Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad ickeordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

1926-02-25 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:176, Med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad ickeordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrade

bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad ickeordinarie

personal vid telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk: given Stockholms slott den 25 februari

1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig for ss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin. Svensson. Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

På förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1922 års riksdag pensionstillägg åt

vissa f. d. befattningshavare med låga pensioner, och i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 15 juni 1922 kungörelse

(nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer. Den reglering av äldre pensioner som härigenom

uppnåddes var emellertid endast att betrakta såsom ett provisorium i avvaktan

på en definitiv pensionsreglering.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. US höft. (Nr 176.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 176.

Vid 1925 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om dylik definitiv

pensionsreglering för f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Genom proposition den 6 mars 1925, nr 198, föreslog Kungl. Maj:t sålunda

riksdagen att godkänna vid propositionen fogade förslag dels till kungörelse

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels till kungörelse med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsregleringen — som i princip nära

anslöt sig till ett av 1921 års pensionskommitté utarbetat förslag — avsåg

samtliga dåvarande och blivande innehavare av oreglerade pensioner, och

skulle pensionsregleringen för att möjliggöra eu rationell avvägning av de

ökade förmåner som enligt förslaget borde tillkomma innehavare av oreglerade

pensioner genomföras i två etapper. Genom kompensationsförhöjningen

(förhöjning I) skulle pensionerna av äldre typ uppbringas till ett sådant

läge, att samma dyrtidstilläggsgrunder som gällde beträffande nyreglerade

pensioner skulle kunna utan minskning i förmån tillämpas även på dem.

Penna anordning förde i sin tur med sig, att grunderna för dyrtidstilläggen

i den nya författningen i ämnet kunde avsevärt förenklas och uteslutande

avpassas till dyrtidstilläggsgrunderna för nyreglerade pensioner. Utöver

kompensationsförhöjningen föreslog Kungl. Maj:t en ytterligare förhöjning

(förhöjning II) som enligt förslaget skulle tillkomma vissa innehavare av

oreglerade pensioner.

Kungl. Maj:ts förslag avsåg ej att göra någon rubbning uti de pensionstillägg,

som enligt förenämnda kungörelse utgingo till vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, utan skulle dessa pensionstillägg

betraktas såsom fasta tillägg till pensionerna.

I skrivelse den 5 juni 1925, nr 342, anmälde riksdagen, att riksdagen godkänt

de vid propositionen fogade förslag till kungörelser, och i överensstämmelse

med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni 1925 dels

kungörelse (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, dels ock kungörelse

(nr 275) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. 11. pensionärer.

Bland innehavarna av pensioner av äldre typ som genom den sålunda

genomförda pensionsregleringen tilldelats pensionsförhöjning intaga de pensionärer

en särställning, som fått sina pensioner avpassade efter bestämmelserna

i reglementena den 29 juni 1917 (nr 441—443) för de särskilda pensionskassorna

för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Dessa pensionärer, till

vilka vid tidpunkten för pensionsregleringens genomförande dyrtidstillägg

enligt de för oreglerade pensioner gällande grunderna utgingo, hänfördes till

de grupper f. d. befattningshavare i statens tjänst vilka kommo i åtnjutande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

3

av förberörda förhöjning I. I överensstämmelse med pensionskommitténs

förslag och delvis beroende på att fullständig utredning ännu icke förelåg,

uteslötos däremot här ifrågavarande pensionärer från åtnjutande av pensionsförhöjning

II.

I sin förut omnämnda skrivelse den 5 juni 1925 uttalade riksdagen, att

åtskilliga av ifrågavarande personal redan erhållit pensioner till belopp motsvarande

nyreglerade sådana men att i vissa andra fall pensionerna vore sfi

låga, att en förhöjning skäligen syntes böra komma i fråga; och anförde

riksdagen vidare, att förslag i sistnämnda syfte emellertid måste göras till

föremål för ingående undersökning, vilken syntes böra utföras genom Kungl.

Maj:ts försorg, varefter frågan därest så funnes lämpligt snarast borde föreläggas

riksdagen.

Genom beslut den 18 juni 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1921 års pensionskommitté

att verkställa den av riksdagen sålunda åsyftade utredningen

samt till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

Med skrivelse den 9 februari 1926 har 1921 års pensionskommitté överlämnat,

jämte yttranden från telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss

pensionerad icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk.

Den utredning som pensionskommittén haft att verkställa avsåg att undersöka,

huruvida de f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilka pensionerats

enligt reglementena den 29 juni 1917 för telegrafverkets pensionskassa för

Iiensionering av verkstads-, förråds- och linjearbetare (nr 442), för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie personal (nr 441)

samt för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie

personal (nr 443), borde komma i åtnjutande av den i § 4 av kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) omförmälda förhöjning II eller ock av

annan dylik pensionsförbättring.

Rörande innebörden av de bestämmelser i fråga om pensionens beräkning

m. m., som gälla för den i berörda reglementen avsedda icke-ordinarie personalen,

har kommittén lämnat följande framställning:

»Pensionsrätt enligt pensionsreglementena tillkommer följande icke-ordinarie

personal, nämligen verkstads-, förråds- och linjearbetare vid telegrafverket,

extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar, fast

anställda tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och stadigvarande verkstads-

och förrådsarbetare vid nämnda järnvägar samt extra ordinarie och

extra tjänstemän vid statens vattenfallsverk och stadigvarande drifts- och

underhållsarbetare vid sistnämnda verk.

För pensionsunderlagets beräknande tillämpas tvä olika förfaringssätt, allteftersom

den anställde tillhör personal i tjänstemannaställning eller är att

hänföra till arbetarpersonal. De extra ordinarie tjänstemännen vid statens

järnvägar få såsom underlag för pension räkna 66 2/3 procent av avlöningen

Pensitaiakomnkttéi?

5

första»},

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

för år och enahanda beräkningsgrund är även föreskriven för bestämmande

av underlaget för de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader,

varvid dock underlaget icke får överstiga det belopp, som utgör pensionsunderlag

för den ordinarie befattning, vilken enligt järnvägsstyrelsens

beprövande närmast motsvarar tjänstemannens befattning.

Liknande grunder för pensionsunderlagets beräknande tillämpas även vid

statens vattenfallsverk, i det att pensionsunderlaget för extra ordinarie tjänstemän

och för extra tjänstemän skall utgöra av år savlöningen, för de sistnämnda

dock med den motsvarande begränsning, som nyss angivits i fråga

om de fast anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader.

För beräknande av pensionsunderlag för den i förevarande reglementen

inbegripna arbetarpersonalen gälla helt avvikande bestämmelser. Vidkommande

nyssnämnda personal har nämligen till grund för underlagets bestämmande

lagts den för denna personal utgående timlönen på så sätt, att underlaget

skall motsvara ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,800 gånger

timlönen, dock högst 850 kronor mer än S00 gånger timlönen.

Av pensionsunderlaget utgöra, så vitt angår de icke-ordinarie tjänstemännen,

två tredjedelar statspensionsunderlag; beträffande arbetare motsvarar

statspensionsunderlaget ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,000

gånger timlönen, dock högst 850 kronor. Återstoden av pensionsunderlaget

utgör i båda fallen avgiftspensionsunderlag.

Ålderspensionens belopp beräknas — i enlighet med en i reglementena

intagen procentskala — till viss procent av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,

som varit för befattningshavaren gällande under vart och ett

av de fem sista tjänståren. Sålunda utgår ålderspension med ett procenttal.

som vid minst 10 tjänstår utgör 25 procent och växer för varje ytterligare

fullbordat tjänstår, till dess vid uppnådda 35 tjänstår eller därutöver hel

ålderspension utfaller.

I fråga om pension till befattningshavare, som på grund av olycksfall i

tjänsten eller på grund av sjukdom, ådragen under tjänstutövning, (invalidpension)

avgår från tjänsten, stadgas, att pensionsbeloppet skall beräknas

efter nyssnämnda procentskala, varvid likväl gäller, att vid statens järnvägar

pensionen utgår med minst (JO 3/3 procent, vid statens vattenfallsverk med

minst och vid telegrafverket med minst 70 procent av medeltalet av de

högsta pensionsunderlag, som varit för vederbörande tjänsteman gällande

under vart och ett av de senaste fem åren eller den kortare tid, tjänstemannen

varit delägare i vederbörande verks pensionskassa. Därest de förhållanden,

som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för vederbörande tjänsteman

att vidare bidraga till sin försörjning, utfaller pensionen med hela det

nyss omförmälda medeltalet.

De för invalidpensions bestämmande föreskrivna regler gälla även i fråga

om beräknande av pension vid avgång från tjänsten på grund av sjukdom

i andra fall, än som nyss angivits, (sjukpension), varvid dock är att uppmärksamma,

dels att för erhållande av sjukpension erfordras minst 10 tjänstår

och dels att den för invalidpension bestämda minimiprocenten av medeltalet

av de under de senaste fem åren gällande högsta pensionsunderlagen

tillämpas allenast under förutsättning, att de förhållanden, som grundlagt

rätten till pension, omöjliggöra för befattningshavaren att vidare bidraga

till sin försörjning.

Den olikhet i fråga om pensionsunderlagets beräknande, som förefinnes

beträffande icke-ordinarie befattningshavare i tjänstemannaställning, å ena

sidan, och den huvudsakligen enligt timlönesystemet avlönade arbetar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. .">

personalen å den andra sidan, förefinnes även vad angår grunderna för pensionsavgifternas

beräkning. För befattningshavare tillhörande den förra

kategorien utgår pensionsavgiften med viss procent av det för tjänstemannen

gällande pension sunderlaget, enligt eu i vederbörande reglementen intagen

procentskala. Arbetarpersonalen åter erlägger månadsavgift för pensioneringen

i förhållande till sin beräknade timlön. Sådan månadsavgift

utgår dels i form av grundavgift, motsvarande viss mångfald av den timlön,

arbetaren innehar, när avgift första gången erlägges, dels i form av

tilläggsavgifter i förhållande till de under tjänstetiden erhållna avlöningsförhöjningar,

och sker beräkningen enligt vissa i reglementena närmare angivna

regler.

Särskilda förmåner i pensionshänseende hava beretts den i förevarande

pensionsreglementen avsedda personal, som vid pensioneringens genomförande

den 1 januari 1918 redan var anställd i vederbörande verks tjänst. Sålunda

stadgas i de vid reglementena fogade övergångsbestämmelserna bl. a., att

vid bestämmande av avgiftspensionen för nu ifrågavarande anställda

skola medräknas endast de tjänstår, som intjänats efter den 1 januari 1918.

varvid emellertid skall iakttagas, att avgiftspensionen för den, som vid sin

pensionering uppnått den i reglementena för ålderspension stadgade levnadsåldern

eller som kan räkna minst 35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension,

som enligt reglementsbestämmelserna motsvarar 10 tjänstår och

medeltalet av den avlöning, efter vilken den anställdes avgift under de sista

fem åren beräknats eller skolat beräknas, därest vederbörande reglemente

varit för honom gällande. Enligt statens järnvägars pensionsreglemente

gälla därjämte övergångsvis vissa särskilda föreskrifter beträffande sådan

personal, som omedelbart efter reglementets ikraftträdande pensionerats efter

att under viss tid dessförinnan hava uppburit sjukavlöning från verket.»

Enligt vad pensionskommittén uttalat, ha många av de pensionärer som

fått sina pensioner bestämda enligt de sålunda återgivna pensionsföreskrifterna

kommit att i pensionshänseende intaga en ställning som under nuvarande

förhållanden måste betecknas såsom skäligen ogynnsam. Detta

har särskilt gällt det avsevärda antal av nu ifrågavarande personal, som

omedelbart efter pensioneringens genomförande den 1 januari 1918 eller

under den närmaste tiden därefter med pension avgått från tjänsten. Till

följd av den i vederbörande pensionsreglementen intagna föreskriften om

pensionsunderlagets bestämmande efter löneförhållandena under de sista fem

åren före avgången från tjänsten ha nämligen pensionernas belopp för dessa

pensionärer påverkats av de relativt låga löner, som gällde under de sista

åren före pensionsreglementenas ikraftträdande.

Såsom pensionskommittén framhållit ha emellertid för de icke-ordinarie anställningshavare

vid ifrågavarande verk som sedermera pensionerats pensionerna

succesivt något förbättrats i fiiljd av de vid upprepade tillfällen

inträffade löneförhöjningar som föregingo 1920 års nya definitiva lönereglering.

Härom har kommittén anfört följande:

»I sådant avseende må här allenast nämnas, hurusom vid statens järnvägar,

där det ojämförligt största antalet av de pensionärer, varom här är

fråga, varit anställda, löneförmånerna exempelvis för extra ordinarie tjänstemän

reglerades vid följande tidpunkter, nämligen den 1 september 1916,

den 1 juni 1917, den 1 januari 1919 samt slutligen den 1 juli 1920. vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungi. Maj:ts proposition Nr 176.

vilket sistnämnda tillfälle den extra ordinarie personalens löner närmare

anslötos till det lönesystem, som då trädde i kraft för ordinarie befattningshavare

vid kommunikationsverken. Allenast de befattningshavare, för vilka

den föreskrivna medeltalsberäkningen grundats endast på avlöningar efter

den 1 juli 1920, hava helt kommit i åtnjutande av den pension, som betingas

av den nya definitiva löneregleringen.

På liknande sätt hava pensionsförhållandena gestaltat sig jämväl för de

f. d. tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverk,

som pensionerats enligt grunderna i vederbörande verks pensionsreglementen.

Emellertid är att beträffande nu ifrågavarande pensionärer uppmärksamma,

att, ehuru lönerna till ifrågavarande kategorier icke-ordinarie befattningshavare

enligt av vederbörande verks styrelse utfärdade bestämmelser utgå

med högre belopp än för motsvarande ordinarie tjänstemän, pensionsunderlaget,

till följd av förutberörda särbestämmelse i fråga om pensionsunderlagets

maximering dock icke må överstiga det belopp, vilket gäller såsom

pensionsunderlag för motsvarande ordinarie tjänsteman.

Vad slutligen angår den arbetarpersonal, som inbegripes i pensionsreglementena

i fråga, är visserligen förhållandet, att lönerna jämväl för nämnda

personal reglerats i viss mån jämsides med (ivriga befattningshavargrupper.

Emellertid gäller, såsom förut nämnts, enligt förberörda pensionsreglementen,

att statspensionsunderlaget för arbetare icke må överstiga 850 kronor,

vilket belopp motsvarar en timlön av 65 öre. Då timlönerna under de

senaste åren i följd av inträffade löneökningar avsevärt överskridit sistnämnda

belopp, hava följaktligen löneförhöjningarna endast kunnat påverka

avgiftspensionerna men däremot alls icke övat någon inverkan på statspensionerna,

där statspensionsunderlagens maximibelopp redan uppnåtts. För

enstaka arbetargrupper såsom linjearbetarna vid telegrafverket och arbetarna

vid statens vattenfallsverk hava ej heller avgiftspensionerna rönt någon

inverkan av förändringarna i lönenivån, enär i pensionshänseende samma

timlön, som gällde vid eller närmast före bestämmelsernas ikraftträdande,

tillämpats och fortfarande tillämpas, oberoende av åtnjutna högre löneförmåner.

»

Sedan pensionskommittén härefter redogjort för innehållet av de från

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen inkomna yttranden

som kommittén för fullgörandet av sitt uppdrag inhämtat samt utvecklat

den från vederbörande verk avvikande uppfattning som kommittén i

vissa avseenden hyst beträffande ordnandet av här ifrågavarande pensionärers

pensionsförhållanden, har kommittén rörande innehållet av sitt eget förslag

anfört bland annat följande:

»Vad härefter angår huvudfrågan, nämligen spörsmålet om beredande åt

de i detta ärende avsedda f. d. anställningshavare vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk av den pensionsförbättring, som med

förhöjning II avses, framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen

rörande pensionsförhållandena för dessa pensionärer, att endast de extra

ordinarie eller extra tjänstemän, som under den allra senaste tiden med

pension avgått från tjänsten, kommit i åtnjutande av pensioner, som helt

grundats på de sedan år 1920 gällande nya lönerna. För de icke-ordinarie

tjänstemän, som pensionerats före år 1924 liksom ock för den pensionerade

arbetarpersonalen vid ifrågavarande verk, hava däremot pensionerna avpassats

efter pensionsunderlag, som helt eller delvis grundats på de före år

1920 rådande löneförhållanden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176. 7

Vid sådant förhållande synes det kommittén skäligt, att de pensionärer,

som sålunda alltjämt uppbära på äldre löner grundade pensioner, komma i

åtnjutande jämväl av förhöjning II i någon form.

Beträffande grunderna för beräkning av förhöjning II åt ifrågavarande

pensionärer är att märka, att, därest nämnda pensionärer icke längre undantagas

från åtnjutande av nämnda förhöjning II, föreskrifterna i § 4 mom.

1 c) av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) skulle bliva å dem tillämpliga.

Emellertid har kommittén funnit, att, vad angår de pensionärer, som

pensionerats i befattning såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid

här ifrågavarande verk, en förhöjning av pensionerna enligt nyssnämnda

författningsrum skulle i förevarande fall medföra betydande ojämnheter och

i vissa fall icke tillgodose behovet av skälig förbättring. Kommittén har

därför ansett särskilda föreskrifter beträffande dessa pensionärer vara erforderliga.

Efter prövning av olika utvägar har kommittén funnit en skälig

ökning i pensionsförmånerna kunna beredas, därest förhöjning II så beräknas,

att den motsvarar halva skillnaden mellan den del av pensionen, som

utgör statspension, och den statspension, som skulle hava tillkommit pensionären,

därest han i den befattning och med det antal tjänsteår han innehaft

pensionerats under juli månad 1924.

Förslaget förutsätter, att i och för beräkning av nämnda skillnad pensionären

placeras i den löneställning, som skulle hava varit för honom

gällande, därest han i juli månnd 1924 ännu varit i tjänst i befattningen, och för

erhållande av denna löneställning fått tillgodoräkna sig det antal tjänstår.

han vid pensioneringstillfället innehade. Den på grundval av denna löneställning

beräknade nya statspensionen skulle alltså bilda jämförelsetalet vid

skillnadens uträknande.

Genom beräkning av förhöjning II på nu angivet sätt skulle pensionsförhöjningen

bliva störst för pensionärer med de lägsta pensionerna, d. v. s.

för de tidigast pensionerade anställningshavarna, för att så småningom

minskas, i den mån pensionen med tillämpning av förberörda medeltalsberäkning

för pensionsunderlagets bestämmande alltmera avpassas efter de

nya lönerna. Enligt järnvägsstyrelsens ovan angivna yttrande har den tidpunkt,

då statspensionen avpassas efter de nyreglerade lönerna, vad statens

järnvägars pensionärer angår beräknats till den 1 februari 1924, under det

att vid statens vattenfallsverk tidpunkten i fråga — beroende pa en något

olika tillämpning av föreskrifterna om den stadgade medeltalsberäkningen

i fråga om pensionsunderlag — inträtt den 1 juli 1924.

Då sålunda på grund av den i reglementena intagna föreskriften om

medeltalsberäkning vid pensionsunderlagets bestämmande ett uteslutande pa

de nya lönerna grundat pensionsunderlag, vad befattningshavare vid statens

vattenfallsverk angår, inträder först beträffande sådana pensionärer, som

pensionerats från och med den 1 juli 1924, torde bestämmelsen lämpligen

böra innehålla, att förhöjning II utgår till samtliga de pensionärer vid här

ifrågavarande verk, som före nämnda tidpunkt med pension avgått från

tjänsten. För statens järnvägars del innebär detta i själva verket ingen

utökning av antalet utav de pensionärer, som skulle erhålla förhöjning II.

enär enligt det av kommittén föreslagna sättet för beräkning av nämnda

förhöjning någon sådan förhöjning icke skulle uppkomma för dem, som

pensionerats under tiden 1 februari—30 juni 1924.»

Vidkommande frågan om beredande av förhöjning II åt de arbetarpensionärer

som pensionerats enligt förberörda reglementen har pensionskommittén

ansett dessa höra erhålla sådan förhöjning i enlighet med den i § 4

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Verksstyrelsernas

utlåtanden.

inom. 1 e) i förberörda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280) intagna

tabell B. Då de statspensionsunde ring vara pensionerna för ifrågavarande

pensionärer grundats icke påverkats av inträffade löneförhöjningar, borde

enligt pensionskommitténs uppfattning förhöjning TT tilldelas jämväl de

arbetare som framdeles komma att pensioneras.

I ett till pensionskommitténs betänkande fogat särskilt yttrande tiar eu

av kommitténs ledamöter uttalat från kommittémajoriteten avvikande mening

rörande den omfattning, i vilken pensionsförhöjning borde tillkomma

pensionerade icke-ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar och statens

vattenfallsverk, samt för dessa f. d. befattningshavares vidkommande nära

anslutit sig till vederbörande verksstyrelsers i förut nämnda yttranden

framställda förslag. Sistnämnda förslag överensstämma i princip med de

förslag verksstyrelserna sedermera framfört i sina utlåtanden över pensionskommitténs

förslag, till vilka utlåtanden jag nu övergår.

På grund av remiss den 13 februari 1926 ha telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen avgivit utlåtanden i ärendet.

Beträffande arbetarpensionerna ha verksstyrelserna utan förbehåll tillstyrkt

det av pensionskommittén framlagda förslaget till pensionsförhöjning.

Vad åter angår pensionerna till f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning,

ha styrelserna för de båda verk vid vilka dylika pensioner förekomma,

nämligen statens järnvägar och statens vattenfallsverk, i sina utlåtanden

kombinerat frågan om pensionsförbättring åt de före en viss tidpunkt pensionerade

f. d. befattningshavarna med förslag till minskning eller helt borttagande

för andra grupper pensionärer av den pensionsförhöjning, som genom

1925 års pensionsreglering tillförsäkrats dem.

Redan i de yttranden som pensionskommittén erhållit från järnvägs- och

vattenfallsstyrelserna framhålles, att vissa hithörande f. d. tjänstemän, nämligen

sådana som pensionerats efter i skrivelserna angivna tidpunkter under år

1924, kommit i åtnjutande av såväl pensionstillägg som förhöjning I, trots

att dessa befattningshavare fått sina löner reglerade jämsides med de ordinarie

tjänstemännen och att pensionsbeloppen som alltså varit avvägda med

hänsyn till dessa löner därför bort vara att anse såsom nyreglerade. De

båda verksstyrelserna ha med hänsyn härtill ansett, att, ehuru förhöjning I

visserligen enligt författningens nuvarande ordalydelse måst tilldelas pensionärerna,

sådan förhöjning likväl ej bort tillkomma dem samt att i överensstämmelse

härmed ändring härutinnan nu borde vidtagas. Vattenfallsstyrelsen

ifrågasätter härjämte, huruvida ej även vissa inskränkningar i dessa

pensionärers rätt att åtnjuta pensionstillägg samtidigt borde genomföras.

I de slutliga till Kungl. Maj:t inkomna utlåtandena vidhålla järnvägsoch

vattenfallsstyrelserna sin från pensionskommitténs uppfattning avvikande

principiella ståndpunkt. De av verksstyrelserna föreslagna ändringarna i

pensionskommitténs förslag framgå som en naturlig följd av nyssnämnda

ställningstagande. Järnvägsstyrelsen föreslår sålunda, att pensionärer vilkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Muj:ts proposition Nr 176.

!l

pensioner beräknats på grundval av löner från och med år 1920 ej böra

tilldelas någon pensionsförhöjning, att pensionärer vilkas pensioner beräknats

på grundval av löner såväl före som efter den 1 juli 1920 visserligen

böra tilldelas pensionsförhöjning II men ej pensionsförhöjning I samt att

pensionärer vilkas pensioner beräknats uteslutande med hänsyn till löneställningen

före den 1 juli 1920 böra tilldelas såväl förhöjning I som förhöjning

II. Vattenfallsstyrelsen, som likaledes föreslår viss förbättring av de

äldre pensionerna, uttalar å sin sida önskvärdheten av att vissa begränsningar

vidtagas i tilldelandet av såväl pensionstillägg som förhöjning 1.

Med hänsyn till den tvekan vattenfallsstyrelsen förklarat sig hysa, huruvida

de pensionärer för vilka redan fastställts ny pension, inkluderande pensionstillägg

och förhöjning I, må kunna underkastas ifrågavarande minskning i

den nya pensionen, inskränker sig styrelsen emellertid i detta avseende till

att föreslå, att de icke-ordinarie tjänstemän som framdeles komma att pensioneras

enligt nuvarande pensionsreglementen undantagas från åtnjutande

av pensionstillägg och förhöjning I.

\ id den definitiva reglering av pensioner av äldre typ som genomfördes

vid 1925 års riksdag och som fastställdes i förenämnda kungörelse den IS

juni 1925 (nr 280) har storleken av den reella pensionsförhöjningen (förhöjning

II) bestämts enligt två väsentligt olika grunder. För flertalet av här

ifrågavarande pensionärer har förhöjning II fastställts till hälften av skillnaden

mellan summan av den äldre pensionen (inklusive pensionstillägg)

och förhöjning I, å ena sidan, samt, å andra sidan, vad som tillkommit

pensionären, om hans pension avpassats efter motsvarande nyreglerat pensionsunderlag

respektive särskilt bestämt underlag [§ 4 mom. 1 a) och b)].

För övriga hithörande pensionärer däremot har förhöjning II direkt avpassats

efter den oreglerade pensionens storlek, däri inräknat utgående pensionstillägg

samt förhöjning I, på så sätt att den oreglerade pensionen ökats med

visst fixerat belopp respektive viss procent av pensionen [§ 4 mom. 1 c)].

Den förstnämnda beräkningsgrunden för storleken av förhöjning II liar i

huvudsak kunnat genomföras beträffande pensionerna till f. d. ordinarie befattningshavare

i statens tjänst. Den sistnämnda beräkningsgrunden har

väsentligen kommit till användning för s. k. riksdagspensioner.

I det förslag till pensionsförhöjning åt pensionerad icke-ordinarie personal

vid telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fa Ils verk som pensionskommittén

pa Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat har också vid utmätandet

av pensionsförhöjningen (förhöjning II) en motsvarande uppdelning av pensionerna

genomförts. För f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning har

sålunda kommittén föreslagit, att förhöjning IT skulle fastställas i relation

till skillnaden mellan viss del av den äldre pensionen, nämligen statspensionen,

och motsvarande del av den pension, som skulle tillkommit pensionären,

om han pensionerats under juli månad 1924. Beträffande åter arbetarBihang

till riksdagens protokoll 7926. 7 sand. 1''iS höft. (Sr Pilt.) -j

bcpm tentera

chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

pensionerna liar kommittén föreslagit, att förhöjning II till dem skulle utgå

efter samma grunder som redan nu gälla för s. k. riksdagspensioner.

Vad först angår arbetarpensionerna, synes den av pensionskommittén föreslagna

anordningen vara tillfredsställande. Av de nu utgående pensionerna

äro i varje fall statspensionerna att betrakta som oreglerade. Även i de

fall, då de i pensionerna ingående avgiftspensionerna höjts i proportion till

de höjda dag- eller timlönerna, uppgå dock sistnämnda pensioner trots gällande

övergångsbestämmelser för närvarande och under eu avsevärd tid

framåt till relativt låga belopp, varför några egentliga betänkligheter ej

behöva uppstå att i avvaktan på definitiv reglering nu genomföra en pensionsförbättring.

Vederbörande verksstyrelser ha också på denna punkt

tillstyrkt pensionskommitténs förslag. Även jag ansluter mig till detta

förslag.

Beträffande f. d. befattningshavare i tjänstemannaställning är frågan om

beredande av pensionsförbättring mera invecklad.

Den motsvarande pensionsförbättring (förhöjning II), vilken ingår som

ett led i 1925 års pensionsreglering och som angives i § 4 mom. 1 a) och

b) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), tillkommer pensionärer, som

i regel under lång tid haft rätt till pension samt under denna tid betalat

pensionsavgifter och som därför i allmänhet kommit i åtnjutande av hel

pension. För de befattningshavargrupper pensionärerna tillhört fanns nyreglerat

pensionsunderlag redan fastställt eller ock kunde särskilt underlag

utan större svårighet angivas.

För nu ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemannagrupper däremot har

pensionsrätten tillkommit så sent som från och med år 1918. Trots de

gynnsamma övergångsbestämmelserna äro avgiftspensionerna ännu relativt

små och förbliva så under en avsevärd tid framåt. Några nyreglerade

pensionsunderlag som kunnat läggas till grund vid utmätandet av pensionsförhöjningen

föreligga ej, och fastställandet av särskilda underlag har ej

heller av pensionskommittén ifrågasatts. Att å andra sidan på dessa pensioner

tillämpa de för s. k. riksdagspensioner gällande grunderna skulle

såsom pensionskommittén framhållit leda till allt för stora ojämnheter

och i vissa fall icke tillgodose behovet av skälig förbättring.

Den skiljaktiga uppfattning rörande pensionsförbättring för icke-ordinarie

tjänstemän vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som råder

mellan pensionskommittén å ena sidan och vederbörande verksstyrelser å

andra sidan, bottnar såsom tidigare angivits i det olika ställningstagandet

till frågan, huruvida de pensionärer vilkas pensioner helt eller delvis

grundats på nyreglerade löner böra äga åtnjuta pensionstillägg och förhöjning

I.

Pensionskommittén har utvecklat den uppfattningen, att här ifrågavarande

pensionärer icke böra berövas den rätt till pensionstillägg och

förhöjning I som tillkommer dem enligt 1922 och 1925 års pensionsregleringar.

Vad särskilt angår förhöjning I, utgör denna endast kompensation

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

för den minskning i pensionsförmåner, som ifrågavarande pensionärer underkastades

genom att i samband med 1925 års pensionsreglering de förut utgående

högre dyrtidstilläggen utbyttes mot dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade

pensioner gällande grunderna. Pensionskommittén har oek framhållit,

att dessa pensionärer före sitt inträde i vederbörande pensionskassa

icke haft tillfälle att genom avgiftsinbetalning bidraga till sin pensionering,

vadan de vid pensioneringen fått vidkännas en avsevärd avkortning i pensionen.

Då kommittén räknat med att detta skulle bliva fallet, så länge

nuvarande pensionsreglementen kunna antagas förbliva gällande, har kommittén

ansett någon ändring i den av verksstyrelserna angivna riktningen

icke nu böra vidtagas.

Järnvägs- och vattenfallsstyrelserna åter hävda, att någon anledning

icke förelegat att tilldela de pensionärer vilkas pensioner beräknats pa

grundval av nyreglerade löner dyrtidstillägg enligt de tidigare gällande

gynnsammare grunderna, eftersom pensionerna måste varit att anse som

nyreglerade. Att dylikt dyrtidstillägg likväl utgått måste därför ha varit

beroende på ett förbiseende vid dyrtidstilläggsförfattningens utarbetande,

och enligt verksstyrelsernas mening borde konsekvenserna av detta förbiseende

nu rättas, sedan uppmärksamheten blivit fäst därvid. Vattenfallsstyrelsen

tillämpar motsvarande betraktelsesätt jämväl på nu utgående

pensionstillägg. Från dessa utgångspunkter ha ämbetsverken icke kunnat

tillstyrka förslaget, att ytterligare pensionsförhöjning i den av kommittén

föreslagna omfattningen skulle beredas pensionärer, vilkas pensioner beräknats

på grundval av löner som till någon del varit att anse såsom nyreglerade.

Utan att vilja underkänna de av järnvägs- och vattenfallsstyrelserna

framförda principiella skälen för att helt eller delvis undandraga de efter

viss tidpunkt pensionerade icke-ordinarie befattningshavarna i tjänstemannaställning

pensionstillägg och pensionsförhöjning I anser jag dock

frågan härom icke böra nu upptagas till avgörande. Någon praktisk

olägenhet av att nu utgående pensionsförmåner få tillsvidare bibehållas

synes knappast behöva befaras, då förmånerna i allt fall avsevärt understiga

de pensionsbelopp, som skulle hava utgått därest hel avgiftspension

fått uppbäras. Visserligen förekommer — såsom vattenfallsstyrelsen påpekat

— att i fall, då invalidpensioner och förhöjda sjukpensioner utgå,

pensionsförmånerna sammanlagt kunna överstiga summan av statspension

och hel avgiftspension. Jag finner emellertid ej heller sist anförda förhållanden,

vilka enligt vad jag inhämtat äro till finnandes endast i ett

fåtal fall, vara av den vikt, att inskränkningar i de pensionsförmåner

som fastställdes i samband med 1925 års pensionsreglering redan nu böra

vidtagas. Avgörande för mitt ställningstagande har härvid varit, att frågan

om ett definitivt ordnande av pensionsförhållandena för den icke-ordinarie

personalen vid kommunikationsverken för närvarande är under utredning

inom pensionskommittén, och jag förutsätter, att den av järnvägs- och

vattenfallsstyrelserna föreslagna beskärningen av pensionsförmånerna för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 176.

Kostnads
frågan.

Departe
mentschefens
hemställan.

vissa grupper pensionärer i detta sammanhang upptages till närmare omprövning.

Att frågan om en dylik begränsning av pensionsförmånerna förvissa

pensionärer sålunda får tills vidare anstå synes icke böra hindra genomförandet

för andra pensionärer av en såsom nödig ansedd förbättring av

pensionerna.

Med min sålunda angivna utgångspunkt kan jag ansluta mig till pensionskommitténs

förslag jämväl i vad angår förhöjning II till f. d. befattningshavare

i tjänstemannaställning. Ett godtagande av detta förslag

torde ej lägga några hinder i vägen för genomförandet framdeles av en

rationell och definitiv reglering av pensionsförhållandena för kommunikationsverkens

icke-ordinarie personal.

Beträffande de kostnader, som är o förbundna med den föreslagna regleringen

av pensionerna till icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk, har pensionskommittén låtit verkställa

undersökning. Beräkningarna ha inom vederbörande verk utförts

individuellt med avseende å de pensionärer, som för närvarande uppbära

pension från respektive pensionskassor, utgörande vid telegrafverket 36

pensionärer, vid statens järnvägar 923 pensionärer och vid statens vattenfallsverk

14 pensionärer. Enligt dessa beräkningar skulle årskostnaderna

för förhöjning II, därest densamma tillämpats under innevarande år, ha

vid de särskilda verken uppgått till följande belopp:

telegrafverket ............................................. 3,460 kronor

statens järvägar...................................... 81,550 »

statens vattenfallsverk.............................. 1,200 »

eller innalles 86,210 kronor. Det torde dock kunna förväntas, att nämnda

årskostnader framdeles komme att sjunka. Å ena sidan skulle visserligen

en ökning i kostnaderna inträda beträffande sådana pensionärer som innehaft

anställning såsom arbetare, enär nämligen enligt förslaget dylika framdeles

pensionerade anställningshavare skulle komma i åtnjutande av förhöjning

II. Men å andra sidan uppstår eu minskning i årskostnaderna

i den mån de enligt förslaget till förhöjning II berättigade pensionärer,

såväl sådana i förutvarande tjänstemannaställning som ock pensionerade

arbetare, avlida, och denna minskning torde kunna antagas bliva större

än förenämnda ökning.

Då kostnaderna för förhöjning II till här ifrågavarande pensionärer

utgå av vederbörande verks medel, behöver vid bifall till mitt förslag

något särskilt anslag för ändamålet icke äskas av riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får jag nu hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att, utöver pensionsförhöjning I

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 170.

13

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer, jämväl må från och med den 1 juli 1926 utgå ytterligare

pensionsförhöjning (förhöjning II)

till den, som i befattning såsom extra ordinarie tjänsteman vid statens

trafikerade järnvägar eller såsom fast anställd tjänsteman vid statens

järnvägsbyggnader eller såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman vid

statens vattenfallsverk före den 1 juli 1924 pensionerats enligt bestämmelserna

i någotdera av de den 29 juni 1917 fastställda reglementena för

pensionskassorna för pensionering av viss icke-ordinarie personal vid statens

järnvägar och vid statens vattenfallsverk (nr 441 och 443), med belopp,

som motsvarar hälften av skillnaden mellan den del av den pensionären

tillkommande pensionen som utgör statspension och den statspension som

skulle hava tillkommit honom, därest han i den befattning och med det

antal tjänstår han innehaft pensionerats under juli 1924, samt

till annan icke-ordinarie personal, som pensionerats enligt nyssnämnda

pensionsreglementen, ävensom till den, som pensionerats enligt reglementet

den 29 juni 1917 (nr 442) för telegrafverkets pensionskassa för pensionering

av verkstads-, förråds- och linjearbetare, med belopp som angivas i

den i § 4 mom. 1 c) av förenämnda kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280)

intagna tabell B.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse bil. litt.... vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 saml.

1U8 häft. (Sr 116.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1926:47 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie personal vid t s. 1 i texten
  2. Rskr. 1926:240 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändrade bestämmelser angående ny pension för viss pensionerad icke-ordinarie s. 9 i texten