Sök i Ratio Lex

Angående pensioner åt vissa personer

1925-02-13 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:49, Angående pensioner åt vissa personer

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 49.

\

Nr 4<>.

Kungl. Majds proposition till riksdagen angående pensioner åt

vissa personer; given Stockholms slott den 13 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt i punkterna l:o—7:o.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

l:o.

Hos Kungl. Maj:t bär lantbruksstyrelsen i skrivelse den 24 november 1924 []_.]

hemställt om åtgärders vidtagande för att byråchefen bos styrelsen Oscar TilläggsFrithiof

Nordqvist måtte från och med dagen näst efter den, då han efter tgråchefen

fyllda 67 år avgår från tjänsten, under sin återstående livstid å allmänna hos imibruksindragningsstaten

komma i åtnjutande av, utöver den pension, som författ- o* 15 Nordningsenligt

må bliva honom tillerkänd, en årlig tilläggspension av 1,000 ?*''''*<•

kronor.

Till stöd för sin framställning anför styrelsen i huvudsak följande.

Byråchefen Nordqvist uppnådde den 20 maj 1925 en ålder av 67 år och ägde

då jämlikt gällande pensionslag uppbära pension. Rätt att komma i åtnjutande

av hel pension inträdde för innehavare av ifrågavarande befattning

efter 35 tjänstår. Emellertid torde Nordqvist, som allenast kunde åberopa

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. i3 höft. (Nr U9.) X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj ds proposition Nr 49.

något mer än 20 för pension beräkneliga tjänstår, äga rätt att tillgodonjuta

endast 2%r> av hel pension. Då hel pension för 20:de lönegraden i löneplanen

uti gällande avlöningsreglemente, avdelning B — vilken lönegrad Nordqvist

tillhörde — jämlikt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser

för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga om rätt till pension utgjorde 6,996 kronor,

skulle Nordqvists pension författningsenligt utgå med 4,000 kronor. Då sistnämnda

belopp torde få anses knappt för en person i Nordqvists ställning,

hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra söka utverka något tillägg till denna

pension och finge styrelsen i sådant hänseende anföra följande.

Nordqvist, som vore född den 20 maj 1858 i Finland, promoverades 1886

vid universitetet i Hälsingfors till filosofie doktor och tjänstgjorde från den

30 april 1889 till den 30 september 1902 såsom inspektör för fiskerierna i

Finland, vilken befattning närmast motsvarade den byråchefstjänst i Sverige,

som Nordqvist nu innehade.

I svensk statstjänst hade Nordqvist, som 1905 erhöll svensk medborgarrätt,

tjänstgjort dels kalenderåret 1905 såsom extra fiskeristipendiat, dels ock såsom

liskeriintendent i södra distriktet från och med 1906 års början till den 11

mars 1913, då han utnämndes till innehavare av sin nuvarande befattning.

Nordqvist hade under sin verksamhet som fiskeritjänsteman i Sverige fört

upp såväl den vetenskapliga och praktiska fiskeriforskningen som även fiskerinäringen

överhuvudtaget på ett högre och modärnare plan än som förut var

fallet. Härtill torde i mycket hög grad hava bidragit Nordqvists stora intresse

för sin uppgift och den mångsidiga och grundliga utbildning, som

Nordqvist förskaffat sig icke minst genom sina talrika och långvariga utländska

resor. I sistnämnda avseende finge framhållas, att Nordqvist deltagit

uti den av intendenten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn A. E. Nordenskiöld

ledda Vegaexpeditionens kringsegling av Asien åren 1878—1880 i

egenskap av biträdande zoolog och tolk samt att Nordqvist i utbildningssyfte

vid olika tillfällen vistats icke mindre än omkring 13 månader i Tyskland

och Österrike, 6 månader i Amerikas förenta skiter och Canada, 2 månader

i Norge och Danmark, 1 j/2 månad i Frankrike och Belgien, l1 , månad i

Ryssland och 1 månad i Storbritannien. Givetvis hade de rön och iakttagelser,

Nordqvist gjort under dessa resor, och hans därunder knutna förbindelser

med utländska fackmän och institutioner varit till stor nytta för hans arbetsuppgifter

som byråchef å lantbruksstyrelsens fiskeribyrå.

Det svenska fisket hade ock under Nordqvists ledning i hög grad förkovrats.

Tidigare hade detsamma bedrivits efter äldre, ofta i hög grad oekonomiska

principer och i enlighet med lagbestämmelser, oftast baserade på synnerligen

lösa antaganden och på eu ytterst ofullständig kännedom om fiskens

levnadsvanor. Numera hade däremot detta fiske mångenstädes övergått till

eu rationellt ordnad fiskerihushållning, grundad på praktiskt-vetenskapliga

undersökningar över fiskarternas biologi och de hydrografiska och biologiska

förutsättningarna härför.

Nordqvist hade särskilt tagit til] sin uppgift att söka bibehålla och förkovra

fiskbeståndet i våra sjöar ocli floder. I sådant syfte hade Nordqvist

bland annat grundat södra Sveriges fiskeriförening och den under nämnda

förenings ledning stående fiskeriförsöks- och iiskodlingsanstalten vid Aneboda

i Småland, varigenom för första gången i vårt land frågan om möjligheterna

för fiskodling i damm upptagits till allsidigare prövning. På grund av

föreningens verksamhet hade också denna för fiskets avkastning betydelsefulla

fiskodling fått en allt större spridning i landet. Det i samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanal. i>r<>i>(isiti<in Nr 79.

.‘i

i''ö reningens anstalt upprättade sötvattensbiologiska laboratoriet vore hittills

det enda i landet och hade detsamma varit till stor nytta för såväl den teoretiska

som den praktiska f i ske r rf orskn i n gen. Även den med Aneboda sammankopplade

tiskeriskolan hade tillkommit på Nordqvists initiativ och hade

även denna skola varit av eu särdeles stor betydelse för utbildandet av landets

lägre fiskeritjänstemän.

Under Nordqvists tjänstetid hade vidare flera stora fiskodlingsanstalter upprättats.

Särskilt (inge nämnas den i allo förstklassiga lax-, röding- och sikodlingsanstalten

i Borenshult, som tillkommit för att öka Vätterns fisketillgångar.

Slutligen hade Nordqvist med hänsyn till den stora fara, som hotade

landets laxbestånd genom den industriella exploateringen av vattendragen,

organiserat systematiska undersökningar över uppfödning i fiskodlingsanstalter

av laxyngel för klarläggande av denna för framtidens laxfiske i högsta grad

betydelsefulla fråga. För detta ändamål hade ock på Nordqvists förslag arrenderats

på fem år den Jämtlands fiskodlingsaktiebolag tillhöriga fiskodlingsanstalten

vid Kälarne.

Vidare finge framhållas, att Nordqvist medverkat vid ett flertal viktiga

utredningar i fiskerifrågor. Sålunda hade Nordqvist varit tillkallad såsom

sakkunnig inom jordbruksdepartementet för uppgörande av förslag till åtgärder

för åstadkommande av fiskeriföreningar m. in. och hade han sålunda

i denna egenskap medverkat vid de utredningar, som lett till lagen om gemensamhetsfiske.

Vidare hade Nordqvist inom justitiedepartementet varit

tillkallad att såsom sakkunnig biträda med överarbetning av vissa delar utav

förslaget till vattenlag.

Nordqvist hade även under tiden '':o/4 1920—°/11 1922 varit ordförande och

ledamot i den för granskning av år 1917 upprättad konvention och deklaration

rörande laxfisket i Torne älv tillsatta svensk-finsk kommissionen samt deltagit

i de inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnigas för omorganisation

av lantbruksstyrelsen in. m. överläggningar och härunder verkställt särskilda

utredningar angående fiskeriadministrationen.

Bland Nordqvists förtjänster Ange i detta sammanhang jämväl anföras

hans förmåga att sporra och intressera yngre fiskeritjänstemän för viktiga

aktuella och särskilt praktiskt betydelsefulla fiskerifrågor. Den fiskeribiologiska

literaturen hade även under hans tid riktats med en mängd större och

mindre avhandlingar och uppsatser, såväl av Nordqvist själv, som utövat

en betydande författarverksamhet, som ock av andra fiskeritjänstemän. Nordqvist

hade inom sitt speciella område genom medverkan i ett flertal utländska

facktidskrifter förskaffat sig ett känt och aktat namn även hos utlandets

auktoriteter på fiskeriområdet.

Vad särskilt beträffade Nordqvists deltagande i Vegaexpeditionen ville

lantbruksstyrelsen erinra, att — såsom också framginge av riksdagens skrivelse

den 20 maj 1878 — Kungl. Maj:t medgivit, att det befäl, underbefäl

och manskap av flottan, vilket kunde komma att deltaga i expeditionen,

finge under tiden åtnjuta enahanda förmåner, som under kommendering av

flottans fartyg. En följd av detta medgivande torde hava varit, att tiden

för deltagandet i nämnda expedition finge för nyssnämnda personal tillgodoräknas

vid tjänstårsberäkning för pension, i den mån sådan vore densamma

tillförsäkrad. Vid sådant förhållande syntes det lantbruksstyrelsen med visst

fog kunna ifrågasättas, att jämväl Nordqvist måtte i pensionsavseende få

tillgodoräkna sig samma tid. Erinras finge vidare därom, att riksdagen

visat sig tillmäta Vegaexpeditionen stor betydelse genom att vid upprepade

tillfällen anvisa anslag, som på ett eller annat sätt berört densamma, samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements

chefen.

genom att bereda årliga pensioner åt friherre Nordenskiöld och expeditionens

navigationsehef. Därest den tid, Nordqvist deltagit i Vegaexpeditionen eller

1 år 9 månader, finge tillgodoräknas honom för pension och härtill lades

den tid av 4 månader, varmed hans anställning i statens, tjänst överstege

20 år, skulle Nordqvist äga att åberopa ytterligare två för pension beräkneliga

tjänstår. Ett godkännande av ett dylikt beräkningssätt skulle innebära

en höjning av Nordqvists pension med 2/ar, av hel pension eller med

400 kronor.

Med hänsyn härtill samt till den stora betydelse Nordqvists verksamhet

utan tvivel haft för den svenska fiskerinäringen funne sig lantbruksstyrelsen

böra föreslå en tilläggspension åt Nordqvist av 1,000 kronor för år.

Slutligen finge även tilläggas, att Nordqvist vore för sitt livsuppehälle

helt hänvisad till sin pension, ävensom att Nordqvist, som under de senare

åren varit mycket sjuklig, även framdeles torde få lov att räkna med stora

utgifter till läkare och sjukvård.

Statskontoret har i remissutlåtande den 7 januari 1925 anfört, bland

annat, följande.

Såvitt av handlingarna framginge syntes byråchefen Nordqvist komma

att vid uppnåendet den 20 maj 1925 av stadgad pensionsålder kunna

åberopa 20 för pension enligt civila pensionslagen och kungörelsen den

29 juni 1921 (nr 456) beräkneliga tjänstår — tiden för deltagandet i den

s. k. Vegaexpeditionen torde icke kunna i sådant avseende medräknas —;

och bleve han alltså efter avgång vid sagda tidpunkt från byråchefsämbetet

berättigad till avkortad pension, motsvarande *°/sf> av det för honom gällande

pensionsunderlaget, 6,996 kronor, dier efter föreskriven avrundning

4,008 kronor.

Lantbruksstyrelsen hade med åberopande av den stora betydelse Nordqvists

verksamhet haft för den svenska fiskerinäringen, hemställt om en tilläggspension

åt honom till belopp av 1,000 kronor, varigenom de sammanlagda

pensionsförmånerna skulle komma att uppgå till åtminstone 5,000 kronor.

Statskontoret hade för sin del icke funnit anledning till erinran mot förslaget

om utverkande på anförda skäl av någon tilläggspension åt Nordqvist

och tilläte sig erinra om, att riksdagen under i viss mån likartade omständigheter

heviljat fyllnadspension från allmänna indragningsstaten åt

professorn vid universitet i Lund J. E. Lehmann (skr. nr 179/1915).

I anslutning till föreskrifterna i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)

syntes de sammanlagda pensionsförmånerna för Nordqvist böra fastställas

till 5,004 kronor.

På av myndigheterna anförda skäl vill även jag tillstyrka, att tilläggspension

från allmänna indragningsstaten beredes Nordqvist till sådant belopp

att densamma jämte den honom författningsenligt tillkommande pensionen

uppgår till 5,004 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att byråchefen hos lantbruksstyrelsen, filosofie doktorn

Oscar Frithiof Nordqvist må från och med dagen näst

efter den, då han efter uppnådd ålder av 67 år erhållit

avsked från byråchefsämbetet, under sin återstående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition Nr 49. 5

livstid uppbära tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att tilläggspensionen jämte

den honom författningsenligt tillkommande pensionen

uppgår till 0,004 kronor.

2:o.

I särskilda skrivelser den 28 augusti 1924 bar styrelsen för lantbruksinstitutet

vid Uliuna gjort framställning om beredande av pensioner åt

vid institutet anställda trädgårdsarbetaren Anders Magnusson, snickaren

Nils Anton Nilsson och kusken Karl August Edberg.

Av handlingarna i ärendena inhämtas

i fråga om Magnusson: Han är född den 15 april 1845 och har således

uppnått en ålder av 79 år. Han har under 35 år med gott vitsord varit

anställd såsom trädgårdsarbetare vid institutet men är numera enligt företett

läkarbetyg till följd av ålderdomssvaghet och sjukdom oförmögen att i

nämnvärd grad genom arbete förvärva sitt uppehälle. Magnusson saknar

tillgångar; hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat,

till i runt tal 1,150 kronor jämte fri bostad och bränsle;

i fråga om Nilsson: Han är född den 11 augusti 1851 och har således

uppnått en ålder av 73 år. Han har under 31 år med gott vitsord varit

anställd såsom snickare och gasverksarbetare vid institutet men är numera

enligt företett läkarbetyg till följd av åderförkalkning och ålderdomssvaghet

alldeles oförmögen att vidare förrätta något slags arbete. Nilsson saknar

tillgångar; hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat,

till i runt tal 1,300 kronor jämte fri bostad och bränsle; samt

i fråga om Edberg: Han är född den 23 augusti 1853 och har således

uppnått en ålder av 71 år. Han har under 42 år med gott vitsord varit

anställd såsom kusk och arbetare vid institutet men är numera enligt företett

läkarbetyg till följd av åderbråck och kraftnedsättning oförmögen att i

nämnvärd grad genom arbete förvärva sitt uppehälle. Edberg saknar tillgångar;

hans löneförmåner uppgingo 1923, dyrtidstillägg inberäknat, till i

runt tal 1,230 kronor jämte fri bostad och bränsle.

Lantbruksstyrelsen har enligt särskilda utlåtanden i ärendena den 4 september

1924 funnit det billigt, att pension beredes ifrågavarande personer, då de

numera efter angivna tjänstår till följd av ålder och kraftnedsättning äro

oförmögna att genom arbete förvärva sitt uppehälle, samt föreslår med

hänsyn till ålder och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner, att pensionsbeloppet

bestämmes för en var av dem till 400 kronor för år, att utgå

från och med månaden näst efter den, varunder frånträde av anställningen

vid institutet ägt rum, dock tidigast från och med den 1 januari 1925.

Statskontoret har i särskilda remissutlåtanden den 24 september 1924, under

erinran att det föreslagna pensionsbeloppet motsvarar vad i liknande fall

förut beviljats (se prop. 1917 nr 287; R. skr. s. å. nr 10 p. 90), tillstyrkt

bifall till framställningarna i fråga.

12.1

Pensioner åt

vid Uliuna

lantbruksinstitut

anställda

trädgårdsarbetaren

A. Magnusson,

snickaren

N. A.

Nilsson och

kusken K. A.

Edberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements
chefen.

[3.]

Pension åt

städerskan

vid Ultima

egendom och

lantbruksskola

L. F.

Lundin.

Departements
chefen.

Jag instämmer med myndigheterna och hemställer därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vid lantbruksinstitutet vid Ultuna anställda trädgårdsarbetaren

Anders Magnusson, snickaren Nils Anton

Nilsson samt kusken Karl August Edberg må, en var

från och med månaden näst efter den, varunder han

frånträder sin anställning vid institutet, dock tidigast

från och med den 1 januari 1925, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 400 kronor.

3:o.

Hos Kungl. Maj:t har styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut i skrivelse

den 13 december 1924 gjort framställning om beredande av pension med

högsta möjliga belopp åt städerskan vid Ultuna egendom och lantbruksskola

Lovisa Fredrika Lundin. Över framställningen hava infordrade

utlåtanden avgivits den 7 januari 1925 av lantbruksstyrelsen och den 23

i samma månad av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Lundin, som är född den 8 mars 1863 och således uppnått en ålder av

61 år, har under 35 år med gott vitsord varit anställd såsom städerska vid

Ultuna egendom och lantbruksskola. Enligt företett läkarbetyg är hon

numera till följd av kronisk ledgångs- och muskelreumatism samt kraftnedsättning

oförmögen att genom arbete förvärva sitt uppehälle. Hennes

löneförmåner hava under de fem senaste åren i medeltal uppgått till omkring

570 kronor förutom naturaförmåner till ett beräknat värde av 250

kronor för år. Hon äger inga tillgångar förutom en del lösöre.

Lantbruksstyrelsen har funnit billigt, att pension av allmänna medel

beredes Lundin, sedan hon efter 35 års tjänstgöring på grund av sjuklighet

icke längre kan försörja sig, och erinrar styrelsen i detta sammanhang

därom, att riksdagen förut vid åtskilliga tillfällen beviljat pension åt befattningshavare

i motsvarande ställning. Med hänsyn till Lundins ålder

och tjänstår ävensom åtnjutna löneförmåner föreslår lantbruksstyrelsen, att

hennes pension bestämmes till 300 kronor för år, att utgå från och med

månaden näst efter den, varunder hon frånträder sin anställning, dock tidigast

från och med den 1 juli 1925.

Statskontoret har förordat bifall till institutsstyrelsens framställning på

sätt lantbruksstyrelsen föreslagit.

Såsom lantbruksstyrelsen erinrat, har riksdagen under senare år vid

flera tillfällen beviljat pension åt befattningshavare i ställning motsvarande

Lundins (se 1921 prop. nr 14 p. 3 och R. skr. nr 288 p. 4). Pensionsbeloppet

har därvid med en tjänstetid i ett fall av 23 år bestämts till det

av lantbruksstyrelsen för nu ifrågavarande befattningshavare föreslagna

beloppet av 300 kronor för år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:ts proposition Nr 49.

7

Jag finner intet vara att erinra mot, att Lundin ‘ beredes enahanda

förmån, och hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att städerskan vid Ultima egendom ocli lantbruksskola

Lovisa Fredrika Lundin må från och med månaden

näst efter den, varunder hon frånträder sin anställning

därstädes, dock tidigast från och med den

1 juli 1925, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 300

kronor.

4:o.

I framställning till Kungl. Maj:t den 7 september 1924 har överlantmätaren

i Gotlands län, f. d. överstelöjtnanten i armén Carl Vilhelm

Laurentius Bolin — under erinran att han, som den 11 september 1924

uppnådde en ålder av 67 år, genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1924

medgivits rätt att kvarstå å sin överlantmätartjänst tillsvidare intill den

1 april 1925 och jämlikt beslut av statskontoret ägde att från och med

månaden näst efter den, vari avgång från överlantmätartjänsten komme

att äga rum, årligen, så länge han från arméns pensionskassa åtnjöte

pension av 2,720 kronor, av det honom såsom överlantmätare tillkommande

pensionsbeloppet 5,600 kronor uppbära allenast 2,880 kronor anhållit

om åtgärders vidtagande för beredande åt honom av fyllnadspension av

900 kronor, motsvarande, i avrundat tal, en tredjedel av förenämnda belopp

2,720 kronor. Till stöd för sin framställning anför sökanden, att han vid

avgång från såväl sin militära som civila tjänst uppnått därför stadgad

tjänsteålder samt haft att under sin tjänstetid erlägga pensionsavgifter

både som militär och lantmätare.

Lantmäteristyrelsen har i remissutlåtande den 15 september 1924 förordat

bifall till framställningen.

I den 22 i samma månad avgivet infordrat utlåtande har statskontoret

i ärendet anfört följande.

Då sökanden visat sig uppfylla de i den civila pensionslagen fastställda

villkor för erhållande av hel pension, hade han genom statskontorets beslut

den 14 augusti 1924 förklarats berättigad att från och med månaden näst

efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga rum, under sin återstående

livstid åtnjuta pension å 5,600 kronor. Emellertid vore sökanden i

egenskap av f. d. officer å stat berättigad att från arméns pensionskassa åtnjuta

pension jämte fyllnadspension till sammanlagt belopp av 2,720 kronor,

vilken förmån komme att utgå oavkortad efter det sökanden avgått från

överlantmätartjänsten; och på grund härav måste den civila pensionen reduceras

enligt bestämmelsen i 16 § 3 mom. av förenämnda lag till en tredjedel,

dock med iakttagande att densamma jämte den militära pensionen icke

[4.]

Tilläggspension

åt

överlantmätaren

C. V. L.

Bolin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements
chefen.

understege civilpensionens belopp eller 5,600 kronor. Därest det i stället för

en civilpension och en militärpension gällt förening av två pensioner, som

båda bestämts enligt den civila pensionslagen, skulle sammanlagda pensionsbeloppet

icke understigit vad som motsvarat hela den större pensionen och

en tredjedel av den mindre enligt regeln, att vederbörande i sådant fall alltid

av pensionsbeloppet finge behålla vad som beräknades motsvara av honom

själv erlagda avgifter för egen pensionering (16 § 2 mom.). I nu förevarande

fall, där undantagsvis en större civilpension förenades på en hand med en

lägre militärpension, bleve följden av den givna reduceringsföreskriften, att

vederbörande ginge miste om ett belopp, motsvarande hela den lägre pensionen.

I dylika fall hade riksdagen på Kungl. Maj ds förslag beviljat

pensionsfyllnad till sådant belopp, att detsamma jämte de författningsenligt

utgående pensionsbeloppen ungefär motsvarade den större pensionen jämte en

tredjedel av den mindre.

Den pension, som enligt ovanberörda grunder skulle tillkomma sökanden,

vore 5,600 kronor såsom pension å hans civila tjänst jämte en tredjedel av

pensionen för hans militära befattning, 2,720 kronor, eller sålunda 6,506

kronor 66 öre. Då han förklarats berättigad uppbära pension med (2,880 +

2,720 =) 5,600 kronor, skulle tilläggspensionen för honom utgöra 906 kronor

66 öre, avrundad till 900 kronor.

Med stöd av det anförda har statskontoret hemställt, att Kungl. Majd

måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden måtte från och med månaden

näst efter den, vari avsked från överlantmätartjänsten ägt rum, under sin

återstående livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 900 kronor årligen.

Såsom statskontoret erinrat, har efter framställning av Kungl. Majd (se

prop. nr 117 och 120 till 1914 års senare riksdag samt nr 93 p. 2 till

1924 års riksdag) riksdagen förut i fall, där en större civilpension förenats

med en mindre pension för statstjänst, å vilken lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension icke är tillämplig, beviljat vederbörande

en särskild tilläggspension å allmänna indragningsstaten till sådant belopp,

att densamma jämte de författningsenligt utgående pensionsbeloppen motsvarat

den större pensionen jämte eu tredjedel av den mindre. Under

åberopande härav och då det synes mig vara med billighet överensstämmande,

att sökanden beredes enahanda förmån, tillstyrker jag bifall till

föreliggande framställning på sätt den av statskontoret förordats.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överlantmätaren i Gotlands län, f. d. överstelöjtnanten

i armén Carl Vilhelm Laurentius Bolin må

från och med månaden näst efter den, varunder lian

frånträder sin överlantmätartjänst, under sin återstående

livstid, med bibehållande av honom tillerkänd

pension från arméns pensionskassa jämte fyllnadspension,

tillhopa 2,720 kronor, samt utöver honom där
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition År 49. 9

jämte tillkommande pension å 2,880 kronor såsom överlantmätare,

å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till belopp av 900 kronor.

o:o.

1 skrivelse den 10 september 1924 bär lantmäter istyr elsen gjort framställning

om beredande av pension åt extra lantmätaren Carl Gustaf Bergstrands

änka Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas omyndiga

dotter Anna Karin Gustafsdotter.

Av skrivelsen bifogade handlingar inhämtas, bland annat, att Bergstrand,

som avlidit den 3 juni 1924, såsom sterbhusdelägare efterlämnat änkan och

ovannämnda dotter, vilken är född den 17 mars 1919, att behållningen i

boet uppgår till 1,005 kronor 40 öre samt att änkan, som är född den 15

juli 1885, enligt ett den 16 juni 1924 utfärdat läkarintyg då lidit av allmän

kraftnedsättning och höggradig nervsjukdom.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.

Bergstrand, som föddes den 20 september 1885, konstituerades till lantmäteriauskultant

(numera extra lantmätare) den 10 juni 1913. Bergstrand

hade utövat verksamhet såsom tjänstemedhjälpare eller vikarie för lantmätare

beträffande vissa förrättningar under 7 år 2.2 månader, såsom t. f.

distriktslantmätare 3.r> månader, såsom amanuens hos lantmäteristyrelsen

2 år 4.1 månader samt såsom t. f. assistent 1 år 2 månader eller tillhopa

omkring 11 år.

Vid sitt frånfälle innehade Bergstrand förordnande att uppehålla den

lediga assistentbefattningen vid lantmäterikontoret i Skaraborgs län med

rätt för honom att, under den tid förordnandet varade, uppbära samtliga

med befattningen förenade avlöningsförmåner, förutom det belopp, som det

ålåge ordinarie innehavare av befattningen att gälda för egen pensionering.

Nämnda befattning hade Bergstrand uppehållit med enahanda löneförmåner

sedan den 1 april 1923. Lantmäteristyrelsen hade i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 2 november 1923 anhållit om bemyndigande att med ordinarie

innehavare återbesätta befattningen i fråga, men hade Kungl. Maj:t, sedan

statens besparingskommitté avgivit utlåtande i ärendet, uti brev den 21

december 1923 föreskrivit, att befattningen i fråga skulle tillsättas allenast

medelst förordnande tills vidare. Därest befattningen kommit att återbesättas

med ordinarie innehavare, lede intet tvivel att Bergstrand erhållit

befattningen i fråga.

Bergstrand hade utövat en mångsidig och väl vitsordad verksamhet samt

städse i och utom tjänsten förhållit sig väl. Överlantmätaren i Skaraborgs

län hade lämnat Bergstrand det vitsordet, att han under sin anställning vid

lantmäterikontoret på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden

samt att hans plikttrohet gått så långt, att överlantmätaren måst

tvinga honom, som synbarligen nedbrötes mer och mer av sin sjukdom, att

taga tjänstledighet för att söka hot för sitt lidande, varjämte överlantmätaren

framhållit, att Bergstrand i hög grad lede av tanken att han förmenats att

vinna den ordinarie anställning, som han under ordinära föi-hållanden kunnat

erhålla till betryggande av, att hans efterlevande icke helt och hållet skulle

ställas på bär backe.

[5.1

Pension åt

extra lantmätaren

C. G.

Bergstrands

änka och

dotter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Bergstrand vore såsom icke ordinarie tjänsteman ej delägare i civilstatens

pensionsinrättning, på grund varav hans änka och barn icke ägde uppbära

pension från nämnda inrättnings änke- och pupillkassa.

Enligt från civilstatens änke- och pupillkassa lämnade upplysningar hade

änkan, därest Bergstrand innehaft ordinarie assistentbefattning, varit berättigad

till eu årlig pension av 930 kronor med 40 procents förhöjning för

makarnas minderåriga dotter, intill dess hon fyllt 21 år.

På grund av vad sålunda anförts och då de förhållanden, som föranlett

att Bergstrand vid sitt frånfälle ej var ordinarie assistent, ej syntes böra

få verka till nackdel för hans efterkommande, funne sig lantmäteristyrelsen

böra hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bevilja Bergstrands

änka samt makarnas minderåriga dotter från och med den 1 juli

1924 å allmänna indragningsstaten pensioner till samma belopp, som tillkommit

dem, i händelse lantmätaren Bergstrand varit ordinarie assistent vid

lantmäterikontoret i Skaraborgs län.

Slutligen tilläte sig lantmäteristyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t i avvaktan

på riksdagens beslut ville, med hänsyn till de synnerligen ömmande

omständigheterna, tilldela änkan Bergstrand någon mot en eventuell pension

svarande eller eljest skalig befunnen gratifikation.

Statskontoret har i remissutlåtande i ärendet den 22 oktober 3 924 anfört

följande.

På grund av vad handlingarna innehölle och då extra lantmätaren Bergstrand

icke varit i tillfälle att genom inträde i någon av staten understödd

kassa för familjepensionering bereda sin änka och makarnas minderåriga

dotter något bidrag till underhållet efter det att lian avlidit, syntes goda

skäl föreligga att i detta fall bereda understöd i form av pension på sätt

som skett i föregående likartade fall. På framställningar av Kungl. Maj:t

hade nämligen riksdagen beviljat pensioner dels år 1919 åt änkor och barn

efter vice kommissionslantmätaren Ekstrand (prop. nr 155; R. skr. nr 10 A)

och lantmäteriauskultanten Wennerström (prop. nr 100; R. skr. nr 10 A)

ävensom åt extra lantmätaren Lundströms änka (prop. nr 266; R. skr. nr 10 A)

till belopp av 500 å 600 kronor till änka och 125 å 150 kronor till barn,

dels år 1920 åt lantmäteriauskultanten Holmstedts änka och dotter (prop. nr

127; R. skr. nr 296) med respektive 500 och 200 kronor, dels ock år 1922

åt lantmäteriauskultanten Grafströms änka (prop. nr 54; R. skr. nr 302) till

belopp av 500 kronor. I nu förevarande fall förelåge enligt vad lantmäteristyrelsen

upplyst den särskilda omständigheten, att, om icke den lediga assistentbefattning,

som Bergstrand vid sitt frånfälle på förordnande uppehöll

mot åtnjutande av i det närmaste full avlöning, förklarats skola med hänsyn

till förhanden varande förhållanden tillsvidare icke återbesättas med ordinarie

innehavare, Bergstrand med all säkerhet blivit befattningens innehavare

och därmed också vunnit inträde i civilstatens änke- och pupillkassa samt

sålunda kunnat genom egna åtgärder trygga sina efterlevandes underhåll;

och denna omständighet borde enligt lantmäteristyrelsens förmenande föranleda,

att pensionen i detta fall till änkan och dottern bestämdes till

samma belopp, som skulle hava utgått till dem, om Bergstrand vunnit delaktighet

i nämnda kassa. Med sådan delaktighet hade visserligen följt skyldighet

att erlägga engångsavgift jämte årsavgift under Bergstrands återstående

livstid, men då engångsavgiften fördelades på fem år enligt kassans

reglemente och betalningsskyldighet för vad som icke vore guldet vid delägares

frånfälle upphörde, skulle i detta fall icke några mera avsevärda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 19.

avgifter huva drabbat Bergstrand. På grund av de i detta lull sålunda

föreliggande särskilda förhållanden ville det synas statskontoret, som om

pensionsbeloppet borde i nära anslutning till förslaget skäligen bestämmas

till 900 kronor för änkan och 000 kronor för dottern. Därest, såsom lantmäteristyrelsen

ifrågasatt, eu gratifikation ansåges böra i avvaktan på pensionsfrågans

slutliga prövning tilldelas änkan Bergstrand, torde det böra

ske i form av förskott å den blivande pensionen med föreskrift att förskottet

skulle efter pensionens beviljande avräknas å först utfallande del av pensionen.

Jag torde få erinra, att Kung!. Maj:t med anledning av förevarande fram- Departements~

# chefen

ställning den 7 november 1924 tilldelat änkan Bergstrand samt hennes minderåriga

dotter gratifikationer med följande belopp, nämligen till den förra

niohundra kronor samt till dottern trehundra kronor, att av statskontoret

till en var av dem utanordnas från nionde huvudtitelns anslag till extra

utgifter, ävensom föreskrivit, att, därest pension komme att beviljas änkan

Bergstrand och hennes dotter, nämnda gratifikationer skulle avräknas å först

utfallande del därav samt ersättas omförmälda anslag.

På grund av vad i ärendet i övrigt anförts anser jag mig böra förorda

avlåtande av framställning till riksdagen om beviljande i överensstämmelse

med statskontorets förslag av pensioner åt Bergstrands efterlevande och hemställer

förty, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra lantmätaren Carl Gustaf Bergstrands änka

Thyra Helena Bergstrand, född Andersson, och makarnas

minderåriga dotter Anna Karin Gustafsdotter må från

och med den 1 juli 1924 från allmänna indragningsstaten

uppbära pension, änkan med 900 kronor årligen, att utgå

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt

dottern med 300 kronor, att åtnjutas till och med det

år, varunder hon uppnår 18 års ålder.

6:o.

I skrivelse den 17 oktober 1924 har lantmäteristyrelsen gjort framställning

om beredande från och med den 1 januari 1925 åt vaktmästar bi trädet å

lantmäterikontoret i Umeå Karl Bernhard Ulfhjelm av årligt understöd till

belopp av 600 kronor.

Styrelsen anför till motivering härav följande.

[6.]

Pension åt f.d.

extra biträdet

vid lantmäterikontoret

i Umeå K.

B. Ulfhjelm.

Ulfhjelm, som vore å lantmäterikontoret i Umeå anställd såsom extra

biträde för ombesörjande i främsta rummet av åligganden, vilka i allmänhet

tillhörde ed vaktmästare, är född den 19 april 1867 och uppnådde alltså

våren 1925 en ålder av 58 år. Ulfhjelm hade innehaft sin anställning sedan

1910 eller den första tidpunkt efter lantmäterikontorens omorganisation, då

möjlighet yppades att anställa extra arbetskrafter. Såsom framginge av

närslutet intyg av legitimerad läkare vore Ulfhjelm fullkomligt blind på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 49.

Departements
chefen.

[7.1

Pension åt

f. d. biträdet

vid avvittringsverket

J. A. Bergström.

vänstra ögat, under det synskärpan på det liögra läge så lågt som 0.35,

vartill komine, att denna låga synskärpa icke förbättrades med glas. Ulfhjelm

lede vidare av hjärtfel och åderförkalkning med ett blodtryck av 180—190

m. m. Ulfhjelms arbetsförmåga vore till följd av nu nämnda orsaker i

mycket hög grad nedsatt och vore detta förhållande att betrakta såsom för

framtiden bestående.

Givet vore, att den hjälp, Ulfhjelm under senare tiden kunnat lämna vid

arbetena å lantmäterikontoret, varit jämförelsevis ringa. Från ingången av

1925 komrne kontoret att förflyttas till ett för detsamma nybyggt hus.

Härigenom komme vaktmästarbiträdets göromål att bliva väsentligt utökade.

Det komme bland annat att åligga denne att ombesörja den yttre renhållningen

samt att sköta värmeledningen. Sedan av inhämtade upplysningar

det för styrelsen framstått såsom tydligt, att Ulfhjelm icke kunde närmelsevis

gå i land med de nya åliggandena, hade styrelsen ansett sig nödsakad att

från 1 januari 1925 anställa annan person för ombesörjande av vaktmästargöromålen,

och styrelsen ansåge sig efter nämnda tidpunkt icke kunna

utbetala någon ersättning till Ulfhjelm. Lantmäteristyrelsen hade emellertid

ansett sig böra bringa förhållandet till Kungl. Majtts kännedom för att

därigenom söka utverka ett årligt understöd åt Ulfhjelm. Därest sådant

icke kunde utverkas, komme han med all säkerhet att nödgas påkalla hjälp

av kommunen.

Ulfhjelm hade i sitt genom hustruns frånfälle upplösta äktenskap en son,

som vore född den 21 november 1909.

Ulfhjelms avlöning utgjorde vid tiden för skrivelsens ingivande 120 kronor

i månaden, vartill komme dyrtidstillägg.

Statskontoret har i infordrat utlåtande i ärendet den 5 november 1924 anfört,

att med hänsyn till Ulfhjelms sjuklighet och därigenom föranledda oförmåga

att vid framskriden ålder skaffa sig annat lönande arbete ävensom till de

omständigheter i övrigt, under vilka han nödgades lämna sin anställning,

det icke torde vara något att erinra mot bifall till lantmäteristyrelsens

framställning.

På av lantmäteristyrelsen anförda skäl vill även jag tillstyrka, att pension

beredes Ulfhjelm i överensstämmelse med styrelsens förslag.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre extra biträdet vid lantmäterikontoret i Umeå

Karl Bernhard Ulfhjelm må från och med den 1 januari

1925 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 000 kronor.

7:o.

Med utlåtande den 3 oktober 1924 har länsstyrelsen i Västerbottens län

överlämnat en till länsstyrelsen ställd skrivelse, däri f. d. fanjunkaren vid

Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström gjort framställning om erhållande

av pension såsom biträde åt styresmannen för avvittringsverket i Västerbottens

och Norrbottens län. Vid länsstyrelsens skrivelse hava fogats utlå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:Is proposition Nr 49. 13

tanden i ärendet av länsstyrelsen och överlantmätaren i Norrbottens län

samt styresmannen för avvittrinysverket i nämnda båda län.

I ärendet hava vidare avgivits utlåtanden den 13 oktober 1924 av lånt

mäteristyrelsen samt den 22 december 1924 av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Bergström, som är född den 15 mars 1859, anställdes 1891 vid avvittringskontoret

i Luleå samt överflyttades 1909 i samband med sammanslagningen

av avvittringskontoren i. Luleå och Umeå till detta kontor. Under åren 1891—

1907 tjänstgjorde lian oavbrutet med undantag för tider för militärtjänstgöring,

vilken varat 3 till 4 månader årligen med undantag för åren 1904

och 1905, då densamma varat endast 1 månad om året. Under tiden den 1 januari

1908—30 november 1910 var Bergström, på grund av bristande göromål på

avvittringskontoret, icke därstädes anställd, men har för tiden därefter oavbrutet

tjänstgjort intill tiden för avvittringsverkets nedläggande den 30 juni

1924. Hans dagliga tjänstetid har städse varit den för byråtjänster vanliga.

Den stora erfarenhet och speciella kännedom, som Bergström vunnit under

sin långa tjänstetid, har varit till särskilt stort gagn till följd av täta ombyten

bland den fackutbildade personalen. Under de sista åren har Bergström

den tid av året, då fältarbeten pågått, fungerat såsom föreståndare för

avvittringskontoret i Umeå och dess arkiv, och under tiden efter den 1 juni

1921, från vilken tid åliggandena såsom styresman fullgjorts av distriktslantmätaren

Nils Jönsson vid sidan av hans verksamhet såsom sådan, har

Bergström även haft att övervaka arbetena å avvittringskontoret. Bergströms

verksamhet inom avvittringsverket har karakteriserats av en exemplarisk

plikttrohet och noggrannhet i alla avseenden.

Bergström har sedan den 1 november 1916 såsom biträde å avvittringskontoret

uppburit en månadsavlöning av 200 kronor, å vilken utgått dyrtidstillägg.

Den 1 april 1910 erhöll Bergström avsked från sin militära beställning,

samt uppbär från arméns pensionskassa 180 kronor pension i 9 klassen av

arméns pensionskassa, 820 kronor fyllnadspension ävensom 180 kronor pensionstillägg

eller tillhopa 1,180 kronor jämte dyrtidstillägg enligt fastställda

grunder.

Länsstyrelserna och lantmäteristyrelsen hava hemställt om åtgärders vidtagande

för beredande åt sökanden av pension från och med den 1 juli 1924.

I fråga om pensionsbeloppets storlek anser lantmäteristyrelsen detsamma böra

bestämmas till 1,820 kronor.

Statskontorets utlåtande i ärendet är av följande innehåll.

Då sökanden under 26 år arbetat i avvittringsverkets tjänst, torde det få

anses vara med billighet överensstämmande, att någon pension bereddes

honom, när han vid 65 års ålder på grund av avvittringsverkets nedläggande

lämnat tjänsten.

Beloppet av sådan pension syntes böra avpassas efter det antal tjänstår, han

kunde räkna sig tillgodo, och den avlöning han åtnjutit, varvid såsom för

ordinarie tjänstemän, vilkas avlöning icke vore fördelad i lön och tjänstgöringspenningar,

hel pension ansåges motsvara 2/s av avlöningen; och liksom

beträffande vid lantmäteristaten anställda tjänstemän torde också i detta

fall för hel pension böra förutsättas uppnådda 35 tjänstår. Efter sådana

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition Nr 49.

Departements
chefen.

grunder skulle pensionen för sökanden uppgå till 2,400 x % x *«/J5 eller sålunda

efter föreskriven avrundning 1,190 kronor. Då sökanden i olikhet mot vad

som i allmänhet gällde beträffande dem, som ägde rätt till pension enligt

ovan angivna grunder, emellertid ej erlagt pensionsavgifter, torde visserligen

någon reduktion av det sålunda beräknade beloppet böra äga rum; men då

sökandens avgång närmast föranletts av nedläggandet av det verk, där han

varit anställd, syntes beloppet dock ej böra sättas lägre än till 1,100 kronor.

Enär det sålunda ifrågasatta pensionsbeloppet jämte vad sökanden uppbure

från arméns pensionskassa eller, förutom pensionstillägg, 1,000 kronor, icke

för år räknat överstege 3,000 kronor, torde, i överensstämmelse med föreskrifterna

i 16 § 4 mom. av civila pensionslagen, den omständigheten, att

sökanden åtnjöte pension från arméns pensionskassa, icke böra föranleda till

reduktion av pensionsförmånen såsom f. d. biträde vid avvittringsverket.

Sökanden hade erhållit avsked från och med utgången av juni 1924, och

på grund härav torde den föreslagna pensionen börå utgå från och med den

1 juli samma år. Vid utbetalande första gången av pension åt sökanden

finge emellertid beaktas, att sökanden å sin militärpension uppburit pensionstillägg

med 180 kronor för år, under det att å pensioner till sammanlagt

belopp av 2,100 kronor pensionstillägg endast utginge med 60 kronor för år.

I anledning av vad sålunda anförts finge statskontoret hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till sökanden måtte från och med

den 1 juli 1924 från allmänna indragningsstaten utgå pension till belopp av

1,100 kronor årligen.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall till

ifrågavarande framställning på sätt av statskontoret tillstyrkts.

För tiden från och med den 1 juli 1924 intill dess utbetalning första

gången äger rum bör, såsom statskontoret framhållit, vid pensionens utbetalning

iakttagas, att Bergström under denna tid uppburit pensionstillägg med 180

kronor för år räknat, under det att pensionstillägg å hans militärpension

jämte pension å 1,100 kronor för år från allmänna indragningsstaten endast

utgår med 60 kronor årligen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. biträdet vid avvittringsverket, f. d. fanjunkaren

vid Norrbottens regemente Johan Adolf Bergström må

från och med den 1 juli 1924 under sin återstående livstid

åtnjuta, utöver honom från arméns pensionskassa tillkommande

pensionsförmåner, tillhopa 1,000 kronor, en

årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,100 kronor

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt

uti de under l:o—7:o här ovan antecknade ärenden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 49.

15

Hans Maj:t Konungen lämnar bifall till vad departementschefen

hemställt samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1925:28 Bankoutskottets utlåtande Nr 28 s. 35 i texten