Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

1926-02-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:141, Med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

1

Nr 141.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor; given Stockholms slott den 12 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

i Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlytek, Wigforss,

Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

Jag anhåller härefter att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om

viss ändring i nu gällande, i § 5 av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor intagna bestämmelser om tullfri varuinförsel

i vissa fall i gränstrakterna mot Norge, i vad nämnda bestämmelser

avse varor vilka införas i handelsavsikt.

Enligt de i första stycket av nämnda paragraf inrymda allmänna föreskrifterna

må vid resa till Sverige över den del av riksgränsen, som är

belägen norr om gränsstationen i Mitandersfors i Värmland, tullfritt införas

vissa i paragrafen angivna kvantiteter av till införsel tillåtna, tull underkastade

naturalster eller tillverkningar, med undantag dock för vissa varuslag,

nämligen spelkort, brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker,

vin samt arbetad tobak. Storleken av nämnda varukvantiteter, vilken är olika

för olika delar av gränsen, framgår av följande sammanställning:

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 11S höft. (Nr lil—112.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

A. Riksgränsen norr

om gränsstationen i

Mitandersfors i

(mellersta) Yärmland

med undantag av

under B. och C.

upptagna delar därav

15. Riksgränsen aj mot

Härjedalen; b) mot

Hotagens och Frost- vikens socknar i

(norra) Jämtland;

samt c) mot Väster- bottens län

C. Riksgränsen mot

a) Arjeplogs socken

(den sydligaste) och

b) Karesuando soc- ken (den nordligaste)

i Norrbottens län

Bröd, alla slag........................

20 kg.

20 kg.

20 kg.

Fläsk, alla slag........................

10 »

10 »

10 »

Garn, alla slag........................

5 »

5 »

5 »

Kaffe, alla slag, och kaffesurrogat

5 »

5 »

5 »

Malt......................................

40 »

40 »

40 »

Maltdrycker, alla slag...............

10 1.

10 I.

10 1.

Risgryn .................................

5 kg.

5 kg.

5 kg.

Socker och sirap, alla slag ......

10 »

20 »

50 »

Spannmål, omalen ..................

150 » 1

>

600 »

600 »

» malen.....................

100 > )

Vävnader, alla slag, 15 in.; dock

högst till ett värde av .........

40 kr.

40 kr.

40 kr.

Andra varor till ett sammanlagt

värde av..............................

30 »

30 »

50 »

Beträffande varor, vilka införas i handelsavsikt eller för handlandes egen

räkning, finnas särskilda bestämmelser meddelade i tredje stycket av § 5

tulltaxeförordningen, vilka bestämmelser enligt kungörelse den 25 april 1924

(nr 97) äro av följande lydelse:

»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som i

handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för

att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som

av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av de slag,

med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen

härifrån medgiva undantag.»

Den generaltullstyrelsen enligt nyss återgivna stadgande tillagda befogenheten

att för särskilda fall medgiva tullfrihet jämväl för varor, som införas

i handelsavsikt eller för handlandes egen räkning, tillkom genom beslut av

1924 års riksdag med anledning av en utav ledamoten av riksdagens andra

kammare Elof Lindberg väckt motion, nr 16. Till stöd för det i motionen

framlagda förslaget anfördes, bland annat, att gällande generella förbud mot

tullfri införsel av varor i handelsavsikt mycket kännbart drabbade den fattigare

befolkningen i gränstrakterna. I saknad av dragare och av ekonomiska

resurser för att kunna på en gång införa högsta tillåtna varumängd, vilket

vore nödvändigt med hänsyn till de höga transportkostnaderna, vore den fattigare

befolkningen hänvisad att verkställa sina varuinköp hos ortens handlande

och kunde med då gällande bestämmelser där endast erhålla med tull belagda

varor. Den dåvarande tullfriheten gynnade således endast de ekonomiskt

s. 3 Kontrollera mot PDF

K in tgl. Maj.ts proposition Nr 141.

