Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

1925-02-20 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1925:98, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 98.

1

Nr 98.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper;

given Stockholms slott den 20 februari 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

GUSTAF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1925.

1 samt.

81 höft. (Nr 98.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 98.

Förslag
tiii
förordning

om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper.

Härigenom förordnas,

dels att den stämpelavgift, varom stadgas i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

fortfarande till och med den 30 juni 1926 skall utgå med de i förordningen

den 13 april 1922 (nr 175) om ändrad lydelse av 3 § i förstnämnda

förordning stadgade belopp, med rätt för Konungen att, om

särskilda förhållanden därtill föranleda, förordna om stämpelavgiftens nedsättande

till lägst de belopp, vilka i motsvarande fall utgingo enligt förordningen

den 15 augusti 1913 (nr 191),

dels att 3 och 4 §§ i nämnda förordning den 6 november 1908 skola i

nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

1. Avräkningsnota — — — kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning den, som enligt lagen om

fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är att anse såsom fondkommissionär;

dock skall vid tillämpning av vad i 5 §, jämförd med 13 §,

samt 10 och 11 §§ stadgas under fondhandlare inbegripas jämväl den, som,

utan att vara fondkommissionär, driver sådan rörelse med fondpapper, att

han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

2. Avslutas---ort i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

d) vid köp av obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska

staten, eller då vid överlåtelse av aktie eller obligation den ene kontrahenten

är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt

verk eller styrelse, riksdagens verk, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa, samt slutligen

e) vid--— stämpel.

4. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med stämpel,

som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet hörande

affärerna; och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det belopp,

som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje fall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den andre

kontrahenten i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr i)8,

ii

5. Därest avtal om köp eller byte av fondpapper avslutas genom eu

eller flera fondhandlare i kommission, skall sammanlagda stämpelavgiften

icke i något fall beräknas till högre belopp än om avtalet slutits utan

anlitande av kommissionär, dock med iakttagande av vad i 2 och 4 mom.

stadgas om viss lägsta avgift.

6. Värdet å de överlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara

köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det vid

tiden för bytesavtalet i allmänhet gällande.

4 §.

1. Avräkningsnota — — — avslutas.

2. Vid — — — namn.

Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom

kommissionär, skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission

(avräkningsnota i kommission); där jämlikt 3 § 2—5 mom. stämpeln utgöres

med nedsatt belopp eller stämpelplikt icke äger rum, skall i avräkningsnotan

tillika antecknas grunden till nedsättningen eller befrielsen,

såvida den icke eljest framgår av avräkningsnotans innehåll. Avslutar

annan än fondhandlare köpavtal för annans räkning, skall i avräkningsnotan

utsättas för vems räkning avslutandet skett.

'' Avräkningsnota — — — underskriven.

3. Då — — — kommission.

4. I fall — — — köp.

5. Avräkningsnota — — — kontrahenten.

6. Då — — — förmedlare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1925; dock att de i 3 § 4 mom.

meddelade föreskrifter skola tillämpas först från och med dag, som Konungen

efter särskild prövning bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 februari 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

T. f. chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler vissa

förslag avseende stämpelavgiften vid köp och byte av fondpapper.

Föredraganden anför:

Fortsatt för- »Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall enligt förordfond

stäm pel- ning den 6 november 1908 (nr 129)1 erläggas en särskild stämpelavgift,

avgiften. Då sådan överlåtelse sker, skall avräkningsnota upprättas, varå stämpeln

anbringas. Skyldighet att upprätta avräkningsnota åligger i regel säljaren.

Tillsyn över efterlevnaden av de i förordningen givna föreskrifter tillkommer

bank- och fondinspektionen.

Enligt förordningen den 13 april 1922 (nr 175) om ändrad lydelse av 3 § i

förordningen angående fondstämpelavgiften, vilken förstnämnda förordning

enligt lydelsen gällde till och med den 30 juni 1923 och sedermera erhållit

giltighet under ett vart av budgetåren 1923—1924 och 1924—1925 (sv. f.

1923:40,1924:115), utgår i allmänhet stämpelavgiften vid köp av aktier, lotter,

andelsbevis och delaktighetsbevis med 60 öre och vid köp av obligationer

med 10 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor av de överlåtna fondpapperens

sammanlagda värde; vid byte utgår stämpelavgiften med hälften

av nu nämnda belopp.2 De sålunda stadgade stämpelavgifterna äro i

huvudsak fyra gånger så höga som de enligt förordning den 15 augusti

1913 (nr 191) utgående stämpelavgifterna; för obligationer äro stämpelsatserna

dock endast fördubblade. Gällande stämpelavgifter hava i det

stora hela tillämpats från och med den 1 december 1918 och ersatte då,

såvitt angår aktier, lotter samt andels- och delaktighetsbevis, de jämlikt

förordningar den 30 mars 1917 (nr 101) och den 12 mars 1918 (nr 123)

stadgade stämpelförhöjningarna; för obligationer inträdde förhöjningen icke

förrän förstnämnda dag.

Fondstämpelavgiften inbragte under högkonjunkturen betydande belopp

trots de då gällande lägre skattesatserna. Inkomsten av stämpelavgiften

har sedermera avsevärt nedgått. Under de år, då de allmänna skattesatserna

i stort sett varit desamma som för närvarande, hava beloppen

av försålda fondstämplar sålunda utgjort, i hela krontal räknat:

1 Ändrad, se sv. I. 1909: 61 sid. 5; 1912: 90; 1913: 191; 1914: 384; 1917: 101 (102), 298

(299); 1918: 123, 515, 911; 1919: 120; 1920: 223; 1921: 340, 396; 1922: 175; 1923: 40;

1924: 115.

9 Jfr Kungl. Maj:ts prop. 1922: 91, 1923: 50, 1924: 194. .

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 98. 5

år 1919 ........................ kr. 8,301,894 år 1922 ........................ kr. 2,362,046

» 1920 ........................ » 5,448,826 » 1923 » 1,853,283

»1921......................... » 2,320,751 » 1924''........................ » 1,913,291.

Vid tidigare prövning av fråga om fortsatt giltighet av de högre stämpelsatserna

vid köp och byte av fondpapper har å ena sidan gjorts gällande,

att läget på fondmarknaden krävde en nedsättning av fondstämpelavgiften.

Å andra sidan har det från statsfinans i ell synpunkt ansetts betänkligt

att utan synnerligen tungt vägande skäl upphöra att utnyttja de skattekällor

av någon betydenhet, som redan anlitats.

Enligt min mening föreligger för närvarande icke anledning att vidtaga

ändring uti de nu utgående stämpelsatserna. Vid framläggandet av finansplan

för statsregleringen för budgetåret 1925—1926 har också förutsatts,

att den högre fondstämpeln komme att gälla även under sagda budgetår,

och beräkningen av stämpelmedlen har verkställts under denna förutsättning.

I nära anslutning till vad hittills skett bör alltså åt de i förordningen

den 13 april 1922 stadgade stämpelsatserna förlänas fortsatt

giltighet till och med den 30 juni 1926. Även nu torde emellertid böra

stadgas rätt för Konungen att, om särskilda förhållanden det påkalla,

förordna om nedsättande under tiden av avgifterna till lägst de belopp,

varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den 15

augusti 1913. I

I anslutning till föreskriften om skyldighet att vid överlåtelse genom

köp eller byte av fondpapper upprätta avräkningsnota stadgas i 2 § av

fondstämpelförordningen, att, när avtal slutes i kommission — d. v. s. då

kontrahent handlar för annans räkning men i eget namn (kommissionär)

såsom en särskild överlåtelse skall anses ej mindre uppgörelsen mellan

kommissionären och den person, för vars räkning kommissionären handlar

(kommittenten), än även uppgörelsen mellan kommissionären och tredje man.

Såsom huvudregel i fråga om stämpelavgiftens utgörande gäller emellertid,

att det är utan betydelse för dennas belopp, om mellan den ursprunglige

säljaren och den slutlige köparen en eller flera fondhandlare

uppträda i egenskap av kommissionär. Sålunda stadgas, dels i 3 § 1 mom.

att avräkningsnotan skall förses med allenast halv stämpel, där den

ene kontrahenten är fondhandlare och avtal om köp av fondpapper avslutas

icke för dennes räkning utan i kommission, dels i 3 § 3 mom. a)

att stämpelplikt icke äger rum, då bägge kontrahenterna äro fondhandlare

och avtalet å vardera sidan avslutas i kommission. Om däremot den,

som biträder vid köp och försäljning av fondpapper, icke ställer sig själv

såsom kontrahent (kommissionär) utan allenast såsom ombud eller förmedlare,

skall stämpel givetvis utgå med det belopp, som är bestämt för

direkt överlåtelse.

I vissa fall föreligger en verklig nedsättning i eller befrielse från

1 Uppgiften för detta år är preliminär.

Vepa» tementtchefen.

Stämpelavgift

vid avtal i

kommission.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

fondstämpelavgiften. Då avtal om köp eller byte av fondpapper avslutas

i utlandet och den ene kontrahenten är bosatt i utlandet, skall

sålunda enligt 3 § 2 mom. stämpel utgöras med allenast hälften av beloppen

för de allmänna skattesatserna. Och enligt 3 § 3 mom.

äger stämpelfrihet rum, förutom vid vissa fall av byte utan mellangift

och vid köp av svenska statens obligationer, dels då vid överlåtelse

av aktie eller obligation den ene kontrahenten är svenska staten

eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse,

riksdagens verk, Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket Sveriges

stadshypotekskassa (punkt d), och dels vid utlämnande av här i riket

utfärdad obligation, då enligt förordningen angående stämpelavgiften obligationen

skall före utlämnandet förses med särskild stämpel (punkt e).

I praxis har tvekan yppats, med vilket belopp stämpelavgiften skall

utgå i de i 3 § 2 mom. och 3 § 3 mom. d) och e) nu berörda fall, där

avtalet kommit till stånd genom anlitande av fondhandlare såsom kommissionär.

Vid meddelande jämlikt förordningen den 22 juni 1911 (nr

51 sid. 4) av upplysningar härutinnan har statskontoret på sin tid intagit

följande ståndpunkt. Då köpavtal slutes i utlandet på sätt i 3 § 2 mom.

sägs, bör halv stämpelavgift utgå för överlåtelse mellan den svenske

kontrahenten och kommissionären samt en fjärdedels stämpel för överlåtelsen

mellan kommissionären och den utländske kontrahenten, eller sålunda

för transaktionen i dess helhet tre fjärdedels stämpel; då enligt

3 § 3 mom. d) den ene kontrahenten är svenska staten eller där omförmäld

institution, bör avräkningsnotan mellan sådan kontrahent och kommissionären

vara stämpelfri, medan notan mellan kommissionären och enskild

bör åsättas halv stämpel; då obligation utlämnas jämlikt 3 § 3 mom. e),

bör den avräkningsnota, som upprättas mellan utgivaren och kommissionären,

vara stämpelfri, medan överlåtelsen till den slutlige köparen

bör draga halv stämpelavgift.

Med erinran om statskontorets omförmälda ståndpunkt har Svenska

fondhandlareföreningen i en till Kungl. Maj:t ställd skrift hemställt om

sådan ändring i fondstämpelförordningen, att den omständigheten, att överlåtelse

av fondpapper skedde i kommission genom en eller flera fondhandlare,

icke måtte föranleda, att stämpelavgiften utginge med högre

belopp än om överlåtelsen skett utan anlitande av mellanhand. Den av

statskontoret hävdade uppfattningen syntes föreningen icke stämma väl

med grunderna för lagstiftningen. I enlighet med dessa borde kommissionsavtalet

i stämpelhänseende betraktas såsom en helhet; allenast halv

stämpelavgift borde alltså utgå i det första av omhandlade fall och icke

någon stämpelavgift i de båda övriga. En fondkommissionär kunde väl i

stället för att avsluta affären i kommission upprätta eu nota direkt mellan

köparen och säljaren, på vilken nota han antecknade sig som förmedlare;

därvid komme stämpelbeläggningen att ske på sätt nu sagts. Ett dy
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition Nr 98.

7

likt förfarande medförde emellertid den olägenheten, att kommissionären

måste yppa kontrahenternas namn, något som i hög grad skadade hans

affär; dess största värde läge ju i kundkretsen. Då särskilda bestämmelser

funnes om granskning av de avräkningsnotor, som upprättades av

fondkommissionärerna, torde en ändring i den av föreningen avsedda riktningen

icke kunna föranleda missbruk.

över fondhandlareföreningens framställning hava statskontoret samt

bank- och fondinspektionen avgivit infordrade utlåtanden.

Statskontoret har yttrat i huvudsak följande. Den nuvarande lydelsen av

hithörande bestämmelser kunde icke under några omständigheter leda till

annan än den av statskontoret följda tolkningen. Ville man sålunda

vinna det av föreningen önskade målet, måste en ändring vidtagas.

Statskontoret hade tidigare på förekommen anledning uttalat, att tillräckliga

skäl till att genom ändring av ifrågavarande stadganden åstadkomma

den önskade ordningen för stämpelbeläggningen icke synts statskontoret

föreligga. Då emellertid under de senare åren den allmänna uppfattningen

inom den krets, där det huvudsakliga intresset för denna angelägenhet

måste förefinnas, nämligen fondhandlareföreningen, alltmera bestämt

inriktat sig på vinnande av ifrågavarande lättnad i stämpelplikten,

funne sig statskontoret, som ansett frågan böra betraktas ur rent praktisk

synpunkt, icke för sin del vidare böra motsätta sig en förändring.

Den erforderliga nya bestämmelsen skulle enligt statskontorets meningkunna

tänkas erhålla ungefärligen det innehåll, att, därest avtal om köp

eller byte av fondpapper avslutades genom en eller flera fondhandlare i

kommission, sammanlagda fondstärapelavgiften icke skulle beräknas till

högre belopp än om avtalet slutits utan anlitande av kommissionär såsom

mellanhand. Härjämte borde föreskrift meddelas om anteckning å avräkningsnota

i de fall, då nedsatt eller ingen stämpelavgift skulle utgå.

Bank- och fondinspektionen har förklarat sig hysa den meningen, att

fondstämpelförordningens nuvarande bestämmelser, jämförda med motiven

till desamma, borde kunna giva rum för en tolkning, som skulle göra

den ifrågasatta ändringen obehövlig. Då emellertid statskontoret vore

av annan uppfattning och då ett förtydligande tillägg skulle undanröja

nu rådande olikhet i meningarna angående rätta tolkningen av bestämmelserna,

finge bank- och fondinspektionen för sin del tillstyrka, att

ändring vidtoges på det sätt, som statskontoret föreslagit.

Såsom den föregående redogörelsen ger vid handen, föreligga delade Departementsmeningar

rörande tolkningen av gällande bestämmelser om stämpel- ehefen''

plikt i fall, då fondhandlare i kommission förmedlat avtal, vid vilket

nedsatt eller ingen stämpelavgift skolat utgå, därest kontrahenterna trätt

i direkt förbindelse med varandra. Uppenbarligen är det önskvärt, att

rådande oklarhet om författningsbestämmelsernas innebörd snarast undan;

röjes. För egen del finner jag det bäst överensstämma med de grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Stämpelfrihet

vid köp av

statsgi rån terade

obligationer.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

varpå ifrågavarande stämpelavgift vilar, att icke i omhandlade fall vid

överlåtelse genom kommissionär uttages stämpel till högre belopp än som

skolat utgöras, där kommissionär icke anlitats. Statsfinansiellt sett är

denna fråga — på sätt framgår av införskaffade uppgifter från nio större

fondhandlare rörande fondpappershandeln i kommission — av synnerligen

ringa betydelse. Ur kontrollsynpunkt lärer, enligt vad från bank- och fondinspektionen

bekräftats, erinran icke vara att göra mot stämpelns utgående

i överensstämmelse med den uppfattning, jag nu uttalat. Jag

tvekar därför ej att tillstyrka meddelande av förtydligande bestämmelser i

sådan riktning. Dessa bestämmelser torde i huvudsak böra få det innehåll,

som statskontoret ifrågasatt, samt i förordningen upptagas, huvudbestämmelsen

såsom ett nytt moment i 3 § (5 mom.) och föreskriften om

viss anteckning å avräkningsnotan i 4 § 2 mom. näst sista stycket.

På förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 201 beslöt 1917 års riksdag

sådan ändring av 3 § 3 inom. d) i förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, att

stämpelplikt icke skulle äga rum vid köp av svenska statens obligationer.

Förordning i ämnet utfärdades den 14 juni 1917 (nr 298) och trädde i

kraft den 1 juli samma år (nr 299). Enligt motiven var ändamålet med

den sålunda införda stämpelfriheten dels att eliminera det inflytande på

emissionskursen, som stämpelplikt för sådan del av obligationslånet, a ilken

fast övertagits av exempelvis ett bankkonsortium, skulle utöva, dels ock

att överhuvudtaget underlätta avsättningen av obligationerna.

Vid meddelande jämlikt förordningen den 22 juni 1911 av upplysning

i fråga om skyldighet att stämpelbelägga statsgaranterade obligationer

har statskontoret förklarat, att, enär den i 3 § 3 mom. d) av fondstämpelförordningen

medgivna frihet från stämpelplikt vid köp av svenska

statens obligationer icke, i saknad av uttrycklig föreskrift härom, kunde

anses tillkomma jämväl av staten garanterade obligationer, den då ifrågavarande

avräkningsnotan skulle förses med stämpel i enlighet med bestämmelserna

i nämnda förordning.

Svenska fondhandlareföreningen har i omförmälda framställning med

erinran om statskontorets berörda ståndpunkt framhållit, att avsikten

med lagstiftningen torde hava varit, att stämpel icke skulle utgå vid

affärer uti ifrågavarande obligationer, och förty hemställt om ändring i

detta syfte av nyssberörda författningsrum.

Statskontoret har framhållit, att beträffande sådana obligationer, för

vilka staten iklätt sig betalningsansvar — väl i allmänhet i samband med

övertagande av den verksamhet, som utövades av emittenten, såsom t. ex.

en järnväg — något statsintresse, motsvarande det som föranlett 1917 års författningsändring,

svårligen kunde anses föreligga. Statskontoret kunde sålunda

för sin del knappast finna tillräckliga skäl till den ifrågasatta

ändringen. Å andra sidan borde det framhållas, att, därest den begärda

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

ståmpelfriheten skulle medgivas, densamma icke torde komma att få någon

nämnvärd betydelse för statens inkomst av stämpeluppbörden.

Bank- och fondinspektionen har tillstyrkt fondhandlareföreningens framställning

i detta ämne. De obligationer, varom i ansökningen vore fråga,

skildo sig allenast till formen från sådana obligationer, som utfärdats av

staten själv. Oavsett de synpunkter, vilka av statskontoret framhållits i

ämnet, syntes det därför bank- och fondinspektionen vara önskvärt, att

dessa slag av obligationer i stämpelhänseende behandlades lika. Inspektionen

ansåge sig i sådant hänseende böra erinra, att exempelvis i Norge

statsgaranterade obligationer liksom av staten själv utfärdade obligationer

icke varit underkastade stämpelavgift.

För egen del är jag böjd för att ansluta mig till bank- och fondmspektionens

mening, enligt vilken de obligationer, för vilka staten

övertagit betalningsansvaret, böra i stämpelhänseende likställas med dem

som utfärdats av staten själv. Ett medgivande av den begärda stämpeliriheten

torde, såsom statskontoret framhållit, icke komma att få någon

nämnvärd betydelse för statens inkomst av stämpeluppbörden. Jag tillstyrker

sålunda bifall till fondhandlareföreningens ifrågavarande framställning

om ändring av 3 § 3 mom. d) i fondstämpelförordningen.

Från bankinspektören har jag mottagit följande promemoria:

vid ÖSdnoof ^ ?6n 7 n°7ember ,190S angående en särskild stämpelavgift

I+i f n, n byt° av fondpapper innehåller vissa bestämmelser för det fall

att fondhandlare ar kontrahent vid en överlåtelse av fondpapper. Med fondhandlare

förstas därvid i forordningen, enligt stadgande i 3 § 1 mom sista

stycket, sohdanskt bankbolag, bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan

att IöraVhLllsLtéf'' <* *» «*T » Pliktig

koUet övirS6 •ChCfanS !fr finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

o\er fmansarenden den 6 mars 1908 vid framläggande av förslag till

ifrågavarande förordning framgår (prop. 152 till 1908 års riksdag sid!

. .7" a!t man med de särskilda bestämmelserna för fondhandlare avsett

Därir ^ d0m S°7 yrkesmassigt utövade kommissionsrörelse med fondpapper

fandW ? 7 7 bem?rka’ att vid den ifrågavarande tiden en vS fond

handlaie agde driva yrkesmässig kommissionsrörelse med fondpapper sam
tidigt

som han idkade handel för egen räkning med dylika värdepapper.

, lag dea lb 1919 °m f°ndkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

ha.r emellertid i sistberorda hänseende en förändring inträtt i det att

yrkesmässigt idkad verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission

av fondpapper (fondkommissionsrörelse), efter lagens ikraftträdande kan ut

sk.när)lleBeSarennedtenf’ "T 7711 erhåUit vederbörligt tillstånd (fondkommissionar)

Begreppet fondhandlare, som i språkligt avseende hänför sig till såväl

fondkommissionär som yrkesmässig utövare av fondhandel Kr egen räk
mnneraVhIl

ka 7 ®istnan?llda lcke äSa bedriva kommissionsaffärer med fond7.

77; h f anda med nyssnämnda lags tillkomst kommit att få en vidstracktaie

omfattning an man vid lagens utarbetande avsett.

Den särställning, som i förordningen givits fondhandlare, synes emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1025. 1 samt. 87 höft. f.\r 08.) 2

Departements
chefen.

Begreppet

»fondhand
lare».

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Stämpelavgift

vid

reportavtal

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

böra förbehållas fondkommissionärer, och torde detta lämpligast kunna ské

på sådant sätt att på förekommande ställen i förordningen ''fondhandlare’

utbytes emot ''fondkommissionär’.

Genom en dylik ändring skulle ordningsföreskrifterna i 5 § samt kontrollföreskrifterna

i 10 och 11 §§. icke få tillämpning å annan fondhandlare än

fondkommissionär. Därest det emellertid skulle anses önskvärt, att den fria .

fondhandeln fortfarande vore underställd berörda ordnings- och kontrollföreskrifter

— något som emellertid torde vara av illusoriskt värde, enär tillsynsmyndigheten

allenast i sällsynta undantagsfall kan få kännedom om

förekomsten av dylik fondhandel — torde det förut angivna syftet kunna i

övriga delar vinnas därigenom att 3 §, 1 mom. sista stycket, i samband med

en redaktionell förändring, erhölle följande lydelse: ''Med fondhandlare förstås

i denna förordning fondkommissionär, dock att vad i 5, 10 och 11 §§

stadgas skall gälla jämväl annan, som driver rörelse genom köp och försäljning

eller byte av fondpapper på sådant sätt, att han på grund därav är

pliktig föra handelsböcker.’

Jag delar bankinspektörens uppfattning, att den särställning, som enligt

fondstämpelförordningen i vissa fall tillagts fondhandlare, hör förbehållas åt

den, som enligt lagen om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är

att anse såsom fondkommissionär. Däremot anser jag det icke lämpligt, att

det allmänna avhänder sig den möjlighet till kontroll över den fria fondliandeln,

såvitt avser efterlevnaden av fondstämpelförordningen, som föreskrifterna

i 5 §, jämförd med 13 §, samt 10 och 11 §§ av samma förordning

kunna bereda. Jag förordar alltså en omformulering av 3 § 1 mom. sista

stycket av fondstämpelförordningen i huvudsaklig anslutning till vad bankinspektören

alternativt ifrågasatt.

I anledning av förslag om införande å Stockholms fondbörs av terminsaffärer

och därmed i samband stående reportavtal beslöt 1921 års riksdag

särskilda föreskrifter om stämpelavgift vid dylika avtal. Dessa bestämmelser

inflöto i den förordning (sv. f. 1921: 340) om ändrad lydelse av 3 §

i fondstämpelförordningen, som innefattade de för tiden till och med den

30 juni 1922 stadgade högre stämpelsatserna. I avbidan på slutlig prövning

av berörda förslag skulle föreskrifterna tillämpas först från och med

dag, som Konungen efter särskild prövning bestämde. Motsvarande bestämmelser

överfördes sedermera till förordningen den 13 april 1922 (nr 175).

Bestämmelserna om stämpelavgift vid reportavtal hava ännu icke vunnit

tillämpning men böra givetvis kvarstå i förordningen för att träda i kraft,

därest terminsbörs skulle komma att anordnas. I anledning av det utav

mig ifrågasatta förslaget om införande av ett nytt moment i 3 § torde

de olika momenten i samma paragraf böra inbördes så ordnas, att nu

ifrågavarande bestämmelser upptagas såsom 4 mom., att det nya stadgan

det införes såsom 5 mom., samt att nuvarande 4 mom. betecknas med

nummer 6.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.

11

De av mig nu anmälda förslagen rörande stämpelavgiften vid köp

och byte av fondpapper, innefattande dels fortsatt giltighet av de förhöjda

stämpelsatserna, dels ock vissa andra ändringar i förordningen den

6 november 1908, hava synts mig lämpligen böra sammanföras i en

författning.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om vissa ändringar

i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt____vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1925:45 Betänkande, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1925—1926, m. m. Jämlikt § 40 riksdagsordningen avgiver bevillningsutskottet härmed förslag till s. 18 i texten
  2. Rskr. 1925:117 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 a1 i texten