Angående vissa inrikes postavgifter
1926-02-05 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:121, Angående vissa inrikes postavgifter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
1
Nr 121.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 5
februari 1926.
Kuugl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Viktor Larsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Larsson följande:
hinder kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen
efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För
1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av
vissa postavgifter, men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.
Enligt 1922 års riksdags beslut nedsattes från och med den 1 oktober
1922 det inrikes brevportot till 15, 30, 45 och 60 öre för respektive viktsatser
samt minsta avgiften för korsband, innehållande affärshandlingar, till
15 öre, och samtidigt återinfördes i nu nämnda hänseenden lokalporto med
10, 20, 30 och 40 öre för respektive viktsatser av lokalbrev och 10 öres
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 99 käft. (Nr 121.) 3S9 26
General
poststyrelsen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
minimiavgift för korsband av nyss angivet slag. Övriga postavgifter bibeliöllos
oförändrade. Författning angående postavgifterna utfärdades den
21 juni 1922 (Svensk förf.-saml. nr 280). Sedan postavgifterna, sådana
de bestämdes år 1922, jämlikt beslut av 1923 års riksdag förklarats skola
gälla oförändrade intill utgången av år 1924, nedsattes enligt beslut av 1924
års riksdag avgifterna för inrikes postanvisning eller postförskott från och
med den 1 oktober 1924 till utgången av år 1925 till 15, 25, 35, 45, 55, 65
och 75 öre för respektive postanvisnings- och postförskottsbelopp. Vidare
ändrades jämlikt beslut av nämnda riksdag postavgifterna vid postabonnemang
å tidning, som avsåg år 1925, sålunda, att dels den procentuella delen
av förskrivningsavgiften sänktes från 4 till 2 procent och dels den i befordringsavgiften
ingående viktavgiften höjdes från 12 till 17 öre för varje helt eller
påbörjat kilogram av tidnings årsvikt. Övriga postavgifter, sådana de bestämdes
år 1922, bibehöllos oförändrade till utgången av år 1925.
Genom beslut av 1925 års riksdag har det inrikes paketportot nedsatts
till 60, 90, 120 och 60 öre för respektive viktsatser samt den särskilda tillläggsavgiften
för inrikes s. k. ilpaket bestämts till 100 procent a befordringsavgiften,
evad densamma avser vanligt eller skrymmande paket, dock lägst
med 1 krona per paket, varjämte den viktsats, varå befordringsavgiften för
inrikes korsband som innehåller uteslutande blindskrift beräknas, höjts till
1,000 gram. Vidare har jämlikt beslut av 1925 års riksdag i fråga om avgifterna
för postabonnemang å tidning, som avser år 1926, den ändring vidtagits,
att maximivikten för tidningsexemplar, som skall befordras efter
postabonnemang, höjts till 250 gram, varjämte medgivits 6 procent rabatt å
vederbörande postavgifter för vissa tidningsutgivare, som själva ombesöija
de postabonnerade tidningsexemplarens inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter.
Slutligen har beträffande avgifterna för utgivarkorsband
dels för försändelse av högst 25 grams vikt föreskrivits utöver nuvarande
viktavgift en särskild avgift av 1 öre per försändelse, dels ock för sådana
utgivarkorsband, som sändas till vissa tidningars återförsäljare, eller s. k.
kommissionärskorsband införts en lägre avgift av 18 öre för varje vikt av
1 kilogram eller del därav. Övriga postavgifter hava, sådana de bestämdes
år 1924, bibehållits oförändrade. Stadgandena om de vanligaste postavgifterna
hava sammanförts i eu helt ny kungörelse den 29 maj 1925 (Svensk
förf.-saml. nr 149) samt givits tillämplighet tills vidare, varemot bestämmelserna
angående villkoren för postbefordran av tidning i avvaktan på erfarenhet
av verkningarna av de åren 1924 och 1925 beslutade ändringarna
fastställts att gälla endast till utgången av år 1926 (Svensk förf.-saml. nr
150).
I skrivelse den 26 januari 1926 har generalpoststyrelsen gjort framställning
om viss ändring beträffande postavgifterna. Styrelsen har därvid till
en början anfört följande:
I riksstaten för budgetåret 1925—1926 vore inkomstöverskottet av postverkets
rörelse upptaget till 13 miljoner kronor. Såvitt nu kunde bedömas,
torde överskottet komma att något understiga detta belopp, beroende därpå
3
Kungl. Maj:t,? proposition nr 121.
att en driftkostnadslikvid till statens järnvägar, vilken tidigare beräknats
skola verkställas först under år 1926, blivit fullgjord en av de sista dagarna
av år 1925.
Vad beträffade postverkets ekonomiska resultat under budgetåret 1926—
1927, vore detsamma i det av Kungl. Maj:t till riksdagen framlagda förslaget
till riksstat upptaget till 14 miljoner kronor. Med den erfarenhet, styrelsen
hade rörande poströrelsens omfattning för tiden efter avgivandet den 12
november 1925 av styrelsens förslag till beräkning av postverkets inkomstöverskott
för ifrågavarande budgetår, ställde styrelsen sig tveksam, huruvida
beräknad uppgång i postverkets rörelse kunde komma att inträda. Däremot
hade numera förhållanden inträffat, på grund av vilka styrelsen kunde
räkna med större inkomster av utrikes rörelsen än tidigare. Därest, på
sätt i statsverkspropositionen meddelats, omläggning av sättet för inlevereringen
av postverkets överskott till att ske kvartalsvis bleve genomförd
frän och med den 1 juli 1926, varigenom överskottet under nu ifrågavarande
budgetår ökades med cirka 3 miljoner kronor, ville det emellertid synas
styrelsen, som om det beräknade överskottet av 14 miljoner kronor skulle
kunna i det närmaste uppnås.
id de nu meddelade beräkningarna angående postverkets inkomster för
aren 1926 och 1927 hade styrelsen räknat med att nu utgående postavgifter
komme att gälla oförändrade icke blott under hela år 1926 utan även under
hela år 1927.
Styrelsen meddelar, att styrelsen icke heller hade för avsikt att nu föreslå
nagla förändringar, vilkas genomförande komme att nämnvärt inverka på
det ekonomiska resultatet av poströrelsen. Styrelsen anför vidare, att så
gott som samtliga postavgifter, varom nu vore fråga, nedsatts sedan år 1920,
och i jämförelse med prisförhållandena på andra områden syntes icke kunna
framställas några berättigade anmärkningar mot de belopp, varmed postavgifterna
i allmänhet nu utginge. I förhållande till 1914 års avgifter kunde
postavgifterna nämligen anses höjda med omkring 50 procent, under det att
det tal, som skulle anses motsvara levnadskostnadsökningen, blivit genom
kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 5) fastställt till 74.
Endast beträffande en av de i förenämnda kungörelse den 29 maj 1925
stadgade postavgifterna, nämligen assur ansar giften, anser sig styrelsen böra
ifrågasätta ändring. Till stöd härför anför styrelsen följande:
»Denna avgift har sedan år 1882 ändrats endast en gång, nämligen genom
kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 (nr 272). Denna ändring avsåg egentligen
att vinna eu förenklad avgiftsskala, men medförde en ganska avsevärd
höjning av avgiften för de högre beloppen. För belopp intill 5,000 kronor
förblev avgiften oförändrad, men därefter inträdde stegring, så att avgiftsbeloppen
för exempelvis respektive 10,000, 50,000 och 100,000 kronor blevo
respektive 2: 30, 10: 30 och 20: 30 i stället för förutvarande respektive 2: 05,
8. 05 och 13:05 kronor. Under kristiden, när alla andra postavgifter höjdes,
kunde denna höjning av assuransavgiften vara motiverad.
Emellertid är det icke uteslutet, att höjningen i viss män bidragit därtill,
att bankerna och andra företag, som hava att med posten försända
större penningbelopp, i stor utsträckning begagna sig av reassurans hos
enskilda försäkringsbolag och taga postassurans till ett obetydligt belopp
eller till och med endast rekommendera försändelsen.
Förbud att vid assurans genom postverket angiva lägre assuransbelopp
än försändelsens verkliga värde hade meddelats genom kungl. kungörelse
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
deri 26 maj 1882, men förbudet upphävdes av 1918 års lagtima riksdag
(Kungl. Maj:ts proposition nr 44). Redan innan förbudet upphävdes, torde
dock det förfarande, som här ovan nämnts, hava förekommit i vissa fall.
Redan 1910 års statsrevisorer fäste nämligen uppmärksamheten å förhållandet,
och sedan riksdagen förklarat sig dela revisorernas mening, anbefallde
Kungl. Maj:t styrelsen att verkställa en utredning i frågan. Resultatet blev,
att förbudet, såsom nämnts, upphävdes.
Att förbudets upphävande bidragit till ökad användning av förfarandet
med reassurans hos enskilda försäkringsbolag och därmed till minskad inkomst
för postverket torde vara uppenbart. Också hava 1925 års statsrevisorer,
som funnit anledning upptaga frågan till behandling, gjort det
uttalandet, att åtgärder böra vidtagas i syfte att assurering av värdeförsändelser
måtte i största möjliga utsträckning ske hos postverket till försändelsernas
fulla värde.
Styrelsen här haft sin uppmärksamhet fästad på förevarande fråga. Att
ånyo införa förbud mot att assurera postförsändelse till lägre belopp än det
verkliga värdet torde icke vara lämpligt, då vid frågans föregående behandling
alla uttalanden voro överensstämmande i fråga om det berättigade i
förbudets upphävande. Erfarenheten från den tid. förbudet var gällande,
visar också svårigheten av att uppehålla förbudet, och ett effektivt övervakande
av bestämmelsens efterlevnad skulle lätt av allmänheten betraktas
såsom trakasseri eller kränkande av brevhemligheten. Dessutom lärer det
kunna tänkas fall, då det vore till fördel för postverket att icke vara ansvarsskyldigt
för allt för stora värdebelopp. Statsrevisorerna hava icke heller
ifrågasatt återinförande av nu ifrågavarande förbud. De anse däremot, att
eu sänkning av gällande assuransavgifter är ofrånkomlig.
Styrelsen är också av den meningen, att postverkets assuransavgifter böra
i största möjliga mån vara så avvägda, att de icke direkt föranleda korrespondenterna
att vända sig till enskilda försäkringsföretag. Frågan om postverkets
assuransavgifter fördes visserligen på tal i samband med upphävandet
av förbudet mot för lag assurans, men med hänsyn till dåvarande tidsförhållanden
ansågs någon sänkning av postavgifterna icke böra ifrågakomma.
Såsom ovan sagts kom däremot i viss män eu höjning att vidtagas år 1919.
Förhållandena äro emellertid nu annorlunda, och dessutom synes det möjligt
att vidtaga en sådan reglering av assuransavgifterna, att därav icke inträder
någon minskning av postverkets inkomster.
Vid bestämmandet av de belopp, varmed postavgifterna skola utgå, bör
hänsyn naturligtvis tagas till det arbete, postverket har att utföra, och de
förbindelser, postverket ikläder sig beträffande en försändelse av visst slag.
I sådant hänseende har postverket att i fråga om en assurerad försändelse
göra sig betalt dels för själva befordringen — befordringsavgift såsom för
brev eller paket i allmänhet — dels för det särskilda expedition sarbete, som
erfordras för en assurerad försändelse utöver dylikt arbete för en vanlig
försändelse — häri inbegripet särskilda säkerhetsanordningar å postanstalterna
m. in. — dels oek för ansvarigheten. I den internationella postutväxlingen
utgå i överensstämmelse härmed för assurerad försändelse, förutom
befordringsavgift, eu expeditionsavgift och eu assuransavgift.
I den inrikes svenska posttjänsten utgår för rekommenderad försändelse,
förutom befordringsavgift, en särskild rekommendationsavgift. Sistnämnda
avgift, som närmast är att anse såsom eu expeditionsavgift, är för närvarande
20 öre. På grund av de rekommenderade försändelsernas stora antal —
över 10 miljoner per år — har postverket nödgats att för detta slags försändelser
införa ett jämförelsevis enkelt expeditionssätt, något som också
kunnat göras med hänsyn till postverkets ringa ersättningsskyldighet (högst
36 kronor per försändelse).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj-ts proposition nr 121.
Beträffande assurerade försändelser ställer det sig i förevarande hänseende
annorlunda Dessa förtecknas specifikt icke blott å avsändningsoch
adr essp o st an stål ter na utan även under hela befordringen, vilket jämte
andra kontroll- och säkerhetsåtgärder medför ett betydande arbete för postP^S°nflen
. Penr. (|el av. assuransavgiften, som påkallas av försändelsens
expedition, bor darfor, nar rekommendationsavgiften utgår med 20 öre, icke
sattas till lägre belopp än 30 öre.
"V ad åter angår sjafva premien för försäkringen — postverkets ersättning
tor ansvarigheten — sa liar styrelsen funnit, att 10 öre per 1,000 kronor eller
uel darav skulle vara en väl avvägd avgiftsskala.
Enligt vad nu ifrågasatts, skulle assuransavgiften (expeditionsavgift tillsammans
ined avgift för ansvarigheten) utgöra 40 öre (30 + 10) för belopp
/.U.. {’000 kloau1’ n\e<} pllagg av 10 ore for varje överskjutande belopp av
1.000 kronor eller del darav. Förhållandet mellan nuvarande och sålunda
föreslagen assuransavgift framgår av följande jämförande tablå:
Assuransbelop)
Högst 500 kronor........
Över 500—1,000 kronor
5.000 kronor
10,000
50.000
100,000
1.000.000
1
A
v g i f t
Ökning
eller
minskning
Kronor
nu
Kronor
1
föreslagen
Kronor
0: 30
i
0: 40
+ 0
10
0:50
0: 40
- 0
10
1:30
0: 80
— 0
50
2: 30
1:30
— 1
10: 30
5:30
— 5
_
20: 30
10: 30
— 10
_
110: 30
! 100: 30
- 10
-
Såsom av fabian framgår, skulle förslagets genomförande medföra en höjning
av avgiften för belopp intill 500 kronor. Denna förhöjning torde icke
bliva namnvart kännbar för den enskilde korrespondenten, i synnerhet som
tor de mindre beloppen postanvisningsrörelsen lämpar sig bättre än använ
Med
hänsyn till de assurerade försändelsernas nuvarande fördelning efter
assuiansbeloppens storlek skulle emellertid den ökning av postverkets inkornst,
som bleve en följd av förhöjningen av 10 öre i den lägsta gruppen
i det narmaste uppväga den av sänkningen i de högre grupperna föranledda
inkomstminskningen. Skillnaden har approximativt beräknats till 10 000
kronor per år. Det är emellertid anledning förmoda, att om postverkets
assuransavgift bestämmes på sätt bär ovan ifrågasatts och de enskilda försäkringsbolagen
icke avsevärt nedsätta sina premier, eu hel del korrespondenter,
som nu ^assurera sina postförsändelser, skola finna det lämpligt
att taga hela försäkringen hos postverket. Härigenom skulle komma att ske
en toiskjutmng uppåt av assuransbeloppen och därmed en ökning av postverkets
inkomster. v
Avgiftsändringen kan lämpligen genomföras från och med den 1 juli 1926
1 samband med nu förevarande fråga har styrelsen även haft under övervagande
lämpligheten av att postverket skulle, i analogi med vad i allmänfiet
galler inom försäkringsrörelsen, vid utbetalande av ersättning för assurerad
försändelse taga hänsyn till assuransbeloppets förhållande till det
\ erkliga ^ innehållet. Utredningen härom är icke avslutad, och styrelsen anser
sig åtminstone för närvarande icke höra framlägga något förslag i ämnet.
-Uesultatet av den nu ifrågasatta nedsättningen av assuransavgiften för belopp
over oOO kronor torde under alla förhållanden böra avvaktas.»
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
Beträffande postavgifterna för postabonnemang å tidning och avgiften för
ntgivarkorsband anser sig styrelsen icke böra föreslå någon ändring. Styrelsen
framhåller, att den erfarenhet, som hittills vunnits, icke kunde anses tillräcklig
för att bedöma verkningarna av 1924 och 1925 års riksdagsbeslut
beträffande befordringsavgifterna för tidningar. I fråga särskilt om postavgifterna
vid postabonnemang yttrar styrelsen i huvudsak:
De av 1924 års riksdag bestämda avgifterna hade visserligen tillämpats å
abonnemangen för år 1925 och de abonnemang, som hittills verkställts för
år 1926, men tidningsräkenskaperna för år 1925 förelage ännu icke fullständiga
än mindre hade någon undersökning kunnat verkställas pa grundvalen
av dessa räkenskaper. Med stöd av de siffror, som funnes for de tre forsta
kvartalen av ar 1925, syntes ökningen för hela detta ar av postavgifter for
postabonnerade tidningar i förhållande till år 1924 kunna beraknas till omkring
600,000 kronor. Under förutsättning att ökningen oavsettändring i
avgifterna varit ungefär densamma som under ar 1924 eller 200,000 krom»,
skulle den ökning, som vore en följd av avgiftsändrmgen, belöpa sig til
omkring 400,000 kronor eller samma belopp, varmed man raknade via
al1 Från6 nyssnäinnda belopp, 600,000 kronor, hade avdragits den ersättning,
som enligt beslut av 1925 års riksdag utbetalats till vissa tidnmgsutgivare
för tidningsinslagning. Bestämmelsen om denna ersättning både tratt i kraft
den 1 juli 1925, och det utbetalade beloppet hade utgjort i det narmaste
25 000 kronor Det vore dock ännu för tidigt att bedöma verkan av ifrågavarande
bestämmelse. För År 1926 vore redan antalet tidnmgsutgivare, som
förklarat sig ämna mot ersättning verkställa tidmngsmslagningen, 50 procent
högre än under År 1925. Den ersättning, som komme att utgå under ar
1926, måste således beräknas till minst 75,000 kronor.
Medan befordringsavgifterna för tidningar kunde beräknas under ar 1920
hava uppgått till omkring 4,700,000 kronor, uppskattades postverkets merkostnader
för postabonnemangen under samma ar till omkring b 400,000
kronor. Detta innebure, att postverkets övriga rörelsegrenar belastades med
icke blott den del av de gemensamma kostnaderna, som i proportion till
rörelsens omfattning borde påföras tidningarna, utan även med en del av
de kostnader, som åsamkades postverket direkt av tidnmgsrörelsen.
Det ekonomiska resultatet av postverkets tidmngsrorelse kunde sålunda
icke anses tillfredsställande. Ehuru styrelsen icke ansåge sig för närvarande
böra föreslå någon höjning av postavgifterna för tidningar, kunde styrelsen
å andra sidan icke tillstyrka någon åtgärd, genom vilken postverkets inkomster
av tidnmgsrörelsen skulle undergå minskning. Då därjämte den
hittills vunna erfarenheten av verkningarna av de senast vidtagna andringarna
i dessa avgifter vore alltför ringa, för att härav skulle kunna dragas
nåo-ra bestämda slutsatser om dessa ändringars ändamålsenlighet, ansage sig
styrelsen böra föreslå, att gällande postavgifter för postabonnemang a tidning
förlänades giltighet under ännu ett år.
Vidkommande avgiften för utgivarkorsband yttrar styrelsen beträffande
de av 1925 års riksdag beslutade ändringarna:
T vad de nya bestämmelserna, vilka trätt i kraft den 1 juli 1925, avsåge
införandet av kommissionärskorsband och avgiften för dessa, hade några anmärkningar
icke kommit till styrelsens kännedom. Däremot både utgivare
av tidningar, vilka vid försändning såsom utgivarkorsband drabbades av den
särskilda försändningsavgiften av 1 öre, framhållit, att denna avgift verkade
mycket ojämnt och i vissa fall vore ganska betungande. När styrelsen ifråga
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
satte införandet av bestämmelsen, var styrelsen fullt medveten om att tilllämpningen
måste medföra vissa oegentligheter och hade styrelsen närmast
avsett ett försök. Goda skäl kunde också anföras för en ändring i nu förevarande
hänseende, men det gällde då att åstadkomma en metod, som i
minsta möjliga män förtyngde arbetet.
^ ad det ekonomiska resultatet av berörda ändringar beträffade, vore beloppet
av under år 1925 influtna befordringsavgifter för utgivarkorsband
visserligen omkring 200,000 kronor större än motsvarande belopp för år 1924,
men denna ^ ökning vore mindre än den, som sistnämnda år hade att uppvisa
i förhållande till år 1923. Det vore därför icke osannolikt, att ifrågavarande
ändringar givit ett för postverket mindre tillfredsställande ekonoiniskt
resultat. Att med bestämdhet yttra sig härom vore emellertid icke
möjligt efter endast ett halvt ars erfarenhet, i all synnerhet som tillgängliga
uppgifter för denna tid ännu icke kunnat bearbetas. Då det icke syntes
lämpligt att efter så kort tids erfarenhet vidtaga ändringar, torde bestämmelserna
om utgivarkorsband böra äga giltighet under ytterligare ett år.
På grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att
assuransavgiften för inrikes försändelser måtte från och med den 1 juli 1926
utgå med av styrelsen föreslagna ändrade belopp samt att nu gällande avgifter
för postabonnemang å tidning och för tidnings försändande såsom utei''
ar korsband matte äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december
1927.
Av den undersökning rörande försäkringen av värdepostförsändelser, som
verkställts av 1925 års statsrevisorer, inhämtas, att åren 1914 och 1924
antalet assurerade inrikes försändelser utgjorde 895,000 och 965,000 med ett
assurerat belopp av 1,525,000,000 respektive 1,060,571,000 kronor. Postverkets
inkomster av denna rörelse utgjorde nämnda år 610,000 respektive 625,000
kronor, medan försäkringsbolagens premieinkomster för försäkring av inrikes
värdepostförsändelser från att år 1914 hava uppgått till 1,252 kronor
ökats, så att desamma år 1924 belöpte sig till icke mindre än 194,424 kronor,
motsvarande en försäkringssumma av tillhopa 1,690,000,000 kronor. Denna
starka ökning av värdepostförsäkringsrörelsen hos försäkringsbolagen och
den till följd därav uteblivna inkomstökningen i postverkets assuransrörelse
synes till stor del vara att tillskriva upphävandet av förbudet att assurera
försändelser till lägre belopp än deras värde.
Att åtel stadga dylikt förbud torde av skäl, generalpoststyrelsen anfört,
icke böra ifrågasättas. Den lämpligaste utvägen att åstadkomma ett ökat
anlitande av postverket för försäkring av värdeförsändelser torde därför vara
att ändra assuransavgifterna så, att postverket med större framgång än hittills
kan konkurrera med de enskilda försäkringsanstalterna. Då det av
generalpoststyielsen i sadant syfte framställda förslaget om ändring av
assuransavgifterna synes lämpligt avvägt och ägnat att medföra ett bättre
resultat av postverkets assuransrörelse, anser jag mig böra tillstyrka styrelsens
förslag. Härigenom komme jämväl de av 1925 års statsrevisorer uttalade
önskemålen i denna fråga att tillgodoses. De sålunda förordade
ändringarna i assuransavgifterna torde lämpligen böra träda i kraft den 1
juli 1926.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
g Kungl. Maj:ts proposition nr 121.
Vad härefter beträffar postavgifterna vid tidningsbefordran, torde ännu
för kort tid hava förflutit efter ikraftträdandet av de åren 1924 och 1925 beslutade
ändringarna, för att ett tillförlitligt omdöme skall kunna uttalas
om huruvida ifrågavarande avgifter för närvarande äro lämpligt avvägda eller
icke. I avvaktan på ytterligare erfarenhet om verkningarna av berörda ändringar
torde därför avgifterna för tidningsbefordran, sådana de nu äro bestämda,
böra givas fortsatt giltighet under ännu ett år eller till och med
utgången av år 1927.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen besluta,
l:o) att assuransavgiften för inrikes försändelse skall från
och med den 1 juli 1926 utgå med 40 öre för assuransbelopp
av högst 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande
belopp av 1,000 kronor eller del därav; samt
2:o) att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa
ändringar i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter, vilken kungörelse gäller till och med den 31 december
1926, skall äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december
1927, dock att vad i 8 § stadgas icke skall tillämpas
beträffande sådana abonnemang för år 1928, som verkställas
under år 1927.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1926:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
- Rskr. 1926:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. a1 i texten
- BevU 1926:36 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter, ävensom väckt motion angående postbefor äring savgiften för vissa utgi s. 1 i texten