3

bäst situerade och motsvarade följaktligen icke sitt syfte. Härtill komme

ett annat skäl, nämligen att med de gällande bestämmelserna smyghandel

uppmuntrades.

I sitt i anledning av motionen avgivna betänkande, nr 1, erinrade bevillningsutskottet,

hurusom Kungl. Maj:t redan i den proposition (nr 114)

med förslag till åtskilliga ändringar i tulltaxeförordningens bestämmelser

rörande gränstrafiken mot Norge — huvudsakligen avseende återinförande

av vissa lättnader för gränshandeln söder om Mitandersfors — vilken förelagts

1922 års riksdag men av riksdagen avslagits, ifrågasatt ändring av

tredje stycket i § 5 tulltaxeförordningen av enahanda innebörd som det i

motionen framlagda förslaget, samt anförde i anslutning härtill bland annat

följande.

Vid 1922 års riksdag hade enighet rått därom, att med hänsyn till de

nordligare gränstrakterna undantag från förbudet mot tullfrihet för varor,

införda i handelsavsikt, borde få medgivas. Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit hade tillstyrkts av bevillningsutskottet; och de reservanter

som yrkat avslag å propositionen hade icke inlagt någon gensaga mot förslaget

i nu ifrågavarande del.

I likhet med 1922 års bevillningsutskott hade även utskottet funnit, att

de skäl, som talade för att tullfrihet skulle kunna efter prövning medgivas

för varor, som över] nordligare delar av gränsen infördes i handelsavsikt,

vore behjärtansvärda.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrkte utskottet bifall till

motionärens förslag.

Sedan vid behandlingen inom riksdagens kamrar av bevillningsutskottets

nyssnämnda betänkande önskemål uttalats därom, att förslag måtte uppgöras

till direktiv, som generaltullstyrelsen skulle hava att följa vid medgivande

av undantag från förbudet mot tullfri införsel i handelsavsikt, samt betänkandet

blivit till bevillningsutskottet återförvisat, anförde utskottet i

memorial nr 11 bland annat följande.

Enligt utskottets mening vore det icke lämpligt att från början binda

generaltullstyrelsen vid några direktiv för den ifrågavarande befogenhetens

handhavande. Förhållandena vid den långa gränssträcka, som vore i fråga,

vore nämligen så olika, att i förväg fastställda bestämmelser måste befaras

bliva till hinder för utbildandet av en praxis, som smidigt anpassade sig

efter ortsbefolkningens växlande behov samt olika möjligheter till kontroll.

Allra minst hade utskottet kunnat tillstyrka, att dylika direktiv fastställdes

av riksdagen, varigenom varje ändring i bestämmelserna skulle göras

beroende av ny riksdags beslut. Därest efter vunnen erfarenhet det visade

sig, att generaltullstyrelsens ifrågavarande verksamhet kunde och borde regleras

genom särskilda föreskrifter, syntes dylika böra meddelas av Kungl.

Maj:t, som hade möjlighet att, allteftersom nya rön därtill gåve anledning,

snabbt göra ändringar eller tillägg. Då det emellertid, enligt utskottets

mening, vore omöjligt att i förväg bedöma, huruvida det överhuvud kunde

befinnas lämpligt att direktiv fastställdes, hade utskottet ansett sig icke böra

i ifrågavarande författningsrum föreslå någon ändring, genom vilken Kungl.

Maj:ts medverkan för direktivs fastställande påkallades.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

Departements
chefen.

Riksdagens beslut (skrivelse nr 43) avfattades i enlighet med vad bevillningsutskottet

i förenämnda betänkande nr 1 föreslagit. Bestämmelser i

ämnet utfärdades, på sätt förut nämnts, genom kungörelse den 25 april 1924.

I en till finansdepartementet inkommen skrift har nu ledamoten av riksdagens

andra kammare Elof Lindberg framhållit, att det syfte, som legat

till grund för den år 1924 vidtagna författningsändringen, i vissa avseenden

icke uppnåtts på grund därav, att generaltullstyrelsen vid tillämpning av

ifrågavarande bestämmelser ansett sig icke kunna medgiva handelsidkare

rätt att tullfritt införa större varukvantiteter än enskild person, och har

Lindberg ifrågasatt, huruvida icke i administrativ väg skulle kunna åstadkommas

en ändrad tillämpning, vilken stode i närmare överensstämmelse med

vad som åsyftats.

Över nämnda framställning har generaltullstyrelsen den 22 maj 1925

avgivit infordrat yttrande. Härvid har generaltullstyrelsen bland annat

framhållit, hurusom ordalagen i ifrågavarande författningsrum måste

anses med tydlighet giva vid handen, att styrelsen icke ägde vid meddelande

åt handelsidkare av rätt till tullfrihet varom nu vore fråga överskrida

de maximikvantiteter som eljest vore föreskrivna, och har styrelsen i

samband härmed anfört, att denna begränsning av varukvantiteterna

möjligen vore grunden till att berörda förmån, såsom i praktiken visat

sig, av handelsidkare utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning.

Sedermera hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter remiss,

med gemensam skrivelse den 27 januari 1926 avgivit förslag till sådan

ändring av tredje stycket i § 5 tulltaxeförordningen, att generaltullstyrelsen

vid meddelande av tillstånd till tullfrihet för varor vilka infördes

i handelsavsikt skulle vara obunden av de maximikvantiteter

som finnas angivna i första stycket av sagda paragraf. Ämbetsverken

hava härvid förutsatt, att viss begränsning av varukvantiteterna skulle

gälla jämväl beträffande dylika tillstånd, men ansett, att några allmänna

bestämmelser i detta hänseende icke borde meddelas i tulltaxeförordningen

utan att föreskrifterna härom måtte få bero av omständigheterna i de

särskilda fallen.

Beträffande frågan, huruvida allmänna direktiv i ämnet lämpligen

horde utfärdas av Kungl. Maj:t, hava ämbetsverken, under erinran om

vad härutinnan förekommit vid 1924 års riksdag, hemställt, att sagda

spörsmål i enlighet med den av bevillningsutskottet uttalade uppfattning

måtte få göras beroende av den ytterligare erfarenhet som kunde bliva

vunnen beträffande hithörande förhållanden.

För tillgodoseende av det med 1924 års författningsändring avsedda

syfte anser även jag nödvändigt, att handelsidkare må kunna medgivas

tullfrihet varom nu är fråga för större varukvantiteter än som äro fast
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.

a

ställda beträffande införsel för egen förbrukning. För detta ändamål

synes ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet vara erforderlig.

Jag vill emellertid framhålla, att — på sätt ämbetsverken även påvisat

— avsevärda svårigheter äro förknippade med ett riktigt avvägande

av medgivanden av nu förevarande slag ävensom med fastställande av

villkoren och nödiga kontrollbestämmelser för desamma. I vad mån med

hänsyn härtill närmare reglering av berörda medgivanden — genom av

Kungl. Maj:t utfärdade direktiv eller annorledes — må böra vidtagas,

synes dock i enlighet med vad ämbetsverken anfört kunna avgöras först

efter ytterligare vunnen erfarenhet rörande nu ifrågavarande förhållanden.

Den ifrågasatta ändringen i § 5 tulltaxeförordningen torde böra genomföras

från och med den 1 juli 1926.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen besluta

att § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande

varor skall från och med den 1 juli 1926 hava följande ändrade

lydelse:

§ 5.

Vid resa — — — införda kvantiteten.

Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som

i handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor,

som av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av

de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen

härifrån medgiva undantag och därvid beträffande i handelsavsikt

införda varor jämväl tillåta tullfri införsel av större kvantiteter

än ovan angivits.

Resande vare — — — särskilt stadgat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Begnér.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:108 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten
  2. BevU 1926:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten