Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1926-02-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:180, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt

dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given

Stockholms slott den 25 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av

dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt de präster, som fått sina

löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande bestämmelser

i ämnet.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas

intagna i den efter riksdagens och kyrkomötets hörande utfärdade lagen den

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 150 höft. (Kr 180.) 1

Dyrtidstilllägg

åt kyrkoherdar

och

komministrar

i nyreglerade

pastorat m. fl.

prästmän.

s. 2 Kontrollera mot PDF

I tjänst varande

prästmän.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,

att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter

skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån

sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet

anslagna avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom.

samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga.

Har för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda

präster såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd

åt adjunkt i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön

skall i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

I lagen meddelas vidare, bland annat, den bestämmelsen, att kyrkofonden

ej får för något år i vidsträcktare mån tagas i anspråk för gäldande av

krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast

föregående kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter

blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning

skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där

särskilda skål föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,

icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalenderår

vunnit efter den 31 december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg först

genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt

kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1925—1926 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 312)

angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels i kungörelsen

den 12 juni 1925 (nr 287) om ändrad lydelse av § 2 i förenämnda

kungörelse, dels oclc i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 313) angående dyrtidstillägg

åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

Att lämna någon närmare redogörelse för innehållet i nämnda kungörelser

torde icke vara påkallat. Jag anser mig dock böra erinra om några av

de allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

procentuellt tillägg, utgörande 36 procent av do med befattningen i fråga

förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte

till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på

grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO. 3

fast tillägg av 60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1925—1926 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i någon

mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare

under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, varefter det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för

det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet

med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemannens del,

icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande

prästmännen. Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren

1919—1926 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet

att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning i det

prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande

att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg beräknades, under året bleve föremål för ändring, förordna,

att det till prästerna utgående tillägget skulle undgå skälig jämkning.

Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet om

tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats

skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

Under ecklesiastikåret 1925—1926 har någon ändring av prästernas

dyrtidstillägg icke vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas

utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig

lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—

1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas

dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med

statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren har det till prästerna

utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3

procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts

lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga

avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt

beröras.

Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera grunderna för

prästernas dyrtidstillägg under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå

till frågan om beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1926—1927.

För ecklesiastikåret 1926—1927 torde dyrtidstillägg böra tillkomma för

ytterligare två grupper av präster, nämligen innehavare av s. k. ödebygds
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

tillägg och extra ordinarie präster, som på grund av sjukdom åtnjuta befrielse

från förordnande.

Genom lag den 21 november 1925 (nr 455), vilken träder i kraft den 1

maj 1926, har stadgats att till kyrkoherdar, komministrar och s. k. ständiga

adjunkter, vilkas bostad och huvudsakliga verksamhetsområde äro förlagda

till sådana trakter av Härnösands och Luleå stift, där vistelsen och verksamheten

på grund av hårt klimat, outvecklade kommunikationer och allmän

kulturell isolering måste antagas utöva eu särskild påfrestning å den

prästerlige tjänstinnehavaren må i enlighet med vad Konungen efter framställning

av vederbörande domkapitel bestämmer, utgå ett särskilt tillägg å

lönen (ödebygdstillägg). Sådant tillägg kan fastställas till belopp av högst

1,200 kronor årligen att utgå under den period för vilken lönereglering,

fastställd enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 äger giltighet. Ödebygdstillägg åt kyrkoherdar, komministrar och

ständiga adjunkter gäldas med samma avlöningstillgångar och på samma

sätt, som beträffande lön, respektive arvode för vederbörande befattningshavare

är stadgat. Med hänsyn till att dessa pastorat i allmänhet redan

nu torde erhålla bidrag från kyrkofonden för avlönande av sitt prästerskap,

komma ödebygdstilläggen att till största delen belasta denna fond.

Då ödebygdstillägg är avsett att utmätas efter samma penningvärde, som

ligger till grund för den åt vederbörande befattningshavare utgående lönen

eller arvodet torde, såsom jag ock framhållit i mitt anförande till det vid

proposition nr 213 till 1925 års riksdag i utdrag fogade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925, procentuellt dyrtidstillägg böra

utgå jämväl å ödebygdstillägget.

Genom lag den 21 november 1925 (nr 458), vilken träder i kraft den 1

maj 1926 och avser ändrad lydelse av 12 och 14 paragraferna i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, har vidare stadgats, att

extra ordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att

mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta

arvode enligt Konungens bestämmande; och skall sådailt arvode utgå från

kyrkofonden. Genom kungörelse samma den 21 november (nr 459) har

Kungl. Maj:t utfärdat närmare bestämmelser angående extra ordinarie prästmans

avlöningsförmåner under tjänstledighet på grund av sjukdom och

därvid förordnat, att rörande rekvisition och utbetalning av sjukledighetsarvode

skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om adjunktsarvode.

På sätt jag uttalat till det vid proposition nr 211 till 1925 års riksdag i utdrag

fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925 bör till

sjukledig extra ordinarie prästman utgå dyrtidstillägg enligt de grunder,

som gälla för präster i nyreglerade pastorat. Beträffande sådant dyrtidstillägg,

som givetvis bör gäldas ur kyrkofonden, torde emellertid Kungl.

Maj:t vara befogad att förordna utan riksdagens medverkan.

I detta sammanhang anser jag mig böra erinra därom, att i och med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kangl. Maj:ts proposition Nr 180.

tillämpning av lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat inträda förhållanden, som äro ägnade att i

någon mån verka minskning i dyrtidstilläggens sammanlagda belopp. Såsom

jag anförde till det vid proposition nr 222 till 1925 års riksdag i utdrag fogade

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 17 april 1925 torde

det ligga i sakens natur, att de präster, som komma i åtnjutande av förhöjt

resanslag enligt nämnda lag, icke böra få därå åtnjuta dyrtidstillägg. Då

dyrtidstillägg för närvarande beräknas på skjutsbidrag, som utgår enligt 11

§ 3 mom. löneregleringslagen, kommer dyrtidstilläggens sammanlagda belopp

att något minskas i och med införande av den nya ordningen med fasta

resanslag. Emellertid komma dylika fasta resanslag ej att utgå tidigare

än med ingången av ecklesiastikåret 1927—1928. Någon minskning i dyrtidstilläggens

sammanlagda belopp under ecklesiastikåret 1926—1927 uppkommer

således icke på grund av ifrågavarande lag.

Vidare torde böra erinras därom, att 1925 års sakkunniga för beredande

av bättre pensionsförmåner för vissa efterlevande efter delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vid framläggande

för riksdagen av grunder för dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat samt åt emeriti under den tid, som infaller,

sedan ett ifrågasatt nytt reglemente för nämnda kassa trätt i tillämpning,

föreslå sådana ändrade bestämmelser för dyrtidstilläggets utgående, att sådant

tillägg finge uppbäras jämväl av kassan under det nya vakansår, varom

de sakkunniga framlagt förslag. I händelse vissa av mig förordade förslag

i en den 19 februari 1926 till riksdagen avlåten proposition angående

ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen

av tjänst- och nådår m. m. vinna bifall och författningar av där

angivet innehåll varda utfärdade, torde nu berörda fråga få anmälas

för Kungl. Maj:t i samband med spörsmålet om prästernas dyrtidstillägg för

ecklesiastikåret 1927—1928.

I likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna

under ecklesiastikåret 1926—1927 utgående dyrtidstillägget såsom allmän

regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande

av statstjänstemannens dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd, böra i

tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.

Nu gällande bestämmelser i fråga om de grunder, varefter statstjänstemännens

dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15 juni

1923 (nr 265), vilken trädde i kraft den 1 juli 1923 och gäller tills vidare

utan någon tidsbegränsning. Frånsett vissa mindre jämkningar äro dessa

grunder avsedda att gälla även under budgetåret 1926—1927.

Prästernas dyrtidstillägg utgår efter ett procenttal, som fastställes med utgångspunkt

från det till grund för statstjänstemännens dyrtidstillägg liggande

indextalet för levnadskostnadsökningen, och som är så avvägt, att procent
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Emeriti.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

talet för prästernas dyrtidstillägg beräknats ligga tre enheter under procenttalet

för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade

löner. För ecklesiastikåret 1925—1926 bestämdes prästernas dyrtidstillägg

till 36 procent.

Vid beräkningen av kostnaderna för statstjänstemannens dyrtidstillägg

under budgetåret 1926—1927 har chefen för finansdepartementet utgått från

en antagen medelindex av 174. Vid sådant förhållande synes prästernas

dyrtidstillägg böra fastställas till 34 procent. Något stadgande därom, att

bestämmelsen skall gälla endast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda

förordnar, lärer ej vidare behöva förekomma, enär det grundtal, i

förhållande vartill statstjänstemannens dyrtidstillägg beräknas, enligt vad

närmare framgår av vad chefen för finansdepartementet under rubriken:

För flera huvudtitlar gemensamma frågor till det vid årets statsverksproposition

i utdrag fogade statsrådsprotokollet över finansärenden, anfört i

fråga om dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, är avsett att

bibehållas oförändrat för helt budgetår.

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgår sedan ecklesiastikåret

1922 1923 dyrtidstillägget med dels ett belopp, bestämt i förhållande till

ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt tillägg, dels barntillägg,

dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella

tillägget beräknas med ledning av det tal, som anses motsvara den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen och utgår

i förhållande till ett för kvartal beräknat tilläggsunderlag samt efter ett procenttal,

motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen. Tilläggsunderlaget

utgöres i fråga om emeritilön, för kyrkoherde och komminister

av den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen samt i fråga om emeritilön

till extraordinarie präst av ett belopp av 450 kronor för kvartal. Barntillägget

utgår till innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång

på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år, med 15 kronor

för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande av

viss begränsning. Det fasta tillägget avser att giva innehavarna av de

lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarar det

till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte därå

belöpande dyrtidstillägg.

I fråga om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner vill jag

erinra därom, att jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti

1918 de grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd

åt statens pensionärer, skola äga motsvarande tillämpning i fråga om krigstidstillägg

åt prästerliga emeriti.

kör att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge har man, enligt

vad förut nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss storlek,

förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg, så avpassat

att det motsvarar statspensionärernas pensionstillägg med därå belöpande

dyrtidstillägg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7

Genom denna anordning hava innehavarna av prästerliga emeritilöner i

avseende å dyrtidstillägg varit likställda med statens f. d. befattningshavare

med icke reglerade pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgått efter

en högre procent än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner.

Enligt kungörelse den 18 juni 1925 (nr 275) — utfärdad i överensstämmelse

med riksdagens beslut — har denna skillnad i dyrtidstilläggens

belopp för statens pensionärer försvunnit från och med budgetåret 1925—

1926: pensionerade f. d. statstjänstemän in. fl. erhålla numera dyrtidstillägg

efter reducerade grunder enligt de för pensionärer med reglerade

pensioner gällande bestämmelser. I samband därmed hava de icke reglerade

pensionerna, frånsett de ytterligare förmåner, som skulle tillkomma vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst, undergått viss förhöjning, motsvarande

minskningen i dyrtidstillägget. För att samma bestämmelser rörande

dyrtidstillägg, som numera gälla för f. d. befattningshavare i statens tjänst,

skola bliva gällande för innehavarna av emeritilöner, skulle dessa löner behöva

höjas på samma sätt. Utredning pågår för närvarande inom kammarkollegiet

och statskontoret rörande sådan förändring för tiden efter ecklesiastikåret

1926—1927 av de i lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35)

bestämda emeritilöner för präster, som erfordras för att dyrtidstillägg till

innehavare av dylik emeritilön skall kunna utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer gällande grunder. Då genomförandet av en sådan ändring

erfordrar både riksdagens och kyrkomötets medverkan, kan någon höjning

av emeritilönerna icke nu äga rum. För att emellertid de prästerliga emeriti

redan under ecklesiastikåret 1926—1927 skola i möjligaste mån likställas

med pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst, torde grunderna

för utgående av dyrtidstillägg till innehavare av prästerliga emeritilöner böra

ändras sålunda, att det procentuella dyrtidstillägget för ecklesiastikåret 1926

—1927 kan utgå enligt de reducerade grunderna. I sådant avseende hava

kammarkollegiet och statskontoret uti infordrat gemensamt yttrande den

6 februari 1926 anfört följande:

Det fasta tillägget utgör för innehavare av emeritilön för extra ordinarie

prästman 40 kronor för kvartal samt för innehavare av emeritilön för ordinarie

prästman, där emeritilönen icke uppgår till 2,560 kronor för år, 20

kronor för kvartal, dock att för innehavare av emeritilön, som överskjuter

2,500 kronor men icke uppgår till 2,560 kronor för år, emeritilönen jämte

det fasta och det procentuella tillägget icke må tillhopa överstiga det belopp,

som i emeritilön och procentuellt tillägg sammanlagt tillkommer innehavare

av emeritilön å 2,560 kronor för år. Till innehavare av emeritilön å 2,560

kronor för år eller däröver utgår icke fast dyrtidstillägg. Det fasta tillägget

motsvaras av det innehavarna av de lägsta statspensionerna år 1922 tillerkända

s. k. pensionstillägget järnte därå belöpande dyrtidstillägg. Enligt

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) skulle nämligen till pensionerad f. d.

befattningshavare i statens tjänst utgå pensionstillägg med, såvitt nu är

fråga, 120 kronor för år å pensioner till belopp av 1,500 kronor och 60

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuntjl. May.ts proposition Nr 180.

kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock att

pension och tillägg ej fick tillhopa överstiga 2,560 kronor. Även å pensionstillägget

skulle dyrtid stillägg beräknas. Då någon förhöjning av emeritilönen,

motsvarande det statspensionären tillerkända pensionstillägget, icke med

hänsyn till bestämmelserna i emeritilönelagen kunde vidtagas utan kyrkomötets

hörande, måste nämligen, för att innehavare av de lägsta emeritilönerna

icke skulle komma i sämre ställning än statspensionärer med motsvarande

pensioner, dyrtidstillägget för prästman höjas med ett fixt belopp

motsvarande pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg. Vid bestämmande

av det fasta tillägget för extra ordinarie prästman har emellertid

— som det vill synas oavsiktligt — denne blivit i förhållande till statspensionär

med samma pensionsbelopp överkompenserad med ett belopp av

40 kronor årligen, beroende därpå att det icke uppmärksammats, att en

statspensionär med 1,500 kronor årlig pension jämte därå belöpande pensionstillägg

å 120 kronor, med hänsyn till bestämmelserna om tilläggsunderIag,

i dyrtidstillägg icke åtnjöt högre belopp än vad en extra ordinarie prästman

uppbär i procentuellt tillägg. Det i den sistnämndes fasta tillägg ingående

belopp av 40 kronor, som skulle motsvara dyrtidstillägg å berörda

pensionstillägg, är således en förmån, vartill någon motsvarighet icke finnes

för statspensionären.

Den som kompensation för minskat dyrtidstillägg av 1925 års riksdag

vidtagna förhöjningen i de icke reglerade pensionerna — förhöjning I —

har så avpassats att vid tillämpning av de för nyreglerade pensioner gällande

dyrtidstilläggsgrunderna innehavarna av äldre pensioner komma i åtnjutande

av pensions- och dyrtidstilläggsförmåner av i huvudsak oförändrad storlek,

eller, såsom det också uttryckts, pensionsförhöjningen har åstadkommits på

det sätt, att det belopp uträknats, varmed dåvarande pension skulle ökas

för att vid beräkning av dyrtidstillägg därå med tillämpning av de reducerade

grunderna sammanlagda förmånen skulle motsvara vad som skulle

hava utgått, om å pensionen dyrtidstillägg beräknats enligt de dittills gällande

förmånligare grunderna. Vid dessa beräkningar, för vilka finnes redogjort

i proposition nr 198 till 1925 års riksdag, har man utgått från det för sista

kvartalet av år 1924 gällande tal för levnadskostnadsökningen eller 74.

För underlättande av uträkningen av pensionerna har i den författning —

kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280 — vari bestämmelser om sagda pensionsförhöj

ning meddelats, fogats en tabell utvisande för varje tiotal kronor

av pensionsbeloppen, inberäknat i förekommande fall 1922 års pensionstillägg,

därå belöpande pensionsförhöjning I. I anslutning därtill bär i § 3

av kungörelsen stadgats: Som kompensation för minskning i förmån till följd

av förändrade grunder för bestämmande av dyrtidstillägg förhöjes pensionen

med belopp, som framgår av den i bifogade tabell meddelade uträkning

(förhöjning I); skolande i fall, där pensionens belopp icke slutar å helt tiotal

kronor, förhöjningen beräknas å ett pensionsbelopp avjämnat till närmast

lägre hela tiotal kronor.

Å sagda pensionsförhöjning utgår dyrtidstillägg liksom å 1922 års pensionstillägg.

Då det nu gäller att anpassa de för dyrtidstillägg åt statspensionärer

gällande grunder å det till innehavare av prästerliga emeritilöner utgående

s. k. procentuella dyrtidstillägget, lärer med hänsyn till förut anförda hinder

för emeritilönens förhöjning och då någon minskning i utgående förmåner

givetvis icke bör ifrågakomma, annan utväg icke stå öppen än att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

tillskapa ett fixt dyrtidstillägg så avpassat att emeritilönen med därå belöpande

procentuellt dyrtidstillägg enligt nu gällande grunder ävensom i förekommande

fall fast dyrtidstillägg kommer att motsvaras av emeritilönen,

nu utgående fasta tillägg, det nya fasta tillägget jämte procentuellt dyrtidstillägg

beräknat i enlighet med de nya (reducerade) för statspensionärerna

gällande grunderna.

Med hänsyn till den i § 3 lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) meddelade

bestämmelsen, att krigstidstillägg åt bland andra innehavare av prästerliga

emeritilöner skall utgå efter samma grunder, som äro eller varda fastställda

för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt f. d. befattningshavare i

statens tjänst, synas bestämmelserna om grunderna för dyrtidstilläggets utgående

beträffande de prästerliga emeriti böra såvitt möjligt överensstämma

med de för statspensionärernas tilläggsförmåner gällande stadganden. Det fasta

dyrtidstillägget till emeriti synes därför böra direkt motsvara 1922 års pensionstillägg

utan därå belöpande dyrtidstillägg och 1925 års pensionsförhöjning

I, samt det procentuella tillägget beräknas på ett tilläggsunderlag motsvarande

emeritilönen och det fasta tillägget. Genom eu sådan anordning

förmedlas också på ett smidigare sätt övergången till den i utsikt ställda

förhöjningen i själva emeritilönen, varom förslag framdeles kommer att av

kammarkollegiet och statskontoret avgivas, och denna omständighet talar

enligt ämbetsverkens förmenande kraftigt för frågans ordnande på detta sätt.

En med tillämpning av dessa grunder verkställd uträkning utvisar, att med

ett grundtal av 74 sammanlagda beloppen av dyrtidstilläggen bliva praktiskt

taget enahanda som de nu utgående med undantag för innehavare av emeritilön

å 1,500 kronor, vilka på grund av förut berörda förhållande skulle vid

tillämpning av de för statspensionärer gällande principer erhålla 40 kronor

årligen mindre i dyrtidstillägg än vad de hittills åtnjutit. Då emellertid

någon minskning i hittills utgående förmåner icke synes böra äga rum, torde

för nämnda emeriti det fasta tillägget böra höjas med ett belopp motsvarande

40 kronor efter avdrag av därå belöpande dyrtidstillägg enligt de reducerade

grunderna eller sålunda med ett belopp av 33 kronor.

I överensstämmelse med vad som ägt rum beträffande pensionsförhöjningen

åt statspensionärerna synes i den nya kungörelsen om dyrtidstillägg åt

prästerliga emeriti böra intagas en tabell, utvisande för varje tiotal kronor

av emeritilönebeloppen för de förutvarande ordinarie prästmännen det därå

belöpande fasta tillägget, inberäknat det nuvarande fasta tillägget utan därå

belöpande dyrtidstillägg, med iakttagande av de i § 6 av kungörelsen den

20 juni 1924 stadgade begränsningar.

Det till de prästerliga emeriti utgående barntillägget å 15 kronor per

kvartal synes böra nedsättas till det för statspensionärer gällande eller 12

kronor för kvartal.

Emot vad kammarkollegiet och statskontoret sålunda anfört har jag intet

att erinra. Jag anser följaktligen, att frågan om beredande av dyrtidstillägg

åt prästerliga emeriti för ecklesiastikåret 1926—1927 bör ordnas på sätt ämbetsverken

föreslagit.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget

under ecklesiastikåret 1926—1927, därest detta tillägg kommer

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om

B bang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 150 käft. (Nr ISO.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda

kostnad.

Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen

den 30 augusti 1918 en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet

och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i

form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per

10-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare

får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst

av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten

hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,

dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten

enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda

bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget

till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,

kontraktsprostar, emeriti och sjuklediga extra ordinarie präster drabbar

kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan pastoraten

och kyrkofonden har beräkning verkställts inom ecklesiastikdepartementet.

Med ledning av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret

1923—1924 och densammas fördelning av kyrkofondskommittén utförd

undersökning och kalkyl, vars resultat finnes intaget i det vid Kungl. Maj:ts

proposition den 16 mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1923—1924 åt präster i utdrag fogade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, hava nu kostnaderna

för ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklcsiastikåret 1926—1927 approximativt

beräknats på sätt framgår av följande tablå.

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

Kontraktsadjunkter in. fl............

Summa

Av totalbeloppet be- strides av

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

Kronor

Kronor

4,530,000

115.000

15.000

30.000

155.000

12.000

3,000

1,812,000

2,718,000

115.000

15.000

30.000

155.000

12.000

3,000

Kontraktsprostar..................

Emeriti........................

Innehavare av ödebygdstillägg.......

Sjuklediga extra ordinarie präster.....

4,860,000

1,812,000

3,048,000

Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1926—1927 enligt föreslagna grunder uppgå till ett

sammanlagt belopp av omkring 4,860,000 kronor, varav cirka 1,812,000

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

11

kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring

3.048.000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar

uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1924 till omkring

29.300.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag

uppskattas till cirka 5,500,000 kronor. Tillsammans utgöra nämnda två belopp

34,800,000 kronor. Den 31 december 1925 hade enligt å fondbyrån

verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring 30,256,000

kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt beräknas

till 6,400,000 kronor.

I förevarande sammanhang torde det vara riktigast att icke räkna med

de hos domänstyrelsen innestående medlen, enär 1910 års ecklesiastika lagstiftning

med begreppet kyrkofonden betecknar endast de medel, som befinna

sig under statskontorets förvaltning. Kyrkofondens inkomster under

år 1925 kunna alltså anses hava överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget

inberäknat — för samma tid med 956,000 kronor.

I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 om krigstidsunderstöd

stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i

anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående

överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden

eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för

dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1926—1927 lärer således enligt detta författningsrum

få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden mellan fondens

inkomster år 1925 och dess så att säga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter,

som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Såsom framgår av det förut sagda har fonden under år 1925 ökats med

cirka 956,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma år

beräknades i det vid proposition nr 212 till 1925 års riksdag i utdrag fogade

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 20 mars 1925 till omkring

3.015.000 kronor. Ett belopp av cirka 3,970,000 kronor skulle således vara

disponibelt för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927.

Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 beräknats

komma att uppgå till omkring 3,048,000 kronor, möter med hänsyn

till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande av dyrtidstillägg

enligt de grunder varför här ovan redogjorts.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna

grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1926—1927 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstids
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Majits proposition Nr 180.

understöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa

extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner,

i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg

åt kontraktsprostar samt i lagen den 21 november

1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg)

vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och

Luleå stift.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Stockholm 1926, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

260404

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:223 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926—1927 åt dels kyrkoherd s. 4 i texten
  2. SU 1926:111 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1926 —1927 åt dels kyrkoherdar och kommini s. 5 i texten