Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningdagen m. m

1925-02-20 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:77, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningdagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 77.

I

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningdagen

m. m.; given Stockholms slott den 20 februari 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen;

och

2) lag angående meddelande av underrättelse i visst fall före vräkning

ur tjänst m. m.

GUSTAF.

Torsten Nothin

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 68 höft. (Nr 77.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen skola

erhålla följande ändrade lydelse:

193 i

Förordnande, varom i 192 § sägs, må ej verkställas, med mindre underrättelse

därom, att verkställighet är sökt, blivit genom utmätningsman

meddelad den, som ansökningen avser, sist fyra dagar före vräkningen.

Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad, bevisligen

kommit den, som ansökningen avser, annorledes tillhanda inom tid, som

nyss är sagd, eller ock, om han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat där anträffas,

blivit inom samma tid meddelad hans make eller husfolk eller,

om de ej anträffas, anslagen å hans husdörr; vare det ock gillt. Har han

ej stadigt hemvist i riket och ej heller känt ombud i orten, vare underrättelse,

som nu är sagd, ej av nöden.

Utmätningsmannen äge, där förhållandena därtill föranleda, medgiva

skäligt anstånd med vräkningen.

Vad här ovan är stadgat gälle ock, där eljest enligt denna lag vräkning

från fast egendom eller ur hus skall äga rum.

194 i

Kvarstad, skingrings- eller reseförbud eller handräckning enligt 192 §

eller försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken ställts

under skingringsförbud, må ej av överexekutor beviljas, där ej sökanden

ställt pant eller borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten

tillskyndas. Finnes, då fråga är om kvarstad, skingrings- eller

reseförbud eller handräckning enligt 192 §, någon, som bör sådan säkerhet

ställa, ur stånd därtill, och har han för sin talan visat synnerliga skäl,

äge överexekutor honom från säkerhets ställande befria.

195 §.

Ansökning om kvarstad, förbud eller annan handräckning skall göras

skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå svara

blivit vederparten lämnat; finner överexekutor saken sådan, att den dylikt

uppskov ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden bevilja tills vidare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 3

och intill dess annorledes förordnat varder, dock icke i det fall, varom i

192 ^ sägs.

Finner överexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar skäl

därtill, give genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras, förordne

överexekutor, huru det ske må; och äge överexekutor därvid förelägga

vite eller äventyr att, om part försummar fullgöra vad honom varder

ålagt, målet ändå avgöres.

Vad i nästföregående moment är stadgat vare ock gällande i andra hos

överexekutor förekommande utsökningsmål, för vilka annan ordning ej

tinnes i denna lag föreskriven.

212 §.

Har överexekutor genom särskilt beslut utlåtit sig över omständighet, som

angår målets behandling; däröver må ej besvär anföras annorledes än i sammanhang

med huvudsaken. Ej vare part förment att särskilt överklaga

förordnande, som enligt 195 § 1 mom. eller 208 § före målets slutliga

avgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål av överexekutor

onödigt uppehälles; äge då att däröver klaga.

Förslag

till

Lag

om meddelande av underrättelse i visst fall före vräkning ur tjänst m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Vad i 193 § utsökningslagen stadgas angående meddelande av underrättelse

om sökt verkställighet av förordnande, varom i 192 § samma lag

sägs, ävensom angående anstånd med vräkning skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om vräkning ur tjänst, varom i 5 § i legostadgan

för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833 förmäles.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 77.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1925.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Thorsson, Olsson, Sandler,

Nothin, Hansson, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Nothin anför:

»Under de senare åren har den uppfattning alltmera gjort sig gällande,

att det stöd, gällande lagstiftning erbjuder för tillvaratagande av hyresgästs

eller annan bostadsinnehavares berättigade intressen, i vissa avsenden icke

är tillräckligt. En sida av detta spörsmål har otvivelaktigt ställts i särskild

belysning genom de vräkningsåtgärder, vilka under de senast förflutna

månaderna talrikt förekommit och genom tidningspressen bragts till allmän

kännedom.

Frågan om vissa reformer inom nyssnämnda rättsområde är sedan någon

tid tillbaka föremål för övervägande. Den av professorn V. Lundstedt på

uppdrag av Kungl. Maj:t verkställda »Förberedande utredning av vissa principer

för en reformering av hyresrätten» har för yttrande remitterats till

socialstyrelsen. Vissa närliggande frågor innefattas under den av 1924 års

riksdag gjorda framställningen om utredning rörande upphävande av legostadgan.

Även detta ärende är för närvarande under socialstyrelsens behandling.

Innan de nu omnämnda utredningarna blivit förda till slut, låter det sig

tydligen icke göra att i alla dess konsekvenser bedöma frågan om en i ena

eller andra avseendet utvidgad rätt för hyresgäst eller bostadsinnehavare till

besittning av lägenheten. Därav följer, att det ej heller är möjligt att nu

vidtaga någon definitiv lagstiftningsåtgärd beträffande förutsättningarna för

fastighetsägares befogenhet att genom offentlig myndighets medverkan skilja

lägenhetsinnehavare från besittning av lägenheten. Oberoende härav synes

mig emellertid ett försök kunna göras att i ett visst hänseende mildra

verkningarna av det nuvarande vräkningsförfarandet. I lag finnes icke

något stadgande om skyldighet för utmätningsman att, innan vräkning verkställes,

underrätta den, som skall vräkas, om den stundande verkställigheten.

Då vräkning innebär ett starkt ingrepp i levnadsförhållandena för den,

som skall vräkas, synes det nödvändigt, att han något i förväg erhåller underrättelse

om verkställigheten, så att han må hava möjlighet att nödtorftigt ordna

för sig och sin familj samt sitt bohag. Införande av eu viss lagbestämd respittid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 77. 5

i detta hänseende skulle därför enligt min uppfattning innebära ett steg i riktning

mot ett mera humant till vägagående än som stundom förekommer i dylika fall.

Om nu nämnt anstånd med verkställande av vräkning medgives, måste

det i sakens nuvarande läge — då frågan om rättsförhållandet mellan husägare

och hyresgäst icke kan upptagas — inskränkas till eu jämförelsevis

kort tid. Den lägenhet, varom fråga är, skall i allmänhet omedelbart disponeras

av ny innehavare. Därest denne under någon mera avsevärd tid undanhålles

att komma i besittning av lägenheten, skulle den lättnad, som beredes

den förre innehavaren, leda till obillighet mot den senare.

Att vid fastställande av lagbestämmelser med nu antytt innehåll uppdraga

eu skillnad mellan mer eller mindre befogade vräkningsfall lärer,

med hänsyn till förfarandets summariska karaktär, icke kunna ifrågasättas.

Däremot synes mig hinder icke böra möta för att åt vederbörande myndighet

inrymma en befogenhet att, efter prövning i varje särskilt fall och där

omständigheterna därtill föranleda, medgiva ett längre anstånd än den i

lagen såsom ett minimum angivna tiden.

Från de utgångspunkter, jag nu antytt, har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett utkast till lag angående meddelande av underrättelse

rörande sökt verkställighet av vräkning, vilket utkast jämte därvid fogad

promemoria torde få såsom bilaga (bil. B) fogas till detta protokoll.

Över berörda utkast hava socialstyrelsen, länsstyrelserna och överexekutorerna

i städerna avgivit infordrade utlåtanden.

Det stora flertalet av de hörda myndigheterna har tillstyrkt utkastets

upphöjande till lag, varvid flera av dem förklara, att utkastet allenast innebär

ett lagfästande av en av myndigheterna redan tillämpad praxis. I några

utlåtanden framhålles, att det vore angeläget, att utkastet upphöjdes till lag,

då det förekommit, att sökanden fordrat omedelbar verkställighet och utmätningsmannen

härigenom kommit i en besvärlig situation, da lian ej kunnat

åberopa något lagstadgande till stöd för det i vanliga fall meddelade anståndet.

Åtskilliga myndigheter hava uttalat vissa betänkligheter mot lagen men

likväl ansett sig böra av billighetsskäl tillstyrka densamma. Sålunda anför

socialstyrelsen:

Det synes vara med billighet överensstämmande att, innan vräkning gar

i verkställighet, den, som skall vräkas, erhåller skälig frist att träffa anstalter

för anskaffande av ny bostad och vidtaga andra nödiga åtgärder, som

påkallas av vräkningen. Med hänsyn till de humanitära synpunkter, som

sålunda tala för bifall till förslaget, torde de skäl, som måhända kunna anföras

däremot, såsom att de ifrågasatta bestämmelserna kunna medföra dröjsmål

för en ny hyresgäst att inflytta i lägenheten och därigenom eventuellt

förorsaka skadeståndsplikt för husägaren, icke få tillmätas alltför stor betydelse.

Mot den föreslagna tidsfristens längd, fyra dagar, liar styrelsen ej

något att erinra. Styrelsen får alltså tillstyrka införandet av bestämmelser

av den innebörd, som det uppgjorda förslaget utvisar.

Överståthållarämbetet har anfört:

Naturligen tala goda skäl för att eu person, som förr med laga rätt innehaft

en bostad men numera icke längre har en sådan rätt och som därför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

på framställning av vederbörande målsägande skall därifrån vräkas, bliver

underrättad några dagar i förväg om att vräkning kommer att verkställas.

Och är detta anledningen till det föreliggande förslaget. I de flesta fall lär

väl bostadsinneliavaren redan nu äga kännedom om att en vräkning kommer

att äga rum, om han ej träffar uppgörelse med målsägaren, men han

insöver sig väl ofta i den förhoppningen att denna senare icke skall begagna

sig av sin vräkningsrätt och åtgärden träffar honom därför ofta helt oförberett.

Fråga är då, om en sådan föreskrift, som nu ifrågasättes, gående

därpå ut att den, mot vilken en vräkning tillämnas, skall därom underrättas

minst fyra dagar före vräkningen, verkligen kommer att undanröja

den olägenhet, som nu föreligger. Upphöjes förslaget till lag så lärer det

val i praktiken komma att tillgå så, att målsäganden kommer att låta utmätningsman

meddela underrättelse om den tillämnade vräkningen, men

sedermera dröja med verkställandet kanske en lång tid framåt. Upprepas

nu detta vid flera vräkningar så bliver den uppfattningen allmän, att en

underrättelse av ifrågavarande slag icke betyder annat än att en i lag föreskriven

formalitet blivit uppfylld, och verkställigheten av vräkningen kommer

sedermera efter en längre eller kortare tid som en lika stor överraskning

och träffar den, mot vilken den är riktad, lika oförberett som nu.

Så vitt överståthållarämbetet kan finna, är ifrågavarande förslag framsprunget

av ett mycket beaktansvärt motiv, men kommer säkerligen i praktiken

icke att medföra den åsyftade verkan. Ämbetet anser sig emellertid

icke hava anledning att avstyrka förslaget.

I några utlåtanden har utkastet i sak lämnats utan anmärkning, men har

det hemstiillts, att lagstadgandena måtte inarbetas på vederbörligt ställe i

utsökningslagen och legostadgan.

Länsstyrelsen i Södermanlands län gör följande erinringar mot utkastet:

Det föreslagna sättet för meddelande av underrättelse om förestående vräkning

synes Eders Kungl. Maj:ts Befallningshavande vara för omständligt

och i många fall skola för sökandena medföra — förutom olägenheter till

följd av tidsutdräkten — oskäliga kostnader, som i några fall kunna bliva

ganska höga, och för vilka lian endast i sällsynta undantagsfall skulle kunna

få ersättning av motparten. Andra punkten av första stycket i nämnda utkast

synes för den skull böra ändras därhän, att underrättelse om förestående

vräkning må av utmätningsmannen kunna med laga verkan meddelas

svaranden i rekommenderat brev, avsänt så tidigt att det kunnat fram korn ma

till svarandens postadressort minst fyra dagar före den för vräkningsförrättningen

angivna tiden.

I nämnda utkast omförmäles förordnande om vräkning, som av överexekutor

»jämlikt 192 § Utsökningslagen» meddelats, överexekutorerna förordna

emellertid i stor utsträckning om vräkning även på grund av bestämmelserna

i 191 § Utsökningslagen, t. ex. då någon utan något som helst fog

satt sig i besittning av en annans lägenhet eller, något, som är långt mera

vanligt, då ej lagstadde tjänsteanställde eller arbetare vägra att efter anställningens

upphörande eller vid inträffad arbetsinställelse lämna den bostad,

som varit åt dem upplåten icke mot hyra, utan endast på grund av

tjänste- eller arbetsanställningen. Orden »jämlikt 192 § Utsökningslagen»

synas Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande för den skull böra utgå ur

den föreslagna lagen.

Jämväl överexekutor i Hälsingborg ifrågasätter, huruvida icke av över
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 7

exekutor jämlikt 191 § utsökningslagen meddelat förordnande borde inbegripas

under lagstiftningen i ärendet.

Några myndigheter hava ej haft annat att erinra mot lagutkastet än att

de funnit den föreslagna underrättelsetiden av lyra dagar för kort tilltagen.

Länsstyrelsen i Kalmar län hemställer, att i lagen måtte stadgas, att underrättelse

om vräkning skall ineddelas minst en vecka före vräkningens verkställande.

Länsstyrelsen i Örebro län finner eu tidsfrist av fyra dagar väl

kort, såvitt angår familjeförsörjare eller den, som har hushåll; tidsperioden

för dessa kategorier borde, om lagändringen skulle erhålla någon nytta eller

betydelse, utsträckas till åtta dagar. Överexekutor i Östersund anser även

tidsfristen väl kort och meddelar, att överexekutor sedan lång tid tillbaka

uti avhysningsutslag så gott som undantagslöst förpliktar gäldenären att

senast inom åtta dagar efter av utslaget erhållen del avflytta från lägenheten

vid äventyr att eljest varda därifrån på egen bekostnad avhyst.

Vissa överexekutorer hava däremot funnit tidsfristen för lång. feå anför

överexekutor i Örebro:

Av stadsfogden härstädes har inhämtats, att denne i regel plägar på förhand

lämna underrättelse om att verkställighet av vräkning begärts. (Vräkning

ur tjänst lärer här icke hava förekommit på mycket länge). Emot ett

lagfästande av skyldighet att lämna sådan underrättelse har jag givetvis

intet att erinra. Men det torde kunna ifrågasättas huruvida ej vid utmätande

av tidsfristen tagits alltför mycken hänsyn till den, mot vilken

vräkningsåtgärden skall företagas, utan att tillräcklig hänsyn tagits till

tredje man, till den, som kan komma att stå utan bostad för sig och sin

familj, därest han ej får i behörig tid tillträde till förhyrd lägenhet. Om en

lägenhet blivit i laga ordning uppsagd och därefter förhyrd av ny hyresgäst,

har denne fullgiltiga anspråk att, då han måste lämna sin innehavande

lägenhet, få tillträde till den nya. Det kan mycket väl hända, och så har

vid olika tillfällen här varit förhållandet, att en hyresgäst av ren tredska

vägrar att flytta. Med nuvarande lagstiftning lärer icke givas möjlighet

för hyresvärden att i förväg erhålla vräkningsdom, utan han måste, om

han vill söka sådan, avvakta dagen, då flyttningsskyldigheten inträder. Till

den tid som åtgår innan vräkningsdom givits, skulle då enligt förslaget

komma en tid av ytterligare minst fyra dagar innan den nye hyresgästen

äntligen får flytta in. Tidsfristen synes för sådana fall för lång och alldeles

oförtjänt. För att i någon mån råda bot för dylika, visst icke ovanliga

fall, torde det ej vara oriktigt att överlämna åt utmätningsmannen att,

då han finner omständigheterna därtill föranleda, verkställa vräkning efter

endast dagen förut given underrättelse. Det synes ej vara risk för att detta

av utmätningsmannen kommer att missbrukas, men det kan vara av den

allra största betydelse för en tredje man, vilken, utom andra olägenheter,

icke i regel har vidare utsikt att erhålla ersättning för all den ekonomiska

skada, som genom tredskan tillskyndas honom. I övrigt har jag intet att

erinra.

Jämväl överexekutor i Jönköping anser på enahanda skäl, att underrättelse

bör kunna meddelas dagen förut. Överexekutor i Luleå förordar en tidsfrist

av en å två dagar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Överexekutor i Göteborg anför:

Sedan flera år har här i staden, då begäran om verkställighet inkommit

till vederbörande utmätningsman, tillämpats det förfarande, att skriftlig underrättelse,

på sätt angivits i § 59 i utsökningslagen, tillställts hyresgäst, mot

vilken atgarden påkallats, vilken underrättelse innefattat, att därest hyresgasten

icke avflyttade, vräkning komme att ske på dag, som i underrättelsen

utsatts. I regel har delgivning av underrättelsen ägt rum tre dagar före den

för vräkningens verkställande utsatta dagen.

Enligt vad jag av utmätningsmannen inhämtat plägar hyresgästen då

ömmande omständigheter funnits vara förhanden, erhålla ytterligare några

dagars uppskov, dock sker vräkningen på dag, som i underrättelsen utsatts

i sådana fall, då vräkningsbeslutet föranletts av hyresgästens vägran att avflytta

på kontraktsenligt bestämd tid och annan hyresgäst därigenom hindras

att taga lägenheten i besittning.

Med hänsyn till sådana fall, som de sistnämnda, synes mig den minsta

tid, som skall förflyta mellan underrättelsens delgivning och vräkningens

verkställande, lämpligen kunna inskränkas till två dagar i stället för i lagutkastet

ifrågasatta fyra dagar. I övrigt har jag icke något att erinra mot

utkastet.

Överexekutorerna i Gävle och Köping finna även eu tidsfrist av två dagar

tillräcklig.

Överexekutor i Hudiksvall anser, att fall kunna förekomma, da ett tjänstehjons

kvarstannande under fyra dagar kan för husbonden medföra så stor

olägenhet och skada, att tjänstehjonets eljest berättigade anspråk på att icke

bliva vräkt, utan att det haft tillfälle att ordna för sig, måste fä komma i

andra rummet. Överexekutor finner därför, att i lagutkastets moment om

lagens tillämpning på vräkning ur tjänst borde tilläggas ungefär följande

dock att, därest synnerliga omständigheter därtill föranleda, sådan vräkning

må omedelbart utan föregående underrättelse äga rum.

Några av de hörda myndigheterna hava emellertid helt avstyrkt utkastets

upphöjande till lag.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön åberopar såsom eget utlåtande ett av landsfogden

i länet avgivet yttrande, däri denne anför:

Någon anledning att tro annat än att vid vräkningsförrättningar här i

länet utmätningsmännen taga all möjlig hänsyn till den, mot vilken verkställighet

sökes, och göra vad de kunna för att bistå honom har jag icke:

Det står otvivelaktigt utmätningsmännen klart, huru ömtåliga sådana förrättningar

äro. Kan ett godvilligt ordnande av förhållandet mellan intressenterna

åstadkommas, se utmätningsmännen detta helst och de underlåta säkerligen

intet för att nå detta mål.

Frånsett sällsynta undantagsfall torde utmätningsmännen alltid underrätta

vederbörande om sökt verkställighet någon tid före förrättningen, varigenom

tillfälle givits åt den, mot vilken verkställigheten sökts, att ordna för sig.

Där han i allt fall ej kunnat detta har det åtminstone tillfälligtvis skett med

utmätningsmans bistånd. Förfarandet för verkställighet av begärd vräkning,

sådant det här i länet plägar äga rum, synes därför icke kräva fastställandet

i lag av viss underrättelsetid vid vräkning.

Sökande i vräkningsmål har ock anspråk, vilka icke skäligen böra lämnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. !*

utan hänsyn. Han kan exempelvis hava uthyrt den lägenhet, varifrån vräkning

skall äga rum, till annan person, vilken, därest tillträde till lägenheten

på utsatt tid ej kan ske, i sin ordning kan bliva utan tak över huvudet och

för övrigt tillskyndas förlust och obehag. Om i sådan händelse ett förordnande

om vräkning verkställes utan underrättelse några dagar förut synes

mig detta kunna försvaras. För övrigt har den, mot vilken verkställigheten

sökes, vid delgivning för ärendets anhängiggörande hos domstol eller annan

myndighet fått en erinran om vad som förestår. Mellan delgivningen och

verkställigheten förflyta ju alltid minst några dagar.

Vad beträffar tjänstehjons vräkande ur tjänst innehåller 5 § legostadgan

bestämmelser om förfarandet därvid. Därest myndighets medverkan påkallas,

lärer sådan oj meddelas utan vederbörandes hörande. De förhållanden, som

medgiva vräkning, måste nämligen vara fullt ådagalagda och visshet härutinnan

torde ej vinnas utan att vederbörande blivit hörd. Icke utan mycket

trängande fall lärer omedelbar handräckning lämnas. Om exempelvis en

familj har en tjänare, som delar bostad och kost med familjen, och denne

tjänare för ett så oordentligt levnadssätt, att familjen till eget skydd önskar

bliva tjänaren kvitt, icke är det väl då rimligt, att tjänaren skall kunna

mot husbondefolkets önskan hålla sig kvar flera dagar i familjens bostad och

där sprida vantrevnad.

Beträffande arbetare, som icke är i arbetsgivarens kost, men är boende i

dennes hus, kan en sådan arbetare genom en hastigt påkommen vräkning

tillskyndas förlust och obehag. Men ä andra sidan kan genom arbetarens

vållande fall inträffa, dä arbetsgivaren blir i oundgängligt behov av den

lägenhet, arbetaren innehar. Vid en lantarbetarstrejk exempelvis kan behövas

nytt folk för utförande av arbete, som icke tål uppskov, såsom skötsel

av djur, inbärgning av gröda eller dylikt. Det synes mig knappast vara

förenligt med rättvisa och billighet mot arbetsgivaren, om denne skulle vara

förhindrad att omedelbart förfoga över för nya folket erforderliga lägenheter.

Det finnes alltså enligt mitt förmenande fall, då verkställighet av dom eller

förordnande om vräkning omedelbart bör kunna verkställas. Denna möjlighet

bör icke borttagas. Man har allt skäl att antaga, att utmätningsmännen

alltfort skola framgå med all den varsamhet det särskilda fallet kräver.

Den tillämpning av lag härutinnan, som åtminstone här i länet skett, ger

stöd åt ett sådant antagande.

På grund av vad sålunda anförts anser jag, att de föreslagna bestämmelserna

icke lämpligen böra lagfästas.

För egen del anför länsstyrelsen:

Utöver de exempel, som landsfogden angivit ä fall, då vräkning bör få

äga rum utan att sådan underrättelse, som lagutkastet förordnar, dessförinnan

meddelats dem, som vräkningsansökningen avser, vill Kungl. Majtts

befallningshavande bringa i erinran det vanligaste fallet, då vräkning sker,

nämligen då torpare eller statare i behörig ordning uppsagts till avflyttning

viss dag och ny torpare eller statare anlänt för att taga torpet eller

statarebostaden i bruk. De sistnämndas rättighet att då få inflytta i sin

bostad synes kräva omedelbar avhysning av företrädare, vilka ju en längre

tid avvetat, att de bort flytta — låt vara, att de av en eller annan anledning

haft svårt att skaffa sig ny bostad. När då jordägaren hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande begärt vräkning av den, som försummat att

avflytta, delgives denne vräkningsansökningen och får då vanligen åtta

dagar på sig att svara å ansökningen, varefter Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

havande beslutar om vräkningen. Bifalles då ansökningen därom, har den

försumlige vid tiden då vräkningsutslaget tidigast kan verkställas, fått

ytterligare omkring 14 dagars frist att avflytta. Att då giva honom därutöver

4 dagars tid efter erhållen underrättelse om vräkningsutslaget, synes

ej vara erforderligt, särskilt om man betänker de svårigheter och kostnader,

som den nyantagna torparen eller stataren ävensom jordägaren kunna hava

haft för att under tiden till avhysningen anskaffa eu något så när ordentlig

bostad å de nyantagna, om detta ens låtit sig göra. Det är väl då riktigare,

att de försumliga få vidkännas svårighet eller obehag med bostads anskaffande.

Vanligen få de sådan med utmätningsmannens hjälp från vederbörande

fattigvårdsstyrelse.

överexekutor i Malmö har anfört:

Enligt vad jag inhämtat har hos stadsfogden i Malmö hittills vid verkställighet

av utslag, vari förordnats om vräkning, använts det tillvägagångssätt,

att den, som skolat vräkas, av stadsfogden omedelbart underrättats om

den begärda verkställigheten och därvid beviljats en frist på ett par dagar

för att fä tillfälle att godvilligt utrymma lägenheten. I flertalet fall hava

lägenheterna under tiden godvilligt utrymts, men eljest har omedelbart skridits

till verkställande av vräkningen.

