Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat socker i gällande tulltaxa

11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:13, Angående ändrad lydelse av rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat socker i gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av

rubrikerna 159 och 160 för oraffinerat socker i gällande tulltaxa;

given Stockholms slott den 31 december 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi

falla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför:

Jag ber härmed få till behandling anmäla frågan om ändring av tulltaxans

bestämmelser angående oraffinerat socker.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 10 höft. (Nr 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser

angående

grunden för

beräkning av

tullen d

socker.

Generaltullstyrelsen,

s

skrivelse den

4 mars 1925.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

Nu gällande tulltaxa upptager följande tre rubriker för socker:

Kvantitet

för tull-

Tullsats

beräkningen

t It

Kronor

öre

Socker:

158

raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-

samt krossat eller pulverisera! ........................

oraffinerat:

1 kg.

—

10

159

till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard,

varå genom generaltullstyrelsens försorg

normalprov hållas tullförvaltningarna till- handa................................................................

1 kg.

_

10

160

till färgen mörkare än nämnda standard-

nummer, även om varan inkommer i upp- löst eller flytande tillstånd ............................

1 kg.

—

07

Denna uppdelning på rubriker av varuartikeln socker infördes i tulltaxan

från och med år 1861 och har alltsedan dess bibehållits oförändrad. I fråga

om lämpligheten av denna uppdelning uttalade 1906 års tulltaxekommitté

följande:

»Det kan med skäl ifrågasättas, huruvida nuvarande uppdelning av artikeln

socker i taxan är tillfredsställande. Uppdelningen i oraffinerat och

raffinerat har redan tidigare givit anledning till erinringar. Här må ytterligare

framhållas, att särskiljandet enligt gällande föreskrifter av de olika

slagen av den oraffinerade varan är ganska vanskligt. De föreskrivna normalproven

utgöras nämligen av rörsocker, vilket vid provets renhetsgrad

företer gråaktig färgton, under det att betsocker av motsvarande renhet

stöter i gult, varigenom jämförelsen försvåras. Dessutom lärer möjlighet

till missbruk genom färgning av socker icke vara utesluten. Andra och

säkrare sätt att bestämma en lämplig gräns mellan de renare och värdefullare

sockerslagen, å ena sidan, samt de mindre rena och billigare, å den

andra, lära finnas, om även de bereda svårigheter vid tillämpningen.»

Kommittén fann emellertid, att det icke läte sig göra att med annan indelning

komma till fullt samma resultat som den bestående medförde och

då riksdagen helt kort före ifrågavarande tidpunkt reglerat förhållandet

mellan tull och skatt å socker samt därvid bibehållit dittillsvarande uppdelning

i taxan av de olika sockerslagen, ansåg kommittén sig icke böra

ifrågasätta ändring däri.

I skrivelse den 4 mars 1925 har generaltullstyrelsen gjort framställning

om ändring av bestämmelserna angående tullbeskattningen av oraffinerat

socker.

Härvid har styrelsen till en början anfört följande.

Även om det i vissa fall kunnat vara vanskligt att verkställa tullbehandling

av råsocker enligt nuvarande bestämmelser, då ett parti dylikt socker

ofta nog icke företedde samma färgton allt igenom — vissa delar av partiet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

kunde exempelvis hava varit utsatta för ljusets inverkan och därigenom

erhållit en ljusare färgton än övriga delar — torde man dock kunna säga,

att tillämpningen av nu gällande tulltaxebestämmelser i fråga om råsocker

icke varit förenad med några mera betydande svårigheter allt intill senaste

tiden. Den import av råsocker, som förekommit, hade nämligen huvudsakligen

utgjorts av kolonialsocker av eu med de holländska standardproven

jämförbar färgton. För övrigt hade införseln av socker på senare tiden allt

''intill de sista åren i allmänhet varit, jämförelsevis obetydlig, enär landets

behov av varan i stort sett kunnat fyllas genom den inhemska produktionen.

Under december 1924 och januari 1925 hade emellertid förekommit införsel

av betydande partier betråsocker från Tyskland. Frågan om rätta

tullbehandlingen av vissa utav dessa sockerpartier, med en sammanlagd vikt

av omkring 2,500,000 kilogram, hade av de lokala tullmyndigheterna hänskjutits

till generaltullstyrelsens avgörande, varvid tullförvaltningarna framhållit,

att de funnit det vara ytterst svårt att fastställa, huruvida sockret

borde’ anses vara mörkare än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska

standard. Sedan yttrande inhämtats från föreståndaren för Kristianstads

kemiska station, fil. doktor C. G. A. von Scliéele, hade styrelsen

ansett sig icke kunna underlåta att med nuvarande tulltaxebestämmelser,

vilka icke förutsatte något hänsynstagande vid tarifferingen till råsockrets

raffinöringsvärde, hänföra samtliga de betråsockerpartier, vilkas tullbehaudling

underställts styrelsens prövning, till rubrik 159, ehuru sockret i stort

sett torde varit av lägre kvalitet än det oraffinerade kolonialsocker, som hänfördes

till samma rubrik.

Genom den import av betråsocker, som sålunda förekommit, hade frågan

om ändring av gällande grunder för beräkning av tullen a råsocker åter

blivit aktuell.

I sitt berörda yttrande hade doktor von Scliéele framhållit, att en förtullning

efter färgen hos råsocker enligt nu gällande bestämmelser innebure eu

betydande godtycklighet. Även om färgnyansen å socker kunde exakt fastställas,

syntes denna norm för förtullningen vara mindre lämplig, enär

färgen ingalunda utgjorde ett tillförlitligt uttryck för sockrets renhet. Ett

fullt exakt uttryck härför hade man däremot i den genom polarisation funna

procenthalten rent socker, och erfarenheten hade även visat, att i länder, där

import av betråsocker blivit aktuell, mängden polariserat socker lagts till

grund för förtullningen. Under sådana förhållanden syntes knappast någon

tvekan kunna råda därom, att eu ändring av nu gällande bestämmelser

rörande förtullning av socker borde komma till stånd och att polarisationsprocenten

socker borde läggas till grund härför.

Generaltullstyrelsen har härefter meddelat, att styrelsen från Svenska

sockerfabriksaktiebolaget mottagit en promemoria beträffande tullbehandlingen

av socker vari bland annat påpekats, att de holländska standardproven

ursprungligen fastställts för användning vid handeln med kolonialsocker

och varit i bruk, innan den europeiska betsockerindustrien vuxit fram

till en faktor på världsmarknaden, att kolonialsockret vore till sin färg betydligt

mörkare än betråsocker av motsvarande raffineringsvärde, vartill

komme att de båda sockersorternas färg ginge i helt olika nyanser, att

kolonialsockret vore brungrått, under det att betråsoekret hade eu mera klar

brungul färg, samt att vid jämförelse mellan betråsocker och de holländska

standardproven därför uppstode svårigheter att bedöma ljushetsgraden hos

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

två färgsammansättningar som bestode av olika grundfärger, vartill komme

att de holländska standardproven icke vore till färgen konstanta vid förvaring

under längre tid.

I promemorian hade vidare, yttrar generaltullstyrelsen, framhållits, hurusom

tullagstiftningens ursprungliga syftemål otvivelaktigt varit att genom

färgbestämmelsen uppåt begränsa råsockrets värde med hänsyn till raffineringsutbytet.

Som emellertid den nutida sockertekniken hade i sin hand att

genom kemiska medel bleka sockrets färg, utan att därför raffineringsvärdet

höjdes, men varigenom sockret för ögat såge ut att vara av högre kvalitet,

vore en viss ljushetsgrad numera icke utslagsgivande för sockrets raffineringsvärde.

Slutligen hade i promemorian hänvisats till att man i såväl England

som Danmark frångått den holländska standarden som grundval för

tullsatsernas bestämmande och i stället övergått till att låta råsockrets halt

av kemiskt rent socker (polarisationssockerhalten) utgöra underlag för tullbehandlingen.

Under erinran att frågan om möjligheten av att lägga den genom polarisation

utrönta procenthalten socker till grund för beräkningen av tullen

dryftats redan före tillkomsten av nuvarande tulltaxebestämmelser har generaltullstyrelsen

vidare anfört i huvudsak följande.

Anledningen till att man hittills icke företagit eu uppdelning av råsocker

i tulltaxan efter polarisationsprocenten syntes i främsta rummet hava varit

den, att sockerhalten med tidigare till buds stående hjälpmedel icke kunnat

med tillräcklig noggrannhet bestämmas och att den för utrönande av sockerhalten

erforderliga analysen, vilken icke kunnat av tullförvaltningarna verkställas,

skulle hava medfört tidsutdräkt med därav föranledda hinder för

importrörelsen.

Numera syntes några svårigheter av teknisk natur icke kunna anses utgöra

hinder för en övergång till bestämmelser om tullens beräknande efter sockerhalten.

Medelst moderna instrument vore det nämligen möjligt att företaga

mera exakta bestämningar av sockerhalten än tidigare kunnat ske och de

erforderliga undersökningarna kunde nu verkställas av tullverket å dess

huvudlaboratorium. Föreståndaren för detta laboratorium hade även i en

upprättad promemoria i frågan uttalat sig för en ändring av nuvarande

tulltaxebestämmelserna i förut angiven riktning. I denna promemoria hade

vidare framhållits, att råsocker ofta inkomme i så stora partier, att lossning

och vågning därav toge lång tid i anspråk. Under denna tid kunde undersökning

av prov å varan hinna verkställas, varför tullbehandlingen icke

syntes behöva vålla någon större tidsutdräkt. Undersökningarna vore heller

icke allt för tidsödande och behövde, enligt vad under hand meddelats, i

varje fall icke draga längre tid än en dag. För övrigt funnes alltid möjlighet

att mot ställande av säkerhet för tullavgiften kunna få disponera ett

inkommet parti, innan tull behandlingen därav blivit slutförd.

För egen del funne generaltullstyrelsen en ändring av nuvarande bestämmelser

angående tullbehandlingen av oraffinerat socker vara nödvändig för

tullbeskattningen av denna vara efter rationella grunder. De sakkunniga,

från vilka uttalanden i frågan förelåge, vore samtliga av den uppfattningen,

att ändringen beträffande grunden för tullbeskattningen borde innebära en

övergång från färgbedömning enligt standardprov till utrönande genom

polarisation av procenthalt socker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

o

Vid ändring av förenämnda tulltaxerubriker 159 och 160 i nu angiven

riktning vore det uppenbarligen förenat med stora svårigheter att bestämma,

vilken polarisationsprocent som borde uppställas som gräns mellan de båda

kategorierna av råsocker för att i tullbeskattningsavseende uppnå ett resultat,

som så nära som möjligt överensstämde med det, som nuvarande bestämmelser

medförde. Såsom framhållits vore nämligen färgen icke ett

tillförlitligt uttryck för sockerhalten, vilken kunde variera rätt avsevärt

inom ett och samma nummer av de holländska standardproven. Doktor

von Schéele hade i sitt yttrande angivit 98 procent såsom den lämpliga

gränsen, och det ville även synas, som om en gräns vid denna procentsats

i stort sett skulle komma att motsvara den nuvarande indelningen efter

färgen. Såsom skäl att välja denna procentsats kunde vidare anföras, att

vissa främmande länder i sina tulltariffer upptagit densamma såsom gräns

mot det högst tullbeskattade sockret.

Av en inom generaltullstyrelsens statistiska avdelning upprättad tablå

över införseln till Sverige av råsocker under åren 1913, 1914, 1922, 1923

och 1924 framginge dels att någon större import av råsocker förekommit

endast under de två sistnämnda åren, dels ock att i det närmaste allt det

rörsocker, som under samma år införts, blivit tullbehandla!, enligt rubrik

159, d. v. s. varit till färgen icke mörkare än nr 18. Från Svenska sockerfabriksaktiebolaget,

som infört detta socker, hade inhämtats, att varan utgjorts

av s. k. vitt (tvättat) javasocker med en högre polarisationsprocent

än 99, vilket, enligt vad som uppgivits, med hänsyn till den maskinella

utrustningen i de svenska raffinaderierna vore mera lämpligt att använda

än annat kolonialsocker. I fråga om tullbehandlingen av detta vita javasocker

skulle de ifrågasatta nya tulltaxebestämmelserna sålunda icke innebära

någon ändring.

Beträffande betråsoekret däremot syntes den ifrågasatta omläggningen av

grunden för beräkningen av tullen komma att medföra den förändringen,

att en stor del av det socker, som man enligt nuvarande bestämmelser icke

kunde underlåta att belägga med en tull av 10 öre för kilogram, bleve hänförlig

till tulltaxerubrik 160 med tull av endast 7 öre för kilogram. Emellertid

skulle denna förändring endast kunna anses innebära en rättvisare

tullbeskattning av betråsoeker än den som föranleddes av de nuvarande

tulltaxebestämmelserna. Såvitt styrelsen kunde bedöma, torde det nämligen

sakligt sett icke vara motiverat att till rubrik 159 hänföra sådant betsocker,

som på senare tiden förekommit till import.

Beträffande frågan huruvida man icke vid övergång till nya grunder för

beräkningen av tullen å socker rätteligen borde frångå tulltaxans nuvarande

uppdelning i raffinerat och oraffinerat socker, funne styrelsen vissa skäl

tala för ett bibehållande av denna uppdelning. Det funnes nämligen raffinerade

sockerprodukter, vilkas polarisationsprocent läge under 98 och vilka

till utseendet mera överensstämde med råsocker än med raffinerad vara,

men som dock på grund av sitt relativt höga värde — särskilt på grund

av den genom raffineringen uppkomna bättre smaken än å råsocker — lätteligen

borde hänföras till de slag av socker, som draga en tull av 10 öre

för kilogram. En dylik sockerkvalitet, benämnd Brun bastard, som funne

användning inom konfektindustrien, hade enligt uppgift befunnits polarisera

endast 92 procent. Härjämte hade man, såsom doktor von Schéele även påpekat,

att taga hänsyn till förekommande s. k. torrsiraper, av vilka en del,

trots lägre polarisation än 98 procent, beroende bland annat på förekomsten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

i desamma av invertsocker, otvivelaktigt syntes böra tullbehandla^ såsom

raffinerat socker.

Då doktor von Schéele i sitt förberörda yttrande framhållit, att mängden

polariserat socker påverkades av såväl vatten- som askhalt, av vilka det

syntes tänkbart att särskilt den förra avsiktligt kunde höjas i och för

sänkning av polarisationen, hade styrelsen i anledning härav tagit i övervägande,

huruvida ej polarisationsprocenten socker borde hänföras till torrsubstansen

och sålunda sockerhalten per torrsubstans utgöra normen för

förtullningen. Som emellertid detta i ej ringa mån skulle komplicera de

erforderliga undersökningarna av varan och anledning icke torde förefinnas

antaga, att vederbörande skulle söka ernå en förmån i tullbeskattningshänseende

genom tillförande av eu onaturligt hög vattenhalt samt, såvitt styrelsen

kunnat finna av de uppgifter, som förelåge beträffande beräkningen

av polarisationsprocenten i de främmande länder, där denna förekomme såsom

grund för beräkningen av tullen, någon hänsyn icke tagits till vattenoch

askhalten, skulle man, åtminstone tillsvidare, även hos oss kunna bortse

därifrån. Härvid skulle möjligen kunna anmärkas, att sockerhalten i sockerlösningar,

sirap och sirapsblandningar enligt föreskrift i anmärkningarna

till tulltaxerubrikerna 160 och 161 skulle beräknas å torrsubstansen. .Emellertid

syntes man hava större anledning att taga hänsyn till vattenhalten

beträffande nämnda varuslag än i fråga om socker, då vattenhalten i sockerlösningar,

sirap och sirapsblandningar vore mycket större och mera växlande

än vattenhalten i socker.

Vidare skulle kunna ifrågasättas, huruvida någon sådan kvalitetsskillnad

vore rådande mellan rör- och betsocker, att införandet av polarisationsprocenten

såsom gemensam norm för tullberäkningen skulle på något sätt

gynna importen av det ena slaget av socker på det andras bekostnad.

Enligt vad från sakkunnigt håll meddelats, vore emellertid så icke förhållandet.

För tillämpningen av de ifrågasatta nya tulltaxebestämmelserna erfordrades

givetvis vissa föreskrifter angående metoden för utrönande av polarisationsprocenten.

Något förslag till dylika föreskrifter hade styrelsen icke

utarbetat, men förväntade styrelsen, att om dess hemställan angående ändring

i tulltaxan vunne beaktande, styrelsen komme att erhålla uppdrag att efter

samråd med sakkunniga uppgöra dylikt förslag.

På grund av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga förslag därom, att tulltaxerubrikerna

159 och 160 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Kvantitet

för tull-

Tullsats

beräkningen

Kronor

öre

Socker:

oraffinerat:

10

159

polariserande mer än 98 procent .......

............ 1 kg.

—

160

polariserande högst 98 procent ...........

............ 1 kg.

—

07

Anm. 1. — — — — — — - — — —

Anm. 2. — — — — — — — — — —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13. 7

I en (len 17 mars 1925 dagteeknad skrift har sedermera Svenska sockerfabriksaktiebolaget

gjort framställning i syfte att de av generaltullstyrelsen

föreslagna ändringarna måtte vinna tillämpning å allt av bolaget under tiden

november 1924—januari 1925 infört socker.

Generaltullstyrelsen bar i bäröver den 3 april 1925 avgivet infordrat utlåtande

anfört att, förutom berörda i styrelsens skrivelse den 4 mars 1925

omnämnda, till Svenska sockerfabriksakt.iebolaget inkomna partier råsocker

med en sammanlagd vikt av omkring 2,500 ton, eller närmare bestämt

2,476,370 kilogram, en avsevärd import av ljusare råsocker ägt rum över

Stockholm och Landskrona. Dessutom hade tullförvaltningen i Malmö,

sedan densamma erhållit kännedom om styrelsens beslut i fråga om det

socker, vars tullbehandling underställts styrelsens prövning, beträffande vid

föregående tullbehandling till tulltaxerubriken 160 hänfört socker av med

det föregående lika färg och med en vikt av 4,046,401 kilogram ansett sig

böra efterdebitera skillnaden mellan den högre och den lägre tullen. Den

av Svenska sockerfabriksaktiebolaget införda sammanlagda kvantitet råsocker,

för vilken den högre tullsatsen enligt rubrik 159 sålunda tillämpats, utgjorde

enligt från tullförvaltningarna inhämtade upplysningar:

infört över Stockholm .................... 2,792,712 kilogram

» » Malmö............................ 5,881,897 »

» » Landskrona.................... 4,500,655 »

eller tillsammans 13,175,264 kilogram.

Härefter har styrelsen anfört i huvudsak följande:

Styrelsen hade genom infordrande — i och för undersökning av polarisationsprocenten

— av prov å de partier, vilka sålunda belagts med den högre

tullen, sökt möjliggöra deras tariffering efter ändrad beräkningsgrund, därest

riksdagen vid ett eventuellt beslut i den riktning, styrelsen föreslagit, skulle

anse sig böra giva detsamma retroaktiv verkan. De prov, som dittills inkommit

och undersökts, hade i likhet med föregående polariserat mindre än

98 procent, och det vore ej heller anledning antaga, att de undersökningar,

som ännu ej medhunnits, komme att utvisa högre polarisationsprocent. Då

sålunda av allt att döma även det socker, som underkastats den högre tullsatsen,

polariserade mindre än 98 procent, skulle för socker av denna kvalitet

enligt det av styrelsen framställda förslaget den lägre tullsatsen komma att

tillämpas, vilket med hänsyn till varans kvalitet finge anses berättigat.

Någon saklig invändning kunde sålunda icke göras mot bolagets hemställan

om retroaktiv tillämpning av ett eventuellt beslut angående ändring av

bestämmelserna om tullbeskattning av oraffinerat socker i av generaltullstyrelsen

föreslagen riktning. Visserligen hade, såvitt för styrelsen vore bekant,

hittills icke förekommit exempel på att en ändring i liberalare riktning

av tulltaxans bestämmelser fått retroaktiv verkan. Däremot hade i

vissa fall en lagstiftning i motsatt riktning åtföljts av beslut om efterbeskattning.

Så hade exempelvis varit förhållandet beträffande kaffe och bensin.

Erkännas måste emellertid, att omständigheterna i det nu föreliggande

Framställning

om retroaktiv

tiUlämpnxng

av

de ifrågasatta

i n äring orna i

tulltaxan.

GeaeraltuUstyrelsens

utlåtande

den

3 april 1925.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. Muj:ts proposition Nr 13.

fallet vore tämligen enastående cell att en fördyring av eu sådan allmän

förbrukningsartikel som socker kunde vara ägnad att ingiva betänkligheter.

Kommerskollegii

utlåtande den

15 april 1925.

Kommerskollegium, som den 15 april 1925 avgivit infordrat utlåtande i

ärendet, har därvid anfört:

Yad beträffade det av generaltullstyrelsen väckta förslaget rörande sådan

ändring av grunden för tullbeskattning av oraffinerat socker, att i stället för

nu tillämpad färgbedömning enligt s. k. holländska standardnummer skulle

träda utrönande genom polarisation av procenthalten socker i importvaran,

funne kollegium, lika med generaltullstyrelsen, att eu sådan ändring vore

nödvändig för att tullbehandlingen av socker skulle kunna försiggå efter

fullt rationella grunder, något som blivit så mycket viktigare sedan till vårt

land på grund av omständigheterna börjat införas betydande mängder oraffinerat

betsocker. Sistnämnda slag av socker kunde, enligt vad den av generaltullstyrelsen

förebragta utredningen otvetydigt gåve vid handen, icke till

sin renhetsgrad med säkerhet bedömas efter de holländska, för rörsocker uppgjorda

standardfärgprov, som vore föreskrivna till användning i tulltaxerubrikerna

159—160. I själva verket hade det förhållande att bedömandet

av sockers tullpliktighet tidigare skett efter färgmetoden flerstädes utomlands

föranlett avsiktlig färgning av i och för sig högvärdig sockervara, för att

densamma skulle draga lägre tull vid införsel i något visst konsumtionsland,

vars tulltaxa föreskreve användande av de holländska standardproven.

De flesta sockerimporterande länder i Europa hade ock övergivit färgmetoden

såsom tullkontroll och i stället övergått till den exaktare polarisationsmetoden,

som med nutidens analytiska hjälpmedel icke erbjöde några

svårigheter. Kollegium hade icke heller något att erinra mot det av generaltullstyrelsen

föreslagna gränsvärdet av högst 98 procent sockerhalt för

orafflnerat socker dragande den lägre tullsatsen, 7 öre för kilogram, liksom

ej heller mot den av styrelsen föreslagna omredigering av tulltaxerubrikerna

159 och 160. Vidkommande Svenska sockerfabriksaktiebolagets framställning

om åtgärder för att vissa av bolaget redan importerade mängder orafflnerat

betsocker, sammanlagt 13,175,264 kilogram, skulle få tullbehandlas enligt

den av generaltullstyrelsen föreslagna nya beräkningsgrunden, ville kommerskollegium

med hänsyn till de säregna omständigheter, som vore förenade

med ifrågavarande tullbehandlingsärende, ansluta sig till den av generaltullstyrelsen

gjorda hemställan om bifall till sökandebolagets framställning.

uttalande av Kommerskollegium har sedermera med skrivelse den 20 april 1925 överlämnat

en till kollegium ställd skrift, däri Mellersta Sveriges sockerfabrikssocke?fabrik*-

aktiebolag uttalat, att en ändring av nuvarande bestämmelser för förtullning

aktiebolag. av råsocker Vore både önskvärd och nödvändig samt att det föreslagna beräkningssättet

efter viss polarisation å råsocker vore lämpligt.

Tillkallande

av sak
-

Genom beslut den 8 maj 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet

att tillkalla två sakkunniga personer för att inom departementet

biträda vid ifrågavarande ärendes beredning; och har jag med stöd av detta

bemyndigande såsom sakkunniga tillkallat direktören i Svenska sockerfabriksaktiebolaget

C. F. Tranchell och hemmansägaren Axel Pehrsson i

Bramstorp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

9

Med skrivelse den 30 oktober 1925 hava de sakkunniga överlämnat ytt- De

rande i ämnet. Efter att hava framhållit att redan sedan mitten av förra

frände.

århundradet ett önskemål gjort sig gällande från den kemiska sakkunskapens

sida att kunna draga gränsen mellan de båda i tulltaxerubrikerna 159

och 160 angivna kategorierna råsocker efter sockrets kemiska värde men att

denna vetenskaps bristande resurser hindrat detta önskemåls förverkligande,

hava de sakkunniga vidare anfört följande.

Detta hinder hade numera bortfallit, och sockrets polarisation lämnade eu

möjlighet till långt ändamålsenligare gränsbestämning än färgen enligt liollländsk

standard. De sakkunniga ansäge sig därför utan tvekan kunna förorda,

att sockrets polarisation bleve avgörande i fråga om uttagande av den

högre tullsatsen eller den lägre för oraffinerat socker.

Sedan de sakkunniga intagit denna principiella ståndpunkt, hade för dem

återstått spörsmålet, vilken polarisationsprocent som för gränsbestämningen

skulle kunna anses lämpligast. Härvid hade skarpare trätt i förgrunden,

vad som enligt de sakkunnigas mening vore hela denna frågas kärna, nämligen

att, å ena sidan, till skydd för den svenska råvaruproduktionen hindra

införandet till den lägre tullsatsen av ett råsocker av så högt raffineringsvärde,

att den inhemska raffineringsindustrien skulle föredraga det framför

svensk råvara, samt att, å andra sidan, vid brist på inhemsk råvara medgiva

införsel av den råvara, som för de svenska raffinaderierna vore erforderlig

för landets förseende med socker, utan att densamma — såsom med eu strikt

tillämpning av nu gällande, för betråsocker icke avvägda bestämmelser hänt

— belastas med raffinad tull.

Den gräns, vid vilken den högsta tullsatsen för socker inträdde, hade flerstädes

i utlandet satts vid 98 procent polarisation, och detta procenttal hade

också enligt generaltullstyrelsens, av kommerskollegium tillstyrkta förslag

valts såsom gräns. Det hade därför för de sakkunniga legat närmast till

hands att från olika synpunkter pröva lämpligheten av denna polarisationsprocent

såsom gränsbestämmande.

Från synpunkten av gränsens bestämmande så, att skydd lämnades mot

införande för den lägre tullsatsen av ett konsumtionsfärdigt oraffinerat socker,

lämnade valet av 98 procent polarisation i likhet med nu gällande bestämmelser

eu bred skyddsmarginal. Ett för direkt konsumtion tjänligt socker

kunde nämligen icke gärna tänkas polarisera mindre än 99.5 procent.

Emellertid hade det i världsmarknaden tillgängliga råsockret eu polarisation

icke överstigande omkring 97.5 procent, och således hade den inhemska

raffineringsindustrien vid gränsens bestämmande till 98 procent möjlighet

att till den lägre tullsatsen i fall av behov införa den för raffinering normala

råvaran.

Från båda de berörda synpunkterna hade därför de sakkunniga ansett sig

kunna godtaga 98 procent polarisation såsom gräns mellan de ifrågavarande

båda tullsatsernas tillämplighetsområden.

Därefter hade för de sakkunniga återstått att avgöra, huruvida gränsens

bestämmande vid 98 procent polarisation jämväl kunde lämna samma skydd

för den inhemska råvaruproduktionen som de nuvarande stadgarna. Från

denna synpunkt hade de sakkunniga käft under övervägande, om icke möjligen

den gränsbestämmande polarisationsprocenten borde sänkas. Då socker

av holländsk standardtyp nr 17 nu kunde införas för den lägre tullsatsen och detta

socker beräknades polarisera upp mot 97 procent, så skulle detta procenttal

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 10 höft. fNr 13.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 13.

vara det, som i så fall närmast skulle komma i fråga. När de sakkunniga

emellertid även från synpunkten av den svenska råvaruproduktionens skyddande

ansett sig kunna godtaga 98 procent polarisation såsom gräns, hade

detta skett på följande grunder. Allt socker polariserande under 98 procent

vore råsocker och måste för att kunna säljas till förbrukning omarbetas.

Endast raffinadindustrien kunde således — åtminstone praktiskt sett — räknas

såsom importör av dylikt socker. I allmänhet hade icke råsocker så hög

polarisationsprocent som 97 men erfarenheten hade visat, att europeiskt betråsocker

för ett eller annat parti komme upp i en polarisation av över 97

procent. Vid införsel skulle därför en vara, som obestridligen vore råsocker

och icke kunde inom landet avsättas utan efter omarbetning, kunna komma

att draga den högre tullen. Detta vore tydligen vid fall, dä import av råsocker

på grund av råvarubrist inom landet erfordrades, lika litet överensstämmande

med billigheten som med grunden för tulltaxans nuvarande

stadganden. De sakkunniga hade därför undersökt, huruvida det skulle kunna

tänkas, att möjligheten för raffinaderierna att införa ett råsocker med 98 procent

polarisation — därest sådant skulle stå att erhålla — skulle kunna medföra

någon ekonomisk fördel för raffinaderierna framför nu gällande bestämmelser

eller till men för den inhemska råvaruproduktionen. Undersökningen hade

visat, att ett raffinaderi skulle vinna högst omkring 20 öre på 100 kilogram

genom att raffinera ett råsocker med 98 procent polarisation, jämfört med

raffineringen av 97-procentig råvara. Skillnaden i detta tänkta, praktiskt

säkerligen betydelselösa yttersta gränsfall vore så ringa, att de sakkunniga

icke kunnat tillmäta den sådan vikt, att den borde föranleda väljande av

97 procent-gränsen framför den, såsom påvisats, lämpligare 98 procent-gränsen.

De sakkunniga förordade diirför, att ifrågavarande rubriker i tulltaxan måtte

erhålla den av generaltullstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår att avfattningen av

tulltaxerubrikerna för oraffinerat socker icke längre kan anses tillfredsställande,

särskilt] sedan importen av denna vara kommit att omfatta jämväl

annat slag än kolonialsocker. En anpassning av rubrikerna efter den sålunda

inträdda förändringen lärer därför vara påkallad. Mot den form härför

som föreslagits av generaltullstyrelsen och tillstyrkts av kommerskollegium

samt de i frågan hörda sakkunniga synes mig icke finnas anledning till

erinran. Jag förordar alltså, att förevarande förslag till förändring av tulltaxerubrikerna

159 och 160 förelägges riksdagen till godkännande. Med hänsyn

till behovet av vissa anvisningar rörande tillämpningen av de sålunda

omredigerade rubrikerna lärer den blivande författningen i ämnet böra träda

i kraft å dag som Konungen bestämmer.

Den av Svenska sockerfabriksaktiebolaget gjorda framställningen om retroaktiv

tillämpning av den ifrågasatta ändringen i tulltaxan anser jag av

principiella skäl och med hänsyn till konsekvenserna icke kunna förordas.

I överenstämmelse med vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 159 och 160 i den vid

förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 13. 11

inkommande varor fogade tulltaxa skola erhålla följande

ändrade lydelse:

Kvantitet

för tullbe- räkningen

Tullsats

Kronorlöre

Socker:

o raffinerat:

159

polariserande mer än 98

procent............................

1 kg.

— 10

160

polariserande högst 98 pro-

cent ................................

1 kg.

— 07

Anm. 1. — — — — —

Anm. 2. — — — — —

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å

dag som Konungen bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts propositi s. 1 i texten
  2. BevU 1926:7 Betänkande, i anledning av väckta motioner om åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling och sockerindustri ävensom Kungl. Maj:ts proposition angående ä s. 3 i texten