Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby

1925-05-08 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:227, Med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

minskning i vissa fall av renantalet inom lappby; given Stockholms

slott den 8 maj 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående minskning i vissa fall

av renantalet inom lappby.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 186 höft. (Nr 227.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Förslag

till

Lag

angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

Med upphävande av 8 § i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska

lapparnes rätt till renbete i Sverige förordnas som följer:

1

1. Därest inom lappby antalet renar befinnes vara så stort, att betesmarkerna

måste anses otillräckliga eller att genom renarna betydande skadegörelser

förorsakas, och inom lappbyn finnas renar, tillhörande andra än

lappar, må länsstyrelsen, efter det lapparna blivit hörda, förordna, att så

stort antal av dessa renar, som prövas för ändamålet nödigt, inom viss förelagd

tid skall från lappbyn avlägsnas, vid äventyr att renarna av lappbyns

ordningsman omhändertagas och levande eller slaktade för ägarnas räkning

försäljas. Närmare föreskrifter i fråga om verkställighet härav meddelas

av länsstyrelsen, som därvid bar att tillse såväl att de särskilda renägarnas

rätt och bästa i görligaste mån bevaras som ock att renskötande lapp icke

i oskälig grad kringskäres i sin näring.

2. Befinnes, sedan med tillämpning av 1 mom. renar, tillhörande andra

än lappar, avlägsnats från lappby, de återstående renarnas antal ändock

vara för stort, äge länsstyrelsen, efter det lapparna såväl i nämnda lappby

som i lappby, dit inflyttning kan ifrågakomma, blivit börda, hänvisa en eller

flera lappar till annan lappby, där utrymme finnes och dit inflyttning utan

avsevärd olägenhet kan ske. Härvid skall länsstyrelsen tillse, att lapp, som

själv eller vars förfäder länge tillhört lappbyn eller inom dess område haft

rätt till bete för sina renar, icke utan synnerliga skäl mot sin vilja hänvisas

till annan lappby.

Hänvisas lapp att med de renar, som äro under hans vård, flytta till

annan lappby, förelägge länsstyrelsen honom vid vite att inom viss tid

hava verkställt flyttningen samt meddele honom i övrigt de föreskrifter, som

med avseende å densamma skola iakttagas. Tredskas lappen att inom förelagd

tid verkställa flyttningen, äge länsstyrelsen utdöma vitet samt efter omständigheterna

antingen förelägga nytt vite eller ock förordna, att renarna

skola flyttas och omhändertagas på den tredskandes bekostnad.

3. Kan hänvisning i behövlig omfattning till annan lappby icke lämpligen

ske, äge länsstyrelsen förordna, att lappbyns renantal inom viss av

länsstyrelsen bestämd tid skall genom nedslagning, försäljning eller annorledes

nedbringas till viss myckenhet. Kan mellan lapparna enighet ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

vinnas angående verkställandet av sålunda föreskriven åtgärd, må länsstyrelsen,

efter lapparnas hörande, förordna, huru minskningen skall verkställas.

Därvid skall iakttagas, att i första hand de renägare, vilka med hänsyn

tagen jämväl till antalet hushållsmedlemmar hava det största renantalet,

åläggas att minska sina renhjordar. I händelse av tredska äge länsstyrelsen

förelägga och utdöma vite eller låta vidtaga föreskriven åtgärd på tredskandes

bekostnad.

4. Vad i 1—3 mom. här ovan är stadgat beträffande den inbördes ordning,

i vilken de i samma moment angivna åtgärderna till minskning av

renantalet må komma till användning, skall icke utgöra hinder för länsstyrelsen

att, då särskilda skäl därtill föreligga, i sådant avseende annorlunda

bestämma.

2 §.

Överstiger sammanlagda antalet renar inom Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar 39,000, skall, ändå att sådant fall ej är för

handen som i 1 § sägs, länsstyrelsen förordna om renantalets nedbringande

till sagda antal, därvid på länsstyrelsen ankommer att bestämma huru minskningen

skall fördelas å de särskilda lappbyarna; och skall i övrigt beträffande

sättet för minskningen iakttagas vad i 1 § linnes stadgat för där avsett fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Bestämmelserna i 2 § skola

gälla så länge den mellan Sverige och Norge den 5 februari 1919 avslutade

konventionen angående flyttlapparnas rätt till renbetning bibehåller giltighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena IIndén, statsråden Olsson, Nothin, Svensson,

Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Lagen den 1 juli 1898 (nr 66 s. 1) om de svenska lapparnes rätt till renbete

i Sverige innehåller bland annat bestämmelser rörande åtgärder för minskande

i vissa fall av antalet av de renar, som finnas inom lappby. Enligt

dessa bestämmelser, vilka äro intagna i lagens 8 §, må dylika åtgärder

tillgripas, dels om betet för lappbyns renar ej för dem alla bliver tillräckligt

dels ock därest genom renarna skada förorsakas å bofastas ägor.

Länsstyrelsen må för sådant fall förordna, att inom lappbyn befintliga

renar, tillhörande andra än lappar, skola till så stort antal som prövas

för ändamålet nödigt avföras från lappbyn, vid äventyr att renarna av

lappbyns ordningsman omhändertagas och levande eller slaktade för lappbyns

räkning försäljas. Närmare föreskrifter om verkställigheten meddelas

av länsstyrelsen, som har att tillse, att genom den föreskrivna åtgärden

icke någon renägare framför andra oskäligt betungas.

Skulle det befinnas att, sedan alla renar, tillhöriga andra än lappar, avlägsnats

från lappbyn, utrymmet är otillräckligt för de återstående renarna,

äger länsstyrelsen hänvisa en eller flera lappar till närmaste lappby, där

utrymme finnes och dit inflyttning utan olägenhet kan ske. Vid dylik

hänvisning äga de lappar företrädesrätt att kvarstanna i lappbyn, som

själva eller vilkas förfäder längst tillhört denna eller inom dess område

haft rätt till bete för sina renar. Avseende må härvid dock även fästas

å det antal renar en var lapp har under sin vård och det utrymme, som

genom flyttningen skall beredas eller som inom annan lappby finnes.

Tredskas lapp att efterkomma hänvisning, fälles han till vite.

Minskning, varom nu är fråga, av renantalet i en lappby må sålunda

ske endast i ettdera av ovannämnda båda fall, och må för minskningens

utförande endast tillgripas antingen avlägsnande från lappbyn av andra

än lappars renar eller hänvisning av lapp att med sina renar överflytta

till annan lappby.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mnj:ts proposition Nr 227.

Beträffande de åtgärder, som sålunda stå till förfogande, bär viss

skärpning föreslagits av 191!) års lappkommitté. 1 det betänkande, som

ar 1919 avgavs av kommittén och vari föreslagits en särskild lag om

fjällrenskötsel och eu lag om skogsrenskötsel, hava i 43 § i lagförslagen

med vissa smärre ändringar upptagits samma bestämmelser för minskning

av renantalet i lappby, som gälla enligt 1898 års lag. Härutöver har

emellertid, att i båda de ifrågasatta lagarna i likalydande bestämmelser

intagas under ett tredje stycke av nämnda paragraf, föreslagits att, därest

hänvisning i behövlig omfattning till annan lappby icke lämpligen kunde

ske, länsstyrelsen skulle äga förordna, att i viss ordning lappbyns renantal

skulle nedbringas till viss myckenhet. Åt lapparna själva skulle i första

rummet överlämnas att söka enas angående verkställighet av sålunda föreskriven

åtgärd. Kunde enighet ej vinnas, skulle länsstyrelsen äga förordna

huru minskningen skulle utföras. Kommitténs förslag har hittills varit

föremål allenast för förberedande behandling.

Emellertid har nu länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den 7

april 1925 upptagit frågan om utvidgning av de enligt 1898 års renbeteslag

medgivna möjligheterna till tvångsminskning av renantalet inom

lappby. Länsstyrelsen har härvid anfört:

Vid den renräkning, som jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande innevarande

år verkställts inom Norrbottens län och vilkens siffror nu började kunna

överskådas, visade renantalet en högst betydande ökning i förhållande till den

räkning, som ägde rum år 1921, och jämväl antalet i de år 1924 jämlikt

renbeteslagens förskrifter upprättade renlängderna överskredes i oväntad grad.

Slutsiffrorna för renantalet inom länet utgjorde sålunda enligt 1921 års renräkning

116,979, enligt 1924 års renlängder 128,362 och enligt 1925 års

renräkning omkring 186,600.

Antalet av de renar, som enligt gällande renbeteskonvention med Norge

finge inkomma i betesområdet i Troms fylke och vissa därtill anslutna trakter

utgjorde 39,000. Renräkningssiffrorna för de fyra lappbyar, nämligen Könkämä,

Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma byar, vilka hade uteslutande

rätt att föra sina renar till nämnda betesområde, visade en totalsumma av

omkring 46,000. Huru man innevarande år inför detta förhållande skulle

förfara därom torde, vid det förhållande att ifrågavarande fyra byalag till

följd av brist på lämpliga sommarland inom Sverige vore nödsakade att taga

med sig praktiskt taget hela renmakten till Norge, förhandlingar få upptagas

med vederbörande norska myndigheter. Vad länsstyrelsen nu närmast

hade behov av, vore att få ett vapen satt sig i händer, som gåve länsstyrelsen

möjlighet att åstadkomma lämplig minskning av renantalet inom byalag,

där sådant funnes erforderligt.

De i renbeteslagen medgivna åtgärderna för minskande av renantalet inom

lappby vore otillräckliga. Enligt lappkommitténs förslag skulle därutöver

stå länsstyrelsen till buds tvångsnedslaktning. Detta maktmedel vore av

vikt till följd av lapparnas obenägenhet att själva minska hjordar, alltför

stora för att lämna ett rationellt utbyte av renskötseln, och i närvarande

tid av särskild betydelse, då möjligheterna av ytterligare hänvisningar av

lappar till andra lappbyar inom länet vore praktiskt taget uteslutna. Både

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

renbeteslagens och kommittéförslagets ifrågavarande stadganden byggde

emellertid på samma förutsättningar, nämligen att inom en lappby renantalet

befunnes vara så stort, att betesmarkerna bleve otillräckliga eller att

genom renarna betydande skadegörelser förorsakades. Möjlighet till minskning

av renantalet i ändamål att icke överskrida det renantal, som enligt

konventionen högst finge medföras till Norge, syntes däremot icke vara i

stagandena inrymd.

Ehuru renräkningsmaterialet ännu icke hunnit tillräckligt bearbetas, syntes

det redan nu vara att befara, att renstammen i byar, som icke flyttade till

Norge, på sina håll ökat till den grad, att betesmarkerna inom lappbyns

område bleve otillräckliga.

Länsstyrelsen vore övertygad om, att den decimering av renstammen, som

vid nu berörda förhållanden bleve nödvändig, icke läte sig genomföras med

mindre till länsstyrelsens förfogande ställdes det maktmedel, som 43 § tredje

stycket i lappkommitténs förslag erbjöde. Den tvångsnedsla letning, som sålunda

bleve erforderlig och som måste vara fullgjord senast innan nästa

vårflyttning, borde emellertid för erhållande av bästa utbytet av slakten

företagas på hösten.

Länsstyrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte till den nu

församlade riksdagen avlåta proposition med förslag att 43 § i de av 1919

års lappkommitté utarbetade förslag till lag om fjällrenskötsel och till lag

om skogsrenskötsel måtte varda upphöjda till lag med den omredigering av

sagda paragraf, som erfordrades för dennas tillämplighet för renantalets

nedbringande under det i renbeteskonventionen med Norge medgivna antal.

Enligt konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge

angående flyttlapparnas rätt till renbetning utgör Troms fylke i Norge

jämte vissa därtill anslutna trakter i Ankenes härad, Nordlands fylke,

samt i Karesuando och Jukkasjärvi socknar i Sverige ett betesområde.

Kött att dit inflytta med renar tillkommer uteslutande lappar från de

fyra nordligaste lappbyarna i Sverige, nämligen Könkämä, Lainiovuoma,

Sarivuoma och Talma lappbyar. I betesområdet må emellertid ej inkomma

mera än sammanlagt 39,000 renar, häri icke inbegripna kalvar, som födas

under det år inflyttningen äger rum. Enär, såsom av länsstyrelsen berörts,

sommarbetesmarker i Sverige i stort sett saknas för nämnda fyra

lappbyar, betar dessas hela renmängd under en del av året inom omförmälda

betesområde.

Jämväl i andra trakter av Norge äger såsom bekant svensk renbetning

rum. I intet fall är dock där, såsom beträffande de fyra nordligaste lappbyarna,

den svenska lappbyns hela renmängd beroende av de norska betesmarkerna.

På vissa ställen utövas här renbetningen i form av »gränsbetning»,

därvid de svenska renarna till icke bestämt antal få inkomma

i Norge intill visst avstånd från riksgränsen. Å andra ställen inflyttar

en större eller mindre del av lappbyns lappar med sina renar till vissa

norska distrikt, i den utsträckning de för distrikten fastställda renantalen

medgiva.

Med hänsyn till denna skillnad i betesutövningen i Norge är det närmast

beträffandé renantalen inom de fyra nordligaste byarna som särskilda be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

7

stämmelser äro påkallade i anslutning till de stadgande^ som gälla för

den svenska renbetningen i nämnda land. Nödvändigt är nämligen, att

sammanlagda renantalet inom sagda lappbyar kan hällas nere vid det

antal, som må föras på bete inom det för byarna upplåtna norska betesområdet.

Av betydelse till förekommande, att de svenska lapparnas renbetesrätt

i Norge icke överskrides, är väl även att renantalen inom andra

fjäll-lappbyar i Sverige icke stiga till alltför höga siffror. Detta står dock

mera i samband med att renmängden icke må bliva så stor, att de svenska

renbetesmarkerna bliva otillräckliga. Härigenom uppstå svårigheter att

avhålla renarna från att i större än medgivet antal eller på otillåten tid

eller otillåtna områden inkomma i Norge.

I detta sammanhang må erinras, att fastställandet i svensk-norska

renbeteskonventionen av det antal renar, som skulle få föras till betesområdet

i Troms fylke och därtill lagda trakter, skett med stöd av den

undersökning, som under åren 1910 och 1911 verkställdes för utrönande

bland annat av den renmängd, som rationellt borde kunna under höst

och vinter finna föda på Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma

lappbyars svenska betesmarker. Denna undersökning, som utfördes av

en kommission av tre finska samt en svensk och en norsk man, föranstaltades

av den skiljedomstol, vilken enligt Karlstadskonventionen av

1905 tillsattes för att avgöra vissa frågor rörande utsträckningen av de

svenska lapparnas rätt till renbetning i Norge. Undersökningens resultat

blev sedermera bindande jämväl för de senare förhandlingar mellan Sverige

och Norge, vilka ledde till 1919 års renbeteskonvention.

Frågan rörande behovet av bestämmelser för möjliggörande av en reglering

av renantalet inom de fyra nordligaste lappbyarna i anslutning till

konventionens stadganden har redan förut varit föremål för uppmärksamhet.

Genom de energiska åtgärder, som i samband med konventionens

tillkomst vidtogos för att genom överflyttande av ett avsevärt antal lappar

med betydande renhjordar till sydligare trakter i Norrbottens län nedbringa

renantalet i nämnda lappbyar, minskades emellertid renmängden långt under

siffran 39,000, och ansågs härvid tillsvidare kunna bero i avbidan på

inhämtande av ytterligare erfarenhet.

De senaste åren hava emellertid varit för renskötseln i förevarande trakter

mycket gynnsamma och, såsom av länsstyrelsen meddelats, har renantalet

i de fyra lappbyar, varom nu särskilt är fråga, sprungit upp till omkring

46,000. De förpliktelser Sverige genom renbeteskonventionen åtagit

sig gent emot Norge nödvändiggöra vid detta förhållande, att bestämmelser

snarast meddelas, varigenom möjlighet öppnas att med hänsyn till konventionens

föreskrifter åvägabringa nödig minskning av renantalet inom

nämnda lappbyar.

Länsstyrelsen har emellertid i sin förevarande skrivelse understrukit

behovet att för reducering av renantalet även inom andra byalag, där

så må befinnas erforderligt, äga tillgång till mera effektiva åtgärder än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

1898 års renbeteslag erbjuder, och hänvisar länsstyrelsen till det förslag i

ämnet, som framlagts av 1919 års lappkommitté.

Enligt vad ovan berörts, upptager sagda förslag i likhet med 1898 års

renbeteslag såsom förutsättning för renminsknings tillgripande inom lappby,

att antalet av därvarande renar befinnes så stort, att betesmarkerna

måste anses otillräckliga eller att genom renarna betydande skadegörelser

förorsakas. Därjämte anvisar förslaget utöver vad nämnda lag innehåller

såsom ytterligare medel för minskningens verkställande renantalets direkta

nedbringande till viss myckenhet, varunder i första rummet torde inbegripas

renarnas nedslaktning eller försäljning.

Den! omständigheten, att lappkommittén sålunda ansett skärpta åtgärder

nödvändiga, hänvisar på att redan tidigare behov därav gjort sig gällande.

Detta lappkommitténs förslag har varit föremål för yttrande av vederbörande

länsstyrelser samt övriga myndigheter och korporationer, utan att

erinran däremot framställts förutom i ett par mera oväsentliga detaljer.

Vad i förevarande ärende framkommit synes ytterligare understryka vikten

av, att snarast möjligt nödiga hjälpmedel ställas till länsstyrelsens förfogande

till förhindrande av den oreda i renskötseln och de svårigheter av

olika slag, som kunna uppkomma därigenom att renantalen så starkt tillväxa,

att renbetesmarkema bliva otillräckliga eller att genom renarna betydande

skadegörelser förorsakas. Uppmärksammas bör jämväl det ogynnsamma

inflytande på de internationella renbetesförhållandena, som härav

kan uppstå.

Till belysande av renantalens tillväxt inom Norrbottens län må här intagas

följande uppgifter från de senaste renräkningarna:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

9

Lappby eller socken

Renantal enligt renräkning år

1911

1921

1 1925

Karesuando

socken.

Könkämä lappby.........

18,200

15,218

11,740

Lalniovuoma » .........

9,944

5,903

10,820

Jukkasjärvi socken.

1 Sarivuoma lappby ...........

9,247

6,834

11,030

Talma » ............

7,045

6,935

12,345

t Rautasvuoma » ............

5,608

8,902

12,869

| Kaalasvuoma » ............

4,840

3,8jJ6

7,757

Gällivare socken.

|

| Norrkaitums lappby ........

9,316

11,693

17,792

1 Mellanbvns » ........

3,822

2,856

7,945

1 Sörkaitums » .......

2,116

6,436

13,047

Jokkmokks

socken.

j Sirkas lappby

Tuorpons » r

21,153

14,628

31,606

Jokkmokks skogslappby f

Arjeplogs socken.

Luokta—Mavasvuoma lappby

Semisjaur—Njargs »

Arjeplogs fjällappby

...........................

21,636

15,497

27,049

Luokta skogslappby

Arjeplogs »

Arvidsjaurs socken.

Mausjaurs skogslappby

1

Östra Kikkejaurs »

4,347

8,052

12,236

Västra » »

Malmesjaurs »

Skogsrenar i Jukkasjärvi och Tornedalssocknarna...

4,086

6,''912

4,740

» i Kalix, Råneå och Gällivare socknar...

2,630

3,287

5,649

Summa

123,990

116,979

186,625

Såsom förhållandena nu äro, står länsstyrelsen maktlös, därest för renantalens

minskande intet kan uträttas genom avlägsnande ur lappbyn av renar,

tillhörande andra än lappar, eller genom hänvisning av lappar till andra

lappbyar. Den förra utvägen torde vara av jämförelsevis mindre betydelse,

och rörande den senare har länsstyrelsen vitsordat, att möjligheterna

för ytterligare dislokationer inom länet praktiskt taget vore uteslutna. Lappkommitténs

av vederbörande gillade förslag synes innebära en lämplig lösning.

1 Talen ungefärliga. Torde komma att något höjas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Ett ändamålsenligt tillämpande av det föreslagna ytterligare medlet för

renminsknings åvägabringande torde så mycket mindre innebära några vådor,

som det även ur ekonomisk synpunkt synes mindre rationellt, att lapparna,

såsom nu ofta under goda år sker, låta sina hjordar undan för undan växa

och däri samla hela sin förmögenhet. Riktigare synes vara, att lapparna

under de goda åren bättre taga ut den stora avkastning hjordarna lämna

och bespara denna för att däri kunna hava en reserv, då de dåliga betesåren

vålla lapparna stora förluster i renar.

Rörande de närmare bestämmelserna i lappkommitténs förslag i nu förevarande

del får jag hänvisa till det av kommittén avgivna betänkandet.

Från de yttranden, vilka, enligt vad ovan omnämnts, avgivits över förslaget,

må här anmärkas, att från enstaka lappskt håll ifrågasatts, att det

föreslagna stadgandets 1 mom., innehållande föreskrifter att i första hand

för minskning av renantalet inom lappby därifrån skulle avlägsnas andra

än lappar tillhöriga renar, borde byta plats med 2 mom., enligt vilket i

andra rummet hänvisning av lapp till annan lappby borde tillgripas. Reduceringen

av renantalet borde i första hand gå ut över till byn nyinflyttade

lappars it;nar och i andra hand över de bofastas renar. Från samma håll

har tillika, med instämmande av lappfogden i Norrbottens norra distrikt,

yrkats, att länsstyrelsen borde äga rätt att bestämma, vilket av sätten för

renarnas minskning för varje särskilt fall skulle tillämpas. Om så vore,

framhåller lappfogden, att minskningen alltid i första hand skulle gå ut

över bofastas renar, kunde möjligen förhållandet mellan bofasta och lappar

för vederbörande bys vidkommande bliva sämre än för en by, där bofasta

fortfarande finge hava renar. Borttagandet av bofastas renar skulle icke

heller i många fall åstadkomma någon kännbar minskning, sedan bofastas

reninnehav inskränkts i så hög grad som nu vore fallet. Ett tillägg till

denna paragraf borde lämna länsstyrelsen rätt att välja, vilket av sätten i

1—B mom. som skulle användas.

Från en bofast person har hemställts bland annat, att i 1 mom. till skydd

för vederbörande renägare borde efter orden »inom viss förelagd tid» inskjutas

orden »ej understigande ett år.»

Vid föredragning inför min företrädare av lappkommitténs förslag i samband

med den förberedande behandling förslaget varit underkastat har sistnämnda

anmärkning icke ansetts böra föranleda åtgärd.

Däremot har ovanberörda från lappskt håll gjorda erinran ansetts i viss

mån befogad. Föredragande departementschefen ansåg, att i regel den av

kommittén föreslagna ordningsföljden i avseende å renantalets minskning

borde iakttagas, men hade | in tet emot att länsstyrelsen, där särskilda skäl

till avvikelse från denna ordningsföljd förelåge av sådan beskaffenhet som

anförts, finge frångå den stadgade ordningsföljden. På grund härav infördes

under ett nytt mom. 4 en bestämmelse, som gav länsstyrelsen dylik

befogenhet.

Enär omständigheter lära kunna uppstå, då det kan vara av betydelse,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

att länsstyrelsen icke är bunden sitt i det föreliggande fallet i viss ordning

pröva de särskilda i lagen medgivna åtgärderna till minskande av renantalet

i lappby, har jag för min del intet att erinra emot att till de av

lappkommittén föreslagna bestämmelserna göres ett tillägg sådant som det

ovan angivna. Jag har emellertid föreslagit viss annan formulering däiav.

Med avseende å sagda bestämmelser synas, bortsett från vissa jämkningar

av formell natur, icke andra ändringar erforderliga än som påkallas av

den i visst avseende ändrade betydelse, som av lappkommittén tillagts begreppet

lappby och som lagts till grund för formuleringen av vissa stadgande!! i

förslaget. Eniir kommitténs förslag icke slutligen prövats, är nödvändigt att

nu återgå till gällande lags uttryckssätt. Vidare har ansetts lämpligt att till

förtydligande av innebörden av den föreslagna nya åtgärden för renantalets

minskning exemplifiera denna med de tillvägagångssätt, som i främsta

rummet torde ifrågakomma, nämligen nedslagning eller försäljning av

renarna. Av kommittén har föreslagits, att länsstyrelsen, när den förordnade

om sagda åtgärds tillgripande, tillika skulle föreskriva viss tid, ej

understigande ett år, inom vilken åtgärden skulle vara vidtagen. Såsom

fallet för närvarande är inom de fyra nordligaste lappbyarna, kan understundom

vara av vikt att renantalet i en lappby bringas att nedgå på koitare

tid. Bestämmelsen om ett år såsom minimitid torde därför böra utgå

och åt länsstyrelsen överlämnas att efter föreliggande förhållanden pröva

tiden för åtgärdens vidtagande. Detta torde vara så mycket lämpligare

som det viktigaste härvid är, att minskningen utföres på sådant sätt, att

förluster icke uppstå för lappen. En minskning exempelvis genom djurens

nedslaktning bör ske endast å sådan tid på året, då renens kött och skinn

hava fullt handelsvärde och sålunda ej på våren, då djuren äro magra efter

vinterns svårigheter och skinnen mer eller mindre odugliga.

I anslutning till vad ovan anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lagbestämmelser. Då dessa bygga dels på inre svenska

förhållanden och dels på förhållanden, som stå i samband med de svenska

lapparnas traktatsenliga renbetning i Norge, har ansetts lämpligt att sammanföra

bestämmelserna i en särskild lag.

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till lag angående

minskning i vissa fall av renantalet inom lappby av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Maj:t Konungen gott lämna

bifall.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

Med upphävande av 8 § i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska

lapparnes rätt till renbete i Sverige förordnas som följer:

1 §.

1. Därest^ inom lappby antalet renar befinnes vara så stort, att betesmarkerna

måste anses otillräckliga eller att genom renarna betydande skadegörelser

förorsakas, och inom lappbyn finnas renar, tillhörande andra än

lappar, ma lansstyrelsen, efter det lapparna blivit börda, förordna, att så

stort a,ntal av dessa renar, som prövas för ändamålet nödigt, inom viss förelagd

tid skall från lappbyn avlägsnas, vid äventyr att renarna av lappbyns

ordningsman omhändertagas och levande eller slaktade för ägarnas räkning

försäljas. Närmare föreskrifter i fråga om verkställighet härav meddelas

av länsstyrelsen, som därvid har att tillse såväl att de särskilda renägarnas

rätt och bästa i görligaste mån bevaras som ock att renskötande lapp icke

i oskälig grad kringskäres i sin näring.

2. Befinnes, sedan med tillämpning av 1 mom. renar, tillhörande andra

än lappar, avlägsnats från lappby, de återstående renarnas antal ändock

vara för stort, äge länsstyrelsen, efter det lapparna såväl i nämnda lappby

som i lappby, dit inflyttning kan ifrågakomma, blivit hörda, hänvisa en eller

flera lappar till annan lappby, där utrymme finnes och dit inflyttning utan

avsevärd olägenhet kan ske. Härvid skall länsstyrelsen tillse, att lapp, som

v VarS. förfäder länge tillhört lappbyn eller inom dess område haft

ratt till bete för sina renar, icke utan synnerliga skäl mot sin vilja hänvisas

till annan lappby.

Hänvisas lapp att med de renar, som äro under hans vård, flytta till

annan lappby, förelägge länsstyrelsen honom vid vite att inom viss tid

hava verkställt flyttningen samt meddele honom i övrigt de föreskrifter, som

med avseende å densamma skola iakttagas. Tredskas lappen att inom förelagd

tid verkställa flyttningen, äge länsstyrelsen utdöma vitet samt efter omständigheterna

antingen förelägga nytt vite eller ock förordna, att renarna

skola flyttas och omhändertagas på den tredskandes bekostnad.

3. Kan hänvisning i behövlig omfattning till annan lappby icke lämplgen

ske, äge länsstyrelsen förordna, att lappbyns renantal inom viss av

lansstyrelsen bestämd tid skall genom nedslaktning, försäljning eller annorledes

nedbringas till viss myckenhet. Kan mellan lapparna enighet ej

vinnas angående verkställandet av sålunda föreskriven åtgärd, må länssty1''?.

. er}’, efter lapparnas hörande, förordna, huru minskningen skall verkställas.

Härvid skall iakttagas, att i första hand de renägare, vilka med hänsyn

tagen jämväl till antalet hushållsmédlemmar hava det största renantalet,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

åluggas att minska sina renhjordar. I händelse av tredska äge länsstyrelsen

förelägga och utdöma vite eller låta vidtaga föreskriven åtgärd på tredskandes

bekostnad.

4. Vad i 1—3 mom. här ovan är stadgat beträffande den inbördes ordning,

i vilken de i samma moment angivna åtgärderna till minskning av

renantalet må komma till användning, skall icke utgöra hinder för länsstyrelsen

att, då särskilda skäl därtill föreligga, i sådant avseende annorlunda

bestämma.

2 §.

överstiger sammanlagda antalet renar inom Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma

och Talma lappbyar 39,000, skall, ändå att sådant fall ej är för

handen som i 1 § sägs, länsstyrelsen förordna om renantalets nedbringande

till sagda antal, därvid på länsstyrelsen ankommer att bestämma huru minskningen

skall fördelas å de särskilda lappbyarna; och skall i övrigt beträffande

sättet för minskningen iakttagas vad i 1 § finnes stadgat för där avsett fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1925. Bestämmelserna i 2 § skola

gälla så länge den mellan Sverige och Norge den 5 februari 1919 avslutade

konventionen angående flyttlappamas rätt till renbetning bibehåller giltighet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 5 maj 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson, .

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 april 1925, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag angående

minskning i vissa fall av renantalet inom lappby.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll och inför lagrådet föredragits

av expeditionschefen Lennart Berglöf, föranledde allenast följande yttrande

av lagrådet:

I förevarande lagförslags ingress förklaras 8 § i lagen den 1 juli 1898

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige upphävd. I själva

verket innefattar 1 § i förslaget intet annat än en ny, jämkad reglering

av det ämne, varom nyssnämnda 8 § renbeteslagen stadgar. Onekligen

ter det sig vid sådant förhållande såsom det sakenliga att infoga dessa

nya bestämmelser på de äldres plats genom en lag om ändrad lydelse av

paragrafen i fråga. Att i förslaget ej så förfarits, beror tydligen på särskilda

omständigheter. Man har velat vidhålla den hittills iakttagna grundsatsen

att i renbeteslagen icke upptaga sådant lagmaterial, som hänför sig

till ingången konvention med främmande makt, och har härav funnit sig

förhindrad att i nämnda lag infoga innehållet av förslagets 2 §, som just

har denna karaktär. Då å andra sidan lagen den 5 februari 1919 i anledning

av svensk-norska lappkonventionen ej i sin nuvarande form erbjuder

lämplig plats för infogande av sistnämnda stadgande, har det ansetts

vara den mest praktiska utvägen att sammanföra det föreslagna

ändrade innehållet av 8 § renbeteslagen med det nya stadgandet till en

fristående lag. Ehuru i och för sig mindre tillfredsställande, lärer denna

anordning kunna godtagas med hänsyn till att densamma är att betrakta

såsom ett provisorium i avbidan på det tillfälle till en mera tjänlig placering

av materialet, som en blivande överarbetning av lapplagstiftningen

väl inom en närmare framtid kommer att bereda.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 227.

l.r>

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindebs, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 5 maj

1925 avgivna utlåtande över det den 30 april 1925 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående minskning i vissa fall av renantalet

inom lappby.

Föredraganden redogör för utlåtandets innehåll samt anför: I utlåtandet

göres icke annan erinran i anledning av förslaget än så vitt berör frågan

om de däri ingående bestämmelsernas upptagande i redan nu gällande

lagar om lapparnas renbetesrätt i stället för, såsom föreslagits, i en sär-,

skild lag. Ehuru lagrådet finner sistnämnda anordning i och för sig mindre

tillfredsställande, anser lagrådet densamma dock av anförda skäl kunna

godtagas.

Med åberopande av § 87 regeringsformen och under framhållande av

att ärendet syntes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder därav

att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade

tid gått till ända, underställas årets riksdag, hemställer föredraganden

därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Doktrin (1)

  1. Eivind Torp, Högsta tillåtna renantal - Ekologiska och rättsliga aspekter på renskötsel, FT 2005 nr 3 s. 341, på s. 343 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:307 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby. a1 i texten
  2. 1LU 1925:38 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition med förslag till lag angående minskning i vissa fall av renantalet inom lappby. s. 13 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2005 s. 341 Eivind Torp, Högsta tillåtna renantal - Ekologiska och rättsliga aspekter på renskötsel s. 343 i texten