Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena m. m
1925-05-12 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1925:225, Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention angående renar i gränsområdena m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.
1
Nr 225.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad konvention
angående renar i gränsområdena m. m.; given Stockholms
slott den 12 maj 1925.
Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med
överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 9 maj 1925 avslutad
konvention angående renar i gränsområdena med tillhörande slutprotokoll,
vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av samma konvention
och protokoll.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1925.
1 saml.
m höft. (Nr 225.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Konvention mellan Sverige och
Finland angående renar i gränsområdena.
Sedan från Sverige och Finland utsedda
delegerade till sina regeringar
avgivit ett förslag till överenskommelse
om bestämmelser angående renar
i gränsområdena mellan de båda
rikena, hava Hans Maj:t Konungen
av Sverige och Republiken Finlands
President beslutit att ingå en konvention
i ämnet och för sådant ändamål
till sina fullmäktige utsett,
Hans Maj:t Konungen av Sverige:
Sin tillförordnade Chargé d’Affaires
i Finland Arvid Gustaf Richert
samt
Republiken Finlands President:
Ministern för utrikesärendena,
juris utriusque doktorn Karl Gustaf
Idman.
Efter att hava meddelat varandra
sina fullmakter, som befunnits i god
och behörig form, hava dessa fullmäktige
överenskommit om följande:
Ruotsin ja Suomen välinen
sopimus poroista rajaseuduilla.
Sittenkuin Ruotsin ja Suomen
määräämät valtuutetut ovat hallituksilleen
jättäneet ehdotuksen molempien
valtioiden väliseksi sopimukseksi
rajaseuduilla olevia poroja
koskevista määräyksistä, ovat Hänen
Majesteettinsa Ruotsin Kuningas
ja Suomen Tasavallan Presidentti
päättäneet tehdä täta asiaa
koskevan sopimuksen ja sitä tarkoitusta
varten valtuutetuikseen
määränneet,
Hänen Majesteettinsa Ruotsin
Kuningas:
väliaikaisen asiainhoitajansa Suomessa
Arvid Gustaf Richerfin, sekä
Suomen Tasavallan Presidentti:
Ulkoasiainministerin, lakitiedettentohtori
Karl Gustaf Idman’in.
Esitettyään toisilleen oikeiksi ja
asianmukaisiksi havaitut valtakirjansa
ovat nämä valtuutetut sopineet
seuraavasta:
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
3
Konvention mellan Sverige och
Finland angående renar i gränsområdena.
I KAP.
Angående medgivande i visst fall
för svenska lappar att med renar
flytta över finskt område.
1 *.
Vid sina årliga flyttningar för utövande
av sin rätt till renbetning i
Troms fylke i Norge må svenska
lappar under nedan angivna tider
begagna sig av följande vägar över
finskt område, nämligen
dels från och med den 28 april
till och med den 30 juni samt från
och med den 1 september till och
med den 3 oktober en väg, som, utgående
från trakten av Keinovuopio
i Sverige, leder förbi Peeravaara fjäll
på dess östra eller västra sida samt
vidare förbi Ailakasjärvi till norska
gränsen i trakten mellan Maasselvaara
och Tschjappisjaure, med rätt
för lapparna att vid flyttning under
tiden 28 april—20 maj begynna färden
över det finska området jämväl vid
Vittangi (Saarikoski) i Sverige och
ansluta sig till nyssnämnda väg i
trakten av Ailakasjärvi;
Ruotsin ja Suomen välinen sopimus
poroista rajaseuduilla.
I LUKU.
Ruotsin lappalaisille eräässä tapa*
uksessa myönnetysfä luvasta
muuttaa poroineen Suomen alueen
kautta.
1 $.
Muuttaessaan vuosittain laiduntamisoikeuttaan
käyttääkseen Tromsan
lääniin (fylke) Norjaan, saavat
Ruotsin lappalaiset alempana mainittuina
aikoina käyttää seuraavia
teitä Suomen alueen kautta, nimittäin
osaksi
28 päivästä huhtikuuta 30
päivään kesäkuuta sekä 1 päivästä
syyskuuta 3 päivään lokakuuta tietä,
joka, alkaen Keinovuopion seudulta
Ruotsissa, kulkee Peeravaaran tunturin
ohi sen itäistä taikka läntistä
puolta sekä edelleen Ailakasjärven
ohi Norjan rajalle Maasselvaaran
ja Tschjappisjaureen välisellä seudulla,
ja ovat lappalaiset oikeutetut,
muuttaessaan 28 päivän huhtikuuta
— 20 päivän toukokuuta välisellä
ajalla, alottamaan matkansa Suomen
alueen kautta myöskin Vittangista
(Saarikoskelta) Ruotsissa ja yhtymään
edellämainittuun tiehen Ailakasjärven
seuduilla;
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
dels ock under tiden 28 april—20
maj en väg, som, utgående från Keinovuopio,
leder längs isen å Kilpisjärvi
och över Siilasvuoma till norska
gränsen i trakten öster om riksröset
nr 295.
2 $.
Flyttningsväg skall hava en bredd
av 3 kilometer, där icke terrängförhållandena
föranleda en begränsning.
Renarna må ej tillåtas avvika från
vägen, såframt ej väderleksförhållanden,
rovdjur eller andra omständigheter
utgöra tvingande hinder för
renarnas kvarhållande å vägen.
3 §.
Sträckningen av de i 1 § nämnda
vägar skall närmare bestämmas av
vederbörande landshövding i Finland
efter lokal undersökning av därtill
utsedda svenska och finska tjänstemän.
Ifrågavarande vägar skola genom
landshövdingens försorg utstakas,
därvid tydliga märken skola i nödigt
antal utsättas i mitten av vägen
samt, där så befinnes erforderligt, i
mindre antal i dess yttre begränsningslinjer.
Kostnaderna för utstakningen
gäldas av svenska staten.
4 §.
Före anträdandet av färd över
finskt område skall såväl vid flyttning
från Sverige till Norge som
åter underrättelse om flyttningen av
lappen lämnas person, som enligt anmälan
till svenska landshövdingen
osaksi myöskin 28 päivän huhtikuuta
— 20 päivän toukokuuta
välisenä aikana tietä, joka, alkaen
Keinovuopiosta, kulkee pitkin Kilpisjärven
jäätä ja Siilasvuoman
kautta Norjan rajalle valtakunnan
rajapyykin n:o 295 itäpuoleisella
seudulla.
2 %.
Muuttotien on oltava 3 kilometrin
levyinen, mikäli maastosuhteet eivät
aiheuta siihen rajoitusta.
Porojen älköön sallittako poiketa
tieltä, mikäli sääsuhteet, pedot tai
muut seikat eivät ole pakoittavana
esteenä porojen pysyttämiseksi
tiellä.
3 %.
Asianomaisen Suomen maaherran
on tarkemmin määrättävä 1 §:ssä
mainittujen teiden suunta siihen
määrättyjen ruotsalaisten ja suomalaisten
virkamiesten toimitettua
paikalla tutkimuksen.
Kysymyksessä olevat tiet on maaherran
toimenpiteestä paalutettava,
ja on tarpeellinen määrä selviä
merkkejä pystytettävä tien keskelle
sekä, sikäli kuin havaitaan tarpeelliseksi,
vähempi määrä sen molemmille
ulkopuolisille sivulinjoille.
Paaluttamiskustannukset maksaa
Ruotsin valtio.
4 i
Ennen matkan alkamista Suomen
alueen kautta on lappalaisen, sekä
muuttaessaan Ruotsista Nor jaan että
sieltä takaisin, jätettävä ilmoitus
muutosta sille henkilölle, jonka suomalainen
viranomainen ruotsalai
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
5
av finsk myndighet förordnats att
mottaga sådan underrättelse.
Den, som erhållit förordnande att
mottaga underrättelse om flyttningen
in till Norge, skall vara boende å
plats, där han lätt kan nås av underrättelsen,
och skall underrättelse om
återflyttningen mottagas å Siilastupa
fjällstuga vid Kilpisjär vi eller å annan
för ändamålet angiven bebodd plats
i trakten.
Underrättelse skall lämnas, vid inflyttning
till Norge senast fem och
vid återflyttning senast tre dagar före
färdens anträdande över finskt område.
Underrättelse skall upptaga
meddelande om lappens namn, det
antal renar, som av honom medföres,
den ungefärliga tid, då färden skall
anträdas, samt den väg lappen avser
att följa. Har förordnande, som
ovan omförmäles, ej meddelats, lämnas
icke underrättelse.
5 §.
Genomflyttning skall försiggå utan
onödigt uppehåll. För genomflyttningen
må lapp med de under hans
vård varande renar icke uppehålla
sig å det finska området längre tid
än högst 3 dygn, så framt icke väderleksförhållanden,
rovdjur eller andra
omständigheter utgöra tvingande
hinder för genomflyttning på nämnda
tid.
6 §.
Vid forsling av sina tillhörigheter
med ren (flyttning med raid) må
svenska lappar, oavsett den tid flyttning
över finskt område äger rum,
selle maalierralle annetun tiodon
mukaan on määrännyt ottamaan
vastaan sellaisen ilmoituksen.
Sen, joka on saanut määräyksen
vastaanottaa ilmoituksen muutosta
Norjaan, tulee asua paikalla, johon
hänelle helposti voidaan ilmoitus
toimittaa, ja on ilmoitus takaisinmuutosta
vastaanotettava Siilastuvan
tunturimajalla Kilpisjärvellä
taikka muulla tarkoitusta varten
ilmoitetulla, tällä seudulla olevalla
asutulla paikalla.
Ilmoitus on annettava Norjaan
muutettaessa viimeistään viisi ja
takaisinmuutettaessa viimeistään
kolme päivää ennen matkan alkamista
Suomen alueen kautta. IImoitukseen
on merkittävä lappalaisen
nimi, se lukumäärä poroja,
jonka hän kuljettaa mukanaan, se
likimääräinen aika, jolloin matka
alotetaan, sekä tie, jota lappalainen
aikoo kulkea. Joll’ei 1 momentissa
mainittua määräystä ole annettu
tiedoksi, ei ilmoitusta vaadita.
5 §.
Muutto on suoritettava ilman tarpeetonta
viivyttelyä. Muuttaessaan
älköön lappalainen hoidossaan olevine
poroineen viipykö Suomen
alueella kauemmin kuin korkeintaan
kolme vuorokautta, mikäli
sääsuhteet, petoeläimet taikka muut
seikat eivät ole pakoittavana esteenä
muutolle sinä aikana.
6 i
Kul j ettaessaan ta var oitaan porolla
(raitomuutto) saavat Ruotsin lappalaiset,
ajasta riippumatta, jolloin
muutto Suomen alueen kautta ta
-
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
använda, förutom väg, som plägar
begagnas för raidflyttning eller annan
varutransport, de i 1 § angivna vägar.
7 §.
Under flyttning må lapparna vid
behov till bränsle använda ris och
buskar samt björkträd å genomflyttningsvägen.
Avverkning, som härvid
påkallas, må ej ske på sådant
sätt, att fara för skogens bevarande
eller föryngring uppstår; och må
kalavverkning icke i något fall äga
rum.
Likaledes må lapparna under flyttningen
begagna sig av inom väg befintligt
bete till föda åt renarna.
8 §.
Såsom gottgörelse för de förmåner,
vilka enligt ovannämnda bestämmelser
tillkomma de svenska lapparna,
samt för de kostnader för kontroll
över bestämmelsernas efterlevnad,
som åsamkas finska staten, skall till
denna av svenska staten årligen utbetalas
ett belopp av 500 svenska
guldkronor eller 700 finska guldmark.
Skulle under något år flyttning
över finskt område ej ske, utgår
ej nämnda avgift; och bör vederbörande
länsman i god tid underrättas
om flyttningens inställande.
Därest vid bestämmande av vägs
sträckning å finska sidan vid Keinovuopio
icke utan olägenhet för
lapparna kan undvikas, att ängar,
som användas till slåtter, falla inom
vägen, skall svenska staten bestrida
den kostnad, som finska staten må
pahtuu, käyttää, paitsi yleensä
raitomuuttoon tai muuhun tavarankuljetukseen
käytettävää tietä,
myöskin 1 §:ssä mainittuja teitä.
7 §.
Muuttaessaan saavat lappalaiset
tarpeen vaatiessa käyttää polttopuuksi
muuttotiellä olevia varpuja
ja pensaita sekä koivupuita. Hakkausta,
joka sen johdosta käy tarpeelliseksi,
älköön toimitettako sillä
tavalla, että siitä aiheutuu vaaraa
metsän säilymiselle tai nuorentumiselle;
ja älköön paljaaksihakkausta
missään tapauksessa toimitettako.
Samoin saavat lappalaiset muuttaessaan
käyttää tiellä olevaa laidunta
poroilleen.
8 §.
Korvauksena niistä eduista, jotka
Ruotsin lappalaiset edellisten säännösten
mukaan saavat, sekä niistä
kuluista, jotka säännösten noudattamisen
valvonnasta aiheutuvat Suomen
valtiolle, tulee Ruotsin valtion
vuosittain Suomen valtiolle suorittaa
500 Ruotsin kultakruunua tai 700
Suomen kultamarkkaa. Josjonakin
vuonna ei tapahdu muuttoa Suomen
alueen kautta, ei sanottua maksua
suoriteta; ja on asianomaiselle nimismiehelle
hyvissä ajoin ilmoitettava
muuton peruuttamisesta.
Jos Keinovuopion kohdalla Suomen
puolella kulkevan tien suuntaa
määrättäessä ei voida, aiheuttamatta
haittaa iappalaisille, välttää, että tien
kohdalle jää niittyjä, joilta tehdään
heinää, niin tulee Ruotsin valtion suorittaa
se kustannus, jonka Suomen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
7
komma att få vidkännas för skälig
uppgörelse med ängarnas innehavare
beträffande skada, som genom lapparnas
flyttning kan förorsakas å desamma.
9 §•
Då renarnas genomflyttning försiggår,
skola den bofasta befolkningen
tillhöriga hundar i trakten
hållas bundna.
10 %.
Använder svensk lapp vid flyttning,
som i 1 § omförmäles, annan
väg över finskt område än där medgives
eller begagnar han tillåten väg
under annan eller längre tid än vad
ovan i 1 och 5 §§ stadgas eller utan
att hava lämnat i 4 § föreskriven
underrättelse om genomflyttningen,
skola med avseende å hans hjord
tillämpas de bestämmelser, som gälla
beträffande renar från det ena landet,
vilka olovligen inkommit på det andra
landets område.
Lapp, som bryter mot de i 7 §
meddelade bestämmelser rörande avverkning,
samt den, som bryter mot
bestämmelsen i 9 §>, skall, där icke
enligt allmän strafflag högre straff
skall ådömas, straffas med böter och
ersätte skadan.
Ersättning, som lapp må förpliktas
utgiva för skadegörelse å skog å genomflyttningsväg,
så ock böter, som genom
laga kraft ägande beslut ådömts för
förseelse mot nämnda bestämmelser
rörande avverkning, skola genom
svenska landshövdingens föranstaltande
förskotteras av svenska allmänna
medel. Ersättningen skall
sedermera återkrävas av lappen; och
valtio voi joutua maksamaan niittyjen
omistajalle kohtuullisena hyvityksenä
vahingosta, mikä lappalaisten
muutoista voi niityille aiheutua.
9 §.
Porojen muuton tapahtuessa on
seudulla asuvan väestön koirat
pidettävä kiinni.
10 §.
Jos Ruotsin lappalainen käyttää
muutossa, josta 1 §:ssä mainitaan,
muuta tietä Suomen alueella kuin
siinä myönnetään tai jos hän käyttää
luvallista tietä manna tai pitempänä
aikana kuin mitä edellä 1 ja
5 §§:ssä säädetään taikka toimittamatta
4 §:ssä määrättyä ilmoitusta
muutosta, on hänen porolaumaansa
nähden sovellutettava niitä säännöksiä,
jotka koskevat toisesta maasta
luvattomasti toisen maan alueelle
tulleita poroja.
Lappalaista, joka rikkoo 7 §:ssä
olevia hakkausta koskevia säännöksiä,
sekä sitä, joka rikkoo 9 §:n
säännöstä vastaan, on, ell’ei häntä
yleisen rikoslain mukaan voida tuomita
ankarampaan rangaistukseen,
rangaistava sakolla, ja korvatkoon
hän vahingon.
Korvaus, jonka lappalainen voidaan
velvoittaa maksamaan muuttotiellä
olevan metsän vahingoittamisesta,
kuin myöskin sakot, jotka
lainvoimaisella päätöksellä on tuomittu
rikkomuksesta sanottuja hakkausta
koskevia säännöksiä vastaan,
on ruotsalaisen maaherran toimenpiteestä
etukäteen maksettava Ruotsin
valtion varoista. Korvaus on sen
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
skall bötesstraffet i Sverige verkställas
i den ordning, som i allmänhet där
gäller för verkställighet av sådant
straff.
11 §.
Skall i mål rörande överträdelse
av de i 7 § meddelade bestämmelser
om avverkning handling delgivas
person, som är medborgare i Sverige
och där uppehåller sig, skall delgivningen
verkställas genom föranstaltande
av vederbörande svenska landshövding
och äga rum i den ordning,
som i Sverige i allmänhet gäller för
delgivning.
II KAP.
Angående förfarandet med renar,
som olovligen inkomma i det
andra riket.
12 §.
Inkomma finska renar å svenskt
område eller, i annat fall än i I kap.
omförmäles, svenska renar på finskt
område, skall vederbörande tjänsteman
i det rike, där renarna olovligen
uppehålla sig, så snart han erhåller
kännedom om förhållandet, därom
underrätta den, som i det andra riket
är satt att mottaga sådan underrättelse;
och varde därvid renarnas
uppehållsort samt ungefärliga antal
ävensom, där så kan ske, renägarens
namn uppgivna.
Underrättelsen skall meddelas genom
telegram eller telefon eller, där
detta ej låter sig göra, genom bud
-
jälkeen perittävä lappalaiselta; ja
on sakkorangaistus Ruotsissa täytäntöönpantava
siinä järjestyksessä,
mikä yleensä on voimassa sellaisen
rangaistuksen täytäntöönpanosta.
11 §.
Jos jutussa, joka koskee 7 §:ssä
olevien hakkausta koskevien säännösten
rikkomista, asiakirja on
toimitettava tiedoksi henkilölle, joka
on Ruotsin kansalainen ja siellä
oleskelee, on tiedoksianto toimitettava
asianomaisen ruotsalaisen maaherran
toimenpiteestä, jaon se tapahtuva
siinä järjestyksessä, mikä
Ruotsissa yleensä on tiedoksi antamisesta
voimassa.
II LUKU.
Menettelystä niiden porojen suhteen,
jotka Iuvattomasti tulevat
toiseen valtakuntaan.
12 §.
J os suomalaisia poro ja tulee Ruotsin
alueelle tai, muissa kuin I
luvussa mainituissa tapauksissa,
ruotsalaisia poroja Suomen alueelle,
tulee sen valtakunnan asianomaisen
virkamiehen, jossa porot luvattomasti
oleskelevat, niin pian kuin
hän saa asiasta tiedon, ilmoittaa
se sille, joka toisessa valtakunnassa
on määrätty vastaanottamaan sellaisia
ilmoituksia; ja ilmoitettakoon
samalla porojen oleskelupaikka sekä
likimääräinen luku kuin myöskin,
mikäli mahdollista, poronomistajan
nimi.
Ilmoitus on toimitettava sähkösanomalla
tai puhelimitse tai, ell’ei
se ole mahdollista, lähetin kautta
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
9
.skickning eller brev. Har underrättelse
skett genom telefon eller
muntligen genom bud, skall snarast
skriftlig bekräftelse översändas.
Där så bekvämligen kan ske, bör
jämväl renägaren underrättas om förhållandet.
13 §.
Inom vartdera riket skola, till det
antal prövas lämpligt, vissa personer
förordnas att mottaga sådan underrättelse,
som i 12 § avses. Förordnandet
skall för varje person innefatta
bemyndigande att från visst i
förordnandet angivet område i det
andra riket mottaga underrättelse,
att renar från hans hemland olovligen
där uppehålla sig.
Vid valet av sådana personer skall
tagas i betraktande, att underrättelse
må kunna tillställas dem så bekvämt
och skyndsamt, som omständigheterna
medgiva. Vederbörande svenska och
finska landshövding skola meddela
varandra de förordnades namn och
adress samt det område förordnande
avser.
14 §.
Renarnas ägare är, då han erhåller
kännedom om att renarna olovligen
uppehålla sig i det andra riket, pliktig
att ofördröjligen låta, i enlighet med
vad i 15 § föreskrives, avhämta och
utdriva dem ur riket till område,
där de må vistas.
Vederbörande tjänsteman må taga
renarna under bevakning eller utdriva
dem. Utdrivas renarna av
tjänsteman i det rike, där renarna
taikka kirjeellä. Jos ilmoitus on
toiinitettu puhelimitse tai suullisesti
lähettiä käyttämällä, on kirjallinen
vahvistus viipymättä lähetettävä.
Mikäli vaikeudetta voi tapahtua,
on asia myöskin poronomistajalle
ilmoitettava.
13 §.
Kummassakin valtakunnassa on
määrättävä tarpeelliseksi katsottu
määrä henkilöitä ottamaan vastaan
sellaisen ilmoituksen, jota 12 §:ssä
tarkoitetaan. Määräyksen tulee
sisältää kullekin henkilölle valtuutus
ottaa vastaan määräyksessä
ilmoitetulta toisen valtakunnan
alueelta ilmoitus, että hänen kotimaastaan
olevia poroja oleskelee
luvattomasti siellä.
Sellaisia henkilöitä määrättäessä
on otettava huomioon, että ilmoitus
voidaan heille toimittaa niin helposti
ja kiireellisesti kuin olosuhteet
sallivat. Asianomaisen ruotsalaisen
ja suomalaisen maaherran on toisilleen
toimitettava tiedoksi määrättyjen
henkilöiden nimet ja osoitteet
sekä se alue, mitä määräys
tarkoittaa.
14 §.
Porojen omistaja on, saadessaan
tiedon siitä, että porot luvattomasti
oleskelevat toisessa valtakunnassa,
velvollinen viipymättä, sen mukaan
kuin 15 §:ssä säädetään, noutamaan
ja ajattamaan porot toisesta valtakunnasta
sellaiselle alueelle, missä
ne saavat oleskella.
Asianomainen virkamies saa ottaa
porot vartioitaviksi tai ajaa ne rajan
yli. Jos sen valtakunnan virkamies,
jossa porot oleskelevat, ajaa ne rajan
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
uppehålla sig, skola de överlämnas
till ägaren eller vederbörande tjänsteman
i det andra riket.
15 §.
Skola renar avhämtas eller utdrivas,
må medtagas allenast djur,
försedda med märken, som begagnas
av renägare i det land, dit renarna
höra, ävensom omärkta kalvar, som
följa honrenar med sådana märken.
Innan bortförandet äger rum, skola
de renar, som sålunda böra kvarlämnas,
utskiljas från de övriga i
närvaro av vederbörande tjänsteman
eller renägare i trakten; dock må de
främmande renarna strax bortföras,
om tjänstemannen eller renägare, som
nyss nämnts, förklarar, att bland
renarna icke finnas sådana, som böra
kvarlämnas.
Därest de främmande renarna äro
sammanblandade med renar från
trakten och stå under bevakning av
därvarande renägare eller deras renvårdare,
skola dessa samla djuren
och lämna den, som vill avhämta
de främmande renarna, tillfälle att
utskilja dem han har rätt att bortföra.
16 §.
För renarnas uppehåll å otillåtet
område skall erläggas en betesavgift
för varje ren, kalvar under ett års
ålder ej inbegripna. Denna avgift
utgör O.i svensk guldkrona eller O.i 4
finsk guldmark för varje dag av
uppehållet.
Finnes att renarnas bortdrivande
blivit utan ägarens vållande uppe
-
yli, on ne luovutettava omistajalle
tai asianomaiselle toisen valtakunnan
virkamiehelle.
15 §>.
J os porot noudetaan taikka a jetaan
rajan yli, otettakoon mukaan ainoastaan
sellaisilla merkeillä varustetut
eläimet, joita poronomistajat
käyttävät siinä maassa, mistä porot
ovat, samoinkuin merkitsemättömät
vasat, jotka seuraavat sellaisilla
merkeillä varustettuja naarasporoja.
Ennenkuin poisvieminen tapahtuu,
on ne porot, jotka on jätettävä
viemättä, erotettava toisista
asianomaisen virkamiehen tai
siltä seudulta olevan poronomistajan
läsnäollessa; kuitenkin voidaan
vieraat porot heti viedä rajan yli,
jos virkamies tai poronomistaja, joka
edellä mainittiin, ilmoittaa, että porojen
joukossa ei ole sellaisia, jotka
ovat jätettävät viemättä.
Jos vieraat porot ovat sekaantuneet
paikallisten porojen kanssa
ja ovat paikkakunnan poronomistajain
taikka heidän paimentensa
vartioinnin alaisina, tulee näiden
koota eläimet ja antaa sille, joka
tahtoo noutaa vieraat porot, tilaisuus
erottaa ne porot, jotka hänellä
on oikeus viedä.
16 §.
Porojen oleskelusta luvattomalla
alueella on suoritettava laidunmaksu
jokaiselta porolta, lukuunottamatta
alle vuoden vanhoja vasoja. Tärna
maksu on O.i Ruotsin kultakruunua
tai 0.14 Suomen kultamarkkaa jokaiselta
oleskelupäivältä.
Jos havaitaan, että porojen noutaminen
on ilman omistajan syytä
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
11
hållet, skall vid avgiftens beräknande
tagas sådan hänsyn till förhållandet,
som finnes skälig.
Är uppenbart att renägaren avsiktligt
låtit sina renar beta i det
andra riket å otillåtet område, kan
betesavgiften fastställas intill det
dubbla beloppet; dock skall i sådant
fall renägaren beredas tillfälle att
yttra sig i ärendet.
17 %.
Förutom betesavgift, som i 16 §
är nämnd, skall gäldas ersättning
för de av renarnas olovliga uppehåll
föranledda utgifter, såsom för meddelande
av underrättelse enligt 12 §
samt för arbete med samlande, bevakning,
utskiljande och bortdrivande
av renarna.
18 *.
Har meddelande enligt 12 § avlåtits,
och uppehålla sig de renar,
som meddelandet avser, ännu tio
dagar därefter å otillåtet område, utan
att någon infunnit sig för att bortföra
dem, skall ett belopp motsvarande
10 procent av renarnas medelvärde,
kalvar under ett års ålder ej inbegripna,
anses förbrutet.
Sådan påföljd skall ock tillämpas,
där någon inställt sig för renarnas
bortförande, men de likväl finnas
kvar ännu efter det femton dagar
förflutit från det meddelande enligt
12 § avsänts samt väderleksförhållanden,
rovdjur, renägares eller renvårdares
försummelse att efterkomma
åliggande enligt 15 § sista stycket
eller andra omständigheter icke ut
-
viivästyny t, on maksua määrättäessä
siihen kiinnitettävä huomiota sikäli
kuin havaitaan kohtuulliseksi.
Jos on ilmeistä, että poronomistaja
tahallisesti on laiduntanut porojaan
toisessa valtakunnassa luvattomalla
alueella, voidaan laidunmaksu
koroittaa kaksinkertaiseen määrään
saakka; kuitenkin on sellaisessa tapauksessa
poronomistajalle varattava
tilaisuus tulla kuulluksiasiassa.
17 %.
Paitsi laidunmaksua, joka on
mainittu 16 §:ssä, on suoritettava
korvaus porojen luvattomasta oleskelusta
aiheutuneista kustannuksista,
kuten ilmoituksen toimittamisesta
12 §:n mukaan sekä siitä työstä,
mikä aiheutuu porojen kokoomisesta,
vartioimisesta, erottamisesta ja rajan
yli ajamisesta.
18 §.
Jos ilmoitus on 12 §:n mukaan
toimitettu, ja jos porot, joita ilmoitus
tarkoittaa, vielä kymmenen
päivää senjälkeen oleskelevat luvattomalla
alueella, kenenkään saapumatta
niitä noutamaan, on katsottava
menetetyksi summa, joka
vastaa kymmentä prosenttia porojen
keskimääräisestä arvosta, tähän lukematta
alle vuoden vanhoja vasoja.
Sårna seuraamus on myöskin, jos
joku on saapunut poroja noutamaan,
mutta ne kuitenkin ovat viemättä
vielä senjälkeen kuin 15 päivää on
kulunut 12 §:n mukaan lähetetystä
ilmoituksesta eivätkä sääsuhteet,
petoeläimet tai se seikka, että poronomistaja
tai poropaimen on jättänyt
täyttämättä 15 §:n viimeisessä kappaleessa
säädettyä velvollisuuttaan,
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
gjort tvingande hinder mot bortförandet.
Medelvärdet för ren fastställes för
varje kalenderår i samråd av vederbörande
svenska och finska landshövdingar
före utgången av föregående
år på grundval av de renpris,
som varit gällande under förra
hälften av december månad sagda år.
19 §•
Har underrättelse, som i 12 § sägs,
mottagits av annan för mottagande
av sådan underrättelse förordnad
person än lappfogde eller länsman,
skall meddelande om underrättelsen
tillställas denne.
över förrättning, som föranledes
av renars uppehåll i det andra riket,
skall av vederbörande tjänsteman
upprättas protokoll, vari intages upplysning
rörande renarnas antal och
märken ävensom eget utlåtande i
saken av tjänstemannen.
Protokollet samt yttrande i ärendet
av vederbörande lappfogde i Sverige
eller länsman i Finland, därest de icke
själva handlagt förrättningen, skola
jämte alla uppgifter och verifikationer
översändas till vederbörande
landshövding.
20 §.
Landshövdingen har att med ledning
av tillgängliga upplysningar
fastställa den avgift och ersättning,
som böra utgå enligt 16 och 17 §§,
samt det belopp, som enligt 18 § skall
anses förbrutet.
21 §.
Innan landshövdingen på grund
av 20 § fattar beslut, skall han så
tai muut seikat ole olleet pakoittavana
esteenä niiden viemiselle.
Poron keskimääräisen arvon määräävät
kutakin kalenterivuotta
varten yhteistoimin asianomainen
Euotsin ja Suomen maaherra ennen
edeligen vuoden loppua niiden poronhintojen
perusteella, jotka ovat
vallinneet sanotun vuoden joulukuun
ensimmäisellä puoliskolla.
19 §.
Jos ilmoituksen, josta 12 §:ssä
mainitaan, on vastaanottanut muu
sellaisen ilmoituksen vastaanottamiseen
määrätty henkilö kuin nimismies
tai lapinvouti, on tieto
ilmoituksesta tälle toimitettava.
Toimituksesta, joka johtuu porojen
oleskelusta toisessa valtakunnassa,
tulee asianomaisen virkamiehen
laatia pöytäkirja, johon
otetaan tiedot porojen lukumäärästä
ja merkeistä samoinkuin virkamiehen
orna lausunto asiasta.
Pöytäkirja sekä asianomaisen
ruotsalaisen lapinvoudin tai suomalaisen
nimismiehen lausunto asiasta,
mikäli he eivät itse ole asiaa käsitelleet,
on kaikkien tietojen ja todisteiden
keralla lähetettävä asianomaiselle
maaherralle.
20 §.
Maaherran on saatavissa olevien
tietojen nojalla vahvistettava maksu,
ja korvaus, jotka ovat suoritettavat
16 ja 17 §§:n mukaan, sekä se määrä,
joka 18 §:n mukaan on katsottava
menetetyksi.
21 §.
Ennenkuin maaherra 20 §:n nojalla
tekee päätöksen, tulee hänen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
13
vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.
Beslut skall dock, utan angivande
av namn å renägarna, endast innehålla
förpliktande för »vederbörande
renägare» att erlägga det fastställda
beloppet.
22 §.
Skada, som under renarnas uppehåll
i det andra riket vållas av
renarna eller av dem åtföljande vårdare,
skall ock ersättas.
23
Ersättning för utgifter, som omförmälas
i 17 §, eller för sådan skada
av renar, som avses i 22 §, må ej
utgå, så framt ej meddelande rörande
renarnas uppehåll i det främmande
riket avlåtits efter ty i 12 § sägs.
Har meddelande ej lämnats, har den,
som vill fordra ersättning, som nyss
nämnts, att så snart ske kan om
renarnas uppehåll göra anmälan hos
vederbörande tjänsteman i hemlandet
för överbringande av underrättelse i
föreskriven ordning till tjänsteman
i det andra riket, vid äventyr att i
annat fall gå sin rätt till ersättning
förlustig.
24 $.
Vill någon för skada, som av renar
vållats i Sverige, fordra ersättning
enligt 22 §, skall han härom göra
anmälan hos landsfiskalen i orten.
Denne har att i förening med två
nämndemän, som av honom utses,
besiktiga den uppgivna skadan. Den
finska länsmannen äger att själv eller
genom ombud tillstädeskomma vid
mikäli mahdollista ottaa selville,
kenelle porot kuuluvat.
Päätöksen tulee kuitenkin, poronomistajain
nimiä mainitsematta,
ainoastaan sisältää velvoitus »asianomaisille
poronomistajille» suorittaa
vahvistettu määrä.
22 %.
Vahinko, jonka porot tai niiden
paimenet porojen oleskellessa toisessa
valtakunnassa aiheuttavat, on
myöskin korvattava.
23 §.
Korvausta kustannuksista, jotka
mainitaan 17 §:ssä, tai sellaisesta
porojen aiheuttamasta vahingosta,
jota tarkoitetaan 22 §:ssä, ei tarvitse
suorittaa, ell’ei ilmoitusta porojen
oleskelusta vieraassa valtakunnassa
ole 12 §:n mukaisesti tehty. Jos ilmoitusta
ei ole tehty, on sen, joka
tahtoo vaatia edellä mainitun korvausta,
niin pian kuin mahdollista
annettava tieto porojen oleskelusta
asianomaiselle kotimaiselle virkamiehelle
ilmoituksen tekemistä varten
määrätyssä järjestyksessä toisen
valtakunnan virkamiehelle, uhalla,
että hän muutoin menettää oikeutensa
korvauksen saantiin.
24 §.
Jos joku tahtoo vahingosta, jonka
porot ovat aiheuttaneet Ruotsissa,
vaatia korvausta 22 §:n mukaan,
tulee hänen siitä ilmoittaa paikalliselle
maaviskaalille. Tämän on kahden
lautamiehen kanssa, jotka hän
valitsee, toimitettava ilmoitetun vahingon
katselmus. Suomalaisella
nimismiehellä on oikeus joko itse
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
förrättningen och föra talan för vederbörande
renägare, med rätt jämväl
att därvid ingå förlikning. Anmäler
sig renägare såsom sakägare, må han
själv utföra sin talan. Landsfiskalen
underrättar i god tid, om möjligt
genom telegram eller telefon, länsmannen
om tid och plats för förrättningen.
Kan det antagas, att uppgiven
skada helt eller delvis förorsakats
av svenska renar, skall jämväl
vederbörande svenska ordningsman
inkallas.
Landsfiskalen och nämndemännen
hava att uppskatta skadan; och skola
de till protokollet på heder och samvete
avgiva förklaring, att uppskattningen
skett efter bästa förstånd och
övertygelse.
Finna de, att såväl svenska som
finska renar medverkat till skadan,
skola de, med uttalande härom, värdera
allenast den skada, som kan
anses vållad av de finska renarna.
Är ej länsmannen eller annan, som
han satt i sitt ställe, tillstädes vid
förrättningen, skall avskrift av protokollet
ofördröjligen genom landsfiskalens
föranstaltande tillställas
honom.
Är målsäganden eller länsmannen
eller renägare, som fört talan vid
förrättningen, missnöjd med denna,
stånde honom fritt att sist å nittionde
dagen från förrättningen anhängiggöra
saken vid domstol.
tai asiamiehen kautta olla toimituksessa
saapuvilla ja käyttää asianomaisen
poronomistajan puhevaltaa,
ja on hän myöskin oikeutettu
siinä tekemään sovinnon. Jos poronomistaja
ilmoittautuu asianomistajaksi,
käyttäköön hän itse puhevaltaansa.
Maaviskaali ilmoittaakoon
hyvissä ajoin, jos mahdollista sähkösanomalla
tai puhelimitse, nimismiehelle
toimituksen ajan ja paikan.
Jos voidaan otaksua, että
ilmoitettu vahinko kokonaan taikka
osaksi on ruotsalaisten porojen aiheuttama,
on myöskin asianomainen
ruotsalainen järjestysmies kutsuttava.
Maaviskaalin ja lautamiesten on
arvioitava vahinko; ja on heidän
kunnian ja omantunnon kautta
pöytäkirjaan lausuttava, että arviointi
on tapahtunut parhaan ymmärryksen
ja vakaumuksen mukaan.
Jos he havaitsevat, että sekä
suomalaiset että ruotsalaiset porot
ovat osaltaan vaikuttaneet vahinkoon,
tulee heidän, lausunnossaan
toteamalla tämän, arvioida ainoastaan
se vahinko, joka voidaan
katsoa suomalaisten porojen aiheuttamaksi.
Jos nimismies taikka muu, jonka
hän on asettanut sijaansa, ei ole
saapuvilla toimituksessa, on jäljennös
pöytäkirjasta viipymättä
maaviskaalin toimesta hänelle lähetettävä.
Jos asianomistaja tai nimismies
tai poronomistaja, joka on käyttänyt
puhevaltaa toimituksessa, on siihen
tyytymätön, olkoon hänellä välta
viimeistään yhdeksäntenäkymmenentenä
päivänä toimituksesta panna
asia vireille tuomioistuimessa.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
15
Landsfiskalen och nämndemännen
njute ersättning enligt gällande resereglemente.
Ersättningen skall, i
händelse skada anses vållad av finska
renar, gäldas på samma sätt som
bestämts angående skadeersättning,
men eljest betalas av målsäganden.
25 §.
Beträffande behandling av frågor
om ersättning enligt 22 §> för skada,
som av svenska renar vållats i Finland,
skola, med iakttagande av vad
i denna § och 26 § stadgas, gälla de
bestämmelser, som i allmänhet skola
där tillämpas i mål rörande ersättning
för skadegörelse genom ren.
Den svenska lappfogden skall äga
att själv eller genom ombud tillstädeskomma
vid förrättning, som
för nu ifrågavarande ändamål hålles,
och föra talan för vederbörande renägare,
med rätt jämväl att därvid
ingå förlikning. Anmäler sig renägare
såsom sakägare, må han själv
utföra sin talan. Länsmannen underrättar
i god tid, om möjligt genom
telegram eller telefon, lappfogden om
tid och plats för förrättningen.
Är ej lappfogden eller annan, som
han satt i sitt ställe, tillstädes vid
förrättningen, skall avskrift av protokollet
ofördröjligen genom länsmannens
föranstaltande tillställas
honom.
Maaviskaali ja lautamiehet saavat
korvausta voimassa olevan
matkustussäännön mukaan. Korvaus
on, siinä tapauksessa, että
vahinko katsotaan suomalaisten
porojen aiheuttamaksi, suoritettava
samalla tavoin kuin on säädetty
vahingonkorvauksesta, mutta muussä
tapauksessa maksaa sen asianomistaja.
25 §.
Sellaisten kysymysten käsittelyyn
nähden, jotka koskevat 22 §:n mukaan
suoritettavaa korvausta vahingosta,
jonka ruotsalaiset porot ovat
Suomessa aiheuttaneet, ovat voimassa,
huomioonottaen mitä tässä ja
26 §:ssä säädetään, ne säännökset,
joita porojen aiheuttaman vahingon
korvausta koskevissa jutuissa Suomessa
yleensä noudatetaan.
Ruotsalaisella lapinvoudilla on
oikeus joko itse taikka asiamiehen
kautta olla saapuvilla toimituksessa,
joka nyt kysymyksessäolevassa
tarkoituksessa pidetään, ja
käyttää asianomaisen poronomistajan
puhevaltaa, ja on hän myöskin
oikeutettu siinä tekemään sovinnon.
Jos poronomistaja ilmoittautuu
asianomistajaksi, käyttäköön hän
itse puhevaltaansa. N imismies ilmoittaa
hyvissä ajoin, mikälimahdollista
sähkösanomalla tai puhelimitse,
lapinvoudille toimituksen ajasta ja
paikasta.
Ell’ei lapinvouti tai muu, jonka
hän on asettanut sijaansa, ole saapuvilla
toimituksessa, on pöytäkirjan
jäljennös viipymättä nimismiehen
toimesta hänelle lähetettävä.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
26 §.
Vid förrättning enligt 24 och 25 §§
skall inhämtas och i protokollet över
förrättningen intagas upplysning rörande
de omständigheter, som kunna
inverka på ersättningsfrågan, såsom
tiden och sättet för skadans uppkomst,
dess omfattning, platsens belägenhet
och beskaffenhet samt sannolika antalet
av de renar, som vållat skadan.
Vid skadans värderande skall tagas
i betraktande markens beskaffenhet
och fruktbarhet samt huruvida hemdjur
medverkat till skadan.
Vid förrättningen skall såvitt möjligt
utredas vem som är ägare till
de renar, vilka förorsakat skadan.
Beslut, varigenom skadeersättning
tillerkännes målsäganden, skall, utan
angivande av namn å viss renägare,
innehålla förpliktigande för »vederbörande
finska renägare» eller »vederbörande
svenska renägare» att ersätta
skadan.
27 §.
Varda renar avhämtade utan iakttagande
av vad i 15 § är sagt, kan
vederbörande landshövding efter inhämtande
av upplysningar bestämma
en särskild avgift till belopp från
25—300 svenska guldkronor eller 35
—420 finska guldmark; dock må
sådant ej ifrågakomma med mindre
någon anledning föreligger till antagande,
att i den bortförda hjorden
funnits renar från det främmande
riket.
26 §.
Toimituksessa, joka pidetään 24
ja 25 §§:n mukaan, on hankittava
ja toimituspöytäkirjaan merkittävä
tiedot niistä seikoista, jotka voivat
vaikuttaa korvauskysymykseen,
kuten siitä, miten ja milloin vahinko
on syntynyt, sen laajuudesta, paikan
asemasta ja laadusta sekä niiden
porojen todennäköisestä luvusta,
jotka ovat aiheuttaneet vahingon.
Vahingon arvioimisessa on otettava
huomioon maan laatu ja hedelmällisyys
sékä ovatko kotieläimet
osaltaan vaikuttaneet vahinkoon.
Toimituksessa on, mikäli mahdollista,
selvitettävä, kuka on niiden
porojen omistaja, jotka ovat vahingon
aiheuttaneet.
Päätöksen, jolla vahingonkorvaus
määrätään asianomistajalle, tulee,
ilmoittamatta määrätyn poronomistajan
nimeä, sisältää velvoitus
»asianomaisille ruotsalaisille poronomistajille»
tai »asianomaisille
suomalaisille poronomistajille» korvata
vahinko.
27 §.
Jos poroja noudetaan huomioonottamatta
mitä 15 §:ssä on sanottu, voi
asianomainen maaherra, hankittuaan
selvityksen asiasta, määrätä
erityisen maksun, suuruudeltaan
25—300 Ruotsin kultakruunua
tai 35—420 Suomen kultamarkkaa;
älköön kuitenkaan sellaista määrättäkö,
ell’ei ole jotakin aihetta otaksua,
että poisviedyssä porolaumassa
on ollut vieraasta valtakunnasta
olevia poroja.
Kunr/I. Maj:ts proposition Nr 225.
17
28 §.
I liändelse belopp, som jämlikt 20,
20 och 27 §§ fastställts att betalas i
anledning av finska renars olovliga
uppehåll i Sverige, icke omedelbart
erlägges till vederbörande tjänsteman
eller målsägande, skall den svenska
landshövdingen till den finska landshövdingen
översända beslut rörande
beloppet med tillhörande uppgifter
och verifikationer, och skall genom
den finska landshövdingens föranstaltande
beloppet utbetalas av finska
allmänna medel.
Vad sålunda är stadgat äge motsvarande
tillämpning, där belopp, som
skall betalas i anledning av svenska
renars olovliga uppehåll i Finland,
icke omedelbart erlägges till vederbörande
tjänsteman eller målsägande.
Belopp, som sålunda utbetalts,
skall återkrävas hos renägaren, så
framt icke i något fall vederbörande
landshövding finner med billighet
överensstämma, att utgiften helt eller
delvis stannar å statskassan.
29 §.
När i detta kap. talas om »vederbörande
tjänstemän», förstås därmed
vederbörande lappfogde i Sverige och
länsman i Finland samt de personer,
som mottagit förordnande, varom i
13 § förmäles.
28 §.
Jos sitä rahamäärää, joka 20, 26
ja 27 §§:n mukaan on vahvistettu
maksettavaksi suomalaisten porojen
luvattoman oleskelun johdostaRuotsissa,
ei viipymättä suoriteta asianomaiselle
virkamiehelle tai asianomistajalle,
tulee Ruotsin maaherran
lähettää Suomen maaherralle sanottua
määrää koskeva päätös siihen
kuuluvine selvityksineen ja todisteineen,
ja on rahamäärä suomalaisen
maaherran toimesta suoritettava
Suomen valtion varoista.
Mitä tässä on säädetty, noudatettakoon
vastaavasti, jos rahamäärää,
joka on maksettava ruotsalaisten
porojen luvattoman Suomessa oleskelun
johdosta, ei viipymättä suoriteta
asianomaiselle virkamiehelle tai
asianomistajalle.
Rahamäärä, joka siten on suoritettu,
on perittävä poronomistajalta,
mikäli asianomainen maaherra jossakin
tapauksessa ei havaitse kohtuulliseksi,
että meno kokonaan
tai osaksi jää valtion vahingoksi.
29 §.
Kun tässä lu vussa puhutaan » asianomaisesta
virkamiehestä», käsitetään
sillä asianomaista lapinvoutia
Ruotsissa ja nimismiestä Suomessa
sekä niitä henkilöitä, jotka ovat
saaneet määräyksen, mista 13 §:ssä
mainitaan.
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 18''i höft. (Nr 225.)
o
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
III KAP.
Konventionens giltighetstid.
30 $.
Denna konvention, som är uppgjord
på svenka och finska språken,
varvid båda texterna äga lika vitsord,
skall ratificeras av Hans Maj:t
Konungen av Sverige, under förutsättning
av svenska riksdagens bifall,
och av Republiken Finlands
President, under förutsättning av
Finlands riksdags bifall; och skall
konventionen träda i kraft tio dagar
efter utväxlingen av ratifikationerna
samt gälla intill dess två år förflutit
från det densamma blivit av någondera
parten uppsagd.
Utfärdat i Helsingfors, i två exemplar,
den 9 maj 1925.
Arvid Richert. K. G. Idman.
(L. S.) (L. S.)
Slutprotokoll.
I samband med undertecknandet
denna dag av konventionen angående
renar i gränsområdena hava undertecknade
ombud överenskommit om
följande förutsättningar för konventionen
:
1. De befattningshavare, vilka
skola hava att tillämpa ifrågavarande
konventions bestämmelser, ävensom
gräns befolkningen skola äga att för
meddelande och mottagande av anmälningar
och delgivanden, som enligt
konventionen förekomma, mot
III LUKU.
Sopimuksen voimassaoloaika.
30 i
Hänen Majesteettinsa Ruotsin
Kuninkaan, edellyttäen että Ruotsin
Eduskunta siihen suostuu, sekä
Suomen Tasavallan Presidentin,
edellyttäen että Suomen Eduskunta
siihen suostuu, on ratifioitava tärna
sopimus, joka on tehty ruotsin ja
suomen kielillä, jolloin molemmat
tekstit ovat todistusvoimaisia, ja
tulee voimaan kymmenen päivän
kuluttua siitä kuin ratifioimisasiakirjat
on vaihdettu sekä pysyy voimassa
kunnes kaksi vuotta on kulunut
siitä, kun jompikumpi sopimuspuoli
on sen irtisanonut.
Tehty Helsingissä, kahtena kappaleena,
toukokuun 9 päivänä 1925.
Arvid Richert. K. G. Idman.
(X. S.) (L. S.)
Päätöspöytäkir ja.
Allekirjoittaessaan tänään rajaseuduilla
olevia poroja koskevan
sopimuksen ovat allekirjoittaneet
valtuutetut sopineet seuraavista
tämän sopimuksen edellytyksistä.
1) Niiden viranomaisten, joiden
on sovellettava kysymyksessä olevan
sopimuksen määräyksiä, samoinkuin
rajaseutuväestönkin tulee
saada sopimuksen mukaan esiintyvien
ilmoitusten ja tiedonantojen
lähettämistä ja vastaanottamista
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 225.
1!)
Kallande taxor begagna sig av i gränstrakterna
förefintliga post-, telefonoch
telegraflinjer och andra dylika
trafikmedel; skolande från svensk sida
verkställas utredning och vidtagas
åtgärder för sammanknytande på
lämplig plats invid gränsen av de
finska och svenska telefonlinjer, som
framgå i förevarande gränstrakter.
2. Hatt tillförsäkras gränsbefolkningen
i Enontekis socken att med
egna renar eller hästar färdas fram
till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen
för att avsätta egna produkter
och verkställa inköp av sina förnödenheter,
därvid nämnda produkter
tullfritt må införas till Sverige. Den,
som vill begagna sig av rättighet
att till Sverige, såsom ovan nämnts,
införa varor, skall för polismyndigheten
i Sverige förete av länsmannen
i Enontekis distrikt utfärdat intyg
angående mängd och beskaffenhet av
de för varje gång medförda varorna
och dessas produktionsort. Såsom
legitimationshandling för uppehållet
i Sverige skall vara tillfyllest att
av honom företes av nämnde länsman
utfärdat pass; och må ej påfordras
visering å passet av svensk
myndighet. I samma utsträckning,
som tillkommer landets egna undersåtar,
må han begagna sig av bete
till föda åt vid färden använda köroch
dragrenar.
Motsvarande rättigheter tillkomma
under ovannämnda förutsättning befolkningen
i Karesuando socken med
avseende å försäljning och inköp av
varor inom Enontekis socken.
varten käyttää, voimassa olevat
maksut suorittamalla, rajaseuduilla
olevia posti-, puhelin- ja lennätin1
in jo ja ja muita sellaisia liikennevälineitä;
ja on Ruotsin puolelta
pantava toimeen tutkimus ja
ryhdyttävä toimenpiteisiin, jotta
kysymyksessä olevilla rajaseuduilla
kulkevat ruotsalaiset ja suomalaiset
puhelinlinjat yhdistettäisiin toisiinsa
sopivalla paikalla rajan luona.
2) Enontekiön pitäjän rajaseutuväestölle
taataan oikeus kulkea
omilla poroillaan tai hevosillaan
Boden—Riksgränsen rautatielle
myydäkseen omia tuotteitaan ja
ostaakseen tarvikkeitaan, jolloin
sanottuja tuotteita saadaan tullitta
viedä Ruotsiin. Sen, joka tahtoo
käyttää hyväkseen oikeutta viedä
Ruotsiin tavaroita, kuten edellä
on sanottu, on esitettävä ruotsalaiselle
poliisiviranomaiselle Enontekiön
piirin nimismiehen antama
todistus kullakin kerralla kuljetettujen
tavaroiden määrästä ja laadusta
sekä niiden valmistuspaikasta.
Legitimatio-asiakirjaksi Ruotsissa
oloa varten riittää, etta hän esittää
sanotun nimismiehen antaman passin;
älköönkä passiin vaadittako
ruotsalaisen viranomaisen leimausta.
Yhtä laajasti, kuin mitä maan
omille alamaisille on sallittu, saa
hän käyttää hyväkseen laidunta
matkalla käytettyjen ajo- ja vetoporojen
ravinnoksi
Edellämainitulla edellytyksellä
on Karesuannon pitäjän väestöllä
oleva vastaavat oikeudet myydä ja
ostaa tavaroita Enontekiön pitäjässä.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Till fastställande härav hava undertecknade
ombud upprättat detta slutprotokoll,
vilket skall anses utgöra
en integrerande del av konventionen.
Utfärdat i Helsingfors, i två exemplar,
den 9 maj 1925.
Tämän vakuudeksi ovat allekirjoittaneet
valtuutetut laatineet
tämän päätöspöytäkirjan, jonka on
katsottava muodostavan oleellisen
osan sopimuksesta.
Tehty Helsingissä, kahtena kappaleena,
toukokuun 9 päivänä 1925.
Arvid Richert.
(L. S.)
K. G. Idman.
(L. S.)
Arvid Richert.
(b. s.)
K. G. Idman.
(L. S.)
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
21
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott ilen 30 april 1925.
N ärv arand e:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,
Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för kommunikations-
och handelsdepartementen ävensom tillförordnade chefen för
finansdepartementet:
Sedan från svensk sida väckts förslag om upptagande av förhandlingar
mellan Sverige och Finland angående dels medgivande av rätt för vissa
svenska lappar att vid sina årliga flyttningar med renar till Norge passera
finskt område och dels förfarandet med renar, som från Finland inkomme
i Sverige eller från Sverige annorledes än under nämnda flyttningar inkomme
i Finland, har sistnämnda lands regering inbjudit till en konferens
i ämnet. Emellan å ömse sidor utsedda delegerade har därefter en dylik
konferens ägt rum i Helsingfors under tiden 28 januari—20 februari 1925,
därvid såsom ombud för Sverige deltagit svenske ministern, i Helsingfors
G. H. Elmquist och expeditionschefen i jordbruksdepartementet L. Berglöf,
varjämte lappfogden i Norrbottens norra distrikt J. O. Holm i egenskap
av sakkunnig å svensk sida biträtt vid förhandlingarna.
Såsom resultat av dessa föreligger ett förslag till konvention mellan
Sverige och Finland angående renar i gränsområdena, varom de delegerade
under vissa förutsättningar enats, ävensom motivering till samma förslag.
Konventionsförslaget, som är avfattat såväl å svenska som finska språket, Förslaget till
upptager två särskilda avdelningar, av vilka den ena innehåller bestäm- konvention.
melser angående medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar
flytta över finskt område samt den andra avhandlar förfarandet med renar,
som olovligen inkomma i det andra riket.
I motiveringen till förslaget framhålles till en början, att i gränstrakterna
mellan Sverige och Finland, alltifrån Kilpisjärvi till socknarna vid
Bottniska viken, bedrives renskötsel i avsevärd utsträckning. Sedan urgammal
tid hade i de övre områdena vid gränsen de nomadiserande lapparna
fört sina renhjordar på bete. Längre ned, där bebyggelsen vidtoge,
sökte de bofasta stöd för sin utkomst i renskötseln.
De nomadiserande lapparna på svenska sidan gränsen utnyttjade sommartid
dem traktatsenligt medgivna renbetesmarker i Troms fylke i Norge.
En del av dessa lappar vore nödgade att för att framkomma till nämnda
22
Kungl. May.ts proposition Nr 225.
marker flytta över finskt område. För reglerande av dessa genomflyttningar
och de olägenheter, som uppkommit därigenom att vid renskötselns
utövande i gränstrakterna renar från det ena landet kommit in på det
andra landets område, funnes icke bestämmelser i vidare mån än att genom
en i Finland den 20 juni 1888 utfärdad kungörelse svenska renägare förbjudits
att med renar inkomma från Sverige. Svenska renägare hade
dock tillsvidare tillåtits att a två närmare angivna vägar under två månåder
på varen och två manader pa hösten färdas från Sverige till Norge
och därifrån tillbaka tvärs över det område i nordligaste Finland, som
mot väster sköte in mellan Sverige och Norge. Bröte renägare emot de
för sagda genomflyttning givna föreskrifter eller inkomme hans renar å
annat område av finska lappmarken eller anträffades svensk renhjord utan
vårdare, skulle gälla samma bestämmelser som enligt kejserligt brev den
11 april 1853 tillämpats beträffande norska renhjordar, som inkommit över
gränsen mellan Finland och Norge, och vilka bestämmelser medgåve rätt
att lägga beslag i viss utsträckning å dylika hjordar.
Särskilda bestämmelser rörande förfarandet med finska renar, som överskrede
gränsen mot Sverige, hade däremot icke meddelats.
Med hänsyn till inträffade förändringar i de svenska renskötselförhållandena
hade ovannämnda för de svenska lapparna upplåtna vägar över finskt
område icke under senare tider av dem använts och vore de även framdeles
för dem obehövliga. Däremot passerade svenska lappar på sina flyttningar
till Norge alltjämt, ehuru å annan plats och allenast å en sydvästlig
utgrening, berörda mellan svenska och norska gränserna från Finland
inskjutande område. Det hade från svensk sida synts vara av största
vikt, att möjlighet till denna å gammal sedvana grundade genomflyttning
hölles öppen för lapparna. Jämväl hade synts önskvärt och i båda ländernas
intresse påkallat att erhålla gemensamma regler rörande förfarandet
med renar, som från Sverige annorledes än under genomflyttning inkomme
i Finland samt från Finland inkomme i Sverige.
De delegerade övergå därefter särskilt till frågan om medgivande i visst
fall för svenska lappar att med renar flytta över finskt område, och anföres
härom följande:
Förslaget i denna del byggde på lapparnas flyttningar till Norge, sådana
de för närvarande och sedan gammalt försigginge. Av ålder hade de
svenska lapparnas renskötsel i dessa trakter bedrivits efter en ordning,
vilken i korta drag kunde så beskrivas, att lapparna under hösten, vintern
och våren söka bete för sina renar på svensk sida, där renarnas föda då i
huvudsak utgöres av lav, varefter de draga sig över till Norge för att
under sommarmånaderna för sina djur begagna sig av därvarande gräsbeten.
Enär sådana beten i stort sett saknas i dessa trakter i Sverige,
vore denna betesordning en nödvändig följd av förhållandena; och enligt
mellan Sverige och Norge gällande överenskommelser hade lapparna tillförsäkrats
rättighet, reglerad senast genom en konvention av den 5 februari
1919, att jämväl framdeles för renbetning dit inflytta. En del av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!,. Maj:ts proposition Nr 225.
2.‘i
lapparna plägade i Norge besöka trakter, belägna rakt norr om Sveriges
nordligaste område. För en del av dessa lappar skulle det vara förenat
med synnerliga svårigheter att från Sverige nå de norska betesområdena,
därest flyttningen över finskt område skulle vara dem förbjuden, och för
andra lappar skulle ett dylikt förbud vid många tillfällen innebära betydande
olägenheter. De av ålder härvid begagnade vägarna ginge över
ovanberörda smala landremsa, vilken i sydväst stucke in mellan Sverige
och Norge.
De lappar, vilka vore beroende av genomllyttningen, tillhörde samtliga
Sveriges nordligaste i gränstrakterna mot Finland flyttande lappby (Könkämä
lappby); och kunde icke heller i framtiden förväntas, att andra lappar
skulle hava behov av sådan genomflyttning än de, som komme att
nyttja sagda lappbys nuvarande svenska betesmarker. Det nu framlagda
förslaget, som förutsatte upphävandet av ovannämnda kungörelse av den
20 juni 1888, avsåge att tillförsäkra ifrågavarande lappar rätt att fortfarande
få genomflytta det finska området. Det antal renar, som av dem
för närvarande medfördes, kunde uppskattas till omkring 1,000, i vilket
antal emellertid i framtiden torde vara att emotse stegring. Antalet kunde
dock knappast väntas komma att överstiga en maximisiffra av 4,000.
Förslaget upptoge en huvudväg jämte biväg ävensom för genomflyttning
allenast under våren ytterligare en väg. Dessa vägar, vilkas brukande
icke påkallade några som helst åtgärder för planering eller uppröjning,
vore framdragna över mark, där — frånsett det bete, renarna tillgodogjorde
sig — skador icke, med visst här nedan omnämnt oväsentligare
undantag, kunde väntas uppkomma genom flyttningarna. I detta avseende
erinrades, att inom den smala landremsa, varom här vore fråga,
icke funnes annan bosättning än en fjällstuga vid norra stranden av Kilpisjärvi.
Naturförhållandena vore synnerligen karga, belägen såsom
denna fjälltrakt till större delen vore ovan björkskogsregionen. Vid den
punkt vid svenska gränsen, där den ifrågasatta huvudvägen utginge, vore
emellertid enligt vunnen upplysning belägna några mindre slåtterängar,
lydande under ett längre ned liggande hemman. Enär törhända icke torde
kunna undvikas, att slåtteräng folie inom det område, som av vägen upptoges,
hade i förslaget intagits bestämmelser, enligt vilka Sverige förpliktades
att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som kunde finnas påkallade
till undvikande av skadegörelse genom flyttningen. I övrigt torde,
såvitt för närvarande kunde bedömas, den trakt, varom här vore fråga,
icke ur ekonomisk synpunkt kunna tillgodogöras i vidare män än att en
del finska lappar här sommartid betade sina renar. Några svårigheter
av betydelse för denna renskötsel torde näppeligen behöva befaras såsom
följd av de svenska lapparnas genomflyttning, så mycket mindre
som denna endast i mindre utsträckning skedde å den tid av sommaren,
då finska renar uppeliölle sig i trakten.
Förslaget upptoge i övrigt föreskrifter, avseende att giva närmare regler
rörande genomflyttningsrätten och förekomma dess missbrukande. Enligt
de bestämmelser, som reglerade de svenska lapparnas renbetesrätt i förevarande
norska betesområden, ägde de årligen dit inflytta med visst antal
renar den 1 maj och med ytterligare ett antal den 15 juni. Återflyttningen
skulle hava skett före utgången av september. Inflyttningen med
de renar, som under varje tidsperiod finge införas, kunde ske när som
helst under perioden, likasom renar finge föras åter till Sverige under
hela betestiden. Då det emellertid å ena sidan icke ansetts nödvändigt, att
24
Kungl. Maj:ts proposition AV 225.
genomflyttningsratt under hela betestiden medgåves de svenska lapparna,
oeh a andra sidan det vore av betydelse för de finska lapparna, att genomllyttnmgsområdet,
under den tid på sommaren då de med sina renar uppebolle
sig därstädes, i möjligaste mån lämnades fritt från svenska renar,
rf V®. dfn tld’ .uf.der,Vllken dc svenska lapparna ägde nyttja vägarna, så
»estamts, att juli och augusti månader frigjordes från flyttningar Tiden
varunder överflyttningen finge ske, utgjorde enligt 1888 års kungörelse
hi ra monader, men vore enligt förslaget inskränkt till omkring 3 månader
Undantag både medgivits för s. k. raidflyttning, d. v. s. lapparnas
transporter ined renar av sina tillhörigheter. Dylika transporter försigginge
saval i samband med hjordens flyttning som oberoende av denna.
Med hänsyn till det satt, varpa raidflyttning skedde, i det drag- och klöv.
lerenarna fördes bundna efter varandra under sträng bevakning, torde
aven om flyttningen försigginge under sommartid, olägenhet därav icke
vara att befara.
Lapparnas genomflyttningar plägade försiggå på sådant sätt, att renhjorden
av lapparna fördes i möjligaste mån samlad, därvid hjorden under
bevakning framginge på en jämförelsevis inskränkt front. Den vägbredd,
som bortsett från de fall, då hjorden spriddes eller skingrades
på grund av snöstorm, vargars uppträdande eller andra förhållanden, vilka
det icke stode i lapparnas makt att förekomma — i allmänhet för fly tfn.
!fgen "hPtoges, vore sålunda av jämförelsevis mindre vidd, men vid tillfällen,
då lapparna behövde stanna under vägen såsom för vila eller på*,
grund av mörkrets inbrott eller dylika förhållanden, under vilka hjorden
mera spridde sig, tarvades, för att överskridanden av tillåtet område ej
skulle ske, en avsevärt större bredd å vägen. Även måste hänsyn tagas
till sadana fall, då en efterföljande renhjord måste föras förbi en framför
■varande, vilket kunde inträffa särskilt da den förut tågande lappen slagit
Sig ned för att rasta. Av synnerlig vikt för lapparna vore då, att sammanblandning
undvekes mellan den vilande hjorden samt den passerande
hjorden. För lapparna kunde det innebära ett mycket mödosamt arbete
samt eu kännbar tidsförlust att skilja och åter bringa ordning i renhjordarna.
På grund liärav och på det lapparnas rörelsefrihet icke måtte i
allt för hög grad inskränkas, hade renväg ansetts böra upptagas någorlunda
vid. Emellertid torde terrängförhållandena å vissa sträckningar
omöjliggöra utnyttjandet av eu väg av den föreslagna bredden av 3 kilome*er;
vore ,fallet i tränga bergspass, där de tillstötande fjällen
nödvändiggjorde hjordens framförande på smalare front samt utgjorde
hinder för vägens utmärkande och inläggande till nämnda bredd.'' 1311
jämförelse kunde nämnas, att den ena av de två vägar, som vore medgivna
enligt 1888 års kungörelse, hade en bredd av 4 verst eller ungefär
4 kilometer och den andra en bredd av 2 verst.
Vid beräknande av den tid, varunder lapparna skulle äga att för genomflyttning
uppehålla sig å finskt område, hade delegerade såsom huvudregel
utgått från att flyttningen skulle försiggå jämnt utan onödiga uppehåll.
Med hänsyn till de svårigheter av olika slag, vilka kunde vara ägnade
att under normala förhållanden försena färden, hade tiden ansetts böra
bestämmas till tre dygn. För lapparna särskilt besvärlig och tidsödande
vore flyttningen med de under året födda kalvarna, enär dessas svaga
krafter icke medgåve längre dagsmarscher. Emellertid hade, på motsvarande
sätt som föreslagits beträffande lapparnas skyldighet att hålla sina.
hjordar inom den utstakade våglinjen, medgivits undantag för det fall
Kung!. Maj.ts proposition Nr 225.
25
att särskilt tvingande omständigheter hindrade lapparna att fullfölja
genomflyttningen på föreskriven tid. Genomflyttningstiden enligt ovannämnda
kungörelse vore beträffande den ena vägen 5 dagar och beträffande
den andra 7 dagar. Dessa vägar vore dock något längre än de nu föreslagna.
Slutligen hade, i stället för den gottgörelse av 4 penni för ren, som
tidigare utgått vid genomfartsrättens begagnande, föreslagits ett årligt,
fixt belopp, vilket upptagits till 500 svenska guldkronor eller 700 finska
guldmark.
Vidkommande förslagets andra del, avseende förfarandet med renar,
vilka från det ena riket olovligen inkomme på det andra rikets område,
anföres i motiveringen:
Antalet renar på finska sidan av gränsen vore visserligen nu betydligt
lägre än vad det förut varit. För närvarande utgjorde detsamma omkring
:i,000, men enligt gällande bestämmelser angående betande av renar i
kronoskogarna i Finland finge i de »renbeteslagsområden», vilka gränsade
intill Sverige, betas tillhopa 12,850 renar. Inom de svenska gränstrakterna
kunde renarna uppskattas till 8,000 å 9,000, därav det övervägande
antalet tillhörde nomadiserande lappar. Även antalet av de svenska renarna
torde kunna förväntas komma att ökas, men förefunnes eu bestämd
och snart uppnådd gläns uppåt, såvitt anginge nomadernas renar. Såsom
ovan omnämnts vore nämligen lapparna helt beroende av att sommartid
beta sina renar i Norge, och vore antalet av de renar, som ägde inkomma
dit enligt den svensk-norska överenskommelsen, bestämt begränsat
för varje betesdistrikt.
Under renarnas uppehåll i gränstrakterna och utnyttjandet av betes-''
markerna därstädes kunde knappast undvikas, att renar då och då komme
in på det andra landets område. Detta kunde inträffa, bortsett från fall
av direkt försummelse i renarnas bevakning, jämväl utan att renvårdaren
förmådde hindra detsamma. De svenska och finska delegerade hade
enats om regler, vilka avsåge att, utan att vara för de i förevarande
karga trakter boende renägarna alltför betungande, dock bliva tillräckligt
allvarliga för att på ett effektivt sätt tvinga dem att väl vårda sina
renar till förhindrande av dessas inträngande på det andra landets område.
Hänsyn både härvid ansetts böra tagas, förutom till allmänt humanitära
synpunkter, till de svaga ekonomiska förhållanden, varunder befolkningen
i allmänhet levde. Jordbruket vore, jämfört med i andra mera
gynnsamt belägna trakter, mindre givande och tillfällena till extra inkomster
begränsade. Avkastningen av renskötseln vore därför av icke
ringa betydelse för de bofasta. För dem vore dessutom renen av
stor betydelse såsom dragdjur. Nomaderna vore för sin utkomst helt hänvisade
till renskötseln, vilken vore en av tillfälligheter i hög grad beroende
näring. Under dessa förhållanden kunde även en jämförelsevis ringa
förlust av renar bliva i hög grad kännbar för ägarna.
De nu föreslagna bestämmelserna i ämnet vore grundade dels å de
föreskrifter, som i överenskommelsen mellan Sverige och Norge givits
för ordnande av motsvarande förhållanden i gränstrakterna mellan
nämnda båda länder, dels ock å bestämmelserna i konventionen den 3 mars
1922 mellan Finland och Norge angående överensstämmande åtgärder
till förekommande av renars överskridande av gränsen mellan de två
rikena.
26
Fö i utsättning
för konventionen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Förfarandet byggde på ett anmälningssystem, avseende meddelande
från det ena landet till det andra rörande renars inträngande. Såsom
supplement härtill inträdde i visst fall såsom påföljd, att viss del av värdet
av de renar, som inkommit i det andra riket, skulle anses förbruten.
Bestämmelsernas, tillämpning skulle i första hand omhänderhavas av
lappfogden respektive länsmannen i orten samt, enär dessa ej alltid vore
bosatta å sådan ort, att nödig skyndsamhet i förfarandet kunde vinnas,
andra för ändamålet särskilt bemyndigade pålitliga personer. Dessa
skulle hava att mottaga meddelande eller i övrigt göra sig underrättade
om främmande renars uppehåll i landet. Sä snart kännedom vunnits, att
renar dit inkommit, skulle de därom underrätta den person i det andra
riket, som vore satt att mottaga dylik underrättelse. Åtgärder skulle
av denne omedelbart vidtagas för renarnas återförande till hemlandet,
därvid det i första hand ålåge renägaren att taga hand om sina djur.
Vederbörande befattningshavare i det land, dit renarna inkommit, ägde
emellertid själv taga dessa under bevakning eller utdriva dem. Påföljden
för renägaren bleve, att han måste betala en avgift för den tid renarna
uppehölle sig i det andra riket, vilken avgift beräknades till visst belopp
för dag och ren. Vidare hade han att gälda ersättning för de av renarnas
uppehåll föranledda kostnader, såsom för meddelande av ovannämnda
underrättelse om renarnas inträngande samt för arbete, som kunde hava
påkallats med samlande, bevakning, utskiljande och bortdrivande av renarna.
Härjämte skulle utgå ersättning för skada, som under renarnas
uppehåll vållats av renarna eller deras vårdare. Vederbörande landshövding
skulle hava att fastställa för huru många dagar ovannämnda avgift
skulle utgå ävensom beloppet av berörda ersättningar, med undantag av
ersättning för skadegörelse, som, vad nu särskilt anginge skada förorsakad
av renar, skulle bestämmas enligt i förslaget närmare angiven ordning.
För ytterligare underlättande av konventionens tillämpning skulle
vederbörande landshövding av allmänna medel förskottera till utbetalning
fastställda belopp. Alla dessa avgifter och ersättningar skulle sedermera,
där särskilda omständigheter ej förelåge, indrivas hos renägaren.
Skulle emellertid inträffa att, trots därom till det andra riket avlåten
underrättelse, renarna ej avhämtades, finge tillgripas strängare medel.
För sådant fall skulle, sedan viss kortare tid förflutit, viss del av renarnas
värde anses förverkad, och skulle därutöver utgå betesavgifter och ersättningar
enligt förut berörda regler.
Såsom förutsättning för den föreslagna konventionens ingående hava de
delegerade enats om, att emellan Sverige och Finland, att avhandlas i
ministeriella noter, skulle träffas överenskommelse i de avseenden, som
omförmälas i nedannämnda två punkter:
1. De befattningshavare, vilka skola hava att tillämpa konventionens
bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen skola äga att för meddelande
och mottagande av anmälningar och delgivanden, som enligt konventionen
förekomma, mot gällande taxor begagna sig av i gränstrakterna förefintliga
post-, telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel; skolande
från svensk sida verkställas utredning och vidtagas åtgärder för sammanknytande
på lämplig plats invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,
som framgå i förevarande gränstrakter.
Kung!. Maj:ts proposition Nr 225-
27
2. Katt tillförsäkras gränsbefolkningen i Enontekis socken att med
egna renar eller hästar färdas fram till järnvägslinjen Boden—Riksgränsen
för att avsätta egna produkter och verkställa inköp av sina förnödenheter,
därvid nämnda produkter tullfritt må införas till Sverige. Den, som vill
begagna sig av rättighet att till Sverige, såsom ovan nämnts, införa varor,
skall för polismyndigheten i Sverige förete av länsmannen i Enontekis
distrikt utfärdat intyg angående varornas produktionsort. Såsom legitimationshandling
för uppehållet i Sverige skall vara tillfyllest att av honom
företes av nämnde länsman utfärdat pass, och må ej påfordras visering av
passet av svensk myndighet. I samma utsträckning, som tillkommer landets
egna undersåtar, må han begagna sig av bete till föda åt vid färden
använda kör- och dragrenar.
Motsvarande rättigheter tillkomma under ovannämnda förutsättning
befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning och inköp
av varor inom Enontekis socken.
Vidare hava delegerade överenskommit att föreslå, att genom en från
vardera sidan utsedd sakkunnig skulle verkställas gemensam undersökning
rörande lämpligheten av att till underlättande av renskötseln i trakterna
vid det finska området norr om Kilpisjärvi på gemensam bekostnad uppföra
ett rengärde; och skulle de sakkunniga hava att, där ett dylikt gärde
av dem ansåges höra komma till stånd, avgiva förslag rörande sträckningen
för gärdet samt beräkning över kostnaderna därför.
Härjämte hava de svenska delegerade åtagit sig att söka utverka, att
det postbud, som på svensk sida förmedlar posten till befolkningen på
svenska sidan vid gränsälven, erhåller bemyndigande att medföra post
jämväl till de personer, som bo överst efter gränsälven på finsk sida, ävensom
att från dem för vidare befordran mottaga post. Förslagsvis bär
ifrågasatts, att en dylik postväxling lämpligen kunde äga rum å gården
Iitto i Finland och Mukkavuoma fjällstuga i Sverige. Likaledes hava de
svenska delegerade förklarat sig vilja hos vederbörande svenska myndighet
göra hemställan om utredning och förslag rörande framdragande av en
biledning från lämplig punkt å den svenska telefonlinjen längs gränsen
till nämnda finska gård för underlättande av förmedlandet av de enligt
den föreslagna konventionen förekommande meddelanden.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelsen i Norrbottens
län ävensom, så vitt angår varje särskild myndighets förvaltningsområde,
av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen och
kommerskollegium.
Länsstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra emot att konventionsförslaget
vinner stadfästelse. Styrelsen finner detsamma hava på antagligt
sätt avvecklat de svårigheter svenska lappar med hänsyn till i
Finland tillämpade bestämmelser haft att kämpa emot, när det gällt att
Särskilda
önskemål.
Yttratiden.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
över finskt område framkomma till för dem nödvändiga renbetesmarker
i Norge. Endast beträffande ett par av de bestämmelser, som vore avsedda
att reglera berörda genomflyttning, har gjorts anmärkning. Sålunda
framhåller länsstyrelsen rörande de i förslagets 10 § andra och tredje
styckena intagna bötesbestämmelserna, att den böteslatitud, inom vilken
den finska domstolen hade att hålla sig, icke funnes angiven, varjämte
länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att i Finland svensk lapp ådömda
böter förskotteras av svenska allmänna medel. Vidkommande förfarandet
med renar, som olovligen inkomma i det andra riket, antecknar länsstyrelsen,
att föreskrifterna härom i huvudsak överensstämma med motsvarande
föreskrifter i 1919 års renbeteskonvention med Norge. Av skiljaktigheterna
framhåller länsstyrelsen särskilt den olikhet i påföljden för
renägare, som drabbar i det fall, att renar inkommit i det andra riket,
utan att inom föreskriven tid någon från hemlandet inställer sig för att
avhämta dem eller renarna avlägsnas på föreskrivet sätt. Länsstyrelsen
anser förslagets stadgande, att ett belopp motsvarande 10 procent av
renarnas medelvärde, årskalvar ej inbegripna, då förklaras förbrutet,
obetingat vara att föredraga framför svensk-norska konventionens bestämmelse
om renarnas omhändertagande, om så erfordrades genom nedskjutning,
samt tvångsförsäljning genom myndigheterna. Länsstyrelsen vore
i övrigt övertygad om att det för renskötare med normal aktsamhet icke
alls skulle möta svårigheter att undvika kollision med stadgandena i fråga.
Vad angår de såsom förutsättningar för konventionen med Finland
uppställda villkor samt i övrigt av de delegerade framställda önskemål
har länsstyrelsen intet att invända mot det under punkt 1 bland nämnda
förutsättningar upptagna förslag rörande rätt för de befattningshavare,
vilka skola hava att tillämpa konventionens bestämmelser, ävensom gränsbefolkningen
att begagna sig av de i gränstrakterna förefintliga post-,
telefon- och telegraflinjer och andra dylika trafikmedel. Länsstyrelsen förmäler
sig vilja sedermera inkomma med ett av kostnadsberäkning åtföljt
förslag till sammanknytande invid gränsen av de svenska och finska telefonlinjer,
som framginge i dessa gränstrakter.
Beträffande särskilt frågan om gemensamma telefonförbindelser mellan
Sverige och Finland har telegrafstyrelsen icke haft något att erinra emot
att ytterligare dylika, utöver de som redan funnes eller planerats längre ned
efter gränsälven, komme till stånd, under förutsättning att detta skedde från
platser å svenska sidan, som vore belägna vid nu befintliga telefonanläggningar
utmed gränsen och å vilka tillfredsställande samtalskontroll kunde
ordnas. Kostnaden för dylika korta mellanriksledningar bleve relativt
obetydlig.
Förslaget om den finska gränsbefolkningens handelsfärder till Sverige
finner länsstyrelsen vara avsett att lagligen befästa den hävdvunna sedvanan,
att finska gränsbor med renraider forslade huvudsakligen renkött
och hudar samt smör till Kiruna. Tillståndet att använda hästar för ifråga
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
29
varande transporter skulle, påpekar styrelsen, givetvis ieke innebära någon
dispens från de för närvarande, i anledning av att viss del av Finland
vore förklarat smittad av kreaturssjukdom, gällande karantänsbestämmelserna.
Länsstyrelsen ifrågasätter, att förslaget om motsvarande
rättigheter för befolkningen i Karesuando socken med avseende å försäljning
och inköp av varor inom Enontekis socken för tydlighetens skull
borde kompletteras med stadgande av innehåll, att sagda befolkning tillförsäkrades
rätt att färdas med ren eller häst över ovan omförmälta finska
område vid de av ålder företagna marknadsbesöken i Skibotn i Norge
eller eljest.
Koinmerskollegium har efter inhämtade upplysningar funnit den föreslagna
överenskommelsen rörande gränsbefolkningens rätt till handelsfärder
in i det andra riket böra från svensk sida godtagas.
Generaltullstyrelsen har för sin del icke haft något att erinra emot rätt
till tullfrihet för egna produkter, som av gränsbo i Enontekis socken vid
nämnda färder medfördes till Sverige för försäljning. Införsel av tullpliktiga
varor, som på grund härav kunde ifrågakomma, syntes med hänsyn
till naturförhållandena i dessa trakter och den ytterst glesa befolkningen
därstädes icke gärna kunna förväntas bliva av någon avsevärd
omfattning. Sannolikt vore, att den väg, som från Karesuando över
Soppero och Vittangi ledde till Gällivare, ofta komme att åtminstone till
en del användas vid den finska gränsbefolkningens ifrågavarande resor.
Då emellertid för bevakning av sagda väg anordnats en gränsbevakningspostering
i Soppero, syntes det böra åligga finsk gränsbo, som ankomme
dit, att för tullpersonalen därstädes förete det ifrågasatta produktionsbeviset,
som torde böra angiva, förutom att varorna vore producerade i Enontekis
socken, jämväl mängden och arten av de varor, vilka medfördes av
den resande. Skulle det då befinnas, att den resande medförde andra varor
än de i produktionsbeviset upptagna, syntes anledning icke föreligga att
bevilja tullfrihet för dessa varor. Vid uppenbart fall av olovlig varuinförsel,
särskilt av tobaksvaror och spritdrycker, syntes därför stadgade
påföljder böra inträda.
Generalpoststyrelsen finner intet vara att invända emot att lantbrevbäraren
å mellanrikslinjen Karesuando—Skibotn medför post, med undantag
av paketpost, till personer, som bo på finsk sida överst efter gränsälven,
ävensom att han från dem för vidare befordran mottager dylik post.
Vid frankeringen av denna post borde användas svenska frimärken.
Slutligen har beträffande de delegerades förslag rörande undersökning
för uppförande av ett rengärde norr om Kilpisjärvi länsstyrelsen förenat
sig i detta förslag.
Ifrågavarande förslag till konvention avser att reglera de med renskötseln
i gränstrakterna mellan Sverige och Finland sammanhängande frågor,
vilka beröra båda ländernas intressen. Ordnandet på ett tillfredsställande
sätt av sagda frågor är för befolkningen i de svensk-finska gränstrakterna
Departements
chefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
av icke ringa betydelse. För en del av de svenska nomadlapparna därstädes
är sålunda av vikt, att rätt beredes dem att vid sina årliga färder
tiH de norska renbetesmarker, som pläga av dem uppsökas, passera över
finskt område. Behovet av denna genomflyttning är grundad i förhållandenas
egen natur. Genomflyttning har ock sedan gammalt ägt rum men
skett utan godkännande från finsk sida, vadan lapparna riskerat att behandlas
för olovligt intrång å finskt område och att se en tiondel av sina hjordar
konfiskerade av de finska myndigheterna. Genom det tillmötesgående från
finsk sida, som konventionsförslaget innebär, skulle nu en dylik genomflyttningsrätt
tillförsäkras de svenska lapparna. De bestämmelser, som föreslagits
skola reglera sagda rätt, synas i föreliggande form kunna godtagas.
Vad särskilt angår den gottgörelse, som skulle utgå för genomflyttningsrättens
begagnande, synes denna närmast beräknad att bestrida
de kostnader, som för de finska myndigheterna komma att uppstå för
övervakande av berörda bestämmelsers efterlevnad. Nämnda gottgörelse
torde åtminstone tillsvidare kunna utgå av Norrbottens lappfond.
Konventionsförslagets andra del behandlar frågan om renar, som olovligen
inkomma från det ena riket till det andra. Att icke alltför rigorösa
regler komma till tillämpning i dylika fall är av betydelse icke blott för
den enskilde renägaren utan jämväl för den goda grannsämjan mellan
befolkningen å ömse sidor gränsen. Motsvarande förhållanden föreligga
i de trakter vid gränsen mellan Sverige och Norge, där renskötsel bedrives.
En reglering har härstädes kommit till stånd genom 1919 års svensknorska
renbeteskonvention. De i denna givna bestämmelserna i ämnet
hava i första hand legat till grund för de nu föreslagna. Av skiljaktigheterna
har den viktigaste framhållits av länsstyrelsen.
Enär den föreslagna konventionen, rörande vilkens innehåll i övrigt jag
vill hänvisa till den redogörelse därför, som av de delegerade lämnats i
ovan intagna motivering, synes innefatta en för riket antaglig lösning av
däri avhandlade frågor, torde densamma böra från svensk sida godkännas.
Emot de förutsättningar, varmed förslaget förbundits och vilka antingen
avse åtgärder ägnade att underlätta konventionens användning eller innebära
bekräftelse av förhallanden, som i stort sett redan tillämpats, synes
ej heller något vara att invända. Större svårigheter eller kostnader torde
icke vara förenade med upprättandet i förevarande trakter av en förbindelse
mellan de svenska och finska telefonnäten. Ett medgivande för befolkningen
i Enontekis socken till de ifrågasatta och redan nu brukliga
handelsfärderna fram till järnvägen Boden—Riksgränsen medför givetvis
vissa fördelar även för den svenska befolkningen genom ökat varuutbyte.
Enär det för de resande torde innebära viss lättnad att få inför vederbörande
polismyndighet fullgöra sin skyldighet att uppvisa produktionsbeviset
rörande av dem medförda varor, synes förslagets föreskrift i denna
del lämpligen kunna bibehållas. Beträffande berörda produktionsbevis
utgår jag från, att de delegerades förslag innebär, att i beviset skall in
-
Kung/. Maj:ts proposition Nr 225. 31
tagas uppgift jämväl angående mängden och arten av nämnda varor.
Länsstyrelsen har ifrågasatt att i samband med förevarande konventionsförslag
upptaga frågan rörande tillförsäkrande av rätt åt den svenska
gränsbefolkningen att nyttja den sedan gammalt använda gemensamma
handelsvägen till Skibotn. Anledning härtill synes näppeligen föreligga.
Även de övriga önskemål, som framställts av de delegerade, anser jag
mig kunna biträda. Beträffande befogenheten för det svenska postbud, som
uppehåller postgången på svensk sida av gränsen, att befordra post jämväl
till och från den finska befolkningen överst efter gränsälven vill jag
allenast tillägga, att postbudets skyldighet till dylik postförmedling lärer
böra hava samma utsträckning som när det gäller den svenska befolkningens
post.
Godkännes det upprättade konventionsförslaget jämte därtill anslutna
förutsättningar av Kungl. Maj:t, torde förslaget och samma förutsättningar
med hänsyn till arten av vissa däri ingående bestämmelser böra underställas
riksdagens prövning och godkännande, innan ratifikation av konventionen
ifrågakommer.
Vidare vill jag erinra, att för genomförande här i riket av de i konventionen
och nämnda förutsättningar för densamma upptagna bestämmelser
tarvas åtskilliga stadganden av allmän lags natur, varjämte ett flertal av
bestämmelserna böra omklädas i form av administrativ författning. Till
frågan om utfärdandet av en lag av berörda innehåll vill jag återkomma
i nästa ärende. Med beslut rörande sagda administrativa bestämmelser
ävensom angående de vidare åtgärder, som må föranledas av ifrågavarande
förutsättningar för konventionens ingående samt av de utav de delegerade
i övrigt framställda önskemål, torde böra anstå i avbidan på slutligt fastställande
av ifrågavarande förslag till överenskommelse med Finland.
Sedan föredragande departementschefen uppläst omförmälda förslag till
konvention mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena,
vilket förslag såsom bilaga finnes fogat till detta protokoll, hemställer
föredraganden, under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes
ärendena att göra erforderlig framställning rörande undertecknandet
av blivande överenskommelse med Finland, att nämnda förslag, efter det
förbehåll däri införts rörande riksdagens godkännande av förslaget innan
ratifikation av detsamma må ifrågakomma, måtte vinna Kungl. Maj:ts
godkännande samt att Kungl. Maj:t tillika måtte godkänna de förutsättningar,
varå förslaget vilar.
Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, anfört och hemställt finner
Hans Maj:t Konungen gott gilla och bifalla.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
32
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
april 1925.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,
Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
3:o)
Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av
chefen för socialdepartementet beslutat godkänna ett förslag till konvention
mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena jämte vissa
till förslaget anslutna förutsättningar, hemställer ministern efter gemensam
beredning med bemälde departementschef,
det Kungl. Maj:t täckes bemyndiga sin tillförordnade chargé d’affaires i
Helsingfors A. G. Richert att på grundval av berörda förslag med vederbörande
ombud från finsk sida underteckna en konvention i huvudsaklig
överensstämmelse med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende
utvisar, samt avsluta en tilläggsöverenskommelse om de särskilda förutsättningarna
för konventionen, ävensom förordna, att behörig fullmakt för
Richert skall i vanlig ordning utfärdas.
Till vad ministern under ovanstående punkt hemställer,
däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena
sig, behagar Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet:
Torsten Vinell.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 225.
33
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för kommunikations-,
finans- och handelsdepartementen:
Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 30 april 1925 godkände
då Kungl. Maj:t dels med visst tillägg ett av svenska och finska delegerade
upprättat förslag till konvention mellan Sverige och Finland angående
renar i gränsområdena dels ock, sedan beträffande de särskilda av de delegerade
överenskomna förutsättningarna för konventionen av mig såsom
föredragande gjorts ett uttalande rörande dessas tolkning i viss del, sagda
förutsättningar. ..... .
Konventionsförslaget med berörda tillägg och förutsättningar, i vilka i
anslutning till nämnda uttalande skett viss jämkning, hava sedermera
blivit godkända även av finska regeringen, dock att i den svenska texten
i 2, 4 och 30 §§ i förslaget ävensom i den finska texten gjorts vissa ändringar.
Dessa äro emellertid av formell art eller i övrigt av mindre
betydelse.
Den 9 maj 1925 har förslaget med ifrågavarande från svensk och finsk
sida däri gjorda jämkningar blivit av regeringarnas befullmäktigade ombud
undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och Finland.
I samband därmed hava bemälda ombud i ett till konventionen fogat
slutprotokoll, vilket skulle anses såsom en integrerande del av konventionen,
överenskommit om ovannämnda av regeringarna godkända förutsättningar
för densamma.
Såsom omförmälda statsrådsprotokoll samt bestämmelserna i konventionen
utvisa, påkallas för konventionens giltighet, att densamma godkännes
av svenska riksdagen och Finlands riksdag samt ratificeras.
Härförutom böra även de vid konventionen knutna förutsättningarna
underställas riksdagens prövning och godkännande.
Vidkommande innehållet i förevarande överenskommelser tillåter jag
mig hänvisa till den redogörelse, som därför lämnats i nyssnämnda
statsrådsprotokoll.
Slutligen vill jag erinra, att för överenskommelsernas genomförande här
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 18b höft. (Nr 225.)
34
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 225.
i riket tarvas åtskilliga stadgande!! av allmän lags natur samt att inom
socialdepartementet utarbetats ett förslag till lag innehållande de bestämmelser,
som för sådant ändamål ansetts erforderliga. I följande ärende
kommer jag att till behandling upptaga frågan rörande nämnda förslags
föreläggande riksdagen till antagande.
Med åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att
ärendet syntes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder därav
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända, föreläggas årets riksdag, hemställer föredraganden, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande
konvention jämte slutprotokoll.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Arvid Söderbaum.
Stockholm, Isaac Mafcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 192o,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1925:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gräns a1 i texten
- 1LU 1925:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland avslutad konvention rörande renar i gränsområdena m. m. s. 1 i texten