Angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering
1926-02-19 · 28 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:196, Angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
1
tfr 196.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till åtgärder för Mälarens reglering; given Stockholms
slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Viktor Larsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Larsson:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
under sjätte huvudtiteln, punkt 27, föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för åtgärder för
Mälarens reglering beräkna ett extra reservationsanslag av 50,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 165 höft. (Nr 196.) 44i S6 1
2
Inledning.
Vattens tåndsväxlingarna
i Mälaren och
olägenheterna
därav.
Tidigare
reglerings förslag
m. m.
Kungl, Maj:ts proposition nr 196.
Sedan numera samtliga de från olika myndigheter infordrade yttrandena
i frågan inkommit, anhåller jag att få anmäla ärendet för avlåtande till
riksdagen av den bebådade framställningen.
Vattenståndet i Mälaren är utsatt för betydande växlingar. Medelvattenytan
är för närvarande -f 4.20 meter, räknat från slusströskeln i Stockholm.
Högvattenståndet har angivits vara omkring + 5.60 meter, medan
lågvattenståndet visat sig kunna sjunka till nära + 3.60 meter — en största
skillnad sålunda av omkring 2 meter. Anmärkningsvärt höga vattenstånd
hava under de senaste 30 åren förekommit sju ä åtta gånger och hava
ofta varit ganska långvariga. Het senaste flödet, år 1924, som nådde en
höjd av ej mindre än + 5.45 meter, varade sålunda från mitten av april
till slutet av augusti.
I fråga om en sjö av Mälarens storlek, med dess mångenstädes låga, till
stor del uppodlade och tättbebyggda stränder samt med dess avsevärda
båttrafik måste givetvis så betydande fluktuationer i vattenståndet och i
samband därmed stående företeelser medföra kännbara olägenheter. De
större högvattenstånden hava orsakat jordbrukarna samt vissa industriidkare
svåra förluster samt medfört skador å kajer, vägar och andra anläggningar.
Inträffande lågvattenstånd hava medfört svårigheter för båttrafiken
i de delvis trånga och grunda farlederna samt inverkat förstörande
å undergrunder för byggnaderna i städernas lägre delar. Slutligen har
den tidtals förekommande starka uppströmmen från Saltsjön till Mälaren
medfört sanitära vådor genom uppspolning av kloakvatten samt genom saltsättning
av dricksvattnet.
Sedan ett par århundraden tillbaka hava också klagomål över vattenståndsväxlingarnas
menliga följder tid efter annan framkommit. Yisserligen
hava under årens lopp åtgärder till avhjälpande av olägenheterna vidtagits
— huvudsakligen rensningar i avloppsströmmarna — men någon verklig
reglering av sjöns vattenstånd har alltjämt icke kommit till stånd. lörslag
härutinnan hava emellertid icke saknats. Här må allenast erinras om det
förslag, som med föranledande av inom riksdagen väckt motion utarbetats
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg och framlagts i ett dess
betänkande den 18 maj 1908. Enligt detta förslag skulle genom vidgning
av vissa avlopp och uppförande i samband därmed av vissa regleringsdammar,
med bibehållande av den nuvarande höjden å medelvattenytan
+ 4.20 meter, högvattenståndet begränsas till + 4.70 meter och lågvattenståndet
höjas till + 4 meter. Kostnaderna för företagets genomförande
beräknades till omkring 2,140,000 kronor, kostnaderna för vissa
upprensningsarbeten i Mälaren däri ej inbegripna.
Detta förslag har visserligen icke hittills föranlett några direkta åtgärder.
Emellertid har frågan ändock förts framåt och dess lösning underlättats
genom vissa Mälaren och dess utlopp berörande företag, som i
annat sammanhang och med andra syftemål under de senare åren kommit
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
till utförande. Jag avser härvid dels ombyggnaden av Södertälje kanal,
som skapat en i förenämnda förslag ej medräknad avloppsmöjlighet, dels
upprensningen av Kvicksund och dels utförandet av Hammarbyleden. Slutligen
har regleringsfrågan upptagits till behandling i samband med förarbetena
för åstadkommande av en permanent bro över Norrström i Drottninggatans
förlängning (lliksbron), en fråga, som länge stått på dagordningen.
Genom att utföras samtidigt med denna bro skulle nämligen den
för regleringens genomförande nödvändiga dammanordningen i Norrströms
norra gren komma att draga avsevärt lägre kostnader än som eljest måste
beräknas.
Det ar 1924 inträffade ovanligt starka vårflödet med åtföljande översvämning
av Mälarens stränder bragte regleringsfrågan med ens i förgrunden
och medförde insikt om nödvändigheten att vidtaga åtgärder för spörsmålets
definitiva lösning. Min företrädare i statsrådsämbetet inbjöd i
samråd med dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
representanter för länsstyrelser, hushållningssällskap och strandägare m. fl.
i de av översvämningen berörda områdena till ett sammanträde i Stockholm
den 2(5 maj 1924 för överläggningar angående de åtgärder, som
borde vidtagas. I anslutning till vad vid sammanträdet förekom och sedan
frågan underställts Kungl. Maj:ts prövning bildades en »Mälarens regleringskommission»,
till vars ordförande jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
utsågs landshövdingen Walter Murray och som i övrigt bestod av dels
representanter för av regleringen berörda jordbruksintressen, utsedda av
domänstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap, dels representanter
för sjöfarts- och farleds- samt allmänna väg- och brointressen m. in., utsedda
av vattenfallsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels
representanter för städerna vid Mälaren, dels en representant för industrianläggningar,
utsedd av Sveriges Industriförbund, och dels slutligen eu
representant för Stockholms norra förstäders kommuners kanalkommitté.
För kommissionens arbete gåvos följande direktiv:
Kommissionens uppgift vore i första rummet att insamla och bearbeta tillgängligt
material, att klargöra omfattningen av de kompletterande undersökningar
och utredningar, som ytterligare vore nödvändiga, samt kostnaden
för dessa, därvid särskilt borde prövas möjligheten att genom summariska
uppskattningar och därpå grundade överenskommelser samt på annat sätt
förenkla och förbilliga planläggningen av regleringsföretaget, att upprätta
förslag till fördelning och bestridande av kostnaderna för planläggningen
samt att göra därav föranledda framställningar till hushållningssällskap,
städer, jordägare och andra intressenter och i andra rummet, beroende på
resultatet av den nyss omförmälda utredningen, att utarbeta definitiv regleringsplan
jämte förslag till upprensningar och regleringsanordningar i de
Mälarens utlopp, som kunde komma ifråga, att beräkna nyttan av regleringen
för olika intressenter ävensom kostnaderna för regleringen och dessas skäliga
fördelning samt att framlägga förslag till den organisation av intressenterna
i regleringsföretaget, som kunde påkallas av regleringsfrågans behandling vid
»Mälarens
reglerings
kommission.
Mälarkoinmissionens
utredningar
och förslag.
Allmän
översikt.
Program för
regleringen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
domstol, ävensom till uppbringande av erforderliga medel för regleringens
genomförande.
I skrivelse den 27 november 1925 med därvid fogade bilagor har kommissionen
framlagt betänkande och förslag till åtgärder för Mälarens reglering.
Innan kommissionen ingår på en redogörelse för sitt arbete framhåller
kommissionen, att den icke haft möjlighet att förhandla och träffa, låt vara
preliminära, uppgörelser med dem, som i ett eller annat avseende hava
intresse av det planerade företaget. Kommissionens förslag innebure därför
allenast en plan för frågans lösning efter angivna linjer, vilken plan
vore avsedd att, om densamma ansåges kunna godkännas såsom ett underlag
för ärendets vidare behandling, överlämnas till en av Kungl. Maj:t
tillsatt mindre delegation, som kunde utföra vidare undersökningar och förhandlingar
med vederbörande.
Kommissionen har till fullgörande av sitt uppdrag dels låtit verkställa
undersökningar rörande skadorna av 1924 års högvattenstånd samt beräkningar
angående den båtnad, som en reglering skulle komma att för olika
berörda intressen medföra, dels låtit utarbeta fullständiga förslag till erforderliga
regleringsanordningar, innefattande jämväl detaljerade kostnadsberäkningar
ävensom fullständig tappningsplan, dels uppgjort preliminärt
förslag till kostnadernas fördelning, dels slutligen framlagt vissa synpunkter
i fråga om möjligheterna och förutsättningarna för regleringsföretagets
genomförande, ävensom förslag rörande sättet för frågans fortsatta behandling.
Med hänsyn till den ingripande betydelse för regleringsfrågans vidare
behandling, som de i det följande av mig framställda förslagen kunna
erhålla, finner jag mig böra redan i detta sammanhang —- ehuru något
ståndpunktstagande till den tekniska sidan av saken eller till frågan om
regleringsarbetets igångsättande överhuvudtaget icke ifrågasättes — lämna
en icke alltför knapphändig redogörelse för innebörden i tekniskt och
ekonomiskt hänsende av kommissionens förslag.
