Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag

1926-02-05 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:100, Angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kunql. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av viss del av statslån till Slite—Roma

järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 5

februari 1926.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson, anför:

Fråga har ånyo blivit väckt om reglering av Slite—Korna järnvägsaktiebolags

skuld till staten, ett ämne, som senast år 1925 var föremål för statsmakternas

prövning.

Tidigare

åtgärder för

reglering av

Slite—Rom a

järnvägsaktiebolags

skuld till

staten.

Den 26 mars 1897 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg om 0.891

meters spårvidd från Koma järnvägsstation till Slite lastage- och hamnplats

i Othems socken och fastställde därvid plan för järnvägsanläggningens utförande.

Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande överBihang

till riksdagens protokoll1920. 1 samt. Ö2 höft. (Nr 100.) 330 2e

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj ds proposition nr 100,

låtits på Slite—Roma järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Maj:t den 29

september 1899 kostnadsförslag för ifrågavarande järnvägsanläggning att,

såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 680,000

kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna

järnvägslånefonden av 340,000 kronor. För detta lån stadgades bland

annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs

för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller

den 1 oktober 1901, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för

trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda

medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden

och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens

erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta,

med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 oktober 1904 och i sammanhang därmed

gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov

med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera

erläggas samma dag varje år till dess försträckningen och all därå upplupen

ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke

bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem procent

årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen

Slite—Roma med alla därtill hörande byggnader och materiel

ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av

staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet för sin fordrans

utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje

annan fordran.

Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl. Maj:ts

beslut den 13 maj 1904 till följd av viss ändring i planen för järnvägen

statslånet med 1,000 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera återbetalts

till riksgäldskontoret. Statslånet uppgår alltså till 339,000 kronor.

Bolaget, som aldrig kunnat erlägga vare sig ränta eller kapitalavbetalning

å statslånet, gjorde år 1923 framställning dels om anstånd under två år,

räknat från och med den 1 juli 1923, med erläggande av all järnvägens

ränteskukl till staten, dels ock om avskrivning av sagda ränteskuld.

I anledning av denna framställning, vilken tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt fullmäktige i riksgäldskontoret, föreslog Kungl. Maj:t

i proposition, nr 100, 1923 års riksdag medgiva, dels att med gäldande av

de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp å det Slite—Roma järnvägsaktiebolag

beviljade statslån av 339,000 kronor finge, räknat från och med den

1 juli 1923, anstå under två år, under villkor att bolaget avlämnade garantiförbindelse,

som kunde av Kungl. Maj:t godkännas, för ordentligt erläggande

under anståndstiden av ränta efter 4V2 procent å förenämnda belopp, ökat

med två års ränta därå, eller sålunda å 369,510 kronor, dels ock att statens

den 30 juni 1923 beräknade kapital- och räntefordran hos bolaget till den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

del, densamma överstege 369,510 kronor, finge avskrivas, under villkor att

bolaget före den 1 juli 1925 avlämnade garantiförbindelse, av beskaffenhet

att kunna av Kungl. Maj:t godkännas, för behörig förräntning och amortering

av sistberörda belopp.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (skrivelse nr 108).

Sedan Othems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag den 18

juni 1923 utfärdat garantiförbindelser för behörigt erläggande av räntan

under anståndstiden å förenämnda belopp, 369,510 kronor, godkände Kungl.

Maj:t genom beslut den 29 juni 11)23 berörda garantiförbindelser samt medgav,

att med gäldande av de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp å ovanberörda

statslån av 339,000 kronor finge, räknat från och med den 1 juli

1923, anstå under två år.

I skrivelse den 17 december 1924 anförde bolaget bland annat följande:

Bolaget hade den 30 juni 1924 erlagt föreskriven ränta för första halvårsperioden

av anståndstiden. Däremot hade garanti icke kunnat erhållas

för förräntning och amortering av ovan omförmälda belopp, 369.510 kronor,

för tiden efter den 30 juni 1925 för längre tid än ett år åt gången. Under

förhandlingarna om garanti hade framhållits, att erfarenheten under anståndstiden

knappast varit av natur att mana till iklädande av den fordrade garantien

för framtiden, särskilt med hänsyn till att en med järnvägen konkurrerande

linjetrafik med automobil dåmera påbörjats. Järnvägens ekonomiska

framtid vore därför lika osäker då som två år tidigare. Samma skäl för

uppskov med lämnande av slutlig garanti syntes i lika hög grad gälla då

som förut, innan man fått full erfarenhet om i vad mån konkurrensen skulle

bliva av bestående fara för de ekonomiskt svaga järnvägarna. Vidare hade

framhållits, att då med ett medgivande att få ordna garantien, som det föreslagits,

år för år sannolikt ej skulle följa avskrivning av statens beräknade

kapital- och räntefordran hos bolaget till den del, densamma överstege

369,510 kronor, det ändock syntes skäligt, att i samma mån, som ränta och

amortering inbetalades,- visst belopp av det för avskrivning avsedda årligen

av staten avskreves, till exempel 50,000 kronor, då i annat fall järnvägen

varje ögonblick av sin framtida existens skulle hava likvidationshotet

över sig.

På grund av det anförda hemställde bolaget om medgivande dels att i

stället för den år 1923 avsedda garantiförbindelsen för behörig förräntning

och amortering under framtiden av 369,510 kronor få avlämna garantiförbindelser

av Othems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag för

dylik förräntning och amortering för ett år i sänder, dels ock att av bolagets

skuld till den del, den översköte 369,510 kronor, måtte för varje år, då dylik

förräntning och amortering ägde rum, avskrivas visst belopp, förslagsvis

50,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt fullmäktige i riksgäldskontoret

tillstyrkt denna framställning, fullmäktige på vissa angivna villkor,

föreslog Kungl. Maj:t i proposition, nr 72, 1925 års riksdag medgiva, att

av statens den 30 juni 1923 beräknade kapital- och räntefordran hos Slite—

Boma järnvägsaktiebolag till den del, densamma överstege 369,510 kronor,

finge under vissa angivna villkor för varje tidsperiod av ett år, räknat från

och med den 1 juli 1925, avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bolaget den

21/iä 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Jämväl detta förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 99).

Genom beslut den 30 april 1925 har Kungl. Maj:t medgivit, att bolagets

den 30 juni 1923 beräknade kapital- och ränteskuld, 831,616 kronor 8 öre,

å det bolaget beviljade statslån å 339,000 kronor finge, räknat från och med

den 1 juli 1925, regleras sålunda, att dels ett belopp av 369,510 kronor,

motsvarande det ursprungliga statslånet, 339,000 kronor, jämte två års ränta

därå, skulle bilda ett nytt lån och dels av återstoden, utgörande 462,106

kronor 8 öre jämte nedan angiven ränta, finge för varje tidsperiod av ett år

avskrivas ett belopp av 30,000 kronor. För åtnjutande av denna förmån

hava stadgats, bland andra, följande villkor och bestämmelser:

Annuiteten å det nya statslånet beräknades till fem procent å lånebeloppet,

av vilken annuitet först gottgjordes ränta efter fyra och en halv procent

å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgjorde avbetalning därå.

Nämnda annuitet skulle till riksgäldskontoret inbetalas första gången den

30 juni 1926 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit till

fullo betalt. Bolaget skulle före den 1 maj varje år till riksgäldskontoret

avlämna garantiförbindelse, av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige

i riksgäldskontoret, för behörigt erläggande av annuiteten för löpande

år å det nya statslånet. Så snart dylik annuitet för ett år erlagts, skulle

ovannämnda årliga avskrivning av 30,000 kronor äga rum. Varje avskrivning

skulle avse i första hand upplupen ränta efter fem procent å då kvarstående

belopp av den del av 462,106 kronor 8 öre, som oj utgjorde anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, eller 439,293 kronor 34 öre, samt till

återstående del sistnämnda skuldbelopp. Sedan omförmälda belopp, 439,293

kronor 34 öre, jämte ränta därå på sätt nyss sagts avskrivits, skulle återstoden

av 462,106 kronor 8 öre eller 22,812 kronor 74 öre, motsvarande anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, avskrivas.

I skrivelse den 21 december 1925 har bolaget anfört i huvudsak följande:
Den

stadgade annuiteten utgjorde 18,477 kronor 50 öre. Då järnvägens

drift under år 1925.beräknades lämna ett överskott av omkring 11,000 kronor,

skulle en brist av omkring 7,500 kronor i annuitetens utgörande uppstå.

Genom att de trafikanter i Slite, vilka hittills begagnat sig av järnvägen

för befordran av kol m. m. från hamnen till vissa upplagsplatser, hade för

avsikt att vidtaga andra dispositioner för denna transport, komme inkomsterna

att från och med år 1926 nedgå med omkring 12,000 kronor, varigenom

den totala bristen bleve 19,500 kronor, d. v. s. även om annuiteten

icke erlades, skulle dock en brist å själva driften av omkring 1,000 kronor

uppstå. Härtill komme, att utsikterna för sockerbetsodlingen å Gotland för

den närmaste tiden tedde sig mycket osäkra. Skulle sockerbetsodlingen

under något år inställas, betydde detta för järnvägen en direkt minskad inkomst

av omkring 20,000 kronor. Dessutom hade automobilkonkurrensen

år för år blivit allt allvarligare och torde hittills hava varit huvudsakliga

anledningen till inkomstminskningen. Det torde, med den erfarenhet, man

nu hade om denna konkurrens, kunna förutses, att den ytterligare komme

att nedskära järnvägens inkomster under år framåt.

Dessa förhållanden voro ej för bolaget kända, när förenämnda framställning

av den 17 december 1924 gjordes. Att inför så ytterst osäkra

förhållanden för järnvägen få de fordrade garantierna av hittillsvarande garanterna

hade ej varit möjligt och andra garanter hade ej kunnat anskaffas.

Då emellertid ej blott medel till erläggande av annuiteten torde komma att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 100. 5

saknas, utan även driftförlust komme att uppstå, hade garanterna, Otliems

kommun och Slita Cement och Kalk Aktiebolag, ställt i utsikt, att, därest

likvidation kunde undvikas för järnvägen, i stället för att ställa garanti för

annuitetens betalande, i den män det kunde bliva för dem möjligt, tillskjuta

medel för driftens uppehållande. Då järnvägen ej hade andra skulder än

till staten, skulle alltså på statsmakternas beslut bero, om likvidation

kunde undvikas. Då två tredjedelar av aktiekapitalet gått förlorat, vore

bolaget jämlikt § 97 mom. 1 av aktiebolagslagen skyldigt träda i likvidation.

Därest statsmakterna medgåve, att så stor del av skulden till staten avskreves,

att ej bestämmelserna i nämnda lagrum behövde tillämpas, torde

dock, därest ej ytterligare oförutsedda händelser inträffade för järnvägen,

trafiken tills vidare kunna uppehållas. Medräknades den s. k. anståndsräntan,

torde för närvarande omkring 25,000 kronor av aktiekapitalet vara

att räkna som förlorat och alltså nu av staten behöva avskrivas.

På grund härav har bolaget hemställt, att, för undvikande av likvidation,

för varje år efter upprättat bokslut så stor avskrivning av bolagets skuld

måtte verkställas, att bolaget ej bleve nödsakat att träda i likvidation.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 19 januari 1926 beträffande

bolagets ekonomiska förhållanden hänvisat till av styrelsen upprättade

tablåer över järnvägens person- och godstrafik samt ekonomiska resultat. Styrelsen

anför, att dessa uppgifter, i vad de avsåge antalet resor och transporterade

godsmängder, tydde på trafikminskning under de senaste åren, under det

att driftresultatet det oaktat utvisade förbättring. Förklaringen torde få

sökas i de åtgärder, som från järnvägsbolagets sida vidtagits för att ernå

förenklingar i trafiken och förbättring även i övrigt av järnvägens drift.

Beträffande bolagets förevarande framställning yttrar styrelsen:

»Vid bedömande av denna fråga synes det å ena sidan vara att erinra,

att det för närvarande knappast synes önskvärt, att bolaget träder i likvidation,

vilket måhända skulle behöva medföra statens övertagande av järnvägen,

samt att ur denna synpunkt ett ytterligare anstånd med skuldens

amortering och förräntande sålunda vore att förorda. A andra sidan och

då under inga förhållanden någon ökning av det kapital, som staten för

denna järnväg avhänt sig, synes böra ifrågakomma, så lärer ett dylikt anstånd

från statsverkets sida endast kunna medgivas under förutsättning, att

det är möjligt att nu säkerställa driften mot förlust samt att i övrigt vidtaga

sådana åtgärder, att en verklig förbättring av järnvägens driftresultat

är möjlig att ernå.

Att under dessa förhållanden lämna bolaget ett sådant allmänt medgivande,

som nu avses, lärer ej kunna ifrågasättas. Frågan om avskrivningav

viss del av statsverkets fordran torde få upptagas till prövning i mån

av behov samt med hänsyn till vad som från tid till annan kan befinnas

skäligt. För nu närmast kommande driftår synes erforderlig garanti mot

direkt driftförlust kunna erhållas från järnvägens förut ifrågasatta garanter,

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under dessa förhållanden intet att

erinra mot ett av bolaget begärt anstånd.

Flärmed synes emellertid statsverket icke kunna för närvarande låta sig

nöja. Det synes ofrånkomligt, att inför de svårigheter, i vilka järnvägsbolaget

Slite—Hörna nu befinner sig, närmare söka utreda, vilka möjligheter

föreligga att för framtiden ernå ett bättre tryggat driftresultat. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen tillåter sig i detta hänseende erinra om vad sty
-

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige

i riksgäldskontor.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

relsen i sitt utlåtande den 26 juli 1924 angående järnvägens konkurrens

med motortrafiken å landsvägen Slite—Visby anfört angående nödvändigheten

att grundligt klargöra järnvägens ekonomiska svårigheter.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening böra härvid framför allt

möjligheterna att genomföra gemensam förvaltning med vissa andra järnvägar

beaktas. Det är på Gotland ej blott järnvägen Slite—Eoma, som har ekonomiska

svårigheter, utan så är förhållandet jämväl med Klintehamn—Roma

järnväg. Denna järnväg har visserligen haft bättre trafikekonomiska förhållanden

än Slite—Roma järnväg, så att Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag

delvis kunnat betala in större eller mindre räntebelopp till riksgäldskontoret,

men ränteinbetalningarna hava dock icke varit tillräckliga, utan

bolagets skuld till staten har vuxit till mer än dubbla ursprungliga beloppet.

För att åstadkomma en förbättrad ställning för dessa båda banor, torde endast

återstå en sammanslagning, däri jämväl lämpligen borde deltaga järnvägen

Klintehamn—Haxarve, vilken sistnämnda järnväg är ny och erhöll

trafiktillstånd och avsyningsbetyg år 1924. Genom en sammanslagning böra

besparingar kunna uppnås genom bland annat bättre utnyttjande av rullande

materielen, bättre utnyttjande av personalen i tågtjänst och vid föreningsstationer,

gemensamma inköp av förbrukningsartiklar, centralisering av reparationer

för den rullande materielen, minskat arbete med kontroll och fördelning

av inkomster samt genom gemensam förvaltningspersonal.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har redan år 1923 tillskrivit de tre

nämnda banorna med uppmaning att söka träffa överenskommelse om sammanslutning,

men utan påföljd, och de försök till underhandlingar, som lära

gjorts från Slite—Roma järnväg, hava ej heller lett till något resultat. _ Då

nu emellertid läget för Slite—Roma järnvägsaktiebolag blivit så kritiskt,

som av bolaget skildrats, ter det sig för styrelsen som eu nödvändighet att

åter upptaga frågan om en sammanslutning i besparande syfte. Aven Klintehamn—Roma

järnvägs ekonomi synes vara sådan, att statens anvisningar

icke rimligen kunna längre lämnas obeaktade. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

vill uttala önskvärdheten av att åtgärder i detta syfte vidtagas. En

överenskommelse mellan de båda järnvägarna borde kunna föreligga i sådan

tid, att den gemensamma skötseln kunde börja vid årets slut.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra i yttrande den 28 januari 1926

följande:

»I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finna fullmäktige ej önskvärt,

att bolaget för närvarande träder i likvidation, i vilket fall riksgaldskontoret

sannolikt bleve nödsakat att för statsverkets räkning inköpa järnvägen.

Att lämna bolaget ett sådant allmänt medgivande om avskrivning,

som i skrivelsen begärts, synes emellertid ej heller fullmäktige böra ifrågakomma,

utan vilja fullmäktige ansluta sig till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

uttalande om nödvändigheten av, att en utredning verkställes rörande

utsikterna att för framtiden ernå ett bättre tryggat driftresultat å bolagets

järnväg. Därvid torde, på sätt styrelsen framhållit, böra i främsta rummet

beaktas möjligheten att genomföra eu sammanslagning eller gemensam förvaltning

med Klintehamn—Roma och Klintehamn—Haxarve järnvägar. Slite

—Roma järnvägsaktiebolags ledning har sedan länge haft sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål, men något resultat har hittills ej kunnat ernås.

Det förefaller fullmäktige uppenbart, att avsevärda besparingar och även

andra fördelar skulle för alla ifrågavarande järnvägar vara att vinna genom

eu sammanslagning eller samförvaltning. Jämväl fullmäktige vilja således

uttala sig för att åtgärder i detta syfte vidtagas och att en blivande överenskommelse

mellan järnvägarna om möjligt träffas redan under år 1926.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100. 7

Före frågans avgörande erfordras givetvis eu ingående utredning rörande

den lämpligaste formen för en sammanslagning m. m. Det synes fullmäktige

lämpligt, att utredningen verkställes genom eu av fullmäktige, i samråd

med kungl. järnvägsstyrelsen och eventuellt Svenska järn vägsföreningen, utsedd

delegation av exempelvis tre personer, varav en bör representera statens

järnvägar, en riksgäldskontoret och en vara tjänsteman vid enskild järnväg.

Fullmäktige föreställa sig, att ifrågavarande tre järnvägars ägare, Slite—Korna,

Klintehamn—--Roma och Sydvästra Gotlands järnvägsaktiebolag, med den

ställning de intaga till staten ej komma att motsätta sig, att utredning verkställes

och att denna sker på sätt fullmäktige ifrågasatt.

För att ej Slite—-Roma järnvägsaktiebolag skall bliva nödsakat att under

år 1926 träda i likvidation torde emellertid vara nödvändigt, att medgivande

lämnas till avskrivning av en del av bolagets skuld för statslånet; och har

det belopp, som nu skulle behöva avskrivas, av bolaget angivits till 25,000

kronor. Fullmäktige få sålunda tillstyrka, att Kungl. Maj:t ville föreslå

riksdagen medgiva omedelbar avskrivning av berörda belopp i avvaktan på

resultatet av den ifrågasätta undersökningen. Vare sig denna leder till en

överenskommelse om sammanslagning respektive samförvaltning av ifrågavarande

tre järnvägar eller ej, lärer det bliva nödvändigt att för 1927 års

riksdag framlägga frågan om vidare reglering av Slite—Koma järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten.»

Såsom skäl för statsmakternas beslut åren 1923 och 1925 om reglering

av Slite Koma järnvägsaktiebolags skuld till staten anfördes huvudsakligen,

att då bolaget redan samma år kunde bliva nödsakat att träda i likvidation,

en följd liärav sannolikt skulle bliva, att staten nödgades övertaga och trafikera

järnvägen, en anordning, som ej minst med hänsyn till järnvägens avskilda

läge från statsbanenätet om möjligt syntes böra undvikas.

Av vad efter 1925 års beslut förekommit framgår, att bolaget, därest det

ej nu befrias från gäldande av viss del av sin förfallna skuld till staten,

maste träda i likvidation. För undvikande av eu dylik åtgärd tala emellertid

enligt min mening alltjämt samma skäl som tidigare åberopats. Om sålunda

föi att förhindra bolagets trädande i likvidation inom den närmaste

tiden avskrivning av eu del av bolagets skuld synes böra ske, lärer staten

dock icke nu böra binda sig för att efter hand nedskriva sin fordran hos

bolaget utan att åtminstone försök gjorts att åvägabringa ett förbättrat resultat

av järnvägens drift för att möjliggöra någon förräntning och amortering

av det i banan nedlagda statskapitalet. I likhet med de i ärendet

hörda myndigheterna finner jag det därför lämpligt, att en utredning i sådant

s> fte föi etages, och synes därvid i första hand böra undersökas möjligheten

av ett samarbete med Klintehamn—Koma och Klintehamn—Haxarve järnvägar.

Utredningen torde lämpligen kunna bedrivas på sätt fullmäktige i

riksgäldskontoret ifragasatt. På resultatet av berörda utredning torde få

bero, om och i vad mån ytterligare åtgärder sedermera böra vidtagas för

reglering av bolagets skuld till staten.

Vad beträffar det belopp, som nu skulle behöva avskrivas, har bolaget

meddelat, att efter det bolagets ovanberörda ansökan avgavs det visat sig,

att trafikinkomsterna under år 1925 blivit omkring 12,000 kronor mindre än

under år 1924. På grund härav vore en avskrivning med det föreslagna

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition nr 100.

beloppet, 25,000 kronor, icke tillräcklig, utan bär hemställts, att ett belopp

av 30,000 kronor måtte avskrivas, för att bolaget icke skulle nödgas träda i

likvidation under år 1926. Enligt vad jag inhämtat, är från riksgäldskontorets

sida intet att erinra häremot.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts anser jag mig böra tillstyrka, att

av statens fordran hos bolaget nu avskrives ett belopp av 30,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att av statens fordran hos Slite-Roma järnvägsaktiebolag

på grund av det bolaget beviljade statslån å 339,000 kronor

må avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hem)erman.

Stockholm, K. h. Beckmans Boktr., 192(1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag. s. 1 i texten
  2. SU 1926:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Slite— Roma järnvägsaktiebolag. s. 1 i texten