Sök i Ratio Lex

Angående vissa inrikes postavgifter

1926-02-05 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:121, Angående vissa inrikes postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 5

februari 1926.

Kuugl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Larsson följande:

hinder kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen

efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För

1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av

vissa postavgifter, men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.

Enligt 1922 års riksdags beslut nedsattes från och med den 1 oktober

1922 det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive viktsatser

samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, till

15 öre, och samtidigt återinfördes i nu nämnda hänseenden lokalporto med

10, 20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 99 käft. (Nr 121.) 3S9 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

General
poststyrelsen.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

minimiavgift för korsband av nyss angivet slag. Övriga postavgifter bibeliöllos

oförändrade. Författning angående postavgifterna utfärdades den

21 juni 1922 (Svensk förf.-saml. nr 280). Sedan postavgifterna, sådana

de bestämdes år 1922, jämlikt beslut av 1923 års riksdag förklarats skola

gälla oförändrade intill utgången av år 1924, nedsattes enligt beslut av 1924

års riksdag avgifterna för inrikes postanvisning eller postförskott från och

med den 1 oktober 1924 till utgången av år 1925 till 15, 25, 35, 45, 55, 65

och 75 öre för respektive postanvisnings- och postförskottsbelopp. Vidare

ändrades jämlikt beslut av nämnda riksdag postavgifterna vid postabonnemang

å tidning, som avsåg år 1925, sålunda, att dels den procentuella delen

av förskrivningsavgiften sänktes från 4 till 2 procent och dels den i befordringsavgiften

ingående viktavgiften höjdes från 12 till 17 öre för varje helt eller

påbörjat kilogram av tidnings årsvikt. Övriga postavgifter, sådana de bestämdes

år 1922, bibehöllos oförändrade till utgången av år 1925.

Genom beslut av 1925 års riksdag har det inrikes paketportot nedsatts

till 60, 90, 120 och 60 öre för respektive viktsatser samt den särskilda tillläggsavgiften

för inrikes s. k. ilpaket bestämts till 100 procent a befordringsavgiften,

evad densamma avser vanligt eller skrymmande paket, dock lägst

med 1 krona per paket, varjämte den viktsats, varå befordringsavgiften för

inrikes korsband som innehåller uteslutande blindskrift beräknas, höjts till

1,000 gram. Vidare har jämlikt beslut av 1925 års riksdag i fråga om avgifterna

för postabonnemang å tidning, som avser år 1926, den ändring vidtagits,

att maximivikten för tidningsexemplar, som skall befordras efter

postabonnemang, höjts till 250 gram, varjämte medgivits 6 procent rabatt å

vederbörande postavgifter för vissa tidningsutgivare, som själva ombesöija

de postabonnerade tidningsexemplarens inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter.

Slutligen har beträffande avgifterna för utgivarkorsband

dels för försändelse av högst 25 grams vikt föreskrivits utöver nuvarande

viktavgift en särskild avgift av 1 öre per försändelse, dels ock för sådana

utgivarkorsband, som sändas till vissa tidningars återförsäljare, eller s. k.

kommissionärskorsband införts en lägre avgift av 18 öre för varje vikt av

1 kilogram eller del därav. Övriga postavgifter hava, sådana de bestämdes

år 1924, bibehållits oförändrade. Stadgandena om de vanligaste postavgifterna

hava sammanförts i eu helt ny kungörelse den 29 maj 1925 (Svensk

förf.-saml. nr 149) samt givits tillämplighet tills vidare, varemot bestämmelserna

angående villkoren för postbefordran av tidning i avvaktan på erfarenhet

av verkningarna av de åren 1924 och 1925 beslutade ändringarna

fastställts att gälla endast till utgången av år 1926 (Svensk förf.-saml. nr

150).

I skrivelse den 26 januari 1926 har generalpoststyrelsen gjort framställning

om viss ändring beträffande postavgifterna. Styrelsen har därvid till

en början anfört följande:

I riksstaten för budgetåret 1925—1926 vore inkomstöverskottet av postverkets

rörelse upptaget till 13 miljoner kronor. Såvitt nu kunde bedömas,

torde överskottet komma att något understiga detta belopp, beroende därpå

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:t,? proposition nr 121.

att en driftkostnadslikvid till statens järnvägar, vilken tidigare beräknats

skola verkställas först under år 1926, blivit fullgjord en av de sista dagarna

av år 1925.

Vad beträffade postverkets ekonomiska resultat under budgetåret 1926—

1927, vore detsamma i det av Kungl. Maj:t till riksdagen framlagda förslaget

till riksstat upptaget till 14 miljoner kronor. Med den erfarenhet, styrelsen

hade rörande poströrelsens omfattning för tiden efter avgivandet den 12

november 1925 av styrelsens förslag till beräkning av postverkets inkomstöverskott

för ifrågavarande budgetår, ställde styrelsen sig tveksam, huruvida

beräknad uppgång i postverkets rörelse kunde komma att inträda. Däremot

hade numera förhållanden inträffat, på grund av vilka styrelsen kunde

räkna med större inkomster av utrikes rörelsen än tidigare. Därest, på

sätt i statsverkspropositionen meddelats, omläggning av sättet för inlevereringen

av postverkets överskott till att ske kvartalsvis bleve genomförd

frän och med den 1 juli 1926, varigenom överskottet under nu ifrågavarande

budgetår ökades med cirka 3 miljoner kronor, ville det emellertid synas

styrelsen, som om det beräknade överskottet av 14 miljoner kronor skulle

kunna i det närmaste uppnås.

id de nu meddelade beräkningarna angående postverkets inkomster för

aren 1926 och 1927 hade styrelsen räknat med att nu utgående postavgifter

komme att gälla oförändrade icke blott under hela år 1926 utan även under

hela år 1927.

Styrelsen meddelar, att styrelsen icke heller hade för avsikt att nu föreslå

nagla förändringar, vilkas genomförande komme att nämnvärt inverka på

det ekonomiska resultatet av poströrelsen. Styrelsen anför vidare, att så

gott som samtliga postavgifter, varom nu vore fråga, nedsatts sedan år 1920,

och i jämförelse med prisförhållandena på andra områden syntes icke kunna

framställas några berättigade anmärkningar mot de belopp, varmed postavgifterna

i allmänhet nu utginge. I förhållande till 1914 års avgifter kunde

postavgifterna nämligen anses höjda med omkring 50 procent, under det att

det tal, som skulle anses motsvara levnadskostnadsökningen, blivit genom

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 5) fastställt till 74.

Endast beträffande en av de i förenämnda kungörelse den 29 maj 1925

stadgade postavgifterna, nämligen assur ansar giften, anser sig styrelsen böra

ifrågasätta ändring. Till stöd härför anför styrelsen följande:

»Denna avgift har sedan år 1882 ändrats endast en gång, nämligen genom

kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 272). Denna ändring avsåg egentligen

att vinna eu förenklad avgiftsskala, men medförde en ganska avsevärd

höjning av avgiften för de högre beloppen. För belopp intill 5,000 kronor

förblev avgiften oförändrad, men därefter inträdde stegring, så att avgiftsbeloppen

för exempelvis respektive 10,000, 50,000 och 100,000 kronor blevo

respektive 2: 30, 10: 30 och 20: 30 i stället för förutvarande respektive 2: 05,

8. 05 och 13:05 kronor. Under kristiden, när alla andra postavgifter höjdes,

kunde denna höjning av assuransavgiften vara motiverad.

Emellertid är det icke uteslutet, att höjningen i viss män bidragit därtill,

att bankerna och andra företag, som hava att med posten försända

större penningbelopp, i stor utsträckning begagna sig av reassurans hos

enskilda försäkringsbolag och taga postassurans till ett obetydligt belopp

eller till och med endast rekommendera försändelsen.

Förbud att vid assurans genom postverket angiva lägre assuransbelopp

än försändelsens verkliga värde hade meddelats genom kungl. kungörelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

deri 26 maj 1882, men förbudet upphävdes av 1918 års lagtima riksdag

(Kungl. Maj:ts proposition nr 44). Redan innan förbudet upphävdes, torde

dock det förfarande, som här ovan nämnts, hava förekommit i vissa fall.

Redan 1910 års statsrevisorer fäste nämligen uppmärksamheten å förhållandet,

och sedan riksdagen förklarat sig dela revisorernas mening, anbefallde

Kungl. Maj:t styrelsen att verkställa en utredning i frågan. Resultatet blev,

att förbudet, såsom nämnts, upphävdes.

Att förbudets upphävande bidragit till ökad användning av förfarandet

med reassurans hos enskilda försäkringsbolag och därmed till minskad inkomst

för postverket torde vara uppenbart. Också hava 1925 års statsrevisorer,

som funnit anledning upptaga frågan till behandling, gjort det

uttalandet, att åtgärder böra vidtagas i syfte att assurering av värdeförsändelser

måtte i största möjliga utsträckning ske hos postverket till försändelsernas

fulla värde.

Styrelsen här haft sin uppmärksamhet fästad på förevarande fråga. Att

ånyo införa förbud mot att assurera postförsändelse till lägre belopp än det

verkliga värdet torde icke vara lämpligt, då vid frågans föregående behandling

alla uttalanden voro överensstämmande i fråga om det berättigade i

förbudets upphävande. Erfarenheten från den tid. förbudet var gällande,

visar också svårigheten av att uppehålla förbudet, och ett effektivt övervakande

av bestämmelsens efterlevnad skulle lätt av allmänheten betraktas

såsom trakasseri eller kränkande av brevhemligheten. Dessutom lärer det

kunna tänkas fall, då det vore till fördel för postverket att icke vara ansvarsskyldigt

för allt för stora värdebelopp. Statsrevisorerna hava icke heller

ifrågasatt återinförande av nu ifrågavarande förbud. De anse däremot, att

eu sänkning av gällande assuransavgifter är ofrånkomlig.

Styrelsen är också av den meningen, att postverkets assuransavgifter böra

i största möjliga mån vara så avvägda, att de icke direkt föranleda korrespondenterna

att vända sig till enskilda försäkringsföretag. Frågan om postverkets

assuransavgifter fördes visserligen på tal i samband med upphävandet

av förbudet mot för lag assurans, men med hänsyn till dåvarande tidsförhållanden

ansågs någon sänkning av postavgifterna icke böra ifrågakomma.

Såsom ovan sagts kom däremot i viss män eu höjning att vidtagas år 1919.

Förhållandena äro emellertid nu annorlunda, och dessutom synes det möjligt

att vidtaga en sådan reglering av assuransavgifterna, att därav icke inträder

någon minskning av postverkets inkomster.

Vid bestämmandet av de belopp, varmed postavgifterna skola utgå, bör

hänsyn naturligtvis tagas till det arbete, postverket har att utföra, och de

förbindelser, postverket ikläder sig beträffande en försändelse av visst slag.

I sådant hänseende har postverket att i fråga om en assurerad försändelse

göra sig betalt dels för själva befordringen — befordringsavgift såsom för

brev eller paket i allmänhet — dels för det särskilda expedition sarbete, som

erfordras för en assurerad försändelse utöver dylikt arbete för en vanlig

försändelse — häri inbegripet särskilda säkerhetsanordningar å postanstalterna

m. in. — dels oek för ansvarigheten. I den internationella postutväxlingen

utgå i överensstämmelse härmed för assurerad försändelse, förutom

befordringsavgift, eu expeditionsavgift och eu assuransavgift.

I den inrikes svenska posttjänsten utgår för rekommenderad försändelse,

förutom befordringsavgift, en särskild rekommendationsavgift. Sistnämnda

avgift, som närmast är att anse såsom eu expeditionsavgift, är för närvarande

20 öre. På grund av de rekommenderade försändelsernas stora antal —

över 10 miljoner per år — har postverket nödgats att för detta slags försändelser

införa ett jämförelsevis enkelt expeditionssätt, något som också

kunnat göras med hänsyn till postverkets ringa ersättningsskyldighet (högst

36 kronor per försändelse).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition nr 121.

Beträffande assurerade försändelser ställer det sig i förevarande hänseende

annorlunda Dessa förtecknas specifikt icke blott å avsändningsoch

adr essp o st an stål ter na utan även under hela befordringen, vilket jämte

andra kontroll- och säkerhetsåtgärder medför ett betydande arbete för postP^S°nflen

. Penr. (|el av. assuransavgiften, som påkallas av försändelsens

expedition, bor darfor, nar rekommendationsavgiften utgår med 20 öre, icke

sattas till lägre belopp än 30 öre.

"V ad åter angår sjafva premien för försäkringen — postverkets ersättning

tor ansvarigheten — sa liar styrelsen funnit, att 10 öre per 1,000 kronor eller

uel darav skulle vara en väl avvägd avgiftsskala.

Enligt vad nu ifrågasatts, skulle assuransavgiften (expeditionsavgift tillsammans

ined avgift för ansvarigheten) utgöra 40 öre (30 + 10) för belopp

/.U.. {’000 kloau1’ n\e<} pllagg av 10 ore for varje överskjutande belopp av

1.000 kronor eller del darav. Förhållandet mellan nuvarande och sålunda

föreslagen assuransavgift framgår av följande jämförande tablå:

Assuransbelop)

Högst 500 kronor........

Över 500—1,000 kronor

5.000 kronor

10,000

50.000

100,000

1.000.000

1

A

v g i f t

Ökning

eller

minskning

Kronor

nu

Kronor

1

föreslagen

Kronor

0: 30

i

0: 40

+ 0

10

0:50

0: 40

- 0

10

1:30

0: 80

— 0

50

2: 30

1:30

— 1

10: 30

5:30

— 5

_

20: 30

10: 30

— 10

_

110: 30

! 100: 30

- 10

-

Såsom av fabian framgår, skulle förslagets genomförande medföra en höjning

av avgiften för belopp intill 500 kronor. Denna förhöjning torde icke

bliva namnvart kännbar för den enskilde korrespondenten, i synnerhet som

tor de mindre beloppen postanvisningsrörelsen lämpar sig bättre än använ
Med

hänsyn till de assurerade försändelsernas nuvarande fördelning efter

assuiansbeloppens storlek skulle emellertid den ökning av postverkets inkornst,

som bleve en följd av förhöjningen av 10 öre i den lägsta gruppen

i det narmaste uppväga den av sänkningen i de högre grupperna föranledda

inkomstminskningen. Skillnaden har approximativt beräknats till 10 000

kronor per år. Det är emellertid anledning förmoda, att om postverkets

assuransavgift bestämmes på sätt bär ovan ifrågasatts och de enskilda försäkringsbolagen

icke avsevärt nedsätta sina premier, eu hel del korrespondenter,

som nu ^assurera sina postförsändelser, skola finna det lämpligt

att taga hela försäkringen hos postverket. Härigenom skulle komma att ske

en toiskjutmng uppåt av assuransbeloppen och därmed en ökning av postverkets

inkomster. v

Avgiftsändringen kan lämpligen genomföras från och med den 1 juli 1926

1 samband med nu förevarande fråga har styrelsen även haft under övervagande

lämpligheten av att postverket skulle, i analogi med vad i allmänfiet

galler inom försäkringsrörelsen, vid utbetalande av ersättning för assurerad

försändelse taga hänsyn till assuransbeloppets förhållande till det

\ erkliga ^ innehållet. Utredningen härom är icke avslutad, och styrelsen anser

sig åtminstone för närvarande icke höra framlägga något förslag i ämnet.

-Uesultatet av den nu ifrågasatta nedsättningen av assuransavgiften för belopp

over oOO kronor torde under alla förhållanden böra avvaktas.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Beträffande postavgifterna för postabonnemang å tidning och avgiften för

ntgivarkorsband anser sig styrelsen icke böra föreslå någon ändring. Styrelsen

framhåller, att den erfarenhet, som hittills vunnits, icke kunde anses tillräcklig

för att bedöma verkningarna av 1924 och 1925 års riksdagsbeslut

beträffande befordringsavgifterna för tidningar. I fråga särskilt om postavgifterna

vid postabonnemang yttrar styrelsen i huvudsak:

De av 1924 års riksdag bestämda avgifterna hade visserligen tillämpats å

abonnemangen för år 1925 och de abonnemang, som hittills verkställts för

år 1926, men tidningsräkenskaperna för år 1925 förelage ännu icke fullständiga

än mindre hade någon undersökning kunnat verkställas pa grundvalen

av dessa räkenskaper. Med stöd av de siffror, som funnes for de tre forsta

kvartalen av ar 1925, syntes ökningen för hela detta ar av postavgifter for

postabonnerade tidningar i förhållande till år 1924 kunna beraknas till omkring

600,000 kronor. Under förutsättning att ökningen oavsettändring i

avgifterna varit ungefär densamma som under ar 1924 eller 200,000 krom»,

skulle den ökning, som vore en följd av avgiftsändrmgen, belöpa sig til

omkring 400,000 kronor eller samma belopp, varmed man raknade via

al1 Från6 nyssnäinnda belopp, 600,000 kronor, hade avdragits den ersättning,

som enligt beslut av 1925 års riksdag utbetalats till vissa tidnmgsutgivare

för tidningsinslagning. Bestämmelsen om denna ersättning både tratt i kraft

den 1 juli 1925, och det utbetalade beloppet hade utgjort i det narmaste

25 000 kronor Det vore dock ännu för tidigt att bedöma verkan av ifrågavarande

bestämmelse. För År 1926 vore redan antalet tidnmgsutgivare, som

förklarat sig ämna mot ersättning verkställa tidmngsmslagningen, 50 procent

högre än under År 1925. Den ersättning, som komme att utgå under ar

1926, måste således beräknas till minst 75,000 kronor.

Medan befordringsavgifterna för tidningar kunde beräknas under ar 1920

hava uppgått till omkring 4,700,000 kronor, uppskattades postverkets merkostnader

för postabonnemangen under samma ar till omkring b 400,000

kronor. Detta innebure, att postverkets övriga rörelsegrenar belastades med

icke blott den del av de gemensamma kostnaderna, som i proportion till

rörelsens omfattning borde påföras tidningarna, utan även med en del av

de kostnader, som åsamkades postverket direkt av tidnmgsrörelsen.

Det ekonomiska resultatet av postverkets tidmngsrorelse kunde sålunda

icke anses tillfredsställande. Ehuru styrelsen icke ansåge sig för närvarande

böra föreslå någon höjning av postavgifterna för tidningar, kunde styrelsen

å andra sidan icke tillstyrka någon åtgärd, genom vilken postverkets inkomster

av tidnmgsrörelsen skulle undergå minskning. Då därjämte den

hittills vunna erfarenheten av verkningarna av de senast vidtagna andringarna

i dessa avgifter vore alltför ringa, för att härav skulle kunna dragas

nåo-ra bestämda slutsatser om dessa ändringars ändamålsenlighet, ansage sig

styrelsen böra föreslå, att gällande postavgifter för postabonnemang a tidning

förlänades giltighet under ännu ett år.

Vidkommande avgiften för utgivarkorsband yttrar styrelsen beträffande

de av 1925 års riksdag beslutade ändringarna:

T vad de nya bestämmelserna, vilka trätt i kraft den 1 juli 1925, avsåge

införandet av kommissionärskorsband och avgiften för dessa, hade några anmärkningar

icke kommit till styrelsens kännedom. Däremot både utgivare

av tidningar, vilka vid försändning såsom utgivarkorsband drabbades av den

särskilda försändningsavgiften av 1 öre, framhållit, att denna avgift verkade

mycket ojämnt och i vissa fall vore ganska betungande. När styrelsen ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

satte införandet av bestämmelsen, var styrelsen fullt medveten om att tilllämpningen

måste medföra vissa oegentligheter och hade styrelsen närmast

avsett ett försök. Goda skäl kunde också anföras för en ändring i nu förevarande

hänseende, men det gällde då att åstadkomma en metod, som i

minsta möjliga män förtyngde arbetet.

^ ad det ekonomiska resultatet av berörda ändringar beträffade, vore beloppet

av under år 1925 influtna befordringsavgifter för utgivarkorsband

visserligen omkring 200,000 kronor större än motsvarande belopp för år 1924,

men denna ^ ökning vore mindre än den, som sistnämnda år hade att uppvisa

i förhållande till år 1923. Det vore därför icke osannolikt, att ifrågavarande

ändringar givit ett för postverket mindre tillfredsställande ekonoiniskt

resultat. Att med bestämdhet yttra sig härom vore emellertid icke

möjligt efter endast ett halvt ars erfarenhet, i all synnerhet som tillgängliga

uppgifter för denna tid ännu icke kunnat bearbetas. Då det icke syntes

lämpligt att efter så kort tids erfarenhet vidtaga ändringar, torde bestämmelserna

om utgivarkorsband böra äga giltighet under ytterligare ett år.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att

assuransavgiften för inrikes försändelser måtte från och med den 1 juli 1926

utgå med av styrelsen föreslagna ändrade belopp samt att nu gällande avgifter

för postabonnemang å tidning och för tidnings försändande såsom utei''

ar korsband matte äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december

1927.

Av den undersökning rörande försäkringen av värdepostförsändelser, som

verkställts av 1925 års statsrevisorer, inhämtas, att åren 1914 och 1924

antalet assurerade inrikes försändelser utgjorde 895,000 och 965,000 med ett

assurerat belopp av 1,525,000,000 respektive 1,060,571,000 kronor. Postverkets

inkomster av denna rörelse utgjorde nämnda år 610,000 respektive 625,000

kronor, medan försäkringsbolagens premieinkomster för försäkring av inrikes

värdepostförsändelser från att år 1914 hava uppgått till 1,252 kronor

ökats, så att desamma år 1924 belöpte sig till icke mindre än 194,424 kronor,

motsvarande en försäkringssumma av tillhopa 1,690,000,000 kronor. Denna

starka ökning av värdepostförsäkringsrörelsen hos försäkringsbolagen och

den till följd därav uteblivna inkomstökningen i postverkets assuransrörelse

synes till stor del vara att tillskriva upphävandet av förbudet att assurera

försändelser till lägre belopp än deras värde.

Att åtel stadga dylikt förbud torde av skäl, generalpoststyrelsen anfört,

icke böra ifrågasättas. Den lämpligaste utvägen att åstadkomma ett ökat

anlitande av postverket för försäkring av värdeförsändelser torde därför vara

att ändra assuransavgifterna så, att postverket med större framgång än hittills

kan konkurrera med de enskilda försäkringsanstalterna. Då det av

generalpoststyielsen i sadant syfte framställda förslaget om ändring av

assuransavgifterna synes lämpligt avvägt och ägnat att medföra ett bättre

resultat av postverkets assuransrörelse, anser jag mig böra tillstyrka styrelsens

förslag. Härigenom komme jämväl de av 1925 års statsrevisorer uttalade

önskemålen i denna fråga att tillgodoses. De sålunda förordade

ändringarna i assuransavgifterna torde lämpligen böra träda i kraft den 1

juli 1926.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Vad härefter beträffar postavgifterna vid tidningsbefordran, torde ännu

för kort tid hava förflutit efter ikraftträdandet av de åren 1924 och 1925 beslutade

ändringarna, för att ett tillförlitligt omdöme skall kunna uttalas

om huruvida ifrågavarande avgifter för närvarande äro lämpligt avvägda eller

icke. I avvaktan på ytterligare erfarenhet om verkningarna av berörda ändringar

torde därför avgifterna för tidningsbefordran, sådana de nu äro bestämda,

böra givas fortsatt giltighet under ännu ett år eller till och med

utgången av år 1927.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen besluta,

l:o) att assuransavgiften för inrikes försändelse skall från

och med den 1 juli 1926 utgå med 40 öre för assuransbelopp

av högst 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande

belopp av 1,000 kronor eller del därav; samt

2:o) att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa

ändringar i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter, vilken kungörelse gäller till och med den 31 december

1926, skall äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december

1927, dock att vad i 8 § stadgas icke skall tillämpas

beträffande sådana abonnemang för år 1928, som verkställas

under år 1927.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1926:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1926:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. a1 i texten
  3. BevU 1926:36 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter, ävensom väckt motion angående postbefor äring savgiften för vissa utgi s. 1 i texten