Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte

8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:33, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

1

Nr 33.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november

1863 angående allmänt kyrkomöte; given Stockholms

slott den 15 januari 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen

den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1926

1 samt.

27 käft. (Nr SS.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

Förslag

till

Lag

om undrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61

s. 3) angående allmänt kyrkomöte.

Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående

allmänt kyrkomöte skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

De från Konungen hänskjuta mål böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet

höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling

företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom

personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet

självt bestämma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 33.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler kyrkomötets

skrivelse den 6 november 1925, nr 45, däri kyrkomötet hos Kungl. Maj:t anmält,

att kyrkomötet i anledning av en vid mötet väckt motion, nr 77, för sin del godkänt

förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående

allmänt kyrkomöte av den 16 november 1863.

Föredraganden anför:

»I den vid kyrkomötet väckta motionen i detta ämne anfördes, bland annat, Kyrkomötet.

följande:

I § 10 av kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte av den 16 november

1863 stadgas, bland annat, följande:

’Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes, böra de av mötets medlemmar, som till prästämbetet

höra, betänkande över frågan avgiva, innan den av mötet till slutlig behandling

företages. Arbetsordning i övrigt äger mötet självt bestämma.’

I den omständigheten, att i själva kyrkomötesförordningen en bestämmelse

infyckts rörande den förberedande behandlingen av frågor rörande de s. k. kyrkliga

böckerna, medan åt mötet i allt övrigt överlåtits att själv bestämma sin

arbetsordning, ligger tydligen ett uttryck bland andra för den särskilda betydelse,

man tillmätt denna grupp av frågor. Och stadgandet avser uppenbarligen

att åt dessa frågor garantera den grundligaste möjliga behandling. Huru

erkännansvärt än detta syfte är, torde det emellertid, med hänsyn till de erfarenheter,

som under kyrkomötets hittillsvarande bestånd hunnit göras, starkt kunna

ifrågasättas, huruvida den nuvarande ordningen för nämnda frågors förberedande

är den från denna synpunkt ändamålsenligaste.

Uppenbart är till en början, att den s. k. prästerliga avdelningen är en alltför

talrik korporation för att kunna med fördel i sin helhet direkt fungera såsom

ett utskott, med den noggranna detaljprövning av föreliggande ärenden

som av ett sådant förväntas. Med hänsyn härtill har det ock, åtminstone under

senare kyrkomöten, varit praxis, att de olika grupperna av hithörande

spörsmål, innan de företagits till realbehandling inför avdelningen i dess helhet,

hänvisats till särskilda inom avdelningen tillsatta nämnder för en första

förberedande behandling. Denna ordning, som innebär, att ärenden av denna

art i verkligheten hava att före plenarbehandlingen i kyrkomötet passera tvenne

förberedande instanser, kan visserligen synas innebära en synnerligen stark

garanti för deras grundliga behandling. Dock motväges denna fördel redan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr So.

av den risk, som denna anordning medför, för att den förberedande behandlingen

drager så långt ut, att ärendena först under mötets sista dagar kunna

företagas till behandling av kyrkomötet in pleno. Speciellt gäller detta om

mera omfattande och komplicerade frågor av den art det här gäller, ofta hörande

till de viktigaste ärenden, som ett kyrkomöte över huvud kan få att behandla,

varför dessas slutbehandling här kan komma att präglas av alltför

stark forcering. Å andra sidan kan systemet med förberedande nämnder, då

prästerliga avdelningen i dess helhet ock alltjämt har att själv fungera såsom

ett slags förberedande utskott, endast delvis neutralisera de för fullgörandet

av en sådan uppgift i den prästerliga avdelningens storlek liggande svårigheterna.

Upptagas frågorna här på nytt till verklig detaljbehandling, kan, om

skilda meningar om de enskilda punkterna i ett omfattande förslag uppstå och

avgörandet i dylika frågor skall ske genom upprepade voteringar inom avdelningen

i dess helhet, lätt överblicken över det hela och sammanhanget mellan

de olika, ofta genom skiftande majoriteter bestämda besluten riskeras. Väljes

åter utvägen med återremiss till de förberedande nämnderna, stegras tydligen

faran för jäktande brådska under de senare faserna av ärendenas behandling

till det yttersta.

Även från en annan synpunkt medför emellertid den nuvarande anordningen

svårigheter för det ändamålsenliga ordnandet av kyrkomötets arbete. Vid

tillsättandet av de egentliga utskotten är det ännu ej möjligt att överblicka,

i vilken mån den prästerliga avdelningen kan komma att behöva anlita särskilda

nämnder, varför ock vid personvalet för de förra någon hänsyn till de

senare icke kan tagas. Därmed följer, att man vid tillsättandet av dessa nämnder

antingen ofta måste avstå från att tillgodogöra sig de, med hänsyn till de

frågor, det gäller — ofta kyrkomötets allra centralaste —- mest kompetenta

krafterna, eller ock kommer att genom sitt personval störande inverka på fortgången

av arbetet inom de egentliga utskotten.

Slutligen synes, med de erfarenheter som vunnits av många lekmannaledamöters

insatser jämväl i frågor av nu ifrågavarande art, något skäl för att

utesluta lekmännen från den förberedande behandlingen av dessa frågor så

långt ifrån föreligga, att en sådan ordning fastmera numera måste te sig som

en anomali. Detta har ock på sätt och vis redan kommit till uttryck däri, att

åtminstone vid sista kyrkomötet vissa av de då inom prästerliga avdelningen

tillsatta nämnderna med sig adjungerade jämväl representanter för kyrkomötets

lekmannaledamöter.

Alla de nu antydda synpunkterna synas visa hän på önskvärdheten och

lämpligheten av, att den förberedande behandlingen av de i kyrkomötesförordningen

§ 10 omförmälda ärenden för framtiden ordnas på åtminstone i huvudsak

samma sätt som i fråga om övriga ärenden. Emellertid torde det vid närmare

övervägande visa sig, att starka betänkligheter kunna göras gällande mot

att, på sätt som i en vid senaste kyrkomötet väckt motion nr 62 föreslogs, helt

upphäva kyrkomötesförordningens stadgande rörande den särskilda befattning,

som de prästerliga ledamöterna hava att taga med hithörande ärenden. Ur

principiell synpunkt saknar det icke sin betydelse, att en erinran om dessa

ärendens särskilda art och betydelse, sådan som detta stadgande innebar, alltjämt

kommer att i själva kyrkomötesförordningen kvarstå. Från praktisk

synpunkt åter kunna utan tvivel fall tänkas, då det exempelvis kan finnas

lämpligt att mellan utskottsbehandlingen och det slutliga avgörandet i kyrkomötet

bereda de prästerliga ledamöterna tillfälle att avgiva ett samfällt utlåtande

rörande någon viss sida av ett föreliggande ärende eller ock att jämsides

med utskottsarbetet åt ett par speciellt sakkunniga medlemmar av prästerliga

avdelningen lämna i uppdrag att verkställa en så att säga mera teknisk utredning

av någon viss särskild punkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 33.

o

Motionärernas förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i kyrkomötesförordningen

hade den avfattning, härvid fogade bilaga A utvisar.

Kyrkolagsutskottet hemställde i utlåtande nr 37, att förslaget måtte godkännas

samt att, under förutsättning att förslaget bleve upphöjt till lag, kyrkomötet

måtte förordna, att §§ 12—16 samt § 20 i den för kyrkomötet gällande

arbetsordningen skulle från och med den dag, lagändringen trädde i kraft, erhålla

viss ändrad lydelse. —- Till utlåtandet anmäldes reservation av en

ledamot.

Utskottets hemställan bifölls av kyrkomötet, varefter mötets beslut meddelades

Kungl. Maj:t genom den av mig nu anmälda skrivelsen. (Bil. A.).

Med det av kyrkomötet antagna lagförslaget avses att vinna en mera ända- Departemålsenlig

ordning för den förberedande behandlingen av vissa kyrkomötes-men SL e^en

ärenden. Frågan om kyrkomötets arbetssätt står väl i visst samband med

ett spörsmål av långt större räckvidd och betydelse än det nu närmast förevarande.

Jag syftar härmed på den av riksdagen i skrivelse den 8 juni 1920

gjorda framställningen om utredning angående vissa förändringar med avseende

å kyrkomötets konstitutionella ställning och befogenhet. Med anledning av

denna framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 10 juni 1921 åt dåvarande

landshövdingen Johan Widén att verkställa en förberedande utredning i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t den 24 november 1922 bestämt, att utredningsarbetet

skulle avslutas med maj månad följande år, överlämnade Widén med underdånig

skrivelse den 31 maj 1923 en preliminär utredning i frågan. Arbetet

har därefter icke återupptagits.

För min del har jag för avsikt att, så snart ske kan, vidtaga åtgärd för fullföljande

av omförmälda utredning. Arbetet bör efter min uppfattning så ordnas,

att om möjligt förslag i ämnet kan av Kungl. Maj:t föreläggas 1927 års

riksdag. Emot den av kyrkomötet nu föreslagna ändringen i fråga om mötets

arbetssätt, vilken torde vara ägnad att underlätta behandlingen av ifrågavarande

ärenden, har jag emellertid icke funnit något att erinra; och då förslagets

genomförande ej heller synes föregripa ett avgörande i den nyssnämnda större

frågan, anser jag mig böra tillstyrka, att för vidare grundlagsenlig behandling

av förslaget lagrådets yttrande inhämtas över detsamma.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag till lag om ändrad lydelse

av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61 s. 3) angående allmänt

kyrkomöte av den hädelse, bilaga B1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här uteslutits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Bilaga A.

Nr 45.

Godkänd av kyrkomötet den 6 november 1925.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av väckt ^notion!

om viss ändring i kyrkomötesförordningen.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 37.)

Till KONUNGEN.

I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 77, har hemställts, bland annat, att

kyrkomötet ville för sin del godkänna följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående allmänt

kyrkomöte av den 16 november 180».

Härigenom förordnas, att § 10 i kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte

av den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§10.

De från Konungen hänskjutna mål böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes, bör, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet

höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling

företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller genom

personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger mötet

självt bestämma.

Till stöd för förslaget har i motionen anförts, bland annat, följande.

I § 10------särskild punkt.1

Kyrkomötet får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet i anledning av förevarande

motion för sin del antagit följande

1 Den här nteslntna delen av skrivelsen överensstämmer med det i föredragande departementschefens

anförande återgivna utdraget av den vid kyrkomötet i ämnet väckta motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eungl. May.ts proposition nr 83.

Förslag;

till

Lag

om ändrad lydelse av § 10 i kungl. förordningen angående allmänt

kyrkomöte av den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 10 i kungl. förordningen angående allmänt kyrkomöte

av den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

De från Konungen hänskjuta mål böra företrädesvis till behandling förekomma.

Är fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalmbok, evangeliibok,

kyrkohandbok eller katekes, böra, där de av mötets medlemmar, som till prästeståndet

höra, sådant akta nödigt, innan frågan av mötet till slutlig behandling

företages, betänkande däröver avgivas av dessa medlemmar samfällt eller

genom personer, som de inom sig därtill utse. Arbetsordning i övrigt äger

mötet självt bestämma.

Stockholm den 6 november 1925.

Underdånigst

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 14 januari

1926.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 januari

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 (nr 61

s. 3) angående allmänt kyrkomöte.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning hovrättsrådet Erik Bergendal.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Eungl. Maj:ts proposition nr 38.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

14 januari 1926 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16

november 1863 (nr 61 s. 3) angående allmänt kyrkomöte; därvid föredraganden

hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Oskar Adel sokn.

Stoökholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

253983

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:18 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående al a1 i texten
  2. KU 1926:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte s. 1 i texten