Med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande av bagerioch konditoriarbete
60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:72, Med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande av bagerioch konditoriarbete
Dokumentets text
Kungl. Maj :ts proposition nr 72.
1
Nr 72.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete; given Stockholms slott
den 29 januari 1926.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden
för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1986
1 sand.
60 Käft. (Nr 78.)
1
2
Kungl. Mcij:ts proposition nr 72.
Förslag
till
lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagcri
och
konditoriarbete.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å
sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6
förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å
tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem
av hushållet.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller eljest
bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke
vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd,
bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §.
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas
framställning jäst icke användes, utföras å sön- eller helgdag under högst tre
timmar mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av
bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan
samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under
tid, som under a) sägs;
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan
klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och
klockan 6 förmiddagen;
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare å tid, då
eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra
följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3
och klockan 6 förmiddagen.
3 §.
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat
i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen
ävensom, i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan
klockan 10 eftermiddagen och klockan 12 niidnatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj :ts proposition nr 78.
o
4 §.
Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud
modd el1H l°l3 §|.äJ medffivet, äge vederbörande yrkesinspektör att
r J L ftl Stand dartl L Sadant tillstånd, vilket skall sökas för varje sär
SwolfaUe’
“a V aVoe mer äl\två dygn 1 sänder eller för samma arbetsställe
meddelas mer an fao gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare
eftergift av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas
av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
,I?Jf?rdras.for ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses, ytterligare
nattarbete, age yrkesinspektionens chefsmyndighet att lämna medgivande därfall,
och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets anordnande,
som kunna finnas erforderliga.
Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,
varom i forsta stycket sägs oundgängligen nödvändig, och är ej tid att
inhämta tillstånd därtill, ma avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ei för
ett dy??n 1 sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger
kesinspektör^ innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yr
-
5 §-
■ tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad
j°m JreS- röfande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd
deri 29 juni 1912.
Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd
Hg plafS S^adl®varande sa^’ skaH förevarande lag finnas anslagen på lämp
-
6 §.
Bedriver inneha-vare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot
stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad föreskrift,
s:r^ , ® med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Har på sådant
satt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja använts person under
aderton ar, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med
tern fall och med femtio kronor.
Den, s°m under fad, då han är ställd under atal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas
till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
7 §‘
Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,
som är föreskriven i o § andra stycket, straffes med böter från och med fem
fall och med femhundra kronor.
8 §.
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes vid
allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
4
Kungl. Mai:ts proposition nr 72.
9 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i
denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetslorestandaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927. uq„-ht.c
Eftergift, som beviljats med stöd av lagen deri 17 oktober 1919 om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete eller lagen den 22 juni 1923 om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
skall fortfarande äga giltighet, till dess den darfor bestämd^ tiden
utgår eller, där eftergift beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande
myndighet finner skäl återkalla den. . ,
Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag tratt i kraft meddela
beslut om eftergift som avses i 4 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
o
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari
1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, AVigporss.
Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen
för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Den nu gällande lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete, vilken är utfärdad den 22 juni 1923 och
med ingången av år 1924 ersatte den tidigare gällande lagen av den 17 oktober
1919 om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, upphör att gälla
med utgången av år 1926. Om nu berörda lagstiftning skall upprätthållas,
måste sålunda förslag till ny lag i ämnet föreläggas innevarande års riksdag.
På framställning av Stockholms bageriindustriförening. och Sveriges bageriidkareförening
har Kungl. Maj:t den 20 februari 1925 anbefallt socialstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med en av styrelsen tidigare framlagd plan
verkställa utredning rörande verkningarna av den ovan berörda s. k. bagerilagen
samt att vid utredningens verkställande samråda med kommerskollegium,
förnämligast i vad anginge ifrågavarande lagstiftnings ekonomiska verkningar.
När den sålunda anbefallda utredningen fortskridit så långt, att dess
resultat kunde tillgodogöras, tog socialstyrelsen under omprövning, huruvida
styrelsen skulle föreslå bagerilagens förnyande och då så befanns böra ske
avgav styrelsen den 26 november 1925 betänkande med förslag till reviderad
lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och
konditoriarbete. En redogörelse för härovan berörda utredning lämnas i den
numera av trycket utkomna publikationen »Statistiska undersökningar angående
åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar» (Statens offentliga utredningar
1925: 45).
Över socialstyrelsens omförmälda betänkande med förslag till reviderad bagerilag
ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening
och Stockholms bageriindustriförening samt svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Såväl socialstyrelsens betänkande som de omnämnda yttrandena
torde såsom bilagor få fogas vid detta protokoll.
Ärendet rörande bagerilagens förnyande torde sålunda nu befinna sig i
sådant skick, att avgörande lämpligen kan träffas i fråga om proposition i
ämnet till 1926 års riksdag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Utredningens
resultat.
Socialstyrel
sen.
Redan här bär måhända framhållas, att frågan om bagerilagens förnyande
nära sammanhänger med ett annat spörsmål, nämligen om Sveriges anslutning
till den av internationella arbetskonferensen år 1925 antagna konventionen
angående nattarbete i bagerier. Socialstyrelsen, som haft nämnda konferens’
beslut på remiss för yttrande, har i vad angår berörda konvention låtit sitt
yttrande inflyta i betänkandet med förslag till reviderad bagerilag. Även jag
har med hänsyn till det beroende, vari berörda båda frågor stå till varandra,
funnit mig föranlåten att i förevarande sammanhang upptaga till prövning jämväl
spörsmålet om vårt lands biträdande av konventionen.
Såsom inledning till den översikt över förut omförmälda utrednings huvudsakliga
resultat, som finnes intagen i socialstyrelsens meromnämnda betänkande,
beröres andra lagutskottets vid 1923 års riksdag uttalade förväntan, att Kungl.
Maj :t skulle låta verkställa utredning rörande bagerilagstiftningens verkningar
i såväl ekonomiskt som andra avseenden, så att statsmakterna skulle bättre
bliva i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om fortsatt lagstiftning
på det förevarande området. De utförda undersökningarna — den ena verkställd
av socialstyrelsen under medverkan av bl. a. länsstyrelserna och dem underlydande
myndigheter m. fl. och mer allmänt åsyftande bagerinäringens
drifts- och arbetsförhållanden jämte ifrågavarande lagstiftnings tillämpning
och verkningar m. m. samt den andra utförd av kommerskollegium och väsentligen
inriktad på 8-timmarslagens jämte nyssnämnda lagstiftnings verkningar
i ekonomiskt avseende å ett mindre antal särskilda företag -—- anser socialstyrelsen
vara ägnade att i skälig mån motsvara berörda från riksdagens sida
uttryckta förväntan.
Härovan åsyftade översikt är av följande lydelse:
Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen omfattar 5,775 företag
med 23,893 däri arbetande personer (innehavare inräknade), varav 11,047
män och 12,846 kvinnor. Då den av arbetstidskommittén år 1918 företagna
undersökningen avsåg 367 och den av polismyndigheterna på begäran av socialstyrelsen
år 1922 utförda undersökningen 3,355 företag, torde här ifrågavarande
undersökning kunna betecknas såsom synnerligen omfattande eller antagligen
nära nog fullständig i avseende å företagens antal.
Beträffande fördelningen på olika typer av företag må nämnas, att av de
undersökta företagen voro 823 med 2,998 arbetande att hänföra till finbagerier,
808 med 3,224 arbetande till kombinerade fin- och grovbagerier, 1,200 med
2,511 arbetande till s. k. hembagerier, 112 med 1,401 arbetande till spisbrödsfabriker
samt 756 med 3,360 arbetande till konditorier —- de övriga företagen
fördelade sig på ett flertal olika, vanligen mer komplicerade typer. »Familjebagerier»
i lagens mening, d. v. s. där rörelsen bedrives utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn, äro upptagna till ett antal av 1,458, och
uppgives däri sysselsättas 2,197 personer. Talrika företag stå familjebagerierna
nära, i det i dem icke användas särskilt för företagets verksamhet anställda
arbetare utan, förutom eventuellt make och hemmavarande barn, allenast
andra familjemedlemmar eller tjänstefolk. Familjebagerierna jämte nu
åsyftade företag upptagas sammanlagt till 2,386, under det motsvarande siffra
för de företag, som sysselsätta särskilt anställda arbetare, angives vara 3,389.
Med hänsyn till antalet sysselsatta personer fördela sig de undersökta före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72. 7
lagen sa, att pa företag med 1—4 personer komma 4,382 (75.9 %), på företag
med 5 9 personer 1,076 (18.6 %) och på företag med 10 eller flera personer
317 (5.5 %). Medeltalet sysselsatta per företag uppgår till 4.1. Av samtliga
arbetande räknas 5,223 till innehavare, 2,158 till makar och hemmavarande
barn, 741 till andra familjemedlemmar, 1,842 till tjänstefolk, 8,170 till särskilt
anställda bageriarbetare samt 5,759 till annan lejd arbetskraft (butiksbiträden,
kuskar, chaufförer m. fl.).
. I fråga om tillämpningen av förevarande lagstiftning har undersökningen givit
vid handen, att bagerilagen tillämpas i 2,306 (39.9 %) företag och tillämpas
icke i 2,708 (46.9 %) — beträffande 761 (13.2 %) företag har upplysning uti
ifrågavarande avseende icke lämnats. Då antalet familjebagerier, d. v. s. de
enda företag som äro fritagna från bagerilagens tillämpning, endast uppgå
till 1,458 och av dem 152 uppgivas iakttaga lagen och då vidare företagen med
oviss tillämpning sannolikt torde innefatta ett avsevärt antal sådana, som
brista i laglydnad, torde antalet bageriföretag, som olovligen undandraga sig
lagens tillämpning, antagligen uppgå till omkring 2,000. Begripligtvis återlinnas
de företag, som icke tillämpa lagen, förnämligast bland de mindre företagen
pa landsbygden utan särskilt anställda arbetare. Anmärkningsvärt är
emellertid, att bland de företag, som uppgivas icke tillämpa lagen, förekomma
656 med särskilt anställda bageriarbetare.
Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier har man
sökt inhämta, hur det förhåller sig med tillkomsten av dylika bagerier efter
bagerilagens ikraftträdande eller den 1 januari 1920. Av tabellen över fördelningen
av de olika företagen med hänsyn till det år, de öppnats av den
ursprunglige innehavaren eller, där uppgift därom saknas, då de tillträtts av
den nuvarande innehavaren, framgår bl. a. att 46.2 % av familjebagerierna och
49.0 % av de med dem i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts
efter nämnda tidpunkt. Då motsvarande procenttal för samtliga bageriföretag
uppgår till 38.2, måste antalet familje- och hembagerier anses ha ökats
övernormalt efter bagerilagens tillkomst.
Rörande tiden för brödförsäljningens början har av undersökningen framgått,
att företagen fördela sig på följande sätt:
före kl. 6
kl. 6—7
kl. 7—8
kl. 8-9
efter kl. 9
Samtliga, företag......
... 3
37
665
4 028
409
företag med 1—4 arbetande .
... 2
28
399
3103
324
> > 5—9 »
... 1
8
178
747
73
> » 10 o. fl. *
... —
1
88
178
12
Familjebagerier......
... 2
9
105
1030
103
De klagomål över bagerilagens skadliga verkningar, som från bageriidkarnas
sida brukat anföras, ha av undersökningen i viss mån bekräftats. Sålunda ha
vissa yrkesinspektörer vitsordat, att lagen medförde forcerat morgonarbete med
ökad personal, vilket ledde till ökad förbrukning av jäsmedel, bränsle m. m.,
försämrad kvalitet hos varorna, otillräcklig avsvalning och andra olägenheter
för distributionen samt svårighet att på tillfredsställande sätt sysselsätta personalen
under den senare delen av arbetstiden. För att möta här antydda missförhållanden
och såvitt möjligt tillgodose den tidiga efterfrågan på färskt bröd
ha de företagare, som så kunnat, nedlagt betydande kapital i förbättringar av
den tekniska utrustningen. Bl. a. ha de för att möjliggöra en snabbare distribution,
som numera ofta måste förnyas flera gånger under dagen, i stor
utsträckning anskaffat bilar. Driftkostnaderna ha sålunda avsevärt stegrats,
och för ett flertal större bagerier bär omsättningen nedgått efter lagens tillkomst.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Sv. livsmedelsarbetareförbnndet.
Konventionen
ang.
nattarbete
bagerier.
Lagens möjligheter till undantag hade ej mycket utnyttjats — enligt uppgift
från ett håll på grund av arbetarorganisationernas förbud.
Vad slutligen angår lagens verkningar i förhållande till konsumenterna,
torde truppförband, sjukhus, allmänna inrättningar o. d., vilka i en del fall ha
egen brödtillverkning, på det hela taget ej haft avsevärda olägenheter av lagen.
Restaurangerna klaga, att de i många fall ej kunna tillhandahålla färskt bröd
till första frukost, men lära de med hänsyn därtill knappast ha ökat sin egen
brödtillverkning eller i ökad mån anlitat hembagerierna. Den stora allmänheten
anses, ehuru klagande över senare, dyrare och sämre bröd, numera ha
resignerat.
Såsom förut berörts ha här antydda ogynnsamma verkningar av bagerilagen
i allmänhet bestritts av bageriarbetarnas organisationer.
Beträffande den av kommerskollegium utförda undersökningen, vilken avser
vissa jämförelser mellan förhållanden av driftsekonomisk betydelse vid
sex olika bageriföretag under å ena sidan år 1913, 1914 eller 1916 och å den
andra år 1924, är till en början att märka, att undersökningen, såsom naturligt
är, i väsentlig mån ej kunnat avskilja verkningarna av bagerilagen från dem av
8-timmarslagen. Emellertid måste undersökningen anses på det hela taget
bestyrka riktigheten av bageriidkarnas förut omförmälda klagomål över arbetets
forcering på morgnarna och därav följande olägenheter. Från vissa håll bland
utkörarna hade bl. a. framhållits, att brödet ej hann tillräckligt nedkylas, innan
det omhändertogs för distribution, att detsamma ej kunde utsändas med de tidiga
morgontågen och -båtarna samt att distributionen ofta måste ske i flera
omgångar.
För bageriindustrien hade bagerilagen, utöver 8-timmarslagen, vars verkningar
drabbade hela industrien, medfört en orättvis, extra^ belastning. Allmänheten
fordrade i stor utsträckning färskt bröd tidigt på dagen och övergick
för sina inköp till hembagerierna, som arbetade obundna av bagerilagen. Dessa
bageriers tillverkning hade för övrigt ändrat karaktär — från att tidigare väsentligen
ha varit inriktade på té- och kaffebröd omfattade den numera även
en del grövre brödtyper.
De större bageriidkarna påkallade emellertid ej, enligt vad under undersökningen
upplysts, en återgång till de gamla förhållandena med dess nattarbete.
Vad man önskade var en tillbakaflyttning av begynnelsetiden för bageriarbetet
från kl. 6 till 4 f. m. och en därmed svarande ändring av tiden för
degarnas beredning. Bleve nu berörda önskningar icke förverkligade, ansåg
man rättvisan fordra, att även familjebagerierna underkastades bagerilagens
bestämmelser.
Beträffande den av kommerskollegium utförda undersökningen rörande lagens
'' verkningar har svenska livsmedelsarbetareförbundet i sitt i ärendet avgivna yttrande
framhållit, att densamma verkställts på ett sätt, som vore okontrollerbart
för förbundet, och endast efter anvisning av arbetsgivarna.
Såsom av betydelse för den efterföljande framställningen må här även i över^
sättning återgivas de huvudsakliga bestämmelserna i förut omnämnda förslag
till konvention angående nattarbete i bagerier:
§ 1.
Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet
att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande,
av mjöl framställda produkter.
Förbudet äger tillämpning å arbete av alla personer, saväl arbetsgivare som
arbetare, vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock icke
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras
egen förbrukning.
Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»
(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med
hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».
§ 2.
Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd
av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna tidrymd
skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd med
vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma i sig
innefatta tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen; där därtill
finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller där överenskommelse
därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, kan
tiden mellan kl. 10 på aftonen och kl. 4 på morgonen träda i stället för tiden
mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen.
§ 3.
Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må
vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från
bestämmelserna i § 1:
a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelseeller
avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den normala
arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är alldeles nödvändigt
och ej heller arbetare under aderton år;
b) fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda
förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;
c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna
om veckovila; _ „
d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd
att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.
§ 4.
Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse
inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende
å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast
i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets
normala drift.
§ n.
Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio ar förflutit
från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom
skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.
Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den inregistrerats
hos sekretariatet.
Den första fråga, man i förevarande sammanhang har att söka besvara, är stiftningens
tydligtvis, huruvida bagerilagstiftningen över huvud taget bör upprätthållas, upprätthålI
detta avseende anför socialstyrelsen följande: Sverige*
Av utredningarna att döma torde bagerilagens tillämpning otvivelaktigt med- slutning till
fört vissa olägenheter i tekniskt och ekonomiskt avseende och därmed inverkat nonventu)- fördyrande på produktionen. Mot dessa ogynnsamma verkningar har man
emellertid, i likhet med vad som är fallet i fråga om 8-timmarslagen, att väga styrelsen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
de fördelar, lagen medfört för bageriarbetarna. Dessa fördelar måste, när
man erinrar sig, huru en stor del av nämnda arbetare tidigare höllos till nattarbete
i nära nog oavbruten följd, anses vara av sådan betydelse i socialt avseende,
att man ej gärna kan ifrågasätta att låta desamma äventyras. Framhållas
må även, att i de yrkanden på ändring, som gjorts gällande från bageriidkarhåll,
man stundom icke framställt krav på förevarande lagstiftnings avskaffande
utan endast på vissa lindringar i densamma. Givetvis skulle också
en underlåtenhet att tillförsäkra bageriarbetarna ett lagstadgat skydd mot
nattarbete med all säkerhet giva upphov till svårartade stridigheter inom bagerinäringen.
Av vad härovan anförts följer emellertid icke nödvändigtvis, att bageriarbetarnas
frihet från nattarbete skall säkerställas genom särskild lagstiftning. I
sitt den 21 december 1922 avgivna betänkande rörande förnyelse av bagerilagen
framhöll styrelsen till motivering av fortsatt provisorisk lagstiftning
i ämnet bl. a., att det. sedan styrelsen fått i uppdrag att förbereda
revision av lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kunde
ifrågakomma att allmängiltigt reglera nattarbetet. Styrelsen har numera den
2 november 1925 avgivit betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd,
i vars 17 § föreskrives, att »åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens
behov eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse,
beredas erforderlig ledighet för natt- och söndagsvila.» Det kan också frågas,
varför bageriarbetarna, som numera tillkämpat sig relativt gynnsamma arbets-,
löne- och levnadsförhållanden, skola privilegieras medelst särskild lagstiftning.
Den reviderade arbetarskyddslagen, som ej lär hinna framläggas
för 1920 års riksdag, torde emellertid icke kunna träda i kraft förrän tidigast
med 1928 års ingång eller ett år senare än den nuvarande bagerilagen upphört
att gälla. Vidare måste man medgiva, att en bestämmelse av nyss återgivna,
relativt vaga avfattning ingalunda skulle tillförsäkra bageriarbetarna samma
skydd mot nattarbete som den hittillsvarande, särskilda bagerilagstiftningen.
Nattarbetet måste också i och för sig anses som ett socialt missförhållande, vilket
icke bör få förekomma i andra fall, än där det måste anses påkallat. Enligt
styrelsens mening torde sålunda en särskild lagstiftning i ämnet fortfarande
böra förekomma.
Härefter anser styrelsen sig böra söka svar på frågan, huruvida jämväl en
förnyad lagstiftning bör vara provisorisk eller om åt densamma lämpligen kan
givas definitiv karaktär. Lagen om arbetstidens begränsning och bagerilagen
ha hittills följts åt i fråga om giltigheten. Den motivering, som styrelsen i sitt
ovan berörda betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd anfört
till stöd för en definitiv reglering av arbetstidens begränsning, torde i väsentlig
mån vara tillämplig jämväl i avseende å bagerilagstiftningen. Liksom
beträffande lagen om arbetstidens begränsning skulle styrelsen anse det
synnerligen önskvärt, att bagerilagen genom att utfärdas såsom definitiv måtte
avföras från den politiska dagordningen och de därmed följande striderna, vilket
styrelsen tror skulle vara ägnat att underlätta en praktisk och rationell
tillämpning.
Frågan om bagerilagens upprätthållande och sättet därför sammanhänger
tydligen med spörsmålet om Sveriges anslutning till konventionen angående
nattarbete i bagerier — sistberörda åtgärd förutsätter ju uppenbarligen fortsatt
lagstadgad reglering och denna av definitiv karaktär. Socialstyrelsen, som
undersökt möjligheterna för anslutning, yttrar sig därom på följande sätt:
Jämför man konventionens bestämmelser med vår nu gällande bagerilags,
finner man, att dessa båda grupper av bestämmelser ha mycket olika läggning
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
11
men tillika, att lagen på det hela taget är av betydligt strängare innehåll. Konventionen
angives visserligen äga tillämpning å all slags tillverkning av bröd
eller konditorivaror utan hänsyn till syftet därmed, under det lagen allenast
avser tillverkning’ till avsalu, men då hushållstillverkning, bedriven av hushållets.
medlemmar, är undantagen enligt konventionen, skulle konventionens
överskjutande tillämpning väsentligen komma att avse truppförband, sjuk- och
fattigvårdsanstalter in. fl. dylika institutioner, för vilka ett förbud mot nattarbete
sannolikt har mycket ringa betydelse. Att brödtillverkning för hushållsbruk
stundom, t. ex. på landet före de stora helgerna, bedrives med främmande
hjälp , eller , att produkterna av sådan tillverkning äro avsedda jämväl
för personer icke tillhörande hushållet, synes ej behöva väcka några allvarligare
betänkligheter, då arbetet sällan torde börja tidigare än lagen medgiver. Beträffande
tillämpningsområdet kan för övrigt anmärkas, att lagen har avseende
å tillverkning ej blott av produkter, framställda av mjöl — till vilka
konventionen inskränker sig — utan även av andra konditorivaror. Övergår
man därefter till förbudets innebörd, är att märka, att konventionen endast riktar
sig mot nattarbetet, under det lagen dä.rjämte förhindrar söndagsarbete.
Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse av
nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,
med undantag för uppeldning och deggörning, mellan kl. 8 e. in. och 6 f. m.,
d. v. s. under 10 timmar, medan konventionen inskränker sig till att, med möjlighet
till undantag bl. a. för förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda en
nattledighet av 7 timmar i följd och innefattande tiden mellan kl. 11 e. m. och
5 f- m. eller under vissa betingelser mellan kl. 10 e. in. och 4 f. m. I ett avseende
är emellertid konventionen strängare än lagen, nämligen däri att nattarbetsförbudet
enligt konventionen omfattar såväl arbetare som arbetsgivare,
under det från lagens tillämpning äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas
utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.
Medgivandena i bagerilagen beträffande tillverkningen av spis- och knäckebröd
täckas av konventionens undantag för tillverkning i stort av »biscuits»,
vilken betecknings innebörd de olika staterna ha rätt att bestämma. Jämväl
övriga undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna upprätthållas
med stöd av bestämmelser i konventionen.
_ De enda anordningar, som med hänsyn till vår lagstiftning skulle kunna
giva anledning till betänkligheter mot konventionens biträdande för Sveriges
del, torde sålunda vara dels konventionens något vidare tillämpningsområde och
dels stadgandet om nattarbetsförbudets tillämpning å alla arbetande. Vad
den förra anordningen angår, bär styrelsen redan framhållit, att dess godtagande
icke torde behöva förorsaka avsevärda betänkligheter. Den senare åter
angiver en skiljaktighet av avsevärd principiell och praktisk betydelse. Styrelsen,
som alltid hyllat den grundsatsen, att med hänsyn till konkurrens och
kontroll alla arbetande borde vara inbegripna under förbudet, ser emellertid ej
heller i denna skiljaktighet något hinder för konventionens ratificering.
Undantag från bagerilagens förbud till förmån för kontinuerlig drift med
tre skiftlag påyrkades redan år 1919 av kommerskollegium i dess yttrande över
arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet. Samma yrkande gjordes även
gällande vid 1919 års båda riksdagar samt, ehuru begränsat till spis- och
knäckebrödstillverkning, i herr Kinmansons motion nr 67 i andra kammaren vid
1922 års riksdag. Också socialstyrelsen har i yttranden under förberedelserna
för ifrågavarande konvention uttalat sig för undantag för sådant nattarbete i
bagerier, som är ordnat på skift och i övrigt på sådant sätt. att det icke skulle
giva anledning till anmärkning, om det tillämpades inom andra produktionsgrenar.
Tydligtvis har denna fråga emellertid väsentligen haft betydelse för tillverkningen
av spis- och knäckebröd, och då denna tillverkning såsom nämnts
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Reservationer.
är att anse såsom fritagen från konventionens tillämpning, torde ej heller i
detta avseende några vägande betänkligheter av praktisk innebörd behöva hysas
mot anslutning till konventionen.
Beträffande frågan om önskvärdheten av anslutning för Sveriges del till
konventionen erkänner socialstyrelsen, att en internationell konvention på förevarande
område, där någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej
har synnerligen starka skäl för sig. Med hänsyn till vårt lands medlemskap
i den internationella arbetsorganisationen, måste det dock enligt styrelsens mening
få anses önskvärt, att Sverige biträder konventionen.
Byråchefen Bergsten, som reserverat sig mot socialstyrelsens beslut i ämnet,
framhåller till en början den bristande tillämpning av bagerilagen, som
styrelsens utredning påvisar, samt anför därefter följande:
Kan man sålunda hava skäl betvivla ändamålsenligheten av att över huvud
taget upprätthålla ifrågavarande speciallagstiftning för bagerierna, torde det
enligt min tanke, med hänsyn till vad ovan anförts, i varje fall få anses uteslutet
att nu giva denna lagstiftning definitiv karaktär. Åtminstone lärer
man först böra vidtaga erforderliga åtgärder för att åt lagen skaffa vederbörlig
respekt och åtlydnad samt i avvaktan på verkningarna av dessa åtgärder
låta den provisoriska anordningen kvarstå. För ett fortsatt provisorium
må även den omständigheten kunna anses tala, att en allmängiltig reglering
av nattarbetet står på dagordningen och redan blivit förberedd genom socialstyrelsens
nyligen avgivna förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Det
vill synas naturligt och praktiskt att i samband härmed upptaga jämväl frågan
om reglering av nattarbetet vid bagerierna till mera slutgiltig behandling.
Socialstyrelsen, som ansett sig redan nu böra gå in för en definitiv lagstiftning
i ämnet, har för denna ståndpunkt anfört huvudsakligen samma motiv
som för sitt förslag om definitiv reglering av arbetstidens begränsning, nämligen
att en sådan anordning skulle vara ägnad avföra hithörande tvistefrågor
från den politiska dagordningen och därigenom bereda större möjlighet för genomförandet
av en praktisk och rationell tillämpning av lagen. På grunder,
som jag tillåtit mig anföra i min reservation till styrelsens betänkande _ rörande
arbetstidslagen, kan jag emellertid ej annat än finna nämnda motivering
mindre hållbar.
Som ett andra skäl för sin ståndpunkt i nu berörda frågor framhåller styrelsen,
att det måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar konventionen angående
nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv lagstiftning.
Med avseende härå må först erinras, att anförda skäl, huru talande det än i
och för sig må vara, likväl ej kan anses äga någon bärkraft, därest det^ ur
andra, Sveriges egna intressen berörande synpunkter, skulle visa sig ändamålsenligare
med ett fortsatt provisorium eller med någon annan anordning. Vidare
må påpekas, att en anslutning från Sveriges sida till konventionen i fråga
förutsätter ett frångående av den i nuvarande svenska bagerilagstiftning hittills
upprätthållna principen om undantag från lagens tillämpning lör de s. k. familjebagerierna.
I sitt förevarande betänkande har också styrelsen förordat
en ändring av lagen i sådan riktning, men har jag för min del, såsom jag
längre fram får tillfälle närmare utveckla, ansett mig böra taga avstånd härifrån.
Slutligen må erinras om styrelsens eget medgivande,_ att »en internationell
konvention på förevarande område, där någon internationell konkurrens
knappast förekommer, ej torde ha synnerligen starka skäl för sig».
Kung!. Maj:ts proposition nr 72.
13
Socialfullmäktigen von Sydow, som jämväl reserverat sig mot socialstyrelsens
beslut, uttalar sig i förevarande frågor sålunda:
Jag anser förhållandena för närvarande icke vara sådana, att något behov
förefinnes att sätta bageriyrkets utövare under en strängare lagstiftning om
arbetstidens begränsning än som gäller för näringsidkarna i allmänhet. Jag
tror icke, att det inom yrket finnes någon vare sig arbetsgivare eller arbetare,
som håller före, att om lagen nu upphävdes, man skulle återgå till det förut
praktiserade nattarbetet inom yrket. Jag anser därför, att socialstyrelsen bort
avstyrka lagens prolongering. I konsekvens därmed anser jag också, att styrelsen
bort avstyrka bifall till det av den internationella arbetskonferensen antagna
förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier.
Ur kommerskollegii yttrande över socialstyrelsens betänkande i ämnet må
följande återgivas:
Såväl av den inom'' socialstyrelsen utförda som av den tekniskt-ekonomiska
specialundersökningen framgår ovedersägligen, att den hittills gällande lagstiftningen
medfört ganska avsevärda olägenheter och ökade omkostnader för
bagerihanteringen, vilka emellertid till stor del kunnat överflyttas på den brödkonsumerande
allmänheten. Den lagbestämmelse, som härvid visat sig ha den
största betydelsen, har varit föreskriften, att det egentliga bageriarbetet ej får
begynna före kl. 6 f. m. Denna bestämmelse — ställd gentemot den konsumerande
allmänhetens fordran på färskt frukostbröd så tidigt som möjligt på
morgonen samt de under bagerilagen fallande bageriernas konkurrens inbördes
och med de s. k. hembagerierna om att fylla detta krav — har esomoftast medfört
ett oekonomiskt och ur teknisk och hygienisk synpunkt högst olämpligt
forcerande av morgonarbetet. Arbetspersonalen har därför måst ökas i högre
grad, än som varit förenligt med möjligheten att på ett lämpligt och ekonomiskt
sätt utnyttja den senare delen av den dagliga arbetstiden. Brödets jäsning har
påskyndats genom ökad jästmängd och andra åtgärder samt genom användning
av mera lättförjäsande mjölsorter; brödets avsvalning och distribution har måst
starkt forceras. I båda fallen hava de sålunda framtvingade förändringarna i
arbetssättet varit ägnade icke blott att fördyra utan tillika att kvalitativt och
i hygieniskt avseende försämra varan.
I likhet med vad fallet varit i fråga om 8-timmarslagen, hava dessa ogynnsamma
verkningar i några fall och i viss utsträckning kunnat kompenseras och
motverkas genom tekniska förbättringar. Möjligheterna för genomförande av
dylika förbättringar hava emellertid varit begränsade av de kapitalutlägg, desamma
inneburit, och av svårigheten att göra dylik kapitalinvestering fruktbärande
utan en utvidgning av produktionen, något som i sin ordning oftast
omöjliggjorts eller åtminstone försvårats genom själva arten av bagerihanteringen
och dess i regeln lokalt begränsade avsättningsområde.
Av socialstyrelsens utredning framgår vidare, att av de företag, undersökningen
omfattat, och vilka i stort sett torde få anses representera den samlade
bagerihanteringen i landet, en procentuellt betydande del varit undantagen från
lagens tillämpningsområde, samt att av de övriga likaledes en påfallande stor
del — icke mindre än 37,5 % av hela antalet och 43 % av de företag, rörande
vilka uppgifter över huvud taget i detta avseende kunna erhållas — angives
icke tillämpa lagbestämmelserna. Härtill kommer, att anledning torde förefinnas
för att antaga, att av de företag, uppgående till 12.6 % av samtliga bagerilagen
underställda, rörande vilka inga upplysningar om tillämpningen kunnat
erhållas, en övervägande del i verkligheten icke torde tillämpa lagens bestämmelser.
Man kommer sålunda till det resultat, att omkring hälften av samt
-
Kommers - kollegium
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Reservation.
Sveriges
bageriidkarefSrening
och
Stockholms
bageriindustriförening.
liga under lagen fallande företag överträda densamma — ett uppseendeväckande
resultat, som ju tillika måste betecknas såsom ganska nedslående vid bedömande
av den nuvarande lagens verkningar. Utredningen synes kollegium
på denna punkt onekligen giva stöd för det av reservanten inom socialstyrelsen,
byråchefen Bergsten, gjorda uttalandet att »det är livet självt, som på denna
punkt sprängt lagstiftningens alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning
om en mera ändamålsenlig och efter nuvarande förhållanden bättre
lämpad anpassning av yrkets arbetstid».
Med hänsyn till nu anförda förhållanden skulle man ju kunna fråga sig, huruvida
ett uppehållande över huvud taget av lagstiftningen i fråga verkligen har
fog för sig. På de skäl, som av socialstyrelsen anföras, måste dock denna
fråga jämväl enligt kollega mening besvaras jakande. För det stora flertalet
inom bagerihanteringen anställda torde i själva verket den utveckling, som
markeras av bagerilagen, ha inneburit så stora och befogade förbättringar i
arbetsvillkor och sociala förhållanden, att ett slopande av denna lagstiftning
knappast lärer kunna eller böra ifrågakomma. Dessutom lära de ovan påpekade
olägenheterna kunna åtminstone i väsentlig mån undanröjas genom vissa
mindre jämkningar, vartill kollegium i det följande återkommer.
Vid avgivande av förslag till reviderad bagerilag har socialstyrelsen förordat,
att nämnda lag från och med den 1 januari 1927 gives permanent karaktär.
Såsom skäl härför anföras, dels enahanda motiv, som socialstyrelsen
funnit tala för att den s. k. 8-timmarslagen gives definitiv karaktär, dels den
omständigheten, att antagandet av en definitiv lagstiftning på nu ifrågavarande
område måste anses utgöra en av förutsättningarna för, att den vid årets internationella
arbetskonferens i Geneve antagna konventionen angående nattarbete
i bagerier skall kunna å Sveriges vägnar ratificeras.
De sålunda anförda skälen kan kollegium, som i sitt den 27 november 1925
avgivna yttrande över 8-timmarslagen förordat en provisorisk förlängning av
densamma, icke för sin del finna i och för sig avgörande. Vad särskilt angår
hänsynen till det önskvärda i att Sverige måtte bliva i tillfälle ratificera den
nyssnämnda internationella konventionen, framhålles av socialstyrelsen själv,
hurusom en konvention på hithörande område, där någon internationell konkurrens
knappast förekommer, ej har synnerligen starka skäl för sig. Endast
i den mån cn definitiv anslutning till meromnämnda konvention kan ske, utan
att därigenom några viktigare, reella intressen för Sveriges del behöva åsidosättas,
bör därför enligt kollega förmenande ratificering ske.
Därest emellertid den reviderade bagerilagen, utöver de av socialstyrelsen
föreslagna modifikationerna, kan erhålla vissa ytterligare jämkningar, finner
kollegium icke för sin del anledning avstyrka, att densamma erhåller den av
socialstyrelsen förordade permanenta karaktären.
Kommerserådet Malmen har i förevarande avseende reserverat sig och förklarat
sig dela reservantens inom socialstyrelsen, byråchefen Bergsten, betänkligheter
mot lagens föreslagna definitiva karaktär. Enligt hans mening borde
den avsedda förnyade lagstiftningen erhålla allenast provisorisk giltighet, lämpligen
för tre år, och skulle följaktligen avgörandet av frågan om konventionens
ratificering för Sveriges del få anstå.
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening erinra
om sina tidigare upprepade gånger gjorda framställningar om avskaffande av
varje undantagslagstiftning gentemot bageriyrket samt anföra vidare:
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
15
Det synes oss, som om den nu av socialstyrelsen och kommerskollegium
verkställda utredningen, därest den rätt tolkas, skulle innebära ett synnerligen
kraftigt stöd för dessa våra framställningar. Det kan omöjligt anses, att bageriarbetarna,
med den ställning och de förmåner de för närvarande innehava, kunna
med fog göra anspråk på att i fråga om ett rimligt nattarbete, där detsamma
är av behovet påfordrat, ställas gynnsammare än andra arbetarkategorier.
Vi få därjämte i underdånighet fästa uppmärksamheten på, att på flera
håll i utlandet en kraftig reaktion, till och med i viss mån inom arbetarnas
egna led, gjort sig gällande för ett borttagande av nattarbetsförbudet i bagerierna,
detta väsentligen av ekonomiska skäl, och det lider intet som helst tvivel,
att det svenska bageriyrkets återställande såsom ett fritt yrke direkt och indirekt
skulle komma att hava en kraftig verkan med hänsyn till lägre brödpris
och bättre bröd. Vi hava velat framhålla detta, då vi taga för givet, att det
vitala intresse för den stora allmänheten, som sistnämnda önskemål innebär,
måste vara föremål för Kungl. Maj:ts synnerliga omsorg. Vi få för övrigt
i detta hänseende, liksom även beträffande andra delar av denna vår skrivelse,
underdånigst hänvisa till av oss vid föregående tillfällen i denna angelägenhet
gjorda uttalanden, särskilt till vår skrivelse till Konungen i januari
1923.
Vi berörde nyss frågan om den internationella konventionen. Givetvis ligger
denna fråga ju ur viss synpunkt kanske utanför vad vi här böra uttala oss
om, men tillåta vi oss dock begagna tillfället att såsom vår mening uttala,
att ett dylikt internationellt lagstiftningsband på ett område, vilket ju ligger
alldeles utom den internationella konkurrensen, icke blott är överflödigt utan
under vissa tänkbara förutsättningar även kan bli skadligt för vårt land. Detta
har i själva verket redan till en viss grad visat sig i socialstyrelsens här behandlade
sirande, ty det förefaller oss, som om socialstyrelsens mest vägande
skäl för den ifrågavarande lagstiftningens stadfästande såsom definitiv lag
just skulle vara att söka i den förbindelse, i vilken socialstyrelsen synes stå
till den internationella konventionen. Ser man uteslutande på våra svenska
praktiska intressen, så föreligger väl dock i enlighet med vad byråchefen Bergsten
i sin reservation framhållit alla skäl för att, om en tvångslagstiftning
inom bageriyrkena fortfarande skall bibehållas, densamma ännu så länge endast
bör givas provisorisk giltighet. Den i år verkställda utredningen har ju såsom
av socialstyrelsen själv sakligen vitsordats, ådagalagt, att den nu gällande
bagerilagen såväl i fråga om dess inre hållbarhet som dess allmänna verkningar
i övrigt i olika hänseenden visat sig vara av en innebörd, vars gagn för
landet i dess nuvarande eller i dess av socialstyrelsen föreslagna form måste
anses minst sagt tvivelaktigt. Tala icke då alla från vårt land hämtade skäl
för att densamma bör vara endast provisorisk, tills det tillstånd, som genom
densamma framkallats, kan lämna fullt tillräckliga anvisningar för dess eventuella
framtida antagande i en definitiv form?
Svenska livsmedelsarbetareförbundet yttrar sig rörande lagstiftningens gil- ,s,v- I;V£me''
delsarbetare
tighetstid
sålunda: förbnndet.
Att ytterligare lagstifta i denna fråga genom ett provisorium anser förbundet
innebära en direkt demonstration mot nationernas förbunds grundtanke så
väl som internationella arbetsbyråns prestige, och skulle en dylik åtgärd ej
heller skapa större klarhet bland landets befolkning om nödvändigheten av lagstiftning
på detta område.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Departe
mentschefen
-
Genom bagerilagstiftningen har en mångårig kamp från bageriarbetarnas
sida mot nattarbetet inom deras yrke äntligen bragts till slut. Därmed ha
nämnda arbetare, som förut i stor omfattning varit nödgade att i nära nog
ständig följd ägna sig åt nattarbete, fått sina arbets- och levnadsförhållanden
omlagda till väsentlig överensstämmelse med övriga medborgargruppers. Från
att tidigare ha varit ett bland de med hänsyn till nämnda förhållanden sämst
ställda kan bagaryrket numera, tack vare ej minst berörda omläggning, erbjuda
sina utövare relativt gynnsamma villkor.
Av de utförda undersökningarna framgår onekligen, att ifrågavarande lagstiftning
medfört vissa olägenheter. I jämförelse med nyss antydda, synnerligen
välbehövliga förbättringar, som lagstiftningen berett bageriarbetarna,
torde berörda olägenheter emellertid ej kunna tillmätas någon avgörande betydelse.
Såsom av kommerskollegii nyss återgivna yttrande framgår, har även
denna myndighet, som ju representerar näringslivets intressen, den uppfattningen,
att ett slopande av bagerilagstiftningen knappast lärer kunna eller
böra ifrågakomma.
Man kan sålunda enligt min mening icke vara tveksam i fråga om förevarande
lagstiftnings upprätthållande.
Vad därefter angår frågan om lagstiftning med provisorisk eller definitiv
giltighet anser jag på i viss mån samma skäl, som jag tillåtit mig framhålla
beträffande lagen om arbetstidens begränsning, tiden nu vara inne att åt bagerilagstiftningen
giva definitiv karaktär. Ett fortsatt försöksstadium skulle
knappast bereda säkrare grundval för bedömandet av ifrågavarande lagstiftnings
berättigande men däremot vara ägnat att uppehålla en skadlig osäkerhet
och på sina håll möjligen även bedrägliga förhoppningar om en återgång
till den tidigare friheten i fråga om arbetstidens förläggning — båda dessa
företeelser givetvis av beskaffenhet att motverka en rationell anpassning efter
den lagstadgade regleringen.
Såsom ett skäl för övergång till definitiv lagstiftning framhåller socialstyrelsen
önskvärdheten av att möjliggöra Sveriges anslutning till konventionen
angående nattarbete i bagerier. Nämnda konvention har visserligen icke något
större direkt intresse för vårt land, men den torde onekligen vara^av betydelse
för arbetarskyddets utveckling i åtskilliga andra länder, och måste det med
hänsyn därtill få anses som i viss mån en förpliktelse för Sverige att stödja
konventionen genom ratificering. Den svenska lagstiftningen i ämnet, vilken
ju står på en mycket framskriden ståndpunkt, lägger ej heller, av socialstyrelsens
förut refererade undersökning att döma, några avsevärda hinder i vägen
för en dylik åtgärd.
Med hänsyn till ovan berörda omständigheter och då jag anser, att Sverige
bör biträda omförmälda konvention, har jag funnit mig böra föreslå, att bagerilagen
prolongeras utan begränsad giltighetstid.
Jag övergår nu till de föreslagna ändringarna i lagens särskilda bestämmelser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
17
1 lagens 1 § har socialstyrelsen föreslagit tvenne förändringar i avseende å Tillverkning
lagens tillämpningsområde. Beträffande den första, som innebär ett uteslutande Jtillavsalu>.
av orden »till avsalu», yttrar styrelsen följande: Sociaistyrel
sen.
Lagens tillämpningsområde angives i 1 § :s första mening, vars förbud mot
natt- och söndagsarbete angives avse »arbete för tillverkning till avsalu av
bageri- eller konditorivaror». Mot denna bestämning har visserligen icke gjorts
gällande några avsevärda krav på ändring, men den motsvarar ej begränsningen
av tillämpningsområdet för konventionen angående nattarbete i bagerier. Konventionen
är nämligen, såsom förut berörts, vidsträcktare i det avseendet, att
dess tillämpning icke mskränkes av betingelsen, att tillverkningen skall ske
»till avsalu», och snävare i det att den endast hänför sig till tillverkning av
mjölprodukter. Den senare skiljaktigheten saknar emellertid betydelse med
nänsyn till möjligheten att ratificera, och då någon erinran mot för vidsträckt
tillämpning i detta avseende icke framkommit, synes denna skiljaktighet icke
böra giva anledning till någon ändring i lagtexten. Beträffande åter den förra
tarvas otvivelaktigt ändring, om Sverige skall kunna biträda konventionen.
Såsom förut utvecklats, skulle en dylik ändring, då konventionen undantager
hushallstillverkningen, väsentligen endast få den verkan, att ett antal offentliga
institutioner och kanske också en del enskilda dylika, vilka tillverka bröd
för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas under bagerilagen Då
dessa institutioners brödtillverkning blott ytterst sällan torde försiggå nattetid,
skulle nu berörda verkan emellertid sakna nämnvärd betydelse. Ett borttagande
av betingelsen »till avsalu» synes sålunda kunna förordas.
Ur kommerskollegii yttrande i ämnet må anföras följande: Kommers
Förslaget
att stryka orden »till avsalu» i 1 § motiveras, såvitt av utredningen koUe&lnmtramgar,
icke av något från intresserat håll inom landet framställt yrkande
utan enbart av synpunkten att därigenom bringa den reviderade lagen i samklang
med den internationella konventionen. Kagon egentlig utredning angående
verkningarna av denna föreslagna ändring synes emellertid icke°hava
verkställts, vilket synes kollegium ägnat ingiva vissa betänkligheter mot ändringens
vidtagande utan vidare. Den korta tid, som stått till förfogande för
remissens besvarande har icke heller för kollegium möjliggjort att införskaffa
nagra upplysningar härutinnan.
Kollegium vill därför inskränka sig till att framhålla, att, därest den föreslagna
ändringen vidtages, det torde befinnas nödvändigt medgiva undantag
för bageriarbete, som utföres av militär personal — särskilt vid fältmanövrer
— ävensom beträffande bageriarbete för krigsmaktens behov vid krigsfara eller
Dylika undantag torde också kunna hänföras under sådana
»tillfälliga undantag» som äro nödvändiga för------ »nationella
behov», vilka äro förutsedda enligt den internationella konventionens § 3d).
Några bärande skäl för att i fråga om förbuden mot natt- och söndagsarbete Departeför
brödtillverkning ställa personalen i militära etablissement samt offentliga IT''entschefenoch
enskilda anstalter o. d. sämre än bageriernas arbetare torde — om nu dylikt
arbete över huvud taget förekommer i här åsyftade institutioner — knappast
förefinnas. För tillgodoseende av tillfälliga behov av natt- eller söndagsarbete
bereder 4 § möjlighet. Jag har sålunda för att möjliggöra ratificering av konventionen
angående nattarbete i bagerier ansett mig böra upptaga socialstyrelsens
förslag att utesluta bestämningen »till avsalu».
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 60 käft. (Nr 72.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Undantaget Den andra av socialstyrelsen föreslagna ändringen i avseende å lagens tillfamil
e lämpningsområde innebär ersättande av det i 1 § stadgade undantaget för
bagerier». rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,
Socialstyrei- med ett undantag för tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan bi9en''
träde av annan än medlem av hushållet. Beträffande denna förändring yttrar
sig socialstyrelsen sålunda:
Arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet var avfattat på sådant sätt,
att förbudet mot natt- och söndagsarbete skulle gälla alla, såväl arbetare som
arbetsgivare och hans familjemedlemmar, vilka deltaga i arbete för tillverkning
till avsalu av bageri- och konditorivaror. Kommittén erkände i sm motivering,
att berörda vidsträckta tillämplighet stred mot den princip, som eljest gällde
i fråga om arbetarskyddslagstiftningen och som från dennas tillämpning undantog
arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans familj. Kommittén hane emellertid,
på yrkande från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll, funnit sig nödgad
föreslå omförmälda läggning av förbudet för att förebygga illojal konkurrens
från hembagerierna gent emot de större bagerierna. Förbudets inriktande pa
arbetet, oavsett av vem det utfördes, var för övrigt icke någon fullständig nyhet
för svensk lagstiftning, i det den s. k. butikstängningslagen forbjod butiks
öppethållande, oberoende huruvida biträde användes eller ej. Vid behandlingen
av kommitténs lagförslag i sociala rådet yttrades av vissa ledamöter betänkligheter
mot att lagen skulle äga tillämpning på arbete, som i hembagerier
utfördes av arbetsgivaren själv eller medlem av hans familj. Socialstyrelsen
biträdde emellertid kommitténs mening, under framhållande bl. a. av önskvärdheten,
att jämväl biträdena i dylika bagerier komme i åtnjutande av har
åsyftade skydd. Även föredragande departementschefen anslöt sig till kommitténs
ståndpunkt. . ....
Under utskottsbehandlingen vid 1919 års lagtima riksdag godtogs lagförslaget
uti ifrågavarande avseende av utskottets majoritet, men påyrkande ett
flertal reservanter, att lagen skulle förklaras icke äga tillämpning a rörelse,
som bedrevs utan biträde av annan än hustru och hemmavarande barn. borsta
kammaren biträdde nu berörda reservation, men kamrarna stannade i olika
beslut och sammanjämkning misslyckades. Lagförslaget förelädes i oförändrat
skick samma års urtima riksdag, som antog detsamma med det motionsvis
föreslagna undantaget för rörelse, som bedrives utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn. .
I ett till riksdagens andra lagutskott den 8 februari 1922 avgivet utlåtande
över förut omförmälda motion av herr Kinmanson vidhöll styrelsen sin ovan
angivna ståndpunkt och förordade uteslutande av nyss omförmälda undantag.
Såsom förberedelse för bagerilagens revision år 1923 hade socialstyrelsen
såsom förut berörts genom förmedling av polismyndigheterna företagit en
undersökning rörande bagerinäringen, av vilken undersökning bl. a. ^framgick,
att »familjebagerierna» under de närmast föregående åren ej visat någon starkare
ökning. Med hänsyn därtill och då det endast var fråga om en förlängd
provisorisk reglering, ansåg sig styrelsen icke ha tillräcklig anledning att påkalla
uteslutande av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Tillika förklarade
sig styrelsen emellertid fortfarande vara av den uppfattningen, att det tran
konkurrenssynpunkt måste anses rätt och billigt, att lagens förbud gällde för
alla bagerier.
Klagomålen från de större bageriernas sida, framförda av såväl arbetsgivare
som arbetare, ha ej upphört, och under de förut omtalade, innevarande år verkställda
utredningarna rörande bagerilagstiftningens verkningar ha de med stor
skärpa ånyo gjorts gällande. Flera under utredningarna gjorda iakttagelser
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
19
tyda också på, att de icke sakna fog för sig. Andra lagutskottet vid 1922 års
riksda,g uttalade med ^anledning av ett i herr Kinmansons förut berörda motion
iramstallt yrkande på ifrågavarande undantagsbestämmelses uteslutande, att
det enligt utskottets uppfattning för frågans bedömande vore av avgörande
betydelse att fa utrönt, i vad män efter bagerilagens tillkomst en förskjutning
inom bageribranschen^ skett i riktning mot ökat antal hembagerier och vidgad
omsättning för dein på bekostnad av de mer yrkesmässigt bedrivna bagerierna.
Av de förut anförda siffrorna beträffande bageriföretagens fördelning på
°.. f ■v''^?er *raiIng''a:r> att de små företagen — vare sig man urskiljer de här
särskilt asyftade familjebagerierna eller med hänsyn till den osäkra differentieringen
skär alla företag utan särskilt anställda arbetare över en kam —
obestridligen intaga en mycket betydande ställning inom bagerihanteringen
ocii med afl sannolikhet kunna erbjuda de större bagerierna en kännbar konkurrens.
Jämväl uppgifterna om bageriföretagens fördelning med hänsyn till
tiden för deras tillkomst måste,^ även om lägre löner, tekniska förbättringar
ni- m. gynnat uppkomsten av småbagerier under de senaste åren. anses tyda på
att lagstiftningen medfört starkare ökning av de små än de stora företagen
basom en omständighet, vilken torde tjäna att förstora verkningarna av undantaget,
_ ma i ramhallas, att den allmänna uppfattningen i stor utsträckning icke
gör sig^ leda för ^ undantagets begränsning utan med familjebagerierna i avseende
a frihet från lagens iakttagande jämställer allehanda små bageriföretam
JJet anmärkningsvärt störa antalet bagerier, som uppgivits olovligen undandraga
sig lagens tillämpning, lär i viss mån finna sin förklaring i nu berörda
omständighet. Nämnas bör måhända också i förevarande sammanhang att
undantagsbestämmelsen givit upphov åt en del anordningar till lagens kringgående,
t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom kompanjoner.
Huruvida ett uteslutande av undantagsbestämmelsen skulle för de större
bagerierna medföra förväntad lättnad i konkurrensavseende, är måhända ej
fullt säkert, liderna för försäljningens början, varom den av styrelsen verkställda
utredningen lämnat upplysning, utvisa ej med säkerhet någon tidigare
början 1m lamilje- och Övriga småbagerier, och den s. k. butikstängningslagen
torde också i regel ej medgiva dylik början före kl. 7 f. m. Vidare komma de
större bageriforetagen att med hänsyn till sina återförsäljningsställen alltid
vara de mindre med deras direkta försäljning underlägsna i avseende å brödets
tidiga tillhandahallande.
Socialstyrelsen är emellertid fortfarande av den meningen, att rättvisan kräver
undantagets avskaffande. När staten för tillgodoseende av något offentligt
intresse palagger en näringsgren vissa inskränkningar i dess verksamhet måste
den nämligen anses förpliktad att såvitt möjligt tillse, att den ej därmed o-vnnar
vissa grupper av företag på andras bekostnad. Med den tillbakaflyttning
av tiden för arbetets början från kl. 6 till 5 f. m„ som styrelsen funnit sig nödgad
föreslå, skulle för övrigt de små företagen i vad angår förbudet mot nattarbete
knappast ha skalig anledning till klagomål över att de inbegripas under
lagen.
I enlighet med vad här utvecklats, har bestämmelsen om undantag för rörelse
som bednves utan biträde av annan än make och hemmavarande barn uteslutits.
1 dess ställe har i överensstämmelse med konventionen angående natt
arbete i bagerier upptagits en bestämmelse, som från lagens tillämpning undantager
tillverkning för hushållsbruk. vilken bedrives utan biträde av annan än
medlem av bushållet. Konventionens betingelse att tillverkningen skall ske för
de tillverkandes egen förbrukning, har icke synts lämpligen kunna beaktas då
densamma skulle leda till det orimliga resultatet, att ifrågavarande bakning
icke skulle la omfatta bröd, avsett för andra hushållsmedlemmar t ex husfadern,
än de som deltagit i bakningen.
Reservationer.
Kommers
kollegium.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Byråchefen Bergsten yttrar sig beträffande förevarande fråga i sin reservation
på följande sätt:
Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya definitiva bagerilagen även
inbegripa de förut från lagen undantagna s. k. familjebagerierna, d. v. s. rörelser
som bedrivas utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.
Bakom detta förslag stå såväl arbetsgivare som arbetare i full endräkt, dock
som det vill synas mindre av intresse för den skyddssynpunkt, som det är
lagens enda uppgift att företräda, än av andra bevekelsegrunder. För min del
anser jag mig ej kunna biträda förslaget.
Därest familjebagerierna, såsom arbetarna önska, skulle läggas under lagen
utan att någon tillbakaflyttning av tiden för arbetets början (t. ex. till kl. 5)
på samma gång genomfördes, skulle följden med all sannolikhet endast bliva
den, att antalet lagbrytande bageriföretag ökades med ytterligare minst ett
1,000-tal. Men även om nyssberörda ändring av arbetstidens förläggning komme
till stånd, synes det mig i allt fall varken riktigt eller lämpligt att inbegripa
familjebagerierna under lagen. Tvärtom vore det enligt min mening
ur såväl principiell som praktisk synpunkt bäst att i samband med genomförandet
av ifrågavarande ändring ställa allt arbete, som bedrives av arbetsgivaren
själv och medlemmar av hans familj, utanför lagen.
Den allmänna rättsuppfattningen torde näppeligen kunna förlika sig med en
lagstiftning, som binder även arbetsgivaren och hans hemmavarande familjemedlemmar
vid en arbetstid av viss bestämd längd och förlagd till vissa bestämda
timmar av dygnet. I den mån detta är fallet genom den nuvarande bagerilagen
har det också visat sig, att lagöverträdelse i allmänhet icke kunnat förhindras.
Vid sådant förhållande synes det ur konkurrenssynpunkt vara tämligen
likgiltigt, om företag av denna karaktär falla under lagen eller icke.
Skulle vidare den i lagen stadgade tiden för arbetets början till baka! lyttas
från kl. 6 till kl. 5 f. m., torde den mest besvärande konkurrensmöjligheten från
småbageriernas sida gentemot de större vara undanryckt och såväl bagerndkarna
som arbetarna utan större svårighet kunna finna sig i, att arbete, som utföres
av arbetsgivaren själv eller medlemmar av hans familj, undantages från
lagen. Detta skulle också stå i full överensstämmelse med den allmänna arbetstidslagens
principer och giva bageriarbetsgivarna samma rättvisa stallning i
nu berörda avseende, som tillkommer andra arbetsgivare.
Det har, som förut nämnts, redan nu visat sig förenat med nästan oöverstigliga
svårigheter att övervaka bagerilagens efterlevnad, särskilt vad beträffar
småbagerierna. Tanken på en ytterligare utökning av lagens tillämpningsområde
till att omfatta även de s. k. familjebagerierna har också från yrkesinspektörernas
sida mötts av ganska bestämda gensagor. Av yrkesmspektoren i bkanedistriktet
förklaras rent ut, att tillsynen vid sådant förhållande skulle bliva »so,
gott som omöjliggjord».
Socialfullmäktigen von Sydow framhåller reservationsvis, att i övrigt inom
den svenska arbetarskyddslagstiftningen den principen är godkänd, att man
från lagens tillämpning undantager arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans
familj. Herr von Sydow förklarar sig icke kunna finna anledning föreligga
att i förevarande avseende avvika från nämnda grundsats.
Kommerskollegium yttrar i fragan följande:
De skäl, som av socialstyrelsen anförts för att jämväl de s. k; hembagerierna
(i egentlig mening) borde inbegripas under lagens
ligen hänsynen dels till konkurrens och kontrollsynpunkterna, dels till den in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
21
ternationella konventionen, enligt vilken alla arbetande inom bagerihanteringen
skola vara underkastade förbudet mot nattarbete.
Enligt kollegii mening förtjäna tvivelsutan de principiella skäl, som anförts
mot inrangeringen av de verkliga hembagerierna under lagens bestämmelser,
allt beaktande. Det måste sålunda anses i viss mån stötande för rättsuppfattningen
att binda den, som själv och endast med biträde av hemmavarande familjemedlemmar
i hemmet utför arbetet, vid viss bestämd arbetstid eller vissa
klockslag. Å andra sidan måste det av praktiska skäl anses förenat med stora
svårigheter att genomföra en speciell, social skyddslagstiftning inom en viss
yrkesgren utan att utsträcka tillämpningen till yrket i dess helhet. Vid dylikt
förhållande synes det kollegium riktigast att låta de rent praktiska samt
billighetssynpunkterna bliva utslagsgivande. Och därest, förutom den av socialstyrelsen
förordade ändringen i fråga om tiden för arbetets början, jämväl
de av kollegium förordade jämkningarna och möjligheten i vissa fall för medgivande
av viss dispens skulle vinna statsmakternas godkännande, lära
i realiteten inga mera avsevärda olägenheter behöva befaras uppstå för hembagerierna
genom att de bleve inbegripna under lagens tillämpning.
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening vitsorda,
att genom familjebageriernas inordnande under lagen en av de allra väsentligaste
anledningarna till klagomål över densamma skulle undanröjas. T
samband därmed framhålla föreningarna emellertid, att hänsyn till rättvisan
synes dem påkalla, att även de i lagens 1 § andra stycket omförmälda företagen,
d. v. s. hotell, restauranger och kaféer, inbegripas under tillämpningen
av lagens allmänna föreskrifter.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet, som förmenar, att orsaken till de talrika
överträdelserna av bagerilagen är att söka i familjebageriernas undantagande
från lagens tillämpning, förklarar sig anse, att lagen bör omfatta all
yrkesmässig utövning av bagerinäring.
Den av socialstyrelsen förfäktade meningen, att förevarande lagstiftning bör
äga tillämpning jämväl å sådana bageriföretag, som bedrivas utan biträde av
annan än make och hemmavarande barn, har, såsom av den nu lämnade redogörelsen
framgår, vunnit stöd på flera håll. Av internationella arbetskonferensen
har också hävdats, att det icke läte sig göra att från nattarbetsförbudets
tillämpning undantaga någon arbetande, ej ens arbetsgivaren själv.
Enligt min mening tala såväl hänsyn till rättvisa och billighet som kravet
på en effektivare lagtillämpning till förmån för familjebageriernas inbegripande
under lagen. Staten måste nämligen, såsom av socialstyrelsen framhållits,
anses förpliktad att vid utfärdande av restriktiva lagar se till. att de
därigenom förorsakade olägenheterna såvitt möjligt icke ytterligare skärpas
genom av restriktionerna framkallade förändringar i konkurrensförhållandena.
Otvivelaktigt ha också bagerilagens besvärande verkningar för den större,
mera yrkesmässiga bagerinäringen i avsevärd män förstorats därav, att ett
mycket betydande antal mindre bagerier ansett sig och även allmänt ansetts
jämställda med de egentliga familjebagerierna. Med en till hela bagerinäringen
undantagslöst utsträckt lagstiftning komme dylika missbruk ej längre
Sveriges bageriidkareförening
och
Stockholms
bageriindnstriforening.
Sv. livsmedelsarbetareförbundet.
Departe
mentschefen.
22
Kungl. Maj:is proposition nr 72.
Tiden för
nattarbetsförbudet.
Socialstyrel
sen.
att vara möjliga, utan skulle lagstiftningen sannolikt kunna bringas till en
mera tillfredsställande tillämpning.
Ehuru jag ej vill förneka, att undantaget för familjebagerier har visst fog
för sig, har jag sålunda, oavsett att så erfordras för anslutning till konventionen,
icke kunnat undgå finna avgörande skäl tala för undantagandets uteslutande.
I fråga om nattarbetsförbudet har socialstyrelsen föreslagit den förändringen,
att detsamma från att nu omfatta tiden mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. skulle
inskränkas till att avse tiden kl. 8 e. m.—5 f. in. Rörande denna förändring
anför socialstyrelsen följande:
Beträffande därefter de tider, som lagens förbud mot arbete bör avse, ha,
såvitt styrelsen har sig bekant, ej några avsevärda erinringar framställts mot
att förbudet omfattar sön- och helgdagar. Förbudet i vad det angår nattarbete,
d. v. s. å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m., torde däremot utgöra det moment i
bagerilagstiftningen, som i främsta rummet givit anledning till bageriidkarnas
klagomål. Dessa klagomål, som gjorts gällande alltifrån lagstiftningens tillkomst,
ha förut i korthet refererats. Otvivelaktigt torde de ha ett visst berättigande,
och sannolikt är, att förbudet i denna del icke kan fritagas från en viss
ofördelaktig inverkan på produktionskostnaderna. De sociala reformerna kunna
emellertid vanligen ej genomföras utan ekonomiska uppoffringar, och ovisst
är, om hänsynen till berörda ofördelaktiga verkningar skulle kunnat anses motivera
förslag till en inskränkande förändring i förbudet mot bageriernas nattarbete.
För styrelsen framstår ett annat förhållande såsom avgörande härvidlag. Av
internationella arbetskonferensen har nattarbetet konsekvent begränsats till tiden
före kl. 5 f. m. De i Washington antagna konventionerna angående kvinnors
nattarbete och angående barns nattarbete inom industrien föreskriva båda
en nattledighet av minst 11 på varandra följande timmar, så förlagda att däri
ingår tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m. I konventionen angående nattarbete
i bagerier påbjudes, såsom redan förut omnämnts, en nattledighet av minst 7 på
varandra följande timmar, innefattande tiden mellan kl. 11 e. m. och 5 f. m.
eller under vissa förutsättningar mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m. Att internationella
arbetskonferensen sålunda förlagt gränsen mellan natt- och dagarbete
till kl. 5 f. m. förbinder dock icke de skilda staterna att tillämpa samma gränsförläggning
— redan i Versailles-fördragets § 405 förklaras, att biträdandet av
en konvention i intet fall skall påkalla minskning av det skydd, som genom
lagstiftning redan beviljats.
Styrelsen har emellertid i sitt den 2 november 1925 avgivna förslag till
reviderad lag om arbetarskydd på anförda skäl upptagit arbetskonferensens
här ovan angivna gränsbestämning för användandet av minderåriga arbetare.
Beträffande kvinnliga arbetare är enahanda begränsning, som jämväl upptagits
i lagförslaget, i enlighet med en i Bern år 1906 avslutad konvention
föreskriven i lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande
till arbete nattetid i vissa industriella företag. För styrelsen, som
sålunda nyligen uttalat sig för att förlägga gränsen för nattarbetet till kl. 5
f. in. och detta ej blott i fråga om kvinnor utan även i avseende å minderåriga
arbetare, är det tydligt.vis icke möjligt att beträffande bageriarbetarna, som ju
icke numera kunna anses arbeta under några särskilt dåliga förhållanden, föreslå
något längre gående skydd mot nattarbete. Förbudet mot nattarbete skulle
alltså enligt styrelsens förslag omfatta tiden mellan kl. 8 e. m. och 5 f. m., vil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
23
ket ändock skulle giva en nattledighet, som vore två timmar längre än den,
som föreskrives i konventionen angående nattarbete i bagerier.
I sin reservation yttrar sig byråchefen Bergsten beträffande tiden för natt- Reservation
arbetsförbudet på följande sätt:
överträdelserna av bagerilagen torde näppeligen kunna botas genom en mera
omfattande och ingående yrkesinspektion, vilket för övrigt skulle medföra en
ej oväsentlig ökning av arbetskrafter och kostnader. Man måste nog gå till
grunden och närmare undersöka orsaken till överträdelserna för att utfinna
botemedlet. Det torde då visa sig, att huvudorsaken är att söka i lagens begränsning
av tiden för det egentliga bageriarbetets början till kl. 6 f. in. Den
stora allmänhetens helt naturliga önskemål om ett så färskt och billigt bröd
som möjligt synes ha föranlett särskilt småbagerierna, vilkas arbetsförhållanden
för övrigt äro svårare att övervaka och vilkas personal till största delen står
utanför organisationsväsendet, att börja sitt arbete tidigare än lagen medgiver.
Det är, kan man säga, livet självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens
alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig
och efter nuvarande förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid.
Den frågan uppställer sig då osökt, om icke en ändring av lagen därhän att
tiden för arbetets början flyttades något tillbaka, skulle kunna medföra ett slut
på de många lagöverträdelserna eller åtminstone en sådan förbättring i berörda
avseende, att lagens existens kunde anses motiverad. För min del är jag böjd
för att tro, att så skulle bliva fallet, och har jag jämväl kommit till den uppfattningen,
att det härvid borde vara tillräckligt med en timmes tidigare början
eller, såsom socialstyrelsen föreslagit, kl. 5 f. m.
För att emellertid ifrågavarande reform skall bliva till avsedd nytta torde
en motsvarande ändring böra ske med avseende på tiden för de erforderliga förarbetenas
början. I annat fall lärer det kunna befaras, att reformen för vissa
företags vidkommande till största delen kommer att stanna på papperet och
av flertalet bagerier icke kunna till fullo utnyttjas. Särskilt torde detta bliva
fallet med småbagerierna, vilka ej i samma utsträckning som de större hava
maskinella hjälpmedel till sitt förfogande. Den oundvikliga följden härav bleve
endast fortsatta lagöverträdelser. Det synes mig därför riktigast, att förarbetena
liksom hittills och i överensstämmelse med kutymen i äldre, före arbetstidslagstiftningens
inträde gällande avtal få taga sin början intill två timmar tidigare
än det övriga arbetet. Då det väl får förutsättas, att arbetsgivarna icke
ha något intresse av att igångsätta berörda arbeten tidigare än som är erforderligt
för att de skola medhinnas till kl. 5, föreligger ju icke heller någon anledning
befara, att dessa två timmar skola utnyttjas i större utsträckning än behovet
verkligen kräver.
För genomförandet av nu anförda reform kunna framhållas även andra vägande
skäl. Under hänvisning till socialstyrelsens motivering i berörda avseende
ber jag för egen del få tillägga följande.
Ur social synpunkt torde den föreslagna reformen otvivelaktigt vara ägnad
medföra vissa fördelar, nämligen i den mån ett bättre och billigare bröd därigenom
kan beredas den konsumerande allmänheten. De nackdelar, som skulle
drabba bageriarbetarna, synas å andra sidan ej vara av den betydelse, att de
kunna anses uppväga reformens nytta, åtminstone om man ser saken mera i
stort. I hygieniskt avseende lärer det sålunda icke spela någon mera nämnvärd
roll, om arbetet får börja kl. 5, under förutsättning att arbetarna inrätta tiden
för sin nattvila därefter. Däremot kan det i socialt avseende anses beteckna en
viss tillbakagång för bageriarbetarna att få förläggningen av sin arbetstid ytter
-
24
Kungl. May.ts proposition nr 72.
Kommers
kollegium.
ligare fjärmad från den eljest mera sedvanliga. Man må emellertid härvid icke
förbise, att åtskilliga andra yrkesmän torde få vidkännas samma eller andra,
med yrkets speciella natur förknippade olägenheter, som i vissa fall kunna vara
av ännu mera besvärande art. Man tanke t. ex. på gruvarbetare eller skiftarbetare
i helkontinuerlig drift eller på lokpersonal, sjömän, tidningspersonal
o. s. v. Det torde vidare böra beaktas, att även om bageriarbetarna få börja
sitt arbete jämförelsevis tidigt, denna olägenhet i viss mån kompenseras av
den förmån, som ett tidigare avslutande av arbetet med rätta anses innebära
under sommarhalvåret. Slutligen är jämväl att framhålla, hurusom bageriarbetarna
i övrigt beträffande arbets-, löne- och levnadsförhållanden måste anses
intaga en relativt mycket gynnsam ställning.
Redan vid frågan om bagerilagstiftningens upprätthållande ha ur kommerskollegii
yttrande återgivits vissa uttalanden, som angiva kollega uppfattning
om olägenheterna av nattarbetsförbudets tidsbegränsning på morgnarna. Rörande
särskilt denna fråga anför kollegium ytterligare följande:
I sitt den 8 februari 1923 avgivna yttrande över då föreslagna förlängning
av den provisoriska bagerilagen framhöll kollegium de betydande olägenheter,
som vållats av bestämmelsen om det egentliga bageriarbetets början kl. 6 f. m.
Nämnda bestämmelse hade föranlett en olämplig arbetsforcering, ökad jäst- och
bränsleförbrukning, brödets försämrande och fördyrande samt frestelse till lagens
åsidosättande eller kringgående på olika sätt. Dessa uttalanden hava, såsom
redan framhållits, genom de nu verkställda utredningarna tillfullo bekräftats.
Då socialstyrelsen nu med anledning härav föreslagit en tillbakaflyttning
av den medgivna ordinarie arbetstidens början till kl. 5 f. in., kan kollegium
därför endast livligt förorda denna ändring.
För ett fullt lämpligt utnyttjande av den tillbakaflyttade arbetstiden torde
emellertid erfordras, att de nödvändiga förberedelsearbetena med uppeldning och
deggörning få påbörjas 1 ^ å 2 timmar tidigare, sålunda kl. 3 eller åtminstone
3.30 f. m.
Vidare finner kollegium fortfarande skäl föreligga för möjliggörande att
genom dispens, meddelad av yrkesinspektionens chefsmyndighet, erhålla rätt
att, där skiftarbete införts eller andra särskilda skäl föreligga, sätta arbetets
början till 4 f. m. Härigenom skulle såsom av kollegium framhållits i meromnämnda
yttrande, bland annat vinnas, att det synnerligen beaktansvärda tekniska
framsteg, som ligger i införande av elektriska bakugnar för utnyttjande
av s. k. lågtariff ström mellan 4 och 7 f. m., kunde hava större utsikter att
komma till en allmännare användning.
Skulle hänsyn till bestämmelserna i förenämnda internationella konvention
anses utgöra hinder mot ett dylikt medgivande, förordar kollegium, att i varje
fall dispens från bestämmelserna om arbetstidens förläggning må kunna medgivas
i den utsträckning, som i nämnda konvention förutsättes. Sådana möjligheter
till dispens skulle, utöver de enligt 4 § förutsedda fallen, kunna innefatta
:
1. Rätt att börja arbetet kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på varandra
följande helgdagar samt i övrigt, då skäl därtill finnas på grund av årstiden
eller där överenskommelse därom eljest träffats mellan vederbörande arbetsgivar-
och arbetarorganisationer.
2. Rätt att bedriva arbete mellan kl. 8 och 10 (eventuellt 11) e. m.
Det synes nämligen i och för sig knappast lämpligt, att Sverige skulle av
hänsyn till den internationella solidariteten ålägga sig vissa restriktioner i sin
speciella näringslagstiftning, för vilkas genomförande en inhemsk övervägande
opinion ej lärer kunna åberopas utan att samtidigt åtminstone bereda möjlighet
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
25
för de av ifrågavarande lagstiftning berörda yrkesidkarna att komma i åtnjutande
av de lättnader på andra punkter, som den normgivande internationella
konventionen förutsätter. Och detta så mycket mer, som det i detta fall icke
blott, eller ens i främsta rummet, gäller ett enskilt näringsintresse utan ett
för hela folkhushållet och folknäringen betydelsefullt avvägande rörande det
lämpligaste och mest ekonomiska sättet att bedriva produktionen av ett av de
viktigaste näringsmedlen gentemot en mindre grupps särskilda i och för sig
berättigade intressen och önskemål.
Av Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening
framhålles, att förslaget om framskjutande av tiden för arbetets början till
kl. 5 f. m. påtagligen måste anses som en förbättring, men att detsamma likväl
icke tillfredsställer bagerinäringens befogade önskemål. Sedan föreningarna
framställt krav på bagerilagstiftningens avskaffande, anföra de följande:
Men om fortfarande undantagslagstiftningen i fråga provisoriskt eller definitivt
skall betunga vårt yrke, så är det av utomordentligt stor betydelse, att det
ordinarie arbetet får börja före klockan 5 och åtminstone klockan 4 f. m., vilket
sistnämnda som bekant är fallet i flera främmande länder, där nattarbetet är
avskaffat och vilket ju icke heller skulle förhindras genom den av socialstyrelsen
förordade anslutningen till den 1925 antagna internationella konventionen.
Det är alldeles säkert, att arbetets början klockan 4 f. m. i högst väsentlig mån
skulle underlätta de strävanden efter bättre och billigare bröd, vilka ovan i
annat sammanhang berörts. Den nuvarande forceringen av morgonarbetet, vilken,
såsom i den framlagda utredningen otvetydigt vitsordats, visat sig så
ofördelaktig, skulle icke väsentligen förebyggas genom arbetets början klockan
5 f. m. Minst 3 timmar före morgonbrödets saluförande i hembutikerna klockan
7 f. m. äro nödvändiga för att åstadkomma tillfredsställande förhållanden
i förevarande hänseende och särskilt vid de större bagerierna, vilkas omsättning
till större delen måste distribueras till andra platser, såväl inom som utom
respektive samhällen. Visserligen är något, men långt ifrån vad som är nödvändigt,
vunnet genom arbetets början klockan 5 f. m.
Vi få därjämte fästa uppmärksamheten på, att i det nya lagförslaget förarbetena
tillmätts endast en timme före det allmänna arbetets början i stället
för två timmar i den nuvarande lagstiftningen. Även detta gör det medgivande,
som lämnats genom att det allmänna arbetet får börja klockan 5 f. m., vida
mindre värdefullt och i en hel mängd fall illusoriskt. Vi få således, oavsett
huru den förra frågan avgöres, i fråga om den senare anhålla, att samma tidrymd,
två timmar, som den nuvarande i en eventuell ny lagstiftning medges
för förarbetena.
Svenska livsmedelsarbetareförbundet uttalar sig i frågan på följande sätt:
I det förslag till permanent lag, som socialstyrelsen utarbetat, har styrelsen
föreslagit annan förläggning av tiden i fråga om arbetets uttagande, än vad
i nuvarande lag är stadgat, och detta enligt vårt förmenande utan tillräckligt
bärande skäl och även utan tanke på de ödesdigra konflikter, som med anledning
härav skulle komma att uppstå mellan arbetare och arbetsgivare. I de
flesta kollektivavtalen, som äro gällande mellan vederbörande parter, är tiden
fastslagen i överensstämmelse med nuvarande lagbestämmelse, eller mellan
kl. 6 f. m. och 8 e. m.
Förbundet anser också, att en ändring i nuvarande lagbestämmelse står i strid
med fredstraktatens innebörd, som uttryckligen föreskriver, att för de länder,
som hava en lagstiftning, som lämnar större förmåner än vad kommande kon
-
Sveriges bageriidkareförening
och
Stockholms
bageriindustriföreniDg.
Sv. livsmedelsarbetareförbnndet.
26
Kung1. Maj ds proposition nr 72.
Departe
mentschefen.
Begreppen
>bageri-> och
> konditorivaror
».
ventioner kunna innebära, detta icke får verka till sådan ändring, som kan
anses medföra försämringar i de sociala lagbestämmelser, som redan finnas.
Till stöd för den av socialstyrelsen föreslagna förflyttningen av tiden för
bageriarbetets början från kl. 6 till 5 f. m. ha av nämnda ämbetsverk och från
andra hall anförts åtskilliga realskäl. För att lagstiftaren skall anse sig
berättigad att vidtaga en lagändring, som uppenbarligen innebär ett steg tilloaka
på de sociala reformernas väg och för de därav berörda en avsevärd
försämring i arbets- och levnadsförhållanden måste emellertid enligt mitt förmenande
lagändringen vara påkallad av synnerligen starka skäl. Denna
uppfattning har för övrigt på sätt och vis stöd i Versailles-fördraget. Genom
bestämmelsen i § 405 sista stycket av detta fördrag, att internationella arbetsorganisationens
konventioner och rekommendationer i intet fall skola anses påkalla
minskning i redan medgivna skyddsförmåner, torde nämligen fördraget få
anses ha betonat vikten av att bibehålla sociala framsteg orubbade.
Beträffande förhållandena i det särskilda fall, varom här är fråga, innebär
förändringen, att ett betydande antal arbetare, som sedan sex år fått börja
sitt arbete kl. 6, nu skulle börja det kl. 5. f. m. Det förra klockslaget betecknar
redan det en ganska tidig timme, men det senare nämnda angiver en begynnelsetid,
som i många fall måste leda till verkligt besvärande olägenheter och stundom
även till hygieniska risker. För att kunna börja arbetet kl. 5 måste nämligen
arbetarna, vilkas övervägande antal utgöres av kvinnor, sannolikt i
regel stiga upp före kl. 4. Någon ordnad måltid lär väl vanligen ej då vara
att påräkna och spårvägar och andra kommunikationsmedel ha vid ifrågavarande
tidiga timme ej ännu börjat sina turer. Vidare torde en lagändring av
ifrågasatt slag komma att inom bagerifacket leda till arbetskonflikter, vilkas
utgång icke kan förutses. I somliga fall skulle måhända arbetsgivarna lyckas
genomdriva en förläggning av arbetstiden i anslutning till lagens förändrade
bestämmelser; i andra fall skulle de säkerligen komma att misslyckas. Härigenom
skulle icke önskvärda olikheter i arbetstidens förläggning komma att
uppstå.
Med hänsyn till det sålunda anförda har jag icke funnit mig kunna upptaga
socialstyrelsens förslag i förevarande avseende, utan har jag bibehållit den hittills
gällande begynnelsetiden eller kl. 6 f. m. Tydligtvis har jag under sådana
förhållanden ej heller funnit anledning att biträda några andra ändringsförslag,
berörande frågan om tiden för arbetets början.
Till undanröjande av tvistigheter rörande rätta innebörden av den i lagens
2 § a) förekommande termen »konditorivaror» har socialstyrelsen föreslagit
en förändring i nämnda lagrum. Styrelsen yttrar härom följande:
Med anledning av olika meningar om vad som rätteligen skall förstås med konditorivaror
ha i flera fall meningsskiljaktigheter gjort sig gällande, om tillverkning
av wienerbröd kan anses medgiven genom bestämmelsen i bagerilagens 2 §
a). Vid ett sammanträde i socialstyrelsen den 29 maj 1920 med representanter
för arbetsgivare och arbetare inom bageriyrket jämte en teknisk expert på om
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
27
rådet enades man emellertid om, att till bagerivaror skulle vara att hänföra
varor, vid vilkas tillverkning jäst i en eller annan form användes såsom jäsningsmedel
och till konditorivaror åter bakverk, som framställas utan användning
av jäst. Wienerbröd skulle i överensstämmelse härmed vara att räkna till
bagerivaror. Flera domstolsutslag, bl. a. av de tre hovrätterna, gå dock i motsatt
riktning. För att få slut på nu berörda osäkerhet har styrelsen i lagförslaget
infogat en bestämmelse, som i överensstämmelse med beslutet vid omförmälda
sammanträde kännetecknar begreppen bageri- och konditorivaror.
Kommerskollegium anför i frågan följande:
Till undvikande av nu existerande ovisshet, vilka varuslag som äro att hänföra
till »konditorivaror» har av socialstyrelsen föreslagits, att nämnda uttryck
ersättes med »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes». Emellertid
torde kunna ifrågasättas, huruvida denna formulering undanröjer varje anledning
till tvekan, enär det som bekant låter sig väl göra att framställa brödtyper
utan användande av jäst men med tillsats av vissa kemiska preparat som jäsningsmedel.
Då avsikten förmodligen vore, att icke heller dylika brödtyper
skulle få bliva föremål för söndagstillverkning, torde efter ordet »jäst» böra
inskjutas orden »eller andra jäsningsmedel», eller motsvarande uttryck.
Det av kommerskollegium förordade tillägget har, enligt vad jag inhämtat,
varit ifrågasatt redan vid den av socialstyrelsen omtalade överläggningen i
ämnet men ansetts göra brödbegreppet alltför omfattande. Då jag ansett det
riktigast att respektera den mening i frågan, varom parterna enats, har jag
icke upptagit kollegii kompletteringsförslag.
De av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i 2 § d) och f) ha, då begränsningen
till kl. 6 f. m. i 1 § lämnats oförändrad, givetvis icke upptagits.
Beträffande tillverkningen av spis- eller knäckebröd, för vilket arbete lagens
3 § och 4 § andra stycket meddela särskilda bestämmelser, har socialfullmäktigen
von Sydow reservationsvis framhållit, att man åtminstone för den fabriksmässiga
tillverkningen borde medgiva sådant undantag från lagens stadgande,
att arbetet kunde få bedrivas i kontinuerlig drift med tre skiftlag liksom i andra
näringar.
Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening yttra
sig i samma fråga på följande sätt:
Vidare tillåta vi oss att påtala socialstyrelsens behandling av spisbrödfabrikanternas
så mycket omdebatterade arbetsfråga. Den summariska hänvisning
till den internationella konventionen, som socialstyrelsen i detta stycke gör,
torde få anses så mycket mindre tillräcklig härvidlag, som denna konvention
väl icke ännu är definitivt biträdd av de svenska statsmakterna och icke blott
behovet utan även rimlighet och rättvisa i bageriyrkets likställande i fråga om
treskiftsarbete med övriga industrigrenar äro så klarlagda, att rimliga skäl
icke synas föreligga att ej i detta hänseende gå spisbrödfabrikanternas så ofta
och så kraftigt uttalade önskemål till mötes.
Såvitt jag kan döma, torde något egentligt behov av förändring i förevarande
hänseende icke vara förhanden. Genom den ändring i 4 § andra stycket, som
vidtogs år 1923, lär nämligen möjlighet vara beredd till erhållande av varje
verkligt erforderlig eftergift.
Kommers
kollegium.
Departe
mentschefen.
Tillverkning
av spis- eller
knäckebröd.
Social fullmäktigen
von Sydow.
Sveriges bageriidkareförening
och
Stockholms
bageriindustriforening.
Departe
mentschefen.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
I lagens övriga paragrafer har jag i likhet med socialstyrelsen icke funnit
några förändringar påkallade.
Med hänsyn till uteslutandet av bestämningen »till avsalu» i 1 §, varigenom
lagens tillämpning kommer att utsträckas till bl. a. en del militära etablissement
och allmänna anstalter, har i överensstämmelse med det nu föreliggande
förslaget till förnyad lag om arbetstidens begränsning till förevarande lag
fogats ett nytt stadgande, 9 §, vari föreskrives, att beträffande verksamhet,
som bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare
skall gälla arbetsföreståndaren.
I fråga om lagens slutbestämmelser har jag utan förändring följt socialstyrelsens
förslag.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan angivna
grunder inom departementet upprättat förslag till lag om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, vilket förslag
är närlagt detta protokoll1, hemställer departementschefen, att lagrådets utlåtande
över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas medelst utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
1 Detta förslag, vilket är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här
uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
29
Bil. 1.
Socialstyrelsens betänkande med förslag till reviderad lag om vissa
inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageriocli
kouditoriarbete.
Stockholm den 26 november 1925.
Genom beslut den 20 februari 1925 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som
angivits i ett av styrelsen tidigare avgivet utlåtande, verkställa utredning
rörande verkningarna av lagen den 22 juni 1923 om yissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete ävensom att vid
utredningens verkställande samråda med kommerskollegium, förnämligast i
vad angår nämnda lagstiftnings ekonomiska verkningar. Med anledning av
berörda uppdrag har dels genom förmedling av länsstyrelserna och dem underlydande
myndigheter införskaffats uppgifter i vissa avseenden rörande samtliga
för sistnämnda myndigheter kända bageri- och konditoriföretag, dels förmedelst
frågecirkulär från ett större antal arbetsgivar- och arbetarorganisationer
inom bageri- och konditorifacket, truppförband, sjuk- och andra vårdanstalter
samt restauranger m. fl. företag inhämtats upplysning om nämnda lags (bagerilagen)
verkningar i allmänhet och dels genom en mer ingående undersökning
av förhållandena inom ett mindre antal bagerier närmare studerats de
ekonomiska verkningarna av såväl bageri- som åttatimmarslagen. Förstberörda
två utredningar ha väsentligen anordnats och verkställts av socialstyrelsen,
den sistnämnda av kommerskollegium.
Sedan omförmälda utredningar fortskridit så långt, att dess resultat kunnat
tillgodogöras, har styrelsen med hänsyn till att den nu gällande bagerilagen
upphör att gälla med 1926 års utgång, funnit sig böra taga under omprövning,
huruvida nämnda lag borde förnyas. Efter det av omprövningen framgått att
så borde ske, har inom styrelsen utarbetats förslag till reviderad lag om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Enligt styrelsens mening borde denna lag utfärdas såsom definitiv,
d. v. s. utan begränsning av giltighetstiden.
Såsom av betydelse i förevarande avseende må erinras om, att styrelsen genom
remiss den 24 sistlidne augusti anmodats att yttra sig över bl. a. det av
internationella arbetskonferensen å dess sammanträde innevarande år antagna
förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier. Styrelsen har ansett
sig lämpligen kunna fullgöra nämnda uppdrag i förevarande sammanhang.
Slutligen bör måhända här även omnämnas, att styrelsen från riksdagens
justitieombudsman, för kännedom och vidtagande av de åtgärder, vartill handlingarnas
innehåll möjligen kunde föranleda, fått mottaga en av vissa bilagor
åtföljd, den 18 augusti 1925 dagtecknad framställning från svenska livsmedglsarbetareförbundet
vari förbundet hemställer om justitieombudsmannens
ingripande med anledning av ett utslag av hovrätten över Skåne och Blekinge
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
rörande förseelse mot lagen den 17 oktober 1919 om begränsning av tiden för
bageri- och konditoriarbete.
Ovan omförmälda förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete jämte därtill hörande
motivering överlämnas härmed.
Förslag
till
reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete.
Härmed förordnas som följer:
1 §■
Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas
å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 5
förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning
å tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem
av hushållet.
Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller
eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke
vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd,
bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.
2 §.
Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må .
a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas
framställning jäst icke användes, utföras å sön- eller helgdag under högst
tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;
b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av
bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan samband
med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under tid,
som under a) sägs; ....
c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan
klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;
d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och
klockan 5 förmiddagen; . o
e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare a tid, da
eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas; . .
f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera pa varandra
följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl
mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan
klockan 3 och klockan 5 förmiddagen.
3 §.
Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat
i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermid
-
Kung!,. Maj:ts proposition nr 72.
31
dagen ävensom, i den man sa kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan
klockan 10 eftermiddagen och klockan 12 midnatt.
4 §.
Därest särskilt förhållande pakallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud,
utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande yrkesinspeklör
Hi^ddela tillstånd därtill. Sadant tillstånd, vilket skall sökas för varje
Sä.f1i * tillfälle, ma ej avse mer än tva dygn i sänder eller för samma arbetsställe
meddelas mer än tio gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare
eftergift av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift
meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses, ytterligare
nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att "lämna ''medgivande
därtill; och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets anordnande,
som kunna finnas erforderliga.
Är pa grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,
varom i^ första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och är ej tid att
inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ej för
mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger
det företagets innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör.
5 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad
som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd
den 29 juni 1912.
Å arbetsställe, där sadant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,
bedrives pa stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas anslagen på lämplig
plats.
6 §.
Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot
stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad föreskrift,
straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Har på sådant
sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja använts
person under aderton år, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från
och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, da han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill
lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,
fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
7 §.
Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,
som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med böter från och med
fem till och med femhundra kronor.
8 §.
Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,
vid allmän domstol.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.
Eftergift, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete eller lagen den 22 juni 1923 om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
skola fortfarande äga giltighet, till dess den därför bestämda tiden
utgår eller, där eftergift beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande
myndighet finner skäl återkalla den.
Vederbörande myndighet äger att jämväl, innan denna lag trätt i kraft,
meddela beslut om eftergift, som avses i 4 §.
Motivering.
Den första författning, som här i landet stadgade förbud mot natt- och
söndagsarbete i bagerier, utgjordes av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete, till vilken lag arbetstidskommittén
utarbetat förslag. När denna lag, som var av provisorisk giltighet, med utgången
av år 1923 upphörde att gälla, efterträddes den av den nu gällande,
likaledes provisoriska lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, vilken lags giltighet
utlöper med år 1926.
Eörevarande lagstiftning har under hela den tid, densamma varit i kraft,
givit anledning till synnerligen starka klagomål från särskilt de större bageriidkarnas
sida. Bageriarbetarna å andra sidan, vilka genom denna lagstiftning
befriats från det av dem illa tålda natt- och söndagsarbetet, ha givetvis med
kraft sökt tillbakavisa dessa klagomål och hävda lagstiftningens berättigande.
Den har även upprätthållits i väsentligen oförändrat skick. En av herr Kinmanson
i riksdagens andra kammare år 1922 väckt motion, nr 67, varmed åsyftades
att få till stånd vissa lindringar, vann icke riksdagens bifall, och de
ändringar, som genomfördes i den senare, nu gällande lagen i ämnet, äro av
tämligen liten betydelse — förnämligast åsyftande något större möjlighet till
kontinuerlig drift vid spis- och knäckebrödstillverkning.
