Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

1925-02-06 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:92, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

Dokumentets text

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

37

Nr 92.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8

juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring;

given Stockholms slott den 6 mars 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse

av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om övergångsbestämmelser i

anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

GUSTAF.

Gustav Möller.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

sådan denna paragraf lyder enligt lagen den 13 oktober 1921 (nr

640), skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3§- *

Angående den, som före utgången av år 1921 fyllt femton år och blivit

till arbete varaktigt oförmögen och som före utgången av år 1924 gjort ansökan

om pensionstillägg eller understöd, skola följande särskilda bestämmelser

lända till efterättelse.

1 mom. Rätt till sådant---överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga---av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i---till fullo erlagd.

4 mom. Rätt till sådant---för äkta makar.

5 mom. Årsinkomst, som i--— utgör 50 kronor.

6 mom. Vad i 30 §---allenast genom felräkning.

7 mom. Överstiger årsinkomsten den här ovan för olika fall stadgade

gräns, och har förty ansökan, som gjorts före utgången av år 1924, icke

kunnat bifallas, skall sökanden äga att på grundval av ny ansökan få rätten

till pensionstillägg eller understöd bedömd efter lagen om allmän pensionsförsäkring.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.

Har pensionsnämnd med tillämpning av äldre bestämmelser fattat beslut

beträffande ansökan, som i följd av vad sålunda stadgats skall bedömas

efter lagen om allmän pensionsförsäkring, må pensionsstyrelsen utan hinder

av vad i 30 § i sistnämnda lag sägs verkställa rättelse utan att återförvisa,

ärendet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 02.

39

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 6 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför:

Jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring i dess ursprungliga lydelse

av den 30 juni 1913 skulle till vissa pensionsberättigade av allmänna medel

utgå tillägg till den på erlagda pensionsavgifter grundade s. k. avgiftspensionen.

Förutsättning för åtnjutande av djdikt pensionstillägg var enligt

6 § i lagen, att den pensionsberättigade var till arbete varaktigt oförmögen

och att årsinkomsten ej uppgick till 300 kronor eller, därest fråga var om

kvinna, till 280 kronor. Pensionstillägget utgjorde för år räknat i fråga om

pensionstagare, vilkens årsinkomst ej översteg 50 kronor, för man 150 och

för kvinna 140 kronor och i fråga om pensionstagare, vilkens årsinkomst

översteg 50 kronor, för man 150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av

halva årsinkomsten. Uppgick årsinkomsten till 50 men icke till 100 kronor,

skulle dock avdrag ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten översteg

50 kronor. Pensionstillägget skulle höjas med 0.0 8 % för varje krona

av erlagda pensionsavgifter; dock att sådan höjning fick äga rum allenast

med hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt 14 eller 15 § i pensionsförsäkringslagen

blivit till fullo erlagd. I 7 § funnos utförliga bestämmelser om

vad som i detta sammanhang skulle anses som årsinkomst och till vilket

belopp naturaförmåner skulle uppskattas. — Enligt 33 § i pensionsförsäkringslagen

skulle i vissa fall i stället för pensionstillägg utgå s. k. understöd.

Den som efter fyllda 15 år blev varaktigt oförmögen till arbete, men för vilken

avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda, ävensom den, som vid

nämnda ålder redan var varaktigt oförmögen till arbete, skulle nämligen

äga erhålla understöd under villkor och med belopp, som nyss sagts angående

pensionstillägg.

Genom lag den 28 juni 1918 ändrades dessa bestämmelser, dels så att

avdraget från grundbeloppen för pensionstillägg och understöd —-150 kronor

för man och 140 kronor för kvinna — skulle utgöra sex tiondelar av det

belopp, varmed pensionstagarens inkomst överstege 50 kronor, dels så att

den för kvinnas rätt till pensionstillägg avgörande inkomstgränsen höjdes

från 280 till 283 kronor. Dessa ändringar, som huvudsakligen föranleddes

av önskan att avlägsna viss oegentlighet vid pensionsbeloppens beräkning,

medförde i en del fall eu mindre förhöjning av pensionerna. Därjämte ut
-

Ähire

lagstiftning

i allmänhet

angående

pensionstillägg

och

understöd.

1913 års lag,

1918 års lag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Särskilda

övergångsbestämmelser

i äldre

lagstiftning.

1913 års lag.

1915 års lag.

1918 års lag.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 92.

vidgades enligt sistnämnda lag pensionsförmånerna med s. k. pensionstillägg

för barn. Enligt denna lagändring skulle i allmänhet pensionsberättigad,

som hade att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, kunna erhålla särskilt

pensionstillägg. Förutsättningen för erhållande av dylikt tillägg var,

att den eller de pensionsberättigade voro till arbete varaktigt oförmögna

och att årsinkomsten ej uppgick för änkling till 300 kronor, för änka eller ogift

kvinna till 283 kronor och för äkta makar till sammanlagt 583 kronor, allt

jämte 125 kronor för varje barn under 15 år. Beloppet av sådant pensionstillägg

för barn skulle utgöra 75 kronor för varje barn med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten översteg 300 kronor för man,

283 kronor för kvinna och 583 kronor för äkta makar. Om till arbete varaktigt

oförmögen försörjare icke var berättigad till pension, skulle i stället för

pensionstillägg för barn utgå understöd under villkor och med belopp, som

gällde om sådant pensionstillägg.

Nu nämnda pensionsförmåner tillkommo emellertid ej alla dem, som uppfyllde

de nyss angivna förutsättningarna därför. Från varje rätt till understöd

voro enligt pensionsförsäkringslagens ursprungliga lydelse uteslutna

de, som före den 1 januari 1914 fyllt 67 år, samt de, som vid samma tid

fyllt 15 år och då voro till arbete varaktigt oförmögna och som år 1913

under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården,

välgörenhetsinrättningar eller enskilda personer. För dem, som under

åren 1914—1918 enligt lagen förvärvade rätt till pensionstillägg eller understöd

eller till ökning därav, skulle dylik förmån beräknas efter en nedsatt,

för de olika åren stigande skala, lägst 50 % (år 1914) och högst 90 % (år

1918) av det normala beloppet.

Sedan genom lag den 8 juni 1915, varigenom övergångsbestämmelserna

i anledning av pensionsförsäkringslagen brötos ut till en särskild lag, skedde

emellertid ändring i nu berörda hänseenden, så att dels de, som före ingången

av år 1914 fyllt 67 år och antingen då ännu icke voro till arbete

varaktigt oförmögna eller ej år 1913 under mer än fyra månader åtnjutit full

försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, dels de, som vid 1914

års ingång fyllt 15 men ej 67 år och redan då voro till arbete varaktigt

oförmögna samt ej år 1913 under mer än fyra månader åtnjutit sådan försörjning,

som nyss nämnts, blevo delaktiga av rätten till understöd på samma

villkor som övriga pensionsberättigade, dock att understödet blott skulle

utgå med 50 % av eljest stadgat belopp. Begränsningen i övrigt av pensionstillägg,

understöd och ökning därav till viss kvotdel utsträcktes samtidigt,

så att även alla de, som under åren 1919—1929 förvärvade rätt till sådan

förmån, skulle erhålla endast 90 % av det normala beloppet.

Sistnämnda begränsning i pensionsbeloppen, vilken förestavats av kostnadshänsyn

— man avsåg att därmed i viss utsträckning motväga kostnadsökningen

på grund av tillkomsten av de nya stora grupperna av understödsberättigade

— borttogs åter i samband med nyssnämnda lag den 28 juni 1918, i det att

enligt samtidigt vidtagen ändring i lagen om övergångsbestämmelser till pen
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

KungI. Af/ij:ts proposition nr 02.

sionsförsäkringslagen pensionstillägg och understöd endast för årsklasserna

1^14—1918 skulle utgå med reducerat belopp, llegeln att de, som genom

den år 1915 verkställda lagändringen infördes i försäkringen, blott skulle

erhålla 50 % av eljest stadgat belopp bibehölls däremot i sistnämnda lag.

I samma lag intogs även stadgande att för dem, som sålunda i fortsättningen

skulle äga rätt allenast till reducerat pensionstillägg eller understöd,

avdragen från grundbeloppen — 150, respektive 140 kronor — skulle beräknas,

icke på det år 1918 stadgade sättet utan enligt den jämlikt den äldre

lagen gällande, för de försäkrade mindre fördelaktiga metoden. Inträdde för

någon, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg eller

understöd, rätt till ökning av sådan förmån, skulle ökningen utgå enligt

samma äldre lag. Inkomstgränsen för kvinna skulle vara det lägre beloppet

280 kronor.

Genom lag den 9 juli 1920, som trädde i kraft den 1 januari 1921, upp- 1920 års lag.

hävdes emellertid sedermera de sålunda enligt 1918 års lag kvarstående bestämmelserna,

att pensionstillägg och understöd i vissa fall skulle utgå blott

med viss procent av eljest stadgat belopp. Den nya lagen skulle från sistnämnda

dag tillämpas även beträffande dem, som då redan erhållit sådan förmån

med reducerat belopp. Efter samma dag skulle alltså samtliga pensionstillägg

och understöd utgå med normalt belopp, där ej undantagsvis annat

föranleddes av särskilda förhållanden. Dock gjordes icke retroaktiviteten

fullständig: alltjämt skulle nämligen i fall, där enligt 1918 års lag pensionstiHägg

eller understöd skulle utgå med reducerat belopp, inkomstgränsen

för kvinna vara 280 kronor och avdragen från grundbeloppen för pensionstiHägg

och understöd ske efter bestämmelser, analoga med dem, som gällde

före 1918 års lagändring.

Nu sist berörda, år 1920 vidtagna lagändringar motiverades i huvudsak på

följande sätt. Det syntes hava varit uteslutande av statsfinansiella skäl, som

man tidigare sett sig nödsakad att stadga väsentliga inskränkningar i den

levande generationens rätt till pensionstillägg och understöd. För dem,

vilka sålunda fått dessa förmåner inskränkta, hade levnadskostnadernas stegring

medfört, att pensionsförmånerna allt mera förlorat förmågan att fylla

det med dem avsedda syftemålet. Dessa inskränkningar hade också framkallat

berättigat missnöje. Enligt uppgjorda beräkningar skulle av hela

antalet pensionstagare vid 1920 års slut icke mindre än omkring 234,000

endast komma i åtnjutande av reducerade pensionstillägg. Den angelägnaste

omsorgen i fråga om påbyggnad av pensionsförsäkringen syntes alltså vara

att upphäva den gällande graderingen av pensionstillägg och understöd.

En omräkning borde sålunda ske av alla dylika förmåner, som före lagändringens

ikraftträdande beviljats med tillämpning av de äldre bestämmelserna

om reducering av beloppen.

Från och med den 1 januari 1922 gälla emellertid i fråga om pensions- Gällande

tillägg och understöd åter ändrade bestämmelser. Genom lag den 13 oktober lagstiftning.

1921 hava nämligen nyssnämnda inkomstgränser för rätten till dylika för- oilfLdringar

måner höjts från 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna till 425 ‘ pensions
kronor

för man och 400 kronor för kvinna samt från 583 kronor för makar ^agcn''68"

opaginerad Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

och 125 kronor för barn till respektive 825 och 170 kronor. Därjämte hava

även maximibeloppen för de årliga pensionstilläggen och understöden ökats,

nämligen från 150 kronor för man och 140 kronor för kvinna till respektive

225 och 210 kronor, i samband varmed maximibeloppet för pensionstillägg

och understöd för barn höjts från 75 kronor till 102 kronor om året. Angående

avdrag från maximibeloppen skulle gälla oförändrade regler. Tillika har förutsättningen

för rätt till pensionstillägg eller understöd för barn, som underhålles

av makar, ändrats så, att varaktig oförmåga till arbete behöver förekomma

blott hos mannen. I samband med dessa höjningar har bestämmelsen

om en ökning i vissa fall av pensionstillägg och understöd med 0.08 %

för varje krona av erlagda pensionsavgifter uteslutits. Yissa jämkningar

hava även skett i reglerna i 7 § om uppskattning av naturaförmåner.

k. propositiou I den Kungl. Maj:ts proposition (1921:284), som låg till grund för sist1921:284.

brunda lagändringar, hade, i överensstämmelse med framställning från pensionsstyrelsen,

föreslagits betydligt större höjningar än de, som sedan

sålunda genomfördes, nämligen i allmänhet eu fördubbling av de förut

gällande beloppen. Förslaget hade av pensionsstyrelsen och Kungl. Maj:t

motiverats, framför allt, därmed att de pensioner, som utginge från pensionsförsäkringen,

genom penningvärdets fall förlorat eu stor del av sitt

värde och ännu mycket mindre än vid lagens antagande stode i rimligt

förhållande till levnadskostnadernas höjd. Det borde vara tydligt för envar,

att, om icke med det snaraste möjlighet bereddes till en väsentlig höjning

av pensionsförmånerna, vår svenska folkpensionering komme att ej alls kunna

motsvara de förhoppningar, som ställts på densamma. Det syntes vara eu

oavvislig plikt för det allmänna att genom en höjning av pensionstillägg

och understöd åstadkomma en verklig ekonomisk förbättring i de försäkrades

ställning. Även om en betydlig höjning av penningvärdet skulle inträda,

komme pensionsbeloppen, också efter genomförande av det föreliggande förslaget,

att bliva mycket måttliga, och de syntes i flertalet fall å eu mängd

orter knappast förslå till en nödtorftig bärgning.

Sammansätta Sammansätta stats- och andra lagutskottet, som behandlade förenämnda

stats- och proposition och framlade förslaget till de bestämmelser, som sedan blevo

“utskottot gällande lag, anförde i sitt utlåtande i frågan (nr 7), att utskottet av statsäd

1921. finansiella skäl icke kunde förorda bifall till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat

men att utskottet dock med hänsyn till det trängande behovet av

en förbättring av pensionsförmånerna ansett sig icke böra biträda motionsvis

framställda yrkanden om avslag å propositionen. Utskottet föresloge

alltså viss mindre förbättring av pensionsförmånerna. Utskottets förslag

kunde väl icke anses tillfyllest men utgjorde dock ett steg till utveckling

av pensionsförsäkringen och skulle medföra en icke ringa hjälp åt de i ekonomiskt

hänseende sämst ställda pensionstagarna.

1921 års lag De sålunda år 1921 genomförda förbättringarna av pensionsförmånerna

lage^orrTfvcr- gälla emellertid endast dem, som efter lagändringarnas ikraftträdande fylla

gångshestäm- femton år, och dem, som väl dessförinnan uppnått denna ålder men först

pcnlloLfö!- efter sagda tid bliva till arbete varaktigt oförmögna. Denna begränsning

säkxingslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4)5

Kungl. Maj.ts ]>roposition nr 92.

var avsedd redan i pensionsstyrelsens förslag. Styrelsen hade förklarat, att

dess förslag i denna del vore förestavat huvudsakligen av kostnadsskäl. Någon

utvidgning i nu berörda hänseende ifrågasattes icke sedermera under ärendets

vidare behandling. Från de nya bestämmelserna äro följaktligen de undantagna,

som före utgången av år 1921 fyllt 15 år och före samma tid blivit

till arbete varaktigt oförmögna. I fråga om sådana personer skola alltså,

jämlikt stadgande, som intogs i 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen, fortfarande tillämpas

äldre bestämmelser. Som regel skola därom gälla de genom 1918 års lag

införda huvudbestämmelserna, som nyss återgivits. I korthet sagt innebära

ju dessa, att gränsen för rätten till pensionstillägg och understöd är 300

och 283 kronor samt att pensionstilläggen och understöden utgå med 150

och 140 kronor om året i stället för med respektive 225 och 210 kronor, med

avdrag av sex tiondelar av årsinkomst över 50 kronor men med tillägg av

0.08 % för varje krona av erlagda pensionsavgifter. Beloppet av pensionstillägg

eller understöd för barn skall i samma fall i stället för 102 kronor

utgöra <5 kronor årligen med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed

den eller de underhållspliktigas årsinkomst överstiger de tidigare bestämda

lägre gränsbeloppen. Även uppskattningen av naturaförmåner skall ske enligt

de äldre reglerna.

I fråga om dem, som före utgången av år 1918 enligt de därförut gällande

bestämmelserna blivit berättigade till pensionstillägg eller understöd, samt alla

dem, som införts i pensionsförsäkringen genom 1915 års lagändring, också om

de först efter utgången av år 1918 förvärvat rätt till dylik förmån, skola emellertid

gälla varken 1921 års eller 1918 års huvudregler utan bestämmelser,

analoga med övergångsbestämmelserna till 1918 års lag; pensionstillägg eller

understöd utgår alltså i dessa fall, då årsinkomsten understigit 300 eller

280 kronor, och från maximibeloppet för pensionstillägg, som även i dessa

fall är 150, respektive 140 kronor med tillägg av 0.08 % för varje krona av

erlagda pensionsavgifter, skall avdragas halva inkomsten, då denna överstiger

50 kronor, dock att, då inkomsten ej överstiger 100 kronor, avdrag skall ske

blott med det belopp, varmed inkomsten överstiger 50 kronor.

I en den 23 januari 1925 dagtecknad skrivelse har pensionsstyrelsen nu

framställt förslag om borttagande i viss utsträckning av den sålunda efter

ingången av år 1922 bestående skillnaden mellan olika grupper av pensionstagare.

Styrelsens förslag går ut på, att de i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser

stadgade undantagsföreskrifterna beträffande dem, som före

utgången av ar 1921 fyllt 15 år och blivit till arbete varaktigt oförmögna, skola

begränsas att gälla sådana personer av denna kategori, som före utgången av år

1924 jämlikt nämnda paragraf förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd

— d. v. s. vilkas inkomst antingen redan före utgången av år 1921 eller undertiden

därefter till utgången av år 1924 sjunkit under den före 1921 års lagändring

för olika fall stadgade maximigränsen — och som före utgången av år 1924

därom ingivit ansökan till vederbörande pensionsnämndsordförande. Enligt

förslaget skola alltså även alla de, som före utgången av år 1921 fyllt 15 år

Pelis länsstyrelsens

skrivelse den

23 januari

1925.

Pensions

styrelsens

förslag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Poneions
styrelsens
motivering.

44 Kungl. Mcij.ts proposition nr 92.

och före samma tid blivit till arbete varaktigt oförmögna, oavsett om årsinkomsten

varit av den storlek, att rätten till pensionstillägg eller understöd

inträtt före eller efter sistnämnda tid, åtnjuta pensionsförmåner enligt de år

1921 beslutade bestämmelserna, därest ansökan därom ingives efter ingången

av innevarande år. Även de, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till

pensionstillägg eller understöd eller som eljest falla under de före sistnämnda

år gällande reglerna, skola, i den mån de uppfylla nämnda villkor, enligt

förslaget bliva likställda med övriga pensionsberättigade. Vidare innebär förslaget,

att också de, som före ingången av detta år sökt pensionstillägg eller

understöd men vilkas inkomst varit sådan, att den enligt 3 § utestängt dem

från rätt därtill, skola erhålla dylik förmån enligt 6 § pensionsförsäkringslagen.

Till stöd för detta förslag anför pensionsstyrelsen till en början, att den

nu gällande begränsningen i rätten till de höjda pensionstilläggen och understöden

framkallat missnöje på många håll samt vållat åtskilliga olägenheter.

Styrelsen yttrar härom:

»Pensionstagarna kunna icke förstå, varför den, som blivit invalid efter

1921 års utgång, skall få högre tillägg eller understöd än den, vars invaliditet

inträtt före nämnda tidpunkt. Pensionsnämnderna, som av välvilja

mot de sökande ofta sträva efter att bereda dem så höga pensioner som

möjligt, hava mången gång sökt att få dem förklarade för invalider först

efter 1921 års utgång, även då i verkligheten invaliditeten inträtt tidigare.

Sin plikt likmätigt har pensionsstyrelsen vid granskning av pensionsansökningar,

särskilt under år 1922 men även under år 1923, fått nedlägga ett

betydande arbete på att utreda, när i själva verket invaliditeten kan anses

hava inträtt hos en del sökande. Utredningen härom har givetvis avsevärt

fördröjt dessa ärendens avgörande. Den med utredningen förenade skriftväxlingen

har ofta väckt missnöje hos pensionsnämnderna och deras ordförande,

som däri sett ett utslag av misstro mot dem och deras arbete.»

Pensionsstyrelsen anför vidare, att ehuru numera tre år förflutit sedan

1921 års lagändring trädde i kraft, de äldre, för pensionstagarna mera ogynnsamma

bestämmelserna alltjämt komme i tillämpning i ett mycket stort

antal fall. Sålunda hade övergångsbestämmelserna tillämpats beträffande

icke mindre än 47.8 % av de under tredje kvartalet 1924 utfärdade pensionsbreven.

Yisserligen komme enligt pensionsstyrelsen detta procenttal, som

under första kvartalet 1923 varit 78.5, att fortfarande kraftigt sjunka, så att

det om några år säkerligen vore nere i en obetydlighet, men ännu efter flera

decennier hade man att, om än undantagsvis, vänta pensionsansökningar, på

vilka övergångsbestämmelserna skulle tillämpas. Särskilt gällde detta ansökningar

för hustrur och änkor, som varit invalider före 1921 års utgång men

icke kunnat erhålla pensionstillägg på den grund, att storleken av mannens

arbetsinkomst utgjort hinder därför. Med varje år bleve det naturligt nog

allt svårare att i vissa fall kunna med bestämdhet avgöra, huruvida invaliditeten

inträffat före eller efter årsskiftet 1921—1922.

Pensionsstyrelsen fortsätter:

»Av vad ovan anförts torde framgå, att det vore synnerligen önskligt, om

övergångsbestämmelserna kunde upphävas eller åtminstone deras tillämp
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts proposition nr U2.

ningsområde i liög grad inskränkas. Att helt upphäva dem torde av kostnadshänsyn

för lång tid framåt knappast kunna ifrågakomma. Givetvis

skulle det vara förenat med avsevärt mindre kostnader, om deras tillämpning

kunde åtminstone på det sätt upphävas, att alla, som efter 1921 års

utgång ingivit ansökning om pension och tillerkänts sådan enligt övergångsbestämmelserna,

skulle få sina pensioner omräknade enligt 1921 års lag.

Men även detta torde för närvarande knappast låta sig göra på grund av

därmed förenade kostnader och arbetstekniska svårigheter. Dessa senare

skulle måhända kunna övervinnas genom ett mera summariskt tillvägagående,

men den på staten belöpande kostnaden för en sådan förändring, avsedd

att träda i kraft från och med år 1925, skulle för nämnda år antagligen

röra sig om ett belopp av omkring 2 ä 2 1/2 miljoner kronor och därefter

endast långsamt sjunka.

Emellertid synes mycket vara att vinna med en sådan ändring av övergångsbestämmelserna,

att 1921 års lag skulle tillämpas på alla personer, som

till pensionsnämndens ordförande efter en viss tidpunkt, exempelvis 1925

års ingång, inlämna ansökning om pension. Genom eu dylik lagändring

skulle de med övergångsbestämmelserna förenade olägenheterna försvinna i

ett avsevärt antal fall. Vid genomförande av 1921 års lagändring hade man

för övrigt anledning förmoda, att övergångsbestämmelserna efter några år

endast undantagsvis skulle komma att tillämpas. Eu lagändring i nu ifrågasatt

riktning skulle därför på sätt och vis kunna sägas hädanefter leda till

ungefär det resultat, som åsyftats med 1921 års lagändring.

Då det ofta kan bero på en ren tillfällighet, om en ansökning ingives

före eller efter en viss tidpunkt, kan det visserligen synas föga förenligt med

rättvisa att låta denna tillfällighet vara avgörande för frågan, huruvida en

sökande skall få större eller mindre pension. Så snart man icke kan genomföra

förbättringar, som skapa likformiga pensionsförmåner för alla pensionstagare

— och detta torde av ekonomiska skäl i regel icke vara möjligt — måste

emellertid en mer eller mindre godtyckligt vald gräns av ett eder annat slag

stadgas. Lämpligast är givetvis att välja en sådan gränsskillnad, att den icke

i någon mån är beroende av den därav intresserades görande eller låtande.

Visserligen kan man icke påstå, att detta gäller om den här föreslagna. Men

väljer man såsom avgörande tidpunkt en dag, som redan förflutit, och låter

lagändringen träda i kraft så snart som möjligt, torde denna olägenhet bliva

av jämförelsevis ringa betydelse. I alla händelser bär det icke lyckats pensionsstyrelsen

att finna ett lämpligare sätt att ordna saken, om man vill

vinna vad med detta förslag avses, nämligen att avsevärt utsträcka tillämpningen

av 1921 års lag inom ramen av förut beräknade kostnader.»

Pensionsstyrelsen behandlar vidare ett par mera speciella punkter och

yttrar därom:

»Den nu ifrågasatta lagändringen innebär givetvis, att eu person, som

varit invalid före 1921 års utgång, men som käft en så hög inkomst, att

den utgjort hinder för honom att kunna tillerkännas pensionstillägg eller

understöd, efter lagändringens ikraftträdande skulle kunna beviljas sådant,

under förutsättning att inkomsten icke uppgår till den i 6 § pensionsförsäkringslagen

stadgade inkomstgräns. Tydligt är ock, att lagändringen skall

tillämpas retroaktivt i så måtto, att för pensionsansökningar, som inlämnats

till pensionsnämndens ordförande efter den här föreslagna tidpunkten, 1925

års ingång, pensionstillägget, uträknat enligt bestämmelserna i sistnämnda

paragraf, bör utgå för så lång tid före berörda tidpunkt, som är förenligt

med 31 § pensionsförsäkringslagen.

Pensionsstyrelscn

angående vissa

detaljfrågor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Pensionsstyrelsen

angående

kostnadsfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Enligt 8 § pensionsförsäkringslagen må, om ändring sker i den inkomst,

efter vilken pensionstillägg blivit bestämt, tillägget i enlighet därmed ökas

eller minskas. Jämkningen skall därvid verkställas i enlighet med de lagbestämmelser,

efter vilka pensionstillägget ursprungligen uträknats. Därest

ej annat särskilt föreskrives, blir förhållandet enahanda, om övergångsbestämmelserna

ändras på i det föregående antytt sätt.

De, som blivit invalider före 1921 års utgång samt sökt pension före år

1925 och jämväl erhållit sådan, skulle sålunda vid eventuell framtida ökning

av pensionen på grund av minskad inkomst fortfarande få denna pensionsökning

beräknad enligt övergångsbestämmelserna. Andra åter, som sökt

och erhållit pension först efter 1925 års ingång, skulle, ehuru i övrigt tämligen

likställda med de förra, genom den ifrågasatta lagändringen bliva betydligt

bättre ställda än dessa. Med hänsyn härtill skulle det hava varit

synnerligen önskvärt, om även den förra gruppen pensionstagare kunde tillgodoses

på så sätt, att ökningen i pensionen kunde i förekommande fall få

undergå eu procentuell förhöjning, ungefär motsvarande den ökning i pensionstillägg

och understöd, som kom till stånd genom 1921 års lagändring.

En reform i sådan riktning beträffande jämkningar skulle emellertid medföra

en kostnadsökning, som visserligen i början icke skulle bliva så synnerligen

stor, men som efter några år skulle stiga ej så obetydligt för att

åter därefter sjunka. Av kostnadshänsyn har pensionsstyrelsen funnit sig

för närvarande böra avstå från att framkomma med förslag om en sådan

reform.»

Efter anförande härav övergår pensionsstyrelsen i sin skrivelse till att

behandla frågan om de kostnader, som den föreslagna lagändringen skulle

medföra för staten. Erinras bör i detta sammanhang, att statens kostnad

endast utgör tre fjärdedelar av den totala kostnaden, i det att eu fjärdedel

av denna skall bestridas av landstingen och kommunerna. Till utredning

angående kostnaderna för staten åberopar pensionsstyrelsen två tabeller, utvisande,

den ena ökningen av statens kostnader för pensionstillägg, understöd

och barntillägg genom 1921 års lagändring och den andra statens beräknade

kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg utan och med den nu

föreslagna lagändringen. Nämnda tabeller torde få som bilagor (Bil. B och C)

fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Angående den förstnämnda tabellen,

enligt vilken kostnadsökningen för staten till följd av 1921 års lagändring för

tiden 1 januari 1922—30 juni 1924 uppgått till endast 43.5 % av den beräknade

ökningen och ännu så sent som första halvåret 1924 icke stigit till mera

än 56.1 % av det kalkylerade beloppet, anför pensionsstyrelsen, att ehuru kostnaderna

naturligen beräknats med stor försiktighet, den stora skillnaden

mellan beräknade och verkliga kostnader likväl syntes bestyrka den uppfattningen,

att ifrågavarande lagändring icke verkat så snabbt, som man väntat,

och att därför nu starka skäl talade för att jämka på övergångsbestämmelserna.

Enligt den senare tabellen skulle kostnadsökningen för staten, om 1921 års

lag skall tillämpas på alla dem, som söka pensionstillägg eller understöd efter

1925 års ingång, kunna beräknas för innevarande budgetår till 100,000 kronor

och för nästkommande budgetår till 800,000 kronor för att budgetåret 1926—

1927 nå sitt högsta belopp, 860,000 kronor, och därefter småningom sjunka,

så till exempel för budgetåret 1950—1951 till 95,000 kronor. Om denna

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Majlta proposition nr 02.

kostnadsökning anför pensionsstyrelsen, att den ej syntes vara större, än att

den sannolikt kunde hällas inom ramen för de kostnader, som vid antagande

av 1921 års lagändringar beräknats skola följa av dessa. För övrigt vore jämväl

de till grund för uppskattningen av pensionskostnaden enligt äldre bestämmelser

uppgjorda beräkningarna så försiktigt utförda, att i alla händelser

den i tabellen upptagna beräknade totalkostnaden för pensionsförsäkringen

efter genomförande av 1921 års utvidgningar ej syntes behöva överskridas.

I detta ämne anför pensionsstyrelsen vidare:

»Statens kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg äro upptagna

i riksstaten under två särskilda anslag under femte huvudtiteln, nämligen

förslagsanslaget till pensionsförsäkringens genomförande och anslaget

till bidrag till understöd åt de personer, som genom lagen den 8 juni 1915

blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen. Det förra anslaget är

för budgetåret 1924—1925 upptaget till 23,000,000 kronor och föreslås i årets

statsverksproposition till 25,500,000 kronor. Motsvarande siffror för det

senare anslaget äro 5,050,000 kronor och 4,825,000 kronor. För ifrågavarande

ändamål stå således för budgetåret 1924—1925 till förfogande betydligt lägre

belopp än som ursprungligen enligt kolumn 4 i tabellen (bilaga C) beräknats,

och samma blir förhållandet beträffande budgetåret 1925—i926, om de för

detta år äskade anslagen beviljas. Nedsättningarna i beloppen hava emellertid

ansetts kunna göras med hänsyn till de överskott, som uppstått å anslagen

för tiden 1 januari 1919—30 juni 1923.

Den för budgetåret 1924—1925 beräknade kostnadsökningen i anledning av

den nu ifrågasatta lagändringen är jämförelsevis obetydlig och kommer helt

säkert att falla inom anslagens ram. Så torde sannolikt bliva fallet jämväl

med motsvarande kostnadsökning för budgetåret 1925—1926. Skulle emellertid

ett överskridande av förslagsanslaget för detta år visa sig nödvändigt

till följd av förevarande lagändring, torde överskridandet i alla händelser

säkerligen bliva helt obetydligt.

Upplysningsvis må framhållas, att antalet av pensionsnämnderna beviljade,

till pensionsstyrelsen under de tre senaste åren inkomna ansökningar

om pensionstillägg och understöd utgjort år 1922 35,188, år 1923 33,106

och år 1924 31,226. Dessa siffror och jämväl andra inom pensionsstyrelsen

på senare tid verkställda undersökningar giva ett visst stöd åt styrelsens

antagande, att kostnaderna även med den nu ifrågasatta lagändringen skola

kunna hållas inom gränsen för de äskade anslagen.

Därest man emellertid skulle anse en mera jämn fördelning under en

längre tid av de med lagändringen förenade kostnaderna önskvärd, kan eu

sådan, enligt vad från fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden inhämtats,

åstadkommas efter i huvudsak samma linjer, som tillämpades för den år

1915 vidtagna lagändringen. De beräknade kostnadsökningarna skulle då

bestridas av pensionsförsäkringsfonden och utjämnas medelst ett under t. ex.

30 år av statsmedel utgående konstant belopp å omkring 380,000 kronor.

En sådan anordning synes dock, såsom av det föregående framgår, vara

obehövlig.»

Såsom framgått av den nyss lämnade redogörelsen, lärer man redan vid an- Departemcntstagande

av de år 1921 beslutade, i det föregående berörda förbättringarna chefen.

av pensionsförmånerna hava ansett, att åt dessa förbättringar principiellt

borde förlänas tillbakaverkande kraft. Att så icke skedde, utan att från

giltigheten av de nya reglerna undantogos de, som före lagändringens ikraft
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majds proposition nr 29.

trädande fyllt 15 år ocli före samma tid blivit till arbete varaktigt oförmögna,

torde uteslutande hava berott på hänsyn till de med en full retroaktivitet

förenade kostnaderna. Emellertid har det, såsom pensionsstyrelsen framhållit

i sin nu återgivna skrivelse, visat sig, att man år 1921 uppskattade de

ökade kostnaderna på grund av de då beslutade förändringarna till väsentligt

högre belopp än det, vartill de hittills i verkligheten kommit att uppgå. Det

är icke uteslutet, att de kostnader, som då väntades bliva en följd av nämnda

förbättringar och som statsmakterna alltså voro beredda att ikläda sig, skulle

hava räckt till att bereda de ökade pensionsförmånerna även åt dem, som

före ingången av år 1922 fyllt 15 år och då redan varit invalider, under

förutsättning att man uppställt som villkor, att ändringarna endast skidle

tillämpas på dem, som ingåvo ansökan om pensionstillägg eller understöd

efter 1921 års utgång. Sedan numera tre år förgått, är naturligen sannolikheten

så mycket större för att de ursprungligen beräknade kostnaderna

icke skola överskridas, om man inför en retroaktivitet, vid vilken man begränsar

sig till att gorå de invalider delaktiga av de förmånligare bestämmelserna,

som ingiva ansökan först efter 1925 års ingång. Ur ekonomisk

synpunkt lärer det alltså icke ligga någon inkonsekvens uti att nu en

lagändring vidtages i anslutning till pensionsstyrelsens föreliggande förslag.

Genom en sådan åtgärd skulle man i viss mån gottgöra den orättvisa,

som måste anses ligga i den år 1921 gjorda skillnaden mellan olika

grupper av invalider. En annan omständighet, som talar för att nu låta

ifrågavarande grupp av invalider erhålla de högre pensionsbeloppen, är att,

såsom också pensionsstyrelsen anfört, den år 1921 vidtagna lagändringen

verkat betydligt långsammare än man vid dess genomförande kunnat vänta.

Det torde nämligen då hava antagits, att vid innevarande tid det endast skulle

återstå relativt få personer, för vilka pensionsförmånerna skulle bestämmas

enligt 3 § i lagen om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen.

Att motsatsen är fallet, framgår emellertid till fullo av

pensionsstyrelsens nu återgivna framställning.

Ehuru för uppnående av full rättvisa skulle erfordras, att alla de, som år

1921 uteslötos från de fördelaktigare bestämmelserna, nu skulle bliva delaktiga

därav, och att alltså de, vilka redan erhållit pensionstillägg eller

understöd enligt de mindre gynnsamma övergångsbestämmelserna, skulle

få dessa förmåner omräknade efter pensionsförsäkringslagens stadganden,

anser jag, lika med pensionsstyrelsen, att en så omfattande åtgärd icke

lämpligen bör för närvarande vidtagas. Den avgränsning, som i följd härav

måste ske, synes mig kunna göras i överensstämmelse med vad pensionsstyrelsen

avsett. Avgörande för, huruvida en pensionstagare skall komma

under bestämmelserna i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser eller under

6 § i själva pensionsförsäkringslagen, skulle alltså som regel bliva den omständigheten,

om han till vederbörande pensionsnämndsordförande ingivit

ansökan om pensionstillägg eller understöd före eller efter 1924 års utgång.

Mot en dylik avgränsning kan naturligen anmärkas, att den leder till olika

resultat för personer, som i realiteten äro väsentligen likställda. En sådan

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung/. Maj:ts proposition nr 92.

anmärkning kan emellertid i samma eller än högre grad riktas mot varje

annan åtgärd, varigenom icke full retroaktivitet införes. En viss fördel

synes vid jämförelse med andra utvägar vara förenad med pensionsstyrelsens

förslag, i det att därigenom begränsningen kommer att anknytas till

en åtgärd från vederbörande pensionssökandc själv och icke, t. ex., till

tidpunkten, då hans ansökan behandlas, eller till andra av honom och hans

personliga omständigheter oberoende förhållanden.

Som ett avsteg från den sålunda förordade principen torde man emellertid

böra medgiva, att, om någon före innevarande år ingivit ansökan men

denna funnits eller finnes icke kunna bifallas, enär hans årsinkomst varit

sådan, att lian icke enligt övergångsbestämmelserna ägt rätt till pensionstillägg

eller understöd, han skall kunna efter ingången av år 1925 ingiva

en ny ansökan och med stöd av den ifrågasatta lagändringen få rätten till

dylik förmån prövad efter pensionsförsäkringslagens bestämmelser. Den åter,

som enligt övergångsbestämmelserna vant berättigad till pensionstillägg eller

understöd, bör alltid behandlas efter dessa bestämmelser, såvida han ingivit

ansökan om pensionstillägg före utgången av år 1924.

Såsom pensionsstyrelsen anfört, bör tydligen vidare med den sålunda

antagna principen frågan om ökning eller minskning av pensionstillägg eller

understöd, som beviljats eller beviljas jämlikt 3 § i lagen om övergångsbestämmelser,

bedömas efter nämnda paragraf. Å andra sidan torde beträffande

dem, som erhålla fördel av lagändringen, denna böra tillämpas retroaktivt,

så att pensionstillägg eller understöd, som beviljas på grund av ansökan

vid vars behandling pensionsförsäkringslagen skall enligt den nu ifrågasatta

lagändringen tillämpas, kommer att med de högre beloppen utgå för så lång

tid före ansökningens ingivande, som är förenligt med bestämmelserna i 31

§ i lagen om allmän pensionsförsäkring, d. v. s. längst från och med januari

månad året näst före det, då ansökningen göres.

Mot de kostnadsberäkningar, som ligga till grund för pensionsstyrelsens

förslag, har jag icke funnit anledning till erinran. Vad angår sättet

för bestridande av de ökade kostnader, som följa av den ifrågasatta lag

ändringen, ansluter jag mig till pensionsstyrelsens uppfattning, såväl därutinnan

att för varje budgetår synas böra täckas de å budgetåret belöpande

utgifterna, så att eu utjämning på ett flertal år icke bör ske, som ock i det

hänseendet, att jag icke anser nytt eller förhöjt anslag böra äskas till

täckande av de på innevarande och nästkommande budgetår belöpande kostnaderna.

Pensionsstyrelsen har föreslagit, att den ifrågasatta ändringen av pensionsbestämmelserna

skulle genomföras på det sätt, att genom jämkning av

ingressen till 3 § i lagen om övergångsbestämmelser till pensionsförsäkrings,

lagen donna paragraf skulle begränsas att gälla endast sådana av däri nu avsedda

invalider, som före ingången av detta år enligt bestämmelserna i paragrafen

förvärvat rätt till pensionstillägg eller understöd och före samma tid ingivit

ansökan om dylik förmån. Av en sådan ändring skulle omedelbart följa
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 saml. SI käft. (AV 91—92.) 262 25 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

att rätten till pension för de personer, som innefattades under den nu gällande

lydelsen av 3 § men icke under den föreslagna avfattningen därav,

skulle bedömas enligt de allmänna reglerna i pensionsförsäkringslagen. Jag

biträder i huvudsak detta förslag. I anslutning till vad som yttrats i det

föregående synes emellertid viss formell jämkning därav böra ske och ett nytt

mom. med ordningsnummer 7 tilläggas, av innebörd att den, som före utgången

av år 1924 gjort ansökan om pensionstillägg eller understöd, men

vars inkomst varit sådan, att han enligt övergångsbestämmelserna icke varit

berättigad till dylik förmån, skall på grundval av ny ansökan, ingiven efter

1924 års utgång, få rätten därtill bedömd enligt pensionsförsäkringslagen.

Förslaget torde därjämte böra förses med viss övergångsbestämmelse.

Enligt pensionsförsäkringslagen är det pensionsnämnderna, som fatta beslut

angående huruvida viss person är berättigad till pensionstillägg eller understöd

ävensom angående beloppet av den årsinkomst — bland annat om

värdet av däri ingående naturaförmåner — som skall läggas till grund för

beräkning av pensionstilläggs eller understöds belopp. Rättelse i en pensionsnämnds

beslut i dessa avseenden kan enligt 30 § i pensionsförsäkringslagen

sedermera ske allenast efter besvär eller, i det fall att nämndens beslut

finnes strida mot lagen, efter återförvisning; dock må i vissa fall, då fel

blivit begånget vid bestämmandet av årsinkomsten, rättelse ske direkt utan

återförvisning, varvid emellertid först vederbörandes yttrande skall inhämtas.

Vid den tid, då den nu ifrågasatta lagändringen kan tänkas genomförd,

torde pensionsnämnderna i vissa fall redan hava fattat beslut i fråga om

ansökningar, rörande vilka enligt det nu behandlade förslaget andra be.

stämmelser skola gälla än de, som av nämnderna jämlikt hittillsvarande

lag lagts till grund för behandlingen. Beträffande en del av dylika ansökningar

torde pensionsstyrelsen kunna med stöd av nyssnämnda bestämmelser

verkställa rättelse utan återförvisning, men i andra fall lärer så icke

vara förhållandet. Då en återförvisning till pensionsnämnderna för vinnande

av rättelse i sist avsedda fall skulle medföra ett omfattande arbete, samt eu

omräkning inom pensionsstyrelsen jämlikt de nya bestämmelserna icke sällan

torde kunna ske, synes det lämpligt, att till den ifrågasatta lagen fogas ett

stadgande, enligt vilket pensionsstyrelsen skall äga att i dylika fall utan återförvisning

verkställa rättelse till överensstämmelse med pensionsförsäkringslagen.

Då med den ifrågasatta lagen avses att från tillämpning av de nuvarande

regierna i 3 § i lagen om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen

utesluta ansökningar, som ingivits efter ingången av detta

år, synes lagen böra lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.

I sin ifrågavarande framställning har pensionsstyrelsen tillika hemställt,

att, då 4 § i merberörda lag om övergångsbestämmelser, styrelsen veterlig!,

numera saknade all vidare betydelse, nämnda paragraf måtte upphävas. Jag

har emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att biträda denna

hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kutig!. Maj:ta proposition nr 02.

Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (ur 177)

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring av den lydelse, bilaga A vid detta protokoll utvisar, och

hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets

utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Ake Karllwltn.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 92.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 177) om

övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsför

säkring skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Angående den, som före utgången av år 1921 fyllt femton år och blivit

till arbete varaktigt oförmögen och som före utgången av år 1924 gjort ansökan

om pensionstillägg eller understöd, skola följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse.

1 mom. Rätt till sådant —--överstiga 50 kronor.

2 mom. Där varaktig oförmåga---av år 1918.

3 mom. Pensionstillägg, som i---— till fullo erlagd.

4 mom. Rätt till sådant---för äkta makar.

5 mom. Årsinkomst, som i---utgör 50 kronor.

6 mom. Vad i 30 § — — — allenast genom felräkning.

7 mom. Överstiger årsinkomsten den här ovan för olika fall stadgade

gräns, och har förty ansökan, som gjorts före utgången av år 1924, icke

kunnat bifallas, skall sökanden äga att på grundval av ny ansökan få rätten

till pensionstillägg eller understöd bedömd efter lagen om allmän pensionsförsäkring.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1925.

Har pensionsnämnd med tillämpning av äldre bestämmelser fattat beslut

beträffande ansökan, som i följd av vad sålunda stadgats skall bedömas

efter lagen om allmän pensionsförsäkring, må pensionsstyrelsen utan hinder

av vad i 30 § i sistnämnda lag sägs verkställa rättelse utan att återförvisa

ärendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!, Maj:ts proposition nr !>''J,

Bilaga B.

Ökning ht statens kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg

genom 1921 års lagändring.

Tusental kronor.

1

a

8

4

Å r

Kostnadsökning

på grund av 1921 års

lagändring

Beräknad Verklig

kr. | kr.

Verklig

kostnad i pro- cent av den

beräknade

1922 .....,...................................

1,325

. 255

ii

19.2

1923 ..................................................

2,525

1,225

48.5

lista halvåret 1924 ..........................

1.570

880

56.1

Medeltal %

43.5

Bilaga C.

Statens beräknade kostnader för pensionstillägg, understöd och barntillägg.

Tusental kronor.

1

2

3

4

5

Å r

Bcräkuad

kostnad enligt

äldre lag- bestämmelser

Beräknad

kostnads- ökning genom

1921 års lag

Summa

beräknade

kostnader

Beräknad kostnads- ökning, om 1921 års

lag skall tillämpas

på alla dom, som söka

pensionstillägg cllor

understöd eftor

1925 års ingång

Budgetåret 1924/1925 ............

25,785

4,265

30,050

100

»)

1925/1926 ............

26,815

5.375

32,190

800

»

1926/1927 ...........

27,790

6,410

34,200

860

»

1927/1928 ............

28,750

7.380

36,130

640

»

1928/1929 ............

29,665

8,340

38,005

530

»

1929/1930 ............

30,475

9,300

39,775

490

»

1930/1931 ...........

31,190

10,270

41,460

460

»

1935/1936 ............

34,525

13,970

48,495

340

»

1940/1941 ............

37,700

17,070

54,770

250

»

1950/1951 ...........

43,460

19,910

63,370

95

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!,. Maj:ti proposition nr 92.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungi. Maj:ts lagråd den

6 mars 1925.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari 1925, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr 17?) om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn

Bo Hammarskjöld.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl, Muj:ts proposition nr 92.

55

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den (i mars 1920.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena UndjSn, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, TVigforss. Möller,

Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler lagrådets denna

dag avgivna utlåtande över det den 6 februari 1925 till lagrådet remitterade

förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 (nr

177) om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den SO juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, allenast med viss jämkning i redaktionellt avseende,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1925:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 92 med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsb a1 i texten
  2. S2LU 1925:3 Sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtande Kr 't s. 1 i texten