Enligt vad i den tekniska utredningen anförts skulle regleringen avse
l:o) att begränsa högvattenståndet till fördel för jordbruket, sjöfarten i
hamnarna och trafiken genom slussarna i Stockholm och Södertälje, lågt
belägna kajer, vägar och byggnader samt industriella anläggningar och tomtmark
ävensom vattenkraftverk;
2:o) att höja lågvattenståndet till fördel för sjöfarten samt till förbilligande
av blivande hamn- och farledsanläggningar, till förbättring av sanitära förhållanden
vid lågt belägna platser ävensom till skydd för trärustbäddar och
träpålningar under byggnader, broar och kajer;
3:o) att hålla vissa normala vattenstånd dels och huvudsakligen under vegetations-
och skördetiden (15 maj—1 oktober) till fördel för jordbruket samt
under seglationstiden (15 april—31 december) av hänsyn till sjöfarten, vilket
vattenstånd tillika bleve en normal lågvattenyta, medförande fördelar av
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
samma slag som lågvattenståndets höjning men betydligt större på grund
av sin varaktighet, dels även under övriga delar av året;
4:o) att åstadkomma en viss normal minimitappning av hänsyn till de
sanitära intressena i Stockholm och Södertälje; och
5:o) att begränsa uppströmningen av havsvatten till fördel för avlopps- och
vattenledningsförhållandena i Stockholms stad och angränsande orter.
Efter övervägande rörande de höjder, som lämpligen borde väljas för
de olika vattenstånden, har kommissionen ansett sig böra stanna vid de
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovanberörda regleringsplan föreslagna
och delvis av rådande hydrografiska m. fl. förhållanden betingade, nämligen
för hög-, normal- och lågvattenstånd respektive + 4,70, + 4,20 och
-f 4 meter. Tvekan har rått egentligen endast i fråga om normalvattenståndet,
där en sänkning till + 4,10 meter ifrågasatts, enär härigenom
avsevärda förmåner skulle tillföras jordbruket. Med hänsyn emellertid till,
bland annat, de mycket betydande olägenheter, som en sådan sänkning
skulle innebära för Stockholms stad, har det högre normalvattenståndet,
+ 4,20 meter, som överensstämmer med den nuvarande medel vattenytan,
valts såsom utgångspunkt för beräkningarna.
Sedan regleringens omfattning sålunda till sina huvuddrag fastställts
hava undersökningar gjorts rörande regleringens betydelse i ekonomiskt
hänseende, varvid viss ledning erhållits genom de skador, som det senaste
exceptionella högvattenståndet medfört.
Främst bland de intressen, som bliva av förslaget berörda, står jordbruket.
Utredningarna i detta avseende hava anförtrotts åt två särskilda delegationer
och hava utförts dels med anlitande av tidigare föreliggande material,
dels genom en »snabbinventering» av samtliga översvämningsområden
medelst okulärbesiktningar samt inhämtande av upplysningar vid sammanträden
med markägare m. m., dels slutligen genom »stickprovsvärderingar»,
d. v. s. å vissa typiska områden verkställda ingående undersökningar och
beräkningar.
Vid utredningen har förfarits på i huvudsak följande sätt:
Jordarealen mellan det nuvarande högvattenståndet, +5,60 meter, och
det blivande normalvattenståndet, +4.20 meter, har indelats i fem olika
höj dgrupper, tillika betecknande olika markslag från god, täckdikad åker till
sänka betesängar. Härefter har för varje grupp uträknats skillnaden mellan
värdet av normal årlig skörd och motsvarande värde vid olika högvattenstånd
från det år 1924 inträffade eller +5.45 meter till det föreslagna,
+ 4.70 meter.
Såsom mätare på den antagliga förekomsten i praktiken av dessa olika
vattenstånd hava tagits de verkliga förhållandena under 40-årsperioden
1885—1924, för vilken noggranna uppgifter förelegat.
Genom en sammanställning av de under denna tid förekommande vattenstånden
med siffrorna för minskad årlig avkastning samt därur gjorda medeltalsberäkningar
hava erhållits sannolika medelvärden å årliga skador per
Båtnaden av
regleringen.
Jordbruket.
Andra än
jordbruksintressen.
Stockholms
stad.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr li)6.
hektar för de olika slagen av mark, vilka medelvärden sedan kapitaliserats
efter 5 procent.
För erhållande av totalvärden å skadegörelsen — eller omvänt den båtnad,
som en reglering i den förutsatta omfattningen skulle medföra — kar
med stöd av föreliggande kartmaterial och ställvis utförda nymätningar uträknats
arealen av mark inom de olika ovan omnämnda höj dgrupperna, varefter
arealsiffrorna multiplicerats med de olika medelskadevärdena per hektar.
Härvid hava emellertid jämkningar gjorts för vissa områden, i det att för
mark ovanför Almarestäket och mark kring Arbogaåns nedre del tillämpats
värden uppgående till blott en tredjedel, respektive hälften av de för den
övriga delen av Mälarområdet använda.
På ovan angivet sätt har det sammanlagda kapitaliserade värdet av förbättringen
å jordbruksmark ovan nivån + 4.20 meter beräknats till omkring
1,757,000 kronor.
På grund av att det föreslagna normalvattenståndet under vegetationsperioden
visserligen överensstämmer med den nuvarande medelvattenytan
men överstiger det lågvattenstånd, som nu ofta råder under sommartiden,
kommer emellertid mark mellan nuvarande medelvattenytan och
sommarlågvattenståndet — givetvis övervägande sänka ängar — att genom
regleringen bliva praktiskt taget värdelös. Det sammanlagda kapitaliserade
värdet av denna mark, beräknat till omkring 54,000 kronor, måste
därför räknas såsom en från båtnadsvärdet avgående post.
Ettkapitaliseratförbättrings- eller, omvänt, skadevärdeav 1,757,000kronor,
minskat med omförmälda belopp å 54,000 kronor, motsvarar med den för kapitaliseringen
valda procentsatsen en årlig medelskada av 85,000 kronor. Av
intresse i detta sammanhang är resultatet av undersökningarna rörande omfattningen
av de år 1994 inträffade skadorna. Eu beräkning grundad på från
vederbörande jordägare lämnade uppgifter har givit en total skadesiffra
av omkring 800,000 kronor, vilket belopp emellertid av vissa skäl ansetts
alltför högt; med tillämpning av de vid båtnadsberäkningen använda grunder
har erhållits ett sammanlagt skadebelopp av omkring 616,000 kronor.
Undersökningen rörande storleken av båtnaden för andra intressen
än jordbruket har i samband med den tekniska utredningen bedrivits
på grundval av genom myndigheternas försorg insamlade samt av industrier
och enskilda lämnade uppgifter, vilka kompletterats genom förfrågningar
och undersökningar på platsen. Den ledande principen har
varit, att så vitt möjligt bestämma båtnadens värde i penningar Klätt
härigenom erhålla material för jämförelse mellan olika intressen.
Dels på grund av bristande material, dels som en följd av de påräknade
förbättringarnas art har emellertid en exakt dylik beräkning icke alltid
kunnat åvägabringas, utan måst i vissa fall ersättas med överslagsuppskattningar.
För Stockholms stad komme regleringen att medföra i huvudsak följande
fördelar:
Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 7
Den till omkring en tredjedel minskade vattenståndsvariationen möjliggör en
avsevärd kostnadsminskning för alla kommande hamnbyggnadsarbeten och
muddringar samt underlättar hamnrörelsen och slussningarna vid Söderström
och Skanstull. Genom regleringen kan nu ofta förekommande, ur sanitär
synpunkt vådliga stålvatten minskas, och såsom regel ernås och vidmakthållas
minst den tappning och därmed följande vattenomsättning, som enligt
gjorda beräkningar erfordras för kloakvattnets bortförande och tillräckliga
utspädning. Antalet dagar med stillvatten eller otillräcklig vattenföring
beräknas sålunda komma att genom regleringen minskas med tre fjärdedelar.
Begränsningen av uppsjön medför avsevärt förbättrade hygieniska förhållanden
vid friluftsbadanläggningarna — uppsjö skulle praktiskt taget icke
förekomma under badsäsongen — men kommer framförallt att få en genomgripande
betydelse för vattenledningsverket. Stockholms vattenförsörjning
är och torde för framtiden bliva baserad på Mälaren som vattentäkt. Vattenledningsverkets
intag är beläget i Ekeröfjärden, vars vatten under längre
uppsjöperioder starkt uppblandas med kloakvattenbemängt saltvatten. Därvid
måste tillgripas det vattenmagasin, som verket har i Bornsjön. Det har
emellertid visat sig att detta reservmagasin icke utan vidtagande av vissa
dyrbara åtgärder kan för framtiden förslå för tillgodoseende av den stigande
vattenförbrukningen, och detta icke ens om, som vid liera tillfällen måst
ske, Bornsjöns vatten uppblandas med det förorenade Mälarvattnet. Genom
regleringsanordningarna kommer emellertid uppsjön att — även när den
måste tillåtas med hänsyn till vattenomsättningen i hamnen — till sin styrka
och varaktighet så begränsas, att det saltlialtiga vattnet icke hinner nå fram
till Ekeröfjärden, utan stannar på djupet av de öster om denna belägna,
såsom på varandra följande bassänger verkande fjärdarna. Ekeröfjärdens
vatten kan sålunda utan olägenhet användas och särskilda anordningar för
ökande av reservmagasinet m. m. behöva icke vidtagas.
Sänkningen av högvattnet är till fördel med hänsyn till vissa lågt liggande
avloppsledningar — däribland en av stadens viktigaste huvudavloppsledningar
— som nu äro utsatta för uppdämning med därav följande olägenheter. Detta
medför minskning i underhållskostnad och minskning eller uppskjutande av
vissa nyanläggningskostnader. Vidare åstadkommer högvattenståndets sänkning
en stegring av värdet å lågt liggande hus och tomter, bland annat
genom minskade grundläggnings- och isoleringskostnader och ökade möjligheter
till utnyttjande av källarlokaler m. m.
Av förenämnda för Stockholms stad genom regleringen uppkommande
fördelar låta'' sig de, som beröra hamnbyggnaderna och vattenledningsverket
samt även de, som avse fastighetsvärdena, till sin storlek tämligen
noggrant beräknas och hava upptagits till respektive 460,000 kronor,
250,000 kronor och 120,000 kronor. Fördelarna av bättre dräneringsmöjligheter
hava synts vanskliga att uttrycka i penningvärde; uppskattningsvis
har för dessa angivits ett belopp av 300,000 kronor. Samma
förhållande råder beträffande den allmänna sanitära förbättringen, vilken
emellertid ansetts innebära den förhållandevis största fördelen och vars
nuvärde uppskattats till 500,000 kronor. Efter hänsynstagande jämväl
till vissa smärre förbättringar av annat slag har sålunda den sammanlagda
båtnaden för Stockholms stad av kommissionen upptagits till 1,700,000
kronor.
8
Övriga städer
vid Mälaren.
Industri
företag.
Enskilda
fastighets
ägare.
Vattenkraftanläggningar
och strömfall.
Staten och det
allmänna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Verkningarna av regleringen för andra städer och samhällen vid Mälaren
och dess tillflöden äro av samma slag, som angivits för Stockholms stad,
ehuru av betydligt lägre storleksordning. Inberäknat de fördelar för
respektive städer, som den senare omförmälda förbättringen av vissa farledsförhållanden
kommer att medföra, har sammanlagda båtnaden beräknats
till omkring 420,000 kronor.
Främst bland de industriföretag, för vilka regleringen skulle medföra
nytta, märkas tegelbruken, som i regel ligga vid grunda vikar med låg
strand. Efter för varje företag gjorda detaljberäkningar har sammanlagda
båtnaden för industrierna befunnits vara omkring 350,000 kronor.
Fördelar med avseende å bebyggda och obebyggda tomter av nyss
beträffande Stockholms stad nämnt slag tillgodokomma givetvis även enskilda
ägare av hus och tomtmark såväl i städerna som å landsbygden.
Värderingen härutinnan, som beträffande landsbygden huvudsakligen grundat
sig på av länsstyrelserna insamlade uppgifter, har givit till resultat ett
båtnadsbelopp av 180,000 kronor.
Vattenkraftanläggningar och strömfall beröras endast obetydligt av regleringsförslaget.
För dessa kommer högvattenståndets sänkning att medföra
fördelar men lågvattenståndets höjning däremot i vissa fall nackdelar,
varför båtnaden kunnat upptagas till allenast den obetydliga summan av
2,000 kronor.
Förutom den nytta, staten skulle erhålla i egenskap av ägare av jordbruksmark,
vilken nytta ingår i det ovan angivna båtnadsbeloppet för
jordbruket, kommer staten att få fördel av regleringen i nedan angivna
avseenden:
Södertälje kanal och den av staten upptagna djupfarleden i Mälaren
hava utförts under förutsättning av ett genom blivande reglering uppkommet
lågvattenstånd av + 4 meter, varigenom muddringskostnaderna
kunnat minskas med 170,000 kronor. Kommer regleringen icke till stånd,
måste motsvarande muddring framdeles komma till utförande för att anläggningarna
skola motsvara sina ändamål.
För ångkraftstationen i Västerås beräknas regleringen medföra en båtnad
av 6,000 kronor.
I fråga om ett flertal av statens fastigheter särskilt i Stockholm vinnas
fördelar av tidigare för fastigheter angivet slag samt minskat behov av grundförstärkningar
m. m., som ansetts kunna uppskattas till minst 40,000 kronor.
De av lågvattenståndets höjning följande förbättringarna beträffande
av vissa städer underhållna farlederna i åar har till en tredjedel räknats
tillfalla respektive städer och till återstående två tredjedelar, motsvarande
besparat statsbidrag till fördjupningar och rensningar, betraktats som
båtnad för staten. Statens båtnad har beräknats till 126,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
9
Slutligen uppkommer viss nytta för allmänna vägar, broar och färjor
ävensom för fisket. Särskilda båtnadsbelopp härför hava emellertid icke
upptagits.
Den genom regleringen uppkommande båtnaden sammanfattas av kommissionen
på följande sätt:
jordbruket...............................................
Stockholms stad ..................................
övriga städer m. fl. samhällen ...........
industrier ..............................................
enskilda ägare av hus och tomtmark
ägare av strömfall ...............................
staten ............;........................................
1.760.000 kronor.
1.700.000
420.000
350.000 »
180.000 »
2,000
340,000
Summa 4,752,000 kronor.
Av denna sammanlagda båtnadssumma, 4,752,000 kronor, har kommissionen
ansett ett belopp av omkring 2,390,000 kronor utgöra sådan
markbåtnad, som enligt vattenlagen kommer i betraktande, när det gäller
att avgöra frågan, huruvida erforderlig majoritet för ett tvångsregleringsföretag
uppnåtts.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ovannämnda förslag skulle den
för regleringen såsom erforderlig ansedda maximitappningen, 800 kubikmeter
i sekunden, fördela sig med nära hälften å Norrströms båda grenar,
med omkring 330 kubikmeter å Söderström och med 75 kubikmeter å
Hammarbyleden. För möjliggörande härav samt för regleringen i övrigt
skulle erfordras i korthet följande åtgärder, nämligen dels upprensning av
Norrströms norra gren, borttagande av »puckeln» å Helgeandsholmen samt
anläggning av en damm under Eiksbron, dels anbringande av damm i
Norrströms södra gren, dels byggande vid Söderström av ett knippe stora
tuber eller en täckt avloppskanal, dels utförande av en regleringskanal
vid Skanstull i samband med Hammarbyleden, dels slutligen upprensning
av Almarestäket, Erikssund och Kvicksund. Oavsett utgifterna för upprensning
av dessa sund beräknades kostnaderna för regleringsarbetena
uppgå till omkring 2,140,000 kronor.
Detta belopp har, särskilt med hänsyn till de efter förslagets framläggande
inträffade förändringarna i priser och penningvärde framstått såsom
avskräckande högt. Ett enklare och billigare sätt för regleringens åstadkommande
har därför eftersträvats. Möjligheterna härutinnan hava blivit
avsevärt större genom att Hammarbyleden redan kommit till utförande
samt genom ombyggnaden av Södertälje kanal. Slussanordningarnas konstruktion
medgiver nämligen utan olägenhet för vardera av dessa leder
tappning direkt genom slussen av en vattenmängd av 75 kubikmeter i
sekunden. Av de fortfarande såsom erforderlig tappningsmängd ansedda
800 kubikmeter per sekund återstå sålunda omkring 650 kubikmeter,
Sammanfattning
av
båtnaden.
För regleringsforetaget
erforderliga
arbeten.
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.
3. v. s. något mera än den nuvarande maximala avrinningen genom strömmarna
i Stockholm. Vid bedömandet av frågan om platsen och sättet
för denna vattenmängds framsläppande har hänsyn tagits dels till att, enligt
inhämtade upplysningar, ordnandet av ny uppfart till Söder, varmed utförandet
av den föreslagna tubledningen vid Söderström nära sammanhänger,
icke kan beräknas komma till stånd inom en närmare framtid, dels
till de modellförsök, som gjorts för utrönande av huru tappningen till
undvikande av för sjöfarten menliga strömningsförhållanden lämpligen borde
fördelas. Dessa försök hava givit vid handen, att genom Norrströms båda
grenar bör föras en vattenmassa av 500 kubikmeter medan genom Söderström
böra framsläppas blott 150 ä 185 kubikmeter i sekunden. För
tappning av denna senare vattenmängd äro emellertid den nuvarande rännan
jämte, efter vidtagande av vissa smärre åtgärder, slussen vid Karl Johans
torg tillräckliga. Under sådana förhållanden har den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna dyrbara tubledningen med en kapacitet av
330 kubikmeter i sekunden kunnat såsom obehövlig och olämplig lämnas
ur räkningen.
Av de föreslagna rensningarna i avloppslederna för Mälarens inre delar
har rensningen i Kvicksund redan kommit till utförande i annat sammanhang,
medan rensning av Almarestäket och Erikssund av kommissionen
uteslutits ur förslaget såsom varande fullt fristående företag.
De åtgärder för regleringens genomförande, som under nu angivna förhållanden
av kommissionen befunnits erforderliga, kunna sammanfattas på
följande sätt:
I Norrströms norra gren anlägges i samband med byggandet av en ny
Riksbro en damm med fällbara luckor av s. k. sektorkonstruktion, placerade
och manövrerade så, att ett vattenskikt alltid komme att rinna över
luckan, varigenom denna aldrig komme att synas. Vidare borttages den
s. k. puckeln å Helgeandsholmen samt företagas muddringar och andra
rensningsarbeten ävensom i anslutning härtill vissa förstärkningar av botten
mellan bropelarna för Norrbro.
I Norrströms södra gren (Stalllcanalen) uppföres damm med sektorlucka
något ovanför Mynttorgsbron, varvid det blir möjligt att utnyttja en invid
Helgeandsholmen redan befintlig träkista jämte pålning; även Stallkanalen
upp muddras.
I Söderström lämnas det nu befintliga täckta avloppet genom gamla
slussgraven orört, medan för möjliggörande av erforderlig tappning genom
nuvarande slussen anordnas pontonsätt, som i fall av behov, vid de tider
på dygnet då stussning icke pågår, införes i slussgraven varefter slussportarna
öppnas.
I Södertälje liksom vid Hammarbyleden bliva inga åtgärder behövliga
i fråga om själva slussarna, då slussportarnas säregna konstruktion medgiver
direkt tappning av erforderlig vattenmängd. Med hänsyn emellertid
till att Södertäljeslussen på grund av intensivare sjöfart icke alltid bliver
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
disponibel för tappningen, har det ansetts lämpligt att Aid den gamla
kanalens mynning i sjön Maren anordna en regleringsdamm i stället för
den nu där befintliga jorddammen. För undvikande a\T olämpliga strömningar
m. m. anordnas en stötbotten av trä samt \''issa pälningår, varjämte
erforderliga upprensningar och muddringar företagas.
Kostnaderna för regleringsföretagets genomförande hava av kommissionen
angivits på följande sätt:
1) Anläggningskostnader:
Damm i Riksbron .................................
Damm i stallkanalen..............................
Rensningar i Norrström........................
Pontonsätt i slussen vid Söderström
Damm i Södertälje...............................
kr. 420,000
» 190,000
» 170,000
» 90,000
» 200,000
1,070,000
2) Drift, underhåll och förnyelse:
Stockholm:
Drift och underhåll kapitaliserade
Förnyelse...........................................
Södertälje:
Drift och underhåll kapitaliserade.
Förnyelse.........................................
3) Shadeer sättning ar ........................
kr. 120,000
» 40,000
» 53,000
>? 17’000 230,000
4) Utredningar m. m. samt oförutsedda utgifter............... »
Summa kr.
1.300.000
100,000
400,000
1.800.000
De uppgivna anläggningskostnaderna hava framkommit efter detaljerade
beräkningar, beträffande väsentliga delar bestyrkta genom kontrollräkningar
av Stockholms stads hamnförvaltning och vattenfallsstyrelsen. Kostnaden
för damm i Norrströms norra gren har beräknats under förutsättning av
ett utförande samtidigt med den planerade Riksbron och utgör alltså den
av dammanläggningen orsakade merkostnaden \Tid brobygget. Den ovan
angivna summan, 420,000 kronor, avser det fall att bron utföres i ett
spann; väljes såsom tidigare ifrågasatts trespannsbro, ställa sig kostnaderna
något lägre, eller omkring 380,000 kronor.
I driftkostnader m. m. ingå avlöningar till dammvakter, utgifter för
kraft, oljor m. m. Det har förutsatts, att anläggningarna i Stockholm
skulle skötas av Stockholms stad genom personalen vid Slussen och
Hammarbyleden samt anläggningarna i Södertälje av vattenfallsstyrelsens
därvarande personal.
Kostnaderna
för regleringen.
12
Kung!. Maj:ts proposition nr 196.
Jämförelse
mellan
båtnad och
kostnad.
Kostnadernas
fördelning.
Posten för skadeersättningar avser huvudsakligen ersättning för skada å
mark under det blivande normalvattenståndet, vilken skada, såsom tidigare
nämnts, av jordbruksdelegerade ansetts kunna i kapital skattas till 54,000
kronor.
Yad slutligen posten för utredningar in. m. beträffar så har komissionen,
såsom nedan närmare förmäles, ansett, att regleringen bör åvägabringas
såsom ett tvångsregleringsföretag enligt vattenlagen. Detta skulle
nödvändiggöra undersökningar och värderingar av båtnad för mark och
strömfall utöver de genom kommissionens försorg utförda; kostnaderna
hava vad jordbruksfastigheter angår uppskattats till 95,000 kronor, medan
utgifterna för undersökningar rörande strömfall m. m. icke kunnat med
säkerhet beräknas. I sagda post ingå vidare kostnaderna för domstolsbehandlingen,
vilka enligt gjorda rön ansetts komma att stiga till avsevärda
belopp; uppskattningsvis har för domstolsförfarande och utredningar
i övrigt antagits en summa av 100,000 kronor. Vidare har ansetts erforderligt
att medtaga utgifter för regleringsföretagets administration med
ett kapitaliserat belopp av 25,000 kronor.
I summan för utredningar hava därjämte upptagits kostnaderna för
Mälarkommissionens arbete med ett preliminärt till 40,000 kronor angivet
belopp, och vidare en summa av 50,000 kronor för bekostande av den
delegation för fortsättning av utrednings- och förhandlingsarbetena, om
vars tillsättande kommissionen enligt vad nedan närmare sägs gör hemställan
.
För oförutsedda utgifter hava beräknats 90,000 kronor.
Den av kommissionen gjorda utredningen visar alltså, att medan kostnaderna
för regleringsföretaget kunna beräknas till omkring 1,800,000
kronor, den genom detsamma uppkommande båtnaden kan skattas till ej
mindre än omkring 4,750,000 kronor. Härtill komma vissa fördelar,
vilka kommissionen ansett icke kunna uppskattas till bestämda belopp i
penningar, såsom regleringens betydelse för Mälardalen i allmänt ekonomiskt
och hygieniskt avseende. Företaget måste därför enligt kommissionens
mening anses giva en avsevärd vinst.
I överensstämmelse med de kommissionen givna direktiven har kommissionen
uppgjort förslag till fördelning å de olika intressena av det
ovan angivna kostnadsbeloppet. Hörande de grundsatser, som kommissionen
därvid följt, har kommissionen anfört följande:
De intressen, som finge nytta av en sänkning av de höga vattenstånden,
borde icke deltaga enbart i kostnaderna för utvidgningarna av Mälarens utlopp
utan även i dammanläggningarna, enär dessa vore nödvändiga för att
förhindra en otillåtlig sänkning av lågvattenstånden. Likaså borde de intressen,
som påfordrade utförande av dammbyggnader, även deltaga i kostnaderna
för utvidgningarna till förekommande av den skada, som eljest skulle
kunna uppkomma genom höjning av högvattenstånden. Företaget finge där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
13
för betraktas som en enhet, och kostnaderna för detsammas utförande och
framtida skötsel och förvaltning fördelas å respektive intressen i förhållande
till båtnaden av företaget, därvid dock viss hänsyn även finge tagas till de
olika intressenas bärkraft och antagliga blick för nyttan av regleringens
genomförande. Man kunde i sistberörda hänseende icke bortse därifrån, att
vissa intressesfärer vore relativt lätta att överblicka, varemot andra, särskilt
lantbrukets med dess hundratals över en stor ytvidd spridda intressenter,
måste bliva förhållandevis svåra att sammanhålla.
Ur sålunda angivna synpunkter har kommissionen uppgjort följande
förslag till fördelning av kostnaderna, därvid samma gruppindelning använts
som tidigare beträffande båtnadsfördelningen:
Jordbruket...................................................... kronor
Stockholms stad ......................................... »
Övriga städer, köpingar och municipal -
samhällen vid Mälaren .......................... »
Enskilda industrier i städerna och på
landsbygden ............................................. »
Enskilda ägare av hus och tomtmark i
städerna och på landsbygden ............. »
Ägare av strömfall ....................................... »
Staten ............................................................ »
Summa kronor
700,000
700.000
100.000
100,000
75,000
1,000
124,000
1,800,000
Kommissionen övergår härefter till frågan om tillstånd till regleringsföretaget,
dettas organisation och bidragsskyldighetens ordnande.
Till en början framhåller kommissionen, att kommissionen ansett det
på grund av jordbrukets för närvarande betryckta läge ävensom i anledning
av det stora antalet ägare av mark omkring Mälaren uteslutet att
på frivillig väg åstadkomma ett något så när fullständigt deltagande av
markägarna i kostnaderna för regleringens utförande. Det vore därför enligt
kommissionens mening lämpligast, att företaget med stöd av bestämmelserna
i vattenlagen genomfördes som ett tvångsreglcringsf''öretag. Kommissionen
giver följande översikt av vattenlagens stadganden i ämnet:
Ägare av marlc och strömfall, som förenade sig i en gemensam ansökan
till vederbörande vattendomstol om tillstånd till utförande av ett regleringsföretag
och vilka representerade över 50 procent av den båtnad, som företaget
för dylika fastigheter medförde, ägde rätt att tvinga övriga ägare av
mark och strömfall att deltaga i företaget, envar i förhållande till hans båtnad.
Lagen medgåve även möjlighet för kronan, landsting, städer och andra
kommuner att ansluta sig till en dylik ansökning genom att förbinda sig
att bidraga med visst anslaget belopp. En sådan anslutning medförde, om
förbehåll därom gjordes, delaktighet i företaget. Lagen gåve ytterligare
möjlighet för deltagarna i ett sådant företag att, därest det efter företagets
.genomförande befunnes, att regleringen komme att leda till stadigvarande
Sättet för
regleringens
genomförande.
Reglerings
företagets
form.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
nytta för allmän liamn eller annan allmän farled eller för kloakledning, genom
talan vid vattendomstolen framtvinga bidrag av ägarna av dylika anläggningar
i den män de icke redan lämnat frivilliga anslag, svarande mot dylik
båtnad.
Däremot gåve lagen icke dem, som erhölle nytta av en reglering i annat
avseende än genom förbättring av värdet å mark och strömfall, rättighet att
tvinga andra att deltaga i en sådan reglering. Aven om en del mark- och
strömfallsägare deltoge i ansökningen jämte sökande, som hade nytta i annat
avseende, finge dessa senares nytta icke inräknas i båtnaden, när det gällde
att avgöra, huruvida sökandena representerade erforderlig båtnadsmajoritet
för att intvinga övriga mark- och strömfallsägare i företaget. Staten, landsting,
städer och .kommuner kunde således icke i annan egenskap än som
mark- och strömfallsägare tvinga utomstående till deltagande.
För att regleringen skulle kunna genomföras med allmänt deltagande i
kostnaderna från markägarnas sida måste sålunda, framhåller kommissionen,
ägare av mark och strömfall, representerande över 50 procent av
den för dylik egendom uppkommande nyttan av regleringen, begära tillstånd
till densammas utförande och åläggande för övriga mark- och strömfallsägare
att deltaga i detsamma. Till denna ansökan borde ansluta sig
staten, städer och andra kommuner, som ville lämna anslag till regleringens
utförande med förbehåll om delaktighet i företaget.
Förut- Kommissionen omnämner härefter vissa omständigheter, som kunna in
för
vinnande ver^''L på möjligheterna att få en tvångsreglering till stånd samt redogör
av nödig för de åtgärder, som kommissionen ansett nödiga för att säkerställa föreför
företagets ta8ets genomförande.
förande. I förslaget till fördelning av kostnaderna för regleringens genomförande
Viss garanti har kommissionen ansett skäligt att påföra staten i dess egenskap av
av staten. ägare till Södertälje kanal och andra anläggningar, byggnader och tomter
samt för farleder i Mälaren ett bidragsbelopp av 124,000 kronor. Med
hänsyn till företagets allmännyttiga beskaffenhet — i åtskilliga hänseenden
medförande eu båtnad, för vilken bidrag icke kunde uttagas — samt i
betraktande jämväl av angelägenheten att framdriva företaget har kommissionen
ansett staten kunna och böra sträcka sig något längre. Staten
borde sålunda lämna vissa garantier, som kunde befordra anslutningen till
företaget och giva detsamma nödig stadga.
Främst påpekar kommissionen, att anslutningen till eu ansökan om
tvångsreglering till stor del komme att bliva beroende på vilken risk
sökandena kunde komma att löpa för den händelse de gjorda beräkningarna
skulle slå fel. Kommissionen förordar därför viss av staten garanterad
begränsning av ansvaret för Tcostnaderna samt anför härom bland annat
följande:
Staten, städer, andra kommuner och industrier, som lämnade fasta anslag
till företaget, kunde icke, om ej särskilda åtaganden gjordes, bliva skyldiga
att utöver anslagen ansvara för kostnaderna för företagets utförande, så vitt
icke vederbörande anslag tilltagits så lågt, att det icke kunde anses fullt
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
täcka vad av kostnaderna borde belöpa å anslagsgivaren med hänsyn till
den båtnad, som uppkomme för av honom ägd mark, hamnar, allmänna farleder
och kloakledningar. Betalningsskyldigheten för den del av kostnaderna,
som icke skulle täckas genom fasta anslag eller efter regleringens utförande
uttagbara bidrag, komme däremot att vila på mark- och strömfallsägarna.
Visserligen skulle, om regleringsarbetenas utförande ordnades på
sätt kommissionen tänkt sig, osäkerhetsmoment förefinnas egentligen endast
i fråga om kostnaderna för själva utredningen och skadeersättningar för lågvattenytans
höjning, vilka kostnader kommissionen ansåge sig hava beräknat
i överkant. Men det oaktat Unge det, särskilt under nuvarande ekonomiska
förhållanden, icke med sannolikhet förväntas, att mark- och strömfallsägare,
representerande erforderlig båtnadsmajoritet — kommissionen hade härvid
särskilt tänkt på jordbrukarna — skulle, om ansvaret sålunda fördelades,
vilja ställa sig som sökande till företaget.
Den begränsning av mark- och strömfallsägares ansvarighet, som med
hänsyn härtill syntes erforderlig, borde enligt kommissionens mening lämpligen
ordnas så, att staten ställde sig som garant för den del av kostnaderna,
som eventuellt kunde lagligen belöpa på jordbruket utöver det ovan
angivna beloppet, 700,000 kronor. För att vidmakthålla vederbörandes
intresse att hålla utredningskostnaderna vid skäliga belopp borde emellertid
i denna garanti göras den inskränkningen, att å jordbruket alltjämt skulle
vila en femtedel av kostnadsökningen. Motsvarande statsgaranti syntes
böra lämnas även i fråga om enskilda ägare av annan än jordbruksmark
samt strömfallsägare.
Jämte den för intressenterna härigenom åstadkomna begränsningen av
det belopp, varmed bidrag kunde komma att utkrävas, har kommissionen
ansett nödigt, att garanti skapades för att ägare av jordbruksmark komme
att erhålla statsbidrag till kostnadernas betäckande ävensom odlingslån, så
att de icke nödgades att för företaget utgiva kontanta bidrag annat än i
form av ränta och amortering å beviljat lån. Visshet, att sådant lån och
bidrag komme att beviljas till hela det ifrågavarande beloppet, kunde
emellertid icke vinnas, med mindre beslut därom fattades av statsmakterna.
Meddelande av statsbidrag till sådana markägare, som enligt hittills gällande
regler icke kunna erhålla sådant, har kommissionen däremot ansett
icke böra eller lämpligen kunna ifrågasättas.
Slutligen har kommissionen föreslagit, att staten skulle — eventuellt
jämte Stockholms stad — förskottera kostnaderna för erforderliga utredningar
ävensom för regleringsfrågans behandling vid domstol.
I fråga om övriga intressenter i företaget har kommissionen först beträffande
Stockholms stad förutsatt, att staden skulle förbinda sig att utföra
de byggnadsarbeten m. m., som enligt kommissionens förslag erfordrades
i utloppen inom Stockholm, samt att för all framtid vidmakthålla anläggningarna
ävensom att ombesörja den enligt regleringsplanen erforderliga
vattentappningen av intill 725 kubikmeter i sekunden, allt mot eu engångsersättning
av 1,030,000 kronor.
Förbindelse av
Stockholms
stad.
16
Förbindelser
från övriga
städer m. fl.
Åtagande av
vattenfallsstyrelsen.
Tillsättande
av en förhandlingsdelegation.
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Staden skulle därjämte förbinda sig att till regleringsf öre taget anslå ett
belopp av tillhopa 700,000 kronor, däri inräknad den del av kostnaderna,
som enligt vattendomstolens dom kunde komma att falla å staden tillhörig
mark, som icke användes till jordbruk. Stadens bidrag för annan
båtnad än markbåtnad skulle alltså komma att utgöras av skillnaden
mellan sistnämnda av vattendomstolen fastställda belopp och 700,000
kronor.
Övriga städer och kommuner skulle förbinda sig att till regleringsföretaget
lämna anslag å vissa belopp, eventuellt beräknade på samma sätt
som angivits för Stockholms stad.
Vidare skulle industriella företag avlämna förbindelser att gälda för
varje fall såsom skäliga och lämpliga ansedda belopp.
Därjämte skulle enligt kommissionens förslag vattenfallsstyrelsen efter
vederbörligt bemyndigande mot en engångsersättning av 270,000 kronor åtaga
sig att utföra och vidmakthålla anläggningarna vid Södertälje kanal samt ombesörja
tappning därstädes av intill 75 kubikmeter i sekunden.
Kommissionen framhåller härefter, att ett omfattande arbete för regleringsföretaget
komme att erfordras, innan vederbörlig anslutning kunde
vinnas för en ansökan till vattendomstolen och de av kommissionen förutsatta
åtagandena m. m. kunde erhållas, vadan alltså slutlig ställning från statsmakternas
sida till frågan om företagets realiserande icke nu behövde tagas.
Sålunda gällde det att genom föredrag, sammanträden och annorledes
väcka och vidga intresset för företaget bland markägarna. Vidare måste
en mängd förhandlingar bedrivas samt preliminära avtal ingås med städer,
kommuner, industrier och andra intressenter. I sammanhang härmed komme
säkerligen ytterligare utredningar att bliva behövliga. Sedan slutligen dessa
förberedelser undangjorts syntes det bliva nödvändigt att bearbeta det föreliggande
materialet för eventuell framställning till Kungl. Maj:t och riksdagen.
Enligt kommissionens mening borde detta förberedande arbete, som syntes
böra bedrivas på huvudsaklig basis av kommissionens förslag, anförtros
åt en av Kungl. Maj:t utsedd förhandlingsdelegation, bestående av en ordförande
och eu sekreterare samt utrustad med erforderligt tekniskt biträde.
Delegationens arbete syntes komma att bliva i hög grad krävande och
tidsödande, vadan skäliga arvoden borde tilldelas dess ledamöter. Vidare
erfordrades medel för ersättning åt tekniska sakkunniga, ombud i orterna
för underhandling med vederbörande intressenter samt för bestridande av
rese- och kanslikostnader. För dessa ändamål kunde beräknas åtgå omkring
50,000 kronor. Kommissionen har ansett, att dessa för delegationens
arbete erforderliga medel kunde erhållas endast under förutsättning, att
de ställdes till förfogande av statsmedel; och har kommissionen erinrat
därom, att beloppet borde betraktas endast som ett förskott å kostnaderna
för företaget, vilket komme att återgäldas av till företaget inflytande medel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 196.
IT
Kommissionen har under åberopande av vad sålunda anförts hemställt, Komatt
Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning om anvisande för- hemställan,
skottsvis av ett belopp å 50,000 kronor, att användas enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande till utgifter för en delegation med uppgift att i huvudsaklig
överensstämmelse med kommissionens förslag förhandla och träffa
preliminära avtal med städer, kommuner och andra intressenter ävensom
verka för att bland mark- och strömfallsägarna väcka intresse för regleringsföretaget
och anslutning till ansökan om tillstånd till detsamma samt till
Kungl. Maj:t inkomma med de förslag i ärendet, vartill förhållandena
kunde giva anledning.
Mälarkommissionens betänkande har för yttrande remitterats dels till Yttranden,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelseu
och byggnadsstyrelsen, dels i vad anginge frågan om tillsättande av eu
förhandlingsdelegation till överståthållarämbetet, länsstyrelserna i de fyra
till Mälaren gränsande länen samt statskontoret.
I utlåtande den 18 januari 1926 framhåller vattenfallsstyrelsen inled- Vatten falhningsvis,
att några delade meningar knappast torde förefinnas om önsk- styrelse».
värdheten av regleringens förverkligande. Styrelsen erinrar om att enligt
kommissionens beräkningar mot ett båtnadsbelopp av 4,750,000 kronor
svarade en kostnad av blott 1,800,000 kronor, samt framhåller, att denna
kostnad även till sitt absoluta belopp vore så låg, att den icke borde
verka avskräckande, då det gällde ett så viktiga intressen berörande företag
och då den vidare komme att uppdelas på många intressegrupper, vardera
representerande ett stort antal intressenter. Styrelsen uttalar vidare
såsom sin mening, att det å staten belöpande kostnadsbidraget i betraktande
av de avsevärda fördelar, som regleringen skulle medföra, för statens
del måste betraktas som väl använda pengar.
Beträffande därefter de särskilt vattenfallsstyrelsen berörande regleringsanordningarna
i Södertälje meddelar vattenfallsstyrelsen, att, såvitt styrelsen
genom utförda provtappningar kunnat utröna, den av kommissionen
förutsatta tappningen genom slussen om 7 5 kubikmeter i sekunden kunde
tillåtas med hänsyn såväl till kanaltrafiken som till beståndet av kanalens
slänter och botten, vilka till stor del utgjordes av grus och sand. Styrelsen
uttalar sin anslutning till kommissionens förslag, att byggandet av
regleringsdammen vid sjön Maren m. m. ävensom tappningens liandhavande
borde anförtros åt styrelsen.
Vattenfallsstyrelsen förklarar sig slutligen tillstyrka, att en förhandlingsdelegation
tillsättes i enlighet med kommissionens förslag samt att det
härför erforderliga beloppet äskas av riksdagen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar i utlåtande den 12 januari
1926 bifall till kommissionens hemställan om tillsättande av eu förhandlingsdelegation.
Väg- och
vaitenbygg
n ads styrelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 165 käft. (Nr 196.)
441 2C 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Lantbruks
styrelsen.
I utlåtande den 14 januari 192G uttalar lantbruksstyrelsen såsom sin
mening, att de av kommissionen i fråga om jordbruket verkställa båtnadsocli
skadeberäkningarna med hänsyn till materialets ofullständighet och i
vissa delar tvivelaktiga värde måste anses såsom mycket approximativa,
vadan kommissionens kalkyler angående regleringens inverkan på jordbruket
endast kunde tjäna till viss ledning för frågans bedömande i stora
drag. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att kommissionen icke
syntes hava tillfullo beaktat den skadliga inverkan på jordbruket, som
kunde förväntas bliva eu följd av fastställandet av ett normalvattenstånd
av + 4.20 meter. Genom att vattnet komme att hållas vid denna höjd
under större delen av året komme nämligen värdeminskning att inträda
jämväl å viss mark över nivån + 4.20 till följd av sämre torrläggning än
för närvarande. Styrelsen ansåge, att eu undersökning härutinnan skulle
givit till resultat någon nedsättning av det för jordbrukets del angivna
båtnadsbeloppet, 1,700,000 kronor
Under erinran om kommissionens förslag rörande statens åtagande för
regleringsfrågans framdrivande förklarar sig lantbruksstyrelsen tillfullo inse,
det uppoffringar från statens sida vore ofrånkomliga, därest frågan skulle
kunna bringas till eu siratlig lösning, och att styrelsen funne dylika uppoffringar
i viss utsträckning kunna väl försvaras med hänsyn till regleringsföretagets
stora betydelse för det allmänna. Styrelsen fortsätter därefter
:
Å andra sidan borde det vara angeläget att tillse, att icke större krav
ställdes på ekonomiskt bistånd av staten, än vad för vinnande av det avsedda
målet kunde vara oundgängligen nödvändigt, ävensom att de kostnader,
som komme att påläggas intressenterna i företaget, icke bleve onödigtvis
uppdrivna. Därvid syntes i främsta rummet kostnaderna för ärendets
förberedande behandling böra beaktas.
Kostnaderna för kommissionens arbete beräknades komma att uppgå till
omkring 40,000 kronor och för förhandlingsdelegationen till 50,000 kronor.
Sålunda erfordrades i första hand ett sammanlagt förskott av statsmedel
utav 90,000 kronor. För detta belopp erliölles, under förutsättning att delegationens
verksamhet kröntes med framgång, varom någon säkerhet emellertid
icke torde föreligga, dels vissa antagligen av en mångfald villkor och
förbehåll kringgärdade förbindelser och avtal från av regleringen berörda
städer, kommuner och enskilda och dels ansökning till vattendomstolen
från jordbrukare kring Mälaren i så stor omfattning, att enligt delegationens
bedömande villkoret angående båtnadsmajoritet vore uppfyllt. Med
avseende härå finge emellertid tagas i betraktande de betydande svårigheter,
vilka enligt vad erfarenheten utvisade oundvikligen inställde sig vid försök
att åstadkomma frivilliga, bindande överenskommelser med ekonomiska konsekvenser
mellan ett större antal av samma vattenregleringsföretag berörda
jordägare.
Utredningsfrågan komme därefter att inträda i ett nytt skede, i det att
erforderliga markundersökningar för noggrannare bestämmande av jordbrukets
båtnad genom regleringen samt för fördelning av nämnda båtnad på de
olika fastigheterna skulle igångsättas. Dylika undersökningar finge anses
ofrånkomliga för åstadkommande av sådan fullständig utredning i ämnet,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
som i vattenlagen förutsattes såsom villkor för tvångsdelaktighet i regleringsföretaget
och därmed förenade kostnader. Sådan fullständig utredning
hade även av kommissionen ansetts utgöra eu nödvändig förutsättning för
att regleringen skulle kunna genomföras.
Kostnaderna för denna utredning, som enligt kommissionens förslag skulle
förskotteras av statsmedel, beräknades till 95,000 kronor. Detta belopp motsvarade
ungefär de sammanlagda kostnaderna för kommissionens och delegationens
arbeten. Jämförelsen syntes i verkligheten komma att visa sig
ännu gynnsammare för den ifrågavarande utredningens del, enär de av kommissionen
beräknade kostnaderna för densamma borde enligt lantbruksstyrelsens
uppfattning kunna genom lämplig anordning av undersökningsarbetet
ej oväsentligt nedbringas under det av kommissionen beräknade beloppet.
Genom sistnämnda undersökningar skulle eu fullständig utredning avjordbrukets
båtnad av regleringen ävensom fördelning av denna båtnad på
de olika jordbruksfastigheterna åstadkommas. Denna utredning finge jämväl
anses bliva av bestående värde. Därest planen på Mälarens reglering
tilläventyrs även denna gång måste övergivas, komme sålunda nämnda utredning
att vara i huvudsak gällande för en avsevärd framtid och skulle
komma till nytta, för den händelse regleringsfrågan ånyo bleve aktuell,
vilket med tämligen stor visshet kunde förutsättas bliva fallet. Då den
omedelbara nyttan av den påtänkta delegationens arbete kunde befaras bliva
tämligen illusorisk och då detsamma svårligen kunde tänkas medföra något
bestående resultat av större värde, syntes det kunna ifrågasättas, huruvida
icke strävandena nu borde direkt inriktas på åstadkommande av dylik fullständig
utredning beträffande regleringen.
I anslutning till vad sålunda anförts förklarar lantbruksstyrelsen sig
anse det icke utan vidare kunna med full säkerhet påräknas, att det allmänna,
därest det för förhandlingsdelegationen äskade anslaget beviljades,
under alla förhållanden komme att beredas däremot svarande gagn. I betraktande
emellertid av det i mångt och mycket säregna läge, vari förevarande
regleringsföretag befunne sig och särskilt de många krafter av
olikartad natur det här gällde att förena om en gemensam uppgift av
stor omfattning och betydelse, funne styrelsen dock naturligt att det allmänna
i detta fall dels påtoge sig särskilda ekonomiska risker, som eljest
ej borde ifrågakomma, och dels genom att möjliggöra tillkomsten av delegationen
sörjde för förefintligheten av ett organ, särskilt lämpat för den
propaganda och förhandlingsverksamhet, vars resultat i allt fall syntes utgöra
en nödvändig förutsättning för hela företagets igångsättande.
Men hänsyn härtill har lantbruksstyrelsen förklarat sig — om ock icke
utan tvekan — böra tillstyrka kommissionens framställning.
Vid förenämnda utlåtande har fogats en reservation av byråchefen O. Reservation.
Fredholm.
Efter att hava inledningsvis framfört kritik mot vissa delar av de Mälarens
regleringskommission givna direktiven har reservanten såsom sin
mening uttalat, att tanken på en förhandlingsdelegation borde uppgivas
och strävandena i stället inriktas på att åstadkomma den av lantbruks
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Byggnads
styrelsen.
Överståthållarämbetet
m. fl.
Statskontoret.
styrelsen omförmälda fullständiga utredningen angående storleken av jordbrukets
båtnad av regleringen och fördelningen av denna båtnad. Då
under alla förhållanden kostnaderna för denna utredning vore avsedda att
förskotteras av staten, syntes nämligen en besparing kunna ernås genom
att igångsätta nämnda utredning utan förmedling av delegationen. Dylik
åtgärd syntes desto mer befogad, som staten vore ägare till av regleringsföretaget
berörda marker av ej obetydligt omfång. Tillkomsten av utredningen
vore ägnad att underlätta förhandlingar med de intressenter,
vilka icke lagligen kunna åläggas att deltaga i företaget, och anslutningen
från jordbrukarnas sida borde med större lätthet kunna åstadkommas
under de för utredningen nödvändiga undersökningarna. Vidare kunde genom
en dylik utredning visshet vinnas om förefintligheten eller ej av
båtnadsmajoritet, och förhållandet mellan de olika intressegruppernas båtnad
borde kunna fixeras med större tillförlitlighet. Det vore nämligen ej
uteslutet, att efter ytterligare utredning kostnaderna för företaget kunde
finnas böra fördelas efter andra grunder än kommissionen tänkt sig. Reservanten
ansåge med hänsyn till vad sålunda och i övrigt anförts, att
lantbruksstyrelsen bort avstyrka kommissionens framställning.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 7 januari 1926 framhållit angelägenheten
av att frågan om Mälarens reglering inom en snar framtid
definitivt löses, samt förklarat sig helt ansluta sig till Mälarkommissionens
uttalande. Styrelsen ville särskilt betona, att det för byggnader å pålgrund
vore av synnerlig vikt, att Mälarens lågvattenyta höj dos i enlighet
med kommissionens förslag. Framställningen om beredande av ett belopp
om 50,000 kronor för bestridande av utgifterna för en förhandlingsdelegation
ville byggnadsstyrelsen tillstyrka.
Overståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län hava förklarat sig icke hava något att
erinra mot kommissionens förslag om tillsättande av eu förhandlingsdelegation.
Statskontoret har i utlåtande den 8 december 1925 yttrat, att då
Kungl. Maj:t tagit initiativet till utredningen om Mälarens reglering samt
det utredningsarbete, som ytterligare erfordrades, torde böra verkställas
genom den föreslagna delegationen, syntes de erforderliga kostnaderna
böra förskotteras av statsverket. Med hänsyn till storleken av det härför
behövliga beloppet syntes, som kommissionen hemställt, ett särskilt anslag
böra äskas av riksdagen. Anslaget borde givas karaktären av reservationsanslag,
och beloppet borde anses som förskott å anläggningskostnaderna
att ersättas statsverket av medel, som kunde bliva tillgängliga för regleringens
genomförande.
21
Kungl. May.ts proposition nr 196.
Såsom inledningsvis antytts liar behovet av begränsning av Mälarens
liögvattenstånd gjort sig gällande sedan mycket lång tid tillbaka. Av de
sedan år 1774 med vissa mindre avbrott föreliggande vattenståndsobservationerna
framgår, att högre flöden förekomma med en viss regelbundenhet.
I den mån odlingen skridit framåt, bebyggelsen av Mälarens stränder
blivit tätare samt industrien och samfärdseln utvecklats, hava olägenheterna
icke blott av de exceptionella högvattenstånden utan även av vattenståndens
växlingar överhuvud taget blivit alltmera framträdande. Det gäller
numera icke blott att skapa skydd mot översvämningar utan även att
åstadkomma eu lämplig tappning och att begränsa lågvattenståndet, alltså
åstadkomma en verklig reglering. Från att hava varit nästan uteshitande
ett jordbruksintresse har frågan alltmera blivit av ingripande betydelse
även för städerna, särskilt Stockholm, för industrien och för kommunikationerna.
Förutsättningarna för regleringens förverkligande ställa sig också nu betydligt
gynnsammare än tidigare dels genom Hammarbyledens tillkomst,
dels genom Södertälje kanals ombyggnad; dessa båda arbeten få nämligen
direkt betydelse för regleringen genom minskat behov av nya anordningar
för den erforderliga tappningen.
Att spörsmålet om Mälarens reglering nu tränger till eu snar lösning
sammanhänger med planerna på byggandet av den s. k. Eiksbron. Detta
brobygge, som länge stått på dagordningen och som på grund av trafikförhållandena
snart maste komma till stånd, berör nämligen den viktigaste
av de för regleringen erforderliga anordningarna, dammbyggnaden i Norrströms
norra gren. Ur såväl praktiska som estetiska synpunkter bör denna
dammbyggnad förläggas till samma plats som bron, och arbetenas utförande
vid olika tidpunkter skulle otvivelaktigt medföra betydande svårigheter
samt avsevärt högre kostnader. Det torde sålunda vara tydligt, att
alldeles frånsett den inverkan, som det år 1924 inträffade, osedvanligt
höga vattenståndet kan hava haft för frågans upptagande — den lämpliga
tidpunkten för företagets genomförande nu är inne.
Genom Mälarkommissionens arbete föreligga ingående planer och kostnadsförslag
beträffande erforderliga arbeten samt approximativa beräkningar
rörande nyttan av företaget. Den av kommissionen verkställda utredningen
synes visa, att avsevärda fördelar skulle stå att vinna genom
en begränsning av vattenstånden på sätt föreslagits. Någon granskning
rörande riktigheten av de erhållna resultaten kan icke här komma
i fråga.
Jag vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang något beröra
de ixttalanden, som av lantbruksstyrelsen gjorts rörande beräkningarna av
jordbrukets båtnad. Enligt styrelsens mening skulle icke någon hänsvn
tagits till den skada å mark, belägen över nivån + 4.20 meter, som uppkommer
därigenom, att vattenståndet under vegetationsperioden normalt
Departe
ments
chefen.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
kommer att hållas vid sagda nivå i stället för att såsom förut under viss
del av sommaren nedgå därunder. Enligt vad jag från kommissionen
inhämtat har emellertid det högre normalvattenståndets inverkan å högre
liggande mark ingalunda förbisetts, ehuru särskilda beräkningar rörande
denna inverkan icke ansetts erforderliga. Dels har det ansetts, att det
nja normalvattenståndet icke skulle hava nämnvärt skadlig inverkan på
den markareal, som är belägen över nivån + 5.20 meter, d. v. s. den
egentliga åkermarken, dels har ock framhållits, att mot eu eventuell skada
av normalvattenståndet + 4.20 meter i varje fall finge vägas den nytta av
ej allt för lågt grundvattenstånd, som genom regleringen skulle åvägabringas
för stora vidder såväl åker som äng.
På grund av de tappningsmöjligheter, som erhållits i Södertälje och
Hammarbyleden, har det blivit kommissionen möjligt att upptaga kostnaderna
för företagets genomförande avsevärt lägre än tidigare ansetts
nödigt. Mot de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag av år
1908 med då rådande penningvärde beräknade utgifterna av 2,140,000
kronor för enbart byggnadsarbeten svarar sålunda nu en beräknad total
kostnad å 1,800,000 kronor. Härigenom har ock förhållandet mellan
båtnad och kostnad kommit att ställa sig gynnsamt. För att möjliggöra
en bättre översikt härutinnan samt i fråga om den fördelning av kostnaderna
på de olika intressegrupperna, som föreslagits av kommissionen,
må meddelas följande sammanställning:
Kostnadens
Båtnad.
Kostnad.
storlek i för- hållande till
båtnaden.
Jordbruket.....................................
1,760,000
700,000
40 %
Stockholms stad............................
1,700.000
700,000
41 %
Övriga städer in. fl.........................
420,000
100,000
24 %
Industrier .....................................
350,000
100,000
29 %
Ägare av hus och tomtmark............
180,000
75,000
42 %
Ägare av strömfall.........................
2,000
1.000
50 %
Staten.............................................
340,000
124,000
36 %
Av den förebragta utredningen framgår otvetydigt, att staten genom
den föreslagna regleringen skulle tillföras avsevärd nytta dels i egenskap
av fastighetsägare och ägare av Södertälje kanal in. fl. anläggningar, dels
såsom företrädande det allmänna. Det må särskilt erinras därom, att de
dyrbara anläggningarna vid Södertälje kanal samt djupfarleden i Mälaren
kunna för sitt ändamål fullt utnyttjas endast under förutsättning att
Mälarens vattenyta regleras i överensstämmelse med kommissionens förslag.
Då härtill kommer, att det med hänsyn till företagets stora omfattning
och de olikartade intressena möter särskilda svårigheter att utan
statens ingripande åstadkomma erforderlig samverkan till frågans lösning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 196. 23
anser jag, att staten bör fullfölja det initiativ i förevarande avseende, som
nu senast tagits genom Mälarkommissionens tillsättande.
Enligt Mälarkommissionens förslag skulle regleringen genomföras såsom
ett tvångsregleringsföretag, grundat på ansökan av mark- och strömfallsägare
med anslutning av staten, städer och andra kommuner, vilka skulle
förbinda sig att mot delaktighet i företaget lämna vissa anslag till regleringens
utförande. Statens insats för närvarande skulle bestå i att förskjuta
kostnaden för den förhandlingsdelegation, som enligt kommissionens
mening vore nödvändig för att åstadkomma den erforderliga anslutningen
av mark- och strömfallsägare samt åvägabringa de förutsatta åtagandena
av städer m. fl. I fråga om kommissionens förslag angående sättet för
regleringens genomförande hava några delade meningar icke kommit till
uttryck i de avgivna yttrandena. Då det svårligen blir möjligt att på
frivillighetens väg åstadkomma en mera fullständig sammanslutning av intressenterna,
lärer också en tvångsreglering vara den enda framkomliga
vägen för att eu efter den uppkommande nyttan någorlunda rättvis fördelning
av kostnaderna skall kunna ernås.
Rörande lämpligheten av kommissionens förslag att tillsätta eu förhandlingsdelegation
för de förberedande arbetena har däremot viss tvekan
kommit till synes. Lantbruksstyrelsen har nämligen antytt och reservanten
i styrelsen föreslagit, att man skulle utan förhandlingsdelegationen som
mellanled omedelbart igångsätta en ingående undersökning av båtnaden
för jordbruket, vilken under alla förhållanden bleve nödvändig, och som.
även om regleringen icke kunde nu komma till stånd, dock skulle hava
ett bestående värde.
Vid bedömande av denna fråga torde man emellertid få utgå från att
regleringen över huvudtaget icke lärer komma till stånd utan medverkan
av främst Stockholms stad och därjämte även andra vid Mälaren belägna
samhällen ävensom industrierna. Det torde vara uppenbart, att spörsmålet
om dessa intressenters bidrag, bidragens storlek och formerna för deras
utgående m. m. icke kan på ett framgångsrikt sätt lösas annorledes än
under förhandlingar med representanter för vederbörande. Det lärer alltså,
vilken väg man än går, bliva nödvändigt att förr eller senare hava tillgång
till ett organ, som kan utföra detta förhandlingsarbete, något som
även lantbruksstyrelsen i slutet av sitt yttrande betonar.
De av kommissionen verkställda utredningarna torde kunna läggas till
grund för eu beräkning av de belopp, med vilka de olika intressena böra
deltaga i kostnaderna, ävensom för överenskommelse därutinnan mellan de
olika intressenterna. Skulle exempelvis förhandlingarna med Stockholms
stad misslyckas, torde frågan få anses hava kommit i sådant läge, att
ytterligare kostnader icke för närvarande böra nedläggas på densamma.
Om den föreliggande möjligheten att genom dammanläggningens utförande
i sammanhang med Riksbrons byggande inbespara avsevärda kostnadsbelopp
icke tillvaratages, måste det anses synnerligen ovisst, huruvida
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
och när regleringen kan komma till utförande. Den ifrågasatta fullständiga
utredningen om båtnaden för markägarna skulle i sådant fall på
grund av ändrade förhållanden kunna inom jämförelsevis kort tid få
ringa värde.
Under sådana omständigheter anser jag mig böra förorda kommissionens
förslag om tillsättande av en delegation för utförande av det förberedande
arbete, som erfordras för att åstadkomma den nödiga anslutningen till företaget.
Då delegationens storlek och sammansättning i viss mån kan vara
beroende av i vad män tillfälle erbjuder sig att för uppdraget förvärva
särskilt lämpade personer, torde bestämmandet härav böra ankomma på
Kungl. Maj:t. De medel, som behövas för delegationens verksamhet, torde
i överensstämmelse med kommissionens av myndigheterna tillstyrkta
förslag böra förskjutas av staten. Att nu erhålla bidrag härtill från
de intressenter, med vilka förhandlingarna skola bedrivas, lärer icke vara
möjligt.
Skulle företaget komma till stånd, blir ju det av staten för delegationen
beviljade beloppet endast att betrakta som ett förskott, vilket kommer att,
till den del det icke bör belöpa å staten i egenskap av medintressent i
företaget, ersättas av övriga intressenter. Skulle det visa sig, att erforderliga
förutsättningar saknas för fortsatta förhandlingar, kommer delegationens
verksamhet givetvis att omedelbart avbrytas för undvikande av
onödiga utgifter. Mot det för ändamålet föreslagna beloppet, 50,000 kronor,
har jag intet att erinra. -Tåg anser mig alltså böra tillstyrka bifall till
kommissionens hemställan.
Kommissionen har framhållit, att slutlig ställning till kommissionens
förslag i fråga om statens förpliktelser såsom medintressent i det tilltänkta
regleringsf öre taget icke nu behövde intagas. Först sedan delegationen
lyckats försäkra sig om medverkan till regleringen från mark- och strömfallsägare
i erforderlig utsträckning samt avslutat preliminära avtal om
bidrag med övriga ifrågakommande intressenter, skulle tiden vara inne för
statsmakterna att med hänsyn till då rådande förhållanden träffa avgörande
i förevarande hänseende. Emellertid har kommissionen utgått från
att delegationens förhandlingar skulle bedrivas på grundval av det av
kommissionen framlagda förslaget i fråga om fördelning av kostnaderna å
de olika intressegrupperna och vissa intressenters särskilda åtaganden. I
viss mån lärer därför ett beslut, som möjliggör delegationens tillkomst,
innefatta ett preliminärt ställningstagande till frågan, i vilken omfattning
staten kan tänkas komma att ekonomiskt medverka till regleringens åvägabringande.
Utöver erläggande av den i förhållande till båtnaden utmätta andelen i
kostnaderna, 124,000 kronor, samt förskotterande av utgifterna för vissa
utredningar m. in., skulle statens medverkan bestå dels i viss garanti för
gäldandet av större delen av den kostnad, som kan komma att belöpa å
Kungl. Maj.te proposition nr 196. 25
''ägare av mark eller strömfall utöver det i förslaget till kostnadsfördelning
för vederbörande angivna beloppet, dels i förbindelse att tillhandahålla
ägare av jordbruksmark statsbidrag och odlingslån, sammanlagt motsvarande
hela den a hans mark belöpande, vid företagets igångsättande beräknade
och godkända kostnaden för regleringen.
o ^a<1 först beträffar ansvarigheten för kostnader utöver de beräknade,
så lärer med de noggranna och detaljerade utredningar, som gjorts angående
de erforderliga anläggningsarbetena, och med de åtaganden beträffande
dessa arbetens utförande, som kommissionen tänkt sig, osäkerhet
råda egentligen blott i fråga om utredningskostnader samt skadeersättningar.
Emellertid synas dessa poster hava av kommissionen tilltagits så, att
något avsevärdare överskridande icke förefaller sannolikt.
Garantien i fråga om tillhandahållande av statsbidrag och statslån
skulle icke behöva innefatta något avsteg från vare sig de nu tillämpade
eller i proposition, nr 82, till innevarande års riksdag föreslagna allmänna
grunderna härutinnan i vad avser bidrags- och lånebeloppens storlek.
En förbindelse av antytt slag måste emellertid innebära skyldighet
att tillse, att medel i erforderlig utsträckning finnas tillgängliga; med
hänsyn till storleken av de för dylika ändamål vanligen utgående anslagen
lärer äskande av särskilda medel härför icke behöva komma i fråga.
Mot det av kommissionen framlagda förslaget, att vattenfallsstyrelsen
skulle bemyndigas utföra arbetena i Södertälje mot den härför beräknade
kostnadssumman torde intet vara att i princip erinra.
De förpliktelser, som staten enligt kommissionens förslag sålunda skulle
påtaga sig, synas icke allt för betungande och lära i varje fall i huvudsak
motsvaras av de i penningar icke direkt uttryckbara fördelar, som
skulle genom regleringens förverkligande tillföras det allmänna. Därest
riksdagen icke härutinnan uttalar någon erinran, synes därför den delegation,
som kan komma att tillsättas, böra till utgångspunkt för sina förhandlingar
med vederbörande intressenter i det blivande företaget få taga
de av kommissionen framlagda förslagen rörande kostnadernas fördelning
samt statens åtaganden i särskilda hänseenden. De avtal, som på grundval
av dessa förhandlingar kunna komma till stånd, torde böra få formen
av utfästelser från intressenterna under villkor om medverkan från statens
sida i förut angiven omfattning men icke givas någon för staten bindande
karaktär, på det att, när resultaten av förhandlingarna och eventuellt gjorda
ytterligare utredningar föreligga, statsmakterna med bibehållen handlingsfrihet
skola kunna taga definitiv ställning till frågan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för åtgärder för Mälarens reglering för budgetåret
1926 1927 anvisa ett extra reservationsanslag
:i'' .................................................................... kronor 50,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 165 käft. (Nr 196.)
441 Sfi 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mbj:tS proposition nr 196’.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
Hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen..
Ur protokollet:
A. C. F. v.. Krusenstierna.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.
opaginerad Kontrollera mot PDF
^focAho/mD sA/ss/siåis/re/
RRLFIRENJ VRTTENGTfND FÖRE och EFTER REGLERING.
— So
/Vö/arcni v&fer&tåncf fye reg/er/rx?
-.- efter
— ^a/fj/öns i*7ferx//o
fiögvrjtens/énc/ före regtenng -fe
Låywfensfånd före
1>L
-^J
Kungl. Maj-.ts proposition nr 196.
opaginerad Kontrollera mot PDF
/aycpy/ccn/s cus/oc/yoa/£ rs/o Jd^duj / pap/£ua#a/\
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 165 käft (Nr 196.)
tärohj/ghefe diagram över verfensfönc/ef / f7abren före reg/er ing (medetfa/ av oren KOI
-
Äntå/ dagar pr. o>
yU
K)
O
Kungl. Maj:ts proposition nr 196.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:280 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering. s. 8 i texten
- SU 1926:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till åtgärder för Mälarens reglering. s. 1 i texten