Under de två senaste åren har det åtskilliga gånger inträffat, att hyresgäst,

ehuru han blivit i laga ordning uppsagd, vägrat att avflytta från

lägenheten å vederbörlig fardag, och att fastighetsägaren därför nödgats

vånda sig till överexekutor för att fä vräkningsdom. Skulle ett dylikt tillvägagångssätt

bliva allmänt, komme det givetvis att bringa stor oreda å

bostadsmarknaden, ty eu ny hyresgäst skall ju flytta in i lägenheten och

denne skall i sin tur utrymma sin förutvarande bostad. En sådan tuskande

hyresgäst kan därför ställa till mycket obehag och stora kostnader

för andra människor och det kan så gott som säkert förutsättas, att han

icke äger några för en fordringsägare åtkomliga tillgångar för gottgörande

av den skada, han vållar. Den ordentlige hyresgästen utrymmer sin lägenhet

i stadgad ordning, men den oordentlige sitter lugnt kvar och låter sig

vräkas. Skall han nu ovillkorligen åtnjuta en frist på fyra dagar för att

avflytta, efter det han erhållit underrättelse om den sökta vräkningsåtgärden,

torde vräkningen tidigast kunna äga rum å tionde dagen efter det skyldigheten

att avflytta inträtt. Nog kan det ifrågasättas, om icke detta är att

onödigtvis gynna den oordentliga medborgaren på den ordentligas bekostnad.

Då det gäller vräkning på grund av utebliven hyresbetalning kan bifall

till framställt vräkningsyrkande icke givas, förrän fjorton söckendagar förflutit

från det uppsägning av hyresavtalet ägt rum. Uppsägning kan icke

ske, förrän två söckendagar förflutit efter förfallodagen för hyran. Redan

som det nu är åtgår nära nog en månad för erhållande av vräkningsdom

på grund av utebliven hyresbetalning och skall den tid, som erfordras för

verkställigheten, nu ökas med några dagar, kommer att åtgå ungefär en

månad för ernående av vräkningsdom och vräkning. Härav kunna mindre

nogräknade hyresgäster begagna sig på det sätt, att de underlåta att betala

den sista månadens hyra, innan de skola avflytta från sin lägenhet. Det

har också här visat sig, att antalet lagsökningar på grund av obetald hyra

ökas avsevärt under mars och september månader. Då en hyresgäst nu kan

få kvarsitta i sin lägenhet minst 22 dagar, efter det hyran för densamma

förfallit till betalning, synes det vara svårt att påstå att billighetshänsyn

kräva ytterligare förlängning av denna tid. Begäran om vräkning kommer

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

säkerligen aldrig som en överraskning för hyresgästen cell liar lian, oaktat

han liar vräkningshot hängande över sig, icke träffat anstalter varken för

uppgörelse med hyresvärden eller för anskaffande av annan bostad, lär en

frist på ytterligare några dagar båta honom föga.

På grund av det anförda kan jag icke finna den ifrågasatta lagen under

nuvarande förhållanden vara erforderlig i fråga om verkställighet av förordnande

enligt 192 § utsökningslagen.

I fråga om statares avhysande från av Hem innehavda tjänstebostäder,

saknar jag tillräcklig erfarenhet för att kunna yttra mig därom.

Jämväl överexekutorerna i Halmstad, Falun och Söderköping avstyrka

på huvudsakligen enahanda skäl utkastets upphöjande till lag.

Överexekutor i Ystad finner, att en lagstiftning i nu förevarande hänseende

ej bör utan alldeles särskilt vägande skäl komma till stånd annorledes

än i samband med prövning av frågan, huruvida gällande normer för

rätt till vräknings verkställande kunna anses motsvara rättsutvecklingens

krav. Då sådana skäl icke visats, avstyrker överexekutor tillkomsten av

en lag i ifrågavarande hänseende. Mot lagutkastets avfattning anmärker

överexekutor, att detsamma jämväl borde omfatta de fall, då domstol dömt

till vräkning ur tjänst.

Överexekutor i Landskrona avstyrker lagutkastets upphöjande till lag

men förordar i stället införande av ett stadgande med följande innehåll:

Innan domstols utslag, varigenom någon blivit förpliktad att avträda fast

egendom eller dömt är om flyttning i eller ur hus, så ock förordnande om

vräkning, som jämlikt 192 § utsökningslagen eller 5 § legostadgan meddelats

av överexekutor eller domstol, bringas till verkställighet, åligger det

utmätningsmannen att, där så ske kan, till den, som domen eller förordnandet

gäller, avlåta meddelande om tidpunkten för förrättningens företagande.

Visar den, som skall vräkas ur bostadslägenhet, sannolika skal, att han

först inom viss kortare tid kan erhålla annan bostad, må förrättningsmannen,

därest det utan avsevärt men för fastighetens ägare eller hyresgäst kan ske,

medgiva lägenhetsinnehavaren att med den inskränkning och på de villkor,

som kunna prövas lämpliga, under samma tid där kvarbo, fastighetsägaren

likväl obetaget att härför anvisa annan lägenhet, varmed han skäligen kan

åtnöjas. Bryter den, som sålunda med vräkningen uppskov fått, mot stadgade

villkor eller avflyttar han icke på utsatt tid, gånge vräkningsbeslutet

genast i verkställighet.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att beträffande annan vräkning än

ur tjänst det föreslagna underrättelseförfarandet måste av billighetsskäl anses

lämpligt och önskvärt samt att med hänsyn härtill och då förfaringssättet,

som redan torde hava, i huvudsaklig överensstämmelse med de nu föreslagna

bestämmelserna, flerstädes kommit till användning, näppeligen kunde medföra

obefogat intrång i sökandens berättigade intressen, länsstyrelsen för sin

del förordade bifall till det framlagda förslaget i denna del, varemot beträffande

vräkning ur tjänst, i den mån bestämmelserna härom tillämpades,

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements

ehefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

förhållandena lätteligen kunde vara sådana, att verkställigheten icke borde

uppskjutas.

Länsstyrelsen i Västernorr lands län yttrar sig i enahanda riktning.

Av utlåtandena framgår, att redan för närvarande den, som skall vräkas,

i allmänhet erhåller underrättelse om den stundande verkställigheten.

Emellertid lärer, såsom vissa yttranden giva vid handen, denna lagtilllämpning

icke vara undantagslöst genomförd, och det kan därför befaras,

att å vissa håll icke tillbörlig hänsyn tages till de svårigheter, vari den

vräkte genom vräkningsåtgärden försättes. Härtill kommer, att, därest

omedelbar vräkning påfordras, utmätningsmannen, även om han själv

skulle önska bereda något anstånd, icke till stöd för meddelande av

underrättelsefrist kan åberopa något lagstadgande. Het har invänts

mot den ifrågasatta lagstiftningsåtgärden, att en tredskande hyresgäst

kan begagna anståndet till att ytterligare några dagar undanhålla

hyresvärden dispositionen av en lägenhet, till vilken hyresgästen icke

längre äger någon rätt. Mestadels lärer dock underlåtenheten att avflytta

vara beroende av andra omständigheter, såsom omöjlighet att

anskaffa annan bostad, förhoppning om överenskommelse med hyresvärden

eller dylikt, och de billighetsskäl, som tala för underrättelsefrist, synas

mig avgörande. Väl kunna olägenheter vållas en ny hyresgäst genom

att en tredskande företrädare ej avflyttat. Emellertid torde den nye

hyresgästen redan på grund därav, att vräkningsförfarande måst inledas,

sett sig nödsakad att provisoriskt ordna sin bostadsfråga. Det nu

ifrågasatta anståndet innebär endast, att detta provisorium ytterligare

utsträckes med några dagar.

I lagutkastet har föreslagits, att underrättelse skulle lämnas minst fyra

dagar före vräkningens verkställande. Denna tidsfrist synes vara lämplig,

och densamma har även vunnit gillande från flertalet av de hörda

myndigheterna. Ä ena sidan får tiden ej sättas allt för kort, om det med

förslaget avsedda syftet skall vinnas; å andra sidan skulle ett alltför långt

utsträckande av tiden i viss mån innebära ett föregripande på denna punkt

av en blivande revision av lagstiftningen om fastighetsägares och lägenhetsinnehavares

inbördes rättsförhållanden. Emellertid bör uppmärksammas,

att den föreslagna tiden av fyra dagar endast är en minimitid.

Därest förhållandena därtill föranleda och det kan ske utan väsentlig olägenhet

för sökanden, är utmätningsmannen således oförhindrad att lämna

längre anstånd.

Såsom av en överexekutor anmärkts, synes skyldigheten att meddela

underrättelse före verkställighet av vräkning böra omfatta jämväl det fall,

att utslag av domstol meddelats om tjänstehjons flyttning ur tjänst.

I två utlåtanden har framhållits, att det föreslagna lagstadgandet borde

omfatta jämväl förordnande om vräkning, som av överexekutor jämlikt 191 §

utsökningslagen meddelas. För tillämpning av nämnda paragraf är emel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

13

lertid förutsättning att man skilt någon från det han innehar eller eljest

själv tagit sig rätt. Vid sådant förhållande synes någon avvikelse från

lagutkastets avfattning i denna del icke höra ske.

1 några utlåtanden har förordats, att ifrågavarande bestämmelser skulle

inarbetas å respektive ställen i utsökningslagen och legostadgan. I utsökningslagen

givas emellertid ej närmare bestämmelser angående sättet

för verkställighet av utslag, utom såvitt angår utslag, varigenom betalningsskyldighet

någon ålagts. Då dessutom är avsett, att ifrågavarande

bestämmelser skulle äga tillämpning jämväl å vräkning på grund av

domstols utslag i brottmål samt ytterligare stadgande härom således skulle

behöva intagas i promulgationslagen till utsökningslagen, synes det nr

lagteknisk synpunkt vara lämpligare att upptaga bestämmelserna i särskild

lag.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med nu angivna grunder

inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag angående meddelande

av underrättelse rörande sökt verkställighet av vräkning av den lydelse,

bilaga A vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över detta förslag måtte, för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Siegfried Mafz.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Bilaga A.

I

Förslag

till

Lag

angående meddelande av underrättelse rörande sökt verkställighet av

vräkning.

Härigenom förordnas som följer:

Domstols utslag, varigenom det blivit tjänstehjon ålagt att flytta ur

tjänst eller varigenom någon blivit förpliktad att avträda fast egendom

eller att flytta ur hus, så ock förordnande om vräkning, som av överexekutor

jämlikt 192 § utsökningslagen meddelats, må ej bringas till

verkställighet, med mindre underrättelse därom, att verkställighet å utslaget

eller förordnandet blivit sökt, genom utmätningsmannen meddelats den,

som ansökningen avser, sist fyra dagar före verkställighetsåtgärdens vidtagande.

Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad,

bevisligen kommit den, som ansökningen avser, annorledes tillhanda inom

tid, som nyss är sagt, eller ock, om han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat där

anträffas, blivit inom samma tid meddelad hans make eller husfolk eller,

om de ej anträffas, anslagen å hans husdörr; vare det ock gillt.

Vad ovan stadgas, gälle ock om vräkning ur tjänst, som jämlikt 5 § i

legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833 meddelas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

15

Bilaga B.

P. M.

Jämlikt 37 § utsökningslagen äger utmätningsman utan särskilt bemyndigande

verkställa domstols laga kraft ägande dom i tvistemål, då någon blivit

förpliktad att avträda fast egendom eller dömt är om flyttning i eller ur hus.

I tvist angående arrendators eller hyresgästs skyldighet att avflytta kan, om

rätten så förordnar, utslaget verkställas utan hinder av att det icke äger laga

kraft. I 192 § utsökningslagen stadgas vidare, att, om arrendator eller hyresgäst

vägrar att avflytta, då bestämd legotid är till ända eller eljest, utan att

legorätten förverkats, för honom inträtt skyldighet att avflytta, och gitter

han ej visa sannolika skäl att han ändock äger kvarsitta, må överexekutor

förordna om hans vräkande. Sådant förordnande må även meddelas, om

det finnes uppenbart, att arrende eller hyresrätt är förverkad. Slutligen

föreskrives i 5 § legostadgan att om tjänstehjon är försumligt, gensträvigt

eller i sin levnad oordentligt och låter det sig ej med godo rättas, eller är

det osträvigt eller till åtagen tjänst oskickligt, husbonden äger skilja det

från tjänsten. Kan ej överenskommelse träffas, äger husbonden i tvenne

gode mäns närvaro tillsäga tjänstehjonet att ur tjänsten träda; vägrar tjänste

hjonet att efterkomma denna tillsägelse, eller vill husbonden icke tillkalla

gode män, har husbonden att anmäla förhållandet i Stockholm hos över

ståthållarämbetet, i övriga städer hos magistrat eller poliskammare och å

landet hos landsfiskalen, som äger att vräka tjänstehjonet ur tjänsten.

Då vräkning enligt något av dessa lagrum skall verkställas, kan detta

ske utan att dessförinnan någon underrättelse meddelats den, som skall

vräkas, om den stundande verkställigheten. Härigenom kan vräkningen

komma att drabba honom synnerligen hårt, då han oförmodat kommer att

stå utan bostad för sig och sin familj och då hans bohag kan bliva förstört

av brist på möjlighet att genast bringa det i skydd annorstädes inomhus.

Det synes därför böra tillses, huruvida det icke bör stadgas skyldighet att

före verkställighet av vräkning lämna den, som skall vräkas, underrättelse

i så god tid, att han kan hinna nödtorftigt ordna för sig och sin familj

samt sitt bohag.

Jämlikt 59 § utsökningslagen får, därest gäldenären ej är tillstädes, då utmätningsmannen

infinner sig för att verkställa utmätning för fordran, utmätningen

icke verkställas, såvida underrättelse därom, att utmätning för fordran är sökt,

icke hlivit gäldenären meddelad. Undantag göres dock för det fall att anledning

är att antaga att gäldenären håller sig undan eller rest bort, emedan han väntar

utmätning. Underrättelse skall enligt 60 § meddelas gäldenären genom utmätningsmannen.

Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad,

bevisligen kommit gäldenären annorledes tillhanda eller ock, om han

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts iproposition Nr 77.

i sitt hemvist sökt, ej kunnat där anträffas, blivit sist dagen före utmätningen

meddelad hans make eller husfolk eller, om de ej anträffas, anslagen

å hans husdörr, skall underrättelsen jämväl anses rätteligen delgiven.

Grunden till att detta underrättelseförfarande vid utmätning föreskrivits är

närmast att söka däri, att man velat bereda gäldenären tillfälle att genom

skuldens betalning undvika utmätning. Av betydelse är emellertid även,

att gäldenären genom underrättelsen beredes möjlighet att själv eller genom

ombud inställa sig vid utmätningen och angiva den egendom, som han anser

höra i första hand tagas i mät. Det synes nu, som om den, som skall

vräkas, har åtminstone ett lika stort intresse av att erhålla underrättelse

om vräkningens verkställande. Han bör nämligen erhålla tillfälle att skaffa

annan bostad för sig och sin familj samt förvaringsplats för sitt bohag.

Möjligen kan invändas, att då han måste hava hörts i målet eller ärendet

angående vräkning, han bör avveta, att han riskerar vräkning, om han icke

godvilligt avflyttar. Emellertid är det icke säkert, att han känner till att

dom å eller förordnande om vräkning meddelats. Även om han har vetskap

om domen eller förordnandet, kan han, då domen eller förordnandet

kanske icke är laga kraft vunnet utan av honom överklagats, leva i den

tron, att jord- eller husägaren ej skall låta genast verkställa detsamma. . I

allt fall kan han ännu hoppas på en uppgörelse. Det synes därför icke vara

annat än billigt, att han erhåller underrättelse om att vidare respittid icke

gives utan att han måste ordna annan bostad för sig och de sina. Är det

fråga om vräkning ur tjänst, synes förfarandet för övrigt kunna göras så

summariskt, att den, som skall vräkas, icke på förhand vet om att vräkning

å honom är begärd; gäller det då t. ex. eu statare med familj, kan han genom

vräkningen komma i ett synnerligen bekymmersamt läge.

Man lärer få utgå ifrån, att utmätningsmännen i allmänhet på förhand

lämnat underrättelse om att verkställighet av vräkning begärts. Anledning

saknas dock icke till antagandet, att i vissa fall så icke skett. Ett lagfästande

av skyldigheten att underrätta angående begäran om verkställighet

av vräkning synes därför böra ske. Ett ytterligare skäl härtill ligger däri,

att om underrättelse lämnas, vederbörande i många fall lära komma att

avflytta utan att vräkning behöver ske och sålunda en ofta synnerligen pinsam

förrättning undvikes.

Givetvis är det tveksamt, huru lång respittid som bör lämnas. Då emellertid

frågan om ändrade bestämmelser rörande hyresrätts förverkande eller

eljest om rätt till vräknings verkställande icke i detta sammanhang upptages

till prövning, måste tiden tillmätas jämförelsevis kort. Lämpligen

torde kunna bestämmas en tidsfrist av fyra dagar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kun()l. Maj:ts proposition Nr 77.

17

Utkast

till

Lag

angående meddelande av underrättelse rörande sökt verkställighet av

vräkning.

Härigenom förordnas som följer:

Domstols utslag, varigenom någon blivit förpliktad att avträda fast egendom

eller dömt är om flyttning i eller ur hus, så ock förordnande om

vräkning, som av överexekutor jämlikt 192 §> utsökningslagen meddelats,

må ej bringas till verkställighet, med mindre underrättelse därcm, att verkställighet

å utslaget eller förordnandet blivit sökt, genom utmätningsmannen

meddelats den, som ansökningen avser, sist fyra dagar före vräkningens

verkställande. Har underrättelsen, av utmätningsmannen skriftligen utfärdad,

kommit den, som ansökningen avser, annorledes tillhanda inom tid,

som nyss är sagt, eller ock, om han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat där anträffas,

blivit inom samma tid meddelad hans make eller husfolk eller, om

de ej anträffas, anslagen å hans husdörr; vare det ock gillt.

Vad ovan stadgas om vräkning, som grundas å domstols utslag eller

överexekutors förordnande, gälle ock om vräkning ur tjänst, som jämlikt

5 § legostadgan för husbönder och tjänstehjon den 23 november 1833 meddelas.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. 68 håft. (Nr. 77)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 februari

1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

23 januari 1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag angående meddelande av underrättelse rörande

sökt verkställighet av vräkning.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet

Erik Bergendal.

Efter föredragningen hade för lagrådet anmälts en från Sveriges Fastighetsägareförbund

den 6 februari 1925 till Konungen inkommen underdånig

skrivelse i anledning av förevarande lagförslag.

Lagrådet yttrade:

Såsom departementschefen framhållit, saknas bestämmelser i lag om förfarandet,

då avhysning skall verkställas på grund av domstols eller exekutiv

myndighets beslut, varigenom någon förpliktats att avträda fast

egendom eller att flytta ur hus; något stadgande om rådrum för den, som

skall avhysas, finnes således ej. Av infordrade utlåtanden framgår emellertid,

att vad särskilt sådana fall angår, där fråga är om avhysning från

bostad, något rådrum tämligen allmänt plägar givas. Detta sker dels i den

form, att utmätningsmannen underrättar någon dag i förväg om den förestående

avhysningen och om dagen därför, dels därjämte på vissa håll

sålunda, att i ömmande fall några dagars anstånd medgives efter den

utsatta dagen. Åtminstone på en och annan ort förekommer en tredje

form, i det att överexekutor i avhysningsutslag föreskriver, att verkställighet

må ske först viss tid efter det den, som skall avhysas, erhållit

del av utslaget. Nämnda delgivning lärer det i så fall ankomma på

sökanden att ombesörja.

Mot själva den princip, som sålunda vunnit burskap i praktiken, synes

ej vara något att invända, ej heller mot att densamma blir föremål för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

19

reglering i lag till säkrare ledning för exekutorerna och större jämnhet

i tillämpningen. Därvid torde, såsom i förslaget skett, företräde böra

givas åt en anknytning till själva verkställighetsförfarandet och alltså —

med utgångspunkt från att den tid är inne, då avhysningsbeslut får

bringas till verkställighet — viss befogenhet och skyldighet givas utmätningsmannen

att lämna den, som skall avhysas, en kortare eller

längre beredelsetid. Tveksamt kan emellertid vara, huruvida ett stadgande

av denna innebörd bör äga den vidsträckta giltighet förslaget avser.

Såväl i departementschefens yttrande som i de refererade utlåtandena avhandlas

egentligen endast behovet av rådrum vid avhysning från hostad.

Med detta fall torde närmast kunna jämställas avträdande av jordbruksfastighet,

varå finnas levande inventarier. Förslaget går emellertid vida

längre. Det omfattar först och främst all avhysning i egentlig mening.

Dess bestämmelser skulle alltså tillgodokomma exempelvis jämväl den,

som förvarar gods i en magasinslokal eller begagnar en obebyggd tomt

till upplagsplats. I själva verket torde också en avhysning utan föregående

tillsägelse även i fall av denna art understundom kunna medföra

större olägenhet än sökandens berättigade intresse av snabb exekution

påkallar, och ett lagstadgande, som uttryckligen begränsades till att

avse bostad och jordbruk, kunde befaras få en ogynnsam återverkan på

uppfattningen huru i övriga fall vore att förfara. Men förslaget omfattar

vidare verkställighet av dom, varigenom någon förpliktats avträda fast

egendom, även där verkställigheten ej tager form av en avhysning i

egentlig mening, t. ex. då någon förpliktats avträda ett av honom själv

varken bebott eller eljest nyttjat hus. Det torde dock svårligen låta sig

göra att i lagen skilja mellan olika grupper av fall i förevarande hänseende.

Därvid skulle, såsom av en länsstyrelse påpekats, man nödgas

begagna sig av nyskapade beteckningar, vilkas förhållande till de i utsökningslagen

använda kunde lämna rum för ovisshet.

Särskilt i betraktande av denna förslagets generella räckvidd synes

emellertid en minimitid av fyra dagar alltför rundligt tillmätt. Sökanden

kan hava redan blivit länge uppehållen i sin rätts utövning, måhända på

grund av långt driven hänsynslöshet eller oresonlig tredska hos motparten.

Situationen kan tillika vara den, att varje ytterligare uppskov är sökanden

till långt större men än en påskyndad avflyttning tillskyndar hans motpart.

Även i fråga om avhysning från bostad eller jordbruk kunna förhållandena

vara sådana, att något egentligt anstånd med exekutionen icke

är motiverat. I domen kan hava hestämts en viss framtida tidpunkt, då

avträdande skall äga rum, t. ex. nästa fardag, och vederbörande har i så

fall haft såväl full klarhet om rättsläget som riklig beredelsetid för flyttningen.

Det kan ock vara fallet, att annan lämplig bostad står honom

till huds och att hans dröjsmål beror av en tredska, som bereder sökanden

eller tredje man svåra olägenheter. A andra sidan har emellertid icke utan

fog anmärkts, att i vissa ömmande fall en frist av fyra dagar kan vara

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

alltför kort. Häremot har departementschefen erinrat, att endast eu minimitid

har stadgats och att utmätningsmannen är oförhindrad att medgiva

längre anstånd. Detta uttalande är ägnat att framhäva en viss oklarhet i

förslagets innebörd. Syftet med den medgivna fristen torde kunna sägas

vara tvåfaldigt: dels att bereda den, vars avhysning begärts, tillfälle att

antingen genom avflyttning förekomma det exekutiva ingripandet eller ock

närvara vid detta och med anskaffad hjälp omhändertaga de utflyttade lösörena,

och dels — vad särskilt avhysning från bostad angår — att lämna

honom rådrum att förskaffa sig och sin familj, åtminstone provisoriskt, tak

över huvudet på annat håll. Den föreslagna fristens längd torde hava tillmätts

med särskild hänsyn till sistnämnda syfte, och den förlängning av

densamma, som det enligt departementschefens uttalande skulle stå i utmätningsmannens

skön att bevilja genom att meddela underrättelse längre tid

i förväg än lagen fordrar, skulle uppenbarligen förestavas av samma hänsyn.

Men det torde kunna ifrågasättas, huruvida förslagets bestämmelser, såsom

de avfattats, rätteligen äro att tolka på detta sätt. Sedan väl ett lagstadgande

givits, att underrättelse skall hava meddelats sist fyra dagar

före exekutionen, lärer detta stadgande, sett i belysning av en utmätningsmans

allmänna tjänsteplikt, få anses innebära, att därutöver bör sökanden

icke uppehållas i sin rätt, med mindre andra tjänsteåligganden måste föranleda

uppskov med den äskade förrättningen. Befogenhet att medgiva ett

moratorium på grund av ömmande omständigheter synes utmätningsmannen

så mycket mindre kunna hämta ur ett stadgande av den föreslagna lydelsen,

som stadgandet icke satt någon som helst tidsbegränsning för det

anstånd, som enligt denna tolkning skulle kunna av honom beviljas.

De framställda erinringarna skulle kunna vinna förenat beaktande, om

man avstår från att genom en enhetlig regel söka tillgodose båda de

huvudsyften, varom ovan talats. Underrättelseskyldighet kunde bibehållas

för all slags avhysning, men med fristen sålunda förkortad, att underrättelse

skall hava meddelats sist dagen före avhysningen, eller möjligen

sist å andra dagen före densamma. Vid sidan härav kunde stadgas, att

utmätningsmannen äger att, där förhållandena därtill föranleda, medgiva

skäligt anstånd med verkställigheten, dock högst åtta dagar. Lagrådet

hemställer, att förslaget i förevarande del måtte omarbetas i nu angiven

riktning.

Oberoende av om denna hemställan vinner avseende eller icke, lärer

undantag från regeln om underrättelseskyldighet böra, efter mönster av

60 § sista stycket utsökningslagen, stadgas för det fall att den, mot vilken

avhysning sökts, ej har stadigt hemvist här i riket och ej heller känt ombud

i orten, där avhysningen skall äga rum.

Enligt förslaget skola dess bestämmelser komma till användning på ännu

en art av verkställighet, vräkning ur tjänst enligt 5 § legostadgan, varmed

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Moj:ts proposition Nr 77.

21

i förslaget för fullständighetens skull jämställts eu i utsökningslagen omförmäld,

ehuru i verkligheten knappast förekommande åtgärd, nämligen

verkställighet av domstols dom, varigenom dömts om tjänstehjons flyttning

ur tjänst.

I fråga om »vräkning ur tjänst» genom polismyndighet enligt 5 § legostadgan

torde för bedömande, i vad mån behov föreligger av ett stadgande

i förslagets syfte, vara erforderligt att ingå på frågan om beskaffenheten

av ifrågavarande åtgärd. Enligt vad som framgår av departementschefens

yttrande och än tydligare av den statsrådsprotokollet bifogade promemorian,

utgår förslaget från att vräkning ur tjänst enligt legostadgan är en verkställighetsåtgärd

av enahanda karaktär som avhysning ur bostadslägenhet

enligt utsökningslagen. Vräkning ur tjänst av en lagstadd statare eller

stattorpare skulle med andra ord innefatta en av polismyndigheten företagen

avhysning från den i och för tjänsten upplåtna bostadslägenheten eller byggnaden.

Riktigheten av denna tolkning torde dock kunna på goda grunder

dragas i tvivelsmål. Enligt den lydelse 5 § legostadgan erhöll genom

kungörelsen den 1 oktober 1858 äger husbonde rätt att — under skadeståndsansvar

i händelse av missbruk få tjänstehjonet vräkt under löpande

avtalstid, utan att den anlitade polismyndigheten äger ingå i prövning,

huruvida tjänstehjonet genom sitt förhållande gjort sig därav förtjänt

(jfr uttalande av kommitterade för utarbetande av förslag till lag

om tjänsteavtal mellan husbönder och tjänare i betänkande den 31 oktober

1900 sid. 125 samt av lagrådet 1919, N. J. A. II 1919 sid. 715). Denna

innebörd har stadgandet med full avsikt erhållit såsom ett medgivande åt

husbonden i ersättning för den genom nyssnämnda kungörelse bortfallna

rätten att tilldela vuxna tjänstehjon husaga. Men vid sådant förhållande

synes det föga rimligt, att husbondens rätt att få vräkning ur tjänsten

verkställd skulle omfatta även omedelbar avhysning genom polismyndigheten.

En motsvarande möjlighet står ju icke husbonden till buds vid avtalstidens

utgång. I själva verket finner man, att i lagrummets ursprungliga

lydelse »vräkning ur tjänsten» beskrives såsom ett tillsägande att

genast träda ur tjänsten. Här torde alltså blott vara fråga om en form

för tjänsteavtalets upplösande före avtalstidens utgång mot tjänstehjonets

vilja. Detta upplösande kommer till stånd genom polismyndighetens tillsägelse.

Ursprungligen förutsattes för denna åtgärd en polismyndighetens

prövning att laga anledning förelåge. Det lärer blott vara denna förutsättning

som bortföll 1858; däremot har ingalunda med den nya — efter

förebild i lagberedningens förslag till handelsbalk utformade lydelsen

åsyftats någon ändring i fråga om verkställighetens innebörd och räckvidd.

Så synes ock förhållandet hava uppfattats av förenämnda kommitterade.

Samma uppfattning måste antagas ligga till grund för det år 1919 till

lagrådet remitterade förslaget om upphävande av vissa bestämmelser i

legostadgan — jfr departementschefens uttalande, N. J. A. II 1919 sid. 713

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

~ och den torde ej heller hava motsagts i lagrådets yttrande över förslaget

(se ovan).

Är det nu utvecklade riktigt, synes något behov av bestämmelser i förslagets

riktning icke föreligga beträffande vräkning ur tjänst enligt legostadgan.

Väl måste antagas, att i fråga om tjänstehjon, som njuter kost

av husbonden och innebor hos honom, vräkningen liksom varje annat

upplösande av tjänsteförhållandet medför, att husbonden äger omedelbart

utestänga tjänstehjonet från vidare åtnjutande av dessa förmåner, men att

på denna grund i lag fastställa visst anstånd med verkställigheten synes

icke lämpligt. Det hemställes alltså, att andra stycket måtte utgå ur förslaget.

Å andra sidan torde förslagets räckvidd hava fått alltför snäv begränsning,

då från tillämpligheten undantagits avhysning, som grundar sig

på exekutiv myndighets under åberopande av 191 § utsökningslagen

givna förordnande. Departementschefen har till stöd härför åberopat, att

avhysningen i detta fall träffar den, som själv tagit sig rätt. Men oavsett

att även den, som ostridigt utan vare sig uttryckligt eller tyst medgivande

uppfört och tagit i besittning en bostad å annans mark, kan skäligen böra

få åtnjuta någon frist vid avhysning, bör erinras därom, att i ett flertal

rättsfall stadgandet i 191 § utsökningslagen även i högsta instans ansetts

tillämpligt på vissa fall, där fråga varit ej om olovligt besittningstagande,

utan om olovligt kvarboende (se senast N. J. A. 1924 sid. 468).

Vilken uppfattning man än må äga i denna tolkningsfråga, lärer det dock

vara uppenbart, att densamma icke är av beskaffenhet att vare sig böra

eller kunna vinna sitt besvarande i förevarande ordning. Det synes alltså

lämpligt att välja ett uttryckssätt, som innebär en neutral ståndpunkt i

frågan. Eljest skulle lätt kunna inträffa, att det med andra stycket avsedda

syftet att bereda visst skydd åt förutvarande tjänsteanställda med

upplåten självständig bostad komme att helt förfelas. Genom att använda

eu mera allmänt hållen beteckning för den verkställighet, som med förslaget

åsyftas, lärer kunna vinnas, att därunder jämväl inbegripes avhysning,

som må kunna förekomma till verkställande av domstols beslut om

tjänstehjons flyttning ur tjänst.

De föreslagna bestämmelserna hava utformats till en fristående lag. Att

denna anordning icke är i och för sig lycklig, har i flera utlåtanden

med rätta framhållits. Frånsett stadgandet i andra stycket är ju här fråga

om förfarande enligt utsökningslagen, och i denna lag synes således vara

lätta platsen att infoga de nya föreskrifterna. Såsom departementschefen

erinrat, finnas visserligen i nämnda lag inga bestämmelser, som i fråga om

annan verkställighet än utmätningsärenden reglera själva förfarandet eller

dess förberedelser. Men i fråga om utmätningsmans åtgärd för förverkligande

av beviljad handräckning givas vissa bestämmelser i utsökningslagens

8 kapitel. Och den sista av kapitlets paragrafer lämnar exempel

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 77. 23

på, att till stadganden, närmast givna för handräckningsärenden, fogats

föreskrift om deras tillämplighet även å andra utsökningsmål. Det synes

alltså icke vara förenat med någon större betänklighet att efter 192 § infoga

en ny 193 §, upptagande stadganden i det ämne, som första stycket i

förslaget behandlar, med den förändrade uppställning, som sammanhanget

betingar. I anledning härav bleve det nödvändigt att giva 193 § nummerbeteckningen

194 samt att sammanslå 194 och 195 §§ till en paragraf

under nummer 195, vilket åter måste medföra en jämkning i lydelsen av

195 § sista stycket ävensom av 212 §>. Uttrycklig bestämmelse i lag, att

de nya stadgandena skola gälla även avhysning till verkställande av utslag

i brottmål, synes vara överflödig. Det kan erinras, att stadgandena

om kvarstad och skingringsförbud i 183—186 §§ utsökningslagen, vilka med

hänsyn till det sammanhang, vari de infogats, måste anses omedelbart avse

blott handräckningsåtgärd, varom exekutiv myndighet förordnat, likvisst

utan tvivel äro tillämpliga jämväl om åtgärden grundas på domstols förordnande

vare sig i tvistemål eller i brottmål.

Vinner erinringen mot förslagets andra stycke ej beaktande, kunde detta

stycke utformas till en särskild lag.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 17.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Le vinson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Nothin anmäler lagrådets den

16 i denna månad avgivna utlåtande över det den 23 sistlidne januari till

lagrådet remitterade förslag till lag angående meddelande av underrättelse

rörande sökt verkställighet av vräkning.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Lagrådet har funnit den föreslagna underrättelsefristen av fyra dagar

för lång samt hemställt, att fristen måtte sålunda förkortas, att underrättelse

skall hava meddelats sist dagen före avhysningen, eller möjligen sist

å andra dagen före densamma. I anledning härav vill jag — under hänvisning

till vad jag vid remissen till lagrådet av ifrågavarande förslag anfört

— framhålla, att här föreligger en intressekollision mellan å ena sidan

den avträdande hyresgästen samt å andra sidan hyresvärden och tillträdande

hyresgäst. Vid bestämmande av fristens längd gäller det att riktigt

avväga båda parternas berättigade intressen. Nu hava av de hörda myndigheterna

med praktisk erfarenhet på området endast några av överexekutorerna

i städerna förordat en kortare tidsfrist än fyra dagar. Det stora

flertalet har däremot intet haft att invända mot den föreslagna fristen, varjämte

två länsstyrelser och en överexekutor i stad hemställt, att tidsfristen

måtte sättas till åtta dagar. Vid sådant förhållande finner jag anledning

icke föreligga att göra någon förkortning av den föreslagna tidsfristen.

Vid remissen av ifrågavarande ärende till lagrådet har jag erinrat, att

den föreslagna tidsfristen av fyra dagar endast avsetts att vara en minimitid

och att utmätningsmannen vore oförhindrad att medgiva längre anstånd.

Lagrådet har emellertid ifrågasatt huruvida förslagets bestämmelser med den

avfattning de erhållit vore att tolka på detta sätt samt ansett det böra uttryckligen

stadgas, att utmätningsmannen skulle äga att, där förhållandena därtill

föranledde, medgiva skäligt anstånd med verkställigheten, varvid lagrådet

föreslagit en maximitid för anståndet av åtta dagar. Då det synes angeläget,

att varje tvivelsmål rörande de föreslagna bestämmelsernas rätta tolkning på

denna punkt undanröjes, finner jag lika med lagrådet att det bör tydligen

utsägas, att utmätningsmannen äger att medgiva skäligt anstånd med verk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj:ts proposition Nr 77.

ställigheten utöver den stadgade tidsfristen av fyra dagar. Däremot anser

jag, att den föreslagna maximitiden av åtta dagar är för kort. Av de inkomna

yttrandena framgår, att i vissa fall, diir ömmande omständigheter förelegat,

anstånd lämnats intill fjorton dagar. Då det med hänsyn till de växlande

förhållandena lärer vara svårt att fastslå en viss absolut maximitid, synes

det vara tillräckligt med ett stadgande, att utmätningsmannen skall kunna

medgiva skäligt anstånd. Ganska allmänt brukas redan för närvarande, att

utmätningsmannen lämnar anstånd med vräkning, och några klagomål över

missbruk i sådan riktning, att för långt anstånd lämnats, synas icke hava

förekommit. Lämnar utmätningsmannen för långt anstånd, blir det tjänstefel

från hans sida.

Beträffande vräkning ur tjänst genom polismyndighet enligt 5 § legostadgan

har lagrådet ifrågasatt, huruvida sådan vräkning innefattade en av

polismyndigheten företagen avhysning från en i och för tjänsten upplåten

bostadslägenhet. Lagrådet synes anse, att här blott vore fråga om en form

för tjänsteavtalets upplösande före avtalstidens utgång mot tjänstehjonets

vilja, vilket upplösande komme till stånd genom polismyndighetens tillsägelse.

Denna uppfattning läge — enligt vad lagrådet vidare anför — till

grund för det år 1919 till lagrådet remitterade förslaget om upphävande

av vissa bestämmelser i legostadgan samt hade ej heller motsagts i det av

lagrådet avgivna yttrande över sagda förslag. Vore det sålunda utvecklade

riktigt, syntes något behov av bestämmelser i förslagets riktning icke föreligga

beträffande vräkning ur tjänst enligt legostadgan. Lagrådet hemställer

alltså, att andra stycket måtte utgå ur förslaget.

Enligt det år 1919 till lagrådet remitterade förslaget om upphävande

av vissa bestämmelser i legostadgan skulle bland annat stadgandet om

medverkan från polismyndighets sida i vissa fall för tjänsteavtalets hävande

upphöra att gälla. Härom anförde dåvarande departementschefen, att

enligt 5 § legostadgan husbonden måste anlita polismyndighets medverkan

för en rättsenlig upplösning av tjänsteförhållandet, då han ville avskeda

arbetstagaren. Denna bestämmelse, som icke ens vore allmänt känd inom

de kretsar, för vilken den gällde, tillämpades dock emellanåt. Att den

saknade berättigande under nuvarande förhållanden behövde ej närmare

utvecklas. Av den avfattning, förslaget fått, framginge enligt departementschefens

mening, att någon ändring icke skedde beträffande husbondens

skyldighet och befogenhet att anlita myndighet vid vräkning av tjänaren

ur dennes bostad.

I denna fråga anförde lagrådet år 1919, att förslaget, av departementschefens

yttrande att döma, vilade på den tydning av vad i legostadgan

betecknades såsom vräkning, att polismyndigheten dels beslutade om

tjänsteavtalets hävande, dels omedelbart verkställde beslutet. Och förslaget

syntes böra sålunda förstås, att vad 5 § innehölle om verkställigheten,

om vräkning ur bostaden, lämnades orubbat. Departementschefen anförde

härutinnan fortsätter lagrådet i 1919 års utlåtande — att av den av
Itihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 68 höft. (Nr 77.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

fattning förslaget fått framginge, att ändring icke skedde beträffande husbondens

skyldighet och befogenhet att anlita myndighet vid vräkning av

tjänaren ur dennes bostad. Det vore ju ej heller rimligt vare sig att hänvisa

husbonden till den utväg allmänna lagstiftningen hölle honom öppen — han

bleve då, enär utsökningslagen icke medgåve handräckning för tjänstehjons

skiljande ur tjänst, nödsakad utverka sig dom i fråga om flyttningen — eller

att låta husbonden själv företaga vräkningen ur bostaden. På anförda skäl

hemställde emellertid lagrådet, att förslaget måtte erhålla en avfattning,

som läte 5 § kvarstå oförändrad, vilken hemställan vann departementschefens

beaktande.

Då lagrådet sålunda år 1919 anför, att omförmälda lagförslag syntes

böra sålunda förstås, att vad 5 § legostadgan innehölle om verkställighet,

om vräkning ur bostaden, lämnades orubbat, synes man knappast, på

sätt i det den 16 februari 1925 avgivna lagrådsyttrandet gjorts gällande,

kunna utgå ifrån att man år 1919 ansett, att vräkning enligt nämnda

lagrum icke jämväl innefattade en vräkning ur den med tjänsten förenade

bostaden. Oavsett huru denna fråga teoretiskt bör besvaras, har lagrummet

emellertid i praxis allmänt givits den tolkning, från vilken jag vid ärendets

anmälan inför Kungl. Maj:t den 23 sistlidne januari utgått. Detta.lärer

framgå av de yttranden, som över lagutkastet avgivits av länsstyrelserna

och överexekutorerna i städerna. Redan i tillstyrkandet av utkastet lärer

ligga ett biträdande av denna tolkning, då ju andra stycket i utkastet

med en annan tolkning skulle hava saknat berättigande. Emellertid kan

ytterligare hänvisas till vad landsfogden i Jönköpings län yttrat om vräkning

ur tjänst, varav lärer framgå, att han för sin del anser åtgärden

innefatta jämväl vräkning ur bostad. Men med denna tolkning av lagrummet

synes någon anledning att från lagens tillämplighetsområde undantaga

dylik vräkning icke föreligga.

I övrigt hava de av lagrådet framställda erinringarna iakttagits.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta dels

förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen

och dels förslag till lag angående meddelande av underrättelse i visst

fall före vräkning ur tjänst m. m.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag och hemställer, att förslagen

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Stockholm, Tsaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ ut sökning sia g en m. m. s. 1 i texten
  2. 1LU 1925:27 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 26 i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med för s. 1 i texten
  3. 1LU 1925:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen m. m., dels ock en i s. 1 i texten