Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

1926-02-25 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:202, Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i

den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor fogade tulltaxa; given Stockholms slott den

25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj ds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl,

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

I skrivelse den 17 december 1925 har generaltullstyrelsen framlagt förslag

till vissa ändringar i tulltaxan, avseende rubrikerna 168 a (sardiner m. m.),

353 och 358—360 (konstsilke m. m.) samt 631, alternativt 634, och 635 (rågummisulor

m. m.).

Över förslaget har kommerskollegium den 28 januari 1926 avgivit infordrat

utlåtande och därvid överlämnat yttranden från Sveriges kemiska

industrikontor, svenska yllefabrikantföreningen, aktiebolaget svenskt konstBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 171 häft. (Nr 202.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Sardiner

m. m.

silke och avdelningschefen vid Jonsereds fabrikers aktiebolag kommendörkaptenen

W. Gribson.

Då jag nu går att anmäla detta ärende, ber jag att få till behandling

upptaga vart och ett av förberörda varuslag för sig.

Före den 1 juli 1925 var all konserverad fisk såsom hänförlig till tulltaxerubriken

168: Konserver, etc., andra slag (än kött av nötboskap eller får),

ej särskilt nämnda, vid införsel till riket belagd med en tull av 50 öre

per kilogram. I samband med den vid 1925 års riksdag godkända handelstraktaten

med Spanien blev sagda rubrik från förstnämnda tidpunkt uppdelad

på det sätt, att för sardiner och tonfisk — rubrik 168 a — tullen nedsattes

till 25 öre per kilogram, under det att för andra hithörande konserver

den förutvarande tullsatsen bibehölls oförändrad.

Beträffande den sålunda genomförda förändringen har generaltullstyrelsen

i sin omförmälda skrivelse den 17 december 1925 anfört följande:

»Den tid, som stod styrelsen till buds för att bedöma de tulltekniska möjligheterna

att praktiskt genomföra de eftergifter, traktaten från svensk sida

ifrågasatte, medgav ej mera ingående undersökningar, och man hade ej anledning

befara, att särskiljandet av sardiner från annan konserverad Ilsk

skulle vid tullbehandlingen medföra sådana svårigheter, som sedermera visat

sig uppstå.

Vid tillämpningen av rubriken i dess ändrade form har styrelsen utgått

från den uppfattningen, att med sardiner avsåges inläggningar av den till

sillsläktet hörande äkta sardinen, Clupea pilchardus, men däremot icke inläggningar

av annan liknande fisk (brissling eller sprats m. fl.), en uppfattning

som lärer få anses ur vetenskaplig synpunkt riktig. Även de sistnämnda

förekomma i handeln ofta under benämningen ''sardiner’. I tillgänglig

facklitteratur angivas visserligen åtskilliga kännetecken såsom karakteristiska

för den äkta sardinen till skillnad från andra fisksorter, men det

har i praktiken visat sig så gott som omöjligt att utan anlitande av särskild

sakkunskap i tvivelaktiga fall avgöra fiskens art. Även det förhållandet,

att man vid tullbehandlingen nödgas öppna ett antal burkar, vilka sålunda

bliva tillspillogivna såsom handelsvara, medför givetvis redan i och för sig

olägenheter för importören. Ur saklig synpunkt framstår även såsom en

oegentlighet, att den billigare varan beskattas dubbelt så högt som den

dyrare. Det har nämligen uppgivits att en av de förnämsta franska firmornas

pris å 100 dosor sardiner i olja utgör 332 francs, medan priset å sprats är

180 francs. (Spanska sprats lära säljas till avsevärt lägre pris.) Vikten å

de förstnämnda utgjorde 165 gram och å de senare 155 gram per dosa.

Ehuru det torde ligga i den inhemska konservindustriens intresse, att den

medgivna tullnedsättningen endast kommer äkta sardiner till godo, ser sig

styrelsen av ovan anförda tulltekniska skäl nödsakad att hemställa om sådan

ändring, att alla slags sardiner beläggas med samma tull.»

På grund av vad sålunda anförts har generaltullstyrelsen föreslagit, att

rubriken 168 a måtte erhålla följande ändrade lydelse:

168 a. sardiner och tonfisk; ävensom brissling (sprats) och

dylika Åskslag, inlagda såsom sardiner.................... 1 kg. 25 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

3

I sitt till kommerskollegium avgivna yttrande i ämnet har Sveriges kemiska

industrikontor avstyrkt förevarande förslag såsom enligt kontorets

mening ägnat att skada den svenska konservindustrien. Kontoret bär oek

i sådant hänseende åberopat en till kontoret inkommen skrivelse från aktiebolaget

Sveriges förenade konservfabriker som protesterat mot den föreslagna

avfattningen av rubriken.

För egen del har kommerskollegium anfört huvudsakligen följande.

De anförda skälen mot den föreslagna tullnedsättningen på oäkta sardiner

syntes kommerskollegium förtjäna synnerligt beaktande. Den från 1 juli

1925 genomförda tullsänkningen på äkta sardiner hade ju tillkommit såsom

en eftergift åt spanska intressen under traktatförhandlingarna med Spanien

i gengäld mot att vissa svenska önskemål tillgodosåges. Kollegium hade på

sin tid framhållit vikten av att den medgivna tullnedsättningen begränsades

till sardiner, särskilt som endast dylika i någon större utsträckning varit

föremål för import från Spanien; genom en dylik tullnedsättning borde de

spanska kraven sålunda kunna tillgodoses utan att därigenom någon större

olägenhet vållades svenska industriintressen. Fn ändring i nu föreslagen

riktning skulle emellertid i väsentlig mån och på olika sätt påverka räckvidden

av detta traktatpolitiska medgivande, särskilt om därigenom även

s. k. rökta sardiner, inlagda i olja eller tomatsås, bleve jämställda med

de i svensk-spanska handelstraktaten avsedda, äkta sardinerna.

Nu ifrågavarande slag av fiskkonserver torde i huvudsak representera

importen från Norge, Frankrike, Spanien och Portugal samt delvis den från

Danmark och Storbritannien (huvudsakligen transitogods från Frankrike,

Spanien och Portugal). Importen från sistnämnda länder torde, enligt vad

som uppgivits, i väsentlig del utgöras av äkta sardiner men därjämte i

mindre utsträckning av s. k. sprats, inlagda såsom sardiner men ej rökta.

De från Norge införda konserverna innefattade däremot s. k. rökta sardiner

(rökt brissling i olja eller tomatsås) samt därjämte småsill i samma inläggning.

I vissa länder hade benämningen »sardiner» författningsmässigt eller

genom domstolsutslag förbehållits den äkta varan, varjämte föreskrift lämnats

om angivande å den oäkta varans förpackning av den råvara (t. ex.

sprats) varav den vore framställd. Enligt vad som framginge av skrivelsen

från aktiebolaget Sveriges förenade konservfabriker hade tullbehandlingsinspektionen

i Göteborg, som torde hava stor praktisk erfarenhet rörande

tullbehandlingen av hithörande varuslag, uppgivit, att det vore relativt

lätt att skilja äkta inlagda sardiner från oäkta vara. Av en genom

Sveriges industriförbunds försorg införskaffad uppgift rörande klagomål hos

generaltullstyrelsen över tullbehandlingen av sardiner och andra fiskkonserver

under tiden från den 1 juli 1925 till och med den 26 januari 1926,

framginge, att intet av de tillhopa 13 fall av överklaganden som förekommit

inträffat i Göteborg och endast 2 i Malmö; dessa orter torde vara de

förnämsta införselställena för fiskkonserver av här ifrågavarande art. Died

hänsyn härtill syntes det kollegium, som om särskiljandet av äkta sardiner

från andra liknande slag av fiskkonserver icke, åtminstone numera, borde

möta några mera betydande svårigheter. I synnerhet torde detta enligt kollega

mening gälla s. k. rökta sardiner, vilka väl representerade huvudparten

av den import som skulle beröras av den ifrågasatta ändringen. I allt

fall syntes svårigheterna ej kunna anses vara av den betydenhet, att de borde

utgöra motiv för en ändring som kunde befaras verka undergrävande för

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

beståndet av en inhemsk industri och dessutom i hög grad skadlig för inhemsk

fiskerinäring.

På sålunda anförda skäl har kommerskollegium avstyrkt generaltullstyrelsens

förslag i förevarande del.

Departements- Till stöd för sänkningen av tullen å s. k. oäkta sardiner från 50 till

chefen. 25 öre per kilogram ha av generaltullstyrelsen i främsta rummet åberopats

tulltekniska skäl, nämligen svårigheterna över huvud taget att särskilja

de äkta sardinerna från andra liknande inläggningar ävensom de

olägenheter som ägde samband med nödvändigheten att vid tullbehandlingen

öppna ett flertal burkar. Därjämte har framhållits, att det ur saklig

synpunkt framstode såsom en oegentlighet, att den billigare varan beskattades

dubbelt så högt som den dyrare. Jag anser mig ock böra omnämna, hurusom

från visst främmande lands sida gjorts gällande att den lägre tullsatsen

borde tillämpas icke blott för äkta sardiner utan även för andra såsom

sardiner inlagda fiskkonserver.

Till förmån för den högre tullen har åberopats behovet av skydd för den

inhemska inläggningen av s. k. sardiner. I samband därmed synes man

hava velat förringa betydelsen av de tulltekniska skälen för likställighet

mellan äkta och oäkta sardiner.

För egen del kan jag icke finna, att den tullsänkning varom här är fråga

har sådan betydelse för den inhemska konservfabrikationen att enbart detta

skäl bör hindra genomförandet av ett förslag, som är väl motiverat ur

såväl sakliga som tulltekniska synpunkter. Det måste nämligen anses uppenbart,

att en högre tull på den sämre kvaliteten av sardininläggningar icke

är sakligt tillfredsställande och att ett avhjälpande av denna oegentlighet

följaktligen bör ske. Genom en sådan åtgärd skulle därtill, såsom generaltullstyrelsen

ock gjort gällande, en för såväl tullverket som importörerna

värdefull lättnad i tullbehandlingen kunna åstadkommas. Med avseende å

sistnämnda förhållande vill jag särskilt understryka nödvändigheten att tillvarataga

varje möjlighet att i fråga om tulltaxan och dess tillämpning söka

ernå förenklingar, för så vitt icke betydande allmänna intressen tala däremot.

Jag tvekar således icke att tillstyrka förslaget om likställighet i tullhänseende

mellan olika slag av sardininläggningar.

Konstsilke I omförmälda skrivelse den 17 december 1925 har generaltullstyrelsen såm‘

m'' som jag förut antytt vidare föreslagit vissa ändringar i rubrikerna 353 och

358—360 i tulltaxan.

Nämnda rubriker äro för närvarande av följande lydelse:

353. Silkesavfall, ofärgat eller färgat ............................ — fritt

Ospunnet eller spunnet silke, även i förening med

annat spånadsämne:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

o

konstgjort:

358.

i smärre för detaljhandeln

lämpade upp-

• läggningar, såsom dockor,

spola^ rullar

och dylikt ...........................

......................... 1 kg.

2 kr. 50 öre

annat:

359.

oblekt ....................................

......................... —

fritt

360.

blekt eller färgat ................

........................ 1 kg.

2 kr.

Till

sistnämnda rubrik är fogad eu så

lydande anmärkning:

: »Effekt- eller

fantasigarn, bestående av silke i förening med annat spånadsämne, känföres

till silke, allenast försåvitt silket i en sammanhängande tråd följer garnets

hela längd.»

I fråga om tillverkningen och beskaffenheten av de olika produkter, som

tullbehandlas enligt ifrågavarande rubriker, har generaltullstyrelsen till en

början anfört följande:

»Vid den tidpunkt, då dessa tullbestämmelser infördes, torde konstsilket

så gott som uteslutande hava utgjorts av en produkt, som till skillnad från

de konstsilkeprodukter, som nedan beröras, skulle kunna karakteriseras såsom

egentligt konstsilke. Som bekant utgöres råmaterialet till konstsilke av

cellulosa, vanligen i form av upplöst kemisk trämassa. Massan sprutas genom

fina hål (»spinnes») till konstsilkefibrer, som uppspolas på bobiner och därefter

tvinnas tillsammans till trådar. Om fel uppstår i fabrikationen, uppskäres

det uppspolade silket och bildar då ett avfall med jämförelsevis korta

fibrer. Förlöper tillverkningen normalt, bliva däremot de därvid erhållna

fibrerna praktiskt taget ändlösa. Dessa fibrer underkastas sedermera åtskilliga

bearbetningsprocedurer, såsom tvättning, behandling med kemikalier,

blekning, torkning, färgning m. m., i syfte att åt fibrerna ge mjukhet, hög

glans och s. k. grift. Det är uppenbarligen med tanke på nämnda konstsilkeprodukter,

som nuvarande tullbestämmelser beträffande konstgjort silke

hava tillkommit.

Emellertid hava på senaste tiden uppträtt åtskilliga nya konstsilkeprodukter

på marknaden. Dessa hava samma utgångsmaterial som det egentliga konstsilket

och sprutningen av fibrerna sker på samma sätt. Därefter upphör

emellertid likheten i framställningssättet. Under det att det egentliga konstsilket,

som nämnts, spinnes i ändlösa fibrer, avhuggas här ifrågavarande

fibrer i mindre längder. Den följande bearbetningen av de sålunda avhuggna

fibrerna är icke på långt när så omfattande som den, vilken de verkliga

konstsilkefibrerna hava att undergå. Fibrerna i fråga underkastas sålunda

vanligen icke någon annan efterbehandling än den, som är karakteristisk

för ull och andra kortfibriga spånadsämnen, såsom tvättning, blekning,

kardning och kamning.

Ifrågavarande produkter förekomma i handeln under olika benämningar

och med ganska varierande utseende, beroende på den grad av efterbearbetning,

varan undergått. En italiensk fabrik — som bekant är konstsilkefabrikationen

i Italien en verklig storindustri — har på den svenska marknaden

utbjudit tre olika typer av en fiber, kallad »Sniafil» och med en

fiberlängd av cirka 5 till 15 cm. Sniafilfibrerna förekomma dels i form av

en flockartad produkt (S. fiocco), dels kardade (S. cardato) eller kammade

(S. tops). Från Tyskland har importerats en annan dylik produkt under

beteckningen »Stapelfaser», utgörande kardade fibrer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Av ifrågavarande fibermaterial spinnas nu olika slag av garner, i handeln

benämnda Sniafil filato, Stapelfasergarn, Vistra-garn o. s. v. Dessa garner

skilja sig beträffande utseendet ganska obetydligt från vanligt ullgarn och

lära i fråga om seghet och elasticitet ha ungefär samma egenskaper som

ullgarnet. De skilja sig däremot från garn av verkligt konstsilke bland

annat genom sin mindre glans och giva icke samma effekt som garn av

natursilke.

Vid spinningen av garner kunna fibrerna användas dels rena, dels blandade

med andra spånadsämnen, såsom t. ex. ull eller ramie. Sålunda förekomma

garner, där en part utgöres av dylika fibrer, under det att den andra består

av ull. Ävenledes finnas garner, där de olika materialen blandats medelst

kardning, kamning eller liknande förfarande.

Av garnerna tillverkas slutligen vävnader, strumpstolsarbeten och andra

spånadsvaror. Till vävnader användas vanligen endast sådana garner, som

utgöra en blandning av nu ifrågavarande fibrer med annat spånadsmaterial.

För tillverkning av strumpstolsarbeten, särskilt s. k. jumpers, användas däremot

i ganska stor utsträckning garner, helt och hållet bestående av dylika

fibrer.»

Rörande tullbehandlingen av nu ifrågavarande varuslag yttrar generaltullstyrelsen:
»Med

tulltaxans nuvarande lydelse har det icke kunnat undvikas, att

samtliga nu berörda produkter tullbehandlats enligt vad för konstsilke och

därav framställda artiklar är stadgat. Vad först beträffar fibrerna, hava

dessa sålunda måst hänföras antingen till rubrik 359 eller till rubrik 360,

beroende på huruvida desamma varit att anse som oblekta eller såsom blekta

eller färgade. Då fibrerna i de flesta fall tulltekniskt sett undergått någon

form av blekning, har tullen i regel utgått med 2 kronor per kilogram.

Givetvis har det måst anses uteslutet att tullbehandla varan såsom silkesavfall,

eftersom densamma ju är avsiktligt framställd och ej heller i övrigt

rimligen kan karakteriseras såsom ett avfall. Om varan påtagligen utgjort

avfall från konstsilketillverkning, har den dock självfallet hänförts till

rubrik 353 och sålunda blivit tullfri.

Då tulltaxan icke särskilt upptager garn av konstsilke, har det av fibrerna

framställda garnet måst tullbehandlas efter enahanda grunder som fibrerna

och således i vanliga fall dragit en tull av 2 kronor per kilogram. Erinras

må, att denna tullsats på grund av bestämmelserna i anmärkning 1 till Avdelning

VIII A—F i tulltaxan måste tillämpas även för det fall, att garnet

innehåller endast en obetydlig mängd sådana fibrer och i övrigt består av

ull eller annat spånadsämne.

Vävnader, innehållande nu ifrågavarande fibrer, hava tullbehandlats såsom

halvsiden med tull av 10 kronor per kilogram enligt rubrik 365, under

förutsättning att de innehållit mer än 15 procent annat spånadsämne. Denna

tull har på grund av förenämnda anmärkning drabbat även vävnader, som

endast till mycket ringa del innehållit sådana fibrer. Därest till införsel

skulle förekomma vävnader, bestående uteslutande av nämnda fibrer eller

med mindre än 15 procent annat spånadsämne, måste desamma med nuvarande

bestämmelser tullbehandlas såsom helsiden enligt rubrik 363, med

tull av 20 kronor per kilogram. Vad slutligen beträffar strumpstolsarbeten,

helt eller delvis bestående av ifrågavarande fibrer, draga dessa såsom

strumpstolsarbeten av silke enligt rubrik 373 b en tull av 30 kronor per

kilogram.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 7

Generaltullstyrelsen har nu ansett gällande tulltaxebestämmelser rörande

Ifrågavarande konstsilkeprodukter såväl ur beskattningssynpunkt som i tulltekniskt

avseende medföra så betydande olägenheter, att åtgärder omedelbart

borde vidtagas för en ändring av bestämmelserna. Skälen för denna sin

uppfattning har styrelsen utvecklat sålunda:

»Det är uppenbart, att dessa höga tullsatser icke kunna anses lämpligen

avvägda för de jämförelsevis enkla och billiga artiklar, varom här är fråga.

Denna uppfattning har flerfaldiga gånger kommit till uttryck i de klagomål

och tvister rörande tullbehandlingen av dylika artiklar, som på senare tid

varit föremål för generaltullstyrelsens prövning. Vad särskilt beträffar de

ospunna konstsilkefibrerna, hava också, enligt vad styrelsen har sig bekant,

hos 1925 års tulltaxerevision framställts önskemål angående beredande av

tullfrihet för varan ifråga. Såsom skäl härför har anförts, att den höga

tullen lägger hinder i vägen för användningen av detta råmaterial inom

den svenska textilindustrien. För (ivrigt torde man kunna utgå ifrån att de

många krav på lindring i bestämmelserna rörande tullbehandlingen av

silkeprodukter, som från olika hall och även på diplomatisk väg blivit på

senare tiden framställda, i avsevärd utsträckning rikta sig just mot de hårda

konsekvenser, som de nuvarande bestämmelserna medföra i avseende på nu

ifrågavarande artiklar.

Emellertid är det icke endast ur beskattningssynpunkt som de nuvarande

bestämmelserna giva anledning till erinringar. Desamma hava även i tulltekniskt

avseende visat sig bereda svåra olägenheter. Detta sammanhänger i

första rummet med den omständigheten, att vid tullbehandlingen av konstsilkefibrer

och därav framställt garn måste avgöras, huruvida varan är

oblekt eller blekt. För utrönande härav hava med tillhjälp av tekniskt sakkunniga

utarbetats vissa undersökningsmetoder. Emellertid bär det varit

förenat med stora svårigheter att med hjälp av dessa metoder tillräckligt

skarpt skilja mellan oblekt och blekt konstsinne. Följden har blivit, att

tullverkets uppfattning om vad som skall anses såsom oblekt eller blekt

mången gång icke överensstämt med fabrikanternas eller affärsmännens,

vilket föranlett åtskilliga klagomål och tullbeliandlingstvister. Det må för

övrigt nämnas, att det i denna fråga ej sällan råder olika meningar mellan

fabrikanterna själva. Det torde knappast vara troligt, att nämnda svårigheter

skola kunna övervinnas genom fastställandet av andra undersökningsmetoder.

Med den snabba utveckling, som tekniken på området undergår,

lärer det nämligen vara föga utsikt, att någon enkel, för tullbruk lämpad

och under alla förhållanden pålitlig universalmetod skulle kunna utarbetas.

Särskiljandet av oblekt och blekt konstsilke har även i ett annat avseende

visat sig medföra tulltekniska olägenheter. Såsom förut nämnts, skall exempelvis

ett garn, som utgör en blandning av konstsilke och ull, tullbehandlas

såsom garn av konstsilke. För ändamålet måste även undersökas, huru\ ida

det i garnet ingående silket är oblekt eller blekt. Består da garnet av eu

part konstsilke och en part ull, måste detsamma för erhållandet av för

undersökningen erforderlig kvantitet upptvinnas, vilken procedur tager avsevärd

tid i anspråk. Beträffande garn, i vilket de bada materialen blandats

medelst kardning, kamning eller dylikt förfarande, är ett sådant mekaniskt

särskiljande praktiskt taget uteslutet, varför man ifråga om dylika garner

står utan möjlighet att undersöka, huruvida desamma äro oblekta eller blekta.

Sistberörda svårighet gör sig företrädesvis gällande i fråga om garner, uppblandade

med fibrer av det slag, som i det föregående berörts. I olikhet med de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung/.. Maj:ts proposition Nr 202.

verkliga konstsilkefibrerna, vilka uppträda i form av sammanhängande

trådar, ingå nämligen här ifrågavarande fibrer i garnet ofta endast såsom

ett insprängt biandmaterial, vilket för ögat ter sig ungefär som utspärrade

ullhår. Det ligger i öppen dag, att det även beträffande vävnader, framställda

av dylika garner, måste erbjuda nästan oöverstigliga svårigheter att

utröna, med vilken procentsats dessa fibrer ingå i vävnaden. En sådan

undersökning är dock med de nuvarande bestämmelserna, understundom

nödvändig för fastställande av huruvida en vävnad skall anses såsom heleller

halvsiden.»

Beträffande de åtgärder som borde vidtagas till avhjälpande av de sålunda

påvisade olägenheterna har generaltullstyrelsen härefter anfört följande:

»Vad då först beträffar själva fibrerna, har, såsom förut nämnts, framkommit

förslag om tullfrihet för desamma, vilket förslag motiverats bland

annat därmed, att fibrerna vore att betrakta såsom ett råmaterial, som med

avseende på användningssättet kunde jämställas med ull eller bomull. Från

annat håll har framkastats tanken på att endast åvägabringa en nedsättning

av tullen till mera rimlig höjd, förslagsvis 15 öre per kilogram. Denna

tanke stöder sig på det förhållandet, att varan i motsats till ull och bomull

icke är en naturprodukt, utan ett fabrikat, och att en måttlig tullsats skulle,

utan att skada konsumentintresset, kunna leda till upptagandet av en för

vårt land betydelsefull ny tillverkning. Det lärer ej heller kunna förnekas,

att inom vårt land finnas vissa alldeles särskilda förutsättningar för en på

framställning av cellulosafibrer inriktad industri. Utgångsmaterialet för

framställningen — kemisk trämassa — finnes sålunda i rikliga mängder

att tillgå inom landet. Vissa svenska cellulosafabriker hava redan upptagit

tillverkning av den specialmassa, som erfordras för ändamålet, och bedriva

en ganska omfattande export av densamma, bland annat till Italien. Fn

annan omständighet, som talar för att en industri på området skulle hava

utsikter att med stöd av även en låg tullsats bliva konkurrenskraftig, är

att arbetslönerna spela så obetydlig roll i tillverkningen. Det har sålunda

uppgivits, att arbetskostnaderna för framställning av 1 kilogram cellulosafibrer

endast uppgå till 50 å 60 öre. Till jämförelse må nämnas, att motsvarande

kostnader för 1 kilogram verkliga konstsilkefibrer, enligt vad som

meddelats, kunna uppgå till 5 kronor och däröver.

Då styrelsen icke anser sig äga förutsättningar att bedöma, huruvida

tullfrihet bör medgivas för varan eller huruvida endast en sänkning av

tullen bör vidtagas, har styrelsen inskränkt sig till att nedan framlägga

alternativa förslag till formulering av vederbörande tulltaxerubriker. Det

första alternativet bygger på den förutsättningen, att tullfrihet medgives

för varan. I sådant fall synes det lämpligt att, densamma införes i rubrik

353, som upptager ofärgat eller färgat silkesavfall, fritt från tull. I samband

med en sådan utvidgning av rubriken synes tillägget »ofärgat eller

färgat» utan olägenhet kunna bortfalla, alldenstund färgningen av en vara

icke ansetts böra inverka på tullbehandlingen i andra fall än då detta är i

tulltaxan uttryckligen stadgat. 1 förslaget har varan definierats sålunda:

»ospunna konstsilkefibrer i mindre längder». Uttrycket »ospunna» avser att

framhålla, att här icke är fråga om trådar eller garn i sammanhängande

längder. För övrigt har det icke ansetts lämpligt att närmare angiva

fibrernas längd. Åven om denna för närvarande vanligen icke torde överstiga

30 cm., är det nämligen med hänsyn till teknikens utveckling icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 9

uteslutet, att fiber längden kommer att ökas utan att varan därigenom förändrar

karaktär.

Det andra alternativet utgår från den förutsättningen, att varan kommer

att åsättas en tull av 15 öre per kilogram, vilken tull uppgivits vara den

lägsta, som kunde uppväga skillnaden mellan produktionskostnaderna i

Sverige och utlandet. I sådant fall torde det bliva nödvändigt att i tulltaxan

införa en ny rubrik, förslagsvis med nr 353 '' ... Till undvikande av

de tulltekniska svårigheter, som, enligt vad ovan anförts, varit förbundna

med särskiljandet av oblekta och blekta produkter, synas till denna rubrik

böra hänföras även blekta, respektive färgade fibrer. Någon anledning att

åsätta de oblekta fibrerna en lägre tull torde nämligen icke förefinnas. Sådana

fibrer lära icke införas för vidare förädling utan användas desamma

direkt i garnet, där den gulaktiga tonen utnyttjas för vissa färgeffekter.

Vad därefter beträffar garn, framställt av fibrerna ifråga, synes det lämpligt,

att detsamma underkastas samma tull som effekt- och fantasigarn av ull

samt annat finare ullgarn, med vilket garnet ifråga närmast är jämställt i fråga

om utseende och användningssätt. Av skäl, som förut anförts, torde beträffande

garnet icke böra göras skillnad mellan oblekt och blekt respektive

färgat garn, utan synes detsamma böra underkastas en enhetlig tull av 50

öre per kilogram, d. v. s. samma tull, som utgår för till rubrik 388 hänförligt

ullgarn liksom för blekt, färgat eller tryckt effekt- eller fantasigarn av

ull, rubrik 390. Någon specificering av garnet efter dess finlek synes icke

lämplig med hänsyn till att det så ofta förekommer uppblandat med andra

spånadsfibrer. För övrigt böra även garner, som endast till en del bestå av

nu ifrågavarande fibrer, bliva underkastade nämnda enhetliga tull, alldenstund

det icke torde låta sig göra att inrangera dessa garner under de olika

finleksnummer, som tillämpas exempelvis beträffande bomullsgarner. Da

garnet uteslutande torde komma till användning inom vävnads- och trikåindustrierna,

synes ej heller någon anledning föreligga att, såsom beträffande

egentligt konstsinne är fallet, stadga högre tull för sådana uppläggningar,

som äro avsedda för detaljhandeln.

Vid ett genomförande av de sålunda ifrågasatta ändringarna av tulltaxan

skulle till rubrikerna 359 och 360 endast komma att hänföras egentligt

konstsilke. Importstatistiken visar att oblekt sådant silke införes i mycket

obetydlig omfattning. Sålunda motsvara importsiffrorna för åren 1923—

1924 en införsel av i genomsnitt 431 kilogram per är. Vid ett överförande

av de ospunna, korta silkesfibrerna och därav framställda garner till andra

tulltaxerubriker kommer denna siffra säkerligen att bliva ännu lägre. Under

sådana omständigheter synes det icke böra möta något hinder att till undanröjande

av de svåra tulltekniska olägenheter, som enligt vad ovan berörts

äro förbundna med särskiljandet av oblekt och blekt konstsilke, låta det

oblekta silket draga samma tull som det blekta eller färgade, varvid rubrik

359 i sin nuvarande form skulle komma att utgå. Under detta rubriknummer

kunde då införas nuvarande rubrik 358, vilket nummer i stället

skulle kunna reserveras för den ifrågasatta nya rubriken för garn av ospunna,

kortare silkesfibrer. Samtidigt med dessa ändringar böra med hänsyn till

att visst ospunnet konstsilke skulle komma att upptagas i en föregående

rubrik, ur överrubriken till nr 355—360 uteslutas orden ''ospunnet eller

spunnet’.

