Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1891 angående jordfästning

1926-01-29 · 14 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:44, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1891 angående jordfästning

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr \k.

o

Nr 44.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad

lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1891

angående jordfästning; given Stockholms slott den 29

januari 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen

den 25 maj 1894 angående jordfästning.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr hh.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 4$ i lagen den 25 maj 1894

(nr 36 s. 2) angående jordfästning.

. Härigenom förordnas, att 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 angående

jordi ästnmg skola erhålla följande ändrade lydelse:

2_§.

• a7lidne utom i fall, varom i 8 § 1 mom. förmäles, jordfästas på sätt

i denna lag sägs av präst i svenska kyrkan. Endast sådan förrättning (jordfästning

i svenska kyrkans ordning) avses i denna lag med jordfästning.

3 §.

. Jordfästningen skall verktällas inom sex veckor efter dödsfallet, där icke giltiga

orsaker till längre uppskov äro för handen. Den skall äga rum i den församling,

där dödsfallet timat; dock ma den kunna förrättas i annan församling

om vederbörande det åstunda.

Jordfästning verkställes å församlingens kyrkogård eller annan begravningsplats

eller ock å rum, som församlingen för jordfästning anvisat. I kyrka må

sådan jordfästning, varom i 5 och 6 §§ sägs, icke äga rum.

Huruvida den, som avlidit i fängelse, a sjukhus eller å annat därmed jämförligt

ställe, må därstädes kunna jordfästas, ankommer på Konungens prövning.

8 §.

1 mom. Har den avlidne efter uppnådd ålder av aderton år skriftligen förordnat

om begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning, lände det

till efterrättelse.

Är sådant förordnande ej givet, skall den avlidne ändock begrävas utan jordfästning

i svenska kyrkans ordning, där det begäres av den avlidnes närmaste

anhöriga eller av dem, som eljest stodo den avlidne nära; dock icke om den avlidne

efter uppnådd ålder av aderton år skriftligen förordnat om jordfästning

i svenska kyrkans ordning.

Framställning att begravning ma äga rum utan jordfästning i svenska kyrkans

ordning göres hos präst, som för kyrkoböckerna i den församling, vilken

är rätt inskrivningsort för dödsfallet.

2 mom. _ Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall

klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning; och må vid sådan begravning

kyrka upplåtas, när särskilda skäl därtill äro.

§9.

1 mom. Den avlidne må, såvida ej annat föranledes av stadgandet i 2 mom.

av denna paragraf, icke begravas annorstädes än å kyrkogård eller annan plats,

som blivit för sadant ändamål behörigen invigd. Vid begravningen må intet

förekomma, som strider mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd.

2 mom. På Konungens prövning ankommer huruvida och under vilka villkor

enskild begravningsplats må anläggas.

3 mom. Kyrkogårdar och andra begravningsplatser skola städse hållas i

ordnat och värdigt skick.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Vigforss,

Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anför:

»Genom proposition den 31 december 1924, nr 8, föreslog Kungl. Maj:t fjolårets

riksdag att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse

av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning.

Förslaget avsåg i huvudsak upphävande under vissa omständigheter av det

kyrkliga jordfästningstvånget för svenska kyrkans medlemmar och innebar i

korthet följande.

Den enda formen av lagligen reglerad jordfästning är jordfästning i svenska

kyrkans ordning. Jordfästning enligt ett av staten erkänt främmande trossamfunds

ritual kan dock, såsom för närvarande sker, godtagas såsom jordfästning

och efter vederbörlig anmälan antecknas i död- och begravningsboken.

Under vissa förutsättningar är begravning utan jordfästning i svenska kyrkans

ordning medgiven, även när fråga är om medlem av denna kyrka. Å andra

sidan skall med viss inskränkning präst i svenska kyrkan, därest han därtill

är villig, efter anmodan enligt kyrkans ritual kunna jordfästa jämväl sådan avliden,

som icke vid dödsfallet tillhörde kyrkan. Då jordfästning i svenska kyrkans

eller av staten erkänt främmande trossamfunds ordning icke äger rum,

står det de efterlevande fritt att själva anordna begravningsceremonier med tal

och sång; och kan, såsom för närvarande, sådant även förekomma vid sidan om

den legala jordfästningsakten.

I skrivelse den 11 mars 1925, nr 70, tillkännagav riksdagen, att den bifallit

ifrågavarande proposition.

Sedan Kungl. Maj:t i skrivelse den 26 september 1925, nr 2, förklarat sig

vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkände lagförslaget, har kyrkomötet i skrivelse den 7

november 1925, nr 49, anmält, att kyrkomötet, med godkännande av lagförslaget

i övrigt, ansett, att i slutet av 2 mom. av 8 § skulle införas ett av kyrkomötet

angivet tillägg, i följd varav kyrkomötet med uteslutande av promulgationsstadgandet

antagit lagförslaget med berörda tillägg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr -M.

Tillägget angår frågan om kyrkornas upplåtande vid icke kyrklig begravning.

Beträffande innehållet av ifrågavarande lagförslag får jag hänvisa till

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition i ämnet till 1925 års riksdag och till

första lagutskottets däröver avgivna utlåtande nr 13.

Med avseende å den särskilda fråga, i vilken föreligger skiljaktighet mellan

Kungl. Maj:ts av riksdagen bifallna förslag och kyrkomötets beslut, får

jag erinra, att de sakkunniga, vilka utarbetat det till grund för propositionen

liggande förslaget, ansett frågan om kyrkas upplåtande i anslutning till begravning

höra avgöras efter prövning i de särskilda fallen på samma sätt som

eljest sker vid kyrkas upplåtande, eller med andra ord att avgörandet härutinnan

skulle tillkomma vederbörande pastor. Såsom framgår av den vid fjolårets

proposition fogade redogörelsen för yttranden, som avgivits över de sakkunnigas

betänkande av vissa myndigheter och sammanslutningar, gjordes emot

förslaget i denna del åtskilliga erinringar. Kungl. Maj:t fann emellertid ej

anledning att härutinnan frångå de sakkunnigas förslag, och lagrådet lämnade

förslaget i detta avseende utan anmärkning.

Vid ärendets behandling i riksdagen berördes frågan i flera motioner.

I likalydande motioner (I: 77 av herr Bergqvist och II: 236 av herr Pehrsson

i Göteborg m. fl.) gjordes sålunda gällande, att i lagen borde införas stadgande

av innebörd, att kyrka ej finge upplåtas för begravning utan jordfästning i

svenska kyrkans ordning, i allt fall icke för begravning utan religiös karaktär.

I en annan motion (I: 78 av herr Karl Johan Ekman), däri yrkades avslag

å propositionen, anfördes bl. a., att, även om »frikyrklig begravning», som ju

vore en kristlig akt, skulle kunna, då omständigheterna så påkallade, förrättas

i kyrkan, det dock borde vara uteslutet, att en begravningsceremoni av icke

kristen, kanske till och med antireligiös karaktär skulle kunna få förrättas i

kyrkan.

Slutligen hemställdes i en motion (I: 79 av herrar Oscar Olsson och Pauli)

om införande i lagen av följande stadgande: Andra begravningsceremonier än

jordfästning i svenska kyrkans ordning må äga rum i kyrka endast då intet

annat tjänligt rum finnes för ändamålet tillgängligt, och må därvid intet för

den kristna tron eller svenska kyrkan sårande förekomma.

Första lagutskottet yttrade:

Vid prövning av de olika förslag, som väckts, har utskottet funnit övervägande

skäl tala för att, liksom hitintills, frågan om kyrkas disponerande överlämnas

åt vederbörande kyrkliga myndigheters avgörande. De ömtåliga spörsmål,

som här möta, måste lösas i den ömsesidiga förståelsens och toleransens

tecken. Att nu ingripa med lagbestämmelser, synes utskottet därför helst böra

undvikas. Den alltmer utpräglade toleransen i vårt land mot olika tänkande på

det religiösa området torde giva fog för den förväntan, att skäliga anspråk på

tillmötesgående skola vinna beaktande på kyrkligt håll. Och att därvid kyrkans

berättigade intressen icke skola åsidosättas, garanteras därigenom, att avgörandet

överlämnas åt kyrkans egna myndigheter. Utskottet har därför i denna

fråga anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr hk.

Fyra reservanter föreslogo ett stadgande av innebörd att i kyrka ej annan

jordfästning finge äga rum än sådan, som förrättades i svenska kyrkans ordning,

och en annan reservant förordade en bestämmelse av innehåll, att »jordfästning,

som ej sker i svenska kyrkans ordning, må ändock äga rum i kyrka,

då intet annat tjänligt rum finnes för ändamålet tillgängligt».

Utskottets hemställan bifölls av första kammaren med 67 röster mot 39 och

av andra kammaren med 127 röster mot 63.

Vid kyrkomötet väcktes fem motioner i frågan.

I två motioner (nr 83 av biskop Billing och herr Söderberg samt nr 99

av herr Magnusson i Tumhult) gjordes gällande, att kyrka ej skulle kunna

upplåtas vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning, i en

motion (nr 84 av herrar Björkquist och Söderlind), att i kyrka ej skulle kunna

ske begravning i annan ordning än efter svenska kyrkans ritual för jordfästning,

och i en motion (nr 25 av herr K. J. Ekman), att begravning utan jordfästning

i svenska kyrkans ordning ej finge begås i kyrka, med mindre det

skedde enligt kristlig ordning, som blivit godkänd av vederbörande präst. I en

motion (nr 100 av herr Wiberg) slutligen hemställdes, att kyrkomötet ville hos

Kungl. Ma-j:t anhålla, att utredning måtte vidtagas, om och under vilka former

kyrkorna kunde öppnas vid begravning utan kyrkans ordning, och i sammanhang

därmed, huruvida kyrkorna överhuvud skulle kunna utnyttjas för andra

ändamål än gudstjänst och övriga kristligt kyrkliga kulthandlingar.

Kyrkolagsutskottet (bet. nr 26) yttrade beträffande denna fråga följande.

Den utan all jämförelse betydelsefullaste av de frågor, som föreligga till

bedömande i sammanhang med prövningen av föreliggande lagförslag, är den.

huruvida kyrka må upplåtas till begravningshögtidlighet utan jordfästning i

svenska kyrkans ordning. Rent formellt sett kan med visst fog sägas, att lagförslaget

icke berör denna fråga, enär det ingenstädes i detsamma utsäges vare

sig att kyrka må tagas i anspråk för nu nämnt ändamål eller motsatsen. Men

såsom nedan framhålles kan densamma emellertid icke förbigås.

Innan utskottet inlåter sig på denna fråga, anser sig utskottet böra säga

några ord om kyrkobyggnadernas rättsliga ställning, uppgift och betydelse

för kyrkosamfundet och för det kyrkliga livet. I detta avseende kan ingen

tvekan uppstå därom, att kyrkorna äro uppförda för och avsedda till gudstjänstlokaler

för kyrkoförsamlingarna i det religionssamfund, ^som heter svenska

kyrkan. »Men ett religionssamfund tillhörig kyrka är», såsom de sakkunnige

yttrat, vilkas betänkande lagts till grund för lagförslaget, »avsedd för

gudstjänster och andra kulthandlingar, förrättade enligt samfundets ritual och

av dess prästerskap.» I denna uppfattning, som även departementschefen i anförande

till statsrådsprotokollet förklarat sig dela. instämmer utskottet till

fullo.

Vad därefter angår frågan om rätten att disponera över kyrkan, tillkommer

denna rätt enligt vad de sakkunniga och departementschefen jämväl uttryckligen

framhållit vederbörande pastor. Även i denna punkt instämmer utskottet

i vad sålunda framhållits. Men utskottet håller före, att denna rätt icke

är obegränsad. Rätten är nämligen förbunden med en plikt att förbjuda och

förhindra kyrkans användande till ändamål, som strider mot kyrkans ställning

som religionssamfund eller som skulle innebära en negation av eller en protest

mot kyrkans religiösa ståndpunkt och den särskilda helgd, som tillkommer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition nr 44.

kyrkan och får sin högtidliga bekräftelse vid dess invigning. Kyrkans helgd

intager en central punkt i den kyrkliga uppfattningen; kyrkan är platsen för

gudstjänst, nådemedlens bruk och andra kyrkliga kulthandlingar, och för dess

helgd hysa åtminstone i stora delar av landet församlingarnas medlemmar en

djup vördnad.

Nu har emellertid från auktoritativt håll förutsatts, att pastor skulle äga

befogenhet att bestämma om kyrkans upplåtande för en icke kyrklig begravning.

Det kan befaras, att en sådan åsikt skulle kunna bliva allmän. Och det

kan knappast förbises, att genom det föreslagna borttagandet ur lagens 3 §

av förbudet mot annan jordfästning i kyrka än sådan, som i 4 § sägs (högtidlig

jordfästning) en sådan tydning av lagens innebörd — om också icke med

tillämpning av juridiska normer — dock för den stora allmänheten kan, såsom

inom lagrådet antytts, ligga nära till hands såsom förment stöd för den meningen,

att pastor skulle vara oförhindrad att i kyrka tillstädja även begravningsceremonier

av icke kyrklig eller till och med icke kristlig innebörd. Av

dessa principiella grunder är det utskottet omöjligt att nöja sig med den i lagförslaget

avsedda ståndpunkten, att frågan om kyrkas upplåtande för nu nämnt

ändamål lämnas öppen, att i varje fall för sig avgöras av kyrkoherden — eller

vice pastor — efter hans uppfattning om lämpligheten av det ena eller det andra

förfaringssättet. I en sådan ofta ömtålig situation behöver församlingsprästen

mer än väl stödet av ett i lag givet direktiv för hans handlande. Det synes utskottet

därför nödvändigt att genom uttryckligt stadgande i lagen förebygga,

att icke en dylik misstydning av pastors befogenhet må bliva allmän.

Detta mål vinnes lämpligast genom införande i 8 § 2 mom. av ett direkt förbud

mot kyrkas upplåtande vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans

ordning. Då ett uttalande om begränsning på denna speciella punkt av pastors

dispositionsrätt över kyrkan tillkommit av en särskild anledning, kan av denna

lagbestämmelse icke dragas eu annars kanske möjlig slutsats, att pastor skulle

av de ovan nämnda kyrkliga hänsynen vara obunden i avseende å kyrkas upplåtande

för andra ändamål än begravning.

I ett par av de till behandling föreliggande motionerna har yrkats, att vid avfattande

av detta förbud skulle sörjas för en ordning, enligt vilken frikyrkoförsamlingarnas

medlemmar kunde, under beaktande av svenska kyrkans berättigade

krav, beredas tillträde till svenska kyrkor för begravningshögtidligheter

utan kyrklig jordfästning. Men det har för utskottet varit omöjligt att

angiva tillfredsställande normer för ett samarbete av nu nämnd art. Ej heller

känner utskottet, huru ett eventuellt ordnande av denna fråga enligt de motionsvis

framförda grunderna skulle från frikyrkohåll hava mottagits. För

övrigt har utskottet fått den uppfattningen, att de frikyrkliga i allmänhet önska

att för sina begravningsceremonier använda sina egna samlingslokaler.

I detta sammanhang vill utskottet yttra sig om den av herr Wiberg väckta

motionen nr 100. Då det icke gärna kan tillstyrkas att, såsom i motionen

föreslås, på samma gång antaga lagförslaget och begära en utredning angående

de grundläggande principerna för lagen, utan att avvakta denna utrednings

resultat, finner sig utskottet böra avstyrka bifall till denna motion.

Vid avfattningen av tillägget till 8 § 2 mom. har utskottet ingalunda förbisett,

att^ genom inräffande snöstorm eller andra särskilt hälsovådliga väderleksförhållanden

e. d. vid enstaka tillfällen nödfall kan inträffa, som till förebyggande

av fara för begravningsgästers liv och hälsa nödvändiggör, att de må

kunna komma under tak. Det är en allmänt erkänd rättsregel, att vid verkligt

nödfall annars gällande lagbud tillfälligtvis kunna sättas ur tillämpning.

Detsamma gäller följaktligen utan särskilt lagstadgande även beträffande nu

omhandlade förhållanden.

Såsom i början av detta betänkande framhölls, gäller hela denna lagstift
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

9

ning om jordfästning till ingen del förhållandet till medlemmar av främmande

trossamfund eller främmande undersåtar. Huruvida t. ex. kyrka ma

i gränstrakterna upplåtas för begravning enligt finsk, norsk eller dansk kyrklig

ordning, lämnas alltså alldeles utanför denna lagstiftning. I detta avseende

har vederbörande pastor samma möjligheter som hittills att tillgodose

skäliga önskningar för begravning inom Sverige av till svenska kyrkan icke

hörande avlidna.

Utskottet hemställde, att kyrkomötet, med förklarande, att kyrkomötet icke

kunnat oförändrat antaga det framlagda lagförslaget, ville för sin del antaga

förslaget, med tillägg i 8 § 2 mom. av orden men ej må kyrka upplåtas.

En reservant ansåg, att utskottet bort hemställa, att kyrkomötet ville med a\ - slag å de i ärendet väckta motionerna godkänna det föreliggande av riksdagen

antagna lagförslaget.

En reservant ansåg, att 8 § 2 mom. bort erhålla följande lydelse: Vid begrafning

utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall klockringning, om det

begäres, äga rum i vanlig ordning; men ej må för sådan begravningshögtid kyrka

upplåtas med mindre än att därvid svenska kyrkans ritual för jordfästning

följes.

Kyrkomötet godkände kyrkolagutskottets förslag i förevarande del med 41

röster mot 17, som avgåvos för bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

En närmare granskning av skälen för de olika ståndpunkter, som i föreva- m^tps^en

rande fråga intagits av Kungl. Maj:t och riksdagen, å ena, samt kyrkomötet,

å andra sidan, lärer giva vid handen, att dessa skäl icke behöva förutsätta

någon större principiell skiljaktighet. I propositionen till förra årets riksdag

förutsattes uttryckligen, att kyrkas upplåtande vid begravning utan jordfästning

i svenska kyrkans ordning skulle ifrågakomma mera i undantagsfall, och

kyrkomötet har framhållit, att i undantagsfall skäl till sådant upplåtande kunna

föreligga.

Kyrkolagsutskottet har i överensstämmelse med sistnämnda uppfattning upptagit

till övervägande, huruvida det borde sörjas för en ordning, enligt vilken

frikyrkoförsamlingarnas medlemmar skulle kunna, under beaktande av svenska

kyrkans berättigade krav, beredas tillträde till svenska kyrkor för begra"\- ningshögtidligheter utan kyrklig jordfästning, men utskottet har funnit det

omöjligt att angiva tillfredsställande normer för ett samarbete av sådan art.

Utskottet har erinrat, att de frikyrkliga i allmänhet torde önska att för sina begravningsceremonier

använda sina egna samlingslokaler. Riktigheten av detta.

av uttalanden från frikyrkligt håll bestyrkta antagande torde vara obestridlig.

Än mera sällan lärer det ifrågakomma, att personer, som stå främmande

för såväl statskyrkan som de frikyrkliga riktningarna, skulle önska kyrkas

upplåtande vid icke kyrklig begravning.

Kyrkomötet har självt framhållit, att förhallanden kunna inträffa, som gorå

det nödvändigt, att begravningsgäster må kunna komma under tak, men har i

samband härmed anfört, att enligt en allmänt erkänd rättsregel vid verkligt

nödfall annars gällande lagbud kunna sättas ur tillämpning. Såvitt härmed

avsetts, att en uttrycklig bestämmelse i lag mot kyrkas upplåtande skulle

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

kunna åsidosättas, måste dock anmärkas, att nödfall av dylikt slag näppeligen

kan åberopas till stöd för att i kyrka skulle få förrättas någon i lag icke angiven

begravningshögtidlighet. Intet tvång förefinnes nämligen till användande

av någon som helst ceremoni; vad som skall förekomma vid en s. k. borgerlig

begravning är helt beroende av de efterlevandes önskningar. I varje fall bör

icke möjligheten till kyrkas upplåtande vid begravning utan jordfästning i

svenska kyrkans ordning så starkt begränsas som skulle följa därav, att den

komme att grundas allenast å förhandenvarande nödfall. Omständigheterna

kunna även i andra fall -— såsom då en särskilt allmän tillslutning är att

emotse och annan lämplig och värdig lokal ej står till buds — tala för att

kyrka skall kunna upplåtas.

Kyrkomötet har gjort gällande, att vederbörande pastor trots det av kyrkomötet

förordade förbudet skulle hava samma möjligheter som för närvarande att

med avseende å kyrkas upplåtande tillgodose skäliga önskningar för begravning

inom Sverige av personer, som icke tillhört svenska kyrkan. Riktigheten

av denna uppfattning torde kunna ifrågasättas, önskvärdheten av att sådan

möjlighet står till buds lärer däremot vara uppenbar. Men vid sådant förhållande

synes det tydligt, att möjligheten icke bör avskäras för det fall, att den

avlidne tillhört svenska kyrkan.

Av nu anförda skäl finner jag mig icke kunna tillstyrka det kategoriska förbud

mot kyrkas upplåtande, som innefattas i det av kyrkomötet antagna förslaget.

Ehuru jag för min del måste vidhålla, att frågan om kyrkas upplåtande i

här avsedda fall skulle blivit pa ett tillfredsställande sätt ordnad enligt det

kungl. förslaget, har jag dock ansett den meningsskiljaktighet, som uppkommit

på denna punkt, icke böra medföra ett uppskov för längre tid med lösningen

av den här föreliggande huvudfrågan om upphävande av det kyrkliga

jordfästningstvånget. Det har därför synts mig böra övervägas, huruvida genom

jämkning av de motsatta ståndpunkterna i det avseende, vari samstämmiga

beslut ej uppnåtts, hindret för lagförslagets genomförande skulle kunna

avlägsnas.

Skillnaden mellan det kungl. förslaget och den av kyrkomötet intagna ståndpunkten

torde till väsentlig del ligga däri, att, medan enligt propositionen avgörandet

i fråga om kyrkas upplåtande lagts hos vederbörande präst med förtroende

till dennes omdöme, kyrkomötet av fruktan för de svårigheter, i vilka

prästen härigenom skulle kunna försättas, ansett honom behöva stöd av lag.

Att i lagen närmare angiva de fall, i vilka kyrka borde eller finge upplåtas,

lärer emellertid icke lämpligen lata sig göra. Ej heller torde det vara lämpligt

att överlämna avgörandet åt högre myndighets omedelbara prövning. De

förslag, som under ärendets behandling i dessa hänseenden framkommit, hava

icke heller vunnit anslutning av kyrkomötet.

Emellertid torde åt lagen kunna givas en formulering, som tillgodoser kravet

på visst stöd åt prästen vid avgörandet. Ett allmänt förbud mot kyrkas

upplåtande vid begravning utan kyrklig jordfästning bör enligt min mening

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

icke ifrågakomma, men väl kan i lagen såsom en förutsättning för upplåtandet

angivas, att särskilda skäl därtill äro för handen.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till ändrad avfattning av 8 § 2 mom. i lagförslaget. Tillika

har jag ansett promulgationsbestämmelsen kunna uteslutas.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3,

8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 (nr 36 s. 2) angående jordfästning av den

lydelse, bilaga1 vid detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över förslaget, i vad det skiljer sig från det vid 1925 års riksdag genom

proposition nr 8 framlagda lagförslaget, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Oskär Adelsohn.

1 Penna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!,. Maj:ts proposition nr 44.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 januari

1926.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

j ustitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 15 januari

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 (nr 36 s. 2) angående

jordfästning, i vad detta förslag skilde sig från ett vid 1925 års riksdag

genom proposition nr 8 framlagt lagförslag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av häradshövdingen Hadar Kylander.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet har vid behandlingen av det förslag till ändring i jordfästningslagen,

som sedermera förelädes 1925 års riksdag och kyrkomötet samma år, biträtt

den i nämnda förslag hävdade meningen, att i denna lag icke borde meddelas

föreskrifter rörande kyrkas upplåtande för ceremonier i samband med

begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning, utan att det borde

vara förbehållet de kyrkliga myndigheterna att för varje särskilt fall härutinnan

träffa avgörande, i likhet med vad i allmänhet får anses gälla rörande

kyrkas upplåtande för andra än kyrkliga förrättningar. Lagrådet utgick

därvid från den uppfattningen, att från kyrklig synpunkt en sådan anordning

skulle vara att föredraga framför frågans intagande under den allmänna lagstiftningen.

Nu har emellertid kyrkomötet icke godtagit denna ståndpunkt,

utan givit uttryck åt den meningen, att bestämmelser i detta hänseende borde till

vederbörandes efterrättelse meddelas i förevarande lag.

Det förslag härutinnan kyrkomötet för sin del antagit innebär efter ordalagen

ett ovillkorligt förbud mot kyrkas upplåtande för omförmälda ändamål. Av

kyrkolagsutskottets betänkande framgår emellertid, att med nämnda förbud

icke avsetts att under alla förhållanden helt utesluta möjligheten av dylikt

upplåtande. I likhet med departementschefen finner dock lagrådet det vara i

hög grad tvivelaktigt, huruvida berörda förslag verkligen skulle medgiva en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr hk.

lo

tillämpning i enlighet med den, vilken sålunda angivits såsom åsyftad. Vid

detta förhållande och då ett undantagslöst förbud ej lärer böra ifrågakomma,

torde i sakens nuvarande läge den ändamålsenligaste lösningen vara att söka

i en sådan anordning, som innehålles i det remitterade förslaget och varigenom

upplåtande av kyrka för ifrågavarande ändamål skulle få ske, när särskilda

skäl härför äro för handen.

Mot avfattningen av det föreslagna stadgandet vill lagrådet emellertid anmärka,

att stadgandet i stället för den positiva form, som givits detsamma,

synes lämpligen böra erhålla ungefär denna formulering: »men ej må vid sådan

begravning kyrka upplåtas, med mindre särskilda skäl därtill äro». En sådan

förändring synes av skilda grunder vara att förorda. Genom en dylik avfattning

skulle å ena sidan kraftigare betonas, att kyrkas upplåtande vid s. k.

borgerlig begravning endast må förekomma mera undantagsvis och att i varje

förekommande fall särskilda skäl därtill måste föreligga, vadan det alltså ej

skulle vara tillfyllest med en allmän uppfattning hos den, som har avgörandet

i sin hand, om lämpligheten av att tillmötesgå framställningar av ifrågavarande

slag. Å andra sidan bleve genom användning av den negativa formen uteslutet,

att stadgandet skulle kunna uppfattas såsom ett särskilt medgivet undantag

från ett eljest gällande allmänt förbud mot kyrkas upplåtande för annat än

kyrkliga ändamål och således kunna anses indirekt innebära ett hinder härför

i andra med ifrågavarande icke likartade fall.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 44-

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 januari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller

Le vinson.

Chefen för justitiedepartementet, statrådet Nothin, anmäler lagrådets den 27

januari 1926 avgivna utlåtande över det den 15 i samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den

25 maj 1894 (nr 36 s. 2) angående jordfästning.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Av de olika förslag, vilka kunnat komma under övervägande vid avfattande

av den nya bestämmelsen i 8 § 2 mom. jordfästningslagen, har den redaktion,

det remitterade förslaget erhållit, synts mig bäst tillgodose de skilda hänsyn, vilka

härvid kräva beaktande. På, samma gång stadgandets karaktär av en regel för

undantagsfall fått komma till uttryck, har det varit angeläget att undvika en

formulering, som kunnat leda till en mot lagens verkliga syfte stridande tilllämpning.

Det torde icke vara uteslutet, att en i enlighet med lagrådets hemställan

avfattad bestämmelse skulle kunna uppfattas såsom en begränsning av

den fria prövningsrätt, vilken enligt förslaget skall ligga till grund för ett avgörande

av vederbörande prästerskap i dessa fall. Till en dylik, alltför restriktiv

tolkning inbjuder icke den formulering, som använts i det remitterade förslaget.

Att i denna formulering skulle kunna inläggas betydelsen av ett eljest undantagslöst

förbud mot kyrkas upplåtande för annat än kyrkliga ändamål synnes

mig icke sannolikt, då dylika frågor icke regleras genom jordfästningslagen

och för övrigt i detta avseende utbildats en praxis, vilken icke torde påverkas

av denna lagändring.

Jag har alltså icke funnit mig böra i anledning av lagrådets utlåtande hemställa

om vidtagande av ändring i det remitterade förslaget.»

Sedan föredraganden härefter erinrat, att för ifrågavarande ändringar i jordfästningslagen

förutsattes jämväl samtycke av allmänt kyrkomöte, hemställer

föredraganden, att det vid protokollet för den 15 i denna månad såsom bilaga

fogade förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25

maj 1893 (nr 36 s. 2) angående jordfästning måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung/,. Maj:ts proposition nr \h.

15

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Oskär Adel sokn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

253965

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag''om ändrad lydelse av^ 21 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 angående j s. 14 i texten
  2. 1LU 1926:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning. s. 1 i texten