Sök i Ratio Lex

Angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m

71 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:195, Angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statens övertagande

av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

• Under Hans Maj:t

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlytek, Laksson, Wigforss, Möller, Levtnson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, följande:

Det bolag, som på sommaren år 1921 under statens medverkan bildades

för bevarande i svensk ägo av de i svenska händer befintliga stenkolstillgångarna

å Spetsbergen, Svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, har, såsom

känt, alltifrån sin tillkomst haft att kämpa med mycket stora ekonomiska

svårigheter. Den vid bolagets bildande uppgjorda finansplanen har,

närmast till följd av det starka prisfallet å stenkol, icke kunnat hållas och

endast genom upprepade statsingripanden av olika natur har bolaget kunnat

skyddas från nödvändigheten att träda i likvidation.

Bihanr/ till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 16b höft. (Nr 195.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Då jag med hänsyn till bolagets brydsamma belägenhet och den fallande

pristendensen å kolmarknaden ansåg nödvändigt, att till förnyad ingående

prövning upptoges frågan, huru med statens intressen i de svenska stenkolsfyndigheterna

å Spetsbergen borde förfaras, tillkallade jag jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 12 juni 1925 tre sakkunniga personer, ledamoten

av riksdagens andra kammare, pensionsfullmäktigen J. B. Eriksson i Grängesberg,

verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien, kommerserådet

A. F. Enström och kommerserådet K. Sidenvall för att i samråd med styrelsen

för bolaget verkställa utredning och avgiva förslag i dylikt hänseende.

Vid denna utredning syntes mig främst böra undersökas, huruvida i betraktande

av läget å kolmarknaden och övriga omständigheter förutsättningar

för ett fortsatt uppehållande av driften vid de svenska stenkolsgruvorna

på Spetsbergen förelåge eller genom lämpliga åtgärder kunde

åstadkommas. Visade det sig, att så icke vore fallet, borde undersökas,

huruvida sådana anstalter kunde träffas, att äganderätten till de ifrågavarande

stenkolsfyndigheterna, trots det att gruvdriften tillsvidare nedlades,

likväl alltjämt bibehölles i svenska händer. Besvärades jämväl denna fråga

nekande, syntes icke återstå annat än att taga under övervägande, huru

statehs kapitalengagemang i gruvföretaget måtte kunna på lämpligaste sätt

avvecklas. En fullständig plan för avvecklingsarbetet borde i sådant fall

uppgöras.

Den 10 februari 1926 hava numera de sakkunniga efter samråd med bolagets

styrelse avlämnat betänkande och utredning i ämnet. Betänkandet

utmynnar i ett förslag om upptagande av underhandlingar med de privata

fordringsägarna och borgensmännen för bolagets lån rörande överlåtande på

staten av deras andel i företaget eller, om dylika underhandlingar icke förde

till resultat, företagets försäljning till eventuellt bugad spekulant. För bestridande

av oundgängliga utgifter till dess försäljning och slutlig avveckling

av företaget kunde ske vore enligt de sakkunniga nödvändigt, att ett

anslag av omkring 105,000 kronor utverkades av riksdagen att i mån av

behov såsom lån med av de huvudsakliga fordringsägarna medgiven förmånsrätt

ställas till bolagets disposition.

Efter remiss har kommerskollegium den 12 februari 1926 utlåtit sig i

ärendet.

Vidare har bolagets styrelse med skrivelse den 10 februari 1926 till mig

överlämnat ett utav en ledamot av styrelsen, konteramiralen S. Ankarcrona,

för styrelsen den 9 i samma månad framlagt förslag om viss rekonstruktion

av bolaget m. m.

Sedan förevarande spörsmål varit föremål för vederbörlig beredning inom

handelsdepartementet, anhåller jag nu att få underställa detsamma Kungl.

Maj:ts prövning, därvid jag dock till en början skall tillåta mig att lämna

en redogörelse för vad från statens sida hittills åtgjorts för tillvaratagande

av de svenska intressena i stenkolsfyndigheterna å Spetsbergen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

I en den 27 april 1920 dagtecknad skrift gjorde styrelsen för aktiebolaget

Spetsbergens svenska kolfält framställning hos Kungl. Maj:t om avlåtande

av proposition till riksdagen i syfte att för teckning av aktier i bolaget

måtte beviljas ett anslag av 5,000,000 kronor.

Till stöd för sin framställning anförde styrelsen i huvudsak följande.

Sedan genom av svenska forskare utförda geologiska undersökningar förekomsten

av brytbara kolflötser på Spetsbergen blivit konstaterad, både år

1910 försvars- och undersökningsarbeten utförts inom vissa områden, som därvid

ockuperats för svensk räkning. Då ett år 1911 bildat aktiebolag aktiebolaget

Isfjorden-Belsund, å vilket de ockuperade områdena blivit överlåtna och som

årligen utfört försvarsarbeten inom dessa områden, icke haft tillräckligt

kapital för att påbörja rationell brytning av stenkolen, hade för detta

ändamål år 1916 aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält blivit bildat med

ett aktiekapital av 2,500,000 kronor. Aktiebolaget Isfjorden-Belsund överlämnade

därvid till det senare bolaget de för svensk räkning ockuperade

områdena mot erhållande av dels 350,000 kronor i aktier i detta bolag,

dels ock en royalty av 50 öre per utbrutet ton stenkol att utgå sedan 250,000

ton brutits eller i varje fall från och med år 1923.

Till följd av de alltjämt ökade material- och arbetspriserna hade det snart

visat sig nödvändigt att tillföra bolaget nytt kapital. På grund därav hade

år 1917 utfärdats inbjudning till teckning av aktier i bolaget till ett belopp

av ytterligare 2,500,000 kronor, vilket belopp bolaget dock endast med

svårighet lyckats få fulltecknat.

Under 1918 års sommar hade utskeppats omkring 4,000 ton kol. Under

år 1919 hade utskeppningen stigit till omkring 20,000 ton kol och under

1920 års sommar beräknades omkring 50,000 ton kol kunna utskeppas.

Av de utskeppade kolen hade största delen levererats till statens järnvägar

med Narvik som huvudsaklig leveransort. För år 1920 hade kontrakt

tecknats med järnvägsstyrelsen om leverans av 40,000 ton kol.

Av olika anledningar hade likväl för bolaget uppstått behov av ökade

rörelsemedel, och för tillgodoseende av detta behov hade styrelseledamöterna

i bolaget måst ikläda sig borgen för avsevärda belopp. De kapitalbelopp,

som därigenom tillförts bolaget, vore emellertid icke tillräckliga. En av

bolagets verkställande direktör upprättad arbetsplan gåve nämligen vid

handen, att för täckande av bolagets behov av rörelsekapital samt för utförande

av de anläggningar, som vore behövliga för att möjliggöra en ur

olika synpunkter önskvärd ökning av kolbrytningen till 100,000 ton om året,

erfordrades, att i bolaget insattes ett kapital av ytterligare 5,000,000 kronor.

Då utsikt icke förefunnes att inom landet på enskild väg få detta behov

fyllt, hade fråga uppstått att i företaget binda utländskt kapital eller att i

yttersta fall sälja bolagets fyndigheter och anläggningar till utlandet. Enär

det emellertid syntes bolagsstyrelsen vara av synnerlig vikt, att, såsom

stenkolsfrågan efter världskrigets slut utvecklat sig, Sverige icke avhände

sig ifrågavarande kolfyndigheter — vilka beräknades innehålla kvantiteter

Statens hittillsvarande

insats för

tillvaratagande

av de

svenska intressena

i

stenkolsfyndigheterna

å

Spetsbergen.

Framställ,

ning från styrelsen

för

aktiebolaget

Spetsbergens

svenska kolfält

om teckning

av aktier

i bolaget till

ett belopp av

5.000,000

kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Yttranden

över bolagets

framställning.

Kommerskollegii

utlåtande

den 21 maj

1920.

motsvarande Sveriges hela kolimport under flera hundra år — samt då givetvis

såväl fördelen för Sverige att erhålla kol från Spetsbergen som utsikterna

för ett ekonomiskt tillfredsställande resultat av driften ökades, därest större

kvantiteter kol årligen brötes, funne sig styrelsen böra hemställa om statens

medverkan för erhållande av den erforderliga kapitalökningen.

över bolagets framställning . avgav kommerskollegium den 21 maj 1920

infordrat utlåtande samt överlämnade därvid tillika, bland annat, på föranledande

av kollegium i ärendet avgivna yttranden av fullmäktige i järnkontoret,

ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges industriförbund samt

Sveriges redareförening.

Samtliga de av kollegium hörda korporationerna framhöllo angelägenheten

av att söka minska landets oberoende av den utländska kolmarknaden och

tillstyrkte för den skull bifall till bolagets framställning under samstämmigt

uttalande, att ett bibehållande i svensk ägo av ifrågavarande kolfyndigheter

måste betecknas såsom ett viktigt nationellt intresse.

I sitt förenämnda utlåtande den 21 maj 1920 erinrade kommerskollegium

till en början, hurusom Sveriges import av stenkolsbränsle uppgått till följande

kvantiteter, nämligen år 1913 till 5,212,000 ton, år 1914 till 5,421,000

ton, år 1915 till 5,616,000 ton, år 1916 till 5,636,000 ton, år 1917 till

4,227,000 ton, år 1918 till 2,827,000 ton och år 1919 till 2,227,000 ton.

Kollegium lämnade därefter en redogörelse för en inom kollegium verkställd

utredning rörande utsikterna att kompensera den brist å stenkolsbränsle,

som enligt kollegii mening syntes en längre tid framåt bliva rådande,

genom ett intensivare utnyttjande av inhemska bränsletillgångar såsom ved,

bränntorv, träoljor, skifferoljor och produkter av sulfitlut. Av denna utredning

hade enligt kollegii åsikt framgått, att någon lösning av bränsleproblemet

ej kunde vinnas med enbart anlitande av dessa utvägar, utan att

man vore hänvisad till att i möjligaste grad utnyttja alla tänkbara resurser

för att undgå den inverkan, en ytterligare inknappning i bränslelillgången

skulle medföra. Visserligen vore de kolkvantiteter, som årligen kunde utvinnas

från bolagets fyndigheter, icke i och för sig så synnerligen betydande

i förhållande till Sveriges hela kolbehov. Men enligt kollegii mening vore

situationen i avseende å bränslefrågan sådan, att det vore av största vikt, att

alla möjligheter till fyllande av bränslebehovet utnyttjades.

De gjorda uppskattningarna av bolagets kolfyndigheter vore givetvis mycket

approximativa och osäkra, såsom grundade på ofullständigt undersökningsmaterial.

Det kunde emellertid anses såsom med säkerhet fastslaget, att

stenkolstillgångarna vore mycket betydande samt att desamma räckte till för

varje tänkbar brytning under en mycket lång tidsperiod.

De brutna kolen, särskilt de från Braganzadistriktet, hade, med undantag

av en anmärkt benägenhet att bilda stybb, visat sig vara av utmärkt beskaffenhet

samt i varuvärde och askhalt jämngoda med de bättre engelska

kolsorterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Kollega utlåtande utmynnade i följande uttalande:

»Beträffande den efter nu planerade utvidgningar beräknade årliga brytningen

och skeppningen av 100,000 ton är denna kvantitet, som ju representerar

cirka 2 procent av Sveriges årliga importbehov före kriget och cirka

4 procent av de kvantiteter, som under de senaste tre åren kunnat erhållas

från utlandet, visserligen i och för sig icke så synnerligen betydande i förhållande

till Sveriges hela kolbehov. Men såsom kollegium förut anfört, är

situationen i avseende å bränslefrågan sådan, att det är av största vikt, att

alla möjligheter till fyllande av bränslebehovet utnyttjas. Vidare torde eventuellt

efter genomförandet av nu planerade ökade brytning en ytterligare

utökning till 200,000 å 300,000 ton vara möjlig med jämförelsevis begränsade

ytterligare kostnader.

På grund av det anförda anser kollegium, i likhet med de i ärendet hörda

institutionerna, det vara en angelägenhet av största vikt och betydelse för

Sveriges näringsliv i dess helhet, att de svenska kolgruvorna på Spetsbergen

förbliva i svensk ägo och att brytningen därstädes snarast möjligt utökas.

Då, såsom bolaget påvisat, det ej visat sig möjligt att för närvarande på

enskild väg uppbringa det erforderliga kapitalet, torde detta förhållande

sammanhänga dels med den allmänna penningknappheten i landet dels med

de ovissa moment, som ligga i fyndigheternas belägenhet och skeppningssvårigheterna.

Emellertid lära dessa svårigheter ej hava förhindrat, att erbjudande från

utlandet lämnats om inköp av stenkolstillgångarna.

Under dessa förhållanden anser kollegium det vara ett statsintresse att

vidtaga åtgärder för bevarande av dessa betydande fyndigheter i svensk ägo

och detta företrädesvis under sådan form, att svenska staten beredes ett betryggande

inflytande över stenkolstillgångarnas utnyttjande, även om en sådan

åtgärd måste anses innebära en viss ekonomisk risk.

Det av bolaget beräknade kapitalbehovet utgör 5 miljoner kronor.

Den beräknade användningen av detsamma fördelar sig, enligt vad kollegium

inhämtat, ungefärligen på följande sätt:

till betalning av bolagets nuvarande svävande skulder cirka kronor 2,000,000

» nyanläggningar å Spetsbergen ........................................... » 2,825,000

» ökat driftkapital................................................................. » 175,000

Summa kronor 5,000,000.

Den form, under vilken staten skulle lämna erforderligt kapitaltillskott,

kan uppenbarligen tänkas varierad på åtskilliga olika sätt, nämligen antingen

såsom aktieteckning eller som lån, eventuellt i samband med leverans
förskott,

eller medelst en kombination av dessa båda utvägar. Emellertid

synes formen av aktieteckning, varvid staten, genom att ingå såsom aktieägare

med 50 procent av aktiekapitalet och sålunda faktiskt förvärva majoriteten

inom bolaget, skulle erhålla fullt betryggande inflytande över företagets

ledning, vara ur det allmännas synpunkt att föredraga.

Enligt vad den förebragta utredningen över kapitalbehovet utvisar, skulle

de erforderliga medlen fördela sig ungefärligen på följande sätt:

erforderligt under 1920 ........................................................... kronor 2,750,000

» » 1921............................................................... » 1,000,000

» » 1922.............................................................. » 1,250,000.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Chefens för

handelsdementet

anförande

till

statsrådsprotokollet

den 18 mars

1921.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Kollegium får alltså förorda, att Eders Kungl. Magt täcktes---före
slå

riksdagen bevilja ett anslag å 5,000,000 kronor till teckning för statens

räkning av aktier i aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält på sätt och

under de närmare villkor, som kunna befinnas lämpliga.»

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 mars 1921 anförde

dåvarande chefen för handelsdepartementet — efter att hava berört frågan

om tillgodoseendet av vårt lands bränslebehov under de närmast föregående

åren — bland annat följande:

»Alltsedan mitten av år 1920 är emellertid, att anteckna en väsentlig förbättring

av kolimporten, och för närvarande ställer isig ju saken så, att,

ehuru importen av stenkol ingalunda uppgått till kvantiteterna före kriget,

någon kolbrist, vad angår den löpande förbrukningen, icke föreligger. Att

märka är likväl, att den nu jämförelsevis goda tillgången på stenkol i väsentlig

grad har sin grund i den för närvarande rådande industriella, depressionen.

Huru förhållandena i fråga om koltillgången för framtiden

komma att ställa sig, är omöjligt att nu förutsäga. Enligt preliminära

uppgifter i ''Board of Trade Journal’ har den engelska kolproduktionen under

år 1919 utgjort 229,700,000 engelska ton och under år 1920 229,295,000

ton. Till jämförelse må meddelas, att kolproduktionen i England under år

1913 utgjorde 287,430,000 ton. Av dessa siffror framgår, att kolbrytningen

i England nedgått högst betydligt från sistnämnda år. Skulle för framtiden

kolproduktionen i England än ytterligare minskas och samtidigt

den nu över hela världen rådande lågkonjunkturen avlösas av en ny industriell

uppsvingsperiod, lärer det icke vara uteslutet, att frågan om vårt

lands förseende med kolbränsle åter kan komma i ett mer eller mindre allvarligt

läge.

Trots den avgjorda lättnad i koltillförseln, som inträtt, sedan aktiebolaget

Spetsbergens svenska kolfälts nu förevarande framställning hos

Kungl. Maj:t gjordes, måste det sålunda, även om man endast tager hänsyn

till den mera närliggande framtiden, för vårt land vara av värde —

med hänsyn till ovissheten om, huru förhållandena å den utländska kolmarknaden

kunna komma att gestalta sig — att vara i besittning av så

stora egna koltillgångar som möjligt. Detsamma gäller givetvis i än högre

grad, om man ser saken på längre sikt. De mera centralt belägna koltillgångar,

ur vilka världsbehovet av kol nu täckes, äro ju ingalunda outtömliga

utan måste, om de alltjämt skattas lika hårt som under de sista

decennierna, inom en framtid, som redan kan överskådas, börja att sina.

Därest icke dessförinnan en tekniskt och ekonomiskt framkomlig viig utfunnits

att undvara eller effektivt minska användningen av kolbränsle,

framställer sig då nödvändigheten att gripa till de koltillgångar, vilka på

grund av sitt svårtillgängliga läge, klimatiska förhållanden och dylikt för

närvarande icke alls eller endast i mindre mån tagas i anspråk,

Under sådana omständigheter torde det få betecknas som ett nationellt

intresse av stor vikt, att de väldiga kollager, vilka förefinnas inom de av

ovannämnda bolag och dess föregångare ockuperade områdena på .Spetsbergen

och vilka vid nuvarande kolförbrukning skulle, därest de tillfullo

kunna utnyttjas, under århundraden framåt förslå till täckande av hela

vårt lands kolbehov, allt fortfarande bibehållas i svensk ägo och under

uteslutande svenskt inflytande. För att möjliggöra detta hava, enligt vad

jag förvissat mig om, vissa av bolagets styrelseledamöter hittills påtagit

sig störa personliga risker. Då de nu icke äro i tillfälle att ikläda sig de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 7

ytterligare uppoffringar, som erfordras för att säkerställa bolagets fortbestånd,

och det för bolaget behövliga rörelsekapitalet under nu rådande

ekonomiska depression icke lärer kunna genom aktieteckning uppbringas

bland allmänheten, synes det mig, som om staten, för att förhindra försäljning

till utlandet av bolagets ovannämnda naturtillgångar, icke bör

undandraga sig att lämna bolaget det stöd, varav bolaget för fortsättande

av sin rörelse är i behov.

Jag vill emellertid icke underlåta att betona, att jag, då jag nu tillstyrker

statligt stöd åt bolaget, därmed icke velat göra något som helst uttalande

i fråga om bolagets konkurrenskraft och ekonomiska möjligheter

under den närmast© framtiden. Den omständigheten, att bolaget under de

hittills gångna åren av sin verksamhet haft att uppvisa någon om ock obetydlig

vinst på sin rörelse, lämnar i dylikt hänseende knappast någon ledning.

Å ena sidan har bolaget under dessa år fått binda alla sina tillgängliga

kapitaltillgångar i nyanläggningar, vilka först småningom kunnat

tagas i anspråk och göras räntabla; å andra sidan åter hava ju under samma

tid avsättnings- och prisförhållandena å kolmarknaden varit för bolaget

exceptionellt gynnsamma.

De upplysningar, som från bolaget lämnats, synas mig dock giva anledning

till förhoppning, att bolaget, om detsamma sättes i tillfälle att utöka

sina anläggningar till en årlig brytning av minst 60,000 ton, skall

äga möjlighet att siilja sina kol i konkurrens med dem, som från andra

trakter av världen införas i vårt land. I vad mån dessa förhoppningar

komma att infrias, beror emellertid i sista hand på utvecklingen inom den

internationella kolmarknaden, vilken utveckling för närvarande undandrager

sig varje säkert bedömande. I allt fall bör det stå klart, att det

stöd, som nu kan komma att lämnas bolaget, icke är avsett att för bolaget

möjliggöra intjänandet under den närmaste tiden av några mera betydande

vinster, utan helt bör betraktas som en på framtiden inriktad åtgärd,

avsedd att för kommande tider bevara de ifrågavarande kol fyndigheterna

åt vårt land.

Jag anser mig i detta sammanhang böra nämna, att från norska statens

sida omfattande åtgärder vidtagits för stödjande av det norska bolag,

''Aktieselskabet Store Norske Spitsbergen Kulkompani’, som under liknande

betingelser som det svenska bolaget för närvarande arbetar å Spetsbergen.

Huruvida det stöd, som av staten kan komma att lämnas bolaget, lämpligen

bör givas i den form, som bolaget föreslagit, d. v. s. så, att staten med

visst belopp ingår såsom delägare i bolaget, eller på annat sätt, kan ju vara

föremål för olika meningar. Givetvis låter den utvägen också tänka sig,

att staten såsom lån ställer det erforderliga beloppet till bolagets förfogande.

Lånevägen erbjuder emellertid den svårigheten, att bolaget, så

länge de rättsliga förhållandena på Spetsbergen icke äro ordnade och möjlighet

till intecknande av bolagets egendom å ögruppen sålunda är utesluten,

icke är i tillfälle att för lånet ställa betryggande säkerhet. Å andra

sidan kan mot den av bolaget föreslagna formen för det statliga stödet

invändas, att staten genom att ingå såsom delägare i bolaget icke kan undgå

att i viss mån bliva medansvarig för bolagets framtid och därigenom

nödgad till ytterligare ekonomiska uppoffringar, som icke för närvarande

kunna överskådas. Då jag, i trots av denna invändning, vilken synes mig

icke kunna frånkännas visst fog, likväl ansluter mig till det av bolaget

framställda förslaget, beror detta därpå, att staten genom att inträda såsom

aktieägare i bolaget erhåller direkt del i de bolagets naturtillgångar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

vilkas bevarande åt Sverige enligt min mening utgör den bärande grunden

för ett statligt ingripande i den föreliggande angelägenheten. Härtill

kommer, att staten vid ett aktieförvärv med större berättigande än vid en

vanlig lånetransaktion kan knyta krav på visst inflytande å bolagets ledning

och viss kontroll över dess förvaltning och drift. Att statsinflytandet

icke bör sträckas längre än omständigheterna oundgängligen påkalla

och i varje fall icke därhän, att bolagets ställning såsom självständigt drivet

affärsföretag äventyras, synes mig å andra sidan med hänsyn till arten

av bolagets rörelse uppenbart.

Om jag alltså finner mig därutinnan böra biträda den av bolaget gjorda

framställningen, att jag tillstyrker statligt övertagande av aktier i bolaget,

anser jag mig däremot i så måtto böra föreslå en avvikelse från vad

bolaget hemställt, att beloppet av statens aktieförvärv begränsas till 3 miljoner

kronor. Vad som föranleder mig att föreslå en dylik begränsning är

i främsta rummet statsfinansiella skäl. Men härtill kommer, att försiktigheten

synes mig bjuda att icke under förhandenvarande förhållanden

för nyanläggningsändamål i bolaget investera alltför betydande kapital.

Bolagets ledning beräknar själv, att, därest nytt rörelsekapital till belopp

av 3 miljoner kronor tillföres bolaget, dess anläggningar å Spetsbergen

skola kunna utvidgas därhän, att de möjliggöra en årlig brytning och utfrågning

av kol till en kvantitet av 60,000 ton. Även om genom ett större

kapitaltillskott kolbrytningen skulle kunna än mera ökas och brytningskostnaden

per ton därigenom ytterligare något nedbringas, anser jag för

min del riktigast att, intill dess förhållandena å kolmarknaden någorlunda

stabiliserats och bättre överblick vunnits över bolagets bärkraft och konkurrensmöjligheter,

stanna vid det kapitalengagemang, som för uppehållandet

i skälig omfattning av bolagets rörelse kan anses oundgängligen

nödvändigt.

Jag anhåller nu att i korthet få redogöra för ett förslag till överenskommelse

mellan svenska staten och bolaget, som jag låtit upprätta inom

handelsdepartementet.----

Enligt förslaget skulle staten utfästa sig att, sedan bolaget i vederbörlig

ordning fattat beslut om ökning av sitt aktiekapital med tre miljoner kronor,

teckna och med nominella beloppet inbetala de nya aktierna, vilka

skulle vara likställda med förutvarande aktier i bolaget samt berättiga

till vinstutdelning från och med räkenskapsåret den 1 juli 1921—30 juni

1922. Statens skyldighet att teckna aktierna skulle dock icke inträda,

förrän vissa ändringar i bolagsordningen, avseende att trygga statens intressen

i bolaget, vidtagits och registrerats. För att emellertid möjliggöra

för bolaget att komma i åtnjutande av det nya aktiekapitalet redan innan

berörda ändringar hunnit vidtagas, skulle staten tillika utfästa sig att

även dessförinnan verkställa teckningen, såvida personlig förbindelse lämnades

av ledamöterna i bolagets styrelse att, i händelse bolaget bruste i

fullgörandet av de föreskrivna ändringarna i bolagsordningen, av staten,

därest så påfordrades, till parikurs tillösa sig aktierna.

Det genom nyemissionen tillkomna aktiekapitalet skulle bolaget utfästa

sig att använda till nödigt rörelsekapital och till utbyggande av bolagets

anläggningar på Spetsbergen i ändamål att öka utskeppningen till minst

60,000 ton stenkol årligen. Staten skulle vidare — närma d för dess järnvägars

behov — tillerkännas företrädesrätt i viss utströ kning till inköp

av de stenkol, som bolaget utskeppade, samt äga taga del av bolagets

undersökningar rörande koltillgången på Spetsbergen ä v» nsom själv låta

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

utföra sådana undersökningar inom bolagets områden, ock skulle bolaget

förbinda sig att icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd avbända sig eller med

inteckning belasta sina områden på Spetsbergen.

Enligt de föreslagna ändringarna i bolagsordningen skulle Kungl. Maj:t

äga att i bolaget utse en å två styrelseledamöter och en revisor jämte

suppleanter för dem. I fråga om utövande av rösträtt å bolagsstämma

skulle den bestämmelsen intagas, att envar ägde rösta för fulla antalet

aktier, som han ägde eller för vilka han såsom ombud hade att föra talan.

Utlännings aktieförvärv skulle begränsas och beslut om ändring av

bolagsordningen ävensom om ökning av aktiekapitalet utöver 8,000,000 kronor

för sin giltighet göras beroende av Kungl. Maj ds godkännande.

På Kungl. Maj:t torde få ankomma att, därest det ifrågasatta anslaget

beviljas, underteckna kontrakt med bolaget, därvid Kungl. Maj:t torde

böra äga att vidtaga de ändringar i det av mig nu framlagda kontraktsförslaget,

som tilläventyrs kunna befinnas påkallade.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde föredragande departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, för tecknande

av aktier i aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i berörda kontraktsförslag angåves, å tilläggsstat

för år 1921 bland utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

Kungl. Maj :t,s proposition i ämnet (nr 218) avläts till riksdagen i enlig- Kungl. Maj.ts

het med föredragandens hemställan. proposition nr

218 till 1921

års riksdag.

I skrivelse den 15 juni 1921, nr 333, anmälde sedermera riksdagen sitt 1921 års riksbeslut

i anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition nr 218. da9s skrivelse

Riksdagen, som ansåg, att, till vinnande av ett rättvist förhållande mel- "r 333''

lan de aktier, som staten kunde komma att teckna, och det redan förefintliga

aktiekapitalet, en nedskrivning av nämnda kapital från 5,000,000 till

3.000. 000 kronor borde äga rum samt att för verksamhetens fortsättande

borde bildas ett nytt bolag, å vilket aktiebolaget Spetsbergens svenska

kolfält skulle överlåta sin rörelse, inskränkte statens kapitalinsats till

2.000. 000 kronor. Härav anvisades å tilläggsstat för år 1921 ett belopp av

1,250,000 kronor, att av Kungl. Maj:t, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i ett omarbetat, skrivelsen bilagt kontraktsförslag angåves, användas

för teckning och likvidering av aktier i det bolag, som vore avsett att bildas

för övertagande av den av aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält

bedrivna rörelsen. Därjämte anvisades å extra stat för år 1922 ett belopp

av 750,000 kronor, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna förhållandena

därtill böra föranleda, av Kungl. Maj:t användas för teckning och likvidering

av ytterligare aktier i samma bolag.

Såsom förutsättning för statligt kapitalengagemang i bolaget uppställdes

därjämte det villkoret, att borgensmännen för det äldre bolagets banklån

förbunde sig att tillhandahålla det nya bolaget kredit, intill den 1 juli

1922 till belopp av 1,500,000 kronor samt för tiden därefter t. 0. m. den 30

juni 1923 till belopp av 1,000,000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Teckning och

likvidering av

aktier till

nominellt

belopp av

1,250,000 kronor

i svenska

stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen.

Framställning

från bolaget

om forskottslikvid

för stenkol

m. m.

Av statens

styrelseledamöter

i bolaget

under år

1921 verkställd

undersökning

av

bolagets ekonomiska

ställning

och framtidsutsikter.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Sedan chefen för handelsdepartementet med stöd av honom utav Kungl.

Maj:t lämnat bemyndigande å Kungl. Ma.j:ts och kronans vägnar den 27

juni 1921 ej mindre undertecknat kontrakt med aktiebolaget Spetsbergens

svenska kolfält, likalydande med det vid riksdagsskrivelsen fogade kontraktsförslaget,

rörande bildandet av ett nytt bolag för övertagande av

förstnämnda bolags rörelse än även i vederbörlig ordning tecknat aktier,

till nominellt belopp av 1,250,000 kronor i det nya bolaget, benämnt svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, anmodade Kungl. Maj:t den 29 juni

1921 fullmäktige i riksgäldskontoret att, mot erhållande av vederbörligen

utställda interimsbevis och med användande av det utav riksdagen för

ändamålet å tilläggsstat för år 1921 anvisade anslaget, till styrelsen för

sistnämnda bolag erlägga likvid med 1,250,000 kronor för de av staten

tecknade aktierna i bolaget.

Sedan bolaget därefter kommit till stånd och under några månader varit

i verksamhet, anmälde styrelsen för bolaget i en den 26 september 1921 dagtecknad,

till Kungl. Maj:t ingiven skrift, att bolaget, till följd av det inträffade

starka prisfallet å stenkol, för uppehållande av driften under brytningssäsongen

1921—1922 vore i oavvisligt behov av ytterligare rörelsekapital

till belopp av 1,350,000 kronor. Styrelsen hemställde förty, att

Kungl. Maj:t ville bemyndiga järnvägsstyrelsen att omedelbart till bolaget

utbetala ett belopp av 600,000 kronor såsom förskott för blivande stenkolsleveranser,

varjämte styrelsen förklarade sig, i händelse av bifall till denna,

framställning, förutsätta, att vid prövningen av densamma beaktades nödvändigheten

av att för verksamhetens upphållande under brytningsperioden

1921—1922 jämväl den i utsikt ställda ytterligare teckningen av aktier

till belopp av 750,000 kronor i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

komme att fullföljas i början av år 1922.

I anledning av den av styrelsen för svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

sålunda gjorda framställningen och med hänsyn till vissa av riksdagen

i dess ovannämnda skrivelse den 15 juni 1921 gjorda uttalanden rörande

förutsättningarna för ytterligare statlig aktieteckning i nämnda bolag

uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet åt de av Kungl.

Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse, ledamoten av riksdagens

andra kammare, landshövdingen S. Liibeck och kommerserådet R. Sohlman,

vilka under sommaren besiktigat bolagets anläggningar å Spetsbergen,

att verkställa en ingående undersökning av bolagets ekonomiska

ställning och framtidsutsikter samt möjligheterna för att i den förändrade

situation, som inträtt å kolmarknaden, uppehålla en ekonomiskt lönande

kolbrytning å Spetsbergen.

Resultatet av denna undersökning förelåg i en till bemälde departementschef

under hösten 1921 avgiven promemoria, däri anfördes bland annat följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Styrelsen för det nya bolaget hade redan vid sitt första sammanträde

till prövning upptagit frågan om fullföljande eller nedläggande av gruvdriften

å Spetsbergen under driftsåret 1921—1922. Med hänsyn till de å

Spetsbergen rådande förhållandena måste nämligen anställande av arbetspersonal

samt inköp av materiel och proviant för vintersäsongen ske under

sommaren och helst senast under juli månad. På grund därav hade det ansetts

önskvärt och nödvändigt, att styrelsen redan under förra hälften av

juli månad fattade ställning till frågan om driftens uppehållande eller

inställande.

Sedan genom bolagets verkställande direktör detaljerade beräkningar

åvägabragts dels rörande driftskostnaderna för det instundande året, dels

ock rörande bolagets ställning i likviditetsavseende under såväl fortsatt

som inställd drift, hade styrelsen den 14 juli 1921 enhälligt beslutat, att

driften skulle uppehållas. De verkställda beräkningarna lämnade nämligen

stöd för den uppfattningen, att med de kolpriser, cirka 45 kronor per

ton eif Göteborg, som vid angivna tidpunkt varit gällande och som ansetts

komma att stå sig under en längre tid framåt, en lönande brytning skulle

kunna äga rum. Ett beslut i motsatt riktning, d. v. s. att nedlägga driften,

skulle i själva verket redan då bort föranleda, att det nybildade bolaget

omedelbart måst träda i likvidation, ett resultat, varigenom det huvudsakliga

mål, vars vinnande riksdagens beslut avsett, eller tryggandet

av besittningen i svensk ägo av de värdefulla kolfyndigheter, som av

svenskar upparbetats på Spetsbergen, påtagligen äventyrats.

Under den tid av några månader, som förflutit, sedan detta beslut fattades,

hade emellertid ett par av de huvudsakligaste förutsättningar, som

legat till grund för de gjorda beräkningarna, i väsentlig grad ändrats.

I första rummet gällde detta kolpriserna, som sedan slutet av juli månad

befunnit sig i oavbrutet sjunkande. Vidare hade den under sensommaren

och hösten beräknade brytningen minskats därigenom, att arbetsledningen

för nedbringande av kostnaderna funnit det vara nödvändigt att

ersätta den förutvarande arbetarpersonalen med nyengagerad sådan. Slutligen

hade bolaget i början av september månad från järnvägsstyrelsen

erhållit meddelande om, att nämnda styrelse, som vid denna tid inköpt ett

parti engelska kol till ett pris av cirka 31 kronor per ton eif Göteborg, avsåge

att tillämpa detta pris vid slutlikvid för av bolaget till statens järnvägar

levererade kol.

De anförda omständigheterna, som fullständigt kullkastat de förut gjorda

beräkningarna, inverkade till den grad nedsättande på bolagets ekonomiska

ställning, att styrelsen hade sett sig nödsakad ånyo upptaga frågan,

huruvida bolagets verksamhet skulle fortsättas eller icke.

De tvenne enda alternativ, som därvid stode öppna, vore driftens omedelbara

inställande eller anskaffande av nödiga medel för driftens uppehållande

till slutet av 1922 års skeppningssäsong. I händelse av driftens

inställande syntes någon möjlighet att undgå bolagets omedelbara trädande

i likvidation och konkurs ej finnas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

En granskning av bolagets ställning vid en eventuell konkurs gåve vid

handen, att skulderna, aktiekapitalet oberäknat, komme att uppgå till

cirka 3,000,000 kronor, och ringa utsikt syntes förefinna», att tillgångarna

skulle inbringa en försäljningssumma, överstigande skulderna. Därav

bleve i första hand följden, att det av staten tecknade aktiebeloppet

sannolikt skulle gå förlorat, varjämte avsikten med den av staten gjorda

aktieteckningen eller tryggandet av besittningen på svenska händer av

gruvfyndigheterna i fråga skulle omintetgöras. Det bleve nämligen likvidatorernas

eller konkursförvaltningens plikt att söka så snart som möjligt

och på gynnsammaste villkor realisera gruvfyndigheterna för att undvika,

att anläggningarna förfores eller underhållet av desamma droge otillbörliga

utgifter.

Visst vore under alla förhållanden, att en forcerad realisation skulle

medföra betydande förluster, därigenom att materiel, proviant m. m., som

redan funnes på Spetsbergen eller inköpts för skeppning dit från Nordnorge,

finge försäljas under ytterst ogynnsamma förhållanden. Den försäljningssumma,

som dessa varor skulle kunna inbringa, kunde befaras

komma att uppgå till endast 1/3 å V4 av inköpsvärdet. Enär anskaffningsvärdet

å samma varor belöpte sig till cirka 1,000,000 kronor, skulle enbart

därigenom uppkomma en förlust av 6- å 700,000 kronor. Denna förlust

kunde undgås eller åtminstone väsentligt minskas, om varorna kunde omsättas

i producerade stenkol.

Beträffande frågan om anskaffande av för driftens uppehållande erforderligt

kapital funnes givetvis icke några som helst utsikter för att på

enskild väg kunna åstadkomma ny aktieteckning i bolaget eller ökade

krediter åt detsamma.

Enda möjligheten att kunna uppehålla driften vore därför, att statens

medverkan kunde påräknas. I sådant avseende hade av bolaget föreslagits,

dels att åt bolaget omedelbart måtte beviljas ett förskott av 600,000

kronor, motsvarande 20 kronor per ton för 30,000 ton kol å 1922 års leveranser

till statens järnvägar, dels ock att den av staten i utsikt ställda

aktieteckningen av ytterligare 750,000 kronor fullföljdes och detta i så

god tid, att likvideringen av aktierna kunde ske redan i januari månad år

1922. Då emellertid sistnämnda åtgärd syntes förutsätta, att redan nu prövades,

huruvida och i vad mån de av riksdagen angivna betingelserna för

en ytterligare teckning av aktier i bolaget kunde anses föreligga, hade de

båda styrelseledamöterna funnit sig böra till närmare granskning upptaga

utsikterna för framtiden beträffande kolbrytningen å Spetsbergen.

Av den utav dem sålunda verkställda granskningen framginge, att,

ehuru spetsbergskolen för tillfället ej kunde konkurrera i produktionspris

med de priser, till vilka engelska kol med stöd av statssubvention och enligt

uppgift med betydande driftsförlust för gruvägarna försåldes, man

syntes hava anledning antaga, att — sedan statssubventionen i England

upphört samt normala förhållanden i fråga om kolpris och arbetslöner

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 195.

in. in. hunnit återinträda — förutsättningar för en ekonomiskt lönande

drift vid Sveagruvan skulle komma att föreligga.

I övrigt ville de båda styrelseledamöterna uttala, att spetsbergstillgångarnas

värde och ekonomiska betydelse borde bedömas icke endast med

hänsyn till dåvarande eller för närmast följande år motsedda konjunkturer

och förhållanden i övrigt utan med fästat avseende på en längre framtid.

Genom beslut den 30 september 1921 bemyndigade därefter Kungl. Maj:t

på föredragning av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet,

efter gemensam beredning med dåvarande chefen för handelsdepartementet,

järnvägsstyrelsen att till bolaget av under händer varande medel utbetala

ett belopp av 600,000 kronor såsom förskottsbetalning å ett stenkolsparti

om 30,000 ton, avsett att levereras under sommaren 1922.

I en den 28 december 1921 dagtecknad, till Kungl. Maj:t den 5 januari

1922 inkommen och av åtskilliga bilagor åtföljd skrift anmälde sedermera

bolagets styrelse, att bolaget vid extra bolagsstämma den 21 november 1921,

därvid samtliga aktier varit representerade, enhälligt beslutat ej mindre

sådan ändring av § 6 i bolagets ordning, att bolagets aktier skulle vara dels

stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda aktier — berättigande

till 6 procent årlig utdelning samt. till utbekommande vid bolagets upplösning

av aktiernas nominella värde, allt med förmånsrätt framför stamaktierna

— skulle kunna utgivas till ett belopp av högst 1,350,000 kronor,

än även ökning av bolagets aktiekapital till 5,000,000 kronor medelst utgivande

av preferensaktier till nominellt belopp av 750,000 kronor, vilka aktier

svenska staten hade förbehållits rätt att ensam teckna och för vilka

likvid skulle erläggas med deras nominella belopp senast den 20 januari

1922. Tillika anhöll bolaget jämlikt bestämmelse i § 14 av bolagets ordning

om godkännande av bolagsstämmans omförmälda beslut, varjämte

bolaget hemställde, att Kungl. Maj:t ville förordna om teckning för statens

räkning av 7,500 preferensaktier på de av bolagsstämman beslutade

villkor.

Vid bolagets skrift voro fogade dels en förbindelse av borgensmännen

för bolagets bankskulder att tillhandahålla säkerhet för banklån å 1,500,000

kronor intill den 1 juli 1923, dels en förbindelse av borgensmännen för ett

bolagets rederilån å 100,000 kronor att kvarstå såsom borgensmän å nämnda

rederilån intill den 1 juli 1923 och dels en förbindelse av aktiebolaget

Isfjorden—Belsund att tillhandahålla svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

lån å 40,000 kronor och borgen för ett lån å 50,000 kronor likaledes

intill den 1 juli 1923, samtliga förbindelser avgivna under förutsättning att

svenska staten senast den 20 januari 1922 hade tecknat och inbetalt preferensaktier

i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen å nominellt 750,000

kronor.

Kungl. Maj.ts

beslut den

30 september

1921 om forskottslikvid

åt bolaget.

Framställning

om

ytterligare

statlig aktieteckning

i

bolaget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Statens

styrelseledamöters

i

bolaget yttrande

den 4

januari 1922.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 13

januari

1922.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

I anledning av bolagets sistnämnda framställning inkommo ovannämnde

båda styrelseledamöter i bolaget, Liibeck och Sohlman, den 4 januari

1922 med en till mig ställd skrift, däri de med stöd av den ytterligare

erfarenhet, som under tiden efter förberörda promemorias avgivande

av dem vunnits i fråga om stenkolsbrytningen å Spetsbergen och prisförhållandena

å kolmarknaden, uttalade, att man syntes hava anledning

förvänta, att, sedan mera normala förhållanden i avseende å efterfrågan

å kolbränsle hunnit göra sig gällande och i samband därmed produktionsoch

försäljningspris kommit i ett mera normalt läge till varandra, förutsättningar

för en ekonomiskt lönande drift å Spetsbergen komme att föreligga.

I betraktande därav och under vidhållande av sitt tidigare gjorda

uttalande, att spetsbergstillgångarnas värde och ekonomiska betydelse

syntes böra bedömas icke endast efter det för tillfället rådande eller för

den närmaste tiden därefter motsedda konjunkturläget utan med fästat

avseende jämväl på en längre framtid, ansåge de sig för sin del böra förorda

den av bolagets styrelse gjorda framställningen omi fullföljande

från statens sida av den i utsikt ställda ytterligare aktieteckningen av

750,000 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1922 anförde

jag, efter att bland annat hava erinrat om Kungl. Maj:ts ovannämnda

beslut den 30 september 1921 om viss förskottslikvid åt bolaget,

vidare följande:

»Såsom av det här ovan sagda torde framgå, är frågan, huruvida staten

bör, med anlitande av det av riksdagen å extra stat för år 1922 anvisade

anslaget å 750,000 kronor, genom aktieteckning bereda svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen det ytterligare kapitaltillskott, varom, bolaget

nu gjort framställning, redan att betrakta såsom de facto avgjord i positiv

riktning genom förberörda av Kungl. Maj:t den 30 september 1921

meddelade beslut, innefattande bemyndigande för järnvägsstyrelsen att

såsom förskottsbetalning å blivande stenkolsleveranser till bolaget utbetala

ett belopp av 600,000 kronor. Vid det tillfälle, då sagda beslut fattades,

stod valet emellan att antingen låta bolaget omedelbart träda i likvidation

och realisera sin egendom, vilket allvarligt skulle hava äventyrat

det med statens kapitalengagemang i bolaget avsedda syftet, naturtillgångarnas

bevarande åt Sverige, eller att genom dels förskottslikvid för

stenko] dels ook ytterligare aktieteckning tillföra bolaget det rörelsekapital,

som för driftens uppehållande under nu löpande brytningssäsong oundgängligen

erfordrades.

Det skulle ju nämligen hava varit meningslöst att genom beviljande av

förskottslikvid för stenkol sätta bolaget i tillfälle att uppehålla driften under

några månader framåt, om detsamma därefter av brist på rörelsekapital

skulle hava nödgats likvidera vid en tidpunkt, då den å Spetsbergen befintliga

tjänstemanna- och arbetarepersonalen av naturförhållandena är

hindrad att lämna ögruppen, då rikliga vinterförråd upplagrats därstädes

och då det erhållna förskottsbeloppet icke hunnit mer än till en del förvandlas

i brutna kol.

Då Kungl. Maj:t genom förberörda beslut av den 30 september 1921 fun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 15

nit sig efter omsorgsfull prövning av förhållandena böra till bolaget utanordna

omförmälda 1''örskottslikvid, innebär detta sålunda, att Kungl.

Maj:t givit det senare alternativet sin anslutning och alltså trätt in för,

att, så snart efter ingången av år 1922 det av riksdagen å extra stat för

samma år anvisade anslaget å 750,000 kronor blivit tillgängligt, den av

riksdagen vid anslagets beviljande i utsikt ställda ytterligare aktieteckningen

skulle fullföljas.

I det läge, vari frågan för närvarande befinner sig, och under åberopande

av den av statens styrelseledamöter i bolaget verkställda omfattande

utredningen rörande utsikterna för en ekonomiskt lönande kolbrytning å

Spetsbergen, finner jag mig därför böra tillstyrka, att staten, med anlitande

av förberörda av riksdagen för ändamålet anvisade anslag, ingår

såsom delägare i bolaget för ett ytterligare belopp av 750,000 kronor.

Å ovan omförmälda bolagsstämma den 21 november 1921 beslöts, såsom

redan nämnts, att de nya aktier, som kunde kom ma åt t av bolaget utgivas,

skulle vara preferensaktier, berättigande dels till 6 procent årlig utdelning,

dels ock till utbekommande vid bolagets upplösning av aktiernas

nominella värde, allt med förmånsrätt framför stamaktierna. Då jag

ansåg, att, med hänsyn till den ställning, vari bolaget för närvarande befinner

sig, en dylik anordning skulle innebära större trygghet för det kapital,

staten nu kunde komma att i bolaget insätta, än om de nya aktierna

gjorts till stamaktier, likaberättigade med de nuvarande aktierna i bolaget,

fann jag mig böra genom mitt vid stämman närvarande befullmäktigade

ombud å statens vägnar biträda de vid stämman i nu ifrågavarande

hänseende fattade besluten. Jag tillstyrker alltså, att dessa beslut nu måtte

varda av Kungl. Maj:t godkända.

Slutligen tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på att genom de vid

styrelsens skrivelse den 28 december 1921 fogade förbindelserna är vederbörligen

sörjt för att de privata krediter, vilka bolaget för närvarande,

åtnjuter, bliva i sin helhet bibehållna för tiden till den 1 juli 1923.»

Sedan Kungl. Maj:t därefter samma dag, med bifall till en av mig

i anslutning till ovan återgivna anförande gjord hemställan, dels

godkänt ovannämnda bolagsstämmobeslut om ändring av 6 § i den

för bolaget gällande ordning och ökning av bolagets aktiekapital, dels

bemyndigat mig att i bolaget å Kungl. Maj ds och kronans vägnar teckna

preferensaktier till nominellt belopp av 750,000 kronor, dels ock anmodat

fullmäktige i riksgäldskontoret, att, sedan teckningen av mig verkställts,

mot erhållande av vederbörligen utställda interimsbevis och med användande

av det utav riksdagen för ändamålet å extra stat för år 1922 anvisade

anslaget, till styrelsen för bolaget erlägga likvid med 750,000 kronor

för de av staten tecknade aktierna i bolaget, verkställde jag den 17 i samma

månad teckning av ifrågavarande aktier.

Trots de medel, som genom nyteckningen tillfördes bolaget, måste kort

tid därefter särskilda åtgärder ånyo vidtagas för beredande av driftskapital

åt bolaget samt för säkerställande av dess kol avsättning.

I en den 23 mars 1922 till mig ingiven promemoria anmälde nämligen

bolagets styrelse, att den enda åtgärd, som för det dåvarande syntes möj
-

Kungl. Maj.ts

beslut den 13

januari 1922

om ytterligare

aktieteckning

i bolaget m. m.

Kungl. Maj:ts

beslut den 5

och 26 maj

1922 om ytterligare

förskottslikvid

åt

bolaget m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 195.

liggöra fortsatt drift vid bolagets gruvor, vore, att vissa statens myndigheter,

som använde stenkol i större kvantiteter, erhölle bemyndigande att

omedelbart med bolaget avsluta kontrakt rörande leverans under 1922 och

1923 års skeppningssäsonger av vissa större kolpartier, för vilka dels skulle

erläggas likvid efter ett i kontraktet bestämt pris och icke, såsom hittills

plägat ske, efter det pris, som komme att gälla vid tiden för leveransens

fullgörande, dels ock utgå förskottsbetalning med 15 kronor per ton.

Med anledning härav och sedan bolaget till vederbörande olika departement

ingivit närmare framställningar i ämnet, bemyndigade Kungl. Maj:t

genom särskilda beslut den 5 och den 26 maj 1922 järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

marinförvaltningen och fångvårdsstyrelsen att med bolaget

träffa överenskommelser om leverans av vissa partier stenkol, varjämte

järnvägsstyrelsen och marinförvaltningen bemyndigades att till

bolaget utbetala visst förskott för de kol, som komme att levereras till

sistnämnda två myndigheter.

På grund av de permanenta ekonomiska svårigheter, med vilka bolaget

sålunda hade att kämpa, samt de upprepade och vid frågans riksdagsbehandling

ej förutsedda särskilda statsingripanden, som tid efter annan visat

sig nödvändiga till förhindrande av bolagets trädande i likvidation,

ansåg jag emellertid nödvändigt, att cn förnyad ingående utredning

komme till stånd rörande möjligheterna för ett fortsatt uppehållande av

bolagets rörelse. I anledning härav anförde jag till statsrådsprotokollet

över handelsärenden don 19 maj 1922 — efter att hava i korthet omnämnt

förberörda särskilda statsåtgärder — bland annat följande:

Chefens för

handelsdepartementet

anförande

till

statsrådsprotokollet

den

19 maj 1922.

»Klart är emellertid, att det icke i längden låter sig göra att hålla bolaget

uppe genom dylika statsåtgärder av tillfällig natur. Fastmer synes

det mig nödvändigt, att — sedan numera en viss stabilisering å stenkolsmarknaden

synes hava inträtt och bättre förutsättningar sålunda vunnits

för bedömande av bolagets möjligheter att under mera normala förhållanden

bestå i konkurrensen med andra kol företag — till förnyad ingående

prövning upptaga frågan, huru med statens stenkolsintressen å Spetsbergen

lämpligen bör förfaras. Härtill föreligger så mycket större anledning,

som bolagets redan nu svåra ekonomiska ställning kan komma att

bliva än mera prekär, sedan den skyldighet att tillhandahålla bolaget vissa

krediter, som för närvarande påvilar några av dess styrelseledamöter, med

utgången av juni månad år 1923 upphört.

Den förnyade prövning, som enligt min mening sålunda bör komma till

stånd, lärer, med hänsyn till de viktiga intressen, varom här är fråga, böra

föregås av en allsidig utredning, avseende att få alla de faktorer klarlagda

och belysta, vilka kunna vara av betydelse för ett ställningstagande i saken.

Främst gäller det givetvis härvid att, med utgångspunkt från den

stabilisering å kolmarknaden, som numera inträtt, få utrönt, huruvida förutsättningar

för en ekonomiskt lönande exploatering av de svenska kolfälten

å Spetsbergen under normala förhållanden kunna anses föreligga.

Besvaras denna fråga jakande, lärer man hava att utgå ifrån, att kolfälten

såvitt möjligt allt framgent böra bevaras i svensk ägo. Det gäller

då att undersöka, vilka utvägar som för närvarande i detta syfte kunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

stå till buds. Besvaras åter bär ovan förut omförmälda spörsmål nekande,

lärer det icke återstå annat än att taga under övervägande, huru statens

kapitalengagemang i bolaget må kunna på lämpligaste sätt avvecklas.»

Sedan Kungl. Maj:t härefter bifallit en av mig gjord hemställan att få

för utredningens verkställande anlita biträde av två sakkunniga, tillkallade

jag i dylik egenskap ledamoten av riksdagens andra kammare, pensionsfullmäktigen

J. B. Eriksson i Grängesberg och kommerserådet A. Enström.

Den 1 februari 1923 överlämnade de sakkunniga till mig betänkande i Sakkunnigas

ämnet, innefattande resultaten av den av dem verkställda utredningen. Vid ZtfednitHf

betänkandet voro fogade åtskilliga bilagor, däribland en av kommerserådet

K. Sidenvall verkställd gruvteknisk utredning, rapporter rörande proveldningar

med spetsbergskol, diverse kostnadskalkyler för utvidgad gruvdrift,

uppgifter rörande isförhållandena vid Spetsbergens västkust ävensom ett av

de sakkunniga med biträde av hovrättsrådet H. Waller utarbetat förelag till

överenskommelse mellan staten och bolaget samt till ändringar i bolagsordningen.

Utredningen utmynnade i ett förslag, att staten för stödjande av

bolaget skulle under åren 1923 och 1924 bevilja bolaget lån till ett sammanlagt

belopp av 4,500,000 kronor, i sammanhang varmed genom de föreslagna

ändringarna i bolagsordningen statens inflytande å bolagets ledning

skulle stärkas.

Ur innehållet i förenämnda betänkande, vilket finnes intaget å sidorna

12—24 i Kungl. Maj:ts proposition nr 173 till 1923 års riksdag, ber jag att

få anföra följande.

I fråga om betydelsen för Sverige att äga tillgång till stenkolf ynd ig - heterna å Spetsbergen uttalade de sakkunniga sig på bland annat följande

sätt:

»Ett bedömande av stenkolsprisernas framtida utveckling erbjuder helt

naturligt liksom alla dylika frågors besvarande de största vanskligheter.

Tager man i betraktande en längre tidrymd, såsom ett århundrade, lär

det väl knappast lida något tvivel, att icke stenkolspriserna, med hänsyn

till den härunder märkbara inknappningen i tillgångarna ävensom till de

med ökat brytningsdjup stegrade produktionskostnaderna, i genomsnitt

komma att visa en stigande tendens gent emot andra varor eller prisnivån

i allmänhet. Särskilt lära arbetsförhållandena i de engelska kolgruvorna

vara av den art, att anspråk på en förbättring av desamma i längden

knappast kunna lämnas otillfredsställda. Under kortare eller längre

perioder komma väl dock stenkolspriserna sannolikt framdeles liksom tillförne

att pendla omkring nyssnämnda stigande jämviktslinje, liksom den

allmänna prisnivån omkring sitt medelläge. Huruvida dessa variationer

skola bliva av mer eller mindre skarpt utpräglad natur, kommer åter att

bero på den allmänna ekonomiska utvecklingen i världen, huruvida den

nuvarande oron kommer att så småningom lägga sig eller ge upphov till

ytterligare störningar i samfärdseln och världstransportväsendet.

Betydelsen för landet att äga tillgång till en stenkolsfyndighet sådan

som den på Spetsbergen ställer sig under dessa olika förhållanden något

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 16b höft. (Nr 195.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition Nr 195.

olika. Vid ett bedömande på lång sikt synes det ofrånkomligt, att stenkolsgruvan

på Spetsbergen är ägnad att bliva ett värdefullt objekt. Belägen

som den är över markytan, röna brytningskostnaderna icke den med tiden

ogynnsamma inverkan, som det tilltagande djupet i andra, gruvor innebär.

Med ett stigande genomsnittspris bör den sålunda kunna i framtiden giva

ökad ekonomisk avkastning. Framför allt skulle genom möjligheterna

till relativt lägre självkostnader spetsbergskolen kunna — åtminstone under

vissa förhållanden — spela roll såsom en regulator på importpriserna.

Betydelsen härav skulle särskilt framträda vid konstlad prisbildning på

marknaden, exempelvis under inflytande av internationella trustbildningar

i analogi med vad som redan inträffat i fråga om en annan viktig naturtillgång

— mineraloljorna — eller viss nationell monopolisering av dessa

betydelsefulla naturtillgångar, något varpå såväl krigsåren som senare

tids handelspolitik lämnat välbekanta exempel.

Antager man, att den nuvarande ekonomiska stagnationen kommer att

avlösas av en tid av något sä när normal livaktighet inom världsindustrien,

talar all sannolikhet för, att de engelska stenkolspriserna, vilka tillsvidare

äro normerande för den europeiska marknaden, komma att omedelbart

stiga och stiga relativt mera än produktionskostnaderna pa Spetsbergen.

Det framgår nämligen bland annat av den Sidenvallska utredningen, att

arbetspriserna i England för närvarande ligga särskilt tryckta och betydligt

under motsvarande svenska lönenivå. Det skulle visserligen kunna

tänkas, att med en ökad produktion i de engelska gruvorna kan följa en

så mycket gynnsammare genomsnittskostnad för de brutna kolen, att en

förbättring av arbetslönerna låter sig göra utan en generell prishöjning.

Huruvida läget är sådant låter sig icke bedöma utan en intim kännedom

om den engelska kolindustriens förhållanden, men sannolikheten av

någon kraftigare inverkan av dylik art synes icke vara så stor, med hänsyn

till att brytningen i de engelska gruvorna redan nu återhämtat sig

så, att den icke står långt efter förkrigsproduktionen i omfattning. Vid

en allmän återhämtning i världsläget måste man även för spetsbergskolen

räkna med stigande omkostnader, stegrade frakter m. m. Det vill dock

synas, som om spetsbergskolen under de angivna förhållandena vid en

jämförelse sannolikt borde komma att ställa sig relativt gynnsammare i

framtiden än som av dagsläget angives.

Skulle en återhämtning av konjunkturerna sammanfalla med krigiska

förvecklingar utanför Europa, skulle antagligen en lysande konjunktur

yppa sig för spetsbergskolen. Skulle återigen europeiska farvatten på

nytt bli skådeplatsen för blockad och krigföring, kunna givetvis förhållanden

inträda, varigenom spetsbergenfyndigheterna för Sveriges vidkommande

skulle för tillfället förlora så gott som all betydelse.

Ur handelspolitisk, speciellt traktatsynpunkt blir, såsom lätt inses, betydelsen

av en svensk koldrift på Spetsbergen likaledes av olika art, allteftersom

konjunkturläget ter sig, således olika om världen för tillfället

lider av kolknapphet — såsom för några år sedan — eller om de gamla

kolproducenterna äro angelägna att skaffa avsättning för sin vara — såsom

fallet varit under år 3922.»

Efter att därefter hava framhållit bland annat, att med den brytningskapacitet

anläggningarna för det dåvarande ägde eu konkurrens med andra

kol under då rådande förhållanden icke vore tänkbar, redogjorde de sakkunniga

för två av kommerserådet Sidenvall uppgjorda förslag till utvidgad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

brytning av i ena fallet 200,000 ton och i andra fallet 100,000 ton kol per

år. Härefter anförde de sakkunniga följande:

>Pa grund av de vanskligheter av ekonomisk och annan art, som äro Driftens

förknippade med ett kolbrytningsföretag på Spetsbergen, måste man järn- eventuella

väl undersöka och taga under övervägande alternativet att åtminstone nedläggande.

för en övergångstid nedlägga driften.

Sidenvall har också i sin utredning ägnat uppmärksamhet häråt och

har uppskattat de nödvändiga direkta årliga omkostnaderna för bevakning

m. m till cirka 30,000 kronor, vartill komma ränteförlusterna.

Man måste vidare räkna med, att bolagets svävande skuld på l1/, miljon

kronor måste under alla omständigheter regleras. Även om driften

beräknas nedlagd endast ett eller annat ar och även om ifrågavarande

bevakningsmanskap är i stånd att utföra smärre underhållsarbeten, lär det

dock icke kunna undvikas, att man löper risk, att mer eller mindre dyrbara.

delar av anläggningen under ett sådant stillestånd komma att skadas.

I beräkningarna bör därför jämväl medtagas någon utgift för avskrivning.

En kalkyl av de verkliga kostnaderna vid en kortare nedläggning av driften

är emellertid för närvarande omöjlig att uppgöra bland annat av det

skål, att man svävar i okunnighet om omfattningen av de försvå rsarbeten,

som erfordras för tryggande av besittningsrätten under nuvarande förhållanden.

När de statsrättsliga förhållandena för Spetsbergens vidkommande

blivit slutligt reglerade och därefter de privaträttsliga stadgande^

fått. fast form, vilket enligt från Norge erhållna upplysningar kan väntas

möjligen ske under loppet av innevarande år, kommer en något fastare

grund att finnas för uppgörande av nyssnämnda kalkyl.

Ett nedläggande av driften under angivna förhållanden skulle avse en

kortare period av ett pal'' år, till dess att världsläget kunde antagas hunnit

klarna. Skulle man tänka sig en nedläggning för tiotal av år framåt,

skulle detta helt säkert innebära praktiskt taget de nuvarande anläggningarnas

raserande och tillspillogivande. Det kapital, som under dessa

omständigheter skulle gå förlorat, torde kunna uppskattas till 5 å 6 miljoner

kronor. För en tioårsperiod skulle detta sålunda betyda en förlust

i årlig amortering av 5- å 600,000 kronor. Denna förlust bär

man således att väga mot den förlustrisk man löper vid en fortsatt

diift, när det gäller att taga ställning till, vilket alternativ som

böi äga företräde vid ett bibehållande i svensk ägo av fyndighetenrn

i fråga. Vad den senare risken beträffar, skulle den uppgå

till cirka 3 kronor per ton för att bliva jämförlig med den nyss nämnda

förlustsiffran. På grund av de ovissa faktorerna är det, såsom förut påpekats,

omöjligt att ange någon exakt siffra, men en överblick av samtliga

på frågan inverkande faktorer synes likvisst giva vid handen, att en

fortsatt drift är att föredraga.

I det föregående har påvisats, att landet för sin framtida industriella sammanfattutveckiing,

oberoende av vad som må kunna utvinnas ur de inhemska ning och

kraft- och bransleresurserna, likväl måste beräknas komma att bliva be- förslag,

roende på tillförsel årligen av en väsentlig kvantitet stenkol utifrån. Med

hänsyn till det härav betingade beroendet av utlandet synes det vara ett

klart nationellt intresse att söka under fortsatt svensk kontroll bevara de

^enkfdsdyndigheter på Spetsbergen, som nu befinna sig i svensk ägo.

Om företaget icke nu vinner erforderligt stöd inom landet, lär det icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

kunna undvikas, att dess egendom kommer att utbjudas till utländska in
-

vid det förhållandet att det för närvarande får anses fullkomligt uteslutet

att inom landet uppbringa privat kapital i erforderlig utsträckning,

anse sig de sakkunniga därför böra föreslå, att staten träder in för anskaffande

av huvuddelen av det ytterligare kapital, som erfordras för att

uppdriva brytningen i och utlossningen från Sveagruvan till tillräcklig

kvantitet för ernående av en ekonomisk drift.

Utredningen har visat, att om gruvdriften utvidgas att omfatta en årlig

skeppningsbar brytning av 200,000 ten, det synes finnas utsikt, att företaget

skall bära sig under normala förhållanden, ehuruväl den kalkylerade

förtjänstmarginalen icke är stor, med hänsyn till de många osakra faktorer

och risker, som otvivelaktigt finnas, men vilka icke kunna med säkerhet

bedömas. I varje fall synas dock eventuella förluster vid en fortsatt

drift väga mindre mot de förluster, som uppstå vid en nedläggning av

driften för längre tid. Även eu kortare tids nedläggning torde utom asamkande

av direkta kostnader hota att spoliera ganska störa värden.

Det för utvidgningen erforderliga kapitalet beräknas som nämnt till

följande belopp nämligen:

för nyanläggningar

» likvidering av lån

» rörelsekapital

räntor under byggnadstiden

.............. kronor 1,890,000

» 1,560,000

....... » 1,627,000

.............. » 173,000

Summa kronor 5,250,000.

Den lämpligaste formen för det nya kapitaltillskottet torde vara den av

ett lån. På samma gång bör ordnas så, att långivaren-staten erhåller majoritet

och bestämmanderätt i bolaget. Av det erforderliga nya kapitalet

erfordras från statens sida ett tillskott av 4,500,000 kronor, i det att överenskommelse

träffats med de intressen, vilka för närvarande stå i borgen

för ett lån på 1,500,000 kronor, att fortfarande under 10 år garantera en

kredit på 750,000 kronor.

Därest staten lämnar bolaget ett så stort lån som det, de sakkunniga nu

föreslå, vore det i hög grad önskvärt, om bolaget kunde ställa säkerhet

för lånet eller staten finge åtnjuta förmånsrätt för sin fordran. Detta är

dock icke möjligt, innan de rättsliga förhållandena på Spetsbergen hunnit

bliva ordnade. Bolaget har här i landet ingen egendom, i vilken inteckning

eller förlagsinteckning kan erhållas, och det torde vara fullständigt

uteslutet, att bolaget skulle kunna skaffa borgen för lånet. Sedan de

rättsliga förhållandena på Spetsbergen blivit ordnade, torde däremot inteckning

kunna vinnas i bolagets där belägna fasta egendom och gravor.»

Efter att i detta sammanhang hava redogjort för innehållet i den den

9 februari 1920 undertecknade Spetsbergstraktaten samt ett av norska regeringen

framlagt förslag till bergverksordning för Spetsbergen anförde

de sakkunniga därefter vidare följande:

»Det synes sålunda kunna bliva möjligt att i en framtid erhålla inteckning

dels i det av bolaget nu innehavda landområdet, dels i bolagets blivande

utmål. För att säkerställa staten bör staten därför tillförsäkras

rätt till inteckning både i fastigheten och gruvorna (utmålen). Huruvida

det därutöver kan bliva möjligt att erhålla någon inskrivning, motsva
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

rande förlagsinteckning enligt svensk lag, kan icke nu bedömas, men staten

bör dock tillerkännas rätt till även dylik inskrivning för sin fordran.

De sakkunniga hava under förhandlingarna sökt utverka, att statslånet

skulle erhålla inteckning med bästa förmånsrätt och alltså jämväl framför

det lån, som garanterats av bolagets nuvarande borgensmän. Ett dylikt

medgivande har dock varit omöjligt att erhålla, utan att samtidigt

sistnämnda lån sattes till lägre belopp och amorterades hastigare än enligt

det nu framlagda avtalsförslaget, och de sakkunniga hava da ansett

det vara för staten förmånligare, att saken ordnas på nu föreslaget sätt.

Enligt förslaget till avtal skola för statslånet oeli det av bolagets borgensmän

garanterade lånet meddelas inteckningar med samma rätt inbördes

men med förmånsrätt framför alla andra fordringar. Några särskilda åtgärder

för säkerställande av statens rätt till inteckning framför andra

borgenärer torde icke vara behövliga, då bolaget enligt § 9 i 1921 års avtal

icke äger att utan Kungl. Maj:ts tillstånd avhända sig eller med inteckning

belasta sina områden på Spetsbergen med därtill hörande anläggningar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med

prövning av fråga om tillstånd till försäljning av någon del av bolagets

område eller gruvor jämväl lämna tillstånd till den för staten meddelade

inteckningens dödande i det försålda området eller den försålda gruvan,

och likaledes torde det böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida

inteckningen i annat fall må dödas till viss del eller i visst område,

när förhållandena giva anledning härtill.

Ändringarna i bolagsordningen avse i främsta rummet att giva uttryck

åt statens majoritetsställning på sådant sätt, att preferensaktiernas röstvärde

ökats i erforderlig grad eller till det tredubbla. Vidare upptagas

bestämmelser om antalet styrelseledamöter och revisorer av sådan art, att

majoriteten-staten i vartdera fallet tillförsäkras erforderligt inflytande.

De förda underhandlingarna hava bland annat givit till resultat, att statens

enligt nu gällande avtal fastställda begränsning i vinst på preferensaktierna

till 6 procent borttagits, så att vinsten, sedan först preferensaktierna

fått 6 procent utdelning och därefter stamaktierna likaledes fått

6 procent, delas lika mellan samtliga aktier.

De sakkunniga förorda för sin del antagande av det sålunda framlagda

förslaget till avtal mellan staten och bolaget med erinran likväl om den

ovan påpekade önskvärdheten av en begränsning av utgående royalty.»

Efter remiss utläto sig i saken järnvägsstyrelsen den 10 februari och kommerskollegium

den 3 mars 1923.

T sitt nyssnämnda utlåtande den 10 februari 1923 uttalade järnvägsstyrelsen,

bland annat, att styrelsen, i den händelse statsmakterna beslöte bifalla

det av de sakkunniga tillstyrkta förslaget beträffande ytterligare statsunderstöd

åt bolaget, vore villig att för statens järnvägars räkning årligen

mottaga en stenkolskvantitet från bolagets fyndigheter på Spetsbergen av

cirka 80,000 ton, likvisst under den förutsättningen att den sålunda av styrelsen

garanterade förbrukningen av ifrågavarande kol icke finge i något

avseende ställa sig ekonomiskt ofördelaktigare för statsbanorna än vid fritt

inköp av stenkol från utlandet.

Vid kommerskollegii utlåtande var fogat bland annat ett av Sveriges industriförbund

till kollegium avgivet yttrande.

Jämcägsstyrelsens

utlåtande

den

10 februari

1923.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

Sveriges industriförbund.

Kommerskollega

utlåtande

den

3 mars 1923.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Sveriges industriförbund förklarade sig för det dåvarande icke kunna tillstyrka

de sakkunnigas förslag om ett statslån å 4.5 miljoner kronor åt bolaget,

men hemställde tillika, att det måtte tagas under omprövning, huruvida

icke på annan väg, exempelvis genom en årlig subvention från staten,

möjlighet kunde beredas bolaget att fortsätta sin rörelse i dittillsvarande

mindre omfattning under ett antal år framåt, i avvaktan på att mera stabila

förhållanden på världsmarknaden beredde tillfälle att bilda en säkrare uppfattning

om möjligheterna för spetsbergsfyndigheternas ekonomiska tillgodogörande.

Efter att hava erinrat om innehållet i sitt förutberörda utlåtande den

21 maj 1920 ävensom om 1921 års riksdags beslut angående anvisande av

anslag å tillhopa 2,000,000 kronor för teckning och likvidering av aktier

i det nya bolaget, anförde kollegium för egen del, bland annat, följande:

»Kommerskollegium vill i detta sammanhang icke underlåta framhålla,

att det stöd, bolaget av statsmakterna sålunda år 1921 erhöll, visserligen

för tillfället beredde möjlighet till verksamhetens fortsatta bedrivande

men icke tillgodosåg mer än en mindre del av bolagets av kollegium beräknade

kapitalbehov för de närmaste åren. Till följd härav hade bolaget

alltjämt att klimpa mot kapitalbrist och därav föranledda svårigheter att

ordna och utveckla driften på ett rationellt sätt.

Därtill kommer, att de ekonomiska kalkyler, som vid tidpunkten för statens

inträde som delägare i det svenska spetsbergsbolaget förelågo och som

då ansågos innefatta en tillfyllestgörande marginal, högst väsentligt rubbades

av ett starkt prisfall å den internationella kolmarknaden. Enligt

den i Kommersiella meddelanden’ av kollegium offentliggjorda konjunkturöversikten

noterades sålunda prima newcastleångkol fob England i

mars 1921 till 47.50 sh., men i mars 1922 endast till 24.56 sh., allt per engelska

ton.

Med anledning härav — och även med hänsyn till vissa andra med bolagets

svaga finansställning sammanhängande förhållanden — företogs

den förnyade prövning, huru med statens stenkolsintressen å Spetsbergen

lämpligen borde förfaras, vilken utredning nu föreligger i det remitterade

sakkunnigebetänkandet.

Genom denna utledning bär eu väsentligt ökad klarhet vunnits rörande

det svenska spetsbergsföretagets utvecklingsmöjligheter.

Det är sålunda ställt utom allt tvivel, att den av nämnda företag bearbetade

stenkolsfyndigheten innehåller synnerligen betydande koltillgångar,

vilka geologiskt och gruvtekniskt sett äro mycket fördelaktigt belägna.

De äro i sistnämnda avseende jämförliga med de nordamerikanska

kolgruvorna och betydligt överlägsna de engelska. Produktionen per arbetare

är också hög. De brutna kolen äro till karaktären ångkol och visa

ett fullt tillfredsställande värmevärde, men äro något lösa och stybbiga,

dock icke mer än att de till kvaliteten stå ganska nära göda engelska ångkol,

sannolikt blott 8 å 10 procent lägre.

En av kärnpunkterna i föreliggande fråga är, huru prisbildningen på

den internationella kolmarknaden kommer att i fortsättningen gestalta

sig. De stenkolsproducerande centra i världen, vilkas överskott möjliggöra

de kolfattiga ländernas import av kolbränsle, befinna sig i Nordame-»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 195.

xika, England ock Centraleuropa. I sistnämnda område är det egentligen

kolfälten i Ruhr och Scklesien, »om ifrågakomma, men av skäl sammanhängande

med den politiska situation, som uppstått i Mellaneuropa efter

världskriget, lärer det dock vara uteslutet att från dem påräkna väsentliga

bidrag till vårt lands kolförsörjning under en avsevärd framtid. De

nordamerikanska kolen, vilka under den genomlupna exceptionella dyrtiden

i fråga om kolbränsle vunno ett visst insteg på den europeiska marknaden,

äro numera i följd av åtskilliga samverkande omständigheter icke

längre så aktuella för sagda marknad. Det återstår alltså England, och

för Sveriges vidkommande äro de engelska stenkolen för närvarande, i

likhet med vad fallet var före världskriget, dominerande inom landets

kolimport och följaktligen utslagsgivande i fråga om stenkolspriset. I detta

förhållande finnes icke någon särskild anledning att vänta någon förändring.

De engelska kolprisen hava sedan slutet av år 1922 visat stigande tendens.

Orsakssammanhanget härvid är av komplicerad beskaffenhet. Det

torde dock höra erinras, att upprätthållandet under mer än ett år <1921 - 1922) av en kolprisnivå, som faktiskt inneburit förlust för gruvägarna,

underbetalning av gruvarbetet och statssubvention åt kolindustrien,_ icke

utan skäl betraktas som en gemensam uppoffring av den engelska nationen

för att återvinna den förhärskande ställning, England före världskriget

intog på den internationella kolmarknaden och som ansågs oundgänglig

för nationens ekonomiska bestånd, men vilken landet varit nära att förlora

i krisen efter världskriget. Sedan denna kolsupremati återställts, bär

av naturliga skäl en reaktion inträtt. De kolbehövande länderna få åter

betala England ett stenkolspris, som förr eller senare kommer att helt

täcka produktionskostnaderna, medgiva rimliga brytningslöner åt dess arbetare,

lämna vinst åt företagarna och om möjligt ersättning för lidna

förluster.»

Efter att därefter hava framhållit, att världsmarknaden företedde en avgjord

tendens mot högre stenkolspris samt att utsikt syntes vara förhanden,

att lönenivån på Spetsbergen så småningom komme i ett relativt

gynnsammare förhållande till den engelska kolgruveindustriens arbetslöner,

vilka omständigheter enligt kollegii åsikt vore ägnade att icke

oväsentligt stärka föreliggande kalkyler för den svenska stenkolsbrytningen

på Spetsbergen, anförde kollegium ytterligare följande:

»Kommerskollegium har av de sakkunnigas utredning bibragts den uppfattningen,

att de ekonomiska utsikterna för kolbrytningen å Spetsbergen,

så vitt nu med sannolikhet kan bedömas, icke i och för sig behöva utgöra

hinder för fortsatt stöd från statens sida åt det svenska, där verksamma

bolaget.

En liknande uppfattning synes vara rådande i Norge, där statsmakterna

lära hava tills dato sammanlagt utgivit icke mindre än omkring 16 miljoner

norska kronor för stödjande av olika norska kolbrytningsföretag å

Spetsbergen, vilkas sammanlagda brytning dock ännu icke representerar

en årskvantitet av mer än ungefär 200,000 ton eller lika mycket, som ur

Sveagruvan ensam enligt det av de sakkunniga förordade större alternativet

årligen skulle kunna utvinnas.

Beträffande det bidrag, som spetsbergskolen kunna lämna till landets

bränsleförsörjning, finner kollegium inga omständigheter hava framkommit,

som kunna motivera en förändring i den uppfattning härutinnan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

varåt såväl kollegium som i ärendet hörda institutioner, även industriförbundet,

tidigare givit uttryck. En framgångsrik exploatering av de i

svensk ägo befintliga koltillgångarna på Spetsbergen skulle otvivelaktigt

utgöra en betydande faktor i landets framtida bränsleförsörjning.

loke heller nu förbiser kollegium den ekonomiska risk, som intresseskap

i ett företag av här ifrågavarande karaktär medför, men finner övervägande

skäl tala för att staten tager denna risk.

Framtidsvärdet av dessa fyndigheter är enligt kollegii mening alltför

stort, för att staten på grund av tillfälliga förhållanden i ett onormalt konjunkturläge

bör avstå från att fullfölja sin insats.

Erfarenheten under den tid, staten varit intresserad i spetsbergsbolaget,

synes kollegium giva vid handen, att en ekonomisk drift av detta företag

icke kan grundas på den hittills ernådda brytningen och skeppningen av

upp till 72,000 ton för år. De kostnader, vilka äro förenade med exploatering

av kolfält under de egenartade förhållanden, som råda å Spetsbergen,

måste otvivelaktigt fördelas på en vida större årskvantitet. Det av de

sakkunniga tillstyrkta programmet, avseende en till omkring 200,000 ton

ökad årsbrytning, anser kollegium därför nödvändigt att lägga till grund

för den fortsatta driften.

Kollegium vill understryka vikten av att genom införande av maskinförskrämning

förbilliga brytningen och höja kvaliteten hos de erhållna

kolen. Dessutom får kollegium med hänsyn till navigationssvårigheterna

vid Spetsbergen framhålla önskvärdheten av, att anordningarna för kolens

utlastning vid gruvan företrädesvis anpassas efter medelstort tonnage och

helst anordnas för lastning av flera båtar samtidigt. Den omständigheten,

bland annat, att sjömätningen i dessa farvatten ännu icke nått fullständighet,

synes böra tillsvidare föranleda en viss försiktighet i nämnda avseende.

Så stora fartyg som å 6,000 tons d. w. lärer det för närvarande få

anses vanskligt att för denna trade använda.

Beträffande rättsförhållandena å Spetsbergen har kollegium inhämtat,

att den i Paris år 1920 mellan åtskilliga makter, däribland även Sverige,

ingångna traktaten angående Spetsbergen ännu icke ratificerats och att

någon gruvstadga sålunda ännu icke därstädes blivit gällande. Om den

svenska gruvdriften å Spetsbergen fortsättes, torde sagda uppskov med

fastställande av rättsnormer icke i sak böra utgöra hinder för nu ifrågavarande

understöd, så länge staten tillförsäkras ett avgörande inflytande

på det svenska bolagets angelägenheter. Vid en nedläggning av driften

för längre eller kortare tid kan kollegium däremot ej annat än finna, att

en icke ringa ovisshet skulle uppstå rörande de svenska rättigheternas

fortbestånd.»

Kollegii utlåtande utmynnade i följande uttalande:

»Då kollegium därefter övergår till ett ståndpunkttagande rörande statens

ekonomiska medverkan vid den svenska kolbrytningen å Spetsbergen,

torde till en början vara lämpligt göra följande sammanfattning av de

föreliggande huvudalternativen:

1) De sakkunnigas förslag, avseende en till omkring 200,000 ton årligen

utvidgad brytning, vartill erfordras en kapitalökning av 5.25miljoner kronor,

därav 4.5 miljoner i statslån.

2) Brytningens fortsättande i något ökad omfattning till omkring 100,000

ton årligen, varvid erfordras ett kapitaltillskott av 3.i miljoner kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

3) Brytningens fortsättning tillsvidare i samma omfattning utan nyanskaffning,

varför (av industriförbundet) föreslås årlig statssubvention.

4) Driftens nedläggande.

Driftens nedläggande kan otvivelaktigt innebära betydande fara för,

att de svenska kolfälten komrae att övergå i främmande lands ägo. Att

förhindra detta är ett nationellt svenskt intresse, som kollegium i sin mån

anser sig böna befrämja. Kollegium kan därför icke tillråda ett ståndpunkttagande,

som skulle hava driftens nedläggande till följd. Detta alternativ

skulle vidare innebära, förutom eu kapitalförlust å statens aktieinnehav

av 2 miljoner kronor, vissa utgifter för företagets likvidation, vartill

staten näppeligen kunde undandraga sig att bereda nödiga kontanta

medel. Sannolikt torde dessa utgifter, enligt kollega uppskattning, röra

sig om minst 250,000 kronor, ett belopp som dock möjligen skulle vid avvecklingen

kunna på ett eller annat sätt återbäras, eventuellt i form av kolleveranser.

Beträffande alternativ 3, innebärande status quo och statssubvention,

lärer detsamma icke kunna genomföras utan att bolagets solvens upprätthålles

genom den enskilda kreditens avlösande och tillhandahållande av

nödigt förlagskapital. Anslagsbehovet härför torde knappast kunna beräknas

till mindre än 2 miljoner kronor. Statssubventionen, som väl närmast

kunde tänkas som en statens garanti mot utfående av ett mot produktionskostnaderna

svarande kolpris, är svårare att uppskatta, men torde

lätt kunna kräva ett eller annat hundratusental kronor årligen, särskilt

med hänsyn till brytningens ringa omfattning och till att effektiviteten

hos bolagets organisation av naturliga skäl sannolikt komme att sjunka

under väntetiden, innan avgörandet rörande bolagets öde bleve träffat.

Alternativ 3 är slutligen så mycket mindre att förorda, som det skulle

betyda, ett fastlåsande av driften i en begränsad skala, som, enligt vad erfarenheten

giver vid handen, endast under särskilt gynnsamma förhållanden

är ekonomisk.

Det. sistnämnda torde i viss män även hava sin tillämpning i fråga

om alternativ 2, där det ansenliga kapitalbehovet dessutom uppenbarligen

icke står i rätt förhållande till vinsten för företaget av den relativt ringa

ökningen i utvunnen kolmängd.

Alternativ 1, det förslag, vid vilket de sakkunniga stannat, synes i motsats

mot alternativ 2 innebära en så god avvägning, som omständigheterna

för närvarande medgiva, mellan den nya kapitalinsatsen och i utsikt stående

ökad brytningskvantitet. Kollegium har den uppfattningen, att detta

alternativ är av den minsta storhetsordning, varvid alla nu befintliga

faktorer i företagets organisation komma till sin rätt och en ekonomisk

jämvikt skall kunna förväntas inträda.

Av vad kollegium härovan utförligt utvecklat torde utan vidare framgå,

att kollegium för sin del icke kan förorda lösning i enlighet med de

under alternativ 3) och 4) innefattade förslagen, alldeles särskilt som staten

i båda dessa fall torde få räkna med säker förlust av anvisade medel.

Vid valet mellan alternativ 1) och 2) finner sig kollegium obetingat böra

förorda alternativ 1.

Kommerskollegium vill på anförda skäl för sin de] biträda de sakkunnigas

förslag om ytterligare tillskott av statsmedel åt svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen. I fråga om beräkning av därför erforderligt

belopp, liksom även beträffande låneformen såsom lämplig anordning av

understödet, har kollegium icke något att mot förslaget erinra. Det remis
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statens

styrelseledamöters

i bolaget

yttrande

den 31 januari

1923.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

sen bilagda förslaget till överenskommelse mellan svenska staten och bolaget

i fråga giver kollegium icke anledning till annan erinran i sak, än

vad förslagsställarna redan själva framhållit rörande önskvärdheten av

en begränsning av till aktiebolaget Isfjorden—Belsund utgående royalty.»

Även statens styrelseledamöter i bolaget inkomma till mig med en skrift

i anledning av de sakkunnigas förslag. Förevarande skrift är intagen å

sidorna 34—41 i förenämnda proposition nr 173 till 1923 års riksdag. I berörda

aktstycke anfördes, bland annat, följande:

»Av det anförda framgår, att de motiv, som föranlett den dåvarande regeringen

att föreslå förvärv för statens del av aktier i det bolag, som exploaterade

de svenska kolfyndigheterna på Spetsbergen, icke varit någon

förhoppning om, att företaget skulle bliva direkt lönande under den närmaste

framtiden, utan uteslutande hänsynen till bibehållande på svenska

händer av den viktiga bränslereserv för framtiden, som de ifrågavarande

koltillgångarna utgöra. Enahanda synpunkter framfördes från olika håll

under frågans behandling i riksdagen och torde väl kunna anses ha varit

de i huvudsak bestämmande för riksdagens beslut om aktieteckning.

Sedan den tidpunkt, då detta beslut fattades, har visserligen en genomgripande

förändring ägt rum på kolmarknaden, i det att under inflytande

av den allmänna depressionen inom industri och handel världens kolförbrukning

tillfälligt avsevärt minskats. Om man undantager vissa länder

med starkt deprecierad valuta — särskilt centralmaktländerna och Ryssland

_ har följden blivit, att utbudet på de flesta marknader kommit att

överstiga efterfrågan. Detta förhållande, i förening med den pågående allmänna

deflationsprocessen, särskilt i England och Amerika, har föranlett

en nedpressning av kolpriset i en grad, som ännu för ett par år sedan knappast

ansågs tänkbar.

Emellertid tyda alla tecken på, att — därest icke nya oförutsedda störningar

av allmän politisk art vålla en ytterligare förlängning av den antydda

saneringsprocessen—en vändpunkt i depressionen på kolmarknaden

nåtts, med ökad efterfrågan och därav föranledd stabilisering av prisnivån.

Med hänsyn till de alldeles särskilda förhållanden, som råda inom

den engelska kolindustrien och vartill vi i det följande återkomma, förefinnes

otvivelaktigt därstädes en tendens till prisstegring, så snart förbättrade

avsättningsförhållanden på något sätt möjliggöra eu sådan.

Risken torde därvid ligga nära, att en sådan prisstegring, i den män det

låter sig göra, främst kommer att gå ut över exportkolen, i likhet med vad

som tillämpats till tiden för kolkontrollens upphävande (mars 1921).

Handelspolitiken under och närmast efter världskriget såväl som vissa

bestämmelser i fredsfördraget torde otvetydigt hava ådagalagt den starka

tendens, som gör sig gällande att nationellt monopolisera vissa viktiga råvara-

och naturtillgångar och särskilt kolförråden. Den allra senaste tidens

händelser visa ytterligare exempel på denna strävan, som, om den

icke skall framstå såsom tämligen meningslös, måste anses innebära avsikten

att bereda det egna landet viss förmånsställning med hänsyn till

utnyttjandet av dessa tillgångar.

Även privata ekonomiska sammanslutningar i form av ringbildningar,

syndikat och s. k. vertikaltruster ha under senare tider utövat ett starkt

inflytande, särskilt på den kontinentala kolmarknaden.---

Under dessa förhållanden synes det, som om innehavet av de betydande

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts proposition Nr 195. 27

reserv tillgångar av fossilt bränsle, som för närvarande finnas på svenska

liänder på Spetsbergen, kan komma att i eu framtid visa sig vara av stort

värde och synnerlig betydelse för vårt lands ekonomiska och industriella

konkurrensförmåga. Visserligen utgör brytningen därstädes för närvarande

endast en mindre del, under senaste år cirka 3 procent, av Sveriges

kolimport. Men enligt det förslag till utökning av brytningen, som av de

sakkunniga nu förordas, skulle densamma komma att omkring 3-dubblas.

och inga principiella eller praktiska hinder synas föreligga mot att vid

behov ytterligare utveckla densamma till flerdubbel kvantitet.

Genom den nämnda utökningen av brytningen till cirka 200,000 ton

skulle, såsom framgår av den av kommerserådet Sidenvall verkställda tekniska

utredningen, den administrativa personalen och övrig fast personal.

liksom de nu befintliga anläggningarna, i vida bättre grad utnyttjas, än

vad som med nuvarande, starkt begränsade produktion är möjligt. Härigenom

och genom införande tillika av ändrad brytningsmetod — maskinbrytning

— borde enligt de uppgjorda beräkningarna spetsbergskolen även

vid nuvarande prisläge kunna bliva konkurrenskraftiga gentemot engelska

ångkol av jämförlig kvalitet.---

I det föregående hava vi sökt lämna bidrag till ett såvitt möjligt allsidigt

bedömande av de utsikter, som förefinnas för att kolindustrien vid

Sveagruvan skall kunna bliva ekonomiskt bärkraftig, för de svårigheter,

som därvid möta, och för de utvägar, som kunna erbjuda sig att övervinna

dessa svårigheter.

Utan att underskatta de nämnda riskerna synes det oss, som om hänsynen

till de för framtiden ovissa förhållandena på bränslemarknaden och

till det obestridligt intresset av att säkra innehavet för svensk räkning av

de betydande koltillgångar, vilka såsom resultat av svenska mäns arbete

och uppoffringar befinna sig i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens

händer, utgöra bärande skäl för att staten på sätt, som de sakkunniga föreslagit,

och under av dem förordade villkor stöder bolaget genom att bevilja

detsamma angivet lån för utvidgning av driften, så att densamma

måtte kunna bliva ekonomiskt bärkraftig, såvitt man kan bedöma med den

nog sä omfattande erfarenhet, som numera föreligger.

Såsom ytterligare skäl för en sådan! åtgärd kan anföras betydelsen

för staten i dess egenskap av konsument utav betydande mängder bränsle,

särskilt för den av staten bedrivna trafikverksamheten samt för försvarsväsendets,

sjukvårdens m. fl. statliga behov, att på detta sätt kunna säkra

sig tillgång till att täcka åtminstone en väsentlig del av detta behov. Eu

dylik åtgärd plägar ju anses motiverad även beträffande enskilda industriella

företag, vilka för sin utveckling, sedd på längre sikt, behöva säkrad

tillgång till viss för driften nödvändig råvara. Och detta gäller till och

med i sådana fall, där åtgärden ej betingas av några mera omedelbart

föreliggande behov, och även om den innebär viss tillfällig ekonomisk uppoffring.

»

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 16 mars 1923 anförde jag

— efter att hava erinrat om de upprepade statsingripandena för stödjande

av bolaget — bland annat följande:

»Då det icke är möjligt att på nyss antytt sätt längre sörja för bolagets

fortbestånd, är situationen nu den, att bolaget antingen måste tillföras

ytterligare kapital i en omfattning, som gör det möjligt för bolaget att

Chefens för

handelsdepartementet

anförande

till

statsrådspro

t o koll et den

16 mars 1923.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

reda sig såsom självständigt drivet företag, eller ock snarast möjligt likvidera

sin verksamhet och realisera sina tillgångar.

I förra fallet, d. v. s. därest man anser, att bolaget bör bestå och dess tillgångar

bevaras i svensk ägo, har man, såsom ock vid den verkställda sakkunnigutredningen

skett, att undersöka, huruvida det kan ställa sig fördelaktigast

att tillsvidare nedlägga driften vid bolagets gruvor och inskränka

sig till de för gruvrättighetens försvarande nödvändiga arbetena

eller att fortsätta rörelsen, därvid utgångspunkten givetvis bör vara ett

sådant anordnande av driften, att bästa möjliga ekonomiska resultat vinnes.

För de jämförande beräkningar, som i dylikt hänseende av de sakkunniga

uppgjorts, har jag i det föregående redogjort. De sakkunniga

hava härvid sökt att väga den förlust, en nedläggning av driften ostridigt

skulle medföra, mot den förlustrisk, som vid en fortsatt drift kunde anses

föreligga, och därvid kommit till den bestämda uppfattningen, att de kapitalutlägg,

som vid ett nedläggande av driften skulle erfordras för reglering

av bolagets svävande skulder samt för försvarsarbeten in. in., måste

anses så stora och de anläggningsvärden, som i dylikt fall skulle spolieras,

så betydande, att ett fortsättande av driften, utvidgad till att omfatta en

årlig brytning av cirka 200,000 ton stenkol, ur ekonomisk synpunkt måste

anses vara att föredraga. Till den av de sakkunniga sålunda uttalade

uppfattningen, vilken grundar sig på en ytterst ingående undersökning

av bolagets ställning och förutsättningar samt situationen på kolmarknaden

och dess sannolika förändringar under framtiden, har kommerskollegium

bestämt anslutit sig, därvid kollegium särskilt understrukit, att, därest

åtgärder skola vidtagas för koltillgångarnas bevarande i svensk ägo,

de sakkunnigas förslag om utökning av kolbrytningen till nyss angivna

årliga kvantitet ur ekonomisk synpunkt avgjort vore att föredraga framför

övriga i ärendet framkomna alternativ. Under sådana omständigheter

lärer vid det, slutliga ståndpunktstagandet i förevarande ärende valet böra

stå emellan att antingen tillföra bolaget ökat kapital, så att eu utvidgning

av driften i ovan antydd omfattning blir möjlig, eller ock låta bolaget falla

och taga de därav föranledda konsekvenserna.

Det avgörande, som i nu ifrågavarande hänseende från statsmakternas

sida måste träffas, synes^ mig — särskilt med hänsyn till omöjligheten för

även de mest sakkunniga att med visshet bedöma den framtida utvecklingen

på kolmarknaden och den betydelse, spetsbergskolen kunna komma att

få för vårt lands bränsleförsörjning — i hög grad vanskligt. Lämnas bolaget

av statsmakterna åt sitt öde, har man att räkna med, icke blott att

det kapital staten redan insatt i företaget, 2,000,000 kronor, i sin helhet går

förlorat, utan framför allt, att syftet med statens kapitalengagemang i

företaget eller kolfyndigheternas bevarande i svensk ägo definitivt förfelas.

För en utveckling av driften åter, på sätt de sakkunniga föreslagit,

erfordras enligt de sakkunnigas till riktigheten obestridda beräkningar ett

ytterligare kapitaltillskott av icke mindre än 5,250,000 kronor, därav enligt

den av de sakkunniga förordade överenskommelsen med bolaget staten skulle

bidraga med 4,500,000 kronor. Och icke ens med ett dylikt kapitaltillskott

förefinnes någon absolut garanti för, att bolagets rörelse under alla förhållanden

är säkerställd.

Det är under sådana omständigheter icke ägnat att förvåna, att meningarna

rörande den ståndpunkt, som i förevarande hänseende från stata;

maktemas sida bör intagas, inom auktoritativa kretsar gå vitt i sär. Efter

att hava tagit del av det förebragta utredningsmaterialet och de däröver

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

29

avgivna yttrandena har jag emellertid för egen del, i likhet med alla de

statliga experter och myndigheter, vilka medverkat vid eller utlåtit sig

över den verkställda utredningen, kommit till den uppfattningen, att det,

med hänsyn till det ovissa världsläget och de begränsade koltillgångar,

som inom vårt eget land äro tillfinnandes, icke vore framsynt att avhända

sig de efter våra förhållanden enorma kolreserver, som gömmas inom de

av svenskar ockuperade områdena på Spetsbergen. Den svåra bränslenöd,

som vårt land endast för några år sedan hade att genomgå och vars bekämpande

föranledde vidtagandet av de mest extraordinära åtgärder, bör

ännu stå i friskt minne, och då den möjligheten icke är utesluten, att liknande

situationer ånyo kunna inträda, synes det mig icke försvarligt att

av stundens ekonomiska svårigheter låta driva sig till att släppa ur sina

händer kolresurser, vilka i nyss antydda läge kunna för hela landet bliva

av oskattbart värde. Härtill kommer, att världens och särskilt Europas

koltillgångar icke äro outtömliga och att den fortskridande industriella utvecklingen

och den redan nu skymtande bristen på brännoljor kan komma

att inom en icke alltför avlägsen framtid föranleda en så hård skattning

av dessa tillgångar eller sådana åtgärder av exporthindrande natur, att

även för mera normala förhållanden dispositionen i största möjliga omfattning

av exploateringsbara egna kol fyndigheter kan bliva av den största

betydelse för vårt lands industriella oberoende. Bevarandet åt vårt land

av de ifrågakomna naturtillgångarna på Spetsbergen synes mig under sådana

omständigheter, även om de icke omedelbart skulle giva det önskvärda

ekonomiska utbytet, vara ett nationellt intresse av den vikt, att detsamma,

om icke oöverstigliga hinder däremot resa sig, bör hävdas och tillvaratagas.

Beträffande möjligheterna för en ekonomiskt lönande drift under den

närmaste framtiden av de svenska kolgruvorna på Spetsbergen vill jag —

under hänvisning i övrigt till vad av de sakkunniga anförts — särskilt

framhålla, att dessa möjligheter, även om de måste anses i viss mån osäkra,

dock icke kunna bedömas efter de ekonomiska resultat, som under de sistförflutna

åren uppnåtts. I dylikt hänseende må påpekas, att det svenska

spetsbergsföretaget, som i stort sett utfört sina anläggningar och verkställt

sina nyanskaffningar under en tid, då varupriserna voro som allra mest

uppdrivna, kort tid efter igångsättandet av sin rörelse mötts av eu konjunktur,

kännetecknad av ett katastrofartat fall av stenkolspriset från

bortemot 300 kronor per ton till mindre än en tiondel därav. Den nedåtgående

prisrörelsen har så mycket hårdare drabbat just detta företag, som

det till följd av de klimatiska förhållandena å Spetsbergen är nödsakat att

redan på sommaren till då gällande pris uppköpa alla de för vintersäsongen

erforderliga förnödenheterna samt avsluta arbetsavtal för sagda säsong,

medan likvid för de sedermera under vintern brutna kolen i allmänhet

erhållits efter det pris, som vid kolens skeppning varit gällande under

därpåföljande sommar. Företaget har sålunda, på grund av de säregna

omständigheter, under vilka det driver sin verksamhet, i än högre grad iin

andra, under mera gynnsamma klimatiska förhållanden arbetande industriföretag

drabbats av den nedåtgående prisrörelsen.

I själva verket torde, såsom ock av sakkunnigutredningen framgår, frågan

om möjligheten att med nöjaktigt ekonomiskt utbyte under den närmaste

framtiden exploatera de svenska kolfälten på Spetsbergen vara beroende

av en mångfald vitt skilda faktorer, av vilka vissa låta sig med

tämligen stor säkerhet beräkna, medan andra mer eller mindre undan
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

draga sig förhandsbedömande. Ostridigt torde i varje fall vara, att med

deri relativt obetydliga brytningskapacitet, bolagets anläggningar för närvarande

äga, eu konkurrens med andra, närmast engelska, kol endast under

gynnsamma omständigheter är möjlig. Den verkställda utredningen

synes mig emellertid giva starka skäl för antagandet, att genom en utökning

av anläggningarna till en brytningskapacitet av cirka 200,000 ton per

år bolaget skall bliva i stånd att nedbringa totalkostnaden per ton så avsevärt,

att dess kol kunna med ekonomiskt tillfredsställande resultat säljas

i konkurrens med dem, som från andra trakter av världen införas i vårt

land. Utvecklingen inom den internationella kolmarknaden, vilken ju

undandrager sig säkert bedömande, kan visserligen härvid spela ogynnsamt

in. Åtskilliga tecken tyda emellertid på, att en vändpunkt numera

inträtt i den under de senaste åren på detta område härskande djupgående

depressionen, som ju föranlett mycket stora svårigheter även för Englands

kolindustri och nödgat den engelska regeringen att offra ofantliga belopp

på statssubventioner åt de inhemska kolproducenterna. Kolpriserna hava

sålunda sedan någon tid tillbaka befunnit sig i oavbrutet stigande (för

nörthumberlandkol exempelvis från 28 kronor per ton vid årets början till

39 kronor 66 öre per lön den 10 innevarande mars) och, om också den under

de allra sista veckorna inträffade starka harmsen måhända delvis kan vara

beroende på tillfälliga omständigheter, vill det dock av åtskilligt synas,

som om den fortgående prisstegringen åtminstone i viss mån är att tillskriva

den mera varaktiga förskjutning uppåt av kolprisnivån, som av

sakkunniga på området redan sedan länge förutsagts, .lag vill i detta sammanhang

fästa uppmärksamheten på och understryka de uttalanden, som

för bedömande av den sannolika utvecklingen å kolmarknaden gjorts i det

avgivna sakkunnigbetänkandet och vissa andra i det föregående åberopade

aktstycken rörande inflytandet på kolprisnivån av sådana faktorer som

upphörandet av den engelska statssubventioneringen, den återuppvaknande

industriella livaktigheten med därav föranledd ökad efterfrågan å

kol, de engelska lcolgruvearbetarnas rörelse för höjande av de för närvarande

synnerligen låga arbetslönerna, den fortskridande försvåringen av

brytningsförhållandena i de engelska kolgruvorna in. m.

Även i händelse av eu för bolaget relativt gynnsam utveckling å den

internationella kolmarknaden föreligga emellertid i avseende å exploaterandet

av spetsbergskolen eu mångfald speciella omständigheter, som

kunna tänkas komma att utöva en på bolagets räntabilitet och bärkraft

menlig inverkan. Särskilt torde man härvid — sedan spetsbergskolens

höga bränslevärde och de trots klimatet gynnsamma brytningsförhållandena

å ögruppen blivit ådagalagda — hava att fästa sig vid de svårigheter,

som de för spetsbergskolen säregna, i sakkunnigbetänkandet närmare utvecklade

transport- och avsättningsförhållandena kunna komma att medföra.

Utan att underskatta nämnda svårigheter och de risker, som därav

föranledas, ber jag dock att få erinra, dels att avsättningen av de kol, som,

sedan statens järnvägar övertagit den av de sakkunniga och järnvägsstyrelsen

ifrågasatta årliga kvantiteten av 80,000 ton, skulle försäljas i fria

marknaden, väsentligen torde underlättas genom de lagringsmöjligheter,

som, enligt vad den av statens styrelseledamöter i dylikt hänseende verkställda

specialutredningen givit vid handen, erbjuda sig i olika svenska hamnar,

dels ock. att i sista hand avsättningen alltid torde bliva beroende av, att

det pris, som kan erbjudas, i förhållande till priset å andra kol ställer sig

tillräckligt fördelaktigt. Huru förhållandena i dylikt hänseende kunna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts -proposition Nr 195.

31

komma att gestalta sig1 lärer, såsom redan antytts, ingen kunna med full

visshet förutsäga, men den i ärendet verkställda utredningen pekar dock

på, att vid en utökning av bolagets brytningskapacitet till 200,000 ton årligen

göda utsikter för en konkurrensmässig drift maste anses föreligga.

Sammanfattningsvis vill jag sålunda uttala, att jag anser det intresse,

som, särskilt med hänsyn till framtiden, är knutet vid bevarandet åt Sverige

av bolagets koltillgångar å Spetsbergen, så starkt, att staten — trots

därmed förenade ekonomiska risker — icke bör undandraga sig det ytterligare

kapitalengagemang, som erfordras, för att den svenska kolbrytningen

å Spetsbergen må kunna utvidgas till eu, såvitt nu kan bedömas, ekonomiskt

lönande omfattning.

Det för dylikt ändamål erforderliga kapitaltillskottet har, såsom redan

nämnts, av de sakkunniga uppskattats till sammanlagt 5,250,000 kronor.

Efter ingående förhandlingar med de personer, vilka sta i borgen för bolagets

nuvarande banklån, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att

av detta belopp 4,500,000 kronor tillskjutas av staten, medan återstoden,

750.000 kronor, skulle under vissa närmare angivna villkor garanteras av

nyss omförmäkla borgensmän. Vid förhandlingarna hava ifrågavarande

privatpersoner bestämt förklarat sig icke vilja eller kunna sträcka sin garanti

längre än nyss angivits. Att annorledes på privat väg uppbringa

någon del av det erforderliga kapitalet lärer vara fullständigt uteslutet.

Under sådana omständigheter och då eu nedprutning av den för säkerställande

av bolagets drift såsom nödig ansedda summan icke skulle vara förenlig

med det syfte, man genom det ytterligare kapitaltillskottet vill vinna,

nämligen att skapa en för bolagets fortbestånd någorlunda bärkraftig ekonomisk

bas, anser jag mig böra förorda, att staten påtager sig anskaffningen

av det av de sakkunniga i dylikt hänseende ifrågasatta beloppet

4.500.000 kronor.

I avseende å den form, i vilken statens kapitalinsats skulle ske, liava de

sakkunniga föreslagit, att beloppet skulle tillföras bolaget såsom lån och

icke, såsom vid statens tidigare kapitalengagemang i företaget ägt rum,

mot erhållande av aktier. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

och särskilt därtill, att goda utsikter för en snar reglering av rättsförhållandena

å Spetsbergen torde förefinnas, varmed skulle följa möjlighet att

till säkerhet för beviljat lån erhålla inteckning i bolagets fastigheter, gruvor

och anläggningar därstädes, anser jag i likhet med de sakkunniga låneformen

vara att förorda.

I övrigt skulle, enligt det förslag till överenskommelse mellan svenska

staten och bolaget, varom de sakkunniga och bolagets styrelse, däribland

också borgensmännen för bolagets banklån, slutligen enat sig, för de ifrågasatta

kreditoperationerna gälla huvudsakligen följande bestämmelser,

vilka jag för egen del anser böra godtagas.

Av det lån staten skulle bereda bolaget, skulle 3,000,000 kronor tillhandahållas

bolaget den 1 juli 1923 och 1,500,000 kronor den 1 juli 1924. Lånet

skulle löpa med fem procent ränta och återbetalas på det sätt, att den 31

december ett vart av åren 1926—1945 såsom ränta och amortering skulle

erläggas tillhopa åtta procent av lånesumman, eller 360,000 kronor, samt

den 31 december 1946 då återstående kapitalbelopp jämte ränta, omkring

38.000 kronor. Därest ränta eller amortering icke erlagts inom tre månader

efter föreskriven förfallodag, skulle staten äga, därest annan överenskommelse

icke träffas, uppsäga lånet att i dess helhet omedelbart återbetalas.

Till säkerhet för lånet skulle staten tillförsäkras rätt att — i den mån

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

de rättsliga förhållandena på Spetsbergen bliva ordnade — erhålla inteckning

i bolagets fasta egendom och gruvor å Spetsbergen, förlagsinteckning

i bolagets lösa egendom därstädes samt varje annan inskrivning till säkerhet

för sin fordran, som kan bliva tillåten i bolagets egendom å Spetsbergen,

allt med förmånsrätt framför varje annan fordran, med undantag för

ovannämnda privata lån å 750,000 kronor, som skulle äga lika rätt.

Statens skyldighet att tillhandahålla bolaget lån skulle icke inträda,

förrän dels vissa ändringar i bolagsordningen vidtagits, avseende att tillförsäkra

staten majoritetsställning i bolaget ävensom rätt till ökad utdelning

å de av staten innehavda preferensaktierna i bolaget, dels och vederbörlig

garanti ställts för, att de privata krediterna få av bolaget tillgodonjutas.

Enligt de föreslagna ändringarna i bolagsordningen skulle den nuvarande

begränsningen till 6 procent i rätten till vinstutdelning å preferensaktierna

bortfalla. I stället skulle i bolagsordningen intagas ett stadgande av innehåll,

att, sedan först dessa aktier fått utdelning med nämnda procentsats

och därefter stamaktierna likaledes erhållit 6 procents utdelning, eventuellt

överskjutande vinst skulle delas lika mellan samtliga aktier. Vidare

skulle rörande antalet styrelseledamöter och revisorer införas bestämmelser

av sådant innehåll, att staten i vartdera fallet erhölle majoritet och

därmed erforderligt inflytande å bolagets ledning. Än vidare skulle statens

majoritetsställning befästas därigenom, att preferensaktiernas röstvärde

ökades till det tredubbla.

Ovannämnda privata krediter å tillhopa 750,000 kronor skulle, såsom jag

redan nämnt, garanteras av de personer, som för närvarande stå i borgen

för bolagets banklån. Krediterna skulle för tiden 1 juli 1923—30 juni 1928

utgöra 750,000 kronor jämte ränta och därefter minskas med en femtedel

varje år.»

Utöver de bestämmelser, som hade inrymts i det av de sakkunniga uppgjorda

kontraktsförslaget, förordade jag slutligen intagandet av ytterligare

det stadgandet, att aktiebolaget Isfjorden-Belsunds rätt till royalty för brutna

stenkol skulle begränsas till att avse en högsta årlig stenkolskvantitet av

75,000 ton.

Under åberopande) av vad jag sålunda anfört hemställde jag, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att dels medgiva, att åt svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergen finge, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det av mig förordade kontraktsförslaget mellan svenska staten och

bolaget angåves, av statsmedel beviljas ett lån å 4,500,000 kronor, dels ock,

vid bifall därtill, av sagda belopp å riksstaten för budgetåret 1923 — 1924

bland utgifter för kapitalökning anvisa 3,000,000 kronor.

Kungl. Maj.ts

proposition nr

173 till 1923

års riksdag.

1923 års riksdags

skrivelse

nr 319.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet (nr 173) avläts i enlighet med min

hemställan.

I skrivelse den 6 juni 1923, nr 319, anmälde sedermera riksdagen följande.

Riksdagen medgåve, att bolaget finge av statsmedel beviljas ett lån av

1,500,000 kronor, att utgå med 1,000,000 kronor den 1 juli 1923 och 500,000

kronor den 1 juli 1924 på de huvudsakliga villkor i övrigt, som inne
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

fattades i förslaget till överenskommelse mellan svenska staten och bolaget,

dock med följande ändringar, nämligen dels beträffande de i överenskommelsen

omförmälda säkerheterna för banklån att dessa säkerheter

skulle avse för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 ett banklån av 1,350,000

kronor jämte ränta, varefter nämnda belopp Unge minskas med 150,000

kronor varje år, dels ock i fråga om royaltyn till aktiebolaget IsfjordenBelsund

att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att såsom villkor för

statslånet föreskriva ytterligare inskränkning i rätten till sådan royalty.

Sedan ett i anledning av innehållet i riksdagens skrivelse nytt kontrakt

mellan svenska staten och bolaget blivit upprättat och vederbörligen undertecknat

samt styrelsen för bolaget i en till Kungl. Maj:t ställd skrift — med

stöd av skriften bilagda handlingar, utvisande att de för lånets utbekommande

stadgade villkor behörigen fullgjorts — anhållit, att av lånebeloppet

1,000,000 kronor måtte ställas till bolagets förfogande, anmodade Kungl.

Maj:t den 22 juni 1923 fullmäktige i riksgäldskontoret att, mot erhållande

av skuldförbindelse avfattad på sätt i överenskommelsen förutsattes och med

användande av det utav riksdagen för ändamålet i riksstaten för budgetåret

1923—1924 anvisade anslaget, till bolaget den 1 juli 1923 såsom lån

utbetala 1,000,000 kronor.

Sedan riksdagen därefter i skrivelse den 4 mars 1924, nr 38, anmält, att

riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen därom

gjorda framställning, å riksstaten för budgetåret 1924—1925 under utgifter

för kapitalökning för bestridande av lån till bolaget anvisat ett anslag av

500,000 kronor, anmodade Kungl. Maj:t den 14 mars 1924 fullmäktige i

riksgäldskontoret att, mot erhållande av på nyss omförmält sätt avfattad

skuldförbindelse till bolaget den 1 juli 1924 såsom lån utbetala ifrågavarande

belopp.

Med anlitande av de medel, som sålunda ställdes till bolagets förfogande

verkställdes omfattande nyanläggnings- och förbättringsarbeten vid bolagets

gruvor å Spetsbergen, varigenom produktionskapaciteten väsentligt ökades

och brytningskostnaderna avsevärt nedbragtes. De förhoppningar, som bysts

om att genom åtgärder av dylik natur förutsättningar skulle skapas för en

ekonomiskt lönande drift vid bolagets gruvor, hava emellertid icke infriats.

Anledningen härtill är att söka däri, att de genomförda kostnadsminskningarna

neutraliserats av de alltjämt fallande stenkolspriserna. 1922 års

sakkunniga beräknade, att efter genomförandet av kompletteringen av anläggningarna

bolagets självkostnader skulle inberäknat räntor och avskrivningar

komma att uppgå till 24 kronor 55 öre och exklusive avskrivningar

till 23 kronor 20 öre per ton eif. svenska hamnar. Jag ber nu att få meddela,

att kostnaderna i fråga uppgått till 23 kronor 62 öre år 1924 och till

20 kronor 74 öre år 1925, exklusive avskrivningar. Förväntningarna i avBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt • 16i höft. (Sr 195.) 3.

Utbetalande

av ett lån d

1,000,000

kronor till

bolaget.

Utbetalande

av ett lån å

500,000

kronor till

bolaget.

Trots nedbringande

av

självkostnaderna

förorsakas

bolaget

förluster genom

prisfallen

å stenkol.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

seende på nedbringandet av bolagets självkostnader hava sålunda till fullo

infriats och till och med i väsentlig grad överträffats. Då emellertid sänkningen

i självkostnaderna icke kunnat hålla jämna steg med den fallande

priskurvan å stenkol, har för varje år förlust på bolagets verksamhet

uppstått.

Förlusten på bolagets verksamhet har enligt vinst- och förlusträkningarna

uppgått till

under bokföringsåret 1921—1922.................... 337,725: 8 3

» » 1922—1923.................... 181,665: 9 4

» » 1923-1924.................... 133,981:50

» » 1924—1925................... 206,590:57

Summa 859,963: 84.

Bolagets vinst- I detta sammanhang ber jag att beträffande resultatet av bolagets rörelse

räkningllsamt un^er verksamhetsåret 1924—1925 — det sista för vilket styrelse- och revibalansräkning

sionsberättelser föreligga — samt den ekonomiska ställningen vid utgången

den1g^um av samma år få hänvisa till nedanstående i styrelsens förvaltningsberättelse

för sagda tid intagna vinst- och förlusträkning samt balansräkning:

Vinst- och förlnsträkning.

Ingående balans:

Kolförsäljningar ....................

195,924

11

förlust 1921—1922 337,725: 83

Utgående balans:

» 1922—1923 181,665: »4

förlustbalans från föregående

» 1923—1924 133,981: so

653,373

27

räkenskapsår..... 653,373:2 7

förlust under året 206,590: 57

Avskrivningar å förråds- och

handelsbodslager samt inven-

tarier vid Sveagruvan............

38,498

71

Allmänna omkostnader ............

92,019

93

Räntor ......... ......................

142,918 58

Brandkostnader vid Sveagruvan

129,077 61

Summa kronor

1,055,887|96

Summa kronor

1,055,887

95

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 35

Balansräkning''.

Kolgruvor och fyndigheter på

Aktiekapital:

Spetsbergen .................

1,959,382

06

Preferensaktie-

Anläggningar vid Sveagruvan ...

4,013,496

03

kapital ......... 750,000: —

Inventarier vid Sveagruvan ......

569,192

65

Stamaktiekapital 4,250,000: —

5,000,000

—

Inköpt men ej uppsänd materiel

31,422

4b

1 500 OOO

Egna fartyg .......................

275,000

-

Lån från rederilånefonden.........

66*666 6 6

Inventarier i Stockholm ...........

8,340

13

Arbetarnes sjukkassa ...............

29,273 21

Kassabehållning i Stockholm och

Diverse skulder ....................

2.453,503 09

vid Sveagruvan ...............

9,306

77

Kol i lager vid Sveagruvan ......

861,265

50

Förrådets och handelsbodens vid

Sveagruvan lager ...............

427,002

7 2

Diverse fordringar ..................

35,070

78

Förlustbalans från

1923—24............ 653,373:2?

Förlust under året 206,590: 5 7

859,963

84

Summa kronor

9,049,442

96

Summa kronor

9,049,442

90;

Revisorerna hava i sin berättelse över bolagets verksamhet under ifrågavarande

räkenskapsår anfört bland annat följande.

Vid granskningen av föregående års verksamhet både revisorerna uttalat,

att de värden, vartill vissa av tillgångarna befunnits upptagna, måste anses

för höga. Under det senaste verksamhetsåret hade icke några egentliga avskrivningar

skett å bolagets egendom och fartyg. Det i vinst- och förlusträkningen

upptagna beloppet av 38,498 kronor 71 öre utgjorde realisationsförlust.

Revisorerna ansåge sig icke nu böra ingå på en prövning av det

realvärde, som kunde anses ligga bakom de bokförda värdena av bolagets

tillgångar, då på grund av driftens inställande ovisshet rådde om bolagets

fortsatta verksamhet och följaktligen utgångspunkt för en realvärdering saknades.

Följande sammanställning, grundad på bolagets böcker, utvisade de

bokföringsmässiga förändringar i värde, som vissa tillgångar undergått från

verksamhetens början intill den 30 juni 1924:

Anskaffnings
värde
-

Kulgruvor och fyndigbeter ....

Anläggningar vid Sveagruvan

Inventarier » »

Egna fartyg................

2,026,767: so

5,266,303: i o

891,643: 3 4

1,154,289: 09

Summa kronor 9,339,003: 3 3

Avskriv
ningar
67,

385: 74

1,252,807: o?

322,450: 6 9

879,289: 09

Utgående balans

den 30 juni 1925

1,959,382: 06

4,013,496: 03

569,192: 65

275,000: -

2,521,932: 59 6,817,070: 74.

Revisorerna ville erinra därom, att i de visade avskrivningarna inginge

ett belopp av 1,919,386 kronor 10 öre, med vilket tillgångarna nedskrevos

år 1921, i samband med att staten genom riksdagens beslut förvärvade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

intresseskap i bolaget. Efter nämnda tidpunkt hade resultatet av bolagets

verksamhet icke varit sådant, att några väsentliga avskrivningar kunnat ske.

Revisorerna ansåge sig med hänvisning till styrelsens berättelse icke kunna

underlåta att påpeka, att driftsförlusten under verksamhetsåret, 206,590 kronor

57 öre, vore att tillskriva dels branden vid gruvan, som direkt medfört en

förlust av 129,077 kronor 51 öre, dels ock prisfallet å kol, som neutraliserat

den kraftiga sänkningen av självkostnaderna, som bolagsledningen lyckats

åvägabringa.

Som av det nyss anförda framgår, har av den under sistnämnda räkenskapsår

uppkomna förlusten ett belopp av 129,077 kronor 51 öre förorsakats

av en under maj månad 1925 utbruten brand i den s. k. Sveagruvan, en

olyckshändelse som visade sig synnerligen ödesdiger för bolaget, i det att

den omöjliggjorde driftens fortsättande, och till vilken sak jag snart skall

återkomma.

Driftskapital Rn följd av de ständiga förlusterna har varit, att vid olika tillfällen åtform^fbr-

gärder måst vidtagas för beredande av nödigt driftskapital åt bolaget i form av

skottslikvi- förskottslikvider å blivande leveranser av stenkol till, huvudsakligen, statens

deTstenkols dC järnvägar. Senast på våren 1925 fann sig bolagets styrelse nödsakad att

leveranser, för möjliggörande av driftens uppehållande hos Kungl. Maj:t göra hemställan

om förskottslikvid för de stenkol, som voro avsedda att brytas under driftsåret

1925—1926 och levereras till statens järnvägar. Med detta förskott

avsåg bolaget att kunna hålla sin rörelse i gång till och med juni 1926,

utan att någon försämring av dess ekonomiska ställning skulle komma att

inträda.

Såsom jag nyss antytt utbröt emellertid i maj månad 1925 en — i en vid

de sakkunnigas betänkande fogad bilaga närmare omhandlad — eldsvåda av

sådan omfattning, att gruvdriften måste helt nedläggas. Då förutsättningen

för det nyssnämnda förskottet därigenom bortföll, kunde bolaget icke taga

detsamma i anspråk.

Under år 1925 I en den 1 augusti 1925 dagtecknad skrift anmälde sedermera bolagets

beviljade lån styre]se> att på grund av förenämnda brand, som då ännu påginge, driften

dt bolde/et, > t ___ o # it* i*» ii , ,

moratorium vid bolagets gruvor blivit helt nedlagd. Da i anledning darav bolagets m
m-

m'' komster tillsvidare upphört och då bolaget saknade nödiga medel för betalning

av olikviderade arbetslöner, till bestridande av utgifter för släckande

av gruvbranden, till vårdande i övrigt av bolagets egendom m. m., anhöll

bolaget — under framhållande att om nödigt kapital ej tillfördes bolaget,

bolaget omedelbart måste träda i likvidation — att staten såsom största

delägaren i bolaget måtte bereda detsamma ett lån å 200,000 kronor.

Tillika inkom bolaget med förbindelser av vissa bolagets större fordringsägare

samt vederbörande borgensmän av innehåll, att, om bolaget erhölle

omförmälda lån av staten, de enskilda intressenterna i bolaget jämväl skulle

bidraga med ett lån å 150,000 kronor åt bolaget, att av bolaget icke skulle

före den 1 juni 1926 påfordras vare sig kapital- eller räntelikvider å bolagets

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

37

äldre lån samt att de nya lånen å tillhopa 350,000 kronor jämte ränta skulle

få utgå med förmånsrätt framför de äldre lånen.

Vid ärendets föredragning den 7 augusti 1925 beslöt Kungl. Maj:t bevilja

bolaget ett lån å 200,000 kronor mot 6 procent ränta att återbetalas senast

den 1 juni 1926, på villkor att jämväl från enskilt håll lämnades bolaget

ett å samma tid och med samma ränta löpande lån å 150,000 kronor.

Därjämte föreskrev Kungl. Maj:t:

att ifrågavarande statslån och enskilda lån skulle jämsides i inbördes

förhållandet fyra till tre anlitas och sedermera, till såväl kapital som ränta,

likvideras;

att lånebeloppen för detta ändamål skulle insättas å en särskild bankräkning,

som skulle innehavas gemensamt av de utav staten utsedda ledamöterna

i bolagets styrelse, och av dem i mån av behov utbetalas till bolaget;

att vad å denna räkning vid lånetidens utgång innestode då skulle omedelbart

överlämnas till långivarna enligt ovan angivna fördelning; samt

att lånen ej finge användas till annat än betalning av arbetslöner och

bestridande av andra utgifter, som vore nödvändiga för släckande av gruvbranden,

vårdande i övrigt av bolagets egendom, så att den ej förfores eller

minskade i värde, utlastning av utav bolaget brutna, å Spetsbergen lagrade

kol samt bevakande av bolagets rätt eller som eljest prövades oundgängligen

nödvändiga för bolagets fortsatta verksamhet.

Jag övergår nu till en redogörelse för den utredning, som verkställts av

de förut omnämnda, av mig den 12 juni 1925 tillkallade sakkunniga. En

vid denna utredning fogad, av en utav de sakkunniga, kommerserådet

K. Sidenvall verkställd teknisk utredning ävensom tre av de sakkunniga

upprättade diagram torde få såsom bilagor A—D fogas till dagens protokoll.

Efter att hava till en början i korthet erinrat om de åtgärder, som från 1925 års

statens sida vidtagits för ifrågavarande kolfyndigheters bevarande åt vårt ^kannlgas

land, ingå de sakkunniga på en redogörelse för Sveriges import av sten- utredning.

kolsbränsle (stenkol, koks och kolbriketter) under åren 1920—1925. I avseende

härå anföra de sakkunniga följande:

»I den förut omnämnda propositionen (nr 218) vid 1921 års riksdag finnas Sveriges

(sid. 7) vissa uppgifter om Sveriges import och produktion av stenkolsbränsle bränsle
(stenkol,

koks och kolbriketter) under åren 1913—1919. Under de därefter imP°rt
följande

åren har importen och produktionen uppgått till följande kvantiteter,

angivna i 1,000-tals ton.

1920

1921

1922

1923

1924

1925

Import...........

................. 3,172

1,693

3,156

3,882

4,729

4,251

Produktion

................ 440

377

379

420

438

—

Summa 3,612

2,070

3,535

4,302

5,167

—

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kolmark
naden.

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Den inhemska kolproduktionen har icke varit underkastad synnerligen

stora växlingar sedan tiden före kriget utan har stigit tämligen regelbundet

från år 1913, då den uppgick till 364,000 ton.

Importen däremot har varierat i hög grad, från att under åren 1913—

1916 ha hållit sig mellan 5 och 5.5 miljoner ton årligen sjönk den sedan

på grund av importsvårigheter och har därefter icke uppnått den tidigare

omfattningen.

Att stenkolsförbrukningen efter upphörande av importsvårigheterna icke

uppgått till tidigare uppnådda kvantiteter, torde få tillskrivas flera samverkande

orsaker, såsom den i synnerhet inom vissa industrigrenar fortfarande

rådande depressionen, ett bättre utnyttjande av det använda bränslet, ökat

ersättande av ångkraft med vattenkraft och utbyte av stenkol mot andra

bränslen, varvid särskilt träavfall och oljor torde komma i betraktande.

Den storlek, stenkolsimporten under åren 1924 och 1925 uppnått, bör även

ses i belysningen av den fortgående stegring, som stenkolsimporten under

flera decennier visat och som närmare framgår av nedanstående sammanställning

av femårsmedeltal för importen av stenkol och koks:

1871—1875

1876—1880

1881—1885

1886—1890

1891—1895

1896—1900

1901—1905

1906—1910

1911—1915

1916—1920

Ton

591,141

782,245

1,035,440

1,326,761

1,764,856

2,614,566

3,206,772

4,348,880

4,913,709

3,044,897.»

De sakkunniga upptaga härefter till behandling frågan om stenkolsmarknadens

utveckling under de senaste åren. I sådant hänseende uttala de sakkunniga

bland annat följande:

»Till belysande av stenkolsmarknadens utveckling under de senaste åren

hava de sakkunniga upprättat bifogade diagram (I) över pris enligt svensk

kolnotering på stora engelska ostkustkol eif svensk västkusthamn 1922—1925.

Av diagrammet framgår att kolpriset höll sig tämligen konstant från början

av år 1922 till våren 1924 med undantag av första halvåret 1923, då priset

i samband med ockupationen av Ruhrområdet undergick en stark höjning.

Försommaren 1924 inträdde ett starkt prisfall, och tendensen har sedan varit

sakta fallande till hösten 1925. Noteringarna för november och december

1925 utvisa en tydlig återhämtning i priserna, men det torde ännu vara

för tidigt att avgöra, om denna är bestående eller endast en relativt normal

säsongvariation.

För erhållande av kontroll på den variation i kolpriserna, som nyssnämnda

diagram visar, har jämväl upprättats ett diagram (II) över pris vid av

statens järnvägar avslutade inköp av engelska stenkol eif Göteborg 1922

1925. De verkställda inköpen avse flera olika kolsorter, men prisen hava

omräknats efter de särskilda kolsorternas effektiva värmevärden till direkt

jämförelse med priset å Lambtonkol. Priskurvan i detta diagram stämmer

i stort mycket väl överens med de båda å diagram I men ligger genomgående

något lägre än kurvan för Durham-kol — till vilken klass Lamb
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

39

tonkolen höra — vilket utvisar, att statens järnvägar köpt sina kol något

under den förutnämnda noteringen.

Ett bedömande av stenkolsprisernas framtida utveckling erbjuder nu likaväl

som tidigare stora vanskligheter. Tager man i betraktande en längre

tidrymd får det väl anses sannolikt, att stenkolspriserna, med hänsyn till

den härunder märkbara minskningen av tillgångarna ävensom de med

gruvornas ökade djup stegrade produktionskostnaderna, komma att visa en

stigande tendens gent emot andra varor eller prisnivån i allmänhet.

Sett på kortare sikt åter torde man kunna påstå, att en snar, betydande

prisstegring knappast kan vara att räkna med.

Världsproduktionen av stenkol, som år 1913 uppgick till 1,216 miljoner

ton, utgjorde

1922

1923

1924

1,034 miljoner ton

1,180 » »

1,168 » » ,

Motsvarande siffror för Europas vidkommande äro

1913

1922

1923

1924

605 miljoner ton

502 » »

487 » »

549 » » .»

Efter att hava erinrat, bland annat, hurusom i de båda för den europeiska

kolmarknaden viktigaste producentländerna, England och Tyskland,

produktionskostnaderna icke kunnat sänkas i den grad, som betingats

av det fallande kolpriset, utan att kolgruveindustrien i dessa länder i stor

utsträckning blivit rent förlustbringande, framhålla de sakkunniga, att av

enahanda skäl förlusterna i bolagets verksamhet icke kunnat undvikas.

Sedan de sakkunniga vidare avgivit en redogörelse, i stort sett sammanfallande

med den av mig nyss lämnade, för bolagets nuvarande ekonomiska

ställning och för de åtgärder, som på senaste tiden måst vidtagas för tillförande

av nödigt rörelsekapital åt bolaget, avgiva de sakkunniga slutligen

sina på den av dem verkställda utredningen grundade förslag i ämnet.

De sakkunnigas uttalande härutinnan är av följande lydelse:

»Vid behandlingen i statsrådet av frågan om verkställande av den nu

pågående utredningen angående tillvaratagande av statens intressen i de

svenska stenkolsfyndigheterna på Spetsbergen angav chefen för handelsdepartementet

såsom första föremål för utredningen spörsmålet, huruvida i betraktande

av läget å kolmarknaden och övriga omständigheter förutsättningar för

ett fortsatt uppehållande av driften vid de svenska stenkolsgruvorna på

Spetsbergen förelåge eller genom lämpliga åtgärder kunde åstadkommas.

Av den tekniska utredningen — framgår, att självkostnaden eif Göteborg

vid en skeppning av 150,000 ton per år beräknas komma att uppgå

till 19.8 9 kronor per ton inberäknat låneräntor såväl å gamla lån som å

kalkylerat nytt lån å 1,500,000 kronor men utan avskrivningar. Det häremot

svarande priset på Lamtonkol vid inköp för statsbanornas räkning

skulle vara ungefär 21 kronor per ton eif Göteborg, vilket pris enligt det

föregående (diagram II) ligger betydligt över värdet förliden höst.

De sakkunnigas

förslag.

F örutsättningar

föreligga

ej för

ett omedelbart

återupptagande

av

kolbrytningen

på

Spetsbergen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Det beräknade självkostnadspriset för Spetsbergskolen eif Göteborg ligger

endast föga över noteringen för ungefär likvärdiga engelska ostkustkol eif

svensk västkusthamn under tiden augusti—oktober 1925. Enligt svensk

kolnotering var nämligen denna notering för stora kol följande:

Northumberlandkol

Durhamkol

Kronor

Kronor

Augusti ......................

................. 18.97

21.58

September...................

.................. 18.52

21.18

Oktober ......................

.................. 19.04

20.91

November ..................

.................. 19.20

21.40

December ..................

.................. 19.60

22.io

Om man till dessa noteringar lägger ett belopp motsvarande den under

samma tid per ton i England utgående statssubventionen, erhålles i medeltal

för de tre första av dessa månader ett pris å Northumberlandkol av

20.6 4 kronor och å Durhamkol av 23.0 2 kronor per ton. Såsom härav framgår

är kolproduktionen vid den svenska gruvan på Spetsbergen även vid

nuvarande prisläge å stenkol och med den kapitalbelastning, bolaget ådragit

sig under en rad ogynnsamma år, icke så långt ifrån ett konkurrensmöjligt

stadium, som mången måhända föreställer sig. Med en rekonstruktion av

företaget, vilken innebure borteliminerandet av den befintliga kapitalbelastningen,

skulle i en kapitalstark ägares hand en fortsatt drift kanske icke

vara utsiktslös. Med den rådande osäkerheten om kolmarknadens vidare

utveckling, med hänsyn till det avbräck, som hela företaget i alla sina

funktioner lidit genom den inträffade gruvbranden och dess följder, med

hänsyn slutligen till svårigheten att i Sverige uppbringa erforderligt nytt

kapital i tillräcklig omfattning för ett uthålligt avvaktande av kolkonjunkturens

utveckling kommer man till den slutsatsen, att under för handen

varande omständigheter förutsättningar ej föreligga för ett omedelbart återupptagande

av den svenska stenkolsbrytningen på Spetsbergen.

De åtgärder, som kunde komma i betraktande för beredande av möjlighet

för bolaget att fortsätta sin verksamhet på Spetsbergen, måste avse en

sänkning av produktionspriset, d. v. s. självkostnaden i destinationshamnarna

för försålda kol.

Den möjlighet till sänkning av produktionskostnaderna, som en väsentlig

ökning av brytningen skulle medföra, har vid det tillfälle, då statsmakterna

sist hade att taga ställning till Spetsbergsföretagets öde, varit under övervägande.

Med den ökning av produktionen, som sedan dess uppnåtts, torde

så gott som varje del av den nuvarande anläggningen vara fullt utnyttjad.

En ytterligare ökning skulle därför erfordra utvidgning av samtliga grenar

av anläggningen. Kostnaderna för utvidgningen skulle helt visst bliva högst

betydande och samtidigt inträdde det osäkerhetstillstånd beträffande avsättningen,

som vid föregående tillfälle framhållits. Då därjämte den sänkning

av produktionskostnaden, som man kan beräkna uppnå, icke är tillräcklig

för säkerställande av bärigheten, ha de sakkunniga icke ansett erforderligt

att i detta hänseende verkställa vidare utredning.

En annan väg till sänkning av brytningspriset vore att anställa personal

av annan än svensk nationalitet, varigenom lönenivån sannolikt kunde

sänkas. Att erhålla svenska arbetare till arbete å Spetsbergen för avlöning

nämnvärt understigande den senast utgående torde nämligen knappast vara

möjligt. Avlöningen till de norska arbetarna på Spetsbergen torde utgått

med ungefär samma antal norska kronor som avlöningen till de svenska i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

svenska kronor. Detta betyder med nuvarande kurs en skillnad av ungefär

25 procent. De engelska gruvarbetarna erhålla enligt vad ovan anförts

en avlöning, som icke fullt uppgår till 10 kronor per skift. Det synes icke

osannolikt, att sådana under nu i England rådande förhållanden pa arbetsmarknaden

skulle kunna erhållas till arbete å Spetsbergen, om avlöningen

där utginge med ett 50 procent högre belopp, vilket dock vore 25 procent

lägre än senaste årets lönenivå vid Sveagruvan.

Under förutsättning att man med utländska arbetare av någon av dessa

nationaliteter kunde påräkna samma arbetseffekt som av de svenska, skulle

en sänkning av produktionskostnaden med 1.2 o kronor per ton vara att påräkna.

En sådan sänkning synes emellertid icke vara tillräcklig för att

vid närvarande prisläge å stenkol säkerställa företaget med dess nuvarande

skuldbörda.

Vad åter en sänkning av administrationskostnaderna beträffar, torde den

vara möjlig att genomföra endast genom en väsentlig ökning av brytningen

eller genom en sammanslagning med annat industriellt företag och utnyttjande

av dess administrativa organisation. Av skäl, som redan anförts,

torde den förra utvägen icke vara att räkna med, och beträffande den senare

framgår av det följande, att ej heller den för närvarande synes vara framkomlig,

åtminstone med bibehållande av verksamheten på svenska händer.

Åter en annan väg till sänkning av produktionspriset ligger i möjligheten

att erhålla billigare frakter. Då emellertid för svensk förbrukning, som ju

i detta sammanhang måste förutsättas, några större kvantiteter icke för

närvarande kunna påräkna avsättning i ur fraktsynpunkt väsentligt gynnsammare

belägen hamn än Göteborg, synas icke heller strävanden i denna

riktning kunna förbättra bolagets ställning. Att räkna på lägre fraktsatser

till Göteborg än de i kalkylen ingående torde ej heller vara berättigat.

Då andra utvägar till förbilligande av bolagets produktion icke stå till Bolagets

buds och bolaget torde hava utnyttjat sina kreditmöjligheter, synes det, då verksamhet

bolaget efter utgången av nu beviljat moratorium saknar möjlighet att full- vecklas

göra sina förbindelser, icke återstå annat än att det nuvarande bolagets verk- '' e° as''

samhet avvecklas.

Under sådana omständigheter borde, enligt chefens för handelsdepartemen- Upptagande

tet uttalande till statsrådsprotokollet, närmast undersökas, huruvida sådana av förhandanstalter

kunde träffas, att äganderätten till de ifrågavarande stenkolsfyn- T^Tstaten<

digheterna, trots det att gruvdriften tillsvidare nedlägges, likväl alltjämt övertagandet

bibehålies i svenska händer. av företaget.

De sakkunniga hava i dylikt syfte undersökt, huruvida något svenskt

företag, som kunde antagas hava särskilda förutsättningar för att vid lämpligt

tillfälle med framgång upptaga driften av stenkolsgruvorna på Spetsbergen,

kunde befinnas villigt att övertaga kolfyndigheterna. De förfrågningar,

som i sådant syfte verkställts, hava emellertid givit ett negativt

resultat.

Av en bland borgensmännen för bolagets enskilda lån har förklarats, att

på detta håll intresse för saken förefunnes, men att erforderliga medel icke

funnes tillgängliga.

Enda för närvarande synliga möjligheten för fyndigheternas bibehållande

i svenska händer torde vara, att staten övertoge desamma.

Från borgensmännens sida har uttalats ett varmt intresse för ett fullföljande

i en eller annan form av deras tidigare strävanden att bevara fyndigheterna

s. 42 Kontrollera mot PDF

Årliga kostnader

vid

statens övertagande

av

företaget.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

i svensk ägo och har i samband därmed antytts, att de skulle vara villiga

att inbetala en större del av de belopp, för vilka de stå i ansvar och överlämna

denna deras fordringsrätt till staten mot det av staten övertoge ansvaret

för återstoden. Staten skulle, då dessa fordringar efter en sådan överenskommelse

helt visst skulle komma att överstiga varje nu påräkneligt

försäljningspris för bolagets tillgångar, i verkligheten vara så gott som ensam

ägare till samtliga dessa och kunna efter behag ändra formen för äganderätten

i den mån så befunnes önskvärt. För att närmare utröna de villkor,

på vilka en överenskommelse i frågan skulle kunna träffas, erfordras förhandlingar

med borgensmännen.

Då huvudmotivet för statens upprepade ingripanden till stödjande av det

svenska stenkolsföretaget på Spetsbergen uppenbarligen har varit, att dispositionsrätten

till fyndigheterna skulle för framtiden bevaras åt vårt land,

synes vidtagandet av åtgärder för överförandet av kontrollen över stenkolstillgångarna

till staten i och för sig vara en följdriktig utveckling av statens

tidigare ingripanden. Det kan heller icke skäligen förväntas, att enskilda

intressenter skola i samma grad som staten vara hågade att ikläda sig förpliktelser

för en oviss framtid för bevarandet av en bränslereserv åt landet.

För den händelse staten omedelbart eller genom ett huvudsakligen av

staten ägt aktiebolag, vilken form helt visst vore att föredraga, övertager

äganderätten till stenkolsfyndigheterna, komma vissa årliga kostnader att

åvila staten eller detta bolag. Storleken av dessa kostnader, åtminstone

under de första 10 å 15 åren, blir väsentligt olika, om ständig bevakning

skall hållas på Spetsbergen för bibehållande av anläggningen i driftvärdigt

skick, mot om man indrager varje bevakning och tager den därav följande

risken att anläggningarna förfalla och förstöras, samtidigt som ett hastigt

upptagande av driften med tiden allt mer försvåras eller rent av omöjliggöres.

I det förra fallet skulle enligt i den tekniska utredningen anförda siffror

kostnaderna på Spetsbergen komma att uppgå till 54,000 kronor och för en

mycket enkel centralförvaltning till 15,000 kronor eller tillsammans till

ungefär 70,000 kronor årligen. Utförda beräkningar hava visat, att någon

sänkning av kostnaden genom verkställande av kolbrytning i ringa omfattning,

5,000 å 10,000 ton per år, under möjligast enkla förhållanden

icke ernås.

I det senare fallet åter skulle för Spetsbergens vidkommande endast skatter

behöva ifrågakomma, varjämte även i detta fall en viss centralförvaltning

jämte ombud i Norge måste finnas. Kostnaden torde för detta senare fall

kunna begränsas till omkring 10,000 kronor årligen.

Efter en tid av omkring 10 år måste emellertid vissa arbeten för erhållande

av utmål verkställas, och ungefär 5 år därefter inträder skyldighet

att idka gruvdrift i sådan omfattning, att cirka 15 man måste vara i verksamhet

på Spetsbergen året om, varvid omkostnaderna i anslutning till nyss

anförda beräkning kunna uppskattas till 170,000 å 200,000 kronor årligen.

En kolproduktion av 6,000 å 8,000 ton borde emellertid samtidigt vara att

påräkna. Ett återupptagande av brytning, sedan anläggningen i flera år

stått utan tillsyn, betingar helt visst betydande kapitalutlägg för återställande

av anläggningen i driftsdugligt skick, men någon kalkyl däröver lärer

icke på förhand kunna uppgöras.

Såvida icke särskilda omständigheter komma att förorsaka väsentliga förändringar

i nuvarande läge på kolmarknaden, kan det komma att dröja

mycket länge, innan egentlig gruvbrytning vid Sveagruvan kommer att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

43

ifrågasättas. Efter ett eller ett par årtionden kunna även nya tekniska

metoder befinnas lämpligare för fyndigheternas utnyttjande än de nu tilllämpade.

De sakkunniga hålla före, att indragning av bevakningen i enlighet

med det senare av ovannämnda alternativ skulle kunna förordas.

En lösning i antydd riktning kan med hänsyn till det ovan anförda av

de sakkunniga förordas under förutsättning av en rimlig ekonomisk uppoffring

från statens sida. För det fall, att underhandlingar i detta syfte icke

leda till att staten övertager fyndigheterna, återstår att undersöka, huru

statens kapitalengagemang i ifrågavarande gruvföretag skola kunna på lämpligaste

sätt avvecklas.

Härvidlag måste helt säkert en försäljning av hela anläggningen i befintligt

skick bliva förmånligare än en realisation av de delar, vilka med någon

utsikt till ekonomisk vinst kunna transporteras ned från Spetsbergen, då

kostnaderna för avmontering, inpackning, frakt, magasinering och försäljning

sluka en oproportionerligt stor del av föremålens försäljningsvärde,

vilket givetvis högst avsevärt understiger det bruksvärde, som dessa föremål

äga vid en fortsatt drift på Spetsbergen.

Ett försök till försäljning till svenska intressenter torde, enligt vad ovan

framhållits, för närvarande måhända vara utsiktslöst, utan blir man nog

hänvisad till att vända sig till utlandet för att finna köpare, i så fall med

uppgivande av de synpunkter, som på sin tid föranlett statsmakterna att

intressera sig för Spetsbergens svenska kolfält. Utsikter till sådan försäljning

torde enligt vad de sakkunniga försport icke alldeles saknas.

Bolagets styrelse, som synes kunna ombesörja eventuell försäljning och

därmed förenade underhandlingar, torde icke utan erhållande av särskilt

uppdrag vara berättigad att verkställa försäljning av bolagets samtliga tillgångar

och på Kungl. Maj:t lärer det ankomma att för sådant fall giva

statens representanter i bolagets styrelse erforderliga instruktioner.

Någon större svårighet att med de enskilda intressenterna uppnå överenskommelse

om verkställande av försäljning, därest sådan ifrågakommer, torde

icke behöva befaras.

Som förut omnämnts, har bolaget beviljats moratorium till 1 juni 1926,

vid vilken tidpunkt även de lån å tillsammans 350,000 kronor, som bolaget

erhöll år 1925, förfalla till betalning. Det synes mycket ovisst, om eu försäljning

skall kunna genomföras till denna tidpunkt, varför en förlängning

av moratoriet, som då även borde omfatta statslånet å 1,500,000 kronor,

sannolikt blir ofrånkomlig, om man vill undvika konkurs. Tiden för ett

sådant moratorium borde utsträckas till den 1 juli 1927 för att försäljningen

icke skall behöva ske brådstörtat. Tiden för moratoriets utlöpande har även

valts med hänsyn till möjligheten, att bolaget kunde hava bevakningspersonal

på Spetsbergen vintern 1926—1927, och denna icke kunde med säkerhet

heräknas erhålla tillfälle att hemresa förrän vid nämnda tid.

Medgivande till förlängning av moratoriet från de större enskilda kreditgivarnas

sida bör anskaffas av borgensmännen för dessa lån, och har detta

även ställts i utsikt från sådant håll.

Enligt villkoren för de län, som bolaget erhöll 1925, skall vad av lånen

återstår odisponerat vid lånetidens utgång den 1 juni 1926 omedelbart överlämnas

till långivarna. Om emellertid bolagets verksamhet i viss utsträckning

skall fortsätta efter nämnda tid i avvaktan på slutförandet av en försäljning,

måste medel finnas tillgängliga för bestridande av de under denna

Därest staten

ej övertager

företaget, bör

detsamma

försäljas utan

möjlighet att

hänsyn därvid

tages till

köparens

nationalitet.

I avvaktan

på slutförandet

av försäljning

medel

nödvändiga

för bestridande

av

oundgängliga

utgifter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

tid oundgängliga utgifterna. Yad som av ovannämnda lånebelopp finnes

kvar den 1 juni synes därvid kunna närmast ifrågasättas att genom långivarnas

medgivande göras tillgängligt för nyssnämnda utgifter.

Efter täckande från nämnda lånebelopp av nu löpande utgifter under

tiden till 1 juli 1926 beräknas vid denna tid återstå cirka 30,000 kronor.

Det är emellertid långt ifrån osannolikt, att en allvarlig reflektant på

bolagets fyndigheter och anläggningar påfordrar, att han före definitivt avslutande

av köp beredes möjlighet att besiktiga icke blott de yttre anläggningarna

utan även själva gruvan. Denna är för närvarande till följd av

förra sommarens brand icke tillgänglig, men kan genom öppnande av vissa

nu stängda orter och färdigställande av den tunnel, som innevarande vinter

är under drivning, tillträde till densamma beredas, och erhål les därvid samtidigt

en lämplig väg för utfrakten av den i gruvan instängda materielen,

vilken åtminstone delvis tarvar rengöring och inspektion i dagen.

För att utföra dessa arbeten under sommaren 1926, hålla bevakning på

Spetsbergen under vintern 1926—1927 och bestrida oundgängliga allmänna

omkostnader under tiden till 1 juli 1927 har bolaget beräknats behöva

105,000 kronor utöver ovannämnda från 1925 resterande belopp. Nämnda

summa överstiger avsevärt det belopp, som i den tekniska utredningen

angives för kostnaderna på Spetsbergen och för administrationen vid inställd

drift men effektiv bevakning. Skillnaden beror på att i nu föreliggande fall

arbeten måste ur försäljningssynpunkt utföras i betydligt större omfattning,

administrationen kan icke nedskäras lika långt och något, om än ringa belopp

måste beräknas till försäljningsomkostnader. Skulle försäljning komma

till stånd redan innevarande år, sjunker bolagets behov av rörelsemedel

under nyssnämnda siffra, och blir denna sänkning givetvis större ju förr

försäljningen kan avslutas och bolaget avvecklas. Åtgärder för försäljning,

därest sådan beslutas, böra därför vidtagas snarast möjligt.

Ändamålet med uppehållande av bolagets verksamhet under denna tid vore

ju, att en försäljning av stenkolsfyndigheter och anläggningar skulle kunna

verkställas under så gynnsamma omständigheter, som för närvarande är

möjligt, och den högre försäljningssumma, man genom detta uppskov hoppas

kunna uppnå, kommer samtliga fordringsägare till godo i lika mån. Det

synes då även självfallet, att fordringsägarna gemensamt tillskjuta det belopp,

som erfordras för ernående av denna fördel.

Emellertid har en borgensman för bolagets enskilda län, med vilken de

sakkunniga förhandlat härom, förklarat, att han icke kunde ställa i utsikt

något sådant bidrag från enskilt håll, men att han givetvis ville förorda,

att, om staten förskotterade beloppet, detta skulle utgå ur försäljningsmedlen

före varje annan bolagets skuld.

En försäljning utan konkurs synes erbjuda så pass stora fördelar för statsverket,

att de sakkunniga anse sig böra, för den händelse icke vid eventuellt

förnyade förhandlingar med borgensmännen för de enskilda lånen utfästelse

om bidrag i förhållande till påräkneliga fördelar kunde erhållas, ifrågasätta,

att staten förskotterar det erforderliga beloppet, 105,000 kronor. Vid sådant

förhållande bör staten ensam äga avgöra, vilka arbeten, som skola utföras.

Skulle överenskommelse om bidrag från samtliga större fordringsägare

kunna uppnås, behövde statens bidrag för nu ifrågavarande ändamål icke

överstiga 70,000 kronor.

Eu avveckling efter härovan angivna linjer förutsätter såväl vissa beslut

av Kungl. Maj:t och riksdagen som vissa bindande utfästelser från enskilda

personer och bolag. Det synes därför icke vara fullt säkert att, även om

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung1. Maj:ts proposition Nr 195.

statsmakterna besluta sig för en avveckling under hand enligt angivet program,

detta program kan fullföljas.

För den händelse bolaget skulle komma att försättas i konkurs, är det av

betydelse att erinra därom, att någon inteckning i bolagets tillgångar på

Spetsbergen ännu icke kunnat sökas eller meddelas, men att genom överenskommelse

vid beviljandet sommaren 1925 av lånen å tillhopa 350,000

kronor långivarna erhållit förmånsrätt för dessa belopp framför flertalet

övriga fordringar. I samband med beslutet år 1923 om försträckning till

bolaget medgav staten visserligen, att till säkerhet för bolagets förutvarande

banklån finge meddelas inteckning, förlagsinteckning eller annan inskrivning

i bolagets å Spetsbergen befintliga fastigheter, gruvor och lösa egendom

med samma förmånsrätt som den, vilken tillkommer staten enligt dess överenskommelse

med bolaget, men någon sådan inteckning har, som nämnts,

ännu icke erhållits. Man torde därför vid en konkurs få anse samtliga

fordringar såsom oprioriterade med undantag av nyssnämnda 350,000 kronor.

Staten saknar alltså möjlighet att enbart genom kvittning med innehavda

fordringar förvärva något av bolagets tillgångar. Skulle det vid en konkursauktion

bliva nödvändigt för statens ombud att för tillvaratagandet av

statens intressen inropa tillgångarna, komme detta att medföra en utgift

för staten, vilken icke låter sig på förhand beräkna, men till vilken givetvis

medel måste finnas tillgängliga. Huruvida det sålunda ifrågakommande

beloppet må kunna disponeras ur förslagsanslaget till oförutsedda utgifter

(XII),-anse de sakkunniga ligga utanför sitt uppdrag att bedöma. Huvudsaken

är, att den, som i en eventuell konkurs har att bevaka statens intressen,

kan disponera erforderliga medel, vartill måhända rikdagens medverkan

erfordras.

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att nödvändiga förutsättningar

för uppehållande av svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens

verksamhet icke för närvarande förefinnes samt att den enda möjligheten

för garanterande av fyndigheternas bevarande på svenska händer synes

vara, att staten övertager dem.

De sakkunniga, som anse stenkolstillgången på Spetsbergen vara av värde

för landet såsom en bränslereserv för framtiden, förorda att underhandlingar

upptagas med de privata fordringsägarna och borgensmännen rörande de

närmare villkoren för överlåtande pa staten av deras andel i företaget.

Om dylika underhandlingar icke föra till avsett resultat, återstår utvägen

av en försäljning, sannolikt utan möjlighet att därvid taga hänsyn till

blivande köpares nationalitet, och torde utsikter för en dylik försäljning

icke helt saknas. Då försäljningen sannolikt icke kan omedelbart genomföras,

kan förlängt moratorium för bolaget komma att erfordras ävensom

tillskott av upp till 105,000 kronor för uppehållande av dess verksamhet till

dess försäljning och slutlig avveckling skett. För genomförandet av det

program, som innefattar egendomens försäljning, synes Ivungl. Maj:t böra

inhämta riksdagens medgivande till försäljning och moratorium samt utverka

ett anslag av högst 105,000 kronor, att i mån av behov såsom lån

mot av de huvudsakliga fordringsägarna medgiven förmånsrätt ställas till

bolagets disposition för bestridande av oundgängliga utgifter.

Skulle slutligen bolaget genom åtgärder, som stå utanför statens kontroll,

komma att försättas i konkurs, behöva vissa penningmedel vara disponibla

för att möjliggöra bevakande av statens rätt och bästa i erforderlig utsträckning.

»

Samman
fattning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

En styrelseledamot i bolaget har, såsom redan nämnts, framlagt ett förslag

till rekonstruktion av bolaget. Enligt hans mening borde det nuvarande

stamaktiekapitalet, 4,250,000 kronor, avskrivas och motsvarande

nedskrivningar göras å bolagets tillgångar samt bolaget för sina skulder

utfärda nya aktier, som skulle jämställas med de nuvarande preferensaktierna.

Genom bortfallandet av skuldräntorna, sänkning av arbetslönerna

med cirka 10 procent och beräkning av royaltyn först sedan alla övriga

omkostnader blivit täckta skulle, med utgångspunkt från kolpriserna, i slutet

av nästlidna januari månad, försäljningspriset för bolagets kol överstiga

självkostnadspriset och driften lämna ett rätt så betydligt överskott.

Kommerskollegium har i sitt förenämnda, den 12 februari 1926 dagtecknade

utlåtande över de sakkunnigas betänkande och förslag anfört

låtande den 12 ^ m

februari 1926. f Öl jandet

»De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att nödvändiga förutsättningar

för uppehållande av svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens

verksamhet icke för närvarande förefinnas.

Utan att vilja yttra sig om, huru förhållandena skulle hava utvecklat

sig, därest statsmakterna hade vidtagit andra åtgärder beträffande de svenska

stenkolsföretagen på Spetsbergen än som skett, anser sig kollegium härvid

böra framhålla, att dessa åtgärder hava blivit till sin omfattning begränsade

och nedskurna avsevärt under vad som i sakkunnigas utredningar föreslagits

och även av kollegium på sin tid tillstyrkts, varvid emellertid syftet

att möjliggöra en viss ekonomisk stabilitet och billigaste möjliga driftkostnader

för företaget tillika i viss mån åsidosatts. En följd härav har lör

bolaget varit ett fortsatt ekonomiskt svaghetstillstånd, vilket uppenbarligen

inverkat i hög grad hinderligt för dess hela verksamhet, särskilt i betraktande

av de alltjämt försämrade konjunkturerna på kolmarknaden under

de senaste 5 åren. .. ,

Då, enligt de sakkunniga, huvudmotivet för statens av dem berörda upprepade

ingripanden till stödjande av det svenska stenkolf öretaget på spetsbergen

uppenbarligen varit, att dispositionsrätten till fyndigheterna skulle

för framtiden bevaras åt vårt land, anse de sakkunniga, att vidtagande av

åtgärder för överförande av kontrollen över stenkolstillgångarna till staten

i och för sig vore en följdriktig utveckling av statens tidigare ingripanden.

De sakkunniga hava kommit till den uppfattningen, att detta statens

övertagande av gruvorna utgjorde den enda möjligheten för garanterande

av fyndigheternas bevarande på svenska händer, ocli då de sakkunniga anse

stenkolstillgången på Spetsbergen vara av värde för landet såsom branslereserv

för framtiden, förorda de, att underhandlingar upptagas med de

privata fordringsägarna och borgensmännen rörande de närmare villkoren

för överlåtandet på staten av deras andel i företaget.

Kollegium får för sin del beträffande den ståndpunkt, statsmakterna hittills

intagit till det svenska stenkolsbolaget på Spetsbergen, och de motiv,

som varit avgörande i fråga om statens ekonomiska intresserande i bolaget,

erinra därom, att detta inskridande från statens sida skedde efter kraftiga

uttalanden från representativt håll inom industrien och näringslivet i ovngt

rörande den stora vikten av att de ifrågavarande stenkolstillgångarna pa

Spetsbergen bibeliöllos på svenska händer såsom en bränslereserv för framtiden.

Av en styrelseledamot

i

bolaget framställt

förslag

till viss rekonstruktion

av bolaget

m. m.

Kommer skollegii

ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 47

Sålunda anförde Sveriges industriförbund i yttrande till kollegium den

15 maj 1920 bland annat, att det enligt förbundets mening måste betecknas

smil ett statsintresse av första ordningen, att kolbrytningen i Spetsbergen

kunde bedrivas för svensk räkning i största möjliga omfattning, därvid för

fragans bedömande icke finge förbises den risk som förelåge, att bolagets

tillgångar skulle övergå i utländska händer, om bolaget icke kunde uppbringa

tillräckliga medel inom landet för en rationell drift. Fullmäktige i

järnkontoret uttalade i ett i samma månad till kollegium avgivet yttrande

härutinnan, att enligt fullmäktiges mening det ur svensk synpunkt icke

borde ifrågakomma, att de svenska kolgruvorna å Spetsbergen, för vilkas

torvarvande och tillgodogörande enskilda personer här i landet tillskjutit

tern miljoner kronor, skulle i brist på erforderligt kapital få övergå i

utländsk ägo. Och även av Sveriges redareförening framhölls vid samma

tid, att bolagets uppgift obestridligen vore att tillgodose ett viktigt nationellt

intresse.

uttalanden, som av föredragande departementschefen gjordes

vid avlåtandet av 1921 års proposition (nr 218) angående anslag för tecknande

av aktier i aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält, tillåter sig

kollegium hänvisa till de sakkunnigas därom lämnade uppgifter, vartill

kollegium anser sig böra erinra om att 1921 års riksdag i sin skrivelse i

ämnet (nr 333) förklarade sig dela den av departementschefen uttalade

uppfattningen, att ifrågavarande kol fyndigheters bibehållande i svensk ägo

vore ett nationellt intresse av stor vikt.

Under det utredningsarbete, som föregick 1923 års av de sakkunniga omnämnda

proposition om lån till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen,

a6 . y,erig.es industriförbund visserligen med hänsyn till då inträdd lättnad

1 Sveriges kolförsörjning, den med kolbrytningen på Spetsbergen förbundna

afiärsrisken samt behovet av sparsamhet med statens medel funnit

S1K, u;k(''..frir det dåvarande kunna tillstyrka lånet, men tillika enär svenska

industriföretag av delvis rent nationella skäl ävensom staten själv redan

investerat ett avsevärt kapitalbelopp i spetsbergsgruvorna, vilket i händelse

av driftens nedläggande måhända ginge förlorat, ansett sig böra hemställa,

att det toges under omprövning, huruvida man icke på annan väg, exempelvis

genom en årlig statssubvention borde kunna bereda bolaget möjlighet

att fortsätta sm rörelse i dittillsvarande mindre omfattning under ett antal

dess att förhållandena i världen stabiliserats och man bleve i

tillfälle att bättre än nu bilda sig en på säkra grunder byggd uppfattning

orn möjligheterna för spetsbergsfyndigheternas ekonomiska tillgodogörande.

<Jm an det särskilda motivet för statens tidigare ingripande för stödjande

av det svenska stenkolsföretaget på Spetsbergen, nämligen bevarandet i svensk

ago av de mycket betydande stenkolstillgångarna såsom en viss bränslereserv

for en oviss framtid, ej kan anses hava bortfallit pa grund av de

senare arens knappast förutsedda och måhända delvis tillfälliga utveckling

av konjunkturen på världsmarknaden inom bränsleområdet, lära de åtgärder,

som 1 sådant syfte numera ytterligare kunna förekomma från statens sida,

pa grund av de ändrade förhållandena nödvändigtvis böra starkt begränsas

°„ 1 första hand inriktas på att med minsta möjliga kostnad vinna nyss
nämnda

huvudsyfte.

Med hänsyn till det anförda motivet för de tidigare statliga åtgärderna

och vad de sakkunniga uttalat om de bristande utsikterna för rörelsens fortsättande

genom enskilda samt om statens ekonomiska ställning till företaget

finner kollegium därvid måhända böra tagas under övervägande, huruvida

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

icke staten, på sätt de sakkunniga som första alternativ förordat, bör öppna

underhandlingar om övertagande av företaget. Att staten emellertid, såsom

förhållandena nu utvecklat sig, icke bör binda sig vid engagemang itorevarande

gruvföretag, som ytterligare kommer att förorsaka nya betydande

kapitalutlägg, är för kollegium klart. Det är alltså endast från en sådan

utgångspunkt som kollegium vill tänka sig företagets övertagande praktiskt

taget av staten. En underhandling i saken har kollegium sålunda icke anledning

att motsätta sig. ,.

De sakkunniga hava under förutsättning av statens övertagande av iyndigheterna

dryftat lämpligheten av att i avvaktan på driftens återupptagande

hålla anläggningen i driftvärdigt skick, men därvid kommit till den standpunkten,

att indragning av bevakningen vid gruvan skulle kunna forordas.

I anledning härav får kollegium erinra om att vid upprepade tillfallen

varit ifrågasatt att nedlägga driften med bibehållande endast av nödigt manskap

för bevakning och underhåll av anläggningarna. Att man hittills

icke ansett tillrådligt att tillgripa denna utväg torde hava berott i huvudsak

på två skäl: dels att giltigheten av bolagets anspråk på av detsamma

annekterade områden på Spetsbergen möjligen skulle kunna lida något intrång

genom nedläggande av verksamheten, dels ock att de fasta kostnader, som

vid en nedläggning ändock måste utgå, bleve av den storleksordning, att de

motsvarade en ytterligare betydande sänkning av kolpriset under självkostnadspriset

vid fortsatt brytning, innan denna skulle komma att bliva mera

förlustbringande än driftens inställande. ...... .... ... ,

Under nu förhandenvarande sakläge och sedan de rättsliga forhallandena

på Spetsbergen tryggats, torde förstnämnda synpunkt ej längre behöva tillmätas

någon betydelse, åtminstone för en period av omkring 15 år framåt.

Och vad beträffar fortsatt drift i underhållssyfte torde sakförhållandet aven

i detta hänseende numera ändrats, sedan möjligheterna för ett omedelbart

återupptagande av driften genom den inträffade branden i varje fall försvarats,

på samma gång som tidpunkten för igångsättandet av en verklig gruv

drift på grund av kolkonjunkturemas nuvarande ytterst ovissa läge måste

anses synnerligen svår att bedöma för närvarande.

Mot den av de sakkunniga förordade nedläggningen, i händelse staten i

en eller annan form övertager företaget, anser sig kollegium därför ej hora

göra någon erinran. , ... ...

Såsom ett alternativ, i händelse de förberörda underhandlingarna om företagets

överlåtande på staten icke skulle föra till det avsedda resultatet, föreslå

de sakkunniga företagets försäljning utan hänsyn till köparens nationalitet.

Då under den angivna förutsättningen annan utväg än den, de sakkunniga

anvisat, ej synes föreligga, har kollegium icke några erinringar att gorå i

anledning av sistberörda alternativa förslag. Detta alternativ synes kollegium

därest det första alternativet icke skulle kunna genomföras under särskilt

gynnsamma omständigheter, hava starka skäl för sig.»

Innan jag nu går att för egen del yttra mig i ärendet, skall jag tillåta

mig att nämna några ord om bolagets nuvarande områden å Spetsbergen

och dessas rättsliga ställning.

Sedan den i Spetsbergstraktaten omförmälda danska kommissionen för

prövning av ockupationsanspråk på Spetsbergen numera utsetts och trätt i

verksamhet, har anmälan genom utrikesdepartementet ingivits för svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergens räkning rörande de stenkolsförande om
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 195.

49

råden, varpå bolaget på grund av tidigare ockupationer gör anspråk. Med

hänsyn till de med ockupationsanspråkens hävdande förenade kostnaderna och

efter förberedande förhandlingar med norska statens ombud samt efter framställning

till Kungl. Maj:t hava bolagets anspråk begränsats till att omfatta:
Braganzaområdet

(det område inom vars norra del Sveagruvan

är belägen) med anmäld areal av................................................ 740 kvkm.

Pyramidberget med anmäld areal av ........................................... 40 »

samt området vid inre delen av Billenfjorden (den s. k. Ebbadalen)

............................................................................................... 101 »

Summa 881 kvkm.

Rörande de huvudsakliga delarna av dessa områden hava inga som helst

konkurrerande ockupationsanspråk framställts, varför besittningsrätten till

desamma kan anses tryggad.

Någon inteckning i områdena i fråga har icke ännu kunnat erhållas och

kan icke heller förvärvas förrän efter det formellt avgörande rörande rätten

till respektive ockupationsområden träffats och äganderättshandlingar därefter

utfärdats av norska myndigheter.

Av den redogörelse jag förut lämnat framgår med full tydlighet, att de Departemmubetydande

uppoffringar, som från statens sida gjorts i syfte att åstadkomma chefen.

en lönande exploatering av de å svenska händer befintliga stenkolstillgångarna

å Spetsbergen, icke krönts med avsett resultat. Det bolag, svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, på vilket dessa tillgångar under medverkan

från statens sida år 1921 överflyttades, har alltsedan sin tillkomst befunnit

sig i stora ekonomiska svårigheter. Bolagets verksamhet har varje år gått

med avsevärd förlust, bristen på rörelsekapital har därigenom blivit synnerligen

besvärande och endast genom att staten vid upprepade tillfällen trätt

hjälpande emellan har kunnat förhindras, att bolaget måst träda i likvidation.

Denna otillfredsställande utveckling har givetvis sin främsta grund i stenkolsprisernas

katastrofartade fall. Detta prisfall, vilket ej ens å det mest

sakkunniga håll kunnat förutses, har kullkastat de beräkningar, på vilka

statens kapitalinvesteringar i företaget enligt såväl 1921 som 1923 års riksdagars

beslut grundades. Såsom tidigare påpekats hava de sjunkande

priserna å stenkol drabbat ifrågavarande företag särskilt hårt. Till följd av

Spetsbergens av klimatet vållade avspärrning under vintern har bolaget

nämligen måst redan på sommaren uppköpa alla de för påföljande vintersäsong

erforderliga förnödenheter och avsluta arbetsavtalen för sagda säsong,

medan likvid för de under'' vintern brutna kolen i allmänhet erhållits till

det pris, som gällt under skeppningsperioden påföljande sommar. Genom

det starka prisfallet har bolaget följaktligen i regel utfått ett pris för

sina kol, som väsentligt understigit det, varpå bolagets kostnadskalkyler

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 165 höft. (Nr 195.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

uppgjorts. En starkt bidragande orsak till bolagets svaga ekonomiska ställning

torde också vara att finna i den uti kominerskollegii yttrande den 12

innevarande månad påpekade omständigheten, att bolaget — trots de mycket

betydande bidrag, som det erhållit av statsmakterna — dock icke satts i

tillfälle att i den omfattning, som av sakkunskapen föreslagits och av Kungl.

Maj:t tillstyrkts, inrätta sig för en ekonomiskt fullt rationell drift och tilllika

täcka sitt behov av rörelsekapital. En ytterligare försämring i bolagets

läge har inträtt genom den förut berörda gruvbranden, som medfört icke

obetydlig materiell skada och nödvändiggjort kolbrytningens inställande

sedan slutet av maj månad i fjol.

I betraktande av det dåliga resultat av bolagets verksamhet, som hittills

uppnåtts, har det synts mig nödvändigt att till förnyad omprövning upptaga

frågan, om bolagets kolbrytning överhuvud bör fortsättas. Då jag

i statsrådet den 12 juni 1925 hemställde om bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för utredning av frågan om tillvaratagande av statens stenkolsintressen

å Spetsbergen, angav jag därför såsom första föremål för denna

utredning spörsmålet, huruvida i betraktande av läget å kolmarknaden och

övriga omständigheter förutsättningar för ett fortsatt uppehållande av driften

vid bolagets gruvor förelåge eller genom lämpliga åtgärder kunde åvägabringas.

Resultatet av den undersökning, som de sakkunniga ägnat detta

spörsmål, är att — med hänsyn till den rådande osäkerheten beträffande

kolmarknadens vidare utveckling, till det avbräck, som företaget lidit genom

gruvbranden, samt till svårigheten att i Sverige uppbringa erforderligt nytt

kapital för ett uthålligt avvaktande av kolkonjunkturens utveckling — förutsättningar

under för handen varande omständigheter ej föreligga för ett

omedelbart upptagande av den svenska stenkolsbrytningen å Spetsbergen.

De åtgärder, som skulle kunna ifrågakomma för beredande av möjlighet för

bolaget att fortsätta sin verksamhet, måste avse en sänkning av bolagets

självkostnader i destinationshamnarna för försålda kol. Då de sakkunniga

vid prövning av olika tänkbara utvägar för sänkning av dessa kostnader,

icke funnit dem tillräckliga, hava de stannat vid att tillråda, att det nuvarande

bolagets verksamhet avvecklas.

För egen del har jag av de sakkunnigas utredning bibragts den uppfattningen,

att ett återupptagande av bolagets i anledning av fjolårets

gruvbrand inställda drift under nuvarande förhållanden icke bör ifrågakomma.

Risken av att drift under rådande depression på kolmarknaden

komme att medföra nya förluster för bolaget synes mig alltför stor för

att jag skulle anse tillrådligt att nu insätta det avsevärda kapital i

företaget, som erfordrades för att dess verksamhet åter skulle kunna upptagas.

Vid sådant förhållande återstår att taga ställning till frågan, på vad sätt

det nuvarande bolagets verksamhet lämpligen bör avvecklas. I detta hänseende

hava de av mig nästlidet år tillkallade sakkunniga, i enlighet

med de direktiv som lämnades till ledning för deras arbete, närmast upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 195.

51

tagit till prövning spörsmålet, huruvida sådana anstalter kunde träffas,

att äganderätten till bolagets gruvfyndigheter, trots det att driften tills

vidare nedlades, likväl bibehölles på svenska händer. De sakkunniga hava

efter verkställda undersökningar funnit, att då hugade svenska köpare av

företaget icke torde finnas, detta syfte icke kunde vinnas med mindre staten

övertoge ifrågavarande fyndigheter. De hava under sådana förhållanden

tillrått, att underhandlingar inleddes med borgensmännen för bolagets banklån

för utrönande av på vilka villkor dessa kunde vara villiga att —

efter inbetalande av en större del av de belopp för vilka de stode i ansvar

— överlåta sin fordringsrätt till staten. Genom en sådan överenskommelse

skulle staten i verkligheten bliva så gott som ensam ägare till bolagets

tillgångar. Till stöd för detta förslag framhålla de sakkunniga, att huvudmotivet

för statens upprepade ingripanden till stödjande av företaget uppenbarligen

varit, att dispositionsrätten skulle för framtiden bevaras åt vårt

land och att vidtagandet av åtgärder för överförande av kontrollen över

stenkolstillgångarna till staten i ock för sig syntes vara en följdriktig utveckling

av statens tidigare ingripanden.

För den händelse en överenskommelse av nu antytt innehåll ej skulle

kunna träffas, upptaga de sakkunniga till dryftande frågan, huru statens

kapitalengagemang i gruvföretaget skulle på bästa sätt kunna avvecklas. De

sakkunniga utgå härvid från att det torde bliva nödvändigt att — med

uppgivande av de synpunkter, som på sin tid föranlett statsmakterna att

intressera sig för de svenska kolfälten på Spetsbergen — vända sig till utlandet

för att finna köpare till dessa kolfält. Med hänsyn till att en

försäljning sannolikt icke omedelbart kan genomföras, anse de sakkunniga,

att för nu ifrågavarande eventualitet måste utverkas en förlängning av det

åt bolaget medgivna, den 1 juni i år utlöpande moratorium ävensom ett tillskott

av högst 105,000 kronor för uppehållande av bolagets verksamhet tills

försäljning och slutlig avveckling skett.

I sitt över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrande förklarar sig

kommerskollegium icke hava anledning att motsätta sig att underhandlingar

inledas om företagets faktiska övertagande av staten. Kollegium anser emellertid,

att såsom förhållandena utvecklat sig, staten icke bör binda sig vid

engagemang i gruvföretaget, som kommer att förorsaka nya betydande kapitalutlägg.

Därest företagets övertagande av staten icke kan genomföras under

särskilt gynnsamma omständigheter, anser kollegium, att starka skäl tala

för företagets försäljning utan hänsyn till köparens nationalitet.

I själva verket torde de båda alternativ, som nu berörts — statens faktiska

övertagande av bolagets samtliga tillgångar eller företagets försäljning

utan uppskov och utan hänsyn till köparens nationalitet — vara de enda,

som praktiskt taget föreligga, sedan alla planer på återupptagande under

rådande förhållanden av det nuvarande bolagets kolbrytning måst uppgivas.

För egen del har jag icke kunnat undgå att hysa tveksamhet om, vilketdera

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

av dessa alternativ som bör föredragas. För en omedelbar försäljning

av företaget tala onekligen åtskilliga skäl. Visserligen fordras även för en

avveckling på detta sätt, att nya medel av staten tillskjutas. Men det belopp,

som härtill erfordras, är dock begränsat och jämförelsevis ringa, och

utsikt torde ju finnas för staten att vid bolagets likvidation återfå såväl

detta belopp som även åtminstone någon del av det kapital staten tidigare

investerat i företaget. Framförallt skulle man genom försäljningen komma

ifrån alla ytterligare risker och oförutsedda utgifter för ett företag, som

hittills knappast medfört annat än besvikelser. För det andra alternativet

— statens övertagande av bolagets tillgångar — kan åter anföras, att med

all sannolikhet kan endast därigenom det syfte vinnas, som år 1921 varit

bestämmande för statens engagemang i bolaget och även sedermera varit

huvudmotivet för ytterligare statsingripanden till upphjälpande av bolagets

ställning, nämligen bevarande på svenska händer av de i svensk ägo befintliga

väldiga stenkolstillgångarna på Spetsbergen. Jag erinrar om att både

de myndigheter och de korporationer — fullmäktige i järnkontoret, ingenjörsvetenskapsakademien,

Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening

— som år 1920 yttrade sig över den då gjorda framställningen om statens

medverkan till erforderlig kapitalökning för aktiebolaget Spetsbergens

svenska kolfält, samtliga tillstyrkte bifall till berörda framställning under

uttalande av att ifrågavarande kolfyndigheters bibehållande i svensk ägo

måste betecknas såsom ett viktigt nationellt intresse. Samma uppfattning

uttalades av dåvarande departementschefen vid ärendets föredragning i statsrådet

och kom även till uttryck i 1921 års riksdags skrivelse i ämnet (333).

Även sedermera hava vid skilda tillfällen denna uppfattning från olika

håll framförts.

Det otillfredsställande resultat, som exploateringen av de svenska stenkolsfyndigheterna

på Spetsbergen hittills medfört, kan i och för sig knappast

utgöra tillräckligt skäl för uppgivande av det syfte, som varit bestämmande

för statens kapitalinvesteringar uti ifrågavarande företag. Det har vid upprepade

tillfällen betonats, att spetsbergstillgångarnas värde och ekonomiska

betydelse borde bedömas icke endast med hänsyn till nuvarande eller för

närmast följande år motsedda konjunkturer och förhållanden i övrigt utan

med fästat avseende på en längre framtid. Då inga omständigheter inträffat,

som skulle göra det mindre önskligt nu än då statens engagemang i

företaget gjordes att åt Sverige bevara dessa betydande tillgångar, synes det

mig vara följdriktigt att icke nu avhända sig desamma.

Emellertid står det för mig fullt klart, att staten icke bör övertaga företaget,

därest kostnaderna för övertagandet och för företagets bevarande i

statens ägo icke kunna hållas inom en jämförelsevis snäv ram. Från denna

utgångspunkt har jag trätt i förbindelse med bolagets större enskilda fordringsägare

och borgensmän för utrönande av deras villkor för överlåtande

på staten av deras fordringsanspråk å bolaget. Efter förda förhandlingar

hava dessa fordringsägare och borgensmän under hand lämnat mig ett för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

slag till uppgörelse på i huvudsak följande grunder. Ifrågavarande fordringsägare

och borgensmän, som dels enligt mellan svenska staten och

bolaget den 12 juni 1923 träffad överenskommelse tillhandahållit vissa säkerheter,

mot vilka bolaget erhållit banklån till sammanlagt belopp av 1,050,000

kronor, vara ränta är ogulden från den 1 juli 1925, dels ock enligt förenämnda

i augusti 1925 träffade avtal försträckt bolaget 150,000 kronor, förbinda sig

att på svenska staten överlåta fordringsrätten gentemot bolaget för berörda

försträckningar å tillhopa 1,200,000 kronor jämte ränta på följande villkor:

Köpeskillingen för fordringarnas överlåtande uträknas med utgående från

ett totalvärde per den 1 juni 1926 på bolagets samtliga tillgångar av 1,000,000

kronor, vilket belopp utslås på bolagets samtliga skulder efter samma grunder,

som gälla för upprättande av utdelningsförslag i konkurs. Därvid skall

förenämnda fordran å 150,000 kronor jämte ränta och av staten till bolaget

utlånade 200,000 kronor jämte ränta anses äga bästa förmånsrätt. Bolagets

övriga skulder behandlas såsom oprioriterade i den mån de ej såsom löner,

skatter eller dylikt äga förmånsrätt enligt lagens bestämmelser. Om detta

anbud av staten accepteras, genomföres affären senast den 31 maj 1926

på det sätt att till representant för staten överlämnas i utbyte mot den uträknade

köpeskillingen bolagets skuldförbindelser å 1,050,000 kronor och

150,000 kronor i sådant skick, att staten på grund av desamma erhåller

fordringsrätt mot bolaget för 1,200,000 kronor jämte ränta. De av borgensmännen

tillhandahållna säkerheterna skola av dem behållas liksom allt

deras ansvar för bolagets ifrågavarande skulder skall upphöra. Samtliga av

borgensmännen innehavda eller av dem kontrollerade stamaktier i bolaget

skola, överlåtna in blanco, tillika med nyss angivna skuldförbindelser, utan

särskilt vederlag överlämnas till statens representant. Såsom villkor för

uppgörelsen gäller, att det borgensansvar, som tre av borgensmännen iklätt

sig för bolagets rederilån, avvecklas efter de regler, som skulle gälla, därest

till säkerhet för lånet framför borgen funnes inteckningar gällande med bästa

rätt i bolagets fartyg »Braganza» till belopp motsvarande den oguldna delen

av rederilånet. De av enskilda aktieägarna utsedda ledamöterna i bolagets

styrelse ställa vid anfordran sina platser till förfogande utan att påfordra

något styrelsearvode.

Av en utav bolagets styrelse gjord uppställning över bolagets beräknade

skulder per den 31 maj 1926 framgår, att den totala skuldbördan, frånsett

aktiekapitalet, då skulle uppgå till 3,595,911 kronor 87 öre, därav 2,248,661

kronor 87 öre till staten, 1,258,500 kronor till borgensmännen eller, med

dessas borgen, till banker samt 88,750 kronor diverse, delvis tvistiga, skulder.

Utgår man från denna uppställning skulle följaktligen vid en uppgörelse

med de enskilda större fordringsägarna och borgensmännen enligt det av

dem framställda förslaget staten hava att till dem den 31 maj 1926 erlägga

ett belopp av i runt tal 375,000 kronor. I fråga om bolagets diverse, delvis

tvistiga, skulder kan för närvarande ej bedömas, om och i vad mån

betalning av dessa skulder kan komma att påfordras. I varje fall torde

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

dock icke nu medel för sådant ändamål behöva reserveras. Visserligen är

det belopp, som staten ytterligare skulle nödgas investera i företaget vid en

uppgörelse av nu antytt innehåll, mycket avsevärt, men det synes mig dock

icke så överväldigande att det icke ur de synpunkter, som varit ledande för

statens tidigare, omfattande engagemang i företaget, bör anses överkomligt.

Vid övervägande av huruvida staten bör övertaga företaget måste emellertid

hänsyn tagas jämväl till de kostnader, som företagets fortsatta bevarande

i statens ägo kan beräknas åsamka statsverket. Såsom 1925 års sakkunniga

framhållit, blir storleken av dessa kostnader väsentligt olika, om ständig bevakning

skall hållas på Spetsbergen för bibehållande av anläggningen,

såvitt möjligt, i driftvärdigt skick mot om man indrager varje bevakning

och tager den därav följande risken, att anläggningarna förfalla och förstöras.

Enligt den till de sakkunnigas betänkande fogade tekniska utredningen

skulle kostnaderna uppgå till, i det förra fallet, ungefär 70,000 kronor

och, i det senare, omkring 10,000 kronor årligen. Dessa beräkningar avse

emellertid endast de närmaste 10 åren. Efter omkring 10 år måste vissa

arbeten verkställas för’erhållande av utmål och ungefär 5 år därefter inträder

skyldighet att idka gruvdrift i sådan omfattning, att cirka 15 man måste

vara i verksamhet å Spetsbergen året om. De sakkunniga beräkna, att omkostnaderna

därvid komma att stiga till 170,000 å 180,000 kronor årligen

En kolproduktion av 6,000 å 8,000 ton torde emellertid samtidigt vara att

påräkna. ''

Av de nyssberörda båda möjligheterna för företagets skötande under de

närmaste åren anse de sakkunniga sig kunna förorda den senare eller fullständig

indragning av all bevakning å Spetsbergen. Genom en sådan anordning,

som även förordas av kommerskollegium, skulle det bliva möjligt

att nedbringa bolagets årliga utgifter under den närmaste tidsperioden till

ett belopp, som icke kan anses vara av den storhetsordning, att det bör få

utgöra hinder för statens övertagande av företaget, därest ett sådant övertagande

ur andra synpunkter kan anses lämpligt.

Efter noggrant vägande av de olika skäl, som tala för och emot att staten

faktiskt övertager företaget och därigenom hindrar en eljest antagligen

oundviklig övergång av företaget på utländska händer, har jag stannat vid

att finna skälen för ett sådant statsingripande vara de starkare under förutsättning

av att övertagandet kan ske på i huvudsak de villkor, som uppställts

i förut berörda förslag till uppgörelse mellan staten och de större

enskilda fordringsägarna och borgensmännen, samt att bolagets omkostnader

under de närmaste åren nedbringas till det minimum, som kan uppnås

genom indragning av all bevakningspersonal å Spetsbergen. Förutom de i

det föregående berörda omständigheter, som synas mig stödja denna åsikt,

torde förtjäna framhållas, att staten genom övertagandet av företaget får möjlighet

att välja en lämpligare tidpunkt än den nuvarande för affärens

avveckling, därest det framdeles icke längre skulle anses önskvärt att företaget

stannar i statens ägo. Möjligen kan tillfälle då också yppas till en

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 55

försäljning inom landet. Vidare är det icke säkert, att, även om en omedelbar

försäljning under hand av företaget nu beslutas, ett sådant program

för avveckling av affären kan fullföljas. Såsom de sakkunniga påpekat,

måste man räkna med att bolaget kan komma att försättas i konkurs. För

tillvaratagande av statens intressen vid en sådan eventualitet kan det bliva

nödvändigt, att bolagets tillgångar inropas för statens räkning. För sådant

ändamål torde det erfordras, att nödiga medel kunna disponeras vid risk

att större förluster i motsatt fall åsamkas staten än som är nödvändigt.

Det kan alltså, antingen beslut fattas därom eller icke, praktiskt sett bliva

ofrånkomligt för staten att övertaga företaget och de risker, som äro förenade

därmed.

Utgående från denna uppfattning anser jag mig böra tillstyrka, att Kungl.

Maj:t anhåller om riksdagens bemyndigande att med de större enskilda

fordringsägarna och borgensmännen träffa överenskommelse om överlåtelse

på staten av deras fordringsanspråk mot bolaget i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag, för vilket jag förut redogjort. För fullgörande

av statens åtagande enligt sådan överenskommelse fordras såsom nämnts ett

belopp av i runt tal 375,000 kronor, vilket belopp torde äskas av riksdagen

att utgå såsom anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927 bland utgifter

för kapitalökning med rätt likväl för Kungl. Maj:t att redan före nämnda

budgetårs ingång taga beloppet i fråga i anspråk.

För beredande av möjligheter för bolaget, som genom driftens nedläggning

är berövat alla inkomster, att bestrida de omkostnader, som även efter indragning

av bevakningspersonalen å Spetsbergen icke kunna undvikas, lärer

något anslag nu icke behöva äskas, då vad som enligt gjorda beräkningar

torde komma att återstå av det i fjol för bolaget beviljade lånet synes vara

tillräckligt för sådant ändamål under nästa budgetår.

För den händelse överenskommelse mellan staten samt de större enskilda

fordringsägarna och borgensmännen icke skulle komma till stånd, lärer det

vara nödvändigt,’ att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande av riksdagen att

på lämpligaste sätt avveckla statens kapitalengagemang i företaget, varvid

ansträngningarna givetvis böra inriktas på företagets försäljning under hand.

För en avveckling på detta sätt beräkna de sakkunniga, att — förutom förlängning

av det åt bolaget medgivna, den 1 juni i år utlöpande moratorium

— ett ytterligare kapitaltillskott av 105,000 kronor erfordras. Emellertid

måste man, såsom jag redan berört, även räkna med den eventualiteten, att

en försäljning under hand icke lyckas utan att bolaget försättes i konkurs,

i vilket fall tillvaratagandet av statens intressen kan nödvändiggöra inropande

å konkursauktion av bolagets tillgångar för statens räkning.

Jag anser mig slutligen böra framhålla, att, därest statens faktiska övertagande

av svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen kommer till stånd, en

rekonstruktion av: detta bolag och därmed förbunden nedskrivning av statens

tillgodohavanden i detsamma förr eller senare torde bliva ofrånkomliga.

Frågan härom synes mig dock för närvarande böra anstå. Skulle staten

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

efter någon kortare tid komma att avyttra företaget, torde avskrivningarna

lämpligen kunna uppskjutas till dess.

Under åberopande av vad jag här ovan anfört, hemställer jag alltså, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med de större enskilda fordringsägarna

och borgensmännen i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen träffa överenskommelse

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som i förberörda,

av mig förordade förslag angivits, rörande överlåtande på staten

av deras fordringsanspråk å bolaget eller, därest sådan överenskommelse

icke kan träffas, vidtaga åtgärder för avveckling av statens kapitalengagemang

i nämnda bolag,

dels oek, vid bifall härtill, för tillvaratagande av statens intressen i bolaget

såsom anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927 bland utgifter för

kapitalökning anvisa ett belopp av 375,000 kronor med rätt likväl för

Kungl. Maj:t att redan före nämnda budgetårs ingång taga angivna belopp

i anspråk.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

»Då jag för min del icke kan förorda, att staten på nu föreslagna villkor

träffar överenskommelse rörande överlåtande på staten av fordringsägarnas

anspråk å bolaget, ber jag få till protokollet antecknat, att jag biträder

föredragande departementschefens hemställan endast såvitt angår åtgärder

för avveckling av statens kapitalengagemang i bolaget.»

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen; och behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla vad denne hemställt

samt förordnar, att proposition i ämnet skall till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

57

Bilaga A.

Utredning

angående kolbrytningen i Sveagruvan.

Med anledning av proposition (nr 173) angående lån till svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen medgav riksdagen år 1923 att bolaget beviljades

ett lån av 1,500,000 kronor. Till grund för riksdagens beslut i ärendet

låg ett utlåtande (nr 122) av statsutskottet, i vilket utlåtande förordades

en modernisering av gruvarbetet i enlighet med det i propositionen

oannämnda alternativet II b.

Detta alternativ upptog brytning i den omfattning, som då befintliga

eller i relativt ringa grad kompletterade anläggningar medgåvo. De viktigaste

av dessa kompletteringar voro anskaffande av maskiner med tillbehör

för förskrämning, borrning och transport av kolen i strossarna,

förlängning av kajen, förändringar i kraftstationen för höjande av dess

effekt ävensom uppförande av nytt marketenteri och familjebostäder. Brytningskvantiteten

beräknades komma att uppgå till cirka 105,000 ton per år,

varav 3,100 ton för platsförbrukning och 102,000 ton till utskeppning. Kostnaden

för denna kvantitet beräknades till 1,310,780 kronor eller 12 kronor

85 öre per utskeppad ton fritt ombord Sveagruvan, oberäknat royalty,

räntor, avskrivningar m. m.

Enligt uppgift i styrelsens för svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

förvaltningsberättelse för räkenskapsåret 1 juli 1923—30 juni 1924 utfördes

under detta år följande kompletter ingsarbet en:

Kraftledningssystemet inom gruvan med tillhörande transformatorer

utvidgades och kompletterades, så att maskindrift kan användas för kolens

utvinnande.

Huvudtunnlarna inom gruvan förlängdes 380 meter, varjämte sparsystemet

utvidgades.

I kraftstationen inmonterades en B. & W.-ångpanna samt en ångturbingenerator,

varigenom krafttillgången utökades med 300 kw.

Luftkondenseringssystemet i kraftstationen ersattes med en vattenkyld

ytkondensor. För denna anläggnings samt för de närliggande byggnadernas

vattenbehov anlades från en nedanför samhället belägen insjö eu 500

meter lång vattenledning till kraftstationen.

Ett nytt marketenteri med tvenne matsalar med plats för tillsammans

275 personer uppfördes i närheten av samhällets arbetarebostäder. I byggnadens

vindsvåning inrymmas rum för kökspersonalen och i dess källarvåning

vidsträckta förrådsrum. Vatten- och ångledningar hava inletts

från den närbelägna kraftstationen.

Två familjebostäder uppfördes, innehållande sammanlagt 8 lägenheter,

vardera om 2 rum och kök.

Kolupplagets spårsystem utvidgades.

Lastkajen förlängdes 40 meter till ett vattendjup av 7 meter vid lågvatten.

Linbanan, som tidigare slutade vid kajens landfäste, framdrogs till

kajens ände, vilket möjliggör, att alla kol, som brytas under skeppningssasongen,

kunna transporteras direkt från gruvan till fartyg. En anord
-

Arbetsåret

1923—1924.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Arbetsåret

1924—1925.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

ning vidtogs för fartygs bunkring utefter kajens långsida samtidigt som

annat fartyg lastar vid kajens ände. „

För maskinbrytningen i gravan anskaffades elektriskt drivna iörskramningsmaskiner

och ett antal borrmaskiner. För kolens transport anskaffades

lokomotiv, varjämte vagnparken i gruvan utökades och ytterligare ett

antal linbanekorgar inköptes. . , i n

Brytningen under bokföringsåret 1923—1924 uppgick till 98,260 engelska

ton och platsförbrukningen till 2,808 ton.

Under sommaren 1924 utlastades 101,179 ton, varav 6,851 ton förbrukades

som bunkers. Lastningen och bunkringen utfördes på 79 dygn med i

medeltal 1,278 ton i dygnet och en maximikvantitet av 1,830 ton på ett dygn.

Under vintern 1924—1925 övervintrade vid Sveagruvan följande personal:
befäl.

................................................................................... 7

underbefäl ........................................................................ '' *

månadsavlönade arbetare................................................ 44

ackords- och timavlönade arbetare ............................ 132

Summa anställda 197

icke anställda ............................ 49

Summa övervintrande 216.

Brytningen pågick hela vintern i såväl gruva I som i gruva II. I den

förra utvanns icke fullt 20 procent av hela brytningskvantiteten, varemot

antalet kolhuggareskift i densamma var något över 20 procent av hela

antalet. _

Den 12 maj 1925 utbröt emellertid i lokomotivstallet i gruva 11 en eldsvåda,

som förhindrade vidare brytning i denna gruva. . Mot månadens slut

uppträdde giftiga gaser även i gruva I, så att brytningen även i denna

gruva måste inställas. ... o

För att släcka den sålunda utbrutna eldsvådan tillstängdes så småningom

samtliga öppningar till de båda gruvorna, varjämte, sedan snösmältningen

börjat och gruvbäcken blev vattenföraude, betydande mängder

vatten inpumpades i gruvan. Vid högsta vattenståndet var den ursprungliga

brandplatsen helt och hållet satt under vatten. Då det därjämte observerats,

dels att temperaturen hos det ur gruvan utrinnande vattnet, som

under pumpningens första tid var högre än vid inpumpningen, så småningom

sjönk till det inpumpade vattnets temperatur, dels ock att i den

ort, som längst hölls öppen för vattnets insläppande i gruvan, gasell blivit

kall och syrefri, torde man kunna antaga, att branden vid pumpningens

avslutande var släckt och att, när gruvan får stå tillstängd under vintern

1925—1926, icke någon fara för eldens återuppblossande vid ett eventuellt

återupptagande av driften våren 1926 skall vara för handen.

Totala brytningskvantiteten uppgick till 116,007 ton, varav 3,471 ton förbrukats

på platsen under räkenskapsåret. Brytningspriset var mer än en

krona per ton lägre än det år 1923 beräknade brytningspriset.

Skeppningen sommaren 1925 uppgick till 80,258 ton, varav 5,347 ton till

bunkers. I medeltal har per dygn, varunder fartyg legat vid Sveagruvans

kaj, utlastats 1,254 ton. Härvid är att bemärka, att, på grund av driftsinställelsen

i gruvan under skeppningssäsongen, den förefintliga anordningen

för direkt utlastning av från gruvan kommande kol, å vilken förövrigt

eu del montering icke är slutförd, icke kunnat tagas i bruk. Om så

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 59

varit fallet, borde utlastningen i medeltal per dygn hava uppgått till

inemot 2,000 ton.

Innevarande vinter är brytningen inställd och endast vaktmanskap (en

gruvfogde och 4 man) övervintra vid gruvan för att hindra skadegörelse

och verkställa nödigt underhåll samt tillse att gruvans avstängning förblir

effektiv. I den mån tiden medgiver komma de ock att påbörja upptagandet

av en ny tunnel in till gruvans kommunikationsorter.

Då gruvan nu på grund av eldsvådan måst avstängas, torde det böra

övervägas, huruvida det i betraktande av nuvarande förhållanden i Sveagruvan

kan vara lämpligt att under förhandenvarande konjunkturer på

kolmarknaden omedelbart eller vid en senare tidpunkt återupptaga kolbrytningen

vid Sveagruvan. I det följande skola framläggas vissa fakta

och synpunkter till ledning vid bedömandet av sannolika brytningspriset

vid ett återupptagande av brytningen.

Flötsmäktigheten har ökat åt öster högst betydligt utöver förut kända

värden och uppgår inom det s. k. F-fältet till i genomsnitt över 3 meter

och på sina ställen ända upp till 5 meter. Med hänsyn till de tidigare

2,200 meter nordost om gamla gruvans mynning eller cirka 1,500 meter

nordost om nya gruvans östligaste del observerade flötsmäktigheterna

torde man visserligen icke kunna påräkna, att den nu funna stora mäktigheten

skall fortsätta oförändrat allt framgent, men då ännu icke några

tecken till förminskning visat sig i gruvan, lärer man vara berättigad att

för den närmaste tiden räkna med denna störa mäktighet.

Flötsens stupning har icke uppvisat några större variationer utan kan

anses vara ungefär oförändrad.

Beskaffenheten av de under åren 1923—1925 levererade kolen torde bäst

belysas av de undersökningar å varje skeppslast, som av statens järnvägar

utförts. En jämförelse mellan leveranserna under de olika åren

framgår av nedanstående sammanställning:

1923

1924

1925

Vattenhalt, procent minimum ..................

.................. 2.40

2.2

1.5

maximum ................

................... 5.40

6.6

11.4

medeltal ......................

................... 3.54

3.37

3.8 6

Askhalt, procent minimum ..................

................. 7.80

8.6

8.5

maximum ..................

.................. 10.80

11.2

10.2

medeltal ......................

.................. 9.47

9.53

9.44

Effektivt värmevärde

minimum ..................

.................. 7,015

6,905

6,560

maximum ..................

................... 7,305

7,265

7.230

medeltal ......................

.................. 7,142

7,134

7,086

Den last, som i avseende på kvaliteten mest avviker från medeltalen,

är den sista under år 1925, i vilken last vattenhalten uppgick till 11.4 procent

och effektiva värmevärdet till 6,560 kalorier. Detta beror helt säkert

på en ovanligt långt driven bottenskrapning av upplaget och, om denna

last frånräknas, blir medeltalet för år 1925 3.28 procent vatten och 7,127

kalorier effektivt värmevärde.

Variationerna i analys på de levererade kolen kunna, med nyssnämnda

undantag, anses vara oansenliga och kvaliteten måste betecknas som god.

Innevarande år hava å järnvägsstyrelsens laboratorium jämväl utförts

tvenne analyser å spetsbergskolens svavelhalt och har densamma befunnits

vara 0.65 och 0.69 procent, beräknad på prov i inlämningstillstånd,

Arbetsåret

1925—1926.

Flöts en.

Kvalitet.•

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

samt 0.68 och 0.72 procent respektive på torrsubstans. Svavelhalten kan

därför sägas vara mycket låg.

Under oktober månad 1923 utfördes av statens järnvägar å linjen Göteborg—Falköping-Banten

jämförande proveldningar med spetsbergskol och

D. C. B.- (engelska northumberland-) kol dels med och dels utan inblandning

av svenska kol. Ur tablån över provningsresultaten torde följande

siffror böra anföras:

s/s D. C. B.-kol

1/s svenska

kol

Avdunstning kbm. vatten pr

ton kol .................................... 6.7

*/» spetsbergskol

x/a svenska kol

EnbartD.C. B.

kol

Enbart spetsbergskol
-

) 6.8 8.5

\ 6.0 7.7

Kolåtgång pr 10,000 tonkm,

kg............................................. 192

168

J 394

! 412

288

352.

Kolförbrukningen har alltså i alla tre serierna varit lägre, då spetsbergskol

använts, och understeg kolåtgången per 10,000 tonkilometer vid användande

av spetsbergskol den vid användingen av D. C. B.-kol med respektive

12.5, 27.1 och 14.6 procent. Distriktsförvaltningen angiver även,

att spetsbergskolens lämplighet som lokomotivbränsle icke avsevärt påverkas

av slagg- och askbildningen.

Statens järnvägar ändrade även från och med år 1924 beräkningsgrunden

för spetsbergskolens pris, så att detsamma sedermera beräknats till

95 procent av priset på lambtonkol mot tidigare 90 procent.

På statens järnvägars färjor mellan Trälleborg och Sassnitz utfördes

under november och december 1924 proveldningar med spetsbergskol och

Aitken-navigationkol. Ur den av distriktsförvaltningen lämnade redogörelsen

över proveldningarna äro nedanstående uppgifter över avdunstat

vatten (i kilogram) per kilogram kol i olika för söksserier hämtade:

»Drottning Victoria» Tur C

» 6...

»Konung Gustaf V» »C

» 6 ...

Spetsbergs-

kol

Aitken-

navigation

kol ''

(

7.8

8.0

I

7.9

7.9

(

8.4

8.3

i

i

8.5

8.3

11.0

10.6

i

8.9

8.4

l

10.8

9.9

i

8.8

8.6.

Dessa senare ''kol anses såsom mycket goda bunkerkol och betalades med

väsentligt högre pris än spetsbergskolen nämligen med 32 sh eif Trälleborg

vid leverans i maj 1924, under det spetsbergskolens pris eif Malmö

samtidigt var 23 kronor 51 öre per ton. Försöken visade alltså, att spetsbergskolen

voro fullt jämnvärdiga för ångfärjorna med ovannämnda synnerligen

goda utländska stenkol.

Som ovan antytts hava de ångare, vilka transporterat stenkolen från

Sveagruvan, använt spetsbergskol som bränsle för egen del och framgår

det av tillgängliga uttalanden, att kolen ansetts vara ungefär jämngoda

med eller överlägsna de bunkerkol, fartygen plägat erhålla i engelska

hamnar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Intressenter i den s. k. Flodinska metoden för direkt järnframställning

hava låtit utföra försök med olika kolsorter för utrönande av deras lämplighet

för metoden i fråga, och enligt uppgift lära spetsbergskolen hava

visat sig lämpligare än någon annan provad kolsort. Detta förhållande,

som möjligen kan bliva av betydelse för frågan om återupptagande av

driften vid Sveagruvan, torde åtminstone delvis bero på den låga svavelhalten

i spetsbergskolen.

Under räkenskapsåret 1924—1925 uppgick effekten per man och skift i

medeltal till

Gruva I Gruva II

för kolhuggare............................................... 4.87 6.48

» samtliga gruvarbetare............................ 3.4 8 4.5 7.

Gruvarbetets inställande under maj månad 1925 först i gruva II och sedan

i gruva I torde icke ha undgått att menligt inverka på effektsiffrorna.

Under halvåret _ 1 oktober 1924—31 mars 1925, då brytningskvantiteten i

gruva I var 12,052 ton och i gruva II 56,099 ton eller tillsammans 68,151

ton, var effekten per kolhuggare och skift

i grava I ............................................................ 5.5 ton och

» » II .......................................................... 7.o » .

Effekten i de olika arbetena i gruva II företedde emellertid ganska störa

olikheter. Under det att den vid pelarbrytning i F-fältet uppgick till 8.9

ton och vid stussning i H-fältet till 8.7 ton, var den vid arbetet i B-fältet.

varest maskinförskrämning användes, endast 4.i ton per skift. Vid ortdrivning

låg effekten emellan nyss angivna värden. Att effekten vid

maskinförskrämningen i B-fältet icke blivit större kan visserligen delvis

tillskrivas flötsens mindre mäktighet inom detta område men synes även

till någon del få hänföras till det förhållandet, att brytningsmetoden med

förskrämningsmaskiner och transportrännor icke blivit fullständigt genomförd,

i det att dessa senare icke kommit till regelbunden användning inne

i gruvan.

Om man bortser från arbetet i B-fältet och ett obetydligt strossningsarbete

i,D-fältet, uppgjick effekten till 8.i ton per kolhuggareskift, och därvid

är likväl att bemärka, att ortdrivningarna, vid vilka dock effekten är

något lägre än vid pelarbrytningen, utgjorde under nämnda halvår större

andel av hela det utförda arbetet än vad förhållandet bör bliva under

ett helt arbetsår.

Under halvåret 1 oktober 1924—31 mars 1925 utgjorde medelförtjänsten

för samtliga såsom ackordsarbetare angivna 134 man 20 kronor 68 öre

per skift och

för personal i gruvan 124 man....................................................... 20.5 7 kronor

» » vid linbana och kolupplag, 7 man ........................ 23.4 0 »

» » diverse personal, 3 man ............................................ 18.9 2 »

I gruva II var medel förtjänsten per skift för de särskilda kategorierna

följande:

Gruvbyggare .................................................... 21.6 5 kronor

Kolhuggare........................................................ 21.30 »

Spårläggare....................................................... US. 5 o »

Utfraktare ........................................................ 17.90 »

Spelskötare........................................................ 17.5 0 »

Arbetseffekt.

Arbetslöner.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Brytningskvantitet.

Komplettering

av anläggningen.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

För den månadsav lö n ad e personalen, oberäknat befäl och underbefäl,

växlade månadslönen mellan högst 280 kronor och lägst 85 kronor, vartill

dock får läggas värdet av fritt vivre vid .jämförelse med ackordsarbetarnas

inkomster.

Framtida bearbetande.

Ur synpunkten av fyndighetens fullständiga utnyttjande borde visserligen

samtliga inom det under arbete varande området befintliga flötser

tillgodogöras i ett sammanhang. Vid Sveagruvan har emellertid under den

gångna tiden endast tvenne av de fyra kända flötserna, den översta

(gruva I) och den understa (gruva II)'', varit föremål för arbete. Då det

nu ifrågasattes, huruvida arbetet överhuvudtaget kan fortsättas därstädes,

torde det vara berättigat att helt bortse från denna princip och i stället

inrikta undersökningen på klarläggande av spörsmålet, om arbetet med

utsikt till ekonomisk framgång kan återupptagas med brytningen koncentrerad

till endast de allra bästa delarna av fyndigheten.

Av det tidigare härovan anförda framgår, att kolhuggareffekten i den östra

delen av gruvan II, där flötsen har sin största mäktighet, är avsevärt

större än i andra delar av gruva II och i gruva I. Om arbetet koncentreras

till denna del av gruvan, torde man vara berättigad att räkna med en

genomsnittsprestation av kolhuggarna vid ortdrivning, pelarbrytning och

strossning av 8 ton per skift. Inom det ifrågavarande området torde man

icke kunna placera mer än 70 kolhuggare, fördelade på 2 skift med 35

man i vardera. Under varje skift skulle då 280 ton kol transporteras ut

ur gruvan, vilket icke behöver bereda några större svårigheter, om en kontinuerlig

lindragning installeras i utfraktsorten. Linbanan kan även fortskaffa

denna kvantitet till kolupplaget.

Räknar man med 275 effektiva arbetsdagar per man och år — bolagets

ledning räknar med 280 —• skulle hela. brytningskvantiteten uppgå till

154,000 ton kol per år. Då cirka 4,000 ton-kol beräknas komma att förbrukas

på platsen, skulle de år, då 9 månaders produktion behöver läggas

i lager, lagerutrymme erfordras för 112,500 ton. De nuvarande anordningarna

å lagerplatsen medgiva lagring av 90,000 ton. Någon förskjutning

av brytningens intensitet till tiden för utskeppningen är möjlig och

påkallad jämväl av den minskning i utlastningskostnaden, sorti vinnes genom

att kolen transporteras på linbanan från gruvan direkt till lastande

fartyg. Att på detta sätt helt eleminera behovet av en utökning av lagerplatsen

torde emellertid icke gå, utan en sådan för cirka 15,000 ten torde

vara ofrånkomlig.

De nuvarande utiastningsanordningama kunna anses räcka till för att

på en tid av ungefär 2V2 månader utlasta den nämnda årsproduktionen.

Genom branden och i samband därmed stående åtgärder ä.ro nu samtliga

gruvöppningar stängda. Upptagandet av öppningarna till gruva I och

nya luftorten till gruva II draga jämförelsevis obetydliga kostnader, varemot

återställande av huvudutfraktsvägen för gruva II, vilken genom ras,

såväl direkt på grund av branden som genom nedsprängning av en del av

taket i huvudtunneln, torde vara igenfylld på inemot 120 meters längd,

erfordrar ett relativt omfattande arbete.

Vid ett upptagande av huvudtunneln i dess gamla sträckning torde det

på grund av bergets beskaffenhet vara ofrånkomligt att till en längd av

cirka 120 meter inkläda densamma med väggar och tak av boton. med

järnbalkar mellan spåren till uppbärande av taket. Utförda beräkningar

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195. 63

hava givit vid handen, att kostnaden för detta arbete skulle uppgå till

cirka 85,000 kronor.

En annan möjlighet vore att från mynningen av gruva I vid kolfickan

driva en ny 210 meter lång huvudtunnel till korsningen mellan gamla huvudtunneln

i gruva II och första linjen höger. Denna tunnel skulle till

större delen komma att gå i sandsten, som icke varit i ras, och borde

erfordra endast en måttlig inbyggnad av trä. För undvikande av eldfara

kunde man överdraga träet med ett tunt cementskikt medelst sprutförfarande.

Kostnaden för ett sådant arbete har beräknats uppgå till cirka

55,000 kronor. Genom anläggandet av en sådan ny huvudingång till

gruva II skulle även underhållskostnaden av det nuvarande galleriet mellan

kolfickan och mynningen av gruva II kunna inbesparas, då galleriet

icke längre skulle vara erforderligt. Detta senare alternativ är alltså att

föredraga.

För den betydande trafik, som enligt föreliggande plan skall förmedlas

genom första linjen, blir det nödvändigt att utbyta det nu därstädes placerade

spelet mot en kontinuerlig lindragning. Om brytning endast skall

bedrivas omkring övre delen av första linjen höger, bör lindragningen

fortsätta genom den nya utfraktstunneln nästan ända fram till kolfickan,

så att lokomotivtransport endast kan behöva ifrågakomma närmast intill

fickan och för växling därstädes. I stället för de 2 förstörda lokomotiven

borde då endast ett nytt behöva anskaffas. Drivmaskineriet för lindragningen

torde kunna med fördel uppställas i det maskinrum i gruva I, som

på sin tid iordningställdes för transport med ändlös lina i denna gruva.

Kostnaden för den mekaniska utrustningen för ett dylikt maskineri liar

av aktiebolaget Nordströms Linbanor angivits till 8,740 kronor. Inberäknat

frakter, eu del i anbudet icke inbegripen materiel, montering samt

justering av spåren borde kostnaden för hela maskineriet i fullt färdigt

skick icke överstiga 20,000 kronor.

Några störa gruvvagnar förstördes genom branden och de kvarvarande

behöva ändras för att kunna användas vid lindragningen. Antalet bör

även ökas, så att varje vagn icke behöver göra mer än högst 4 rundturer

per dag. Av befintliga mindre vagnar kunna möjligen en del göras användbara

genom ombyggnad.

.Den omedelbara orsaken till gruvbranden var förbunden med lokomotivstallets

placering inne i gruvan. För att åtminstone förhindra uppkomsten

av en ny gruvbrand av samma orsak bör det nya lokstallet placeras

utanför gruvan i grannskapet av smedjan, varest lämpligt utrymme

finnes.

Som förut omnämnts, bör kolupplaget utvidgas för att kunna emottaga

ytterligare 15 å 20,000 ton. Med ledning av tidigare utförda dylika arbeten

anses kostnaden härför icke behöva överstiga 20,000 kronor.

Det är icke osannolikt, att branden även åstadkommit en del ytterligare

skador inne i gruvan, såsom på elektriska ledningar och dylikt, men rörande

omfattningen härav är ingenting bekant. Anledning torde dock förefinnas

att förmoda, att skadorna icke äro särdeles omfattande, utan att

ett belopp av 19,000 kronor bör vara fullt tillräckligt för deras reparerande.

Kostnaderna för erforderliga reparationer och kompletteringar av anläggningen

erhållas av följande sammanställning:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Brytnings
pris.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Ny huvudtunnel ..........................

Lindragningsmaskineri..................

Lokomotiv ......................................

Gruvvagnar, nya och ändringar

Lokomotivstall ..............................

Utökning av kolupplag ..............

Diverse reparationer ..................

55.000 kronor

20.000 »

5,000 »

21,000 »

10,000 »

20,000 »

19,000 »

Summa 150,000 kronor.

Med utgångspunkt från förutnämnda effektsiffra och under antagande,

att arbetsförtjänsterna förbliva ungefär oförändrade, kunna med ledning

av bolagets statistik över utgifternas fördelning de direkta kostnaderna

på Spetsbergen för brytningen beräknas uppgå till

Kronor Kronor

per ton per ton

Arbetslöner........................................... 4.71

Materiel ................................................ I-40

Elektrisk kraft .................................... *^36 6.4 7

Underhåll och reparationer............... 0.2 2

Personalomkostnader ........................ 1-40

Kontors- och samhällskostnader........ 0-29 1.91

Kostnad i lager vid Sveagruvan........................ ».3 8.

Denna kostnad är emellertid beräknad på hela bruttobrytningen, 154,000

ton och, då 4,000 ton antagas åtgå på platsen, måste kostnaden för till utskeppning

avsedda kol höjas i proportion till den minskade kvantiteten,

varvid kostnaden blir 8 kronor 60 öre per ton.

I ovanstående poster är icke inräknad kostnaden för personalens resor.

Bolagets ångare Braganza har sin viktigaste uppgift i transporten av personal

och det torde därför vara lämpligt att i en post sammanslå personalens

resor och transporter med Braganza. Denna post kommer att uppgå

till 40 öre per ton.

Efter Norges övertagande av Spetsbergen kommer kolbrytningen att belastas

med dels exportavgifter för kolen och dels med inkomst- och förmögenhetsskatt.

Storleken av dessa utgiftsposter synes komma att bliva

beroende på beslut varje år av stortinget, varjämte förmögenhetsvärdet

av kolfält och anläggningar, vilka värden skola bestämmas av en taxeringsnämnd,

även bliver av stor betydelse. Summan av dessa utgifter,

vilka i brist på kännedom om blivande taxeringsvärden icke kunna exakt

beräknas, har jag försöksvis uppskattat till 12. öre per ton, då kolbrytningen

går jämnt ihop, d. v. s. då icke någon inkomstskatt skall utgå.

Kolen hava hittills till allra största delen levererats till Göteborg och

torde denna hamn även ur andra synpunkter vara den lämpligaste för

jämförelse mellan priset å spetsbergskol och å andra importerade stenkol.

Frakten upptages till samma belopp per ton, varmed den utgått under

detta år eller 7 kronor 75 öre.

Någon förändring i Stockholmskontorets kostnader förutsattes icke och

royalty till aktiebolaget Isfjorden—Belsund beräknas utgå efter år 1923

överenskomna grunder eller för 150,000 ton skeppning högst 25 öre per ton.

Ränteutgifterna uppgå nu till cirka 1 krona per lön, räknat på en skeppning

av 150,000 ton per år. Om kostnaden för de förut omnämnda komplet
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

teringarna av anläggningen skola bestridas av lånemedel och rörelsekapital

kunde upplånas, borde räntorna upptagas till 1 krona 50 öre per ton.

Avskrivningar borde verkställas å kolfält, anläggningar, inventarier

och fartyg, vilka den 30 juni 1925 voro bokförda till ungefär 6.8 miljoner

kronor. Dessa värden torde emellertid vara så mycket för höga, att i en

kostnadskalkyl ingående avskrivningar endast kunna ifrågasättas för en

mindre del av dem. Huru stora nedskrivningar, som böra företagas innan

avskrivning kan beräknas på resterande belopp, är emellertid icke av avgörande

betydelse för föreliggande fråga, då omkostnaderna även utan avskrivningar

överstiga nu påräkneligt försäljningspris. Någon amortering

upptages därför icke i nedanstående sammanställning över produktionskostnaderna.

Kostnad i kronor per ton vid 150,000 tons skeppningsbar brytning, oberäknat

avskrivningar:

Arbetslöner .......................................................................................... 4.83

Materiel.................................................................................................... 1.44

Elektrisk kraft..................................................................................... 0.3 7

Underhåll och reparationer ................................................................ 0.2 2

Personalomkostnader ........................................................................ 1.44

Kontors- och samhällskostnader ....................................................... 0.3 o

Personalens resor och frakter med Braganza ............................... 0.4 o

Skatter m. m. på Spetsbergen............................................................ 0.12

Utlastning.......................................................................................... 0.6 o

Frakt och assurans till Göteborg..................................................... 7.75

Stockholmskontoret................................................................................ 0.6 7

Royalty................................................................................................... O.25

Kantor ................................................................................................... 1.50 1 75

Summa kostnad eif Göteborg 19.8 9.

Av denna sammanställning framgår utan vidare, att för närvarande

föga utsikt föreligger, att företaget skall kunna bära sig. För att ett ekonomiskt

tillfredsställande resultat skall uppnås, måste produktionskostnaderna

och kolpriset komma i ett annat förhållande till varandra än nu.

_ Eu sänkning av posten arbetslöner har av bolagets styrelse ansetts möjlig.

Att grunda en sådan på en genomsnittlig sänkning av de i det föregående

omnämnda arbetsförtjänsterna torde knappast gå för sig, om man,

såsom tidigare varit fallet, håller före, att arbetsförtjänsten på Spetsbergen

bör vara något högre än den samtidigt vid Kiruna utgående. Det

inbördes förhållandet mellan dessa är nu ungefär detsamma som 1922. Att

en viss sänkning kan ernås genom förenklingar och förbättringar i arbetssättet

håller jag icke för uteslutet, men torde denna dock icke bliva av den

storhetsordningen, att bolagets ekonomi därigenom blir säkerställd.

Man torde därför bliva nödsakad att taga under övervägande, huru- Kostnad vid

vida det icke vore fördelaktigast att någon tid låta arbetet vila för att bliva inställd drift.

i tillfälle att erhålla säkrare hållpunkter för bedömande av utvecklingen

av relationen mellan arbetslöner och kolpris än man för närvarande har.

Under förutsättning att äganderätten till kol fyndigheterna skall bibehållas,

måste man under en vilotid taga hänsyn till bestämmelserna i

bergverksordningen för Spetsbergen, vilken samtidigt med Norges övertagande

av Svalbard trätt i kraft den 14 augusti 1925. Enligt bergverksordningens

§ 35: 1: b skall anhållan om utmål inkomma till bergmästaren

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 16i höft. (Nr 195.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

inom 10 år efter det äganderättshandling (hjemmelsbrev) av norsk myndighet

utfärdats för de personer eller bolag, som i enlighet med bestämmelserna

i bilagan till Spets bergstraktaten tillerkännas äganderätt till

visst område, och enligt punkt 2 i samma paragraf har markägaren intill

utgången av nyssnämnda tid och därefter till dess i rätt tid begärd utmälsförrättning

vunnit laga kraft ensamrätt att inom sin egendom företaga

undersökningsarbete och idka gruvdrift. Bergmästaren skall, såvitt

möjligt, inom 2 år efter ansökningens mottagande hålla utmålsförrättning

(§ 11) och, om utmål anvisas, utfärda utmålsbrev, varom kungörelse meddelas

i den officiella tidningen. Om icke överklagande sker inom 6 månader

efter denna kungörelse, är utmålet fastställt vid klagotidens utgång

(§ 13).

Då 4 år förflutit från 1 oktober året efter det utmålet vunnit laga kraft,

är utmålsinnehavaren skyldig att sätta i gång gruvdrift inom utmålet i

sådan omfattning, att det under loppet av varje följande femårsperiod användes

minst 1,500 dagsverken till gruvarbete inom utmålet.

Härav framgår, att man åtminstone under den första 10-årsperioden kan

bortse från försvarsarbeten, men att man mot slutet av denna period måste

besluta sig för, om man vill begära utmål och i så fall huru många, ävensom

utföra för deras anvisande nödvändiga blottningar.

För samtliga 3 fält, å vilka bolaget gjort anspråk, skulle erfordras 12 å

14 utmål, vilka i försvar shänseende kunna uppdelas på 2 grupper (§ 15: 2),

så att försvaret kan utföras genom arbete på endast tvenne ställen. Den

årliga arbetsskyldigheten skulle då uppgå till 3,600 å 4,200 dagsverken i

medeltal för varje femårsperiod.

Under den tid, det egentliga gruvarbetet kan komma att inställas, torde

emellertid en viss bevakning på platsen vara nödvändig för att hindra

skadegörelse genom väder och vind eller besökande. Anläggningens underhåll

kan samtidigt ombesörjas i sådan omfattning, att den åtminstone

i stort sett är användbar för återupptagande av driften när helst konjunkturerna

på kolmarknaden göra sådant önskvärt.

Storleken av bevakningspersonalen bör naturligtvis ur kostnadssynpunkt

göras så liten som möjligt men får ej heller inskränkas allt för

hårt, om något större reparationsarbete bleve erforderligt. Den innevarande

vinter kvarvarande bevakningsstyrkan, 5 man, varav en gruvfogde,

synes vara lämpligt avvägd. Kostnaden för dess avlöning och proviant

samt erforderlig materiel i övrigt uppskattas till 35,000 kronor. Härtill

kommer kostnaden för transport av folk och materiel 1 å 2 gånger årligen,

varför borde beräknas intill 10,000 kronor per år. Denna post är

dock i hög grad beroende på, i vilken omfattning transporter till och från

Spetsbergen kunna komma att verkställas av andra orsaker än arbetet i

Sveagruvan.

Anläggningarna böra vara åtminstone delvis brandförsäkrade och arbetarna

olycksfall sförsäkrade. Premierna härför kunna icke uppskattas

lägre än 5,000 kronor.

Med nu gällande ordning på Spetsbergen komme ock förmögenhetsskatt

att belöpa på egendom och anläggningar. Denna ingår i den förut anförda

kostnadskalkylen med 4,000 kronor per år. Bergverksordningen föreskriver

även (§ 3), att personer eller bolag, som icke hava fast bostad eller

uppehållsställe i Norge eller på Spetsbergen, måste hava en i Norge eller

på Spetsbergen fast bosatt fullmäktig, som är bemyndigad att representera

dem inför domstolar och andra myndigheter. Huruvida den på Spetsbergen

anställde gruvfogden lämpligen kan samtidigt vara sådan fullmäk
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

tig, synes tvivelaktigt, då för detta uppdrag sannolikt fordras större kännedom

om norska lagar och författningar än vad gruvfogden kan beräknas

hava. För det befullmäktigade ombudet måste arvode beräknas, vilket får

inräknas i administrationskostnaderna.

Så länge spetsbergsbolaget existerar som självständigt företag, måste,

även om rörelsen är så gott som inställd, bolaget hava en viss centralförvaltning,

vilken knappast kan beräknas billigare än 12- å 15,000 kronor.

Räntorna på nuvarande skulder uppgå till cirka 160,000 kronor årligen.

Kostnaderna per år vid inställd drift men effektiv bevakning skulle alltså

under de första 10 åren kunna uppskattas till:

På Spetsbergen.

Bevakningspersonal.... kronor 35,000

Transporter ............... » 10,000

Försäkringar................ » 5,000

Skatter ........................ » 4,000

kronor 54,000.

I Sverige.

Administration............ kronor 15,000

Räntor ........................ » 160,000 » 175,000

Summa kronor 229,000.

Vill man riskera spolierandet av anläggningarna vid Sveagruvan, kan

ju bevakningen därstädes uteslutas ur programmet, men torde samtidigt

möjligheten att i händelse av gynnsammare konjunkturer på kolmarknaden

hastigt få en brytning till stånd därstädes vara avsevärt reducerad.

Stockholm den 1 december 1925.

Karl Sidenvall.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195,

Sammanställning'' av undersökningar å spetsbergskol, levererade till Statens järnvägar.

Analysdatum

Vatten-

halt

%

Askhalt

i vatten- fritt prov

%

Effektivt

värme-

värde

kalorier

Analysdatum

V atten- kalt

%

Askhalt

i vatten- fritt prov

%

Effektivt

värme-

värde

kalorier

1923

9

september......

2.2

9.1

7,225

17

augusti .........

3.84

9.49

7,177

17

» ......

3.6

9.3

7,125

17

» .........

5.0 4

9.54

7,026

7

oktober.........

3.3

11.2

6,940

17

» ........

3.5 0

9 50

7,160

27

september......

2.8

9.4

7,160

1

september......

4.10

8.40

7,155

16

oktober.........

3.9

8.6

7,220

1

3» ......

4.7 0

9.60

7,040

28

» .........

3.5

9.1

7,170

18

* ......

3.oo

7.80

7,305

23

» .........

2 6

11.2

7,110

18

» ......

2.90

10.8 0

7,015

6

november......

6.6

9.1

6,905

26

» ......

2.80

9.80

7,170

8

» ......

2.8

9.8

7,140

26

»

2.40

8.70

7,285

14

» ......

4.0

8.8

7,185

29

» ......

3.io

9.90

7,135

1925

6

oktober .........

3.oo

10.50

7,115

19

augusti .........

1.6

9.9

7,230

9

» .........

2.60

9.10

7,270

19

» .........

3.8

10.2

7,080

13

» .........

3.BO

10.20

7,110

29

» .........

2.4

8.9

7,170

13

» .........

3.60

10.10

7,130

31

» .........

3.4

8.8

7,155

29

* .........

5.40

9.io

7,015

2

september......

2.2

10.2

7,090 ;

8

november......

4.2 0

8.60

7,165

7

» ......

3.0

9.2

7,140

12

» ......

3.20

10.10

7,085

7

» ......

2.9

10.2

7,110

17

» ......

3.50

9.30

7,195

19

» ......

3.7

9.0

7,125

1924

19

» ......

3.7

9.5

7,130

13

augusti ........

3.8

8.8

7,200

27

oktober.........

3.8

10.2

7,080

2.5

9.0

7 265

27

4.5

9.9

7,020

22

3.0

9.6

7,160

?9

3.8

8.5

7,115

9

september .....

4.0

9.8

7,035

29

» .........

2.9

9.0

7,205

9

» ......

2.5

10.2

7,170

29

» .........

11.4

8.7

6,560

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Jiron or

pr ton

''ram

iver pris pa störa engelska ost/åt stStol

er/''svensk väst/ it st k am n /322-/S2S.

Efter svensk kolnoteri/tg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Kronor

pr ton.

Diagra

övar pris eif Göteborg.på av Sta ten..järn vägar

K922 —/22S inköpta stenkol

s. 71 Kontrollera mot PDF

o72 or* per eng. torv

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

71

Bilaga D.

Skeppning inkl.

Självk osérva. cl exkl. avskriv
-

»linbär och

hall ek meclelpri*

i kr p>

eny. lön eif sam.lliga.

120.000

100.000

90.000

8* 700

80.000 w

70.000

60.000

50.000

40.000 §-

50.000

10.000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:282 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen a1 i texten
  2. SU 1926:105 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om anslag för statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen s. 1 i texten
  3. SU 1926:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående statens övertagande av vissa fordringar hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen m. m. s. 4 i texten