Därest garnet skulle, på sätt som föreslagits, i beskattningshänseende

komma att jämställas med visst ullgarn, synes konsekvensen fordra, att

vävnader och andra spånadsvaror, vilka bestå antingen helt av ifrågavarande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

garn eller av sådant garn i förening med andra spånadsvaror än verkligt

silke, tullbehandlas enligt vad för motsvarande artiklar av ull är stadgat.

Detta skulle medföra en rättvisare beskattning av dessa varor och på samma

gång avhjälpa åtskilliga av de tulltekniska svårigheter, som nu äro förbundna

med tullbehandlingen av artiklarna ifråga. Av tulltekniska skäl

■bliver emellertid erforderligt att göra undantag för fälb, plysch och sammet

i vävnader eller band, enär beträffande sådana artiklar det möter oöverstigliga

svårigheter att avgöra, huruvida däri ingående fibermaterial är av

den art, som här avses.

De särskilda tillämpningsbestämmelser, som i nu berörda avseende skulle

erfordras, synas lämpligen kunna intagas i en till Avdelning Vill A i tulltaxan

fogad anmärkning.»

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen framlagt två alternativa förslag

till ändring av tulltaxan i hithörande delar.

Slutligen har styrelsen framhållit, att det med hänsyn tagen till konstsilkeindustriens

snabba och alltjämt fortgående utveckling och härav föranledda

osäkerhetsmoment ingalunda vore uteslutet, att, därest de föreslagna

åtgärderna komme att genomföras, justeringar framdeles kunde visa sig

påkallade. Behovet av ändring i de nuvarande bestämmelserna gjorde sig

emellertid så starkt gällande, att ett uppskov härmed skulle kunna skada

viktiga intressen, varför styrelsen ansett sig böra redan på nuvarande stadium

fästa uppmärksamheten härå.

I överensstämmelse med de yrkanden som framställts i samtliga de till

kommerskollegium inkomna yttrandena har kollegium tillstyrkt vidtagande

av ändringar i tulltaxan i huvudsaklig överensstämmelse med generaltullstyrelsens

andra alternativ, enligt vilket här ifrågavarande ospunna konstsilkefibrer

skulle draga en tull av 15 öre per kilogram. Kollegium har

dock ifrågasatt vissa modifikationer i detta förslag. Sålunda har den av generaltullstyrelsen

föreslagna nya rubriken 353 V2, som enligt styrelsens förslag

skulle omfatta »ospunna konstsilkefibrer i mindre längder», ansetts böra givas

följande lydelse: »Ospunna konstsilkefibrer ävensom andra motsvarande, på

konstlad väg ur cellulosa framställda textilfibrer i mindre längder». Hit

skulle då även hänföras sådant avfall av fibrer i korta längder som erhålles

vid spinningen av egentligt konstsilke, i följd varav rubriken 353 komme

att begränsas till att omfatta endast avfall av naturligt silke.

Kollegium har alltså förordat, att hithörande delar av tulltaxan givas

följande lydelse:

353. Avfall av naturligt silke .................................... — fritt

35372- Ospunna konstsilkefibrer ävensom andra motsvarande,

på konstlad väg ur cellulosa framställda

textilfibrer i mindre längder................ 1 kg. 15 öre

Silke, även i förening med annat spånadsämne:
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

11

konstgjort:

358.

garn, helt eller delvis bestående av till rubr.

353 V2 hänförliga konstsilke- eller andra

motsvarande fibrer, men utan inbland
-

ning av annat silke

1 kg.

50 öre

359.

i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, spolar, rullar

och dylikt ..................................................

1 kg. 2 kr. 50 öre

1 kg. 2 kr.

360.

annat ...................................

Anm. Effekt — — — längd.

Anm. till Avd. VIII A.

Vid tullbehandling av andra än till rubrikerna nr 362

och 366 hänförliga spånadsvaror, tillverkade helt

eller delvis av till rubrik nr 358 hänförligt garn,

skall sådant garn i tullbehandlingshänseende likställas

med garn av ull.

Jag delar generaltullstyrelsens uppfattning om behovet av ändring i de Departementsnuvarande

tulltaxebestämmelserna för konstsilkefibrer och konstsilkegarn m. m.

Av de två alternativa ändringsförslag som styrelsen framlagt finner jag mig

böra i likhet med kommerskollegium och på de av detta ämbetsverk anförda

skäl tillstyrka alternativ II med en tull av 15 öre per kilogram för konstsilkefibrer.

Mot de av kommerskollegium föreslagna jämkningar i detta förslag

har jag intet att erinra.

Beträffande kautschuk, guttaperka och balata samt varor därav skiljer Rågnamitulltaxan

mellan oarbetade, vilka, jämte s. k. regenererat gummi, äro upp- P|attor m- mtagna

i rubrik 631, samt arbeten av mjuk kautschuk (rubrik 633—643) och

arbeten av hårdgummi (rubrik 644—647). I rubrik 632 är därjämte upptagen

kautschuk, upplöst eller i degform (dock ej utvalsad i plattor eller

vidare bearbetad), med eller utan inblandning av andra ämnen såsom svavel,

grafit och harts; ävensom konstgjord mjuk kautschuk.

Generaltullstyrelsen har nu, som förut berörts, ifrågasatt vissa ändringar

i dessa tulltaxebestämmelser och i sådant avseende anfört följande:

»I motiveringen till den rubrik i tulltaxeförslaget, som motsvarar nuvarande

nr 631, anfördes av tulltaxekommittén: ''Kautschuk, guttaperka och

balata importeras antingen råa, i skrovliga plattor, flaskor, block med flera

former, eller renade, i vilket skick de förekomma såsom skrovliga, med hål

försedda plattor. Bägge slagen böra naturligtvis, såsom råmaterial för kautschuksindustrien,

fortfarande åtnjuta tullfrihet.’ Det förefaller härav, som

om avsikten varit att rubriken borde omfatta endast råmaterial för kautschuksindustrien.

Den råkautschuk, som framställes vid gummiplantagerna, kan hava undergått

olika behandling. Ett behandlingssätt består däri, att den koagulerade

mjölksaften föres mellan valsar under vattentillströmning för avlägsnande

av främmande ämnen. Den sålunda erhållna produkten benämnes crepe, av

kommittén betecknad såsom ''skrovliga, med hål försedda plattor’. För användning

såsom råmaterial inom gummiindustrien är dimensioneringen av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

sådana plattor eller crepe utan betydelse. På senare tiden har emellertid ett

slags tjockare gummi-crepe kommit till användning inom skoindustrien

såsom ersättning för läder till sulor i skodon. Denna s. k. sulcrepe skiljer sig

från den vanliga crepen däri, att den först utvalsats till fullt exakta dimensioner

av 7(U till 7:1--, tums tjocklek, därefter undergått en torkningsprocess

och slutligen sammanpressats till plattor av önskad tjocklek.

Av tulltaxans nuvarande lydelse framgår icke med tydlighet, huruvida

sistnämnda slags crepe bör betraktas såsom oarbetad kautschuk eller icke.

Styrelsen har emellertid bland annat i det förhållandet, att i rubriken 632

undantagits i plattor utvalsad kautschuk, upplöst eller i degform, även utan

inblandning av andra ämnen såsom svavel, grafit och harts (icke vulkaniserad

kautschuk), funnit stöd för den uppfattningen, att ifrågavarande sulcrepe

borde betraktas såsom arbetad kautschuk, och har sålunda gillat varans

hänförande till rubrik 635 ---plattor — — — ej särskilt nämnda,

med en tull av 50 öre per kilogram, en tullbehandling som även fastställts

av regeringsrätten.

Emellertid kan en sådan tullbehandling av denna vara giva anledning

till erinringar i såväl formellt som reellt avseende. I förstnämnda hänseende

har framhållits, hurusom i facklitteraturen skiljes på råkautschuk

samt mjuk kautschuk och hårdgummi, av vilka de båda sistnämnda slagen

till skillnad från råkautschuk utgöra vulkaniserad kautschuk. Det vore ur

denna synpunkt oegentligt att inordna sulcrepen, vilken icke undergått

någon vulkanisering, under arbeten av mjuk kautschuk. Det kan vidare

ifrågasättas, huruvida den nuvarande tullbeskattningen av denna artikel

är motiverad av sakliga skäl. Då sulcrepen framställes å produktionsorten

för rågummit, lärer den inhemska kautschuksindustrien ej hava intresse av

att denna vara tullbelägges. Den enda omständighet, som ur tullskyddssynpunkt

kunde anföras till stöd härför, torde vara den inhemska garverinäringens

intresse av att sullädret icke uttränges ur marknaden. Någon

större fara i detta avseende lärer emellertid icke föreligga. Enligt vad som

uppgivits har priset å sulcrepen på jämförelsevis kort tid stigit från 3 å 4

till 9 å 10 kronor per kilogram, vilket givetvis, så länge priset hålles på

denna höjd, utövar en återhållande inverkan på användningen av detta ersättningsmaterial

för sulläder. Dessutom torde allmänhetens intresse för

rågummisulor vara övergående, då lädret anses hava vissa egenskaper, som

göra detsamma lämpligare för skosulor. Därest sulcrepen med hänsyn till

garveriindustriens ovan berörda intresse anses böra tullbeskattas, synes den för

till rubriken 634 hänförliga varor fastställda tullsatsen, 25 öre per kilogram,

som bättre överensstämmer med tullen å sulläder, vara lämpligare

än den för förstnämnda vara nu utgående tullsats.»

Under förutsättning- att rågummiplattor ansåges böra bliva tullfria har

generaltullstyrelsen föreslagit följande lydelse av rubriken 631 i tulltaxan

631. Kautschuk, guttaperka och balata, oarbetade, härunder inbegripna

även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk;

ävensom s. k. regenererat gummi ................................................ fria.

Ansåges däremot varan såsom generaltullstyrelsen alternativt ifrågasatt

böra beläggas med en tull av 25 öre per kilogram, syntes detta lämpligen

kunna ske genom att till rubriken 634 i tulltaxan fogades en så lydande

anmärkning:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

13

»Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.»

I detta sammanhang har generaltullstyrelsen riktat uppmärksamheten på

ännu ett par förbrukningsartiklar av kautschuk, vilka knappast förekommo

i marknaden vid tulltaxans tillkomst och därför ej blivit i taxan

särskilt nämnda, nämligen s. k. gummiklackar och gummisulor av mjuk

kautschuk. Dessa hänföras nu till samlingsrubriken för varor, ej särskilt

nämnda, av mjuk kautschuk, rubrik 643, och beläggas med en tull av 1

krona 20 öre per kilogram. Beträffande dessa artiklar anför generaltullstyrelsen

:

»Vid upprepade tillfällen har påyrkats tillämpning av en tullsats, som

stode i rimligare förhållande till handelsvärdet å dessa artiklar och i bättre

överensstämmelse med de tullsatser, som äro åsätta i fabrikationshänseende

likartade varor. Detta har emellertid med tulltaxans nuvarande lydelse

icke kunnat ske. Genom företeende av fakturor har priset styrkts utgöra

för gummiklackar 2 kronor 20 öre per kilogram och för gummisulor 2 kronor

10 öre—3 kronor per kilogram, varvid är att märka, att priset å de

förstnämnda är av tidigare datum (februari 1925) och cirka 5 procent lägre

än dagsprisen. I fabrikationshänseende torde dessa artiklar vara närmast

likställda med i rubriken 635 upptagna varuslag med en tullsats av 50 öre

per kilogram. Denna tullsats, som även påyrkats av importörer, synes,

utan att verka prohibitivt, böra innebära ett nöjaktigt skydd för den inhemska

tillverkningen.»

På grund härav har generaltullstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke till

rubriken 635 borde tilläggas orden: »ävensom s. k. gummiklackar och gummisulor».

Generaltullstyrelsens förslag i förevarande del har avstyrkts av Sveriges

kemiska industrikontor.

Vad angår rågummisulor har kommerskollegium förordat det av generaltullstyrelsen

föreslagna senare alternativet. Såsom skäl härför har kollegium

anfört huvudsakligen följande.

Ifrågavarande material kunde närmast betraktas såsom råkautschuk, som

undergått en lindrig förarbetning. Råvarans värde bleve givetvis under

dessa förhållanden i alldeles övervägande grad bestämmande för priset,

under det att bearbetningskostnaden i mindre grad inverkade därpå. Under

dessa förhållanden syntes det kollegium oegentligt att bedöma tullsatsens

höjd procentuellt i förhållande till varans värde, vilket ju dessutom visat

sig i hög grad fluktuerande. Då man saknade utredning rörande bearbetningskostnaden

vid framställning av sulcrepe ur rågummi, syntes tullskyddets

storlek lämpligen böra avpassas i förhållande till den för sulläder

fastställda. Tullen för sulläder utginge enligt rubrik 199 (kärnstycken,

renskurna) eller 200 (hela eller halva hudar) med respektive 35 öre och 28

öre per kilogram. I betraktande härav syntes en tullsats av 25 öre per

kilogram för rågummisulor vara lämpligt avpassad.

Vad åter beträffar gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har

det synts kommerskollegium, som om den vid jämförelse med övriga när
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

besläktade varuslag ur skilda synpunkter lämpligaste avvägningen av tullsatsen

för dessa artiklar skulle ernås genom deras hänförande under rubrik

636 med en tullsats av 80 öre per kilogram.

Departements- Vad först angår tullbeskattningen av rågummiplattor för skosulor synas

chcf&Ti

mig övervägande skäl tala för det av generaltullstyrelsen framlagda andra

alternativet med en tullsats av 25 öre per kilogram, vilket alternativ

blivit av kommerskollegium förordat.

För gummiklackar och gummisulor av mjuk kautschuk har generaltullstyrelsen

föreslagit en sänkning av tullen från 1 krona 20 öre till 50 öre

per kilogram, varemot kommerskollegium stannat vid att föreslå en sänkning

till 80 öre per kilogram. Medan generaltullstyrelsen ansett gummiklackar

och gummisulor vara i fabrikationshänseende närmast likställda med i

tulltaxerubriken 635 upptagna varuslag (hov- och andra buffertar, plattor,

packningar och tätningar, ej särskilt nämnda), har kommerskollegium anfört,

att nämnda rubrik för närvarande syntes inbegripa varuslag av lägre

kvalitet, d. v. s. varor med större inblandning av billiga fyllnadsmaterial i

gummit och lägre grad av bearbetning än de nu ifrågavarande. Rubriken

636, till vilken kollegium velat hänföra ifrågavarande gummiklackar och

gummisulor, upptager mattor, proppar, massiva hjulringar, även i längder,

symaskinsringar, ventiler, ventilkulor samt kautschukvaror, ej särskilt nämnda,

för industriella ändamål, allt i eller utan förening med annat ämne; ävensom

strängar. Väl kan viss tveksamhet råda, huruvida klackar och skosulor

stå den förra eller den senare tulltaxerubrikens kautschukarbeten närmast,

men jag håller dock före, att bearbetningsgraden för ifrågavarande klackar

och sulor icke är större och kvaliteten ej heller högre än att deras hänförande

till rubriken 635 är fullt försvarbart. Då härtill kommer, att ur

tullskyddssynpunkt ingen anledning finnes att hålla tullsatsen hög, vill jag

förorda generaltullstyrelsens förslag på denna punkt.

Departe- Med åberopande av vad jag sålunda beträffande de särskilda varugruphemställan.

Perna nyss anfört får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen besluta,

dels att nedanstående rubriker i den vid förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa skola hava

följande lydelse:

Konserver — — — vikt inberäknad:

168 a. sardiner och tonfisk; ävensom brissling (sprats) och

dylika fiskslag, inlagda såsom sardiner................ 1 kg. —: 25

353. Avfall av naturligt silke ................................................ — fritt

353 7g. Ospunna konstsilkefibrer och andra motsvarande, på

konstlad väg ur cellulosa framställda textilfibrer i

mindre längder............................................................... 1 kg. —: 15

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 15

Silke, även i förening med annat spånadsämne:

konstgjort:

358. garn, helt eller delvis bestående av till rubr.

353 1 2 hänförliga konstsilke- eller andra motsvarande

fibrer men utan inblandning av annat

silke............................................................................ 1 kg. —: 50

359. i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar,

såsom dockor, spolar, rullar och dylikt ........... 1 kg. 2: 50

360. annat ............................................................................ 1 kg. 2: —

Anm. Effekt- eller fantasigarn — — — — hela längd.

Arbeten av mjuk kautschuk:

635. hov- och andra buffertar, plattor, packningar och

tätningar, ej särskilt nämnda; ävensom s. k.

gummiklackar och gummisulor ............................ 1 kg. —: 50

dels att omedelbart efter avdelningen VIII A i samma tulltaxa skall

intagas följande anmärkning:

Anm. till Avd. VIII A.

Vid tullbehändling av andra än till rubrikerna nr 362 och 366 hänförliga

spånadsvaror, tillverkade helt eller delvis av till rubrik nr 358 hänförligt

garn, skall sådant garn i tullbehandlingshänseende likställas med garn av ull.

dels att till rubriken 634 i tulltaxan skall fogas följande anmärkning:

Anm. Hit hänföras även för skosulor avsedda plattor av rå kautschuk.

dels ock att dessa ändringar skola träda i kraft å dag som Konungen

bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition i ämnet av den

lydelse bil. litt. vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:279 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten
  2. BevU 1926:49 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten