vara avsett att lagligen befästa den hävdvunna sedvanan,

att finska gränsbor med renraider forslade huvudsakligen renkött

och hudar samt smör till Kiruna. Tillståndet att använda hästar för ifråga
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

29

varande transporter skulle, påpekar styrelsen, givetvis ieke innebära någon

dispens från de för närvarande, i anledning av att viss del av Finland

vore förklarat smittad av kreaturssjukdom, gällande karantänsbestämmelserna.

Länsstyrelsen ifrågasätter, att förslaget om motsvarande

rättigheter för befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning

och inköp av varor inom Enontekis socken för tydlighetens skull

borde kompletteras med stadgande av innehåll, att sagda befolkning tillförsäkrades

rätt att färdas med ren eller häst över ovan omförmälta finska

område vid de av ålder företagna marknadsbesöken i Skibotn i Norge

eller eljest.

Koinmerskollegium har efter inhämtade upplysningar funnit den föreslagna

överenskommelsen rörande gränsbefolkningens rätt till handelsfärder

in i det andra riket böra från svensk sida godtagas.

Generaltullstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra emot rätt

till tullfrihet för egna produkter, som av gränsbo i Enontekis socken vid

nämnda färder medfördes till Sverige för försäljning. Införsel av tullpliktiga

varor, som på grund härav kunde ifrågakomma, syntes med hänsyn

till naturförhållandena i dessa trakter och den ytterst glesa befolkningen

därstädes icke gärna kunna förväntas bliva av någon avsevärd

omfattning. Sannolikt vore, att den väg, som från Karesuando över

Soppero och Vittangi ledde till Gällivare, ofta komme att åtminstone till

en del användas vid den finska gränsbefolkningens ifrågavarande resor.

Då emellertid för bevakning av sagda väg anordnats en gränsbevakningspostering

i Soppero, syntes det böra åligga finsk gränsbo, som ankomme

dit, att för tullpersonalen därstädes förete det ifrågasatta produktionsbeviset,

som torde böra angiva, förutom att varorna vore producerade i Enontekis

socken, jämväl mängden och arten av de varor, vilka medfördes av

den resande. Skulle det då befinnas, att den resande medförde andra varor

än de i produktionsbeviset upptagna, syntes anledning icke föreligga att

bevilja tullfrihet för dessa varor. Vid uppenbart fall av olovlig varuinförsel,

särskilt av tobaksvaror och spritdrycker, syntes därför stadgade

påföljder böra inträda.

Generalpoststyrelsen finner intet vara att invända emot att lantbrevbäraren

å mellanrikslinjen Karesuando—Skibotn medför post, med undantag

av paketpost, till personer, som bo på finsk sida överst efter gränsälven,

ävensom att han från dem för vidare befordran mottager dylik post.

Vid frankeringen av denna post borde användas svenska frimärken.

Slutligen har beträffande de delegerades förslag rörande undersökning

för uppförande av ett rengärde norr om Kilpisjärvi länsstyrelsen förenat

sig i detta förslag.

Ifrågavarande förslag till konvention avser att reglera de med renskötseln

i gränstrakterna mellan Sverige och Finland sammanhängande frågor,

vilka beröra båda ländernas intressen. Ordnandet på ett tillfredsställande

sätt av sagda frågor är för befolkningen i de svensk-finska gränstrakterna

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

av icke ringa betydelse. För en del av de svenska nomadlapparna därstädes

är sålunda av vikt, att rätt beredes dem att vid sina årliga färder

tiH de norska renbetesmarker, som pläga av dem uppsökas, passera över

finskt område. Behovet av denna genomflyttning är grundad i förhållandenas

egen natur. Genomflyttning har ock sedan gammalt ägt rum men

skett utan godkännande från finsk sida, vadan lapparna riskerat att behandlas

för olovligt intrång å finskt område och att se en tiondel av sina hjordar

konfiskerade av de finska myndigheterna. Genom det tillmötesgående från

finsk sida, som konventionsförslaget innebär, skulle nu en dylik genomflyttningsrätt

tillförsäkras de svenska lapparna. De bestämmelser, som föreslagits

skola reglera sagda rätt, synas i föreliggande form kunna godtagas.

Vad särskilt angår den gottgörelse, som skulle utgå för genomflyttningsrättens

begagnande, synes denna närmast beräknad att bestrida

de kostnader, som för de finska myndigheterna komma att uppstå för

övervakande av berörda bestämmelsers efterlevnad. Nämnda gottgörelse

torde åtminstone tillsvidare kunna utgå av Norrbottens lappfond.

Konventionsförslagets andra del behandlar frågan om renar, som olovligen

inkomma från det ena riket till det andra. Att icke alltför rigorösa

regler komma till tillämpning i dylika fall är av betydelse icke blott för

den enskilde renägaren utan jämväl för den goda grannsämjan mellan

befolkningen å ömse sidor gränsen. Motsvarande förhållanden föreligga

i de trakter vid gränsen mellan Sverige och Norge, där renskötsel bedrives.

En reglering har härstädes kommit till stånd genom 1919 års svensknorska

renbeteskonvention. De i denna givna bestämmelserna i ämnet

hava i första hand legat till grund för de nu föreslagna. Av skiljaktigheterna

har den viktigaste framhållits av länsstyrelsen.

Enär den föreslagna konventionen, rörande vilkens innehåll i övrigt jag

vill hänvisa till den redogörelse därför, som av de delegerade lämnats i

ovan intagna motivering, synes innefatta en för riket antaglig lösning av

däri avhandlade frågor, torde densamma böra från svensk sida godkännas.

Emot de förutsättningar, varmed förslaget förbundits och vilka antingen

avse åtgärder ägnade att underlätta konventionens användning eller innebära

bekräftelse av förhallanden, som i stort sett redan tillämpats, synes

ej heller något vara att invända. Större svårigheter eller kostnader torde

icke vara förenade med upprättandet i förevarande trakter av en förbindelse

mellan de svenska och finska telefonnäten. Ett medgivande för befolkningen

i Enontekis socken till de ifrågasatta och redan nu brukliga

handelsfärderna fram till järnvägen Boden—Riksgränsen medför givetvis

vissa fördelar även för den svenska befolkningen genom ökat varuutbyte.

Enär det för de resande torde innebära viss lättnad att få inför vederbörande

polismyndighet fullgöra sin skyldighet att uppvisa produktionsbeviset

rörande av dem medförda varor, synes förslagets föreskrift i denna

del lämpligen kunna bibehållas. Beträffande berörda produktionsbevis

utgår jag från, att de delegerades förslag innebär, att i beviset skall in
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 225. 31

tagas uppgift jämväl angående mängden och arten av nämnda varor.

Länsstyrelsen har ifrågasatt att i samband med förevarande konventionsförslag

upptaga frågan rörande tillförsäkrande av rätt åt den svenska

gränsbefolkningen att nyttja den sedan gammalt använda gemensamma

handelsvägen till Skibotn. Anledning härtill synes näppeligen föreligga.

Även de övriga önskemål, som framställts av de delegerade, anser jag

mig kunna biträda. Beträffande befogenheten för det svenska postbud, som

uppehåller postgången på svensk sida av gränsen, att befordra post jämväl

till och från den finska befolkningen överst efter gränsälven vill jag

allenast tillägga, att postbudets skyldighet till dylik postförmedling lärer

böra hava samma utsträckning som när det gäller den svenska befolkningens

post.

Godkännes det upprättade konventionsförslaget jämte därtill anslutna

förutsättningar av Kungl. Maj:t, torde förslaget och samma förutsättningar

med hänsyn till arten av vissa däri ingående bestämmelser böra underställas

riksdagens prövning och godkännande, innan ratifikation av konventionen

ifrågakommer.

Vidare vill jag erinra, att för genomförande här i riket av de i konventionen

och nämnda förutsättningar för densamma upptagna bestämmelser

tarvas åtskilliga stadganden av allmän lags natur, varjämte ett flertal av

bestämmelserna böra omklädas i form av administrativ författning. Till

frågan om utfärdandet av en lag av berörda innehåll vill jag återkomma

i nästa ärende. Med beslut rörande sagda administrativa bestämmelser

ävensom angående de vidare åtgärder, som må föranledas av ifrågavarande

förutsättningar för konventionens ingående samt av de utav de delegerade

i övrigt framställda önskemål, torde böra anstå i avbidan på slutligt fastställande

av ifrågavarande förslag till överenskommelse med Finland.

Sedan föredragande departementschefen uppläst omförmälda förslag till

konvention mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena,

vilket förslag såsom bilaga finnes fogat till detta protokoll, hemställer

föredraganden, under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes

ärendena att göra erforderlig framställning rörande undertecknandet

av blivande överenskommelse med Finland, att nämnda förslag, efter det

förbehåll däri införts rörande riksdagens godkännande av förslaget innan

ratifikation av detsamma må ifrågakomma, måtte vinna Kungl. Maj:ts

godkännande samt att Kungl. Maj:t tillika måtte godkänna de förutsättningar,

varå förslaget vilar.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, anfört och hemställt finner

Hans Maj:t Konungen gott gilla och bifalla.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

april 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,

Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

3:o)

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av

chefen för socialdepartementet beslutat godkänna ett förslag till konvention

mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena jämte vissa

till förslaget anslutna förutsättningar, hemställer ministern efter gemensam

beredning med bemälde departementschef,

det Kungl. Maj:t täckes bemyndiga sin tillförordnade chargé d’affaires i

Helsingfors A. G. Richert att på grundval av berörda förslag med vederbörande

ombud från finsk sida underteckna en konvention i huvudsaklig

överensstämmelse med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende

utvisar, samt avsluta en tilläggsöverenskommelse om de särskilda förutsättningarna

för konventionen, ävensom förordna, att behörig fullmakt för

Richert skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställer,

däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena

sig, behagar Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall.

Ur protokollet:

Torsten Vinell.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.

33

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för kommunikations-,

finans- och handelsdepartementen:

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 30 april 1925 godkände

då Kungl. Maj:t dels med visst tillägg ett av svenska och finska delegerade

upprättat förslag till konvention mellan Sverige och Finland angående

renar i gränsområdena dels ock, sedan beträffande de särskilda av de delegerade

överenskomna förutsättningarna för konventionen av mig såsom

föredragande gjorts ett uttalande rörande dessas tolkning i viss del, sagda

förutsättningar. ..... .

Konventionsförslaget med berörda tillägg och förutsättningar, i vilka i

anslutning till nämnda uttalande skett viss jämkning, hava sedermera

blivit godkända även av finska regeringen, dock att i den svenska texten

i 2, 4 och 30 §§ i förslaget ävensom i den finska texten gjorts vissa ändringar.

Dessa äro emellertid av formell art eller i övrigt av mindre

betydelse.

Den 9 maj 1925 har förslaget med ifrågavarande från svensk och finsk

sida däri gjorda jämkningar blivit av regeringarnas befullmäktigade ombud

undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och Finland.

I samband därmed hava bemälda ombud i ett till konventionen fogat

slutprotokoll, vilket skulle anses såsom en integrerande del av konventionen,

överenskommit om ovannämnda av regeringarna godkända förutsättningar

för densamma.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll samt bestämmelserna i konventionen

utvisa, påkallas för konventionens giltighet, att densamma godkännes

av svenska riksdagen och Finlands riksdag samt ratificeras.

Härförutom böra även de vid konventionen knutna förutsättningarna

underställas riksdagens prövning och godkännande.

Vidkommande innehållet i förevarande överenskommelser tillåter jag

mig hänvisa till den redogörelse, som därför lämnats i nyssnämnda

statsrådsprotokoll.

Slutligen vill jag erinra, att för överenskommelsernas genomförande här

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 18b höft. (Nr 225.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.

i riket tarvas åtskilliga stadgande!! av allmän lags natur samt att inom

socialdepartementet utarbetats ett förslag till lag innehållande de bestämmelser,

som för sådant ändamål ansetts erforderliga. I följande ärende

kommer jag att till behandling upptaga frågan rörande nämnda förslags

föreläggande riksdagen till antagande.

Med åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att

ärendet syntes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder därav

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, föreläggas årets riksdag, hemställer föredraganden, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande

konvention jämte slutprotokoll.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Arvid Söderbaum.

Stockholm, Isaac Mafcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 192o,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gräns a1 i texten
  2. 1LU 1925:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m. s. 1 i texten