Sök i Ratio Lex

Kungl. May.ts proposition Nr 216

1926-03-19 · 153 sidor, varav 149 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 149 av 153 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:216, Kungl. May.ts proposition Nr 216

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts proposition till rilcsdagen angående ändringsarbeten

å seraf merlasarettet m. m.; given Stockholms slott den

19 mars 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 19 mars 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet, i vad

angår garnisonssjukhuset, anför departementschefen, statsrådet Olsson, härefter:
Vid

anmälan den 7 januari 1926 av anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel för budgetåret 1926—1927 hemställde jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående nybyggnader

för en ny medicinsk högskola samt för ändringsarbeten å serafimerlasarettet

m. m. för budgetåret 1926—1927 under åttonde huvudtiteln

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 184 käft. (Nr 216.)

Ändringsarbeten

& se

rafimerlasarettet

m.m.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 507,600 kronor. Denna

min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Efter det utredningen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få återupptaga

frågan.

Uttalande Genom beslut den 20 juni 1919 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

Ecklesiastik-1 ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom dedepartemen-

partementet biträda med utredning rörande karolinska mediko-kirurgiska

Eådsproto-8 institutets och serafimerlasarettets nybygguadsfrågor m. m. Vid anmälan

kollet den av detta ärende yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet föl20

juni . j

1919. lande:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilket under loppet av senare årtionden

utvecklats till landets förnämsta medicinska undervisningsanstalt,

har som bekant sedan länge arbetat under ogynnsamma yttre förhållanden.

Att fullt tillfredsställande fylla de år från år alltmer ökade krav i fråga

om bedrivandet av vetenskaplig forskning, som ställts på institutet, har visat

sig för institutet allt svårare dels på grund av de olika institutionslokalernas

otillräcklighet i fråga om utrymme — för att icke nämna, att för enskilda

läroämnen egna institutionslokaler ännu alldeles saknas — dels ock framför

allt på grund av bristfälliga och otidsenliga anordningar, när det gäller

att bereda de studerande den praktiska utbildning, som deras tjänstgöring

å sjukhus och kliniker avser att bibringa. Denna tjänstgöring har förnämligast

varit förlagd till serafimerlasarettet, eu institution, vilken i själva verket

betraktats såsom en enskild stiftelse med statsanslag samt understöd av

Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Skall karolinska institutet

allt framgent kunna tillfredsställande fylla sin hittillsvarande uppgift, måste

ovan nämnda missförhållanden avlägsnas.

Ifrågavarande spörsmål har varit under behandling av en kommitté, som

år 1912 tillsattes av serafimerlasarettets direktion och karolinska institutets

lärarkollegium. Kommitténs i december 1914 avgivna utlåtande, vilket av

lasarettsdirektionen till Kungl. Maj:t överlämnades den 31 mars 1915, utmynnade

i ett förslag att de brister, som vidlåda den nu bestående anordningen

av karolinska institutets kliniker, skulle avhjälpas genom byggandet

av ett nytt stort kliniskt centralsjukhus. Kommittén föreslår, att staten

skulle övertaga ansvaret för den tilltänkta anstaltens anordning, uppförande,

administration, drift och underhåll, samt att i vederlag skulle till

staten överlämnas serafimerlasarettets nuvarande egendom, tomt med byggnader

in. m.

År 1917 framkom ett förslag att åstadkomma ett samarbete mellan garnisonssjukhuset

i Stockholm och serafimerlasarettet samt tilläventyrs vissa till

andra sjukhus förlagda kliniker, där undervisning meddelades studerande

vid karolinska institutet. Detta förslag vann anslutning av särskilda, utav

dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet den 6 juli 1917 för frågans utredning

tillkallade sakkunniga, vilka den 11 mars 1918 avgåvo sitt betänkande i

ämnet. De sakkunniga, vilka ansågo sig kunna fastslå, att karolinska institutets

och serafimerlasarettets lokalfrågor vore så gott som oskiljaktigt

förenade med varandra, framlade jämväl förslag till tomt för institutet och

det blivande sjukhuskomplexet samt förordade i sådant avseende visst angivet

område söder om den s. k. Smedsbacken å Norra Djurgården.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21G.

I detta sammanhang må erinras, att det av den år 1915 tillsatta kommittén

för omorganisation av gymnastiska centralinstitutet m. m. framlagda

förslaget till upprättande av en högskola för fysisk fostran grundar sig på

förutsättningen av ett intimt samarbete mellan den blivande högskolan och

karolinska institutet, vilka båda högskolors nybyggnader tänkts bliva förlagda

i varandras närhet å Norra Djurgården.

Vidare vill jag nämna, att kanslersämbetet för rikets universitet, under

åberopande av en utav lärarkollegiet vid karolinska institutet hos kanslersämbetet

gjord framställning, i skrivelse den 17 juli 1918 för Kungl. Maj:t

framhållit det trängande behovet av en snar lösning av frågan om åstadkommande

av nybyggnader för institutets institutioner och kliniker, vilken

fråga enligt kanslersämbetets mening vore icke blott för det medicinska

undervisningsväsendet i vårt land livsviktig utan även för sjukvården

synnerligen betydelsefull.

Av vad jag nu anfört framgår, att karolinska institutets och serafimerlasarettets

nybyggnadsfråga sedan länge stått på dagordningen. Orsakerna

härtill, vilka jag redan inledningsvis antytt, ligga i öppen dag. För min

del anser jag, att nybyggnadsfrågan icke kan i längden undanskjutas, utan

så snart sig göra låter bör upptagas till en slutgiltig lösning. För detta

ändamål är det emellertid nödvändigt, att frågan i hela sin omfattning

göres till föremål för en allsidig och sakkunnig utredning.

Vid denna utredning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan om

ett ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å

de tilltänkta nybyggnadernas uppförande och underhåll m. m. Jag erinrar,

att en motsvarande samverkan äger rum beträffande de sjukvårdsanstalter

i Uppsala och Lund, å vilka därvarande medicinska fakulteters kliniska

undervisning försiggår. Förhållandena vid de båda universiteten äro emellertid

härutinnan icke ensartade. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten

i Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av

universitetet. Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid

medverkat till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget

har åtagit sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas

täckande som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det

kliniska arbetet å de Malmöhus läns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna

i Lund. Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis

bekostats av statsmedel och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava

byggnadskostnaderna bestritts till hälften av staten och till hälften av landstinget.

Överläkartjänsterna vid sjukhusets huvudavdelningar bestridas av

professorer inom medicinska fakulteten i Lund, och å universitetets stat uppförda

amanuenser kunna anställas till biträde såväl vid den kliniska undervisningen

som vid sjukvården. Särskilt den i Lund tillämpade anordningen

har visat sig vara för båda de i saken intresserade parterna i hög grad

förmånlig.

Den utredning, jag sålunda anser mig böra förorda och som — utan att jag

därvid är beredd att nu uttala någon uppfattning om anordningens lämplighet

i och för sig — jämväl bör omfatta de förut berörda spörsmålen om

garnisonssjukhusets och högskolans för fysisk fostran anknytning på ett

eller annat sätt till karolinska institutets blivande nybyggnader, kan icke verkställas

av inom ecklesiastikdepartementet tillgängliga arbetskrafter. Jag ser

mig därför nödsakad att göra framställning om tillkallande av särskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

Särskilda

sakkunniga.

Sakkunnigas

skrivelse till

chefen för

ecklesiastikdepartementet

den 17

juni 1921.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

sakkunniga för utredning av karolinska institutets och serafimerlasarettets

^byggnadsfrågor i hela deras vidd.

Med anledning av berörda bemyndigande tillkallade departementschefen

såsom sakkunniga för ändamålet universitetskanslern C. J. G. Swartz, tillika

ordförande, generalfältläkaren F. J. Bauer, rektorn vid karolinska institutet,

professorn K. G. F. Lenntnalm, professorn J. Hj. Forssner samt ledamoten

av riksdagens första kammare, grosshandlaren H. F. Lamm. Efter det departementschefen

genom beslut den 26 mars 1920 bemyndigats att tillkalla

ytterligare två sakkunniga för ifrågavarande ändamål, blevo såsom sakkunniga

tillkallade professorn I. F:son Holmgren och förste stadsläkaren i Stockholm

L. I. Andersson. Efter det Lennmalm avlidit, tillkallades såsom sakkunnig

i Lennmalms ställe professorn E. S. H. Key. Vidare har Kungl.

Maj:t genom beslut den 16 januari 1920 bemyndigat de sakkunniga —- i

det följande benämnda sjukhusbyggnadssakkunniga — att i samråd med

byggnadsstyrelsen tillkalla särskild person för att såsom arkitekt biträda de

sakkunniga vid fullgörandet av det dem lämnade uppdraget.

I skrivelse den 17 juni 1921 gjorde sjukhusbyggnadssakkunniga vissa

framställningar rörande fortgången och fullföljandet av det dem lämnade

uppdraget. För frågans belysning torde det vara ofrånkomligt att redogöra

för innehållet i denna skrivelse. De sakkunniga anförde:

Vid vårt uppdrags givande firigo vi anmaning att uppmärksamma frågan

om ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å

tilltänkta nybyggnaders uppförande och underhåll m. m., varvid departementschefen

direkt hänvisade på det samarbete beträffande de nyuppförda

sjukhusen i Lund, som ägt rum mellan staten och Malmöhus läns landsting.

Vi beslöto att, innan förhandlingarna om ett samarbete inleddes med

Stockholms stad, utreda dels omfattningen av förefintligt behov av nya lokaler

för karolinska institutets såväl institutioner som kliniker, dels ock

frågan, vilka tomter i eller i omedelbar närhet av Stockholm, som vore för

ändamålet lämpliga och möjliga att förvärva. I det förra syftet utarbetades

och översändes till karolinska institutets samtliga professorer frågeformulär

angående byggnadsbehovet vid de olika klinikerna och institutionerna. I avvaktan

på svar behandlade vi sistnämnda punkt angående tomtfrågan.

I tomtfrågan hava vi låtit oss ledas av tanken, att det mål, som måste

eftersträvas, är att samla alla karolinska institutets institutioner och kliniker

till ett organiskt helt. Även om det under utredningens gång synts oss

alltmer sannolikt, att detta mål icke för närvarande kan vinnas på en gång,

har dock den tanken alltid fasthållits såsom ett framtidsmål. Såsom ett

oeftergivligt krav på en lämplig tomt hava vi därför uppställt fordran, att

den skall vara tillräckligt stor för att till densamma skola kunna förläggas

karolinska institutets kliniker och teoretiska institutioner samt, om utredningen

skulle visa detta vara önskvärt, även ett nytt garnisonssjukhus,

Vi hava besökt alla de tomter, som med denna synpunkt såsom ledande

kunna anses tänkbara.

De tomter, som äro belägna söder om staden, hava ett särskilt intresse,

emedan Stockholms planerade nya sjukhus är avsett att dit förläggas, var
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 210.

för det avsedda samarbetet med staden lättare borde kunna uppnås, om

det visade sig förenligt med den medicinska högskolans intresse att dit förlägga

även dess nybyggnader. Vi hava dock kommit till den bestämda uppfattningen,

att så icke är fallet. Av staten tillhöriga här belägna tomter

linnés blott en, den vid Johannishov, som kan ifrågasättas. Dess starkt kuperade

terräng, dess mot nordliga vindar oskyddade läge och dess belägenhet

alldeles invid slakthuset göra den emellertid synnerligen olämplig till sjukhustomt.

Staden äger två för odess planerade sjukhus reserverade tomter,

en vid Enskede och en vid Årsta. Bägge äro givetvis för sjukhus fullt

lämpliga tomter. Den förra är tillräckligt stor även för ett sjukhus av här

förutsatt omfattning, och det torde icke möta hinder för staten att i

dess omedelbara närhet förvärva tomt för ett blivande nybygge för karolinska

institutet. Då omkringliggande områden äro upptagna i stadsplanen

och avsedda till bostadshus, torde dock ett sådant inköp komma att för

staten medföra en stor direkt utgift. Den senare är icke tillräckligt stor för

ett så stort sjukhus, varom i detta sammanhang är eller kan bliva fråga,

och medgiver alldeles ej, att även karolinska institutet dit förlägges. Av

tomterna å Söder är det således blott en, stadens vid Enskede, som kan

medgiva ett förverkligande av nyss omtalade framtidsmål, och detta skulle

för staten medföra en betydande direkt utgift för nödigt markförvärv. Alla

dessa tomter äro slutligen belägna långt ifrån den egentliga stadens bebyggda

delar, på grund varav det synes oss i hög grad betänkligt att till någon

av dem förlägga en högskola, dit flera hundra studenter måste dagligen

och ofta flera gånger om dagen begiva sig för att följa undervisningen.

Vi kunna därför ej tillstyrka ett förläggande av karolinska institutets institutioner

och kliniker till dessa söder om staden belägna tomter. För

garnisonssjukhuset äro de södra tomterna givetvis olämpligt belägna.

Väster om staden finnes ingen tomt av tillräcklig storlek. Norr och

öster om staden hava vi besett ett flertal tomter med resultat, att vi funnit

tre av dem böra tagas i övervägande.

Av dessa är den vid Experimentalfältet belägna mycket väl lämpad för

de ifrågavarande nybyggnaderna och kan utan tvekan i och för sig förordas,

även om dess från stadens mer bebyggda delar något avlägsna läge måste

sägas medföra vissa betänkligheter med hänsyn till studenternas fortskaffning

till och från undervisningslokalerna. Tomten är emellertid upptagen av

lantbruksakademiens lokaler och vidlyftiga trädgårdsanläggningar. Eu förflyttning

av dessa har av vederbörande bestämt och, som det synes oss, på

välgrundade skäl avstyrkts. Det torde således vara osäkert, om denna tomt

överhuvud kan bliva ledig för nu ifrågasatta ändamål, och under alla omständigheter

skulle detta komma att dröja en avsevärt mycket längre tid

än karolinska institutet kan vänta på lösningen av åtminstone den mest

trängande delen av sin nybyggnadsfråga. I än högre grad gäller detta för

Stockholms stad, vars sjukhusbehov är så trängande, att staden säkerligenmåste

göra till ett oeftergivligt villkor för ett samarbete, att sjukhusbygget

snart kan komma till stånd.

Den tomt, som den s. k. garnisonssjukhuskommittén föreslagit å Ladugårdsgärdet

norr om Valhallavägens förlängning, synes oss i särskilt hög

grad lämplig. Marken erbjuder en mycket god, fullständigt sammanhängande

byggnadsterräng, som tillåter vilken plandisposition som helst av

en dit förlagd anstalt. Den är fritt och sunt belägen å en mot söder sakta

sluttande terräng, skyddad mot norr av skogklädda höjder. En fördel ligger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

vidare däruti, att staden i denna del av sitt område ej har något sjukhus.

Slutligen tillåter givetvis utrymmet å Ladugårdsgärdet i och för sig, att man

dit förlägger karolinska institutets samtliga kliniker och institutioner och

även ett garnisonssjukhus. För ett byggnadsföretag av nu angivna omfattning

skulle emellertid en avsevärd del av Ladugårdsgärdet eller omkring 30

hektar (60 tunnland) väster om Yärtavägen behöva tagas i anspråk. Under

hösten 1919, då vår undersökning av möjliga tomter utfördes, hade vi icke

klart insett nödvändigheten av att utföra detta stora byggnadsföretag i olika

avdelningar, till följd varav vi hos de militära myndigheterna förfrågade

oss, huruvida det för hela ovan omtalade plans förverkligande nödvändiga

området eller omkring 30 hektar (60 tunnland) av Ladugårdsgärdets västra

delar skulle kunna för ändamålet upplåtas. Detta rönte emellertid ett bestämt

motstånd, då de militära myndigheterna icke ansågo sig kunna avvara

så stor del av Ladugårdsgärdet, så länge trupperna voro förlagda runt

om detsamma. I trots av att vi funno tomten vara för ändamålet ur alla

synpunkter synnerligen lämplig, ansågo vi oss därför nödsakade att vända

oss till den tredje av de såsom möjliga uttagna tomterna, nämligen den

vid Karlberg.

Området väster om Karlbergs slottspark till Ingentingskogen är i och för

sig tillräckligt stort för att dit kunna förlägga nu ifrågavarande anstalter.

Området är emellertid av berg, så betydande, att de ej utan allt för stora

kostnader kunna bortsprängas, uppdelat i flera med varandra alls ej eller endast

ofullständigt sammanhängande delar, vilket i hög grad försvårar en ändamålsenlig

plandisposition. En annan nackdel med tomten är svårigheten

att därifrån framdraga avloppsledningar. I Ulvsundasjön få sådana icke

utmynna. Enda möjligheten bleve därför att anknyta ledningarna till stadens

kloaksystem i Birkastaden, vilken emellertid ligger så mycket högre

än Karlbergsområdet, att inrättandet av ett pumpverk skulle bliva nödvändigt.

Ej heller kan det förnekas, att det ur stadens synpunkt måste anses

mindre lämpligt, att tomten är belägen så nära stadens största sjukhus vid

Sabbatsberg. För garnisonssjukhuset vore tomten på grund av sin närhet

till Järva lämplig. Det största och mycket allvarliga felet med denna tomt

är emellertid, att den gränsar direkt till den stora rangeringsbangården vid

Tomteboda och dessutom omslutes av det blivande förbindelsespåret mellan

denna och den tilltänkta bangården på Kungsholmen, till följd varav särskilt

de mot rangeringsbangården angränsande delarna icke kunna bebyggas

med sjukpaviljonger utan blott med ekonomibyggnader, en ofördelaktig omständighet,

då just dessa delar äro mest plana och bäst ägnade för uppförandet

av större byggnader. En utredning, verkställd av arkitekten E.

Josephson, vilken blivit med Kungl. Majrts tillstånd kallad att biträda oss,

syntes dock visa, att det genom användandet av ett spritt byggnadssätt kunde

låta sig göra att till området förlägga behövliga byggnader utan att — åtminstone

vad flertalet av dem angår — sjukavdelningarna komme i allt för

störande närhet till bangården. Under sådant förhållande och då Karlbergstomten

syntes vara den enda, som för närvarande vore möjlig att erhålla,

stannade vi om ock med mycken tvekan vid det preliminära beslutet att

föreslå det nya sjukhusets uppförande å denna tomt.

Sedan svaren å de utsända frågeformulären angående klinikernas och institutionernas

byggnadsbehov inkommit, och sedan vi å ett sammanträde

med lärarkollegiets vid karolinska institutet ledamöter särskilt dryftat några

av de viktigaste, där upptagna frågorna, uppdrogs åt en subkommitté,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

nämligen herrar Lennmalm. Bauer och Forssner, att samarbeta de inkomna

skrivelserna till ett förslag, dock endast beträffande klinikerna. Det stod

nämligen redan då klart för oss, att en nybyggnad såväl för de teoretiska

institutionerna som för klinikerna skulle bliva ett företag av sådan ekonomisk

omfattning, att detta icke rimligtvis kunde lösas på en gång. Då behovet

av nybyggnader i allmänhet syntes mer trängande för klinikerna än

för institutionerna, ansågos de förra höra hava företräde. Sedan ytterligare

två sakkunniga, förste stadsläkaren Andersson och professorn Holmgren, blivit

av departementschefen tillkallade, anmodades även dessa att deltaga i

subkommitténs arbeten.

Under våren 1920 behandlade nyssnämnda subkommitte de inkomna

svaren på frågeformulären och samarbetade de olika klinikchefernas förslag

till nybyggnader för deras respektive kliniker till ett stort kliniskt centralsjukhus,

omfattande samtliga karolinska institutets kliniker med undantag

av den ena av de obstetrisk-gynekologiska klinikerna, vilken i överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag till 1921 års riksdag tänktes förlagd till

allmänna barnbördshuset. Härvid blevo klinikföreståndarnas uttalade önskemål

med avseende på antal sängar och även andra lokalutrymmen ganska

avsevärt reducerade. Det oaktat kom man till det resultat, att sjukhuset

måste inrymma ej mindre än 1,400 sängar. Med biträde av arkitekten

Josephson utfördes dels eu situationsskiss över byggnadernas förläggning å

tomten, dels ock skisser till vissa sjukavdelningar, operationsavdelning, ekonomiavdelningar

samt administrationsbyggnad, samtliga dessa skisser avsedda

att läggas till grund för ett fullständigt program för sjukhuset, med

stöd av vilket subkommittén tänkte sig, att eu allmän tävlan sedermera

borde utlysas. Utredningen omfattade jämväl garnisonssjukhuset i så måtto,

att det ådagalades, att detsamma på olika sätt kunde förläggas å tomten

och att det nödiga antalet sängar fastställdes.

Under utredningens gång blev det allt tydligare, att det planerade centralsjukhuset

skulle draga synnerligen störa kostnader. Exakt kunde dessa

icke beräknas, men med ledning av gällande pris vågade man icke beräkna

kostnaden per säng lägre än till 35,000 kr., vilket för hela sjukhuset

garnisonssjukhuset icke inberäknat — skulle betinga eu kostnad av i runt

tal 49 miljoner kronor, en summa, som givetvis måste ingiva betänkligheter.

Vid det sammanträde den IT juni 1920, där subkommitténs ordförande,

professorn Lennmalm, för oss redogjorde för den under våren verkställda

utredningen och arkitekten Josephson demonstrerade nyssnämnda skisser,

betonades också från derå håll det nödvändiga uti att åtminstone föi näivarande

söka begränsa anslagskraven. Förste stadsläkaren Andersson förklarade,

att han under utredningens gång kommit till den uppfattningen,

att den förelagda frågan näppeligen borde lösas på den väg, vi dittills prövat.

Det kliniska centralsjukhus, till vilket program utarbetats, vore nämligen

avsevärt större än nu förefintligt sjukhusbehov krävde; och vid planläggning

av ett så dyrbart byggnadsföretag som en större sjukhusanläggning

gällde städse, att detsamma till sitt omfång måste strängt begränsas

till vad för nämnda behov vore oundgängligen nödvändigt. Det vore knappast

antagligt, att Stockholms stad skulle vara villig att deltaga i byggandet av

ett stort nytt sjukhus, för så vitt ej detta planlades strängt i överensstämmelse

med anförda synpunkter. Tillika föreslog han att taga i övervägande,

huruvida icke stadens redan befintliga sjukhus i större utsträckning än vad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

som nu skedde, kunde upplåtas för åtminstone viss del av den kliniska

undervisningen, varigenom denna skulle beredas förbättrade förhållanden

och vinna ökad tillgång till undervisningsmaterial, en anordning, vilken han

för sin del vore beredd att tillstyrka.

Då^ dessa synpunkter och nyssnämnda förslag syntes vara av beskaffenhet

att påkalla närmare undersökning, uppdrogs åt herrar Andersson och Forssner

att föranstalta härom, ett uppdrag, som den 22 september 1920 utvidgades,

så att de skulle utarbeta förslag dels till ett samarbete mellan staten

och staden angående gemensamt uppförande av ett sjukhus, som skulle upplåtas

till klinisk undervisning, dels till riktlinjer för ett vidsträcktare användande

av stadens sjukmaterial i den medicinska undervisningens tjänst.

De sakkunnigas ordförande har till stor del lett denna utredning och därvid

jämväl tillkallat för vissa frågor herr Lennmalm, för andra frågor av

ekonomisk natur herr Lamm. Herrar Andersson och Forssuer avgåvo den

18 maj 1921 ett förslag till samarbete mellan staten och staden angående

gemensamt uppförande av ett kliniskt sjukhus.

De sakkunniga framlade därefter sina synpunkter på frågan och betonade

först den synnerligen stora betydelsen för karolinska institutet att

få sina nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker samlade.

Vid lösandet av karolinska institutets och serafimerlasarettets byggnadsfrågor

måste denna tanke fasthållas såsom det stora målet. Med hänsyn till

de betydande kostnader, ett realiserande av de sakkunnigas förslag skulle

medföra, föreslogo de sakkunniga, att den stora planen skulle förverkligas i

flera etapper, varvid de teoretiska institutionerna borde få träda tillbaka för

de sämre lottade klinikerna och av dessa i första hand endast de erhålla

^byggnader, som på grund av sjukvårdens och undervisningens krav

kunde sägas vara i trängande behov därav. Övriga kliniker finge tills vidare

fortsätta sin verksamhet inom sina nuvarande lokaler och först vid ett

senare tillfälle, då sjukhusbehovet krävde ytterligare nybyggnader, komma

i åtanke, varigenom det stora kliniska sjukhuset skulle bliva förverkligat.

Samtidigt härmed eller först i en än senare tredje etapp — beroende huvudsakligen

av ekonomiska skäl, som ej läte sig överskådas — skulle

byggas även nya teoretiska institutioner, varefter den medicinska högskolan

nått sitt ovan angivna, stora mål. Det nu angivna sättet för det stora

byggnadsföretagets lösande förutsatte alltså enligt de sakkunnigas mening,

att såväl serafimerlasarettet som karolinska institutets teoretiska institutioner

fortfarande skulle användas till sitt nuvarande bruk. På grund härav framhöllo

de sakkunniga, att vissa reparationer och även omändringsarbeten vid

serafimerlasarettet vore oundgängligen nödvändiga, om denna anstalt ännu

en tid framåt skulle användas till kliniskt sjukhus. Vidare betonade de

sakkunniga, att, då det med all sannolikhet komme att dröja många år,

innan karolinska institutets teoretiska institutioner kunde bliva förflyttade

från sin nuvarande plats, det med största sannolikhet komme att visa sig

nödvändigt att för tillgodoseende av undervisningens krav vidtaga vissa utvidgningar

och förbättringar av de lokaler, i vilka sagda institutioner nu vore

inrymda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

Vidare anförde de sakkunniga:

För att bestämma storleken av det sjukhus, som nu skulle uppföras såsom

första etappen av det stora byggnadsföretaget, hava herrar Andersson

och Forssner enligt ovan framhållna princip utgått från stadens förefintliga

behov att öka sina sjukhusplatser. Detta behov har föranlett Stockholms

stads hälsovårdsnämnd att utarbeta ritningar till ett nytt sjukhus på sammanlagt

468 sängar avsett att ligga vid Arsta och omfattande en medicinsk,

en kirurgisk, en oftalmiatrisk, en otiatrisk och eu röntgenavdelning. Staden

har därjämte ett stort behov av flera platser för vårdande av barnsängskvinnor

och av gynekologiskt sjuka och har redan måst vidtaga provisoriska

anordningar med anledning härav. När sedan de kommitterade jämförde

stadens sålunda konstaterade behov av nya sjukhusplatser med karolinska

institutets mest trängande behov av ökat sjukmaterial och förbättrade

lokaler, funno de, att de kliniker, som framför andra behövde nyssnämnda

förbättrade förhållanden, representerade just de sjukhusgrupper, för vilka

staden framför allt behövde nya vårdplatser, på grund varav statens och

stadens intressen lätt borde kunna förenas. Efter samråd med respektive

kliniska lärare angående de olika klinikernas behov av platser för Stockholm

ej tillhörande sjuka föreslogo herrar Andersson och Forssner ett sjukhus

på sammanlagt 628 sängar, fördelade på samma avdelningar som sjukhuset

vid Arsta tillika med en nytillkommen obstetrisk-gynekologisk klinik.

Efter samma beräkningsgrund, som använts för det förut planerade stora

centralsjukhuset, skulle detta sjukhus draga en kostnad av i runt tal 22

miljoner kronor, vilka enligt herrar Anderssons och Forssners förslag borde

fördelas lika mellan staten och staden.

Utan att för närvarande vilja taga ståndpunkt till den framlagda beräkningen

av de olika avdelningarnas storlek, förklarade de sakkunniga sig

finna, att ett sjukhus av i huvudsak den av herrar Andersson och Forssner

angivna storleken skulle i hög grad förbättra undervisningsförhållandena

vid karolinska institutet under den tid, som måste förgå, innan det slutliga

målet kunde bliva uppnått. De föreslogo därför, att förhandlingar måtte

inledas med Stockholms stad därom, att staten och staden gemensamt uppföra

ett sjukhus av ungefär ovannämnda omfattning och på vissa av de

sakkunniga närmare angivna villkor.

Beträffande därefter tomtfrågan anförde de sakkunniga vidare:

Av grundläggande betydelse för det ovan framhållna stora målets uppnående

är, som vi redan framhållit, att erhålla en tomt av beskaffenhet, att

dit framdeles på ett ändamålsenligt sätt kunna förläggas karolinska institutets

såväl kliniker som institutioner. Det var endast med den största tvekan

och huvudsakligen på grund av att ingen annan tomt då syntes möjlig erhålla,

som vi hösten 1919 beslöto oss för att tillsvidare förorda Karlbergstomten.

Efter den verkställda ytterligare utredningen är detta oss emellertid

ej längre möjligt.

Herrar Andersson och Forssner, vilka båda äro medlemmar i Stockholms

städs hälsovårdsnämnd och även av dess byggnadsdelegerade för det nya

Årstasjukhuset, hade sig givetvis bekant, att förarbetena till detta framskridit

så långt, att ritningarna till största delen förelågo färdiga, ävensom att stadens

sjukhusbehov vore synnerligen brådskande. På grund härav ansågo de sig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

efter samråd med de sakkunnigas ordförande böra utröna, i vad mån dessa

ritningar skulle kunna komma till användning, om sjukhuset utvidgades på

nu nämnt sätt, bleve avsett för kliniskt bruk och förlädes från Årsta till

Karlberg, den tomt vi då måst besluta oss för att förorda. I detta syfte

vände de sig därför till arkitekten för Årsta-sjukhuset C. Westman.

Den utredning, som lian och, på ordförandens begäran, även chefen för

byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå, arkitekten Fredrik Liljekvist, verkställde,

ådagalade, såväl att de betänkligheter mot Karlbergstomten, som de

sakkunniga redan från början haft, i mycket hög grad delades av nu nämnda

fackmän, som att för tomtens lämplighet mycket graverande'' omständigheter

ytterligare tillkommit. Enär det senast utarbetade förslaget till ordnande av

huvudstadens centralbangårdsfråga ej, såsom vi förutsatt skola ske, av Kungl.

Maj:t förelagts 1921 års riksdag, utan tvärtom ånyo blivit föremål för synnerligen

olika bedömanden såväl i övrigt som särskilt från de myndigheters

sida, vilkas yttranden i ärendet infordrats, vore hela denna fråga återigen

svävande; och ej ens möjligheten av en sådan lösning syntes vara utesluten,

varigenom Karlbergsområdet bleve för järnvägens rakning taget i anspråk i

en sådan omfattning, att platsen bleve otillräcklig och helt olämplig såsom

byggnadsplats för det nya sjukhuset. Därtill kommer, att enligt den stadsplan,

som byggnadsstyrelsen tänkt sig skola tillämpas å Karlbergsområdet,

en bred trafikled måste dragas över tomten på ett sätt, som delade den i

två delar och än ytterligare försvårade dess utnyttjande.

Under sådant förhållande ansågo sig herrar Andersson och Forssner, efter

samråd med ordföranden och herr Lennmalm, böra följa arkitekten Westmans

förslag att åter upptaga frågan angående sjukhusets förläggande till

Ladugårdsgärdet, detta så mycket mer som hela byggnadsfrågan nu kommit

i ett helt annat läge än under hösten 1919. Bleve byggnadsfrågan löst i

flera etapper, skulle nämligen för den första fordras blott en liten del av det

område, som år 1919 ifrågasattes. Det övriga behövde blott reserveras för

senare följande etapper av byggnadsföretaget och kunde tills vidare användas

för de militära övningarna. Arkitekten Westman erhöll därför i uppdrag

att utreda, hur stort område, som skulle behövas för det föreslagna sjukhuset

på 628 sängar. Han utförde med anledning därav en skiss, av vilken

framgår förläggningen av det då föreslagna sjukhuset, av dess framtida nybyggnader

och av karolinska institutet samt av garnisonssjukhuset. Av

denna skiss och av hans utlåtande framgår, att av de 30 hektar, som 1919

ifrågasattes, skulle behövas endast omkring 8 3/i hektar (17 Va tunnland) för

nämnda sjukhus, däruti dock ej inräknat plats för garnisonssjukhuset.

Efter den nya utredning, som sålunda blivit gjord, kunna vi icke finna

annat, än att Karlbergstomten måste anses såsom alldeles olämplig och att

tanken måste helt övergivas att dit förlägga den medicinska högskolans

lokaler. Under sådana omständigheter torde endast återstå en tomt, som

äger för ovan ofta framhållna måls uppnående nödiga betingelser, nämligen

den å Ladugårdsgärdet, varför vi tillåta oss att enträget anhålla, att denna

tomt varder för ändamålet upplåten. Vi inse till fullo, att jämväl upplåtandet

av ett så betydligt förminskat område, som nu ifrågasattes, måste

medföra vissa olägenheter för de militära övningar, vilka måste äga rum å

Ladugårdsgärdet, så länge kasernerna kvarligga å sina nuvarande platser, men

vi känna oss övertygade om, att dessa olägenheter genom lämpliga åtgärder

skola kunna så väsentligt begränsas, att de ej behöva träda hindrande i

vägen för en lycklig lösning av den för Sveriges läkarutbildning ytterst

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

viktiga och i hög grad trängande byggnadsfrågan. Enligt arkitekten

Westmans ovannämnda skiss skulle den sydligaste delen av området närmast

Valhallavägen reserveras för karolinska institutets framtida nybyggnader

och sjukhuset skulle förläggas norr om detta område, med de delar

av detsamma, som först skulle utbyggas, ungefär mitt på den föreslagna

tomten å Ladugårdsgärdet, de, som först senare skulle ifrågakomma, å områdets

nordligaste del intill den s. k. Smedsbacken. Skulle det för de militära

övningarna under den tid dessa ännu måste äga rum på Ladugårdsgärdet,

vara avsevärt lättare att undvara antingen den sydligaste eller den nordligaste

av de tre nyss nämnda delarna av tomten, torde det emellertid låta

sig göra att förlägga de byggnader av sjukhuset, som först skulle uppföras,

dit och på sådant sätt bibehålla den mellersta delen för militära ändamål.

Av ovanstående framgår, att utredningen angående ett samarbete mellan

staten och Stockholms stad om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus nått

så långt, att vi enats om ett förslag till sådant samarbete. Givet torde

emellertid vara, att underhandlingar angående detta förslag icke kunna upptagas

med stadens myndigheter, förrän visshet vunnits, att den enda för

ändamålet lämpliga tomten kan av statsverket upplåtas. Dessutom torde

stadens myndigheter ej vilja fatta ståndpunkt till frågan, förr än ritningar

och kostnadsförslag föreligga, så att byggnadsföretagets ekonomiska sida kan

till fullo överblickas.

De sakkunniga anhöllo därför om bemyndigande att låta utföra ritningar

och kostnadsförslag till ett sjukhus av ungefär ovan angiven storlek, avsett

att förläggas å viss bestämd del av Ladugårdsgärdet. Då detta sjukhus var

avsett att uppföras av staten och Stockholms stad gemensamt och då Stockholms

stads hälsovårdsnämnd redan låtit uppgöra ritningar till ett nytt sjukhus,

vilket enligt de sakkunnigas förslag skulle ersättas av det nu föreslagna,

hemställde de sakkunniga, att vederbörande hälsovårdsmyndighets yttrande

måtte inhämtas, huruvida icke ett deltagande från dess sida i arbetet med

utförande av förslagsritningarna skulle vara önskvärt.

På grund av vad som framhållits angående serafimerlasarettets behov av

vissa förbättringsarbeten, anhöllo de sakkunniga dessutom om bemyndigande

att efter närmare överenskommelse med serafimerlasarettets direktion jämväl

utarbeta förslag och kostnadsberäkning rörande reparationer och omändringsarbeten

vid lasarettet.

Beträffande slutligen garnisonssjukhuset anförde de sakkunniga:

Vi anse det vara redan förut utrett, att detta sjukhus är i stort behov av

nya lokaler. I sitt yttrande över det betänkande, som den 11 mars 1918

avgivits av sakkunniga, som erhållit i uppdrag att biträda med verkställande

av utredning, huruvida ett samarbete, eventuellt eu sammanslagning av

garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet m. m., framhöll karolinska institutets

lärarkollegium med stor majoritet, att det för den medicinska undervisningen

vore utan intresse, vart garnisonssjukhuset förlädes, men att å

andra sidan, om det av statsfinansiella skäl skulle visa sig önskvärt, att

sjukhusen på något sätt anslötes till varandra, detta icke under vissa närmare

framhållna förutsättningar behövde menligt inverka på den medicinska

högskolans verksamhet. Från karolinska institutets sida torde därför hinder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

knappt möta, för att garnisonssjukhuset förlägges till det kliniska sjukhuset,

t. ex. på ett sådant sätt, att det därifrån kan erhålla mat, värme m. m.

Ur garnisonssjukhusets egen synpunkt däremot synes det oss tvivelaktigt,

om det med fördel kan förläggas till Ladugårdsgärdet, samtidigt som

trupperna förläggas till annat håll. Därtill kommer, att denna fråga kommit

i ett annat läge, då det förutsattes, att staden skall driva sjukhuset, än förr,

då man tänkt sig ett rent statssjukhus.

De sakkunniga slutade med att förklara, att de på sakens dåvarande ståndpunkt

emellertid ej heller på denna punkt ansett sig böra utreda, hur Stockholms

stads myndigheter skulle ställa sig till ett samarbete, utan att de

hade ansett riktigast att även här först begära bemyndigande att låta utföra

ritningar jämte kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus, avsett att förläggas

å Ladugårdsgärdet så nära intill det kliniska sjukhuset, att det skulle

kunna begagna dettas ekonomiavdelningar, åtminstone vad beträffar kök,

tvätt och maskin.

Generalfältläkare

Bauers

reservation

den 18 juni

1921.

De sakkunniga voro emellertid icke i allt eniga; en avvikande mening anmäldes

av generalfältläkare Bauer, vilken i särskild reservation anmälde, att

han dels ansett, att det av de sakkunniga begärda bemyndigandet måtte

omfatta även Karlbergsområdet, dels funnit det begärda uppdraget beträffande

garnisonssjukhuset bort närmare utformas, dels ock ansett, att i vissa

angivna avseenden direktiv bort angivas beträffande programmet för ritningarna.

Bauer anförde i huvudsak:

Jag är alltjämt av den meningen, att det s. k. Karlbergsområdet erbjuder

så stora fördelar framför Ladugårdsgärdet för förläggandet av ett centralsjukhus

jämte karolinska institutets teoretiska institutioner, att vid uppgörandet

av ifrågavarande ritningar och kostnadsförslag även detta område

hör ifrågakomma.

Att ett förläggande dit av centralsjukhuset och karolinska institutet är

möjligt, har tydligt framgått av den utredning, som på grund av sakkunnigas

preliminära beslut att föreslå denna tomt verkställts av arkitekten

Erik Josephson. Denna utredning gav dessutom vid handen, att den olägenhet,

som vidlåder detta område — närheten till den stora rangeringsbangården

vid Tomteboda — ej behöver tillmätas någon större betydelse, i det att

nämligen sjukhusbyggnaderna kunna förläggas på sådant avstånd från bangården,

att störande inflytande därifrån för de sjuka ej vore att befara.

Gentemot majoritetens skäl att övergiva tanken på Karlbergsområdet tillåter

jag mig framhålla, att av förste byrådirektören vid statens järnvägar Gösta

Hellgren föreligger ett förslag till järnvägsförbindelse mellan rangeringsbangården

och Kungsholmen så långtåt väster, att centralsjukhuset och karolinska institutet

skulle komma att förfoga över en tomt av ej mindre än ungefär 40

har, _ varvid Karlbergs slott och park bleve fullkomligt oberörda. Sålunda

möjlighet^ förefinnes för att Karlbergsområdet icke tages i anspråk för järnvägen

så, att det blir otillräckligt såsom plats för avsedda byggnader.

\ ad beträffar »den breda trafikleden», som skulle komma att dragas över

tomten, torde möjlighet förefinnas att, om området vid närmare utredning

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

visar sig lämpligt för ifrågavarande, för hela vårt land så utomordentligt

betydelsefulla ändamål, giva trafikleden en sådan riktning, att densamma ej

kommer att utgöra något hinder därför.

Karlbergsområdet är en sällsynt vacker, fritt liggande tomt för ett sjukhus,

det har sin huvudsträckning i öster och väster. Det har ett vackert

trädbestånd, som med tillbörlig aktsamhet vid byggandet torde till väsentlig

del kunna bibehållas; allt fördelar, vilka i särskild grad framträda vid jämförelse

med Ladugårdsgärdet. Därstädes kan icke, på grund av det betydande

tomtvärdet, åt anläggningen upplåtas mer än ett relativt begränsat

område; trädgård och park till anläggningen måste således få eu ringa omfattning.

Och, även om åt byggnaderna kan givas ett än så tilltalande

yttre, utsikten från dem, i all synnerhet från sjukrummen, som till största

antal skola läggas åt söder, kommer att skymmas av de höga stenhus, som

redan finnas där, och som med all säkerhet i än större antal och måhända

än högre kom na att i framtiden resa sig där.

Det skulle bliva en mycket tacksam uppgift för eu praktiskt duglig och

fantasirik arkitekt att lösa frågan angående denna anstalts förläggande till

Karlbergsområdet. Han skulle måhända förmå åstadkomma ett förslag, som

långt ifrån att »rivalisera med Karlbergs slott» skulle lyfta detta upp ur

det tillstånd, i vilket det nu befinner sig, nedtryckt som det är av de öster

därom sig höjande stora stenmassorna.

Nödiga kommunikationer äro lätta att anordna: för bilar, spårvagnar och

vattenledes.

Ett rikt poliklinikmaterial torde kunna emotses från de stora industriella

anläggningarna intill Karlbergsområdet — även från de Stockholms stad

ännu icke tillhörande områdena — från Kungsholmen och även från Söder;

med all säkerhet betydligt större än det, som kan förväntas till ett sjukhus

å Ladugårdsgärdet.

De ökade kostnader, som skulle betingas av uppgörande av ritningar^och

kostnadsförslag även för ifrågavarande institutioners förläggande till Karlbergsområdet,

synas mig motvägas av att utredningen bleve lagd på ett

bredare, ej så ensidigt plan, och att hänsyn komme att tagas till båda de

tomter, som, efter vad undersökning givit vid handen, äro de enda, som

överhuvudtaget kunna ifrågakomma.

Beträffande det av de sakkunniga begärda bemyndigandet att låta utföra

ritningar jämte kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus, avsett att förläggas

å ’ Gärdet, skulle jag önska detta uppdrag närmare utformat, på så

sätt nämligen, att däruti kommer att innefattas ritningar till eu kirurgisk,

eu medicinsk och en veuereologisk avdelning för ganisonssjukhuset. Härvid

förutsattes då, att de av garnisonens sjuka, vilka lida av sådana sjukdomar

som öron-, ortopediska, eventuellt ögonsjukdomar mottagas till vård

å centralsjukhusets därför avsedda specialavdelningar.

De närmare skälen härför finnas angivna i det betänkande, som den 11

mars 1918 avgavs av sakkunniga, som erhållit uppdrag att utreda frågan

om ett sammanslående av serafimerlasarettet och garnisonssjukhuset. Och

tillåter jag mig hänvisa till detta.

De sakkunniga torde anse, att uppgörandet av program för den avsedda

anläggningen bör helt överlämnas åt dem. Jag finner denna uppfattning

riktig Det är emellertid 2:ne programpunkter, som jag anser vara av den

principiella betydelse, att de redan på frågans nuvarande ståndpunkt böra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

övervägas. Det jag åsyftar gäller: bostäder för chefläkarna och anordningar

för chefläkarnas privata mottagningar. Jag hyser den bestämda meningen,

att chefläkarna måste bo å området för deras verksamhet, möjligast nära

intill sin avdelning, och att åt dem måtte beredas tillfälle att därstädes behandla

dem, som söka deras privata hjälp.

Beredas chefläkarna dylika förmåner, då har man rätt att uppställa den

fordran, att chefläkarna avstå från annan praktisk läkarverksamhet utom

sjukhuset än den, som benämnes konsultationspraktik.

Och på så sätt skulle de sjuka, som komma att vårdas å detta sjukhus,

komma i åtnjutande av samma förmåner som de, vilka sedan många år

tillbaka tillförsäkras de sjuka å samtliga vårt lands länslasarett och å ett

stort antal av de s. k. allmänna sjukhusen.

Det är vidare att märka, att genom dessa anordningar möjliggöres sådan

koncentration till tid och rum av chefläkarnas sjukvårdsarbete, att större

tillfälle gives dem för vetenskaplig forskning.

Det är givet, att ökade kostnader betingas av förslagets genomförande —

vad mottagningslokalerna beträffar torde de dock med rätt utnyttjande av

avdelningens poliklinik bliva obetydliga — de synas mig dock fullt motiverade.

Fasthåller man vid målet att till ett område samla karolinska institutets

nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker, följer därav med

nödvändighet, att till bemyndigandet att utföra ritningar och kostnadsförslag

till de av sakkunniga omnämnda avdelningarna lägges ett uppdrag att samtidigt

låta utföra skisser till övriga till den kliniska tjänstgöringen hörande

sjukavdelningar och till karolinska institutets teoretiska institutioner.

På grund av vad sålunda anförts hemställde Bauer om bemyndigande

för sjukhusbyggnadssakkunniga att låta utföra ritningar och kostnadsförslag

till ett sjukhus innefattande såväl de avdelningar, vilka berördes i sakkunnigas

nyssnämnda skrivelse av den 17 juni 1921, som ock garnisonssjukhusets behövliga

avdelningar för kirurgiska, medicinska och venereologiska fall; med bestämmande,

att i programmet för ritningarna skulle ingå 1) bostäder för chefläkarna,

2) anordningar i eller intill poliklinikerna för mottagningslokaler

för chefläkarnas privata klientel samt 3) skissförslag till såväl ett sjukhus

av den omfattning, att hela den kliniska tjänstgöringen måtte kunna dit

förläggas som ock till karolinska institutets teoretiska institutioner.

Vidare hemställde Bauer, att här nämnda bemyndigande måtte avse såväl

i ovanberörda skrivelse nämnd del av Ladugårdsgärdet som ock det s. k.

Karlbergsområdet, och anhöll om en undersökning angående möjligheterna

att för här angivna ändamål måtte varda upplåtet antingen Ladugårdsgärdet

eller Karlbergsområdet.

Särskilt

yttrande av

professor

Holmgren

den 17 juni

1921.

Vid de sakkunnigas ovanberörda skrivelse var dessutom fogat ett av

professor I. Holmgren den 17 juni 1921 avgivet särskilt yttrande av följande

lydelse:

I det förslag till avtal mellan staten och Stockholms stad, som sakkunniga

nu beslutit överlämna, är administrationen av det nya sjukhuset överlämnad

till staden, som har majoritet i sjukhusets styrelse, vilken å sin sida sub
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ordinerar under stadens allmänna sjukvårdsmyndigheter. Subkommitterade,

som utarbetat förslaget, motivera denna anordning därmed, att den medicinska

högskolan ej har något intresse av att handha sjukhusets administration.

Detta är sant beträffande den så att säga löpande vardagsadministrationen,

däremot har högskolan utan tvivel ett utomordentligt intresse av att

i så måtto behärska administrationen, att därigenom vinnas garantier för att

administrationen ej kommer att verka hindrande på tillgodoseendet av det

ständiga behov av större och mindre förändringar i anordningar, lokalers

användning och inredning, av införandet av nya principer, av nybyggnader

för nya ändamål m. m., som universitetskliniker nödvändigt måste ha.

Man bör icke förglömma att universitetskliniker i dessa avseenden ha helt

andra uppgifter och behov än övriga sjukhus. Deras uppgift är att gå i

spetsen för den kliniska utvecklingen inom landet. De äro i viss män att

betrakta som försöksanstalter, där nya idéer födas och där uppslag, gjorda

på annat håll, först prövas. Trots de starka begränsningar, som lokala förhållanden

medfört, ha institutets kliniker, och jag tänker härvid framför

allt på det konglomerat av kliniker, som sammanförts i serafimerlasarettet,

under den hittillsvarande organisationen i ganska betydlig grad kunnat fylla

dessa krav.

Jag befarar för min del, att ett avtal med Stockholms stad så formulerat

som det föreliggande skulle medföra en försämring av institutets ställning

i dessa de viktigaste avseenden. Alla framkommande förslag av ovan nämnd

art skulle handläggas, icke som nu av en direktion, där de kliniska professorerna

och de av Kungl. Maj:t utsedda representanterna utgöra s/s, utan

av en styrelse, i vilken Stockholms hälsovårdsmyndigheter dominera. Jag

kan icke inse annat än att härigenom ledningens intresse och förståelse för

den vetenskapliga utvecklingens krav är väsentligt sämre säkerställd.

Vid en begäran om någon förändring, som icke är av sådan ekonomisk

omfattning, att den anses kräva särskilda förhandlingar mellan staten och

staden, är det Stockholms sjukvårdsmyndigheter, som komma att avgöra,

om den skall komma till stånd eller icke; är frågan återigen av större ekonomisk

omfattning, blir det Stockholms sjukvårdsmyndigheter, som skola

hänvända sig till staten och icke tvärtom, vilket väl vore det naturliga och

ur högskolans synpunkt önskliga.

Vad beträffar frågan om vilka utgifter, som skola anses föranledda av

undervisningens och forskningens behov i motsats mot sjukvårdens, finnas

i avtalet inga bestämmelser. Att dessa gränser vid ett kliniskt sjukhus äro

ytterst svävande vet den, som i likhet med mig har erfarenhet därom.

Denna brist på bestämmelser kommer att visa sig ofördelaktig för staten.

I det hela taget finner jag avtalet vara för Stockholms stad mycket förmånligt

och i samma mån ofördelaktigt för statsintressena.

Till sist motsätter sig Holmgren subkommitterades förslag om eu röntgenavdelning

på 68 sängar vid det nya sjukhuset och gör på anförda skäl

gällande att densamma icke kan motiveras med sjukvårdens behov, men väl

med röntgenologens studieintresse och därför hör vara eu efter detta behov

avpassad mindre avdelning, vilken icke inkräktar på de för undervisningen

grundläggande medicinska klinikernas behov att behålla ifrågavarande sjuka.

Dessutom hör röntgenologen givetvis ha ett tillräckligt antal enskilda rum

till sin disposition.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

heternas Sjukhusbyggnadssakkunnigas ovanberörda framställning av den 17 juni

yttranden 1921 blev sedermera remitterad till åtskilliga myndigheter för inhämtande

ÖVb-iUakdh8US'' aV deras -Yttrande. Då den del av de sakkunnigas förslag, som innefattade

sakkunnigas de^ utan gensägelse viktigaste och betydelsefullaste spörsmålet, utgjordes av

17ri-uni8ei92T frågan om deu för ändamålet lämpligaste tomten, och denna fråga blev föremål

för synnerlig uppmärksamhet från myndigheternas sida, anser jag mig

höra något närmare dröja vid de yttranden och förslag, som i remissvaren

härutinnan framkommit.

Den föreslagna tomten å Ladugårdsgärdet avstyrktes bestämt av de militära

myndigheterna och av djurgårdskommissionen.

Chefen för Svea artilleriregemente anförde härvid i huvudsak, att det å

Ladugårdsgärdet föreslagna området för ifrågavarande byggnader är ur

synpunkten av regementets militära övningar och utbildningen av truppförbanden

det sämsta tänkbara. Redan de till en början till uppförande

föreslagna byggnaderna inskränka avsevärt på övningarna och omöjliggöra

helt och hållet den för vapnet kanske viktigaste övningsgrenen, nämligen

riktövningar med pjäser. När det stora komplexet i sin helhet blivit uppfört,

är regementet nästan helt och hållet avskilt från Ladugårdsgärde med

endast två förbindelsevägar närmast söder och norr om sjukhusområdet, vilket

förhållande ytterligare försvårar trupputbildningen å nämnda fält.

Den ifrågavarande sjukhustomten kommer dessutom att med sin västra

del inkräkta på det av regementets m. fl. byggnader redan upptagna området.

Någon plats i närheten av kasernen, dit dessa byggnader kunna

flyttas, finnes ej.

Bullret av de tunga artillerifordonen vid passerandet från och till övningar

å gator omedelbart intill etablissementet samt i ännu högre grad det skarpa

bullret av skotten vid skjutandet (med lös ammunition) med kanoner, haubitser

och eldhandvapen torde bli för de sjuka mera störande, än från

rangeringsbangården vid Tomteboda, i händelse av etablissementets förläggning

å det s. k. Karlbergsområdet.

Chefen för fjärde arméfördelningen anförde, bland annat, att Ladugårdsgärde

måste såsom handövningsfält för 6 regementen ofrånkomligen reserveras

för garnisonens behov till dess att förflyttning till Järvafältet av flertalet

av dessa truppförband blivit genomförd. Det redan så försvårade

utbildningsarbetet vid truppförbanden kommer eljest snart att helt och hållet

omöjliggöras. Därest nybyggnad å Järvafältet är beroende av försäljning

av mark å Ladugårdsgärde, skulle kostnadsfri markupplåtelse till statsinstitutioner

e. d. endast ytterligare försvåra truppförbandens förflyttning till

Järvafältet.

Även om byggnadsfrågor löses etappvis med ett markbehov till en början

av endast 83/4 hektar, bliva olägenheterna avsevärda, och särskilt för Svea

artilleriregemente omöjliggöres helt och hållet riktövningar med pjäser.

Chefen för femte arméfördelningen yttrade i huvudsak att garnisonssjukhusets

förläggande såsom eu militär underavdelning av ett stort centralsjukhus

torde komma att innebära avsevärda besparingar för statsverket. Sjukvården

vid ett till stort kliniskt centralsjukhus anslutet garnisonssjukhus

måste vinna på en dylik förläggning. Under förutsättning att vid en eventuell

sammanslutning möjlighet beredes att minst i samma utsträckning som

nu begagna garnisonssjukhuset för utbildning av arméns sjukvårdsmanskap,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

har jag mot den ifrågasatta sammanslutningen intet att erinra. Vid det blivande

garnisonssjukhuset måste dock anordnas undervisningslokaler, avsedda

att användas av militärläkarkurserna och av fackutbildningskurserna för värnpliktiga

läkare.

På grund av det hinder för de militära övningarna, som sjukhusets förläggande

till Ladugårdsgärde skulle medföra, anser jag icke ens det i förslaget

avsedda området, 8 s/4 hektar, böra upplåtas för här ifrågavarande

ändamål, förr än behovet av övningsområde för de å Östermalm förlagda

truppförbanden minskats genom att erforderligt antal av dessa utflyttats

från sin nuvarande förläggning.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement avstyrker av enahanda skäl

upplåtandet av den föreslagna tomten å Ladugårdsgärdet, även under förutsättning,

att endast en del av det till upplåtelse föreslagna området under

de närmaste åren skulle behöva avstås.

Djurgårdskommissionen avstyrkte förslaget huvudsakligen av ekonomiska

skäl. Kommissionen anförde:

Av handlingarna framgår, att de områden, som för ändamålet erfordras,

utgöras av omkring 300,000 kvm. Den plats, som av de sakkunniga valts,

är över huvud taget den dyrbaraste mark, som staten för närvarande äger

inom och omkring Stockholm. Alla tecken tyda på att handel och affärsverksamhet

i allmänhet kommer att koncentreras åt detta håll, där Stockholms

förnämsta hamnar ligga och speciellt frihamnen, som i och för sig

medföra en koncentration av affärslivet i sin omedelbara närhet. Då härtill

kommer, att områdena i fråga icke ha någon natur, som i ett eller annat

avseende behöver sparas, torde byggnadsverksamhet å denna del av Ladugårdsgärde

komma att ske i slutet byggnadssätt med relativt höga byggnader.

Vad nu anförts ger anledning till att staten vid en blivande försäljning

av området i fråga torde kunna betinga sig relativt förmånliga försäljningspris.

Om man utgår ifrån samma försäljningspris, som under Djurgårdskommissionens

hittillsvarande verksamhet ernåtts vid försäljning av angränsande

områden eller 138 kronor pr kvm., skulle sålunda det nu för de

omhandlade institutionerna avsedda området representera en summa av c:a

30,000,000 kronor, sedan avdrag gjorts för de gator, som vid exploatering

måste utläggas inom området i fråga. Oavsett om denna summa överföres

från ett blivande byggnadsanslag för institutionerna till den fond, till vilken

Djurgårdskommissionens försäljningsmedel hänföras, eller ej torde dock det

vara påtagligt, att staten icke utan mycket tungt vägande skäl bör avstå

ifrån att genom områdets försäljning till tomter kunna tillföra statskassan

ett så stort belopp, som här är fråga om. Härtill kommer att säkerligen ett

förläggande av serafimerlasarettet och karolinska institutet till det ifrågasatta

området kommer att av representanter för stadens affärsliv ses med

synnerligen oblida ögon, då härigenom den större delen av det för affärsbyggnader

välbelägna området kommer att bortfalla. Det torde också kunna

anses olämpligt att utan att planen för exploatering av Norra Djurgården

ännu är klar bryta ut ett så stort område som det här ifrågasatta, vilket

därtill är beläget i komplexets centrum.

På grund utav vad här nu anförts anser sig kommissionen icke kunna

tillstyrka upplåtande av den ifrågasatta marken till nybyggnader för serafimerlasarettet

och karolinska institutet, utan håller före, att man bör kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 184 käft. (Nr 216.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

uppleta något annat staten tillhörigt område, som kan användas för det

ifrågasatta ändamålet.

Däremot hade Djurgårdskommissionen verkställt undersökning om möjligheten

att förlägga anläggningarna till Norrbackaområdet, och därvid funnit

detta område väl lämpa sig för det ifrågasatta ändamålet.

Kommissionen vill förutskicka den anmärkningen, att Norrbackaområdet

med hänsyn till sitt värde såsom exploateringsobjekt är av högst betydligt

mindre betydelse såväl för staten som för Stockholms stads utveckling. Den

utredning, som år 1914 förebragtes beträffande värdet utav detta område, i

vilken utredning kommissionens chef deltog, gav vid handen, att området

icke kunde värderas högre än till c:a 6: — kronor per kvm. av bruttoarealen.

Som längre fram kommer att visas torde den bruttoareal, som för

lasarettet och karolinska institutet kunde komma att tagas i anspråk, hålla

sig inom 400,000 kvm. Områdets värde oavsett gatu- och avloppsanläggningar

in. in. uppgår alltså till omkring 2,400,000 kronor. Dock bör tagas

i beräkning, att kostnaderna för avloppsledningar å Norrbackaområdet bliva

högre än å Ladugårdsgärdesområdet. Denna kostnadsökning torde emellertid

under alla förhållanden icke komma att överstiga en halv million kronor.

Ur ekonomisk synpunkt skulle på grund av de olika markvärdena Norrbackaförslaget

komma att ställa sig högst betydligt billigare än Ladugårdsgärdeförslaget,

och torde skillnaden böra räknas i flera tiotal millioner kronor.

(Enligt ovanstående siffror 27,000,000 kronor).

Vid utarbetande av ovannämnda förslag till förläggning å Norrbaekaområdet

har hänsyn tagits till den successiva utbyggnaden av etablissementen

ävensom till trafikleder, som redan finnas, och till sådana trafikleder, som

framdeles äro tänkbara. Detta gäller såväl vad gatuförbindelser beträffar

som ock järnvägsanläggningar. Kommissionen har vid utarbetandet av planerna

också tagit skarpt sikte på beredandet av nödigt avlopp från området,

så att icke trafikledernas läge ävensom byggnadernas placering skola ge

anledning till svårigheter och ökade kostnader för utförande av kanalisationen.

Beträffande områdenas utsträckning må anföras att det för lasarettet avsedda

tomtområdet utgör 180,000 kvm. och för karolinska institutet 74,000

kvm. För bostäder och park hava upptagits 50,000 kvm. I allt omfatta

sålunda dessa områden 304,000 kvm. eller ungefär vad de sakkunniga begärt.

Dessutom äro reserverade ytterligare vissa områden att kunna användas

för framtida behov. Dessa områden utgöra 98,000 kvm. Totalt

utgöra de områden, som enligt kommissionens förslag skulle kunna disponeras

utav institutionerna, 402,000 kvm. Det är att märka, att samtliga

byggnader, som uppföras å dessa områden, kunna erhålla avlopp till ett

och samma huvudavlopp, nämligen till det redan för vissa delar av Solna

planerade huvudavloppet till Lilla Värtan norr om Brunnsviken, vilket huvudavlopp

redan till stor del är färdigt eller under byggnad.

Aven garnisonssjukhuset har medtagits i den uppgjorda planen och kan

således även förläggas till det av kommissionen föreslagna området, därest

en blivande utredning visar, att garnisonssjukhuset bör förläggas i samband

med serafimerlasarettet. Garnisonssjukhusets förläggande hit bör vara synnerligen

lämpligt med hänsyn till dess nära belägenhet till det stora Järvaövningsfältet.

Som framgår av planen, ha inom parkerna reserverats särskilda bostads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition ''Nr 216.

områden för de tjänstinnehavare, som böra få sina bostäder förlagda inom

institutionernas områden. Det bör bemärkas, att dessa bostadsområden,

som utmärka sig för stor naturskönhet, medgiva ett öppet byggnadssätt.

Dessutom bör här särskilt framhållas, att de till lasarettet hörande bostädernas

belägenhet i komplexets centrum gör, att de därstädes boende cheferna

äro lätt tillgängliga för de olika avdelningarna samt själva hava god överblick

över desamma.

För övrigt synes det kommissionen, att området med sitt höga läge och

sin vackra naturliga park bör vara mycket tilltalande för en anläggning av

ifrågavarande slag. Det är lätt tillgängligt genom goda trafikleder, på

samma gång som det ligger väl skyddat från gatutrafikens buller och oro.

Den enda olägenheten skulle vara bullret från de närliggande järnvägslinjerna,

men då dessa äro på alla håll nedsänkta till ett betydligt lägre

plan, torde bullret icke bliva vidare besvärande. Järnvägens närhet innebär

också en fördel, i det att Tomteboda personstation kommer att ligga ett par

hundra meter från huvudkomplexet.

På grund härav hemställde Djurgårdskommissionen, att, innan detaljerad

utredning verkställdes beträffande förläggning av serafimerlasarettet och karolinska

institutet till Ladugårdsgärde, en fullständig undersökning måtte

åvägabringas beträffande samma institutioners förläggande till det under

Karlbergs kungsgård hörande s. k. Norrbackaområdet.

I sitt i ärendet avgivna yttrande hade järnvägsstyrelsen, som anmodats

att taga Djurgårdslcommissionens senast berörda utlåtande i övervägande,

allenast uttalat sig i fråga om de tomter, som kunde anses beröra styrelsens

intressen, d. v. s. Karlbergsområdet samt det av djurgårdskommissionen anvisade

Norrbackaområdet. Järnvägsstyrelsen anförde i huvudsak följande:

Vad först angår det av de sakkunniga undersökta Karlbergsområdet är

detta för närvarande fullständigt fritt från statens järnvägars anläggningar.

Och kommer enligt järnvägsstyrelsens bestämda uppfattning någon del av

området ifråga att heller icke framdeles bliva behövligt för statens järnvägar.

Härom framställda förslag — som dels avse förflyttande av centralstationen

till plats i närheten av sjukhuset S:t Göran å Kungsholmen och

dels en omläggning av nuvarande västra stambanan över Kungsholmen och

runt Karlbergs slott för indragning till en som säckstation anordnad centralstation

på eller i närheten av nuvarande plats —- hava av järnvägsstyrelsen

på det kraftigaste avstyrkts.

Vad som av Karlbergs nuvarande område behöves för statens järnvägars

framtida anläggningar är dels viss mark för utvidgning av rangerbangården

vid Tomteboda och dels mark för framdragande av ett godstågsspår från

Tomteboda till en -framdeles eventuellt behövlig godsstation å Kungsholmen.

Dessa marker äro emellertid belägna helt utanför det område, som

av de sakkunniga ansetts behövligt för karolinska institutets och serafimerlasarettets

nybyggnader, varför intet finnes att erinra mot att sagda del av

Karlbergsområdet upplåtes till sist nämnt ändamål.

Styrelsen får rörande området ifråga dessutom påpeka, att de av de sakkunniga

uttalade farhågor, att anordnande av avloppsledning från Karlbergsområdet

skulle medföra betydliga svårigheter, icke längre torde hålla streck.

Av allt att döma står Solna kommuns avloppsledningsfråga inför sitt av
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

görande, och kan man härvid med säkerhet räkna med en lösning, enligt

vilken kommunens avlopp ledes fram till den avloppsledning, som för närvarande

är under anläggning för arméförvaltningen och järnvägsstyrelsen

gemensamt från Järva till Lilla Värtan. Preliminär överenskommelse om

anslutning av kommunens avlopp till sagda statens avloppsledning har träffats

mellan ombud för vederbörande intressenter.

I denna preliminära överenskommelse är även intagen en bestämmelse

därom att från statens marker inom Solna kommun avlopp må utan avgift

inledas till kommunens avloppsledning. På grund härav och då kommunens

avloppsledning är planerad att förläggas på ett sådant djup, att avlopp

från Karlbergsområdet utan olägenhet kan dit införas, torde avloppsfrågan

kunna ordnas utan allt för stora kostnader.

Vad angår det av Djurgårdskommissionen föreslagna staten tillhöriga,

likaledes under Karlbergs kungsgård hörande s. k. NorrbacJcaområdet, har

järnvägsstyrelsen heller intet att erinra mot ett förläggande dit av karolinska

institutets och serafimerlasarettets nybyggnader. Några anläggningar för

statens järnvägar å detta område kunna nämligen icke förutsättas, och den

mark, som erfordras för framtida utvidgning av Norrtulls godsstation, ligger,

på sätt kommissionens ritning angiver, helt utanför det föreslagna området.

Ett avstyrkande av den föreslagna tomten å Ladugårdsgärde avgavs

dessutom av Djurgårdsintendenten, som i frågan anförde, bland annat,

följande:

Även om en del av kasernerna komme att framdeles förflyttas till Järvafältet

vore det dock tvivelaktigt, om så bleve förhållandet med Livgardets till häst kasern,

varigenom sålunda sjukhusinrättningen skulle komma att hava denna

till närmaste granne, som ur flera avseenden kunde anses synnerligen olämpligt.

Detsamma gällde Värtahamnen. Genom Ladugårdsgärdets bebyggande

skulle en här förlagd sjukhusinrättning förr eller senare bliva helt kringbyggd,

något som icke kunde anses lämpligt. Frånsett dessa och många

andra olägenheter skulle i och med den ifrågasatta förläggningen följa en

stor trafik och av sådant slag, som icke tillhör denna del av huvudstaden

med härvarande naturpark, idrottsanläggningar m. m. Det enda område,

som ur Djurgårdssynpunkt kunde tänkas möjligt att upplåta, vore det, som

nu disponeras av lantbruksakademiens experimentalfält, men flera skäl funnes

dock, som talade mot en förläggning hit. Efter frihamnens tillkomst

framträdde ytterligare olämpligheten av att upplåta del av Ladugårdsgärdet

för det ifrågasatta området.

Att, innan ännu någon plan finnes för exploateringen av Ladugårdsgärdet,

i förväg härav disponera ett så betydande och välbeläget område torde

vara synnerligen oklokt.

Även riksmarsJcalJcsämbetet uttalade sina betänkligheter mot den ifrågasatta

tomten å Ladugårdsgärdet; ämbetet yttrade bland annat:

Riksmarskalksämbetet tillåter sig att bär erinra därom, att det av sakkunniga

till upplåtelse ifrågasatta området av Ladugårdsgärdet tillhör de

delar av norra Djurgården, som genom ett mellan riksmarskalksämbetet och

arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 12 april 1904 upprättat och den

7 december 1911 förnyat arrendekontrakt blivit för Hans Maj:t Konungens

regeringstid upplåtna till nämnda departement för militära ändamål. Om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kutig1. Maj:ts proposition Nr 216.

rådet ifråga är alltså genom träffat avtal redan disponerat och alltfort för

sitt särskilda ändamål nyttjat.

I ett av särskilt tillkallade sakkunniga den 15 maj 1917 avgivet betänkande

angående Djurgårdens bevarande som park både beträffande nu

ifrågakomma delar av Djurgården visserligen föreslagits, att desamma, i den

mån så erfordrades, borde få tagas i anspråk för bebyggande med slutet

byggnadssätt, men hade därvid tillika hemställts, att upplåtelser för bebyggande

eller varje annat ändamål icke vidare måtte äga rum inom ifrågavarande

delar av Ladugårdsgärdet, förrän stadsplan för den trakt, som av

upplåtelsen berördes, blivit vederbörligen fastställd. Uti ett över sistberörda

betänkande avgivet utlåtande har riksmarskalksämbetet visserligen förklarat

sig icke hava något att erinra mot vad sakkunniga sålunda hemställt, men

det synes ämbetet icke otänkbart att, då ett bebyggande av nu ifrågakomma

del av Ladugårdsgärdet torde kunna sägas vara en förut avsedd och naturlig

utveckling av Stockholms stads angränsande, planlagda område, en upplåtelse

för här ifrågavarande byggnadsändamål av den föreslagna delen av

Ladugårdsgärdet skulle redan nu kunna ske under sådana villkor och betingelser,

att ett föregripande av en blivande stadsplan för området ifråga

jämte närmast kringliggande trakt undvekes.

Uti sitt yttrande har Djurgårdsintendenten erinrat, hurusom genom kungl.

brev den 23 januari 1920 anbefallts vidtagande av vissa förberedande åtgärder

i fråga om införlivande med Stockholms stads planlagda område av

norra Djurgården. Ehuru det synes riksmarskalksämbetet av största vikt,

att genomförandet av dessa åtgärder föregår en eventuell exploatering av

delar av Ladugårdsgärdet för bebyggande eller annat allmänt ändamål,

torde det likväl icke vara helt uteslutet, att en markupplåtelse för nu ifrågavarande

ändamål skulle kunna äga rum med tagen tillbörlig hänsyn till

lösandet av frågan om ordnandet av blivande genomgående trafikleder över

norra Djurgården.

Riksmarskalksämbetet förklarade sålunda, att ämbetet visserligen måste

hysa stora betänkligheter mot en upplåtelse för närvarande av det ifrågasatta

området av Ladugårdsgärdet såsom byggnadsplats för de tilltänkta

sjukhusanläggningarna m. in., men då ämbetet förutsatte möjligheten av

att eu sådan upplåtelse, med hänsyn till de av sakkunniga efter noggrann

utredning konstaterade svårigheterna att på annat sätt lösa denna för det

allmänna så viktiga fråga, ändock kunde komma till stånd, hemställde ämbetet,

att, därest Kungl. Maj:t med riksdagen skulle finna gott besluta, att

nu ifrågavarande område av Ladugårdsgärdet finge för ifrågasatta ändamål

tagas i anspråk, vid en dylik upplåtelse måtte fästas såsom villkor, dels att

Djurgårdskassan bereddes ersättning för mistad arrendeinkomst från det upplåtna

området och dels att Djurgårdsförvaltningen icke förorsakades några

som helst ökade eller nya kostnader för vägars anläggning eller underhåll

vare sig under byggnadstiden eller framdeles.

Förslaget om upplåtelse för ändamålet av angivna del av Ladugårdsgärdet

tillstyrktes däremot av karolinska institutets lärarkollegium, Stockholms stads

hälsovårdsnämnd, de för ordnandet av statens byggnadsverksamhet i Stockholm

tillkallade sakkunniga (de s. k. byggnadssakkunniga, professor I. tf.

Clason och vice häradshövding E. Klander) samt byggnadsstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition Nr 216.

Karolinska institutets lärarkollegium yttrade i frågan följande:

Av plankartan över Karlbergsområdet framgår, att den plats, å vilken det

nya sjukhuset skulle uppföras, ligger omedelbart intill den stora raugeringsbangården

vid Tomteboda och dessutom omslutes av ett förbindelsespår till

Kungsholmen. Följden måste bliva, att sjukhuset och dess patienter skulle

komma att i så hög grad besväras av rök och buller, att kollegiet måste

beteckna platsen ifråga såsom i mycket hög grad olämplig för ett sjukhus.

Tomtens av åtskilliga berg söndersplittrade terräng och stora närhet till

Karlbergs slott torde omöjliggöra, att sjukhuset enligt moderna principer

uppföres i ett relativt fåtal stora och höga byggnadskomplex, vilket ställer

sig mycket billigare såväl i uppförandet som sedan i drift än det gamla

spridda byggnadssättet. Till allt detta kommer slutligen, att den tilltänkta

bangårdsanläggningen kan komma att än ytterligare inkräkta på sjukhusområdet,

varigenom detta skulle bli fullständigt oanvändbart för nu avsedda

ändamål. Visshet om bangårdens framtida läge och markbehov är därför

en absolut betingelse för att kunna börja med arbeten för sjukhusets förläggande

till Karlberg. l)å sådan visshet kanske icke kan vinnas på många

år, måste under samma tid arbetet på att avhjälpa det i hög grad trängande

behovet att erhålla nya kliniker bli vilande, vilket vore i högsta grad att

beklaga.

Angående tomten å Ladugårdsgärdet framhåller kollegiet, att den synes

kollegiet ur alla synpunkter synnerligen lämplig. Ur hygienisk synpunkt

finns mot denna tomt intet att anmärka. Dess terräng ägnar sig för nyss

omtalade moderna byggnadssätt och tillåter lätt, något som är av högsta

vikt, en från början planlagd utvidgning av sjukhuset, vilket å den andra

tomten är förenat med avsevärda svårigheter.

För Ladugårdsgärdet och mot Karlberg talar vidare den omständigheten,

att något sjukhus icke finnes i de delar av Stockholm, som gränsa till

Ladugårdsgärdet, under det att Sabbatsbergs stora sjukhus är förlagt på ett

tämligen obetydligt avstånd från Karlberg.

Till sist vill kollegiet framhålla den stora betydelsen av att karolinska

institutets såväl kliniker som institutioner sammanföras till ett organiskt helt.

Aven om denna plan för närvarande kan betecknas blott såsom en framtidstanke,

måste dock möjligheterna att kunna förverkliga densamma redan

nu beaktas. I detta avseende erbjuder tomten å Ladugårdsgärdet flera goda

utvägar, under det att institutets tilltänkta läge å Karlbergsområdet, avlägset

beläget längst ut mot Ingen tingskogen och av höga berg fullkomligt skilt

från sjukhuset, måste betecknas såsom allt annat än lämpligt.

På grund av det ovan sagda uttalar lärarkollegiet såsom sin mening,

att tomten å Ladugårdsgärdet är vida att föredraga framför tomten vid

Karlberg.

Stockholms städs hälsovårdsnämnd anförde följande:

Såsom i betänkandet framhålles, är det såsom plats för sjukhuset in. fl.

institutioner ifrågasatta området väster om Karlbergs slottspark trångt och

sönderstyckat av berg, varigenom den koncentration i anläggningen, som

för ett modernt sjukhus anses önskvärd, skulle försvåras eller omöjliggöras.

Då avlopp från ett här förlagt sjukhus icke skulle kunna anordnas till den,

bland annat genom avloppsledningar från Sundbyberg, redan i hög grad

förorenade Ulvsundasjön, bleve det nödvändigt att från det lågt liggande

sjukhuset pumpa upp dess avloppsvatten till stadens avloppsledningar i den

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210''.

s. k. Birkastaden — en både dyrbar och olämplig anordning. Sjukhusområdet

skulle vidare komma att åtminstone delvis omslutas av den tillämnade

nya rangeringsbangården och dess spåranordningar, varifrån givetvis ett i

hög grad störande buller skulle nå sjukhuset. Enligt stadsplaneförslag

för denna trakt lärer även en bred trafikled vara ifrågasatt genom området,

varigenom detta skulle ytterligare spolieras. Ej heller bör förbises, att det

stora sjukhuskomplexet skulle komma att arkitektoniskt nedtrycka Karlbergs

vackra slottsbyggnad.

Ur stadens synpunkt måste det anses olämpligt att förlägga ett nytt allmänt

sjukhus så nära intill stadens nuvarande största sjukhus (Sabbatsberg),

under det att intet sjukhus finnes inom stadens östra och nordöstra delar.

Det nya sjukhusets belägenhet utom stadens område vore ej heller till

fördel. Det föreslagna området å Ladugårdsgärdet synes icke erbjuda någon

av de olägenheter, som äro förenade med Karlbergsalternativet, utan skulle

innebära en med hänsyn till de norra och östra stadsdelarna förmånlig

placering av sjukhuset. Under hänvisning till ovanstående uttalar därför

hälsovårdsnämnden såsom sin mening, att av de föreslagna platserna för

det nya sjukhuset Ladugårdsgärdesalternativet ur stadens synpunkt är att

avgjort föredraga.

De s. k. hyggnadssakkunniga, som tillstyrkte förslaget av den s. k. Ladugårdsgärdesto

mten, betonade tillika önskvärdheten av att den ifrågasatta utredningen

måtte omfatta anläggningen i dess helhet, icke endast den första

utbyggnaden, samt att utredningen måtte utsträckas att omfatta även frågan

om ny byggnad för garnisonssjukhuset.

Ur byggnadssakkunnigas vidlyftiga yttrande i ämnet tillåter jag mig återgiva

följande, för själva tomtfrågan belysande uttalanden:

Storleken av den tomt, som ansetts för ändamålet behövlig, liar av 1912

års kommitterade för utredning av frågan om ett nytt kliniskt centralsjukhus

(härefter kallade »centralsjukhuskommitterade») uppgivits vara för sjukhuset

samt byggnad för patologi 180,900 kvadratmeter och för de övriga

teoretiska institutionerna 30,000 kvadratmeter eller tillsammans 212,800

kvadratmeter. Därvid förutsattes att sjukhuset skulle lämna utrymme för

omkring 1,000 sängplatser.

Centralsjukhuskommitterade meddela motsvarande siffror för »Rigshospitalet»

i Köpenhamn, 974 sängar och 110,000 kvadratmeters tomtyta, men

varna på det bestämdaste för avprutning på det av dem uppgivna utrymmesbehovet,

emedan »Rigshospitalet» visat sig i vissa partier alldeles för

smått tilltaget, och emedan endast fyra av de teoretiska institutionerna

äro å hospitalstomten inrymda.

De år 1917 av chefen "för lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga

för utredning av frågan angående sammanslagning av garnisonssjukhuset

med serafimerlasarettet (härefter kallade »garnisonssjukhussakkunniga»), vilka

förorda den ifrågasatta sammanslagningen, anse att härför ytterligare fordras

20.000 kvadratmeters tomtutrymme, eller tillsammans med ovan angivna

212,900 kvadratmeter, 232,900 kvadratmeter. Nämnda sakkunniga anse sig

emellertid icke böra stanna vid denna siffra; de höja den med ens till

300.000 kvadratmeter (60 tunnland) för att man skall kunna möta de behov

av utrymme för nya specialkliniker, som otvivelaktigt komma att framträda

under den långa byggnadstiden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Det är omöjligt att bedöma det verkliga behovet utav tomtareal, förrän

ritningar till hela anläggningen utarbetats. Det torde till och med i icke

oväsentlig grad bero på terrängförhållandena å det område, som för ändamålet

kan komma att upplåtas, hur stor tomtareal, som erfordras. Enligt

byggnad ssak ku n nigas förmenande synes 300,000 kvadratmeter kunna anses

såsom mycket rikligt tilltaget, i all synnerhet, om, såsom vi under hand

erfarit, man är betänkt på att uppföra sjukhuspaviljongerna med ända till

6 våningar i stället för 3, såsom av centralsjukhuskommitterade förutsattes

vid deras beräkning av tomtområdets storlek.

Byggnadssakkunniga hava redan tidigare — den 16 juui 1915 — i samband

med utredning rörande Djurgårdens bevarande såsom park, avgivit

utlåtande angående plats för ett kliniskt centralsjukhus och karolinska institutet.

Detta yttrande avgavs med anledning av ovan nämnda centralsjukhuskommitterades,

av direktionen för serafimerlasarettet förordade förslag

att förlägga berörda institutioner på Smedsbacken. Vi ansågo oss böra

avstyrka upplåtandet av Smedsbacken av flera skäl men företrädesvis på den

grund, att den sammanhängande trädbevuxna bergåsen, Smedsbacken—Kampementsbacken,

borde tills vidare och så länge som möjligt förbliva obebyggd

^ och bilda eu naturlig skiljevägg mellan Värtahamnen och den över

Ladugårdsgärdet framväxande staden.

Av de sju olika områden, som då hade blivit av centralsjukhuskommitterade

upptagna till prövning, förordade vi Johanneshov vid Enskede. Området

synes oss alltjämt synnerligen lämpligt för eu större sjukhusanläggning.

Då det emellertid här gäller icke enbart ett sjukhus, utan'' fastmer utseende

av lämplig plats för fakultetsbyggnaderna vid ett universitet, måste man

erkänna att ett mera centralt läge än Johanneshov är i högsta grad önskvärt.

En institution av här ifrågavarande natur omgiver sig snart med bostadskvarter,

eller med andra ord: tomtvärdet å omgivande mark ökas. Ur

denna synpunkt måste man vid valet av plats tillse endera att sådana bostadskvarter

redan finnas i omedelbar närhet eller att utrymme för dylikt

bostadsbyggande finnes och att, då det nu gäller en statsinstitution, det blir

statens till försäljning användbara mark, som kommer i åtnjutande av värdeökningen.

Aven ur denna synpunkt kan Johanneshov anses mindre fördel^gt,

då denna fastighet ligger helt och hållet omgiven av Stockholms stad

tillhörig mark. Beträffande Karlbergs- och Norrbaclcaområdcna ligga de visserligen

omgivna av kronomark, men torde i förra fallet densamma kunna

anses mycket litet vare sig möjlig eller inbjudande för utvecklande av bostadsbyggande,

i det senare fallet är omgivande mark till större delen redan

upptagen. Ladugårdsgärdeområdet har bland de nu nämnda den avgjorda

fördelen av ett jämförelsevis centralt läge i nära anslutning till redan bebyggd

stadsdel och av att vara omgränsat i stor utsträckning av staten tillhörig

mark, vilken i vårt betänkande rörande Djurgården betecknats såsom mark

lämplig för bebyggande med slutet byggnadssätt.

Beträffande Karlbergsområdet dela vi för övrigt sjukhussakkunnigas uppfattning

om dess olämplighet såsom plats för karolinska institutet och det

centrala kliniska sjukhuset, företrädesvis på grund av att området ligger i

brännpunkten för åtskilliga svävande trafikfrågor. Det förefaller oss betänkligt

att ställa ett så betydande byggnadskomplex, som här är fråga om och

som beräknats upptaga ett område av 60 tunnland, hindrande i vägen fölen

lationell lösning av de här sammanstötande trafikproblemen.

Med hänsyn till ekonomisering såväl i fråga om byggnadskostnaderna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition Nr 216.

som i all synnerhet beträffande den framtida driften av denna komplicerade

anläggning är en viss koncentrering och regelbundenhet i planläggningen

av det hela synnerligen viktig. Ur denna synpunkt ställer sig Norrbackaområdet

synnerligen ogynnsamt på grund av den mycket oregelbundna och

delvis starkt kuperade terrängen, vadan vi även med hänsyn härtill icke

kunna godtaga detsamma såsom för ändamålet lämpligt. Detta fel vidlåder

även, ehuru i mindre grad, Kartbergsområdet, under det att Ladugårdsgärdeområdet

erbjuder de bästa möjligheter att utveckla anstaltens plandisposition

så ekonomiskt som möjligt.

Av de här ifrågakomna platserna synes oss sålunda endast Ladugårdsgärdeområdet

kunna ifrågakomma.

Emellertid resa sig mot användandet av detta område svårigheter av annan

art än ovan berörts. Ladugårdsgärdet är alltjämt upplåtet åt militären för

dess övningar; en allmän plan för hela Ladugårdsgärdets exploatering påfordras

från alla sakkunniga myndigheter såsom förutsättning för upplåtelse

av mark till byggnadsändamål; det föreslagna området består av mark, som,

sedan den genom stadsplan förvandlats till byggnadskvarter med slutet byggnadssätt

med femvåningshus, skulle kunna inbringa avsevärda belopp.

Ur denna sistnämnda synpunkt måste såväl Karlbergs- som Norrbackaområdet

givas företräde framför Ladugårdsgärdeområdet, vilket givetvis måste

anses såsom det ekonomiskt värdefullaste och lättast avyttrade av dessa tre

statens egendomar. Det lärer väl i alla händelser icke kunna ifrågakomma

att förlägga institutionen till en för ändamålet icke alls lämpad plats endast

därför att den är mindre värdefull än en annan för ändamålet fullt lämplig

plats.

Först vid jämförelse mellan två i övrigt likvärda eller nära likvärda områden

kan markens saluvärde bliva avgörande. Byggnadssakkunniga måste

alltså oaktat markens värde vidhålla att ensamt Ladugårdsgärdeområdet bland

ovan nämnda tre platser bör bliva föremål för vidare undersökning med

ritningar och kostnadsberäkningar. Vidkommande fordran på stadsplan för

detta område, torde byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå vara den, som har att

säga det tyngst vägande ordet.

Vi tillåta oss dock framhålla följande. Den del av Ladugårdsgärdet, som

sjukhussakkunniga i sin framställning avse, är ett område, som begränsas

av Valhallavägen i söder, Smedsbacken i norr, Värtavägen i öster och Hästgardets

och Artilleriets kasernområden i väster. Området har en areal av

omkring 325,000 kvadratmeter, och är sålunda fullt tillräckligt, även om

därifrån avräknas mark för gator. På grund av områdets belägenhet i förhållande

till Smedsbacken kan ingen norr-söder gående trafik behöva framdragas

över detsamma. Redan i planläggningen av Karlaplansområdet avspeglar

sig det stora hindret, Smedsbacken—Kampementsbacken, för utdragande

av en huvudgata åt norr. De stora trafiklederna från Karlaplan mot

Ladugårdsgärdet peka åt håll där detta hinder upphört. De behövliga stora

trafiklederna i öster-väster-läge regleras åter av de båda kasernområdena.

Söder om dessa områden förefinnes redan en av våra bredast tilltagna gator,

Valhallavägen, och nästa stora trafikled i denna riktning torde icke behövas

förrän norr om kasernområdena och det ifrågasatta sjukhusområdet, vilket

sålunda icke kommer, annat än till sina gränser, att beröras av do stora

trafikpulsådrorna.

Ehuru eljest en skelettplan visande blivande huvudtrafikleder borde föreligga,

innan en så betydande markupplåtelse, som här ifrågasättes. må äga

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

rum, hysa vi dock på grund av de säregna lokala förhållandena inga betänkligheter

mot att större delen av området ifråga upplåtes till en och samma

institution.^ Vi äro övertygade om att gränserna för dess tomtområde kunna

utstakas så, att detsamma icke kommer att hindra stadens naturliga växt åt

detta håll.

Vi anse. oss böra betona, att i och med upplåtelse för eu första utbyggnad

av sjukhusanläggningen även fastslagits, att artilleriets övningar och

därmed sannolikt även dess kasern måste förflyttas inom en icke alltför avlägsen

framtid. Vi hava särskild anledning att framhålla detta, emedan

förutsättningen för ett tillstyrkande från vår sida av den ifrågavarande upplåtelsen

är, att den grundläggande tanken, på vilken sjukhussakkunniga bygga,

nämligen att samla alla karolinska institutioner och kliniker till ett organiskt

helt, så småningom verkligen blir genomförd. Vi anse nämligen icke det

ifrågavarande området såsom det lämpligaste för ett Stockholms stads sjukhus,

till vilket det hela skulle smälta samman, om man stannade vid den

av sjukhussakkunniga tilltänkta första utbyggnaden.

Sjukhussakkunniga sätta såsom mål: Karolinska institutets spridda avdelningars

samlande till ett organiskt helt. I garnisonssjukhussakkunnigas betänkande

betonas såsom en stor och beklaglig olägenhet, att karolinska

institutet icke har till sitt förfogande sjukhus, över vilka institutet kan äga

fri bestämmanderätt. Det stämmer icke väl samman med dessa uttalanden

att börja anläggningen av detta sjukhus i kompaniskap med Stockholms

stad, som i flera avseenden har andra intressen än karolinska institutet.

Nu rådande ekonomiska förhållanden lära väl emellertid föranleda staten och

staden att samarbeta. Finansieringen av den första utbyggnaden underlättas

ju avsevärt genom detta samarbete. Vid de följande utbyggnaderna

kan man måhända påräkna motsvarande bidrag till byggnadskostnaderna

genom de vid försäljning av serafimerlasarettets och karolinska institutets

mycket värdefulla områden inflytande millionerna,

Sjukhussakkunniga hava i ett förslag till uppgörelse med staden förutsett

möjligheten av att staten skulle komma att övertaga hela anläggningen.

Enligt detta förslag till uppgörelse skulle dock Stockholms stad både bygga

och övertaga skötseln av anstalten. Det hade säkerligen varit mera i överensstämmelse

med det mål, vartill man strävar med hela denna anläggning,

att staten själv övertoge nämnda funktioner.

Erfarenheter från äldre liknande samarbeten (t, ex. Tullhuset) mellan staten

och staden mana till största omtanke vid den skriftliga uppgörelsens

avfattande. Denna uppgörelse bör så formuleras, att därav utan varje tvekan

är uppenbart:

l:o) vem som skall anses vara ägare av marken,

2:o) vem som skall anses vara ägare av byggnaderna,

3:o) vem det åligger att vårda och underhålla byggnaderna.

\ i vilja vidare betona vikten av att avtalet ordnas så, att tomtägare och

byggnadsägare blir eu och densamma, samt att byggnadernas ägare även

blir deras vårdare och underhållare.

De förmåner, som skola tillförsäkras Stockholms stad i ersättning för dess

kontanta bidrag till byggnadskostnaderna, böra helt och hållet förläggas inom

de områden, som röra byggnadernas användning och sjukvårdsanstaltens

skötsel.

Vidkommande frågan om garnisonssjukhusets förläggning å annan plats än

den nuvarande hava byggnadssakkunnigas utredningar givit vid handen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts proposition Nr 210.

att den byggnad, vari garnisonens sjukvård nu är installerad och som av

vederbörande utdömts såsom sjukhus, är synnerligen väl lämpad för annat

statens ändamål. Det nuvarande garnisonssjukhuset är både till sitt yttre

och i fråga om plananordningen synnerligen lämpligt till justitiepalats och

den tillhörande tomten tillräckligt stor att medgiva uppförandet å densamma

av en hovrättsbyggnad. Från vår synpunkt sett är uppförandet av eu n\- byggnad å annan plats för garnisonssjukvården mycket angeläget, varför

även donna byggnadsfråga bör upptagas i samband med den första utbyggnaden

av ett kliniskt centralsjukhus.

I vår egenskap av byggnadssakkunniga hava vi ansett oss böra taga under

övervägande, huruvida icke någon annan än de ovan angivna tomterna

skulle kunna komma ifråga. Därvid hava vi särskilt fäst vår uppmärksamhet

vid den redan av centralsjukhuskommitterade till prövning upptagna

egendomen Marieberg.

Av alla staten tillhöriga områden, som kunna för ändamålet ifrågasattas,

äro Mariébergs- och Konrctdsborgsonirådcna belägna närmast karolinska institutets

nuvarande instit.utionsbyggnadcr och förbundna med dem medelst direkt

spårvägslinje.

Intill tiden för byggnadsplanens fulla förverkligande måste detta förhållande

innebära vissa fördelar såväl för undervisningsanstaltens skötsel som

för elever och lärare.

De båda ovannämnda intill varandra gränsande egendomarnas sammanlagda

areal uppgår till 395,997 kvadratmeter och är sålunda för ifrågavarande

ändamål mer än tillräcklig. Båda dessa kronoegendomar äro emellertid

för närvarande upptagna, den förra av en ammunitionsfabrik och fälttelegrafkårens

kasernetablissement, den senare av ett sinnessjukhus, som även

inrymmer karolinska institutets klinik för sinnessjukdomar.

Centralsjukhuskommitterade ansågo sig (1914) icke kunna räkna med möjligheten

att till Marieberg förlägga sjukhuset, företrädesvis emedan eu förändring

av tomtens dåvarande användning läge oberäkneligt långt fram i

tiden. Tomtens användning nu är densamma som då. Den förändringen

har emellertid inträffat sedan 1914, att grund lagts för en ny kasern för

fälttelegrafkåren å Järvafältet. Det är sålunda icke alldeles uteslutet att

kunna räkna med möjligheten av att fälttelegrafkåren utrymmer Marieberg

inom en icke alltför avlägsen framtid.

Kommitterade anföra även några andra skäl mot Marieberg såsom plats

för sjukhuset, vilka ej längre gälla. Så ifraga om kommunikationerna och

det på grund därav avskilda läget. Ur denna synp un k t torde numera

Ladugårdsgärdeområdet och Mariebergsområdet vara tämligen likställda, under

det att Konradsbergsområdet måste anses synnerligen bekvämt beläget med

Drottningholmsvägen, den av spårvagnståg livligt trafikerade störa huvudleden

i riktning öster-väster, strykande utefter norra tomtgränsen på en sträcka

av 600 meter.

Det betänkligaste med Mariebergsområdet var emellertid, att detsamma

icke lämnade tillräckligt utrymme för anläggningen, om ej därmed förenas

någon del av Konradsbergsområdet, vilket kommitterade antogo icke läte sig

gorå, då anslag kort förut hade beviljats till utvidgning av sinnessjukhuset.

Mariebergsområdet har endast en areal av 173,593 kvadratmeter, varav

eu betydande del är bergig och för ifrågavarande byggnadsändamal mindre

lämplig, vadan denna egendom ensam icke kan rymma ens hela det kliniska

centralsjukhuset. Skall man förlägga karolinska institutet med alla dess

s. 28 Kontrollera mot PDF

Xuug].Maj:ts

beslut den 21

april 1922.

28 Kungl. Maj.is proposition Nr 216.

teoretiska och kliniska institutioner åt detta håll, måste större delen av Konradsbergsområdet

läggas till Mariebergsområdet, för att nödigt utrymme skall

erhållas. Under första utbyggnadsperioden skulle dock endast en mindre

del därav behöva upplåtas.

Enligt meddelande från chefen för medicinalstyrelsen skulle det för sinnessjukvården

vara önskvärt att förflytta större delen av patienterna från

Konradsberg till andra hospital och endast här i Stockholm bereda plats för

det mindre antal, som behöves för den kliniska undervisningen vid karolinska

institutet. Härför fordras emellertid successiva nybyggnader vid de

hospital, dit förflyttning skulle äga rum. Å andra sidan hade man att räkna

med att i stor utsträckning kunna använda nuvarande Konradsbergsbyggnaden

i och för den nya anläggningen.

På grund av sålunda relaterade förhållanden hava byggnadssakkuuniga

ansett sig böra närmare undersöka möjligheten av att förlägga den ifrågavarande

anstalten till berörda områden.

Ehuru denna undersökning visserligen visat, att varken terrängförhållandena,

tomtutrymmet eller stadsplanen lägga hinder i vägen för områdenas

användande för ändamålet ifråga, är dock möjligheten för denna användning

beroende på allt för många för närvarande obestämbara faktorer.

Bland dessa vilja vi särskilt påpeka det tillärnade samarbetet med Stockholms

stad, varigenom staten blir bunden bland annat även vid valet av

plats och av tiden för byggnadsarbetenas utförande. Av sjukhussakkunnigas

framställning framgår, att såväl stadens som statens intressen fordra, att sjukhuset

så fort ske kan kommer till stånd, samt att det icke torde vara likgiltigt

för Stockholms stad, om sjukhuset förlägges till stadens västra eller östra del.

Av de nu ifrågakomna platserna för det kliniska centralsjukhuset återstår

under sådana omständigheter endast Ladugårdsgärdeområdet såsom det

enda, vilket omedelbart skulle kunna tagas i bruk.

Byggnadsstyrelsen förklarade sig i alla delar ansluta sig till vad byggnadssakkunniga

anfört och hemställt.

Genom beslut den 21 april 1922 bemyndigade Kungl. Maj:t sjukhusbyggnadssakkunniga

att i samråd med den eller de delegerade, som kunde

varda av Stockholms stadskollegium för ändamålet utsedda, låta utföra ritningar

och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus av ungefär ovanberörda,

av de sakkunniga angivna storlek, avsett att förläggas omedelbart söder om

den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärdet, och i samband därmed tillika

angiva en skiss för en framtida utveckling av byggnadsföretaget.

Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t de sakkunniga att låta utföra ritningar

och kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus, avsett att förläggas å

Ladugårdsgärdet så nära intill ovannämnda kliniska sjukhus, att det skulle

kunna begagna dettas ekonomiavdelningar.

Tillika bemyndigade Kungl. Maj:t de sakkunniga att i samråd med den

eller de delegerade, som kunde varda av direktionen över serafimerlasarettet

för ändamålet utsedda, låta utarbeta förslag till sådana ändringsarbeten å

serafimerlasarettets för sjukvården och dess drift nu använda byggnader, som

för möjliggörande av lasarettets behöriga utnyttjande bleve nödvändiga, därest

ett kliniskt sjukhus av ovan angivna omfattning komme till stånd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Kungl. Maj:t anmodade slutligen de sakkunniga att i sinom tid till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag i ovan angivna hänseenden samt förklarade sig

vilja framdeles, på därom av de sakkunniga gjorda framställningar, besluta

i avseende å vad de sakkunniga i detta ärende i övrigt föreslagit.

I avseende å den ifrågasatta tomten å Ladugårdsgärdet vill jag erinra om Riksdagens

ett av riksdagens år 1923 församlade revisorer härutinnan gjort uttalande. 1923

I sin berättelse hade revisorerna efter en redogörelse för Djurgårdskommissionens

tillkomst och uppdrag berört resultatet av den verksamhet, närmast

ifråga om tomtförsäljningar, som under en följd av år bedrivits av kommissionen,

samt därvid anfört, bland annat:

Det måste, enligt revisorernas mening, läggas stor vikt vid att i de överenskommelser

med Stockholms stad, som kunde komma att träffas, innan

tomtförsäljning skedde å de nya delarna av norra Djurgården, sådana bestämmelser

från statens sida genomfördes, att försäljningen kunde beräknas

giva största möjliga ekonomiska utbyte. Då områdena å norra Djurgården

torde omfatta den dyrbaraste mark, som över huvud taget vore i statens

ägo och kunde avses för försäljning, syntes desamma böra i största möjliga

utsträckning disponeras för det ändamål, som av riksdagen år 1905 torde

hava avsetts. Utan synnerligen tungt vägande skäl borde delar av områdena

icke disponeras på sådant sätt, att icke en mot markens försäljningspris

svarande medelstillgång tillfördes statsverket.

I sin häröver avgivna förklaring anslöt sig Djurgård skommissionen till

fullo till revisorernas uppfattning, att till exploatering avsedda områden å

norra Djurgården borde i största möjliga utsträckning disponeras på sätt,

som vore för statsverket ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktigt.

I fråga om det föreliggande förslaget att förlägga serafim er lasarettet m. fl.

institutioner till Ladugårdsgärdet hänvisade kommissionen till sitt utlåtande

av den 10 oktober 1921.

I sitt utlåtande i anledning av revisorernas berättelse erinrade statsutskottet

om den pågående utredningen angående den fortsatta exploateringen av

norra Djurgården och betonade, hurusom det kunde förväntas, att de av

revisorerna framhållna synpunkterna härvid bleve i tillbörlig grad beaktade.

Utskottet framhöll dessutom den synnerliga vikten av att ifrågavarande

angelägenhet handhades på ett sätt, som i största möjliga grad tillgodosåge

statsverkets ekonomiska och andra intressen.

* *

*

Efter det jag sålunda redogjort för de uttalanden och förslag, som kommit

till synes i avseende å tomten för den planerade nya medicinska högskolan

och det med densamma förenade kliniska sjukhuset, vill jag erinra om att

sjukhusbyggnadssakkunniga till Kungl. Maj:t avlåtit framställning angående

anslag till ändringsarbeten å Serafimerlasarettet. Såsom erinrats, ingick i det

åt de sakkunniga den 21 april 1922 lämnade uppdraget jämväl att utarbeta

förslag till sådana arbeten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Sakkunnigas

skrivelse den

12 december

1924.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

I skrivelse den 12 december 1924 hemställde de sakkunniga, att ett belopp

av 583,825 kronor måtte för vissa ombyggnadsarbeten vid serafimerlasarettet

upptagas i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag i avvaktan på proposition

i ämnet.

I berörda skrivelse erinrade de sakkunniga om det åt dem genom Kungl.

Maj:ts beslut den 21 april 1922 givna bemyndigandet att till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag i fråga om, bland annat, sådana ändringsarbeten å

serafimerlasarettets för sjukvården och dess drift nu använda byggnader,

som för möjliggörande av lasarettets behöriga utnyttjande bleve nödvändiga,

därest ett tilltänkt kliniskt centralsjukhus av närmare angiven omfattning

komme till stånd. Efter att hava låtit utarbeta ett detaljerat ombyggnadsförslag,

slutande å en kostnadssumma av 2,482,000 kronor, förklarade de sakkunniga,

att tiden icke medgivit dem att taga ståndpunkt till förslaget i alla

dess detaljer, varför de för det dåvarande icke vore beredda att för Kungl.

Maj:t framlägga fullständigt eller motiverat förslag i ämnet. Då emellertid

den då ifrågasatta finansieringsplanen syntes framkomlig och bristerna å

serafimerlasarettet ansågos vara av den art, att rent humanitära skäl gjorde

det till en trängande nödvändighet, att de snarast avhjälptes, hemställde de

sakkunniga, att ett belopp av 583,825 kronor måtte för ändamålet upptagas

i statsverkspropositionen till 1925 års riksdag i avvaktan på proposition

i ämnet.

Den av de sakkunniga åberopade finansieringsplanen, enligt vilken skulle

på statens del komma ett belopp av 583,825 kronor av den angivna totalkostnaden,

innebär i korthet följande:

Kostnaderna utgöra omkring 2,500,000 kronor.

De i företaget intresserade parterna äro staten, Stockholms stad och

Stockholms län.

Statens intresse hänför sig dels till lasarettets betydelse för undervisningen,

dels ock till den sjukvårdande verksamhet, lasarettet utövar för sjuka, tillhörande

andra delar av landet än Stockholms stad och Stockholms län.

Stockholms stads och Stockholms läns intressen äro knutna till den prestation,

lasarettet lämnar dessa båda intressenter i form av dels klinisk sjukvård,

dels poliklinikvård åt deras hemortsberättigade innevånare.

I detta avseende är enligt gällande kontrakt serafimerlasarettet skyldigt

att till Stockholms stads förfogande ställa 200 platser å klinikerna, av vilka

platser 100 äro avsedda för medellösa personer och de övriga för betalande

patienter.

För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar Stockholms

stad en dagavgift motsvarande lasarettets självkostnad.

För de betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavgift, motsvarande

den för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, som för närvarande

är 2 kronor 50 öre per dag.

Mellan Stockholms län och serafimerlasarettet är ett liknande avtal träffat

men avser endast 100 platser.

Av de 425 sängar, som kunna tillhandahållas vid serafimerlasarettet, disponerar

sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet förfogar över 125 sängar

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

för vård åt sjuka från andra delar av landet. I verkligheten är dock detta

senare sängantal större, ity att vare sig staden eller länet helt kunnat utnyttja

sina ackord.

Då man icke torde kunna räkna med att vare sig staden eller länet skola

vara villiga att bidraga till andra kostnader än dem, som avse sådana verkliga

ombyggnadsarbeten, som gagna deras vårdtagare, har man endast räknat

med bidrag till kostnader, som avse ombyggnad av poliklinikerna och

köket jämte maskinhuset och badet. Dessa kostnader utgöra 1,124,800

kronor. Av denna summa har man räknat med att staden och länet skulle

bestrida hälften eller 562,400 kronor, fördelat med 421,800 kronor på staden

och 140,600 kronor på länet, vilken fördelning hänför sig till de intressen,

staden och länet enligt ovanstående representera.

Utöver det belopp, varmed staden sålunda skulle bidraga, torde anledning

föreligga att räkna med ett bidrag till huvudportalens flyttande till ett för

stadsbilden bättre läge.

Utgående från ett bidrag motsvarande halva kostnaden eller 21,425 kronor,

skulle stadens sammanlagda bidrag utgöra 443,225 kronor. Den andra hälften,

562,400 kronor, av här ovan senast angivna kostnader skulle bestridas

av staten. Stadens och länets bidrag givas i form av räntefria lån att löpa,

så länge lasarettets verksamhet fortgår å nuvarande plats.

Sedan ovannämnda kostnader bestritts på sätt här angivits, återstår att

täcka 1,314,350 kronor, avseende förändrings- och förbättringsarbeten å

klinikerna m. m.

Dessa arbeten äro dock i stort sett sådana, som kunna hänföras till de

årligen återkommande underhållsarbetena, men som här blivit eftersatta och

som därför nu måste utföras i ett sammanhang.

Dessa drift- och underhållskostnader böra därför utslås på dagkostnaderna

för sjukvården. Detta kan även ske genom att för ändamålet upptages ett

lån att amorteras under t. ex. 20 år. Den årliga annuiteten, utslagen på

antalet sjukdagar, skulle därvid icke komma att överstiga 50 öre pr sjukdag.

Genom en dylik anordning skulle såväl staten som staden och länet få

medverka till amorteringen i en anslutning, som svarar mot vars och ens

intressen. Vidare skulle härmed vinnas den fördelen, att lasarettet vid dess

nedläggande icke vore belastat med ett högre investerat kapital än vad som

svarade mot dåvarande värdet av byggnaderna.

Sammanfa ttning.

Kostnadssumman uppdelas sålunda:

1) för poliklinikerna..........

» köket ................

» maskinhuset...........

» badet................

..... 324,300 kronor

..... 478,400 »

..... 177,100 *

. . . c:a 145,000 »

1,124,800 kronor

2) för port och porthus........

3) övriga arbeten............

..............c:a

42,850 »

1,314,350 »

Summa

2,482,000 kronor.

Kostnad 1 bestrides sålunda:

Va av staten................

s/8 av Stockholms stad........

Vs av Stockholms län.........

..... 562,400 kronor

..... 421,800 »

..... 140,600 »

1,124,800 kronor

s. 32 Kontrollera mot PDF

Statsverkspropositionen

till 1925 års

riksdag.

Sakkunnigas

skrivelse den

29 januari

1925 angående

ombyggnadsarbeten

å

nuvarande

Serafimerlasarettet.

32 Kungl. Maj. ts proposition Nr 216.

Kostnad 2 bestrides sålunda:

Va av staten..................... 21,425 kronor

V» av Stockholms stad............. 21,425 » 42,850 kronor

Kostnad 3 bestrides av serafimerlasarettet genom upptagande

av lån .............................. 1,314,350 »

Summa 2,482,000 kronor.

Anm. a) Stockholms stads bidrag (421,800 kronor + 21,425 kronor =)

443,225 kronor lämnas i form av ett räntefritt lån att löpa så länge serafimerlasarettets

verksamhet fortgår å nuvarande plats.

b) Stockholms läns bidrag 140,600 kronor lämnas likaledes såsom räntefritt

lån enligt samma grunder.

c) Statens bidrag till polikliniker m. m. (562,400 kronor + 21,425 kronor)

lämnas i form av direkt statsanslag å cirka 583,825 kronor.

d) Serafimerlasarettet upptager ett 20-årigt amorteringslån å 1,314,350

kronor mot säkerhet av inteckningar i sin fastighet. Annuiteterna å detta

lån utslås på sjukvårdskostnaden per underhållsdag, som därigenom skulle

höjas med cirka 50 öre per dag.

Med hänsyn till de mycket svåra missförhållanden, som vidlåda serafimerlasarettets

lokala anordningar — om vilka jag genom besök å ort och ställe

för egen del övertygat mig — ansåg jag det vara av vikt, att något gjordes

för tillgodoseende av de mest framträdande bristerna och fann mig därför,

utan att vilja taga ståndpunkt till den av de sakkunniga framlagda

finansieringsplanen, böra hemställa om att i statsverkspropositionen till 1925

års riksdag reserverades ett belopp av 500,000 kronor för ändamålet. I

I skrivelse den 29 januari 1925 framlade därefter de sakkunniga sitt definitiva

förslag i ämnet. Efter en utförlig redogörelse för det av de sakkunniga

bedrivna arbetet anförde de sakkunniga i den då föreliggande frågan

följande:

I fråga om ändringsarbeten å serafimerlasarettets för sjukvården och dess

drift nu använda byggnader, uppdrogs åt en bland de sakkunniga att å

deras vägnar inleda förberedande underhandlingar med den eller de delegerade,

som av direktionen över serafimerlasarettet kunde varda utsedda; varefter

och sedan direktionen utsett två personer till delegerade vid ifrågavarande

underhandlingar, nämnda tre delegerade till de sakkunniga inkommit

med ett utlåtande, däri de delegerade, efter verkställd utredning — under

förutsättning att av den utav dem beräknade totala ombyggnadskostnaden

2,817,000 kronor skulle omedelbart erfordras ett belopp av 2,635,000 kronor,

därav 1,900,000 kronor för budgetåret 1925—1926 — på anförda skäl uttalat,

att enligt deras åsikt framställning borde göras till Kungl. Maj:t om

avlåtande till 1925 års riksdag av proposition med begäran, att riksdagen

dels måtte besluta att för en beräknad kostnad av 2,635,000 kronor utföra

vissa i utlåtandet närmare angivna ändringsarbeten vid serafimerlasarettet,

vilka omedelbart kunde igångsättas, dels ock måtte för budgetåret 1925—1926

härför bevilja ett anslag å extra stat av 1,900,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

KungI. Majts proposition Nr 216.

Med anledning härav och då det enligt de sakkunnigas uppfattning syntes

önskvärt, att detta förslag kunde till sin omfattning och med hänsyn till

det beräknade kostnadsbeloppet reduceras, samt det vidare syntes rimligt,

att Stockholms stad lämnade ekonomiskt bidrag till förslagets förverkligande,

uppdrogs åt eu ny delegation att granska förslaget med hänsyn dels till

möjligheten av begränsning av detsamma, dels ock till möjligheten att från

Stockholms stad erhålla bidrag till utförande av de ifrågasatta ändringsarbetena

samt att, för möjliggörande av eventuellt avlåtande till 1925 års

riksdag av proposition i ämnet, snarast inkomma till de sakkunniga med

det yttrande jämte förslag, som av nämnda granskning skulle kunna föranledas.

Denna delegation inkom till de sakkunniga med yttrande och förslag,

däri delegationen förklarade, bland annat, att kostnadssummau, 2,817,000

kronor, enligt beräkningar, som av delegationen verkställts, skulle kunna

genom besparingar nedsättas med högst 335,000 kronor eller sålunda till

2,482,000 kronor. Dessa beräknade besparingar hade åstadkommits så
-

lunda:

1) utbytande av visst golvmaterial mot billigare sådant..... 49,000: —

2) indragning av medicinska och kirurgiska klinikernas före
slagna

enskilda avdelningar (75,000 + 117,000) ....... 192,000: —

3) indragning av planerat signalsystem för läkare......... 20,200: —

4) indragning av planerad uranläggning................ 7,200: —

5) indragning av föreslagen Dieselmotorcentral ........... 66,600: -

Summa kronor 335,000: —

Härjämte överlämnade delegationen ett förslag till plan angående finansiering

av ombyggnadsförslaget, vilken plan var byggd på följande förutsättningar.

De erforderliga ombyggnadsarbetena borde, på sätt ägt rum vid senaste

ombyggnad på 1880-talet av lasarettets kliniker och polikliniker, till en betydande

del bekostas av serafimerlasarettet självt, varjämte bidrag borde

lämnas icke blott av statsverket, utan även av Stockholms stad och Stockholms

län. Delegationen både efter samråd med vederbörande kommit till

den uppfattningen, att varken staden eller länet skulle vara villiga att bidraga

till andra kostnader än dem, som avsåge sådana verkliga ombyggnadsarbeten,

som vore deras vårdtagare till gagn, vartill kunde räknas arbeten, avseende

ombyggnad av poliklinikerna, köket och badet jämte uppförande av ny

ångcentral. Dessa kostnader uppgingo enligt verkställd beräkning till sammanlagt

1,124,800 kronor. Härav borde skäligen staten bestrida hälften

samt staden och länet tillsammans hälften, förslagsvis med sådan fördelning,

att staden betalade 3/s och länet 1/e.

Kostnaderna för den gamla portens förflyttning och uppförande av porthus,

beräknade till 42,850 kronor, syntes böra fördelas lika mellan staten

och staden, vilken kunde anses äga visst intresse av dessa ändringsarbeten.

Den härefter återstående kostnadssummau motsvarade till största delen

utgifter för sådana förbättringar, som, ehuru vid moderna sjukhus normalt

erforderliga, sedan många år tillbaka blivit, främst med anledning av den

pågående utredningen angående ett nytt kliniskt centralsjukhus, undan för

undan uppskjutna. Dessa utgifter, vilka uppgingo till ett beräknat belopp

av 1,314,350 kronor, borde enligt delegationens mening bestridas av serafimerlasarettet

självt, förslagsvis genom upptagande med Kungl. Maj:ts till
Bihang

till riksdagens protokoll 1926- 1 samt. 184 käft. {Nr 216.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Majts proposition Nr 216.

stånd av ett amorteringslån med säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.

Stadens likasom länets bidrag har delegationen tänkt sig skola lämnas

i form av räntefria lån. På detta sätt skulle det av statsmedel direkt erforderliga

anslaget kunna begränsas till omkring 600,000 kronor.

Under hänvisning till innehållet av sin berörda skrivelse den 12 december

1924 anförde de sakkunniga ytterligare:

Redan i december 1914 i då avgivet tryckt betänkande redogjorde den

s. k. serafimerlasarettskommittén i detalj för alla de brister, som vidlådde

lasarettets kliniker; den s. k. garnisonssjukhuskommittén framhöll i sitt den

11 mars 1918 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet avgivna

utlåtande, att det utan all fråga vore synnerligen nödvändigt att snarast

möjligt göra stora nybyggnader, bland annat för serafimerlasarettet; och

direktionen över serafimerlasarettet har i upprepade framställningar i ämnet,

den 29 september 1922 och den 31 augusti 1923, kraftigt framhållit, att

särskilt polikliniklokalerna sedan länge varit mycket otillfredsställande så

väl med avseende å storleken som i övrigt. I den senare av dessa skrivelser

yttrade direktionen, att under det gångna året behovet av förbättring

av lokalförhållandena vid polikliniken icke minskat utan tvärtom gjorde

sig gällande med alltjämt ökad styrka på grund av den vetenskapliga teknikens

ständiga framsteg och det stora antalet hjälpsökande och studerande.

Slutligen hava även de elva delegerade, som i oktober 1923 tillkallades

för att under högst fem dagar biträda med utredning av vissa frågor avseende

den medicinska undervisningen, uttryckt sitt beklagande av att man

vid serafimerlasarettet måste betjäna sig av lokaler, som vore från undervisningens

synpunkt mindervärdiga och för länge sedan blivit utdömda. De

förklarade sig hava väl insett betydelsen för den medicinska undervisningen

av ordnandet av frågan om de i hög grad otillfredsställande lokala förhållandena

vid serafimerlasarettets polikliniklokaler, varför de delegerade ville

på det varmaste skänka sitt stöd till direktionens anhållan om utverkande

av anslag för beredande av ökade utrymmen och avhjälpande av de förefintliga

olägenheterna.

Sedan bristernas avhjälpande, på sätt av det sagda framgår, sålunda blivit

under en lång följd av år undan för undan uppskjutet i avvaktan på ovan

berörda utrednings utförande, äro nämnda brister i närvarande stund av den

art och den omfattning, att deras undanröjande utgör ett i högsta grad

trängande behov. Genom personliga besök vid lasarettet hava de sakkunniga

ytterligare övertygat sig härom. Särskilt vid poliklinikerna men även

inom köksavdelningen och vid vissa sjukavdelningar äro missförhållandena,

kan man säga, rent av upprörande. Uppvärmnings- och belysningsanordningarna

äro av den art, att ändring av dem med nödvändighet måste snarast

vidtagas. Det är därför uppenbarligen så väl för staten som för Stockholms

stad och län ett oavvisligt krav att skyndsammast möjligt söka avhjälpa

dessa brister.

Enligt Kungl. Maj:ts ovan anförda beslut den 21 april 1922 skulle förslag

till sådana ändringsarbeten å serafimerlasarettets nu använda byggnader

utarbetas, som bleve nödvändiga, därest ett kliniskt centralsjukhus av förut

angiven omfattning Jcomme till stånd. Detta villkor hava de sakkunniga

icke ansett sig böra tolka enligt dess strängt formella ordalydelse. De sakkunniga

hava ansett nämnda villkor innebära, att, innan statsmakterna fattat

beslut om, huruvida ett centralsjukhus av angivna omfattning skall upp
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition Nr 210''.

föras eller icke, inga sådana ändringsarbeten å det gamla serafimerlasarettet

kunna ifrågasättas, vilkas ändamålsenlighet är beroende av att ett nytt centralsjukhus

kommer till stånd. De sakkunniga vilja därför uttryckligen

framhålla, att de ändringsarbeten, som nu föreslås, äro oundgängligen nödvändiga

för såväl vården av de sjuka som undervisningen under tiden, till

dess ett nytt undervisningssjukhus står fullt färdigt, och så väl poliklinik

som samtliga de kliniska avdelningar, vilka för närvarande finnas å serafimerlasarettet,

blivit till fullo ersatta å det nya sjukhuset. För övrigt hava

arbetena för åstadkommande av det nya centralsjukhuset å Ladugårdsgärdet

fortskridit så långt, att förslaget torde kunna underställas Kungl. Maj:t före

1926 års riksdag.

Vad angår don tid, serafimerlasarettet skulle behöva kvarbliva inom sina

nuvarande lokaler, är denna ej möjlig att exakt uppgiva. Den påverkas

nämligen av en mängd omständigheter. I varje fall komma det nuvarande

serafimerlasarettets lokaler att under avsevärd tid användas för vård av sjuka

och för undervisningen.

Under sådana förhållanden är det uppenbart, att omfattande ändringsoch

förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet äro ofrånkomligt nödvändiga.

De arbeten, som av delegationen ifrågasatts, måste också anses vara sådana,

som, alldeles oavsett, när sjukhuset å Ladugårdsgärdet kommer till stånd,

äro för den närmaste tiden erforderliga för ett nöjaktigt uppehållande vid

lasarettet av sjukvård och undervisning.

På grund av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga, det täcktes

Kungl. Maj:t till 1925 års riksdag avlåta proposition därom, att riksdagen

måtte — under förutsättning att för utförandet av ifrågavarande ändringsoch

förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet särskilda bidrag komma att

lämnas genom att dels Stockholms stad och Stockholms län till lasarettet

bevilja räntefria lån, staden å 443,225 kronor och länet å 140,600 kronor,

dels ock direktionen över serafimerlasarettet, efter därtill av Kungl. Maj:tpå

gjord ansökning erhållet medgivande, upptager, mot säkerhet av inteckning

i lasarettets fasta egendom, ett amorteringslån å 1,314,350 kronor att avbetalas

under en tid av tjugu år — såsom bidrag till arbetenas utförande

bevilja ett extra anslag å 583,825 kronor, att eventuellt fördelas på två

budgetår.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl godkänna den sålunda föreslagna

planen för beredande av medel till ifrågavarande ändringsarbeten,

anhöllo de sakkunniga — under livligt ytterligare framhållande av det oavvisliga

kravet på bättre lokala förhållanden vid serafimerlasarettet och den

mycket stora betydelsen härav ur både den allmänna sjukvårdens och den

medicinska undervisningens synpunkt — det täcktes Kungl. Maj:t i varje

fall för 1925 års riksdag framlägga frågan, på det att medel i någon form

måtte kunna snarast möjligt ställas till förfogande för ändamålet.

Vid de sakkunnigas skrivelse var fogat ett av generalfältläkaren Bauer

avgivet särskilt yttrande däri anfördes i huvudsak följande:

Förslaget till omändringsarbeten å serafimerlasarettet, har jag biträtt undantagande

i vad rör den omständigheten, att i delegationens förslag ej upp
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

utlåtan

den över

sakkunnigas

framställning

den 29 januari

1925.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

tagits medel för anordnande av rum för enskilda och halvcnskilda patienter

å kirurgiska avdelningen.

Oaktat den mycket stora betydelse jag tillmäter inrättandet av avdelning

för enskilda och halvenskilda rum i samband med allmänsalsavdelning å

serafimerlasarettet finner jag, att beträffande den medicinska avdelningen

omständigheterna för närvarande äro av den art, att de fordra ej blott,

att antalet platser å densamma ej minskas, utan att det möjligast utökas.

Då detta ej låter sig göra, såvida en enskild avdelning där skulle anordnas,

ser jag mig nödsakad att ej vidhålla kravet på densamma omedelbart.

Vad angår den föreslagna avdelningen för enskilda och halvenskilda rum

å kirurgiska avdelningen förhåller det sig så, att medels densamma utökas

något antalet sängar för avdelningen i dess helhet. Alla skäl tala således

enligt min mening för att utvägar sökas för anskaffande av de medel,

117,000 kronor, som behövas för dess anordnande i samband med övriga nödigbefunna

byggnadsarbeten. För så vitt medel ej kunna erhållas genom anslag

från vederbörande myndigheter, torde de kunna ingå i det enligt

planen för finansieringen av ändringsarbetena ingående amorteringslånet,

vars storlek därför bör bestämmas till (1,314,350 kronor + 117,000 kronor)

1,431,350 kronor.

Kostnaderna för förräntande och amortering av nämnda 117,000 kronor

torde uppgå till högst 10,000 kronor per år och påföras vården å den enskilda

kirurgiska avdelningen. Med ett beräknat antal underhållsdagar per år för

denna avdelning till ungefär 5,000, skulle legosängsavgiften per dag behöva

ökas med 2 kronor.

Dessutom var vid samma skrivelse fogat ett särskilt yttrande av förste

stadsläkaren Andersson av följande lydelse:

I skrivelsen anföres, att delegationen nr 3 överlämnat plan angående

finansieringen av ombyggnadsförslaget, byggd på vissa angivna förutsättningar.

En av förutsättningarna för att staden skulle ikläda sig att bevilja

ytterligare bidrag till lasarettet, var från min sida, att garantier skulle lämnas,

för att staden verkligen finge disponera de platser, lasarettet enligt gällande

avtal har att tillhandahålla staden.

Då denna fråga alls icke upptagits till behandling i de sakkunnigas skrivelse,

får jag häremot anmäla min reservation.

Över denna de sakkunnigas skrivelse hade på grund av särskilda remisser

yttranden avgivits dels av byggnadsstyrelsen, dels av direktionen över serafimerlasarettet,

dels av Stockholms stads myndigheter, dels ock av justitiekanslersäm

betet.

I utlåtande den 5 februari 1925 sade sig byggnadsstyrelsen hava låtit besikta

serafimerlasarettets byggnader och hade icke något att för sin del

erinra beträffande vare sig de i förslaget angivna ändrings- och förbättringsarbetena

vid lasarettet eller de för dessa arbetens genomförande beräknade

kostnaderna.

Direktionen över serafimerlasarettet hade i yttrande den 21 februari 1925

anfört, bland annat, följande:

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition Nr 216.

Att seraf]mer]usarettets lokaler i deras nuvarande skick icke äro sådana,

att lasarettet på ett tillfredsställande sätt kan fylla sin dubbla uppgift i den

medicinska undervisningens och i sjukvårdens tjänst, är uppenbart. Direktionen

bär sedan länge ägnat denna fråga den allvarligaste uppmärksamhet.

Redan år 1912 inledde direktionen förhandlingar med karolinska institutets

lärarkollegium för åvägabringande av gemensam utredning av frågan. En

sådan kom också till stånd genom särskilda kommitterade och förelåg färdig

i december 1914. Den 31 mars 1915 överlämnade direktionen de kommitterades

utlåtande till Kungl. Maj:t jämte egen skrivelse med begäran om

upplåtelse av viss tomt på Ladugårdsgärde för uppförande av ett nytt serafimerlasarett.

I avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i anledning av nämnda

framställning och under trycket av de utomordentliga svårigheter för uppehållande

av lasarettets normala drift, som världskriget under sin fortgång i

allt mer stegrad grad medförde, undanskötos under de närmast följande åren

tankarna på nya initiativ till förbättring av de lokala förhållandena.

Emellertid hade under de år, som förflutit efter direktionens första framställning,

behovet av omedelbara förbättringar i de svåraste lokala missförhållandena

på serafimerlasarettet blivit år från år alltmer trängande.

Direktionen ansåg som sin plikt att söka skapa möjligheter till den i utsikt

ställda förbättringen av lasarettets lokala förhållanden genom inköp av

den intill lasarettets tomt belägna fastigheten n:ris 2, 3, 4 i kvarteret Pilträdet

och anhöll i skrivelse av den 25 oktober 1921 om tillstånd att förvärva

densamma. Som skäl härför anförde direktionen i första rummet, att,

då det syntes sannolikt, att det nuvarande lasarettet ännu länge finge göra

tjänst, och då detta ej gärna kunde ifrågasättas utan vidtagande av en genomgående

modernisering av sjukhusbyggnaderna, all anledning förefunnes

att genom inköp av nämnda fastighet bereda den enda möjlighet till utvidgat

tomtområde, som stode till buds. Den 9 december 1921 gav Kungl.

Maj:t sin tillåtelse till köpet.

Genom formuleringen av Kungl. Maj:ts beslut den 21 april 1922 var det

tydligt, att de sakkunnigas uppdrag icke innefattade förslag om användningför

sjukvårdens behov av någon del av den ny förvärvade fastigheten, utan att

de voro förhindrade att framställa sådant förslag.

Under sådana förhållanden ansåg sig direktionen oförhindrad att själv

framställa förslag beträffande den nyförvärvade fastighetens användning för

sjukvårdsändamål och tänkte sig på så sätt omedelbart kunna avhjälpa

några av de svåraste lokala missförhållandena, utan att avvakta eller föregripa

1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas utredning angående moderniseringen

av de för sjukvården och dess drift nu använda byggnaderna. Det

mest trängande behovet ansågs vara drägligare förhållanden för den kirurgiska

polikliniken. Direktionen lät därför genast utarbeta ett förslag, som

gick ut på att genom bortflyttning av den medicinska polikliniken till den

nyförvärvade fastigheten bereda ökat utrymme och förbättrade lokaler åt den

kirurgiska polikliniken på dess nuvarande plats. Detta förslag förelåg färdigt

i början av hösten samma år, och den 29 september 1922 hemställde

direktionen i skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte medgiva anordnande i den

nyinköpta fastigheten av vissa polikliniklokaler för lasarettet samt för nämnda

ändamål ävensom i sammanhang därmed stående om ändringsarbeten i den

nuvarande polikliniklokalen hos riksdagen göra framställning om ett anslag

å 87,000 kronor. Jämlikt beslut den 30 december 1922 fann emellertid

Kungl. Maj:t direktionens förevarande framställning icke föranleda någon

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21<>.

Kung]. Maj:ts åtgärd. I skrivelse den 31 augusti 1923 förnyade direktionen

sin sistnämnda framställning, varvid det för ändamålet begärda anslaget

fixerades till 85,000 kronor. Ej heller denna framställning föranledde någon

åtgärd.

Direktionen övergick härefter till behandling av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas

nu föreliggande förslag samt därmed sammanhängande förhållanden

och yttrade vidare:

Direktionen delar i allo den till grund för förslagen liggande uppfattningen,

att lasarettets byggnader i sitt nuvarande skick icke på långt när motsvara

de anspråk, som ovillkorligen böra ställas på en för undervisning och

sjukvård avsedd institution. Genomgripande förbättringar måste således vidtagas,

om, såsom avsett är, lasarettet, tills ett nytt undervisningssjukhus

hunnit uppföras, skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin dubbla

uppgift. I avseende å omfattningen och beskaffenheten av de erforderliga

förändringarna anser sig direktionen i huvudsak kunna biträda förslaget,

sådant det blivit slutligen utformat. Endast i fråga om önskvärdbeten och

möjligheten att anordna ett antal mindre, för vård av en eller ett fåtal personer

avsedda enskilda sjukrum delar direktionen till fullo den mening, som

i ett särskilt yttrande framförts av generalfältläkaren Baucr.

De föreslagna förändringarna skulle för lasarettet i dess helhet medföra

högst avsevärda förbättringar. Så är kökets och värmeledningssystemets

ombyggnad av utomordentlig betydelse för de sjukas välbefinnande och för

sjukvården. Vänneledningssystemets liksom även belysningens förbättring

måste ur rent humanitär synpunkt på det varmaste förordas. Genom kökets

utvidgning och förbättring samt genom den förbättrade anordningen av

sjukvårdsavdelningarnas bilokaler möjliggör förslaget dessutom en ökning

av sängantalet med icke mindre än cirka 80, vilket såväl ur undervisningens

synpunkt som ock ur synpunkten av Stockholms stads välbekanta be-''

hov av ytterligare sjukhusplatser är mycket betydelsefullt.

Vad särskilt angår poliklinikerna kan det synas anmärkningsvärt, att direktionen

nu understödjer förslag till ändringsarbeten, som för dessas förbättrande

betinga en kostnad av 324,300 kronor, ehuru direktionen i tidigare

framställning till Kungl. Maj:t för ordnandet av poliklinikernas lokalfråga

begärt anslag å allenast 85,000 kronor, däri inbegripet 18,800 kronor till instrument

och apparater. Såsom ovan framhållits avsåg emellertid denna

framställning avhjälpande allenast av det mest trängande lokalbehovet för

den polikliniska verksamheten. Helt annorlunda ställer sig saken nu, då direktionen

ser möjlighet till uppfyllande av länge närda önskemål rörande

förbättrade förhållanden för samtliga polikliniker i förbindelse med omfattande

ändrings- och förbättringsarbeten å lasarettet i dess helhet. För

poliklinikerna innebär det nu framlagda förslaget till ändring av poliklinikbyggnaden

avsevärda förbättringar utöver dem, som skulle ernåtts genom

det tidigare förslaget. Poliklinikverksamheten behöver icke splittras på två

olika håll. Icke blott den kirurgiska och medicinska poliklinikens arbetssvårigheter

bli avhjälpta, utan även samtliga de övriga få lokaler, som lämna

väsentligt bättre möjligheter för arbetet än de nuvarande. Det nu framlagda

förslaget till ändring av poliklinikbyggnaden medför därjämte ej oväsentliga

fördelar för lasarettet i övrigt. Förtjänta att särskilt framhållas äro poliklinikverksamhetens

fullständiga avskiljande från det övriga lasarettet med

särskild ingång till poliklinikerna, och för själva sjukhuset en centralingång,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung1. Maj:ts proposition Nr 216.

där välbehövlig tillsyn å de besökande bör kunna utövas, vilket under nuvarande

förhållanden icke låter sig göra på ett betryggande sätt, samt anordnandet

av särskild avdelning för mottagning och behandling av olycksfall,

varigenom de nuvarande olägenheterna med olycksfalls intagande bland

mängden av poliklinikpatienter undanrödjas. Jämväl må såsom stöd för det

föreliggande förslaget framhållas, att hyresvärdet å de lokaler utom lasarettet,

som enligt det tidigare förslaget skulle användas till medicinsk poliklinik, i

förening med avlöningen till det personaltillskott, som skulle erfordras i

följd av poliklinikens isolerade läge, kan beräknas uppgå till åtminstone

b,000 kronor årligen, vilket belopp sålunda skulle inbesparas.

I avseende å själva finansieringsplanen anförde direktionen:

Anledning att motsätta sig eller påkalla ändring i planen för anskaffande

av erforderliga penningmedel anser sig direktionen icke hava. Visserligen

skulle lasarettet därigenom betungas med avsevärd skuld, men större delen

därav skulle på föreslaget sätt förräntas och amorteras under loppet av den

tid, lasarettet beräknas fortfarande vara i verksamhet, och återstoden av

skulden skulle åtnjutas räntefritt. Endast med denna återstod, 583,825 kronor,

skulle de kapitaltillgångar förminskas, med vilka lasarettet eventuellt

kan komma att bidraga till det nya sjukhuset; och därest efter dettas fullbordande

serafimerlasarettets fastigheter i sin helhet eller till någon del fortfarande

skulle komma att användas till sjukvårdsändamål, skulle tvivelsutan

å byggnaderna nu nedlagda kostnader underlätta en sådan användning och

i någon mån höja fastigheternas värde.

Serafimerlasarettet disponerar för närvarande för sina patienter omkring

450 sängplatser, motsvarande nära 165,000 möjliga underhållsdagar. I sakens

natur ligger och erfarenheten från såväl serafimerlasarettet som andra

lasarett visar emellertid, att sängplatserna icke kunna till fullo utnyttjas.

Under sommarmånaderna, då sjukligheten är jämförelsevis ringa, minskas

tillströmningen av inträdessökande till lasarettet, så att detsamma icke är

fullbelagt. Denna tid begagnas därför till reparation och rengöring, för vilka

ändamål de olika sjukavdelningarna turvis evakueras, varigenom det tillgängliga

antalet sjukplatser avsevärt reduceras. Följden härav är, att, även

om under en del av året flera sjuka mottagas till vård, än som motsvara

det normala antalet platser, genomsnittsbeläggningen per år icke kan beräknas

till mer än 80 å 90 procent av hela antalet sängplatser. Om, såsom

nu är ämnat, antalet sjukplatser å lasarettet ökas med cirka 80 utöver det

nuvarande antalet, torde således ändock de utnyttjbara underhållsdagarna

per år icke bliva flera än högst 175,000.

Då lån icke torde kunna erhållas mot lägre ränta än 5 procent, och annuiteten

i så fall för amortering av lånet under 20 år uppgår till omkring

8 procent av lånebeloppet eller för ett lån å 1,314,350 kronor till cirka

105,000 kronor, skulle därav på varje underhållsdag belöpa 60 öre. De

första åren, då under pågående ändringsarbeten lasarettet icke torde kunna

utnyttjas ens i den omfattning, som för närvarande sker, skulle emellertid

kostnaden per underhållsdag sannolikt bliva något större. Att emellertid

en förhöjning av kostnaden per underhållsdag vid serafimerlasarettet med

omkring 60 öre icke utgör en i och för sig avskräckande siffra, framgår av

nedanstående tablå över kostnaderna per underhållsdag vid serafimerlasarettet

och vid Stockholms stads och Stockholms läns därmed närmast jämförliga

sjukhus under de senast förflutna 4 år, för vilka siffror finnas tillgängliga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Serafimer-

Sabbats-

lasarettet

berg

Maria

Mörby

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1920 .................

10:201

10:678

10:2875

—

1921 .................

9: 056

9: 941

10: 5431

—

1922 .................

7: 412

8: 0717

8: 5899

7: 93

7i-8%

6: 814

1923 .............

7:6928

7:9043

7: 743

Vt 1923—3% 1924

6: 405

Underhållsdagarna å serafimerlasarettet

1923—30 juni 1924 procentuellt sålunda:

från Stockholms stad: medellösa .

betalande. .

från Stockholms län: medellösa

betalande

fördelade sig under tiden 1 juli

..... 19,77 procent

..... 16,5_»

summa 36,27 procent

..... 14,09 procent

..... 9,63 »

summa 23,72 procent

från övriga landet samt från utrikes ort. . . . 40,01 procent

Enligt den uppgjorda finansplanen skulle såväl staten som staden och länet

medverka till amorteringen av lånet i en omfattning, som svarade mot

vars och ens intresse. Direktionen har trott detta uttryck böra tolkas så,

att staden och länet skulle svara envar för alla sina sjuka, men vill påpeka

att det även kan tolkas så, att därmed avses allenast stadens och länets

medellösa sjuka, för vilka enligt avtal med serafimerlasarettet staden och länet

äro ersättningsskyldiga, i vilket sistnämnda fall ansvaret för alla övriga sjuka

skulle drabba staten. Utgår man från ovan angivna dagsiffra av 60 öre,

en medelbeläggning av 90 procent å hela antalet sängplatser och samma

procentuella fördelning av underhållsdagarna, som under tiden x/i 1923—

3% 1924 ägt rum, skulle för lånets amortering den årliga kostnaden uppgå,

enligt förstberörda fördelningsgrund för Stockholms stad till cirka 38,000

kronor, för Stockholms län till cirka 25,000 kronor och för staten till cirka

42,000 kronor samt enligt den andra fördelningsgrunden för Stockholms

stad till cirka 20,800 kronor, för Stockholms län till cirka 14,800 kronor

och för staten till cirka 69,400 kronor. Då sannolikt är att för Stockholms

stads räkning lasarettsutrymmet hädanefter kommer att tagas i proportionellt

något större anspråk än under sistnämnda budgetår, torde å staten belöpande

utgiftssiffror för lånets amortering komma att något understiga de

angivna. Ytterligare minskning i statens andel skulle uppkomma, om, såsom

ej kan anses uteslutet, Stockholms stad önskar tillgodogöra sig alla de nytillkommande

80 sängplatserna eller största delen av dem.

Direktionen ingick härefter på de särskilda yttranden, som åtfölja de sakkunnigas

skrivelse, och anförde:

Vad angår generalfältläkaren Bauers yrkande, att den föreslagna avdelningen

för s. k. enskilda rum på kirurgiska kliniken skall komma till ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition Nr 216.

förande, vill direktionen understryka, att den summa av 117,000 kronor, till

vilken kostnaden härför uppgår, är avsedd att förräntas och amorteras genom

ett tillägg å avgiften för vård i dessa rum, vilket tillägg icke behöver sättas

högre, än att avgiften i sin helhet obetydligt överstiger den motsvarande

avgift, som nu av stadens invånare erlägges å stadens sjukhus, och väsentligt

understiger vad icke stockholmsbor där få betala. Ombyggnaden och

utökningen av de enskilda rummen skulle alltså icke medföra någon utgift

för vare sig staten eller Stockholms stad och län. Under sådana förhållanden,

och då den ifrågavarande sjukavdelningens stora betydelse för sjukvården

är påtaglig och från intet håll bestridd, borde enligt direktionens

mening intet hinder möta för dess utförande. Anledningen till att direktionen

icke med samma motivering yrkar på utförandet av även den medicinska

klinikens avdelning för enskilda rum är, att sakliga hinder möta för

dess utförande nu. Genom densamma skulle nämligen antalet allmänna

sängplatser på den medicinska kliniken bliva icke obetydligt mindre än

enligt förslaget. Detta kan icke utan stor olägenhet för undervisningen ske,

så länge sängarna skola räcka till för två medicinska kliniker, såsom för

närvarande är fallet. Om den ena medicinska kliniken förflyttas till det nya

sjukhuset, torde anledning föreligga att återkomma till denna fråga.

I anledning av förste stadsläkaren, doktor Anderssons yttrande vill direktionen

framhålla, att direktionen för sin del på intet vis vill motsätta sig åvägabringandet

av den önskade garantien för Stockholms stad, utan tvärtom är synnerligen

angelägen att medverka till ernående av en praktiskt genomförbar sådan.

Direktionen har även vidtagit åtgärder för att söka åstadkomma en uppgörelse

med staden i sådan riktning, och av de med förste stadsläkaren förda

förhandlingarna föreligger redan ett preliminärt resultat. Emellertid torde böra

framhållas, att särskilt under de sista åren skillnaden mellan det antal underhållsdagar,

staden å sina 200 sängplatser bör kunna påräkna, och vad staden

i själva verket åtnjutit, icke är synnerligen stor. På 200 sängplatser belöper

under ett år 73,000 underhållsdagar. 90 procent därav utgör 65,700

och 80 procent 58,400. Antalet underhållsdagar, utnyttjade för stadens räkning,

utgjorde år 1922 54,143, budgethalvåret Vi—30,''6 1923 30,128 samt

budgetåret 1/i 1923—30''o 1924 56,557.

Från Stockholms läns sida föreligger icke någon erinran av det slag, som

för staden framförts av doktor Andersson. Anledning därtill synes heller

icke förefinnas. Enligt avtal med länet är serafimerlasarettet skyldigt att för

medellösa sjuka tillhandahålla 100 sängplatser mot en ersättning, som i

det närmaste motsvarar lasarettets självkostnader. Högsta antalet underhållsdagar

å 100 sängplatser utgör 36,500, 90 procent därav 32,850 och 80

procent 29,200. Sedan under en följd av år antalet av länet för medellösa

utnyttjade underhållsdagar överstigit 36,500, uppgick det år 1922 till 29,663,

budgethalvåret Vi—3% 1923 till 12,547 samt budgetåret 1 ? 192 3—30 i; 1924

till 21,985. Samtidigt åtnjöto länets invånare såsom betalande sjuka och

för samma låga avgift som stockholmsbor i stor utsträckning vård å lasarettet.

Antalet på dylika sjuka belöpande underhållsdagar, vilket således

icke ingår i ovanstående siffror, utgör för tiden \ i 192 2—30 6 1924 omkring

15,000 per år. Nedgången i antalet underhållsdagar för medellösa står uppenbarligen

i sammanhang med öppnandet av lasarettet i Mörby och de åtgärder,

som länets sjukvårdsmyndigheter i samband därmed företagit.

I avseende å de sakkunnigas förslag beträffande rätt för lasarettet att

upptaga lån mot säkerhet av inteckning i lasarettets fasta egendom anhöll

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition Nr 216.

direktionen redan nu, att Kungl. Maj:t måtte medgiva direktionen att låta

inteckna serafimerlasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet för så stort

belopp med ränta, som erfordras för upptagande av ett amorteringslån å

1,314,350 kronor eller, om Kungl. Maj:t lämnar tillåtelse även till den av

generalfältläkaren Bauer föreslagna och av direktionen förordade inredningen

av enskilda rum å den kirurgiska kliniken, å 1,431,350 kronor. Direktionen

anför vidare:

I kungl. brevet den 9 december 1921 har Kungl. Maj:t medgivit, att berörda

fastighet finge intecknas för 250,000 kronor med ränta för anskaffande

av medel till inköp av fasta egendomen n:ris 2, 3 och 4 i nyssnämnda

kvarter. Inteckningar till detta belopp med ränta hava sedermera även

meddelats, men, då direktionen lyckats på annat sätt anskaffa penningar till

täckande av den del av köpeskillingen, som skolat erläggas kontant, hava

dessa inteckningar ännu icke behövt användas. Uteslutet är emellertid ej,

att någon del av dem i framtiden måste anlitas för det angivna ändamålet.

Den nya inteckningssäkerheten torde således böra motsvara nästan hela det

erforderliga beloppet eller förslagsvis 1,250,000 kronor respektive 1,350,000

kronor. Som säkerhet för återstoden av lånet skulle då användas erforderlig

del av förut meddelade inteckningar, men, då upptagandet av amorteringslånet

måhända skulle underlättas, om till säkerhet för lånet finge läggas

samtliga inteckningar med bästa förmånsrätt, och lasarettet icke därav skulle

lida något förfång, hemställes om Kungl. Maj:ts medgivande till ett sådant

förfaringssätt, i vilket fall inteckningar med sämre förmånsrätt, i händelse

av behov, böra få användas för det i nyssherörda kungl. brev bestämda

ändamålet.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt, att för inredning av enskilda

rum i den kirurgiska kliniken lån upptages mot säkerhet av inteckningar

i lasarettsfastigheten, är direktionen i tillfälle att av lasarettets fondmedel

förskjuta den härför erforderliga summan. Donation till motsvarande

belopp, avsedd till lasarettets utvidgning med flera sängar, finnes men bör

givetvis om möjligt icke under nuvarande förhållanden, då förflyttning av

sjukvården är förestående, användas under annan förutsättning än att den

uttagna summan kan förväntas bliva till donationsfonden återförd. Så kan

emellertid antagas komma att ske, om rättighet erhålles att till täckande av

kostnaden för inredningsarbetet disponera över det ifrågasatta tillägget å

rumsavgifterna.

Utöver meranämnda inteckningar å 250,000 kronor finnes i lasarettstomten

icke någon inteckning för vare sig penningar eller annat. Gällande taxeringsvärde

å fastigheten är 4,319,000 kronor, därav tomtvärde 2,858,000

kronor, motsvarande 100 kronor per kvadratmeter. Att tomten numera äger

ett högre värde, torde vara uppenbart : Upplysning har begärts om befintligheten

av donationsföreskrifter, som hava avseende å fastigheten i fråga.

I anledning härav må framhållas. Enligt förbehåll i åtskilliga donationsurkunder

har direktionen förbundit sig att för mottagna penningebidrag bereda

friplatser antingen åt sjuka i allmänhet eller åt en eller annan kategori

av sjuka. På sådana villkor skänkta medel redovisas särskilt i lasarettets

räkenskaper och täckas av andra befintliga tillgångar än lasarettsfastigheten.

Av vissa lasarettet tillfallna testamentsmedel och avkastning

därav hava vid den åren 1889—1891 utförda om- och nybyggnaden av lasarettet

större belopp tagits i anspråk. Medgivande till sådan användning

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

har av testatorerna lämnats i ett fall för uppsättande till sjukvårdens utvidgande

av nya sängplatser, delvis med kostnadsfri vård, och i det andra

för inrättande och underhåll av bostadsrum åt tjänstgörande medicine kandidater.

På grund av en i medlet av sjuttonhundratalet mottagen gåva av

två inom Klara församling i Stockholm belägna fastigheter och en del av

en tredje fastighet därstädes, allt sedermera försålt, är lasarettet förpliktat

att uteslutande för viss kategori av sjuka underhålla två rum med två sängplatser

i vartdera samt bereda de sjuka kostnadsfri vård. Icke heller dessa

donationer torde utgöra hinder för fastighetens intecknande på sätt nu blivit

ifrågasatt, varemot vid sjukvårdens och undervisningens eventuella förflyttning

bör om möjligt tillses, att sålunda förbehållna förmåner även i det nya

sjukhuset komma vederbörande tillhanda.

Direktionens slutliga hemställan gick alltså ut på dels ett tillstyrkande av

de sakkunnigas förslag dels eu begäran, att Kungl. Maj:t måtte medgiva

att utöver de av de sakkunniga föreslagna arbetena måtte i enlighet med

det av generalfältläkaren Bauer förordade förslaget å lasarettets kirurgiska

klinik inredas ett antal enskilda sjukrum för eu kostnad av 117,000 kronor,

att till förräntning och amortering av denna summa måtte uppbäras

tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för

sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum,

samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt

belopp av 1,250,000 kronor, eller, om Kungl. Maj:t lämnar tillåtelse

jämväl till inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 1,350,000

kronor, i båda fallen med ränta, och att samtliga dessa inteckningar, i den

ordning så finnes lämpligt, må få läggas som säkerhet dels för amorteringslånet,

dels ock, om så erfordras, för någon del av det belopp, som erlagts i

köpeskilling för fasta egendomen n:ris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.

Vid lasarettsdirektionens yttrande var fogat ett yttrande av följande lydelse

från samtliga föreståndare för lasarettets sjukvårdsavdelningar och

polikliniker.

Härmed få undertecknade, utgörande samtliga föreståndare för serafimerlasarettets

sjukvårdsavdelningar och polikliniker, intyga, att vi, var och en

för sin avdelning, deltagit i utarbetandet av de förslag till ändringar i lasarettets

lokaler, vilka innefattas i den av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

till Kungl. Maj:t den 29 januari 1925 ingivna framställningen angående

medel till modernisering av serafimerlasarettet, samt att vi anse, att dessa

ändringar innebära väsentliga förbättringar i såväl vård- som undervisningsavseende;

och få vi för den skull livligt tillstyrka bifall till såväl den gjorda

framställningen som ock det av generalfältläkaren Bauer i särskilt yttrande

framförda förslaget till omdaning och utvidgning av den enskilda rumsavdelningen

i kirurgiska kliniken, vilket senare arbete nu synes kunna utföras

utan att någon kostnad därför skulle drabba vare sig staten, Stockholms

stad eller Stockholms län.

I yttrande den 27 februari 1925 hade justitiekansler sämbetet anfört, att ur

de synpunkter, ämbetet hade att företräda, anledning icke torde förefinnas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

att avstyrka direktionens hemställan i ärendet i vad anginge intecknande

av serafimerlasarettets fasta egendom.

Jag övergår härefter att redogöra för de yttranden, som i ärendet avgivits

av Stockholms stads myndigheter.

I yttrande den 16 februari 1925 hade stadens hälsovårdsnämnd tillstyrkt

de sakkunnigas förslag under villkor:

1) att staten och Stockholms läns landsting bestrida sina andelar i kostnaderna

enligt de föreslagna grunderna;

2) att de till en kostnad av 1,314,350 kronor beräknade ändringsarbeten,

vilka skola utföras med av serafimerlasarettet upplånade medel, bliva verkställda

;

3) att det av staden utlämnade räntefria lånet skall återbetalas, då serafimerlasarettet

upphör att anviindas för sitt nuvarande ändamål;

4) att överenskommelse träffas mellan hälsovårdsnämnden och lasarettsdirektionen

angående kontrollen av gällande bestämmelser om stadens rätt att

disponera visst platsantal å lasarettet; samt

5) att behandlingen å lasarettets poliklinik allt framgent skall vara kostnadsfri.

Till stöd härför anförde nämnden i huvudsak följande.

Stadens bidrag till kostnaderna för de nu föreslagna ändringsarbeten inom

polikliniken, köket och badet samt för uppförande av en ny ångcentral har

motiverats därmed, att dessa kostnader avse förbättringar, vilka skulle bliva

till gagn för stadens vårdtagare. Vad förbättringarna inom polikliniken

angå vill nämnden uttala, att dessa äro av behovet högeligen påkallade och

motsvara ett påtagligt stadens intresse, eftersom polikliniken i främsta rummet

besökes av stockholmsbor. Även köks- och badavdelningarna äro i

starkt behov av omändringar, vilka givetvis äro ägnade att förbättra kosthållet

och välbefinnandet för de å sjukhuset vårdade stockholmsborna. Uppförandet

av en ny ångcentral är eu direkt följd av kökets ombyggnad, enär

det nuvarande ångpannerummet måste tagas i anspråk för kökets utvidgning.

Nämnden får sålunda tillstyrka, att staden på föreslaget sätt bidrager

till kostnaderna för här ifrågavarande omändringsarbeten med Va av totalbeloppet.

Stadens ifrågasatta bidrag med halva beloppet för den gamla portens

flyttande och uppförande av ett porthus torde kunna motiveras med hänsyn

till det estetiska värdet av en sådan anordning och har icke föranlett någon

erinran från nämndens sida.

Vad beträffar slutligen de ändringsarbeten, vartill staden ej skulle lämna

bidrag, vill nämnden framhålla, att dessa arbeten indirekt komma att medföra

en kostnadsökning för staden. Förräntningen och amorteringen av

kostnaden komma nämligen att jämlikt bestämmelserna i nu gällande avtal

ingå i de årliga underhållskostnader för stadens medellösa patienter, som

staden är skyldig att ersätta. Det oaktat anser nämnden, att dessa arbeten,

av vilka värmeledningens omläggning nära sammanhänger med uppförandet

av en ny ångcentral, äro så värdefulla och angelägna, att nämnden vill

förorda arbetenas utförande såsom en förutsättning för stadens medverkan

överhuvudtaget till förslagets genomförande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kung1. Maj.ts proposition Nr 216.

Förslaget innehåller inga bestämmelser om stadens rätt att återkräva det

räntefria lån, som skulle utgöra bidraget från stadens sida. Det torde emellertid

hava varit de sakkunnigas avsikt, att lånet skulle återbetalas, då sjukhuset

ej längre användes för sitt nuvarande ändamål, d. v. s. kommer att

ersättas med det planerade kliniska sjukhuset å Ladugårdsgärdet. Detta

synes dock böra formuleras som ett uttryckligt villkor.

Nämnden har funnit sig böra tillstyrka det av förste stadsläkaren reservationsvis

framförda kravet på garantier för att staden verkligen får disponera

det avtalade platsantalet å serafimerlasarettet. Även om utsikt finnes

att inom kort kunna ordna denna fråga genom överenskommelse med lasarettsdirektionen

oberoende av det föreliggande förslagets genomförande, synes

dock försiktigheten bjuda, att stadens bidrag göres beroende av eu för

nämnden tillfredsställande lösning av denna fråga.

Slutligen vill nämnden föreslå såsom villkor för stadens bidrag, att behandlingen

å lasarettets poliklinik framdeles som hittills skall vara avgiftsfri.

Detta synes utgöra ett rimligt krav med hänsyn till stadens betydande bidrag

till poliklinikens omändring och torde icke föranleda några betänkligheter

från statens eller lasarettets sida.

I yttrande den 17 februari 1925 hade stadens drätselnämnd hemställt,

1) att stadsfullmäktige måtte förklara sig villiga att för de ifrågavarande

ändringsarbetena lämna bidrag, antingen i form av ett räntefritt lån å högst

443,225 kronor eller ock genom ett årligt bidrag, motsvarande 5 procent å

samma belopp, under villkor — förutom de av hälsovårdsnämnden i övrigt

föreslagna — att lånet skall återbetalas, respektive det årliga bidraget upphöra

senast med utgången av det år, under vilket sjukhuset nedlägges eller

staden finner sig icke böra längre utnyttja sin rätt till vissa vårdplatser å

sjukhuset; samt

2) att, för det fall bidraget kommer att utgå i form av lån, de för ändamålet

erforderliga medlen skola anskaffas genom upplåning och amorteras

på högst 20 år.

Såsom motivering för denna hemställan hade drätselnämnden i huvudsak

anfört följande.

Mot principen, att staden med visst belopp skall deltaga i kostnaden för

bär berörda arbeten, bär drätselnämnden icke funnit anledning till erinran.

Visserligen har staden på grund av det tidigare lämnade byggnadsbidraget

tillförsäkrats rätt att utan annan gottgörelse än den i gällande avtal föreskrivna

årliga ersättningen allt framgent disponera 200 sängar för sina

vårdtagare, men å andra sidan torde det vara även ett stadens intresse att

nödvändiga underhålls- och förbättringsarbeten icke eftersättas.

Vad åter gäller storleken av det bidrag, staden bör lämna, torde denna

fråga i första hand vara beroende på i vad mån de ifrågasatta arbetena

kunna anses nödvändiga för bestridande av den vård, som vid lasarettet

skall lämnas stadens sjuka. Detta spörsmål faller av naturliga skäl utanför

drätselnämndens bedömande. Skulle emellertid prövningen av förslaget ur

denna synpunkt bestyrka ej mindre, att berörda arbeten i hela deras

omfattning behöva komma till utförande, än även, att den andel i de totala

kostnaderna, som staden och länet tillsammans skulle tillskjuta, motsvarar

ett med hänsyn till arbetenas betydelse för sjukvården skäligt belopp, synes

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

från stadens sida ytterligare böra undersökas, huruvida den av de sakkunniga

föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan staden och länet kan

anses vara lämpligt och rättvist avvägd. I do till drätselnämnden remitterade

handlingarna förekomma icke några uppgifter för belysande av detta

spörsmål. Kammarkontoret har emellertid till vägledning för bedömande

härav införskaffat vissa å en tablå (tryckt såsom bilaga 3 till detta utlåtande)

sammanställda uppgifter. Härav framgår, att antalet underhållsdagar

för å sjukhuset vårdade patienter från staden ocli länet under åren

1913—1924 varit:

Stadens sjuka: a) betalande....................... 241,070

b) medellösa...................... . 363,300 604,370

Länets sjuka: a) betalande....................... 220,433

b) medellösa....................... 405±475 625,908

Dessa frekvenssiffror synas närmast utvisa, att staden och länet borde

med lika belopp deltaga i de kostnader, som kunna anses böra av dem gemensamt

bestridas. Emellertid torde på fördelningen jämväl kunna inverka

andra omständigheter, om vilka drätselnämnden icke har någon kännedom

eller som eljest falla utom nämndens bedömande, såsom den större eller

mindre frekvensen från staden, respektive länet å sjukhusets polikliniker

samt den förändring av det framtida förhållandet mellan å sjukhuset vårdade

patienter från staden, respektive länet, varmed man på grund av olika

omständigheter kan hava anledning att räkna. Drätselnämnden anser sig

böra utgå från att erforderlig utredning om dessa och andra liknande förhållandens

betydelse för kostnadsfördelningen mellan staden och länet före

ärendets slutliga avgörande kommer att förebringas.

Enligt det föreliggande förslaget skulle stadens bidrag utgå i form av ett

räntefritt lån. Självfallet torde ett sådant lån böra till staden återgäldas,

därest verksamheten vid sjukhuset i en framtid kommer att nedläggas eller

staden dessförinnan skulle finna sig böra avstå från sin rätt till de platser,

som nu för stadens sjuka disponeras. I blivande avtal torde böra införas

uttryckligt förbehåll härom.

Med hänsyn till önskvärdheten av att stadens låneskuld icke annat än i

tvingande fall ytterligare ökas, synes även kunna ifrågasättas, huruvida icke

bidraget i stället kunde utgå i form av ett mot räntan å lånebeloppet svarande

årligt bidrag. Denna utväg synes vara så mycket mer att föredraga,

som sjukhusdirektionen möjligen kan tänkas genom statens bemedling hava

möjlighet att från vissa statens fonder erhålla lån mot lägre ränta, än vad

staden får vidkännas för sin upplåning.

Slutligen må i detta sammanhang framhållas, att realiserandet av här

berörda ombyggnadsförslag möjligen kan medföra, att det mera fullständiga

ordnandet av sjukhusförhållandena, som avsetts med förslaget om uppförande

av ett nytt stort sjukhus å Ladugårdsgärdet, kommer att fördröjas

för en avsevärd tid framåt. I vad mån detta kan anses vara till olägenhet

för staden, undandrager sig drätselnämndens bedömande, men synes det

önskligt, ej mindre att de nu ifrågasatta ändringsarbetena begränsas till att

avse, vad som är oundgängligen nödvändigt för att verksamheten vid lasarettet

utan allt för stora olägenheter skall kunna provisoriskt uppehållas,

intill dess den ifrågasatta sjukhusanläggningen å Ladugårdsgärdet utbyggts

till sådan storlek, att serafimerlasarettet icke längre för sitt ändamål behöves,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kung!. Maj. ts proposition Nr 216.

än även, att de kostnader, som nu föreslås att nedläggas på omändringsarbeten,

amorteras inom tid, som med hänsyn till nyssnämnda omständigheter

kan finnas skälig.

För så vitt det nu ifrågasatta bidraget skulle bestämmas att utgå i form

av räntefritt lån, synes detsamma böra anvisas att utgå av lånta medel,

vilka från stadens sida böra återbetalas inom den tid, som nyss antytts,

dock högst inom samma tid, som eljest plägar tillämpas för stadens egna

sjukhusbyggen, eller 20 år.

Föredragande borgarrådet hade i frågan erinrat och anfört följande:

Vid bedömandet, huruvida den av de sakkunniga föreslagna fördelningen

mellan Stockholms stad och Stockholms län av vissa kostnader för de ifrågavarande

ombyggnadsarbetena vid serafimerlasarettet kan anses lämpligt och

rättvist avvägd, torde hänsyn böra tagas ej blott till den kliniska verksamheten,

rörande vilken avtal finnas mellan lasarettet, å ena, samt staden och

länet, å andra sidan, utan även till den polikliniska verksamhet, som lasarettet

utan avtal utövar till förmån för staden och länet.

Vad först den kliniska verksamheten angår, förfogar lasarettet över 425

sängar. Av dessa äro genom avtal 200 tillförsäkrade staden och 100 länet.

Dessa siffror äro emellertid icke tillräckligt belysande för lasarettets prestationer

gentemot staden och länet. Ett riktigare uttryck härför utgöra de

antal vårddagar, som staden och länet kommit i åtnjutande av, och som

närmare framgå av en tablå över underhållsdagar för patienter vid serafimerlasarettet

under åren 1913—1924.

Av nämnda tablå framgår, att staden tidigare icke kommit i åtnjutande

av det antal vårddagar, som svarar mot det staden tillförsäkrade sängantalet,

medan däremot länet kunnat väl utnyttja sitt avtal med lasarettet.

Förklaringen härtill torde vara att söka dels däri, att länet, som tidigare

icke förfogat över något eget sjukhus, till serafimerlasarettet sänt hela sitt

vårdbehövande klientel, som där icke kunnat avvisas, dels ock i den omständigheten,

att lasarettet mottagit ett avsevärt antal personer, som vid

intagningen förmodats tillhöra Stockholm men vid närmare undersökning

visat sig äga hemortsrätt i länet. Sedan länet numera erhållit egna sjukvårdsanstalter,

har emellertid, såsom av tablån framgår, en väsentlig förändring

i fråga om vårddagarnas fördelning inträtt till stadens fördel. Genom

sjukhusavgiftsdelegerades verksamhet har dessutom numera större trygghet

vunnits för att å stadens ackord icke intagas personer, mot vilka staden

icke har vårdskyldighet. Erhålles dessutom den av hälsovårdsnämnden påfordrade

garantien för att staden verkligen får disponera de platser, lasarettet

enligt gällande avtal har att tillhandahålla staden, torde sålunda vårddagarnas

antal hädanefter kunna bringas i bättre överensstämmelse med det

staden tillförsäkrade sängantalet.

Vad härefter den polikliniska verksamheten angår, har av stadens statistiska

kontor verkställts en utredning angående antalet under år 1923 å

serafimerlasarettets polikliniker behandlade patienter. Resultatet av denna

utredning framgår av nedanstående tabell, utvisande huru patientantalet

fördelat sig på staden, länet och riket i övrigt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

A serafimerlasarettets polikliniker år 1923 behandlade patienter.

Absoluta tal.

Medicinska polikliniken........

Summa

Stock-

holms

stad

Stock-

holms

län

Riket

i övrigt1

Okänd

hemort

5,795

3,850

1,318

609

18

Kirurgiska » ........

13,469

9,442

2,883

985

159

Gynekologiska » ........

1,329

850

314

127

38

Nervpolikliniken ............

2,055

1,388

341

303

23

Ögonpolikliniken............

8,588

5,621

1,839

1,052

76

Öronpolikliniken ............

8,094

5,826

1,449

765

54

, Summa

39,330

26,977

8,144

3,841

368

På 100 behandlade tillhörde

Medicinska polikliniken........

100,0

(>6,4

70,1

22,8

10,5

0,3

Kirurgiska » ........

100,o

21,4

7,3

1,2

Gynekologiska » ........

100,0

03,9

23,6

9,6

2,9

Nervpolikliniken............

100,0

07,6

16,6

14,7

1,1

Ögonpolikliniken............

100,0

65,5

21,4

12,2

0,9

Öronpolikliniken ............

100,0

72,0

17,9

9,4

0,7

Medeltal

100,0

08,6

20,7

9,8

0,9

1 Ävensom utländska undersåtar (ett fåtal).

Av denna tabell framgår, att de personer, tillhörande Stockholm, som

dragit nytta av denna gren av serafimerlasarettets verksamhet, uppgå till

ett tre gånger större antal än de från länet.

För egen del anförde vidare städskålegiet i utlåtande den 26 februari 1925

bland annat:

Vad angår den av de sakkunniga föreslagna kostnadsfördelningen,

torde mot densamma icke vara något att erinra, detta under förutsättning

dock att betryggande garantier lämnas för att staden framdeles verkligen

får disponera de platser, som enligt gällande avtal tillförsäkrats densamma.

Emot den föreslagna formen för stadens bidrag torde ej heller vara något

att erinra, under förutsättning att detsamma, på sätt såväl hälsovårdsnämnden

som drätselnämnden föreslagit, förbindes med det villkoret, att lånet

skall till staden återgäldas, därest antingen verksamheten vid sjukhuset

framdeles nedlägges eller staden dessförinnan skulle finna sig böra avstå från

sin rätt till vissa sängplatser å sjukhuset. Genom den av drätselnämnden

alternativt ifrågasatta anordningen med ett årligt bidrag från staden, motsvarande

räntan å ett av lasarettsdirektionen upptaget lån, skulle visserligen

vinnas den fördelen, att en ökning av stadens låneskuld för här ifrågavarande

ändamål undvekes. Emellertid torde denna anordning komplicera

frågan, särskilt med hänsyn till lasarettets övriga lånebehov, och har stadskollegiet

därför ansett sig böra förorda det förra alternativet. De för lånet

erforderliga medlen torde, på sätt drätselnämnden föreslagit, böra anskaffas

genom upplåning och amorteras under en tid av högst 20 år.

Såsom villkor för stadens bidrag har hälsovårdsnämnden bland annat föreslagit,

att de till en kostnad av 1,314,350 kronor beräknade ändringsarbeten,

vilka skola utföras med av serafimerlasarettet upplånade medel, bliva verkställda.

Ehuru staden endast indirekt — genom en ökning av den vård
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

dagskostnad, som enligt andra punkten i nu gällande avtal skall av staden

bestridas — kommer att medverka vid amorteringen av nämnda kostnad,

har kollegiet, med hänsyn till angelägenheten ur sjukvårdssynpunkt, att

ifrågavarande arbeten bliva utförda, ansett sig böra förorda, att nämnda

arbetens utförande uppställes såsom villkor för stadens medverkan i övrigt.

Även de övriga villkor, som av hälsovårdsnämnden föreslagits, vill kollegiet

biträda.

Vad slutligen angår det av generalfältläkaren Fritz Bauer reservationsvis

framförda förslaget om anordnande av enskilda och halvenskilda rum å

den kirurgiska avdelningen, torde, då tiden för lasarettets kvarliggande å

dess nuvarande plats är så oviss, anledning icke föreligga för staden att

medverka till bestridande av kostnaderna för en sådan anordning.

I anslutning härtill hemställde stadskollegiet, att stadsfullmäktige måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t förklara sig villiga att för här ifrågavarande

ändrings- och förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet mot säkerhet, som

av drätselnämnden kunde godkännas, lämna ett räntefritt lån om högst

443,225 kronor under följande villkor:

1) att staten och Stockholms läns landsting bestrida så stor del av kostnaderna

för arbetena ifråga, som av de sakkunniga föreslagits;

2) att de till en kostnad av 1,314,350 kronor beräknade ändringsarbeten,

vilka skola utföras med av serafimerlasarettet upplånade medel, bliva verkställda

;

3) att stadens lån återbetalas senast med utgången av det år, under

vilket serafimerlasarettets verksamhet å dess nuvarande plats nedlägges eller

staden finner sig icke böra längre utnyttja sin rätt till vissa vårdplatser å

lasarettet;

4) att överenskommelse träffas mellan hälsovårdsnämnden och lasarettets

direktion ifråga om kontrollen av att gällande bestämmelser angående stadens

rätt att disponera visst platsantal å lasarettet iakttagas;

5) att behandlingen på lasarettets polikliniker allt framgent skall vara

kostnadsfri; samt

6) att Kungl. Maj:t medgiver, att de för ändamålet erforderliga medlen

anskaffas genom upplåning för amortering på högst 20 år.

Den 9 mars 1925 fattade stadsfullmäktige beslut i enlighet med stadskollegiets

hemställan, och blevo stadsmyndigheternas yttrande till Kungl.

Maj:t överlämnade av överståthållarämbetet, som i utlåtande den 14 mars

1925 förklarade sig för egen del icke hava något att tillägga till vad stadsfullmäktige

i ärendet anfört.

Vid anmälan den 20 mars 1925 av sjukhusbyggnadssakkunnigas senast Kungl. Maj:ts

berörda framställning och de däröver avgivna utlåtandena yttrade jag i den

föreliggande frågan följande: års riksdag.

Såsom jag nyss antytt, hava förhållandena i avseende å serafimerlasarettets

lokaler synts mig sådana, att jag funnit det högeligen önskligt, att något

kunde från statens sida göras för avhjälpande av de mest framträdande

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 184 höft. (Nr 216.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Framställning

från direktionen

över serafimerlasarettet

den 16 maj

1925.

Sakkunnigas

betänkande

och förslag

den 24 september

1925.

50 Kungl. May.ts proposition Nr 216.

bristema. I och med att ett visst belopp blev i statsverkspropositionen beräknat

i avvaktan på ärendets vidare utredning, kan emellertid icke anses,

att någon ställning tagits till den av de sakkunniga uppgjorda finansieringsplanen.

Jag hade helst sett, att det varit möjligt att nu genomföra de viktigaste

samt för sjukvården och undervisningen mest oundgängliga arbetena

— de som avse poliklinik, kök, maskinhus och bad — men att övriga arbeten

fått tillsvidare anstå, och detta så mycket mer som frågan om det nya

stora centralsjukhuset inom en mycket nära framtid torde bliva aktuell.

Det har nämligen icke synts mig ändamålsenligt, att, då ett stort förslag

till ett nytt sjukhus, avsett att ersätta det nuvarande serafimerlasarettet, snart

är att införvänta, nu vidtaga allt för genomgripande förändringar i avseende

å lasarettets nuvarande lokaler och över huvud icke sådana, som ej under

övergångstiden visa sig vara oundgängligen nödvändiga för sjukvården och

undervisningen. Frågorna om det nya sjukhuset och underhållsarbetena å

det gamla synas mig, när dessa senare givits den omfattning, som skett,

lämpligen böra skärskådas i ett sammanhang.

För att få det föreliggande förslaget realiserat har man ansett en medverkan

från Stockholms stads sida för finansieringen vara nödvändig. Frågan

synes mig emellertid ligga i ett i viss mån annat läge genom det beslut,

som av Stockholms stadsfullmäktige fattats. Vid stadsfullmäktiges beslut

att bidraga till förslagets genomförande är nämligen fogat, bland andra, det

villkoret att samtliga de av de sakkunniga angivna ändringsarbeten bliva

verkställda, sålunda jämväl de arbeten, i fråga om vilka jag anser ett uppskov

i avvaktan på närmare prövning försvarligt.

Jag vill slutligen erinra om att det sista av de över de sakkunnigas förslag

infordrade yttrandena inkom till ecklesiastikdepartementet först den 14

mars 1925 och att det icke varit möjligt att inom den för propositioners

avlåtande till riksdagen föreskrivna tiden medhinna att verkställa någon

ytterligare utredning i frågan.

I enlighet med min hemställan beslöt Kungl. Maj:t att i skrivelse (nr 191)

giva riksdagen tillkänna, att proposition i det under åttonde huvudtiteln till

1925 års statsverksproposition omförmälda ärendet angående tillbyggnadsarbeten

å serafimerlasarettet ej komme att avlåtas till riksdagen, i följd varav

medel för berörda ändamål ej komme att erfordras på riksstaten för budgetåret

1925—1926.

Kungl Maj:ts beslut att icke till riksdagen framlägga proposition angående

de ändringsarbeten, varom förslag förelåg, föranledde direktionen över serafimerlasarettet

att i skrivelse den 16 maj 1925 hemställa om Kungl. Maj:ts

medgivande att utföra vissa mindre i ovanberörda större omändringsförslag

ingående ändringsarbeten och att för bestridande av kostnaderna härför

av allmänna lasarettsfondens medel taga i anspråk ett belopp av 78,600

kronor.

* *

*

Med skrivelse den 24 september 1925 hava nu sjukhusbyggnadssakkunniga

framlagt sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus

ävensom de olika förslag, vilka hänga härmed samman eller direkt

föranledas av huvudförslaget.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:is proposition Nr 216.

De sakkunniga erinra till eu början, hurusom frågan om tomt för ett nytt

kliniskt sjukhus redan blivit av Kungl. Maj:t prövad och viss byggnadstomt

å Ladugårdsgärdet genom Kungl. Majrts beslut den 21 april 1922 blivit de

sakkunniga anvisad. De sakkunniga meddela i samband härmed en summarisk

förteckning å alla de övriga tomter, som blivit för ändamålet ifrågasatta

men vid verkställd undersökning befunnits av en eller annan anledning

icke kunna för ändamålet tagas i anspråk.

Dessa tomter äro:

I. å Kungsholmen belägna:

1) En till kronoegendomen Marieberg hörande tomt, f. n. disponerad dels

för en ammunitionsfabrik och dels till kasern för fälttelegrafkåren;

2) Staden tillhöriga, åt Frimurarbarnhuset delvis upplåtna egendomen

Kristineberg, delen norr om Drottningholmsvägen;

3) Den del av samma egendom, som är belägen söder om Drottningholmsvägen,

väster om Konradsberg, ev. med tillägg av någon del utav sistnämnda

för Stockholms hospital nu disponerade, staten tillhöriga egendom.

II. Söder om Stockholm i Brännkyrka församling belägna:

4) kronoegendomen Johanneshov;

5) Stockholms stad tillhöriga egendomen Årsta;

6) Stockholms stad tillhöriga lägenheten Dalskogen å Enskede ägor.

III. Norr om Stockholm belägna:

7) Del av den s. k. Solnaskogen, tillhörande Karlbergs kungsgård;

8) Väster om Karlbergs slott belägen del av Karlbergs kungsgård:

9) Området stora Björnnäset, å norra Djurgården, i närheten av Albano

station;

10) den s. k. Kattrumpsbacken, å norra Djurgården, mellan fältrittklubbens

bana och slätten vid Ugglevikskällan;

11) Smedsbacken, norr om Ladugårdsgärdet;

12) Kampementsbacken, norr om Ladugårdsgärdet;

13) De nuvarande fotgardesregementenas tomter;

14) Området lilla Björnnäset, beläget å norra Djurgården, söder om Laduviken;
15)

Kungl. Lantbruksakademiens experimentalfält, å norra Djurgården;

16) egendomen Bergshamra, tillhörig kronan.

Såsom förut nämnts avsåg det åt de sakkunniga lämnade uppdraget att

biträda med utredning rörande såväl karolinska institutets som serafimerlasarettets

nybyggnadsfrågor. De sakkunniga säga sig ända från början

hava oavlåtligt hållit i sikte lösandet av frågan i hela denna dess omfattning,

varigenom slutmålet — att samla karolinska institutets institutioner

och kliniker till ett organiskt helt — skulle uppnås. Arbetet planlades i

början med tanke på att den stora frågan skulle lösas i ett sammanhang,

men denna tanke måste ganska snart övergivas. Såsom jag ovan erinrat,

föreslogo de sakkunniga i sin ovanberörda skrivelse den 17 juni 1921 på

anförda skäl, att byggnadsföretaget skulle utföras i tre särskilda etapper så,

att i första etappen skulle utföras sex kliniker, en medicinsk, en kirurgisk,

en oftalmiatrisk, en otiatrisk, en radiologisk och en för obstetrik och gyne
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

kologi. I den andra etappen skulle följa de karolinska institutets kliniker,

som icke medtagits i första etappen, nämligen ytterligare en medicinsk och

en kirurgisk samt en neurologisk, en psykiatrisk, två pediatriska, en ortopedisk

och en dermatologisk-syfilidologisk. I tredje etappen — eventuellt

redan i den andra — skulle karolinska institutet i trängre bemärkelse, d. v. s,

de till institutets tomt å Kungsholmen nu förlagda teoretiska institutionerna,

förflyttas intill det nya sjukhuset, varmed hela byggnadsplanen skulle vara

slutförd. Sängantalet i det planerade sjukhusets första etapp beräknades av

de sakkunniga bliva 628.

De sakkunniga framhålla nu, hurusom det under fortgången av arbetet

blivit för de sakkunniga allt klarare, att den omfattning för sjukhusets första

etapp, som föreslagits i berörda skrivelse den 17 juni 1921, ur flera, framför

allt ekonomiska synpunkter ej vore lyckligt avvägd.

Ett byggande i två etapper enligt planen av år 1921 måste hava till följd,

att seraf!merlasarettet under en lång följd av år skulle utnyttjas såsom kliniskt

sjukhus vid sidan av det nya sjukhuset, ett förhållande, som ur många

synpunkter skulle ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt. En sådan anordning

skulle med nödvändighet kräva mycket betydande om- och tillbyggnadsarbeten

å det gamla lasarettet, i runt tal dragande eu kostnad av två och en

halv million kronor. Planlägges åter bygget så, att samtliga serafimerlasarettets

kliniker flyttas på en gång och snarast möjligt och kan därigenom

det nuvarande serafimerlasarettets tillvaro såsom kliniskt sjukhus bliva begränsad

till en relativt kort tid, 8 ä 10 år, kunna underhållsarbetena avsevärt

inskränkas, vilket framgår av det förslag till sådana arbeten, som samtidigt

framlägges och vars genomförande skulle kosta endast något över

600,000 kronor. Om den kliniska sjukhusverksamheten under en avsevärd

följd av år skulle bedrivas både vid serafimerlasarettet och vid det nya

sjukhuset, skulle detta medföra en hel del onödiga administrationskostnader

i form av* dubblerad arbetskraft, varjämte det bleve nödvändigt att driva

såväl två patologisk-anatomiska institutioner som två röntgenavdelningar,

bägge och särskilt de senare synnerligen kostsamma beträffande både levande

kraft och materiel. Den nuvarande patologisk-anatomiska avdelningen vid

karolinska institutet skulle däremot kunna helt nedläggas så snart hela serafimerlasarettets

verksamhet bleve förlagd till det nya sjukhuset. Härigenom

skulle andra karolinska institutets hårt beträngda institutioner kunna vinna

en välbehövlig utvidgning genom att tillgodogöra sig dess utrymme, en förbättring,

som kunde ske utan nämnvärda kostnader för statsverket. Slutligen

skulle, om blott första etappen utbyggdes, serafimerlasarettets tomter

mycket senare bliva lediga att exploateras, vilket för statsverket måste betyda

en avsevärd ekonomisk förlust. Då de sakkunnigas förslag går ut på

att staten skulle bevilja sina anslag till nybyggnaden under förbehåll, att

staten finge ersättning härför i den mån försäljandet av lasarettets gamla

fastigheter möjliggjorde detta, kan det icke vara staten likgiltigt, om en

sådan försäljning äger rum efter 8 å 10 år eller först efter 20 eller kanske

än flera år.

Även med hänsyn till det nya sjukhuset och dess drift skulle ett så ofullständigt

utbyggande som det år 1921 såsom första etapp ifrågasatta bliva

ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktigt. Ett modernt sjukhus är en

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ytterst komplicerad anstalt. Det oaktat fordrar erfarenheten med allt större

skärpa av dess organisation en långt gående koncentration, detta av hänsyn

till kostnaderna såväl för byggnaden som för driften. Arbetslokalerna, såväl

de rent medicinska som de ekonomiska, skola ligga så centralt som

''möjligt i den stora sjukhusorganismen. Sjukavdelningarna skola grupperas

runt om detta centrum med bekvämast möjliga förbindelse till arbetslokalerna.

Denna organisationsprincip, ytterst betydelsefull för driften, medför

naturligtvis vissa oundvikliga nackdelar, då det gäller att planlägga ett

sjukhus, som skall utbyggas i flera etapper. Givetvis bliva svårigheterna

större, ju mer dessa etapper skilja sig från varandra med avseende på

deras omfång. Arbetslokalerna, vilka som sagt måste ligga centralt, äro

nämligen redan på grund härav svåra att nämnvärt utvidga. Dessutom utgör

flertalet av dem en organisation för sig, som likaledes är byggd efter

principen: koncentration kring ett arbetscentrum; så t. ex. måste en köksavdelning

byggas med själva köket som centrum och de mångfaldiga bilokalerna

förläggas runt om detta; en poliklinik måste byggas så, att de

sjuka få vänta och inregistreras i lokaler, belägna i centrum, och sedan därifrån

fördelas till runt om detta centrum liggande behandlings- och undervisningslokaler

o. s. v. En följd av allt detta blir, att, om sjukhuset skulle

utbyggas enligt förslaget av år 1921, eu mycket stor del av arbetslokalerna

måste redan nu uppföras till den omfattning, de senare vid sjukhusets fullständiga

utbyggnad måste få. Så är förhållandet med den centralbyggnad,

som innehåller polikliniker, bad, gymnastik och laboratorier, den patologiska

institutionen m. m. Så är vidare fallet med köket, vissa delar av tvätten

och maskinhuset, med gravkapellet samt med hela det centrala kulvertsystemet.

Detta kommer givetvis att medföra, att de delar av sjukhuset,

som uppföras i första etappen, bliva relativt dyrare och att byggnadskostnaden

per säng pressas i höjden, varjämte naturligtvis driften blir dyrare.

Kostnadsberäkningens slutsiffror visa, att byggnadskostnaderna enligt alternativ

I uppgå till 23,235,000 kronor för 825 sängar eller till 28,163 kronor per

säng, under det att de enligt alternativet II uppgå till 26,480,000 kronor

för 1,154 sängar eller till 22,946 kronor per säng.

Såsom bekant bar Stockholms stad redan ritningar färdiga till ett nytt

sjukhus vid Arsta. Staden torde därför icke vara villig övergiva denna plan

och deltaga i uppförandet av ett så dyrt sjukhus, som det enligt alternativ

I, dessutom liggande på statens mark, om staten icke bure eu mycket

stor del av kostnaden, även för de sängar staden måste kräva reserverade

för sin sjukvård. De sakkunniga förmena, att de förmånligaste villkor,

staten kunde erhålla, skulle vara de, som gällt emellan staten och Malmöhus’

läns landsting beträffande uppförandet av universitetsklinikerna i Lund,

d. v. s. att stat och stad åtoge sig hälften av kostnaderna var, givetvis

bortsett från garnisonssjukhusets sängar, dem staten helt måste betala. Av

lämnad översikt av byggnadskostnadernas fördelning framgår, att staten

skulle hava att gälda för det mindre bygget, kallat alternativ I, 12,490,290

kronor och för det större, kallat alternativ II, 12,826,814 kronor. I förra

fallet skulle till undervisningens förfogande stå blott 595 vårdplatser mot i

senare fallet 912 eller, om garnisonens platser medräknas, vilket beträffande

alternativ II är fullt berättigat, ej mindre än 1,019 vårdplatser. Proportionen

emellan kostnaderna och utbytet för undervisningen skulle alltså ställa

sig synnerligen ofördelaktigt enligt alternativ !.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

På grund av nu anförda skäl anse de sakkunniga det vida fördelaktigare,

att redan i en första utbyggnad medtagas ej blott de kliniker, som skulle

utgöra första etappen, utan även de, som tills vidare skulle förbliva vid

serafimerlasarettet och nödvändiggöra detta lasaretts fortsatta drift vid sidan

av det nya sjukhuset. Dessa kliniker äro ytterligare en medicinsk och eu

kirurgisk samt en neurologisk.

Med hänsyn till denna förändrade uppfattning hava de sakkunniga utarbetat

och framlagt två alternativ till frågans lösning. Alternativ I sammanfaller

med första etappen i 1921 års förslag dock med den skillnad, att det

omfattar 51 sängar mer än detta, vilka tillkommit därigenom att en allmän

isoleringsavdelning, en isoleringsavdelning för septiska barnbördsfall och eu

avdelning för struptuberkulos ansetts böra tillfogas det ursprungliga förslaget.

Det kliniska sjukhuset enligt alternativ I omfattar nu sex kliniker,

en medicinsk, eu kirurgisk, en oftalmiatrisk, en otiatrisk, en radiologisk och

en obstetrisk-gynekologisk samt isoleringsavdelningar med sammanlagt 679

sängar. Alternativ II, vilket ej sammanfaller med andra etappen uti 1921

års förslag, omfattar ett kliniskt sjukhus med nio kliniker, nämligen två

medicinska, två kirurgiska, en oftalmiatrisk, en otiatrisk, en radiologisk, en

obstetrisk-gynekologisk och eu neurologisk samt isoleringsavdelningar med

sammanlagt 1,047 sängar.

De sakkunniga förorda sålunda mycket bestämt alternativ II.

Till förut anförda skäl härför kommer — framhålla de sakkunniga vidare

— ännu ett av stor betydelse. Enligt alternativ I måste för garnisonssjukhuset

uppföras en särskild byggnad med plats för 146 patienter, antalet

beräknat med hänsyn till nu gällande härordning. Detta måste förestås av

två överläkare, en å medicinska och en å kirurgiska avdelningen, varför

dessa avdelningar kräva särskilda operations- och laborationsavdelningar. I

alternativ II föreslås garnisonssjukhuset förminskat till 107 platser och kan

därigenom fördelas på fyra vårdavdelningar, två medicinska och två kirurgiska,

vilka kunna inbyggas i det stora sjukhuset, därigenom att detta påbygges

med ytterligare en våning. Denna sänkning av antalet platser från

146 till 107 är möjlig, dels därför att lasarettet enligt det större alternativet

utökas med ytterligare en medicinsk och en kirurgisk samt med en neurologisk

vårdavdelning, varigenom lasarettets möjligheter att mottaga sjuka

militärer, i fall garnisonens vårdplatser tillfälligt skulle vara otillräckliga, i

hög grad ökas, dels därför att platser för officerare, underofficerare och

civilmilitära beställningsmän kunna beredas på lasarettets hel- och halvenskilda

avdelningar. Givetvis blir det i och för sig billigare att för ett visst

antal sjuksängar höja en befintlig byggnad med en våning än att för detsamma

uppföra eu helt ny byggnad, vartill kommer att även driftkostnaderna

ställa sig mindre kostsamma i det förra än i det senare fallet. I

alternativ II bliva det nya sjukhusets tio medicinska och tio kirurgiska avdelningar

fördelade på fyra överläkare. Dessa kunna med nödig assistens

övertaga var ytterligare en avdelning, varigenom det blir överflödigt att för

garnisonssjukhuset hava särskilda överläkare och således att för dem uppföra

särskilda laborations- och operationsavdelningar. Det är av allt detta

uppenbart, att de vårdplatser, som krävas för garnisonens sjuka, erhållas av
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216. 55

sevärt billigare enligt alternativ II än enligt alternativ I, i förra fallet för

2,455,222 kronor i senare för 4,111,798 kronor.

Beträffande möjligheten av att, på sätt i alternativ II föreslås, ansluta

garnisonssjukhuset till serafimerlasarettet hänvisa de sakkunniga till ett av

generalfältläkaren Bauer avgivet yttrande, till vilkens där uttalade mening

de sakkunniga till fullo ansluta sig. Jag återkommer i det följande härtill

i samband med frågan om garnisonssjukhusets förening med det ifrågasatta

kliniska sjukhuset.

Sjuksängarnas antal och fördelning å olika avdelningar enligt de olika

alternativen framgå av nedanstående översikt.

Alternativ I.

Medicinska kliniken.

Kirurgiska »

Oftalmiatriska »

Otiatriska »

Obstetriska »

Gynekologiska »

Radiologiska »

Isoleringsavdelningen.

Allmänna

sängar

Privata

sängar

Summa

135

18

153

135

18

153

66

10

76

72

10

82

67 1

16

52 |

135

50

12

62

18

—

18

Garnisonssjukhuset . . .

595

........... 128

84

18

679

146

Transport från altern. I:

Medicinska kliniken. .

Kirurgiska * . .

Neurologiska » . .

723

Alternativ II.

Allmänna

sängar

civila sängar. 595

........... 130

........... 135

........... 52

102

Privata

sängar

84

17

18

16

825

Summa

679

147

153

68

Garnisonssjukhuset . . . .

912

.......... 107

135

1,047

107

1,019

135

1,154

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava de sakkunniga i

sitt alternativ II icke medtagit vissa förut till den s. k. andra etappen förlagda

kliniker, nämligen en psykiatrisk, två pediatriska, en ortopedisk och

en dermato-syfilidologisk klinik. Vidkommande orsaken till att de sakkunniga

icke ansett sig kunna taga steget fullt ut och föreslå, att nu i alternativ

II skulle medtagas alla karolinska institutets kliniker, sålunda jämväl

nu senast nämnda, anföra de sakkunniga i huvudsak följande:

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Ur såväl undervisningens som sjukvårdens synpunkt skulle det utan tvivel

hava varit allra fördelaktigast, om man hade på en gång kunnat skapa

en anstalt med alla specialkliniker företrädda. Andra tungt vägande skäl

hava dock förmått de sakkunniga att tills vidare avstå härifrån och låta

sig nöja med att inarbeta samtliga kliniker i sjukhusets organisationsplan

och reservera för var och en av dom lämplig plats.

Karolinska institutet äger för närvarande två pediatrislca kliniker, bägge

förenade med polikliniker. Den ena av dem, den vid allmänna barnhuset,

torde kunna betecknas såsom fyllande alla rimliga anspråk. Den andra

åter, den vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, lider av den

mycket avsevärda bristen, att där finnes plats för endast några få spädbarn,

ehuru just sådana barn för den pediatriska undervisningen äro av den största

betydelse. Ur undervisningens synpunkt hade det därför varit i högsta

grad befogat att föreslå även denna klinik till omedelbar förflyttning. Ur

sjukvårdens synpunkt ligga emellertid förhållandena annorlunda. Stockholms

stad har för närvarande intet behov av flera sjukvårdsplatser för

barn, och representanter för stadens sjukvårdsmyndigheter hava förklarat

sig icke vilja förorda byggandet av nya sådana, så länge de befintliga äro

tillräckliga och ofta icke kunna beläggas fullt. Därtill kommer att denna

fråga måste upptagas till behandling i samband med den förestående omorganisationen

av allmänna barnhuset och att då åtminstone bidrag till frågans

lösande torde kunna förväntas genom barnhusets medel. De sakkunniga

hava därför endast reserverat plats för två pediatriska kliniker i omedelbart

samband med den obstetriska kliniken, med vilken de böra stå i ett

intimt samarbete.

Den ortopediska klinikens lokaler kunna sägas befinna sig i ett synnerligen

dåligt skick och äro därför i högsta grad i behov av en omedelbar

förflyttning till tjänliga sådana. Denna klinik måste emellertid intimt samarbeta

icke blott med sjukhuset utan även med en vanföreanstalt, vilken

givetvis icke kan förläggas till ett sjukhus av här ifrågavarande karaktär.

Då frågan om ny vanföreanstalt i Stockholm visserligen är aktuell, men är

beroende av den lösning hela vanförevården i vårt land kan komma att

få, hava de sakkunniga ansett statsmyndigheternas beslut härutinnan först

böra avvaktas. I organisationsplanen finnes plats beredd för en sådan klinik,

så belägen, att den skulle komma i omedelbar närhet till gymnastikavdelningen

och dock ligga så nära sjukhusområdets yttergräns, att en vanföreanstalt,

förlagd utanför denna gräns, skulle kunna sättas i god förbindelse

med kliniken.

Kliniken för hud- och könssjukdomar hava de sakkunniga icke ansett sig

kunna nu medtaga, huvudsakligen på grund därav, att könssjukdomarna

för närvarande hava avtagit så starkt, att Stockholms stads härför avsedda

sjukhusplatser äro mer än tillräckliga, varför de delvis tagits i anspråk för

annat ändamål. Något ekonomiskt understöd från stadens sida för eu ny

sådan klinik kan därför icke för närvarande påräknas.

Don psykiatriska kliniken är nu förlagd till Konradsberg. Lokalerna därstädes

äro visserligen gamla, men efter sjukhusets restaurering dock i ett

ganska tillfredsställande skick, vadan det ur sjuk vårdssynpunkt icke kan

sägas, att den psykiatriska kliniken för närvarande är i trängande behov

av en förflyttning. Ur undervisningssynpunkt vore vissa förbättringar åter

mycket önskvärda. Bäst vore utan tvivel undervisningen betjänt med en

psykiatrisk klinik, som kunde intaga sinnessjuka och misstänkt sinnessjuka

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

under friare former än den nuvarande hospitalsstadgan medgiver och som

hade eu vidsträckt evakueringsrätt. Enligt det särskilda av 1925 års riksdag

godkända avtalet emellan staten och staden om att den senare skall

övertaga sin sinnessjuk vård undantages uttryckligen bland annat den psykiatriska

kliniken, som fortfarande skulle tillkomma staten att bekosta. Om

staden det oaktat skulle befinnas villig att på något sätt deltaga i kostnaderna

för en psykiatrisk klinik, t. ex. för dess verksamhet såsom upptagningsanstalt

för staden, torde ej kunna utrönas, förrän en allmän plan angående

sinnessjukvårdens ordnande i Stockholm blivit uppgjord och de

stora kostnader, som på detta område förestå staden, kunna överblickas.

En sådan plan är nu under utarbetande. På grund härav har å tomten

allenast reserverats ett för en sådan klinik lämpligt område.

I överensstämmelse med angivna grunder hava de sakkunniga låtit genom

arkitekten Carl Westman utarbeta ritningar m. m., kostnadsförslag och beskrivning

till ett nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärdet enligt berörda två

alternativ. Till dessa ritningar in. in., vilka samtliga som bilagor åtfölja

de sakkunnigas betänkande, tillåter jag mig nu allenast hänvisa.

En punkt hava de sakkunniga ansett sig böra särskilt framhålla, nämligen

den utomordentliga betydelse för såväl sjukvård som undervisning och

vetenskaplig forskning de sakkunniga anse ligga däri, att överläkarna få hela

sin läkarverksamhet förlagd till sjukhuset och slippa att splittra densamma

såsom hittills särskilt i huvudstaden på grund av yttre förhållanden varit

oundgängligt, I

I detta syfte hava de sakkunniga föreslagit en anordning, som finnes

vid nästan alla länslasarett, nämligen att för överläkarna inreda särskilda

mottagningsavdelningar för deras privata praktik. Ett väntrum och ett undersökningsrum,

förlagda intill överläkarens arbetsrum, göra tillfyllest, om

dessa lokaler förläggas så, att överläkarna för operativa ingrepp och undersökningar,

som kräva större apparatur, kunna använda klinikernas eller poliklinikernas

härför inredda lokaler.

Man har vidare sedan länge funnit det vara lämpligt att vid våra sjukhus

anordna en del enskilda och halvenskilda rum. Inrättandet av sådana

är av stor betydelse även i här avhandlat syfte.

En tredje åtgärd, som likaledes skulle vara av synnerlig stor vikt för att

möjliggöra för överläkarna att ständigt vara tillhands å sina kliniker, är att

de beredas bostäder intill desamma. Tidpunkten är emellertid icke lämplig

för en utredning av kostnadsfrågan. Överläkarna böra erlägga en måttlig

hyra för bostäderna och denna kan svårligen beräknas, förrän man känner

byggnadskostnaderna. Bostäderna torde böra förläggas till en tomt omedelbart

utanför sjukhuset, varför eu stadsplan måste avvaktas innan en tillförlitlig

kostnadsberäkning kan utföras. Denna viktiga fråga måste i sinom

tid upptagas till närmare prövning. Därjämte böra överläkarna beredas inkomster

även av sin läkarverksamhet vid kliniken och icke blott, såsom nu

praktiskt taget är förhållandet, endast av sin lärargärning därstädes. Detta

torde emellertid kunna ske genom att de i en eller annan form medgivas rätt till

en skälig inkomst från avdelningarna för hel- och halvenskilda rum. Under

dessa förutsättningar synes det de sakkunniga vara både rimligt och för

såväl sjukvården som den vetenskapliga verksamheten och undervisningen

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

helt visst gagneligt, att överläkarna förbjödes att utanför sjukhuset utöva

enskild läkarverksamhet.

I samband med frågan angående bostäder för överläkarna — eventuellt

dessförinnan — bör upptagas frågan om bostad för en direktör.

De sakkunniga hava vidare i enlighet med det dem vid uppdragets meddelande

givna direktivet ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om ett

ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å de

tilltänkta nybyggnadernas uppförande och underhåll m. in.

Vid prövning av frågan, i vad mån förhållandena i Uppsala och Lund

skulle kunna tjäna till förebild vid ordnandet av åsyftad samverkan mellan

staten och Stockholms stad beträffande kostnaderna för det nu planerade

sjukhuset, hava de sakkunniga funnit, att hithörande förhållanden i Stockholm

äro vida mera komplicerade än i universitetsstäderna och i många

avseenden helt olikartade. I Uppsala äges det akademiska sjukhuset av

universitetet, som besörjer dess drift med bidrag dels från landstinget,

dels av staten. I Lund tillhöra sjukvårdsinrättningarna Malmöhus län, vars

landsting sköter och bekostar driften i vad angår sjukvården, dock särskilt

på senare tid med avsevärda bidrag av statsmedel. I Stockholm åter äro

karolinska institutets kliniker och institutioner förlagda icke blott till serafimerlasarettet,

som enligt av de sakkunniga föranstaltad utredning torde

böra betraktas såsom en självständig stiftelse och alltså såsom ett särskilt

rättssubjekt, utan därjämte till ett stort antal andra sjukvårdsinrättningar.

Dessa sjukvårdsinrättningar tillhöra antingen staden, staten eller enskilda

stiftelser. Vad serafimerlasarettet beträffar, invecklas frågan ytterligare därav,

att detta lasarett, som ända från sin tillkomst ansetts vara en för hela riket

gemensam sjukvårdsinrättning, mottager i stor utsträckning till vård sjuka

från andra kommuner än Stockholms stad, särskilt från Stockholms län,

som också därför alltid haft intresse i sjukhusdriften därstädes.

Beträffande formen för samarbetet emellan staten och intresserade kommuner

är det påtagligt, att den måste bliva olika för alternativen I och II.

Enligt alternativ I skulle sannolikt under en lång följd av år klinisk sjukvårdsverksamhet

bedrivas både vid serafimerlasarettet och vid det nya sjukhuset.

Detta senare skulle bliva en ny, av det förra oavhängig sjukvårdsinrättning,

vilkens drift på vissa villkor kunde överlämnas till stadens sjukvårdsmyndigheter,

då staden skulle förfoga över det ojämförligt största antalet

av dess sängar, eller ock åt eu särskild styrelse av representanter för

stat och stad.

Löses åter byggnadsfrågan enligt alternativ II och serafimerlasarettet helt

förflyttas till Ladugårdsgärdet, synes intet skäl tala emot att det bibehåller

den ställning av självständigt verkande stiftelse, det hittills under snart ett

och tre kvarts sekel haft. Om serafimerlasarettet således förbleve den part,

som förmedlade statens och kommunernas olika intressen, har det synts de

sakkunniga lättare att uppgöra ett för alla parter rimligt avtal, ytterligare

en omständighet, som talar för att frågan nu löses enligt sistnämnda

alternativ. Det samarbete, som redan sedan länge består mellan serafimerlasarettet

å ena och Stockholms stad och Stockholms län å andra sidan,

skulle därvid vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid föregående

tillfälle deltoge i kostnaderna för sjukhusets nydaning, men givetvis

på ett sådant sätt, att kommunerna komme att dela kostnaderna såväl

för nybyggnaderna som för driften med serafimerlasarettet i proportion till

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 216.

det gagn, de olika parterna hade av det nya sjukhuset, något som just

torde hava varit avsikten med ovan omtalade uttalande av departementschefen.

De sakkunniga hava därför uppgjort ett förslag till avtal mellan staten,

serafimerlasarettet, Stockholms stad och Stockholms län, gällande för alternativ

II, i vilket även avhandlas villkoren för lasarettets övertagande av

vården av garnisonens sjuka. Jag återkommer i det följande närmare till

detta förslag.

De sakkunniga lämna därefter en sammanfattning av byggnadskostnadérna

för de olika alternativen och deras fördelning på de olika parterna.

Alternativ I, omfattande 825 sängar, 23,235,000 kronor, alltså 28,163

kronor per säng.

Av dessa kostnader falla på:

staten för garnisonssjukhuset (146 sängar) 4,111,798: —

» » halva kliniska sjukhuset (595

sängar) ............... 8,378,492: — kronor 12,490,290: —

staden för halva kliniska sjukhuset.............. » 8,378,492: —

enskilda och halvenskilda sängarna (84 sängar)..... » 2,365,692: —

kronor 23,234,474: —

Alternativ II, omfattande 1,154 sängar, 26,480,000 kronor, alltså 22,946

kronor per säng.

Av dessa kostnader falla på:

staten för garnisonssjukhuset (107 sängar) 2,455,222: —

» » serafimerlasarettet (452 sängar) 10,371,592: — kronor 12 826,814:_

staden (400 sängar) ......................... » 9,178,400: —

länet (60 sängar) ........................... » 1,376,760: —

enskilda och halvenskilda sängarna (135 sängar) .... » 3,097,710: —

kronor 26,479,684: —

Beträffande dessa kostnadsberäkningar anföra de sakkunniga vidare:

Om från denna kostnad, 26,479,684 kronor, avdrages den kostnad, som

betingas av de enskilda och halvenskilda rummen, nämligen 3,097,710 kronor,

skulle enligt av arkitekten uppgjord beräkning återstoden, nämligen

23,381,974 kronor, under förutsättning att byggnadstiden beräknas till 8 år,

byggnadskostnaden enligt alternativ II fördelas på de olika budgetåren på

följande sätt:

år

1 . .

. . kronor

300,000

—

»

2 . .

»

500,000

—

»

3 .

»

2,500,000

—

»

4 .

»

4,300,000

—

5 . .

»

6,000,000

—

»

6 .

»

6,000,000

■—

»

7 . .

»

3,000,000

—

»

8 . .

»

781,974

kronor

23,381,974

—

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Till dessa anslag bör under sjunde och åttonde budgetåret komma den

summa, 3,097,710 kronor, som skulle anskaffas genom i avtalet omtalade

amorteringslån och som skulle gälda byggnadskostnaderna för de sjukavdelningar,

som innehålla hel- och halvenskilda rum. Denna summa måste, såsom

i avtalet närmare angivcs, utökas med kostnaden för utrustningen av

nämnda avdelningar. Med detta låns upptagande torde lämpligen kunna

och böra anstå till slutet av byggnadstiden. Ovannämnda kostnader per

år skola naturligtvis fördelas emellan parterna i proportion till deras totalkostnader.

Beträffande under det första budgetåret behövliga anslaget av 300,000

kronor hava de sakkunniga tänkt sig, att, enär ärendet icke kunnat underställas

Stockholms läns landsting, detsamma fördelas mellan staten och staden

på så sätt, att den förra anslår 200,000 kronor, den senare 100,000

kronor, givetvis under förutsättning att härigenom för staten eller staden

uppkommen merkostnad senare utjämnas.

Beträffande kostnaderna för sjukhusets utrustning hava de sakkunniga

låtit verkställa en fullständig utredning. Av denna framgår att med nuvarande

priser dessa kostnader för alternativ I belöpa sig till 3,300,000 kronor

och för alternativ II till 3,794,000 kronor. Att skillnaden emellan alternativen

blivit så relativt obetydlig beror därpå, att en mycket stor del av

serafimerlasarettets inventarier bör kunna överflyttas, då lasarettet nedlägger

sin verksamhet i de gamla lokalerna. Detta gäller ock för garnisonssjukhusets

inventarier.

Inventariekostnaderna skulle givetvis anstå, till dess byggnadsarbetena

framskridit så långt, att anskaffandet av inventarier blir nödvändigt. Den

del av dessa kostnader, som belöpa sig på de hel- och halvenskilda rummen,

cirka 400,000 kronor, synes de sakkunniga böra ingå i ovanberörda

amorteringslån, vilket följaktligen torde böra beräknas till ungefär 3,500,000

kronor.

Till bestridande av statens andel av kostnaderna kunna påräknas avsevärda

belopp, dels genom exploatering av serafimerlasarettets tomter — enligt

alternativ II inom eu relativt nära liggande framtid — dels därigenom

att garnisonssjukhusets tomt och byggnader skulle bliva disponibla för

andra statsändamål, och sålunda dessas värde kunna sägas utgöra en tillgång

vid beräkning av kostnaderna för sjukhusbyggnadsföretaget.

Någon exakt beräkning av de värden, serafimerlasarettets och garnisonssjukhusets

tomter jämte å dem befintliga byggnader representera, lärer svårligen

kunna framläggas. Beträffande garnisonssjukhuset kan dock erinras

därom, att uti det betänkande angående ordnandet av statens byggnadsverksamhet

inom Stockholm, som den 18 mars 1925 avgivits av särskilda sakkunniga,

garnisonssjukhusets tomt, utgörande en areal av 25,455 kvadratmeter,

jämte byggnader uppskattats till ett värde av 2,200,000 kronor, samt att

den del av samma tomt, som är belägen närmast Norr Mälarstrand, torde

kunna, särskilt på grund av det förträffliga läget, synnerligen fördelaktigt

realiseras och därigenom ett högst betydande belopp tillgodokomma staten.

De sakkunniga erinra vidare om det dem givna bemyndigandet att avgiva

förslag till behövliga ändringsarbeten vid serafimerlasarettet samt om

det förslag, som de i sådant hänseende avgåvo enligt ovanberörda den 29

januari 1925 dagtecknade framställning. Detta förslag var utarbetat under förutsättning

av att byggnadsarbeten skulle utföras enligt alternativ I. Förslaget

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

föranledde icke till någon framställning till 1925 års riksdag. De sakkunniga

anmälde emellertid redan då, att de hade under utredning även ett

hastigare utbyggande. Under sådant förhållande och då de sakkunniga numera

funnit sig böra bestämt förorda ovanberörda alternativ II, hava de

sakkunniga ansett sig böra göra denna fråga till föremål för ny utredning

i syfte att utröna, om ej vissa inskränkningar skulle låta sig göra.

Utarbetandet av förslag i sådant avseende har av de sakkunniga uppdragits

åt generalfältläkaren Bauer och professorn Holmgren, vilka avgivit ritningar

— utförda av arkitekten B. Birch-Lindgren — ävensom av kostnadsberäkningar

åtföljda särskilda yttranden i ämnet.

De delegerade hava icke kunnat enas utan hava avgivit olika förslag.

Holmgren anser, att även under förutsättning, att sjukhuset skulle utbyggas

enligt alternativ II, vore samtliga de ändringsarbeten nödvändiga,

för vilka anslag begärdes i ovannämnda skrivelse den 29 januari 1925.

Skulle anslag härför ej bliva beviljat, angiver han vilka av de i skrivelsen

föreslagna arbetena måste anses för undervisningens och sjukvårdens behöriga

uppehållande vara oundgängligen nödvändiga. Dessa ändringsarbeten,

vilka han betecknar såsom ett minimum, ingå samtliga i Bauers förslag

och omfatta ändringar i poliklinik, köksavdelning, kirurglaboratoriet samt

komplettering av utrustningen för här nämnda avdelningar. Bauers förslag

innefattar dessutom ändringar i uppvärmnings- och belysningsanordningarna,

i ögonavdelningen och i isoleringsavdclningen samt anordnande av en gymnastik-

och massageavdelning och av en ljusbehandlings- och röntgenterapiavdelning.

Holmgren framhåller med anledning av vad Bauer sålunda föreslagit,

att, om ett bestämt förslag skall framställas, som ligger emellan minimum

och januariförslaget, det måste tillses, att de ändringsarbeten, som

utöver minimum föreslås, verkligen äro de, av vilka lasarettet är i mest

trängande behov, vilket han icke anser vara fallet särskilt beträffande de

av Bauer till utförande förordade ändringsarbetena för de nya lokalerna vid

röntgenavdelningen. Kostnaderna för genomförandet av Bauers förslag uppgå

till 660,100 kronor, för genomförandet av Holmgrens minimiförslag till

541,900 kronor.

För egen del anföra de sakkunniga beträffande ifrågavarande ändringsarbeten

:

De sakkunniga vilja framhålla, att de vid serafimerlasarettet rådande missförhållandena

icke kunna på ett tillfredsställande sätt avhjälpas, utan att

de arbeten, vilka den 29 januari 1925 av de sakkunniga föreslogos, bliva i

sin helhet utförda. Under förutsättning, att lasarettets livslängd begränsas

till 8 å 10 år, torde det dock vara möjligt inskränka sig till att avhjälpa de

för sjukvård och undervisning mest trängande missförhållandena. Såsom

sådana vilja de sakkunniga utan tvekan beteckna de av Bauer och Holmgren

gemensamt förordade arbetena. Dessutom förorda de sakkunniga därutöver

de av Bauer föreslagna arbetena beträffande belysning, uppvärmning,

ögonavdelningen, isoleringsavdelningen, gymnastik- och massageavdelning.

Bauers förslag åter till nya röntgenlokaler tveka de sakkunniga visserligen

icke att beteckna såsom behövliga och önskvärda, men våga dock icke på

den nu föreliggande utredniugen bestämt påstå, att de äro av så trängande

art, att de höra gå före andra likaledes behövliga och önskvärda förbättringsarbeten.

Bauers hela förslag drager en kostnad av 660,000 kronor. Om

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung1. May.ts proposition Nr 216.

man från denna drager kostnaderna för ljusbehandlingsavdelningen, 11,000

kronor, för röntgenterapiavdelningen, 25,400 kronor, och inventarier för

dessa, 8,500 kronor, eller tillsammans 44,900 kronor, skulle alltså för genomförandet

av de sakkunnigas förslag erfordras 615,200 kronor.

I det den 29 januari 1925 avgivna vidlyftigare förslaget föreslogos kostnaderna

skola efter vissa principer fördelas emellan staten, Stockholms stad,

Stockholms län och lasarettet, varav följde att detta senare skulle hehöva

upptaga ett lån. Då kostnaderna så avsevärt förminskats och då de till utförande

föreslagna arbetena alla avse att befria lasarettets patienter från

avsevärda obehag, synes det de sakkunniga rimligt föreslå, att dessa kostnader,

615,200 kronor, så fördelas, att staten gäldar tre sjättedelar eller

307,600 kronor, Stockholms stad två sjättedelar eller 205,066 kronor och

Stockholms län eu sjättedel eller 102,534 kronor.

Med hänsyn till de verkligen trängande behov, såväl ur undervisningens

som ur sjukvårdens synpunkt, att snarast möjligt få nu rådande svåra missförhållanden

avhjälpta, framhålla de sakkunniga vikten av att proposition i

detta ärende avlåtes redan till 1926 års riksdag.

De sakkunnigas hemställan går sålunda ut på att Kungl. Maj:t måtte

dels — under förutsättning av bifall från Stockholms stadsfullmäktige till

det ovan angivna förslag till avtal — i proposition till 1926 års riksdag

föreslå riksdagen att, med godkännande av berörda förslag till avtal, bevilja

ett anslag av 12,826,814 kronor — därav för garnisonssjukhuset 2,455,222

kronor och för serafimerlasarettet 10,371,592 kronor — till bestridande av

kostnaderna för uppförande av ett kliniskt sjukhus, i huvudsak enligt föreliggande

ritningar, kostnadsförslag och beskrivning, å ifrågavarande tomt å

Ladugårdsgärdet, under villkor att serafimerlasarettets tomter med därå uppförda

byggnader överlåtas, efter medgivande av direktionen för lasarettet,

åt Kungl. Maj:t och kronan med full äganderätt;

dels — under förutsättning att de sakkunnigas ovanstående plan till fördelandet

av kostnaderna för de föreslagna ändringsarbetena vid serafimerlasarettet

vinner Kungl. Maj:ts bifall — i proposition till 1926 års riksdag

föreslå riksdagen bevilja ett anslag av 307,600 kronor för dessa ändringsarbetens

utförande, eller att — under förutsättning att de sakkunnigas nyssnämnda

plan ej vinner Kungl. Maj:ts bifall — vidtaga sådan åtgärd, att

nödiga medel för utförandet av ändringsarbetena ifråga under följande år

ställas till förfogande;

dels medgiva direktionen över det nya lasarettet rätt att för gäldandet av

kostnaderna för uppförandet av avdelningarna med hel- och halvenskilda

rum å med hänsyn till byggnadsarbetets fortskridande lämplig tidpunkt

upptaga ett lån, stort 3,500,000 kronor, avsett att amorteras under 40 år.

I övrigt hänvisande till de ritningar, detaljerade kostnadsberäkningar och

arbetsbeskrivningar ävensom till de utförliga utredningar av olika slag, vilka

åtfölja de sakkunnigas betänkande, anser jag mig nu endast böra närmare redogöra

för tre av de sakkunniga verkställda specialutredningar, nämligen ifråga om

garnisonssjukhusets sammanförande med det ifrågasatta kliniska sjukhuset,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ifråga om avtalet mellan framförallt staten och Stockholms stad rörande

uppförandet och underhållet av det nya sjukhuset samt beträffande föreslagna

ändringsarbeten å det nuvarande serafimerlasarettet.

Såsom jag förut erinrat, hava de sakkunniga till fullo anslutit sig till ett Gamisoneav

generalfältläkaren Bauer avgivet yttrande rörande garnisonssjukhusets anslutning

till serafimerlasarettet. förande med

I sitt yttrande erinrar Bauer till en början om det av den s. k. garnisons- safta klinfska

sjukhuskommittén år 1918 avgivna betänkandet, däri framhölls, att en sam- sjukhuset,

matlagning mellan garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet enligt vissa

närmare angivna grunder såväl vore möjlig som ock innebure bestämda

ömsesidiga fördelar.

Enligt Bauers utredning skulle garnisonssjukhuset enligt alternativ I omfatta

följande lokaler:

1) Två kirurgiska avdelningar, vardera för 32 patienter. 2) Två medicinska

avdelningar, vardera för 32 patienter. 3) En avdelning för enskilda och

halvenskilda (gemensam för kirurgiska och medicinska fall) för 18 patienter.

4) För dessa avdelningar behövliga operations- och laboratorielokaler. 5)

Allmän mottagningsavdelning. 6) Lokaler för överläkarens å kirurgiska avdelningen

enskilda mottagning. 7) Lokaler för överläkarens å medicinska

avdelningen enskilda mottagning. 8) Lokaler för de militära sjukvårdarnas

omklädnad och undervisning. 9) Apotek. 10) Bostäder för''underläkare,

apotekare och väbel.

, Av denna översikt över lokalerna framgår, att garnisonssjukhuskommitténs

betänkande följts utom i vad rör eu särskild avdelning för könssjukdomar,

vilken synts kunna avvaras — men att antalet platser å garnisonssjukhuset

anpassats efter nu gällande härordning. Alternativ I innefattar

således 1) två i sjukvård savseende från serafimerlasarettet fullt fristående

avdelningar, den ena för kirurgiska, den andra för medicinska fall, med var

sin överläkare och behövligt antal underläkare, 2) ett apotek, åt vilket givits

sådan storlek och tänkts sådan organisation, att det skulle kunna tjäna ej

blott såsom nu garnisonssjukhuset och garnisonen i Stockholm, utan även

hela serafimerlasarettet.

I förslaget ingår även nuvarande tandpolikliniken för garnisonen, utökad

så att den kan tjäna även patienterna å serafimerlasarettet. Denna är fördenskull

förlagd till lasarettets övriga polikliniker.

Enligt alternativ II skulle de för garnisonen behövliga platserna för kirurgiska

och medicinska fall komma att helt infogas i serafimerlasarettets

motsvarande avdelningar, syftande således åt den så att säga fullständiga

sammanslagningen av garnisonssjukhuset med serafimerlasarettet,

Det har av mig givetvis prövats — säger Bauer — vad ett förverkligande

av denna plan skulle innebära för den militära hälso- och sjukvården. Det

var härvid a priori klart, att några fördelar för densamma utöver dem,

vilka alternativ I medför, icke stode att vinna. För att klargöra för mig,

huruvida några olägenheter skulle följa därav, och varuti dessa skulle bestå,

var det nödvändigt att angiva vissa förutsättningar för en tillstyrkan av

alternativ II. Dessa borde så utformas, att eventuella olägenheter med hänsyn^

till do militära kraven undanröjdes eller i möjligaste mån reducerades.

Förutsättningarna avfattades som följer:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

1. Samtliga de garnisonens sjuka, vilka icke lämpligen kunna erhålla vård

å truppförbandens respektive flottans sjukavdelningar, erhålla vård å de avdelningar

av serafimerlasarettet, till vilka sjukdomsfallen på grund av sin art

höra. (Hud- och könsfallen vårdas tillsvidare, och intill dess avdelning för

dylika fall anordnas å serafimerlasarettet, å stadens sjukhus S:t Göran.)

Officerare, underofficerare och likställda, berättigade till fri sjukvård, vårdas

å enskilt eller halvenskilt rum å de avdelningar av serafimerlasarettet, till

vilka sjukdomsfallet hör.

2. Två av de kirurgiska och två av de medicinska avdelningarna avses

för huvudsakligen garnisonens sjuka.

3. Nuvarande två regementsläkarbefattningar å garnisonssjukhusets i Stockholm

stat bibehållas. De omvandlas till biträdande överläkarbefattningar å

ena kirurgiskt-kliniska och å ena medicinskt-kliniska avdelningen. Kompetensvillkoren

för dessa befattningar äro utom övriga meriter även militärläkarmeriter.

Innehavarna av dessa befattningar förordnas av kanslern för

rikets universitet på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse efter

hörande av respektive överläkare.

För underläkarbefattningar å garnisonsavdelningen erfordras även militärläkarmeriter.

Befattningarna tillsättas av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

efter hörande av respektive överläkare.

4. I direktionen för serafimerlasarettet ingår en representant för arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse.

5. A serafimerlasarettet inrättas en militärbyrå för ombesörjandet av rent

militära tjänstangelägenheter. Chef för denna är en av nämnda biträdande

överläkare.

6. Det anordnas 2 rum med tillhörande bad för de militära sjukvårdarnas

omklädsel och för deras undervisning.

7. Nuvarande apotek å garnisonssjukhuset förlägges till serafimerlasarettet.

Detta betjänar dels serafimerlasarettet, dels garnisonen i Stockholm, dels i

mån av behov armén och flottan i övrigt. Apoteket utgör samtidigt ett läkemedelsförråd

för krigsbehov. Det förestås av en apotekare och en biträdande

apotekare enligt nuvarande stat. A apoteket fullgöra värnpliktiga

apotekare sin facktjänstgöring.

8. Nuvarande tandpoliklinik å garnisonssjukhuset förlägges till serafimerlasarettet.

Polikliniken betjänar dels garnisonen i Stockholm, dels lasarettet

i dess helhet. Den förestås av en tandläkare enligt nuvarande stat. A polikliniken

fullgöra värnpliktiga tandläkare sin facktjänstgöring.

9. Militära sjukvårdare beredas tillfälle till utbildning å de för garnisonen

särskilt avsedda avdelningarna.

10. Bostad för väbel om 3 rum och kök önskvärd.

Här angivna förutsättningar hava av sakkunniga godtagits och beaktats

dels i förslaget till ritningar, dels i förslaget till avtal mellan serafimerlasarettet,

staten, Stockholms stad och Stockholms län.

Alternativ II innefattar sålunda beträffande garnisonssjukhuset följande

lokaler:

1) Två kirurgiska avdelningar, den ena för 27 patienter, den andra likaledes

för 27 patienter. 2) Två medicinska avdelningar, den ena för 27, den

andra för 26 patienter. Dessa fyra avdelningar, för tillsammans 107 patienter,

äro inrymda i de byggnadskomplex, vilka innefatta respektive kirurgisk^ och

medicinskt-kliniska avdelningar. 3) En militärbyrå med tre rum. 4) Två

rum med tillhörande bad för de militära sjukvårdarnas omklädsel och under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

135

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

visning. 5) Ett apotek, inrymt i den enligt alternativ II tillkomna operationsavdelningen.

6) Bostäder för underläkarna i byggnadskomplex för övriga

sjukhusets underläkare. 7) Bostad för väbel.

Tandpolikliniken är liksom enligt alternativ I anordnad i den gemensamma

polikliniken.

Den omständigheten, att antalet sängplatser å garnisonsavdelningarna å

allmän sal sänkts från 128 i alternativ I till 107, beror därpå, att dessa avdelningars

storlek måst anpassas efter storleken av övriga i samma byggnadskomplex

befintliga avdelningar med hänsyn till sjukrum, bilokaler m. m.

Någon olägenhet för garnisonens del följer härav icke, enär genom den i

alternativ II i övrigt ingående utökningen med en kirurgisk och en medicinsk

avdelning samt därtill en nervavdelning, utöver vad i alternativ I

innehålles, vårdmöjligheterna även för garnisonen utökats.

Av vad sålunda anförts framgår att alternativ II innebär den ej oväsentliga

förändringen, att de självständiga garnisonsavdelningarna slopas, med

vad till dem hör av operationslokaler, laboratorier m. m., och att de båda

militära överläkarbefattningarna vid dessa ersättas med militära biträdande

överläkarbefattningar. I detta förhållande ligger onekligen en viss svaghet

militärt sett. Den kompenseras emellertid i väsentlig mån därigenom, att

åt dessa biträdande överläkare givits en ställning å det kliniska sjukhuset,

vilken otvivelaktigt blir av stor betydelse för fältläkarkårens rekrytering.

Sammanfattning.

1. Samtliga garnisonens sjuka tillförsäkras vård å den avdelning av ett

kliniskt sjukhus, till vilken sjukdomsfallet på grund av sin särskilda art hör.

De, som lida av vanliga s. k. kirurgiska eller medicinska sjukdomar, vårdas

å respektive avdelning för dylika, de, som lida av ögon-, öron-, näs- och halssjukdomar,

av nervsjukdomar etc., vårdas å för dessa avsedda specialavdelningar,

de, som behöva röntgenundersökning eller -behandling, ljusbehandling,

särskild bad- eller gymnastikbehandling, beredas tillfälle till dylik.

Då det kan förväntas, att serafimerlasarettet kommer att förfoga över

allt, vad till sjukvård hör av yppersta beskaffenhet, torde det sålunda vara

väl sörjt för vården av garnisonens sjuka.

Mot betänkligheterna rörande gemensam vård av civila och militära sjuka

kan anföras, att rik erfarenhet om dylik gemensam vård —• å flera platser

sedan nu åtskilliga år tillbaka — giver vid handen, att sådana betänkligheter

fullkomligt sakna fog.

2. Tillgången till arbete för militärläkare å ett stort kliniskt sjukhus med

utnyttjande av dettas rika möjligheter i sjukvårdsavseende och för vetenskapligt

ändamål är av stor betydelse för den militära hälso- och sjukvården.

3. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek och tandpoliklinik ej blott bibehållas

utan utökas så, att de komma även den civila sjukvården till godo.

4. Skulle en ytterligare beskärning av vårt försvarsväsende äga rum, och

därmed behovet av vårdplatser för garnisonen i Stockholm minskas, kommer

med säkerhet det i vårt förslag ingående antalet sängar å garnisonens avdelning

å serafimerlasarettet att utnyttjas för civila sjuka. Skulle vårt försvar

utökas och därmed även garnisonen i Stockholm, följer med nödvändighet

ett övervägande av huru sjukvårdsförhållandena skola anpassas

därefter.

5. För mobiliseringsförhållanden, vilka givetvis kräva särskild planlägg
Bihang

till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 184 käft. (Nr 216.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Förslag till

avtal mellan

staten,

serafimerlasarettet,

Stockholms

stad och

Stockholms

län angående

uppförande

av det ifrågasatta

kliniska

sjukhuset

in. m.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ning, är det otvivelaktigt av väsentlig fördel att kunna repliera på ett stort

kliniskt sjukhus.

Väsentliga fördelar tillskyndas således vårt militära hälso- och sjukvårdsväsende

genom en sammanslagning av garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet.

Den bristande möjlighet till studier i sjukhusadministration, vilken

skulle följa av försvinnandet av garnisonssjukhuset i Stockholm såsom administrativ

enhet, har kompenserats under de senare åren genom de tillfällen

till handläggande av administrativa ärenden, vilka numera förefinnas vid

flera av våra stora militära sjukhus.

Vad här sammanfattats rörande den tilltänkta sammanslagningen mellan

garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet gäller såväl alternativ I som alternativ

II.

Från uteslutande militär synpunkt är garnisonssjukhusets uppförande och

drivande enligt alternativ 1 att föredraga. Men det är väsentligt dyrare

såväl i uppförande som drift än en organisation enligt alternativ II. Då

jag vägt den olägenhet, som ett avstående från kravet på alternativ I medför,

mot den fördel för sjukvården å hela det nya lasarettet och för den

medicinska undervisningen, vilken ett antagande av alternativ II utan tvivel

innebär, har jag ansett mig kunna och böra tillstyrka detta senare alternativ,

dock under uttryckligt framhållande av att här ovan angivna förutsättningar

för detsamma tillfullo beaktas.

Den andra punkten, där jag anser en närmare redogörelse erforderlig, är

ovanberörda, av de sakkunniga uppgjorda och åberopade förslag till avtal

mellan staten, serafimerlasarettet, Stockholms stad och Stockholms län angående

uppförande av nya byggnader för serafimerlasarettet och bestridande

av lasarettets driftkostnader samt angående vården av garnisonens sjuka i

Stockholm.

Innan jag ingår på redogörelsen för detta förslag vill jag emellertid erinra

om de avtalsbestämmelser, som gälla mellan Stockholms stad och serafimerlasarettet

rörande vård å lasarettet av sjuka från staden under åren

1922—1926.

1) De 200 sängar, varav hälften för medellösa, vilka Stockholms stad tillförsäkrats

att allt framgent få disponera vid serafimerlasarettet, skola så fördelas

emellan lasarettets olika avdelningar, att 100 sängar tillhöra de medicinska

avdelningarna, 70 sängar de kirurgiska avdelningarna, 15 sängar den

gynekologiska och 15 den oftalmologiska avdelningen, och må inträdessökande

sjuk från staden, som är föremål för vård å lasarettet, ej förvägras

inträde, med mindre ovannämnda antal platser å den avdelning, där han

skall intagas, redan är upptaget av sjuka från staden.

De 100 sängar, vilka sålunda disponeras för medellösa, äro avsedda såväl

för person med hemortsrätt i Stockholm, som ock för annan person, vilken

staden enligt fattigvårdslagen är skyldig att bereda vård.

2) Kommunens bidrag för dessa medellösa sjuka skall utgå med hela den

verkliga kostnaden, utgifterna för ny- och ombyggnader däri icke inbegripna,

dock att, därest det under perioden skulle visa sig, att de under

1) upptagna bestämmelser icke från serafimerlasarettets sida iakttagas, staden

skall äga befogenhet att därefter låta ifrågavarande bidrag utgå efter

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

de grunder, som varit gällande i den för åren 1902—1906 gällande överenskommelse

mellan staden och lasarettet.

3) De för serafimerlasarettet nu fastställda sjuk vårdsavgifter- för vård i allmänt

rum av betalande sjuka från staden få icke under den tid, för vilken

överenskommelsen är gällande, höjas utan stadsfullmäktiges medgivande.

4) Rapport över beläggningen å stadens ackord med serafimerlasarettet

skall dagligen avgivas till hälsovårdsnämnden enligt av nämnden fastställt

formulär.

Särskild förteckning över de medellösa sjuka, som intagits å kommunens

härför avsedda platser vid lasarettet, skall varje torsdag eller, om helgdag

då infaller, nästföljande söckendag avlämnas till hälsovårdsnämndens ombudsman

i enlighet med av nämnden fastställt formulär. Genom lasarettets

försorg skall senast 14 dagar efter därom av hälsovårdsnämndens ombudsman

framställd begäran till honom avlämnas i fattigvårdslagen stadgat förhörsprotokoll

beträffande de å nämnda förteckning upptagna personer, vilka

ombudsmannen finner icke äga hemortsrätt i Stockholm.

Emellan serafimerlasarettets direktion, å ena, samt Stockholms läns landstingsbestyrelse,

enligt uppdrag av länets landsting, å andra sidan, har, angående

vården å serafimerlasarettet av sjuka från Stockholms län, följande

överenskommelse träffats:

§ 1. För så beskaffade sjuka från länet, att de enligt de för sjukas mottagande

å lasarettet gällande allmänna regler få därstädes vinna inträde, tillhandahållas

å serafimerlasarettet i mån av behov åttio sängar1, förutom de

friplatser, som kunna underhållas med räntan, beräknad till 600 kronor årligen,

å det av framlidne hovmarskalken Wattrang den 29 april 1826 för

ändamålet donerade kapital av 12,000 kronor.

Befinnes å lasarettet redan intagen person lida av sådan sjukdom, att fara

för smittas spridande inom lasarettet kan uppkomma, skall han till för sådan

sjukdom särskilt bestämt sjukhus avföras och där vårdas, allt på länets

bekostnad.

För den, som på grund av detta kontrakt vill erhålla sjukvård å lasarettet,

erfordras skriftlig ansvarsförbindelse från vederbörande myndighet eller

remiss.

Invärtes sjuka barn under sex års ålder få icke remitteras till intagande

å lasarettet.

§ 2. Ersättning för vård av sjuka från länet utgår för ovannämnda åttio

sängar med den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet,

dock med iakttagande att i avseende å fyrtio av de sängar, som äro

tagna i anspråk, i kostnaden icke inberäknas utgifterna för fastigheternas

underhåll och onera.

§ 3. I övrigt skall vid bestämmandet av denna sjukvårdskostnad iakttagas,

att däri icke medräknas begravningskostnader och understöd till fattiga

vid utskrivning, eller ny- och ombyggnadsutgifter, ej heller kostnaderna för

poliklinikerna och undervisningen m. m. dylikt, vilka sistnämnda kostnader

böra upptagas till minst det belopp, vartill de för närvarande beräknas.

Därjämte skall från omförmälda ersättning avdrag äga rum såväl för det

tillskott, statsverket lämnar lasarettet för länets sjukvård, beräknat till 2,400

kronor, som ock för den avkastning av Wattrangska dispositionen, som möjligen

icke kommer att tagas i anspråk för ovannämnda friplatser.

1 Jfr nedan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Rapport över beläggningen å landstingets ackord med serafimerlasarettet,

utvisande det belagda sängantalet för varje dag i månaden, skall vid slutet

av varje månad avgivas till landstingsbestyrelsen.

Över Wattrangska dispositionens tillgångar, inkomster och utgifter skall

räkenskap föras skild från lasarettets allmänna fond.

§ 4. Ersättningen utbetalas från Stockholms län från och med den 1 februari

1909 på det sätt att, efter en beräknad kostnad av två kronor tio öre1

per underhållsdag och efter erhållen räkning, till lasarettet inbetalas sjukvårdskostnader

för näst förflutna månad, dock att med likvid av ersättningen

för december månad skall anstå, intill dess, efter avslutandet av lasarettets

räkenskaper för året, den slutliga uppgörelsen kan äga rum.

Ersättningen för år 1908 utbetalas på sätt nu äger rum enligt kontraktet

av den 2 oktober 1902.

§ 5. Detta kontrakt gäller under tio år från och med den 1 juli 1908

till och med den 30 juni 1918; dock må landstinget i fråga om ett antal

av fyrtio sängar kunna redan efter tre år uppsäga kontraktet till upphörande

två år efter det uppsägningen skett.

Sker sådan uppsägning, skall ersättning till kungl. serafimerlasarettet för

de återstående fyrtio sängarna utgå efter den i § 2 härovan angivna lägre

beräkningsgrunden.

Vidare har emellan direktionen för serafimerlasarettet och Stockholms läns

landstings lasarettskommitté träffats avtal om följande ändringar i det mellan

direktionen och landstingets bestyrelse den 22 juni 1908 uppgjorda kontrakt

angående vården å serafimerlasarettet av sjuka från Stockholms län.

§ 1. Från och med 1916 års ingång ökas antalet sängar, som skola i

mån av behov tillhandahållas för länets patienter enligt kontraktet, med 20,

dock under uttalad förhoppning av direktionen, att länet snarast möjligt

vidtager åtgärder i syfte att från lasarettet må kunna utskrivas sådana kroniska

sjuka, vilkas tillstånd under vistelsen å lasarettet så ändrats, att de

lämpligen kunna skötas inom anstalt av enklare slag.

§ 2. Såväl det år 1908 uppgjorda kontraktet som detta tillägg skola gälla

intill tre år efter det någondera parten uppsigt detsamma.

De sakkunnigas förslag till avtal mellan svenska staten, serafimerlasarettet,

Stockholms stad och Stockholms län angående uppförande av nya byggnader

för serafimerlasarettet och bestridande av lasarettets driftkostnader

samt angående vården av garnisonens sjuka i Stockholm är av följande

lydelse:

§ 1.

Staten upplåter till serafimerlasarettet å Ladugårdsgärdets nordvästra del

en tomt, omfattande i areal cirka 152,400 kvadratmeter. Såsom ersättning

härför betalar serafimerlasarettet till staten en årlig tomtavgift, beräknad

efter en krona och femtio öre för kvadratmeter. Staten reserverar dessutom

för sjukhusets framtida utvecklingsmöjligheter intill denna tomt områden

med en sammanlagd areal av cirka 50,000 kvadratmeter.

1 Ändrat genom landstingets på framställning av lasarettsdirektionen fattade beslut den

15 september 1919 till 5 kronor.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

§ 2.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget fördelas lika på de 1,154 i detsamma

ingående vårdplatserna, av vilka skola förbehållas åt sjuka från

Stockholms garnison 107 platser, från Stockholms stad 600 platser och från

Stockholms län 100 platser samt stå öppna för sjuka från hela riket 212

platser och för sjuka, som önska vårdas å hel- eller halvenskilt rum, 135

platser.

Staten betalar byggnadskostnaderna för de 107 vårdplatserna för garnisonens

sjuka.

Serafimerlasarettet betalar byggnadskostnaderna dels för de 200 vårdplatser,

vilka enligt lasarettsdirektionens beslut av den 28 mars 1887 tillförsäkrats

Stockholms stad att allt framgent få vid lasarettet disponera, dels för

de 40 vårdplatser, vilka enligt lasarettsdirektionens beslut av den 17 december

1881 skola för all framtid finnas å lasarettet tillgängliga för Stockholms

läns sjukvård, dels ock för de 212 platser, vilka skola stå öppna för sjuka

från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de 400 vårdplatser, vilka

staden utöver de nyssnämnda 200 önskar förbehålla åt staden tillhöriga

sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de 60 vårdplatser, vilka

länet utöver de nyssnämnda 40 önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de 135 vårdplatser, vilka äro förlagda till heleller

halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

§ 3.

Sjukhusets utrustning bekostas enligt de i § 2 angivna principerna, dock

att staten ensam skall bekosta den del av utrustningen, som förorsakas av

den medicinska undervisningen.

§ 4.

Sjukhuset uppföres och utrustas i huvudsak enligt ritningar och beskrivningar,

som blivit av Kungl. Maj:t godkända, under ledning av en byggnadsnämnd,

bestående av tre personer, nämligen en ledamot, förordnad av

Kungl. Maj:t, tillika byggnadsnämndens ordförande, en ledamot, vald av

serafimerlasarettets direktion, och en ledamot, utsedd av Stockholms stad.

Byggnadsnämndens ledamöter skola uppbära av Kungl. Maj:t fastställda

arvoden.

§ 5.

Sjukhusets drift handhaves enligt av Kungl. Maj:t särskilt utfärdat reglemente

av en direktion, i vilken Kungl. iVTaj:t utser tre ledamöter, nämligen

två på förslag av kanslern för rikets universitet och en såsom representant

för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, Stockholms stad tre ledamöter och

Stockholms län en ledamot. Kungl. Maj:t utser en av ledamöterna till direktionens

ordförande.

§ 6‘

Kostnaderna för sjukhusets drift, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna,

bestridas på följande sätt:

a) Staten betalar dels genom särskilda anslag till de olika klinikerna kostnaden

för den medicinska undervisningen, dels kostnaden för vården av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

garnisonens sjuka, dels enligt bestämmelsen i mom. c) viss del av övriga

kostnader;

b) Alla å lasarettet intagna sjuka med undantag för sjuka från garnisonen

betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun;

c) Av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden

för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,

den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

§ 1.

a) Överläkare vid seratimerlasarettets kliniker äro vederbörande professorer

vid karolinska institutet. Finnas flera professorer i samma ämne eller inrättas

vid lasarettet klinik uti ett ämne, som icke är inom karolinska institutets

lärarkollegium särskilt företrätt, eller inrättas fler kliniker i ett ämne

än antalet professorer i detta ämne, utnämner Kungl. Maj:t klinikföreståndare

;

b) Under tider, då överläkare har undervisningsskyldighet, beslutar kanslern

för rikets universitet angående tjänstledighet för honom och förordnar

vikarie;

c) Alla läkartjänster utom överläkartjänsterna tillsättas av kanslern för

rikets universitet på förslag av lasarettsdirektionen eller beträffande dem,

om vilka i § 13 säges, på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,

i bägge fallen efter vederbörande överläkares hörande.

§ 8.

Direktionen har att

a) bestämma legosängsavgiften, vilken skall av Kungl. Maj:t fastställas

och vilken för sjuka, som vårdas i hel- och halvenskilt rum, bör bestämmas

så, att avgiften täcker den verkliga kostnaden för underhållsdag och vederbörlig

del av amorteringen av det i § 2 omförmälda lånet;

b) hos Kungl. Maj:t hemställa om säi’skilt arvode till lasarettets överläkare,

om sådant anses böra av lasarettets medel utgå;

c) tillsätta en direktör för lasarettet och bestämma dennes löneförmåner;

d) bevilja semester och tjänstledighet samt förordna vikarier för överläkarna

under tider, då undervisning ej pågår;

e) bestämma angående den underordnade läkarpersonalens antal och avlöning

samt för densamma bevilja semester och tjänstledighet samt förordna

vikarier;

f) för varje budgetår i föreskriven ordning till Kungl. Maj:t, Stockholms

stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting avlämna fullständigt förslag

till inkomst- och utgiftsstat;

g) till Stockholms stads hälsovårdsnämnd avlämna dagrapport angående

å lasarettets olika avdelningar intagna sjuka från Stockholms stad.

§ 9.

Angående användandet av lasarettets fonder bestämmer Kungl. Maj:t

särskilt.

§ io.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting äga att för

granskning av serafimerlasarettets förvaltning och räkenskaper utse, stadsfullmäktige

två revisorer och landstinget en revisor.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

§ 11.

a) De Stockholms stad tillförsäkrade vårdplatserna skola å lasarettets kliniker

fördelas på följande sätt:

Medicinska klinikerna..........

Kirurgiska » ..........

Oftalmiatriska kliniken.........

Otiatriska » .........

......... 178 »

......... 40

......... 50 »

Obstetriska » .........

(52 »

Gynekologiska » .........

Radiologiska » .........

Neurologiska » .........

......... 30

......... 30 »

......... 30 »

b) Annan fördelning av Stockholms stads vårdplatser kan av lasarettsdirektionen

och stadens hälsovårdsnämnd gemensamt beslutas;

c) Skulle för Stockholms stad hinder möta disponera det antal vårdplatser,

vartill staden enligt detta avtal är berättigad, och kan rättelse härutinnan

ej annorledes vinnas, äga stadsfullmäktige rätt bestämma, att stadens

platser avskiljas till särskilda avdelningar eller salar, å vilka inga andra än

stadens sjuka få intagas.

§ 12.

Fråga om nybyggnad eller mera betydande ombyggnad skall bliva föremål

för särskilt avtal.

§ 13.

Med anledning av garnisonssjukhusets uppgående uti serafimerlasarettet

skall gälla

a) att de för garnisonen avsedda 107 platserna skola fördelas å fyra vårdavdelningar,

en å vardera av de två medicinska och de två kirurgiska klinikerna.

A dessa avdelningar få civila sjuka vårdas endast i den män platserna

icke behöva tagas i anspråk för garnisonens behov;

b) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras till vård

å medicinsk eller kirurgisk avdelning, skola omedelbart intagas, så länge ej

alla platser å de i mom. a) nämnda avdelningarna äro med garnisonens

sjuka belagda och, om så är fallet, så snart plats kan beredas;

c) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras för vård

å specialavdelning, skola där emottagas, så snart plats kan beredas;

d) att officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare, som

äro berättigade till fri sjukvård, skola vårdas i hel- eller halvenskilt rum, å

den avdelning, dit sjukdomsfallet hör, så snart plats kan beredas;

e) att avtal bör söka träffas om att garnisonens sjuka, som lida av smittosamma

könssjukdomar, vårdas till ett antal av samtidigt högst tolv å något

Stockholms stads sjukhus mot att staten för dem betalar full underhållskostnad

per dag;

f) att de två överläkarlönerna och fyra underläkarlönerna, vilka för närvarande

äro uppförda å gällande stat för garnisonssjukhuset i Stockholm,

överflyttas till serafimerlasarettets stat för avlöning av dels två biträdande

överläkare, en å den ena medicinska och en å den ena kirurgiska kliniken,

dels fyra underläkare, vilka skola tjänstgöra företrädesvis på garnisonens i

mom. a) av denna paragraf omnämnda avdelningar å lasarettet;

g) att ovannämnda biträdande överläkare och underläkare skola tillsättas

på sätt i § 7 mom. c) säges;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

h) att även övriga löner, vilka för närvarande äro upptagna å garnisonssjukhusets

stat, överflyttas till serafimerlasarettets stat i den mån nu anställd

personal befinnes behövlig för garnisonsavdelningarna å serafimerlasarettet,

för apoteket och för tandpolikliniken.

§ 14.

Avtalet gäller till dess det blivit genom annat avtal ersatt.

Motivering

för avtalet.

§ 1.

Såsom motivering till förestående förslag till avtal hava de sakkunniga

anfört följande:

Enligt förslaget förutsattes, att det nya sjukhuset skall träda i stället

för serafimerlasarettet, att detta allt fortfarande skall bestrida viss del av

den sjukvård, som för karolinska institutets undervisning är oumbärlig, och

att kostnaden för sjukvården såsom hittills skall fördelas mellan staten såsom

ansvarig för medicinska undervisningen och kommunerna såsom ansvariga

för sjukvården. Till denna serafimerlasarettets egenskap av en hela

rikets medicinska undervisningsanstalt, vilken i princip förbliver fullständigt

likartad med den lasarettet alltid haft, föreslås nu, att lasarettet därjämte

skall övertaga den vård av sjuka från Stockholms garnison, som åligger

staten och som hittills meddelats vid garnisonssjukhuset. Förslaget till avtal

åsyftar på grund av det nu sagda endast alternativ II.

På sätt av kungl. brevet den 21 april 1922 tydligt framgår och såsom i

de sakkunnigas utlåtande upprepade gånger framhållits utgör det kliniska

sjukhus, frågan här gäller, första delen av ett byggnadsföretag, vars stora

slutmål är att skapa nya lokaler för karolinska institutet. Denna landets

största medicinska högskola lämnar undervisning åt omkring 1,000 studerande,

vilka i allmänhet flera gånger dagligen måste begiva sig till och

från föreläsningar och övningar. Häruti ligger orsaken till att de sakkunniga

föreslagit sjukhusets förläggande till en i stadsplanen så relativt förnämlig

plats som Ladugårdsgärdet. Hade frågan gällt ett sjukhus med

uteslutande sjukvårdande uppgifter, hade detta icke varit nödvändigt. Ett

sådant kan uppföras å en mer avlägsen tomt, blott denna icke ligger allt

för obekvämt för de sjuka, som söka kliniker eller polikliniker, för de sjukas

anhöriga och för den stora mängd transporter av olika slag, som dagligen

måste gå till ett stort sjukhus. Detta torde framgå därav, att Stockholms

stad avsett att uppföra ett nytt sjukhus å en så relativt avlägsen tomt som

den vid Ärsta. Den omständigheten, att här i själva verket är frågan om

en hela rikets medicinska högskola och ej ett sjukhus i vanlig mening, har

även medfört, att större krav måste ställas på tomtutrymmet för framtiden

än eljest skulle hava varit fallet. Det är av stor vikt att giva varje nytt

sjukhus tillräckliga utvecklingsmöjligheter. Detta blir särskilt viktigt, när

frågan gäller ett kliniskt sjukhus, som bör hava bland sina uppgifter även

den att gå i spetsen för sjukvårdens utveckling. Härtill kommer slutligen,

att plats i närheten av sjukhuset måste reserveras för karolinska institutets

i kvarteret Glasbruket å Kungsholmen nu belägna institutioner, om ovannämnda

plan att förena den medicinska högskolans institutioner •— såväl

de teoretiska som de kliniska — till ett helt i framtiden skall kunna förverkligas.

Dessa synpunkter hava varit bestämmande för det förslag till

tomt och dess anslutning till stadsplanen, som av de sakkunniga uppgjorts

och som ligger till grund för vissa delar av avtalet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

Å den av Kungl. Maj:t anvisade delen av Ladugårdsgärdet äro de medicinska

institutionerna förlagda så långt norr ut emot Smedsbacken som möjligt.

Härigenom bliver de södra emot Valhalla-, Hjorthagens- och Yärtavägarna

belägna delarna av gärdet, vilka ur exploateringssynpunkt äro de

värdefullaste, oberörda av den medicinska högskolan och dess framtida utveckling.

Den längst norr ut belägna delen av tomten, dit själva sjukhuset är förlagt

och vilken tomtdel omfattar c:a 128,630 kvadratmeter, skulle på sätt

framgår av ritningar och beskrivningar bebyggas med en synnerligen långt

gående koncentration. På grund härav hava de sakkunniga för att tillförsäkra

uppegående patienter tillräcklig promenadplats och sjukhuset lugn och

ro, funnit nödigt begära, att redan nu ett område framför sjukhusets fasad,

vilket omfattar c:a 23,770 kvadratmeter, skulle avgränsas och förläggas till

sjukhustomten, som därigenom erhåller en storlek av 152,400 kvadratmeter,

vilket är tillräckligt för det nu föreslagna sjukhusbygget jämte dess framtida

utvidgning med ytterligare fyra, i beskrivningen närmare angivna

kliniker.

Utanför detta område bör emellertid, såsom ovan framhållits, ytterligare

reserveras mark för en framtida utveckling. De sakkunniga föreslå härför

områden på trenne sidor om ovannämnda park av tillsammans c:a 50,000

kvadratmeter, vilka områden vid eu eventuell framtida exploatering av Ladugårdsgärdet

således icke borde försäljas men väl för en lång tid framåt

kunde för mer tillfälligt bruk upplåtas. Detsamma gäller det tomtområde

av c:a 10,000 kvadratmeter, som å plankartan angives såsom plats för ett

nytt karolinskt institut.

Ett stort område emellan den medicinska högskolan och Valhallavägen

synes ej bliva behövligt för högskolans framtida utveckling.

Av det ovan sagda torde framgå att det är ett statsintresse, att den medicinska

högskolan och dess kliniker icke bliva förlagda till ett ur undervisningssynpunkt

otjänligt läge. Det torde därför vara ofrånkomligt, att staten

vidkännes vissa ekonomiska uppoffringar härför, i detta fall först genom

upplåtandet av lämplig tomt.

Å andra sidan komma kliniker och polikliniker vid det nya serafimerlasarettet

att i så hög grad gagna den kommunala sjukvården, att det måste

anses rimligt, att kommunerna bidraga till kostnaderna även för tomten.

Detta torde icke lämpligen kunna ske därigenom att de intresserade kommunerna

medelst vissa bidrag så att säga köpa sig in i tomten, så mycket

mindre som ej blott Stockholms stad och Stockholms län utan större delen

av rikets övriga kommuner hava intresse av serafimerlasarettet. Målet torde

däremot kunna nås därigenom, att staten får en viss årlig ersättning för tomtens

begagnande. Priset per kvadratmeter hava de sakkunniga föreslagit

med hänsyn till vad de funnit vara för närvarande skäligt för uthyrande

av råmark å andra delar av Ladugårdsgärdet. Beträffande avgiftens fördelning

hava de sakkunniga låtit leda sig av den principen, att var och eu

av de intresserade parterna skulle bära sin andel i proportion till den fördel

de hava av sjukhuset. Givetvis har ej kunnat lämnas ur räkningen

ovan framhållna förhållande, att sjukhuset blivit förlagt till Ladugårdsgärdet

främst av hänsyn till undervisningen, och därför hava de sakkunniga

ansett rimligt, att staten förutom hela kostnaden i detta avseende för garnisonens

sjuka bör själv gälda viss del av tomtkostnaden. Den utgift, som

på detta sätt förorsakas lasarettet, föreslås därför skola fördelas å kostnaden

per underhållsdag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj''.is proposition Nr 216.

Vad angår byggnadskostnaderna för de vårdplatser, som avses för garnisonens

sjuka, torde det vara klart, att de måste helt falla på staten. Detta

är ett rent statsintresse och staten får dessutom, därigenom att garnisonssjukhuset

kan upphöra med sin verksamhet, en mycket värdefull fastighet

ledig till exploatering och till annat bruk.

De kostnader, som serafnnerlasarettet enligt avtalet skulle ikläda sig, äger

detsamma såsom känt är för närvarande icke medel att gälda. De sakkunniga

hava därför förutsatt, att staten skulle ikläda sig lasarettets kostnader,

på villkor att staten finge övertaga lasarettets nuvarande tomter med

fastigheter, vilka torde kunna betecknas såsom så värdefulla, att staten genom

deras exploatering bör få ersättning åtminstone för eu mycket stor del

av de kostnader, den nu skulle ikläda sig.

Beträffande lasarettets skyldigheter att bidraga till byggnadskostnaderna

hava de sakkunniga först ansett, att gällande avtal med Stockholms stad

och Stockholms län måste anses bindande. Både staden och länet hava

bidragit till det gamla serafimerlasarettets tillkomst mot utfäst rätt till vissa

vårdplatser därstädes för all framtid. De måste därmed anses hava förskaffat

sig sådan rätt uti lasarettets fastighet, att lasarettet, vilket i detta

fall blir liktydigt med staten, måste fullgöra denna sin åtagna skyldighet,

när fastigheten överlåtes till staten för exploatering. Vidare hava de sakkunniga

ansett, att det är ett statsintresse såväl ur undervisningens som ur

den allmänna sjukvårdens synpunkt, att svåra sjukdomsfall från hela riket

fortfarande liksom hittills mottagas till behandling vid landets största kliniska

anstalt. Härför nödigt antal vårdplatser bör därför helt betalas av

lasarettet med härför till förfogande ställda statsmedel.

Av staden önskade, för dess sjuka reserverade vårdplatser utöver de nyssnämnda

kontraktsenligt tillförsäkrade skola givetvis helt betalas av staden.

Motsvarande gäller för länet.

Beträffande fördelandet av tillgängliga allmänna vårdplatser hava de sakkunniga

efter samråd med representanter för stadens sjukvård kommit till

det resultat, att för staden bör avses utöver nyssnämnda 200 ytterligare

400, och hava ansett sannolikt, att länet utöver nyssnämnda 40 torde önska

ytterligare 60, varigenom länet erhölle samma antal vårdplatser, som det

nu har å serafimerlasarettet. Under sådant förhållande skulle för övriga

delar av riket återstå 212 platser. Skulle länet ej önska några platser utöver

de 40, vore det enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att åtminstone

en del av de för länet avsedda 60 sängarna lades till sistnämnda 212. Utsikt

torde dessutom förefinnas, att staden vore villig övertaga fler platser

än de 400.

I fråga om vårdplatserna å hel- och halvenskilt rum hava do sakkunniga

utgått ifrån att av allmänna medel skulle bekostas endast sjukavdelningar

av en typ, där de sjuka förlädes till större eller mindre ruin, allteftersom

deras tillstånd det krävde, men att avdelningar för sådana patienter, som

härutöver kräva en högre grad av komfort, borde betalas av dem själva.

Detta kan för relativt måttliga kostnader ske, när dessa avdelningar uppföras

såsom delar av ett stort sjukhus, men kräver givetvis, att medlen på

något sätt förskotteras. De sakkunniga hava tänkt sig, att detta kan ske

genom ett lån, som skulle av lasarettsdirektioneu förräntas och amorteras

med de dagavgifter, som upptagas å dessa avdelningar. Om amorteringen

för detta lån bestämmes till 40 år, torde annuiteten belöpande på dagavgiften

ej bliva särdeles tyngande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<0

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Beträffande yttre gas-, vatten- och elektriska huvudledningar hava de sakkuuniga

utgått ifrån, att staden framdrager och bekostar dessa till sjukhusets

tomtgräns. Framdragandet åter av huvudavloppsledningen och av fortsättningen

av nyssnämnda yttre gas-, vatten- och elektriska ledningar, som ligga

i gata men ovanför den punkt vid tomtgräns, där stadens arbete slutar,

torde tillkomma sjukhuset att bekosta. Av kostnaden för dessa samtliga av

sjukhuset bekostade yttre ledningar äro endast 2/3 lagda pa byggnadskostnad

erna, emedan dessa ledningar även komma att betjäna angränsande

byggnadskvarter och ej behöva anläggas, förrän stadsplan på området

blivit upprättad. Där de av staden bekostade huvudledningarna hava

samma sträckning som avloppsledningen, äro 60 % av rörgravskostnaderna

lagda på avloppsledningen och 40 % på gas-, vatten- och elektriska

ledningarna.

Beträffande de gator, som äro föreslagna att begränsa sjukhusområdet,

hava de sakkunniga utgått ifrån att under byggnadstiden stadsplan på området

kommer att upprättas och att överenskommelse mellan staten och

staden om gatornas läge och bredd samt fördelningen av kostnaderna för

deras anläggning bliver träffad. Någon kostnad för gator är därför icke

upptagen i kostnadsberäkningen. Under arbetstiden avses att använda nuvarande

vägar å tomtområdet för transporter in. m. De vägar, som till

följd av byggnadsarbetet komma att delvis stängas, få i den mån sådant

kan komma att fordras omläggas.

Denna paragraf torde icke kräva särskild motivering.

De sakkunniga hava ansett det vara mycket viktigt, att den byggnadsnämnd,

som skall leda detta omfattande företag, icke bliver en stor kommitté

med flera passiva ledamöter utan eu liten nämnd av sakkunniga och

arbetande krafter. På grund härav hava de föreslagit, att blott de tre

huvudintressenterna skola vara i densamma företrädda och att ledamöterna

skola vara avlönade. Det torde få anses självklart, att nämnden har rätt

att förutom arkitekten tillkalla och avlöna behövliga experter såväl å det

medicinska som tekniska området.

De sakkunniga hava ansett, att de tre huvudintressenterna böra vara

representerade i direktionen i proportion till deras intressen i sjukhuset. De

sakkunniga hava ansett det klokt att inom de olika grupperna så litet som

möjligt binda valet av person och hava därför avsiktligt utelämnat mer

detaljerade bestämmelser. Genom bestämmelsen, att universitetskanslern

skall’ föreslå två av de tre ledamöter, som skola utses av Kungl. Maj:t.

torde karolinska institutets och överläkarnas berättigade anspråk att bliva

i direktionen representerade bliva tillgodosedda.

a) Med i detta mom. omtalade statsanslag avses de klinikanslag, som redan

nu utgå till karolinska institutets kliniker;

b) Detta mom. torde ej kräva särskild motivering;

c) De sakkunniga hava icke ansett det rimligt föreslå, att driftkostnaderna

även med undantag för dem, som förorsakas av undervisningen och av

garnisonens sjuka, skola betalas helt av vederbörande kommuner. De sakkunniga

anse det redan i och för sig rimligt, att staten skall bidraga till

driftkostnaderna vid ett sjukhus, som är oundgängligen nödvändigt för

den medicinska undervisningen. De i mom. a) omförmälda statsanslagen

äro i allmänhet helt små, för liera kliniker för närvarande blott 500 kronor

om året, och äro avsedda endast för undervisnings- och forskningsmateriel.

Utan tvivel förorsakar dock undervisningen härutöver ganska avsevärda

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kostnader genom undervisningslokalernas underhåll, uppvärmning, belysning,

städning m. m., vilket icke alltid är möjligt att utskilja från de allmänna

driftkostnaderna och därför ej kan exakt angivas. Därtill kommer,

att kommunerna få, såsom ovan är framhållet, vidkännas en större kostnad

för tomten, än fallet skulle hava varit, om de byggt egna sjukhus,

förlagda till billigare tomter. Slutligen hava de sakkunniga av skäl, som

angives under nästa paragraf, ansett sig böra föreslå, att kostnaderna för

assistentläkarpersonalen lägges på sjukhusdriften och ej som vid det nuvarande

serafimerlasarettet till huvudsaklig del på staten ensam. Härigenom

får staten en mycket avsevärd besparing på karolinska institutets

stat.

Härovan föreslagna principer för kostnadernas gäldande förutsätta, antingen

att de landsting eller städer, som ej deltaga i landsting, vilka vilja

bereda tillfälle till vård för vissa sina sjuka å serafimerlasarettet mot därstädes

gällande legosängsavgift, förbinda sig att till lasarettet erlägga i § 6

mom. c) omtalad del av restkostnaden eller ock att för sådana sjuka måste

fastställas särskild, högre legosängsavgift, omfattande jämväl ifrågavarande

del av restkostnaden.

a) Då _ serafimerlasarettets sjukavdelningar samtidigt äro karolinska institutets

kliniker, faller det såsom regel av sig själv, vilka av institutets professorer

skola vara de olika avdelningarnas överläkare. I vissa ämnen

finnas emellertid två professorer och en konkurrens dem emellan om en

viss klinik kunde då tänkas. Vidare måste förutsättas, att eu klinik kan

bliva inrättad för ett ämne, t. ex. lungturberkulos, som ej är såsom sådant

företrätt uti lärarkollegiet eller att eu tredje klinik kan bliva inrättad för

t. ex. medicinska eller kirurgiska fall. I sådana fall hava de sakkunniga

ansett lämpligast, att Kungl. Maj:t utnämner överläkare.

b) Detta mom. överensstämmer med nu gällande förhållande. I detta

sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att de stora kliniker, som nu

förutsättas vid serafimerlasarettet, torde komma att kräva inrättandet av biträdande

överläkarbefattningar, vilkas innehavare skulle beträffande såväl

undervisning som sjukvård träda in såsom t. f. överläkare och undervisare

vid förfall av de ordinarie. Dessa platser borde bliva högre utbildningsplatser,

som lämpligen skulle anförtros åt docenter, vilka redan erhållit utbildning

å mer underordnade assistentläkarbefattningar. På grund av befattningarnas

sålunda angivna karaktär torde de böra avlönas av staten och

tillsättas av universitetskanslern.

c) Då alla läkare vid serafimerlasarettet skola tjäna ej blott sjukvården

utan även undervisningen, har det synts de sakkunniga riktigast, att de alla

tillsättas av kanslern för rikets universitet.

a) Legosängsavgiften hava de sakkunniga av formella skäl ansett böra

fastställas av Kungl. Maj:t. I allmänhet torde den böra förutsättas bliva

densamma som för övriga sjukhus i Stockholm. Det skulle emellertid utan

nyssnämnda bestämmelser finnas en möjlighet för direktionen att godtvckligt

öka statens andel i kostnaderna genom att sänka legosängsavgifterna

under ett rimligt belopp.

b) Denna bestämmelse står i överensstämmelse med vad som redan äger

rum vid serafimerlasarettet.

c) Beträffande direktören för lasarettet utgå de sakkunniga ifrån att

denne icke kan samtidigt vara överläkare. Hans tid och krafter komma

säkerligen att helt tagas i anspråk för det stora sjukhusets förvaltning.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216. 77

d) Detta mom. torde ej kräva särskild motivering.

e) De sakkunniga hava ansett, att det är riktigt, att kostnaderna för den

underordnade läkarpersonalen vid ett sjukhus sådant som det här föreslagna

läggas på driftkostnaderna. De underordnade läkarnas arbete står

såväl i undervisningens som i sjukvårdens tjänst och bör därför bekostas

efter ovan angivna regler av målsmännen såväl för undervisningen som för

sjukvården.

f) och g) Dessa mom. torde ej kräva särskild motivering.

Syftet med denna paragraf är, att serafimerlasaret.tets fonder icke skulle

tagas i bruk för täckande av vare sig byggnads- eller allmänna driftkostnader

även i de fall, där donationsbestämmelserna ej lägga hinder i vägen

för något dylikt. Lasarettets fonder uppgå för närvarande till något mer

än 800,000 kronor. Användas dessa medel till gäldande av allmänna kostnader,

bereda de de anslagsbeviljande myndigheterna ingen nämnvärd lindring.

Däremot kunna de göra ett synnerligen stort gagn, om de få av

direktionen användas för att bereda sjuka frisängar eller annan hjälp och

för att bereda trevnad åt personalen i det ena eller andra avseendet.

Denna paragraf torde ej kräva särskild motivering.

a) Bestämmelser angående fördelningen å olika avdelningar av stadens

stora sängantal äro givetvis nödvändiga för stadens sjukvård. Utan att

var överläkare har ett visst bestämt antal av stadens sängar att ansvara för,

är det dessutom omöjligt upprätthålla avtalets bestämmelser angående stadens

rätt till 600 vårdplatser.

b) Detta moment torde ej kräva särskild motivering.

c) Bestämmelsen i detta mom. har tillkommit efter samråd med representanter

för stadens sjukvårdsmyndigheter, vilka önska få stadens rätt säkrare

garanterad än enligt nuvarande bestämmelser kan anses vara fallet.

Det är sannolikt, att även länet önskar få sina sängar fördelade till vissa

avdelningar. Då länets här föreslagna sängantal är så litet, torde det emellertid

ej möta hinder att senare göra avtal härom. Skulle länet önska

samma garanti, som i mom. c) tillförsäkras staden, möter detta ej hinder.

Denna paragraf torde ej kräva särskild motivering.

a)—d) Dessa mom. avse att tillförsäkra garnisonens sjuka vård å serafimerlasarettet.

e) Då vid det nya lasarettet en klinik för hud- och könssjukdomar ej för

närvarande avses bliva uppförd, men staten har skyldighet att för garnisonens

folk ombesörja vård även av smittosamma könssjukdomar, måste särskilda

anordningar vidtagas med avseende på vården av sådana sjuka.

Antalet sjukvårdsbehövande å könsavdelningen har under senare åren väsentligt

avtagit. Såvitt inga ändrade förhållanden häruti inträda, kan det

antagas, att efter nu gällande härordning högst tolv platser per dag bliva

behövliga. Under sådant förhållande torde staden i sinom tid emot full

ersättning kunna mottaga nu ifrågavarande sjuka till vård å något sitt sjukhus.

Skulle så ej bliva fallet, finnas även andra utvägar, som ej behöva

draga stora kostnader, t. ex. att utöka en sjukavdelning å något truppförband

eller det nya sjukhusets isoleringsavdelning.

f) De sakkunniga hava i motivering till § 7 mom. b) framhållit betydelsen

av att vid serafimerlasarettet få biträdande överläkare anställda. Om

de två överläkarlöner, som nu finnas vid garnisonssjukhuset, finge överflyttas

till lasarettet såsom löner till två biträdande överläkare, en å medicinsk

och en å kirurgisk avdelning, skulle denna fråga för dessa två klini
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

ker bliva löst, utan att något nytt anslag härför behövde äskas. Dessutom

skulle härigenom arméns och flottans läkare erhålla två synnerligen värdefulla

utbildningsplatser. Genom det i § 7 mom. c) föreskrivna befordringssystemet

skulle det oaktat institutets intressen bliva tillvaratagna. De fyra

underläkare, som nu finnas vid garnisonssjukhusets medicinska och kirurgiska

avdelningar, behövas alla vid garnison savdelningarna å lasarettet och

komma även de att utgöra värdefulla utbildningsplatser för arméns och flottans

läkare.

g) och h) Dessa mom. torde ej kräva särskild motivering.

§ D- De sakkunniga äro övertygade, att en uppsägning av här föreslaget samarbete

ej kommer att ske och för övrigt ej kan tänkas på ett rättvist sätt

komma till stånd på annat sätt än genom en ömsesidig överenskommelse.

Särskilda bestämmelser, hur vid en ensidig uppsägning skall förfaras, torde

därför ej vara av betydelse.

Ändrings- vad slutligen beträffar det av de sakkunniga framlagda förslaget rörande

varande sera- ändringsarbeten inom nuvarande serafimerlasarettet hava, såsom jag förut

fimerlasa- erinrat, de sakkunniga i korthet angivit de olika förslag, som härutinnan

framkommit från dels generalfältläkaren Bauer, dels professor Holmgren

samt ■ för egen del stannat för det av Bauer framlagda förslaget, dock med

vissa inskränkningar i detsamma.

För belysande av de olika förslagens innebörd torde vara erforderligt att

i korthet redogöra för desamma.

Bauers förslag till modernisering av lasarettet berör följande lokaler och

anordningar inom lasarettet:

1) polikliniken, 2) köket, 3) uppvärmningen, 4) belysningen, 5) ögonavdelningen,

6) medicinska undersöknings- och behandlingsavdelningen,

7) laboratorium för kirurgiska kliniken, 8) gymnastik- och massageavdelnig,

9) ljusbehandlings- och röntgenterapi avdelning, 10) isoleringsavdelning,

11) eu del sanitära anordningar.

I koncentrerad form är motivet

1) för utökning av polikliniken:

Dess otillräcklighet i alla avseenden — länge insedd och av åtskilliga

myndigheter påpekad — såväl beträffande undervisning som behandling av

de hjälpsökande.

2) för utökning av köket:

Dess brist på anordningar för dietkök, på lämpliga lokaler för läkarnas

utspisning, på lokaler för förråd och för anrättningar av råvaror, överhuvudtaget

dess otidsenlighet i åtskilliga avseenden.

3) för ändring av uppvärmningsanordningarna:

Då dessa i de flesta sjuklokaler utgöras av kamflänsrör, utan regleringsventiler,

utan avlopp för kondensvatten, följer därav, att ångan tidvis måste

avstängas från lokalerna, och dessa således vissa tider avkylas, under det

att de andra tider bliva överhettade, till stort men för de sjuka. Serafimerlasarettet

intager i avseende å uppvärmningsanordningarna en sorglig särställning

bland vårt lands sjukvårdsinrättningar.

4) för ändring av belysningsanordningarna:

Omdömet beträffande uppvärmningen gäller även beträffande belysningen.

Det finnes numera intet sjukhus, där man tagit så litet hänsyn till vad med

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

rätta kan fordras för de sjukas trevnad. Flera sjuklokalers ringa fönsteryta,

deras djup, deras läge åt norr göra, att behovet av artificiell belysningär

synnerligen stort. För den artificiella belysningen finnes i de flesta sjuklokaler

endast takbelysning — och denna mycket sparsam. Vägglampor

förekomma icke. De sjuka sakna således under stor del av dj''gnet möjlighet

att sysselsätta sig med läsning eller i övrigt med sådant, som kräver

särskild belysning. Även den direkta sjukvården försvåras av den dåliga

belysningen.

5) för ändringsarbeten i ögonavdelniugen:

Bottenvåningen i den byggnad, i vilken denna är inrymd, har varit upplåten

åt gynekologavdelningen. Efter dennas utflyttning, från och med

början av år 1925, har densamma överlåtits för en mycket behövlig utökning

av ögonavdelningen. En del förbättringar hava nu vidtagits i lokalerna,

ytterligare förbättringar äro behövliga.

6) för ändringsarbeten i den medicinska undersöknings- och behandlingsavdelningen:
Denna

avdelning borde i det skick, i vilket den f. n. och sedan länge

befinner sig, utdömas med hänsyn till såväl de sjuka, vilka där skola behandlas,

som den personal, som arbetar där.

7) för laboratorium för kirurgiska kliniken:

För kirurgiska kliniken finnes f. n. intet laboratorium. Man kan nämligen

icke som laboratorium beteckna den skrubb, som nu 30 studenter

gemensamt med klinikens 6 underläkare och ett antal assistenter hava till

sitt förfogande för de viktiga laboratorieundersökningarna. Det har förelegat

krav på bättre lokaler för ändamålet under långa tider. Sedan nu

genom den ena kirurgiska klinikens förflyttning till Maria sjukhus nödigt

utrymme kan erhållas, måste kravet på laboratorium tillgodoses.

8) för anordningar för gymnastik- och massageavdelningen:

Kungl. Maj:t härefter inhämtat yttrande från karolinska institutets lärarkollegium

och sedan direktionen för serafimerlasarettet blivit i ärendet hörd,

den 17 oktober 1924 fattat beslut, som innebär, att undervisning i gymnastik-

och massagebehandling skall försiggå å serafimerlasarettet. Lokaler för

ändamålet kunde anordnas i avdelning IX.

9) för anordning av lokaler för röntgenterapi och för ljusbehandling:

Det är av stor betydelse, att ett kliniskt sjukhus förfogar över sådana

anordningar, vilka vetenskapen visat vara av behovet påkallade i sjukvårdsoch

undervisningsavseende.

10) för anordningar för isoleringsavdelning:

Avdelningen har sedan länge ansetts hälsovådlig, belägen som den är delvis

under markens nivå.

11) för en del sanitära anordningar:

Dessa äro nästan överallt av mycket primitiv beskaffenhet.

Bauers förslag innefattar följande:

1) Utökning av poliTclinilcen sker i överensstämmelse med det förslag, vilket

av direktionen för lasarettet avläts till Kungl. Maj:t den 29 9 1922 och

sedermera i skrivelse den 31/8 1923 förnyades. Detta innefattar, dels att i

den av lasarettet inköpta fastigheten n:ris 2, 3 och 4 i kv. Pilträdet (Hantverkargatan

4) en våning inredes för den medicinska polikliniken och nervpolikliniken,

dels att de lokaler, som av den förstnämnda polikliniken nu

disponeras i lasarettets poliklinikbyggnad, i stället inredas och tagas i anspråk

för utvidgning av den kirurgiska polikliniken. Det senare förutsätter

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. May.ts proposition Nr 216.

emellertid även, att telefonväxeln flyttas till nya opera tionsbyggnadens vindsvåning.

Kostnaderna härför uppgå till kronor 89,900: —.

2) Utökning och modernisering av köksavdelningen.

Åtskilliga förslag härför hava utarbetats. Det har emellertid befunnits,

att samtliga måste förkastas. Det har blivit nödvändigt att återgå till förslaget

av den 29 januari 1924. Däruti ha emellertid med hänsyn till angivna

förutsättning en del modifikationer kunnat göras, varigenom besparingar

uppkommit.

Kostnaderna beräknas nu till kronor 396,400:—.

3) Vad angår uppvärmningen föreslås allenast en ny ångpanna i polikliniken,

vilken jämte för dess montering nödiga byggnadsarbeten betingar eu

kostnad av ..................................kronor 6,500: —

och ersättande i en del rum av skrymmande, i flera avseenden

opraktiska värmeanordningar med radiatorer till kostnad

av ..................................... „ 7,600: —

Summa kostnad kronor 14,100: —

4) Förbättrad belysning föreslås anordnad genom dels anskaffandet av ytterligare

en mindre generator, dels utökning av antalet ljuspunkter under komplettering

av en del av de nuvarande ledningarna, dels slutligen utbyte av

den i vissa sjuksalar nu befintliga armaturen mot ny sådan.

Lasarettet förfogar för närvarande över en större och en mindre generator

för alstrande av elektrisk ström, av vilka den senare utgör reserv. Den

förra har därför hittills icke kunnat utnyttjas mer än till den omfattning

att den mindre städse kunnat fylla behovet som reserv. Genom anskaffandet

av ytterligare en mindre generator kan reservkraft erhållas, även om

den större generatorn helt utnyttjas. På så sätt skulle ytterligare 300 ljuspunkter

kunna anbringas i sjuksalarna. De värsta bristerna i fråga om

belysningens tillräcklighet bliva därigenom avhjälpta.

Visserligen äro nuvarande ledningssystemen icke i överensstämmelse med

nuvarande föreskrifter varken beträffande materialens beskaffenhet eller förläggningssättet.

Deras nuvarande beskaffenhet strider dessutom helt och

hållet mot brandföreskrifterna. Emellertid torde ändock ett bibehållande av

nuvarande ledningssystemen kunna försvaras.

Kostnaderna härför uppgå till kronor 27,000:—.

5) Ogonavdelningen.

En del smärre uppsnyggnings- och ändringsarbeten i denna hava beräknats

kunna utföras för en kostnad av kronor 5,000:—.

6) Medicinska undersöknings- och behandlingsavdelningen. Det nuvarande

linneförrådet flyttas till annan plats inom medicinska klinikens jordvåning.

Det därigenom ledigblivna utrymmet tages i anspråk för undersöknings-,

behandlings- och väntrum.

Kostnaderna härför hava beräknats till kronor 16,800: —.

7) Laboratorium för kirurgisica kliniken.

8) Gymnastik- och massageavdelning.

9) Ljusbehandlings- och röntgenterapiavdelning.

10) Utökad isolering savdelning.

Samtliga dessa lokaler med undantag för ljusbehandlingsavdelningen anordnas

i kirurgiska klinikens jordvåning huvudsakligen genom slopande av

nuvarande vårdavdelning n:r IX. En av dennas salar inredes till labora
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

torium, tre andra till gymnastik- och massagelokaler. Den närmast intill

nuvarande isoleringsavdelningen befintliga delen av nämnda vårdavdelning

användes till inredandet av tvenne nya isoleringsrum samt till förbättrande

av till isoleringsavdelningen hörande bilokaler. Det ena av de nuvarande

isoleringsrummen, vilket till följd av sitt läge, till stor del under markens

nivå, är olämpligt till sjukrum, kan användas till vaktrum för sköterskan.

Den återstående, södra delen av vårdavdelping n:r IX skulle enligt huvudförslaget

användas till anordnandet av ljusbehandlingsavdelning, medan

röntgenterapiavdelningen skulle kvarbliva i nya operationsbyggnadens källare,

där den nu befinner sig. Emellertid har sedermera behovet av nya och

kraftigare terapiapparater — för vilkas anskaffande medel dock här icke

upptagits — inom röntgenavdelningen blivit allt mera påtagligt, varför det

ansetts nödvändigt förlägga terapiavdelningen till ljusbehandlingsavdelningens

plats och tvärtom. Därigenom vinnes den för uppsättning av kraftigare

terapiapparater erforderliga, större rumshöjden, samtidigt som den i huvudförslaget

upptagna, nya hissen mellan kirurgiska klinikens jordvåning och

nya operationsbyggnadens källarvåning lättare kan undvaras.

Kostnaderna för ovanstående bliva följande:

Kirurgisk! laboratorium samt gymnastik- och massageavdelning

................................... kronor 18,000: —

Ljusbehandlingsavdelning........................ » 11,000: —

Röntgenterapiavdelning ......................... » 25,400: —

Utökning av isoleringsavdelningen ................. » 14,200:-—

Summa kronor 68,600: —

11) De sanitära installationerna.

För utbyte av en del dylika beräknas en kostnad av kronor 5,000:—.

I de till »1924 års ändringsförslag» hörande kostnadsberäkningarna hava

kostnader för komplettering av lasarettets utrustning, instrument, inventarier

m. m. icke medtagits. För dylikt ändamål avsågs att i sinom tid begära

särskilt anslag. Då de ovan föreslagna arbetena komma att kunna genomföras

på kortare tid än som skulle behövts för det förstnämnda förslagets

realiserande, torde redan nu medel böra begäras för den komplettering av

utrustningen, som blir nödvändig i samband med de här föreslagna förändringsarbetena.

Redan i lasarettsdirektionens ovannämnda framställningar

rörande utvidgning av poliklinikerna hava upptagits kostnaderna för dylik

utrustning.

Följande belopp erfordras:

Poliklinikens utvidgning.

Instrument och apparater till mediciniska polikliniken

Instrument och apparater till kirurgiska polikliniken

Nya inventarier i medicinska polikliniken.........

Medicinska behandlingsavdelningen.

Instrument och apparater....................

Inventarier...............................

Lj usterapiavdelningen.

Ljusbehandlingslampor och omformare............... » 6,000: —

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 184 käft. (Nr 216.) 6

. . . kronor 9,500: —

» 4,800: —

. . . » 6,500: —

» 8,000: —

» 2,000: —

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

Röntgenterapiavdelningen.

Flyttning av apparater ..........................kronor 1,500: —

Ändring av kraftledningar........................ » 1,000: —

Summa kronor 37,300: —

Sammandrag av kostnaderna för de ovan föreslagna åtgärderna.

1) För polikliniken ...................kronor 89,900

2)

3)

4)

5)

6)

köksavdelningen ................

» uppvärmningen.................

» belysningen....................

» ögonavdelningen................

» medicinska undersöknings- och behand
lingsavdelningen.

.................

7—10) För anordnandet av kirurglaboratorium, gymnastik-

och massageavdelning........

För ljusbehandlingsavdelning..........

» röntgenterapiavdelning............

» utökad isoleringsavdelning.........

11) » förbättrade sanitära installationer ....

396,400

14,100

27,000

5,000

16,800: —

18,000

11,000

25,400

14,200

5,000

Summa kronor 622,800

Härtill komma kostnaderna för komplettering av

utrustning och instrument..................kronor 37,300: —

Summa kronor 660,100:

Vad Holmgren anser vara minimum är förbättringar av:

1) polikliniken,

2) köket,

3) kirurgklinikens laboratorium,

4) de medicinska klinikernas arbetslokaler.

ad. 1. Om icke den ombyggnad av polikliniken får utföras, som sakkunniga

föreslagit, vilket naturligtvis vore det bästa, då därigenom alla

polikliniker få goda förhållanden, utan endast en partiell bättring får göras,

så bör denna gälla i främsta rummet den kirurgiska och den medicinska

polikliniken, vilka båda äro de för undervisningen viktigaste poliklinikerna

och torde arbeta under de olidligaste förhållandena beträffande sjukbehandlingen.

Det enklaste och billigaste sättet att utföra denna partiella bättring

är utan tvivel det, som av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till

Konungen av 29 september 1922 och 31 augusti 1923 föreslagits, men som

då icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Detta förslag innebär förflyttning av den medicinska polikliniken till den

serafimerlasarettets direktion tillhöriga fastigheten Hantverkargatan 4, varigenom

det nuvarande poliklinikhusets hela bottenvåning, som nu disponeras

av den medicinska och den kirurgiska polikliniken tillsammans, skulle kunna

upplåtas åt den kirurgiska polikliniken ensam.

ad. 2. Den del av kökets modernisering, som ur undervisningens och

den därmed i samband stående sjukvårdens synpunkt är viktigast, är dietköket.

Det är ett ohållbart tillstånd, att ett stort undervisningssjukhus icke

har dietkök. Hela den dietiska behandlingen och undervisningen däri rå
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kar i lägervall. Den lösning av kökets ombyggnadsfråga, som januariförslaget

innehåller, är utmärkt bra och skulle skapa den ändamålsenligaste

köksavdelning, som något svenskt sjukhus äger.

För ett tillfredsställande funktionerande av den nuvarande köksavdelningen,

om den utökas med ett dietkök, krävas emellertid vissa förändringar såväl

av huvudköket som av renserier, kylrum m. m.

Ritningarna innebära i huvudsak ett partiellt realiserande av januariförslaget

till köksavdelning.

ad. 3. Det kan icke annat än allvarligt skada kirurgiundervisningen och

hålla studenternas arbete nere på en låg nivå, att de icke ha något laboratorium,

där nutidens undersökningar på de sjukas sekret och exkret kunna

göras, ty som laboratorium kan man icke beteckna den skrubb, som nu 30

studenter gemensamt med klinikens sex underläkare och ett antal assistenter

ha till sitt förfogande för detta ändamål. Redan 1912 års kommitté klagade

bittert häröver. Det har icke funnits någon möjlighet till ändring härutinnan

förrän det genom professor Keys förflyttning till Maria sjukhus blev

möjligt att utan olägenhet för undervisningen något minska sängantalet på

kirurgkliniken och därigenom vinna nödig plats för laboratoriet.

Ett bra laboratorium för de på kirurgkliniken tjänstgörande studenterna

ingår i januariförslaget. Denna del av förslaget kan med lätthet utföras

fristående för sig.

ad. 4. De svåra förhållandena på de för båda de medicinska klinikerna

gemensamma arbetslokalerna kräva ovillkorligen förbättring. Januariförslaget

kan i detta avseende utan svårighet oförändrat utföras.

Nu nämnda förbättringsarbeten återfinnas samtliga i Bauers förslag och

i samma form.

Kostnaderna för ovanstående förbättringsarbeten utgöra enligt arkitektens

beräkningar.

1) För polikliniken......................kronor 89,900

2) » köksavdelningen................... » 396,400

3) » kirurgklinikens laboratorium.......... » 10,000

4) » de medicinska klinikernas arbetslokaler. . » 16,800

5) Utrustning.................. » 28,800

Summa kronor 541,900

Holmgren tillstyrker det i januari framlagda förslaget under framhållande,

att om Kungl. Maj:t ändock icke anser sig kunna förorda detsamma till

utförande i dess helhet, dock så stor del som möjligt måtte komma till utförande,

samt att de fyra ovan anförda förbättringsarbetena äro de, som först

och främst måste utföras för den händelse förslaget beskäres.

Mot de sakkunnigas betänkande och förslag av den 24 september 1925

har professor Holmgren avgivit tre reservationer,

den första, avseende förslaget till sjukhusbyggnad,

den andra, avseende förslaget till avtal, och

den tredje, avseende förslaget till moderniseringsarbeten vid serafimerlasarettet.

Beträffande den första reservationen, avseende förslaget till sjukhusnybyggnad

tillåter jag mig, under hänvisning i övrigt till den vidlyftiga motivering,

Professor

Holmgrens

reservatio
ner.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kung1. Maj:ts proposition Nr 21G.

som av reservanten förebragts, allenast redogöra för den av honom beträffande

lians förslag gjorda sammanfattningen:

Holmgren anser, att en omarbetning av de sakkunnigas förslag är absolut

nödvändig.

Det förslag, till vilket Holmgren kommit, bestode av två huvuddelar,

förslag om vad, som skall byggas, och förslag om hur det skall byggas.

I det förra avseendet hade Holmgren föreslagit, att nu skulle beslutas

nybyggnad för tre av karolinska institutets kliniker, som läge utanför serafimerlasarettet,

och som icke upptagits i de sakkunnigas förslag. Dessa vore

den pediatriska kliniken vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, den psykiatriska

kliniken och kliniken för hud- och könssjukdomar.

Holmgren hade därjämte föreslagit avdelning för infektionssjukdomar och

tuberkulosavdelning vid den medicinska kliniken. För att sjukhuset ej på

grund av dessa tillägg skulle bli större än enligt de sakkunnigas förslag,

hade han i stället uteslutit den obstetriska kliniken, av vilken sjukhuset

som sådant knappast hade behov, samt kvarlämnat eu kirurgisk, eu medicinsk

och eu nervklinik vid det nuvarande serafimerlasarettet, vilket skulle

moderniseras i enlighet med de sakkunnigas i januari 1925 framlagda förslag.

Sjukhuset skulle enligt Holmgrens förslag sålunda få följande samman
-

sättning:

Allmänna

Enskilda

Summa

sängar

sängar

Medicinska kliniken.................

...... 162

18

180

Kirurgiska » .................

...... 135

18

153

Oftalmiatriska » ..................

...... 66

10

76

Otiatriska » ..................

...... 72

10

82

Isoleringsavdelningeu.................

...... 18

—

18

Gynekologiska kliniken...............

...... 52

10

62

Radiologiska » ...............

..... 25

12

37

Garnisonssjukhuset ..................

...... 80

—

80

Pediatriska kliniken..................

..... 65

10

75

Psykiatriska » ..................

..... 50

10

60

Klinik för hud- och könssjukdomar......

..... 75

10

85

800

108

908

Härtill komme liksom i de sakkunnigas förslag en patologisk-anatomisk

avdelning, varjämte Holmgren ytterligare föreslagit nybyggnad för karolinska

institutets bibliotek, som själv därav vore i det mest trängande behov, och

vilket därjämte näppeligen kunde undvaras vid det nya sjukhuset.

Genom de sakkunnigas förslag ställdes till förfogande 1,154 sjukhusplatser,

genom Holmgrens förslag 1,418 (det gamla och det nya serafimerlasarettet),

varjämte Stockholms stad genom moderniseringen av serafimerlasarettet

skulle kunna nu genast få till sin disposition 60 nya sängar medicin

och kirurgi.

Holmgrens förslag skulle trots dessa fördelar vara betydligt billigare i utförande

än de sakkunnigas. Härom vidare i det följande.

Fördelarna för karolinska institutet av Holmgrens förslag framför de sakkunnigas

åskådliggjordes genom följande tabell:

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maf.ts proposition Nr 216.

Sängar

x\lternativ I........... 825

Alternativ II........... 1,154

Holmgrens förslag (Alternativ

III)............. 908

Vad beträffade frågan om hur sjukhuset skall byggas, hade Holmgren i

sin motivering uppvisat betänkliga brister hos de sakkunnigas förslag av

organisatorisk, driftsteknisk och ekonomisk art. Detta gällde såväl situationsplanen

i allmänhet som ock de särskilda byggnadernas planläggning

och konstruktion.

I det senare avseendet hade han ur de nämnda synpunkterna anmärkt

på de olika byggnadernas otillräckliga utvecklingsmöjligheter, på sjukavdelningarnas

konstruktion, på anordningarna för sköterskornas bostäder, på

organisationen av sjukhusets ljusbehandling och de medicinska klinikernas

laboratorier in. m.

Holmgren hade i avseende på situationsplanen särskilt framhållit följande

punkter: huvudentréns förläggning till sjukhusets norra, från staden bortvända

sida; desorganisationen av tillträdesförhållandena; poliklinikernas

sammanblandning med sjukhuset; den otillräckliga koncentrationen i byggnadssättet,

som föranledde ett dyrbart system av underjordiska kulverter

och i alla avseenden vore oekonomiskt; de svårigheter för sjukhusets drift,

som föranleddes av de stora avstånden inom byggnaderna och mellan de

olika byggnaderna (så t. ex. finge betjäningen på vissa kliniker ensamt för

att hämta mat till tre måltider för de sjuka och för att själva intaga sina

måltider tillryggalägga eu vägsträcka av i det närmaste 4 x/s km. om dagen).

Holmgrens förslag ifråga om vad som skall byggas, torde i det hela kunna

utan större svårigheter förverkligas genom omarbetning i vissa delar av de

sakkunnigas ritningar.

Då man kommer till frågan hur sjukhuset skall byggas, vore däremot

detta icke längre möjligt. De principanmärkningar, som han gjort med avseende

på sjukhusets allmänna planläggning, och av vilka de viktigaste nyss

uppräknats, kunde icke tillgodoses utan en fullständig omritning av sjukhuset.

Det hade därför varit nödvändigt för honom att framlägga ritningar,

i vilka visades, huru de principer kunde förverkligas, för vilka han gjort

sig till talesman.

Dessa ritningar, som utarbetats av arkitekten i byggnadsstyrelsen G. BirchLindgreu,

hava samtidigt överlämnats jämte av arkitekten avfattad beskrivning

över desamma.

Ritningarna avsåge sålunda att visa, liur sjukhuset bör byggas. Däremot

vore de icke bundna vid något bestämt förslag ifråga om vad som skall

byggas, utan vore den planläggning av sjukhuset och konstruktion av byggnaderna,

som ritningarna angåve, i sina huvuddrag lika tillämplig vare sig

det ena eller andra alternativet till urval av kliniker komme till utförande.

Det antal vårdavdelningar och den fördelning av vårdavdelningarna på

olika kliniker, som ritningarna och beskrivningen över desamma upptoge,

vore sålunda icke att betrakta som ett förslag till vad sjukhuset borde inrymma,

utan endast som en kombination bland många tänkbara. Det hade

därför icke legat någon vikt på att ritningarnas antal vårdavdelningar och

Antal kliniker,

som få för sig

Antal kliniker, som

få tillfredsställande

Summa

definitivt

ordnat

provisoriska för- hållanden

G

3

9

9

0

9

8

4

12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

sängantal skulle sammanfalla med det speciella förslag i detta avseende,

som Holmgren i sin reservation framställt. Vad han däremot ansett angeläget

vore, att de särskilda vårdavdelningarna tillmätts samma nyttiga golvyta

som i de sakkunnigas förslag samt att samtliga arbetsavdelningar, såsom

polikliniker, laboratorier, operationsavdelningar o. s. v., som funnes i de

sakkunnigas förslag, även återfunnes bär och med samma nyttiga utrymme.

Det bleve nämligen därigenom möjligt att göra en rättvis och tillförlitlig

jämförelse mellan Jcostnaderna för de sakkunnigas förslag och kostnaderna

för ett sjukhus av samma omfattning, byggt på det sätt, som de av honom

framlagda ritningarna angåve.

Den lösning av byggnadsfrågan, som ritningarna demonstrerade, medförde

bland annat följande fördelar:

1) Sjukhusets huvudingång vore belägen på dess mot staden vända sida.

2) Poliklinikerna hade skilts från det övriga sjukhuset och försetts med

egen ingång från gatan, men vore i bekväm inomhusförbindelse med sjukhuset.

3) Genom det koncentrerade byggnadssättet hade alla avstånd inom sjukhuset

betydligt förminskats, vilket ur driftsynpunkt vore en utomordentlig

fördel. Särskilt viktig vore kökets bekvämare belägenhet. Enligt gjorda beräkningar

hade genom anläggningens koncentration bland annat inbesparats

12—15,000 kronor i årliga bränslekostnader vid jämförelse med de sakkunnigas

förslag.

4) För karolinska institutets teoretiska institutioner funnes möjlighet till

friare belägenhet med utrymme för framtida utveckling genom att institutet

förlagts inom samma tomtområde, som de sakkunniga avsåge enbart för

sjukhusets behov. Intet ytterligare tomtområde behövde sålunda reserveras

för karolinska institutet, vadan dess framtid syntes ligga säkrare än i de

sakkunnigas förslag.

5) Det sammanlagda tomtområde, som staten behövde upplåta eller reservera

på Ladugårdsgärdet för sjukhusanläggningen och karolinska institutet,

minskades, som av arkitektens beräkning framginge, med 49,560 m2. Trots

detta toge den av Holmgren förordade sjukhusanläggningen endast ungefär

en tredjedel av tomtområdet i anspråk, vadan tillräckligt utrymme funnes

kvar för framtida utveckling.

6) Genom det koncentrerade byggnadssättet vunnes på en sjukhusanläggning

av den storlek, som de sakkunniga föresloge, eu besparing av minst

2,300,000 kronor, såsom framginge av arkitektens beskrivning.

7) Genom minskningen av den tomtareal, som åtginge, skapades möjlighet

för staten till försäljning av tomter för en summa av minst 3,3 millioner

mer än enligt de sakkunnigas förslag.

Holmgrens yrkanden i avseende å hans reservation mot förslaget till sjukhusbyggnad

innebära, att Kungl. Maj:t måtte

dels, efter av byggnadsstyrelsen verkställd ytterligare utredning om de

ekonomiska och andra fördelar, som vore förenade med att det planerade

sjukhuset byggdes efter de principer och på det sätt, som de Holmgrens

reservation bilagda ritningar och beskrivningen över desamma angåve, låta

snarast möjligt utarbeta fullständiga ritningar, på grundval av de av Holmgren

nu överlämnade, till ett nytt kliniskt centralsjukhus,

dels beträffande byggnadsföretagets omfattning besluta, att däri skall ingå

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

en pediatrisk, en psykiatrisk och en hud- och könsklinik, vid den medicinska

kliniken en tuberkulosavdelning och en infektionsavdelning, samt vidare

karolinska institutets bibliotek, allt i enlighet med Holmgrens i reservationen

framställda förslag,

dels slutligen för byggnadsföretagets förverkligande vidtaga de åtgärder,

om vilka de sakkunniga hemställt, med de ändringar ifråga om siffrorna

i begärda anslag och de modifikationer i övrigt, till vilka ett bifall till förestående

yrkanden gåve anledning.

Beträffande den andra reservationen, nämligen den, som avgivits mot de

sakkunnigas förslag till avtal mellan staten, serafimerlasarettet, Stockholms

stad och Stockholms län angående uppförande av de ifrågasatta nya byggnaderna

m. in., anför Holmgren i densamma i huvudsak följande:

I § 5 av de sakkunnigas förslag till avtal stadgas ej, att karolinska institutet

skall ha särskilda representanter i det nya serafimerlasarettets direktion.

I detta avseende finnes endast bestämmelsen, att två av direktionens

sju medlemmar skola utses av Kungl. Maj:t på förslag av kanslern för

rikets universitet.

Det är svårt att förstå, om denna bestämmelse verkligen avser att garantera

karolinska institutet representation i direktionen, varför man icke då

klart utsäger, att två medlemmar i direktionen skola representera karolinska

institutet och utses på förslag av kanslern. Hela sjukhuset är tillkommet för

den medicinska högskolans behov, men denna skall icke i klara ord tillförsäkras

representation i direktionen. Direktionen har uppgifter av den

största betydelse, nämligen att vaka över riktlinjerna för sjukhusets verksamhet

och utveckling. Då detta sjukhus icke har något annat existensberättigande

än att tjäna högskolans behov, måste naturligtvis riktlinjerna för

dess verksamhet och utveckling i huvudsak bestämmas av högskolans intressen.

Direktionen har i förslaget till avtal tillagts eu mycket vidsträckt

makt över sjukhusets fortsatta öden. Det är därför alldeles klart, att högskolans

intressen icke kunna göra sig med vederbörlig kraft och snabbhet

gällande, om de ej inom direktionen själv representeras av högskolans egna

män. I det nuvarande serafimerlasarettets direktion, som består av sex personer,

skola ständigt två av karolinska institutets kliniska professorer sitta,

nämligen en av professorerna i medicin och en av professorerna i kirurgi.

Jag finner för det första, att det bör uttryckligen stadgas, att institutet i

direktionen skall representeras av två ledamöter, men jag anser icke detta

nog. Det bör också finnas ett stadgande i stil med det nuvarande, som

tillförsäkrar plats i direktionen, antingen liksom nu för båda de centrala

ämnenas representanter eller, om detta anses för mycket begärt, åtminstone

för en av dem. Detta bör i så fall helst vara representanten för medicin,

som är det utan gensägelse för undervisningen viktigaste ämnet,

Det är vidare anmärkningsvärt, att Kungl. Maj:t endast utser tre ledamöter

av sju, ehuru det är fråga om en statsinstitution, i vilken staten både

ideellt och ekonomiskt har de största intressena. I direktionen för det nuvarande

serafimerlasarettet, som dock icke äges av staten, har staten fyra

representanter av sex, i fall man även räknar de båda professorerna som

statsrep resen tanter. Det synes mig vara rimligt, att Kungl. Maj:t i det nya

serafimerlasarettets direktion utser åtminstone halva antalet ledamöter. Det

blir då nödvändigt att öka dessa till åtta.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Skrivelser

från professorn

W.

Wernstedt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21(i.

I § 7 mom. c) i förslaget utsäges, att alla läkartjänster utom överläkartjänsterna

tillsättas av kanslern på förslag av lasarettsdirektionen, med undantag

av sex läkare, vilka tillsättas på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Principen om förordnanden efter förtjänst och även med hänsyn till

vetenskaplig förtjänst måste anses vara särdeles viktig vid detta sjukhus,

som skall vara en stor centralhärd för klinisk medicinsk forskning i vårt

land, och vid vilket de bästa vetenskapliga begåvningarna böra fästas. De

föreslagna bestämmelserna om tillsättande av sex läkartjänster på förslag

av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse bryter alldeles ut ur denna ram.

Bestämmelsen i § 7 ger tydligen militärläkarna eu förmån framför alla

andra läkare, nämligen utsikterna att till sex läkartjänster föredragas framför

mera meriterade medsökande.

Jag finner sålunda undantagsbestämmelsen för dessa sex läkartjänster

onödig och direkt motverkande högskolans intressen.

För min del anser jag, att de ifrågavarande läkarlönerna böra överflyttas

från garnisonssjukhusets stat, men att platserna böra tillsättas på samma

sätt som lasarettets övriga läkartjänster. Arméförvaltningens intresse av

att ha ett ord med i laget vid tillsättningen är fullkomligt tillräckligt tillgodosett

därigenom, att arméförvaltningen har en representant i direktionen,

som där kan yttra sig över de sökande. Jag får sålunda påyrka ändrade

lydelser i vissa paragrafer av förslaget till avtal. En förutsättning för att jag

kan godtaga förslaget till avtal i övrigt är naturligen, att de sakkunnigas

byggnadsalternativ II kommer till utförande.

Reservationen utmynnar i vissa förslag till ändrad lydelse av de sakkunnigas

förslag till avtal.

Den tredje av professor Holmgrens reservationer avser de sakkunnigas

förslag till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet; i denna reservation

framhåller Holmgren betydelsen av att undervisningen och sjukvården

vid serafimerlasarettet icke under de närmaste 10 åren förbli behäftade med

de nuvarande stora bristerna; om ett antagande av de sakkunnigas alternativ

II till nybyggnader på Ladugårdsgärdet skulle förhindra detta, vore det

för den medicinska högskolan bättre, att alternativ I utfördes och serafimerlasarettet

under något längre tid, men i tillfredsställande skick, fortsatte

sin verksamhet. Holmgren hemställer om vidtagande av sådan åtgärd,

att nödiga medel ställas till förfogande för utförande av de av de sakkunniga i

skrivelse den 29 januari 1925 föreslagna ändringsarbetena vid serafimerlasarettet.

I avseende å de av Holmgren till stöd för detta yrkande anförda motiv

hänvisar jag till reservationen.

I anledning av sjukhusbyggnadssakkunnigas ovanberörda betänkande och

förslag av den 24 september 1925 har professorn i pediatrik vid karolinska

institutet W. Wernstedt till Kungl. Maj:t inkommit med två särskilda skrivelser.

I den första av dessa skrivelser har Wernstedt hemställt, att, därest proposition

angående beviljande av medel till serafimerlasarettets nybyggnad

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kommer att till riksdagen avlåtas, däri må upptagas cn avdelning för barnsjukdomar

— eventuellt i utbyte mot annan av de sakkunniga föreslagen

men mindre nödvändig avdelning.

Till stöd för detta yrkande lämnar Wernstodt en kritik av de i ärendet

förekommande uppgifterna rörande behovet av sängplatser å de olika slagen

av kliniker. lian kommer därvid till det resultatet, att det är tveksamt,

huruvida vissa av de utav de sakkunniga i deras förslag upptagna klinikerna

böra komma till utförande vid det nya serafimerlasarettets första utbyggnad.

En ny barnklinik till ersättning för den på kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt vore däremot det mest trängande av alla den kliniska undervisningens

behov, enär det måste anses vara ett riksintresse av betydande

vikt, att fullgoda undervisningsmöjligheter i pediatrik stå de studerande läkarkandidaterna

till buds. Skapandet av sådana möjligheter kan därför icke göras

beroende av eventuell medverkan från Stockholms stad. Stockholms län borde

dessutom kunna intresseras även för upprättande av en barnavdelning vid

serafimerlasarettet.

I den andra skrivelsen har Wernstedt — med vidhållande av det i den

förra skrivelsen framställda yrkandet — hemställt, att frågan om serafimerlasarettets

nybygge måtte göras till föremål för förnyad utredning och

prövning.

I denna skrivelse ingår Wernstedt på ett detaljerat uppvisande av beläggningen

å de olika sjukhusen i Stockholm och deras särskilda avdelningar

och gör gällande, att platsbrist för närvarande råder vid de medicinska

och kirurgiska avdelningarna, barnsjukhusen och barnbördshusen.

Beträffande öron- och kvinnosjukdomsavdelningarna funnes eller komme att

från 1926 års början finnas tillräckligt platsantal. På hud- och könsavdelniugarna

rådde ett stort överskott på lediga platser. Den största platsreserven

fordrades vid barnsjukhusen, därnäst i fallande skala för invärtesavdelningarna

för vuxna, för öron- och de allmänna kirurgiska avdelningarna;

minsta reserven behövde avdelningarna för hud- och könssjukdomar, kvinnosjukdomar

samt barnbördshusen. Den verkställda undersökningen rörande

behovet av sängplatser gåve vid handen, att sakkunnigmajoritetens förslag

skapade platsreserver, som ginge stick i stäv mot en rationell fördelning av

desamma på de olika sjukavdelningarna. Beträffande särskilt barnsjukhusen

disponerade Stockholms stad icke över så många platser, som vore

för staden behövliga, utan vore hänvisad till att mer än vid någon annan

sjukhusvård utnyttja den enskilda välgörenhetens och statens resurser. \ idare

framhåller Wernstedt, att lämpligt tomtområde för det nya medicinska

högskolekomplexet bör med det snaraste bestämmas, anser sakkunnigmajoritetens

förslag icke vara antagligt och uttrycker sympatier för det Holmgrenska

förslaget, men anser, att tiden ej medgivit en ingående prövning

av detsamma, varför ny utredning erfordras med komplettering i vissa avseenden

av redan verkställda undersökningar. Normgivande för den nva

utredningen böra vara vissa närmare angivna, i Holmgrens reservation ingående

grundtankar i fråga om förläggningen av de olika klinikerna och

institutionerna till det nya serafimerlasarettet samt ordningen och sättet

därför. Utredningen bör ske i samarbete med redan igångsatta men nu

med nödvändighet påskyndade utredningar rörande allmänna barnhusets

omorganisation och rörande åtgärder för åstadkommande av enklare och

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungi. Maj:ts proposition Nr 21(j.

billigare sjukhus. Slutligen gör Wernstedt gällande den uppfattningen, att

vid ett rationellt utnyttjande av de sjukhusplatser, som redan stå till buds,

icke blott Stockholms stads nu föreliggande utan eventuellt ett ännu större

platsbehov skulle kunna nära nog omedelbart tillgodoses, varför det är oberättigat

att med hänvisning till ett icke förefintligt nödläge söka framtvinga

ett omedelbart avgörande av serafimerlasarettets nybyggnadsfråga.

Beträffande den närmare motivering, Wernstedt i sina skrivelser anfört

till stöd för sina yrkanden och förslag, tillåter jag mig hänvisa till ifrågavarande

skrivelser.

Myndig
låtanderföver

Över sjukhusbyggnadssakkunnigas betänkande och förslag samt professor

sjukhusbygg- Holmgrens därtill fogade reservationer ävensom över professor Wernstedts

nigaTförslag ovauberörda skrivelser hava utlåtanden avgivits av vederbörande myndigden

24 sep- heter,

tember 1925.

De militära Jag vill då först i korthet redogöra för de militära myndigheternas yttterria.

randen, i vilka frågan om den föreslagna tomten å Ladugårdsgärdet och

spörsmålet om garnisonssjukhusets ställning givetvis varit föremål för den

största uppmärksamhet.

Chefen för Svea artilleriregemente avstyrker på i huvudsak förut angivna

skäl den föreslagna förläggningen av sjukhuset till Ladugårdsgärdet.

Sekundchefen för livgardet till häst avstyrker på det bestämdaste förslaget

i dess helhet, då planens realiserande omöjligt kan förenas med militära

intressen:

Så länge den nuvarande kasernen vid Ladugårdsgärdet tages i anspråk

för militära ändamål, måste större delen av detsamma vara tillgängligt för

militära övningar. Genom frihamnen och framdragandet av trafikleder har

utrymmet härför redan avsevärt inkräktats. Än värre skulle det bliva under

sjukhusets byggnadstid. Då utbildningstiden nu ytterligare inskränkts, måste

lämplig övningsterräng finnas i kasernens omedelbara närhet även för tilllämpnings-

och skjutövningar. Av ritningarna synes framgå, att samtliga

motioneringsgårdar, hinderbanor m. m., vilka med stora kostnader anlagts,

skulle ingå i sjukhusets parkområde. En stor del av hästgardets område

skulle sålunda försvinna. Vissa delar av dessa områden kunna tänkas i eu

snar framtid bliva behövliga för militära ändamål. Närheten till flera kaserner

måste medföra, att de sjukas lugn störes genom signaler, kommandoord,

skottlossning m. m. \ issa sjukhuslokaler hava i förslaget förlagts

omedelbart intill gödselbehållare, vilket i sanitärt hänseende icke torde vara

tillrådligt.

Chefen för fjärde arméför delning en erinrar jämväl om sitt i tomtfrågan

tidigare avgivna yttrande samt anför vidare i huvudsak:

Efter avgivande av nämnda yttrande har Stockholms garnison starkt reducerats.

En förminskning av övningsterrängen kan dock ej ske i motsvarande

grad, enär truppförbandens och främst infanteriets taktik undergått

en genomgripande omvandling med avsevärt större krav å övningsterräng

även för de rent formella tillämpningsövningarna. Något utflyttande av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

garnisonstrupperna till Järvafältet påyrkas dock ej omedelbart, även om

sjukhuset förlägges till den ifrågasatta platsen på Ladugårdsgärdet, vilken

senare förläggning fortfarande på det bestämdaste avstyrkes. Det för sjukhusanläggningen

föreslagna parkområdets gräns mot norr är alldeles obestämd.

Områdets gräns bör tydligt bestämmas, dock så att det åt öster ej

skjuter utanför föreslagen sjukhustomt och i väster ej in på den del avlivgardets

till häst område, vilket användes till motioneringsgård m. m. och

närmast är att räkna till regementets kasernområde. Den av sjukhusbygget

föranledda förflyttningen av vissa förrådsbyggnader bör helt betalas av sjukhuset.

Dettas grannskap till två stora militära etablissement och ett övningsfält

är synnerligen olämpligt. Vid olika tillfällen har klagats över bullret

från kasernerna. Om detta verkar störande på friska människor, måste det

bliva än mer besvärande för sjukhusets patienter. Även ur allmänhetens

synpunkt måste därför valet av mark för anläggningen anses vara den

sämsta tänkbara även under fredstid. Vid krigstillfälle kommer läget att

medföra verkliga vådor genom faran för luftbombardemang. Genom sin

närhet till kaserner och militära förråd kommer sjukhuset att befinna sig

i en av brännpunkterna för ett luftangrepp mot staden. Skulle sjukhuset,

oaktat alla betänkligheter däremot, förläggas till den föreslagna tomten, uppställas

härför följande fordringar: gränserna för området samt sträckningen

av vägar till detsamma fastställas med hänsyn till befintliga militära etablissement,

Å området befintliga militära byggnader flyttas på sjukhusbyggets

bekostnad till platser, som godkännas av militära myndigheter. Erfoiderliga

anordningar för riktövningar vid Svea artilleriregemente bekostas

likaledes av sjukhusbygget. Ladugårdsgärdet får fortfarande användas för

militära övningar utan hinder eller restriktioner från sjukhusets sida utöver

det intrång, som vållas genom avskiljande av sjukhustomten.

Chefen för generalstaben har i frågan anfört följande:

Beträffande sjukhusets organisation finner jag ur militär synpunkt alternativ

I bestämt vara att föredraga på skäl, som överfältläkaren anfört i sitt

memorial.

Vad frågan om garnisonssjukhuset i Stockholm angår, torde böra erinras

om att jag i det förslag till försvarsväsendets ordnande, som jag den 30

november 1923 avgav, framhöll önskvärdheten av att göra denna fråga till

föremål för särskild utredning i syfte att nedbringa kostnaderna för detta

sjukhus. Starka skäl synas tala för att eu sådan utredning verkställes,

innan frågan om det nu föreslagna gemensamma sjukhuset avgöres.

Spörsmålet angående det nya sjukhusets organisation bör emellertid även

behandlas med fästad hänsyn till förhållandena vid mobilisering. Härvid

bör iakttagas att det antal sängplatser, som under nuvarande förhållanden

omedelbart vid mobilisering kan beredas vid garnisonssjukhuset, icke får

minskas. Således bör vid detta tillfälle minst nämnda antal sängplatser stå

eller omedelbart ställas till vederbörlig militär myndighets uteslutande förfogande.

Sjukhusets förläggande till Ladugårdsgärdet kommer att i hög grad försvåra

utbildningen vid de i närheten av ifrågavarande övningsfält förlagda

truppförbanden. För sjukhusets patienter måste också dessas övningar ■s ålla

betydande olägenheter. Redan med hänsyn härtill finner jag mig böra avstyrka

den ifrågasatta förläggningen av sjukhuset.

Vid val av plats för sjukhuset måste hänsyn även tagas till möjligheten

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21C>.

av fientliga bombarderingsföretag med flygstridskrafter mot huvudstaden.

Sådana företag komma, särskilt vid krigets början, utan tvivel att främst

riktas mot de ur militär synpunkt viktigaste anfallsmålen. På grund härav

är det område i Stockholm, vilket gränsar till artilleridepartementets ammutionsförråd,

Svea och Göta livgardens kaserner, den för generalstaben in. fl.

militära högre myndigheter avsedda byggnaden vid Östermalmsgatan, Svea

artilleriregementes och livgardets till häst kasernetablissement samt artilleriförråden

invid dessa, det för flyganfall kanske mest utsatta. Ett förläggande

av sjukhuset till detta område synes synnerligen olämpligt, då bombarderingsföretag

mot sagda etablissement in. in. sannolikt komma att medföra

de allvarligaste faror även för sjukhuset. Er nämnda synpunkt är den

föreslagna platsen den minst lämpliga av de platser, vilka varit ifrågasatta

för sjukhuset. På grund härav får jag även med hänsyn till förhållandena

vid krig bestämt avstyrka den föreslagna förläggningen av sjukhuset.

Chcjläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm O. Aleman lämnar till eu

början en redogörelse för garnisonssjukhusets nuvarande organisation och

dess funktion under de senaste åren samt yttrar bland annat:

Garnisonssjukhuset har särskilt utbildade läkare för alla slags inom militärsjukvården

förekommande sjukdomar. Men alla läkarna hava icke särskilda

sjukhusavdelningar. Detta är heller icke nödvändigt. Detta förhållande

jämte de mycket rimliga lönevillkoren till specialläkarna gör, att specialsjukvården

på garnisonssjukhuset blir mycket billig. Att den det oaktat är den

bästa, beror på det förhållandet, att sjukhuset ligger i Stockholm med dess

tillgång till de bästa läkarkrafter. Kostnaderna pr underhållsdag för garnisonssjukhuset

ställa sig vidare ungefär lika med samma kostnader för stadens

sjukhus, exempelvis Sabbatsberg.

Den förordade sammanslagningen skulle medföra en vinst för den medicinska

undervisningen genom att lämna ett nog så värdefullt tillskott i det

kliniska undervisningsmaterielet. De sakkunnigas alternativ II med de

militära patienterna till stor del spridda på olika avdelningar och polikliniker

skulle däremot i hög grad skada undervisningen i militärmedicin. Analogt

med yrkessjukdomarna förekomma en hel del för det militära klientelet

säregna skador och sjukdomar. Vad som emellertid mest sätter sin prägel

på, militärmedicinen är förekomsten av agravation och simulation. Värnpliktstjänsten

är en tvångsinstitution. Agravation och simulation äro därför

mycket vanliga. Den militära patienten inlägges ofta på militärsjukhuset

för ep av honom föregiven åkomma eller för en åkomma, om vilken han

ger vilseledande uppgifter. Det fordras hos sjukhusläkaren mycken erfarenhet

och vana vid vården av ett sådant klientel. Det fordras oftast de mest

ingående och olikartade undersökningar, innan ett simulationsfall blir klart

för diagnos.

Blir nu det militära klientelet instucket spritt på ett civilt sjukhus, kan

det i berörda avseende icke bli den kläm på undersökningen och behandlingen

av detsamma, som är önskvärd. Detsamma gäller i högre grad om

utlåtanden och vittnesmål i sådana hithörande fall, som bli föremål för

rättsligt förfarande.

Ep synnerligen viktig fråga, som måste beaktas vid diskussionen av det

föreliggande förslaget, är den disciplinära. På ett civilt lasarett behöver

man icke bekymra sig för disciplinen. De intagna sjuka äro själva intresserade

av att visa ett gott uppförande. De önska få vara kvar och få åt
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

njuta vård. Dessutom vet en civil patient, att han för brott mot ordningsföreskrifterna

löper risken av att utan vidare utskrivas från sjukhuset.

Det militära sjukhusklientelet är däremot mycket benäget för att bryta

mot orderföreskrifterna, och den militära sjukhuspatienten riskerar icke att

bli utskriven, så länge han är i behov av sjukhusvård. Har det sina svårigheter

att upprätthålla disciplinen på ett militärsjukhus, hur skall det då

te sig på ett civilt Stockholmssjukhus? Jag bör tillägga, att även de militära

sjukvårdarnas närvaro och arbete i eu sjukavdelning icke bidrager att höja

vare sig trevnaden eller disciplinen.

Det intima samarbete, som nu är rådande mellan garnisonssjukhusets och

truppförbandens läkare och som är till stor fromma för sjukvården, kan

helt säkert icke bestå, sedan militärpatienterna spritts på alla de olika avdelningarna

å ett stort civilt sjukhus. Likaså torde kontakten mellan militära

myndigheter och chefen för den planerade militärbyrån få inskränkas till

mer än ett minimum av det önskvärda. Chefläkaren vid garnisonssjukhuset

är i icke ringa grad upptagen med att göra utredningar, avgiva yttranden

eller förslag beträffande av de militära myndigheterna remitterade ärenden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den ene av de två militära biträdande

överläkarna tillika vara chef för militärbyrån. Men då han är klinikchefens

närmaste man, har en avdelning på 180 platser, bekläder en utbildningsplats,

säkerligen även är sysselsatt med vetenskapligt forskningsarbete,

kommer sannolikt eu sådan chef för militärbyrån icke att ha vare sig vana

vid eller tid till sådant arbete, som nu antytts. Sannolikt komme denne

biträdande överläkare ej heller att ha något intresse för och tid till att behandla

rapporter över disciplinära förseelser, hålla förhör o. d.

Vid garnisonssjukhusets polikliniker är varje patients väntan minimal och

den tid han använt för poliklinikbesöket kontrolleras. Lämnas nu de militära

patienterna ut till undervisningen, torde de få räkna med många timmars

väntan på eu poliklinik. Och ett kliniskt fall kan för samma ändamål

behållas flera dagar längre än sjukdomen kräver.

Efter vissa erinringar mot förslagets detaljer anför Aleman vidare, bland

annat:

Förslaget till avtal lämnar icke nöjaktiga garantier för det militära klientelets

behov av sjukhusvård, enär det innehåller, att, då det reserverade antalet

sängplatser, 107 stycken, är upptaget, militära patienter mottagas, så

snart plats han beredas. Enahanda bestämmelse lämnas även ifråga om

mottagandet av officerare, underofficerare och likställda å avdelningarna för

halv- och helenskilda rum.

Det nu föreliggande förslaget till fullständigt nedläggande av garnisonssjukhuset

och överlämnande av den militära sjukhus- och polikliniksjukvården

till serafimerlasarettet är enligt min tanke olyckligt. Och det är

olyckligt för båda sjukhusens vidkommande. Billighetssynpunkten av vården

får icke vara ensamt avgörande. Den militära sjukvården synes även framgent

böra vara underordnad försvaret. Försvarets representanter ha att sörja

för att de militära patienterna få en förstklassig sjukhusvård. Men detta är

icke försvarets enda intresse beträffande dess sjukvård. Garnisonssjukhusets

nuvarande organisation, som icke är dyr, har visat sig fylla anspråken på

sjukvårdens kvalitet. Det är nya lokaler, som sjukhuset behöver. Men att

betala sådana med sjukhusets existens synes vara för dyrt pris.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

I en ytterligare skrivelse har garnisonssjukhusets chefläkare- berört vissa i

professor Wernstedts framställningar angivna frågor, särskilt angående antalet

vårdplatser å garnisonssjukhuset. Jag torde sakna anledning nu ingå

härpå och tillåter mig allenast hänvisa till handlingarna.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse har till en början i korthet yttrat sig

angående garnisonssjukvårdens anslutning till serafimerlasarettet enligt de

sakkunnigas förslag alternativ I.

Ett ordnande av sjukvården i överensstämmelse med detta alternativ

innefattas nämligen i garnisonssjukhuskommitténs förslag, och till detta har

arméförvaltningen i ett förut avgivet utlåtande i princip anslutit sig. Sjukvårdsstyrelsen

har fortfarande samma uppfattning beträffande de fördelar i

åtskilliga avseenden, vilka genom nämnda anordning vinnas. Den sedan

dess beslutade härordningen, med minskning av garnisonen i Stockholm till

ungefär en tredjedel, gör det än mera önskligt att söka åvägabringa ett

samarbete mellan sjukhusvården för garnisonen och serafimerlasarettet. Med

den tillgång till sakkunskap, över vilken de sakkunniga förfogat, lärer från

sjukvårdsstyrelsens sida intet kunna vara att erinra mot det föreliggande

förslaget till ritningar. Antalet sängar uppgår till 128 å allmän sal. Därmed

torde behovet av platser vara fullt tillgodosett, om hänsyn tages till

minskningen av försvarsanordningarna. Vad angår vården av de veneriskt

sjuka får sjukvårdsstyrelsen hänvisa till vad i förslaget till avtal § 13 mom. e)

samt i motiveringen till detta därom innehålles. Därtill vill styrelsen allenast

foga följande. Vid den tidpunkt, då garnisonssjukhuset enligt förslaget

skulle komma att upphöra med sin verksamhet, måste vara sörjt för vården

av även garnisonens veneriska fall.

Därefter har sjukvårdsstyrelsen något närmare ingått på sakkunnigas förslag

alternativ II i vad angår vården av garnisonens sjuka.

Generalfältläkaren har i sitt särskilda yttrande till betänkandet i detalj

angivit sina synpunkter med avseende å detta alternativ och har för sakkunniga

framlagt de från hans sida oeftergivliga villkoren för ett hans tillstyrkande

av detsamma. Sakkunniga hava till fullo beaktat dessa, något

som framgår dels av formuleringen av betänkandet, dels av förslaget till

avtal, dels av motiveringen till avtalsförslaget.

Alternativ II avviker från alternativ I i vad angår garnisonssjukvården

i följande avseenden.

1) Antalet platser har minskats från 128 till 107.

Med hänsyn till den stora reserv av platser, vilken innefattas i detta alternativ,

är från sjukvårdsstyrelsens sida intet att erinra mot det föreslagna

antalet platser å garnisonsavdelningarna.

2) Slopandet av avdelningen för enskilda och halvenskilda rum.

Enligt förslaget skola officerare, underofficerare och civilmilitära beställningsinnehavare,

som äro berättigade till fri sjukvård, vårdas i hel- eller

halvenskilda rum å den avdelning, dit sjukdomsfallet hör. Det är en stor

fördel, som sålunda tillförsäkras armén och marinen — vård nämligen å

specialklinik å serafimerlasarettet, vars 135 sängar för dylika avdelningar

torde möjliggöra för de sjuka att där snarast mottagas. Förverkligandet av

vad sakkunnigas betänkande innehåller angående honorar för patienter å

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. May.ts proposition Nr 21G.

enskilda och halvenskilda rum, torde komma att innebära honorar för läkarna

även för vård av arméns och marinens sjuka å nämnda avdelningar.

3) Sjukvårdens å garnisonsavdelningarna inordnande i den civila kliniska

sjukvården med klinikcheferna således som högsta instans i sjukvården.

Detta innebär för alternativ II i jämförelse med alternativ I såväl vissa

fördelar som vissa olägenheter från försvarets synpunkt.

a. Fördelarna äro följande. I det militära klientelet finnes ett stort antal

fall, vilka under nuvarande förhållanden sällan eller aldrig komma till civilläkarens

kännedom. Det är sådana fall, vid vilkas bedömande militära

synpunkter särskilt böra göra sig gällande. Även fall av simulation och

agravation förekomma till större antal i det militära än i det civila klientelet.

Denna omständighet är en anledning, och en rätt så betydelsefull anledning,

till att använda det militära klientelet för medicinsk undervisning. Lika

visst nämligen som det är, att militärläkarna under krig ej ensamma räcka

till att ombesörja hälso- och sjukvården, lika visst bör det vara staten angeläget

att vidtaga åtgärder under fred av den art, att de civila läkarna, och

då enkannerligen klinikcheferna, få kännedom om de speciella militärsjukdomarna

i alla dessas olika former. Fn sådan åtgärd är den, att klientelet

från garnisonen i Stockholm blir tillgängligt för undervisning och således så

att säga civil vård. Det är all anledning att tro, att denna undervisning

skall med de rika resurser, som densamma förfogar över å detta i alla avseenden

väl utrustade sjukhus, bliva till gagn ej blott för freds- utan än

mera för krigsförhållanden.

b. Eu olägenhet med alternativ II är den, att arméförvaltningen går miste

om det sjukhus, garnisonssjukhuset, över vilket densamma nu helt förfogar,

och som helt står i försvarets tjänst, administrativt och organisatoriskt.

Vad innebär då det, att arméförvaltningen förfogar över ett sjukhus i

Stockholm, vilket står helt till försvarets förfogande? Det innebär såsom

det väsentligaste, att arméförvaltningen medels detta organ kan ombesörja,

dels att för garnisonen i Stockholm erhålles bästa möjliga sjukvård, med

hänsyn såväl till freds- som krigsförhållanden, dels att en del militär sjukvårdspersonal

utbildas på lämpligt sätt.

Sjukvården har under de senare åren med den medicinska vetenskapens

väldiga utveckling allt mera specialiserats. Det erfordras sjuklokaler av helt

annan art än förr, operations- och laboratorieavdelningar, instrument, undersöknings-

och behandlingsmateriel, bland annat fullständig utrustning av

röntgenapparater, och det erfordras läkare och övrig sjukvårdspersonal med

speciell kompetens på de olika medicinska områdena. Det är ävenledes nödvändigt,

att personal och materiel ständigt befinna sig i nivå med vetenskapens

fordriDgar. Allt detta betingar stora kostnader, engångskostnader

och årliga kostnader. Ju mindre omfattande försvaret är, dess mindre möjligt

är det från ekonomisk synpunkt att upprätthålla önskvärd standard av

ett uteslutande för försvaret avsett sjukhus. Med klart inseende härav har

arméförvaltningen överallt i vårt land, där truppförband äro förlagda, sökt

samarbete med och anslutning i en eller annan form till den civila sj ukhusvården,

allt för att på så sätt ständigt kunna vidmakthålla kravet på bästa

möjliga sjukvård på för landet ekonomiskt mest fördelaktiga sätt. Sjukvårdsstyrelsen

vill såsom exempel härpå hänvisa till samarbete i sjukvårdsavseende

med åtskilliga landsting, Skaraborgs, Jönköpings, Östergötlands.

Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting.

Sjukvårdsstyrelsen vill även erinra om eu annan åtgärd i samma sjTfte.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Enär truppförbandsläkare ej kunna sitta inne med högsta kompetens, ej

heller förfoga över nödig materiel för bedömandet och behandlingen av varje

sjukdomsfall, hava på arméförvaltningens framställning av riksdagen medel

ställts till förfogande i och för hänvisning av sådana sjukdomsfall, som

kräva specialkännedom, till läkare med dylik kompetens.

Resultaten av de här nämnda åtgärderna äro synnerligen tillfredsställande.

Sjukvårdsstyrelsen förmenar, att på så sätt säkrats i möjligaste mån god

sjukvård även för krigsförhållanden. Och det står för sjukvårdsstyrelsen

fullkomligt klart, att samma väg, på vilken man slagit in, då det gällt truppförbanden

utom Stockholm, måste beträdas även i Stockholm.

I det nu föreliggande förslaget har man sökt tillgodose de önskemål och

behov, som ovan framhållits. De olägenheter, som kunna följa av eu anslutning

av garnisonsvården till serafimerlasarettet, äro väsentligt mindre än

fördelarna därav. Aven om arméförvaltningen icke får full bestämmanderätt

med avseende på vården av arméns sjuka och tillsyn av utbildningen

av militär sjukvårdspersonal, ej heller över den ekonomiska förvaltningen

av lasarettet, så utgör dock den omständigheten, att en representant för

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse skall hava säte i direktionen för serafimerlasarettet,

en faktor av stor betydelse för hävdandet av do militära intressena

å lasarettet. Vid arméförvaltningens ledamotskap i direktionen fäster

sjukvårdsstyrelsen synnerligen stort avseende.

En annan olägenhet kan vara den, att de båda nuvarande överläkarbefattniugarna

försvinna, omvandlas till biträdande överläkarbefattningar å serafimerlasarettet.

Det torde få anses, att vid sökande av ifrågavarande befattningar

militära meriter skola ingå i kompetensvillkoren. Därför talar även

att förslag till befattningarna skall uppgöras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.

Då militärläkarmeriter endast kunna förvärvas av dem, som

tillhöra fältläkarkåren, följer därav, att endast militärläkare kunna ifrågakomma

till dessa befattningar. Att det även erfordras andra meriter, höga

examensbetyg, väl vitsordad tjänstgöring å sjukhus, vetenskaplig produktion,

är slutligen självklart. Visserligen försvinna med alternativ II de båda nuvarande

permanenta överläkarbefattningarna å garnisonssjukhuset, men av

den omständigheten, att de i deras ställe trädande befattningarna bliva av

kortare varaktighet, följer ingalunda, att de militära intressena bliva mindre

tillgodosedda. Tvärtom tillförsäkras därigenom vårt försvar ett mycket stort

antal utbildningsplatser av hög kvalité. Det är sålunda icke osannolikt, att

det, som nu enligt mångas förmenande synes som eu olägenhet, kan komma

att visa sig vara till fördel för försvarets sjukvård. Säkert torde vara att

rekryteringen av fältläkarkåren vinner genom förslagets förverkligande.

Det torde även böra framhållas, att en av generalfältläkarens förutsättningar

är den, att den »militära byrån» å serafimerlasarettet skall förestås

av en av de båda biträdande överläkarna. Aven till denna hava de sakkunniga

anslutit sig. Utan militärläkarkompetens kan föreståndaren för byrån

knappast med tillräcklig sakkunskap och myndighet göra sig gällande, och

följaktligen ej heller institutionen bliva till avsett gagn.

Det synes sjukvårdsstyrelsen, som skulle den militära betydelsen av läkarbefattningarna

kunna understrykas därigenom, att lönerna för dessa befattningar

bibehölles å fjärde huvudtiteln, eventuellt på garnisonssjukhusets stat.

Så kunde måhända ske även med avseende å lönerna för tandläkare, apotekare

och väbel. Därigenom markerades ytterligare, att dessa befattningsinnehavare

höra till försvaret.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Sjukvårdsstyrelsen föreslår i enlighet härmed vissa ändringar i §13 mom.

f) och h) av förslaget till avtal.

Vidare anför sjukvårdsstyrelsen:

En viss svaghet i förslaget är den, att de för garnisonen avsedda avdelningarna

blivit spridda på de 4 klinikerna. Så torde hava skett med hänsyn

till undervisningens lämpligaste anordning. Det vore emellertid helt

visst till fördel ur militär synpunkt, om de kunde sammanföras, tvenne till

den ena kirurgiska och tvenne till den ena medicinska kliniken. På så sätt

kunde de nämligen komma att tillhöra den klinik, å vilken den biträdande

överläkaren-militärläkaren är anställd.

Sjukvårdsstyrelsen anser sig böra hemställa om sådan anordning. Den

kan ske utan ändring av ritningarna, enär samtliga ifrågavarande sjukavdelningar

fullt överensstämma.

Snart nog torde klinikcheferna komma till insikt om betydelsen för undervisningen

av det militära klientelet, varför denna anordning icke torde

komma att inverka menligt på undervisningsarbetet.

Vad angår mobiliseringsförhållandena rörande sjukvården, har generalfältläkaren

i sitt yttrande anfört följande: »För mobiliseringsförhållanden, vilka

givetvis kräva särskild planläggning, är det otvivelaktigt av väsentlig fördel

att kunna repliera på ett stort kliniskt sjukhus.» Sjukvårdsstyrelsen instämmer

i detta yttrande.

På det stadium, varå frågan om nytt serafimerlasarett och nytt garnisonssjukhus

för närvarande befinner sig, hava givetvis inga närmare bestämmelser

för sjukhusinstitutionen kunnat föreslås. Först när densamma blivit

beslutad, och tiden för dess trädande i verksamhet närmar sig, torde det

tillkomma direktionen för lasarettet att fastställa instruktioner av inre-organisatorisk

art. Sjukvårdsstyrelsen förutsätter, att vid dessas uppgörande de

militära intressena komma att tillgodoses, garantier således skaffas för att

läkarna å de kliniska avdelningarna tillhandagå truppförbandsläkarna med

nödiga upplysningar om av dem inremitterade patienter, garantier för möjligaste

tidsbesparing för det militära klientelet å poliklinikerna — eventuellt

å särskilda tider och eventuellt särskilda läkares, i så fall militärläkares,

anställande härför — för utbildning av värnpliktiga läkare, tandläkare och

apotekare, för utbildning av de militära sjukvårdarna m. m.

Arméförvaltningen som helhet ansluter sig till de ledande synpunkter, som

av sjukvårdsstyrelsen framförts, och förordar, att garnisonssjukhusets lokaloch

organisationsfråga ordnas enligt de grundläggande principerna för de

sakkunnigas förslag enligt alternativ II.

Arméförvaltningen framhåller emellertid, att denna tillstyrkan är bunden

vid vad de sakkunnigas betänkande och förslag till avtal i avseende å garnisonsvården

innebära, således även vid vad ovan framhållits angående förordnande

av de biträdande överläkarna och av underläkarna å garnisonsavdelningarna

ävensom till vad sjukvårdsstyrelsen i övrigt ansett sig böra

ovan tillägga för särskilt tillgodoseende av de militära synpunkterna.

Skulle så vara att avvikelser ske från de synpunkter, arméförvaltningen

framhållit, hemställer arméförvaltningen, att garnisonssjukvårdens anslutning

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 184 käft. (Nr 216.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

till serafimerlasarettet måtte ske enligt de grunder, som föreligga för alternativ

I.

Det torde emellertid ej vara oundgängligen nödvändigt att för den skull

särskilda byggnader uppföras för garnisonen, så som förslaget innehåller,

det torde kunna ske även på så sätt, att avdelningarna anordnas i direkt

samband med klinikerna, således på basen av alternativ II, utan att planen

för detta väsentligen rubbas. Även rum för officerare, underofficerare och

civila beställningshavare borde i så fall anordnas i samband med övriga

garnisonsavdelningar. Visserligen ökas på så sätt kostnaderna något för

såväl anläggning som drift utöver de för alternativ II beräknade, men dessa

kostnader torde kompenseras genom de därmed vunna fördelarna i militärt

avseende.

Efter att hava berört vissa punkter i professor Holmgrens reservation och

professor Wernstedts skrivelser anför arméförvaltningen i fråga om den föreslagna

tomten:

Vad angår platsen för den föreslagna institutionen, vill arméförvaltningen

allenast framhålla, att, därest Ladugårdsgärdestomten vid en slutgiltig omprövning

skulle finnas böra ifrågakomma som plats för uppförande av de

planerade sjukhusbyggnaderna, de av militärmyndigheterna framförda erinringarna

i så måtto böra beaktas, att i samband med sjukhusets tillkomst

de närliggande truppförbanden böra förflyttas och erhålla kasernbyggnader

å Järvafältet.

I ett vid arméförvaltningens yttrande fogat särskilt utlåtande hava generalmajor

H. de Champs och överfältläkare R. Enhändt uttalat sig för en närmare

utredning särskilt med hänsyn till beräkningen av för garnisonen disponibla

vårdplatser samt möjligheten att sammanhålla det militära klientelet

på gemensamma avdelningar under självständiga sjukhusläkare.

Förste läkaren vid flottans station i Stockholm A. Widstrand, som i sitt

yttrande beräknat flottans behov av vårdplatser till 35—40 platser, har ansett

omöjligt, att en för militären i Stockholm beräknad sjukhusavdelning

på 107 platser skall kunna bereda möjlighet för flottans station att disponera

35—40 av dessa. På i huvudsak samma skäl som chefläkaren vid

garnisonssjukhuset har Widstrand vidare förmenat, att det icke skulle bliva

lyckligt att, såsom i förslaget avses, intimt sammanblanda den militära och

den civila sjukhus- och poliklinikvården. Kan ej ett fristående militärt sjukhus

upprätthållas, vilket med hänseende till garnisonssjukhusets traditioner

och det förtroende, som det under sin nuvarande ledning alltmer tillvunnit

sig, vore att hoppas, borde det åtminstone bilda en självständig del uti det

nya komplexet och vara så pass stort tilltaget, att det militära behovet därigenom

med säkerhet tillgodosåges.

I detta yttrande har stationshefälhavaren vid flottans station i Stockholm

instämt.

Marinförvaltningen har samrått med chefen för marinstaben, som förklarat

sig till alla delar instämma i vad marinförvaltningen anför. Ämbets
-

/

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kung1. Maj:ts proposition Nr 216.

verket, som framhåller hurusom den nuvarande organisationen fungerar väl.

förklarar sig icke kunna annat än hysa allvarliga betänkligheter mot att ersätta

garnisonssjukhuset i Stockholm med sjukhusvård å ett helt och hållet

av civil ledning beroende sjukhus. Ämbetsverket anför vidare i huvudsak:

En militärorganisation kräver lika väl som enhetlig utbildning, beklädnad,

förplägnad och jurisdiktion också en egen efter dess säregna förhållanden

lämpligt avpassad sjukvård, varuti såsom eu viktig del ingå militärsjukhus.

På sådana vårdas och omhändertagas utom vanliga sjukdomsfall även ett

stort antal militärmedicinska fall, som ej äga någon motsvarighet i civil

praxis. Därstädes utbildas också den militära sjukvårdspersonalen. Ett väl

skött militärsjukhus bidrager genom den trygghet i avseende å omhändertagande

vid sjukdom, som det skänker, till ökande av personalens militära

samhörighetskänsla. Brister inom en militär organisations olika grenar —

således även sjukhusvården — göra sig ofördelaktigt gällande redan i fredstid

men i synnerhet vid mobilisering. Den snabba övergången från fredstid

krigsfot ställer nämligen de största fordringar på organisationens fasthet

och koncentrationsförmåga. För mobiliserande trupper är det enligt ämbets

verkets åsikt och erfarenheterna vid marinen från år 1914 alldeles nödvändigt

att äga tillgång till ett väl organiserat militärsjukhus. Föreliggande

förslag till serafimerlasarett tillgodoser på intet sätt nu anförda organisatoriska

krav.

De sakkunnigas förslag innebär från militär organisationssynpunkt utom

den redan berörda även en annan betänklig brist, nämligen den att garanti

för erforderligt antal disponibla sängplatser för sjuka militärpersoner saknas.

Å det föreslagna serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker

skulle ett sängantal av 107 och å dess specialkliniker samt enskilda och

halvenskilda rum ett ej närmare angivet antal sängar ställas till försvarsväsendets

förfogande »när plats kan beredas», varjämte å någon ej angiven

avdelning av Stockholms stads sjukhus för könssjuka skulle beredas plats

för dylika sjukdomsfall. Huru de uppgivna 107 sängplatserna beräknats

med hänsyn till marinens behov framgår ej. Serafimerlasarettet torde vara

landets mest anlitade sjukhus, och av uttalanden från Stockholms stads

hälsovårdsmyndigheter synes troligt, att stadens sjukhusplatser även å ett

nytt serafimerlasarett bliva strängt anlitade. Härav framgår att osäkerhet fö v

mottagande av militära patienter med största sannolikhet skulle komma att

råda. Marinförvaltningen anser sig böra framhålla, att platsbehovet å ett

militärsjukhus ej kan beräknas efter medeltalet per dag av dem, som behöva

sjukhusvård, utan att en sådan beräkning måste grunda sig på beläggningen

vid större sjuklighet samt på behovet att för oförutsedda fall disponera

ett tillräckligt antal sängar. Militärmyndigheterna böra äga säkerhet

för att till sjukhus avpolletterade sjuka av manskapsklass där mottagas. I

och med avpolletteringen avföras nämligen dessa sjuka från portion, varjämte

åtskilliga expeditionsåtgärder vidtagas med hänsyn till inkvartering,

beklädnad, rullföring, underrättande av anhöriga m. m. Kan på sjukhuset

plats ej beredas, förorsakas, utom väntan för den sjuke, å de militära expeditionerna

besvär och oläglig omgång, något som vid större antal avpolletteringar

samt under mobiliseringsförhållanden måste göra sig allvarligt kännbart.

I avseende å sjöstyrkorna och Vaxholms fästning tillkomma de långa

transporterna in till Stockholm, för vilka ej sällan extra åtgärder måste vidtagas

och vilka ej böra ske förgäves. Det torde ej heller vara helt ute
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

Direktionen

över serafimerlasarettet.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

slutet, att för vissa sjukdomsfall erforderlig omedelbar behandling genom

den föreslagna anordningen under ogynnsamma omständigheter skulle till

våda för de sjuka kunna fördröjas.

En av marinförvaltningen med hänsyn till den nya försvarsorganisationen

företagen beräkning rörande det blivande behovet av sjukhusplatser för marinen

å garnisonssjukhuset i Stockholm eller annat liknande sjukhus giver

vid handen, att medelbehovet per dag torde kunna minskas med 10,5 alltså

från nuvarande 50,5 till 40. Då under den sista 5-årsperioden vid en medelbeläggning

per dag av 50,5 man från marinen maximibeläggningen i medeltal

uppgått till BO, svarar en blivande medelbeläggningssiffra per dag av 40

mot en maximibeläggning per dag av 64 eller åtskilligt mera än halva antalet

av de å det föreslagna serafimerlasarettet för hela garnisonen med säkerhet

disponibla sängarna. Då detta antal vid större sjuklighet helt visst

kan komma att överskridas samt arméns behov av platser torde överstiga

marinens och vidare enligt stationsbefälhavarens vid flottans station i Stockholm

yttrande en tendens till ökning av beläggningssiffran å garnisonssjukhuset

visat sig i avseende å denna station, framgår härav, att platsantalet

för militära sjuka å det föreslagna serafimerlasarettet är för litet tilltaget.

Marinförvaltningen avstyrker sjukhusvård för marinens vidkommande på

sätt de sakkunniga föreslagit inom ett nytt seraf! m erlasarett, därest ett sådant

skulle komma till stånd.

Ämbetsverket gör dessutom vissa andra erinringar. Så framhåller marinförvaltningen,

bland annat, i avseende å läkarfrågan, att de läkare, som

ansvara för militärpersonalens sjukhusvård, böra vara ej blott fullt utbildade

och skickliga i sina respektive specialfack utan även erfarna uti bedömandet

av militärmedicinska fall samt förtrogna med vederbörande militära

tj änstef örhållanden.

På anförda skäl avstyrker marinförvaltningen vidare utförande av det

föreliggande förslaget i vad det avser ersättande av den nu å garnisonssjukhuset

i Stockholm lämnade sjukhus- och poliklinikvården med andra

anordningar.

Därest det emellertid med hänsyn till fördelarna av gemensamma ekonomiavdelningar

skulle befinnas lämpligt att till ett nytt serafimerlasarett

ansluta den sjukhus- och polikliniska vård, som för närvarande lämnas å

garnisonssjukhuset i Stockholm, bör detta enligt marinförvaltningens åsikt

ske i form av ett i övrigt fullt självständigt garnisonssjukhus under försvarsväsendets

administration med egna överläkare, egna sjukhustekniska anordningar

och särskilda polikliniker, så utfört att det rymmer ett med hänsyn

till de militära förhållandena betryggande sängantal, varav marinen bör efter

den nya försvarsorganisationens genomförande vara tillförsäkrad 64. Skulle

emot denna ämbetsverkets åsikt förslaget på annat sätt komma till utförande,

bör i varje fall efter förnyad utredning militära sjuka tillförsäkras

sjukvård i samma utsträckning och under samma villkor som nu å garnisonssjukhuset

i Stockholm.

I sitt remissvar berör direktionen över serafimerlasarettet till en början

vissa nuvarande förhållanden å lasarettet och anför därvid i huvudsak:

Serafimerlasarettets nuvarande område har en central och även i andra

avseenden fördelaktig belägenhet. Men tomten är icke stor, endast 28,580

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 216.

kvadratmeter. Om därtill lägges eu för några år sedan av direktionen inköpt

fullt bebyggd tomt i samma kvarter om 1,886 kvadratmeter, blir hela

den tillgängliga arealen 30,466 kvadratmeter.

Det åren 1889—1893 ombyggda sjukhuset har även trots eu del senare

utvidgningar och förbättringar efter hand visat sig allt mer och mer otillfredsställande.

Varken i avseende å utrymme eller inredning motsvarar det

befogade anspråk. Framför allt är poliklinikbyggnaden otillräcklig för det

nuvarande stora antalet besökande och den därstädes bedrivna undervisningen

samt lämnar icke tillfälle till användning och utveckling av nya

undersöknings- och behandlingsmetoder, som tid efter annan framträda. Till

sjukhuset äro numera förlagda allenast två medicinska, en kirurgisk, eu

neurologisk och en oftalmiatrisk klinik samt en röntgenavdelning medan,

till olägenhet för undervisning och forskning, en kirurgisk, två propedeutiska

samt karolinska institutets övriga kliniker i pediatrik, obstetrik och

gynekologi, psykiatri, öron-, hals- och nässjukdomar samt hud- och könssjukdomar

äro hänvisade till andra sjukhus. Uppenbart är således att. om

läkarutbildningen i vårt land skall kunna på ett tillfredsställande sätt upprätthållas

och förbättras, åtgärder måste vidtagas för beredande av rymliga,

väl inredda, för undervisning och vetenskaplig forskning lämpade kliniker.

Närmast till hands kan synas ligga att än en gång söka genom om- och

nybyggnad å det lasarettet tillhöriga tomtområdet uppnå det eftersträvade

målet. Avsevärda förbättringar skulle visserligen därigenom kunna erhållas,

men en tillfredsställande lösning av byggnadsfrågan och en utökning av

antalet vårdplatser kan icke på detta sätt vinnas. Därtill är tomtutrymmet

alldeles för litet. Förhållandet torde vara detsamma även om de staten

tillhöriga närbelägna tomtområden, som ej erfordras för högskolans teoretiska

institutioner, få disponeras för sjukvården, och dessa områden ligga

för övrigt icke intill lasarettstomterna utan på andra sidan eu livligt trafikerad

gata. Även ur andra synpunkter är det nuvarande området icke

längre idealiskt. Genom stadens fortsatta utveckling åt detta håll, särskilt

stadshusets, rådhusets och polishusets förläggande till Kungsholmen^ samt

Bromma sockens inkorporering med staden och såväl där som å Kungsholmen

fortgående livlig byggnadsverksamhet har lasarettet erhållit ett mer

centralt läge än som för ett sjukhus kan anses vare sig behövligt eller fördelaktigt.

Den ständigt ökade trafiken utmed tomtens ena långsida kan

verka störande och irriterande samt genom buller m. m. försvåra sjukundersökningen.

Genom nutidens lätt åtkomliga, snabba och billiga kommunikationsmedel

hava avstånden och därmed även fördelen av sjukhusets centrala

läge förlorat en god del av sin betydelse. Å andra sidan har lägets

centralisering medfört ökat tomtvärde sä att genom försäljning av fastigheten

ett avsevärt tillskott bör kunna vinnas till lasarettets återuppförande i

föryngrad gestalt på ett annat område.

Den angivna platsen å Ladugårdsgärdet anser direktionen synnerligen väl

lämpa sig för ändamålet.

Med eu skogklädd höjdsträckning som bakgrund ligger den öppen för

solen. Belägen i närheten av eu tätt bebyggd folkrik stadsdel, där för närvarande

icke finnes något allmänt sjukhus, är den med nuvarande kommunikationsmöjligheter

relativt lätt tillgänglig för en stor del av huvudstadens

befolkning. Tillsvidare är området närmast sjukhusplatsen obebyggt, men

även då, såsom antagligt är, detsamma i framtiden kommer att bebyggas,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. May.ts •proposition Nr 216.

behåller sjukhuset ett avskilt läge vid en ytterkant av området. Någon för

sjukhuset störande trafik kan näppeligen behöva befaras.

Mot ett avtal av i huvudsak det innehåll, förslaget anger, har direktionen

icke något att erinra. I vissa avseenden anser direktionen emellertid förtydligande

eller rättelse erfordras, och även i övrigt har förslaget givit direktionen

anledning till en del uttalanden.

Såsom avtalet förutsätter, är det önskvärt att samarbete med Stockholms

stad och län kommer till stånd. Ett sådant samarbete kan svårligen vara

annat än till gagn för alla parter. För den staten åliggande läkarutbildningen

erfordras tillgång till för undervisningen lämpade sjukhus och polikliniker.

Utan samarbete med kommunerna kunna sjukhus av tillräcklig

storlek svårligen uppehållas. Kostnaderna skulle bliva alltför dryga. Kommunerna

åter, vilka äro ansvariga för sjukvården var inom sitt område,

kunna draga fördel av att staten vidkännes skälig del av kostnaderna och

att vården om de sjuka bestrides av läkarkrafter, som kunna räknas till

de yppersta i vårt land. Ett samarbete om ock i något olika form har även

sedan länge tillbaka ägt bestånd, efter direktionens förmenande till ömsesidig

nytta.

Utan all olägenhet är dock ej ett samarbete. Känning därav har direktionen

redan haft, och ej heller i framtiden lärer den kunna helt undvikas.

Enligt § 12 i förslaget till avtal skall fråga om nybyggnad eller mera betydande

ombyggnad bliva föremål för särskilt avtal, och enligt § 14 skall

avtalet gälla till dess det blivit genom annat avtal ersatt. Dessa regler, som

torde vara oundvikliga och kunna få tillämpning även i andra avseenden

än de särskilt utpekade, medföra en viss bundenhet för de olika parterna.

Utan övrigas medverkan eller medgivande kan icke någon få sina särskilda

önskemål tillgodosedda. Men faran för därav föranledda förvecklingar kan

ej uppväga fördelen av samarbetet, helst denna fara ej torde vara synnerligen

stor. Då alla de medverkande hava intresse av att sjukhuset och den

där bedrivna verksamheten hålles på en hög nivå, och fördelningen av kostnaderna

är genom avtalet noga fixerad, bör större svårighet ej möta att i

tvistiga frågor uppnå enighet.

Av stadgandet i avtalets § 1 och motiven framgår att serafimerlasarettet

icke skulle erhålla äganderätt till tomten utan endast nyttjanderätt, uppenbarligen

avsedd att gälla så länge tomten användes för sitt ifrågavarande

ändamål.

För tomten skall erläggas årlig avgift om en krona 50 öre per kvadratmeter.

För de 152,400 kvadratmeter, som från början skulle tagas i anspråk,

uppgår denna tomtavgift för år till 228,600 kronor, vilket belopp jämnt fördelat

på antalet utnyttjade underhållsdagar, beräknat till 80 procent av antalet

möjliga sådana, motsvarar omkring 65 öre per underhållsdag.

Av motiven synes framgå att tomtavgiften beräknas icke skola utgå, förr

än lasaretts verksamheten på platsen begynner. Är detta meningen, torde

föreskrift härom böra inflyta i avtalet. Skall åter tomtavgiften i sin helhet

eller delvis utgå, då eller i den mån området för lasarettets räkning tages i

anspråk, erfordras överenskommelse om sättet för täckande av därav föranledd

utgift.

Enligt § 2 skall lasarettet betala byggnadskostnaden för, bland annat, de

200 sängplatser, som enligt lasarettsdirektionens beslut den 28 mars 1887

tillförsäkrats Stockholms stad att allt framgent få vid lasarettet disponera,

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

och de 40 vårdplatser, vilka enligt direktionens beslut den 17 december 1881

skola för all framtid finnas å lasarettet tillgängliga för Stockholms läns sjukvård.

Det kan ifrågasättas om dessa åtaganden, vilka tillkommit såsom

gottgörelse för bekomna bidrag till lasarettets ombyggnad 1889—1893, verkligen

kunna innebära förpliktelse för lasarettet att, då dess verksamhet å

det ombyggda sjukhuset nedlägges och sjukvården överflyttas till annat vida

fullständigare och mångdubbelt dyrbarare sjukhus, bära byggnadskostnaderna

för berörda antal vårdplatser. Därest lasarettets verksamhet av eu eller

annan anledning alldeles upphört, torde stad och län icke med framgång

kunnat göra gällande annat anspråk mot lasarettet än möjligen att återbekomma

tillskjutna belopp, respektive 244,600 och 50,000 kronor. Förmånen

att under mellantiden utan hyresersättning hava för sina sjuka fått använda

erforderlig del av sjukhuset uppväger till fullo ränta å tillskjutna kapital,

och för övrigt ha stad och län även fått dessa kapital mångdubbelt ersatta

därigenom, att betalande sjuka fått lasarettsvård mot betydligt billigare avgift

än lasarettets självkostnad för vården. För lasarettet ha emellertid, om

avtalet kommer till stånd, dessa omständigheter föga betydelse. Lasarettet

måste under alla förhållanden till staten avstå sina fastigheter. Men för det

fall, att avtal med stad eller län icke kommer till stånd, har direktionen

anledning att redan nu framhålla sin uppfattning om innebörden av lasarettets

ovanberörda åtaganden.

Enligt tredje stycket skall lasarettet betala byggnadskostnaderna för 452

vårdplatser. Meningen är dock ej, att lasarettet skall betala på annat sätt

eller med mera än att lasarettet till staten avstår sina fastigheter mot full

äganderätt. Detta framgår av slutklämmen i byggnadssakkunnigas skrivelse

och motiven till § 2 i avtalet men har ej kommit till uttryck i själva avtalet.

För serafimerlasarettets och dess direktions säkerhet bör det bestämt

utsägas antingen i avtalet eller i annan särskild mellan staten och direktionen

träffad överenskommelse.

Om landstingets mening ej kan inhämtas före avlåtandet av proposition

i ärendet, torde i avtalet böra inflyta alternativt förslag till betalning av

byggnadskostnaden för de 60 sängplatser, som utöver 40 äro avsedda för

Stockholms län, samt till de ändringar av förslaget i övrigt, som därav

skulle följa. Även om de 40 erfordras överenskommelse med landstinget.

Byggnads- och utrustningskostnader för de 135 vårdplatser, vilka äro förlagda

till hd- eller halvenskilt rum, skola enligt sista stycket i § 2 och § 3

betalas genom ett amorteringslån, som enligt sista skrivelseklämmen skall

upptagas av direktionen över det nya sjukhuset och enligt avtalsmotiven av

direktionen förräntas och amorteras med de dagavgifter, som upptagas för

dessa vårdplatser. Kostnaderna för berörda vårdplatser beräknas till 3,500,000

kronor. Om räntan å upplånta medel fixeras till 5 procent, och 80 procent

av möjliga vårdplatser antagas kunna beläggas, skulle med 40-årig amorteringstid

drygt 5 kronor av dagavgiften åtgå för att täcka dessa kostnader.

Om till nu utgående avgifter, vilka vad angår halvenskilt rum och antagligen

även lielenskilt understiga verkliga kostnaden, lägges nämnda underskott

jämte ovanberörda belopp, 5 kronor, och den säkerligen ej obetydliga

summa, varmed dagkostnaden å det nya sjukhuset — däri inberäknad andel

i underhållskostnaden för fastigheten och i tomtavgiften — kommer att överstiga

den nuvarande, skulle dagavgifterna för enskild och halvenskild rumplats

avsevärt överskrida liknande avgifter för stockholmare å stadens sjukhus

och närma sig vad icke stockholmare där få betala. En sådan anord
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21G.

ning strider visserligen mot det allmänna uttalandet i motiven, att legosängsavgiften

i det nya sjukhuset bör förutsättas bliva densamma som för övriga

sjukhus i Stockholm; men av skäl, som byggnadssakkunniga framfört, måste

dock beredandet av tillfälle å sjukhuset till vård å enskilt och halvenskilt

rum anses i hög grad önskvärt, även om kostnaden för vården kommer att

ställa sig högre än beräknats.

I de remitterade handlingarna anges ej när meningen är, att äganderätten

till lasarettets fastigheter skall övergå till staten. Detta bör ske vid den

tidpunkt, då verksamheten upphör å det gamla och begynner å det nya

sjukhuset. Därförinnan kan direktionen ej avstå sin rätt till fastigheterna

och staten bär intet intresse att tidigare disponera över dem. Överlåtelsehandlingen

kan naturligtvis utfärdas tidigare, men tillträdet bör ej ske eller

lagfart meddelas förr än då.

De nya sjukhusbyggnaderna skola enligt avtalet bekostas av serafimerlasarettet,

staten, staden och länet. Sedan de blivit färdiga får lasarettet

dispositionsrätten över dem, och byggnadskommitterades mening lärer vara,

att lasarettet även skall bliva ägare; men för realiserandet av eu sådan avsikt

torde ett bestämt uttalande i avtalet vara erforderligt.

Enligt § 3 skall den del av sjukhusets utrustning, som förorsakas av den

medicinska undervisningen, bekostas av staten ensam; men vem skall bedöma,

vilken del av utrustningen detta gäller? Svårighet av detta slag kan

undvikas, om i stället fastställes de lokaler, vilkas utrustning skall bekostas

av staten, såsom föreläsningssalar, studentlaboratorier, den patologisk-anatomiska

avdelningen och biblioteket, om sådant kommer till utförande.

Observeras bör att i ett visst avseende den i § 3 givna regeln ej skulle

vinna tillämpning. Eu god del av utrustningen skall nämligen komma från

serafimerlasarettet och garnisonssjukhuset, men detta bidrag skall ej inverka

på fördelningen av kostnaderna för utredningen i övrigt och således ej

räknas lasarettet och staten till godo.

Det torde vara avsett, att den i § 4 omtalade byggnadsnämnden skall

utöva ej blott den tekniska utan även den ekonomiska ledningen vid sjukhusets

uppförande och utrustning och således ensam bära hela ansvaret därför.

Men framgår detta klart av ordalydelsen?

Enligt samma paragraf skall sjukhuset uppföras och utrustas i huvudsak

enligt ritningar och beskrivningar, godkända av Kungl. Maj:t. Bör ej bestämmelsen

hellre formuleras så, att uppförandet och utrustningen skall ske

efter godkända ritningar och beskrivningar, med rätt för byggnadsnämnden

att däri vidtaga sådana mindre ändringar, som kunna verkställas utan större

kostnad än den beräknade? I detta sammanhang kan uppställas frågan,

huru förfaras skall om nämnden finner större ändringar önskvärda? Med

anledning av § 12 synes för sådan frågas avgörande särskilt avtal erforderligt,

Utan godvilligt erbjudande av någon av kontrahenterna lär ej heller

annan utväg stå öppen, om under byggnadsarbetet visar sig, att anslagna

medel ej förslå till arbetets fullbordande.

Det synes mindre lämpligt och principiellt oriktigt att i ett företag, som

till väsentlig del bekostas av staten, och i främsta rummet tillkommit för

ett statligt ändamål, de kommunalt utsedda ledamöterna i direktionen skola,

såsom i § 5 föreslås, vara i majoritet. För rättelse erfordras endast att

Kungl. Maj:t utser en åttonde ledamot att fungera som ordförande.

Till ytterligare stöd för denna mening åberopas följande;

Staden och länet skulle visserligen förfoga över 700 vårdplatser av 1,154,

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

men byggnads- och utrustningskostnaderna skola bestridas av stad och län

för endast 460 platser, av staten, inklusive serafimerlasarettet, däremot för

559 platser — återstående 135 platser bekostas av de sjuka — och av en

dags driftkostnad, förslagsvis beräknad till 10 kronor 50 öre per person,

skola för ett fullbelagt sjukhus, med frånräkning av de enskilda rummen

och under förutsättning att 300 av stadens 600 sängplatser samt länets alla

100 platser äro belagda med medellösa sjuka, 4,771 kronor 50 öre (107 X

X10:50 + 912x4) falla på staten, 3,150 kronor (300x6:50 + 300x4) på

staden, 650 kronor (100x6: 50) på länet och 2,128 kronor (300X2:50 +212X

X 6: 50) på andra kommuner eller enskilda (betalande sjuka å allmänt rum),

tillhopa 10,699 kronor 50 öre — siffror som icke tala för att Stockholms

stad och län i direktionen böra vara starkare representerade än staten, snarare

tvärtom.

På skäl, som professor Holmgren i sin reservation anfört, synes åtminstone

eu av de båda ledamöterna i direktionen, som skulle utses på förslag av

universitetskanslern, böra vara professor i medicin eller kirurgi.

Med stadgandet i § 6 a), att staten betalar kostnaden för den medicinska

undervisningen, lärer endast avses en hänvisning till de statsanslag, som nu

utgå till karolinska institutets kliniker eller framdeles komma att för samma

ändamål beviljas av statsmakterna. Formuleringen synes kunna giva anledning

till anspråk på täckning av hela den verkliga kostnaden för undervisningen,

vilken, såsom i motiven framhålles, är åtskilligt större.

Om, såsom antagas kan, syftet med bestämmelsen i § 6 b) andra punkten

är, att för medellösa legosängsavgiften skall erläggas av den, som enligt

lagen om fattigvård är därför ansvarig, bör formuleringen lämpas därefter.

Stadgandet i c) att hälften av restkostnaden skall betalas av landsting

eller stad, som ej deltager i landsting, förutsätter, enligt vad i motiven

framhålles, antingen särskilt åtagande av dessa att fullgöra d}dik betalning

eller att för sjuka från län eller stad, som ej iklätt sig sådan förpliktelse,

fastställes särskild högre legosängsavgift, omfattande jämväl ifrågavarande

del av restkostnaden. Bör ej detta uttalande föranleda omformulering av

c)? Observeras må även att, om för medellös den förhöjda avgiften ej

godvilligt erlägges, densamma ej lärer kunna i sin helhet uttagas.

Av nu tjänstgörande underordnade läkare tillsättas de, som äro upptagna

å lasarettets stat, av direktionen. Någon olägenhet härav har direktionen

veterligen icke visat sig, och då enligt den i motiven angivna innebörden

av § 8 e) kostnaden för denna personals avlöning skall bestridas av lasarettets

medel, synes konsekvensen härav böra bliva, att befattningarna tillsättas

av direktionen. Motivet för de sakkunnigas förslag i § 7 c), att dessa

läkartjänster skola på lasarettsdirektionens förslag tillsättas av universitetskanslern,

torde vara, att vid tillsättningen hänsyn bör tagas till sökandenas

vetenskapliga förtjänster; men dessa skola givetvis komma i betraktande

även då tillsättningen sker av lasarettsdirektionen, och om allmänt gällande

grundsatser ej anses utgöra ett tillräckligt stöd härför, lärer hinder ej möta

att i det reglemente, Kungl. Maj:t skulle utfärda för direktionen, införa ett

kompletterande tillägg i den angivna riktningen. Vid de talrikt förekommande

vikarieförordnandena å läkarplatser skall, även enligt förslaget § 8

e), direktionen vara bestämmande.

Med de biträdande överläkarna är förhållandet ett annat. De intaga i

avseende å undervisningen en annan ställning än övriga underordnade lä
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

kåre. De sortera närmast under de ordinarie överläkarna, vilka såsom professorer

vid karolinska institutet bära det högsta ansvaret för den vetenskapliga

undervisningen, och äro närmast att vid förfall för dessa senare

vara deras ställföreträdare. Mot de biträdande överläkarnas tillsättning av

universitetskanslern efter förslag av lasarettsdirektionen är intet att erinra.

Vad nu är sagt bör enligt direktionens mening gälla även för de läkare,

vilkas avlöning enligt § 13 f) skall överflyttas från garnisonssjukliusets i

Stockholm till serafimerlasarettets stat. Sin uppfattning härutinnan grundar

direktionen på de skäl, Holmgren i sin reservation anfört till stöd för

att dessa läkarbefattningar icke vid lasarettet skola intaga någon undantagsställning.

Att de förpliktelser, som i § 8 omtalas, icke äro de enda, som tillkomma

direktionen, är uppenbart men bör väl på något sätt antydas. Nu är formuleringen

sådan, att uppräkningen kan synas vara uttömmande.

Angående tillämpningen av stadgandet i § 8 a) om avgiften för vård å

enskilt och halvenskilt rum har förut talats.

Om, såsom i § 8 föreslås, direktionen erhåller rätt att bestämma om

storleken av direktörens och den underordnade läkarpersonalens avlöning

och om antalet sådana läkare, torde samma medgivande böra lämnas i

avsesende å de relativt fåtaliga tjänstemän vid lasarettet, som icke äro

läkare.

Tillämpningen av föreskriften i § 8 f) möter en viss svårighet, då budgetåret

för Stockholms stad och län icke är detsamma som för staten. Direktionen

har tänkt sig följande förfaringssätt. För fördelning av lasarettets

driftkostnader måste statförslaget för alla deltagarna avse samma tidsperiod.

Till Kungl. Maj:t skall i september avlämnas statförslag för nästa

budgetår juli—juni. Om det samtidigt ingår till Stockholms stadsfullmäktige,

kan det av dem prövas i december, vid uppgörandet av stadens stat

för nästkommande kalenderår, och medel anslås för den del av lasarettets

budgetår, som infaller under kalenderåret, samt ett år senare för den återstående

delen. Att ordningställa lasarettets statförslag så tidigt, att det

samma år kan bliva föremål för landstingets behandling, torde ej låta sig

göra, utan för landstinget måste med prövningen anstå till det septembersammanträde,

då lasarettets budgetår redan tagit sin början. Men hinder

torde ej möta för landstinget att på förhand provisoriskt anslå medel till

täckande för ett halvår av sin andel i lasarettskostnaden

Direktionen måste förbehålla sig att, så länge verksamheten vid det nuvarande

lasarettet pågår, disponera fonderna på samma sätt som för närvarande.

Aven må framhållas att i fråga om en stor del av fondmedlen

föreskrifter äro meddelade om avkastningens användning, vilka alltjämt

skola lända till efterrättelse.

I avtalsmotiven angivas fonderna uppgå till något mer än 800,000 kronor.

Enligt lasarettsredogörelsen uppgingo fonderna den 30 juni 1924 till kronor

1,377,309:15. Bland de remitterade handlingarna förekommer eu p. m.,

bil. K., angående lasarettets tillgångar den 30 juni 1924, enligt vilken dessa

bestå av

fastigheten Pilträdet nr 8 tax. till....... kronor 4,319,000: —

» » » 2, 3 och 4 tax. till » 775,000: —

lösegendomen brandförsäkrad till....... » • :i:)300,000: —

och fondkapitalet.................. » 1,377,309: 15

'') Numera höjt till 750,000:—.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

men denna p. m. är missvisande, ty den anger icke, att fastigheten Pilträdet

nr 2, 3 och 4, som i räkenskaperna upptages till värde av 1,125,000

kronor, är belånad för 577,070: 46 och att återstående bokförda värdet utgör

fondmedel.

En i fondkapitalet till 41,228: 06 upptagen post, reparations- och besparingsfonden

för berörda fastighet, hade vid bokslutet 1925 nedgått till omkring

30,000 kronor, varjämte en del mindre förändringar inträtt i andra

fonder.

I förslaget till avtal förekommer icke något om det nuvarande lasarettets

personal. Anledningen därtill torde vara, att lasarettsverksamhetens flyttning

icke anses utöva något inflytande på lasarettets dåvarande eller förutvarande

(pensionerade) personal, utan att lasarettets alla, juridiska och moraliska,

skyldigheter mot dem fortfarande skola kvarstå. För att tillförsäkra personalen

den känsla av trygghet, varpå den skäligen kan göra anspråk, synes

ett uttalande i nämnda riktning böra inflyta i avtalet.

Mot de i slutet av sjukhusbyggnadssakkunnigas skrivelse framställda yrkanden

har direktionen gjort följande erinringar.

Uttrycket i första slutklämmen, att lasarettets tomter och byggnader skola

överlåtas åt kronan »efter medgivande av direktionen för lasarettet» synes

oegentligt, då fastigheterna tillhöra lasarettet och således ej kunna å kronan

överlåtas av någon annan än lasarettsdirektionen.

Om, såsom torde vara avsett, denna överlåtelse skall omfatta ej blott sjukhustomten

nr 8 i kvarteret Pilträdet utan även lasarettets enskilda tomt nr

2, 3 och 4 i samma kvarter, bör förbehåll göras om skyldighet för staten

att ansvara för däri intecknad skuld •— kapital och ränta — och för den

del av fondkapitalet, som är placerad i fastigheten.

Enligt tredje slutklämmen skulle tillstånd att upptaga amorteringslånet

för uppförande av avdelningar med hel- och halvenskilda rum lämnas »direktionen

över det nya lasarettet». Uttrycket är oegentligt, då lasarettet i

sin nya gestaltning skulle betraktas som en fortsättning av det nuvarande,

som samma juridiska person (from stiftelse), och det således endast är direktionens

sammansättning som ändras.

Amorteringslånet skulle emellertid upptagas av »direktionen över det nya

lasarettet». Tidpunkten för medlens anskaffande skulle enligt klämmen

vara den med hänsyn till byggnadsarbetets fortskridande lämpliga ; enligt

skrivelse »7:de och 8:de budgetåret», »slutet av byggnadstiden». Vid denna

tidpunkt, således innan verksamheten å det gamla lasarettet upphört, måste

den äldre direktionen fortfarande fungera, och det synes oegentligt att serafimerlasarettet

som institution och juridisk person skall kunna hava två olika

styrelser; för övrigt lärer varken den ena eller den andra direktionen kunna

upptaga ett millionlån utan att bjuda säkerhet, och acceptabel sådan står

ingendera till buds. Statsgaranti för lånet synes bliva erforderlig, och frågan

därom bör väl lämpligen behandlas i sammanhang med medgivande till

lånets upptagande. Även synes böra klargöras, huru ränta och amortering

å lånet skola betalas, innan de dagavgifter, som äro därtill avsedda, börja

inflyta, samt huru, om dagavgifterna något år ej räcka till, för förräntning

och amortering erforderliga medel skola erhållas.

Direktionen kan icke underlåta framhålla att för lasarettets drift erfordras

ett rörelsekapital. De för lasarettet tillgängliga anslagen bliva vad angår

såväl utgifter som inkomster grundade på beräkningar, vilka kunna befinnas

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition Nr 216.

icke i allo överensstämma med verkligheten. De legosängsavgifter, som

skola erläggas av såväl Stockholms stad och län som andra kommunala

myndigheter, äro icke till sitt exakta belopp kända förr än efter bokslutet

och kunna ibland icke motses förr än långt efter det utgiften blivit bestridd.

Aven betalningen av legosängsavgifter, för vilka enskilda äro ansvariga,

kan fördröjas eller till och med alldeles utebliva. Då fonderna

måste placeras så att de giva beräknad avkastning, kunna dessa tillgångar

icke användas för beredande av tillfälligt förskott. Ett rörelsekapital synes

således ej kunna undvaras.

I fråga om ändringsarbetena vid serafimerlasarettet vidhåller direktionen

den ståndpunkt, direktionen intog i sitt den 21 februari 1925 avgivna yttrande

över sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag den 29 januari.

Utan att däri föreslagna arbeten i huvudsak utföras kan serafimerlasarettet

icke ens för eu tioårsperiod framåt på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina viktiga uppgifter. Utföras åter dessa arbeten, kan lasarettet även

under en avsevärt längre tid anses motsvara de krav, som för en övergångsperiod

skäligen kunna uppställas. Säkerhet finnes icke, att de nya

sjukhusbyggnaderna inom den beräknade tiden av 8—10 år bliva färdiga

att tagas i bruk, då färdigställandet av många skäl kan bliva fördröjt. Att

ett försenande under alla omständigheter blir till skada och olägenhet för

undervisning och sjukvård är uppenbart, men en motvikt mot olägenheten

därav finnes dock, om det nuvarande lasarettet försatts i sådant skick som

sjukhusbyggnadssakkunniga från början tänkt sig. I annat fall blir ett

dröjsmål olidligt.

Kostnaderna för det ifrågasatta restaureringsarbetet kunna enligt direktionens

mening icke anses alltför avskräckande, åtminstone icke i jämförelse

med de kostnader, som uppförandet och driften av det nya sjukhuset komma

att medföra. Totalkostnaden, omkring 2,500,000 kronor, fördelad på tio år,

skulle med tillagd ränta sannolikt belöpa sig till mer än 300,000 kronor för

år, vartill kommer den höjning av driftkostnaden, som föranledes av poliklinikens

utvidgande, dietköket och ökat antal sängplatser. Den årliga kostnadsstegringen

bör dock icke nämnvärt överstiga 300,000 kronor. Härmed

kan jämföras byggnads- och utrustningskostnaderna för det nya sjukhuset,

omkring 30,000,000 kronor, och eu årlig driftkostnad, som, frånräknat vad

därav belöper å garnisonens sjuka och de enskilda rummen, icke kan understiga

2,500,000 kronor, eller drygt 1,500,000 kronor utöver motsvarande årskostnad

å det nuvarande lasarettet.

På frågan om fördelning av de kostnader, restaureringsarbetet skulle medföra,

anser sig direktionen icke nu kunna ingå, men av tidigare förhandlingar

synes framgå att staden är villig vidkännas uppoffringar såväl för

erhållande av ökat antal sjukplatser, om dylika kunna staden tillförsäkras,

som även för beredande åt sina sjuka av bättre vård. Även Stockholms

län torde kunna antagas benäget att bära skälig del av kostnaderna.

Om anslagssumman begränsas till den av de sakkunniga förordade, anser

direktionen önskvärt att med hänsyn till då föreliggande omständigheter

samt poliklinikernas särskilda behov av utvidgning och förbättring få yttra

sig om användningssättet. Några av de arbeten, på vilka de sakkunniga

tänkt, äro, såsom Holmgren i sin reservation framhållit, även enligt

direktionens mening av beskaffenhet att utan särskilt medgivande kunna

samt under alla förhållanden böra utföras.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Rörande detaljerna i det av sjukhusbyggnadssakkunniga uppgjorda förslaget

till sjukhus och dettas lämplighet för sitt ändamål anser sig direktionen

icke för närvarande kunna göra ett bestämt uttalande.

Direktionen har nämligen vid granskning av Holmgrens från huvudförslaget

väsentligt avvikande byggnadsprojekt trott sig finna, att beträffande

plananläggning och byggnadssätt Holmgrens förslag i åtskilliga av honom

och arkitekten Birch-Lindgren anmärkta avseenden äger sådana förtjänster,

att definitivt beslut i byggnadsfrågan ej bör fattas, innan den av Holmgren

ifrågasatta kompletteringen av förslaget blivit utförd.

Till den ordning för sjukhusets utbyggande, som av prof. Holmgren

ifrågasatts, ställer sig direktionen tveksam, nämligen i fråga om lämpligheten

att till en början från byggnadsarbetet undantaga 3 kliniker — 1 medicinsk,

1 kirurgisk och 1 neurologisk —• samt låta dessa tillsvidare kvarbliva

i det gamla sjukhuset. Ur undervisnings- och forskningssynpunkt

synas meningarna knappast vara delade om önskvärdheten av att så många

kliniker som möjligt med det snaraste sammanföras till en plats. Uteslutande

ekonomiska synpunkter kunna således motivera eu fördröjd överflyttning.

Enligt Holmgrens förslag skulle det nya sjukhuset rymma 908 vårdplatser.

För överflyttning dit av de 3 ovannämnda klinikerna erfordras

ytterligare något över 400 vårdplatser. Det sjukhus, till vilket arkitekten

Birch-Lindgren uppgjort eu del ritningar, är närmast avsett för 1,263 sjuksängar.

I utrymmen, som enligt ritningarna äro disponibla, kan anordnas

ytterligare ett femtiotal vårdplatser. Någon utvidgning av sjukhuset beträffande

antalet sjukplatser erfordras således icke för att till sjukhuset

överföra även ovanberörda tre kliniker.

Kostnaden för uppförandet beräknar arkitekten approximativt till 2 millioner

kronor mindre än för det av byggnadssakkunniga tillstyrkta alternativ II med

sina 1,154 vårdplatser. I arkitektens förslag ingår då ett biblioteksutrymme

om 10,000 kbm., som ej upptagits i byggnadssakkunnigas förslag. Däremot

har arkitekten i likhet med Holmgren uteslutit den obstetriska kliniken

och, då hans ritningar ej upptaga den psykiatriska samt den hud- och

könsklinik som Holmgren föreslagit, icke beräknat utrymme för arbetslokaler

åt dessa två specialkliniker, varjämte röntgenavdelningens arbetslokaler

i arkitektens förslag äro mindre än i byggnadssakkunnigas. Även med

beaktande av dessa olikheter skulle, om arkitektens beräkningar och antaganden

vid närmare granskning befinnas riktiga och acceptabla, med det av

Holmgren förordade, mera centraliserade byggnadssättet ett med två specialkliniker

utökat och beträffande de medicinska klinikerna ej obetydligt

utvidgat sjukhus kunna utbyggas närmare två millioner kronor billigare än

det av byggnadssakkunniga föreslagna.

Att Holmgrens förslag oförändrat skulle ekonomiskt ställa sig än fördelaktigare

är knappast antagligt. Någon utredning härom föreligger ej,

men byggnadsarbetet skulle i båda fallen bliva detsamma, och arbetets uppdelning

på två olika tidsperioder kan väl öka men ej minska kostnaderna,

helst redan i första etappen måste nedläggas ej obetydligt större kostnader

än som svara mot det antal vårdplatser, som från början skulle komma i

bruk. Därtill kommer att lasarettets nuvarande fastigheter först senare än

eljest skulle kunna disponeras för andra ändamål. Att detta försenande

skulle göra mera omfattande ändringsarbeten å det gamla lasarettet ofrån
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

komliga, vill direktionen däremot icke lägga förslaget till last, då såsom

ovan framhållits direktionen anser skäl föreligga att under alla förhållanden

vidtaga dessa arbeten.

Från direktionens uttalande avvikande meningar hava anförts av ledamöterna

i direktionen direktören T. von Porat samt professorerna J. Åkerman

och I. Holmgren.

Direktör von Porat ansluter sig på anförda skäl till de sakkunnigas förslag,

att det nya sjukhuset bör byggas i sådan omfattning, att hela det

gamla serafimerlasarettet på en gång må kunna evakueras och flyttas över

i det nya. Vad angår frågan om ändringsarbeten vid det gamla lasarettet,

intar han en från direktionens majoritet avvikande ståndpunkt, i det att

han gör gällande, att moderniseringsarbetena nu böra begränsas till de viktigaste

och för sjukvården mest betydelsefulla, men att man samtidigt håller

frågan öppen, så att man med de arbeten, som nu närmast böra komma

till utförande, icke föregriper en mera fullständig modernisering, om ett

kommande beslut i sjukhusfrågan skulle innebära, att det gamla lasarettet

för avsevärd tid framåt skall fungera som undervisningssjukhus. Under

alla förhållanden är han dock av den uppfattningen, att möjlighet föreligger

att inom ramen av det äskade anslagsbeloppet, 615,000 kronor, få ändringsarbeten

utförda i sådan omfattning, att det avsedda syftet blir i huvudsak

tillgodosett. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser von Porat, att

direktionen bort tillstyrka ett anslag i enlighet med de sakkunnigas senaste

förslag, men att härvid fästes det villkoret, att direktionen sättes i tillfälle

att uppgöra förslag till de arbeten, som inom ramen av det sålunda anslagna

beloppet böra komma till utförande, och att dessa icke må utföras

med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnat sitt medgivande.

Professor J. Åkerman gör på anförda skäl gällande, att serafimerlasarettet

bör bibehållas och sättas i sådant skick, att det kan fullgöra sin undervisnings-

och sjukvårdsuppgift ännu ett par till några decennier framåt.

Åkerman anser vidare förslaget till avtal ofördelaktigt för staten samt

finner, att frågan i hela dess vidd bör upptagas till förnyad utredning, i

vilket sistnämnda hänseende han antydningsvis angiver vissa önskemål.

Slutligen har professor Holmgren i sin reservation uttalat sig i fråga om

tillsättningen av de underordnade läkarna vid det nya serafimerlasarettet.

Beträffande direktionens förordande av att serafimerlasarettet flyttas på en

gång, framhåller Holmgren, att han intet har emot ett beslut i sådan riktning,

under förutsättning att lasarettet ändock blir iståndsatt såsom direktionen

föreslår, samt under förutsättning av att samtidigt beslutes byggandet

av en pediatrisk, en hud- och köns- och en psykiatrisk klinik.

Beträffande reservanternas motiveringar hänvisas till reservationerna.

Härjämte äro vid direktionens utlåtande fogade av föreståndarna för serafnnerlasarettets

sjuk vårdsavdelningar och polikliniker på anmodan av direktionen

gjorda uttalanden i frågan om huruvida verksamheten vid lasarettet

kan utan större olägenhet fortgå i ungefär 10 år efter de nu förordade ändringsarbetena.

Av dessa utlåtanden framgår, att så — dock under stora

svårigheter och med i vissa fall betydande kostnader — kan ske. Jag hänvisar

till dessa uttalanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Byggnadsstyrelsen erinrar i sitt över betänkandet avgivna utlåtande, dagtecknat

den 8 februari 1926, till en början om de av byggnadsstyrelsen

och de s. k. byggnadssakkunniga avgivna yttrandena i tomtfrågan (jmfr

ovan sid. 23 tf.) samt anför vidare i denna fråga:

Ehuru sjukhussakkunniga endast haft att avgiva förslag till ett sjukhus,

förlagt på Ladugårdsgärdet, har dock byggnadsstyrelsen med hänsyn till

denna byggnadsfrågas stora betydelse — utan jämförelse en av de ekonomiskt

sett mest betydande och i Stockholms utveckling ingripande byggnadsfrågor

på senare tid — ansett sig böra ännu en gång och sedan nu

styrelsen fått en bestämdare uppfattning om byggnadsprogrammet, undersöka

möjligheten för en annan förläggning av byggnadskomplexet. Styrelsen

har sålunda vidtagit vissa förnyade undersökningar av MariebergKonradsbergsområdet

icke minst med hänsyn därtill att Mariebergskasernerna

numera kunna beräknas bliva disponibla för annat ändamål år 1928, varjämte

enligt det, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 18 december 1925, numera

träffade avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan och Stockholms stad

angående stadens övertagande av sin sinnessjukvård Konradsbergsanläggningen

efter 8 år, räknat från den 1 januari 1926, kan bliva tillgänglig för

annat ändamål.

A Marieberg-Konradsberg erhålles en god och väl bevuxen byggnadsmark

med vackert, högt och fritt läge åt söder. I väster väntas området komma

att begränsas av ett parkområde. Platsen har ett centralt läge i Storstockholm

invid en blivande gatubro vid Smedsudden med bekväm förbindelse

med de stadsdelar, Kungsholmen och Södermalm samt västra och södra

förstäderna, varifrån sjukhuset företrädesvis hämtar sin klientel. Avståndet

till karolinska institutet och det nuvarande serafimerlasarettet är kort och

under utbyggnadstiden skulle alltså god anslutning kunna bibehållas med

dessa institutioner.

Konradsbergs stora anläggning skulle givetvis framdeles erhålla användning,

dock efter ombyggnad. Huvudbyggnaden på Marieberg skulle likaledes

kunna användas, varjämte den nya ammunitionsfabriken torde kunna

användas till tvättanläggning, verkstad och förrådshus.

Vid de byggnadssakkunnigas undersökning av Marieberg-Konradsbergsområdet

inkräktades detta icke av de av staden och staten enligt 1923 års

avtal överenskomna markreservationerna för den tilltänkta s. k. Smedsuddslinjen.

I det senaste förslaget till ny ingångslinje för västra stambanan

över Långholmen-Smedsudden har emellertid järnvägslinjen fått en sådan

dragning över Kungsholmen, att Mariebergsområdet helt sönderstyckats av

järnvägen. Då emellertid genom att draga järnvägslinjen öster om Konradsberg

av Marieberg- och Konradsbergsområdet för en sjukhusanläggning

lämpade delar skulle kunna samlas till ett område, har byggnadsstyrelsen

hos chefen för trafikdelegationen inom Stockholms stadsplanenänmd under

hand förfrågat sig, huruvida järnvägslinjen vid detta område skulle kunna

givas en sådan sträckning, att den för sjukhusändamål lämpliga delen av området

icke komme att beröras av den nya linjen. Därvid har emellertid meddelats

styrelsen, att en dylik omläggning av järnvägslinjen jämväl skulle med

nödvändighet medföra en sänkning av den segelfria höjden av bron vid

Smedsudden med ett par meter. Då emellertid denna brohöjd varit en av

utgångspunkterna vid utredningen om Smedsuddslinjen, anser byggnads
-

Byggnads

styrelsen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Majt:s proposition Nr 216.

styrelsen, att tanken på ett användande av Marieberg-Konradsbergsområdet

måste övergivas.

Det lider intet tvivel, att värdet å den å Ladugårdsgärdet avsedda tomtmarken

måste sättas jämförelsevis högt. Styrelsen erinrar i detta avseende

om 1923 års statsrevisorers förut återgivna uttalande (sid. 29).

Ett rätt uppskattande av markvärdet å ett, område av ifrågavarande slag,

som ännu icke kan komma i fråga för exploatering, är givetvis rätt vanskligt

och att därvid komma till något exakt värde lärer knappast vara möjligt.

De inverkande faktorerna äro, bland andra, den okända tidpunkten

för områdets blivande exploatering ävensom kommande okända konjunkturväxlingar.

De beräkningar styrelsen företagit hava emellertid givit vid handen, att

de tomtören, som enligt de sakkunnigas förslag skulle från lasarettets sida

erläggas till statsverket för området å Ladugårdsgärdet, skulle kunna betraktas

såsom skälig ränta å det kapital, som representeras av det beräknade

värdet å Ladugårdsgärdesområdet efter avdrag av intäkterna vid eu exploatering

av serafimerlasarettets nuvarande område.

Utan att närmare ingå på ett bedömande av de i förslaget till avtal närmare

angivna bestämmelserna för områdets upplåtelse, vill styrelsen endast

erinra om vad de byggnadssaklcunniga i ovanberörda yttrande av den 4 februari

1922 anfört, nämligen att ifrågavarande uppgörelse mellan staten och

staden bör så formuleras, att därav utan varje tvekan är uppenbart, vem

som skall anses vara ägare av marken och av byggnaderna samt vem det

åligger att vårda och underhålla dessa, ävensom att avtalet ordnas så, »att

tomtägare och byggnadsägare blir en och densamme, samt att byggnadernas

ägare även blir deras vårdare och underhållare».

Såsom en sammanfattning framhåller styrelsen, att det föreslagna området

å Ladugårdsgärdet såsom byggnadsplats betraktad synnerligen väl lämpar

sig för en anläggning av ifrågavarande slag samt att styrelsen icke har något

att erinra mot de ekonomiska grunderna för överenskommelse mellan

statsverket, å ena sidan, och Stockholms stad och Stockholms län, å andra

sidan, vad angår tomtupplåtelsen.

Byggnadsstyrelsen övergår härefter till att beröra den av de sakkunniga

framlagda allmänna byggnadsplanen samt uttalar sig till förmån för de sakkunnigas

alternativ II, och framhåller därvid följande:

Statens intresse är i första hand att tillgodose den medicinska undervisningens

behov av kliniker, och ett samgående med staden och

landstinget avser att nedbringa kostnaden, såväl byggnads- som driftskostnaderna.

Någon skyldighet med hänsyn till sjukvården påvilar ej statsverket

men väl kommunen. Stadens intresse är en billigare sjukvård. Att

härvid undervisningens behov av vissa kliniker icke kan sammanfalla med

stadens behov av sådana är ju naturligt, liksom att staden har intresse av

ett samgående endast så länge dess klinikbehov sammanfaller med undervisningens.

Att i möjligaste mån tillgodose dessa båda intressen är sakkunnigförslagets

syftemål.

Med skrivelse den 29 januari 1925 framlade sjukhussakkunniga förslag

till ombyggnad av serafimerlasarettet för en kostnad av 2,482,000 kronor,

varigenom, förutom vissa lokalförbättringar, omkring 100 nya sängplatser

skulle erhållas.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

Detta förslag har nu av de sjukhussakkunniga övergivits. I stället föreslå

de sakkunniga, att endast vissa bättringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet

för ett belopp av något över 600,000 kronor komma till utförande

samt att lasarettet, så snart det nya sjukhuset står färdigt, nedlägges och

området exploateras, varvid de värdefulla tomterna väntas inbringa ett så

betydande försäljningspris, att detta skulle motivera ett utbyggande redan

nu av det nya sjukhuset med ett till 1,049 ökat antal sängplatser.

Vid en granskning av de båda förslagen kan man ej undgå att finna det

påfallande, att genom ett nedläggande av omkring 2,500,000 kronor å nuvarande

serafimerlasarettet väsentligt billigare sängplatser skulle vinnas än

genom en nybyggnad. Härigenom skulle 550 sjukplatser erhållas. Dessa

platser komma, även om hänsyn tages till kostnaden av tomtmark, som efter

avdrag av å densamma vilande inteckningsskuld kan värderas till 5,500,000

kronor, att representera ett värde av 8,000,000 kronor eller omkring 15,000

kronor per sängplats. Denna omständighet har också föranlett byggnadsstyrelsen

att tidigare tillstyrka detta förslag.

Det torde i detta sammanhang också böra framhållas, att alternativ I giver

omkring 250 sängplatser mer än alternativ II, när man bortser från de

enskilda sängarna, vilka icke i egentlig mening ingå i statens eller stadens

åtagande att bekosta. Härtill kommer att genom ett anslag å 600,000 kronor

någon mera avsevärd förbättring knappast står att vinna i det gamla

serafi merlasarettets otidsenliga lokaler.

Byggnadsstyrelsen är ej heller övertygad, att icke drift- och organisationskostnaderna

trots vissa oundgängliga lokaldubbleringar komme att ställa sig

gynnsammare enligt alternativ I, då dessa kostnader för det nuvarande lasarettet

ställa sig särdeles låga, under det att de för det nya sjukhuset beräknade

måste betecknas såsom avsevärda. Direktionen för serafimerlasarettet har

sålunda beräknat kostnaden till omkring 10 kronor per dag och patient, då

den nuvarande är endast 6 kronor. Att däremot en dubblering av den patologisk-anatomiska

avdelningen samt röntgenavdelningen skulle innebära vissa

olägenheter synes otvivelaktigt, ehuru professor Holmgren, sjukhusets direktör,

som i sitt förslag till gamla serafimerlasarettets bibehållande följer

alternativ I, icke fäst större avseende härvid.

En bidragande orsak att alternativ I i de sakkunnigas förslag ställt sig

ekonomiskt så ogynnsamt i jämförelse med alternativ II är den olika lösningen

av garnisonssjukhusets byggnadsfråga. Det är påtagligt, att alternativ

II erbjuder ett ur ekonomisk synpunkt synnerligen värdefullt uppslag

till lösandet av denna fråga.

Mot det av de sakkunniga förordade förslaget kunna sålunda i det stora

hela framhållas de mindre goda sjukhuslokaler, som ännu under flera år

komme att behöva användas i det föråldrade serafimerlasarettet, varjämte

samtidigt icke får förbises, att med förhållandevis rimliga kostnader, enligt

alternativ I beräknade till 2,500,000 kronor, detta gamla sjukhus dock

skulle kunna göras fullt användbart för rätt lång tid framåt.

Byggnadsstyrelsen anser emellertid, att det största avseende måste fästas

vid de för det allmänna högst betydande fördelar, som givetvis ligga däri,

att såväl sjukhuset som de olika undervisningsanstalterna snarast möjligt

icke blott beredas tidsenliga och tillräckliga lokaler utan även sammanföras

inom ett område till en enhetlig, för ändamålet avsedd anläggning. Då

härtill kommer, att garnisonssjukhusets byggnadsfråga vinner en fördelaktig

lösning på sätt de sakkunniga föreslagit, ävensom att hänsyn måste tagas

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 181 käft. (Nr 216.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21G.

till det alltjämt växande kravet, att den stadsplanemässiga utvecklingen av

Kungsholmen icke för en oviss tid framåt hämmas genom serafimerlasarettets

kvarblivande på denna viktiga punkt i stadsdelen, har byggnadsstyrelsen

ansett sig böra ansluta sig till det av de sakkunniga framlagda förslaget,

alternativ II.

I avseende å detalj ritningarna m. m. anför byggnadsstyrelsen:

Den i en mittaxel från Karlaplan accentuerade grupperingen av anläggningens

huvudkomplex synes styrelsen vara ett riktigt grepp. Däremot

ställer sig styrelsen tveksam inför förläggningen av karolinska institutet

framför sjukhuset. Därest institutets byggnad komme att planläggas på i

ritningsförslaget angivet sätt, synes nämligen denna komma att i viss mån

förtaga den med sjukhusets placering åsyftade verkan. Innan frågan om

placeringen av det blivande karolinska institutet avgöres, måste stadsplanen

för hela området mellan Karlaplan och det nya serafimerlasarettet underkastas

en grundlig bearbetning.

Entréns förläggning i norr, som för den från söder kommande trafiken

nödvändiggör en omväg över Sturevägen med avtagsväg bortom hästgardeskasernen,

finner styrelsen anmärkningsvärd. Det naturliga synes vara, att

huvudentrén förlägges å områdets framsida, även om härigenom den framför

huvudfasaden planerade trädgårdsanläggningen något splittras.

Att de besökande med huvudentréns nuvarande förläggning vid inträdet

till sjukhusområdet måste passera ångcentralen samt köks- och ekonomiavdelningarna

synes styrelsen dessutom mindre tilltalande. Sedan man inträtt

på sjukhusområdet ligger centralbyggnadens entré väl till, varemot övriga ingångar,

särskilt de som avses för de besökande, i flera fall torde bliva svåra

att finna reda på.

Anläggningens olika avdelningar äro var för sig synnerligen väl planlagda

och motsvara högt ställda anspråk i ändamålsenlighet, dock synas trapporna

i centralbyggnaden alltför rikligt tilltagna. De stora kirurgiska och

medicinska avdelningarna, förlagda i de 7 våningar höga byggnaderna, äro

särdeles ändamålsenligt och ekonomiskt disponerade, varjämte uppslaget

synes gott att till en centralbyggnad samla polikliniker samt laborationsoch

undervisningslokaler med å ömse sidor från denna parallellt utgående

flyglar för de olika klinikerna ävensom att i paviljonger avskilja sådana

kliniker, som fordra isolerade lägen. Emellertid synes detta uppslag hava

genomförts med alltför långt driven hänsyn till de enskilda avdelningarnas

specialintressen, varigenom koncentrationen och enhetligheten i anläggningen

blivit lidande med därav följande ekonomiska konsekvenser. Styrelsen håller

nämligen före, att anläggningen efter ett ytterligare genomarbetande skulle

kunna vinna åtskilligt i reda och planmässighet. Styrelsen vill i detta avseende

såsom exempel särskilt påpeka de fall, där tre eller fyra våningars

längor placerats i nordligt läge bakom 7 våningar höga byggnadskroppar,

och att kulverterna för förbindelse de olika avdelningarna emellan blivit påfallande

långa, varjämte de icke kunnat genomföras i samma horisontalplan,

utan olika delar därav hava måst förbindas medelst hissar. Anläggningens

ekonomi, såväl i utbyggnad som drift, måste givetvis bliva lidande

härpå. Det är även att märka, att möjligheterna för tillbyggnad av huvudbyggnaden

äro otillfredsställande, då denna byggnad endast torde kunna

utökas genom påbyggnader. Slutligen synes köks- och ekonomibyggnaden

böra förläggas i friliggande hus med utvidgningsmöjlighet, varjämte ångcentralen

bör flyttas inom området.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Totalkostnaderna för genomförande av alternativ II, 26,480,000 kronor eller

22,937 kronor per säng, äro avsevärda, även om hänsyn tages till att i anläggningen

även ingå för undervisningsändamål erforderliga lokaler, men

styrelsen håller före, att genom anläggningens utformning efter mera enhetliga

principer avsevärda prisreduktioner böra kunna vinnas.

