Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte
8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr SS.
1
Nr 33.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november
1863 angående allmänt kyrkomöte; given Stockholms
slott den 15 januari 1926.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen
den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte.
GUSTAF.
Torsten Nothin.
Bihang till riksdagens protokoll 1926
1 samt.
27 käft. (Nr SS.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 83.
Förslag
till
Lag
om undrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61
s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående
allmänt kyrkomöte skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 10.
De från Konungen hänskjuta mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet
höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling
företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom
personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet
självt bestämma.
Kungl. May.ts proposition nr 33.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,
Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler kyrkomötets
skrivelse den 6 november 1925, nr 45, däri kyrkomötet hos Kungl. Maj:t anmält,
att kyrkomötet i anledning av en vid mötet väckt motion, nr 77, för sin del godkänt
förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående
allmänt kyrkomöte av den 16 november 1863.
Föredraganden anför:
»I den vid kyrkomötet väckta motionen i detta ämne anfördes, bland annat, Kyrkomötet.
följande:
I § 10 av kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte av den 16 november
1863 stadgas, bland annat, följande:
’Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes, böra de av mötets medlemmar, som till prästämbetet
höra, betänkande över frågan avgiva, innan den av mötet till slutlig behandling
företages. Arbetsordning i övrigt äger mötet självt bestämma.’
I den omständigheten, att i själva kyrkomötesförordningen en bestämmelse
infyckts rörande den förberedande behandlingen av frågor rörande de s. k. kyrkliga
böckerna, medan åt mötet i allt övrigt överlåtits att själv bestämma sin
arbetsordning, ligger tydligen ett uttryck bland andra för den särskilda betydelse,
man tillmätt denna grupp av frågor. Och stadgandet avser uppenbarligen
att åt dessa frågor garantera den grundligaste möjliga behandling. Huru
erkännansvärt än detta syfte är, torde det emellertid, med hänsyn till de erfarenheter,
som under kyrkomötets hittillsvarande bestånd hunnit göras, starkt kunna
ifrågasättas, huruvida den nuvarande ordningen för nämnda frågors förberedande
är den från denna synpunkt ändamålsenligaste.
Uppenbart är till en början, att den s. k. prästerliga avdelningen är en alltför
talrik korporation för att kunna med fördel i sin helhet direkt fungera såsom
ett utskott, med den noggranna detaljprövning av föreliggande ärenden
som av ett sådant förväntas. Med hänsyn härtill har det ock, åtminstone under
senare kyrkomöten, varit praxis, att de olika grupperna av hithörande
spörsmål, innan de företagits till realbehandling inför avdelningen i dess helhet,
hänvisats till särskilda inom avdelningen tillsatta nämnder för en första
förberedande behandling. Denna ordning, som innebär, att ärenden av denna
art i verkligheten hava att före plenarbehandlingen i kyrkomötet passera tvenne
förberedande instanser, kan visserligen synas innebära en synnerligen stark
garanti för deras grundliga behandling. Dock motväges denna fördel redan
4
Kungl. Maj ds proposition nr So.
av den risk, som denna anordning medför, för att den förberedande behandlingen
drager så långt ut, att ärendena först under mötets sista dagar kunna
företagas till behandling av kyrkomötet in pleno. Speciellt gäller detta om
mera omfattande och komplicerade frågor av den art det här gäller, ofta hörande
till de viktigaste ärenden, som ett kyrkomöte över huvud kan få att behandla,
varför dessas slutbehandling här kan komma att präglas av alltför
stark forcering. Å andra sidan kan systemet med förberedande nämnder, då
prästerliga avdelningen i dess helhet ock alltjämt har att själv fungera såsom
ett slags förberedande utskott, endast delvis neutralisera de för fullgörandet
av en sådan uppgift i den prästerliga avdelningens storlek liggande svårigheterna.
Upptagas frågorna här på nytt till verklig detaljbehandling, kan, om
skilda meningar om de enskilda punkterna i ett omfattande förslag uppstå och
avgörandet i dylika frågor skall ske genom upprepade voteringar inom avdelningen
i dess helhet, lätt överblicken över det hela och sammanhanget mellan
de olika, ofta genom skiftande majoriteter bestämda besluten riskeras. Väljes
åter utvägen med återremiss till de förberedande nämnderna, stegras tydligen
faran för jäktande brådska under de senare faserna av ärendenas behandling
till det yttersta.
Även från en annan synpunkt medför emellertid den nuvarande anordningen
svårigheter för det ändamålsenliga ordnandet av kyrkomötets arbete. Vid
tillsättandet av de egentliga utskotten är det ännu ej möjligt att överblicka,
i vilken mån den prästerliga avdelningen kan komma att behöva anlita särskilda
nämnder, varför ock vid personvalet för de förra någon hänsyn till de
senare icke kan tagas. Därmed följer, att man vid tillsättandet av dessa nämnder
antingen ofta måste avstå från att tillgodogöra sig de, med hänsyn till de
frågor, det gäller — ofta kyrkomötets allra centralaste —- mest kompetenta
krafterna, eller ock kommer att genom sitt personval störande inverka på fortgången
av arbetet inom de egentliga utskotten.
Slutligen synes, med de erfarenheter som vunnits av många lekmannaledamöters
insatser jämväl i frågor av nu ifrågavarande art, något skäl för att
utesluta lekmännen från den förberedande behandlingen av dessa frågor så
långt ifrån föreligga, att en sådan ordning fastmera numera måste te sig som
en anomali. Detta har ock på sätt och vis redan kommit till uttryck däri, att
åtminstone vid sista kyrkomötet vissa av de då inom prästerliga avdelningen
tillsatta nämnderna med sig adjungerade jämväl representanter för kyrkomötets
lekmannaledamöter.
Alla de nu antydda synpunkterna synas visa hän på önskvärdheten och
lämpligheten av, att den förberedande behandlingen av de i kyrkomötesförordningen
§ 10 omförmälda ärenden för framtiden ordnas på åtminstone i huvudsak
samma sätt som i fråga om övriga ärenden. Emellertid torde det vid närmare
övervägande visa sig, att starka betänkligheter kunna göras gällande mot
att, på sätt som i en vid senaste kyrkomötet väckt motion nr 62 föreslogs, helt
upphäva kyrkomötesförordningens stadgande rörande den särskilda befattning,
som de prästerliga ledamöterna hava att taga med hithörande ärenden. Ur
principiell synpunkt saknar det icke sin betydelse, att en erinran om dessa
ärendens särskilda art och betydelse, sådan som detta stadgande innebar, alltjämt
kommer att i själva kyrkomötesförordningen kvarstå. Från praktisk
synpunkt åter kunna utan tvivel fall tänkas, då det exempelvis kan finnas
lämpligt att mellan utskottsbehandlingen och det slutliga avgörandet i kyrkomötet
bereda de prästerliga ledamöterna tillfälle att avgiva ett samfällt utlåtande
rörande någon viss sida av ett föreliggande ärende eller ock att jämsides
med utskottsarbetet åt ett par speciellt sakkunniga medlemmar av prästerliga
avdelningen lämna i uppdrag att verkställa en så att säga mera teknisk utredning
av någon viss särskild punkt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 33.
o
Motionärernas förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i kyrkomötesförordningen
hade den avfattning, härvid fogade bilaga A utvisar.
Kyrkolagsutskottet hemställde i utlåtande nr 37, att förslaget måtte godkännas
samt att, under förutsättning att förslaget bleve upphöjt till lag, kyrkomötet
måtte förordna, att §§ 12—16 samt § 20 i den för kyrkomötet gällande
arbetsordningen skulle från och med den dag, lagändringen trädde i kraft, erhålla
viss ändrad lydelse. —- Till utlåtandet anmäldes reservation av en
ledamot.
Utskottets hemställan bifölls av kyrkomötet, varefter mötets beslut meddelades
Kungl. Maj:t genom den av mig nu anmälda skrivelsen. (Bil. A.).
Med det av kyrkomötet antagna lagförslaget avses att vinna en mera ända- Departemålsenlig
ordning för den förberedande behandlingen av vissa kyrkomötes-men SL e^en
ärenden. Frågan om kyrkomötets arbetssätt står väl i visst samband med
ett spörsmål av långt större räckvidd och betydelse än det nu närmast förevarande.
Jag syftar härmed på den av riksdagen i skrivelse den 8 juni 1920
gjorda framställningen om utredning angående vissa förändringar med avseende
å kyrkomötets konstitutionella ställning och befogenhet. Med anledning av
denna framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 10 juni 1921 åt dåvarande
landshövdingen Johan Widén att verkställa en förberedande utredning i ämnet.
Sedan Kungl. Maj:t den 24 november 1922 bestämt, att utredningsarbetet
skulle avslutas med maj månad följande år, överlämnade Widén med underdånig
skrivelse den 31 maj 1923 en preliminär utredning i frågan. Arbetet
har därefter icke återupptagits.
För min del har jag för avsikt att, så snart ske kan, vidtaga åtgärd för fullföljande
av omförmälda utredning. Arbetet bör efter min uppfattning så ordnas,
att om möjligt förslag i ämnet kan av Kungl. Maj:t föreläggas 1927 års
riksdag. Emot den av kyrkomötet nu föreslagna ändringen i fråga om mötets
arbetssätt, vilken torde vara ägnad att underlätta behandlingen av ifrågavarande
ärenden, har jag emellertid icke funnit något att erinra; och då förslagets
genomförande ej heller synes föregripa ett avgörande i den nyssnämnda större
frågan, anser jag mig böra tillstyrka, att för vidare grundlagsenlig behandling
av förslaget lagrådets yttrande inhämtas över detsamma.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag till lag om ändrad lydelse
av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61 s. 3) angående allmänt
kyrkomöte av den hädelse, bilaga B1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Arvid Torold.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här uteslutits.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr SS.
Bilaga A.
Nr 45.
Godkänd av kyrkomötet den 6 november 1925.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av väckt ^notion!
om viss ändring i kyrkomötesförordningen.
(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 37.)
Till KONUNGEN.
I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 77, har hemställts, bland annat, att
kyrkomötet ville för sin del godkänna följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående allmänt
kyrkomöte av den 16 november 180».
Härigenom förordnas, att § 10 i kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte
av den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§10.
De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet
höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling
företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom
personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet
självt bestämma.
Till stöd för förslaget har i motionen anförts, bland annat, följande.
I § 10------särskild punkt.1
Kyrkomötet får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet i anledning av förevarande
motion för sin del antagit följande
1 Den här nteslntna delen av skrivelsen överensstämmer med det i föredragande departementschefens
anförande återgivna utdraget av den vid kyrkomötet i ämnet väckta motionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Eungl. May.ts proposition nr 83.
Förslag;
till
Lag
om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående allmänt
kyrkomöte av den 16 november 1863.
Härigenom förordnas, att § 10 i kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte
av den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:
§ 10.
De från Konungen hänskjuta mål böra företrädesvis till behandling förekomma.
Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,
kyrkohandbok eller katekes, böra, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet
höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling
företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller
genom personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger
mötet självt bestämma.
Stockholm den 6 november 1925.
Underdånigst
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 14 januari
1926.
N ärvarande:
justitierådet Svedelius,
regeringsrådet Palmgren,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Högstedt.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 januari
1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till
lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61
s. 3) angående allmänt kyrkomöte.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning hovrättsrådet Erik Bergendal.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
8
Eungl. Maj:ts proposition nr 38.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 15 januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den
14 januari 1926 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16
november 1863 (nr 61 s. 3) angående allmänt kyrkomöte; därvid föredraganden
hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Oskar Adel sokn.
Stoökholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
253983
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående al a1 i texten
- KU 1926:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte s. 1 i texten