Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsoch ersättningsbelopp

1925-02-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:41, Angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndsoch ersättningsbelopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl.

från skyldighet att gälda vissa skadestånds- och ersättningsbelopp;

given Stockholms slott den 6 februari

1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

bo)

Med skrivelse den 9 december 1924 har generalpoststyrelsen överlämnat

en framställning från förste postiljonen Ernst Gustaf Samuelsson om befrielse

från skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp om tillhopa 362 kronor

84 öre, som han jämlikt Stockholms rådhusrätts utslag den 26 juni 1919 förpliktats

utgiva.

Generalpoststyrelsen lämnar i ämnet följande redogörelse:

Samuelsson hade i egenskap av postchaufför vid fullgörandet den 13 mars

1919 av posttransporttur till postkontoret Stockholm 6 (Odengatan) framfört

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 35 höft. (Nr 41.) 210 25

Ansökning

av förste

''postiljonen

E O. Samuels

son.

Genoral
poststyrelscn.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

en postverket tillhörig automobil och därvid svängt automobilen ut över det

å Odengatan framdragna spårvägsnätet med påföljd, att automobilen påkörts

av en strax bakom kommande spårvagn, varvid skada uppstått å såväl

automobilen som spårvagnen. Sedan med anledning därav allmänne åklagaren

vid Stockholms rådhusrätt yrkat ansvar å Samuelsson, hade denne

dömts att bota 50 kronor samt förpliktats a{t i skadestånd utgiva till postverket

260 kronor och till aktiebolaget Stockholms spårvägar 102 kronor 84

öve, ävensom att ersätta postverket och bolaget de belopp, de kunde visa

sig hava utgivit till lösen av rättens protokoll i målet. Samuelsson hade

dessutom ålagts att gälda vittnesersättningar med tillhopa 15 kronor. .

Sedan aktiebolaget Stockholms spårvägar hos generalpoststyrelsen anhållit

att från postverket utfå det belopp, tillhopa 102 kronor 84 öre, som tilldömts

bolaget, hade generalpoststyrelsen utanordna! detta belopp samt uppdragit

åt styrelsens ombudsman att hos Samuelsson indriva postverkets fordran.

Hos Samuelsson hade emellertid ännu icke uttagits vare sig förenämnda av

generalpoststyrelsen förskotterade belopp eller det skadestånd av 260 kronor

jämte protokollslösen 3 kronor, som han förpliktats utgiva till postverket.

Han häftade sålunda i skuld till postverket med tillhopa 365 kronor 84 öre.

Styrelsen meddelar härefter, att Samuelsson åtnjöte en årlig avlöning av

3,486 kronor jämte dyrtidstillägg, samt framhåller, att ett uttagande av det

Samuelsson ådömda skadeståndet givetvis skulle ha eu menlig inverkan på

hans ekonomi.

Vidare anför styrelsen:

Posttransporterna inom huvudstaden, vilka stode i sammanhang med ankommande

och avgående tåg, och på vilkas utförande inom fastställd tid

postens rättida befordran och utdelande berodde, måste givetvis ske med

stor skyndsamhet. Hå dessa transporter i regel måste utföras på stadens

mest trafikerade gator, vore det tydligt, att, därest chaufförens uppmärksamhet

för något ögonblick avleddes eller slappades, en olyckshändelse såsom

den ifrågavarande lätt kunde inträffa. I förevarande fall hade ock förefunnits

en viss svårighet för chauffören att säkert kunna beräkna den fart,

med vilken en bakifrån kommande spårvagn framförts.

Styrelsen påpekar vidare, att Samuelsson, som alltsedan år 1913 tjänstgjort

såsom postchaufför, såväl före som efter det-omhandlade missödet fullgjort

sina åligganden med punktlighet och noggranhet och för sitt arbete i postverket

befunnits förtjäna gott vitsord.

Under åberopande av att riksdagen tidigare medgivit befrielse från skadeståndsskyldighet

i ett flertal liknande fall har generalpoststyrelsen dels tillstyrkt

Samuelssons hemställan att av nåd befrias från skyldighet att till

postverket inbetala det skadestånd, han förpliktats utgiva till postverket och

till aktiebolaget Stockholms spårvägar, tillhopa 362 kronor 84 öre, dels och

hemställt om bemyndigande att ur räkenskaperna avföra detta belopp.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1924 förklarat sig icke

hava något att erinra mot bifall till framställningen.

Med hänsyn till Samuelssons jämförelsevis knappa ekonomiska förhållanden

och i betraktande av de goda vitsord han erhållit beträffande sin tjänstgöring

vid postverket anser jag mig böra tillstyrka hans framställning att

bliva befriad från skyldigheten att gälda förberörda skadeståndsbelopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts proposition nr 4L 3

Jag hemställer alltså, att Kring! Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förste postiljonen Ernst Gustaf Samuelsson må befrias

från honom åliggande skyldighet att dels gälda det skadeståndsbelopp

om 260 kronor, som han jämlikt Stockholms rådhusrätts

utslag den 26 juni 1919 förpliktats att utgiva till postverket,

dels oclc till postverket återgälda det av verket utbetalade belopp

om 102 kronor 84 öre, som Samuelsson jämlikt samma utslag

ålagts utgiva till aktiebolaget Stockholms spårvägar, samt

att ifrågavarande belopp må ur postverkets räkenskaper avskrivas.

2: o)

Den 29 oktober 1923 inträffade å fjärden utanför Piteå under då rådande Ansökning

snötjocka eu svår sjöolycka, i det att den statens järnvägar tillhöriga, till

slipersfaktoriet å Lövliolmen hörande ångslupen »Lövholmen» under färd j. e. wikfrån

slipersfaktoriet till Bergvikens färjställe tornade emot en vid Storfors lund.

befintlig timmerflotte med sådan fart, att ångslupen med fören rände upp

på flotten, vilket hade till följd, att slupen hastigt fylldes med vatten och

sjönk, varvid sju av de ombordvarande fjorton passagerarna omkommo.

Genom rådstuvurättens i Piteå lagakraftvunna utslag den 10 november

1924 dömdes befälhavaren å ångslupen Johan Edvard Wiklund, såsom vållande

till olyckan ifråga, att undergå fängelse i tre månader, med vilket straff

emellertid jämlikt lagen om villkorlig dom skulle anstå. Härjämte förpliktades

Wiklund att till järnvägsstyrelsen utgiva ersättning för värdeminskning

å .ångslupen, bärgningskostnader m. m. med 13,873 kronor 74 öre, ävensom

att ersätta styrelsen livräntor till efterlevande anhöriga till de vid olyckan

omkomna. Slutligen ålades Wiklund att ersätta ej mindre järnvägsstyrelsen

dess inställelse i målet med 100 kronor samt utgifterna för lösen av rättens

protokoll i målet än även statsverket för de av allmänna medel förskjutna

vittneskostnaderna.

Av de vid olyckan omkomna voro sex anställda såsom arbetare vid slipersfaktoriet.

I enlighet med lagen om försäkring för olycksfall i arbete ha

efterlevande anhöriga till fyra av dessa sex arbetare beviljats livräntor med

tillhopa 5,860 kronor om året.

I en till Kung! Maj:t ställd, av järnvägsstyrelsen med skrivelse den 7

januari 1925 överlämnad skrift har Wiklund anhållit att av nåd bliva befriad

från honom enligt förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet gentemot

järnvägsstyrelsen. Wiklund framhåller, att han, som vore genom motgångar

nedbruten till kropp och själ, icke såge sig i stånd att någonsin

kunna fullgöra sin ersättningsskyldighet. Wiklund hänvisar vidare till ett

vid skriften fogat intyg av bland andra ordförandena i kommunalnämnden

och fattigvårdsstyrelsen i Norrfjärdens socken rörande hans ekonomiska förhållanden

m. m. Av detta intyg framgår, att Wiklund är ägare till en mindre

jordlägenhet, taxeringsvärderad till 2,600 kronor, men graverad till ett belopp

av 6,000 kronor, samt att hans egendom i övrigt utgöres av en ko samt annan

lösegendom till ett värde av omkring 500 kronor. I intyget meddelas vidare,

att Wiklund under långliga tider varit förföljd av motgångar och att hans

s. 4 Kontrollera mot PDF

Järnvägs
styrelsen.

Statskontoret.

Departements
chefen.

4 Kungl. Majits proposition nr 41.

hustru, som under åratal vårdats för sinnessjukdom på hospital, icke vore

vid bättre hälsotillstånd än att hon när som helst kunde''återfalla i sjukdomen.

Slutligen framhålla intygsgivarna, att vid ett utkrävande av skadeståndsbeloppet

Wiklund endast hade att till borgenärerna överlämna sitt anspråkslösa

hem och därefter på ålderdomens dagar hemlös söka skaffa sig och sin

familj utkomst, samt att en dylik åtgärd icke skulle medföra minsta garanti

för täckning av skadeståndsbeloppet, utan blott vore ägnad att rubba Wiklunds

möjlighet att draga sig fram.

Landsfiskalen i Piteå norra landsfiskalsdistrikt har i en skrivelse meddelat,

att uppgifterna i omförmälda intyg enligt vad han utrönt voro riktiga, samt

att han därför i allo delade intygsgivarnas uppfattning i saken och för egen

del tillstyrkte Wiklunds hemställan.

Av ett handlingarna i ärendet bilagt prästbevis framgår, att Wiklund är

född den 25 december 1863 och sålunda nu 61 år gammal, att han är gift

och har hos sig kyrkobokförda tre barn, i ålder mellan 16 och 12 år.

I sin förberörda skrivelse den 7 januari 1925 framhåller järnvägsstyrelsen,

att Wiklund, som efter olyckan tillfälligt haft arbete vid slipersfaktoriet med

renhållning, vedhuggning och annat dylikt, icke torde hava möjlighet att

ens till någon del gälda den ersättning, som ålagts honom. Någon utsikt,

att Wiklund framdeles skulle vinna sådan ekonomisk ställning, att han bleve

i stånd att fullgöra sin ersättningsskyldighet, förefunnes enligt styrelsens

mening icke. På grund härav och då den känsla av osäkerhet, som ersättningsskyldighetens

fortbestående givetvis måste medföra för Wiklund, syntes

komma att på honom verka nedtryckande i psykiskt hänseende ansåge

styrelsen det önskvärt, att statens fordran hos Wiklund efterskänktes.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet den 22 januari 1925 och därvid

framhållit, att riksdagen i ett flertal liknande fall medgivit efterskänkande

av kronans fordringsanspråk, varvid emellertid eftergiften i några fall under

senare år icke ansetts böra innefatta vederbörande ådömd ersättning för

rättegångskostnader. Då omständigheterna i förevarande ärende på grund av

sökandens jämförelsevis höga ålder, försörjningsplikt och små ekonomiska

omständigheter syntes särskilt ömmande, funne emellertid statskontoret

billigheten tala för att ersättningsskyldigheten i dess helhet efterskänktes.

På grund av Wiklunds svaga ekonomiska ställning samt höga ålder torde

fordringsanspråket mot honom vara praktiskt taget utan värde. Ett fasthållande

därvid måste sålunda anses vara för staten ändamålslöst, medan

skuldbördan skulle för Wiklund kännas synnerligen betungande. Enahanda

skäl, som föranlett 1922 och 1923 års riksdagar att medgiva styrmännen å

ångfärjan »Malmö» S. P. Pihl och T. E. Berggren befrielse från att erlägga

dem till följd av sjöolyckor ådömda skadestånd till avsevärda belopp, synas

alltså föreligga för sådan befrielse jämväl i detta fall. Med hänsyn till

de här föreliggande särskilt ömmande omständigheterna anser jag i likhet

med statskontoret, att befrielsen bör omfatta även järnvägsstyrelsens fordran

för rättegångskostnader.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. Maj:ts proposition nr 41.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre ångslupsbefälhavaren Johan Edvard Wiklund må

befrias från honom jämlikt Piteå rådstuvurätts utslag den 10

november 1924 åliggande ersättningsskyldighet gentemot järnvägsstyrelsen,

samt

att järnvägsstyrelsens fordran hos Wiklund må ur räkenskaperna

avskrivas.

Till vad departementschefen under punkterna l:o) och

2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ut protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda viss s. 13 i texten
  2. SU 1925:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående befrielse för förste postiljonen E. G. Samuelsson m. fl. från skyldighet att gälda vissa skadeståndso s. 9 i texten