I avseende å professor Holmgrens förslag yttrar byggnadsstyrelsen:

Enligt detta förslag, som kan sägas innebära en omarbetning av de sakkunnigas

förslag enligt reservantens principer, hava lokalerna fördelats med

huvudentré mot söder med en tillbakadragen centralbyggnad i fonden såsom

entrébyggnad, innehållande administrations-, röntgen- och operationsavdelningar,

medicinska laboratorier samt underläkarbostäder. Såsom flyglar

på ömse sidor härom och frambyggaa mot Valhallavägen äro förlagda en

poliklinikbyggnad för samtliga polikliniker och en byggnad, inrymmande

karolinska institutets bibliotek och patologiska avdelningen. Fondbyggnaden

och flygelbyggnaderna äro av 5 våningars höjd. Bakom fondbyggnaden är

klinikbyggnaden inlagd i en i plan H-formig byggnad i 9 våningar, inrymmande

samtliga vårdavdelningar för nio kliniker jämte garnisonssjukhuset

med tillsammans 1,265 sängar. Ekonomibyggnaderna äro inlagda efter de

sakkunnigas plan.

Det största intresset hos professor Holmgrens förslag ligger i dess strävan

att vinna kortast möjliga avstånd inom anläggningen. Dessutom bar en

strängt genomförd uppdelning mellan kliniker, polikliniker och undervisning

ernåtts, vilket jämte de skilda entréerna för poliklinikbesökande och personal

samverkat till eu god överskådlighet i anläggningen. Schematiseringen

synes dock hava drivits alltför långt, varigenom påtagliga olägenheter

för avdelningar, som kräva en mera speciell förläggning, icke kunnat undvikas.

I viss mån otillfredsställande är dessutom klinikbyggnaden såväl till

sin planform som ur förläggningssynpunkt bakom den skymmande centralbyggnaden.

Förslaget inbjuder till intressanta jämförelser med huvudförslaget. Att

man skulle lyckas vinna en sträng koncentration var ju att vänta som följd

av de stora byggnadshöjderna. Som ett uttryck härför kan anföras, att det

längsta avståndet för mattransport är mindre än hälften av motsvarande

avstånd i huvudförslaget. Koncentrationen och ett mera enhetligt bebyggande

har givetvis även betydelse ur kostnadssynpunkt. Efter inom styrelsen

verkställda undersökningar framgår sålunda, att professorn Holmgrens

förslag, kostnadsberäknat efter samma enbetspris som huvudförslaget eller

54 kronor 62 öre per kubikmeter — efter erforderliga tillägg eller avdrag,

betingade av olikheter beträffande antal sängplatser, bibliotek och röntgenavdelningen,

för att förslagen ur dispositionssynpunkt skola bliva likvärdiga

— ställer sig 3,600,000 kronor billigare än huvudförslaget. Kostnaden per

sängplats blir 18,300 kronor. För värmeledningens vidkommande inverkar

detta, utom på anläggningskostnaden, även på bränslekostnaderna, och hava

besparingarna per värmesäsong beräknats till 30 procent av förbrukningen

enligt huvudförslaget, vilket med nuvarande priser utgör omkring 10,000

kronor per år.

Med den koncentrerade anläggningen anser professor Holmgren, att även

tomtutrymmet kan minskas och bar som följd härav föreslagit ett annat

läge för karolinska institutet, nämligen intill biblioteksbyggnaden.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Slutligen sammanfattar byggnadsstyrelsen sin åsikt om byggnadsplanens

utförande på följande sätt:

Såsom byggnadsstyrelsen här ovan framhållit är en överarbetning av förslaget

att tillråda för vinnande, i huvudsak, av ökad koncentration i anläggningen

och minskning av byggnadskostnaderna. Det av professorn

Holmgren framförda förslaget och det resultat, vartill detta kommit i nämnda

avseenden, giver ökat stöd för denna styrelsens åsikt. Då härtill kommer,

att byggnadsföretaget icke blott i och för sig är synnerligen omfattande utan

även av den största betydelse för Stockholms utveckling och för gestaltandet

av ifrågavarande stadsparti, synes det byggnadsstyrelsen, att den största

omsorg bör ägnas företagets utformning, icke minst för ernående av ett ur

ekonomisk synpunkt tillfredsställande resultat,

Av dessa skäl vill byggnadsstyrelsen föreslå, att den fortsatta utredningen

av de arkitektoniska spörsmålen blir föremål för en tävlan mellan svenska

arkitekter, till vilken dock några på sjukhusområdet erfarna arkitekter borde

särskilt inbjudas. Detta förfarande anlitas numera i regel för lösandet av

större byggnads- eller stadsplanefrågor, och det synes byggnadsstyrelsen,

att just det nu föreliggande företaget är särskilt ägnat såsom tävlingsobjekt.

Härigenom skulle detta invecklade byggnadsproblem kunna bliva allsidigt

belyst och det bliva möjligt att tillgodogöra sig olika uppslag för frågans

lösning. . Tidpunkten för igångsättande av en tävlan är också lämplig, då

nu föreligger en omfattande och ingående detaljutredning rörande de olika

klinikernas lokalbehov m. in., vilken utredning alltså kan ligga till grund

för avfattande av tävlingsprogrammet. Något uppskov med byggnadsföretagets

slutliga fullbordande synes tävlingen näppeligen komma att förorsaka,

då byggnadstiden är till synes rikligt tillmätt. Utan hinder av ett eventuellt

anordnande av en dylik tävlan böra givetvis arbetena för förbättring av det

nuvarande serafimerlasarettet omedelbart vidtagas. De med anordnandet av

tävlingen förenade kostnaderna torde kunna förslagsvis beräknas till 85,000

kronor.

Utan hinder av den sålunda erforderliga ytterligare utredningen, vare sig

efter tävlan eller ej, synes dock tomtfrågan och sättet för byggnadsfrågans

lösning i princip redan nu kunna bliva föremål för statsmakternas avgörande.

Beträffande det erforderliga tomtområdet vill styrelsen endast anföra, att,

ehuru. professorn Holmgren ifrågasatt ep minskning av området, styrelsen

dock icke skulle vilja förorda detta. Även om hela byggnadskomplexet

kommer att kunna givas en mera koncentrerad anläggning än vad de nu

föreliggande ritningarna giva vid handen, synes nämligen tomten, med hänsyn

till såväl framtida utvidgningar som till önskvärdheten av en viss

isolering av hela anläggningen, böra givas den av de sakkunniga föreslagna

storleken med avdrag endast för ångpannecentralen, som under alla omständigheter

bör förläggas inom området.

Under åberopande av vad sålunda anförts, förordar byggnadsstyrelsen

byggnadsföretagets lösning i huvudsak i enlighet med de sjukhussakkunnigas

förslag, alternativ II, å det i förslaget ifrågasatta området av Ladugårdsgärdet

och i samband därmed vidtagande snarast möjligt av de i nämnda alternativ

avsedda förbättringsarbeten å det nuvarande serafimerlasarettet samt hemställer,

att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om vidtagande av ytterligare

utredning för vinnande av såväl större koncentration i anläggningen som

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

minskning av byggnadskostnaderna, och föreslår styrelsen, att denna utredning

bliver föremål för tävlan mellan svenska arkitekter.

Karolinska institutets lärarkollegium har ägnat ifrågavarande ärende en

ingående granskning. Lärarkollegiet anför i sin till kanslern i ämnet avlåtna

skrivelse i huvudsak följande:

Sedan snart två decennier har frågan om anskaffandet av tidsenliga lokaler

för karolinska institutets olika institutioner, såväl de teoretiska som de kliniska,

stått på dagordningen. Denna fråga har blivit allt mer trängande, sedan institutet

så småningom vuxit ut till landets största medicinska högskola med en

alltjämt stegrad arbetsuppgift. Särskilt sedan genom 1923 års plan för den

medicinska undervisningens ordnande karolinska institutets verksamhet utvidgats

till att omfatta den medicinska undervisningen i dess helhet, har

institutet fått sig tilldelad en avsevärt större arbetsuppgift än förut varit

fallet. Sålunda finnas för närvarande vid karolinska institutets medicinska

och kirurgiska kliniker, vid dess patologisk-anatomiska institution och vid

dess röntgenavdelning ej mindre än 90 utbildningsplatser årligen för medicine

kandidater, under det att universiteten i Uppsala och Lund tillsammans

endast kunna ställa 69 dylika platser till förfogande, vad Uppsala beträffar

dessutom delvis endast genom samarbete med karolinska institutet. Även

det övervägande flertalet av institutets teoretiska institutioner och specialkliniker

utbilda årligen ett större antal studerande än universitetens medicinska

fakulteter tillsammans. Institutets dermato-venereologiska klinik slutligen

är den enda utbildningsanstalten i detta ämne i landet. Studentantalet,

vilket i och för sig under de senare åren mycket tilltagit, har vid karolinska

institutet tillvuxit så, att det under åren 1922—1925 växlat emellan 800

och 900 och till och med överstigit sistnämnda tal. Sin viktiga uppgift att

utbilda största delen av landets läkare kan institutet emellertid icke på ett

tillfredsställande sätt fylla med den utrustning, det för närvarande äger.

Högskolans institutioner och kliniker hava icke utvecklats i samma grad,

som dess arbetsuppgifter vuxit. De teoretiska institutionerna äro med ett

par undantag alldeles för små och därtill mycket otidsenliga, på grund varav

undervisningen blir i flera avseenden lidande och de studerande förorsakas

en lång väntetid med därav följande ekonomiska uppoffringar. Detsamma

gäller för flertalet av institutets kliniker. Förklaringen till att karolinska

institutet överhuvudtaget kunnat åtaga sig en så stor del av den kliniska

undervisningen som skett, ligger däruti, att Stockholms stad med stort tillmötesgående

ställt till undervisningens förfogande den ena sjukavdelningen

efter den andra. Dessa hava visserligen såsom regel ett tillräckligt antal

vårdplatser, men de äro givetvis icke avsedda för undervisning och sakna

därför lokaler för forskning och undervisning såsom föreläsningssalar, tillfredsställande

laboratorier m. m.

Karolinska institutets lärarkollegium måste därför framställa krav på hela

den medicinska högskolans försättande i ett tidsenligt skick. Även om kollegiet

till fullo inser, att denna fråga av stor ekonomisk innebörd icke kan

bliva på en gång löst, synes det dock kollegiet otänkbart, att den kan för

en längre tid undanskjutas.

Lärarkollegiet har ansett sig böra framhålla, att behovet av nybyggnad

gäller institutets såväl teoretiska som kliniska institutioner, enär både det

av 1919 års sjukliusbyggnadssakkunniga uppgjorda förslaget och den fram
-

Karolinska

institutets

lärar
kollegium.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

lagda reservationen förutsätta, att karolinska institutets nybyggnadsfråga

skulle lösas i den ordning, att först tillgodosåges nybyggnadsbehovet för

vissa kliniska institutioner samt den patologisk-anatomiska institutionen (enligt

reservanten även biblioteket) och först vid en senare, icke närmare angiven

tidpunkt för karolinska institutets teoretiska institutioner och övriga inrättningar.

Detta förslag torde främst hava betingats därav, att de sakkunniga

ansett det ekonomiska läget icke medgiva, att frågan nu löstes på en gång.

Hur önsklig en omedelbar lösning av denna fråga än vore, måste naturligtvis

lärarkollegiet böja sig för ovan angivna skäl, om statsmakterna finna

dem vara avgörande.

Beträffande det i statsrådsprotokollet anbefallda samarbetet med Stockholms

stad finner kollegiet, att avsevärda fördelar utan tvivel därmed kunna vinnas.

Erfarenheterna från den medicinska fakulteten i Lund hava visat, att ett

sådant samarbete kan organiseras med stor fördel för den medicinska undervisningen

och forskningen. Det samarbete, som karolinska institutet hittills

haft med staden, talar också härför, då staden alltid visat stort tillmötesgående.

Även om det synes kollegiet klart, att det i vissa avseenden varit

tryggast, om institutets kliniker kunnat helt uppföras såsom statsinstitutioner

och ställas uteslutande under institutets ledning, finner kollegiet dock denna

väg icke vara möjlig att beträda, då den allmänna sjukvården i vårt land

sedan mer än ett halvt sekel är en kommunal angelägenhet och det icke

torde finnas någon som helst utsikt, att staten är villig att övertaga densamma.

Kollegiet anser jämväl, att den sjukhuset administrerande myndigheten

med fördel kan utövas av en direktion utanför lärarkollegiet, under

förutsättning att denna direktion får en sammansättning, som betryggar

institutets inflytande på sjukhusets ledning med hänsyn till undervisningens

och forskningens krav. I detta hänseende tillstyrker kollegiet reservationen.

Vidare vill lärarkollegiet framhålla, att ett ekonomiskt samarbete med

Stockholms stad icke får innebära en sådan inskränkning av friheten vid

val av de kliniker, vilkas krav först böra tillgodoses, att avtalet icke skulle

medgiva statsmakterna att vid det nya sjukhuset uppföra även sådana

kliniker, av vilka staden för sin sjukvård icke nu har behov och till vilkas

uppförande staden därför icke vill lämna bidrag.

Såväl majoriteten som reservanten inom de sakkunniga hava föreslagit

karolinska institutets förläggande till tomt å nordvästra delen av Ladugårdsgärdet.

Beträffande denna tomts läge och lämplighet har lärarkollegiet redan

vid tvenne tillfällen uttalat sig och förklarade vid det senare tillfället enhälligt,

att tomten syntes kollegiet »ur alla synpunkter synnerligen lämplig».

Kollegiet har ingen anledning att nu frånträda sin sålunda uttalade mening

beträffande tomtens läge och lämplighet, men vill på samma gång framhålla,

att den år 1918 ifrågasatta tomten utgjorde ett omkring 50 procent

större område än den nu föreslagna.

Vad angår den nu föreslagna tomtens storlek, är en noggrann utredning

gjord angående de kliniska institutionernas behov, och lärarkollegiet har i

detta avseende intet att anmärka. Vad åter beträffar storleken av det område,

som nu avsetts för de teoretiska institutionerna såväl i majoritetens

som i reservantens förslag måste kollegiet göra erinringar. Här finnes ingen

utredning beträffande det utrymme, som för dessa institutioners nuvarande

behov och framtida utveckling kan anses nödvändigt. Inom de sakkunniga

hava professorn Key och arkitekten Westman yrkat på att tvenne områden,

belägna öster och väster om den för de teoretiska institutionerna avsedda

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

tomten, ej måtte försäljas, förrän en utredning angående dessa institutioners

behov av utrymme blivit verkställd. Kollegiet finner nödvändigt att en

utredning snarast möjligt verkställes av tomtbehovet för institutets teoretiska

institutioner och övriga inrättningar, vilken borde omfatta, huru, åtminstone

i principiellt hänseende, dessa byggnader böra uppföras såväl för envar av

dem som ock för dem alla i förhållande till varandra, och att denna utredning

bliver underställd statsmakternas beslut, innan stadsplanen för det

område, dit de teoretiska institutionerna avses bliva förlagda, vinner fastställelse,

så att dessa institutioners utveckling på detta område ej blir omöjliggjord

genom försäljning av till institutets område angränsande tomter.

Kollegiet vill därvid likaledes framhålla nödvändigheten därav, att även

karolinska institutets teoretiska institutioners och övriga inrättningars behov

av lokaler på den nuvarande tomten underkastas utredning, så ock särskilt

frågan, huruvida genom en småningom fortgående nybyggnad institutets

nuvarande tomt kan allt fortfarande anses från statssynpunkt lämplig såsom

förläggningsplats för institutet.

Såväl sjukhusbyggnadssakkunnigas som reservantens förslag förutsätta, att

samtliga kliniker efter byggnadsplanens fullständiga genomförande skola

vara representerade inom det nya sjukhuset. De bägge förslagen skilja sig

emellertid dels däruti, att det förra förutsätter att serafimerlasarettet redan

vid första utbyggnaden flyttas, under det att det senare vill tills vidare,

under ej närmare angiven tid, bibehålla lasarettet med tre kliniker, dels

däruti, att majoriteten och reservanten föreslå olika specialklinikers medtagande

uti första etappen.

Beträffande förstnämnda fråga synes det lärarkollegiet, att de sakkunniga

framlagt synnerligen tungt vägande skäl för att nedlägga det nuvarande

serafimerlasarettets verksamhet, då det nya sjukhuset träder i funktion.

Alla äro utan tvivel ense därom, att serafimerlasarettet endast under en begränsad

och helst en mycket begränsad tid kan och bör inrymma två av

karolinska institutets allra betydelsefullaste kliniker. Även om man skulle

påkosta detsamma mycket genomgripande reparationer, kan det dock aldrig

beträffande lokala anordningar bliva en tillfredsställande klinisk anstalt.

Därtill komma vissa från reservationsförslaget oskiljaktliga och på arbetet

inom sjukhuset ogynnsamt inverkande förhållanden. De vid lasarettet kvarlämnade

medicinska och kirurgiska klinikerna skulle bliva fullständigt berövade

det så ytterligt betydelsefulla samarbetet med specialklinikerna med

undantag för det med nervkliniken. Det skulle vidare bliva nödvändigt att

för dessa tre kliniker bibehålla såväl eu fullständig röntgenavdelning som

ett patologiskt-anatomiskt institut och att vid bägge dessa meddela undervisning

för de medicine kandidater, som vid serafimerlasarettet fingo sin utbildning

uti medicin, kirurgi och nervsjukdomar. En sådan undervisning

skulle utan tvivel vara möjlig att anordna, men givetvis endast genom anställandet

av särskilda, för uppgiften fullt kvalificerade lärarkrafter. Slutligen

bleve man ock tvungen att vid lasarettet bibehålla specialpolikliniker

för att i någon mån ersätta frånvaron av specialklinikerna. Kollegiet är av

den mening, att även med nödiga reparationer och även med alla nu föreslagna

anordningar undervisningen i de stora grundläggande ämnena medicin

och kirurgi på det gamla lasarettet dock ej skulle bliva likvärdig med

den på det nya.

Till detta kommer att kollegiet i motsats till reservanten ej kan underkänna

de sakkunnigas uttalade betänkligheter i fråga om den ökning av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

kostnaderna, som torde uppkomma, om man dreve två sjukhus i stället för

ett. De rent administrativa kostnaderna för drivandet av ett sjukhus med

visst antal vårdplatser i stället för två med tillsammans ungefär samma

antal skulle utan tvivel bliva större i senare fallet än i förra. Det gäller i

än högre grad, om man driver två patologisk-anatomiska och två röntgeninstitut

i stället för ett av vardera slaget, vartill komma kostnaderna för

nyssnämnda specialpolikliniker. Slutligen har kollegiet ej känt sig övertygat,

att reservanten har rätt uti, att det vore för staten betydelselöst, om serafimerlasarettets

värdefulla tomter genom en snabbare förflyttning av sjukhuset

tidigare bleve lediga för försäljning.

Lärarkollegiet tillstyrker alltså, att i enlighet med de sakkunnigas förslag

det gamla serafimerlasarettet förflyttas redan i första utbyggnaden och således

att hela undervisningen uti de centrala ämnena medicin, kirurgi och

patologi samt uti radiologi redan från början blir förlagd till det nya kliniska

sjukhuset. Härav följer såsom en konsekvens, att nervkliniken ävenledes

måste från början flyttas dit, då givetvis denna klinik icke ensam kan förbliva

vid serafimerlasarettet.

Beträffande specialklinikerna äro såväl majoriteten bland de sakkunniga

som reservanten eniga därom, att en nybyggnad bör uppföras för ögon- och

öronklinikerna. Kollegiet delar denna mening.

Beträffande klinikerna för obstetrik och gynekologi föreslår majoriteten

uppförandet av en gemensam klinik för dem, avsedd att senare sammanbyggas

med de pediatriska klinikerna, då dessa kunna bliva förflyttade till

det nya sjukhuset, under det att reservanten förordar uppförandet blott av

en gynekologisk klinik. Staden har ett stort behov av nya vårdplatser för

såväl barnbördsvård som kvinnosjukdomar, och dess sjukvårdsmyndigheter

hava begärt uppförande av bägge dessa kliniker i förslaget till den första

utbyggnaden av det nya sjukhuset. Kollegiet delar de sakkunnigas mening,

att det ur såväl undervisningens som sjukvårdens synpunkt skulle medföra

stora fördelar, om dessa bägge kliniker sammanföras till en enhet. Då därtill

kommer, att det obstetriska materialet å allmänna barnbördsliuset endast

genom en stark överbeläggning av sjukhuset kan göras tillräckligt stort för

det antal studerande, som där nu undervisas, och då detta antal inom den

närmaste framtiden torde komma att ökas för att minska den nu långa

väntetiden, finner kollegiet de sakkunnigas förslag att upptaga en obstetriskgynekologisk

klinik vara väl motiverat.

Beträffande ytterligare tre specialkliniker hava majoriteten och reservanten

olika meningar.

De pediatriska klinikerna hava av de sakkunniga för närvarande icke

medtagits.

Kollegiet, som visserligen finner de sakkunnigas skäl beaktansvärda har

dock kommit till den övertygelsen, att den pediatriska kliniken å kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn är i så stort behov av bättre

arbetsförhållanden, att det måste anses vara i högsta grad önskvärt, att den

finge medtagas redan i första utbyggandet, även om staden icke befinnes

villig att deltaga uti kostnaderna för densamma, och ansluter sig därför till

reservantens förslag.

Den dermato-venereologiska kliniken, som nu är förlagd till Sfi Görans

sjukhus, skulle enligt reservanten bliva förflyttad redan vid första utbygg
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

naden, under det att av majoriteten företräddes den motsatta meningen. Ämnesrepresentanten,

professor Almkvist, har framhållit, att det för hans ämne

skulle vara av mycket stor betydelse att få nya och tidsenliga lokaler, speciellt

i fråga om undervisningen och den vetenskapliga forskningen, samt att

få flytta till ett allmänt kliniskt sjukhus. Såsom eu bestämd förutsättning

härför framhåller han dock, att undervisningsmaterielet härigenom icke

bliver försämrat. Då de veneriska sjukdomarna under senare år allt mindre

vårdas å sjukhus, är det enligt professor Almkvist nödvändigt, att vid uppförandet

av en ny klinik denna tilltages så stor, att densamma kan omhändertaga

hela det relativt ringa antal patienter av här ifrågavarande slag,

som i Stockholm behöva sjukhusvård. Då i reservantens förslag endast

föreslås, att en mindre del av det sjukmaterial, som för närvarande står till

undervisningens förfogande, skulle överflyttas till det nya sjukhuset, kan

professor Almkvist, icke tillstyrka detsamma. Lärarkollegiet, som till fullo

beaktar betydelsen av de av professor Almkvist framställda synpunkterna,

tillstyrker därför majoritetens förslag, att med den nu avhandlade^ klinikens

förflyttning får på grund av ovan angivna skäl tills vidare anstå, men

hoppas att förhållandena snarast möjligt medgiva den av professor Almkvist

föreslagna lösningen.

Den psykiatriska kliniken skulle enligt reservantens förslag bliva i första

utbyggandet förflyttad ifrån sina nuvarande lokaler vid Konradsbergs hospital

till det nya sjukhuset, under det att de sakkunnigas majoritet anser nödvändigt

att även beträffande denna klinik avvakta vissa enligt deras mening

erforderliga förutsättningar. Ämnesläraren, professor Gadclius, har framhållit,

att det är i hög grad önskvärt, att karolinska institutet erhåller en

egen psykiatrisk klinik, varigenom professorn i psykiatri skulle befrias ifrån

den tunga arbetsbörda, som nu åligger honom såsom direktör och överläkare

för ett stort hospital, och på så sätt bliva i tillfälle att mer ägna sig

åt undervisning och vetenskaplig forskning. En sådan klinik kan emellertid,

vilket såväl de sakkunniga som professor Gadelius bestämt framhålla, icke

erhålla ett tillräckligt material utan ett intimt samarbete med stadens sinnessjukvård.

Då de nödvändiga förhandlingarna med staden beträffande denna

fråga icke kunna upptagas, förrän staden avslutat den utredning, som för

närvarande pågår och som framkallas genom det avtal mellan staten och

staden, som föregående år ingicks rörande stadens övertagande av hela sin

sinnessjukvård, måste lärarkollegiet i likhet med prolessor Gadelius förorda

de sakkunnigas förslag, att frågan tills vidare får vila, för att upptagas så

snart nyssnämnda betingelser äro för handen.

Reservanten har vidare föreslagit, att en särskild avdelning för lungtuberkulos

skulle inrättas vid den medicinska kliniken. De övriga läkarledamöterna

inom de sakkunniga hava i samråd med professor Jacobseus funnit,

att detta önskemål kan uppfyllas därigenom, att eu avdelning å vardera

medicinska kliniken reserveras för ändamålet. Kollegiet delar denna mening

ävensom den av professor Jacobaous uttalade uppfattningen, att avdelningen

vore behövlig för sjukvården, för den vetenskapliga forskningen och för

undervisningen av de studerande på ett mera framskridet stadium, men att

den icke, såsom reservanten föreslår, skulle kunna ersätta det utmärkta

material, som för närvarande står till den propedeutiska undervisningens

förfogande å S:t Eriks sjuk- och vårdhem.

Beträffande den av reservanten föreslagna särskilda avdelningen för infektionssjukdomar,

vilken icke blivit av de sakkunnigas majoritet upptagen,

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

anser kollegiet i likhet med professor Jacobacus, att de anordningar, som

behövas för att utan smittorisk vårda de här avsedda infektionssjukdomarna,

lämpligen vidtagas på en vanlig vårdavdelning och att detta är bättre än att

reservera särskilda avdelningar för ändamålet. Dessa skulle nämligen bliva

synnerligen ofullständigt belagda och skulle därför ställa sig i driften orimligt

dyra.

Såväl sjukhusbyggnadssakkunniga som reservanten äro eniga därom, att

vid det nya sjukhuset skola inrättas institut för röntgendiagnostik och radioterapi

samt en radioterapeutisk klinik. Reservanten framställer emellertid

en avvikande mening beträffande omfånget såväl av det till den radiologiska

avdelningen hörande institutet som den radioterapeutiska kliniken. Lärarkollegiet

vill på grund av de skäl, som framlagts av representanten för

ämnet inom kollegiet, tillstyrka, att den radiologiska avdelningen erhåller

den omfattning och den utrustning, som av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagits

såväl beträffande de radiologiska undersöknings- och behandlingsinstituten

som ock beträffande den radioterapeutiska kliniken.

Lärarkollegiet förordar alltså de sakkunnigas alternativ II med det tilllägg.

kollegiet hemställer, att vid sjukhuset uppföres jämväl en pediatrisk

klinik, vilken i så fall enligt de sakkunnigas plan bör uppföras i omedelbar

anslutning till den obstetriska kliniken.

I nära samband med den nu avhandlade frågan om serafimerlasarettets omedelbara

förflyttning står frågan angående nödiga anslag för det gamla lasarettets

sättande i stånd. De sakkunniga hava ansett, att dessa frågor äro med

varandra förknippade på så sätt, att det nu förordade alternativ II måste

medföra, att man begränsar anslagskraven till den relativt obetydliga summan

av 615,000 kronor och att det större anslaget av 2,482,000 kronor endast

kan° begäras under förutsättning, att lasarettet för en längre tid skulle

drivas såsom en sjukvårdsanstalt. Reservanten åter är av den meningen,

att under alla förhållanden det större anslaget är ofrånkomligt. Lärarkollegiet

delar i detta avseende den senares mening. Det synes nämligen

kollegiet uppenbart, att lasarettet för närvarande befinner sig i ett så bristfälligt

skick, att så väl sjukvården som undervisningen ovillkorligen kräva

det större anslaget även om lasarettets verksamhetstid skulle bliva begränsad

till åtta eller tio år.

Kollegiet förordar därför, att det nya sjukhuset planeras enligt de sakkunnigas

alternativ II, men att det oaktat till lasarettet utgår ett anslag

för nödiga reparationer och ombyggnader av 2,482,000 kronor.

Beträffande de olika förslagen till sjukhusbyggnaden, som av majoriteten

och reservanten framlagts, har det icke varit möjligt för lärarkollegiet att

utföra en ingående granskning av förslagens detaljer under den korta tid,

som stått till förfogande. Förslagens huvuddrag och deras principiella olikheter

låta sig likväl klart överblickas. Sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag

är ett realförslag, som i planläggningen grundar sig på de av institutets

representanter för de olika kliniska ämnena uttalade önskemålen beträffande

klinikernas såväl förläggning som konstruktion. Reservantens förslag är ett

idéförslag, som är avsett att passa för ett kliniskt sjukhus i allmänhet och

som alldeles icke tager hänsyn till de olika klinikernas speciella behov utan

förlägger efter ett godtyckligt uppgjort schema alla kliniker i en byggnad,

flertalet arbetslokaler i en annan och alla polikliniker i en tredje.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

De båda förslagen skilja sig med avseende på organisationsplanen framför

allt i tre olika punkter, nämligen beträffande den lokala fördelningen

av klinikerna, det inbördes sammanhanget mellan kliniker och polikliniker

och byggnadssystemet.

Beträffande fördelningen av de olika klinikerna inom byggnad sområdet

hava de sakkunniga med anledning av från klinikcheferna uttalade önskemål

icke ansett det vare sig lämpligt eller möjligt att sammanföra klinikerna

till en byggnad.

I enlighet med uttalade önskemål av representanterna för obstetrik och

gynekologi, att härför avsedda kliniker skulle sammanbyggas samt ställas

uti direkt förbindelse med de senare tillkommande pediatriska klinikerna,

hava de sakkunniga för denna grupp kliniker föreslagit ett särskilt bvggnadskomplex.

Barnbördspaticnter kunna av lätt insedda skäl icke vårdas i

ett stort sjukhus, utan att detta inverkar störande på de omgivande avdelningarna,

vartill i detta speciella fall kommer behovet av att bereda rum

för ett stort antal vid kliniken tjänstgörande medicine kandidater. Aven

beträffande barnkliniken är det ur många synpunkter olämpligt att förlägga

densamma i ett blockhus. Lärarkollegiet tillstyrker därför bestämt den av

de sakkunniga föreslagna anordningen att avskilja dessa kliniker från den

stora klinikbyggnaden. .

Vårdandet av sinnessjuka å avdelningar inom ett stort allmänt sjukhus,

såsom i reservantens förslag är avsett, har av ämnesrepresentanten bestämt

ogillats. Denna klinik avses att bliva i stor utsträckning en upptagningsanstalt

för Stockholms stads sinnessjuka och kommer således med nödvändighet

att ofta mottaga oroliga och för omgivningen mycket störande patienter.

För denna sjukvård kräves, med hänsyn till behandlingens olika

detaljer, behovet av smärre avdelningar för prolongerade bad,, talrika isoleringsrum

m. m. en modifierad sjukhustyp, vilken svårligen på ett tillfredsställande

sätt kan åstadkommas inom ramen för en vanlig sjukavdelning.

Därtill kommer att de sinnessjuka måste hava lätt tillgång till promenadgårdar,

dit de kunna föras och där de kunna vistas utan att genera eller

generas av andra sjuka. Professor Gadelius har därför bestämt uttalat sig

för att den framtida psykiatriska kliniken måste i enlighet med de sakkunnigas

förslag byggas såsom en anstalt vid sidan av det stora sjukhuset,

och lärarkollegiet instämmer till fullo härutinnan.

Beträffande vissa ämnen bör enligt lärarnas uttalade mening samarbetet

emellan kliniken och polikliniken vara både ur sjukvårds- och undervisningssynpunkt

så intimt, att klinikerna och poliklinikerna skola byggas direkt

i samband med varandra. Så är fallet med pediatriken, dermato-yenereologien,

oftalmologien och otiatrien samt radiologien. För de tre sistnämnda

tillkommer dessutom, att vissa lokaler samt viktiga och dyrbara

undersöknings- och behandliugsinstrumentarier äro behövliga för såväl det

kliniska som det polikliniska arbetet. Skulle därför klinikens och poliklinikens

arbetslokaler icke ligga intimt förenade, skulle detta medföra betydande

och onödiga kostnader samt en tidsödande uppsplittring av arbetet.

Kollegiet finner, att de sakkunniga i detta avseende löst uppgiften på ett

lyckligare sätt än reservanten och förorda därför de förras förslag.

Även för de kliniker, vilka med stor fördel kunna och böra koncentreras

i en stor byggnad, är det givetvis av stor betydelse, att de stå i lätt förbindelse

såväl med sina polikliniker som med sina arbetslokaler. Beträffande

arbetslokalerna äro de i de sakkunnigas förslag så förlagda, att man

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

genom en enkel lassning kan från varje vårdavdelning komma direkt till

desamma. Beträffande. poliklinikerna gäller detsamma för de till de medicinska

och kirurgiska klinikerna I hörande vårdavdelningarna, under det att

man från de till klinikerna II hörande avdelningarna måste passera genom

en kort kulvertförbindelse för att därigenom komma upp till polikliniken.

"iuv ,^eservan^ens förslag ligga såväl arbetslokaler som i än högre grad

poliklinikerna vida mer svåråtkomliga från flertalet medicinska och kirurgiska

vårdavdelningar. Kollegiet finner därför, att de sakkunniga även i

detta avseende löst uppgiften på ett lyckligare sätt än reservanten.

Lärarkollegiet anser således, att de sakkunniga i stort sett på ett synnerligen

lyckligt sätt löst frågan om sjukhusets planläggning och allmänna

konstruktion samt därvid väl tillgodosett sjukvårdens och undervisningens

speciella krav för de olika klinikerna och det oaktat lyckats bibehålla en

hög grad av koncentration. I sistnämnda avseende liar visserligen reservanten

nått avsevärt längre, men han har vunnit detta genom att i så hög grad

bortse från ovannämnda speciella krav, att hans förslag ur undervisningens

och sjukvårdens synpunkter icke kan godtagas.

I ett avseende synes det dock lärarkollegiet, som om de sakkunnigas förslag

skulle kunna vinna en ökad koncentration. Nervkliniken är icke av

den beskaffenhet, att den behöver ligga fritt från det stora sjukhuskomplexet

och bör därför samarbetas med detta.

Beträffande det radiologiska institutets förläggning har under ärendets behandling

i kollegiet anmärkningar framställts med yrkande på att det skulle

läggas Id uti den centrala byggnad, som innehåller de medicinska och kirurgiska

klinikernas arbetslokaler, badet och ett flertal av poliklinikerna.

Bulig! de sakkunnigas förslag ligger här berörda institut, innehållande en

diagnostisk och en terapeutisk avdelning, i eu särskild byggnad, vilken står

i direkt förbindelse med den stora poliklinikhallen. Ämnesläraren, professor

r orssell, har med anledning av de framställda anmärkningarna uttalat, att

nan anser det skulle innebära vissa fördelar, om institutets diagnostiska avdelning

jämte dithörande undervisningslokaler förlädes till den centrala poiklimkbyggnaden.

Däremot ansåg han, att den radioterapeutiska poliklini^e“.

0vlllkorliSen maste hållas tillsammans med den radiologiska kliniken

och föreslog därför, att de skulle förbliva å den plats, som för dem av de

sakkunniga föreslagits. Lärarkollegiet finner professor Forssells förslag i såväl

det. ena som i det andra avseendet berättigat och vill därför förorda,

att ritningarna i detta avseende omarbetas. Kollegiet har vidare intet att

erinra emot att avdelningen för ljusbehandling delvis förlägges direkt under

de medicinska klinikchefernas ledning.

Under ärendets behandling inom kollegiet har från professor Bergstrand

framställts det önskemål, att i planen för det nya sjukhuset skulle upptagas

icke blott, såsom nu är fallet, en patologisk-anatomisk avdelning, utan även

en avdelning för allmän patologi. Den allmänna patologien är det enda

av de s. k. teoretiska ämnena, som för närvarande saknar egen institution,

vilket naturligtvis i hög grad inskränker möjligheterna för god undervisning

och vetenskapligt arbete inom denna viktiga gren av medicinen. Ett

stort kliniskt sjukhus av den omfattning, som nu är planerat, kan enligt

Bergstrands mening icke undvara en institution uti allmän patologi, omfattande

även bakteriologi och serologi. Denna fråga bör ordnas i samband

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

med det planerade byggnadsföretaget. Lärarkollegiet, som finner de av professor

Bergstrand framställda synpunkterna fullt riktiga, tillstyrker hans förslag

och anser, att detsamma utan svårighet kan realiseras i anslutning till

det av de sakkunniga framlagda byggnadsförslaget. Institutionen för allmän

patologi bör givetvis ställas i en nära förbindelse med den patologiskanatomiska

institutionen. Denna måste under sådana förhållanden förläggas

utanför sjukhusets centralbyggnad. Härigenom skulle utan vidare plats erhållas

i denna senare byggnad för det nyss avhandlade diagnostiska röntgeninstitutet.

Beträffande frågan om garnisonssjukhusets förläggning såsom avdelningar

inom det kliniska sjukhuset ansluter sig kollegiet till de av de sjukhusbyggnadssakkunniga

framställda förslagen beträffande såväl dessa avdelningars

storlek som organisationen av desamma.

Rörande det olika byggnadssätt, som av majoriteten och reservanten föreslagits,

har kollegiet redan framhållit, att de sakkunnigas förslag ur viktiga

principiella synpunkter är reservantens överlägset. Utöver det ovan sagda

skulle kollegiet ytterligare vilja framhålla endast följande. Det måste innebära

en stor olägenhet att enligt reservantens förslag å vår breddgrad och

i vårt klimat bygga ett sjukhus, där mer än hälften av vårdavdelningarna

komma att vetta åt annat väderstreck än söder och dessutom solljuset å en

del vårdavdelningar, som ligga åt söder, bortskymmes av framför eller på

sidan liggande byggnader. Vidare synes det kollegiet uppenbart, att vårdavdelningarna

i de sakkunnigas förslag i flera viktiga avseenden äro väsentligen

överlägsna desamma i reservantens förslag.

Vad slutligen angår kostnaderna för de bägge olika förslagen kan kollegiet

icke närmare ingå på desamma. Reservationsförslaget föreligger till

största delen endast såsom en skiss. Redan på grund härav är det icke

möjligt att anställa tillförlitliga jämförelser emellan detta och de sakkunnigas

förslag, vilket senare är i detalj ritat samt noggrant kostnadsberäknat,

Av de anmärkningar mot reservantens förslag, som kollegiet ovan ansett

sig böra göra, är det emellertid klart, att den koncentration, som reservanten

föreslagit, enligt kollegiets mening icke är möjlig att genomföra. En

ganska avsevärd decentralisation är nödvändig i fall för sjukvården oavvisliga

krav skola bliva tillgodosedda. Härigenom måste naturligtvis de genom

koncentrationen åstadkomna kostnadsbesparingarna avsevärt reduceras.

Skulle övriga av kollegiet anmärkta brister i reservantens förslag avhjälpas,

skulle kostnaderna för detta förslag ytterligare stegras.

Såsom en sammanfattning gör lärarkollegiet följande uttalande:

Karolinska institutets behov av nybyggnad avser hela den medicinska

högskolans försättande i tidsenligt skick, såväl dess teoretiska som dess kliniska

institutioner.

Endast av ekonomiska hänsyn har kollegiet ansett sig böra föreslå, att

nybyggnad för institutet äger rum i sådan ordning, att i första hand tillgodoses

det mest trängande nybyggnadsbehovet, nämligen för vissa kliniska

institutioner samt den patologisk-anatomiska institutionen, och först

vid en senare tidpunkt institutets teoretiska institutioner och övriga inrättningar.

Aven om det synes kollegiet vara uppenbart, att det i vissa avseenden

vore tryggast, om institutets kliniker kunnat helt uppföras såsom statsinstitutioner

och ställas uteslutande under institutets ledning, finner kollegiet

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

dock, att det i statsrådsprotokollet anbefallda samarbetet med Stockholms

stad vid klinikernas uppförande är under nuvarande förhållanden nödvändigt

och erbjuder väsentliga fördelar, varför kollegiet tillstyrker sådant samarbete

enligt de av de sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda principerna.

Kollegiet tillstyrker emellertid, att tillsättningen av sjukhusets direktion

sker på det sätt, som av reservanten föreslagits, och framhåller, att ett ekonomiskt

samarbete med Stockholms stad icke får innebära en sådan inskränkning

av friheten vid val av de kliniker, vilkas krav först böra tillgodoses,

att avtalet icke skulle medgiva statsmakterna att vid det nya sjukhuset

uppföra även sådana kliniker, av vilka staden för sin sjukvård icke

nu har behov och till vilkas uppförande staden därför icke vill lämna

bidrag.

Kollegiet har icke anledning att frånträda sin vid ärendets föregående behandling

upprepade gånger uttalade mening beträffande den föreslagna tomtens

läge och lämplighet. Kollegiet anser även, att storleken av den för

klinikerna föreslagna delen av tomtområdet motsvarar behovet, och tillstyrker,

att denna tomt beviljas för sjukhusbygget. Vad åter beträffar storleken

av det för institutets teoretiska institutioner och övriga inrättningar av de

sakkunniga föreslagna tomtområdet finner kollegiet det oundgängligen nödvändigt,

att en ingående utredning angående dessa institutioners och inrättningars

tomtbehov företages och att denna utredning underställes statsmakternas

beslut, innan stadsplanen för det område, dit de teoretiska institutionerna

avses bliva förlagda, vinner fastställelse. Kollegiet vill likaledes framhålla

nödvändigheten därav, att även karolinska institutets teoretiska institutioners

och övriga inrättningars behov av lokaler på den nuvarande tomten

underkastas utredning så ock särskilt frågan, huruvida genom en småningom

fortgående nybyggnad institutets nuvarande tomt kan allt fortfarande anses

från statssynpunkt lämplig såsom förläggningsplats för institutet.

Beträffande de framlagda byggnadsförslagen får kollegiet såsom sin åsikt

uttala, att det av de sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget, alternativ

II, till nybyggnader för karolinska institutets kliniker såväl till sin allmänna

planläggning som ock i konstruktionen av de olika kliniska institutionerna

i sina väsentliga delar motsvarar de av klinikcheferna framställda

kraven och är i sin helhet såväl som i de flesta detaljer synnerligen väl

genomtänkt och utfört med hänsyn såväl till de krav, som ställas på modern

sjukvård, som till undervisningens behov. Detta gäller jämväl de sakkunnigas

förslag till garnisonssjukhusets förläggning inom det kliniska sjukhuset.

Lärarkollegiet hemställer därför, att det av sjukhusbyggnadssakkunniga

framlagda alternativ II lägges till grund vid utförandet av nybyggnaden

för karolinska institutets kliniker.

Med anledning av vissa i reservationen och under ärendets behandling

uti lärarkollegiet framställda synpunkter hava några ändringar och tillägg

till de sjukhusbyggnadssakkunnigas alternativ II visat sig önskvärda. Kollegiet

hemställer därför, att, innan byggnadsplanen antages till utförande,

genom Kungl. Majds åtgärd eu överarbetning av de sakkunnigas förslag

måtte företagas huvudsakligen med hänsyn till följande önskemål, vilka

delvis icke kunnat vara föremål för b}rggnadssakkunnigas beaktande och

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr H16. 127

vilka ej medföra någon genomgripande eller för det hela störande ändring

av deras förslag:

dels att redan vid sjukhusets första utbyggande en pediatrisk klinik måtte

vid sjukhuset upprättas;

dels att den patologisk-anatomiska institutionen förlägges till en särskild

byggnad utanför den centrala poliklinikbyggnaden;

dels att i samma byggnad som den patologisk-anatomiska institutionen

jämväl inrymmes en institution för allmän patologi och bakteriologi;

dels att det röntgendiagnostiska institutet förflyttas jämte tillhörande undervisningslokaler

till den plats, som i de sjukhusbyggnadssakkunnigas nuvarande

förslag upptages av den patologisk-anatomiska institutionen i centralbyggnaden

;

dels att en koncentration av byggnadssättet så till vida äger rum, att den

neurologiska kliniken förlägges i direkt samband med det för de medicinska

klinikerna avsedda blockhuset;

dels ock att hänsyn tages till de övriga förslag till mindre ändringar, som

vid granskningen av förslaget framkommit och i ovanberörda skrivelse vunnit

kollegiets bifall.

Beträffande nödiga anslag för det nuvarande serafimerlasarettets iståndsättande

ansluter sig kollegiet till reservantens mening och tillstyrker det

större anslaget av 2,482,000 kronor.

I ovanstående beslut var lärarkollegiet emellertid icke enhälligt. Beslutet

fattades med 14 röster mot 9, vilka avgåvos för ett av professorerna G.

Hedrén, A. Pettersson, F. Henschen, G. Iiäggqvist och C. Hesser avgivet

förslag. Jag anser det vara på sin plats att i korthet redogöra för den av

minoriteten i den viktiga frågan hävdade uppfattningen.

I betänkandet hava de teoretiska institutioner och övriga inrättningar,

vilka sedan gammalt utgöra vad som officiellt benämnes karolinska institutet,

icke vunnit annat beaktande i avseende på sina nybyggnadsbehov än

ett uttalande, att »karolinska institutet i trängre mening» i sinom tid skall

förflyttas intill det område å Ladugårdsgärdet, dit det nya serafimerlasarettet

avses att förläggas. Någon utredning angående karolinska institutets

nybyggnadsfråga har hittills aldrig verkställts och ej heller av byggnadssakkunniga

företagits; fördelen av karolinska institutets förläggande till den

för detsamma anvisade platsen å Ladugårdsgärdet är icke heller genom utredning

ådagalagd. Karolinska institutets nybyggnadsfråga är emellertid av

allra största betydelse för institutets uppgift som medicinsk högskola. Frågan

angående institutets nybyggnad bör icke få betraktas såsom avgjord

genom ett utan någon som helst utredning angående institutets nybyggnadsfråga

fattat beslut om dess förflyttning till platsen för ett statligt-kommunalt

sjukhus. Institutionen för patologisk anatomi intager i viss mån eu särställning,

enär densamma beträffande en del av sin verksamhet är intimt

ansluten till serafimerlasarettets kliniker. I föreliggande förslag till serafimerlasarettets

nybyggnad och förflyttning har patologiska institutionen även

inordnats i det nya sjukhusets organisation och förvaltning på samma sätt

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungh Maj:ts proposition Nr 216.

som klinikerna. Den sålunda ifrågasatta anordningen, genom vilken en för

närvarande rent statlig institution omvandlas till en statligt-kommunal inrättning,

belyser, vilka för karolinska institutet desorganiserande och därmed

för dess framtid högst betänkliga konsekvenser kunna uppkomma genom

åtgärden att söka avgöra frågan om serafimerlasarettets nybyggnad och

förflyttning utan beaktande av karolinska institutets nybyggnadsfråga och

därmed sammanhängande intressen.

I betraktande av de olika meningar, som bland lärarkollegiets kliniska

lärare göra sig gällande angående såväl vilka kliniker, som böra omedelbart

nybyggas, som i vilken utstriickning det nuvarande serafimerlasarettet

bör tills vidare bibehållas och för fortsatt verksamhet —- under eu ej säkert

bestämbar men sannolikt rätt så avsevärd tid framåt — försättas i det moderniserade

skick, att dess uppgift kan på tillfredsställande sätt fyllas, synes

ytterligare utredning i förenämnda hänseenden vara erforderlig. Den för

karolinska institutet föreslagna tomtplatsen å Ladugårdsgärdet kan vinna

tillstyrkan först om en utredning av institutets nybyggnadsfråga skulle ådagalägga

dess lämplighet och företräde framför andra platser. Det må i detta

sammanhang framhållas, att lärarkollegiets uttalande i maj år 1918 angående

det av garnisonssjukhuskommittén då föreslagna tomtområdet å Ladugårdsgärdet

för karolinska institutets och serafimerlasarettets nybyggnader

avsåg ett markområde, som var i det allra närmaste 100,000 kvadratmeter

större än det av byggnadssakkunniga nu föreslagna området å Ladugårdsgärdet

och att det alltså icke kan anses, att lärarkollegiet ar 1918 tillstyrkt

det av byggnadssakkunniga nu föreslagna tomtområdet. Över huvud synes

frågan om förläggningsplats ej vara tillräckligt utredd, och det synes anmärkningsvärt,

att västerut belägna markområden icke gjorts till föremål

för närmare prövning. Vid val av förläggningsplats kan, synes oss, den

större eller mindre dyrbarheten av därtill ifrågasatt markområde ej lämnas

alldeles obeaktad. Vidare finna vi det ur statssynpunkt anmärkningsvärt,

att, där i föreliggande betänkande undervisningsintressen och kommunala

intressen vägas mot varandra, dessa senare tillerkännas avgörande betydelse.

Jämväl de kostnader, som staten skulle få vidkännas för det föreslagna

statligt-kommunala sjukhuset, synas med hänsyn till de kommunala intressenas

avsevärda tillgodoseende betydande. Allt som allt blir man ej genom

den i betänkandet förebragta utredningen övertygad om att det för staten

ovillkorligen skulle ställa sig ofördelaktigare att utan kommunal medverkan

bygga ett för undervisningsändamål avsett sjukhus. Genom en dylik anordning

skulle karolinska institutets teoretiska institutioner och de för den

kliniska undervisningen nödvändiga sjukvårdsinrättningarna kunna sammanföras

till en organisk enhet: en medicinsk högskola med enhetlig statlig administration

och förvaltning.

I alla händelser kan det vid utredning angående karolinska institutets och

serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor icke anses ändamålsenligt och planmässigt,

att dessa båda anstalter behandlas såsom från varandra alldeles skilda

inrättningar eller såsom i byggnadssakkunnigas betänkande sålunda, att

endast den ena anstaltens uppgifter och intressen beaktas utan behörigt hänsynstagande

till den andra. Givetvis kan det anses önskvärt, att karolinska

institutet och serafimerlasarettet, även om det icke skulle visa sig möjligt

att för de båda undervisningsanstalterna erhålla en gemensam statlig organisation,

likväl ligga i närheten av varandra. Men håller man fast vid

önskvärdheten av ett åtminstone lokalt samband mellan de båda undervis
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj ds proposition Nr 216.

ningsanstalterna, då synes den första åtgärden angående dess nybyggnad

böra omfatta utredning angående nybyggnadsbehovet såväl för karolinska

institutet med dess teoretiska institutioner och övriga inrättningar som för

serafimerlasarettet med dess kliniker, vid vilka nybyggnadsbehovs fastställande

det för vardera anstalten bör utredas, vilka nybyggnader äro erforderliga

samt huru — i principiellt hänseende — dessa byggnader böra uppföras

såväl en var av dem i och för sig som i förhållande till varandra. Sedan

både för karolinska institutet och för serafimerlasarettet byggnadsbehovet

sålunda blivit utrett, kan tidpunkten anses vara inne att undersöka, om och

var ett markområde kan erhållas, som tillåter de båda anstalternas sammanförande

å gemensam tomtplats utan att därigenom någondera anstaltens

framtida utveckling hämmas, allt med samtidigt beaktande av institutets

uppgift att vara en med universiteten i vetenskapligt hänseende likställd

undervisningsanstalt.

Med hänsyn till karolinska institutets framtida ställning och vetenskapliga

utveckling måste i varje fall önskvärdheten därav kraftigt betonas, att ingen

åtgärd i anledning av föreliggande betänkande beslutes, som kan tänkas

föregripa karolinska institutets nybyggnadsfråga, och att vid utredning angående

denna nybyggnadsfråga undersökes, huruvida genom en småningom

fortgående nybyggnad institutets nuvarande tomt kan allt fortfarande anses

från statssynpunkt lämplig såsom förläggningsplats för institutet eller huruvida

nybyggnadsbehovet eller andra skäl fordra institutets förflyttning samt

att i händelse av förflyttning karolinska institutets egenskap av medicinsk

högskola må vinna behörigt beaktande jämväl vid bestämmande av platsen

för dess nybyggnader.

Under hänvisning till det ovan framhållna hemställes i detta förslag, att

karolinska institutets nybyggnadsfråga göres till föremål för utredning och

att i samband därmed frågan om serafimerlasarettets nybyggnad underkastas

förnyad utredning, varvid, under hänsynstagande i första hand till de statliga

intressen institutet representerar, de anmärkningar, som framställts mot

byggnadssakkunnigas förslag till serafimerlasarettets nybyggnad, må behörigen

beaktas, samt att det nuvarande serafimerlasarettet så fullständigt moderniseras,

att det kan på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift som sjukvårdsinrättning

och undervisningsanstalt, intill dess lasarettets slutliga förflyttning

genomförts.

På sätt framgår av lärarkollegiets protokoll avgåvos vid ärendets behandling

särskilda uttalanden av vissa ledamöter av kollegiet, till vilka uttalanden

jag tillåter mig nu allenast hänvisa, nämligen:

av professor P. Haglund, vilken bland annat uttalat sig i tomtfrågan;

av professor J. Almkvist, vilken närmare uttalat sig i fråga om sättet för

den dermato-venereologiska klinikens förflyttning;

av professor I. Holmgren dels i fråga om den neurologiska kliniken, dels

ock i fråga om förslaget i dess helhet;

av professor G. Holmgren i fråga om, bland annat, utredning rörande ökad

koncentration i byggnadssättet;

av professor W. Wernstedt i tomtfrågan samt beträffande det ifrågasatta

avtalet och de pediatriska klinikerna;

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 184 käft. (Nr 216).

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Universitets
kanslern.

Stockholms

stads hälsovårdsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

av professor A. Pettersson beträffande den föreslagna tomten, i fråga om

den patologiska institutionens förflyttning m. m.;

av professor H. Marcus angående förhållandet mellan den neurologiska

och den psykiatriska kliniken;

av professor P. Gadelius angående förhållandet till Stockholms stad, den

ifrågasatta tomten samt rörande den psykiatriska kliniken;

av professor I. Jundell beträffande institutets pediatriska kliniker;

av professor C. Hesser ifråga om en allsidig utredning rörande institutets

egen byggnadsfråga;

av professor H. Bergstrand rörande förslaget i dess helhet, särskilt med

hänsyn till den patologiska anatomien;

av professor G. Forssell i fråga om ändringsarbeten för röntgenavdelningen

vid det nuvarande serafimerlasarettet;

av professor J. Johansson i fråga om förslaget i förhållande till de teoretiska

institutionerna;

av professor F. Henschen beträffande den patologiska institutionen; samt

av professor J. Sjöqvist i fråga om institutets teoretiska institutioner.

I utlåtande den 15 februari 1926 har kanslern för rikets universitet för

egen del yttrat sig i ämnet och därvid anfört följande:

Kanslersämbetet, som av näraliggande skäl givetvis i det hela ansluter sig

till sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag och åberopar deras i ärendet avgivna

motivering, vill härutöver först framhålla den stora betydelsen såväl

för den medicinska forskningen som för den medicinska undervisningen i

vårt land därav,v att föreliggande viktiga fråga erhåller en så snar lösning

som möjligt. Det är därför i högsta grad önskvärt, ja nödvändigt, att redan

för 1926 års riksdag i första hand framläggas de betydelsefulla spörsmålen

dels angående godkännande av principen om samarbete på föreslaget sätt

mellan staten och Stockholms stad i fråga om nybyggnadernas åvägabringande

och dels angående bestämmande av tomtplats för samma nybyggnader.

Sedan dessa två för frågans praktiska avgörande grundläggande spörsmål

blivit vederbörligen klarlagda och avgjorda, återstår att taga ståndpunkt till

de av lärarkollegiet utförligt behandlade frågorna: vad som skall byggas och

hur det skall byggas. Härvid bör naturligtvis, i den mån det finnes lämpligt

och görligt, största hänsyn tagas till de av lärarkollegiet i dess utlåtande

framlagda önskemålen, liksom ock till de framställningar, som eljest

inom lärarkollegiet gjorts beträffande de teoretiska institutionernas byggnadsbehov

m. m.

Yad slutligen särskilt angår omfattningen av de ändringsarbeten, som

böra utföras vid det nuvarande serafimerlasarettet, anser kanslersämbetet det

framför allt vara av vikt, att det nya stora byggnadsföretaget snarast möjligt

kommer till stånd, och att i samband härmed icke större kostnad nedlägges

på det nuvarande serafimerlasarettet än vad som kan anses vara i

strängaste mening oundgängligt, vadan kanslersämbetet även i denna punkt

ansluter sig till de sakkunnigas förslag.

Stockholms stads hälsovårdsnämnd har i ärendet avgivit två yttranden

av den 7 november 1925 och den 27 januari 1926. I båda tillstyrkes de

sakkunnigas förslag.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

I det första av dessa yttranden framhåller hälsovårdsnämnden, att den

för Stockholms stad grundläggande frågan vid bedömandet av föreliggande

ärende givetvis är, huruvida och i vad mån staden kan anses hava behov

av ytterligare sjukvårdsplatser. I detta hänseende erinrar nämnden, att den,

såsom framgår av dess förslag till uppförande av nytt kommunalt sjukhus

i Brännkyrka, redan för länge sedan funnit ett sådant behov vara för handen,

samt att nämnden även vid upprepade tillfällen fäst stadsfullmäktiges

uppmärksamhet härpå. För att erhålla närmare belysning av frågan har

hälsovårdsnämnden under sommaren 1925 låtit förste stadsläkaren på ort

och ställe verkställa en undersökning av sjukhusförhållandena i Oslo och

Köpenhamn. Efter verkställd sådan undersökning har denne angående resultatet

därav och angående stadens behov av sjukvårdsplatser avgivit en

redogörelse, vilken är bifogad hälsovårdsnämndens utlåtande och till vilken

jag hänvisar.

Beträffande frågan, vilketdera av de utav de sakkunniga framlagda alternativen

lämpligen bör komma till utförande, anför nämnden härefter, att

de sakkunniga enligt dess mening förebragt så avgörande skäl för alternativ

II, att nämnden utan tvekan funnit sig böra tillstyrka detta.

Nämnden övergår härefter till att bemöta de av professor Wernstedt i

hans ovannämnda skrivelse den 5 oktober 1925 framförda erinringarna.

Vidkommande slutligen den av de sakkunniga föreslagna platsen för det

nya sjukhuset, ritningarna till detta, kostnaderna för sjukhusets utförande,

avtalsförslaget samt de sakkunnigas förslag till förbättringsarbeten å Serafimerlasarettet

anför nämnden i huvudsak följande:

Beträffande den föreslagna platsen för det nya sjukhuset å nordvästra

delen av Ladugårdsgärde är det hälsovårdsnämndens uppfattning, att densamma

utan tvivel är mycket lämplig som sjukhustomt och lätt att bebygga

även med ett så stort sjukhuskomplex som det ifrågavarande. Under utredningen

av denna fråga har från Karolinska institutets sida anförts, så vitt

hälsovårdsnämnden kan finna, goda skäl för att undervisningen skulle lida

av att den medicinska högskolan förlädes så perifert som utanför Södermalm.

Hälsovårdsnämnden kan för sin del åter icke finna, att stadens sjukvård

skulle bliva lidande av att sjukhuset förlädes till Östermalm. Ett sjukhus

läge har med nutida kommunikationer icke samma betydelse som förr,

och erfarenheten visar, att de sjuka alls ej såsom regel söka närmaste sjukhus.

Ur en sjukvårdssynpunkt, poliklinikvårdens, spelar däremot läget en

avsevärd roll, därför att de på så sätt vårdade ofta måste besöka polikliniken

många gånger, ibland dagligen. Ur denna synpunkt finner hälsovårdsnämnden

Ladugårdsgärde bättre än Arsta eller annan plats utanför Södermalm.

I sistnämnda stadsdel äger nämligen staden vid Maria sjukhus en

stor poliklinik, vilken gör behovet av en ny sådan längre ut mindre behövlig.

Å Norrmalm har staden Sabbatsbergs stora poliklinik, och å Kungsholmen

är redan planerad en ny kirurgisk poliklinik vid sjukhuset S:t Göran.

Å Östermalm äger staden däremot ingen poliklinik. Hälsovårdsnämnden

har på grund härav ingen betänklighet mot den föreslagna tomten.

Kostnaderna ställa sig visserligen höga, men härvid är dock att bemärka,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj ds proposition Nr 21G.

att dessa avse en anstalt, som ur såväl undervisningens som sjukvårdens

synpunkt fyller högt ställda fordringar. Stadens andel i kostnaden torde

icke överstiga, vad staden skulle få vidkännas, därest ifrågavarande sjukvårdsbehov

skulle tillgodoses genom eu nyuppförd kommunal sjukhusanläggning.

Den ekonomiska fördelen för Stockholms stad av ett samarbete

med staten torde dock främst ligga i det sätt, varpå driftkostnaderna enligt

föreliggande förslag till avtal skola bestridas.

Visserligen följer med ett dylikt samarbete vissa olägenheter, särskilt med

avseende å möjligheten att helt utnyttja antalet platser, varom icke allt för

god erfarenhet finnes från samarbetet med nuvarande Serafimerlasarettet,

men med hänsyn till dels det ökade inflytande i sjukhusets direktion, som

staden tillförsäkras genom avtalet, dels ock bestämmelsen om att stadsfullmäktige,

om så erfordras, äga besluta, att stadens platser skola uteslutande

stå till stadens förfogande, har nämnden ansett betänkligheterna härutinnan

böra förfalla.

Beträffande avtalets bestämmelser i övrigt bär hälsovårdsnämnden icke

funnit skäl till erinringar men vill dock med anledning av § 14 mom. e)

framhålla, att det icke torde vara möjligt att nu giva någon bindande utfästelse

beträffande den framtida vården av garnisonens könssjuka å Stockholms

stads sjukhus.

En konsekvens av att man nu går in för alternativ II synes dock böra

bliva, att man på det gamla Serafimerlasarettet icke kan lägga ned de stora

kostnader för ändringsarbeten, 2 Va million kronor, som professor Israel

Holmgren i sin reservation påyrkar. Skall lasarettets verksamhet i dess

nuvarande lokaler begränsas till 8, möjligen 10 år, torde det vara nödvändigt

att avstå från fullt tillfredsställande anordningar och begränsa sig till

att avhjälpa de för sjukvården mest tryckande olägenheterna, vilka enligt

hälsovårdsnämndens mening äro de dåliga polikliniklokalerna, det bristfälliga

köket och den otillräckliga belysningen å sjuksalarna. Så vitt nämnden

kan finna, avhjälpas dessa missförhållanden på ett för här ifrågavarande korta

tid tillfredsställande sätt genom de av generalfältläkare Bauer föreslagna, av

de sakkunnigas majoritet förordade ändringsarbetena. Då därigenom kravet

på bidrag från staden skulle bliva mycket mindre än enligt det vidlyftigare

förslaget, som i mars 1925 förelädes stadsfullmäktige, synes det hälsovårdsnämnden

ej obilligt, att staden, som dock å lasarettet och dess polikliniker

har många sjuka, giver sitt bidrag i form av ett anslag i stället för, såsom

tidigare beträffande den högre summan förutsattes, i form av ett räntefritt

lån. Uppenbart är emellertid att omfånget av de förbättringsarbeten, som

bliva nödvändiga vid det gamla lasarettet, beror på den tid, som lasarettet

skall fortsätta sin verksamhet i de nuvarande lokalerna. Detta åter beror

på flera faktorer, nämligen dels på valet mellan de sakkunnigas bägge alternativ,

dels på tidpunkten för nybyggnadsfrågans slutliga avgörande och

arbetenas påbörjande o. s. v. Om dessa faktorer kunna stadens myndigheter

helt naturligt icke erhålla någon visshet förrän efter statsmakternas behandling

av frågan. Riktigast torde därför vara, att stadsfullmäktige vid

bifall till hälsovårdsnämndens förslag i huvudfrågan fatta beslut om anslag

till reparationer av det gamla lasarettet under förutsättning, att även riksdagen

godkänner nybyggnadsförslaget enligt alternativ II. Skulle så icke

ske, men riksdagen däremot skulle besluta anslag till reparationsarbetena,

synes det rimligt, att stadens myndigheter få på nytt pröva frågan om dessa

senare, sedan de varit föremål för statsmyndigheternas beslut. Man torde

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

nämligen kunna förutsätta, att detta beslut icke kommer att fattas utan

hänsyn till det nära sambandet mellan frågorna, varför stadsfullmäktige

därav böra kunna bilda sig en uppfattning om nybyggnadsfrågans läge.

Vidare anser nämnden, att i likhet med vad som var fallet i det ovannämnda

förslaget av mars 1925, såsom villkor för stadens bidrag till Serafimerlasarettets

ombyggnad bör fasthållas vid de där uppställda fordringarna,

att överenskommelse skall träffas mellan hälsovårdsnämnden och lasarettets

direktion i fråga om kontrollen av att gällande bestämmelser angående stadens

rätt att disponera visst antal platser å lasarettet iakttagas, samt att behandlingen

på lasarettets polikliniker allt framgent skall vara kostnadsfri.

Slutligen vill nämnden framhålla, att det är av den största betydelse för

staden att snarast möjligt erhålla besked, om den alltmer brännande sjukhusfrågan

kan lösas på för staden acceptabla villkor i samarbete med staten

eller om staden blir hänvisad till att lösa den på egen hand.

I övrigt har förslaget icke givit anledning till erinran från nämndens

sida.

I sitt senare yttrande den 27 nästlidne januari har hälsovårdsnämnden

mer ingående bemött de av professorerna Holmgren och Wernstedt mot de

sakkunnigas förslag framställda anmärkningarna samt föreslår, att stadsfullmäktige

i anledning av de föreliggande remisserna måtte uttala, att staden

ej är villig bidraga till bekostande av de av Holmgren och Wernstedt

föreslagna pediatriska och psykiatriska klinikerna samt kliniken för hudoch

könssjukdomar, ävensom att staden såsom villkor för sin medverkan

till det föreslagna nya sjukhusets uppförande måste uppställa krav därpå,

att staden får sitt sjukvårdsbehov tillgodosett i den utsträckning, som de

sakkunniga i sitt förslag angivit och som nämnden förordat.

Hälsovårdsnämndens ingående kritik av Wernstedts framställningar, till

vilken kritik jag tillåter mig hänvisa, utmynnar i följande sammanfattning:
Sammanfattas

till slut utredningen av stadens behov av nya sjukhusplatser,

sådant detta framgår av utnyttjandet av nu till buds stående platser,

vill hälsovårdsnämnden framhålla, att staden snarast möjligt måste planera

byggandet av nya vårdplatser för invärtes och kirurgiska sjukdomar, för

ögon-, öron- och kvinnosjukdomar samt för barnsängskvinnor, varjämte staden

har behov av att erhålla vårdplatser för radiologisk behandling, något

som staden för närvarande helt saknar. Däremot har staden för närvarande

god tillgång på vårdplatser för barn-, hud- och könssjukdomar.

Hälsovårdsnämnden är av den bestämda mening att staden ej längre kan

undgå att uppföra ett nytt sjukhus, en fråga som sedan länge stått på dagordningen

men blivit skjuten åt sidan och måst ersättas med provisoriska

anordningar. Vid bestämmandet av de olika i detta sjukhus ingående specialavdelningarnas

storlek måste givetvis först sjukhusvårdbehovet tala, men

icke det nu förefintliga, vilket blott kan utgöra en utgångspunkt för beräkningarna,

utan det under en avsevärd framtid uppkommande, vilket naturligtvis

aldrig kan exakt beräknas utan måste uppskattas. Man måste emellertid

taga även andra hänsyn i betraktande. Varje sjukhus måste utgöras

av ett antal vårdavdelningar, vilka skola innehålla ett visst antal sjuksängar

med tillhörande bilokaler och vilka skola göras så stora, att vården av där

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

inlagda sjuka kan förestås av en sköterska med nödig hjälp. För vårdavdelningar

i allmänhet anses sängantalet böra vara 25 ä högst 30. Dessa

avdelningar måste, om de skola förläggas till samma byggnad, av byggnadstekniska

skäl vara varandra lika eller åtminstone hava samma golvyta,

så att de kunna förläggas över varandra, ofta emellan två trapphus. Att

bryta emot denna princip ökar byggnadskostnaderna och blir dyrt i driften,

genom att man ej kan fullt utnyttja personalen. Det är således ytterst

oekonomiskt att bygga en vanlig vårdavdelning för 16 eller 17 sängar, emedan

sköterskans arbetskraft på så sätt icke utnyttjas och henne underordnad arbetskraft

ingalunda kan minskas i proportion till det minskade sängantalet.

Vidare måste tagas hänsyn till att antalet vårdavdelningar kan fördelas i

proportion till de olika könens vårdbehov, då det såsom regel ej lämpar sig

att vårda patienter av olika kön på samma vårdavdelning. Man kan således

icke på förhand exakt föreslå ett bestämt antal sängar för var specialavdelning

utan måste fastställa ett visst antal vårdavdelningar. Sjukvårdsbehovet

är som sagt grundläggande men måste modifieras av nu nämnda

hänsyn, till vilka även kommer, att hänsyn måste tagas därtill, att vårdavdelningarnas

antal å var specialavdelning står i rimlig proportion till de i

allmänhet kostsamma arbetslokaler, operations-, röntgen-, laboratorieavdelningar,

vilka måste byggas och ej utan vidare kunna minskas hur långt

som helst. Slutligen måste ock tillses, att specialavdelningarna givas en

storlek, som tilldelar över- och underläkarna en arbetsuppgift, som är tillräckligt

stor såväl ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn till att de kunna

uppehålla och utvidga sin konst och sitt vetande.

Allt detta gör, att planläggandet av ett sjukhus är ett mycket invecklat

problem. Flera av de här framhållna synpunkterna äro emellertid lättare

att behörigen avväga, om sjukhuset skall göras stort, och därför är det ur

denna synpunkt en fördel, om stadens sjukhusbehov kan samordnas med

statens, såsom i förslaget är gjort.

Hälsovårdsnämnden vill, under upprepande av vad nyss sagts, att exakt

kan ej platsbehovet för framtiden beräknas, för sin del uttala, att den anser

de sakkunnigas förslag beträffande de olika specialavdelningarnas storlek

väl motsvara, vad man kan vänta bliva behövligt för stadens sjukvård.

Vad vidare beträffar professor Holmgrens reservation yttrar hälsovårdsnämnden

härom:

Hälsovårdsnämnden måste bestämt fasthålla vid principen, att befintligt

sjukvårdsbehov skall vara det avgörande, när man skall bestämma, vilka

specialavdelningar, som skola medtagas uti planen för det sjukhus, staten

och staden skall gemensamt uppföra. Staden har, som av ovanstående utredning

framgår, för närvarande intet behov av nya vårdplatser för barn

och för hud- och könssjukdomar. På grund härav och hänvisande till de

sakkunnigas motivering, som nämnden till fullo gillar, måste nämnden avstyrka,

att dessa kliniker nu medtagas. Ej heller kan nämnden nu tillstyrka

kliniken för sinnessjukdomar. Nämnden är sysselsatt med en utredning angående

vad staden måste vidtaga för åtgärder med anledning av 1925 års

avtal med staten, att staden skall själv övertaga sin sinnessjukvård. Förrän

denna utredning är färdig, kan man icke yttra sig om huruvida det vore

för staden fördelaktigt att deltaga i uppförandet av nämnda klinik, så mycket

mindre som den psykiatriska kliniken är undantagen från avtalets be
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

stämmelser. Däremot liar staden ett stort behov av liera platser för barnbördskvinnor

och måste därför påyrka, att en sådan avdelning förlägges till

det nya sjukhuset. Sker icke detta, måste staden för egen del uppföra och

utrusta ett nytt barnbördshus. Att, såsom Holmgren anvisar, förlägga detta

till en del av de lokaler, som för närvarande användas för hud- och könssjukdomar

låter sig ej göra utan en väsentlig ombyggnad, som efter allt

att döma måste ställa sig mycket dyrbar, men nödgas staden uppföra ett

nytt barnbördshus, bör med detta lämpligen förenas den behövliga nya gynekologiska

avdelningen, och alltså även denna utbrytas ur förslaget till det

nya sjukhuset å Gärdet. Följden härav blir alltså den, att staden måste bekosta

respektive deltaga i kostnaderna för byggandet av två nya sjukvårdsanstalter

med två administrationer, två ekonomiavdelningar m. in. Inför en

sådan situation vill nämnden såsom sin mening uttala, att staden hellre

borde taga tillgodoseendet av sin sjukvård helt i egen hand och ej alls ingå

på någon samverkan med staten.

Av hänsyn till stadens sjukvårdsbehov måste nämnden således tillstyrka,

att vid det nya sjukhuset uppföras följande specialkliniker, nämligen en för

ögon- och en för öronsjukdom ar, en för kvinnosjukdomar och förlossningar

samt en för radiologisk behandling. Däremot måste nämnden för närvarande

avstyrka klinikerna för barn-, sinnes- samt hud- och könssjukdomar.

Under dessa förutsättningar skulle Holmgrens förslag att behålla Serafimerlasarettet

med en medicinsk, en kirurgisk och en nervklinik betyda, att

det nya sjukhuset finge den relativt ringa omfattning, som de sakkunniga

givit sitt alternativ I. Nämnden har i sitt föregående utlåtande bestämt avstyrkt

detta och har ingen anledning att frångå sin då intagna ståndpunkt,

då de sakkunniga synas nämnden hava förelagt mycket övertygande skäl,

att det blir alltför dyrt att bygga ut polikliniker, ekonomilokaler in. m. för

ett relativt litet sjukhus i tanke att efter en avsevärt lång tid senare kunna

utbygga detsamma, och att det dessutom måste bliva i driftshänseende ekonomiskt

ofördelaktigt att driva två halvstora sjukhus i stället för ett stort.

Nämnden anser sig nämligen svårligen kunna förutsätta, att staten kommer

att befinnas villig att ensam bekosta de tre kliniker, staden ej har behov

av, och på detta sätt utöka sängantalet och sänka kostnaden per säng. Vida

fördelaktigare synes det att i enlighet med det förut av nämnden förordade

alternativ II flytta Serafimerlasarettet och till detsamma förlägga de av de

sakkunniga föreslagna specialklinikerna.

Detta senare synes ock vara en direkt förutsättning för en betydelsefull

punkt uti det av de sakkunniga föreslagna och av nämnden förordade avtalet

mellan staten och staden. Enligt denna punkt skulle staten vid det

nya sjukhuset uppföra de 200 sängar, staden för all framtid har rätt till

vid Serafimerlasarettet, och staden skulle på grund av den fördel, det innebär

att få dessa sängar förlagda till ett nytt och tidsenligt sjukhus, betala hela

kostnaden för de 400 platser, staden önskade därutöver, utan hänsyn till

att dessa bliva dyrare vid ett kliniskt sjukhus än vid ett vanligt kommunalt.

Holmgren förutsätter visserligen, att denna del av avtalet skulle tillämpas

partiellt även på hans förslag, d. v. s. att staden skulle få ungefär hälften

av sina sängar på nämnt sätt nybyggda av staten, men detta synes nämnden

vara en ganska djärv förutsättning, då denna punkt i avtalet uppenbarligen

förutsatt, att staten i gengäld erhölle lasarettstomten, vilket ej bleve

fallet, om lasarettet för obestämd tid där kvarbleve. Skulle staten verkligen

finnas villig härtill och därjämte vilja nedbringa byggnadskostnaden per säng

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Stockholms

stads kammarkontor.

Ktmgl. Maj;ts proposition Nr 216.

genom att av statsmedel bygga förut omtalade kliniker, torde frågan böra

upptagas till förnyat övervägande. Dessa Holmgrens förutsättningar torde

emellertid knappt vara förefintliga, och nämnden vidhåller därför sin tillstyrkan

av de sakkunnigas alternativ II.

Såsom, redan sagts föreslår Holmgren ett helt nytt sjukhus, byggt efter

helt andra ritningar än de sakkunnigas. Det har icke varit nämnden möjligt

att på den korta tid, som stått till huds, ingå i eu detaljgranskning av

den art, att nämnden kan taga ståndpunkt till dessa vidlyftiga! förslag. Dessutom

är Holmgrens förslag ej utfört med detalj ritningar utan blott antytt i

ofullständiga skisser. Nämnden måste här förutsätta, att frågan om sjukhusets

närmare utformning göres till föremål för en överarbetning, där staden

rimligtvis synes böra deltaga genom sina myndigheter. I några betydelsefulla

byggnadsprinciper vill nämnden emellertid redan nu yttra sig. Det är enligt

nämndens mening ej möjligt att, såsom i det Holmgrenska förslaget

skett, inlägga alla olika kliniker uti en stor byggnad, utan att detta inverkar

störande på de sjuka. Avdelningar för sinnessjuka t. ex. kräva ovillkorligen

att bliva förlagda till en särskild byggnad; ''detsamma är fallet med

en barnbördsavdelning, om en sådan kommer till stånd, och likaså med en

barnavdelning. Man måste vidare taga mycket mer hänsyn till att sjukavdelningarna

få möjligast god solbelysning, än Holmgren gjort. Slutligen

kan nämnden ej godtaga den typ av sjukavdelning, som har en sal för 16

patienter med endast ett isoleringsrum och ett mindre rum för två patienter.

Koncentration är givetvis ur ekonomisk synpunkt en förtjänst, men den får

ej vinnas på bekostnad av god sjukvård.

Vad sjukhusets läge angår, har nämnden ingen anledning frångå sitt den

7 november 1925 gjorda uttalande, nämligen att nämnden intet har att erinra

emot en förläggning till Gärdet. Ur enbart sjukhusvårdens synpunkt

vore väl ett förläggande straxt söder om staden fördelaktigare; ur poliklinikvårdens

synpunkt åter är Gärdet att föredraga, då staden redan har

en stor och mer lättillgänglig poliklinik vid Maria sjukhus men alldeles

saknar sådan å Östermalm. Ett förläggande av sjukhuset till stadens

västra och norra gränsområden är ofördelaktigt, då där redan finnas stora

sjukhus.

Vad till sist angår frågan om Serafimerlasarettets till- och ombyggnad

synes det nämnden efter tillkomsten av Holmgrens förslag klart, att man

icke kan fatta ståndpunkt till denna fråga, förr än beslut är fattat, om lasarettet

för lång tid eller endast under det nya sjukhusets byggnadstid skall

kvarbliva å sin nuvarande tomt. I förra fallet krävas betydande byggnadsarbeten

och därför stora kostnader. I senare fallet kan man nöja sig med

relativt obetydliga ändringsarbeten. Först sedan det blivit utrett vilka arbeten,

som kunna anses särskilt trängande och dock vara av den art, att de

icke föregripa lösningen av den stora frågan, synes det nämnden, att staden

bör taga ståndpunkt till frågan, huruvida och i vad mån staden kan påtaga

sig någon del av kostnaderna härför.

Vidare har stadens lcammarTcontor i två tjänsteutlåtanden angivit sin uppfattning

angående de sakkunnigas förslag och de däremot framställda erinringarna.

I det första av dessa utlåtanden förordar kammarkontoret, under framhållande

av svårigheten att i frågans nuvarande läge taga ställning till för
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 216.

slagen, vissa ytterligare utredningar, särskilt dels angående möjligheterna att

nedbringa byggnadskostnaderna för den nya sjukhusanläggningen, dels angående

huru de ekonomiska uppoffringar, som staden vid eventuell medverkan

till den nya anläggningens realiserande skulle bliva nödsakad ikläda

sig, ställa sig till kostnaderna för ett enbart genom stadens egen försorg på

annan plats uppfört kommunalt sjukhus.

I sitt senare avgivna utlåtande framhåller kammarkontoret, att kontoret

vid jämförelse mellan de sakkunnigas och professor Holmgrens förslag icke

funnit möjligt att bilda sig någon säker uppfattning om de ekonomiska

konsekvenserna för stadens vidkommande av de olika alternativen. Det

Holmgrenska förslaget synes kontoret på grund av det föreslagna byggnadssättet

i detta avseende besitta vissa förtjänster; huruvida förslaget skulle

medföra den betydande besparing, varmed Holmgren räknat, torde dock icke

kunna avgöras, förrän fullständiga kostnadsberäkningar förelåge.

Jag tillåter mig i övrigt hänvisa till dessa kammarkontorets utlåtanden.

Stockholms stads drätselnämnd har med överlämnande av kammarkontorets

tjänsteutlåtanden, utan bestämt ståndpunktstagande till vad däri anförts och

föreslagits, för egen del uttalat, att det föreliggande sjukhusförslaget med

hänsyn till de däremot framställda erinringarna synes böra bliva föremål för

ytterligare bearbetning och utredning samt förnyade underhandlingar mellan

de i frågan intresserade parterna, innan från stadens sida slutlig ståndpunkt

tages. Redan nu har dock nämnden ansett sig med vissa erinringar och

förbehåll kunna tillstyrka ett samarbete med staten och övriga intresserade

på grundval i stort sett av det föreliggande avtalsförslagets huvudprinciper.

Nämnden anför härom i huvudsak följande:

Den grundläggande förutsättningen för att staden nu skall medverka till

uppförande av ett nytt stort sjukhus är stadens framtida behov av ökat antal

sjukhusplatser. Om hälsovårdsnämndens uppskattning härav anser sig

drätselnämnden icke böra uttala något omdöme. Däremot har drätselnämnden

icke kunnat undgå att giva uttryck åt vissa betänkligheter med hänsyn

till det föreslagna sättet att genom bidrag till en staden icke tillhörande institution

anskaffa sjukhusplatser för stadens räkning. Stadens inflytande å

administrationen och utvecklingen av en på så vis tillkommen sjukvårdsanstalt

måste i varje fall bliva mindre än då det gäller ett av kommunen

själv helt uppfört och drivet sjukhus. Meningsskiljaktigheter och svårigheter

att tillfyllest tillgodose stadens intressen härutinnan kunna vålla olägenheter

för staden jämväl i ekonomiskt avseende. Den enda förutsättning,

under vilken staden synes böra påtaga sig de risker för framtiden, som sålunda

äro förenade med det föreslagna samarbetet, är, enligt drätselnämndens

uppfattning, att avtalet medför bestämda ekonomiska fördelar framför

ett stadens eget sjukhusbygge. Drätselnämnden har emellertid på grundval

av den föreliggande utredningen icke kunnat bilda sig en klar uppfattning,

huruvida de fördelar för staden, som ställts i utsikt genom det framlagda

avtalsförslagets antagande, verkligen under alla förhållanden komma att uppnås.

På grund av de erinringar och anmärkningar, som sålunda i olika hän
-

Stookholms

stads drätselnämnd.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kung!. Maj:ts proposition Nr 216.

seenden blivit framställda mot det föreliggande förslaget, har drätselnämnden

ansett sig böra utgå från att den förevarande, för staden icke minst

från ekonomisk synpunkt så synnerligen betydelsefulla frågan om sättet för

lösande av huvudstadens sjukhusfråga skall bliva föremål för vidare utredning,

innan slutlig ståndpunkt behöver från stadens sida fattas. I varje

fall torde det av de sakkunniga framlagda förslaget böra bliva föremål

för överarbetning. Vid sådant förhållande måste nämnden givetvis ställa

sig synnerligen betänksam mot att staden i det skick, vari frågan för närvarande

befinner sig, uttalar sig om det föreliggande avtalsförslaget och

därigenom eventuellt binder sig vid principiella utfästelser, vilkas ekonomiska

innebörd nu icke kan till fullo överskådas.

Under förutsättning likväl att förnyade utredningar och förhandlingar om

ett nytt gemensamt sjukhus, vid vilka staden blir vederbörligen representerad,

komma till stånd, och att stadens sjukvårdsintressen härvid kunna på

ett för staden i ekonomiskt avseende tillfredsställande sätt tillgodoses, har

nämnden ändock ansett sig kunna redan i detta sammanhang tillstyrka ett

samarbete med staten och övriga i denna fråga intresserade parter på grundval

i stort sett av det föreliggande avtalsförslagets huvudprinciper.

Vidkommande dessa huvudgrunder har drätselnämnden emellertid velat

göra följande erinringar och förbehåll.

Då hälsovårdsnämnden funnit sig kunna förorda den föreslagna platsen

å Ladugårdsgärde för det nya sjukhuset, har drätselnämnden för sin del

icke ansett sig böra framställa någon erinran häremot, ehuru nämnden väl

funnit, att denna plats kommer att medföra högre tomtavgäld än vad som

från stadens synpunkt kan anses nödigt, vilket givetvis även måste medföra

eu motsvarande höjning av dagskostnaden för sjukhusvården.

Beträffande byggnads- och övriga engångskostnader synas dessa, såsom

av kammarkontoret påpekats, vara väl höga, förnämligast på grund av de

omfattande undervisningslokaler och därmed sammanhängande anordningar,

som ingå i byggnadsprogrammet. Drätselnämnden anser sig därför kunna

tillstyrka, att staden bidrager till engångskostnaderna med vad som belöper

sig på stadens 400 nya sängplatser endast under förutsättning, att den merkostnad

i förhållande till kapitalutgiften för ett rent kommunalt sjukhus,

som föranledes av undervisningslokalerna, blir avsevärt mindre än vad som

enligt de föreliggande byggnadsförslagen antagligen skulle bliva fallet. Staden

synes därför böra förbehålla sig att avböja samarbete, därest denna

merkostnad efter förnyade utredningar icke skulle kunna visas stanna inom

enligt stadens uppfattning rimliga gränser.

Med avseende på de årliga driftkostnaderna har drätselnämnden ansett sig

kunna biträda den föreslagna fördelningsgrunden under följande förutsättning.

De totala driftkostnaderna för ett kliniskt sjukhus måste givetvis

komma att ställa sig högre än för kommunens egna sjukhus. Härtill kommer

den högre tomtavgälden, som ju även skall ingå i vårdkostnaden. Då,

såsom ovan påpekats, kapitalkostnaden för stadens 400 nya sängar å det

nya Serafimerlasarettet i varje fall torde ställa sig högre än hela kostnaden

för uppförande av ett kommunens eget sjukhus med samma antal sängar,

bör staden genom blivande utredning eller på annat sätt erhålla säkerhet

för att dess andel i vårdkostnaden å det nya sjukhuset kommer att understiga

vårdkostnaden vid stadens egna sjukhus.

Vad i övrigt i detta ärende förekommit har icke synts påkalla särskilt

yttrande från drätselnämndens sida.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. May.ts proposition Nr 216.

Stockholms stadskollegium har hemställt, att stadsfullmäktige till besvarande

av föreliggande remisser måtte, med åberopande av vad stadskollegiet anfört,

förklara sig villiga att medverka till uppförandet av ett sjukhus å

Ladugårdsgärdet med de kliniker, sjukhusbyggnadssakkunnigas majoritet

föreslagit.

Stadskollegiet yttrar i frågan följande:

I likhet med de hörda myndigheterna finner stadskollegiet det föreliggande

ärendet, i vad det rör sättet för det nya sjukhusets utbyggande,

icke genom den hittills verkställda utredningen vara så klarlagt, att staden

nu kan taga slutlig ståndpunkt till detsamma. Då härtill kommer att de föreliggande

byggnad splanerna torde komma att bliva föremål för viss överarbetning,

har stadskollegiet i ärendets nuvarande läge ansett sig böra till

prövning upptaga endast vissa för det föreslagna samarbetet grundläggande

frågor. Dessa äro följande:

1) Bör staden vid tillgodoseendet av sitt sjukhusbehov samarbeta med

den medicinskt-kliniska undervisningen och huru bör ett sådant samarbete

lämpligen ordnas?

2) Till vilka nya sjukavdelningar bör staden med hänsyn till föreliggande

sjukvårdsbehov medverka?

3) Finnes från stadens sida något att erinra mot den av de sakkunniga

föreslagna platsen för den nya sjukhusanläggningen?

Vad till en början angår frågan, huruvida staden överhuvudtaget vid

sjukvården bör samarbeta med den kliniska undervisningen, har denna

visserligen redan genom de medgivanden i sådan riktning, som staden vid

sina egna sjukhus lämnat, samt genom samarbetet med Serafimerlasarettet

i princip avgjorts. Skall staden även i fortsättningen kunna vidhålla denna

ståndpunkt, är emellertid härför en självklar förutsättning, att sjukvårdens

intressen icke vid samarbetet obehörigen undanskjutas eller att staden härigenom

tillskyndas kostnader, som ur sjukvårdens synpunkt icke kunna

motiveras. Stadskollegiet har anledning att framhålla detta med hänsyn

till vissa under kommittéutredningen reservationsvis framkomna uttalanden

och förslag, vilka synas utgå från den åskådningen, att sjukvårdens intressen

å ett kliniskt sjukhus böra, i förhållande till den medicinska undervisningen,

komma i andra rummet. Till en anordning av sjukvården i enlighet

med en dylik uppfattning kan staden givetvis icke medverka.

I fråga om formerna för samarbetet mellan de statliga undervisningsinstitutionerna

och stadens sjukvårdsledning synes den av de sakkunniga föreslagna

utvägen, grundad på en vidareutveckling av den stiftelse, vilken det

nuvarande Serafimerlasarettet tillhör, kunna innebära en för staden antaglig

lösning, särskilt med hänsyn därtill, att staden enligt förslaget komme

att tillförsäkras en mot dess intressen i sjukhuset svarande representation i

dettas ledning. Därigenom torde bland annat större trygghet kunna vinnas

för att staden effektivare än vad nu är fallet skall kunna utnyttja de

till stadens förfogande ställda platserna vid Serafimerlasarettet.

Om sålunda i organisatoriskt hänseende enligt stadskollegiets mening icke

någon viktigare anmärkning torde kunna framställas emot det framlagda

förslaget, så ger däremot det föreslagna avtalets innebörd i ekonomiskt avseende

rum för vissa erinringar.

De föreslagna grunderna för byggnadskostnadernas fördelning gå, vad

angår förhållandet mellan staden och kronan (Serafimerlasarettet), i huvud
-

Stockholm

stadskol
legium.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kung!. Maj.is proposition Nr 216.

sak ut därpå, att staden skulle bestrida de fulla kostnaderna för det antal

nya sängplatser, som ställas till dess förfogande å det nya sjukhuset, medan

staten skulle bära kostnaderna för ett lika stort antal platser, som finnes å

det nuvarande Serafimerlasarettet, men i gengäld ensam få tillgodogöra sig

värdet av lasarettets nuvarande fastighet. I stadens bidrag till det nya

sjukhusets driftkostnader skulle därjämte, i motsats till vad för närvarande

är fallet, komma att ingå förräntning av den staten tillhöriga tomten för

detta sjukhus.

Denna fördelning av kostnaderna skiljer sig till stadens nackdel väsentligen

från de grunder, som hittills plägat tillämpas vid fördelningen mellan

staden och kronan av kostnaderna för Serafimerlasarettets nybyggnader.

Även om, såsom de sakkunniga framhålla, icke någon exakt beräkning av

den nuvarande lasarettstomtens värde kan ske, torde med sannolikhet kunna

antagas, att enligt den föreslagna fördelningsgrunden statens slutliga utgifter

för nybyggnaden föga komma att överstiga hälften av de kostnader,

som staden enligt förslaget måste ikläda sig. En dylik fördelning kan knappast

anses vila på en riktig uppskattning av de olika, i det nuvarande Serafimerlasarettet

förenade intressen, som enligt förslaget jämväl skola uppbära

den nya anstalten. Och stadskollegiet anser sig så mycket hellre böra ifrågasätta

fördelningens riktighet, som staden — på sätt av den förut lämnade

historiska redogörelsen framgår och även av de sakkunniga synes medgivas

-— måste anses hava förskaffat sig viss rätt uti dess förmögenhet. Härtill

kommer, att enligt de nu föreliggande byggnadsplanerna stadens kostnad

per sjuksäng, såsom drätselnämnden erinrat, skulle bliva icke oväsentligt

högre, än om staden för sitt sjukvårdsbehov uppförde ett nytt kommunalt

sjukhus.

Av här anförda skäl måste stadskollegiet finna en jämkning av de föreslagna

grunderna för byggnadskostnadernas fördelning önskvärd. Skola dessa

grunder ändock kunna slutligen av staden godtagas, så kan detta ske endast

under förutsättning, dels att av den fortsatta utredningen framgår, att

byggnadskostnaderna per sjuksäng icke bliva, vid jämförelse med kostnaderna

för ett kommunalt sjukhus, oskäligt höga, dels även att till grund

för fördelningen av driftkostnaderna lägges den princip, som de sakkunniga

föreslagit, nämligen att den del av dessa kostnader, som icke täckes av avgifter,

bestrides av staten och staden till hälften vardera. Även om staden

härigenom skulle komma att medverka till täckande av driftkostnaderna

jämväl för de 100 sängar, som staden för närvarande är tillförsäkrad å

Serafimerlasarettet utan kostnad utöver de legosängsavgifter, som de sjuka

erlägga, och den föreslagna fördelningsgrunden sålunda i viss mån är för

staden oförmånlig, kan den emellertid enligt stadskollegiets mening anses

vila på en riktig uppskattning av den medicinska undervisningens och den

kommunala sjukvårdens intressen i det planerade företaget.

Huruvida den föreslagna fördelningsgrunden i tillämpningen kan leda till

ett för kommunen godtagbart resultat, torde emellertid kunna bedömas först

efter en närmare utredning ej blott av de antagliga driftkostnadernas storlek,

utan även av den definitiva planläggningen av det nya sjukhuset, varav

givetvis driftkostnaderna äro beroende. Anledning för kommunen att förbehålla

sig en obunden prövning av denna utrednings resultat utgör särskilt,

såsom drätselnämnden erinrat, den omständigheten, att driftkostnaderna

vid ett sjukhus med så betydande undervisningsuppgifter, som här

förekomma, torde ställa sig väsentligt högre än å kommunens egna

sjukhus.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Ktmgl. Maj. ts proposition Nr 21C.

Såsom ett grundläggande villkor för det planerade samarbetet måste

vidare från stadens sida givetvis uppställas den fordran, att stadens sjukvårdsbehov

blir bestämmande för det nya sjukhusets planläggning. Den

av hälsovårdsnämnden förebragta utredningen har enligt stadskollegiets mening

klarlagt behovet av nya sjukvårdsplatser samt dessa platsers fördelning

på olika kliniker. Det byggnadsprogram, som framlagts av sakkunnigmajoriteten,

synes i detta hänseende kunna av staden godkännas. Att

bidraga till sjukavdelningar, som falla utanför detta program, bör följaktligen

icke ifrågakomma, och därest statsmakterna ur andra synpunkter än

sjukvårdsbehovets finna sig böra tillmötesgå de reservationsvis framförda

yrkandena om inrättande från början vid det nya sjukhuset av andra kliniker

än de av majoriteten föreslagna, så torde kostnaderna härför, såsom

i fråga om garnisonssjukvården, helt böra bestridas av staten. Ej heller

kan, utan att stadens intressen av samarbetet i motsvarande mån minskas,

reservantens förslag på sådant sätt tillgodoses, att omfattningen av de kliniker,

i fråga om vilka ett bestämt kommunalt sjukvårdsbehov föreligger,

därigenom inskränkes. Av samma skäl måste stadskollegiet motsätta sig

det av reservanten föreslagna bibehållandet av vissa kliniker vid gamla

Serafimerlasarettet. Aven med mycket stora ombyggnadskostnader torde

Serafimerlasarettet knappast kunna bereda de sjukvårdsmöjligheter, som ett

nytt sjukhus lämnar, och staden skulle följaktligen gå miste om den förbättring

av vårdmöjligheterna vid dess nuvarande 200 platser, som utgör

en av stadens fördelar i den föreslagna uppgörelsen. Härtill kommer att

en dylik anordning säkerligen skulle medföra ökade driftkostnader.

Vad slutligen tomtfrågan angår, måste det givetvis vara ett kommunens

intresse, att sjukvårdsanstalterna fördelas så jämnt som möjligt inom

staden, så att de vårdbehövande och deras anhöriga icke förorsakas onödiga

tidsförluster och kostnader. Särskilt betydelsefull är denna synpunkt,

sedan numera den polikliniska verksamheten är stadd under stark utveckling.

För tillgodoseende av stadens sjukvårdsbehov vore därför en förläggning

av sjukhuset till de södra stadsdelarna naturligast. Om staden trots detta

kan vara med om en förläggning av sjukhuset till Ladugårdsgärde och

sålunda påtaga sig den högre kostnad för tomten, som detta förslag innebär,

så sker detta dels med hänsyn till undervisningens intresse av en

mera central, belägenhet, dels ock därför att staden för denna stadsdel,

Östermalm, Östra Norrmalm och Värtan, icke förfogar över något sjukhus,

såsom däremot fallet är beträffande de norra och västra stadsdelarna. Skulle

tomten på föreslaget sätt icke kunna av staten tillhandahållas, torde därför

tomtfrågan böra bliva föremål för särskilda förhandlingar mellan staten och

staden.

Sedan tomtfrågan och utbyggnadsprogrammet blivit av parterna slutgiltigt

avgjorda, synas byggnadsförslagen skyndsammast böra bliva föremål

för en överarbetning i syfte att, med hänsyn tagen till sjukvårdens och

undervisningens oeftergivliga krav, så långt möjligt nedbringa byggnadsoch

driftkostnaderna. Vid en dylik överarbetning torde staden böra beredas

ett inflytande, som svarar mot dess intressen i den föreslagna anläggningen,

och jämväl stadsfullmäktige lämnas tillfälle att avgiva förnyat

yttrande över framkomna förslag, vilka, såsom stadskollegiet redan tidigare

framhållit, staden måste förbehålla sig att obunden pröva med hänsyn till

kostnaderna och andra för stadens intressen betydelsefulla frågor.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Stockholms

stadsfullmäk
tige.

Ytterligare

framställningar

från

sjukhusbyggnadssakkunniga

och

professor

Holmgren

m. fl.

Departe
mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Med hänsyn till stadens trängande behov av ökat sjukhusutrymme måste

slutligen framhållas angelägenheten av en sådan behandling av de för samarbetet

grundläggande frågorna, att klarhet härom snarast möjligt kan erhållas,

då staden eljest nödgas söka en lösning av sin sjukhusfråga efter

andra linjer.

I anslutning till den här intagna ståndpunkten bör med frågan om kommunalt

anslag till vissa förbättringsarbeten vid gamla serafimerlasarettet

anstå, till dess frågan om samarbete mellan staten och staden blivit definitivt

avgjord.

Den 15 mars 1926 fattade stadsfullmäktige beslut i enlighet med stadskollegiets

hemställan; och blevo stadsmyndigheternas yttranden till Kungl. Maj:t

överlämnade av överståthållarämbetet med utlåtande av den 18 mars 1926.

Med skrivelse den 8 januari 1926 hava vidare sjukhusbyggnadssakkunnigas

majoritet till Kungl. Maj:t avgivit yttrande i anledning av professor

Holmgrens reservation. Härefter har Holmgren den 13 februari 1926 inkommit

med ännu en skrift i ämnet, varjämte sakkunnigas majoritet

i skrivelse den 8 mars 1926 ingått på ytterligare kritik av Holmgrens reservation

och därvid tillika till behandling upptagit hans nyssnämnda skrift

av den 13 februari 1926. Vidare vill jag erinra om att svenska föreningen

för invärtes medicin i skrivelse den 12 februari 1926 framhållit såsom ett

viktigt önskemål, att de medicinska klinikerna för sina sjuka förfoga över

avdelningar, anordnade för vården av lungtuberkulösa och för vården av

patienter, som äro behäftade med infektionssjukdomar. Slutligen har professor

W. Wernstedt med skrivelse den 15 mars 1926 till Kungl. Maj:t

överlämnat en tryckt skrift i serafimerlasarettsfrågan, innefattande bland

annat, ett bemötande av hälsovårdsnämndens förut omförmälda skrivelser

till stadskollegiet.

Såsom framgår redan av det yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 20 juni 1919, som av dåvarande departementschefen avgavs

vid begäran om bemyndigande att få tillkalla särskilda sakkunniga

för utredning av nu ifrågavarande spörsmål, framtvingades det föreliggande

utredingsarbetet av karolinska institutets utveckling och behovet av förbättrade

lokala anordningar för undervisningen och forskningen.

Detta behov har sedan lång tid varit trängande. Redan år 1912 voro

förhållandena föremål för uppmärksamhet, och en av seraf!merlasarettets

direktion och karolinska institutets lärarkollegium gemensamt tillsatt kommitté

utarbetade då ett förslag, som innebar uppförande av ett nytt centralsjukhus

på Ladugårdsgärdet för en beräknad kostnad av 7,120,000 kronor.

Detta förslag, som uteslutande tog sikte på karolinska institutets

kliniska institutioner, anmäldes år 1914 för Kungl. Maj:t men ledde icke

till någon åtgärd. På grund av de utav världskriget uppkomna ändrade

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

förhållandena blev frågan skjuten åt sidan; den återupptogs sedermera av

1917 års garnisonssjukhuskommitté, vars utlåtande utmynnade uti, jämte

påvisandet av fördelarna av en sammanslagning mellan serafimerlasarettet och

garnisonssjukhuset, hemställan om anvisandet av en tomt för de båda sjukhusen

å Ladugårdsgärdet, belägen något söder om den förut nämnda. Ej

heller denna utredning hade någon påföljd. Emellertid har behovet med

åren visat sig allt mer kännbart. Upprepade gånger under de senaste åren

har serafimerlasarettets direktion i skrivelser till Kungl. Maj.t påtalat de

svåra brister, som vidlåda lasarettets lokala förhållanden, och hemställt om

utverkande av medel till dessa bristers avhjälpande. Att dessa framställningar

icke rönt vederbörligt beaktande torde hava sin huvudsakliga orsak

däri, att man velat avvakta den pågående utredningen och pröva serafimerlasarettsfrågan

i hela dess omfattning.

Samtidigt som de yttre betingelserna för undervisningen och forskningen

vid karolinska institutet under de senare åren allt mer försämrats, har

institutet utvecklats i en omfattning och med en snabbhet, som man för

tio år sedan näppeligen kunde förutse.

Följande siffror torde giva en bild av stegringen i antalet medicine stude

rande vid rikets samtliga fakulteter under senaste 10-årsperiod.

Antalet inslcrivna medicine studerande.

Vid

Uppsala

univer-

sitet

Vid

Lunds

univer-

sitet

Vid

karo-

linska

institu-

tet

Vid

Uppsala

univer-

sitet

Vid

Lunds

univer-

sitet

Vid

karo-

linska

institu-

tet

1916 vårterminen . .

365

227

467

1921 vårterminen . . .

514

367

676

höst

392

221

490

höst

»

539

375

659

1917 vår

» . .

413

248

505

1922 vår

1 ...

518

385

768

höst

»

394

259

507

höst

» ...

535

385

889

1918 vår

» . .

397

280

499

1923 vår

»

537

408

873

höst

» . .

406

284

537

höst

> ...

549

378

838

1919 vår

» . .

431

307

646

1924 vår

» ...

543

358

860

höst

» . .

484

329

584

höst

>

552

328

916

1920 vår

I . .

488

340

592

1925 vår

>

525

336

855

höst

1 . .

514

337

747

höst

» ...

541

367

822

Studentantalets ökning har också påkallat vissa ändrade anordningar i avseende

å undervisningen. Med hänsyn ej mindre till den ökade trängseln

å de medicinska utbildningsanstalterna än även till den brist på enhetlighet

och planmässighet, som ständigt medgivna provisoriska anordningar

medförde, vidtogs en ingående utredning i syfte att bereda ändring härutinnan

och skapa en tillfredsställande plan för den medicinska utbildningen.

Denna utredning resulterade i en lösning av frågan, vilken, på samma

gång den beredde ökade utbildningsplatser, därjämte uppfyllde de två betydelsefulla

kraven på en definitiv ordning av studierna, nämligen medde
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

landet av fullständig undervisning i medicin och kirurgi vid samtliga tre

medicinska fakulteter i riket — förut fullgjordes vissa kurser och tjänstgöringar

endast i Uppsala och Lund, andra endast i Stockholm — och avskaffande

av sommartjänstgöringen vid karolinska institutet. Utgångspunkten

var, att de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund skulle giva fullständig

utbildning åt tillsammans 60 studerande och karolinska institutet

åt 90 studerande, för att det såsom önskvärt betecknade antalet av 150 studerande

skulle kunna per år genomgå vederbörande institutioner och kliniker.

Nämnda siffra av 90 för karolinska institutets vidkommande översteg

avsevärt det antal, som institutet hade att kliniskt utbilda enbart med

hänsyn till de studerande, som därstädes avlagt medicine kandidatexamen.

Institutet måste taga på sig en större undervisningsbörda, vilket också ansågs

vara fullt befogat, då institutet förfogade över betydligt talrikare lärarkrafter

än universiteten och då i Stockholm fanns ett sjukmaterial, som

vida överträffade det i Uppsala och Lund.

Genom ett kungl. beslut den 16 november 1923 vidtogos på grundvalen

av de i frågan förebragta utredningarna i gällande examensbestämmelser

vissa provisoriska ändringar, som innebure en lösning tills vidare av den

sedan ett flertal år svävande och för landets läkarutbildning så betydelsefulla

frågan, varigenom en fullständig undervisning i medicin och kirurgi samt

patologisk anatomi, om än i differentierad form, kunde meddelas såväl

vid karolinska institutet som vid universiteten. Karolinska institutet

ryckte därmed jämväl formellt upp såsom landets största medicinska högskola,

då institutet påtog sig den kliniska utbildningen ej endast av dess

egna medicine kandidater utan även av ett avsevärt antal av dem, vilka

vid universitetsfakulteterna avlagt medicine kandidatexamen. Denna anordning,

vars oavvisliga nödvändighet var betingad av ett stegrat och såsom

konstant befunnet behov av årligen utbildade läkare, är och skall givetvis

för framtiden visa sig vara av den största betydelse för vår läkarutbildning.

Ej minst äger denna anordning sin stora betydelse därutinnau,

att de studerande få för sin utbildning utnyttja det rika sjukmaterial, varöver

Stockholm förfogar; och genom beslut om anslag till ökade lärarkrafter

vid institutet har riksdagen med full insikt om institutets utveckling

visat sig behjärta läkarutbildningens krav i detta hänseende.

Karolinska institutets utveckling kännetecknas ej endast av det ökade

studentantalet och den vidgade ramen för undervisningens bedrivande utan

även av den fördjupning och den intensitet i den vetenskapliga forskningen,

som i våra dagar präglar över huvud allt naturvetenskapligt forskningsarbete

men särskilt på den vetenskapliga medicinens område lämnar påtagliga

praktiska resultat. Det förtjänar i detta sammanhang erinras även

därom, att institutet som utdelare av det medicinska Nobelpriset bär ansvaret

inför den vetenskapliga världen för upprätthållandet av den svenska medicinska

forskningens höga standard.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Genom de sista decenniernas utveckling har sålunda karolinska institutet

kommit att intaga platsen som rikets största medicinska högskola

och som eu centralhärd för landets medicinska forskning. Denna institutets

inre utveckling motsvaras emellertid icke av de yttre betingelserna

för institutets verksamhet; de lokaler och de materiella resurser, över vilka

institutet nu förfogar, äro för små och till stor del föråldrade, och det

synes mig vara ett av livsvillkoren för ett fullföljande av institutets

utveckling att bereda detsamma nöjaktiga yttre förutsättningar för bedrivande

av högskolans betydelsefulla verksamhet i läkarutbildningens och

den vetenskapliga forskningens tjänst. De teoretiska institutionsbyggnaderna

äro mer än 60 år gamla och motsvara i avseende å utrustning och

lokala anordningar ingalunda vad undervisningen tarvar. De kliniska tjänstgöringarna

äro till största delen förlagda till serafimerlasarettet; om detta

lasaretts brister torde min förut lämnade redogörelse nogsamt bära vittne.

Enligt min mening bör det därför framstå som ett naturligt önskemål att

skapa anordningar, varigenom de nuvarande bristerna avhjälpas och den

medicinska högskolan erhåller för sin verksamhet nödvändiga nya och förbättrade

lokaler.

Givet är emellertid, såsom ock den förut lämnade redogörelsen giver vid

handen, att ett tillgodoseende av önskemålet om nya byggnader och nya

lokaler för den medicinska högskolan i Stockholm är en fråga av synnerligen

komplicerad beskaffenhet, som på grund av sin ekonomiska räckvidd

ej kan med ens avgöras utan tarvar ej blott en lång beredclsetid utan även

eu lång tid för sitt realiserande.

Med hänsyn till särskilt sistnämnda omständighet synes det mig vara av

vikt, att intresset främst riktas på den punkt, där behovet av förbättringar

\ isat sig vara mest framträdande, den nämligen, som rör de kliniska institutionerna

och särskilt dem, som äro förlagda till serafimerlasarettet. I detta

sammanhang vill jag jämväl i korthet beröra frågan om garnisonssjukhusets

ställning till serafimerlasarettet. Otvivelaktigt skulle det i vissa avseenden vara

fördelaktigt för den militära sjukvården om garnisonssjukhuset bibehålies

såsom ett särskilt sjukhus under militär förvaltning, även om det lokalt förlägges

intill serafimerlasarettet. De synnerligen betydande merkostnader som

äro förenade härmed, såväl vid sjukhusets första utbyggande som vid dess

fortsatta tillgodoseende och utrustning i enlighet med sjukvårdsteknikens

utveckling göra det emellertid enligt min mening otänkbart att välja detta

alternativ. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet finner jag det

därför vara obetingat att förorda, att garnisonssjukhuset inordnas i serafimerlasarettet

i enlighet med de sakkunnigas, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

i huvudsak tillstyrkta alternativ II. Jag vill därvid särskilt betona,

att det synes mig vara en beaktansvärd fördel att det militära sjukmaterialet

med dess speciella förhållanden får komma till användning även vid den

civila läkarutbildningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1296. 1 samt. 181 höft. (Nr 216.)

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Serafimerlasarettets kliniska institutioner skulle således i första hand tillgodoses

och först i andra rummet de teoretiska institutionerna. Även i avseende å

dessa förefinnas onekligen svåra brister, men dessa äro dock ej av sådan art

eller omfattning, att icke frågan om deras avhjälpande torde kunna anstå

ännu någon tid. Det av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget

har också i främsta rummet tagit sikte på den kliniska undervisningens

behov, och jag anser de sakkunnigas principståndpunkt i detta hänseende

vara den, varifrån man bör utgå, då man söker finna en lösning av karolinska

institutets och dess institutioners byggnadsfrågor. Emellertid är sakkunnigförslaget

av en så omfattande finansiell räckvidd, att det enligt min

mening måste underkastas ett ytterligare övervägande i syfte att söka få

fram ett förslag, som utan alltför betungande kostnader för det allmänna

torde kunna tillfredsställa den medicinska undervisningens och sjukvårdens

behov.

Denna förnyade utredning fordrar emellertid för sitt realiserande vissa

givna förutsättningar. Det är nämligen uppenbart, att i en fråga, så komplicerad

som den nu förevarande, man måste för att vinna ett från alla

synpunkter och för samtliga intresserade parter tillfredsställande resultat äga

vissa fasta utgångspunkter.

Den första av dessa förutsättningar anser jag sammanhänga med den medicinska

undervisningens krav på att äga ett för denna undervisning tillfredsställande

sjukmaterial. Jag vill erinra därom, att den del av läkarutbildningen,

som för den blivande läkarens praktiska verksamhet utan gensägelse

är den viktigaste, utgöres av de till de stora allmänna sjukhusen

förlagda kurserna och tjänstgöringarna. Och den mest betydelsefulla förutsättningen

för att denna s. k. kliniska tjänstgöring skall för den blivande

läkaren bliva så god och allsidig som möjligt, är, såsom jag nyss antytt,

att de sjukhus, som upplåtas för undervisningen, erbjuda ett för densamma

lämpat och framför allt rikhaltigt och omväxlande sjukmaterial. I sistnämnda

hänseende kan man i stort sett säga, att karolinska institutet är

relativt lyckligt lottat, enär institutet till sitt förfogande äger ej endast serafimerlasarettet

utan även genom beredvilligt tillmötesgående från Stockholms

stad en del stora kommunala sjukhus i huvudstaden: S:t Eriks sjukoch

vårdhem, Maria sjukhus samt vissa avdelningar å Sabbatsbergs och S:t

Görans sjukhus. Jag anser det vara av utomordentlig vikt, att ett samarbete

med stadens sjuk vårdsanstalter alltjämt vidmakthålles; det är nämligen, så

vitt jag kan döma, av vital betydelse för den institutet åliggande läkarutbildningen

att kunna förfoga över det sjukmaterial som staden bjuder. Erfarenheten

visar helt naturligt, att ju större antal sjuka och ju mera rikhaltigt

och omväxlande sjukmaterial, som står till undervisningens förfogande, desto

större är möjligheten att giva undervisningen nödig bredd och fördjupning.

Därför sträva också allestädes do för den medicinska undervisningen ansvariga

att tillgodogöra sig så mycket som möjligt av det sjukmaterial, som

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Klingl. Maj:ts proposition Nr 216.

kommunerna erbjuda. Vad vårt land angår, är så i skilda former förhållandet

i Uppsala och Lund, och detta har, så länge så varit fallet, ansetts

innebära en mycket tillfredsställande anordning.

Utgår jag sålunda från att man bör för framtiden söka träffa sådana

anordningar, att den kliniska tjänstgöringen vid landets största medicinska

högskola varder förlagd till de stora allmänna sjukhusen i huvudstaden,

måste man enligt min mening finna grundtanken i de sakkunnigas förslag

vara riktig att basera den föreslagna organisationen på ett samarbete med

Stockholms stad och i viss mån även med Stockholms län.

Ett genomförande av denna princip stöter emellertid vid realiserande av den

kliniska undervisningens byggnadskrav på avsevärda svårigheter, som ytterligare

kompliceras därav, att man i föreliggande fall har att räkna med en tredje

faktor, nämligen serafimerlasarettet, vilket är att betrakta såsom en självständig

stiftelse om ock bidrag till dess driftkostnader lämnas av stat och kommun.

Enligt de sakkunnigas alternativ II — vilket synes mig det som från alla synpunkter

erbjuder de största fördelarna — skulle serafimerlasarettet förbliva den

part, som förmedlade statens och kommunernas intressen, varvid det nu bestående

samarbetet mellan lasarettet å ena sidan och staden och länet å den

andra skulle vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid'' föregående

tillfällen skulle deltaga i kostnaderna för lasarettets nydaning men

på ett sådant sätt, att kommunen och länet komme att dela kostnaderna såväl

för nybyggnaderna som för driften av serafimerlasarettet i proportion

till det gagn, de olika parterna hade av det nya sjukhuset. Förslaget förutsätter,

att det nya lasarettet allt fortfarande skall bestrida viss del av den

sjukvård, som för karolinska institutets undervisning är oumbärlig, och att

kostnaderna för sjukvården fördelas mellan staten såsom ansvarig för den

medicinska undervisningen och kommunerna såsom ansvariga för sjukvården.

Denna grundförutsättning eller så att säga ledande tanke i ett blivande

avtal kan jag icke finna annat än fullt riktig. Den har också i princip

accepterats av Stockholms stads myndigheter.

Huru emellertid denna princip för ett blivande avtal bör i sina detaljer

utformas, därom kunna givetvis delade meningar råda. Jag anser det ej

heller erforderligt att redan nu en bestämd ståndpunkt intages till dessa

detaljer. Vad som däremot synes mig vara av betydelse är, att redan från

början klarhet vinnes om de förutsättningar, från vilka man bör utgå vid

uppbyggande av den ifrågasatta organisationen av det nya kliniska sjukhusets

tillkomst och verksamhet.

Dessa förutsättningar eller grunder synas mig kunna angivas på följande

sätt:

Därest till serafimerlasarettet under nyttjanderätt upplåtes tomt, tillhörig

staten, betalar lasarettet från och med tidpunkten för lasarettsverksamhetens

begynnande å denna tomt såsom ersättning härför till staten

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

en årlig tomtavgift, beräknad med hänsyn till värdet av den mark, som

varder för ändamålet upplåten.

Kostnaderna för byggnadsföretaget fördelas lika på de i detsamma ingående

vårdplatserna.

Staten betalar dels byggnadskostnaderna för vårdplatserna för garnisonens

sjuka, dels mot det att staten med full äganderätt övertager lasarettets nuvarande

tomter med fastigheter, byggnadskostnaderna för de vårdplatser å tillhopa

240, vilka enligt nu gällande avtal äro av lasarettsdirektionen upplåtna

till sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, dels och byggnadskostnaderna

för de vårdplatser, vilka anses böra stå öppna för sjuka från hela

riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka

staden utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet

befintliga (200) önskar förbehålla åt staden tillhöriga sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka

länet utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet befintliga

(40) önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka äro förlagda till hel- eller

halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

Lasarettets utrustning bekostas enligt de i det föregående angivna grunderna;

dock bekostar staten ensam den del av utrustningen, som förorsakas

av den medicinska undervisningen.

Lasarettets drift handhaves av en direktion, i vilken staten, Stockholms

stad och Stockholms län äro till lämpligt antal representerade.

Driftkostnaderna, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna, bestridas

sålunda:

staten betalar dels kostnaden för den medicinska undervisningen, dels

kostnaden för garnisonens sjuka, dels enligt vad nedan sägs viss del av

övriga kostnader;

alla å lasarettet intagna sjuka, med undantag för garnisonens sjuka,

betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgifter av

den, som enligt lagen om fattigvård är därför ansvarig (vederbörande fattigvårdssamliälle,

landsting eller kommun);

av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden

för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,

den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Då nu angivna allmänna grunder, vilka i huvudsak överensstämma med

de av de sakkunniga föreslagna, i sig innefatta frågor, vilka äro av betydelse

för spörsmålets vidare bedömande, har jag ansett lämpligt att nu

framlägga desamma, och torde dessa grunder, därest någon erinran mot

dem icke av riksdagen framställes, böra tjäna såsom en utgångspunkt för

den fortsatta prövningen av förevarande spörsmål.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. May.ts proposition Nr 210.

Jag har angivit samarbetet med Stockholms stad såsom den första och

viktigaste betingelsen för denna frågas framtida realiserande. Jag vill härefter

övergå till vad jag anser vara den andra betydelsefulla förutsättningen

för frågans lösning, vilken förutsättning jag anser även den böra på frågans

nuvarande stadium i princip underställas riksdagens prövning; jag syftar

på spörsmålet om den för det nya kliniska sjukhuset lämpligaste tomten.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen hava ett

flertal tomter varit föremål för närmare övervägande. För egen del har

jag genom besök å eu del av de viktigaste av de föreslagna tomterna sökt

skaffa mig en mera direkt uppfattning om deras lämplighet för det avsedda

syftemålet.

Sedan gammalt har Kungsholmen utgjort ett centrum för den medicinska

undervisningen, och där hava också ett flertal allmänna sjukhus och sjukvårdsinrättningar

samlats. Det har givetvis legat närmast till hands, att

man vid sökandet efter en tomt för ett nytt kliniskt sjukhus först kastat

blicken på nämnda stadsdel. Den enda staten tillhöriga där belägna

tomt, som kunnat ifrågasättas, har varit den i det föregående omnämnda

tomten vid Mariéberg, eventuellt tillökad med områden från nuvarande

Konradsberg. Mot tomtens läge torde intet vara att erinra; tvärtom skulle

där uppförda sjukhus erhålla en utmärkt belägenhet invid Mälaren och

vetta mot söder. Däremot göra såväl tomtens areal — en alltför begränsad

och mot söder avsmalnande byggnadsyta — som de där rådande

terrängförhållandena, att densamma icke kan anses lämplig för ett så stort

byggnadsföretag som det nu ifrågavarande. Därest hit skulle förläggas en

medicinsk högskola med dithörande kliniska och teoretiska institutioner,

måste tomten i fråga uppenbarligen utvidgas med stora delar av närgränsande

områden. Dessa sistnämndas för byggnadsarbeten av nu ifrågavarande

art synnerligen olämpliga beskaffenhet kommer — på grund av omfattande

sprängnings- och schaktningsarbeten — att väsentligt höja byggnadskostnaderna.

Då härtill kommer, att den ifrågasatta ingångslinjen till

Stockholm av västra stambanan — den s. k. Smedsuddslinjen — är tänkt

så förlagd, att järnvägslinjen skulle skära denna tomt, har jag icke funnit

ett allvarligt reflekterande å densamma böra ifrågakomma.

Längre ut på Kungsholmen ligger den staden tillhöriga Kristinebergstomten.

Mot denna tomt torde vara att erinra, att densamma är för liten och att dess

mot norr sluttande läge i hög grad komplicerar och nästan omöjliggör ett rationellt

utnyttjande av densamma för sjukhusändamål. Då härtill kommer,

att densamma förvärvats av Stockholms stad för exploatering för industriändamål

och att stadsplanetävlan beträffande detta område för närvarande pågår,

har jag ansett densamma icke kunna tagas i betraktande i nu förevarande

sammanhang.

Av de norr om staden belägna tomterna hava områdena vid Karlberg och

Norrbacka under utredningens gång varit föremål för närmare omprövning.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 216.

Båda tomterna tillhöra staten och äro tillräckligt stora för ändamålet. De

äro emellertid starkt kuperade, och deras i anspråktagande skulle medföra

omfattande och dyrbara sprängningsarbeten ävensom nödvändiggöra ett

spritt och därför mera kostsamt byggnadssätt än det nu för tiden eftersträvade

mera koncentrerade, som kan komma till användning å en mera

plan yta. Vad som dock framför allt gör, att man icke torde kunna taga

dessa tomter i allvarligt övervägande, är deras läge i förhållande till en del

ännu svävande trafikfrågor —- Karlbergstomten skulle genomskäras av den

ovanberörda Smedsuddslinjen — och deras belägenhet alldeles intill rangeringsbangården

vid Tomteboda och beträffande Norrbackatomten dessutom

dennas läge omedelbart vid den stora godsstationen vid Norrtull. Sistnämnda

omständigheter göra dem enligt min mening olämpliga för sjukhusändamål,

då bullret från dessa stationer, där arbetet pågår även under större delen

av natten, måste komma att inverka i hög grad störande på de sjuka.

Den vid Expo. rim en ta Iföl te t belägna tomten är onekligen väl lämpad för

ändamålet men densamma är upptagen av lantbruksakademiens lokaler och

anläggningar. Då en förflyttning av dessa näppeligen i detta sammanhang

lär kunna ifrågasättas, har jag icke ansett denna tomt böra nu komma

i betraktande, helst det gäller ett relativt snabbt igångsättande av de planerade

byggnadsföretagen.

Vänder man sig vidare mot trakterna söder om Stockholm, hava tre härstädes

liggande tomter varit föremål för närmare uppmärksamhet. Den

staten tillhöriga Johannishovstomten har ansetts vara i hög grad olämplig för

ändamålet. Den jämna delen av denna tomt är redan för en avsevärd tid

uthyrd till idrottsplats, och den söderut liggande terrängen är så starkt

kuperad, att den skulle draga mycket höga byggnadskostnader, vartill kommer

att den gränsar intill Stockholms stads slakthus och dithörande industriella

anläggningar. Nämnda omständigheter synas mig böra utesluta

densamma från närmare beaktande.

Jrsta-tomten tillhör Stockholms stad, och har staden hit tänkt förlägga

ett sjukhus. Denna tomt är dock såsom sådan för liten, i det att den

icke kan bereda plats för ett sjukhus av här föreslagen omfattning och

än mindre därjämte för karolinska institutets teoretiska institutioner. Däremot

ligger söder härom ett område, det s. k. Arsta gärde, vilket är fullt

tillräckligt stort och erbjuder en plan yta, å vilken de erforderliga byggnaderna

kunna utan fördyrande sprängnings- och planeringsarbeten givas en

god och ändamålsenlig placering. Emot denna tomt talar dess avlägsna

belägenhet, som anses medföra svårigheter såväl för de studerande som för

erhållande av ett tillfredsställande sjukmaterial för poliklinikerna.

Vad därefter beträffar Enskede-tomten, vilken ej fullt sammanfaller med

den av de sakkunniga i deras skrivelse av den 17 juni 1921 åberopade tomten,

tillhör densamma Stockholms stad och är onekligen av beskaffenhet att

kunna tagas i övervägande. För densammas utnyttjande för ifrågavarande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition Nr 216.

ändamål talar dels dess storlek, dels dess jämna och för byggnadsarbeten

lämpade byggnadsyta men mot densamma dess ej endast i och för sig avlägsna

utan från de allmänna förbindelselederna isolerade läge.

Återstår så det föreslagna området å Ladugårdsgärdet. Denna tomts lämplighet

för karolinska institutets kliniska och teoretiska institutioner har blivit

vid olika tillfällen vitsordad. Tomten erbjuder med sin storlek och sin

plana byggnadsyta samma fördelar som tomterna å Årsta gärde och vid

Enskede men saknar den med dessa tomter förenade nackdelen av deras

avlägsna läge. De skäl, som tala emot tomten å Ladugårdsgärdet, äro dels

militära, dels ock av ekonomisk art. De av de militära myndigheterna anförda

synpunkterna torde dock icke i och för sig vara av beskaffenhet att

böra stå hindrande i vägen för disponerande av ett område, som i övrigt

befunnits lämpligt. Vad de ekonomiska synpunkterna beträffar, har synnerlig

vikt fästs vid desamma, därvid framhållits det utomordentligt höga

värde, som marken å Ladugårdsgärdet måste anses äga.

De övriga tomter, som varit föremål för prövning och förslag i den föreliggande

frågan, har jag icke ansett nödigt att ytterligare omnämna, då desamma

såsom i hög grad olämpliga såväl beträffande läge som terrängförhållanden

och omfattning icke synas mig böra komma under omprövning

i nu förevarande sammanhang.

Av min korta sammanfattning av de tomter, vilka kunna bliva föremål

för ett mera allvarligt övervägande, torde framgå att det är tre områden,

som jag anser vara förtjänta att framför andra komma i fråga; dessa äro

de ovannämnda tomterna å Årsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet.

Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden måste jag ställa

mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut av den 21 april 1922 fortfarande kvarstå, tala dock de

ekonomiska synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans

förläggande till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från

tanken härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning synes man i första

hand böra räkna med endera av de nyss omförmälda tomterna å Årsta gärde

och vid Enskede såsom plats för karolinska institutets kliniska och teoretiska

institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet,

synes det mig vara av vikt att redan nu riksdagen sättes

i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig

tomt.

Givet är, att jag — såsom förut antytts — i detta sammanhang icke kan

ingå på det av de sakkunniga framlagda detaljerade byggnadsförslaget.

Meningarna om detsamma hava i vissa delar gått i sär, och utan en omarbetning

torde detsamma icke böra upptagas till närmare prövning. Så

mycket torde dock redan nu kunna sägas, att ett utbyggande av det klink

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kung!. May.ts proposition Nr 216.

ska sjukhuset i en etapp — de sakkunnigas alternativ II — synes vara att

föredraga, ej minst ur ekonomisk synpunkt. Jag hänvisar till de av de sakkunniga

anförda skälen.

Enligt min mening bör därför, sedan riksdagen beretts tillfälle att yttra

sig i frågan, dennas fortsatta handläggning hänskjutas till förnyad utredning,

därvid dels med hänsyn i främsta rummet till att nå fram till ett

ekonomiskt förmånligare förslag samt dessutom med hänsyn till förefintligt

sjukvårdsbehov och med aktgivande å den i ärendet förebragta kritiken

bör tagas i övervägande vilka kliniker böra omedelbart flyttas och

vilka böra vänta eller flyttas vid en senare tidpunkt, i samband varmed

detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar böra uppgöras med hänsyn

härtill, dels ock en allmän om än ej i detalj utformad plan bör uppgöras

rörande den tilltänkta utflyttningen och nybyggandet för karolinska institutets

teoretiska institutioner.

Jag antydde nyss, att jag funnit det av de sakkunniga framlagda alternativ

II vara det, som från ekonomisk synpunkt synes vara att föredraga.

Med utgångspunkt härifrån har jag ansett mig böra betrakta det förslag

till ändringsarbeten å det nuvarande serafimerlasarettet, som bör föreläggas

riksdagen. Att något här bör göras, synes mig ställt utom allt tvivel; om

de förefintliga bristerna har jag genom besök å stället förvissat mig och

tillåter mig i övrigt hänvisa till vad härom av sakkunniga och myndigheter

anförts.

Den frågan uppställer sig emellertid, vilka åtgärder som det är oundgängligt

av nöden att omedelbart vidtaga. I detta hänseende har jag icke kunnat

undgå finna det av de sakkunniga avgivna förslaget väl avvägt. Detsamma

bygger i huvudsak på vad som föreslagits av generalfältläkaren Bauer.

De viktigaste av de förordade arbetena tillstyrkas jämväl av professor

Holmgren. Förslaget slutar å ett belopp av 615,200 kronor, vilken summa

de sakkunniga tänkt sig skola så fördelas, att hälften, 307,600 kronor, bestrides

av staten och av återstående hälften två tredjedelar bestridas av

Stockholms stad och en tredjedel av Stockholms län. Den sålunda ifrågasatta

fördelningsgrunden har icke givit anledning till erinran från min sida.

Jag anser den på staten ankommande delen av dessa kostnader böra anvisas

under förutsättning, att återstoden varder i enlighet med vad nyss sagts

beviljad av Stockholms stad- och län, och torde i sinom tid, sedan beslut

föreligga om anvisande av olika myndigheter utav de för ändamålet erforderliga

medlen, direktionen för serafimerlasarettet äga att inkomma till Kungl.

Maj:t med ett specificerat förslag till de ändringsarbeten, som böra vidtagas,

vilket förslag uppenbarligen bör vara i allt väsentligt grundat på ovanberörda

sakkunnigyttrande.

Under åberopande sålunda av vad jag förut anfört hemställer jag, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kangl. Maj:ts proposition Nr 216.

att till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i

huvudsaklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas

den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret

1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag av

307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp

för samma ändamål beviljas av Stockholms stad och

Stockholms läns landsting.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungi. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall ävensom förordna, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 184 käft. (Nr 216.)

It

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 216 angående ändringsarbeten å serajimcrlasarettet in. in. s. 9 i texten
  2. SU 1926:169 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande statsutskottets utlåtande nr 157 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 216 angående ändringsa s. 1 i texten
  3. SU 1926:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring sårk eten å serafimerlasarettet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten