Med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
1926-02-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:141, Med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för
inkommande varor; given Stockholms slott den 12 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst W ig forss.
i Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlytek, Wigforss,
Möller, Levinson.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet:
Jag anhåller härefter att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om
viss ändring i nu gällande, i § 5 av förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)
med tulltaxa för inkommande varor intagna bestämmelser om tullfri varuinförsel
i vissa fall i gränstrakterna mot Norge, i vad nämnda bestämmelser
avse varor vilka införas i handelsavsikt.
Enligt de i första stycket av nämnda paragraf inrymda allmänna föreskrifterna
må vid resa till Sverige över den del av riksgränsen, som är
belägen norr om gränsstationen i Mitandersfors i Värmland, tullfritt införas
vissa i paragrafen angivna kvantiteter av till införsel tillåtna, tull underkastade
naturalster eller tillverkningar, med undantag dock för vissa varuslag,
nämligen spelkort, brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker,
vin samt arbetad tobak. Storleken av nämnda varukvantiteter, vilken är olika
för olika delar av gränsen, framgår av följande sammanställning:
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 11S höft. (Nr lil—112.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
A. Riksgränsen norr
om gränsstationen i
Mitandersfors i
(mellersta) Yärmland
med undantag av
under B. och C.
upptagna delar därav
15. Riksgränsen aj mot
Härjedalen; b) mot
Hotagens och Frost- vikens socknar i
(norra) Jämtland;
samt c) mot Väster- bottens län
C. Riksgränsen mot
a) Arjeplogs socken
(den sydligaste) och
b) Karesuando soc- ken (den nordligaste)
i Norrbottens län
Bröd, alla slag........................
20 kg.
20 kg.
20 kg.
Fläsk, alla slag........................
10 »
10 »
10 »
Garn, alla slag........................
5 »
5 »
5 »
Kaffe, alla slag, och kaffesurrogat
5 »
5 »
5 »
Malt......................................
40 »
40 »
40 »
Maltdrycker, alla slag...............
10 1.
10 I.
10 1.
Risgryn .................................
5 kg.
5 kg.
5 kg.
Socker och sirap, alla slag ......
10 »
20 »
50 »
Spannmål, omalen ..................
150 » 1
>
600 »
600 »
» malen.....................
100 > )
Vävnader, alla slag, 15 in.; dock
högst till ett värde av .........
40 kr.
40 kr.
40 kr.
Andra varor till ett sammanlagt
värde av..............................
30 »
30 »
50 »
Beträffande varor, vilka införas i handelsavsikt eller för handlandes egen
räkning, finnas särskilda bestämmelser meddelade i tredje stycket av § 5
tulltaxeförordningen, vilka bestämmelser enligt kungörelse den 25 april 1924
(nr 97) äro av följande lydelse:
»Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som i
handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för
att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor, som
av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av de slag,
med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen
härifrån medgiva undantag.»
Den generaltullstyrelsen enligt nyss återgivna stadgande tillagda befogenheten
att för särskilda fall medgiva tullfrihet jämväl för varor, som införas
i handelsavsikt eller för handlandes egen räkning, tillkom genom beslut av
1924 års riksdag med anledning av en utav ledamoten av riksdagens andra
kammare Elof Lindberg väckt motion, nr 16. Till stöd för det i motionen
framlagda förslaget anfördes, bland annat, att gällande generella förbud mot
tullfri införsel av varor i handelsavsikt mycket kännbart drabbade den fattigare
befolkningen i gränstrakterna. I saknad av dragare och av ekonomiska
resurser för att kunna på en gång införa högsta tillåtna varumängd, vilket
vore nödvändigt med hänsyn till de höga transportkostnaderna, vore den fattigare
befolkningen hänvisad att verkställa sina varuinköp hos ortens handlande
och kunde med då gällande bestämmelser där endast erhålla med tull belagda
varor. Den dåvarande tullfriheten gynnade således endast de ekonomiskt
K in tgl. Maj.ts proposition Nr 141.
3
bäst situerade och motsvarade följaktligen icke sitt syfte. Härtill komme
ett annat skäl, nämligen att med de gällande bestämmelserna smyghandel
uppmuntrades.
I sitt i anledning av motionen avgivna betänkande, nr 1, erinrade bevillningsutskottet,
hurusom Kungl. Maj:t redan i den proposition (nr 114)
med förslag till åtskilliga ändringar i tulltaxeförordningens bestämmelser
rörande gränstrafiken mot Norge — huvudsakligen avseende återinförande
av vissa lättnader för gränshandeln söder om Mitandersfors — vilken förelagts
1922 års riksdag men av riksdagen avslagits, ifrågasatt ändring av
tredje stycket i § 5 tulltaxeförordningen av enahanda innebörd som det i
motionen framlagda förslaget, samt anförde i anslutning härtill bland annat
följande.
Vid 1922 års riksdag hade enighet rått därom, att med hänsyn till de
nordligare gränstrakterna undantag från förbudet mot tullfrihet för varor,
införda i handelsavsikt, borde få medgivas. Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende
föreslagit hade tillstyrkts av bevillningsutskottet; och de reservanter
som yrkat avslag å propositionen hade icke inlagt någon gensaga mot förslaget
i nu ifrågavarande del.
I likhet med 1922 års bevillningsutskott hade även utskottet funnit, att
de skäl, som talade för att tullfrihet skulle kunna efter prövning medgivas
för varor, som över] nordligare delar av gränsen infördes i handelsavsikt,
vore behjärtansvärda.
Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrkte utskottet bifall till
motionärens förslag.
Sedan vid behandlingen inom riksdagens kamrar av bevillningsutskottets
nyssnämnda betänkande önskemål uttalats därom, att förslag måtte uppgöras
till direktiv, som generaltullstyrelsen skulle hava att följa vid medgivande
av undantag från förbudet mot tullfri införsel i handelsavsikt, samt betänkandet
blivit till bevillningsutskottet återförvisat, anförde utskottet i
memorial nr 11 bland annat följande.
Enligt utskottets mening vore det icke lämpligt att från början binda
generaltullstyrelsen vid några direktiv för den ifrågavarande befogenhetens
handhavande. Förhållandena vid den långa gränssträcka, som vore i fråga,
vore nämligen så olika, att i förväg fastställda bestämmelser måste befaras
bliva till hinder för utbildandet av en praxis, som smidigt anpassade sig
efter ortsbefolkningens växlande behov samt olika möjligheter till kontroll.
Allra minst hade utskottet kunnat tillstyrka, att dylika direktiv fastställdes
av riksdagen, varigenom varje ändring i bestämmelserna skulle göras
beroende av ny riksdags beslut. Därest efter vunnen erfarenhet det visade
sig, att generaltullstyrelsens ifrågavarande verksamhet kunde och borde regleras
genom särskilda föreskrifter, syntes dylika böra meddelas av Kungl.
Maj:t, som hade möjlighet att, allteftersom nya rön därtill gåve anledning,
snabbt göra ändringar eller tillägg. Då det emellertid, enligt utskottets
mening, vore omöjligt att i förväg bedöma, huruvida det överhuvud kunde
befinnas lämpligt att direktiv fastställdes, hade utskottet ansett sig icke böra
i ifrågavarande författningsrum föreslå någon ändring, genom vilken Kungl.
Maj:ts medverkan för direktivs fastställande påkallades.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
Departements
chefen.
Riksdagens beslut (skrivelse nr 43) avfattades i enlighet med vad bevillningsutskottet
i förenämnda betänkande nr 1 föreslagit. Bestämmelser i
ämnet utfärdades, på sätt förut nämnts, genom kungörelse den 25 april 1924.
I en till finansdepartementet inkommen skrift har nu ledamoten av riksdagens
andra kammare Elof Lindberg framhållit, att det syfte, som legat
till grund för den år 1924 vidtagna författningsändringen, i vissa avseenden
icke uppnåtts på grund därav, att generaltullstyrelsen vid tillämpning av
ifrågavarande bestämmelser ansett sig icke kunna medgiva handelsidkare
rätt att tullfritt införa större varukvantiteter än enskild person, och har
Lindberg ifrågasatt, huruvida icke i administrativ väg skulle kunna åstadkommas
en ändrad tillämpning, vilken stode i närmare överensstämmelse med
vad som åsyftats.
Över nämnda framställning har generaltullstyrelsen den 22 maj 1925
avgivit infordrat yttrande. Härvid har generaltullstyrelsen bland annat
framhållit, hurusom ordalagen i ifrågavarande författningsrum måste
anses med tydlighet giva vid handen, att styrelsen icke ägde vid meddelande
åt handelsidkare av rätt till tullfrihet varom nu vore fråga överskrida
de maximikvantiteter som eljest vore föreskrivna, och har styrelsen i
samband härmed anfört, att denna begränsning av varukvantiteterna
möjligen vore grunden till att berörda förmån, såsom i praktiken visat
sig, av handelsidkare utnyttjats endast i mycket begränsad omfattning.
Sedermera hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen, efter remiss,
med gemensam skrivelse den 27 januari 1926 avgivit förslag till sådan
ändring av tredje stycket i § 5 tulltaxeförordningen, att generaltullstyrelsen
vid meddelande av tillstånd till tullfrihet för varor vilka infördes
i handelsavsikt skulle vara obunden av de maximikvantiteter
som finnas angivna i första stycket av sagda paragraf. Ämbetsverken
hava härvid förutsatt, att viss begränsning av varukvantiteterna skulle
gälla jämväl beträffande dylika tillstånd, men ansett, att några allmänna
bestämmelser i detta hänseende icke borde meddelas i tulltaxeförordningen
utan att föreskrifterna härom måtte få bero av omständigheterna i de
särskilda fallen.
Beträffande frågan, huruvida allmänna direktiv i ämnet lämpligen
horde utfärdas av Kungl. Maj:t, hava ämbetsverken, under erinran om
vad härutinnan förekommit vid 1924 års riksdag, hemställt, att sagda
spörsmål i enlighet med den av bevillningsutskottet uttalade uppfattning
måtte få göras beroende av den ytterligare erfarenhet som kunde bliva
vunnen beträffande hithörande förhållanden.
För tillgodoseende av det med 1924 års författningsändring avsedda
syfte anser även jag nödvändigt, att handelsidkare må kunna medgivas
tullfrihet varom nu är fråga för större varukvantiteter än som äro fast
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 141.
a
ställda beträffande införsel för egen förbrukning. För detta ändamål
synes ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet vara erforderlig.
Jag vill emellertid framhålla, att — på sätt ämbetsverken även påvisat
— avsevärda svårigheter äro förknippade med ett riktigt avvägande
av medgivanden av nu förevarande slag ävensom med fastställande av
villkoren och nödiga kontrollbestämmelser för desamma. I vad mån med
hänsyn härtill närmare reglering av berörda medgivanden — genom av
Kungl. Maj:t utfärdade direktiv eller annorledes — må böra vidtagas,
synes dock i enlighet med vad ämbetsverken anfört kunna avgöras först
efter ytterligare vunnen erfarenhet rörande nu ifrågavarande förhållanden.
Den ifrågasatta ändringen i § 5 tulltaxeförordningen torde böra genomföras
från och med den 1 juli 1926.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen besluta
att § 5 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande
varor skall från och med den 1 juli 1926 hava följande ändrade
lydelse:
§ 5.
Vid resa — — — införda kvantiteten.
Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som
i handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller
för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för varor,
som av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de äro av
de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen
härifrån medgiva undantag och därvid beträffande i handelsavsikt
införda varor jämväl tillåta tullfri införsel av större kvantiteter
än ovan angivits.
Resande vare — — — särskilt stadgat.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
E. Begnér.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:108 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten
- BevU 1926:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten