Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m

1926-03-19 · 120 sidor, varav 114 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 114 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:217, Med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m.;

given Stockholms slott den 19 mars 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade

förslag till

1) förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli

1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit; och

4) förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst W ig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt

185 häft. (Nr 217.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förordningens

tilll&mpnings.

område.

Tillverkning.

Koncession

för vissa

brännerier.

Tillverkare

ock bränneriföreståndare.

Förslag

till

förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin.

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 $■

1. Såsom tillverkning av brännvin anses i denna förordning varje till

tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom

etylalkohol i en koncentration av mer än två och en fjärdedels volymprocent

framställes eller utvinnes.

Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller

vad därom är särskilt stadgat.

2. Under den kontroll och de villkor i övrigt som Konungen prövar

erforderliga må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål

eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av de i denna

förordning meddelade bestämmelser.

2 §.

Den som vill idka tillverkning av brännvin skall, utöver vad författningarna

i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,

vara underkastad de föreskrifter som beträffande sådan tillverkning i denna

förordning finnas stadgade.

3 §.

I bränneri som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter

ingången av juli månad 1917 må sådan tillverkning ej äga rum utan att

Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning

i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än

reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

4 §.

1. Den som idkar tillverkning av brännvin kallas i denna förordning

tillverkare.

2. Vid varje bränneri, där tillverkning av brännvin bedrives, skall

finnas en person som i egenskap av bränneriföreståndare är ansvarig för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

3

att tillverkningen bedrives i enlighet med föreskrifterna i denna förordning

och de med stöd av förordningen särskilt meddelade bestämmelser.

Behörighet att vara bränneriföreståndare tillkommer ej annan än den

som råder över sig och sitt gods.

5 §.

Tillverkningsår räknas från klockan tolv på dagen första helgfria dag i

oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande oktober

månad.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan tolv på dagen den

ena till samma timme å nästföljande helgfria dag.

6 %.

1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin

ävensom nederlag, till vilket brännvin försändes i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning, skola stå under statens kontroll.

2. överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av kontrollörer

och tillsyningsman. Närmare bestämmelser om kontrolltjänstemännens

tillsättande, befogenheter och åligganden meddelas av Konungen.

Angående ersättning till kontrolltjänstemännen är särskilt stadgat.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden

för kontrollens utövning bestridas av statsverket.

7 §.

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då annat utomordentligt

förhållande är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av

brännvinstillverkning eller att föreskriva inskränkningar i sådan tillverkning,

äge Konungen därom förordna.

II KAP.

Bestämmelser i avseende å tillverkningen m. m.

8 §.

Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att betryggande åtgärder

kunna vidtagas till förekommande av brännvins olovliga bortförande från

bränneriet.

Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin

(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat,

att obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld. Fristående

cistern må ej anses såsom brännerimagasin. Då brännvin förvaras i brännerimagasin,

skall magasinet vara satt under kronans lås.

I stad skall brännerimagasin ligga å samma tomt som bränneriet och å

Tillverkningsår

och

tillverkningsdygn.

Grunderna

för kontrollen.

Förbud mot

eller inskränkningar

i brännvinstillverkning.

Bränneribyggnad;

brännerimagasin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Kedskap.

Drifts
anmälan.

Beskrivning

ocli planritning

över

bränneri.

landet ej över en kilometers väg från detsamma, där ej kontrollstyrelsen

på särskild framställning finner sig kunna medgiva undantag härifrån.

Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och brännerimagasin

samt beträffande uppställande av redskap meddelas av kontrollstyrelsen.

9 §.

För brännvinstillverkning må begagnas redskap av vilken storlek och

beskaffenhet som helst med de inskränkningar som kunna föreskrivas för

kontrollens handhavande.

10 §.

Då bränneri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår

fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar

innan tillverkning må äga rum till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan

med uppgift om

a) bränneriets namn, det ställe där bränneriet är beläget, bränneriföreståndarens

namn samt tillverkarens och bränneriföreståndarens postadresser;

b) den dag då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till

mäsken skall taga sin början;

c) huruvida det i bränneriet tillverkade brännvinet är avsett att försäljas

uteslutande för de i 21 § 1 mom. punkterna b)—d) angivna ändamål;

d) huruvida tillverkningen skall ske i sammanhang med pressjästberedning

(jästbränneri) eller brännvinet skall framställas ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

(sulfitbränneri); samt

e) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman.

Vid dylik anmälan skall tillika fogas bevis, dels att bränneriföreståndare

är behörig att utöva tillsyn å brännvinstillverkning, dels ock i fall som

avses i 3 § att Konungen lämnat sådant tillstånd som där är sagt.

Finnes ej hinder för rörelsens utövande, utfärdar kontrollstyrelsen tillståndsbevis

för tillverkaren.

11 §.

1. Tillverkare skall, innan anmälan som i 10 § sägs första gången göres,

låta i två exemplar upprätta och till vederbörande överkontrollör överlämna

fullständig planritning och beskrivning över bränneriet, brännerimagasinet

och samtliga å bränneritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande

av det ändamål vartill varje lägenhet är avsedd. Det ena exemplaret av

ritning och beskrivning förvaras vid bränneriet, det andra insändes av

överkontrollören till kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter och bränneriredskap, som icke upptagits i den

i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits men sedermera

ändrats, må icke vid tillverkning av brännvin användas utan att hava

blivit av överkontrollören skriftligen godkända.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 217.

5

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen

anser ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger

det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två

exemplar.

12 §.

1. Innan tillverkningen på grund av meddelat tillståndsbevis börjar,

skall kontrolltjänsteman anställa besiktning av bränneriet med tillhörande

brännerimagasin för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma

med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.

I anledning av besiktningen uppsättes protokoll, innehållande uppgift å

de förändringar som må hava vidtagits med byggnader och redskap efter

näst föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav

det ena bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra

insändes till överkontrollören.

Bränneriföreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid

besiktningen samt underteckna protokollet.

2. överkontrollören åligger att granska besiktningsprotokollet. Visar

det sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med planritning

och tillhörande beskrivning på grund av förändringar som verkställts efter

det föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts

jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör, där anordningarna strida

mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt utfärdade bestämmelser, meddela beslut om nödiga rättelser.

Äro förändringarna av beskaffenhet att hindra utövande av en betryggande

kontroll, må överkontrollör meddela förbud mot tillverkning av brännvin

vid bränneriet. Besiktningsprotokollet tillställes efter verkställd granskning

kontrollstyrelsen.

3. Har överkontrollör meddelat förbud varom i 2 mom. sägs, skall han

ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till

kontrollstyrelsen, som har att återkalla tillståndet till brännvinstillverkning

eller upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till brännvinstillverkning, må nytt tillstånd icke

meddelas förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer ett av överkontrollören

utfärdat intyg därom att anordningarna vid bränneriet icke strida

mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt meddelade bestämmelser.

13 %.

1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfitbränneri vare brännvinstillverkning

tillåten allenast från klockan tolv på dagen första helgfria dag

i oktober månad till första helgfria dag i maj månad det därpå följande

året vid samma timme.

Besiktning.

Tillverk,

ningstid och

tillverkningens

omfattning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Slutanmälan.

Särskild anmälan

vid

användning

av vissa råämnen

m. m.

Kontrollapparat;

sprith&llare

och sprithållarrum:

uppmätning

av tillverkat

brännvin.

2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke

framställas större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio

liter svara etthundra kilogram under samma tid tillverkad ren pressad

jäst. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin som vid + 15° å

Celsii termometer innehåller femtio volymprocent alkohol.

14 i

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverkningen

måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta

brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall

han därom skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemannen, i senare

fallet minst tre dagar före utgången av det tillverkningsdygn med vilket

han anmäler sig vilja avsluta tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger

att lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan ävensom ofördröjligen

underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan från tillverkaren skett, må brännvinstillverkning

ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid då enligt anmälningen

tillverkningen skolat avslutas.

2. Då tillverkningsrätt vid bränneri upphör, skall kontrolltjänstemannen

till förhindrande av fortsatt brännvinstillverkning anbringa de lås och

förseglingar som vederbörande överkontrollör finner erforderliga.

15 §.

1. Där tillverkare vill för brännvinstillverkning använda majs, utländsk

potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska

ämnen, skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen

är avsedd att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen

och därjämte uppvisa vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal,

utvisande att den särskilda avgift varom i 27 § sägs blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen

skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt

ofördröjligen underrätta överkontrollören och kontrollstyrelsen.

Vill tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning använda

råämnen varom i första stycket sägs, upphöra med användning

därav före utgången av den tid under vilken han äger tillverka brännvin,

skall han därom göra anmälan på sätt i 14 § 1 mom. första stycket stadgas;

och skall då sådan anmälan göres förfaras i överensstämmelse med

vad där är sagt.

2. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast

under den särskilda kontroll som av kontrollstyrelsen föreskrives.

16 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall i bränneri finnas en

kontrollapparat, i sulfitbränneri dock endast om kontrollstyrelsen så prövar

erforderligt. Kontrollapparaten anskaffas, äges och underhålles av staten.

Brännvinstillverkning må ej företagas, innan föreskriven kontrollapparat

blivit i bränneriet anbragt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera sprithållare av den

storlek under inströmningsöppningen, att åtminstone ett dygns tillverkning

däruti rymmes. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen icke annorlunda

bestämmer, vara uppställd i ett från övriga lokaler i bränneriet avskilt

rum; dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.

3. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad låta avbämta kontrollapparat

från närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande

lämnas av överkontrollör samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens

uppsättning.

Efter tillverkningens upphörande skall kontrollapparaten kvarstanna vid

bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej hos överkontrollören

anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma av överkontrollören

återfordras; och åligger i så fall tillverkaren att på egen bekostnad låta

forsla apparaten till närmaste järnvägsstation eller hamnplats Ararom meddelande

lämnas av överkontrollör.

All å apparaten, dess tillbehör eller emballage uppkommen skada som

kunnat förekommas genom omsorgsfull vård ersättes av tillverkaren.

4. Närmare föreskrifter såväl för kontrollapparats uppsättning, justering

och vård som för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger

kontrollstyrelsen meddela. Vid all beräkning av alkoholmängden på grund

av provning med alkoholometer skola av kontrollstyrelsen fastställda tabeller

begagnas.

17 §.

Bränneri med tillhörande redskap, brännerimagasin och övriga för kontrollen

erforderliga lägenheter skola i möjligaste mån hållas i snyggt och

ordentligt skick.

18 §.

1. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill

befullmäktigat, så ock för överkontrollör.

2. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman närhelst han det

fordrar tillträde till bränneriet för undersökning av lokaler, redskap och

råämnen samt för tillsyn å tillverkning.

3. All för kontrollen behövlig handräckning ävensom för densamma

erforderliga målkärl och andra redskap har tillverkare att tillhandahålla;

skolande mätnings- och vägningsredskap vara vederbörligen justerade.

4. Tillverkare skall då sådant för expeditionsgöromålen fordras lämna

kontrollpersonalen tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav

beläget eldat och städat rum, försett med erforderliga möbler och skrivmaterialier.

5. Brännerif öreståndare åligger att lämna vederbörande kontrolltjänsteman

a) uppgift över de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet;

Ordnings
föreskrift.

Allmänna

skyldigheter

för tillverkare

och

bränneriföreståndare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

b) uppgift om produktionsorten för den vid bränneriet använda potatisen

av inhemskt ursprung och, då densamma icke odlats av tillverkaren, intyg

av säljaren om sådant ursprung; samt

c) uppgifter som av kontrollstyrelsen infordras för näringsstatistiken och

för styrelsens statistiska berättelse.

6. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande

kontroll över brännvinstillverkningsskattens behöriga utgörande samt för

denna förordnings tillämpning i övrigt meddelar, ävensom de anvisningar,

som vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning, av

Konungen utfärdade bestämmelser eller kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter

kan lämna.

19 §.

för8kontroll- därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden så erfordras, vare

personal, tillverkare på anmodan av överkontrollör skyldig dels att mot särskild

gottgörelse tillhandahålla kontrolltjänsteman lämplig kost samt ett möblerat,

eldat och städat boningsrum å plats som av överkontrollören godkännes,

dels ock att mot ersättning enligt gällande skjutstaxa anskaffa skjuts till

övriga tjänstgöringsställen inom distriktet. Gottgörelse för boningsrum

och kost fastställes till beloppet i sammanhang med bestämmandet av arvode

till kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.

20 §.

^kontroll-''61 TiUverkare eller bränneriföreståndare äge hos kontrollstyrelsen söka

tjänstemans ändring uti sådan av kontrolltjänsteman lämnad anvisning eller vidtagen

åtgärd. åtgärd varmed han ej åtnöjes.

III KAP.

Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.

21 §.

T^vefhres 1- Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin

ratt att lor- »

foga över a) till partihandelsbolag varom förmäles i förordningen angående för
tiilverkat

säljning av rusdrycker, i denna förordning benämnt partihandlare med

Brännvin. , .

rusdrycker;

b) till partihandlare varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, i denna förordning benämnd partihandlare med skattefri

sprit;

c) för användning till motordrift, när brännvinet enligt vad i förordningen

angående handel med skattefri sprit sägs är att anse såsom motorsprit;

samt

■

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 217.

9

d) för export.

2. Önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat

brännvin, skall han, då fråga ej är om motorsprit, därtill söka kontrollstyrelsens

tillstånd.

3. På annat sätt än i 1 och 2 mom. sägs må tillverkare icke förfoga

över tillverkat brännvin.

22 §.

1. Där det tillverkade brännvinet icke direkt uttages från sprithållare

för något av de i 21 § 1 och 2 mom. omförmälda ändamål, skall brännvinet

inläggas i brännerimagasinet och där kvarbliva under kronans lås

till dess det uttages för ändamål som nu är sagt.

2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande hava brännvin

kvarliggande i brännerimagasinet.

3. Försändning av brännvin som försålts till partihandlare med rusdrycker

får ske allenast till särskilt hos partihandlaren inrättat brännvinsnederlag

medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger

att för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga,

avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt

formulär. En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

4. Brännvin som av tillverkare försålts för export må utföras ur riket

allenast över ort där tullförvaltning finnes. Utförseln skall äga rum under

den kontroll som för utförsel av utländskt oförtullat gods är stadgad. Försändning

av brännvin, avsett för export, skall ske medelst förpassning som

i 3 mom. sägs.

5. Beträffande försändning av brännvin från bränneri i andra fall än i

3 och 4 mom. är sagt gälla de bestämmelser som kontrollstyrelsen meddelar.

23 %.

1. Partihandlare med rusdrycker åligger att minst tio dagar innan försändning

av brännvin från bränneri till honom tillhörigt brännvinsnederlag

skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen anmäla

a) brännvinsnederlagets namn och det ställe där det är beläget;

b) den tidrymd, ej överstigande ett tillverkningsår, varunder brännvin

skall försändas till brännvinsnederlaget och där uppmätas; samt

c) det ombud som skall företräda partihandlaren inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare

än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandlaren att därom

göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag

då uppmätning är avsedd att senast äga rum.

3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare

skall i tillämpliga delar gälla partihandlare med rusdrycker till vilken

försändning av brännvin äger rum.

Förvaring

och försändning

av

brännvin.

Anmälan

från partihandlare

med rusdrycker

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Prissättning

å brännvin.

Tillverk
ningsskatt.

Tid för

skattens

erläggande.

Särskilt anstånd

med

skattens

erläggande.

Restitution

av tillverkningsskatt.

Särskild avgift

då vissa

råämnen användas

vid

tillverkning.

24 $.

Kan i fråga om brännvin som tillverkare försäljer till partihandlare

med rusdrycker frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor

i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare det påfordrar, avgörande

träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka

två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden,

jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera

parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas av

Konungen.

IV KAP.

Om tillverkningsskatt och särskilda avgifter.

25 §.

1. Brännvin, som från bränneri förpassas till brännvinsnederlag, tillhörigt

partihandlare med rusdrycker, och därstädes efter godkännande mottages

av partihandlaren, skall genom hans försorg uppmätas i närvaro av

kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten brännvin skall

partihandlaren till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för

varje liter av normalstyrka.

2. Tillverkningsskatten för det under varje månad uppmätta brännvinet

skall erläggas senast å femtonde dagen i sjätte månaden därefter.

3. Har partihandlare med rusdrycker inköpt så stor myckenhet inhemskt

brännvin att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång tid,

äger kontrollstyrelsen på framställning av partihandlaren medgiva denne

särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt intill

ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten

brännvin.

Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet

som den för vilken anståndet beviljats hos partihandlaren förvaras under

kronans lås.

26 §.

Restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin av

normalstyrka må av partihandlare med rusdrycker, i den ordning Konungen

föreskriver, åtnjutas för brännvin som utföres ur riket eller försäljes till

partihandlare med skattefri sprit.

27 §.

För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen där

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

11

användas för brännvinstillverkning, skall tillverkare erlägga en särskild

avgift av 8 öre för varje liter av normalstyrka. Denna avgift betalas förskottsvis,

dock varje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd avgift

restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom av tillverkaren

hos kontrollstyrelsen gjord framställning

28 §.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje fjärdedels

är skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för

kontroll vid bränneriet erlägga ett belopp motsvarande fem kronor för

varje dygn då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.

2. Avstår tillverkare från tillverkningens utövande utan att densamma

tagit sin början, skall tillverkaren, som är skyldig att därom göra anmälan

till kontrollstyrelsen, gottgöra statsverket hela den kostnad som må hava

uppstått genom inkallande av kontrolltjänsteman.

3. Om medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn

efter den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkning

avbrytes utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket

omförmäles eller utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 §

och ej inom tre tillverkningsdygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde,

ånyo företages, åligger det tillverkaren att för de tillverkningsdygn under

vilka tillverkningen sålunda icke utövats gälda hela den på bränneriet

belöpande kontrollkostnaden.

4. Tillverkare åligger att gälda kostnad för tillsyn å brännerimagasin

vid bränneri som ej är i verksamhet.

5. Partihandlare med rusdrycker har att gälda kostnaden för den särskilda

kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda

fall.

6. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,

skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart bos vederbörande

utmätas.

29 §.

Erläggande av tillverkningsskatt och avgifter enligt denna förordning

sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets

räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall ofördröjligen insändas

till kontrollstyrelsen.

Särskilda

kostnader

som skola

gäldas av

tillverkaren

Inbetalning

av skatt och

avgifter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ansvar för

olovlig tillverkning

m. m.

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

30 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin böte från och med trehundra till och

med tretusen kronor. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för

olovlig brännvinstillverkning, vare ock underkastad ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som

beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare

fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrytelse som avses i

31 § 2 mom. av denna förordning eller i 74 § 1 mom. av förordningen

angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

av förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa

alkoholhaltiga preparat, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter

från och med femhundra till och med femtusen kronor. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till etthundra eller,

vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors böter.

2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga

tillverkningen eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av

brännvin och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras

tagas i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock gälda den i 25 §

1 mom. stadgade tillverkningsskatt.

Härvid iakttages:

a) Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven

redskap, varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga,

vilken skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd.

Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra

liters tillverkning för dygn.

b) Är tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga

driven redskap, beräknas skatten för den myckenhet som efter vad utrönas

kan blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter för dygn.

c) Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

13

skatten för den myckenhet som efter vad utrönas kan blivit tillverkad,

dock för minst femtio liters tillverkning för dygn.

d) I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; har

tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn, utgöres skatt

för sextio dygn; har den utövats över sextio men ej nittio dygn för nittio

dygn o. s. v.

31 $.

1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för

beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart

syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid

olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat

brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen

eller göra annan till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara användbar därtill,

så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts, straffes med böter från och med etthundra till och med

tvåtusen kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid upprepad

förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må

dömas till högst tiotusen kronors böter eller till fängelse i högst sex månader.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas

till tjugofem kronor.

2. Beflnnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap,

som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där

sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen

kronor, och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må böterna nedsättas till tjugofem kronor.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs, andra gången eller oftare med dylik förbrytelse, eller har någon,

som beträdes med sådan förbrytelse, tidigare fällts till straff för annan

förbrytelse som avses i 30 § 1 mom., dömes till böter från och med trehundra

till och med tretusen kronor eller till fängelse i högst sex månader.

32 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning

eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller

olovligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten

straffes med böter från och med etthundra till och med femtusen

kronor eller dömes till fängelse i högst ett år; dock må, där undansnillning

skett i större omfattning eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande,

dömas till straffarbete i högst två år.

Ansvar för

tillverkning

av apparat

avsedd för

olovlig tillverkning

m. m.

Ansvar för

undansnillning

av

brännvin

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Yad som förstås

med redskap.

Påföljd för

underlåtenhet

att anmäla

brännvinstillverkning

av vissa

råämnen.

Ansvar för

överträdelse

av föreskrif

ter för tillverkning

i

jästbränneri.

Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 22 § 3—5

mom. avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar

eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt.

2. Den som i brännvinsnederlag hos partihandlare med rusdrycker undansnillar

brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning, eller bryter

försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt

straffes som i 1 mom. är stadgat.

3. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 21 ^

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor

eller, i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

4. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte

de kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 mom. första

stycket sägs.

Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 eller 2 mom. avses

skall tillika dömas skyldig att utgiva den tillverkningsskatt som belöper

på undansnillat brännvin.

33 §.

Till redskap som enligt 30 § 2 mom., 31 § 2 mom. eller 32 § 4 mom. är

förbrutet räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller

bränning inrättat redskap, sprithållare ävensom ångmaskin med tillbehör.

34 §.

Där någon utan anmälan som i 15 § 1 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen

lika stärkelserika utländska ämnen, erlägge han för allt det brännvin,

som vid bränneriet tillverkats under den tid då tillverkning där pågick

på grund av det tillståndsbevis som gällde när den olovliga användningen

av nämnda råämnen ägde rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter,

dock minst femhundra kronor.

35 %.

Den som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning i

strid mot föreskrifterna i 13 § 2 mom. straffes med böter från och med

femhundra till och med tiotusen kronor. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må böterna nedsättas till femtio kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

36 §.

Den som företager brännvinstillverkning i strid mot föreskrifterna i 16 §

1 mom.

eller vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller dess ombud eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller

byggnad där undersökning må ske

böte från och med femtio till och med ettusen kronor.

37 §. ''

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandlare att ställa

sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med böter

från och med tjugo till och med femhundra kronor.

38 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 30 § 1

mom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat,

straffes efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon

utan att hava sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med

vetskap därom gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som

genom brottet framställts, straffes efter som brottet var till, dock mindre

än om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till

ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i

31 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel ansvarar för förbrytelse

mot denna förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i

arbetet antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången,

därest icke omständigheterna göra sannolikt att förbrytelsen skett utan

hans vetskap och vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare

ombudet jämte föreståndaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 30 eller 31 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas

förbrutna, eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar

för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som

begått förbrytelsen icke är godsets ägare.

39 %.

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom

gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneriet,

Ansvar för

överträdelse

av vissa kontrollbestämmelser.

Ansvar för

andra överträdelser

av

denna förordning.

Delaktighet i

förbrytelse

m. m.

Ansvar för

gåva åt kontrolltjänsteman.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Ansvar för

kontrolltjänsteman

vid röjande

av yrkeshemlighet

eller affärsförhållanden.

Särskilt ansvar

för kontrolltjänsteman

m. fl.

som beträdas

med olovlig

tillverkning

m. m.

Skyldighet

och rättighet

att anställa

åtal.

Beslag.

böte från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman

som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.

Gåvan tillfälle kronan.

40 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet, och må han ej

heller, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa tillverkares

affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att

han erhållit kännedom om hemligheten eller affärsförhållandena å tid då

han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han

sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

41 %.

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller å

brännvinsnederlag eller den vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser

mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse varom i 30 §

1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse1

som omförmäles i 32 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med

sex månader till och med två år.

42 %.

1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot densamma.

Åtal skall anhängiggöras vid allmän domstol.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller

annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, ej

fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan person än den som är nämnd i 1 mom.,

give han sin talan allmänne åklagaren till känna så tidigt att denne må

kunna övervara målets utförande.

43 §.

1. De i 42 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i

beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller någon

av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217. 17

2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,

må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet dömt

redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap, ledningsrör

eller sprithållare med dold öppning eller avledning, varigenom brännvin

kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen

vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt

förvar.

44 §.

1. För uppdagande av förbrytelse som i denna förordning avses eller

eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas enligt denna förordning

vara förverkad, må husrannsakan äga rum inom bränneri med tillhörande

lägenheter samt eljest uti magasin, upplagsbodar och uthus, så ock

inom lägenhet som enligt sin bestämmelse är tillgänglig för envar ellei

som plägar tjäna till härbärge eller tillhåll för lösdrivare eller personer,

vilka äro straffade eller misstänkta för brott. Dylik husrannsakan må

företagas av landsfogde, landsfiskal eller stadsfiskal, så ock, där honom

anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, av annan polisman.

2. Är någon på sannolika skäl misstänkt för förbrytelse, varå straffarbete

eller fängelse enligt denna förordning kan följa, må hos honom företagas

husrannsakan för ändamål som i 1 mom. sägs.

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal ävensom

chef för polisväsende i stad äga förordna om husrannsakan som i detta mom.

avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman som nu nämnts, av

polisman i befälsställning som av Konungens befallningshavande därtill

särskilt förordnats. Utan förordnande varom nyss sagts må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning, eller, där

egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats

till lägenheten, jämväl av annan polisman.

45 §.

Vid husrannsakan skola såvitt möjligt såsom vittnen närvara två av förrättningsmannen

därtill anmodade ojäviga personer. Den hos vilken husrannsakan

sker äge jämväl tillkalla vittnen, dock utan att undersökningen

därigenom må uppehållas. Har varken han eller av honom tillkallat

vittne närvarit, skall underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden.

Öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas. Är ej vare

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 186 höft. (Nr 21i.)

Befogenhet

att företaga

husrannsakan.

Husrannsakans

verkställande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Böters fördelning

och

förvandling

m. m.

Ikraft
trädande.

sig den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av dennes husfolk

tillstädes, må sådant ej ske utan i vittnens närvaro, öppnad lägenhet

skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter tillslutas.

Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt.

Husrannsakan må ej, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, företagas

mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

över vad vid husrannsakan förekommit skall protokoll föras av förrättningsmannen.

46 §.

1. Av böter som ådömas enligt denna förordning samt av värdet av

redskap och annan egendom som förklarats förbrutna skola två tredjedelar

ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter

som Konungen utfärdar användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.

Återstoden tillfaller kronan.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter som ådömas enligt denna

förordning, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

3. Då tillverkningsskatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må,

där tillgång saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna

med penningar gäldas utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande

förvandlingsstraff.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

Genom denna förordning upphävas

dels förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86 sid. 1) angående tillverkning

av brännvin,

dels förordningen den 28 juni 1911 (nr 67 sid. 2) angående särskild avgift

för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot

och vissa andra utländska råämnen där användas, ävensom särskild skatt

å dylika ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,

dels ock förordningen den 8 maj 1925 (nr 121) om fortsatt tillämpning

av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfltcellulosatillverkning.

Åtgärder, som före tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande

erfordras för ordnande av brännvinstillverkning eller beskattning av brännvin

eller kontroll därå enligt förordningen, skola vidtagas enligt bestämmelserna

i densamma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

19

Tillverkare skall senast den 2 oktober 1926 enligt bestämmelserna i

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin hava

erlagt tillverkningsskatt för allt brännvin som intill tidpunkten för denna

förordnings ikraftträdande tillverkats, skolande tillverkningsskatt för dylikt

brännvin, icke upptagas, då det vid försäljning till partihandlare med rusdrycker

ankommer till dennes brännvinsnederlag.

11 ! i '' * 1 i ■ '' ''< . ■ ‘

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 jnni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ samt 74 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 i

I denna förordning förstås

med spritdrycker: sprit och absolut alkohol samt varje alkoholhaltig

dryck, som icke är att hänföra till vin eller maltdryck och som håller

mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol; samt

med vin: varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad

av saft, pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar, och

som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent

alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

13 §.

1. Angående brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den, som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än som i första

stycket avses, vare skyldig att av det tillverkade till partihandelsbolag

försälja vad som icke utföres ur riket.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas

allenast till partihandelsholag.

3. Partihandelsholag må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under

de villkor Konungen för varje år bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp

av sådana spritdrycker skall .göras före september månads utgång året

innan det, som tillståndet avser.

74 §.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker, förut

fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom.

i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i

22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat, straffes såsom för upprepad olovlig rusdrycksförsäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

21

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918

(nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 20 22 §§, 23 § 2 mom. samt 24 §

i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 *.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller

vad därom är särskilt stadgat; dock skola bestämmelserna i denna förordning

äga tillämpning å tillverkares försäljning av sprit för användning

till motordrift.

Beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift skall med

tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits

till återförsäljare.

20 §.

Därest tillverkare eller återförsäljare, som i 3 § 1 mom. avses, obehörigen

avhänder sig motorsprit, straffes med böter från och med etthundra

till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst

ett år.

21 §.

Överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, straffes som i

20 § sägs.

22 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom

denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas,

straffes såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i

förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller

31 § 2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av

brännvin eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna förordning eller i

11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den

1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 30 §

1 mom. andra och tredje styckena i förordningen angående tillverkning

och beskattning av brännvin är stadgat,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunffl. May.ts proposition Nr 217.

23 §.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. i denna förordning eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli, 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra

och tredje styckena av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker är stadgat.

24 §. , .... ...... ,

Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad, icke

ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade villkor»

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor ''eller;

i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader. • • ; r..i; vil;.;

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober. 1926 klockan tolv på dagen.

.i. > l.lM

: ’ : i, rj

\. t f i

i; ■ 11 i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

23

.• h'' ■

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den

1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola erhålla följande ändrade

lydelse:

11 i

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat åtgärd,

varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas, straffes

såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Har den, som heträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 2 mom. första stycket

av denna paragraf, straffes såsom i 30 § 1 mom. andra och tredje styckena

1 förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin finnes

stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att

sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller i övrigt

under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning antaga, att

varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för olovlig försäljning

av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som heträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 1 mom. första

stycket av denna paragraf, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje

styckena i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlytek. Larsson.

Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för ju sfi ti e- och handelsdepartementen fråga

om en förändrad lagstiftning rörande tillverkning och beskattning av brännvin

ävensom vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Föredraganden anför:

»Tillverkningen och beskattningen av brännvin regleras för närvarande

genom en i ämnet utfärdad förordning den 11 oktober 1907 (nr 86) med

däri senare vidtagna ändringar. Närmare bestämmelser äro i vissa avseenden

meddelade i ordningsstadgan den 3 april 1908 för brännvinsbrännerierna i

riket, stadgan av samma dag för allmänna brännvinsnederlag och särskilda

av kontrollstyrelsen utgivna kontrollstadganden. I specialförfattningar finnas

föreskrifter rörande bland annat begränsning av den myckenhet brännvin som

må framställas i sammanhang med pressjästberedning samt angående restitution

av brännvinstillverkningsskatt. Beträffande brännvinstillverkares förfoganderätt

över tillverkat brännvin och andra därmed sammanhängande frågor är

vidare stadgat i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,

förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit,

förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning av odenaturerad sprit,

framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, och en i anslutning

till sistnämnda förordning utfärdad administrativ författning.

Enligt sålunda gällande bestämmelser är all tillverkning av brännvin

underkastad reglering och kontroll. I bränneri, som anlagts eller för brännvinstillverkning

inrättats efter ingången av juli månad 1917, må sådan tillverkning

ej äga rum utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Detsamma gäller angående

tillverkning i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan

anledning än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad

1917. Behörighet att utöva brännvinstillverkning tillkommer allenast den

som uppfyller närmare angivna villkor. Tillverkning är i allmänhet på

visst sätt tidsbegränsad. Dock får i sammanhang med pressjästberedning

och vid bränneri, där spriten framställes ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

brännvinstillverkning under särskilda villkor äga rum även

Gällande bestämmelser

angående tillverkning

och

beskattning

av brännvin.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

under den del av året då tillverkning i allmänhet icke är tillåten. Vid

brännvinstillverkning må användas alla slags råämnen, vissa dock med

skyldighet för tillverkaren att gälda en särskild avgift. Till reglering av

förhållandet mellan olika slag av brännvinstillverkare tjäna särskilt de

under senare år meddelade bestämmelserna om begränsning av den myckenhet

brännvin som ma framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Brännvinstillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin är jämväl

reglerad. I sulfitbränneri tillverkat brännvin må försäljas till partihandlare,

varom lormäles i förordningen angående handel med skattefri sprit,

avyttras som motorsprit, utföras ur riket eller användas i tillverkarens egen

röielse, varjämte sådant brännvin får, under de villkor och till den myckenhet

Kungl. Maj:t bestämmer, försäljas jämväl till partihandlare med rusdrycker

för förtäringsändamål. Brännvin tillverkat i annat bränneri skall,

om det icke exporteras, avyttras till partihandlare med rusdrycker, och kan

därvid frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor i

övrigt, skall avgörande träffas av en särskild prisnämnd. I den utsträckning

Kungl. Maj:t varje år bestämmer ma annat brännvin än sulfitbrännvin

försäljas till partihandlare med skattefri sprit för saluhållande i

denaturerad form.

För brännvin tillverkat inom landet utgöres skatt, som för närvarande

utgår med 65 öre för varje liter av viss alkoholstyrka. Skattefrihet a tn ju tes

för brännvin tillverkat i sulfitbränneri, dock blir sådant brännvin som enligt

vad förut sagts avyttrats till partihandlare med rusdrycker beskattat i samband

med försäljningen. Restitution av skatt får äga rum i närmare angivna

fall, och särskilda avgifter skola utgå för den händelse tillverkningen icke erhållit

viss omfattning (undertillverkning) eller överstigit närmare bestämd myckenhet

(övertillverkning). Magasin eller rum för nederlag av brännvin skall

finnas vid varje bränneri, och på Kungl. Maj:ts prövning beror, om och

under vilka villkor nederlag utan sammanhang med brännvinstillverkning

bör medgivas (allmänna brännvinsnederlag).

överinseendet å kontrollen över tillverkning av brännvin tillkommer kontrollstyrelsen.

Den omedelbara kontrollen över tillverkningen i brännerierna utövas

av särskilda av vederbörande länsstyrelse utsedda kontrollörer. Vid allmänna

brännvinsnederlag utövas tillsyn av särskilda av vederbörande länsstvrelse förordnade

tillsyningsman. Nederlag vid bränneri, där tillverkningsrätt upphört,

kontrolleras av en tillsyningsman som för det särskilda fallet utses av vederbörande

länsstyrelse. Kontrollörerna och tillsyningsmännen sortera under för

större distrikt av kontrollstyrelsen förordnade överkontrollörer av vilka flertalet

jämväl öva viss direkt uppsikt över bryggerierna. I annat bränneri än sulfitbränneri

skall det tillverkade brännvinet uppmätas medelst en i bränneriet uppställd

kontrollapparat. För uppmätning av brännvin i sulfitbrännerier gälla

särskilda av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter. Detaljerade kontrollbestämmelser

i övrigt avse att tillförsäkra statsverket skatt och avgifter

samt hindra förfogande över brännvin annorledes än i stadgad ordning.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

KungI. Maj:ts proposition Nr 217.

Jag återkommer vid behandlingen av de särskilda frågorna till det närmare

innehållet i gällande bestämmelser.

Genom proposition nr 365 till 1919 års lagtima riksdag framlade Kung!, ippkommen

. fråga om

Maj:t i anledning av framställning från kontrollstyrelsen förslag till förord- revision av

ning angående försäljning för vissa ändamål av odenaturerad sprit, framställd bestämma
.

. serna angå
ur

avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Vid tiden för propositionens ende uurerkavgivande

hemställde kontrollstyrelsen hos Kungl. Maj:t, att partihandlare nins ar

med skattefri sprit skulle berättigas att utan begränsning av de ändamål

för vilka spriten vore avsedd försälja sulfitsprit till den som till avsalu

bedreve rening av brännvin. Kontrollstyrelsens förslag upptogs i en i första

kammaren väckt motion, och bevillningsutskottet förordade i avgivet utlåtande

(nr 34 vid nämnda riksdag) dels antagande av förslag till förordning

i ämnet i överensstämmelse med kontrollstyrelsens och motionärens hemställan,

dels ock skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t

måtte, efter verkställd utredning av de med sulfitspritens användande till

förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning

av brännvin som av utredningen kunde föranledas. Den av

utskottet gjorda hemställan bifölls, och skrivelse (nr 175) avläts enligt utskottets

förslag. Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt inom

finansdepartementet tillkallade sakkunniga, som den 6 februari 1920 avgåvo

förslag till förordning angående provisorisk reglering av tillverkningen av

brännvin vid andra brännerier än sådana, där tillverkningen ägde ruin i

sammanhang med pressjästberedning, jämte principbetänkande. Genom proposition

nr 348 framlade Kungl. Maj:t förslag i ämnet till 1920 års riksdag

i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas hemställan. Riksdagen

godkände emellertid icke propositionen i vad den avsåg regleringen

av brännvinstillverkningen vid olika slag av brännerier utan antog allenast

förslag till förordning som bestämde formerna för användande av sulfitsprit

till förtäringsändamål.

Det läge vari den av riksdagen sålunda begärda utredningen kommit för- Departementsanledde

dåvarande chefen för finansdepartementet att den 15 oktober 1920

underställa frågan om fortsatt utredning Kungl. Maj:ts prövning under oktober i92Ct.

framhållande, att de ändringar av brännvinstillverkningsförordningen som 1

av 1920 års riksdag godtagits endast avsett att möjliggöra beskattning av styrelse».

sulfitsprit samt att den redan i direktiv till sulfitspritsakkunnigas utredning

berörda frågan om lämpligaste formerna för brännvinsbeskattning överhuvud

icke blivit föremål för utredning. Departementschefen, som erinrade

att sulfitspritsakkunniga anmodats taga i övervägande huruvida icke brännvinstillverkningsavgiften

kunde upptagas vid reningsverken genom vilka

allt brännvin för förtäringsändamål faktiskt passerade, anförde därefter

vidare:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kontrollstyrelsens

betänkande

den 19 december

1922.

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 217.

''Genom den ställning aktiebolaget Vin- & spritcentralen intager i förhållande

till statsverket enligt kungl. brevet den 5 mars 1920 till kontrollstyrelsen

torde sådana förutsättningar få anses föreligga, att, därest det ur

andra synpunkter befinnes lämpligt, upptagandet av brännvinstillverkningsskatten

bör kunna äga rum vid reningsverken. För närvarande äger

nämligen detta redan i viss utsträckning rum i det att tillverkningsavgiften

för sulfitsprit som renas för förbrukningsändamål inom landet upptages

vid reningsverken. Utredningen bör avse att undersöka huruvida

icke vissa fördelar skulle kunna uppstå genom en dylik skatteomläggning

och särskilt huruvida icke kontrollväsendet skulle kunna förenklas. Därest

nämligen skatten upptages först i samband med brännvinets rening, synes

kontrollen kunna inskränkas till att det effektivt övervakas att icke

något av det tillverkade brännvinet disponeras av bränneriet och att allt

brännvin översändes till reningsverken. I samband härmed synas de nu

gällande bestämmelserna om brännvinsnederlag och allmänna brännvinsnederlag

böra underkastas de av en eventuell skatteomläggning påkallade

förändringarna.

Därjämte torde böra utredas, huruvida icke eu omläggning av det nuvarande

kontrollörsväsendet bör kunna genomföras. Erinras må, att redan

tidigare tankar varit å bane att låta den centrala kontrollmyndigheten i

stället för länsstyrelserna utse brännerikontrollörer. I fråga om sockertillverkningskontrollörema

har eu dylik förändring redan genomförts i enlighet

med 1919 års riksdags beslut. Det synes nämligen vara naturligt,

att den myndighet som ansvarar för kontrollens behöriga effektivitet

också får utse de personer som å de ställen där tillverkningen utövas

övervaka densamma.

Men utom nu ifrågasatta förändringar kunna även ytterligare ändringar

i brännvinstillverkningsförordningen av omständigheterna vara påkallade.

Sålunda torde tagas under övervägande huruvida icke till förhindrande

av olaga brännvinstillverkning begreppet brännvinstillverkning

bör närmare bestämmas.

Jämväl torde böra undersökas huruvida föreskrifterna om bestämda

brännvinsterminer samt om övertillverkning numera kunna anses motiverade.

Genom beslut vid 1920 års riksdag hava i anledning av proposition

skärpningar i ansvarsbestämmelserna genomförts, syftande att i större

utsträckning än vad hittills varit möjligt, förekomma lönnbränning. På

grund av ytterligare erfarenheter som vunnits torde ansvarsbestämmelserna

böra ytterligare granskas och överses. Vidare må framhållas, att

frågan om efterspanande och uppdagande av förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen

torde kräva särskild utredning.’

Pa hemställan av departementschefen anbefallde Kungl. Maj:t nämnda dag

kontrollstyrelsen att med biträde av fyra sakkunniga personer som departementschefen

efter förslag från kontrollstyrelsen ägde tillkalla verkställa utredning

och avgiva förslag angående revision av brännvinstillverkningsförordningen.

Såsom sakkunniga tillkallades ledamoten av riksdagens andra kammare

lantbrukaren Swen Persson i Fritorp, överkontrollören filosofie doktorn C.

von Schéele, direktören V. Tham och direktören E. Wennerberg.

Med en den 19 december 1922 dagtecknad skrivelse överlämnade kontrollstyrelsen

betänkande i ämnet ävensom förslag till förordning angående

tillverkning av brännvin jämte vissa andra författningsförslag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 217.

29

Över kontrollstyrelsens betänkande inhämtades utlåtanden från general- Yttranden

tullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna "rer b^n,:av~

i Stoekholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,

varjämte aktiebolaget Vin- & spritcentralen, aktiebolaget Svensk sprit,

styrelsen för Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., Svenska jästfabriksaktiebolaget,

Bageriidkarnes jästaktiebolag, Stockholms södra jästfabriksaktiebolag

och Upsala ångqvarns aktiebolag bereddes tillfälle att yttra sig

över betänkandet. Framställningar i ämnet inkommo vidare från Ivungsqvarns

jäst- & spritfabrik och Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

Med överlämnande av avgivna yttranden i ärendet anmodade dåvarande Departementsdepartementschefen

den 21 juni 1924 — under erinran att kommerskollegium chefens aJer''

remiss a eu

och kontrollstyrelsen samma dag anbefallts att gemensamt verkställa ut- 21 juni 19-n.

redning i fråga om brännvinstillverkning i sammanhang med press jästberedning

— kontrollstyrelsen att taga förslaget under förnyad omprövning samt

därvid överväga, huruvida icke de med förslaget åsyftade sakliga ändringar

som vore av beskaffenhet att ofördröjligen böra genomföras lämpligen kunde

vidtagas inom den gällande lagstiftningens ram, ävensom avgiva det förslag

vartill omständigheterna kunde föranleda.

Den 20 november 1925 har kontrollstyrelsen därefter beslutat utlåtande Kontrollstymed

förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av bränn- trae^eensd"*la.i0

vin med mera. Utlåtandet innehåller omarbetat förslag till förordning i november

ämnet ävensom förslag till vissa därmed sammanhängande författningsändringar.

Vid utlåtandet hava fogats inhämtade yttranden från generaltullstyrelsen,

Sveriges bränneriidkareförening u. p. a., aktiebolaget Svensk

sprit och representanter för aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Jag anhåller nu att få övergå till behandling av de särskilda frågor som

i förevarande sammanhang uppställa sig till besvarande.

Såsom förut erinrats har den föreliggande frågan om förändrad lagstift- Förändrad

ning sin upprinnelse däruti att i samband med frågan om sulfitspritens ^pännvins^

utsträckta användning uppkommit spörsmålet om förändrad ordning för tillverknings
skattens

upptagande

m. m.

brännvinstillverkningsskattens upptagande.

Enligt nuvarande bestämmelser skall i annat bränneri än sulfitbränneri Gällande

tillverkat brännvin ledas från rektifikationsapparatens imkylare genom slutna

rör till kontrollapparaten, som uppmäter detsamma och även angiver dess ningsskattens

litertal av normalstyrka (50 procent alkohollialt). Från kontrollapparaten uPPta$avderinner

brännvinet, alltjämt i slutet rör, till eu sprithållare som är uppställd

i ett särskilt rum, sprithållarrummet. Såväl sprithållare som nämnda rum

äro satta under kronans lås. Vid varje bränneri är anställd en kontrollör

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

vilken skall bo antingen i bränneriets närhet eller hos tillverkaren. Kontrollören

skall minst två gånger om dagen avläsa kontrollapparaten. Vidare

skall han, i allmänhet dagligen, uppmäta och prova brännvinet i spritbehållaren

som i de flesta fall icke rymmer mycket mera än ett dygns tillverkning.

Uppmätning sker antingen genom brännvinets tappande på krönta

transportkärl eller medelst målkärl om 20 eller 30 liters rymd. Efter uppmätningen

inlägges brännvinet på nederlaget vid bränneriet, såvida icke

tillverkaren redan betalat skatt för detsamma i vilket fall han äger förfoga

över brännvinet för de ändamål varom i 13 § i rusdrycksförsäljningstorordningen

sägs. I sulfitbränneri verkställes av vederbörande kontrollör

uppmätning av den sprit som tillverkare levererar till reningsverk. Tillverkningsskatten

upptages i allmänhet vid brännerierna, dock gäller angående

sulfitsprit som försäljes till reningsverk att partihandlare med skattefri

sprit erlägger tillverkningsskatten för dylikt brännvin i enlighet med

den uppmätning som verkställts vid bränneriet. Då skatten skall upptagas

vid bränneri, verkställes skatteinbetalningen till länsstyrelserna, dock varje

gång för minst 1,500 liter. Mot uppvisande av kvittens å inbetald skatt äger

tillverkaren utbekomma en motsvarande kvantitet vid bränneriet tillverkat

brännvin. Brännvinet i fråga kan tagas antingen direkt från bränneriet (sprithållarrummet)

eller från nederlagsmagasinet. Tillverkaren äger emellertid att

av det å nederlagsmagasinet liggande brännvinet uttaga högst 15 procent utan

att tillverkningsskatten därför erlägges; minst 85 procent av brännvinet skall

ligga på brännvinsnederlaget såsom säkerhet för skatten, över inbetald skatt

föres av kontrollören vid bränneriet en avräkningslängd. Tillverkare är skyldig

att inbetala skatt för allt det brännvin som enligt kontrollapparatens utslag

blivit vid bränneriet tillverkat eller, där kontrollapparat kommit i olag, för

det brännvin som kontrollören för hand uppmätt. I stället för att inbetala

skatten till länsstyrelsen och sålunda erhålla fri disposition över det tillverkade

brännvinet kan tillverkaren förfoga över brännvinet genom att

tillställa kontrollören ''bevis om påföring av skatt vid allmänt nederlag’.

I brännvinstillverkningsförordningen finnas icke några särskilda stadganden

om allmänna brännvinsnederlag; i 18 § av förordningen föreskrives

endast att det skall i varje fall bero på Kungl. Maj:ts särskilda prövning,

om och under vilka kontroller samt mot vilken nederlagsavgift nederlag av

inhemskt brännvin utan samband med brännvinstillverkning må medgivas.

I brännvinstillverkningsförordningen saknas alla stadganden att ''påföringsbevis’

vid allmänt nederlag må kunna anses som betalning för tillverkningsskatt.

Utförliga bestämmelser härom finnas i stadgan för allmänna

brännvinsnederlag den 3 april 1908. Ansökan om rättighet till allmänt

brännvinsnederlag skall göras hos Konungen. Magasin för allmänt nederlag

skall vara inrättat som nederlagsmagasin vid bränneri och skall vara

under kronans lås. För innehav av allmänt nederlag betalas särskild

avgift (en krona för varje tusental liter brännvin, dock minst 1,000 kronor).

Tillsyn vid allmänt nederlag utövas såsom förut nämnts av särskild av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

31

länsstyrelse tillsatt tillsyningsman som lyder under vederbörande överkontrollör.

Tillsyningsman skall övervaka inläggning och uttagning av

brännvin, föra journaler och handhava nycklarna. Då inläggning äger

rum, göres skriftlig anmälan till tillsyningsmannen med försäkran på tro

och heder att det till inläggning avsedda brännvinet är av svensk tillverkning.

Inläggning och uttagning skall ske i poster om minst 1,500 liter

varje gång. Syftet med inläggningen å allmänt nederlag är, att innehavaren

av det allmänna nederlaget skall få tillverkningsskatten sig påförd

för det inlagda brännvinet; brännvinet ligger så att säga som pant hos

kronan för skattens gäldande. Bestämmelserna om förfaringssättet vid påföringen

av skatt finnas i 13 § nederlagsstadgan. Där föreskrives att innehavare

av allmänt nederlag äger att efter begäran hos tillsyningsmannen

få tillverkningsskatt sig påförd för större eller mindre del av den myckenhet

brännvin som finnes å nederlaget liggande samt därutöver för högst s/17

av samma myckenhet. Efter skedd påföring meddelar tillsyningsmannen

bevis som utfärdas i huvudskrift och avskrift; den förra överlämnas till

neder lagsinneha varen, den senare insändes till länsstyrelsen i det län där

nederlaget är beläget. För att originalbeviset skall bliva gällande skall

det förses med påteckning dels av länsstyrelsen i det län där det är utfärdat,

dels av länsstyrelsen i det län där det är avsett att användas för avföring

av skatt. Sedan originalbeviset sålunda påtecknats, skall länsstyrelse

i det län där beviset är utfärdat översända avskriften till länsstyrelsen

i det län där beviset skall användas. Bevis som vederbörligen påtecknats

berättigar för den myckenhet brännvin varå det lyder till avföring

av tillverkningsskatt vid bränneri ävensom vid brännvinsnederlag

eller allmänt nederlag, såvida nederlag är skattpliktigt för minst den myckenhet

brännvin varå beviset lyder; kontrollör eller tillsyningsman skall, då

påföringsbeviset avlämnas, i avräkningslängden avföra det skattebelopp och

den myckenhet brännvin beviset angiver. Där påföringsbeviset icke blivit

tillfullo använt för avföring av skatt, skall det påförda överskjutande

skattebeloppet enligt vissa närmare angivna regler avföras ur avräkningslängden.

Av det brännvin för vilket nederlagsinneliavaren är skyldig att

betala skatt skall minst 85 procent vara liggande å nederlaget såsom

kronans säkerhet, över det brännvin som därutöver finnes på nederlaget

äger nederlagsinneliavaren fritt förfoga, dock med skyldighet att före den

1 januari varje år hava betalt skatt för det brännvin som da är uttaget;

innan sistnämnda skatt blivit betald, får ingen ytterligare uttagning av

brännvin eller påföring av tillverkningsskatt äga ruin.

I verkligheten gestaltar sig skatteinbetalningen för tillverkarna och för

aktiebolaget Vin- & spritcentralen såsom innehavare av de allmänna brännyinsnederlagen

huvudsakligen på följande sätt. Bolaget emottager det av brännvinstillverkärna

levererade brännvinet vid nederlagen vilka samtliga utom två

äro förbundna med reningsverk för råbrännvin. Vid brännvinets utlämnande

från bränneriet för leverans till bolaget har skatten, i den utsträck
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Kontrollstyrelsen

om

förändrad

skatteuppbörd.

ning som varit möjlig, guldits genom avlämnande av påföringsbevis. Skall

brännvinet icke omedelbart överföras till reningsverket för rektificering,

inlägges detsamma i regel å det allmänna brännvinsnederlaget, varvid

bolaget efter ansökan erhåller påföringsbevis enligt återgivna bestämmelser

eller ock utbekommer annat å nederlaget liggande brännvin till motsvarande

kvantitet. Då bolaget önskar utbekomma å nederlaget förvarat

brännvin, har bolaget att antingen inlägga motsvarande kvantitet annat

brännvin eller gälda den därå belöpande tillverkningsskatten lios länsstyrelsen

eller till tillsyningsmannen överlämna vederbörligen påtecknade påföringsbevis

för skattens avförande. Efter reningen inlägges brännvinet i

allmänhet å nederlaget i och för lagring under den tid som anses erforderlig.

Först vid dess slutliga uttagande för tillhandahållande för konsumtion

verkställes det definitiva gäldandet av skatten, vare sig detta sker

genom kontant inbetalning eller genom uppvisande av påföringsbevis. Enligt

det leveransavtal som är träffat mellan bränneriidkarna och aktiebolaget

Vin- & spritcentralen är bolaget skyldigt att gälda tillverkningsskatten.

Denna skyldighet fullgör bolaget i den utsträckning, som är möjlig, genom

att i samband med likvidering av emottaget brännvin jämväl överlämna

påföringsbevis. Då tillverkare emottagit vederbörligen påtecknat påföringsbevis,

överlämnar han detsamma till kontrolltjänstemannen, som därmed för

leverans frigör motsvarande under kronans lås liggande myckenhet brännvin

varå skatt ej guldits. Genom detta förfaringssätt har sålunda det

kontanta erläggandet av brännvinstillverkningsskatten i verkligheten kommit

att åvila aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Detta har emellertid varit

möjligt endast med tillämpning av ett mycket invecklat nederlagsförfarande,

ursprungligen avsett att till underlättande av en fritt utövad spritindustri

möjliggöra lösgörande av det kapital som under brännvinets lagringstid

investerats i tillverkningsskatten.

Kontrollstyrelsen, som i sitt den 19 december 1922 avgivna betänkande

fann sig icke kunna förorda en omläggning av skatteuppbörden, har med

hänsyn till de förändrade förhållanden, som inträtt i fråga om partihandeln

med rusdrycker genom de år 1923 utfärdade bestämmelserna i ämnet, till förnyad

omprövning upptagit ifrågavarande spörsmål. Kontrollstyrelsen påpekar,

att allt för beskattning avsett, inom landet tillverkat brännvin skall passera

genom partihandelsbolag för rusdrycker samt att utförliga föreskrifter finnas

meddelade angående dylikt bolags verksamhet såväl i rusdrycksförsäljningsförordningen

som i det avtal, som slutits mellan kronan och aktiebolaget

Vin- & spritcentralen angående upplåtande till bolaget av rätt att idka partihandel

med rusdrycker. Då sålunda aktiebolaget Vin- & spritcentralen är

ett under statskontroll stående organ för partihandel med brännvin, har

kontrollstyrelsen funnit starka skäl tala för skatteuppbördens förläggande

till detta bolag.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

’I fråga om förläggandet av uppbörden av till v e r bni n g ss k a 11 e n till partihandelsbolaget

för rusdrycker kunna följande alternativ för skattepåföringen

tänkas.

1. Skatten påföres i enlighet med den uppmätning som utföre® av den

självregistrerande kontrollapparaten.

2. Skatten påföres enligt den uppmätning som äger rum vid brännvinets

avsändande från bränneriet.

3. Skatten påföres enligt den uppmätning som verkställes vid mottagandet

av brännvinet vid partihandelsbolagets uppsamiingsställen.

Det första alternativet har den förtjänsten, att det ansluter sig till nu

gällande förfarande för skattepåföringen; den rent mekaniska och, enligt

vad erfarenheten visat, säkra, uppmätningen av det tillverkade brännvinet

vore det önskvärt att bibehålla, därest sä läte sig göra. Emot sagda förfarande

måste emellertid den principiella invändningen göras, att det icke

är rationellt att partihandelsbolaget får erlägga skatt för eu myckenhet

som det måhända icke mottagit (en del av det tillverkade brännvinet kan

hava bortrunnit eller avdunstat, en del kan hava använts för ändamål för

vilka tillverkaren ägt förfoga över brännvinet). I varje fall later sig icke

detta alternativ tänkas utan ett jämförelsevis vidlyftigt avräkningsförfarande

i fråga om de kvantiteter som partihandelsbolaget icke mottagit.

Säkerheten i förfarandet minskas härigenom betydligt. Kontrollapparaten

kan emellertid allt fortfarande ingå såsom ett värdi''fullt led i kontrollarbetet

och garantera, att den tillverkade myckenheten säkert fastställes.

I detta sammanhang må erinras därom, att tillverkningsskatt redan nu

debiteras respektive dylik skatt restitueras utan att kontrollapparat användes

såsom underlag för bestämmandet av myckenheten. Såväl vid beskattning

av sulfitsprit som försändes till reningsverk som vid restitution

av tillverkningsskatt fastställes nämligen brännvin skvantiteten medelst

särskild uppmätning i kärl.

Det andra av här ovan angivna alternativ har den förtjänsten, att det

icke skulle erfordras någon särskild kontroll vid part i handel slx>laget,s uppsamiingsställen

för råbrännvin utan kontrollen vara helt förlagd till kran

nerierna. Härigenom skulle emellertid partihandelsbolaget vara skyldigt

att erlägga skatt för den vid bränneriet uppmätta myckenheten utan att

före skattepåföringen vara i tillfälle att kontrollera riktigheten av uppmätningens

resultat. Detta skulle för bolaget innebära ytterligare konsekvenser

såtillvida, som säljaren givetvis komne att vid beräkningen ai

likviden för brännvinet lägga samma uppmätning till grund. Det är känt.

att uppmätning av brännvin erbjuder för dem som däri icke äro särskilt

förfarna avsevärda svårigheter med hänsyn till de olika faktorer vilka

därvid skola tagas i beräkning och den synnerliga noggrannhet, varmed

uppmätning genom målkärl samt avläsningar å termometer och alkoholomctcT

m. m. måste ske. Att under alla. för lia 1 land eu räkna med att "\id do

till ett antal av över 130 uppgående brännerierna kunna hava tillgäng till

kontrolltjänstemän, som besitta tillräcklig kunskap och förfarenhet försatt

verkställa en exakt uppmätning för hand av brännvin eller därå utöva

kontroll, låter sig enligt styrelsens erfarenhet icke göra. _ .

På grund av nu anförda omständigheter hav styrelsen ansett sig icke

böra förorda det alternativ, enligt vilket brännvinstillverkningsskatten

skulle debiteras partihandelsbolaget i samband med brännvinets försändande

från bränneriet. Styrelsen vill även framhålla, att berörda alternativ

icke skulle helt utesluta behovet av viss kontroll vid reningsverken Då restitution

av tillverkningsskatt skall äga rum för brännvin, som partihandlare

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sant!. IS.) haft. CSr 21..)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

med rusdrycker försäljer bland annat till partihandlare med skattefri sprit

— för vilket ändamål den vid reningsverken uppkommande s. k. sekundaspriten

i huvudsak ifrågakommer — måste härför erforderliga uppmätning

s för rät t n i ri gar verkställas och i detta sammanhang erforderlig tillsyn

utövas av särskild kontrolltjänsteman. Då förekommande denaturering av

sålunda uppmätt brännvin (skattefri sprit) i regel anordnas i samband med

uppmätningen, skulle jämväl för detta ändamål kontrolltjänsteman behöva

tagas i anspråk.

Kontrollstyrelsen har vid prövningen av frågan funnit övervägande skäl

tala för det tredje av här ovan nämnda alternativ.

Enär betalningen för det levererade brännvinet utgår efter varans mängd

vid framkomsten till partihandelsbolaget och säljaren-tillverkaren bär allt

intresse av att uppmätningen icke sker till hans nackdel, är det med hänsyn

till statens skatteintresse lämpligast, att uppmätningen sker vid reningsverket.

Tillvägagångssättet för skattepåföringen skulle i sina huvuddrag bliva

följande. Efter det tillverkaren till kontrollören anmält, att han önskar leverera

brännvin till partihandelsbolaget, uppmätes brännvinet, och de kärl

vari det förvaras förseglas samt uppföras å förpassningsinlaga, ställd till

det uppsamlingsställe där partihandelsbolaget skall emottaga brännvinet.

Uppsamlingsstället tor de böra givas benämningen partihandlarens bränn - vinsnederlag. Förpassningsinlagan utskrives i vederbörligt antal exemplar,

varav ett behålles av kontrolltjänstemannen vid bränneriet, ett exemplar

åtföljer godset samt ett exemplar med post översändes till tillsyningsmannen

vid brännvinsnederlaget. Sedan tillsyningsmannen vid det emottagande

brän n vin sned e rl ag e t identifierat anlänt brännvinsparti och brutit

den anbragta förseglingen samt brännvinspartiet med avseende å varans

beskaffenhet blivit för partihandelsbolagets räkning godkänt, skall brännvinet

genom partihandlarens försorg noggrant uppmätas, varvid tillsyningsmannen

bör övervaka att uppmätningen verkställes riktigt. Ä de

båda tillsyningsmannen tillhandakomna exemplaren av förpassningsinlagan

har denne att verkställa anteckning om den uppmätta myckenheten.

Det ena exemplaret återsändes till kontrolltjänstemannen vid det bränneri

varifrån brännvinet avsänts, och med stöd av det andra exemplaret

vilket bilägges den av tillsyningsmannen förda skattepåföringslängden debiteras

partihandelsbolaget tillverkningsskatt för den uppmätta myckenheten

brännvin.

Denna metod för t ri 11 verkning sskattens påförande finner styrelsen nära

överensstämma med det förfaringssätt, som för närvarande gäller med avseende

å sulfitsprit som tillverkare vid sulfitbränneri leverera till reningsverk

(kungörelsen den 11 juni 1920, nr 279). Även i detta fall lägges den

myckenhet brännvin som finnes upptagen å förpassningsinlaga till grund

för beskattningen.. Uppmätningen verkställes av kontrollören vid det avsändande

bränneriet, och leveransen identifieras av tillsyningsman vid

framkomsten till det allmänna brännvinsnederlag dit brännvinet sänts.

Kontroll utövas alltså både vid spritens avsändande och dess emottagande.

Genom, att tillverkningsskatten efter en omläggning i nu föreslagen riktning

icke längre skulle påföras vid brännerierna bliva samtliga dessa i beskattningsavseende

likställda. Enligt nu gällande bestämmelser kunna

från de vanliga brännerierna där tillverkningsskatt upptages särskiljas

sådana, där allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare med

skattefri sprit, eller såsom motorsprit eller för export eller ock användes i

tillverkarens egen rörelse. Då den vid dessa brännerier tillverkade spriten

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 217.

35

ursprungligen icke var avsedd att användas för förtäringsändamål utan endast

för tekniska ändamål, såsom motorbränsle samt för export och denna

sprit vid användningen i allt fall skulle vara fritagen från tillverkningsskatt,

ansågs lämpligt att meddela sådana bestämmelser, att hela demia tillverkning

redan från början blev fritagen från beskattning. Förslag härom

framfördes av Kungl. Maj:t i proposition till 1910 års riksdag (nr 140) angående

förordning om ändrad lydelse av 2, 12, 13 och 21 §§ i förordningen

angående tillverkning av brännvin den 11 oktober 1907 vilket förslag av

riksdagen antogs. Begreppsskillnaden mellan de olika brännerierna blev

emellertid icke klart uppdragen i gällande författningar. Denna brist

sökte kontrollstyrelsen avhjälpa i 1922 åris förslag till ny brännvinstillverknings

förordning genom att i förordningen införa begreppen skattepliktiga

och skattefria brännerier, något som emellertid icke avsåg att åstadkomma

förändring i övrigt i de bestående förhållandena. Med hänsyn till

d.en föreslagna skatteomläggningen är en särskild indelning av brännerierna

i skattepliktiga och skattefria icke längre erforderlig.’

Vid prövning av frågan om tillverkningsskattens erläggande har kontrollstyrelsen

som ansett, att rätten till allmänt brännvinsnederlag bör

upphöra vidare anfört:

''Efter nederlagsinstitutionens upphörande skulle, därest aktiebolaget

Vin- & spritcentralen omedelbart efter skattens påförande hade att inbetala

den debiterade tillverkningsskatten, bolaget komma att få vidkännas viss

ekonomisk förlust, enär det i brännvinet under lagringstiden i form av

skatt investerade kapitalet hölles bundet och därför icke kunde göras räntebärande.

Visserligen kan invändas, att hänsyn härtill icke kunde behöva

tagas, då den inkomstminskning, som härav blev en följd för bolaget och

som i sista hand hade inflytande på den statsverket tillkommande vinsten

av bolagets rörelse, skulle motsvaras av ekonomisk fördel för staten som

ju i stället erhölle skatten tidigare. Då emellertid en omläggning av brännvins!

ill ver kningsskattens upptagande icke bör föranleda rubbning i bolagets

bedrivande av sin rörelse enligt affärsmässiga principer, synas anordningar

böra vidtagas i syfte att icke tvinga bolaget att i större omfattning

binda kapital i tillverkningsskatt för brännvin som måste undergå

lagring. Detta torde kunna ernås genom att bevilja bolaget uppskov i lämplig

omfattning med erläggandet av den debiterade skatten. Ett likartat

anståndsförfarande finnes stadgat för tillverkare i sockerfabrik vilken i

viss ordning ställt säkerhet för sockerskattens fullgörande. Dylik tillverkare

äger inbetala skatten för en månad senast före femtonde dagen i

tredje månaden därefter. Sockertillverkare åtnjuter alltså praktiskt taget

tre månaders anstånd med skattens erläggande. Motsvarande förhållande

är beträffande de skattepliktiga bryggerierna så ordnat, att skatten för

det under ett kvartal uppvägda maltet skall erläggas inom två månader

efter kvartalets utgång. Här omfattar anståndet alltså minst två och högst

fem månader efter det debitering skett. Styrelsen anser, att partihandlare

med rusdrycker hör medgivas liknande anstånd med erläggande av debiterad

tillverkningsskatt. Det inflytande statsverket numera äger över

partihandelsbolags förvaltning utgör eu sådan garanti, att ställande av

säkerhet för skattens erläggande icke torde vara erforderligt. Den tidrymd

under vilken anstånd må åtnjutas torde böra tillmätas med hänsyn

till brännvinets genomsnittliga lagringstid vilken är ganska skiftande och

understundom kan uppgå till två år. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat

torde emellertid den genomsnittliga lagringstiden kunna angivas till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

sex månader. Kontrollstyrelsens förslag innebär alltså, att partihandlare

med rusdrycker må äga åtnjuta anstånd med erläggande av den för en månad

debiterade skatten till femtonde dagen i sjätte månaden därefter.

Särskilda omständigheter kunna emellertid tänkas inträda, varigenom

brännvin undantagsvis måste lagras under mera avsevärd tid, exempelvis

i det fallet att partihandelsbolaget för tillgodogörande av en osedvanligt

rik potatisskörd föranletts att övertaga större myckenheter i potatisbränneriema

tillverkat brännvin än som för tillgodoseende av det ordinära behovet.

kunnat vara erforderligt. Styrelsen har ansett, att i dylika undantagsfall

det borde få bero på kontrollstyrelsens prövning, huruvida anstånd

under längre tid än sex månader borde medgivas, i vilket fall emellertid

den mot det beviljade anståndet svarande myckenheten brännvin skulle

förvaras under kronans läs.

Därest den nu föreslagna nya brännvinstillverkningsförordningen kornune

att vinna tillämpning från och med den 1 oktober 1926, skulle alltså aktiebolaget

Vin- & spritcentralen icke hava att erlägga någon tillverkningsskatt

för de därpå följande sex månaderna, under vilka bolaget åtnjöte anstånd.

Detta skulle för staleverkets vidkommande medföra en viss ojämnhet

i den inflytande skatteinkomsten. Av följande sammanställning för de

senaste tillverkningsåren framgår dels storleken av den oguldna skatten

som åvilar de allmänna nederlagen vid varje månads slut, dels huru inbetalningen

av tillverkningsskalten i sin helhet fördelar sig å olika tider

av tillverkningsåret.

Månad

Ogulden till-

Kontant

verkningsskatt1

inbetald skatt

Kr.

Kr.

Vio 1923—V,0

Oktober ..........

1924.

. 8,970,862:0 9

1,505,399: 38

November ......

. 8,129,112:0 9

2,364,563: 2 4

December ......

. 8,130,984:09

2,383,163: 9 o

Januari ..........

. 8,711,889:0 9

99,780: 92

Februari.........

. 12,263,708: 14

616,580: 25

Mars ..............

. 13,156,839:99

650,577: 30

April .............

. 12,943,040:6 9

1,452,452: 30

Maj..................

. 11,775,848:04

1,728,065: 95

Juni ..............

. 10,240,781:39

1,051,042: 8 5

Juli.................

. 9,356,781:3 9

1,370,270:4 0

Augusti ..........

. 8,265,106:3 9

1,560,000: 00

September.....

. 6,883,856:39

1,417,132: 60

Vin 1924—Vio

Oktober ..........

1925.

. 5,710,866:3 9

1,678,422: 4 0

November ......

December ......

Januari ..........

Februari..........

Mars ..............

. 5,586,439:19

. 4,122,794:19

. 5,409,496: 49

. 9,185,996:49

. 11,162,777: 14

. 12,816,516:89

3,089,053: so

2,023,114: 60

225,256: 20

1,020,044: 3 5

715,729: 9 6

818,865: 45

April ..............

Maj .................

. 12,742,359: o4

887,900: 6 5

Juni ..............

. 12,167,759:04

1,186,899: 99

Juli ................

. 11,157,009:04

1,519,700: 00

Augusti ..........

. 9,772,509:04

1,389,024: 6 4

September ......

. 8,522,649:14

1,929,998: 5 8

Vin 1925-V,0

Oktober ..........

1926.

. 6,712,149:14

2,303,275: 00

1 Uppgifterna avse den första dagen i varje månad.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Den tillverkningsskatt, som fördelad å de olika månaderna plägar inflyta

under den ifrågavarande sexmånad er s per i ode n, torde alltså kunna

uppskattas till ett belopp av omkring 7 miljoner kronor vilket belopp nu

icke skulle komma att inflyta. Vid den nuvarande nederlagsinstitutionens

upphörande vid utgången av september månad 1926 skulle det däremot ankomma

å aktiebolaget Vin- & spritcentralen att inleverera all ogulden tillverkningsskatt

för brännvin å de allmänna brännvinsnederlagen. På sätt

av tabellen här ovan framgår, utgjorde det oguldna skattebeloppet den 1

oktober 1923 omkring 8.9 miljoner kronor, den 1 oktober 1924 omkring

5.7 miljoner kronor och den 1 oktober 1925 omkring 6.7 miljoner kronor.

Den oguldna skattens belopp den 30 september 1926 torde kunna uppskattas

till omkring 7 miljoner kronor. Enär det skulle bliva betungande för bolaget

att på en gång inleverera ett så avsevärt belopp, föreslår styrelsen,

att den övergångsanordningen måtte vidtagas, att bolaget må äga erlägga

ifrågavarande oguldna skatt med en sjättedel senast å femtonde dagen i

var och en av de sex första månaderna av tillverkningsåret 1926—1927,

därvid själva inbetalningen skulle ske enligt bestämmelserna i den nya

förordningen. Härigenom komma även ovanberörda ojämnhet med avseende

å den under nyssnämnda tillverkningsår inflytande skatten att för

statsverkets vidkommande bortfalla.

I sin helhet skulle emellertid förskjutningarna i inbetalandet av tillverka!

ing ssk att en under övergångsåret komma att medföra en tillfällig ökning

i inkomsten av brännvinstillverkningsskatten under budgetåret 1926

—1927.’

I sitt betänkande den 19 december 1922 upptog kontrollstyrelsen till övervägande

frågan om möjligheten att förenkla kontrollen vid brännerierna.

Kon t rol [styr cd sen kom därvid till den slutsatsen, att dylik förenkling icke

vore möjlig utan samtidigt uppgivande av nödig kontroll. Vidare erinrade

kontrollstyrelsen i detta sammanhang, att Kungl. Maj:t till 1907 års riksdag

framlagt ett detaljerat förslag till förenkling av bränner ikon trollen,

vilket förslag emellertid icke vunnit riksdagens bifall bland annat på den

grund, att den besparing som ställts i utsikt icke kunde anses uppväga

den risk för minskning i kontrollens effektivitet som förslaget synts innebära.

Kontrollstyrelsen som ånyo upptagit förevarande spörsmål till behandling

har härutinnan yttrat följande:

''Jämväl med det nu föreslagna beskattningsfönfarandet är enligt kontrollstyrelsens

mening en förenkling av kontrollen utesluten. Själva tillsynen

över tillverkningen måste bibehållas i samma utsträckning som hittills.

Ett effektivt övervakande av att icke tillverkat brännvin undansnillas

från bränneriet, varigenom dels staten berövas skatteinkomster och dels

sociala vådor kunna följa, bör alltjämt upprätthållas. Ett viktigt led i kontrollen

bör givetvis även nu vara, att tillverkningens storlek tillförlitligt

fastställes, för vilket ändamål kontrollapparaten även i fortsättningen bör

komma till användning i brännerierna med det undantag att tillverkare i

sulfitbränneri såsom för närvarande böra fritagas från skyldighet att låta

installera dylik apparat. Dock bör kontrollstyrelsen äga befogenhet att i

fall, då sådant låter sig göra och är erforderligt, bestämma, att kontrollapparat

skall finnas jämväl i sulfitbränneri.

Kontrontjänstemannens allmänna åligganden skulle bliva att dagligen

Skatteomläggningens

inflytande

på

brännerikontrollen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

närvara i bränneriet och därvid ägna uppsikt över själva tillverkningen,

ntöva föreskriven kontroll över inmäskat råmaterial, tillse att bränneriredskapen

icke bereda möjlighet till olovligt tillgrepp av brännvin samt avläsa

kontrollapparaten. Vidare skall lian. verkställa uppmätning av det i

sprithållare förvarade brännvinet samt tillse, att tillverkaren disponerar

över brännvinet allenast för de avsedda ändamålen. X den män icke från

sprithållare uppmätt brännvin omedelbart disponeras för dylikt ändamål,

skall kontrolltjänsteman övervaka, att brännvinet överföres till brännerimagasinet.

Jämväl å leveranserna av brännvin från bränneriet skall kontrolltjänstemannen

öva inseende och därvid granska och underskriva förpassnirugsinlager

samt förse transportkärl med föreskriven försegling. Han

skall ock öva kontroll dära, att medelst förpassning avsänt brännvin vederbörligen

framkommit och emottagits. Slutligen skall han hava att enligt

av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter och på grund av givna order

utföra denaturering av sprit avsedd för skattefri användning.’

Tillverkares Då tillverkat brännvin enligt kontrollstyrelsens förslag icke längre skulle

Skylbel9tridaatt beskattas 1 samband med tillverkningen vid bränneriet, skulle allt därstäkontroil-

des befintligt brännvin bliva obeskattat på samma sätt som för närvarande

kostnader. är fanet vid de brännerier där skattefrihet för det tillverkade brännvinet

åtnjutes, d. v. s. samtliga sulfitbrännerier. Alla brännerier komme därmed

att intaga likartad ställning i kontrollhänseende. Beträffande skyldighet

att bestrida kontrollkostnader gäller för närvarande, att statsverket bestrider

dessa kostnader vid sådana brännerier där brännvin beskattas.

Däremot är tillverkare skyldig att gälda kostnaderna för kontrollen vid

bränneri där frihet från tillverkningsskatt åtnjutes. I enlighet härmed

hava sulfitbrännerierna varit de enda brännerier som haft att vidkännas

utgifter för kontrollen, då däremot de övriga brännerierna varit befriade

från att ersätta kontrollkostnaderna. Enligt uppgift hava häröver åtskilliga

klagomål försports från sulfitfabrikanternas sida, och kontrollstyrelsen

har ansett dessa klagomål i viss mån befogade, särskilt sedan jämväl i

sulfitbrännerierna tillverkad sprit blivit föremål för beskattning och brännvinet

uppmätts av den vid bränneriet anställda kontrolltjänstemannen. I

analogi med vad som hittills skett vid de skattefria brännerierna borde

enligt kontrollstyrelsens mening tillverkarna vid samtliga brännerier iklädas

skyldighet att bestrida kontrollkostnaderna. Emellertid har styrelsen

ansett, att åtskilliga moment i kontrollen alltjämt kunde sägas vara av

fiskalisk natur, även om kontrollen i många avseenden fyllde uppgiften att

oavsett beskattningssynpunkten förhindra olovligt förfogande över brännvin.

Under sådana förhållanden har kontrollstyrelsen funnit skäl tala för att

skyldigheten att bestrida kontrollkostnader delas mellan statsverket och tillverkarna,

och styrelsen har därvid framhållit, att en motsvarande anordning

med fördelning av kontrollkostnaden mellan staten och tillverkaren

finnes i gällande maltdryckstillverkningsförordning 41 § 1 mom. Då dagarvodet

till brännerikontrollör enligt kontrollstyrelsens i annat sammanhang

framlagda förslag borde utgöra 10 kronor, har styrelsen förordat, att

tillverkarna åläggas gälda halva detta belopp eller 5 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Beträffande den kontrolltjänsteman, som enligt kontrollstyrelsens förslag

skulle utöva tillsyn vid brännvinsnederlag där tillverkningsskatt bleve påförd

partihandlare med rusdrycker, har styrelsen anfört, att denne tjänsteman

torde vara att betrakta såsom ett statens organ för skattens upptagande. Da

någon uppsikt över det brännvin, som partihandlaren innehade och över

vilket han efter beskattningen fritt förfogade, eljest icke utövades från

statsverkets sida, vore kontrolltjänstemannens uppgift enligt kontrollstyrelsen

av rent fiskalisk art. Med hänsyn härtill har kontrollstyrelsen

ansett kostnaden för kontroll vid dylikt brännvinsnederlag böra helt åvila

statsverket, därvid styrelsen emellertid framhållit att aktiebolaget Vin- &

spritcentralen härigenom skulle med avseende å bestridandet av dylika

kostnader komma att intaga en bättre ställning än för närvarande, eftersom

bolaget icke vidare skulle hava att erlägga de s. k. nederlagsavgifterna.

uppskattade till omkring 60,000 kronor för år.

Kontrollstyrelsen, som jämväl i fråga om ersättningen till kontrolltjänstemännen

föreslagit ändrade bestämmelser i vissa fall innefattande ökad

gottgörelse, har i samband därmed företagit en beräkning av verkningarna

ur kostnadssynpunkt av den föreslägna omläggningen av tillverkningsskattens

upptagande, enligt vilken beräkning kontrollen å tillverkningsavgifterna

skulle draga en något ökad kostnad. Kontrollstyrelsen har emellertid

framhållit, att den ökade belastningen väsentligen hänförde sig därtill

att några inkomster av nederlagsavgifter, här förut beräknade till 60,000

kronor, icke längre komme att inflyta efter nederlagsinstitutionens upphörande.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralen skulle besparas denna utgift och

en motsvarande höjning i behållningen av bolagets rörelse alltså inträda,

i sista hand återverkande på storleken av den till statsverket inlevererade

vinsten. Då det sålunda kunde fastslås, att ifrågavarande belopp på annan

väg komme statsverket tillgodo, skulle den föreslagna omläggningen i verkligheten

icke komma att föranleda ökade utgifter för statsverket utan i

stället innebära en besparing. Med avskaffandet av de allmänna brännvinsnederlagen

skulle antalet kontrolltjänstemän vid brännvinskontrollen

komma att undergå en minskning. De allmänna nederlagen — sju till antalet

med en tillsyningsman anställd vid varje nederlag — skulle efter omläggningen

komma att motsvaras av allenast sex nederlag där brännvinstillverkningsskatt

skulle upptagas. Därvid bleve en kontrollfunktionär inbesparad.

Besparing skulle jämväl enligt kontrollstyrelsens mening komma

att inträda därigenom att kontrollen vid nederlagen tidvis bleve av mindre

omfattning än vid de allmänna nederlagen.

Styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen har redan i yttrande

över kontrollstyrelsens betänkande av den 19 december 1922 uttalat, att

något hinder från reningsverkens sida icke torde möta för den ifrågasatta

omläggningen av skatteuttagningen, varjämte bolagets styrelse i samma

yttrande i fråga om omfattningen av tillverkningskontrollen framhållit, att

avtal mellan bolaget och Sveriges bränneriidkareförening samt mellan

Kostnads
beräkning.

Aktiebolaget

Vin- & spritcentralen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

föreningen och dess medlemmar, särskilt vissa i avtalen intagna vitesbestämmelser,

förminskade risken av att brännvin bleve föremål för olovligt förfogande.

Verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen bar efter

tagen del av det av kontrollstyrelsen omarbetade förslaget till ny brännvinstillverkningsförordning

förklarat sig icke finna anledning till erinran

mot förslagets principiella innehåll från de synpunkter bolaget hade att

företräda.

Aktiebolaget Aktiebolaget Svensk sprit som representerar sulfitspritindustriens intressen

Svensk sprit. har i yttrancle över kontrollstyrelsens år 1922 avgivna betänkande påyrkat

bestämmelse om skyldighet för ägare av reningsverk att erlägga skatten för

den till reningsändamål levererade sulfitspriten, och samma bolag bar i

nytt utlåtande över kontrollstyrelsens föreliggande förslag icke käft några

erinringar att framställa mot förslaget såvitt angår förändrad skatteuppbörd.

Sveriges Sveriges bränneriidkareförening har förklarat sig icke hava något att inb''idkare-

vända mot kontrollstyrelsens förslag till skatteomläggning under framhållande,

förening, att den föreslagna skyldigheten för tillverkare att bidraga till kostnaden

för brännerikontrollen vore en nyhet som vore förtjänt av ett förnyat övervägande.

Enligt föreningens mening kunde lämpligheten av sådan bidragsskyldighet

ifrågasättas, då det hittills ansetts önskvärt hålla kontrolltjänstemannen

.helt oberoende av tillverkaren och den föreslagna bestämmelsen

kunde — även om medlen inlevererades till statsverket — anses härutinnan

innebära en rubbning.

Departements- Av det anförda framgår att tillverkningsskatten, ehuru den påföres till^

verkaren, i själva verket erlägges av partihandlare med rusdrycker såsom

innehavare av de allmänna bränn vinsnederlagen. Bestämmelser av innehåll

att skatten upptages av sådan partihandlare innebära sålunda i stort

sett icke annat än ett fastställande av rådande förhållanden och torde icke

kunna uppkalla principiella invändningar. Sådana bestämmelser medföra

dessutom förenklad skatteuppbörd. Jag erinrar särskilt därom att det invecklade

och tungt verkande nederlagsförfarandet kan upphöra. Fördelen

av skatteomläggningen skulle givetvis framstå ännu större, om densamma

kunde föranleda avsevärt förenklad kontroll och därmed minskade kostnader.

N eder lagsinstitutionens bortfallande innebär visserligen i och för sig viss

inskränkning i kontrollens omfattning, men en betydande besparing skulle

kunna uppnås om kontrollen vid brännerierna kunde inskränkas. Såsom

kontrollstyrelsen framhållit synes dock någon kostnadsminskning av betydenhet

icke kunna härvidlag ernås utan eftersättande av kontrollens nödiga effektivitet.

De gjorda beräkningarna utvisa, att de av kontrollstyrelsen förordade

föreskrifterna beträffande tiden för skattens erläggande äro väl avvägda.

Då det föreslagna skatteuppbördssystemet i sin helhet erbjuder

avgjorda fördelar i förhållande till det nuvarande, särskilt i organisatoriskt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

avseende, tvekar jag icke att ansluta mig till kontrollstyrelsens förslag i

denna del. De övergångsbestämmelser som bliva erforderliga genom nederlagsinstitutionens

bortfallande torde, därest den förordade skatteomläggningen

av riksdagen godkännes, böra utfärdas i administrativ ordning i samband

med upphävande av stadgan för allmänna brännvinsnederlag. — Med förändrad

skatteuppbörd saknas anledning till olikartad behandling av de särskilda

slagen av brännerier såvitt angår skyldigheten att bidraga till kontrollkostnaderna,

och det torde vara befogat att fastställa dylik bidragsskyldighet

i den av kontrollstyrelsen föreslagna omfattningen.

Enligt det vid kontrollstyrelsens betänkande den 19 december 1922 fogade

förslaget till ny brännvinstillverkningsförordning skulle överinseendet å

kontrollen helt förläggas till kontrollstyrelsen, och denna princip är genom,

förd även i det sist utarbetade författningsförslaget. Kontrollstyrelsen har

i sitt förenämnda betänkande åberopat departementschefens yttrande till

statsrådsprotokollet den 15 oktober 1920, däri angivits, att det syntes

naturligt, om den myndighet som ansvarade för kontrollens behöriga

effektivitet också finge utse de personer som å de ställen där tillverkningen

utövades övervakade densamma. I sitt den 20 november 1925 avgivna

utlåtande har kontrollstyrelsen framhållit, att den föreslagna skatteomläggningen

i fråga om överinseendet å kontrollen icke medförde ändring

i annat avseende än att själva kontrollen över skattens erläggande bleve

förenklad och mera lätthanterlig. Hittills hade från länsstyrelsernas sida

övats tillsyn över att tillverkningsskatt inflöte från omkring 130 brännerier.

Skattekontrollen skulle med den förändrade skatteuppbörden bliva koncentrerad

till att gälla sex brännvinsnederlag representerade av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen. Av ännu större betydelse vore enligt kontrollstyrelsen

att göromålen med överinseendet å de allmänna brännvinsnederlagen

komme att bortfalla.

överståthållarämbetet har i sitt utlåtande framhållit, att tillsättning av

kontrolltjänstemän förutsatte en icke obetydlig personalkännedom, som

kunde snarare antagas förefinnas hos länsstyrelserna än hos en i huvudstaden

fungerande central styrelse. Ämbetet har dock, då det syntes önskligt att

dessa tjänstemäns tillsättning ägde rum efter samma grunder som i förordningen

angående maltdryckstillverkningen, avstått från hemställan om ändring

i kontrollstyrelsens förslag i denna del.

I övriga över kontrollstyrelsens betänkande av den 19 december 1922 avgivna

yttranden hava principiella invändningar icke gjorts mot den av

kontrollstyrelsen föreslagna överflyttningen av befogenheter från länsstyrelserna

till kontrollstyrelsen. I

I fråga om överflyttningen av skattekontrollen är jag ense med kontrollstyrelsen.

Sådan överflyttning innebär tillämpning å brännvinstillverknin
-

Överflyttande

till kontrollstyrelsen

av

vissa befogenheter

med avseende

å kontrollen.

Kontrollsty
relsen.

Överståt
hållarämbetet.

Länsstyrelserna

m. fl.

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

gen av principer, som redan vunnit godkännande vid utfärdande av andra

författningar angående accispliktiga näringar.

Begreppsbe- Vid övervägande, huruvida icke till förhindrande av olaga brännvinsstamning.

tillverkning begreppet brännvinstillverkning borde närmare bestämmas, har

styrelsen, kontrollstyrelsen funnit betydande vanskligheter möta att uppställa en definition

å brännvinstillverkning. Det vore emellertid enligt kontrollstyrelsens

mening tillräckligt, om förordningens tillämpningsområde angåves.

I anslutning härtill har föreslagits, att förordningen skulle äga tillämpning

å varje förfarande, genom vilket etylalkohol framställdes eller utvunnes,

där sådant förfarande icke vore hänförligt till tillverkning av vin eller

maltdryck.

I samband härmed har kontrollstyrelsen förordat ändring av 1 § i rusdrycksförsäljningsförordningen

i ändamål att erhålla en bättre bestämning

av begreppen spritdrycker och vin. Avgörande för hänförande av alkoholhaltig

dryck med mer än 2 1/i volymprocent alkohol till spritdryck eller

till vin är nu enbart alkoholhalten. En dryck, som uteslutande är tillagad

av sprit men håller mindre än 22 volymprocent alkohol, är enligt nuvarande

bestämmelser att hänföra till vin. Kontrollstyrelsen framhåller, att sådan

bestämning skulle hava föranlett olägenhet, därest icke partihandeln med

vin utövades av bolag vilka såsom vin försålt endast viner i egentlig

mening, d. v. s. genom alkoholisk jäsning framställda drycker av saft,

pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar. Kontrollstyrelsen har

nu förordat en sådan begreppsbestämning, att till viner räknades endast

viner i nu angivna mening. Angående alkoholgränsen har styrelsen, som

i sitt betänkande av år 1922 föreslagit bibehållande av nuvarande övre

alkoholgräns för druvviner men införande av en alkoholgräns av 15 volymprocent

för andra viner, i sitt senaste utlåtande, efter erinran från aktiebolaget

Vin- & spritcentralen, förordat en gemensam övre alkoholgräns för

viner av 22 volymprocent.

Mot de av kontrollstyrelsen sålunda föreslagna bestämningarna hava

invändningar icke framställts i de avgivna yttrandena i ärendet.

Departements- Det riktiga förfaringssättet kunde synas vara att positivt angiva de åtgärder

Crl&lCH »it •

å vilka tillverkningsförordningen borde tillämpas. Då en uppräkning av

kända sätt för framställning av brännvin säkerligen icke bleve uttömmande

för framtiden, torde försiktigheten bjuda att välja den av kontrollstyrelsen

föreslagna utvägen. Det kan emellertid med fog invändas, att tillämpningsområdet

blivit av kontrollstyrelsen för vidsträckt angivet. Med hänsyn till

de i alkohollagstiftningen i övrigt förekommande bestämningarna av motsvarande

art torde de förfaranden böra avskiljas, varigenom alkohol framställes

i en koncentration av 2 ''/4 volymprocent och därunder.

Den av kontrollstyrelsen förordade ändringen i rusdrycksförsäljningsförordningen

torde böra genomföras. Därmed vinnes i fråga om spritdrycker

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

43

och vin en principiellt riktig begreppsbestämning vilken i huvudsak redan

erhållit tillämpning vid rusdrycksförsäljningen. Då det torde vara självfallet

att i vin må ingå nödig tillsats av sprit i förskäringsändamål, synes

uttryckligt stadgande härom icke erforderligt.

I 1 § av brännvinstillverkningsförordningen i dess ursprungliga lydelse

föreskrevs, att envar välfrejdad person som ägde eller innehade i mantal

satt eller skattlagd jord ävensom den som vore behörig att idka fabriksrörelse

finge tillverka brännvin. Vissa närmare angivna ämbets- och

tjänstemän samt innehavare av vissa befattningar fingo emellertid icke taga

befattning med brännvinstillverkning. Detsamma gällde om bolag, där

någon sådan ämbets- eller tjänsteman eller befattningshavare var delägare,

samt om den, som blivit dömd för olaga tillverkning eller för undansnillning

av brännvin från beskattning. Slutligen var brännvinstillverkning

förbjuden å ecklesiastika och andra boställen ävensom å annan kronans

jord som ej besuttes med stadgad åborätt. En genomgripande förändring

i fråga om tillverkningsrätten ägde emellertid rum genom förordningen den

14 juni 1917 (nr 344); därigenom fogades till 1 § i tillverkningsförordningen

ett nytt moment av innehåll, att i bränneri som anlagts eller för brännvinstillverkning

inrättats efter ingången av juli månad 1917 sådan tillverkning

ej finge äga rum utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd. Samma

bestämmelse skulle gälla angående tillverkning av brännvin i bränneri, där

sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation och ej återupptagits

före ingången av juli månad 1917.

Kontrollstyrelsen har funnit anledning icke längre föreligga till bibehållande

av gällande bestämmelser om behörighet till brännvinstillverkning

samt härutinnan föreslagit bestämmelser, avfattade i överensstämmelse med

motsvarande föreskrifter i maltdryckstillverkningsförordningen. Kontrollstyrelsen

har jämväl förordat uteslutning av gällande diskvalifikationsgrunder

för vissa personer i fråga om utövande av brännvinstillverkning.

Överståthållarämbetet har i sitt i ärendet avgivna yttrande framställt erinringar

mot borttagande av de särskilda diskvalifikationsgrunderna för tillverkare

och därvid bland annat anfört, att god ordning fordrade, att den,

som till följd av ämbete eller tjänst hos det allmänna kunde komma att

deltaga i beslut om brännvinstillverkning eller kontroll därå, icke vore

ekonomiskt intresserad i brännvinstillverkningsföretag. Enligt ämbetet borde

dock särskilda bestämmelser gälla för reglering av det fall, att vederbörande

ämbets- eller tjänsteman genom arv eller därmed jämställt fång blivit

aktieägare i företag som utövade tillverkning av brännvin.

Kontrollstyrelsen har vidhållit, att dylika bestämmelser icke vore erforderliga.

Sedan de åligganden och befogenheter i fråga om överinseendet över

brännvinstillverkningen vilka tillhört länsstyrelserna blivit överflyttade till

handläggning inom kontrollstyrelsen, ankomme det uteslutande på befattningshavare

inom kontrollstyrelsen att taga befattning med hithörande ären
-

Rätten till

brännvinstillverkning.

Gällande

bestämmelser.

Kontrollsty
relsen.

Överståt
hållarämbetet.

Kontrolls* yrelsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. May.ts proposition Nr 217.

Vepa rtement steke

fen.

Förhållandet

mellan olika

slag av tillverkare.

Försäljning

av sulfitsprit

till förtäringsändamål.

Kontrollstyrelsens

betänkande

år 1922.

Kontrollstyrelsens

utlåtande

den

21 februari

1925 m . fl).

den. Då det enligt punkten 17 i kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 272) angående

utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, m. m. vore förbjudet för tjänsteman

hos kontrollstyrelsen att deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid bolag

eller annat företag, som idkade tillverkning av bland annat rusdrycker,

eller att själv utöva sådan tillverkning, syntes kontrollstyrelsen ytterligare

bestämmelser om förbud för ämbets- och tjänstemän att utöva brännvinstillverkning

icke erforderliga.

I övrigt hava de föreslagna bestämmelserna i denna del icke föranlett

erinringar.

Beträffande bestämmelserna om rätt till brännvinstillverkning och behörighet

att utöva sådan tillverkning gillar jag kontrollstyrelsens förslag.

Det är givetvis en fördel, att enhetliga regler gälla om tillverkning av brännvin

och maltdrycker samt om anläggning av reningsverk och vinfabriker.

Såsom följd härav torde emellertid det undantag från tillämpning av § 1

i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, som i § 8

punkten b) i samma förordning är stadgat i fråga om tillverkning av brännvin,

böra upphävas. Hemställan om förslag angående proposition till riksdagen

om erforderlig ändring i näringsfrihetsförordningen lärer komma

att framläggas av chefen för handelsdepartementet.

Bestämmelserna om försäljning av sulfitsprit till reningsverk hava allenast

temporär karaktär.

Författningar i ämnet utfärdades den 6 juni 1919 (nr 309—311) med

giltighetstid intill utgången av juni månad 1920. Det lämnade medgivandet

beträffande försäljning av sulfitsprit till reningsverk förlängdes sedermera

för ytterligare fem år till och med den 30 juni 1925 genom den 11 juni

1920 (nr 277—279) utgivna författningar.

Det av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 avlåtna betänkandet avsåg

att förläna bestämmelserna å ifrågavarande område permanent karaktär, och

häremot hava erinringar icke framkommit i de över samma betänkande

avgivna yttrandena.

I skrivelse den 21 februari 1925 framlade kontrollstyrelsen förslag i fråga

om fortsatt giltighet av bestämmelserna angående försäljning av sulfitsprit

för bland annat förtäringsändamål, därvid styrelsen anförde huvudsakligen

följande: Innan sulfitspriten i renat skick år 1919 först gjorts tillgänglig

för förtäringsändamål, hade på kontrollstyrelsens föranstaltande ingående

undersökningar företagits i fråga om den rektificerade sulfitspritens renhetsgrad,

varvid det slutresultatet av undersökningarna erhållits att ifrågavarande

sprit kunde sägas vara fullt användbar för förtäring. Sedermera hade ett

synnerligen framgångsrikt arbete pågått i syfte att göra såväl den för rening

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

45

avsedda sulfitråspriten som den rektificerade varan fullt fria även från de

rester av föroreningar som tidigare förefunnits. Man hade i detta avseende

kommit så långt, att redan råspriten som ginge till reningsverken praktiskt

taget vore befriad från metylalkohol och att den renade sulfitspriten torde

kunna sägas vara minst lika fri från föroreningar som den renade potatisspriten.

Den av riksdagens bevillningsutskott år 1920 uttalade anmärkningen,

att medicinalstyrelsen icke beretts tillfälle att yttra sig om sulfitspritens

användbarhet för förtäringsändamål, kunde icke heller längre framföras,

sedan även nämnda ämbetsverk, med anledning av framställning om

förhindrande av sulfitspritens försäljning till förtäring, i ett gemensamt

med kontrollstyrelsen den 6 juni 1922 avgivet yttrande uttalat sig i ärendet.

Därvid hade verken — med hänvisning till utredning i frågan av

professorn K. Sondén, medlem av medicinalstyrelsens vetenskapliga råd,

och yttrande av medicinska fakulteten i Uppsala — funnit det ådagalagt,

att några medicinska skäl icke förebragts, vilka kunde göra det erforderligt

att utfärda förbud mot försäljning inom landet av renat sulfitbrännvin till

förtäringsändamål. Om någon tvekan kunnat förefinnas rörande den renade

sulfitspritens användbarhet för dylikt ändamål så länge en mindre kvantitet

metylalkohol ingått även i den rektificerade sulfitspriten, torde sådan tvekan

numera icke hava minsta stöd. Vid samtliga från och med den 22 december

1923 hos kontrollstyrelsen verkställda undersökningar av prov å renad

sulfitsprit hade frånvaro av metylalkohol konstaterats. Även statens provningsanstalt

hade enligt ett den 29 augusti 1924 dagtecknat analysprotokoll

intygat, att metylalkohol icke förefunnits i undersökt prov av renad sulfitsprit.

Med hänsyn till sulfitbrännvinets renhetsgrad kunde inga betänkligheter

resas mot att permanent tillstånd lämnades till sulfitspritens användande

för förtäringsändamål. När kontrollstyrelsen ändock hemställde om

fortsatt provisorisk lagstiftning rörande sulfitspritens tillhandahållande i

beskattad form för bland annat förtäringsändamål, hade styrelsen föranletts

därtill av hänsynen till att det av kontrollstyrelsen den 19 december 1922

framlagda förslaget till ny brännvinstillverkningsförordning inom kort

komme att föreläggas riksdagen. I denna nya förordning borde bestämmelserna

om sulfitspritens beskattning m. m. ingå.

Kontrollstyrelsens förslag innebar, att de temporära bestämmelserna borde

i avvaktan på prövning av förslag till ny brännvinstillverkningsförordning

erhålla förlängd giltighet för ytterligare fem år till och med den 30 september

1930. Sedan proposition avlåtits till 1925 års riksdag i enlighet

med kontrollstyrelsens hemställan (prop. nr 218), blev propositionen av riksdagen

bifallen, och författningar i ämnet utfärdades den 8 maj 1925 (nr

121 och 122).

I sitt utlåtande av den 20 november 1925 har kontrollstyrelsen vidhållit

sin i betänkandet av år 1922 uttalade uppfattning att frågan om sulfitspritens

försäljning till reningsverk borde definitivt regleras.

Kontroll~

styrelsens

utlåtande

den 20 november

1925.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Departements- Vid föredragning av förevarande fråga i statsrådet den 13 mars 1925

chefen. framhöll jag, att lagstiftningen om sulfitspritens tillhandahållande för bland

annat förtäringsändamål i det stora hela verkat tillfredsställande samt att

lagstiftningen i och för sig borde kunna erhålla permanent karaktär. Jag

har icke funnit anledning frångå min sålunda uttalade mening och tillstyrker

därför, att frågan om sulfitspritens användning regleras på sätt

kontrollstyrelsen förordat. Hittills har beträffande försäljning av sulfitsprit

till reningsverk gällt, att behovet av sprit för de tekniska ändamål som

avses i förordningen angående handel med skattefri sprit först skall vara

tillgodosett, innan överskottet av sulfitsprit må försäljas till reningsverk.

Kungl. Maj:t har på grund härav haft att bestämma den myckenhet som

fått försäljas. Föreskriften i fråga torde böra även framgent bibehållas på

det sätt att partihandlare med rusdrycker skall hava att hos Kungl. Maj:t

årligen söka tillstånd till inköp av sulfitsprit.

Brännvinsfat- Tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästberedning reglesammanhang

ra^es före den 1 oktober 1923 huvudsakligen i brännvinstillverkningsförordmed

pressjäst- ningen och ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket. I 2 § 2 mom.

beredning. • nämn(ja förordning stadgas sålunda, att dylik brännvinstillverkning må

äga rum jämväl under den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet

icke är tillåten (månaderna maj—september), under de särskilda villkor

Kungl. Maj:t prövar erforderliga. I 35 § av ordningsstadgan föreskrives

bland annat, att brännvinstillverkning må utövas under nämnda tid endast

för tillvaratagande av den vid jästberedning såsom biprodukt uppkomna

alkoholen samt på sådant sätt, att kvantiteten ren jäst uppgår till minst

25 kilogram eller vid bränneri där melass användes såsom råämne till

minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av normalstyrka. Dessa

utbytestal, som i det stora hela gällt sedan år 1898 och grundats på erfarenheter

från den dåvarande jästproduktionen, hava alltså medgivit, omräknade

i förhållande till 100 kilogram ren jäst, en tillverkning av 400 respektive

222 liter brännvin. Vid denna tid tillämpades ännu den äldre s. k. skumjästmetoden

vilken härleder sig från pressjästindustriens uppkomst i slutet

av 1840-talet. Det utmärkande för denna metod är, att förjäsning äger rum

av en koncentrerad vört, framställd av spannmål utan frånsilning av de från

spannmålen härrörande skaldelarna (draven) och utan inläsning av luft i

den jäsande vörten. Vid skumjästmetoden utgjorde utbytet 10—15 procent

jäst jämte i bästa fall 48—45 procent brännvin, d. v. s. ett sammanlagt

utbyte av 58 — 60 procent.

Jästtillverkningsmetoderna undergingo emellertid utveckling i riktning

mot ett ur ekonomisk synpunkt bättre tillvaratagande av de använda råämnena

och ökat jästutbyte. Skumjästmetoden ersattes i främsta rummet

av olika variationer av den s. k. luftjästmetoden. Enligt denna metod

förjäses en klar, från drav genom silningsförfarande befriad vört som på

grund av att draven tvättas med vatten är svagare än den vört som an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

vändes vid skumjästmetoden. Under hela jäsningen av vörten inblåses

luft, vilket medför en ökad jästbildning och minskning i spritutbytet i jämförelse

med skumjästmetoden. Vid olika variationer av luftjästmetoden

bildas 20—28 procent jäst och högst 40—35 procent brännvin, d. v. s. ett

sammanlagt utbyte av 60—63 procent. En variation av luftjästmetoden är

den s. k. Braasch-metoden, enligt vilken jäsningen av vörten verkställes

med lägre begynnelsetemperatur, större vörtförtunning och starkare luftinblåsning

under en längre jäsningstid. Denna metod lämnar ett betydligt

större jästutbyte. I regel kan man nämligen räkna med att erhålla 35 —38

procent jäst och 28—25 procent sprit, d. v. s. ett sammanlagt utbyte av

omkring 63 procent. Genom att i ännu högre grad förtunna vörten och öka

luftinblåsningen under jäsningen har Braasch-metoden utvecklats därhän,

att jästutbytet uppgått till 50 procent, varvid samtidigt bildats omkring

15 procent brännvin.

På senare tid har i utlandet utarbetats en särskild metod för jästfabrikation,

den s. k. Z-metoden (Zulaufverfahren). Det utmärkande för denna i

tekniskt avseende fulländade metod, vilken ännu så länge i vissa länder är

skyddad av patent, är att råmaterialet utnyttjas i högre grad än vid de

förut nämnda metoderna med det resultatet, att en stark jästbildning ernås

men samtidigt en mycket ringa alkoholutvinning. Detta sker genom en

rationell, kontinuerlig, under hela jäsningsförloppet kontrollerad tillförsel

av jästnäringsämnena till den jäsande vörten, varvid en gynnsam näringstillgång

ernås för jästen. Uppmärksamheten är riktad åt att alla på jäsningsförloppet

inverkande faktorer äro så gynnsamt avvägda som möjligt

med utnyttjande av vunna erfarenheter inom jästtekniken. Under hela

jäsningen sker en mycket stark luftinblåsning i vörten. Detta tillverk - ningsförfarande kan lämna ett jästutbyte av omkring 60 procent av det

inmäskade råmaterialet samt en spritutvinning av 5—10 procent, d. v. s.

ett sammanlagt utbyte av omkring 70 procent.

Allt eftersom tillverkningsmetoderna inom jästindustrien utvecklades, visade

det sig, att brännvinsutbytet i de svenska jästbrännerierna i verkligheten

icke tillnärmelsevis kom att uppnå de förutnämnda, enligt ordningsstadgan

medgivna utbytestalen av 400 liter eller vid användning av melass

såsom råämne 222 liter brännvin i förhållande till 100 kilogram ren jäst.

Detta förhållande torde närmare belysas av följande tablå, utvisande pressjästfabrikernas

tillverkning av jäst och brännvin från början av 1900- talet:

►

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Tillverkningsår

Tillverkning av

Liter bränn- vin av nor- malstyrka

per 100 kg.

ren jäst

ren jäst,

kg.

brännvin,

liter av nor- malstyrka

1902—1903 ...................................................

2,605,676

5,959,795

228.7

1903—1904...................................................

2,980,290

6,097,210

204,6

1904—1905...................................................

2,690,313

6,127,826

227.8

1905—1906 ...................................................

2,757,285

6,123,565

222.1

1906—1907 ..................................................

2,869,898

6,192,964

215.8

1907—1908..................................................

2,909,053

6,043,756

207.8

1908—1909 ...................................................

2,817,095

5,970,983

212.0

1909—1910...................................................

2,997,138

5,135,612

171.4

1910-1911..................................................

3,084,247

4,271,758

138.6

1911—1912...................................................

3,060,254

4,063,377

132.8

1912—1913.................................................

3,333,152

3,843,895

115.3

1913—1914...................................................

3,450,020

4,079,328

118.2

1914—1915...................................................

3,452,493

, 3,622,197

104.3

3,738,384

3,802,432

101.7

3,679,644

3,750,052

101.9

1917—1918...................................................

3,365,674

3,863,358

114.8

1918—1919...................................................

5,105,200

6,262,308

122.7

1919—1920 ..................................................

5,288,382

6,308,287

119.3

1920—1921 ...................................................

5,204,128

7,345,946

141.2

1921—1922...................................................

5,549,910

8,176,180

147.3

1922—1923 ...................................................

5,723,570

6,238,436

108.9

1 1923—1924...................................................

6,049,709

4,499,858

74.4

1924—1925..................................................

6,377,410

3,499,954

54.9

Av tabellen framgår sålunda att brännvinsutbytet från att under tillverkningsåret

1902 03 hava utgjort på 100 kilogram ren jäst 229 liter i

medeltal för rikets samtliga jästbrännerier under tillverkningsåret 1916/17

nedgått till 102 liter. Sedermera ökades brännvinsutbytet ånyo, så att

under tillverkningsåret 1921/22 erhöllos 147 liter brännvin per 100 kilogram

ren jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin höll sig det första

tiotalet år av 1900-talet vid omkring 6 miljoner liter, varefter densamma

nedgått till ej fullt 4 miljoner liter i årligt medeltal under tiden 1911—

1918. Sedermera inträdde åter en ökning i den tillverkade jästbrännvinskvantiteten

till och med tillverkningsåret 1921/22, då densamma utgjorde

icke mindre än 8.1 miljoner liter, under det att fabrikationen av jäst under

åren 1918—1922 stigit allenast från 5 miljoner till 51/, miljoner kilogram.

Även i jämförelse med brännvinstillverkningen vid de övriga slagen av

brännerier kom ökningen i jästbrännvinstillverkningen att bliva i hög grad

framträdande, vilket särskilt framgår vid en jämförelse med tillverknin
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

49

Sens storlek vid lantbruksbrännerierna. Vid tiden närmast före kriget uppgick

tillverkningen vid dessa brännerier till omkring 38 miljoner liter för

tillverkningsår, vilket för jästbrännerierna motsvarades av en kvantitet av

omkring 4 miljoner liter eller cirka 10 procent av den sammanlagda tillverkningen

vid lantbruksbrännerierna och jästbrännerierna. För tillverkningsåret

1921/22 utgjorde den kvantitet brännvin som ankom på lantbruksbrännerierna

att tillverka omkring 18 miljoner liter, då däremot

brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna uppgick till icke mindre än omkring

8 miljoner liter eller cirka 30 procent av den sammanlagda tillverkningen.

Den myckenhet brännvin som sistnämnda tillverkningsår framställdes vid

lantbruksbrännerierna utgjorde allenast omkring 50 procent av samma

bränneriers tillverkning vid tidpunkten närmast före kriget. Sedan samma

tidpunkt hade jästbrännerierna fördubblat sin brännvinstillverkning. Tidigare

hade utvecklingen inom jästfabrikationen karakteriserats av att

spritutbytet nedbringats och jästutbytet ökats. Efterkrigsåren uppvisade

nu en rakt motsatt tendens och därmed återgång till utbyten som motsvarade

vad som erhölls med användande av äldre metoder.

Kontrollstyrelsen, som i sitt, betänkande av den 19 december 1922 till behandling

upptog frågan om en reglering av jästbrännvinstillverkningen,

fäste i särskild skrivelse den 29 december samma år Kungl. Maj :ts uppmärksamhet

å den enligt styrelsens mening betydande ökningen av jästbrännvinstillverkningen

i förhållande till jästfabrikationen, vilken ökning

menligt inverkat på såväl sulfitspritens som potatisspritens avsättning,

samt hemställde på anförda skäl om avlåtande av proposition till riksdagen

med förslag till sådana ändringar i brännvinstillverkningsförordningen,

att ett visst högsta utbyte av brännvin fastställdes i förhållande till

den tillverkade kvantiteten jäst, nämligen för jästbrännerierna i allmänhet

till högst 75 liter brännvin men vid de brännerier som under lida tillverkningsåret

använde enbart melass jämte jästnäringsmedel till 110 liter

brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst.

Över kontrollstyrelsens framställning infordrades utlåtande från kommerskollegium,

varjämte vissa för frågan intresserade företag och sammanslutningar

bereddes tillfälle att avgiva yttranden. Kommerskollegium

ansåg, att kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen

icke nödvändigtvis behövde föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna

ålades att alla hålla lika låga utbytestal, utan åtminstone

tills vidare kunde tillgodoses genom minskning av jästindustriens sammanlagda

tillverkningskvantitet av brännvin, samt förklarade sig icke

kunna förorda ett omedelbart antagande av kontrollstyrelsens förslag vilket

syntes böra underkastas förnyad utredning och prövning. Över kommerskollegii

utlåtande samt övriga i ärendet inkomna yttranden anbefalldes

kontrollstyrelsen att avgiva förnyat utlåtande. Kontrollstyrelsen vidhöll

därvid sin principiella ståndpunkt till frågan men förklarade sig samtidigt

icke hava något att erinra mot fastställandet av ett gemensamt utBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 189 höft- (Nr 217.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

bytestal vare sig spannmål eller melass användes som inmäskningsämne,

vilket utbytestal lämpligen kunde sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka

för varje 100 kilogram tillverkad jäst. Då tillverkningen av jäst

beräknades för tillverkningsåret 1922/23 till 5,600,000 kilogram, skulle

med nämnda utbytestal erhållas 4,480,000 liter brännvin av normalstyrka.

Vid anmälan i statsrådet den 16 mars 1923 av detta ärende framhöll chefen

för finansdepartementet, att vägande skäl förelåg© att söka få till

stånd en begränsning av jästspritproduktionen. Då fastställandet av ett

visst för alla jästfabriker lika utbytestal från jästfabrikanternas sida ansetts

skola förorsaka omkostnader för ombyggnader och ändrad apparatur,

som åtminstone i viss mån kunde undvikas därest allenast den totala

myckenheten sprit maximerades, fann sig departementschefen böra föreslå,

att nämnda myckenhet fastställdes till 4,500,000 liter av normalstyrka för

helt tillverkningsår räknat; och borde det ankomma på Kungl. Maj:t att

bestämma fördelningen av nämnda kvantitet på de särskilda jästfabrikerna.

I enlighet med departementschefens hemställan beslöts avlåtande av

proposition i ärendet till 1923 års riksdag (nr 188). Propositionen godkändes

i oförändrat skick av riksdagen, varefter förordning i ämnet utfärdades

den 17 maj 1923 (nr 115). Förordningen trädde i kraft den 1 oktober

1923 och skulle upphöra att gälla den 30 september 1924.

Efter det kommerskollegium och kontrollstyrelsen den 20 februari 1924

anmodats att gemensamt inkomma med förslag till de bestämmelser i ämnet

som borde gälla efter utgången av berörda förordnings giltighetstid,

förordade ämbetsverken i ett den 12 mars 1924 avgivet utlåtande, att förordningen

erhölle fortsatt giltighet under ytterligare ett år, dock med den

ändring att maximikvantiteten jästbrännvin nedsattes till 4 miljoner liter

av normalstyrka för helt tillverkningsår räknat.

Då nämnda ärende anmäldes i statsrådet den 14 mars 1924, gjorde dåvarande

chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet vissa erinringar

mot anförda skäl för en nedsättning av den bestämda totalmyckenheten

jästbrännvin samt yttrade vidare:

Begränsningen av jästsprittillverkningen enligt statsmakternas beslut

år 1923 hade föranletts av det behov av ett reglerande ingripande i fördelningen

av de kvantiteter brännvin som kunde tillverkas och avsättas inom

landet mellan de olika producentgrupperna — producenterna av jordbrukssprit,

producenterna av sulfitsprit och producenterna av jästsprit —

vilket under de senaste åren allt tydligare framträtt. Ä ena sidan hade

nämligen produktionen av jordbrukssprit av kända skäl måst väsentligt

inskränkas, jämfört med förhållandena före krigsåren, och sulfitspritfabrikerna

mötte nära nog oöverstigliga svårigheter att vinna avsättning för

någon större del av sin tillverkning. Å andra sidan hade jästfabrikerna

högst väsentligt ökat sin produktion såväl absolut som relativt i förhållande

till de tillverkade kvantiteterna jäst. Om fri konkurrens hade rått

mellan de olika producentgrupperna, skulle fördelningen mellan dem auto
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

matiskt kava reglerat sig på det ur nationalekonomiska synpunkter lämpligaste

sättet. Nu vore emellertid avsättningsmöjligheterna för de olika

slagen av sprit i viss mån i lag reglerade, och den ekonomiskt riktiga inställning

av produktionen som under fri konkurrens inträdde utan särskilda

åtgärder försvarad. Den måste därför ersättas genom en på lagstiftningens

väg framtvingad fördelning. En närmare undersökning av

fragan ur denna synpunkt skulle enligt departementschefens mening troligen

giva vid handen, att jästspritfabrikanterna alltjämt intoge eu i förhållande

till exempelvis sulfitspritfabrikanterna gynnad ställning. En ytterligare

nedsättning av den kvantitet brännvin som finge tillverkas i

sammanhang med pressjästberedning skulle med andra ord sannolikt visa

sig befogad.

När departementschefen ändock icke funnit sig böra föreslå eu dylik nedsättning,

hade detta sin grund däri, att han för det dåvarande endast funne

sig kunna förorda ett provisorium på ett år. Statsmakterna skulle därför

snart nog anyo taga ställning till frågan. Det syntes departementschefen

vid sådant förhållande vara mindre lämpligt att vidtaga ändringar av

bestämmelser som gällt allenast ett år. I avvaktan på det definitiva ställningstagandet

år 1925 borde också de utredningar företagas, som vore erforderliga

för ett mera allsidigt bedömande såväl av bärigheten av den

nationalekonomiska synpunkt som departementschefen senast angivit som

av de invändningar av ekonomisk och driftteknisk art, vilka jästfabrikanterna

rest mot den av kommerskollegium och kontrollstyrelsen föreslagna

nedsättningen av maximikvantiteten.

I anslutning till vad departementschefen sålunda anfört framlades proposition

(nr 186) för 1924 ars riksdag med förslag till förordning angående

fortsatt tillämpning av förordningen den 17 maj 1923 (nr 115), därvid alltså

maximikvantiteten föreslog''s oförändrad vid 4,500,000 liter brännvin av normalstyrka.

— I betänkande (nr 49) i anledning av propositionen ävensom

en i ämnet väckt motion (II: 440) med hemställan om maximikvantitetens

nedsättande till högst 2,250,000 liter yttrade bevillningsutskottet huvudsakligen

:

Da utskottet haft att taga ställning till frågan om någon nedsättning

borde äga rum i den medgivna maximikvantiteten av 4,500,000 liter brännvin

av normalstyrka, hade utskottet icke kunnat undgå att taga hänsyn

till de ändrade förhållanden som hade inträtt beträffande jästproduktionen.

En mycket betydande del av den inom landet producerade jästmängden

framställdes nämligen på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet

att med fördel kunna tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes. Sålunda

hade nya fabriker igångsatts vilka tillverkade jäst utan spritutvinning,

varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till förändrad

tillverkningsmetod med mycket litet spritutbyte. Därest under

tillverkningsåret 1924/25 lika stor mängd jästbrännvin finge framställas

som under tillverkningsåret 1923/24 kunde det därför befaras, att vid

de fabriker som bibehölle de äldre framställningsmetoderna spritutbytet

komme att icke oväsentligt överstiga den kvantitet av 75—80 liter per 100

kilogram jäst, som enligt vad nämnts kunde anses såsom normal. Då det

måste anses angeläget, att en dylik konsekvens förebyggdes, hade utskottet

funnit eu nedsättning böra vidtagas i det litertal brännvin som enligt propositionen

skulle få framställas vid jäst beredning. I motionen hade föreslagits

en begränsning av brännvinsmiingden till 2,250,000 liter. En sä av
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

sevärd nedsättning syntes icke vara påkallad av de ändrade förhållandena

i fråga om jästfabrikationen. Vidare hade utskottet ansett sig böra avvakta

resultatet av den utredning, som enligt vad departementschefen

uppgivit vore avsedd att företagas rörande möjligheten att utan större

ekonomiska eller drifttekniska olägenheter omlägga jästfabrikationen så

att spritutbytet begränsades, innan den mera omfattande inskränkning i

rätten att framställa brännvin vid jästtillverkning vidtoges som utskottet

funne önskvärd. Med hänsyn till det anförda hade utskottet ansett maximikvantiteten

av det jästbrännvin som finge framställas under tillverkningsåret

1924/25 höra bestämmas till 3,500,000 liter.

Eiksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan (skrivelse

nr 224). Författning i ämnet utfärdades den 20 juni 1924 (nr 230).

Den 20 juni 1924 anmodade dåvarande chefen för finansdepartementet

kommerskollegium och kontrollstyrelsen att efter hörande av styrelsen

för aktiebolaget Vin- & spritcentralen gemensamt verkställa utredning i

de ämnen, vari enligt det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 186 till 1924

års riksdag fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 14 mars 1924 utredning förutsatts skola verkställas, ävensom i de

frågor som därmed kunde äga sammanhang.

Med skrivelse den 14 februari 1925 inkommo kommerskollegium och kontrollstyrelsen

med viss utredning i ämnet. Ämbetsverken anmälde därvid,

att verken — för ett säkert bedömande av frågan vilket spritutbyte som

vid pressjästtill verkning kunde anses ur tekniska synpunkter motiverat - anmodat professorn vid tekniska högskolan filosofie doktorn C. F. Kullgren

att verkställa en undersökning i berörda hänseende. Den 22 december

1924 hade professor Kullgren till ämbetsverken överlämnat resultaten av

den verkställda undersökningen.

I redogörelse över undersökningen har lämnats en översikt av jästtillverkningen

och jästteknikens utveckling under senare tid, varvid särskilt

uppmärksammats frågan om jäst- och spritutbyten vid olika jästfabrikationsmetoder.

De s. k. jästgivande metoderna och de av dem betingade

ändringarna i en jästfabriks utrustning hava gjorts till föremål för en mera

ingående redogörelse, varefter en sammanställning lämnats av de driftfaktorer

som inverka på jäst- och spritutbytena i förhållande till varandra.

Efter behandling av frågan om jästkvalitetens betydelse och sätten att

undersöka densamma hava meddelats resultaten av verkställda undersökningar

av prov på jäst från olika svenska jästfabriker. Undersökningarna

hava gällt dels degjäsningsverkan hos färsk jäst, dels jästens hållbarhet.

Därefter hava upptagits till besvarande frågorna, huruvida den tillåtna

spritkvantiteten bör angivas i förhållande till mängden producerad jäst

och huruvida den tillåtna spritkvantiteten bör göras beroende av det inmäskn

in g små t e r ial som användes, varpå slutligen uttalande gjorts om

storleken av den sprittillverkning som bör medgivas.

Utredningen kan i huvudsak sägas utmynna i följande allmänna slutsatser.

1. Tekniskt skulle inga större svårigheter möta vid övergång från tillverkningsmetoder,

som giva relativt litet jäst och mycket sprit, till metoder

med kvantitativt betydande jästutbyte och ringa mängder sprit De

för övergång till mera jästgivande metoder erforderliga ändringarna i den

tekniska utrustningen måste anses vara ganska måttliga.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

2. Jästens kvalitet påverkades i hög grad av den använda fabrikationsmetoden.

Risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder

än vid annat förfaringssätt. Från teknisk synpunkt vore det därför icke

önskvärt, att de jästgivande metoderna genom ändrade bestämmelser i lagstiftningen

tvingades fram till användning vid de svenska jäst fabrikerna.

Delvis vore också dessa metoder patenterade och således icke allmänt tillgängliga.

3. Det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation till kvantiteten ren

pressad jäst och göras oberoende av de olika slag av råmaterial som an

vändes för tillverkningen.

4. Utbytestalet borde med erfarenhet från den hittillsvarande utvecklingen

fastställas till 80 eller 85 liter sprit av normalstyrka på 100 kilogram!

ren pressad jäst, varvid det tillåtna högsta utbytestalet borde avse

årstill verkning en, under det att för särskild1 månad nämnda tal skulle få

uppgå till högst 90 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren

pressad jäst.

I anslutning till den av professor Kullgren gjorda undersökningen anförde

kommerskoliegium och kontrollstyrelsen följande:

Av utredningen hade ämbetsverken i första hand dragit den slutsatsen,

att de tekniska metoderna vid jästillverkningen befunne sig under stark

utveckling och att det därför måste möta synnerliga svårigheter att med

säkerhet avgöra, vilken högsta gräns för spritutbyte i samband med jästfabrikationen

som kunde vara mest rationell. Om spritens avsättning vore

beroende av en fri marknad med världsmarknadspris, skulle de ekonomiska

faktorerna reglera tillverkningens storlek. Fabrikerna skulle då sakna varje

anledning att bibehålla föråldrade metoder med stort sprit utbyte, för den

händelse de mera jästgivande metoderna också tilläte framställande av

jäst söm vore kvalitativt likvärdig med den enligt äldre metoder tillverkade.

I fråga om priset å sprit förhölle det sig emellertid i stort sett så.

att detsamma här i landet icke framginge ur konkurrens mellan olika tillverkare

utan fastställdes genom överenskommelser, grundade på produktionskostnadsberäkningar.

Världsmarknadspriset vore eliminerat genom ett

synnerligen kraftigt tullskydd (det effektiva tullskyddet utgjorde 35 öre

per liter brännvin av normalstyrka, under det att världsmarknadspriset

torde uppgå till endast omkring 15 öre per liter sprit av normalstyrka). Vad

jästspriten beträffade, komme härtill ytterligare den omständigheten, att

samtliga sprittillverkaude jästfabriker genom avtal med aktiebolaget \ infe

spritcentralen tillförsäkrats förmånen dels att under vissa angivna förutsättningar

få sälja all tillverkad sprit till part i handelsbolaget, dels också

att för denna sprit erhålla ett pris som endast obetydligt understege

priset för potatissprit. Under sådana förhållanden hade ämbetsverken icke

ansett sig kunna hus Kungl. Maj:t hemställa om eu av enbart tekniska skäl

motiverad utvidgad rätt till brännvinsframställning vid jästfabrikerna

utan att samtidigt eu ändring ägde ruin i överenskommelsen mellan jästfabrikema

och aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Förhandlingar både för

den skulle förts mellan ämbetsverken och jästfabrikerna i syfte att åstadkomma

ändringar i nämnda överenskommelse dels beträffande partihandelsbolagets

skyldighet att inköpa allt vid jästfabrikerna tillverkat brännvin,

dels också i fråga om jästspritens prissättning. Dessa förhandlingar

både emellertid icke lett till något resultat. Enär alltså eu reglering av

nämnda art icke varit möjlig alt ernå, hade ämbetsverken icke ansett

sig kunna framlägga förslag till definitivt ordnande av fråga:: om sprit utbytet

vid jästtillverkning. Det åt ämbetsverken lämnade uppdraget att i

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

detta avseende verkställa en utredning som också skulle omfatta frågan

om övriga råvaror vid hrännvinsframställning torde därför få anses fortfarande

gälla, och ämbetsverken hade också för avsikt att på nytt upptaga

hela frågan till undersökning, för att resultat om möjligt skulle nås och

förslag kunna framläggas vid 1926 års riksdag.

■Efter att hava erinrat att 1924 års riksdag sänkt maximikvantitjeten

jästsprit från 4,500,000 liter till 3,500,000 liter yttrade ämbetsverken vidare:

Sistnämnda kvantitet toide vara så låg, att vissa fabriker vilka ej ansåge

sig kunna övergå till nya tillverkningsmetoder tvingades att under en

del av tillverkningsåret låta det sprithaltiga jästvattnet, bortrinna. Att

fabrikerna nödgades så förfara, kunde icke vara ur allmänna synpunkter

önskvärt, enär jästspriten efter de gamla tillverkningsmetoderna vore en

avfallsprodukt och minskad jästspritkvantitet måste ersättas av ökad brännvinsbränning

vid de egentliga jordbruksbrännerierna, där samma råvaror

som vid jästfabrikerna i viss utsträckning komme till användning eller

av större användning av renad sulfitsprit eller slutligen av import av sprit.

Under ett fortsatt provisorium på ett år torde dock enligt ämbetsverkens

mening anledning saknas att göra ändring i den så nyligen av riksdagen

fastställda maximikvantiteten brännvin vid jästframställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att

Kungl. Maj: t måtte förelägga riksdagen förslag til! förordning angående

fortsatt tillämpning till och med den 30 september 1926 av förordningen den

17 maj 1923 (nr 115), samt att 1 § i nämnda förordning måtte givas samma

lydelse som den erhållit genom förordningen den 20 juni 1924 (nr 230).

Beträffande en av aktiebolaget Bästa till Kung). Maj:t ingiven framställning

med yrkande allt Kung], Maj:t måtte förordna, att brännvinstillverkning

i samband med jästfabrikation icke vidare finge tillåtas, hemställde

ämbetsverken, att framställningen måtte få tagas i övervägande vid

de fortsatta utredningar som ämbetsverken hade för avsikt att verkställa.

Från Bageriidkarnes jästaktiebolag, Upsala ångqvarns aktiebolag, jästfabriksaktiebolaget

Kärnan, aktiebolaget Bästa och Malmö jästfabrik, S.

Bärling, till ämbetsverken inkomna framställningar rörande professor

Kullgrens utredning ävensom en med anledning av dessa framställningar

av professor Kullgren ingiven skrift hade icke föranlett något uttalande

från ämbetsverkens sida.

Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 13 mars 1925 anförde jag, att

jag icke kunnat taga ställning till frågan om ett slutligt ordnande av jästsprittillverkningen

på den grund att utredningen icke avslutats, och hemställde

lika med ämbetsverken, att 1923 års förordning med däri år 1924

vidtagen ändring måtte förlänas fortsatt giltighet till och med den 30 september

1926.

I enlighet härmed framlades proposition (nr 219) till 1925 års l-iksdag.

I likalydande motioner (1: 255 och II: 381) hemställdes .sedermera, att riksdagen

måtte besluta vidtaga den förändringen i berörda proposition att

den för tillverkning medgivna kvantiteten sattes till 2,500,000 liter. I

motiveringen till denna hemställan framhölls bland annat, att den uppfattningen

vore ganska allmänt utbredd att jästfabrikernas rättighet att tillverka

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition Nr 217.

oa

brännvin borde helt och hållet borttagas i samband med utfärdandet av ny

brännvinstillverkningsförordning. Den statssubvention av vissa fabriker

som faktiskt ägde ram vore icke tilltalande, men det vore tydligt, att de

fabriker, som tillverkade brännvin och tack vare fördelaktiga kontrakt med

aktiebolaget Vin- & spritcentralen vunne större ekonomiskt utbyte därav än

av själva jästfabrikationen, i det längsta droge sig för att omlägga fabrikationen

efter de moderna metoderna. Såsom av den i propositionen åberopade

sakkunnigutredningen framginge skulle en genom lagstiftning framtvingad,

alltför hastig övergång från den ena metoden till den andra icke

vara ur teknisk synpunkt önskvärd. Rätta sättet syntes då vara, att riksdagen

successivt minskade det medgivna tillverkningsmaximum för att giva

fabrikerna tid att vidtaga de förändringar som vore nödvändiga för övergång

till den moderna tillverkningsmetoden. Inom bevillningsutskottet torde

denna uppfattning vid 1924 års riksdag även hava gjort sig gällande, då

utskottet föreslog en första nedskrivning av tillverkningsmaximum med

1,000,000 liter. Den naturliga fortsättningen därpå borde vara en ny lika

stor nedskrivning vid 1925 års riksdag.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande (nr 41) anförde bevillningsutskottet bland

annat, att någon ytterligare begränsning utöver vad i propositionen föreslagits

av den myckenhet brännvin som Ange framställas i sammanhang med pressjästberedning

för tillverkningsåret 1925—1926 icke syntes utskottet böra vidtagas

i avvaktan på avslutandet av den kommerskollegium och kontrollstyrelsen

anbefallda utredningen. Det framstode för utskottet såsom erforderligt,

att vid den fortsatta utredningen särskild uppmärksamhet ägnades

såväl åt att jästfabrikationen så ordnades, att icke större spritkvantitet

därvid utvunnes än som vore nödvändigt vid användande av rationella tillverkningsmetoder,

som däråt att reglerna för prissättning av jästbrännvinet

bleve reviderade. Ett hinder för uppfyllandet av sagda önskemål utgjorde

det avtal, som förefunnes mellan de sprittillverkande jästfabrikerna samt

aktiebolaget Vin- & spritcentralen rörande försäljning till bolaget av den vid

dessa fabriker tillverkade spriten, i all synnerhet som avtalet ägde giltighet

på obegränsad tid. Det kunde därför givetvis befinnas nödvändigt, att överenskommelse

kontrahenterna emellan träffades om antingen avtalets hävande

eller dess ersättande med ett annat, avtal som icke i likhet med det gällande

lade hinder i vägen för en rationell lösning av frågan.

Utskottet hemställde om bifall till propositionen i oförändrat skick.

Reservationsvis framkom inom utskottet yrkande om att en nedsättning i

den av Kungl. Maj:t föreslagna brännvinsmängden borde vidtagas med

500,000 liter till 3,000,000 liter.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, och författning i ämnet utfärdades

den 29 maj 1925 (nr 158).

Med skrivelse den 15 december 1925 hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen

inkommit med slutligt utlåtande i ärendet.

Därvid hava ämbetsverken, som anmodat styrelsen för aktiebolaget Vin
-

Kommenkollegium

och

knntroUityrelsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts gr oposition Nr 217.

k spritcentralen att deltaga i utredningsarbetet, angående anledningen till

den stegring i jästsprittillverkningen som ägt rum före den statliga maximibegränsningen

anfört följande:

Den betydande förskjutningen inom brännvinstillverkningen till jästbränneriernas

favör hade berott på åtskilliga samverkande orsaker. En av dessa

vore det förmånliga pris, som jästbrännerierna på grund av de sedan bränneriidkareföreningens

tillkomst gällande avtalen med reningsverken erhölle

för sin sprit. Priset å jästbrännvin hade gjorts avhängigt av priset å

potatisbrännvin, och den betydande ökningen av sistnämnda pris droge

jästbrännvinspriset med sig i höjden. Det pris jästbrännerierna från och med

år 1907 erhölle vore med dåtida brännvinspriser omkring 23 procent lägre

än potatisspritpriset, men i den män priset för råbrännvin av potatis stege

minskades den procentuella skillnaden, så att denna skillnad, på grund av

att prisdifferensen alltjämt vore fixerad till samma belopp, under tillverkningsåret

1921/22 icke varit mer än omkring 6 procent. En annan bidragande

orsak torde hava varit, att jästfabrikerna ville, medan prisen vore

förmånliga, avverka de till höga pris inköpta råvarulagren. En tredje

orsak till den ökade brännvinstillverkningen vid jästbrännerierna torde

hava legat i den uppfattning, som jästfabrikerna erhållit om den ställning

de intagit på grund av ett mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och

samtliga jästfabriker gemensamt år 1919 träffat avtal. Jästfabrikerna

syntes nämligen hava ansett nämnda avtal skaffa dem eu privilegierad

ställning framför andra brännvinstillverkare. I viktiga punkter utgjorde

emellertid 1919 års avtal endast en bekräftelse av tidigare avtal, som träffats

dels mellan Sveriges bränneriidkareförening och de särskilda jästbrännerierna,

dels mellan bränneriidkareföreningen och reningsverken. I avtalen

mellan bränneriidkareföreningen och jästbrännerierna stadgades nämligen,

att sagda förening skulle mottaga allt det brännvin som å jästfabrik tillverkades,

under det att jästfabrikerna förbunde sig att icke under några

förhållanden tillverka större kvantiteter brännvin än deras fabrikation av

jäst krävde; avtalet gällde till den 1 oktober 1927. Enligt det mellan

bränneriidkareföreningen ocli aktiebolaget Vin- & spritcentralen träffade

avtalet, som vore uppsagt till den 1 oktober 1926, vore bolaget skyldigt att

mottaga de kvantiteter sprit som inom den genom .särskilt avtal för varje

år fastställda kvantiteten levererades till bolaget. Det nyssberörda avtalet

av år 1919 innehölle emellertid icke några bestämmelser om uppsägning av

avtalet från endera partens sida, eu omständighet som förskaffade jästfabrikerna

eu viss företrädesställning. Det nya i avtalet vore, att bolaget

förbunde sig att allenast från de jästbrännerier som undertecknat avtalet

inköpa jästråbrännvin, avsett för konsumtionsändamål, och att i första hand

fylla sitt behov av sprit med jästbrännvin, framställt vid dessa brännerier.

Bolaget förbunde sig vidare att för det av jästbrännerierna inköpta jästråbrännvinet

erlägga ett pris som fastställts i enlighet med tidigare gällande

bestämmelser om prissättning å jästråbrännvin, varigenom priset å

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 217. 57

dylikt brännvin icke finge med mer än 31/2 öre för liter understiga priset

för potatisråbrännvin; därest tillverkning av potatisbrännvin icke skulle

förekomma, skulle prissättningen ske på grundval av en för framställning

av jästråbrännvin upprättad kalkyl, varvid priset för jästråbrännvin icke

skulle med mer än 3Va öre för liter understiga priset för annat av bolaget

samtidigt inom landet inköpt råbrännvin av kvalitet, icke understigande

potatisråbrännvinets.

Till fullgörande av den ämbetsverken anbefallda utredningen hava ämbetsverken

yttrat, att för undanröjande av de olägenheter som vore förbundna

med jästsprittillverkningens utövande under de förhandenvarande

betingelserna följande utvägar stode till buds, nämligen att antingen fullständigt

eller successivt avskriva rätten för jästfabrikerna att tillverka

brännvin eller ock begränsa samma rätt i förhållande till jästproduktionen

(relativ begränsning) eller genom angivande av viss kvantitet jästbrännvin

som finge framställas (absolut begränsning).

För att bereda sig kännedom om huru hithörande förhållanden i utlandet

gestalta sig, hava ämbetsverken genom utrikesdepartementets försorg

införskaffat uppgifter rörande sprittillverkningen i samband med jästfabrikation

i ett flertal europeiska länder samt Amerikas förenta stater, vilka

uppgifter äro sammanfattade i en redogörelse som torde få såsom bilaga 2

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Sedan ämbetsverken framhållit att något generellt ingripande från statens

sida i syfte att direkt förhindra sprittillverkning i sammanhang med

pressjästberedning icke vidtagits i något av de länder varifrån uppgifter

erhållits, hava ämbetsverken vidare anfört:

’I Danmark hava visserligen förhållandena utvecklats därhän, att

allenast obetydlig brännvinstillverkning äger rum i samband med

jästproduktion, men detta sammanhänger med åtgärder, som av myndigheterna

vidtogos under kristiden i syfte att säkerställa tillgången

av brödsäd och som resulterade i ett sammanförande av hela jästoch

spritindustrien till ett gemensamt monopolföretag, vilket sedermera

bibehållit sina egna, under kristiden för jästtillverkningen utexperimenterado

tillverkningsmetoder. I övrigt hava särskilt från de länders

sida, där metoder med liten eller ingen spritutvinning eljest komma till

användning, gjorts uttalanden som innebära viss reservation i fråga om

lämpligheten av dylika metoder. Inom den tyska jästindustrien har man

sålunda ansett, att större säkerhet i fråga om jästens kvalitet och hållbarhet

vinnes med användande av de spritgivande jästframställningsmetoderna

än då metoder med särskilt höga jästutbyten begagnas. Jämväl i Frankrike

synes man hysa den uppfattningen, att metoderna med begränsat

spritutbyte åstadkomma en jästkvalitet, som är mera hållbar och av större

jäsverkan än som är fallet med de metoder som icke medföra något som

helst spritutbyte.

Dessa uttalanden sammanfalla ock med vad professor Kullgren framhållit

i sin år 1924 gjorda utredning. Professor Kullgren har nämligen ansett,

att den nu berörda frågan icke utan vidare är fullt klar. Han anför

sålunda (sid. 13 i utredningen), att en granskning av de undersökningsresultat

han erhållit ifråga om jäst från olika fabriker oförtydbart giva vid

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

handen, att de prov som erhållits från fabriker med jästgivande metoder

(varmed i detta sammanhang avses metoder där minst 55 procent av utgångsmaterialet

förvandlas till jäst, något som medför att endast ringa

kvantitet brännvin kan erhållas), i genomsnitt visa sig kvalitativt något

underlägsna de andra proven. Han anför därefter: ''Givetvis kunna dessa

enstaka försök icke anses bindande, ty härför skulle fordrats undersökningar

av en serie jästprov från varje fabrik. Men resultaten kunna anses

sammanfalla med den erfarenhet, man har angående inverkan av vissa arbetssätt

för erhållande av högt jästutbyte. Använder man sig nämligen

häivid a\ det allmänt kända förhållandet, att jästutbytet ökas, om jästen

far utveckla sig i svaga vörtar och under mycket stark lutning, gives

.låsten under hela jästiden eu relativt svag näring, vilket kan föranleda,

att jästen blir mindre kraftig och under jäsningen erhåller ett sämre skydd

mot främmande organismer än eljest är fallet.’ Professor Kullgren framhåller,

att han ingalunda vill hava sagt, att man ej hav tillverka och väl

ock tillverkar god jäst pa detta sätt, men att det torde vara fullt motiverat

att saga, att risken för jästens kvalitet är större vidi sådant förfaringssätt

.in vid annan metod och att tillverkningen därför fordrar eu noggrannare

kontroll. Under erinran om att den danska jästgivande metoden är patentera^

och således icke allmänt tillgänglig, drar professor Kullgren ur de

anförda förhållandena den slutsatsen, att det från teknisk synpunkt icke är

önskvärt, att de jästgivande metoderna tvingas fram till användning vid

de svenska jästfabrikerna därigenom, att ändrade statliga bestämmelser

införas. Härtill kommer enligt professor Kullgrens mening, att ett par av

de svenska jästfabrikerna veterligen icke disponera eller hava egna erfarenheter

av sådana metoder.

Såsom framgår av det anförda äro de uppfattningar som framförts i avseende

å resultaten av de jästgivande metoderna icke sammanfallande.

Saigda metoder torde i varje fall icke kunna sägas hava slagit igenom på

sådant sätt, att de allmänt erkännas såsom överlägsna eller ens av alla såsom

jämbördiga med andra metoder för jästframställning. Läget på jästteknikens

område synes närmast kunna karakteriseras av framträdandet

av en mängd olika metoder, samtliga syftande till att med billigaste råmaterialkostnad

erhålla största möjliga jästutbyte; ingen av dessa metoder

synes emellertid hava erhållit något avgjort försteg framför de andra, och,

då de bättre av dessa jästgivande metoder äro pa tenterade, möta svårigheter

för ett riktigt bedömande av deras värde. Vid bedömandet av fabrikationsmetoderna

torde jämväl tagas en viss hänsyn till särskilda förhållanden

i olika länder. 1 ett land med stor utsträckning och ett fatal jästfabriker

måste större anspråk ställas pa jästens hållbarhet än i ett land

med fabrikerna någorlunda jämnt fördelade. Mot bakgrunden härav torde

fa ses ett uttalande av Svenska jästifabriksakticbolaget beträffande den av

bolaget efter Z-metoden tillverkade jästen. Denna jäst, säger bolaget, har

mycket göda brödbakningsegenskaper i färskt tillstånd, men på grund

av att vid framställandet alla resurser anlitats, kan den ej i hållbarhetshänseende

mäta sig med jäst, framställd enligt de gamla metoderna, så e j

heller i arom eller utseende. Detta spelar enligt bolagets mening en mycket

stor roll i vart glest befolkade land, där en stor del av jästen endast tillställes

konsumenterna några gånger i månaden och där dessutom bakning

i kommen ^med. följande ytterligare förlängning a,v tiden till jästens användande

i betydligt högre grad förekommer än i de flesta andra länder.

Jästtillverkning med ringa eller intet spritutbyte förutsätter i allmänhet

användning av melass såsom råämne. Då melass i många länder kunnat

erhållas till betydligt billigare pris än spannmål, har detta varit en an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

39

1 edil ilig till att man i utlandet i stor utsträckning börjat använda detta

ämne som råämne vid jästtillverkning och dä kunnat uppnå lägre spritutbyte.

Även i Sverige bär melass i stor utsträckning liörjat användas såsom

inmäskningsmaterial antingen enbart eller i förening med spannmål.

Emellertid bär utvecklingen i detta avseende gått betydligt långsammare

bär än i andra länder, beroende dels därpå, att fabrikerna icke med säkerhet

ur melass kunna erhålla eu lika god jäst som ur spannmål, särskilt vid

tillämpning av de jästgivande metoderna, dels därpå, att tillgången till melass

inom landet är mindre än i vissa andra länder, såsom Tyskland, Frankrike,

Danmark, Polen och Tjeckoslovakiet. En viss motvilja från de svenska

jästfabrikanternas sida bär framträtt mot att ga in för eu uteslutande användning

av melass såsom inmäskningsmaterial bland annat därför, att

tillgången inom landet å denna råvara vilken är livligt efterfrågad såsom

ett utmärkt fodermedel är knapp och att priserna på melass i följd härav

visat tendens till stegring. I)å sockerfabrikerna äro belägna i de södra

delarna av landet och flera jästfabriker i mellersta Sverige, tillkomma

transportkostnader som fördyra melassen för jästfabrikerna. För närvarande

torde det förhålla sig så, att prisskillnaden mellan melass och

spannmål såsom inmäskningsmaterial är jämförelsevis obetydlig, och man

synes befara, att priset på melass, därest efterfrågan ökas, skall komma

att böjas så mycket, att det skulle vara mindre lönande att använda melass

såsom råämne.

Med hänsyn till det anförda synes det icke föreligga sa dana omständigheter,

atlt statsmakterna böra genom särskild lagstiftning nödga jästfabrikerna

att använda tillverkningsmetoder, som av dem för närvarande icke

tillämipas, för att ernå antingen ett förbud mot brännvinstillverkning i

sammanhang med pressjästberedning eller eu kraftig begränsning av den

tillverkade brännvinskvantiteten.

Vad angår den absoluta begränsningsmetoden har erfarenheten visat,

att densamma är behäftad med olägenheter på grund av svårigheterna att

på ett rationellt sätt verkställa fördelningen av den för jästfabrikerna medgivna

totala, ti

anlitar kunna betänkligheter anföras. Under de gångna åren bär man lågt

produktionen av ren jäst till grund, kombinerad med visst hänsynstagande

till användande av jästgivande metoder. Oaktat sistnämnda omständighet

komma fabriker som arbeta med jästgivande metoder att erhålla betydligt

större kvantiteter än vad de med tillämpning enbart av de jästgivande

metoderna borde tillverka, under det att fabriker som arbeta enligt de

äldre metoderna hava fått mindre kvantiteter sig tilldelade än vad de av

dem tillämpade metoderna förutsätta; det har sålunda inträffat, att sistnämnda

fabriker mot slutet av tillverkningsåret varit nödsakade att låta

jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga densamma. Sfi tillverkade

en jästfabrik under tillverkningsåret 1923—1924 med tillämpning av de

jästgivande metoderna under april, maj och juni respektive IT, 10 och IS

liter brännvin per 100 kilogram jäst; då emellertid den för tillverkningen

i fabriken medgivna brännvinskvantiteten icke kunde uppnås med dessa

låga utbytestal, tillverkade man vid samma fabrik i september 154 liter

brännvin per 100 kilogram jäst, d. v. s. man övergick från eu jästgivande

metod till en spritgivande metod. Vid andra ''fabriker voro däremot kvantiteterna

otillräckliga, och måste brännvinstillverkningen här avbrytas

under flera månader. T viss grad torde dock dessa olägenheter kunna motverkas

^därigenom, att bestämmelse om en absolut begränsn ing ssiffra, kombineras

med bestämmelse om ett visst utbytestal.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

I nu berörda avseende vållar den relativa begränsningen inga svårigheter.

Utgår man från ett visst utbytestal, slipper man svårigheterna med

fördelningen av en total tillverkningskvantitet. iltbytestalet, d. v. s.

kvantiteten sprit för en viss tillverkad mängd jäst, innebär ju, att brännvinstillverkningen

vid jästfabrikerna sättes i relation till en så jämförelsevis

litet fluktuerande faktor som jästförbrukningen. Med hänsyn härtill

ernår man genom den relativa begränsningsmetoden dels praktiskt sett detsamma

som med den absoluta begränsningsmetoden eller att endast en viss

mängd brännvin tillverkas vid jästlfabrikerna, dels en övre gräns för brännvinsutbytena,

varigenom jästfabrikerna förhindras att under någon del av

året drivas nästan såsom rena brännvinsbrännerier.

Härtill kommer att begränsningen i fråga om spritutbyte vid jästfabrikerna

sedan gammalt, knutit sig till eif visst utbytestal. Det är därför

naturligt, att man nu fasthaller vid denna princip ocli att ändring allenäst

vidtages sa till vida, att utbytestalet underkastas den revision som betingas

av utvecklingen på jästindustriens område.

De skäl som bär ovan anförts synas alltså närmast visa hän på att, om

ett statsingripande bör komma till stånd, detta ingripande bör äga rum pa

grundval av den relativa begränsningsmetoden. Här uppstår emellertid

svårigheten att fixera ett utbytestal genom vilket man kan draga en rättvis

gräns mellan en jästfabrikation, där bni n nv i n s f ra in s t ä 11 n i 11g e n kan

sägas vara en binäring till jästframställningen, och en jästfabrikation, där

spritfabrikationen är huvudsaken. Kontrollstyrelsen föreslog år 1922 ett

utbytestal av 80 liter sprit per 100 kilogram jäst, och professor Kullgren

har i sin utredning ganska nära anslutit sig till detta förslag, då han ansett

den riktiga siffran vara 80 eller 85 liter sprit per 100 kilogram jäst.

Ämbetsverken vilja nu föreslå, att ett utbytestal av högst 80 liter brännvin

av normalstyrka för 100 kilogram ren jiist må fastställas samt att berörda

utbytestal må beräknas i medeltal för- varje kvartal.

Fastställandet av en maximisiffra för den sprit som vid eu fabrik för

tillverkas kan tänkas föranleda fabrikerna att kvarbliva vid tillverkningsmetoder

som icke äro motiverade med hänsyn till jästteknikens utveckling.

Korrektivet mot denna olägenhet torde emellertid fä sökas på

annat håll, nämligen i eu riktigt avvägd prispolitik från de organs sida

som hava att uppköpa spriten.

Därmed äro ämbetsverken inne på frågan om undanröjandet av de anmärkningar,

»om framställts beträffande nuvarande prissättning å jästråsprit

och övriga i avtalet mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och

jästfabrikanterna stadgade bestämmelser, vilka ansetts hava medfört en

privilegierad ställning för de sprittill verkande jästfabrikanterna.

Innan jästspritfrågan blev aktuell, kan riksdagen sägas hava genom beslut

vid 1920 ars riksdag uttalat sig för eu fri konkurrens mellan olika

slag av sprit inom den myckenhet som reningsverken för tillgodoseende av

konsumtionen kunna uppköpa. 1919 års riksdag både nämligen anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål låta utarbeta

förslag till sådana ändrade bestämmelser angående tillverkning av

brännvin som av utredningen kunde föranledas. Den begärda utredningen

uppdrogs åt inom finansdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga,

för vilka såsom en huvudpunkt i direktiven för utredningen angivits

bland annat undersökning av huruvida ur olika synpunkter användande

av potatis, spannmål, melass och betor samt med dem likställda

råämnen borde medgivas för användande såsom råämnen vid brännvins
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

61

tillverkning och, därest sådant medgivande befunnes lämpligt, i vilken omfattning

det borde lämnas. De sakkunnigas utredning utmynnade i ett

princip betänk ande i ämnet, vilket gick ut på att de för tillverkning av

brännvin använda råämnena skulle inskränkas till potatis samt avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, varjämte tillverkning i sammanhang

med pressjäst beredning alltjämt skulle vara medgiven. Spannmål, betor

och melass skulle alltså icke få användas för brännvinsframställning.

Därjämte uttalade de sakkunniga, att potatisbrännningen skulle underkastas

begränsning, så att en avveckling av lantbruksbränneriema successive

kunde komma till stånd. I den föreslagna provisoriska lagstiftningen

sattes den myckenhet potatisbrännvin som finge tillverkas till 10,000,000

liter. Förslaget framfördes i princip oförändrat av Kungl. Maj:t i proposition

nr 348 till 1920 års riksdag vilken proposition i huvudsak tillstyrktes

av bevillningsutskottet. Riksdagens kamrar stannade emellertid i olika beslut

i frågan som därmed alltså både förfallit. Då riksdagen sålunda avslagit

förslaget om inskränkning i annan b rån n v i nstil 1 ve r kn in g till förmån

för tillverkningen av sulfitsprit och jästsprit —• de sistnämnda slagen

av tillverkning grunda sig som bekant på spritframställning ur mer eller

mindre värdelösa avfallsprodukter—, var den utslagsgivande faktorn otvivelaktigt

den uppfattningen, att de olika slagen av sprit skulle i lika mån

få göra sig gällande i konkurrensen.

[Jlider den föreliggande frågans behandling har de<t från olika håll uttalats

önskvärdheten av att på ett rättvist och rationellt sätt förhållandet

mellan olika tillverkare av sprit skulle ordnas. Om man betraktar frågan

ur principiella nationalekonomiska synpunkter, synes onekligen den anordningen

för vilket förslaget vid 1920 års riksdag utgjorde ett uttryck

vara riktigast, nämligen att spritframställning i första rummet medgives

av mer eller mindre värdelösa, avfallsprodukter, under förutsättning att

framställning av sprit ur dessa avfallsprodukter kan ske på lika billigt

sätt som ur annat råmaterial, och först i andra rummet av ämnen vilka

eljest direkt kunna komma folkhushållet tillgodo. Denna ur nationalekonomisk

synpunkt riktiga åskådning torde emellertid icke kunna hävdas

gentemot de starka ekonomiska intressen som på den förevarande frågans

område göra sig gällande.

Från lantbrukarna i vissa trakter av södra Sverige hävdas sålunda med

styrka den uppfattningen, att de med ekonomisk fördel på viss slags jord

allenast kunna odla potatis och att avsättning för denna potatis endast

kan erhållas genom brännerierna, från vilka lantbrukarna i sin tur erhålla

en såsom fodermedel värdefull a.vfallsprodukt, dranken. I vilken grad

sagda uppfattning är sakligt grundad, saknas i detta sammanhang anledning

att undersöka; det må vara nog att fastslå, att den vid 1920 års riksdag

framlagda utredningen i ämnet icke ledde till något resultat. Det

torde ej heller kunna bestridas, att en betydande inskränkning i tillverkningen

av brännvin ur potatis skulle föranleda eu omläggning av lantbruksproduktionsförhållandena

i östra och norra Skåne.

Emellertid torde vissa jordbruksintressen vara knutna jämväl vid jästtillverkningen.

Vid denna tillverkning har tidigare använts icke obetydliga

kvantiteter spannmål, särskilt lättare korn som icke kan avyttras såsom

maltkorn, och det vid spannmålsinmäskningen uppkomna avfallet, dräven,

har avyttrats till lantbrukarna. Ä andra sidan hava jästfabrikerna,

i den mån mera jästgivande metoder börjat tillämpas och därmed melass

förbrukas såsom råämne i stora kvantiteter, kommit i direkt konkurrens

opaginerad Kontrollera mot PDF

”2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

med lantbrukets utövare som önska köpa denna produkt för utfordringsandamal.

ö

Såsom bärav torde fram gå kunna statsåtgärder i den ena eller andra riktningen

föranleda icke avsedda konsekvenser för lantbruket. Det under nuvarande

produktionsförhållanden riktiga regulativet torde, då några speciella

sociala synpunkter icke föreligga, vara den fria konkurrensen. I

enlighet härmed skulle brännvinsframställning fortfarande såsom hittills

fa vara medgiven ur vilka råämnen som helst. Detta gäller alltså enligt

ämbetsverkens mening även brännvinstillverkning ur betor och melass.

Skall emellertid den fria konkurrensen upprätthållas, torde sådana avtal,

sou! anses ingripa hinderlig! i den fria konkurrensen mellan olika

bra nn vins ti 11 ver kar e, icke böra förekomma.

Förutsättningen för en lösning av jästspritfrågau är enligt ämbetsverI1ne.

rl1,n;" alltså, att det mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och de

jastfabnker som tillverka brännvin träffade avtalet av den 4 december

191J upphäves. En sådan lösning synes också böra kunna tillfredsställa

de uppfattningar som framkommit i riksdagen. Den ifrågasatta lösningen

skulle i realiteten innebära eu återgång till förhållandena före år 1919

varvnl Jastfabnkerna på grund av träffade avtal levererade det av dem

tillverkade brännvinet till aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Någon

annan ändring i fråga om jästfabrikanternas leverans till bolaget av den

kvantitet brännvin de lagenligt tiga tillverka förutsätta ämbetsverken alltså

icke härmed skola inträda, än att prissättningen vid konkurrens mellan

olika slag av brännvin framdeles kommer att ordnas på ett möjligast rationellt

sätt.

Frågan om prissättningen å jästsprit ägor ock betydelse för de jästfabriker

vilka bedriva sin tillverkning utan att äga rätt till brännviusframstallnrng.

Från dessa jästfabrik er hava framkommit yrkanden på

införande av förbud mot framställning av brännvin i samband med jästfabrikation.

Det utan tvivel mest vägande skiilet för dessa yrkanden från

berörda fabiiker är, att de bliva sämre ställda i konkurrensen med dr

brännyinsframställande jästfabrikerna, enär dessa senare erhållit så hög

betalning för det tillverkade brännvinet att de kunnat hålla ett lågt jästpns.

De klagomål som i detta hänseende framställts från de icke sprittramiställande

jästfabrikerna kunna icke frånkänna® ett visst berättigande

Sagda fabriker skulle ju bringas till likställighet med de spritproducerande

därest brännvinstillverkningsrätt medgåves även dem. Eu dylik anordning

synes emellertid ur andra synpunkter mindre lämplig. Ifrågavarande

fabriker äro redan inrättade för tillverkning efter speciellt jästgivande metoder,

och det läge da nära till hands att antaga, att ett medgivande av

brännvinstillverkning skulle föranleda en omläggning av metoderna i riktm''ot

mindre jästgivande. Det ur olika synpunkter lämpligaste sättet

för avagabrmgande så långt sig göra låter av likställighet i konkurrensen

torde vara, att sådana anordningar träffas i fråga om prissättningen å jästspriten,

att det överpris som för närvarande betalas så vitt möjli "t elimineras.

Såsom i det föregående omnämnts skola enligt de nuvarande avtalsbestammelsehma

jästfabrikanterna äga tillgodoräkna isig ett pris å jästråbrännvinet,

som är 31/., öre lägre än priset å potatisbrännvin. Denna

^relation tillämpades redan år 1907. Priset för potatisråsprit var då

15 ore per Iller, vadan priset å jästråsprit samtidigt utgjorde 11 V öre

Prisskillnaden motiverades på sin tid med de större kostnaderna för jästråspritens

rening ävensom, med det ökade avfallet vid rening av ’‘äd
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

råsprit i jämförelse med rening av potatisråsprit. Därjämte ingick i beloppet

3 7., öre jämväl en uppskattning av vad den renade jästspriten kunde

i övrigt med hänsyn till sin begränsade användbarhet anses vara mindre

värd än renad potatissprit. Ifrågavarande underpris av 3 */, öre, sedan ar

1919 fastslaget genom det nämnda år träffade avtalet, har sedermera bibehållits

oförändrat, oavsett inträdande ändringar i potatisbrännvinspriset

och den allmänna prisnivåns höjning. Det har ock framhållits, hurusom

de höga pris som betalades för potatisråbrännvin under åren närmast efter

år 1919 otvivelaktigt voro en av de mera framträdande orsakerna till den

l>etydando ökningen av jästråbrännvinsproduktionen under åren 1919—1923.

En ändring av de för prissättningen av jästråbrännvin gällande regler

borde därför utgöra en förutsättning för att ernå en lösning av jästspritfrågan

i dess helhet.

Ett sätt för prissättningen synes vara, att till grund för denna lägges

eu kalkyl för tillverkningen, i likhet med vad fallet är vid prissättningen

å potatisråbrännvin. Emellertid kan denna metod ej praktiskt användas,

enär jästens och spritens pris äro beroende av varandra. Denna omständighet

kunde nämligen medföra, att vid ett lågt jästpris, vilket fastställes

av fabrikanterna, spritpriset skulle komma att sättas högt; jästspritpriset

skulle i dylikt fall kunna bliva högre än exempelvis potatisspritpriset,

något sou), med hänsyn till jästspritens värde vore en orimlighet. Ej heller

torde det låta sig göm att fastställa priset enbart på grund av framställningskostnaderna

för jästspriten och sålunda anse jästvattnet, varur spriten

utvimies, såsom värdelöst, då en del av inmäskningsmaterialierna hava

förvandlats till den sprit som finnes i jästvattnet.

Då jästspritens värde sålunda icke i och för sig kan bestämmas, torde

det endast återstå att fastställa värdet av denna sprit på grund av eu

jämförelse med andra slag av sprit. Detta tillvägagångssätt är ju också

det hävdvunna, men på grund av att det hittills givits eu otillfredsställande

utformning bär prissättningen lett till felaktiga resultat. Det torde

därför vara oundgängligen erforderligt, att det närmare angives, huru värdet

av jästspriten i förhållande till andra slag av sprit skall bestämmas.

En nära tillhands liggande utväg torde vara, att prissättningen obligatoriskt

överlämnades till eu av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd som erhölle

vissa direktiv huruledes priset skulle bestämmas. Tillsättandet av eu sådan

nämnd skulle emellertid otvivelaktigt såsom konsekvens draga med sig

kravet på att priset å samtliga slag av sprit Fastställdes av prisnämnden.

En sådan anordning vore emellertid ägnad att framkalla betänkligheter.

Därest det icke är oundgängligen nödvändigt, torde staten nämligen icke

böra under nuvarande produktionsförhållanden direkt fastställa pris å

varor, utan låta detta bero på överenskommelse mellan köpare och säljare.

Visserligen råder på spritområdet det säregna förhållandet, att all inom

landet tillverkad sprit inköpes av monopolorgan, men denna omständighet

torde icke böra föranleda staten att ingripa i prissättningsproceduren i

vidare mån, än att en av staten tillsatt nämnd bestämmer priset för det

fall, att köpare och säljare icke kunna enas om priset. Staten skulle sålunda

ingripa i prissättningsförfarandet endast i samma omfattning som

redan finnes stadgad i gällande brännvinstillverkningsförordning, en anordning

som bibehållits i det förslag till brännvinstillverkningsförordning

som kontrollstyrelsen framlagt för Kungl. Maj:t.

Ämbetsverken hava även undersökt möjligheten att genomföra eu värdesättning

medelst poängberäkning av de olika slagen av råbrännvin. En

sådan värdesättning har vidtagits av sulfitspr i t fabrikant ernå. själva bo
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts proposition Nr 217.

träffande enbart sulfitspriten. Att i fråga om flera olika slag av råsprit

utfinna ett poängsystem, som verkligen utvisar eu så tillförlitlig relation

av värdet å spriten att systemet sedan kan läggas till grund för eu betalningsskala

för brännvinet, bjuder emellertid stora svårigheter. Tvister

skulle otvivelaktigt uppstå om poängsättningens riktighet. De å kontrollstyrelsens

laboratorium utförda försöken härutinnan hava ock bekräftat

de antydda svårigheterna. Berörda försök hava emellertid givit vid handen,

att mellan de olika slagen av råbrännvin — potatisbrännvin, betbrännvin,

melassbrännvin, jästbrännvin och sulfitbrännvin — väsentlig olikhet

ofta är rådande i fråga om kvalitet såväl mellan de olika slagen av

sprit som mellan olika bränneriers tillverkning av samma .slags sprit.

Vid sådant, förhållande återstår det endast att tillämpa samma metod

för prisbestämningen å jästsprit som för närvarande gäller, nämligen att

fastställa priset å sagda sprit i förhållande till priset å viss annan spritsort.

Av intresse är då att inhämta huru prissättningen å råsprit för närvarande

äger rum. Härutinnan gälla bestämmelser i det mellan aktiebolaget

Vin- & spritoentralen och Sveriges bränneriidkareförening träffade

avtalet vilka bestämmelser i huvudsak hava följande innebörd.

Så framt icke någondera parten påkallar prissättning i den ordning

som omförmäles i b § i nu gällande brännvinstillverkningsföroTdning —

d. v. s. med anlitande av en särskild av Kungl. Maj:t tillsatt nämnd —

skall det pris, som aktiebolaget Vin- & spritcentralen skall erlägga för av

bränneriidkareförenin gen eller dess medlemmar levererat brännvin, bestämmas

av en i särskild ordning tillsatt delegation.

Till grund för den prisbestämning som av delegationen verkställes skola

läggas de vid tiden för prisbestämningen gällande priser för arbetskraft

samt för de för bränningen nödiga råvaror och förnödenheter ävensom för

konstaterade administrations- och tillverkningskostnader vid ett välskött

potatisbränneri med en under kampanjen fullt utnyttjad sammanhängande

tillverkningstid av minst 80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hektoliter

potatis samt 700 kilogram mältad säd, och medgivas 5 procents årlig

avskrivning å ett fastighetsvärde av 40,000 kronor och ett värde å maskiner

och inventarier av 20,000 kronor ävensom 8 procents avkastning å samma

värden. I kalkylen må i övrigt bland utgifterna icke beräknas särskild vinst

av tillverkningen eller någon ersättning eller avgift till föreningen.

Det på sådant sätt beräknade priset skall avse potatisråbrännvin, sädesråbrännvin

och betråbrännvin, medan för övriga slag av råbrännvin priset

skall minskas med minst 3.5 öre per liter 50 procent. Därvid är dock att

märka, att bestämmelsen om en minsta prisskillnad på grund av det särskilda

avtalet mellan spritcentralen och jästfabrikanterna icke gäller jästråbrännvin,

som alltså alltid skall betalas med 3 % öre lägre pris än potatisråbrännvinets.

Vid prissättningen av melassbrännvin gäller däremot bestämmelsen om

den minsta prisskillnaden. Detta slag av brännvin prissättes på grundval

av en kalkyl å tillverkningskostnaderna vilka kunna kontrolleras av aktiebolaget

Vin- & spritcentralen som självt innehar ett melassbränneri.

Prisskillnaden här utgör för närvarande 5 öre.

Beträffande priset å sulfitsprit, som av aktiebolaget Skattefri sprit levereras

till aktiebolaget Vin- & spritcentralens reningsverk, fastställes detta

i de avtal som med vissa mellantider träffas rörande leverans av vissa partier

sulfitsprit.

Av det nu anförda framgår att olika självständiga prisberäkningar föreligga

för potatisspriten, melasspriten och sulfitspriten. Det låter sig icke

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Knngl. Maj:ts jjroposition Nr 217.

göra att konstruera fram något slags enhetspris, utan en av dessa spritsorter

måste utväljas för att jämföra jästspritens värde med denna sort. Sulfitspriten

användes i synnerligen ringa utsträckning för förtäringsändamål,

och även i andra avseenden, såsom beträffande råmaterial, framställningssätt

och dylikt skiljer sig sulfitspriten från de andra spritsorterna.

Mclasspriten, jästspriten och potatisspriten hava det gemensamt, att de framställas

ur produkter som härflyta från jordbruket. Melasspriten anses liksom

jästspriten vara mindre värd än potatisspriten, och denna omständighet

torde hava medfört den särskilda prissättningen å melasspriten. Jästspriten

har hittills värdesatts under jämförelse med potatisspriten, och tillräckligt

starka skäl synas icke föreligga för att välja någon annan spritsort såsom

jämförelse.

Jästråspritens kvalitet anses vara sämre än potatisråspritens. Jästråspriten

fordrar eu starkare rening — enligt uppgift dubbel reningsprocedur

i jämförelse med potatissprit — och medför därför ökade kostnader i

förhållande härtill. Avfallet vid reningen av jästråspriten är jämväl

större, i det att detsamma för potatissprit beräknas till ungefär en tiondel

och för jästråsprit till två tiondelar. I trots härav är det renade jästråbrännvinet

icke i kvalitet fullt jämförligt med renat potatisbrännvin. Det

lärer visserligen försäljas såsom s. k. absolut brännvin men icke användas

för beredning av varor av högre kvalitet eller för förskäringsändamål. Vid

destillering av jästråsprit uppkomma icke biprodukter av högre värde än

vid destillering av potatissprit.

Enligt ämbetsverkens mening torde därför priset å jästsprit böra liksom

nu bestämmas i förhållande till potatisspritpriset.

Såsom allmän grundsats för denna prissättning måste uppställas, att

jästspriten i renad form icke får kosta aktiebolaget Vin- & spritcentralen

mera än potatissprit i renad form och att hänsyn jämväl bör tagas till den

renade jästspritens mera begränsade användning. Förhåller det sig alltså

så, att jästspriten måste underkastas vidlyftigare reningsprocedur och vidare

att avfallet vid rening av jästråsprit är större än vid rening av potatisråsprit,

bör en direkt uppskattning verkställas av vad dessa båda förhållanden

betyda ur kostnadssynpunkt med hänsyn till den reduktion, som

skall vidtagas i priset å jästråsprit med utgångspunkt från potatisspritpriset.

Härjämte skola övriga omständigheter, vilka kunna vara av betydelse

för eu effektiv tillämpning av den nyssnämnda huvudregeln för prissättning

av jästråspriten, tagas i betraktande. Vad särskilt beträffar det mindre

värde, som det renade jästbrännvinet på grund av den mera begränsade

användbarheten har i förhållande till potatisfinspriten, är under nuvarande

prisförhållanden någon uppskattning icke gjord. 1 den kalkyl

som år 1907 låg till grund för bestämmande av priset å jästråbrännvin lärer

den renade jästspriten hava beräknats vara värd 1.5 öre mindre än potatisfinsprit.

Denna värdeskillnad bör emellertid göras till föremål för ny

undersökning.

Mot det nu angivna prisförfarandet kan den berättigade invändningen

göras, att det icke är rationellt att som utgångspunkt för prisbestämningen

välja ett brännvinspris vilket erfarenhetsmässigt har visat sig alltid ligga

så högt som potatisspritpriset. Det torde emellertid icke kunna undvikas, att

prisen å sprit i viss grad rikta in sig efter priset å den sprit som mest kommer

till användning. Fn annan fråga är, huruvida icke åtgärder kunna

och böra vidtagas för att bringa potatisspritpriset mera i nivå med världsmarknadspriset.

Detta kan emellertid icke ske genom etablerande av eu

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 1HÖ höft. (Sr 2V.) 6

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungi. Maj:ts proposition Nr 217.

priskonkurrens mellan potatissprit och jästsprit, enär den senare på grund

av sin kvalitet endast kan erhålla en mera begränsad användning, utan en

verklig sänkning av potatisspritpriset torde kunna åvägabringas allenast

genom ett minskande av det höga tullskydd, som för närvarande gynnar

bränneriindustrien.

Till belysning rörande storleken av det skydd som denna industri faktiskt

vid nuvarande prisläge åtnjuter må erinras därom, att världsmarknadspriset

för teknisk sprit för närvarande uppgår1 till omkring 30 öre per

liter å 100 procent (jämför t. ex. priset i Schweiz) motsvarande alltså omkring

15 öre per liter 50-procentig vara.

Den i Sverige gällande prissättningen för olika slag av råsprit representerade

alltså ett överpris, i ören per liter 50-procentig vara och i procent av

världsmarknadspriset, som

framgår

av

nedanstående:

Slag av brännvin

Svenskt

per liter

pris

50 %

Överpris

per liter

Procent

Potatisråbrännvin:

1924 1925...............

53

öre

38 öre

253

1925-1926...............

36.8

»

21.5 »

143

Jåstbrännvin:

1924—1925...............

49.8

»

34.5 »

230

1925-1926...............

33

»

18 »

120

Melassbrännvin:

1924—1925...............

34

»

19 »

126.7

1925—1926...............

31

»

16 »

106.7

Sulfitsprit:

v1 1924—sl/i2 1925...

28

»

13

86.7

En annan invändning, som med visst fog kan framställas mot att göra

priset för potatisråspriten normerande för jästspritpriset, ligger i den väsentligt

olika tekniska anordningen av respektive fabrikationer. Medan sålunda

potatisspriten framställes vid relativt små brännerier och under en

helt kort tillverkningsperiod för år, bedrives jästtillverkningen och i regel

även tillverkningen av jästsprit mera konstant vid fullt modernt inrättade,

stora fabriker och under framstående teknisk ledning. I prisberäkningen

för potatisspriten ingå såsom ovan nämnts ränta och avskrivning

å anläggningskapital med respektive 8 och'' 5 procent, för år räknat, vilket

alltså skall belasta en tillverkning, bedriven under endast 80 dagar. Vid

en tillverkning, som bedreves under 300 dagar per år och under för övrigt

lika förhållanden, skulle dessa kostnader alltså utgöra endast omkring 27

procent av kostnaderna i förra fallet; skillnaden komme sålunda företaget

tillgodo.

I dessa förhållanden ligga uppenbarligen avsevärda vinstmöjligheter för

jästbränneriema, då potatisspritpriset göres grundläggande även för jästspriten.

Å andra sidan må erinras därom, att vid en fullt fri prisbildning

dessa tekniskt ekonomiska företräden hos jästsprittillverkningen otvivelaktigt

skulle komma att taga sig uttryck i en däremot svarande, större

konkurrenskraft gentemot potatisbrännvinet, samt att det för landet måste

anses i det hela fördelaktigt, att de för tillverkningen använda råvarorna

utnyttjas på det tekniskt och ekonomiskt mest fördelaktiga sätt.

Ämbetsverken förorda, att prissättningen av jästspriten i huvudsak bör

baseras därpå, att jästspriten i renad form kommer att betinga samma kostnad

som renad potatissprit, dock under vederbörligt hänsynstagande till

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

67

jästspritens mera begränsade användning. I den mån så kan anses erforderligt,

böra direktiv i lämplig ordning härom lämnas.

I det föregående har framhållits den höga nivå, som de svenska spritpriserna

under senare år uppnått i jämförelse med världsmarknadspriset å

sprit. Det har ansetts särskilt anmärkningsvärt, att potatisråbrännvinet

betingat ett så högt pris. En väsentlig nedgång i detsamma har dock under

innevarande år inträtt. Sedan aktiebolaget Vin- & spritcentralen blivit

ägare av ett potatisbränneri, har bolaget numera satts i tillfälle att utöva

en direkt kontroll å produktionskostnadernas storlek. Det kan vidare

omnämnas, att priset å melassbrännvin tidigare bringats till en lägre nivå

i samband med att spritcentralen haft att åberopa sig på kalkyler från ett

bolaget tillhörigt melassbränneri. Då den tillverkade råspriten försäljes

inom landet allenast till monopol företag, hava ämbetsverken ansett sig

höra framhålla angelägenheten av att prissättningen även å andra slag av

brännvin än jästbrännvin verkställes på sådant sätt, att icke tillverkarna

tillförsäkras otillbörlig vinst. Beträffande betråbrännvin, vilket såsom

känt till sin kvalitet är ur reningssynpunkt sämre än potatisråbrännvin,

gäller, att prissättningen å detsamma inbegripits i prissättningen å potatisråbrännvin.

Ämbetsverken hålla före, att priset å betbrännvinet bör i jämförelse

med potatisråbrännvinet betinga ett lägre pris.’

Ämbetsverken hava därjämte anmält, att för ernående av den ändring i

gällande avtalsbestämmelser mellan aktiebolaget Vin- & spritcentralen och

jästfabrikanterna, som enligt ämbetsverkens mening utgjorde en förutsättning

för en lösning av jästspritfrågan på föreslaget sätt, förhandlingar

ägt rum med vederbörande jästfabrikanter samt att dessa därvid förklarat

sig villiga att, under förutsättning att det förslag till ordnande av jästspritfrågan

som ämbetsverken föreslagit vunne statsmakternas godkännande,

häva det med aktiebolaget Vin- & spritcentralen träffade avtalet av den 4

december 1919 i de punkter, som för jästfabrikanternas del medförde en

förmånsställning i fråga om såväl leveransrätt som prisvillkor.

Den av ämbetsverken anvisade lösningen av frågan om jästsprittillverk- Departementsningen

synes vila å riktiga grunder. Mot en anordning, enligt vilken sprit <’Ae/''enfår

vid jästfabrikerna framställas i den mån spriten utvinnes såsom biprodukt

vid jästtillverkningen, torde invändningar icke kunna med fog resas. Av

de sätt på vilka en dylik anordning kan förverkligas synes den tidigare

tillämpade relativa begränsningen erbjuda avgjorda fördelar framför den

på de senare åren använda absoluta begränsningen, och de av ämbetsverken

föreslagna utbytestalen förefalla — med hänsyn till utredningen om teknikens

utveckling å området — väl avvägda. Såsom ämbetsverken framhållit hava

de ifrågavarande jästfabrikanterna under bindande former förklarat sig

villiga avstå från de särskilda fördelar, som innehållas i vissa bestämmelser

i 1919 års avtal med aktiebolaget Vin- & spritcentralen, under förutsättning

att statsmakterna godkände de av ämbetsverken föreslagna bestämmelserna.

Därmed hava, såsom ämbetsverken likaledes understrukit, förutsättningar

skapats för en principiellt riktig prissättning å jästråsprit. — Erforderliga för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågor om

användning

av vissa rå

ämnen vid

brännvinstillverkning.

68’ Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

fattningsbestämmelser i denna del torde lämpligen böra inarbetas i brännvinstillverkningsförordningen.

Det av kontrollstyrelsen den 19 december 1922 avgivna betänkandet upptog

förslag om förbud för användning vid brännvinstillverkning av socker

ävensom av melass i den mån melass icke nyttjades vid tillverkning i sammanhang

med pressjästberedning. Styrelsen förutsatte därvid, att den ersättningsfråga

som uppstode till följd av bet- och melassbränneriernas nedläggande

skulle lösas på så sätt, att Sveriges bränneriidkareföréning såsom

representant för de brännerier som ltomme att åtnjuta fördelarna av det

ifrågasatta förbudet skulle övertaga de nedlagda brännerierna.

Då denna förutsättning icke kunnat påräknas, har kontrollstyrelsen i sitt

förslag den 20 november 1925 icke upptagit förbud av nämnda art. Härtill

hava medverkat de synpunkter, vilka av kommerskollegium och kontrollstyrelsen

tagits till utgångspunkt vid den ämbetsverken anbefallda utredningen

i fråga om brännvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning.

Ämbetsverken hava där tagit till utgångspunkt, att en rationell prissättning

med hänsyn till varans värde för köparen, aktiebolaget Vin- & spriteentralen,

skulle utgöra det huvudsakliga regu lati vet för avsättningen av de

olika slagen av brännvin samt att några genom författningsbestämmelser

vidtagna inskränkningar i olika bränneriers rätt att tillverka brännvin

icke skulle erfordras i vidare mån än beträffande jästbrännerierna.

I sitt i ärendet avgivna yttrande har lantbruksstyrelsen upptagit spörsmålet,

huruvida icke inskränkning borde vidtagas i rätten att använda

utländsk råvara vid brännvinstillverkning, och styrelsen har därvid åberopat

tidigare uttalanden av styrelsen av innehåll att inom landet producerade

råämnen i främsta rummet borde komma till användning till gagn för det

svenska jordbruket.

Kontrollstyrelsen har erinrat, att tillverkare enligt gällande bestämmelser

påföres en särskild avgift av 8 öre för varje liter brännvin som tillverkas

under tid, då majs, utländsk potatis, maniokarot och vissa andra utländska

råämnen användas vid brännvinstillverkning. Den omfattning, i vilken

dylika råämnen efter tillkomsten av berörda tilläggsavgift kommit till användning

vid brännvinstillverkning, vore enligt kontrollstyrelsen icke av

någon betydenhet.

Vad anginge användningen av utländsk spannmål har kontrollstyrelsen anfört

följande: Det vore i huvudsak jästfabrikanterna som importerade utländsk

spannmål för inmäskningsändamål. I regel inköpte emellertid jästfabrikanterna

— i den mån de använde spannmål — svenskt korn och svensk råg såsom

råämne, och de kunde betecknas såsom betydande avnämare av det mellansvenska

kornet. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat kunde ifrågavarande

inhemska spannmål vissa år vara av sådan beskaffenhet, att densamma icke

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

69

kunde komma till användning för jästfabrikation utan att jästens kvalitet

därigenom bleve försämrad och utbytet otillfredsställande. Under sådana

omständigheter syntes det kontrollstyrelsen innebära vissa betänkligheter,

att på det av lantbruksstyrelsen föreslagna sättet lägga hinder i vägen för

jästindustrien att tillgodose sitt behov av spannmål av tillfredsställande kvalitet.

Jämväl i övrigt kunde sådana förhållanden inträda, att det för

tryggande av landets behov av brännvin för olika ändamål kunde bliva

nödvändigt att tillgripa import av råämnen, särskilt i det fallet att inhemska

sådana på grund av ogynnsamma skördeförhållanden eller eljest icke funnes

att tillgå i tillräcklig mängd. Det torde vidare möta väsentliga svårigheter

att kunna utöva en verksam kontroll för avgörande huruvida i bränneri

använd spannmål vore av utländskt ursprung eller icke. Kontrollstyrelsen

hade heller icke förbisett, att ett dylikt förbud kunde tänkas medföra olägenheter

i frågor om handelstraktater med främmande makter.

Enligt min mening hava bärande skäl icke anförts för åvägabringande

av förbud mot användning av utländsk råvara eller för införande av bestämmelser

till ytterligare försvårande av utländska råämnens användning

i brännerinäringen.

Beträffande ansvarsbestämmelserna påkallar en av riksdagens justitieombudsman

den 1 april 1924 till dåvarande departementschefen avlåten skrivelse

rörande ifrågasatt ändring av 30 § 2 mom. i gällande tillverkningsförordning

ett övervägande av frågan, huruvida särskilt stadgande är erforderligt

till förhindrande av mäskberedning i syfte att såsom berusningsmedel

använda mäsken i jäsande tillstånd. Omförmälda skrivelse var föranledd

av en hos justitieombudsmannen gjord framställning, däri anförts,

att det under de senaste åren inom visst landsfiskalsdistrikt i Norrbottens

län vid upprepade tillfällen inträffat, att ofullbordad brännvinstillverkning

förekommit, i det att mäskberedningar blivit iordningställda utan att göras

till föremål för destillering. I stället hade mäsken i jäsande tillstånd direkt

använts såsom ersättningsmedel för rusdryck med enahanda verkan som vid

förtäring av brännvin. Då dylika jäsningar påträffats, hade de förstörts

och vederbörande anmälts till åtal som dock icke lett till fällande utslag.

Med anledning därav hade justitieombudsmannens uppmärksamhet ansetts

böra fästas å saken för vidtagande av åtgärd för eventuell författningsändring.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som även haft sin uppmärksamhet riktad

på berörda förhållande, har i skrivelse till kontrollstyrelsen den 10 september

1924 meddelat, att länsstyrelsen ansett sig böra verkställa utredning

i saken. För detta ändamål hade samtliga allmänna åklagare inom länet

anmodats inkomma med uppgift, dels huruvida användning av mäsk på

omförmälda sätt iakttagits, dels ock huruvida framställning eller innehav

Departements
chefen.

Ansvars
bestämmel
serna.

Skrivelse av

riksdagens

justitieombudsman.

Länsstyrelsen

i Norrbottens

län.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Kontroll
styrdsen.

Departements
chefen.

Andra erforderliga

förändringar

av gällande

bestämmelser.

Departements
chefen.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

av sådan mäsk under angivna förhållanden blivit föremål för rättslig beivran

och lett till fällande utslag.

Av länsstyrelsens utredning framgår att användande av mäsk i berusningssyfte

förekommit i olika delar av Norrbottens län och under omständigheter,

som synas tyda på att ifrågavarande missbruk på några håll erhållit

en icke obetydlig omfattning. Meningarna hava dock varit delade,

huruvida tillverkningen och innehavet av dylik mäsk borde föranleda straffpåföljd

enligt gällande bestämmelser.

Enligt vad kontrollstyrelsen upplyst, har sådan användning av mäsk i

jäsande tillstånd ägt rum även i andra delar av landet. Styrelsen har ansett

erforderligt, att straffbestämmelserna utökades med förbud mot mäskberedning

i syfte att låta mäsken utan föregående destination komma till

användning såsom rusgivande ersättningsmedel. Tillika borde enligt kontrollstyrelsens

förslag innehav av mäsk, avsedd för dylik användning, vara

straffbelagt.

Det är givetvis önskvärt, att medel icke saknas till förhindrande av mäskberedning

i syfte att använda själva mäsken såsom rusgivande ersättningsmedel.

Emellertid torde, med angivande av författningens tillämpningsområde

på det sätt förut föreslagits, det påtalade förfarandet bliva inbegripet

under straffbestämmelser, formulerade i överensstämmelse med de nu

gällande. Särskilda stadganden av det innehåll kontrollstyrelsen förordat

synas därför icke erforderliga.

Jämväl i åtskilliga andra hänseenden har kontrollstyrelsen funnit, att

ändrade bestämmelser vore motiverade. Särskilt har styrelsen framhållit

lämpligheten av att stadganden om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin infördes i tillverkningsförordningen samt att kontrollföreskrifterna

avfattades i syfte att åstadkomma den enhetliga behandling av de

accispliktiga näringarna, som man tidigare varit inriktad på vid utfärdande

av sockertillverkningsförordningen av år 1922 och förordningen

om tillverkning och beskattning av maltdrycker av år 1923. Vid sådant

förhållande har en omarbetning av brännvinstillverkningsförordningen synts

kontrollstyrelsen önskvärd för vinnande av reda och överskådlighet i hithörande

stadganden, i anledning varav styrelsen utarbetat förslag till helt

ny förordning.

Då en inarbetning i gällande förordning av erforderliga ändringar svårligen

låter sig göra, torde en ny förordning höra utfärdas. Det av kontrollstyrelsen

den 20 november 1925 framlagda författningsförslaget synes vara

väl motiverat och erbjuda god grund för meddelande av nya bestämmelser

i ämnet. På några punkter har jag, såsom i viss mån framgått av vad

jag förut yttrat, funnit anledning föreslå jämkningar, huvudsakligen av formell

art.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

71

Jag anhåller nu att få övergå till en mera speciell motivering av de särskilda

författningsförslagen.

Med hänsyn till den ändrade skatteuppbörden har huvudförordningen ansetts

lämpligen böra benämnas: förordning angående tillverkning och beskattning

av brännvin.

1 § 1 mom. fastställer förordningens tillämpningsområde. Frånsett den

begränsning som angives i första stycket torde från tillämpningsområdet

böra uteslutas rening av brännvin, som ombandlas i näringsfrihets- och rusdryckförsäljningsförordningarna

(jämför 9 § 1 mom. i gällande förordning).

2 mom. motsvarar 3 § 2 mom. i gällande tillverkningsförordning.

2 § ersätter 1 § 1, 2 och 3 mom. i gällande förordning och har avfattats

i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förordningen angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker.

3 är lika lydande med 1 § 4 mom. av gällande förordning.

Då det befunnits lämpligt, att vid varje bränneri finnes en person, som

är ansvarig för att tillverkningen bedrives i enlighet med givna föreskrifter,

har i 4 § intagits bestämmelse härom. Sådan person, kallad bränneriföreståndare,

bör uppfylla det allmänna villkoret för idkande av fabriksrörelse,

nämligen att råda över sig och sitt gods. Givetvis föreligger icke

hinder för tillverkare att själv vara bränneriföreståndare.

Bestämning av tillverkningsår, som saknas i gällande förordning, har införts

i 5 § första stycket. — Definitionen å tillverkningsdygn i andra

stycket återfinnes i 6 § 3 mom. i nuvarande förordning.

6 § innefattar bestämmelser om grunderna för kontrollen och ersätter sålunda

19 §, 22 § 1 mom. samt i viss mån 18 § av gällande förordning. De

nya föreskrifterna ansluta sig nära till motsvarande stadganden i sockerbeskattningsförordningen

(1 § 2 mom.) och maltdryckstillverkningsförordningen

(5 §).

7 § motsvarar 2 § 4 mom. i gällande förordning och har i huvudsak erhållit

en mot 70 § 2 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen svarande

lydelse.

Frånsett 15 § i gällande tillverkningsförordning finnas däri icke några

bestämmelser meddelade huru bränneri och förvaringsmagasin skola vara

inrättade. Utförliga föreskrifter härom finnas i ordningsstadgan för brännerierna

(1—7 §§). I likhet med vad som skett i 6 § av sockerbeskattningsförordningen

och 10 § av maltdryckstillverkningsförordningen hava i 8 §> införts

vissa allmänna stadganden om inrättande av bränneri och förvaringsrum

för brännvin, varemot det lämnats åt kontrollstyrelsen att med ledning

härav meddela närmare föreskrifter.

9 § har sin motsvarighet i 3 § 1 mom. av gällande förordning.

10 § täcker 4 § i gällande förordning och har fått en mot 11 § i socker
beskattningsförordningen

och 16 § i maltdryckstillverkningsförordningen

svarande lydelse.

I gällande förordning saknas bestämmelser om skyldighet för tillverkare

Special
motivering.

Förordningen

angående tillverkning

och

beskattning

av brännvin.

1 S.

2 §•

3 §•

4 §.

5 §.

6 §•

7 §.

8 §.

9 §.

10 §.

11 §.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

att tillhandahålla planritning och beskrivning över bränneriet. I 14 § av

ordningsstadgan förutsattes, att vid besiktning av bränneri skola finnas tillgängliga

ritning och beskrivning, upprättade genom kontrollstyrelsens försorg.

Då kostnaden för sådan ritning med beskrivning skäligen bör bestridas

av tillverkaren, har — i överensstämmelse med vad som stadgats i 10 §

i sockerbeskattningsförordningen och 11 § i maltdryckstillverkningsförordnmgen

— i 11 § införts skyldighet för tillverkare att svara för fullständig

planritning och beskrivning över bränneriet.

12 § ersätter de föreskrifter om besiktning som för närvarande finnas i

14 § av ordningsstadgan och har utformats i nära anslutning till 17 § i

maltd rycks tillverkningsförordningen.

13 § motsvarar 2 §, 1 och 2 mom. i gällande förordning samt 35 § i

ordningsstadgan. För de ändrade bestämmelserna i fråga om tillverkning i

sammanhang med jästberedning har redan lämnats utförlig motivering.

14 § har sin motsvarighet i 6 § 1 och 2 mom. i gällande förordning och

är efterbildad 18 § i maltdryckstillverkningsförordningen.

I lo § 1 mom. hava inarbetats 8 § i gällande förordning samt bestämmelserna

i förordningen den 28 juni 1911 angående särskild avgift för brännvin,

som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot och vissa andra utländska

råämnen där användas. — 2 mom. upptager det i 3 § 1 mom. av

gällande förordning förefintliga stadgandet om kontroll å användning av

malen spannmål med den ändring, att erforderliga kontrollföreskrifter överlämnats

till kontrollstyrelsens avgörande.

16 § 1 — 3 mom. innehålla föreskrifter, som hava motsvarighet i 23 §,

24 § 3 mom. och 25 § av gällande förordning samt i 5 och 6 §§ av ordningsstadgan.

I enlighet med hemstiillan av Sveriges bränneriidkareförening

har i 3 mom. första och andra styckena införts ordet ''närmaste’ före

''järnvägsstation eller hamnplats’. — 4 mom. ersätter 27 § 1 mom. i gällande

förordning och är avsett att jämväl täcka bestämmelserna om uppmätning

i 24 § av samma förordning, vilka sistnämnda bestämmelser kontrollstyrelsen

ansett kräva motsvarighet i en särskild paragraf.

Då föreskriften : 10 § 3 mom. i ordningsstadgan med hänsyn till förhållandena

vid jordbruksbrännerierna funnits vara av viss vikt, har densamma

upptagits under 17 §.

I 18 § hava sammanförts stadganden om skyldigheter, som åligga tillverkare

enligt olika författningsrum i gällande förordning och i ordningsstadgan.

1 mom. motsvarar 10 § i gällande förordning och är lika lydande

med 6 § 3 mom. i maltdryckstillverkningsförordningen. Sveriges

bränneriidkareförening har menat, att ifrågavarande skyldighet med avseende

å handelsböckernas företeende kunde begränsas att gälla allenast brännerirörelsen

i inskränkt mening. Då det kan tänkas, att vissa uppgifter av

intresse ur kontrollsynpunkt kunna förekomma i annan bokföring än den

som särskilt avser brännvinstillverkningen, torde olägenhet kunna uppstå,

om dylika uppgifter icke vore tillgängliga. Säkerhet för att tillverkares

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 217.

73

affärsförhållanden ej obehörigt utnyttjas synes förefinnas i ansvarsbestämmelserna.

— 2 mom. är nytt. Ehuru det måste anses ligga i sakens natur,

att kontrolltjänsteman har den i momentet angivna rättigheten, har för

tydlighets skull en mot 15 § sista stycket i sockerbeskattningsförordningen

och 6 § 4 mom. i maltdryckstillverkningsförordningen svarande bestämmelse

ansetts erforderlig. — 3, 4 och 5 mom. motsvara 10 § 1 och 2 mom. samt

11 § ordningsstadgan. — 6 mom. ersätter 11 § av gällande tillverkningsförordning

och är avfattat i nära anslutning till 5 § i sockerbeskattningsförordningen

och 6 § 1 mom. i maltdryckstillverkningsförordningen.

19 § är nära lika lydande med 21 § 1 mom. i gällande förordning. 19 §.

20 § ersätter 29 § i gällande förordning. 20 §.

21 § avser att reglera tillverkares rätt att förfoga över tillverkat bränn- 21 §.

vin. Bestämmelser härom återfinnas för närvarande i 13 § 1 mom. av rus
drycksförsäljningsförordningen

och i 3 § 1 mom. av förordningen angående

handel med skattefri sprit samt i viss mån jämväl i 1 § i förordningen

den 11 juni 1920 angående försäljning av odenaturerad sprit, framställd

ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Sistnämnda stadgande erhåller

eljest sin motsvarighet genom tillägg till 13 § av rusdrycksförsäljningsförordningen

i form av ett nytt mom. 3.

I 22 § hava sammanförts de föreskrifter som synas böra meddelas an- 22 §.

gående förvaring och försändning av brännvin. Bestämmelser om försändning

av brännvin för skattefria ändamål böra, liksom nu är fallet, meddelas

av kontrollstyrelsen. Då nederlag skola förekomma allenast hos partihandlare

med rusdrycker, erfordras icke ytterligare motsvarighet till 18 §

av gällande förordning. — För försändande för export torde icke krävas

vidlyftigare bestämmelser än de i 4 mom. upptagna, vilka bestämmelser

hava till förebild motsvarande stadganden i 21 § 1 mom. i sockerbeskattningsförordningen

och ersätta kungörelsen den 19 augusti 1887 angående

bestämmelser för utförsel av obeskattat brännvin ävensom åtskilliga föreskrifter

i stadgan för allmänna brännvinsnederlag.

För kontrollens lämpliga anordning är erforderligt att partihandlare med 23 §.

rusdrycker till kontrollstyrelsen anmäler till vilka nederlag leveranser av

brännvin skola äga rum. Bestämmelser härom äro meddelade i 23 § 1 och

2 mom. — Särskilda föreskrifter om skyldigheter för partihandlare i andra

hänseenden med avseende å kontrollen synas icke behövliga, på grund varav

i 3 mom. intagits en hänvisning till tillämpliga stadganden i 18 §.

24 § motsvarar med en mindre jämkning 9 § 2 mom. i gällande förord 24 §.

ning. Med den lydelse den nya förordningen i övrigt bär faller under

prisnämnds befogenhet jämväl prissättning av brännvin som sulfitspritfabrikanterna

försälja till reningsverk. Därmed tillgodoses önskemål, uttalade

av aktiebolaget Svensk sprit i yttrande över kontrollstyrelsens betänkande

av den 19 december 1922.

25 § innehåller bestämmelserna om påförande av tillverkningsskatt för 25 §.

brännvin och ersätter sålunda 12 § 1 och 5 mom., 14 och 17 §§ i gällande

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

tillverkningsförordning samt 2 § i förordningen den 11 juni 1920 angående

försäljning av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

26 §. 26 § motsvarar 12 § 3 och 4 mom. i gällande tillverkningsförordning.

Enligt sistnämnda moment har restitution av skatt fått åtnjutas för bland

annat brännvin, som vid krutbruk eller ammunitionsfabriker, tillhöriga

staten, användes för tillverkning av krut eller knallkvicksilver, avsedda för

krigsbruk eller för övningar i försvarsändamål. Då dessa statens institutioner

kunna medgivas rätt att inköpa den erforderliga spriten i skattefri

form, vilket förfaringssätt redan vunnit tillämpning, saknas anledning

bibehålla bestämmelsen om restitution i berörda fall.

27 §. 27 § upptager bestämmelserna i 13 § 4 mom. i gällande tillverknings
förordning

och i den förut omförmälda förordningen den 28 juni 1911 angående

användning av vissa råämnen. — I detta sammanhang kan anmärkas,

att de i 13 § 1—3 mom. i gällande tillverkningsförordning intagna bestämmelserna

om särskilda avgifter vid över- och undertillverkning uteslutits

då bärande skäl för bibehållande av dessa bestämmelser icke längre kunna

anföras.

28 §. 28 § 1 mom. innehåller föreskrifter om skyldighet för tillverkare att

erlägga bidrag till kontrollkostnader och har viss motsvarighet i 21 §

2 mom. av gällande förordning och i kungörelsen den 24 oktober 1919 (nr

666). — 2, 3 och 4 mom. motsvara närmast 5 §, 7 § och 22 § 2 mom. i sistnämnda

förordning. — 5 mom. är nytt och betingas av stadgandet i 25 §

3 mom. — 16 mom. har införts en med 26 § 5 mom. i sockerbeskattningsförordningen

analog bestämmelse (jämför ock 13 § 3 mom. i gällande tillverkningsförordning).

29 §. 29 § ersätter 12 § 2 mom. i gällande förordning och har avfattats lika

med motsvarande bestämmelser i 24 § av sockerbeskattningsförordningen

och 26 § av maltdryckstillverkningsförordningen.

30 §. 30 § innehåller bestämmelserna om ansvar för olovlig brännvinstillverk
ning.

Som särskild bestraffningsgrund icke synes erforderlig för det fall

brännvinstillverkning bedrives av tillverkare i förordningens mening å tid

som icke omfattas av meddelat tillstånd eller eljest då tillverkning icke är

honom medgiven, hava bestämmelserna i 1 mom. och 2 mom. av gällande tillverkningsförordning

sammanförts i 1 mom., i vilket jämväl i förenklingssyfte

inarbetats stadgandena i 3 mom. av gällande förordning. — 2 mom.

motsvarar 5 mom. av sistnämnda förordning med tillägg, att beslag må

omfatta å stället befintliga förråd av råämnen, som uppenbarligen varit avsedda

för den olovliga tillverkningen eller mäskberedningen. — 3 mom. är

nära lika lydande med 4 mom. i gällande förordning.

31 §. 31 § 1 mom. överensstämmer med 31 § 1 mom. av gällande förordning.

— 2 mom. motsvarar 2 mom. av samma förordning med den ändring, att

bötesminimum i första stycket sänkts till tjugofem kronor samt att i andra

stycket hänvisats till 1 mom. i 30 §.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

32 § av gällande förordning innehåller straffbestämmelser för åtgärder 32 §.

varigenom skatt undandrages eller kronans säkerhet för skatten äventyras.

Med omläggningen av skatteuppbörden måste motsvarande straffbestämmelser

förlänas sådant innehåll, att säkerhet fortfarande vinnes för att det

brännvin varför skatt eller avgift skall utgöras icke undantages från beskattning.

Då i 21 § intagits föreskrifter om tillverkares rätt att förfoga

över tillverkat brännvin, bör i den nya förordningen jämväl stadgas straff

för förfogande i strid med nämnda föreskrifter. Dylika straffbestämmelser

synas böra meddelas i 32 § i samband med fastställande av straff för det

förfogande som innefattar undandragande från beskattning. Det är emellertid

förenat med svårighet att systematiskt angiva alla särskilda fall av

olovligt förfogande, och i anledning härav bar det befunnits lämpligt att

under begreppet undansnillning sammanföra samtliga förfoganden som i

förevarande sammanhang kunna komma i betraktande. Då dessa förfoganden

kunna vara av flerahanda slag och innefatta såväl ringare som grö\ re

förseelser, har det blivit nödvändigt använda en tämligen vid straffskala.

— 1 och 2 mom. komma sålunda att innebära motsvarighet till straffbestämmelser

i 32 § i gällande tillverkningsförordning, 20 § 1 mom. och 2 mom.

första stycket i förordningen angående handel med skattefri sprit samt 75 § i

rusdrycksförsäljningsförordningen — sistnämnda paragraf såvitt den angåi

brännvinstillverkare. — 3 mom. har till förebild 20 § 2 mom. andra stacket

i förordningen angående handel med skattefri sprit. — 4 mom. motsvarar

närmast senare delen av 32 § 1 mom. i gällande tillverkningsföiordning

och vissa delar av 25 § i förordningen angående handel med skattefri sprit.

I förhållande till 32 § i gällande förordning föreligger en begränsning så

till vida att påföljd av förverkande icke inträder, därest omständigheterna

äro synnerligen mildrande.

33 § motsvarar 35 § i gällande tillverkningsförordning. 33 §•

34 § ersätter 33 § i gällande förordning med den ändring, att den sär- 34 §.

skilda avgift som enligt paragrafen skall erläggas höjts till 8 öre och därmed

bringats att motsvara den avgift som enligt 27 § skall utgå.

35 § svarar mot 37 § 2 mom. i gällande förordning. Dä 13 § 2 inom. i 35 §.

förslaget på grund av fastställandet av utbytestal kommer att ersätta huvudstadgandet

i förordningen om begränsning av den myckenhet brännvin,

som må framställas i sammanhang med pressjästberedning, har straffskalan

i 4 § av sistnämnda förordning upptagits i 35 § i den föreslagna förordningen

med tillägg om lägre straff, därest omständigheterna äro synnerligen

mildrande.

I 36 § hava sammanförts straffbestämmelser för överträdelse av vissa 36 §.

kontrollföreskrifter, däribland ansvarsstadgandet i 38 § av gällande förordning.

Straffskalan är den i sistnämnda paragraf angivna med den ändring att

bötesminimum sänkts till femtio kronor.

37 § motsvarar 37 § 1 mom. i gällande förordning och har erhållit eu 37 §.

med 33 § i sockerheskattningsförordningen och 50 § i maltdryckstillverk
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

ningsförordningen nära överensstämmande utformning. Straffskalan är den

1 gällande tillverkningsförordning upptagna med den ändring att maximum

höjts till femhundra kronors böter.

38 §. 38 § 1 mom. har motsvarighet i 39 § 1 mom. av gällande förordning. —

2 mom. överensstämmer med 39 § 2 mom. av gällande förordning med den

ändring att brännvinstillverkare utbytts mot bränneriföreståndare. — 3 mom.

innebär den jämkning i förhållande till stadgandet i 39 § 3 mom. av gällande

förordning att påföljdens inträdande i viss mån begränsats.

39 §. 39 § motsvarar 40 § av gällande förordning med tillägg, innebärande att brän
neriföreståndare

upptagits jämte tillverkare samt att gåvan tillfaller kronan.

40 §. 40 § överensstämmer, frånsett formella ändringar, med 41 § av gällande

förordning.

41 §. 41 § är nära lika lydande med 42 § i gällande förordning.

42—44 §§. 42—44 §§ motsvara med smärre jämkningar 47—51 §§ av gällande för
ordning.

45 o. 46 §§. För stävjande av den olaga brännvinstillverkningen har det funnits önskvärt

att äga tillgång till bättre efterforskningsmöjligheter än dem som stå

till buds genom den i nuvarande bränvinstillverkningsförordning medgivna

undersökningsrätten. Detta förhållande har understrukits av överståthållarämbetet

som i sitt i ärendet avgivna yttrande bland annat anfört, att bebestämmelserna

i kontrollstyrelsens förslag av år 1922 icke toge hänsyn till

det behov av maktmedel som framträdde vid tillsynen av brännvinstillverkningsföroidningens

efterlevnad. Överståthallarämbetet har vidare påpekat,

att undersökning och beslag enligt gällande förordning överlämnats åt landsoch

stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer vilka .särskilt förordnats

att vaka över förordningens efterlevnad. Emellertid vore, enligt ämbetet,

stadsfiskalernas i Stockholm verksamhet sådan att de icke hade att taga

befattning med undersökning eller beslag; i stället fungerade polisämbetsmännen

och deras underordnade, och i deras verksamhet till upptäckande av

olaga brännvinsbränning inginge även att göra husundersökning, vilken i

regel skedde efter av polisbefäl given order men även utfördes av poliskonstaplar,

minst två och två tillsamman, utan någon för det särskilda

fallet given order, överståthållarämbetet har framhållit behovet av att

den praxis angående verkställande av husrannsakan som sålunda utvecklat sig

blir lagfästad. - Kontrollstyrelsen har instämt med överståthållarämbetet. —

Då ett effektivt bekämpande av den olaga brännvinstillverkningen förutsätter

möjlighet att verkställa husrannsakan, hava i 45 och 46 §§ införts

bestämmelser härutinnan av huvudsakligen samma innebörd som stadgandena

i 12 § och 13 § 1 mom. i lagen den 8 juni 1923 om straff för

olovlig varuinförsel, vilka stadganden jämväl upptagits i 9 § av lagen den

20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med

spritdrycker och vin.

47 §. 47 § motsvarar 44—46 §§ av gällande tillverkningsförordning. I enlighet

med grundsatser, som i lagstiftningen å senare tid tillämpats i fråga om

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

77

bötesfördelning, föreslås åklagares och angivares anspråk på andel i böter

och förverkad egendom skola avskaffas. Då bärande skäl ej heller kunna

förebringas för bibehållande i förevarande fall av beslagares andel, har

fördelningen föreslagits skola ske med två tredjedelar till myndighets förfogande

att användas i överensstämmelse med nu gällande föreskrifter och

återstoden till kronan.

Åtskilliga bestämmelser i gällande förordning hava ansetts icke böra

upptagas i förslaget. Då arbetsförhållandena vid brännerierna torde bliva

tillräckligt reglerade av arbetstidslagstiftningen, har 2 § 3 mom. med därtill

hörande straffbestämmelser uteslutits. Bestämmelser angående kontrollmätning

i fall som avses i 26 § böra lämpligen meddelas av kontrollstyrelsen.

Föreskriften i 28 § har sin rätta plats i instruktion för kontrolltjänstemännen.

Stadgandet i 34 § är obehövligt, då kontrollstyrelsen har att tillhandahålla

offentliga myndigheter de upplysningar som ligga inom området

för styrelsens verksamhet. Slutligen bör den i 43 § upptagna bestämmelsen

icke inrymmas i brännvinstillverkningsförordningen.

Då praktiska olägenheter skulle uppstå, därest icke tidpunkten för förordningens

ikraftträdande sammanfölle med ingången av nytt tillverkningsår,

som börjar klockan tolv på dagen den 1 oktober, har förordningen ansetts

lämpligen böra träda i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen. —

I samband med stadgande om ikraftträdandet torde jämväl vissa övergångsbestämmelser

böra meddelas. Sålunda bör föreskrivas, att åtgärder,

som före förordningens ikraftträdande erfordras för ordnande av tillverkning

eller beskattning av brännvin eller kontroll därå enligt den nya förordningen,

skola vidtagas enligt bestämmelserna i densamma. Vidare behöva särskilda

anstalter vidtagas till förhindrande av dubbelbeskattning av brännvin vid

själva övergången. Det brännvin, som tillverkas under tiden närmast före

tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande, kommer givetvis icke

att försändas från bränneriet förrän efter ikraftträdandet, vilket skulle medföra,

att dylikt brännvin för vilket tillverkaren debiterats tillverkningsskatt

även komme att beskattas vid framkomsten till partihandlarens brännvinsnederlag.

I övergångsbestämmelse torde därför lämpligen stadgas, att

tillverkaren skall inom viss kort tid i nu gällande ordning hava guldit

tillverkningsskatten för allt det brännvin, som intill förordningens ikraftträdande

tillverkats i bränneriet, samt att dylikt brännvin i stället fritages

från beskattning vid framkomsten. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen

att meddela de närmare tillämpningsbestämmelser som kunna vara erforderliga

för denna övergångsanordnings genomförande. I

I 1 § av förordningen angående försäljning av rusdrycker har intagits

den ändrade definitionen å spritdrycker och vin. — De i 13 § 1 mom. vidtagna

ändringarna äro föranledda av de i 21 § i förevarande förslag till

förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin upptagna

Uteslutna bestämmelser.

Ikraft
trädande.

Overgångs
stadganden.

Förordningen

angående försäljning

av

rusdrycker.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

bestämmelserna om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin. —

3 mom. i 13 § av rusdrycksförsäljningsförordningen är nytt och har tillkommit

för reglering av partihandelsbolags rätt att inköpa brännvin som

framställts ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Detta moment ersätter

sålunda föreskrifter i förordningen den 11 juni 1920 angående försäljning

av odenaturerad sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning,

och är efterbildat 5 § andra stycket i förordningen angående

handel med skattefri sprit. — I 74 § 2 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen

har vidtagits den ändring som påkallas av antagande av den

föreslagna brännvinstillverkningsförordningen.

Förordningen De ändringar, som vidtagits i 3 § 1 mom. och 20 § av förordningen anhand^med

Syende handel med skattefri sprit, äro betingade av överflyttande till den

skattefri föreslagna brännvinstillverkningsförordningen av de bestämmelser som

s^frf‘ angå tillverkares rätt att förfoga över brännvin. De i förordningen angående

handel med skattefri sprit meddelade föreskrifter med avseende å

handeln med motorsprit böra givetvis tillämpas å den försäljning av motorsprit

som bedrives av tillverkare. En erinran härom har intagits i 3 §

1 mom. — I 20 § hava kvarlämnats de straffbestämmelser som angå tillverkares

eller återförsäljares obehöriga avhändande av motorsprit. — 21 §

har undergått den jämkning som föranledes av den ändrade avfattningen

av 20 §. — De i 22, 23 och 24 §§ vidtagna ändringarna äro betingade av

tidigare berörda ändringsförslag.

Förordningen

angående

rissa alkoholhaltiga

preparat.

I 11 § 1 och 2 mom. av förordningen angående vissa alkoholhaltiga

preparat hava företagits de ändringar, som äro påkallade av framläggandet

av förslaget om ny brännvinstillverkningsförordning.

Hemställan. Såsom förut visats innefattar det föreliggande förslaget till förordning

angående tillverkning och beskattning av brännvin vissa ändringar i förhållande

till de i gällande tillverkningsförordning förekommande ansvarsbestämmelserna

och föreskrifterna i avseende å förordningens verkställighet.

De i förordningarna angående försäljning av rusdrycker, handel med skattefri

sprit samt vissa alkoholhaltiga preparat föreslagna ändringarna i fråga om

ansvarsbestämmelserna äga sådant sammanhang med motsvarande föreskrifter

i förslaget till brännvinstillverkningsförordning, att ifrågavarande ändringsförslag

svårligen kunna bedömas annorledes än gemensamt. På grund

härav tillstyrker jag, att lagrådets yttrande måtte inhämtas över femte

kapitlet i förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning av

brännvin, såvitt däri ingå nya eller förändrade bestämmelser, samt över de

i övriga förslag förekommande förändrade stadgandena av kriminalrättslig

natur.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

79

Föredraganden uppläser härefter förslag till

1) förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918

(nr 508) angående handel med skattefri sprit; och

4) förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen, vilka fogats såsom

bilagor 1 A—D vid detta protokoll, måtte i de av honom angivna delarna

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förordningens

tillämpningsområde.

Tillverkning.

Koncession

för vissa

brännerier.

Tillverkare

ochbränneri
föreståndare.

Bilaga 1 A.

Förslag

till

förordning angående tillverkning ock beskattning av brännvin.

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Denna förordning äger tillämpning å varje till tillverkning av vin

eller maltdryck icke hänförligt förfarande, varigenom etylalkohol i en koncentration

av mer än två och en fjärdedels volymprocent framställes eller utvinnes.

Angående rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket, gäller

vad därom är särskilt stadgat.

2. Under den kontroll och de villkor i övrigt som Konungen prövar

erforderliga må tillverkning av brännvin äga rum för vetenskapligt ändamål

eller försöksvis för tekniskt ändamål utan iakttagande av de i denna

förordning meddelade bestämmelser.

2 §.

Den som vill idka tillverkning av brännvin skall, utöver vad författningarna

i allmänhet föreskriva såsom villkor för rätt att utöva näring,

vara underkastad de föreskrifter som beträffande sådan tillverkning i denna

förordning finnas stadgade.

3 §.

I bränneri som anlagts eller för brännvinstillverkning inrättats efter

ingången av juli månad 1917 må sådan tillverkning ej äga rum utan att

Konungen därtill lämnat tillstånd. Lag samma vare angående tillverkning

i bränneri, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning än reparation

och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

4 %.

1. Den som idkar tillverkning av brännvin kallas i denna förordning

tillverkare.

2. Vid varje bränneri, där tillverkning av brännvin bedrives, skall

finnas en person som i egenskap av bränner iföreståndare är ansvarig för

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

81

att tillverkningen bedrives i enlighet med föreskrifterna i denna förordning

och de med stöd av förordningen särskilt meddelade bestämmelser.

Behörighet att vara bränneriföreståndare tillkommer ej annan än den

som råder över sig och sitt gods.

5 §.

Tillverkningsår räknas från klockan tolv på dagen första helgfria dag i

oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande oktober

månad.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan tolv på dagen den ena

till samma timme å nästföljande helgfria dag.

6 $.

1. Bränneri, tillverkning av brännvin samt förvaring av tillverkat brännvin

ävensom nederlag, till vilket brännvin försändes i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning, skola stå under statens kontroll.

2. Överinseendet å kontrollen handhaves av kontrollstyrelsen.

Den lokala tillsynen utövas av överkontrollörer med biträde av kontrollörer

och tillsyningsmän. Närmare bestämmelser om kontrolltjänstemännens tillsättande,

befogenheter och åligganden meddelas av Konungen. Angående

ersättning till kontrolltjänstemännen är särskilt stadgat.

I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall kostnaden

för kontrollens utövning bestridas av statsverket.

7 $.

Finnes vid krig eller omedelbar krigsfara eller då annat utomordentligt

förhållande är rådande nödigt att meddela förbud mot bedrivande av brännvinstillverkning

eller att föreskriva inskränkningar i sådan tillverkning,

äge Konungen därom förordna. II

II KAP.

Bestämmelser i avseende å tillverkningen in. m.

8 $.

Bränneri skall vara så byggt och inrättat, att betryggande åtgärder

kunna vidtagas till förekommande av brännvins olovliga bortförande från

bränneriet.

Magasin eller rum, avsett uteslutande för förvaring av tillverkat brännvin

(brännerimagasin), skall finnas vid varje bränneri och vara så anordnat,

att obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart våld. Fristående

cistern må ej anses såsom brännerimagasin. Då brännvin förvaras i brännerimagasin,

skall magasinet vara satt under kronans lås.

I stad skall brännerimagasin ligga å samma tomt som bränneriet och å

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 1S5 käft. (Nr 217.)

Tillverknings&r

och

tillverkningsdygn.

Grunderna

för kontrollen.

Förbud mot

eller inskränkningar

i brännvinstillverkning.

Bränneri
byggnad;
bränneri
magasin.

G

s. 82 Kontrollera mot PDF

Redskap.

Drifts
anmälan.

Beskrivning

och planritning

över

bränneri.

82 Kvngl. Maj:ts proposition Nr 217.

landet ej över en kilometers väg från detsamma, där ej kontrollstyrelsen på

särskild framställning finner sig kunna medgiva undantag härifrån.

Närmare föreskrifter om inrättande av bränneribyggnad och bränn er! - magasin samt beträffande uppställande av redskap meddelas av kontrollstyrelsen.

9 §.

För brännvinstillverkning må begagnas redskap av vilken storlek och

beskaffenhet som helst med de inskränkningar som kunna föreskrivas för

kontrollens handhavande.

10 $.

Då bränneri skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår

fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att minst tio dagar

innan tillverkning må äga rum till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig anmälan

med uppgift om

a) bränneriets namn, det ställe där bränneriet är beläget, bränneriföreståndarens

namn samt tillverkarens och bränneriföreståndarens postadresser;

b) den dag då framställning av alkohol genom tillsättande av jäst till

mäsken skall taga sin början;

c) huruvida det i bränneriet tillverkade brännvinet är avsett att försäljas

uteslutande för de i 21 § 1 mom. punkterna b)—d) angivna ändamål;

d) huruvida tillverkningen skall ske i sammanhang med pressjästberedning

(jästbränneri) eller brännvinet skall framställas ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

(sulfitbränneri); samt

e) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman.

Vid dylik anmälan skall tillika fogas bevis, dels att bränneriföreståndare

är behörig att utöva tillsyn å brännvinstillverkning, dels ock i fall som

avses i 3 § att Konungen lämnat sådant tillstånd som där är sagt.

Finnes ej hinder för rörelsens utövande, utfärdar kontrollstyrelsen till*

ståndsbevis för tillverkaren. 11

11 §.

1. Tillverkare skall, innan anmälan som i 10 § sägs första gången göres,

låta i två exemplar upprätta och till vederbörande överkontrollör överlämna

fullständig planritning och beskrivning över bränneriet, brännerimagasinet

och samtliga å bränneritomten befintliga lägenheter med tydligt angivande

av det ändamål vartill varje lägenhet är avsedd. Det ena exemplaret av

ritning och beskrivning förvaras vid bränneriet, det andra insändes av över*

kontrollören till kontrollstyrelsen.

2. Byggnader, lägenheter och bränneriredskap, som icke upptagits i den

i 1 mom. nämnda beskrivning eller som där upptagits men sedermera

ändrats, må icke vid tillverkning av brännvin användas utan att hava

blivit av överkontrollören skriftligen godkända.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 217.

83

3. När i anseende till vidtagna förändringar inom bränneri kontrollstyrelsen

anser ritningen över detsamma icke vidare vara användbar, åligger

det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning, ävenledes i två

exemplar.

12

1. Innan tillverkningen på grund av meddelat tillståndsbevis börjar,

skall kontrolltjänsteman anställa besiktning av bränneriet med tillhörande

brännerimagasin för att utröna, huruvida byggnader och redskap överensstämma

med planritning och tillhörande beskrivning samt föregående besiktningsprotokoll.

I anledning av besiktningen uppsättes protokoll, innehållande uppgift å

de förändringar som må hava vidtagits med byggnader och redskap efter

näst föregående besiktning. Protokollet utskrives i två exemplar, varav det

ena bilägges den vid bränneriet förvarade beskrivningen och det andra

insändes till överkontrollören.

Bränneri föreståndare åligger att själv eller genom ombud närvara vid

besiktningen samt underteckna protokollet.

2. överkontrollören åligger att granska besiktningsprotokollet. Visar det

sig därvid, att byggnader och redskap förete olikheter med planritning och

tillhörande beskrivning på grund av förändringar som verkställts efter det

föregående besiktning företagits, och hava förändringarna icke godkänts

jämlikt 11 § 2 mom., äger överkontrollör, där anordningarna strida mot

föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt utfärdade bestämmelser, meddela beslut om nödiga rättelser. Äro

förändringarna av beskaffenhet att hindra utövande av en betryggande

kontroll, må överkontrollör meddela förbud mot tillverkning av brännvin

vid bränneriet. Besiktningsprotokollet tillställes efter verkställd granskning

kontrollstyrelsen.

3. Har överkontrollör meddelat förbud varom i 2 mom. sägs, skall han

ofördröjligen och senast inom tre dagar insända besiktningsprotokollet till

kontrollstyrelsen, som har att återkalla tillståndet till brännvinstillverkning

eller upphäva förbudet.

Återkallas tillståndet till brännvinstillverkning, må nytt tillstånd icke

meddelas förrän tillverkaren för kontrollstyrelsen företer ett av överkontrollören

utfärdat intyg därom att anordningarna vid bränneriet icke strida

mot föreskrifterna i denna förordning eller mot de med stöd av förordningen

särskilt meddelade bestämmelser.

13 $.

1. I annat bränneri än jästbränneri och sulfitbränneri vare brännvinstillverkning

tillåten allenast från klockan tolv på dagen första helgfria dag

i oktober månad till första lielgfria dag i maj månad det därpå följande året

vid samma timme.

Besiktning.

TillverkniDgstid

och

tillverkningens

omfattning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Slutanmälan.

Särskild anmälan

vid

användning

av vissa råämnen

m. m.

Kontrollapparat;

sprithållare

och sprithållarrum;

uppmätning

av tillverkat

brännvin.

2. I jästbränneri må under varje fjärdedel av tillverkningsåret icke framställas

större myckenhet brännvin av normalstyrka än att mot åttio liter

svara etthundra kilogram under samma tid tillverkad ren pressad jäst. Med

brännvin av normalstyrka förstås brännvin som vid + 15° å Celsii termometer

innehåller femtio volymprocent alkohol.

14 §.

1. Har bränneri genom olyckshändelse så väsentligen skadats att tillverkningen

måste upphöra, eller vill tillverkare av annan anledning avsluta

brännvinstillverkningen tidigare än i tillståndsbeviset angivits, skall han

därom skriftligen göra anmälan hos kontrolltjänstemaunen, i senare fallet

minst tre dagar före utgången av det tillverkningsdygn med vilket han

anmäler sig vilja avsluta tillverkningen. Kontrolltjänstemannen åligger

att lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan ävensom ofördröjligen underrätta

överkontrollören och kontrollstyrelsen.

När sådan anmälan från tillverkaren skett, må brännvinstillverkning

ej utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid då enligt anmälningen

tillverkningen skolat avslutas.

2. Då tillverkningsrätt vid bränneri upphör, skall kontrolltjänstemannen

till förhindrande av fortsatt brännvinstillverkning anbringa de lås och förseglingar

som vederbörande överkontrollör finner erforderliga.

15 §.

1. Där tillverkare vill för brännvinstillverkning använda majs, utländsk

potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska äm.

nen, skall han därom minst tre dagar innan den första inmäskningen är

avsedd att äga rum göra skriftlig anmälan hos kontrolltjänstemannen och

därjämte uppvisa vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal, utvisande

att den särskilda avgift varom i 27 § sägs blivit inbetald. Kontrolltjänstemannen

skall lämna tillverkaren bevis om gjord anmälan samt ofördröjligen

underrätta över kontrollören och kontrollstyrelsen.

Vill tillverkare, som anmält sig ämna vid brännvinstillverkning använda

råämnen varom i första stycket sägs, upphöra med användning

därav före utgången av den tid under vilken han äger tillverka brännvin,

skall han därom göra anmälan på sätt i 14 § 1 mom. första stycket stadgas;

och skall då sådan anmälan göres förfaras i överensstämmelse med

vad där är sagt.

2. Malen spannmål må användas för brännvinstillverkning allenast under

den särskilda kontroll som av kontrollstyrelsen föreskrives.

16 %.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall i bränneri finnas en kontrollapparat,

i sulfitbränneri dock endast om kontrollstyrelsen så prövar erforderligt.

Kontrollapparaten anskaffas, äges och underliålles av staten. Brännvinstillverkning

må ej företagas, innan föreskriven kontrollapparat blivit i

bränneriet anbragt.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

85

2. I bränneri skola vara inrättade en eller flera sprithållare av den storlek

under inströmningsöppningen, att åtminstone ett dygns tillverkning däruti

rymmes. Sprithållare skall, där kontrollstyrelsen icke annorlunda bestämmer,

vara uppställd i ett från övriga lokaler i bränneriet avskilt rum;

dock må sprithållarrum stå i förbindelse med brännerimagasin.

3. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta avhämta kontrollapparat

från närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande

lämnas av överkontrollör samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens

uppsättning.

Efter tillverkningens upphörande skall kontrollapparaten kvarstanna vid

bränneriet under tillverkarens vård, såvida denne ej hos överkontrollören

anmäler sig vilja återlämna apparaten eller densamma av överkontrollören

återfordras; och åligger i så fall tillverkare att på egen bekostnad låta forsla

apparaten till närmaste järnvägsstation eller hamnplats varom meddelande

lämnas av överkontrollör.

All å apparaten, dess tillbehör eller emballage uppkommen skada som

kunnat förekommas genom omsorgsfull vård ersättes av tillverkaren.

4. Närmare föreskrifter såväl för kontrollapparats uppsättning, justering

och vård som för uppmätning och provning av tillverkat brännvin äger

kontrollstyrelsen meddela. Vid all beräkning av alkoholmängden på grund

av provning med alkoholometer skola av kontrollstyrelsen fastställda tabeller

begagnas.

17 %.

Bränneri med tillhörande redskap, brännerimagasin och övriga för kontrollen

erforderliga lägenheter skola i möjligaste mån hållas i snyggt och

ordentligt skick.

18 §.

1. Tillverkare skall hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den kontrollstyrelsen därtill befullmäktiga!,

så ock för överkontrollör.

2. Tillverkare åligger att bereda kontrolltjänsteman närhelst han det

fordrar tillträde till bränneriet för undersökning av lokaler, redskap och

råämnen samt för tillsyn å tillverkning.

3. All för kontrollen behövlig handräckning ävensom för densamma erforderliga

målkärl och andra redskap har tillverkare att tillhandahålla; skolande

mätnings- och vägningsredskap vara vederbörligen justerade.

4. Tillverkare skall då sådant för expeditionsgöromålen fordras lämna

kontrollpersonalen tillträde till ett i bränneriet eller i närheten därav beläget

eldat och städat rum, försett med erforderliga möbler och skrivmaterialier.

5. Bränneriföreståndare åligger att lämna vederbörande kontrolltjänsteman

a) uppgift över de inmäskade råämnenas myckenhet och beskaffenhet;

Ordnings
föreskrift.

Allmänna

skyldigheter

för tillverkare

och

bränneriföreståndare.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Kost och rum

för kontrollpersonal.

Klagan över

kontrolltjänstemans

åtgärd.

Tillverkares

rätt att förfoga

över

tillverkat

brännvin.

b) uppgift om produktionsorten för den vid bränneriet använda potatisen

av inhemskt ursprung och, då densamma icke odlats av tillverkaren, intyg

av säljaren om sådant ursprung; samt

c) uppgifter som av kontrollstyrelsen infordras för näringsstatistiken och

för styrelsens statistiska berättelse.

6. Tillverkare och bränneriföreståndare skola ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll

över brännvinstillverkningsskattens behöriga utgörande samt för denna

förordnings tillämpning i övrigt meddelar, ävensom de anvisningar, som

vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning, av

Konungen utfärdade bestämmelser eller kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter

kan lämna.

19 $.

Därest å landsbygden på grund av lokala förhållanden så erfordras, vare

tillverkare på anmodan av överkontrollör skyldig dels att mot särskild gottgörelse

tillhandahålla kontrolltjänsteman lämplig kost samt ett möblerat, eldat

och städat boningsrum å plats som av överkontrollören godkännes, dels ock

att mot ersättning enligt gällande skjutstaxa anskaffa skjuts till övriga

tjänstgöringsställen inom distriktet. Gottgörelse för boningsrum och kost

fastställes till beloppet i sammanhang med bestämmandet av arvode till

kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.

20 §.

Tillverkare eller bränneriföreståndare äge hos kontrollstyrelsen söka

ändring uti sådan av kontrolltjänsteman lämnad anvisning eller vidtagen

åtgärd varmed han ej åtnöjes.

III KAP.

Om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat brännvin, m. m.

21 §.

1. Tillverkare äge försälja av honom tillverkat brännvin

a) till partihandelsbolag varom förmäles i förordningen angående försäljning

av rusdrycker, i denna förordning benämnt partihandlare med rusdrycker;
b)

till partihandlare varom förmäles i förordningen angående handel

med skattefri sprit, i denna förordning benämnd partihandlare med skattefri

sprit;

c) för användning till motordrift, när brännvinet enligt vad i förordningen

angående handel med skattefri sprit sägs är att anse såsom motorsprit;

samt

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

87

d) för export.

2. önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat brännvin,

skall han, då fråga ej är om motorsprit, därtill söka kontrollstyrelsens

tillstånd.

3. På annat sätt än i 1 och 2 mom. sägs må tillverkare icke förfoga

över tillverkat brännvin.

22 $.

1. Där det tillverkade brännvinet icke direkt uttages från sprithållare

för något av de i 21 § 1 och 2 mom. omförmälda ändamål, skall brännvinet

inläggas i brännerimagasinet och där kvarbliva under kronans lås

till dess det uttages för ändamål som nu är sagt.

2. Tillverkare må även efter tillverkningens upphörande hava brännvin

kvarliggande i brännerimagasinet.

3. Försändning av brännvin som försålts till partihandlare med rusdrycker

får ske allenast till särskilt hos partihandlaren inrättat brännvinsnederlag

medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger att

för sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga,

avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt

formulär. En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

4. Brännvin som av tillverkare försålts för export må utföras ur riket

allenast över ort där tullförvaltning finnes. Utförseln skall äga rum under

den kontroll som för utförsel av utländskt oförtullat gods är stadgad. Försändning

av brännvin, avsett för export, skall ske medelst förpassning som

i 3 mom. sägs.

5. Beträffande försändning av brännvin från bränneri i andra fall än i

3 och 4 mom. är sagt gälla de bestämmelser som kontrollstyrelsen meddelar.

23 $.

1. Partihandlare med rusdrycker åligger att minst tio dagar innan försändning

av brännvin från bränneri till honom tillhörigt brännvinsnederlag

skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen anmäla

a) brännvinsnederlagets namn och det ställe där det är beläget;

b) den tidrymd, ej överstigande ett tillverkningsår, varunder brännvin

skall försändas till brännvinsnederlaget och där uppmätas; samt

c) det ombud som skall företräda partihandlaren inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidigare

än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandlaren att därom

göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag

då uppmätning är avsedd att senast äga rum.

3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare

skall i tillämpliga delar gälla partihandlare med rusdrycker till vilken

försändning av brännvin äger rum.

Förvaring

och försändning

av

brännvin.

Anmälan

från partihandlare

med rusdrycker

m. m.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts proposition Nr 217.

24 $.

å bränvin8 Kan 1 fråga om brannvin som tillverkare försäljer till partihandlare

med rusdrycker frivillig överenskommelse ej träffas om pris eller leveransvillkor

i övrigt, skall, då tillverkare eller partihandlare det påfordrar, avgörande

träffas av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter, av vilka

två utses av vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden,

jämte suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av vardera

parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas av

Konungen.

IV KAP.

Om tillverkningsskatt och särskilda avgifter.

25 §.

1. Brännvin, som från bränneri förpassas till hrännvinsnederlag, tillhörigt

partihandlare med rusdrycker, och därstädes efter godkännande mottages

av partihandlaren, skall genom hans försorg uppmätas i närvaro av

kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta myckenheten brännvin skall

partihandlaren till statsverket inbetala tillverkningsskatt med 65 öre för

varje liter av normalstyrka.

2. Till v er kningsskatten för det under varje månad uppmätta brännvinet

skall erläggas senast å femtonde dagen i sjätte månaden därefter.

3. Har partihandlare med rusdrycker inköpt så stor myckenhet inhemskt

brännvin att detsamma kan förväntas bliva lagrat under avsevärt lång tid,

äger kontrollstyrelsen på framställning av partihandlaren medgiva denne

särskilt anstånd under viss tid med inbetalning av tillverkningsskatt intill

ett belopp som svarar mot skatten å den för dylik lagring avsedda myckenheten

brännvin.

Så] länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet

som den för vilken anståndet beviljats hos partihandlaren förvaras under

kronans lås.

26 §.

Restitution Restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin av

^lingsskatt." normalstyrka ma av partihandlare med rusdrycker, i den ordning Konungen

föreskriver, åtnjutas för brännvin som utföres ur riket eller försäljes till

partihandlare med skattefri sprit.

27 %.

Särskild av- För brännvin, tillverkat vid bränneri under tid då majs, utländsk potatis,

?äämnenan- mani°kar°t eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen där

vändas vid t

tillverkning.

Tillverk
ningsskatt.

Tid för

skattens

erläggande.

Särskilt anstånd

med

skattens

erläggande.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

89

användas för brännvinstillverkning, skall tillverkare erlägga en särskild

avgift av 8 öre för varje liter av normalstyrka. Denna avgift betalas förskottsvis,

dock varje gång för minst 10,000 liter; för mycket erlagd avgift

restitueras efter tillverkningsrättens upphörande på därom av tillverkaren

hos kontrollstyrelsen gjord framställning.

28 $.

1. Före femtonde dagen i månaden näst efter utgången av varje fjärdedels

år skall tillverkare såsom bidrag till kostnaden under samma tid för kontroll

vid bränneriet erlägga ett belopp, motsvarande fem kronor för varje dygn

då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.

2. Avstår tillverkare från tillverkningens utövande utan att densamma

tagit sin början, skall tillverkaren, som är skyldig att därom göra anmälan

till kontrollstyrelsen, gottgöra statsverket hela den kostnad som må hava

uppstått genom inkallande av kontrolltjänsteman.

3. Om medgiven brännvinstillverkning ej företages inom tre tillverkningsdygn

efter den i tillståndsbeviset uppgivna tid eller om brännvinstillverkning

avbrytes utan sådan anmälan som i 14 § 1 mom. första stycket omförmäles

eller utan sådant förordnande av Konungen som avses i 7 § och

ej inom tre tillverkningsdygn, det oräknat varunder avbrottet inträdde, ånyo

företages, åligger det tillverkaren att för de tillverkningsdygn under vilka

tillverkningen sålunda icke utövats gälda hela den på bränneriet belöpande

kontrollkostnaden.

4. Tillverkare åligger att gälda kostnad för tillsyn å brännerimagasin

vid bränneri som ej är i verksamhet.

5. Partihandlare med rusdrycker har att gälda kostnaden för den särskilda

kontroll som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda

fall.

6. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna paragraf,

skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart hos vederbörande

utmätas.

29 §.

Erläggande av tillverkningsskatt och avgifter enligt denna förordning

sker genom inbetalning å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets

räkning.

Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal skall ofördröjligen insändas

till kontrollstyrelsen.

Särskilda

kostnader

som skola

gäldas av

tillverkaren.

Inbetalning

av skatt och

avgifter.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Ansvar för

olovlig tillverkning

m. m.

V KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

30 $.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin böte från och med trehundra till och

med tretusen kronor. Den som innehar mäsk, uppenbarligen avsedd för

olovlig brännvinstillverkning, vare ock underkastad ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin eller har den som

beträdes med förbrytelse varom i första stycket av detta mom. sägs tidigare

fällts till straff för sådan förbrytelse eller för förbrytelse som avses i

31 § 2 mom. av denna förordning eller i 74 § 1 mom. av förordningen

angående försäljning av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom.

av förordningen angående handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket av förordningen angående vissa

alkoholhaltiga preparat, straffes med fängelse i högst ett år eller med böter

från och med femhundra till och med femtusen kronor. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till etthundra eller,

vid upprepad förbrytelse, trehundra kronors böter.

2. Beträdes någon med förbrytelse som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen

eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin

och mäsk ävensom de kärl vari brännvinet och mäsken förvaras tagas

i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat brännvin skall ock gälda den i 25 §

1 mom. stadgade tillverkningsskatt.

Härvid iakttages:

a) Har tillverkningen skett med enkel, omedelbarligen med eld driven redskap,

varde skatten beräknad efter redskapens avverkningsförmåga, vilken

skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens

storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter femhundra liters tillverkning

för dygn.

b) År tillverkningen utövad med mera sammansatt eller medelst ånga driven

redskap, beräknas skatten för den myckenhet som efter vad utrönas kan

blivit tillverkad, dock för minst åttahundra liter för dygn.

c) Har tillverkningen skett på annat sätt än ovan sagts, beräknas skatten

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

för deri myckenhet som efter vad utrönas kan blivit tillverkad, dock för

minst femtio liters tillverkning för dygn.

d) I samtliga dessa fall skall skatten utgå för minst trettio dygn; bär

tillverkningen blivit utövad över trettio men ej sextio dygn, utgöres skatt

för sextio dygn; har den utövats över sextio men ej nittio dygn för nittio

dygn o. s. v.

31 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning utbjuder eller eljest saluhåller för

beredande av brännvin ägnad apparat eller del av dylik apparat med uppenbart

syfte att apparaten eller apparatdelen skall komma att nyttjas vid

olovlig brännvinstillverkning eller för att obehörigen antingen från denaturerat

brännvin borttaga denatureringsmedlet eller försvaga denatureringen

eller göra annan till dryck ej ämnad alkohollialtig vara användbar därtill,

så ock den vilken överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts, straffes med böter från och med etthundra till och med

tvåtusen kronor, och vare apparaten eller apparatdelen förbruten. Vid upprepad

förbrytelse eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må dömas

till högst tiotusen kronors böter eller till fängelse i högst sex månader.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till

tjugofem kronor.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap,

som uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där

sägs, straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen kronor,

och vare redskapet förbrutet. Äro omständigheterna synnerligen mildrande,

må böterna nedsättas till tjugofem kronor.

Beträdes någon som förut fällts till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs andra gången eller oftare med dylik förbrytelse eller har någon

som beträdes med sådan förbrytelse tidigare fällts till straff för annan förbrytelse

som avses i 30 § 1 mom., dömes till böter från och med trehundra

till och med tretusen kronor eller till fängelse i högst sex månader.

32 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör eller sprithållare med dold öppning

eller avledning, varigenom brännvin kan lönnligen uttagas, eller olovligen

bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten, straffes

med böter från och med etthundra till och med femtusen kronor eller dömes till

fängelse i högst ett år; dock må, där undansnillning skett i större omfattning

eller omständigheterna eljest äro synnerligen försvårande, dömas till

straffarbete i högst två år.

Ansvar för

tillverkning

av apparat

avsedd för

olovlig tillverkning

m. m.

Ansvar för

undansnillning

av

brännvin

m. in.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Vad som förstås

med redskap.

Påföljd för

underlåtenhet

att anmäla

brännvinstillverkning

av vissa

råämnen.

Ansvar för

överträdelse

av föreskrifter

för tillverkning

i

jästbränneri.

92 Kvngl. Maj:ts proposition Nr 217.

Lag samma vare, där någon vid sådan försändning som i 22 § 3—5 mom.

avses undansnillar brännvin eller bryter försegling eller öppnar eller borttager

lås som kontrolltjänsteman åsatt.

2. Den som i brännvinsnederlag hos partihandlare med rusdrycker undansnillar

brännvin, innan detsamma uppmätts för beskattning, eller bryter

försegling eller öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman åsatt,

straffes som i 1 mom. är stadgat.

3. Där någon vid tillgodonjutande av tillstånd som omförmäles i 21 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet villkor,

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor eller,

i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst

sex månader.

4. I fall som i 1 mom. avses skola, där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande, jämte

de kärl vari brännvinet förvaras vara underkastade beslag och dömas

förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen i fall varom i 1 mom. första

stycket sägs.

Den som dömes till ansvar för förbrytelse som i 1 eller 2 mom. avses

skall tillika dömas skyldig att utgiva den tillverkningsskatt som belöper på

undansnillat brännvin.

33 §.

Till redskap som enligt 30 § 2 mom., 31 §> 2 mom. eller 32 § 4 mom. är

förbrutet räknas varje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning eller

bränning inrättat redskap, sprithållare ävensom ångmaskin med tillbehör.

34 §.

Där någon utan anmälan som i 15 § 1 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis, maniokarot eller andra väsentligen lika

stärkelserika utländska ämnen, erlägge han för allt det brännvin, som vid

bränneriet tillverkats under den tid då tillverkning där pågick på grund

av det tillståndsbevis som gällde när den olovliga användningen av nämnda

råämnen ägde rum, en särskild avgift av 8 öre för varje liter, dock minst

femhundra kronor.

35 %.

Den som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning i

strid mot föreskrifterna i 13 § 2 mom. straffes med böter från och med

femhundra till och med tiotusen kronor. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande, må böterna nedsättas till femtio kronor.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

36 $.

Den som företager brännvinstillverkning i strid mot föreskrifterna i 16 §

1 mom.

eller vägrar att hålla handelsböcker eller tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller dess ombud eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot denna förordning tillträde till rum eller byggnad

där undersökning må ske

böte från och med femtio till och med ettusen kronor.

37 §.

Uraktlåter någon att ställa sig till efterrättelse något av vad enligt denna

förordning åligger honom eller de föreskrifter som i enlighet med denna

förordning äro meddelade, straffes, där ej särskilt ansvar är bestämt, med

böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

38 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan till förbrytelse varom i 30 § 1

mom. sägs eller vid utförande av sådan förbrytelse med råd eller dåd uppsåtligen

hjälper så att gärningen därigenom sker straffes som vore han själv

gärningsman. Har någon före brottets utförande eller vid utförandet, dock

i mindre mån än nyss är sagt, med råd eller dåd gärningen främjat, straffes

efter ty som han prövas hava till brottet bidragit. Om någon utan att

hava sådan del i brottet som nu sagts, sedan brottet timat, med vetskap

därom gått den brottslige tillhanda genom att dölja vara som genom brottet

framställts, straffes efter som brottet var till, dock mindre än om han själv

varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara avyttrats vare ej förfallen till

ansvar för delaktighet i gärningen enligt vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock den som tillverkar eller saluhåller i 31 §

1 mom. avsedd apparat eller apparatdel ansvarar för förbrytelse mot denna

förordning som begås av hans hustru, barn, husfolk eller i hans arbete

antagen person, såsom vore förbrytelsen av honom själv begången, därest

icke omständigheterna göra sannolikt att förbrytelsen skett utan hans vetskap

och vilja. Begagnar bränneriföreståndare ombud, ansvare ombudet

jämte föreståndaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 30 eller 31 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen, mäsk, brännvin eller förvaringskärl dömas

förbrutna, eller fälles eljest tillverkare eller bränneriföreståndare till ansvar

för förbrytelse med dylik påföljd, inträder påföljden även om den som begått

förbrytelsen icke är godsets ägare.

39 §.

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom

gåva åt kontrolltjänsteman, vilken utövar tillsyn över bränneri,

Ansvar för

överträdelse

av vissa kontrollbestämmelser.

Ansvar för

andra överträdelser

av

denna förordning:.

Delaktighet i

förbrytelse

m. m.

Ansvar för

gåva åt kontroll^

än steman.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Ansvar för

kontrolltjänsteman

vid röjande

av yrkeshemlighet

eller affärsförhållanden.

Särskilt ansvar

för kontrolltjänsteman

m. fl.

som beträdas

med olovlig

tillverkning

m. m.

Skyldighet

och rättighet

att anställa

åtal.

Beslag.

böte från och med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman

som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar och miste därjämte

befattningen. Gåvan tillfälle kronan.

40 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

vare förbjudet att, där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse,

röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden. Gör han

detta och framgår ej av omständigheterna, att han erhållit kännedom om

hemligheten eller affärsförhållandena å tid då han ej innehaft dylik befattning,

straffes med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till

egen eller annans fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo gottgöra.

41 §.

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller å

brännvinsnederlag, eller den vilken har till tjänsteåliggande att åtala förbrytelser

mot denna förordning, själv beträdas med förbrytelse varom i 30 §

1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse

som omförmäles i 32 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med

sex månader till och med två år.

42 $.

1. Vederbörande allmänne åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas

att vaka över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser

mot densamma. Åtal skall anhängiggöras vid allmän domstol.

2. I övrigt äger envar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot varandra, ej heller

annan skyldeman mot den hos vilken han njuter kost eller underhåll, ej

fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjänare mot husbondefolk under

den tid de äro i tjänsten.

3. Då åtal anställes av annan person än den som är nämnd i 1 mom.,

give han sin talan allmänne åklagaren till känna så tidigt att denne må kunna

övervara målets utförande.

43 §.

1. De i 42 § 1 mom. omförmälda åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två vittnens närvaro. Innehavare av vad i

beslag tages eller, om han är frånvarande, hans ombud på stället eller

någon av hans husfolk skall tillsägas om beslaget.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

95

2. Sker beslag i bränneri under den tid då tillverkningsrätt där gäller,

må ej panna utbrytas eller någon del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande hindras innan första domstol i målet

dömt redskapen förbruten, där ej vid tillverkningen begagnats redskap, ledningsrör

eller sprithållare med dold öppning eller avledning, varigenom

brännvin kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas med särskild stämpel, där ej redskapen

vid beslaget fråntages ägaren, i vilket fall den skall sättas i allmänt

förvar.

44 §.

De i 42 § 1 mom. omförmälda åklagare äga anställa undersökning angående

förbrytelse som i denna förordning avses. Undersökningen må anställas

i bränneri, så ock i annat rum eller byggnad som kan begagnas för

brännvinstillverkning eller förvaring av brännvin.

45 §.

1. För eftersökande av egendom som kan antagas enligt denna förordning

vara förverkad må husrannsakan äga rum inom lägenhet som enligt

sin bestämmelse är tillgänglig för envar, så ock inom lägenhet som plägar

tjäna till härbärge eller tillhåll för lösdrivare eller personer, vilka äro

straffade eller misstänkta för brott, ävensom uti magasin, upplagsbodar

och uthus. Dylik husrannsakan må företagas av landsfogde, landsfiskal eller

stadsfiskal, så ock, där honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, av

annan polisman.

2. Är någon på sannolika skäl misstänkt för förbrytelse, varå straffarbete

eller fängelse enligt denna förordning kan följa, må husrannsakan företagas

hos honom för eftersökande av egendom som kan antagas vara genom

förbrytelsen förverkad.

Konungens befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal ävensom

chef för polisväsende i stad äga förordna om husrannsakan som i detta mom.

avses; och må sådan verkställas, förutom av tjänsteman som nu nämnts,

av polisman i befälsställning som av Konungens befallningshavande därtill

särskilt förordnats. Utan förordnande varom nyss sagts må husrannsakan,

när fara är i dröjsmål, företagas av polisman i befälsställning eller,

där egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats

till lägenheten, jämväl av annan polisman.

46 §.

Vid husrannsakan skola såvitt möjligt såsom vittnen närvara två av förrättningsmannen

därtill anmodade ojäviga personer. Den hos vilken husrannsakan

sker äge jämväl tillkalla vittnen, dock utan att undersökningen

därigenom må uppehållas. Har varken han eller av honom tillkallat

Under
söknings
rätt.

Befogenhet

att företaga

husrannsakan.

Husrannsakans

verk*

ställande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Böters fördelning

och

förvandling

m. m.

Ikraft
trädande.

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

vittne närvarit, skall underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden.

öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas. Är ej vare

sig den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av dennes husfolk

tillstädes, må sådant ej ske utan i vittnens närvaro, öppnad lägenhet

skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter tillslutas.

Vid husrannsakan må olägenhet eller skada ej förorsakas utöver vad som

är oundgängligen nödvändigt.

Husrannsakan må ej, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, företagas

mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

över vad vid husrannsakan förekommit skall protokoll föras av förrättningsmannen.

47 %.

1. Av böter som ådömas enligt denna förordning samt av värdet av

redskap och annan egendom som förklarats förbrutna skola två tredjedelar

ställas i Stockholm till överståthållarämbetets, i annan stad till magistratens

samt å landet till länsstyrelsens förfogande att i enlighet med föreskrifter

som Konungen utfärdar användas till uppmuntran av polismän, som ådagalagt

synnerligt nit vid beivrande av olovlig rusdrycks- eller sprithantering.

Återstoden tillfaller kronan.

2. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter som ådömas enligt denna

förordning, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

3. Då tillverkningsskatt jämte böter ådömts enligt denna förordning, må,

där tillgång saknas till skatten eller någon del därav, böterna ej kunna

med penningar gäldas utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande

förvandlingsstraff.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

Genom denna förordning upphävas

dels förordningen den 11 oktober 1907 (nr 86 sid. 1) angående tillverkning

av brännvin,

dels förordningen den 28 juni 1911 (nr 67 sid. 2) angående särskild avgift

för brännvin, som tillverkas vid bränneri under tid, då maniokarot

och vissa andra utländska råämnen där användas, ävensom särskild skatt

å dylika ämnen, använda vid tillverkning av stärkelse,

dels ock förordningen den 8 maj 1925 (nr 121) om fortsatt tillämpning

av förordningen den 11 juni 1920 (nr 277) angående försäljning av odenaturerad

sprit, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Åtgärder, som före tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande

erfordras för ordnande av brännvinstillverkning eller beskattning av brännvin

eller kontroll därå enligt förordningen, skola vidtagas enligt bestämmelserna

i densamma.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

97

Tillverkare skall senast den 2 oktober 1926 enligt bestämmelserna i

förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin bava

erlagt tillverkningsskatt för allt brännvin som intill tidpunkten för denna

förordnings ikraftträdande tillverkats, skolande tillverkningsskatt för dylikt

brännvin icke upptagas, då det vid försäljning till partihandlare med rusdrycker

ankommer till dennes brännvinsnederlag.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt.

185 höft. (Nr 217.)

t

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Bilaga 1 B.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ samt 74 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §•

I denna förordning förstås

med spritdrycker: sprit och absolut alkohol samt varje alkoholhaltig

dryck, som icke är att hänföra till vin eller maltdryck och som håller

mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol; samt

med vin: varje genom alkoholisk jäsning framställd dryck, som är tillverkad

av saft, pressad av druvor, bär, frukt eller andra växtdelar, och

som håller minst två och en fjärdedels men ej mer än tjugotvå volymprocent

alkohol.

Spritdrycker och vin kallas med en gemensam benämning rusdrycker.

13 §.

1. Angående tillverkares rätt att försälja i bränneri tillverkat brännvin

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Den, som till avsalu äger tillverka annan spritdryck än som i första

stycket avses, vare skyldig att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja

vad som icke utföres ur riket.

2. Inom riket — — — till partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under de

villkor Konungen varje år bestämmer. Ansökan om tillstånd till inköp av

sådana spritdrycker skall göras före september månads utgång året innan

det, som tillståndet avser.

74 §.

2. Har den, som beträdes med olovlig försäljning av rusdrycker, förut

fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 § 2 mom.

i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin eller i

22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den 1 juli 1918 angående

handel med skattefri sprit eller i 11 § 1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga

preparat, straffes såsom för upprepad olovlig rusdrycksförsäljning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

99

Bilaga 1 C.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918

(nr 508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom., 20—22 §§, 23 § 2 mom. samt 24 §

i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit skola

erhålla följande ändrade lydelse:

3 *.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över skattefri sprit gäller

vad därom är särskilt stadgat; dock skola bestämmelserna i denna förordning

äga tillämpning å tillverkares försäljning av sprit för användning till

motordrift.

Beträffande försäljning av sprit för användning till motordrift skall med

tillverkare vara likställd den, som av tillverkaren eller hans ombud antagits

till återförsäljare.

20 §.

Därest tillverkare eller återförsäljare, som i 3 § 1 mom. avses, obehörigen

avhänder sig motorsprit, straffes med böter från och med etthundra till och

med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, dömes till straffarbete i högst ett år.

21 §.

överträder någon det i 7 § 1 mom. meddelade förhud, straffes som i

20 § sägs.

22 §.

1 mom. Vidtager någon ohehörigen med denaturerad sprit åtgärd, varigenom

denatureringsmedlet avskiljes eller denatureringen försvagas, straffes

såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 23 § 1 mom. i denna förordning eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli 1918 angående

vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 30 § 1 mom. andra och

tredje styckena i förordningen angående tillverkning och beskattning av

brännvin är stadgat.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

23 $.

2 mom. Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i 1 mom. sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. i denna förordning eller i 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket i förordningen den 1 juli 1918

angående vissa alkoholhaltiga preparat, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra

och tredje styckena av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker är stadgat.

24 §.

Därest någon, som, enligt vad i 8 § sägs, fått sprit åt sig utlämnad, icke

ställer sig till efterrättelse de med spritens utlämnande förenade villkor,

straffes med böter från och med tjugofem till och med ettusen kronor eller,

i händelse omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

101

Bilaga 1 D.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den

1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli

1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola erhålla följande ändrade

lydelse:

11 §.

1 mom. Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt preparat åtgärd,

varigenom denatureringsmedel avskiljes eller denaturering försvagas, straffes

såsom för olovlig tillverkning av brännvin enligt 30 § 1 mom. i förordningen

angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varcm i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 2 mom. första stycket

av denna paragraf, straffes såsom i 30 § 1 mom. andra och tredje styckena

1 förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin finnes

stadgat.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller avyttrar någon, utan att

sådan åtgärd vidtagits, alkoholhaltigt preparat till förtäring eller i övrigt

under omständigheter, som bort giva säljaren skälig anledning antaga, att

varan är avsedd att användas som dryck, straffes såsom för olovlig försäljning

av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker.

Har den, som beträdes med förbrytelse, varom i första stycket sägs,

tidigare fällts till straff för förbrytelse, som avses i 30 § 1 mom. eller 31 §

2 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin

eller i 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller 23 § 1 mom. i förordningen den

1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit eller i 1 mom. första

stycket av denna paragraf, straffes såsom i 74 § 1 mom. andra och tredje

styckena i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1926 klockan tolv på dagen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Bilaga 2.

Redogörelse beträffande Jästsprittillverkning i utlandet.

För den utredning, som Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium och

kontrollstyrelsen att gemensamt verkställa i fråga om brännvinstillverkning

i sammanhang med pressjästberedning, hava ämbetsverken ansett

erforderligt att äga kännedom om hithörande förhållanden i utlandet. De

spörsmål, som därvid särskilt avsågos, gällde i huvudsak, huruvida framställning

av sprit i samband med jästtillverkningen gjorts till föremål för

reglering från det allmännas sida, jästsprittillverkningens omfattning, de

huvudsakliga ändamål, vartill dylik sprit komme till användning, samt

fabrikspriset å jästspriten. Därjämte borde utrönas, vilken ställning man

i olika länder intoge till de s. k. jästgivande metoderna vid jästtillverkning,

dessa metoders utbredning och det utbyte ur råvara av jäst och sprit, som

metoderna ansågos medföra, ävensom vunna erfarenheter om det inflytande,

dylika metoder visade sig hava å jästens kvalitet och hållbarhet.

Sedan berörda upplysningar blivit genom utrikesdepartementets försorg

införskaffade, lämnas i det följande en sammanfattning av det material,

som sålunda kommit ämbetsverken till hända. I det följande företagna

myntevalveringar hava verkställts enligt riksbankens växelkurser den 17

oktober 1925.

Danmark.

Det utmärkande för jästindustrien i Danmark är, att tillverkningen av

jäst praktiskt taget sker utan någon spritutvinning. Anledningen till att

förhållandena där utvecklat sig på detta sätt är att söka i vissa av kristiden

föranledda omständigheter. Då landet år 1917 var i fara att bliva

avspärrat från vidare tillförsel från utlandet av livsmedel och kol, vidtogos

vittgående åtgärder att säkerställa tillgången särskilt av brödsäd,

och i anslutning därtill underkastades den kvantitet råämnen, som fick

användas för tillverkning av brännvin för konsumtionsändamål en stark

begränsning, varemot man sökte i möjligaste mån tillgodose landets oundgängliga

behov av jäst samt av sprit för tekniska ändamål. För jästfabrikernas

vidkommande hade detta till följd, att driften måste koncentreras,

vilket tog sig uttryck i den på statens tillskyndan vidtagna sammanslutningen

till ett enda företag av landets hela jäst- och spritindustri, som

alltså för närvarande har karaktären av ett monopolföretag.

Inskränkningen i råämnestillgången nödvändiggjorde givetvis ock, att

man måste inrikta sig på att på bekostnad av spritutbytet söka utvinna så

mycket jäst som möjligt ur det tillgängliga råmaterialet. Härvid framkom

den patentskyddade s. k. Z-metoden, vilken giver ett stort utbyte av

jäst samt är förbunden med mycket liten spritutvinning. Metoden medgiver

ock användande av melass såsom inmäskningsämne.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

103

Jästtill verkning äger rum vid tre fabriker vilka samtliga äro inrättade

för tillverkning enligt nämnda metod. Den vid dessa fabriker tillverkade

myckenheten sprit utgör sammanlagt allenast omkring 2.3 procent av landets

hela spritproduktion. Jästspriten användes uteslutande för tekniska

ändamål.

För närvarande gälla icke några lagbestämmelser som begränsa tillverkningen

av jästsprit.

Tillverkningen i Danmark av sprit och jäst belyses av följande siffror:

År

Total sprittillverkning

milj. liter å

100 %

Härav jästsprit <i

100 %

Jästproduktion

milj kg.

1920.......

......... 3.4 2

1.4 8

3.95

1921 ......

.......... 4.40

0.7 Sl

4.45

1922 ......

.......... 5.23

0.41

4.50

1923 ......

.......... 5.oo

0.21

5.0 G

1924 ......

.......... 0.44

0.23

5.12

Å den i Danmark tillverkade spriten tillämpas ett enhetligt fabrikspris,

vilket för närvarande utgör 1 krona 75 öre per liter å 100 procent, däri inbegripet

tillverkningsskatt till staten med 60 öre per liter å 100 procent.

Några särskilda bestämmelser, avsedda att reglera prisförhållandet mellan

olika slag av sprit, finnas således icke.

Nyssberörda enhetspris av 1 krona 15 öre per liter å 100 procent utan

skatt torde i svenskt mynt motsvara omkring 54 öre per liter 50 procent.

Utbytet av inmäskat material vid jästtillverkning angives på följande

sätt:

I. Enligt den s. k. Z-metoden:

Inmäskat material Jäst kg.

100 kilogram korn.............................. 70

100 » korn och melass ............ 72

100 » melass ........................... 74 II.

Sprit å 100

later sprit a 1UO

å 100 kg. jäst

2.9

2.s

2.7

II. Enligt den tidigare använda luft jästmetoden:

Av 100 kilogram inmäskat material erhöllos 30 kilogram jäst och 13.5 liter

sprit å 100 procent, d. v. s. 45 liter sprit å 100 procent å 100 kilogram jäst

(90 liter å 50 procent å 100 kilogram jäst).

Den med användande av den danska Z-metoden tillverkade jästen uppgives

vara fullt lika god som annan jäst i fråga om såväl de vid bakning

verksamma egenskaperna som hållbarhet.

England.

I England är tillverkningen av jäst förbunden med bränneriindustrien.

Jästspriten användes såväl till förtäringsändamål som tekniska ändamål.

Några särskilda i lag bestämda inskränkningar i tillverkningen av jästsprit

äro icke meddelade. Då sedan gammalt beskattningen av tillverkat

brännvin i England grundar sig, bland annat, å ett beräknat fixt spritutbyte

ur mäsk av viss beskaffenhet, hava emellertid i samband därmed

vissa föreskrifter meddelats angående den myckenhet jäst som får uttagas

ur för spritframställning avsedd mäsk.

Någon viss relation i utbytet mellan jäst och sprit finnes ej stadgad.

Jästtillverkning utan samband med sprittillverkning underlättas genom

medgivande att för tillverkningen får begagnas skattefri melass, i likhet

med vad som gäller för de skattskyldiga jästbrännerierna. De icke sprit
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

tillverkande jästfabrikerna äro icke underkastade någon inskränkning i

fråga om utbyte av jäst ur mäsken.

En mindre myckenhet jäst tillverkas även inom bryggeriindustrien.

Några uppgifter om prisbestämning å jästsprit samt de tal för utbyte ur

inmäskat råmaterial eller utbyte av jäst i jämförelse med sprit, som pläga

förekomma inom jästindustrien i England, hava icke erhållits.

Frankrike.

I Frankrike är staten ensam förbehållen rätt att inköpa all annan inom

landet tillverkad sprit än sådan, som är framställd antingen genom destillation

av vin eller cider eller tillverkad av bär eller frukter. All jästsprit

levereras således till staten, som tillhandahåller densamma uteslutande för

industriella och medicinska ändamål ävensom för försäljning till export.

Tillverkningen av jästsprit är icke på något sätt begränsad genom lagbestämmelser.

Sedan några år tillbaka är jästtillverkningen i Frankrike väsentligen

omlagd. Tidigare tillämpades såväl Wiener-metoden, medförande ett utbyte

av omkring 400 liter sprit å 50 procent å 100 kilogram jäst, som ock

luftjästmetoden, för vilken man i Frankrike räknat med ett utbyte av omkring

100 liter sprit å 50 procent mot 100 kilogram tillverkad jäst. Numera

användes allmänt melass såsom inmäskningsmaterial, och samtliga melassjästfabriker

använda sig av endera av två jästgivande metoder, vilka på

100 kilogram inmäskad melass i utbyte lämna:

den ena: 35 kilogram jäst och 10 liter sprit å 100 procent,

den andra: 55 kilogram jäst och ingen sprit.

Den förstnämnda metoden medför alltså ett utbyte av omkring 60 liter

sprit å 50 procent å 100 kilogram jäst.

Övergången till jästtillverkningsmetoder med melass såsom inmäskningsmaterial

i stället för såsom tidigare spannmål har under påtryckning

från myndigheternas sida genomförts tack vare sänkningen av spannmålsspritpriset

ned till melasspritens prisnivå.

Några ogynnsamma erfarenheter av omläggningen hava icke uppstått.

Samma fabriker, som tidigare använde spannmål såsom inmäskningsmaterial,

begagna numera melass utan att därvid kunna påvisa någon försämring

i kvaliteten å jäst. Det har emellertid framhållits, att metoderna

med begränsat spritutbyte synas åstadkomma en jästkvalitet, som är mera

hållbar och av större jäsverkan än som är fallet med de metoder, som icke

medföra något som helst spritutbyte.

Det pris, staten betalar för melassprit och spannmålssprit — oavsett om

den framställts i samband med jästtillverkning — utgör för närvarande

150 francs per 100 liter å 100 procent och å sprit av rotfrukter 225 francs

per 100 liter å 100 procent. Detta, motsvarar i svenskt mynt per liter å 50

procent omkring 13 öre respektive 20 öre.

Priset å de slag av sprit, som tillverkaren äger fritt försälja, utgör för

närvarande 9 francs per liter å 100 procent, d. v. s. i svenskt mynt omkring

75 öre per liter å 50 procent.

Sprittillverkningens omfattning belyses av följande tablå (sprit å 100

procent). Ehuru densamma icke särskilt upptager jästsprit, kommer likväl

övergången till melassinmäskning vid jästfabrikerna ävensom dessa

fabrikers övergång till mindre spritgivande metoder något till synes.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

105

Kotfruktssprit Melassprit Spannmålssprit

1920 ................

.............. 47

miljoner liter

5

miljoner

liter

12 miljoner liter

1921................

.............. 60

»

26

>

17 » »

1922................

............. 68

»

28

»

»

20 » »

1923...............

.............. 70

»

14

>

»

6.s » »

1924................

.............. 78

»

>

16

»

»

3.7 »

Norge.

I Norge försiggår1 tillverkning av jäst vid två fabriker. Vid den ena av

dessa kommer den s. k. Z-metoden till användning, medförande praktiskt

taget ingen spritutvinning, varemot vid den andra begagnas den eljest vanliga

luftjästmetoden med ett utbyte ur 100 kilogram inmäskat råmaterial

av 35 kilogram jäst och 10 liter sprit å 100 procent, d. v. s. 55 å 60 liter sprit

å 50 procent å 100 kilogram tillverkad jäst. I förstnämnda fallet utgöres

råmaterialet av melass och i senare fallet av majs eller korn.

Någon i lag fastställd inskränkning i den kvantitet jästsprit, som får tillverkas,

finnes icke. Emellertid gäller sedan år 1910 den bestämmelsen, att

jästspriten allenast skall komma till användning för sådana ändamål, vartill

skattefri eller lägre beskattad sprit kan ifrågakomma, d. v. s. för tekniskt

bruk. Enligt finansdepartementets bestämmande kan dock viss kvantitet

jästsprit få utbytas mot annan sprit och för förädling överföras till

reningsverk. Allenast med en ringa myckenhet jästsprit förfares emellertid

på det sistnämnda sättet.

Sprittillverkningen i Norge har, i liter å 100 procent, uppgått till:

Tillverkningsår Lantbruksbrännerier

1920— 1921

1921— 1922

1922— 1923

1923— 1924

1924— 1925

1,624,214

132,421

1,441,579

615,987

797,314

Jästfabriker

367,040

339,019

278,673

71,285

108,825

Några lagbestämmelser finnas ej, vilka äro tillkomna i syfte att reglera

priset å jästsprit i förhållande till priset å sprit från övriga brännerier.

För närvarande utgör fabrikspriset å sprit å 100 procent från jästfabrikerna

70 å 75 öre och från övriga brännerier 2 kronor 2 öre, d. v. s. i svenskt

mynt enligt nu gällande växelkurs omkring 27 öre respektive 77 öre för liter

å 50 procent. Å det sistberörda slaget av brännvin utgår skatt med 4 kronor

70 öre (i svenskt mynt 3 kronor 60 öre) per liter å 100 procent, vilken,

då spriten användes för tekniskt, medicinskt eller vetenskapligt ändamål,

res ti tueras.

Schweiz.

I Schweiz finnas fem jästfabriker, som tillverka sprit såsom biprodukt.

För dessa fabriker gäller icke någon i lag stadgad inskränkning i fråga om

sprittillverkningen.

Sprittillverkningen i liter å 100 procent har uppgått till:

År

Jästsprit

Sprit ay frukter

Annan sprit

1920 ...

........ 0.28 miljoner

— miljoner

0.7 5 miljoner

1921 ...

......... 0.27 »

— >

2.63 >

1922 ..

......... 0.31 »

2.55 »

1.50 >

1923 ...

........ 0.24 »

3.72 »

1.40 »

1924 ...

......... 0.18 >

0.6 0 »

1.38 »

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Priset å den tillverkade spriten bestämmes genom överenskommelser med

destillatörerna. För jästsprit och sulfitsprit har priset under de senare

åren bestämts så, att det satts lika med det pris, som betalats för från utlandet

importerad sprit fritt schweizisk gräns, ökat med införseltullen, 7

francs per 100 liter, å denaturerad sprit. År 1924 utgjorde priset å jästråsprit,

levererad till reningsverk, 4l.ie francs per hektoliter å 100 procent

d. v. s. omkring 15 öre per liter å 50 procent. Sprittillverkning av potatis

har i Schweiz varit inställd sedan år 1914.

Några uppgifter angående råmaterial vid jästtillverkningen hava icke

kunnat erhållas. Enligt uppgift skulle vid en fabrik hava utvunnits av

100 kilogram inmäskade råämnen 22 kilogram jäst och 18 liter sprit å 100

procent. Detta motsvarar ett spritutbyte av något över 160 liter sprit å 50

procent på 100 kilogram jäst.

Tjeckoslovakien.

I Tjeckoslovakien kommer jästsprit till användning för samma ändamål

som övriga slag av sprit, således även för förtäringsändamål.

Den myckenhet jästsprit, som får tillverkas, bestämmes årligen av regeringen.

För närvarande utgör berörda myckenhet 5.24 procent av hela den

kvantitet sprit, som får tillverkas i landet.

Sprittillverkningen uppgick under vart och ett av de senaste fem tillverkningsåren

till:

1920— 1921

1921— 1922

1922— 1923

1923— 1924

1924— 1925

Lantbruksbrännerier

liter a 100 %''

34.2 miljoner

42.4 »

31.2 »

26.1 >

35.s »

Industribrännerier

liter a 100 %

28.1 miljoner

17.< »

12.4 »

11.8 »

16.2 >

Jästfabriker

liter ä 100 %

2.0 miljoner

3.4 »

2.1 »

2.0 »

2.8 »

Priset å råsprit, angivet per liter å 50 procent i svenskt mynt efter nuvarande

kurs, har utgjort:

Lantbruksbrännerier

1920—1921 ..............

61

öre

1921 — 1922 ..............

59

1922—1923 ..............

30

»

1923-1924 ..............

32

»

1924—1925 .............

— 33

»

Industribrännerier Jästfabriker

39

öre

39 öre

40

38 »

30

»

26 »

24 öre

24 »

Jästtillverkningen är underkastad en särskild beskattning på så sätt,

att tillverkaren har att erlägga en särskild avgift av 0.5 tjeckoslovakisk

krona per liter sprit å 100 procent, i svenskt mynt motsvarande för närvarande

omkring 3 öre per liter å 50 procent.

Beträffande utbytet av sprit vid jästtillverkningen har detta angivits

växla mellan cirka 30 och 142 liter sprit å 50 procent å 100 kilogram jäst.

Erfarenheten har icke utvisat någon direkt skillnad med avseende å

jästens kvalitet och hållbarhet vid användande av olika tillverkningsmetoder.

Tyskland.

I Tyskland, där partihandeln med sprit utövas av en statlig monopolförvaltning

(Reichsmonopolverwaltung), tillhandahåller monopolförvaltningen

den av jästfabrikerna levererade spriten huvudsakligen för tekniska

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

107

ändamål. För förtäringsändamål ifrågakommer så gott som uteslutande

den vid lantbruksbrännerierna tillverkade potatisspriten.

Någon i lag stadgad inskränkning i sprittillverkningen gäller icke för

jästfabrikerna. Såväl nämnda fabriker som övriga spritfabriker äro emellertid

vid avsättningen av den tillverkade spriten beroende av vissa för de

olika fabrikerna fastställda andelar i den totala sprittillverkningen

(Brennrechte). Före början av varje tillverkningsår bestämmer monopolförvaltningen

med hänsyn till lagerförhållanden och beräknad åtgång,

huru mycket av den sålunda en gång för alla bestämda andelen, som får

tillverkas för leverans under kommande tillverkningsåret. För tillverkningsåret

1925—1926 är sålunda ifrågavarande andel bestämd till 70 procent

av den regelmässiga andelen. Så länge brännerierna hålla sin tillverkning

inom ramen av den för tillverkningsåret bestämda kvantiteten,

betalar monopolförvaltningen för det levererade brännvinet ett visst normalpris.

Överskrides berörda myckenhet, likvideras det utöver densamma

tillverkade med ett betydligt lägre pris, som är fastställt så lågt, att det

icke täcker framställningskostnaden för spriten. I och för sig gäller sålunda

ingen inskränkning i fabrikernas rätt att tillverka sprit, men genom

prisbestämmelser är ordnat så, att tillverkningen låter sig ekonomiskt genomföras

allenast i den mån den hålles inom vissa gränser.

Nyanlagda jästfabriker tillförsäkras icke andel i tillverkningen på sätt

ovan är nämnt och erhålla för den sprit, de framställa, allenast det nyssberörda

reducerade priset. På grund härav avstå dylika jästfabriker i regel

från att vid tillverkningen utvinna sprit.

Hela tillverkningen av sprit å 100 procent uppgick i Tyskland till:

Tillverkningsår

1920—1921................

1921 — 1922................

1922— 1923.................

1923— 1924.................

1924— 1925................

I fråga om priset å den sprit, som levereras till monopolförvaltningen,

gälla från och med den 1 oktober 1925 i huvudsak följande bestämmelser.

Grundpriset utgör:

för de första 30 procent av andelen för året ..................... 60 pf. per liter ä 100 procent

» » följande 40 procent av andelen ............ 56 » » » » 100 »

» » återstående 30 procent av andelen ........................ 45 » » » » 100

Berörda normalpris motsvara i svenskt mynt omkring respektive 27, 25

och 20 öre per liter å 50 procent.

För vinsprit samt sprit, framställd av körsbär, hallon, björnbär och blåbär,

utgår ett tillägg med 20 pfennig samt för sprit, tillverkad av persikor,

aprikoser, plommon, sviskon, slånbär, fågelbär, fläderbär, enbär och stålört

(Gentiana), ett tillägg av 10 pfennig. Vid användning av andra bär och

frukter än de nu uppräknade inträder en nedsättning med 52 pfennig. I

vissa fall utgår jämväl ett tilläggspris vid användning av majs och hirs

med 15.5 pfennig, vilket dock icke kan gälla andra jästbrännerier än de, som

använda den s. k. Wienermetoden.

Med hänsyn till den levererade spritens olika alkoholhalt tillämpas i

huvudsak följande särskilda tillägg eller avdrag å grundpriset:

Kvantitet

16.4 miljoner liter

12.5 >

13.8 » J>

17. s >

20.2 » »

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

I. Annan sprit än melassprit och jästsprit:

Vid en styrka av lägst 93 viktprocent, ett tillägg till grnndpriset av

»»»»»94» »»» » »

» » » under 80 ned till 50 viktprocent, » avdrag från » »

» » » » 50 » » 40 » » » » » »

» » » » 40 » » 30 » » » » » >

. * y> * » 30 » > — » » » » % •».

3 pf.

4 »

3 >

6 »

10 »

20 »

II. Melasssprit och jästsprit.

Förutom de under I. angivna avdragen tillämpas för nämnda spritsorter

ett särskilt avdrag av 0.6 pfennig per liter å 100 procent. Monopolförvaltningen

kan emellertid medgiva undantag från sistnämnda avdrag, såvida tillverkaren

genom i särskild ordning tagna prov, vilka på tillverkarens bekostnad

undersökas av monopolförvaltningen, styrker, att den levererade spriten

icke innehåller mer än O.i viktprocent aldehyder och allenast spår av

finkelolja.

Det reducerade pris, som tillämpas vid leverans utöver den bestämda andelen,

är för tillämpning från och med den 1 oktober 1925 fastställt sålunda,

att grundpriset, 45 pfennig, i detta fall minskas med:

a) för brännvin, tillverkat av bär och frukter 10 procent

b) för annat brännvin................................. 50 »

Vad beträffar användningen inom jästindustrien i Tyskland av s. k. jästgivande

metoder har därstädes drivits en omfattande propaganda för införande

av dylika metoder. Emellertid torde icke kunna sägas, att desamma

vunnit någon avsevärdare utbredning inom den tyska jästindustrien,

utan har man där funnit det mera ekonomiskt att alltjämt arbeta

med metoder, som giva större spritutbyte.

Utbytet av inmäskat råmaterial gestaltar sig tämligen olika vid de tyska

jästfabrikerna. Man torde kunna säga, att, då spannmål använts såsom

inmäskningsmaterial, i allmänhet erhålles 33 procent jäst och 15 procent

sprit; sålunda beräknas på 100 kilogram tillverkad jäst belöpa omkring SO

liter sprit å 50 procent. Vid jästfabriker utan spritutbyte utvinnas enligt

uppgift omkring 60 procent jäst.

Inom den tyska jästindustrien anses, att större säkerhet ifråga om

jästens kvalitet och hållbarhet vinnes med användande av de spritgivande

jästframställningsmetoderna än då metoder med särskilt höga jästutbyten

begagnas.

Österrike.

_ I Österrike äro tillverkarna vid jästfabrikerna skyldiga att leverera all

tillverkad sprit till de härför anordnade uppsamlingsställena (Presshefeund

Spiritusstellen). Det pris, för vilket spriten övertages, utgör för närvarande

90 österrikiska Schilling per hektoliter absolut alkohol, i svenskt

mynt motsvarande omkring 25 öre per liter å 50 procent. De egentliga

spritfabrikerna hava jämväl att leverera det tillverkade brännvinet till

ovannämnda uppsamlingsställen.

Några särskilda bestämmelser, som reglera priserna å olika slag av tillverkat

brännvin, finnas icke meddelade.

Tillverkningen av sprit i samband med pressjästberedning är icke reglerad

genom särskilda lagbestämmelser. Under vissa tider har emellertid

enligt bestämmelser, som meddelats av högsta kontrollmyndigheten över

bränneriema (Bundesministerium fur Finanzen), nämnda sprittillverk
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

109

ning varit på så sätt inskränkt, att fabrikerna ägt utvinna allenast 1 liter

sprit å 100 procent på 4 kilogram tillverkad jäst, d. v. s. 50 liter sprit å 50

procent på 100 kilogram jäst. Vid en högre spritutvinning, än sålunda

fastställts, hava jästfabrikerna för den överskjutande tillverkningen fått

vidkännas en nedsättning i det eljest gällande priset.

Uppgifter rörande inmäskningsmaterial och utbytestal hava icke kunnat

erhållas, ej heller upplysning rörande den österrikiska jästindustriens

ställning till användande av s. k. jästgivande tillverkningsmetoder. Emellertid

har meddelats, att spannmål icke vidare förekommer såsom inmäskningsmaterial

vid jästtillverkning.

Amerikas förenta stater.

I Amerikas förenta stater har under de senaste åren i medeltal tillverkats

en myckenhet av omkring 10 miljoner liter jästsprit å 50 procent årligen.

Med hänsyn till förbudet användes jästspriten liksom annan tillverkad

sprit huvudsakligen för tekniska ändamål. Tillverkningen av jästsprit

har icke gjorts till föremål för några i lag föreskrivna inskränkningar.

Priset å jästsprit och annan sprit är lika och utgör för närvarande enligt

uppgift omkring 35 öre för liter å 50 procent för skattefri vara. Detta pris

torde dock vara partihandelspriset och således icke det pris, tillverkaren

erhåller.

Upplysningar rörande använda tillverkningsmetoder eller utbytestal

hava icke blivit meddelade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18 mars 1926.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 januari 1926, hade

Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över femte

kapitlet i upprättat förslag till förordning angående tillverkning och beskattning

av brännvin, såvitt i samma kapitel inginge nya eller förändrade

bestämmelser, samt över upprättade förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning

av rusdrycker, förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit och förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli

1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat, såvitt i nämnda

förslag förekomme förändrade stadganden av kriminalrättslig natur.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i finansdepartementet, hovrättsassessorn

Harry Guldberg.

I anledning av förslagen, såvitt desamma utgjorde föremål för lagrådets

granskning, avgå vos följande yttranden:

Förslaget till förordning angående tillverkning och beskattning

av brännvin.

30 $.

Lagrådet:

Genom det sätt, varpå förordningens tillämpningsområde angivits i 1 §

— ett stadgande, vars syfte dock enligt lagrådets uppfattning skulle komma.

till bättre uttryck, om begynnelseorden ändrades till: Såsom tillverkning av

brännvin anses i denna förordning — har förbrytelsen olovlig tillverkning

av brännvin blivit i viss mån annorlunda bestämd än i den nu gällande

lagstiftningen. Straffbart såsom olovlig tillverkning av brännvin skulle

hädanefter bliva varje till tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt

olovligt förfarande, varigenom etylalkohol i en koncentration av mer än

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

111

två och en fjärdedels volymprocent framställts eller utvunnits. Så snart

en olovlig mäskberedning fortskridit så långt, att etylalkokol i nyss angiveri

koncentration bildats, skulle följaktligen brännvin anses tillverkat och

straff för olovlig tillverkning av sådan vara inträda. Tydligt är, att härigenom

förbrytelsen olovlig beredning av mäsk skulle få en i hög grad begränsad

räckvidd; därunder skulle hädanefter endast falla olovlig mäskberedning

på ett så tidigt stadium, att etylalkohol i angiven koncentration

ännu icke utvunnits.

En annan följd av förslagets anordning i denna del är den, att sådant

beredande av mäsk, som hädanefter skulle anses och bestraffas som olovlig

tillverkning av brännvin, i konsekvens härmed även skulle i olikhet med

vad hittills varit fallet medföra påföljd av skyldighet att gälda tillverkningsskatt,

och då straffet för olovlig brännvinstillverkning och olovlig mäskberedning

är detsamma, skulle det just bliva ur denna synpunkt, som förbrytelsens

riktiga rubricering skulle erhålla egentlig praktisk betydelse. Tydligt

är, att å brännvinstillverkning genom allenast mäskberedning bestämmelsen

i 3 mom. under c) skall bliva tillämplig, ehuruväl densamma naturligtvis

icke är avfattad med tanke på en dylik tillämpning. Det torde väl

för övrigt knappast kunna förnekas, att de stränga reglerna rörande tillverkningsskattens

beräkning, vilka redan under nuvarande förhållanden, då fråga

är om brännvinstillverkning i egentlig mening, understundom synas drabba

med oskälig hårdhet, i än mindre mån kunna anses lämpligen avpassade

för tillämpning å sådan mäskberedning, som hädanefter skulle betraktas såsom

olovlig tillverkning av brännvin.

32 §.

Lagrådet:

Då uttrycket »vid brännvinstillverkning» i 1 mom. första stycket, taget

strängt efter orden, endast torde beteckna en pågående tillverkning av brännvin,

men under den här givna straffbestämmelsen naturligtvis bör falla även

sådant undansnillande av brännvin, som sker exempelvis från brännerimagasin,

där brännvinet efter fullbordad tillverkning upplagts, synas till innehållets

förtydligande begynnelseorden i paragrafen förslagsvis böra avfattas

sålunda: Den som från bränneri eller brännerimagasin undansnillar brännvin

eller vid brännvinstillverkning begagnar etc.

Under förutsättning att stadgandet i 4 mom. första stycket, såvitt angår

det i 1 mom. andra stycket avsedda fallet, är så att förstå, att väl hela det

försända brännvinspartiet, men icke jämväl i brännerimagasinet tilläventyrs

kvarliggande brännvinsparti är underkastat beslag, har lagrådet mot nu

ifrågavarande stadgande intet att erinra.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

37 §.

Lagrådet:

Från motsvarande stadgande i 1907 års brännvinstillverkningsförordning

skiljer sig denna paragraf bland annat därutinnan, att den bär inrymda

straffbestämmelsen riktar sig, icke såsom förstnämnda stadgande allenast

mot tillverkare utan mot envar, som underlåter att ställa sig de i förordningen

eller med stöd av densamma meddelade föreskrifterna till efterrättelse.

Efter orden skulle således t. ex. kontrolltjänsteman, som icke

behörigen fullgör sina åligganden enligt förordningen, vara underkastad

ifrågavarande straffbestämmelse, såframt ej särskilt ansvar finnes bestämt

för det felaktiga förfarande, vartill han gjort sig skyldig. Detta torde

säkerligen icke vara meningen. Utbytet av gällande förordnings »brännvinstillverkare»

mot »någon» torde hava föranletts uteslutande av önskan

att göra bestämmelsen tillämplig å, förutom tillverkare, jämväl bränneriföreståndare

och partihandlare med rusdrycker eller med skattefri sprit.

Blott beträffande dessa lärer stadgandet vara avsett att tillämpas. Till

förebyggande av misstolkning synes detta böra komma till uttryck i paragrafens

avfattning.

I 18 § 6 mom. föreskrives, att tillverkare och bränneriföreståndare skola

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar,

ävensom de anvisningar, vilka vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet

med förordningen, av Konungen utfärdade bestämmelser eller kontrollstyrelsens

särskilda föreskrifter kan lämna; och enligt 23 § 3 mom. skall

vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och bränneriföreståndare i

tillämpliga delar gälla partihandlare med rusdrycker, till vilken försändning

av brännvin äger rum. Den åsyftade innebörden i 37 §:s straffbestämmelse

skulle vid sådant förhållande bliva på ett fullt uttömmande

sätt återgiven, därest här talades allenast om uraktlåtenhet att ställa sig

till efterrättelse något av vad i förordningen föreskrives. Anses emellertid,

i överensstämmelse med vad för närvarande är fallet, de på grund av

förordningen meddelade särskilda föreskrifterna böra omnämnas jämte

dem förordningen själv lämnar, torde — till utmärkande av att här är

fråga ej blott om kontrollstyrelsens föreskrifter utan även om kontrolltjänstemans

anvisningar — orden »de föreskrifter, som i enlighet med

denna förordning äro meddelade», böra ersättas med »de föreskrifter och

anvisningar, som i enlighet med denna förordning meddelas».

Beträffande det sakliga innehållet i paragrafen, i den mån detta skiljer

sig från motsvarande stadgande i gällande förordning, finner lagrådet

anmärkningsvärt, att straffmaximum blivit väsentligen höjt, utan att det

på något sätt angivits, att behov av en dylik förhöjning föreligger.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kxmgl. Maj:ts proposition Nr 217.

113

39 §.

Lagrådet:

Den mot denna paragraf svarande 40 § i 1907 års förordning stadgar

straff för tillverkare, vilken giver eller erbjuder något såsom gåva åt

kontrolltjänsteman, som utövar tillsyn över tillverkarens eget (»hans»)

bränneri eller nederlag. Genom den ändrade avfattning, som i det remitterade

förslaget stadgandet erhållit i sammanhang därmed att jämväl

bränneriföreståndare upptagits i paragrafen, har ordet »hans» bortfallit

och stadgandet följaktligen fått en vidsträcktare innebörd, så att straff

skulle inträda även då tillverkare resp. bränneriföreståndare gåve eller

erbjöde något såsom gåva åt kontrolltjänsteman, som utövade tillsyn över

något annat bränneri i riket. Då en sådan påföljd näppeligen är åsyftad

och i allt fall icke lärer vara av förhållandena påkallad, torde en jämkning

av ordalagen böra äga rum.

40 §.

Lagrådet:

Stadgandet i denna paragraf skiljer sig från 41 § av gällande förordning

bland annat därigenom, att förbudet att röja tillverkares yrkeshemlighet

eller affärsförhållanden förbundits med det villkor att sådant

ej kan anses påkallat av tjänstens intresse. Såsom förebild för denna

avfattning av stadgandet lärer hava tjänat motsvarande bestämmelse i

förordningen den 1 juni 1923 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker, vars 53 § är likalydande med förevarande. Det må emellertid

beaktas, att sistnämnda förordning i denna del avviker från de stadganden

i enahanda syfte, som förekomma i åtskilliga andra författningar, däribland

även sådana som, i olikhet med maltdrycksförordningen, tillkommit i den

i § 87 regeringsformen stadgade ordning. Enligt dessa författningar

gäller nämligen undantaget i tjänstens intresse endast yppande av driftanordning

eller affärsförhållande, medan förbudet mot röjande av yrkeshemlighet

är i förevarande hänseende ovillkorligt. Härunder synes ligga

den principen att de enskilda näringsidkarnas yrkeshemligheter icke borde

offras för genomförande av det allmänna ändamål lagstiftningen avsåge

att främja. Med hänsyn till vad som förekommit under förarbetena till

maltdrycksförordningen synes det ock kunna ifrågasättas, om det verkligen

varit avsett att i denna förordning frånträda berörda dittills följda princip.

I varje fall torde knappast skäl föreligga att nu utan vidare upptaga

enahanda avvikande stadgande även i förevarande förordning allenast

för att vinna likformighet med maltdrycksförordningen.

Ifrågavarande avfattning synes vad maltdrycksförordningen angår hava

tillkommit först i Kungl. Maj:ts proposition (nr 131 till 1923 års riksdag).

I det förslag av kontrollstyrelsen, som närmast låg till grund för proposiBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 185 höft. (Sr 217.) 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

tionen, hade i 53 § bibehållits den avfattning stadgandet ägde i 45 § av

då gällande förordning i ämnet av den 7 augusti 1907, vilket ej alls

upptog något i tjänstens intresse gjort undantag från förbudet att röja

yrkeshemlighet eller affärsförhållanden. Rörande den vidtagna ändringen

och skiljaktigheten mot kontrollstyrelsens förslag i denna del synes annat

icke förekomma i propositionen än den upplysning, som må ligga i departementschefens

yttrande, å sid. 101: »50 § har liksom följande paragrafer

jämkats till överensstämmelse med motsvarande stadganden i vissa under

de sista åren utfärdade författningar. De sakliga ändringarna äro endast

helt obetydliga». Yttrandet torde av sammanhanget att döma hava gällt

även 53 §. Vilka under sista åren utfärdade författningar här åsyftas är

visserligen ej angivet, men det ligger nära till hands att antaga, att det

varit bland andra förordningarna den 1 juli 1918 angående handel med

skattefri sprit och angående vissa alkoholhaltiga preparat, vilka förordningar

i 27 § resp. 13 § innehålla ansvarsbestämmelser i samma syfte.

Men i dessa är, på sätt här ovan antytts, röjande av yrkeshemlighet

överhuvud taget belagt med ansvar, yppande av driftanordning eller

affärsförhållande åter endast där det ej kan anses påkallat i tjänstens

intresse. Rörande avfattningen av detta stadgande i förordningen angående

handel med skattefri sprit framgår av förarbetena (proposition

nr 323 till 1918 års lagtima riksdag), att till grund därför ligger nykterhetskommitténs

förslag i ämnet, vars 38 § härutinnan överensstämmer

med 27 § i förordningen. Och i kommitténs motivering (betänkande VII

den 31 januari 1916 sid. 68) heter det, att denna paragraf, som hade

sin motsvarighet i åtskilliga andra författningar, föreslagits närmast i

anslutning till motsvarande bestämmelse i 47 § i lagen den 29 juni 1912

om arbetarskydd. Sistnämnda stadgande innehåller ett i angivna hänseende

ovillkorligt förbud mot röjande av yrkeshemlighet, vilket ock

särskilt framhålles i motiveringen till det av den s. k. yrkesfarekommittén

den 9 december 1909 avgivna förslaget till nämnda lag (sid. 162 i betänkandet).

Ett av socialstyrelsen den 2 november 1925 avgivet förslag till

reviderad lag om arbetarskydd upptager i 66 § samma stadgande oförändrat.

Till jämförelse kan vidare åberopas det likartade stadgandet i 18 §

av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilket

utan ändring i förevarande hänseende upptagits i 27 § av det efter granskning

i lagrådet nu till riksdagens prövning överlämnade förslaget till ny

lag i detta ämne.

Då några särskilda skäl icke anförts och knappast heller synas föreliggga,

varför yrkeshemligheter inom nu ifrågavarande verksamhetsområde skulle

åtnjuta mindre skydd än eljest i allmänhet är stadgat, hemställes, att

paragrafen i förevarande avseende måtte erhålla en avfattning i ungefärlig

överensstämmelse med motsvarande stadgande i arbetarskyddslagen.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

115

44 och 45 §§.

Lagrådet:

Förslagets 44 § motsvarar 48 § i 1907 års förordning, i vad samma

paragraf avser undersökning om förbrytelse mot förordningen. Stadgandet

härleder sig från äldre författningar under tiden före husbehovsbränningens

avskaffande och torde hava tillkommit för att lagfästa rätt till

husrannsakan för uppdagande av olovlig brännvinstillverkning samt för

uppbringande av förbruten bränneriredskap. Även i gällande förordning

lärer stadgandet äga sin huvudsakliga betydelse såsom grundläggande rätt

för åklagare att anställa husrannsakan i bränneri och andra i paragrafen

angivna lokaler. Detta torde framgå bland annat av den i det föreliggade

förslaget ej bibehållna 43 §; den där givna föreskriften synes otvetydigt

angiva, att 48 § avser något annat och mera än att blott fastslå åklagarens

för övrigt självklara befogenhet att anställa undersökning om förbrytelse

mot förordningen, innan åtal sker. Genom uteslutandet av föreskriften

i 43 § och införandet av de nya bestämmelser, som innehållas i

förslagets 45 och 46 §§, har emellertid innebörden av stadgandet i 44 §

blivit skäligen oklar. Skulle dess betydelse numera endast vara att lämna

en allmän föreskrift om åklagares rätt att i och för åtals anställande hålla

undersökning — vilket dock i viss mån motsäges genom bibehållandet av

uppräkningen av de lokaler, där undersökning skulle få ske — synes stadgandet

obehövligt och saklöst kunna utgå. Är åter, såsom det förefaller antagligt,

meningen den, att samma stadgande, vilket i det avseende, varom

nu är fråga, endast företer några smärre, rent formella avvikelser från den

nuvarande 48 %, skulle i allt väsentligt bibehålla sin gamla betydelse,

framstår såsom i hög grad anmärkningsvärt, att i sådant fall någon tydlig

gräns icke torde under alla förhållanden kunna uppdragas mellan

tillämpningen av 44 § och den efterföljande. Detta synes desto mera betänkligt,

som å ena sidan kretsen av de myndighetspersoner, vilka äga

hålla undersökning enligt 44 §, är något snävare begränsad än vad som

följer av motsvarande bestämmelse i 45 §, medan å andra sidan, särskilt

efter borttagandet av nuvarande 43 §, undersökningsrätten enligt 44 § är

lämnad alldeles obunden av sådana reglerande föreskrifter, som för de i

45 § avsedda fallen meddelas i 46 §. Under nu senast angivna förutsättning

må därför med skäl kunna ifrågasättas, om ej innehållet i 44 och

45 §§ lämpligen borde sammanföras till en enhetlig bestämmelse rörande

husrannsakan inom ramen för den ifrågavarande lagstiftningen.

Den föreslagna nya 45 § avser att reglera rätten till och förutsättningarna

för husrannsakan, dock endast för eftersökande av egendom, som

kan antagas enligt förordningen vara förverkad. Att stadgandet på sålunda

angivet sätt begränsats sammanhänger uppenbarligen därmed, att

i brist på allmängiltiga lagstadganden i ämnet de i 12 § varuinförsellagen

givna bestämmelserna om husrannsakan tagits till förebild och

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl Maj:ts proposition Nr 217.

att man velat så litet som möjligt avvika från dessa bestämmelser. I de

fall av husrannsakan, som i anledning av nämnda lag kunna förekomma,

är tydligen också tillrättaskaffandet av olovligen införd eller eljest i anledning

av olovlig införsel förverkad egendom det huvudsakliga syftemålet.

Annorlunda ställer sig förhållandet, då husrannsakan finnes påkallad

med anledning av förbrytelse mot förevarande förordning; här torde ändamålet

i främsta rummet vara att uppdaga förbrytelsen och särskilt att

genom påträffande av olovligen tillverkat brännvin eller för dylik tillverkning

avsedd redskap anskaffa bevis därom.

Vid nu angivna förhållanden synes det icke vara ovillkorligen nödvändigt

att upprätthålla överensstämmelsen med 12 § i varuinförsellagen och

hinder icke böra möta att åt bestämmelserna om husrannsakan i denna

förordning giva det innehåll att uppdagande av förbrytelse, som i förordningen

avses, angives såsom främsta ändamålet med dylik åtgärd.

Detta syfte kunde lämpligen vinnas genom erforderliga tillägg till 1 mom.

och första stycket av 2 mom. i den föreslagna 45 §. Om i sammanhang

härmed i 1 mom. bland de lokaler, där husrannsakan må ske, även upptages

bränneri med tillhörande lägenheter, lärer även med denna ståndpunkt

44 § kunna ur förslaget utgå, varigenom de olägenheter, som kunde

befaras åtfölja bibehållandet av nämnda paragraf jämnsides med 45 §,

skulle undvikas.

Lagrådet:

1 förevarande förslag har i likhet med i en del andra under senare tid

till lagrådets granskning överlämnade lagförslag ett annat kommateringssystem

än det hittills i allmänhet tillämpade kommit till användning. Det

nya systemet utmärkes huvudsakligen genom en väsentlig inskränkning i

bruket av skiljetecknet komma. Utan att vilja uttala något omdöme om

detta system i och för sig, anser sig dock lagrådet böra framhålla, att såvitt

angår lagtext — varå givetvis alldeles särskilda krav på tydlighet måste

uppställas det gängse systemet synes vara att föredraga såsom bättre

ägnat att omedelbart för ögat klargöra de olika satsernas avgränsning från

varandra, varigenom en riktig uppfattning av ett lagstadgandes innehåll

icke oväsentligen underlättas. Lagrådet har föranletts till detta uttalande

närmast med avseende å straffbestämmelsen i 31 § 2 mom. andra stycket,

där frånvaron av övliga skiljetecken i styckets förra del rent språkligt

t. o. m. möjliggör en annan läsart än den avsedda och riktiga, vilket i fråga

om en bestämmelse av detta slag måste betecknas som ett betänkligt redaktionsfel.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förslagen till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

It juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, förordning om

ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående

handel med skattefri sprit och förordning om ändrad lydelse av 11 § 1

och 2 mom. i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa

alkoholhaltiga preparat.

Lagrådet lämnade dessa förslag utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förordningen

angående tillverkning

och

beskattning

av brännvin.

30 §.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 19 mars 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möllek, Levinson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss, att,

sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 22 januari 1926 till lagrådet remitterat

förslag till dels förordning angående tillverkning och beskattning

av brännvin, dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, dels förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr

508) angående handel med skattefri sprit, dels oek förordning om ändrad

lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående

vissa alkoholhaltiga preparat, för inhämtande av lagrådets yttrande

över förslagen i vissa delar, lagrådet den 18 mars 3926 avgivit sitt utlåtande.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anför föredragande

departementschefen:

»Lagrådet har vid 30 § i förslaget till förordning angående tillverkning

och beskattning av brännvin framhållit, att olovlig beredning av mäsk

enligt förslaget skulle bliva att bedöma såsom olovlig brännvinstillverkning,

så snart etylalkohol bildats i en koncentration av mer än två och

en fjärdedels volymprocent. Denna utvidgning av straffbestämmelsernas

tillämpningsområde är — såsom framgår av vad jag tidigare i ämnet

anfört — en åsyftad konsekvens av stadgandet i 1 § och torde medföra

ökad möjlighet till ingripande mot olovlig sprithantering i dess olika

former. Att påföljd av skyldighet att gälda tillverkningsskatt komme att

inträda vid fall av sådant olovligt beredande av mäsk, vilket bleve att

anse såsom olovlig tillverkning, torde icke innebära annat än en riktig

tillämpning av de principer som varit vägledande för förslagets anordning

i denna del. De i gällande förordning upptagna reglerna rörande tillverkningsskattens

beräkning hava med hänsyn till dessa reglers schematiska

karaktär funnits kunna användas i den nya tillverkningsförordningen och

synas i själva verket icke komma att, rent sakligt sett, drabba med större

hårdhet i fallen av mäskberedning än i fallen av tillverkning i inskränkt

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217. 119

mening. — Den av lagrådet förordade redaktionella ändringen i 1 § har

vidtagits.

Straffbestämmelserna i 32 § 1 mom. avse att träffa allt undansnillande 32 §.

som kan äga rum, innan brännvinet blir föremål för försändning. Då den

av lagrådet ifrågasatta formuleringen icke är uttömmande och det lärer vara

förenat med svårighet att genom angivande av de lokaler, varifrån undansnillning

kan tänkas ske, åstadkomma en tillfredsställande avfattning av

detta lagrum, har jag icke velat frångå det remitterade förslaget på denna

punkt. Den åsyftade tolkningen av uttrycket Vid brännvinstillverkning''

torde framgå vid sammanställning av bestämmelserna i första och andra

styckena av förevarande moment.

Då stadgandet i 4 mom. första stycket, såvitt angår det av lagrådet

angivna särskilda fallet, är att förstå på sätt lagrådet anfört, föreligger

icke anledning till vidare yttrande i denna del.

Såsom lagrådet anfört, har utbytet av ''brännvinstillverkare'' i 37 § 1 37 §.

mom. av gällande förordning mot ''någon’ i 37 § av förslaget föranletts

av önskan att göra bestämmelsen tillämplig å, förutom tillverkare, jämväl

bränneriföreståndare och den som har att handla å partihandlares vägnar.

Till förekommande av stadgandets tillämpning å fall, för vilka detsamma

icke är avsett, synes tillämpningsområdet böra tydligt angivas på sätt lagrådet

hemställt. Vidare hava lagrådets erinringar i fråga om avfattningen

i övrigt givit anledning till viss omformulering av stadgandet. — Anledningen

till höjningen av bötesmaximum är den, att ett icke alltför

lågt maximum synts vara lämpligt med hänsyn till mångfalden förseelser

av olika slag som kan bliva att bedöma enligt 37 §.

Till förekommande av misstolkning har ordet ''bränneri’ i 39 § utbytts as §.

mot ''bränneriet''.

Vid avfattningen av 40 § i det remitterade förslaget har såsom förebild 40 §.

tjänat 53 § i maltdryckstillverkningsförordningen, med vilken förordning

förslaget på åtskilliga andra punkter företer överensstämmelse. Emellertid

lärer antagandet av sistberörda paragraf hava inneburit frånträdande av

eljest tillämpade principer å ifrågavarande område, och då det — såsom

lagrådet påpekat — knappast torde föreligga skäl för upptagande av enahanda

avvikande stadgande endast för att vinna likformighet med maltdryckstillverkningsförordningen,

har jag, med beaktande av den framställda

anmärkningen, låtit omarbeta 40 § till överensstämmelse med motsvarande

stadgande i arbetarskyddslagen.

Till undvikande av den oklarhet, som skulle kunna uppstå genom bibe- 44 §.

hållande av de i det remitterade förslaget upptagna bestämmelserna om faet remitteundersökningsrätt

och befogenhet att företaga husrannsakan, hava 44 och rade

45 §§ i enlighet med lagrådets hemställan sammanförts i en paragraf forslager)

(44 §). Vad lagrådet i övrigt erinrat vid behandling av ifrågavarande

stadganden har blivit iakttaget. Såsom följd härav har 44 § (45 § i det

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 217.

Förordningen

angående försäljning

av

rusdrycker.

remitterade förslaget) undergått viss omarbetning, varjämte förordningens

två sista paragrafer erhållit andra nummer.

I 1 § av förslaget till förordning om ändring i vissa delar av rusdrycksförsäljningsförordningen

har vidtagits den ändring, att bestämmelsen om

nedre alkoholgränsen för viner bringats i överensstämmelse med gällande

stadgande i detta ämne.

På några punkter hava i redaktionellt hänseende vidtagits mindre jämkningar

som icke torde kräva särskild motivering.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter i enlighet med förestående

anförande avfattade förslag till

1) förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918

(nr 508) angående handel med skattefri sprit; och

4) förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat,

och hemställer departementschefen, att förslagen måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse

bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Bok tryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. BevU 1926:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1926:266 Skrivelse till Kunungen, i anledning av Kungl. proposition med förslag till förordning antillverkning och beskattning av brännvin s. 2 i texten
  3. SU 1926:159 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till bestämmelser angående arvode och ersättning åt viss kontrollpersonal in. in. s. 4 i texten
  4. 2LU 1926:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse av § 7 mom. 2 och § 8 i förordningen den 18 juni 1864 s. 2 i texten
  5. BevU 1926:44 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning av brännvin, m. m. ävensom i ämnet väckta s. 1 i texten