Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1926-02-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:201, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig for ss.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. I saml. 170 höft. (Nr 201)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 7 och 42 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften skola i nedan angivna delar erhålla följande

ändrade lydelse:

1 %.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — — järnvägsstyrelsen; försäkringsinspektionen;

— — — stuteriöverstyrelsen.

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier — — — nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder i sådana fall, då de ej föra talan för kommuner i

mål och ärenden, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c) i lagen om

samhällets barnavård;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar i andra mål och ärenden

än sådana, som avses i 81 § 4 mom. i lagen om fattigvården; så ock annan,

som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, vilket enligt

lag hör genom vederbörande myndighets försorg honom delgivas;

hushållningssällskap — — — ägare;

kommuner i andra mål och ärenden angående tillämpning av lagen om

samhällets barnavård än sådana, som avses i 84 § 1 mom. punkterna a)—c)

i nämnda lag; så ock annan, som är förklarande part i mål enligt nämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

3

lag, beträffande beslut, vilket enligt lag bör genom vederbörande myndighets

försorg honom delgivas;

kommuner — — — överförmyndare.

Frihet — — — yrkesinspektionen.

Konungen — — — hamnar.

42 §.

I — — — provision.

Har — — — åter.

Har--— försäljningssumma; dock att vad om vikarie för härads
hövding

i hithörande avseende är särskilt stadgat skall lända till efterrättelse.

Skall — — — provisionsbeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

Stämpelavgift

för expeditioner

från

riksförsäkringsanstalten.

Departements
chefen.

Stämpelavgift

för expeditioner

i vissa

fattigvårdsmål

och därmed

jämförliga

mål.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandleb, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss vissa

förslag till ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

Föredraganden anför:

»Enligt 1 § i stämpelförordningen hänföras statsmyndigheterna i fråga om

stämpel till expeditioner till fem avdelningar; i fjärde avdelningen är riksförsäkringsanstalten

upptagen.

Genom en denna dag avlåten proposition, nr 109, har Kungl. Maj:t förelagt

riksdagen förslag till ny lag om försäkring för olycksfall i arbete samt

till lag om riksförsäkringsanstalten. Dessa båda lagförslag innebära bland

annat en omorganisation av den sociala olycksfallsförsäkringens administration.

Sålunda föreslås från och med den 1 januari 1927 den nuvarande

riksförsäkringsanstalten skola upphöra och försäkringen centraliseras hos en

för omhänderhavande därav särskilt bildad, för hela riket gemensam försäkringsanstalt,

som också är avsedd att benämnas riksförsäkringsanstalten.

Angående denna anstalts rättsliga karaktär har chefen för socialdepartementet

anfört, att den skall vara ett särskilt rättssubjekt, fristående i förhållande

såväl till staten som till arbetsgivarna. Anstalten är alltså i

rättsligt hänseende icke ämnad att vara ett statsorgan.

Med hänsyn till den sålunda föreslagna omläggningen lärer det vara tydligt,

att någon stämpelavgift icke skall utgå för den nya anstaltens expeditioner.

Ordet ''riksförsäkringsanstalten’ torde därför böra uteslutas ur den

i 1 § av stämpelförordningen intagna förteckningen.

Enligt 7 § i stämpelförordningen äro från stämpelavgift enligt första

kapitlet befriade bland andra barnavårdsnämnder, fattigvårdssamhällen och

fattigvårdsinrättningar samt fosterbarnsnämnder ävensom, i ärenden angående

tillämpning av lagen om fosterbarns vård, hälsovårdsnämnder och

kommunalnämnder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

5

Stämpelfriheten i fattigvårdsmål har ursprungligen uppstått såsom en

utvidgning av den sedan lång tid tillbaka gällande stämpelfriheten för barmhärtighetsinrättningar.

Bestämmelsen om stämpelfrihet för fattigvårdsinrättningar,

som infördes först genom stämpelpappersförordningen den 27

september 1810, formulerades då så, att från charta-sigillata befriades ’fattigvårdsinrättningar

och alla andra fromma stiftelser’.

Föreskriften om stämpelfrihet för bland andra barnavårdsnämnder infördes

i stämpelförordningen genom förordningen den 19 juni 1917. Den härför

erforderliga ändringen av 7 § i förstnämnda förordning föranleddes av en

av riksdagens justitieombudsman i ämbetsberättelsen till 1917 års riksdag

gjord framställning. Såsom därav framgår hade nämnda framställning sin

grund i hänsynen till det rent humanitära syfte som barnavårdsnämndernas

verksamhet avsåg att främja och till de samhälleliga uppgifter som anförtrotts

dem såsom av staten auktoriserade organ.

På föredragning av chefen för socialdepartementet har Kungl. Maj:t i en

den 12 februari 1926 dagtecknad proposition, nr 106, beslutat föreslå riksdagen

att antaga förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen

den 14 juni 1918 om fattigvården in. m. i huvudsakligt syfte att nedbringa

antalet processer i fattigvårdsärenden, särskilt målen mellan fattigvårdssamhällen.

Därvid har föreslagits bland annat att i fattigvårdslagen införa uttrycklig

bestämmelse om att rättegångsbalkens stadganden angående rättegångskostnad

skola äga tillämpning i tvister som avses i 8 kap. i fattigvårdslagen.

I en inom socialdepartementet utarbetad promemoria i ämnet har anförts

bland annat att yrkande om ersättning för rättegångskostnad ofta avslagits

med den motivering att det icke visats att någon kostnad förekommit.

Ett lämpligt medel till frammanande av någon eftertanke, huruvida det

lönade sig att låta en viss sak gå till process, syntes därför kunna finnas i

borttagande av den gällande stämpelfriheten för fattigvårdssamhällen. I

den mån fattigvårdsprocesserna utvecklats till att huvudsakligen röra kommunernas

privatekonomiska intressen borde en sådan åtgärd även ur principiell

synpunkt vara befogad.

Kammarrätten har i avgivet yttrande över berörda promemoria avstyrkt

förslaget om införande av stämpelavgift i fattigvårdsmål, därvid kammarrätten

anfört bland annat:

Att upphäva stämpelfriheten i fattigvårdsmål syntes kammarrätten strida

mot dessa måls offer) t.lig-rättsliga karaktär. Ändamålet med den föreslagna

stämpelplikten angåves vara att därigenom erhålla ett medel för nedbringande

av antalet fattigvårdsprocesser, särskilt de så kallade ’okynnesprocesserna’.

Kammarrätten ansåge att alltför stora förhoppningar i det avseendet icke

borde ställas. Betraktades frågan ur psykologisk synpunkt, syntes man kunna

förutsäga, att fattigvårdsstyrelserna i de fall de ansåge sig i en tvist hava

rätten på sin sida icke skulle låta stämpelavgiften hindra dem från att hän
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 201.

Departements
chefen.

skjuta tvisten till myndighets prövning. ’Okynnesprocesser’ syntes icke förekomma

i någon större omfattning.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands,

Kalmar, Blekinge, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ävensom svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet hava tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om

borttagande av stämpelfriheten i förevarande fall.

Öv er ståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och

Bohus samt Västmanlands län, Jönköpings, Kronobergs och Kristianstads

läns landstings förvaltningsutskott ävensom svenska stadsförbundet hava

avstyrkt den föreslagna ändringen i stämpelförordningen eller givit uttryck

åt tvekan inför dess genomförande.

Sedermera har upprättats en ny promemoria i ämnet jämte förslag till

erforderlig ändring i stämpelförordningen, vilken promemoria innehåller bland

annat följande:

De skäl som föranlett, att fattigvårdssamhällen och fattig vårdsinrättningar

samt barnavårdsnämnder befriats från skyldighet att erlägga stämpel, gällde

otvivelaktigt alltjämt i vad anginge deras verksamhet i rent socialt och

humanitärt syfte. Det syntes dock tveksamt, om stämpelfriheten borde gälla

jämväl deras verksamhet för tillvaratagande av fattigvårdssamhällenas och

kommunernas ekonomiska intressen på dem berörande områden eller således

i mål som avsåges i 81 § 1 mom. fattigvårdslagen ävensom motsvarande

mål i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård, i all synnerhet om —

såsom antagligt vore — borttagandet av stämpelfriheten i dylika mål skulle

kunna verksamt bidraga till att minska det stora antalet processer i fattigvårdsmålen

och att från början begränsa antalet mål enligt barnavårdslagen.

Statskontoret har i ett över sistnämnda promemoria avgivet utlåtande

förklarat sig icke hava något att erinra mot författningsändringen under

framhållande, att den föreslagna inskränkningen i stämpelfriheten syntes

statskontoret befogad med hänsyn till önskvärdheten att i någon mån hämma

det alltför omfattande användandet av möjligheten att få vissa frågor beträffande

fattigvård och barnavård prövade hos kammarrätten.

Enligt vad omförmälda proposition nr 106 giver vid handen, åsyftas i

detta sammanhang i första hand sådana mål som omtalas i 81 § 4 mom. i

fattigvårdslagen. Därjämte avses de i 84 § 1 mom. punkterna a)—c) i lagen

om samhällets barnavård angivna mål. 1 förslaget innefattas sålunda bland

annat icke ärenden angående gottgörelse av staten.

Såsom framgår av förutnämnda proposition har en mera allmän tillämpning

i fattigvårdsmålen och därmed jämförliga mål av de regler som enligt

rättegångsbalken gälla för utdömande av rättegångskostnadsersättning ansetts

utgöra ett medel till stävjande av processlystnaden i dylika mål, och

det torde förhålla sig så, att borttagandet av den nu förefintliga stämpelfriheten

såvitt angår de egentliga fattigvårdsmålen och vissa mål enligt lagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201. 7

om samhällets barnavård skulle komma att bidraga till nämnda medels

effektivitet. Då borttagandet av stämpelfriheten i berörda mål icke träffar

fattigvårdssamhällena och kommunerna i deras utövande av rent social och

humanitär verksamhet, torde hinder icke kunna anses föreligga för den

föreslagna ändringens genomförande. Jag förordar därför den för upphävande

av stämpelfriheten i förevarande fall erforderliga ändringen i 7 § i

stämpelförordningen. Därvid torde ock böra vidtagas viss av tillkomsten

av harnavårdslagen och upphävandet av lagen om fosterbarns vård betingad

omformulering av samma paragraf.

Enligt inom socialdepartementet verkställd utredning skulle stämpelavgiften

i mål av förevarande slag kunna beräknas årligen komma att uppgå till

sammanlagt belopp av minst 100,000 kronor.

Jämlikt 42 § i stämpelförordningen äger stämpelförsäljare såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo en i förhållande till

försäljningssumman bestämd stämpelprovision. Har samma ämbete eller

tjänst under ett kalenderår uppehållits av flera personer vilka var för sig

varit stämpelförsäljare, skall provisionen för de stämplar som blivit av

dessa personer tillsammans försålda beräknas såsom om alla stämplarna

försålts av endast en person, varefter det härvid uppkommande samfällda

provisionsbeloppet skall fördelas mellan de olika försäljarna efter förhållandet

mellan de belopp, vartill provisionen för en var av dem skulle

hava uppgått därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.

Skall provisionsbelopp sålunda fördelas mellan flera stämpelförsäljare, äger

generalpoststyrelsen att, sedan samtliga dessas redogörelser för det ifrågavarande

året inkommit och blivit granskade samt bruttoförsäljningssumman

för under året försålda stämplar behörigen inlevererats, till en var av

försäljarna utbetala den honom tillkommande andelen i det samfällda

provisionsbeloppet.

Enligt 36 § i stadgan den 12 juni 1925 (nr 166) med vissa föreskrifter

angående domsagornas förvaltning uppbäras, där ej annat följer av särskilt

meddelade bestämmelser, samtliga med domsagas förvaltning förenade

sportler jämte stämpelprovision av häradshövdingen, vilken har att

bestrida förvaltningskostnaderna jämväl för tid varunder han åtnjuter

ledighet. Såsom undantag från nämnda huvudregel är i 34 § av domsagostadgan

föreskrivet, att vikarie, som förestår domsaga under ledighet

för häradshövding vilken på grund av gällande bestämmelser ej är berättigad

att under ledigheten uppbära någon del av de till tjänsten hörande

avlöningsförmånerna, äger att intill dess häradshövdingen återinträder i

tjänstgöring uppbära bland annat sportler jämte stämpelprovision.

I anledning av särskild framställning har Kungl. Maj:t den 31 december

1925 förklarat omförmälda bestämmelse i 36 § domsagostadgan icke utgöra

hinder för hovrätt att i fråga om domsaga där häradshövdingen för sjukdom

åtnjuter tjänstledighet av sådan varaktighet, att hovrätten finner

Provision vid

stämpeluppbörd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 201.

Departements
chefen.

densamma kunna jämföras med de i 34 § av stadgan förutsedda fall, berättiga

vikarie för häradshövdingen att behålla provision, som jämlikt

bestämmelserna i stämpelförordningen må tillkomma vikarien i egenskap

av stämpelförsäljare.

I infordrat yttrande över omförmälda framställning har Svea hovrätt påpekat,

att nu återgivna bestämmelser i stämpelförordningen och domsagostadgan

stode i en viss motsättning till varandra, i det att enligt avfattningen

av 42 § i stämpelförordningen vikarie för häradshövding syntes berättigad till

provision på av honom försålda stämplar, likväl endast under förutsättning

att vikarien jämlikt 29 § i samma förordning själv i räkning erhållit stämplar

för försäljning, varemot enligt domsagostadgan häradshövdingen, med undantag

för det i 34 § i stadgan angivna fall, även under ledighet ägde själv

uppbära stämpelprovision. Enligt hovrättens mening kunde denna bristande

överensstämmelse mellan de båda författningarna lämpligen avhjälpas genom

ett supplerande stadgande i 42 § i stämpelförordningen av innehåll, att vad

om vikarie för häradshövding i hithörande avseende särskilt stadgades skulle

lända till efterrättelse.

Otvivelaktigt föreligger den av hovrätten påpekade motsättningen. Denna

bristande överensstämmelse, som visserligen icke vållat några svårigheter i

tillämpningen, torde böra undanröjas genom ett tillägg i 42 § i stämpelförordningen

av det innehåll hovrätten förordat.

De av mig nu ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen torde böra

träda i kraft den 1 januari 1927.»

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga samma

förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bil. litt.

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:323 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten
  2. BevU 1926:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
  3. BevU 1926:51 Betänkande, i anledning av viss del av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten
  4. BevU 1926:42 Betänkande, i anledning av vissa delar av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten