Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena

1925-04-30 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:226, Med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande

bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj

1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena;

given Stockholms slott den 12 maj 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning

av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående

renar i gränsområdena.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 samt.

185 höft (Nr 226.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj

1925 mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om finska renar här i riket.

1 %.

Uppehålla sig finska renar olovligen här i riket, skall den, som enligt

särskilt meddelade bestämmelser är av vederbörande länsstyrelse därtill

förordnad (gränsrenvakt), så snart han erhåller kännedom om förhållandet,

därom underrätta den, som i Finland är satt att mottaga sådan underrättelse;

och varde därvid renarnas uppehållsort samt ungefärliga antal ävensom,

där så kan ske, renägarens namn uppgivna.

Underrättelsen skall meddelas genom telegram eller telefon eller, där

detta ej låter sig göra, genom budskickning eller brev. Har underrättelsen

skett genom telefon eller muntligen genom hud, skall snarast skriftlig

bekräftelse översändas.

År renägaren känd, skall jämväl han, där så hekvämligen kan ske, underrättas

om förhållandet.

2 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att renarna olovligen

uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta, i enlighet med

vad i 3 § föreskrives, avhämta dem och utdriva dem till Finland.

Gränsrenvakt så ‘ock vederbörande finske länsman eller annan, som i

Finland är satt att mottaga underrättelse, varom i 1 § sägs, må taga

renarna under bevakning eller utdriva dem. Av gränsrenvakt utdrivna

renar skola överlämnas till ägaren eller till tjänsteman eller person i Finland,

som nyss nämnts.

3 §.

Skola renar avhämtas eller utdrivas, må medtagas allenast djur, försedda

med märken, som begagnas av renägare i Finland, ävensom omärkta

kalvar, som följa honrenar med sådana märken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

3

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som på grund av vad

ovan sagts böra kvarlämnas, utskiljas från de övriga i närvaro av gränsrenvakt

eller renägare i trakten; dock må de finska renarna strax bortföras,

om gränsrenvakten eller renägare, som nyss nämnts, förklarar, att

bland renarna icke finnas sådana, som böra kvarlämnas.

Därest de finska renarna äro sammanblandade med renar från trakten

och stå under bevakning av därvarande renägare eller deras renvårdare,

skola dessa samla djuren och lämna den, som vill avhämta de finska

renarna, tillfälle att utskilja dem han har rätt att bortföra.

4 §.

För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en betesavgift för varje

ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift utgör tio öre

för varje dag av uppehållet.

Finnes att renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet,

skall vid avgiftens beräknande tagas den hänsyn till förhållandet,

som finnes skälig.

Är uppenbart att renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket,

kan betesavgiften fastställas intill det dubbla beloppet; dock skall i sådant

fall renägaren beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

5 §.

Förutom betesavgift, som i 4 § är nämnd, skall gäldas ersättning för

de av renarnas uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande av

underrättelse enligt 1 § samt för arbete med samlande, bevakning, utskiljande

och bortdrivande av renarna.

6 i

Har meddelande enligt 1 § avlåtits, och uppehålla sig de renar, som

meddelandet avser, ännu tio dagar därefter här i riket, utan att någon

infunnit sig för att bortföra dem, skall ett belopp motsvarande tio procent

av renarnas värde, kalvar under ett års ålder ej inbegripna, anses förbrutet.

Sådan påföljd skall ock|tillämpas, där någon inställt sig för renarnas

bortförande, men de likväl finnas kvar ännu efter det femton dagar förflutit

från det meddelande enligt 1 § avsänts samt väderleksförhållanden,

rovdjur, renägares eller renvårdares försummelse att efterkomma åliggande

enligt 3 § sista stycket eller andra omständigheter icke utgjort tvingande

hinder mot bortförandet.

Vid bestämmande av det belopp, som i förevarande fall skall anses förbrutet,

skall renarnas värde beräknas efter det medelvärde för ren, som

för varje år fastställes i därför i konventionen föreskriven ordning.

över de åtgärder, som föranledas av finska renars uppehåll här i riket,

skall av gränsrenvakten upprättas protokoll, vari intages upplysning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

rörande renarnas antal och märken ävensom eget utlåtande i saken av

gränsrenvakten.

H Protokollet samt yttrande av vederbörande lappfogde, därest denne icke

själv handlagt ärendet, skola jämte alla uppgifter och verifikationer översändas

till vederbörande länsstyrelse.

8 $.

Länsstyrelsen har att med ledning av tillgängliga upplysningar fastställa

den avgift och ersättning, som höra utgå enligt 4 och 5 §§>, samt det belopp,

som enligt 6 § skall anses förbrutet.

Betesavgift och förbrutet belopp tillfalla Norrbottens lappfond.

9 %.

Innan länsstyrelsen på grund av 8 § fattar beslut, skall länsstyrelsen

så vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla

förpliktande för »vederbörande renägare» att erlägga det fastställda

beloppet.

10 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 3 § är sagt, må länsstyrelsen

efter inhämtande av upplysningar bestämma en särskild avgift

till belopp från och med tjugufem till och med trehundra kronor; dock må

sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till antagande,

att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.

11 %.

Skada, som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna eller

av dem åtföljande vårdare, skall ock ersättas.

12 $.

Ersättning för utgifter, som omförmälas i 5 §, eller för sådan skada av

renar, som avses i 11 §, må ej utgå, så framt ej underrättelse rörande

renarnas uppehåll här i riket avlåtits efter ty i 1 § sägs. Den som vill

fordra ersättning skall, därest ej dylik underrättelse ändock skett, vid

äventyr att gå sin rätt till ersättning förlustig, så snart ske kan gorå

anmälan hos gränsrenvakten om renarnas uppehåll.

13 §.

Vill någon för skada, som av renarna vållats, fordra ersättning enligt

11 §, skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har

att i förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 226.

5

uppgivna skadan. Den finske länsmannen äger att själv eller genom ombud

tillstädeskomma vid förrättningen och föra talan för vederbörande

renägare, med rätt jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig renägare

såsom sakägare, må han själv utföra sin talan. Landsfiskalen har

att i god tid, om möjligt genom telegram eller telefon, underrätta länsmannen

om tid och plats för förrättningen. Kan det antagas, att uppgiven

skada helt eller delvis förorsakats av svenska renar, skall jämväl

vederbörande svenske lappordningsman inkallas.

Vid förrättningen skall inhämtas och i protokollet däröver intagas upplysning

rörande de omständigheter, som kunna inverka på ersättningsfrågan,

såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsena

belägenhet och beskaffenhet samt sannolika antalet av de renar, som vållat

skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet

och fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och skola

de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring, att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att så vitt möjligt utreda vem

som är ägare till de renar, vilka förorsakat skadan. Finna de att såväl

svenska som finska renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande

härom, värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de finska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning tillerkännes målsäganden, skall, utan

angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande

finska renägare» att ersätta skadan.

År ej länsmannen eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas honom.

År målsäganden eller länsmannen eller renägare, som fört talan vid förrättningen,

missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande resereglemente.

Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av finska

renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest betalas av

målsäganden.

14 $.

I händelse belopp, som jämlikt 8, 10 och 13 §§ fastställts att betalas i

anledning av finska renars uppehåll här i riket, icke omedelbart erlägges

till gränsrenvakten eller målsäganden, skall länsstyrelsen, för vinnande

av sådan verkställighet i Finland som enligt konventionen skall äga rum,

till den finske landshövdingen översända beslut rörande beloppet med tillhörande

uppgifter och verifikationer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

15 i

Begagnar sig person, tillhörande gränsbefolkningen i Enontekis socken

i Finland, av den samma befolkning medgivna rätt att med egna renar

färdas fram till järnvägslinjen Boden-Riksgränsen för avsättning av egna

produkter och inköp av sina förnödenheter, må han i samma utsträckning

som landets egna undersåtar begagna sig av bete till föda åt kör- och

dragrenar, som användas vid färden.

2 KAP.

Verkställighet av finsk myndighets beslut rörande svensk renägares

ersättningsskyldighet enligt konventionen m. m.

16 $.

Då länsstyrelsen på framställning av vederbörande myndighet i Finland

förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som svensk renägare eller

annan på grund av konventionen är pliktig att utgiva, skall beloppet

genom länsstyrelsens försorg indrivas hos denne.

Finner länsstyrelsen med billighet överensstämma, att beloppet helt eller

delvis stannar å statskassan, äge länsstyrelsen därom besluta; dock må det

ej ske, där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp, som av lapp

skall gäldas såsom ersättning för skadegörelse, som vid flyttning över

finskt område sker å skog på genomflyttningsvägen.

17 §.

Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt 16 §,

varde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, samt förblir

gällande så länge omförmälda mellan Sverige och Finland avslutade konvention

bibehåller giltighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

7

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,

Hansson, Lindeks, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för justitiedepartementet:
Såsom

framgår av föregående ärende i statsrådsprotokollet, har Kungl.

Maj:t denna dag funnit gott godkänna ett av utsedda delegerade för Sverige

och Finland upprättat förslag till konvention mellan de båda länderna

angående renar i gränsområdena ävensom vissa såsom förutsättning för

samma konvention ifrågasatta bestämmelser.

I händelse nämnda förslag till konvention och särskilda bestämmelser,

vilka med hänsyn till vissa däri ingående stadganden komma att underställas

riksdagens prövning och godkännande, föranleda överenskommelse

i ämnet med Finland, påkallas bland annat åtskilliga föreskrifter av allmän

lags natur för fullgörande av de folkrättsliga förpliktelser, som enligt

sagda överenskommelse skulle åligga Sverige, eller utövande av de

rättigheter, som enligt densamma skulle tillkomma riket och dess inbyggare.

För möjliggörande av överenskommelsens omedelbara tillämpning, sedan

den vunnit slutlig fastställelse, har frågan om antagande av en lag av

ovanberörda innehåll redan nu upptagits till behandling, och har inom

socialdepartementet upprättats förslag till en dylik lag.

I främsta rummet hava därvid kommit i betraktande de bestämmelser

i konventionsförslaget, vilka reglera förfarandet med finska renar, som

olovligen uppehålla sig här i riket. I detta avseende hava i lagförslaget

upptagits stadganden av i huvudsak följande innehåll. Sedan kännedom

vunnits, att finska renar uppehålla sig här i riket, skall genom person,

som enligt särskilt meddelade bestämmelser av vederbörande länsstyrelse

utsetts, underrättelse därom avlåtas till den, som i Finland förordnats

att mottaga sådan underrättelse. Det åligger renägaren att avhämta

renarna. Dessa må dock utdrivas jämväl av person här i riket eller i

Finland, vilken äger uppdrag i sådant hänseende. Vid renarnas avlägsnande

skall tillses, att allenast medtagas djur försedda med märken, som

begagnas i Finland. För renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en

betesavgift av tio öre om dagen för varje ren, kalvar under ett års ålder

ej inbegripna. Denna avgift kan fördubblas, därest det är uppenbart, att

renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket. Inställer sig icke

inom angiven tid någon för renarnas avhämtande eller, om detta väl skett,

avlägsnas ej renarna på sätt föreskrivits, inträder såsom påföljd att ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 226.

belopp motsvarande 10 procent av renarnas medelvärde anses förbrutet.

Härförutom skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas upphåll medfört

för myndigheter och enskilda ävensom för skada, som av renarna vållats.

Avgifter och ersättning, som ovan nämnts, med undantag av skadestånd,

fastställas av länsstyrelsen. Skadestånd bestämmes efter förutgången besiktning

av särskilda förrättningsmän. I händelse belopp, som sålunda

skola gäldas, icke omedelbart erläggas, skall genom länsstyrelsen hänvändelse

ske till den finske landshövdingen, som enligt konventionen har

att förskottera beloppen av finska allmänna medel.

Vad angår svenska renar, som olovligen uppehålla sig i Finland, tarvas

icke lagbestämmelser i vidare mån än så vitt angår indrivning här i riket

av medel, som enligt konventionen i Finland ålagts svenska renägare till

utgivande och som av länsstyrelsen förskottsvis utbetalts av allmänna medel.

Ett motsvarande förhållande föreligger beträffande konventionens bestämmelser

om medgivande i visst fall för svenska lappar att med renar

flytta över finskt område. Enligt sagda bestämmelser kan svensk lapp i

Finland ådömas böter för förseelse mot de i konventionen meddelade bestämmelser

rörande avverkning av skog å genomflyttningsväg vid utnyttjande

av honom medgiven rätt till bränsletäkt. Likaledes kan han förpliktas

utgiva ersättning för skadegörelse å skog å sådan väg. Jämväl de belopp,

som i sådant hänseende skola utgivas, förskotteras av länsstyrelsen för att

sedermera enligt i lagförslaget upptagna föreskrifter indrivas av lappen.

Av de bestämmelser, som ingå under omförmälda förutsättningar för

konventionens antagande, är det en, som för dess tillämpning här i riket

tarvar civillags form. Detta är föreskriften rörande rätt för gränsbefolkningen

i Enontekis socken att vid de handelsresor till Sverige, vartill

samma befolkning skulle berättigas, använda sig av bete för vid färden

nyttjade kör- och dragrenar i samma utsträckning som tillkommer svenska

medborgare vid deras resor efter ren.

Över lagförslaget har yttrande inhämtats från länsstyrelsen i Norrbottens

län, som icke haft något att erinra däremot.

Föredraganden uppläser därefter ifrågavarande förslag till lag innefattande

bestämmelser i anledning av konventionen mellan Sverige och Finland

angående renar i gränsområdena av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Maj:t Konungen gott lämna

bifall.

Ur protokollet:

Åke KarlholmK

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 226.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen mellan

Sverige och Finland angående renar i gränsområdena.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Om finska renar här i riket.

1 §•

Uppehålla sig finska renar olovligen här i riket, skall person, som enligt

särskilt meddelade bestämmelser av vederbörande länsstyrelse förordnas, så

snart han erhåller kännedom om förhållandet, därom underrätta den, som i

Finland är satt att mottaga sådan underrättelse; och varde därvid renarnas

uppehållsort samt ungefärliga antal ävensom, där så kan ske, renägarens

namn uppgivna.

Underrättelsen skall meddelas genom telegram eller telefon eller, där detta ej

låter sig göra, genom budskickning eller brev. Har underrättelsen skett genom

telefon eller muntligen genom hud, skall snarast skriftlig bekräftelse översändas.

Där så bekvämligen kan ske, skall jämväl den finske renägaren underrättas

om förhållandet.

2 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller kännedom om att renarna olovligen

uppehålla sig här i riket, pliktig att ofördröjligen låta, i enlighet med vad

i 3 § föreskrives, avhämta och utdriva dem till Finland.

Person, vilken det tillkommer att meddela i 1 § föreskriven underrättelse,

så ock vederbörande finske länsman eller person, som i Finland är satt att

mottaga dylik underrättelse, må taga renarna under bevakning eller utdriva

dem. Utdrivas renarna av förstnämnde person, skola de överlämnas till

ägaren eller till den tjänsteman eller persern i Finland, som nyss sagts.

3 §.

Skola renar avhämtas eller utdrivas, må medtagas allenast djur, försedda

med märken, som begagnas av renägare i Finland, ävensom omärkta kalvar,

som följa honrenar med sådana märken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Innan bortförandet äger rum, skola de renar, som sålunda böra kvarlämnas,

utskiljas från de övriga i närvaro av person, vilken det tillkommer att meddela

i 1 § föreskriven underrättelse, eller renägare i trakten; dock må de

finska renarna strax bortföras, om nämnde person eller renägare förklarar,

att bland renarna icke finnas sådana, som böra kvarlämnas.

Därest de finska renarna äro sammanblandade med renar från trakten och

stå under bevakning av därvarande renägare eller deras renvårdare, skola

dessa samla djuren och lämna den, som vill avhämta de finska renarna, tillfälle

att utskilja dem han har rätt att bortföra.

O
För

renarnas uppehåll här i riket skall erläggas en betesavgift för varje

ren, kalvar under ett års ålder ej inbegripna. Denna avgift utgör en tiondels

svensk guldkrona för varje dag av uppehållet.

Finnes att renarnas bortdrivande blivit utan ägarens vållande uppehållet,

skall vid avgiftens beräknande tagas den hänsyn till förhållandet, som finnes

skälig.

Är uppenbart att renägaren avsiktligt låtit sina renar beta här i riket,

kan betesavgiften fastställas intill det dubbla beloppet; dock skall i sådant

fall renägaren beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.

5 %.

Förutom betesavgift, som i 4 § är nämnd, skall gäldas ersättning för de

av renarnas uppehåll föranledda utgifter, såsom för meddelande av underrättelse

enligt 1 § samt för arbete med samlande, bevakning, utskiljande och

bortdrivande av renarna.

6 §.

Har meddelande enligt 1 § avlåtits, och uppehålla sig de renar, som meddelandet

avser, ännu tio dagar därefter här i riket, utan att någon infunnit

sig för att bortföra dem, skall ett belopp motsvarande tio procent av renarnas

medelvärde, kalvar under ett års ålder ej inbegripna, anses förbrutet.

Sådan påföljd skall ock tillämpas, där någon inställt sig för renarnas bortförande,

men de likväl finnas kvar ännu efter det femton dagar förflutit från

det meddelande enligt 1 § avsänts samt väderleksförhållanden, rovdjur, renägares

eller renvårdares försummelse att efterkomma åliggande enligt 3 §

sista stycket eller andra omständigheter icke utgjort tvingande hinder mot

bortförandet.

Vid bestämmande av det belopp, som i förevarande fall skall anses förbrutet,

skall ren upptagas efter det medelvärde, som för varje år fastställes

i därför i konventionen föreskriven ordning.

7 §.

över förrättning, som föranledes av finska renars uppehåll här i riket,

skall av förrättningsmannen upprättas protokoll, vari intages upplysning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226. 11

rörande renarnas antal och märken ävensom eget utlåtande i saken av

förrättningsmannen.

Protokollet samt yttrande i ärendet av vederbörande lappfogde, därest

denne icke själv handlagt förrättningen, skola jämte alla uppgifter och verifikationer

översändas till vederbörande länsstyrelse.

8 %.

Länsstyrelsen har att med ledning av tillgängliga upplysningar fastställa

den avgift och ersättning, som böra utgå enligt 4 och 5 §§, samt det belopp,

som enligt 6 § skall anses förbrutet.

Betesavgift och förbrutet belopp tillfalla Norrbottens lappfond.

9 %.

Innan länsstyrelsen på grund av 8 § fattar beslut, skall länsstyrelsen så

vitt möjligt utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av namn å renägarna, endast innehålla

förpliktande för »vederbörande renägare» att erlägga det fastställda beloppet.

10 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande av vad i 3 § är sagt, må länsstyrelsen

efter inhämtande av upplysningar bestämma en särskild avgift till

belopp från tjugufem till och med trehundra svenska guldkronor; dock må

sådant ej ifrågakomma, med mindre någon anledning föreligger till antagande,

att i den bortförda hjorden funnits svenska renar.

11 %.

Skada, som under renarnas uppehåll här i riket vållas av renarna eller

av dem åtföljande vårdare, skall ock ersättas.

12 §.

Ersättning för utgifter, som omförmälas i 5 §, eller för sådan skada av

renar, som avses i 11 §, må ej utgå, så framt ej meddelande rörande renarnas

uppehåll här i riket avlåtits efter ty i 1 § sägs. Har meddelande ej lämnats,

skall den, som vill fordra ersättning, vid äventyr att gå sin rätt till ersättning

förlustig, så snart ske kan om renarnas uppehåll gorå anmälan

hos i 1 § första stycket omförmäld person för överbringande av underrättelse

i föreskriven ordning till tjänsteman i Finland.

13 §.

Vill någon för skada, som av renarna vållats, fordra ersättning enligt 11 §,

skall han därom göra anmälan hos landsfiskalen i orten. Denne har att i

förening med två nämndemän, som av honom utses, besiktiga den uppgivna

skadan. Den finske länsmannen äger att själv eller genom ombud tillstädes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

komma vid förrättningen och föra talan för vederbörande renägare, med rätt

jämväl att därvid ingå förlikning. Anmäler sig renägare såsom sakägare,

må han själv utföra sin talan. Landsfiskalen har att i god tid, om möjligt

genom telegram eller telefon, underrätta länsmannen om tid och plats för

förrättningen. Kan det antagas, att uppgiven skada helt eller delvis förorsakats

av svenska renar, skall jämväl vederbörande svenske lappordningsman

inkallas.

Vid förrättningen skall inhämtas och i protokollet däröver intagas upplysning

rörande de omständigheter, som kunna inverka på ersättningsfrågan,

såsom tiden och sättet för skadans uppkomst, dess omfattning, platsens belägenhet

och beskaffenhet samt sannolika antalet av de renar, som vållat

skadan.

Vid skadans värderande skall tagas i betraktande markens beskaffenhet och

fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att uppskatta skadan; och skola

de till protokollet på heder och samvete avgiva förklaring, att uppskattningen

skett efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava att så vitt möjligt utreda vem som

ar ägare till de renar, vilka förorsakat skadan. Finna de att såväl svenska

som finska renar medverkat till skadan, skola de, med uttalande härom,

värdera allenast den skada, som kan anses vållad av de finska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning tillerkännes målsäganden, skall, utan

angivande av namn å viss renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande

finska renägare» att ersätta skadan.

År ej länsmannen eller annan, som han satt i sitt ställe, tillstädes vid

förrättningen, skall avskrift av protokollet ofördröjligen genom landsfiskalens

föranstaltande tillställas honom.

Är målsäganden eller länsmannen eller renägare, som fört talan vid förrättningen,

missnöjd med denna, stånde honom fritt att sist å nittionde

dagen från förrättningen anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen njute ersättning enligt gällande resereglemente.

Ersättningen skall, i händelse skada anses vållad av finska

renar, gäldas på samma sätt som skadeersättningen, men eljest betalas av

målsäganden.

14 $.

I händelse belopp, som jämlikt 8, 10 och 13 §§ fastställts att betalas i anledning

av finska renars uppehåll här i riket, icke omedelbart erlägges till person,

vilken det tillkommer att meddela i 1 §, föreskriven underrättelse, eller

till målsäganden, skall länsstyrelsen, för vinnande av sådan verkställighet i

Finland som enligt konventionen skall äga rum, till den finske landshövdingen

översända beslut rörande beloppet med tillhörande uppgifter och

verifikationer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

13

15 $.

Begagnar sig person, tillhörande gränsbefolkningen i Enontekis socken i

Finland, av den samma befolkning medgivna rätt att med egna renar färdas

fram till järnvägslinjen Boden-Riksgränsen för avsättning av egna produkter

och inköp av sina förnödenheter, må han i samma utsträckning som landets

egna undersåtar begagna sig av bete till föda åt kör- och dragrenar, som

användas vid färden.

2 KAP.

Verkställighet av finsk myndighets beslut rörande renägares ersättningsskyldighet

enligt konventionen m. m.

16 $.

Då länsstyrelsen på framställning av vederbörande myndighet i Finland

förskottsvis av allmänna medel utbetalt belopp, som renägare eller annan

på grund av konventionen är pliktig att utgiva, skall beloppet genom

länsstyrelsens försorg indrivas hos denne.

Finner länsstyrelsen med billighet överensstämma, att beloppet helt eller

delvis stannar å statskassan, äge länsstyrelsen därom besluta; dock må det

ej ske, där fråga är om böter, ej heller i fråga om belopp, som av lapp

skall gäldas såsom ersättning för skadegörelse å skog å väg vid flyttning

över finskt område.

17 §.

Saknas tillgång till gäldande av böter, som skola indrivas enligt 16 §,

varde de förvandlade enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer, samt förblir

gällande så länge omförmälda mellan Sverige och Finland avslutade konvention

bibehåller giltighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 maj 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 april 1925,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen avsedda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen mellan Sverige och

Finland angående renar i gränsområdena.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av expeditionschefen Lennart Berglöf.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Sedan undertecknandet av ifrågavarande konvention ägt rum, torde före

lagförslagets framläggande för riksdagen rubriken höra fullständigas genom

utsättande av datum å konventionen.

1 %.

Lagrådet:

Det skulle med hänsyn till vissa efterföljande paragrafer lända till fördel

i redaktionellt hänseende, om i första stycket av denna paragraf fastställdes

en särskild beteckning å sådana personer, som det tillkommer att meddela

här föreskriven underrättelse, en beteckning som i så fall skulle i det

följande ersätta den nuvarande, i formellt hänseende ganska tyngande hänvisningen

till 1 §. Förslagsvis kunde användas benämningen gränsrenvakt.

Det här förekommande uttrycket »person, som enligt särskilt meddelade

bestämmelser av vederbörande länsstyrelse förordnas» — vilket uttryck,

oavsett vad ovan anförts, synes höra i visst hänseende förtydligas — kunde

därför lämpligen utbytas mot »den som enligt särskilt meddelade bestämmelser

är av vederbörande länsstyrelse därtill för ordnad (gränsrenvakt)».

Att dylikt förordnande är avsett att alltid skola meddelas vederbörande

lappfogde och att kunna givas åt förutom enskilda personer även landsfiskal

och lapptillsyningsman, synes icke i och för sig utgöra hinder för

den föreslagna benämningens användning å de förordnade överhuvud.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

15

Åven tredje stycket synes böra underkastas en viss redaktionell jämkning,

så att förutsättningen för det här givna stadgandet eller att den

finske renägaren är känd kommer till direkt uttryck i lagtexten.

4 *.

Lagrådet:

Det från konventionen ordagrant överflyttade uttrycket »en tiondels

svensk guldkrona» torde under de här i riket rådande myntförhållandena

saklöst kunna utbytas mot det för svenskt lagspråk naturligare uttrycket

»tio öre».

6 $.

Lagrådet:

Den regel, som här meddelas angående bestämmande av förbrutet belopp,

innebär, att av den värdesumma, som uppstår, då man multiplicerar

renarnas antal med det för året fastställda medelvärdet för ren, tio procent

skall anses förbrutet. Denna mening synes kunna komma till klarare

uttryck, om i första stycket ordet »medelvärde» ersattes med enbart »värde»

samt tredje stycket omformulerades, så att innehållet bleve, att vid bestämmande

av det belopp, som i förevarande fall skall anses förbrutet,

renarnas värde skall beräknas efter det medelvärde för ren, som för varje

år fastställes i därför i konventionen föreskriven ordning.

7 §.

Lagrådet:

Den här omtalade »förrättningsmannen» är uppenbarligen samma myndighetsperson,

som, enligt vad lagrådet ovan föreslagit, skulle benämnas

gränsrenvakt. I händelse lagrådets berörda förslag godtages, bör samma

benämning i stället för »förrättningsmannen» komma till användning

även här.

Yad med uttrycket »förrättning» här åsyftas kan knappast anses av

sammanhanget framgå med önskvärd tydlighet. Meningen torde vara,

att under detta uttryck skola inbegripas alla de åtgärder, som på grund

av de förut givna stadgandena föranledas av finska renars olovliga uppehåll

här i riket, oavsett huruvida förrättningsmannen (gränsrenvakten)

själv vidtagit samtliga dessa åtgärder eller allenast vissa av dem. Det

synes vid sådant förhållande lämpligt, att begynnelseorden i första stycket

ändras till »över de åtgärder, som föranledas» etc. Härav skulle föranledas

viss jämkning av ordalagen jämväl i andra stycket. Klart är, att

en omredigering sådan som den nu föreslagna icke innebär någon utvidgning

av de skyldigheter, som i förevarande avseende åligga myndighetspersonen;

har t. ex. renägaren själv ombesörjt renarnas utdrivning till

Finland utan att den förre därvid närvarit, har denne att taga till protor

koll allenast vad han enligt införskaffade upplysningar härom inhämtat
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

10 §.

Lagrådet:

Iakttages den under 4 § här ovan gjorda hemställan, bör det här förekommande

uttrycket »svenska guldkronor» förkortas till enbart »kronor».

12 §.

Lagrådet:

Första punkten torde böra delvis omformuleras till vinnande av bättre

överensstämmelse med uttryckssättet i vissa föregående paragrafer. Mot

stadgandet i andra punkten kan anmärkas, att genom dess nuvarande

avfattning ett tydligen icke åsyftat motsatsförhållande till innehållet i

första punkten kommer till synes. En omredigering även av denna punkt

synes därför önskvärd.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 226.

17

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mai 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för justitiedepartementet

lagrådets den 5 maj 1925 avgivna utlåtande över det den

30 april 1925 till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande bestämmelser

i anledning av konventionen mellan Sverige och Finland angående

renar i gränsområdena.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

I anledning av de utav lagrådet gjorda erinringarna hava de paragrafer

i lagförslaget, emot vilka desamma riktats, blivit till sin avfattning jämkade.

Sedan det förslag till konvention, varå lagförslaget grundats, nu

blivit — med vissa mindre ändringar, vilka dock icke beröra de frågor, som

i lagförslaget omhandlas — av svenska och finska regeringarna godkänt

samt konvention i ämnet den 9 maj 1925 avslutats mellan de båda länderna,

har datum för konventionen införts i den föreslagna lagens

rubrik. I övrigt hava i lagförslaget vidtagits några mindre ändringar av

formell natur.

Föredraganden uppläser därefter det sålunda jämkade förslaget till lag

innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 mai 1925

mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena samt hemställer

— under erinran tillika att, såsom statsrådsprotokollet för denna

dag utvisar, Kungl. Maj:t beslutat avlåta proposition till årets riksdag

angående godkännande av nämnda konvention med tillhörande slutprotokoll

— att i samband härmed ifrågavarande lagförslag måtte, jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Söderbaum.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 185 höft. (Nr 226.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mella a1 i texten
  2. 1LU 1925:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och s. 6 i texten