Den utredning, varmed förslaget till förnyad lagstiftning förelädes 1923 års
riksdag, var relativt mindre ingående och fullständig och gjordes till föremål
för vissa anmärkningar. Andra lagutskottet vid nämnda riksdag uttalade också
den förväntan, att Kung]. Maj:t under det fortsatta provisoriet skulle ägna
önsklig uppmärksamhet åt lagstiftningens verkningar samt före dess utlöpande
låta verkställa utredning rörande desamma i såväl ekonomiskt som andra avseenden,
så att statsmakterna skulle bättre bliva i stånd att definitivt taga
ståndpunkt till frågan om fortsatt lagstiftning på det förevarande området.
De innevarande år med anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 20 februari
1925 företagna utredningarna i ämnet — den ena verkställd av socialstyrelsen
under medverkan av bl. a. länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter
m. fl. och mer allmänt åsyftande bagerinäringens drifts- och arbetsförhållanden
jämte ifrågavarande lagstiftnings tillämpning och verkningar m. m. samt den
andra utförd av kommerskollegium och väsentligen inriktad på 8-timmarslagens
jämte nyssnämnda lagstiftnings verkningar i ekonomiskt avseende å ett min
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
33
dre antal särskilda företag — torde enligt styrelsens mening få anses ägnade
att i skålig man motsvara ovan berörda från riksdagens sida uttryckta förväntan.
Styrelsen skall här nedan meddela några av de mer betydelsefulla resultaten
av utredningarna. För fullständigare upplysningar i ämnet får styrelsen
hänvisa till de publicerade redogörelserna för utredningarna.
Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen omfattar 5,775 företag
med 23,893 däri arbetande personer (innehavare inräknade), varav 11,047 män
och 12,846 kvinnor. Då den av arbetstidskommittén år 1918 företagna undersökningen
avsåg 367 och den av polismyndigheterna på begäran av socialstyrelsen
ar 1922 utförda undersökningen 3,355 företag, torde här ifrågavarande
undersökning kunna betecknas såsom synnerligen omfattande eller antagligen
nära nog fullständig i avseende å företagens antal.
Beträffande fördelningen på olika typer av foretag må nämnas, att av de
imdersokta företagen voro 823 med 2,998 arbetande att hänföra till finbagerier.
808 med 3,2^4 arbetande till kombinerade fin- och grovbagerier, 1,200 med
2,511 arbetande till s k. hembagerier, 112 med 1,401 arbetande till spisbrödsfabnker
samt 756 med 3,360 arbetande till konditorier — de övriga företagen
fördelade sig på ett flertal olika, vanligen mer komplicerade typer. »Familjebagencr»
i lagens mening, d. v. s. där rörelsen bedrives utan biträde av annan
an make och hemmavarande barn, äro upptagna till ett antal av 1.458 och uppgives
däri sysselsättas 2,197 personer. Talrika företag1 stå familjebagerierna
nära, i det i dem icke användas särskilt för företagets verksamhet anställda
arbetare utan, förutom eventuellt make och hemmavarande barn, allenast andra
familjemedlemmar eller tjänstefolk. Famil jebagerierna jämte nu åsyftade
foretag upptagas sammanlagt till 2,386, under det motsvarande siffra för de
foretag som sysselsätta särskilt anställda arbetare, angives vara 3,389.
Med hänsyn ^till antalet sysselsatta peroner fördela sig de undersökta företagen
så, att på företag med 1—4 personer komma 4,382 (75.9 %) på företag
Pioner 1,076 (18.6 %) och på företag med 10 eller flera personer
oU (0.5 %). Medeltalet sysselsatta per företag uppgår till 4.1. Av samtliga
arbetande räknas 5,223 till innehavare, 2,158 till makar och hemmavarande
barn, 741 till andra familjemedlemmar, 1,842 till tjänstefolk, 8.170 till särskilt
anstalta bageriarbetare samt 5,759 till annan lejd arbetskraft (butiksbiträden
kuskar, chaufförer m. fl.).
A/-™®0; om. tillämpningen av förevarande lagstiftning har undersökningen
givit vid handen, att bagerilagen tillämpas i 2,306 (39.0 %) företag och tillämpas
icke i 2,708 (46.9 %) — beträffande 761 (13.2 %) företag har upplysning
uti ifrågavarande avseende icke lämnats. Då antalet familjebagerier d v «
riiC! 4 företag som äro fritaga från bagerilagens tillämpning, endast uppgå
ti 1 1,458 och av dem lo2 uppgivas iakttaga lagen och då vidare företagen med
oviss tillämpning sannolikt tordeinnefatta ett avsevärt antal sådana, som brista
i laglydnad, torde antalet bageriföretag som olovligen undandraga sig lagens
tillämpning, antagligen uppgå till omkring 2.000. Begripligtvis återfinna^ de
loretag, som icke tillämpa lagen, förnämligast bland de mindre företagen på
andsbygden utan särskilt anställda arbetare. Anmärkningsvärt är emellertid
att bland de företag som uppgivas icke tillämpa lagen, förekomma 656 med
särskilt anställda arbetare.
Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier har man
sokt inhämta, hur det förhåller sig med tillkomsten av dvlika bagerier efter
bagerilagens ikraftträdande eller den 1 januari 1920. Av tabellen över fördelningen
av de olika företagen med hänsyn till det år, de öppnats av den ursprunglige
innehavaren eller, där uppgift därom saknas, då de tillträtts av den
nuvarande innehavaren, framgår bl. a., att 46.2 % av famil jebagerierna och 49 0 %
av de med dem i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 60 käft. (Nr 72.) 3
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
efter nämnda tidpunkt. Då motsvarande procenttal för samtliga bageriföreiag
uppgår till 38.2, måste antalet familje- och hembagerier anses ha ökats övernormalt
efter bagerilagens tillkomst.
Rörande tiden för brödförsäljningens början har av undersökningen framgått,
att företagen fördela sig på följande sätt:
före kl. 6 kl. 6—7 kl. 7—8 kl. 8—9 efter kl. 9
Samtliga företag........ 3 37 665 4,028 409
Företag med 1—4 arbetande . . 2 28 399 3,103 324
» » 5—9 » . . 1 8 178 747 73
s. » 10 o. fl. » . . — 1 88 178 12
Familj ebagerier........ 2 9 105 1,030 103
De klagomål över bagerilagens skadliga verkningar, som från bageriidkarnas
sida brukat anföras, ha av undersökningen i viss mån bekräftats. Sålunda ha
vissa yrkesinspektörer vitsordat, att lagen medförde forcerat morgonarbete
med ökad personal, vilket ledde till ökad förbrukning av jäsmedel, bränsle
m. m., försämrad kvalitet hos varorna, otillräcklig avsvalning och andra olägenheter
för distributionen samt svårighet att på tillfredsställande sätt sysselsätta
personalen under den senare delen av arbetstiden. För att möta^ här
antydda missförhållanden och såvitt möjligt tillgodose den tidiga efterfrågan
på färskt bröd ha de företagare, som så kunnat, nedlagt betydande kapital i
förbättringar av den tekniska utrustningen. Bl. a. ha de för att möjliggöra en
snabbare distribution, som numera ofta måste förnyas flera gånger under dagen,
i stor utsträckning anskaffat bilar. Driftkostnaderna ha sålunda avsevärt
stegrats, och för ett flertal större bagerier har omsättningen nedgått efter
lagens tillkomst.
Lagens möjligheter till undantag hade ej mycket utnyttjats — enligt uppgift
från ett håll på grund av arbetarorganisationernas förbud.
Vad slutligen angår lagens verkningar i förhållande till konsumenterna,
torde truppförband, sjukhus, allmänna inrättningar o. d., vilka i en del fall ha
egen brödtillverkning, på det hela taget ej haft avsevärda olägenheter av lagen.
Restaurangerna klaga, att de i många fall ej kunna tillhandahålla färskt bröd
till första frukost, men lära de med hänsyn därtill knappast ha ökat sin egen
brödtillverkning eller i ökad mån anlitat hembagerierna. Den stora allmänheten
anses, ehuru klagande över senare, dyrare och sämre bröd, numera ha resignerat.
Såsom förut berörts, ha här antydda ogynnsamma verkningar av bagerilagen
i allmänhet bestritts av bageriarbetarnas organisationer.
Övergår man så till den av kommerskollegium utförda undersökningen, vilken
avser vissa jämförelser mellan förhållanden av driftsekonomisk betydelse
vid sex olika bageriföretag under å ena sidan år 1913,1914 eller 1916 och å den
andra år 1924, är till en början att märka, att undersökningen, såsom naturligt
är, i väsentlig mån ej kunnat avskilja verkningarna av bagerilagen från dem av
8-timmarslagen. Emellertid måste undersökningen anses på det hela taget
bestyrka riktigheten av bageriidkarnas förut omförmälda klagomål över arbetets
forcering på morgnarna och därav följande olägenheter. Från vissa håll
bland utkörarna hade bl. a. framhållits, att brödet ej hann tillräckligt nedkylas,
innan det omhändertogs för distribution, att detsamma ej kunde utsändas med
de tidiga morgontågen och -båtarna samt att distributionen ofta måste ske i
flera omgångar.
För bageriindustrien hade bagerilagen, utöver 8-timmarslagen, vars verkningar
drabbade hela industrien, medfört en orättvis, extra belastning. Allmänheten
fordrade i stor utsträckning färskt bröd tidigt på dagen och övergick
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
3:.
för sina inköp till hembagerierna, som arbetade obundna av bagerilagen. Dessa
bageriers tillverkning både för övrigt ändrat karaktär — från att tidigare
väsentligen ha varit inriktade på te- och kaffebröd omfattade den numera även
en del grövre brödtyper.
. De större bageriidkarna påkallade emellertid ej, enligt vad under undersökningen
upplysts, en återgång till de gamla förhållandena med dess nattarbete.
Vad man önskade var en tillbakaflyttning av begynnelsetiden för bageriarbetet
från kl. 6 till 4 f. m. och en däremot svarande ändring av tiden för degarnas
beredning. Bleve nu berörda önskningar icke förverkligade, ansåg man rättvisan
fordra, att även familjebagerierna underkastades bagerilagens bestämmelser.
Ett förhållande, som jämväl påkallar uppmärksamhet och intresse i förevarande
sammanhang, är det, att internationella arbetskonferensen efter en förberedande
behandling år 1924 å sitt sammanträde innevarande år antagit ett
förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Konventionsförslagets
väsentliga, materiella bestämmelser innefattas i dess fyra första artiklar, vilka
i översättning ha följande lydelse:
§ 1.
Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet
att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande
av mjöl framställda produkter.
Förbudet äger tillämpning a arbete av alla personer, såväl arbetsgivare som
arbetare^ vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock icke
tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras
egen förbrukning.
Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»
(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med
hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».
§ 2.
Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd
av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna
tidrymd skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd
med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma
i sig innefatta tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen;
där därtill finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller där överenskommelse
därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,
kan tiden mellan kl. 10 på aftonen och kl. 4 på morgonen träda i
stället för tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen.
§ 3.
Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må
vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från
bestämmelserna i § 1:
a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelse-
eller avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den
normala arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är alldeles
nödvändigt och ej heller arbetare under aderton år;
b) o fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda
förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 7$>.
c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna
om veckovila;
d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd
att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.
§ 4.
Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse inträffat
eller botar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende
å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast i den
mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets normala
drift.
Därjämte stadgas i konventionsförslaget bl. a., att stat, som ratificerat konventionen,
kan för sin del frånträda densamma efter uppsägning, som får ske
tidigast tio år efter konventionens ikraftträdande, dock är staten fortfarande
bunden under ett år efter uppsägningen.
Socialstyrelsen, som genom remiss den 24 augusti 1925 anbefallts att yttra
sig över de beslut, som fattats å sistberörda konferenssammanträde, anser sig
lämpligen böra i. detta sammanhang fullgöra berörda åläggande i vad angår
konferensens beslut att antaga ifrågavarande konventionsförslag.
Med remissen torde förnämligast ha åsyftats att vinna utredning,_ huruvida
Sverige lämpligen kan ratificera konventionen. Jämför man konventionens bestämmelser
med vår nu gällande bagerilags, finner man, att dessa båda grupper
av bestämmelser ha mycket olika läggning men tillika, att lagen på det
hela taget är av betydligt strängare innehåll. Konventionen angives visserligen
äga tillämpning å all slags tillverkning utan hänsyn till syltet därmed,
under det lagen allenast avser tillverkning till avsalu, men då hushållstillverkning,
bedriven av hushållets medlemmar, är undantagen enligt konventionen,
skulle konventionens överskjutande tillämpning väsentligen komma att avse
truppförband, sjuk- och fattigvårdsanstalter m. fl. dylika institutioner, för
vilka ett förbud mot nattarbete sannolikt har mycket ringa betydelse. Att
brödtillverkning för hushållsbruk stundom, t. ex. på landet förese störa helgerna,
bedrives med främmande hjälp eller att produkterna av sådan tillverkning
äro avsedda jämväl för personer icke tillhörande hushållet, synes ej behöva
väcka några allvarligare betänkligheter, då arbetet sällan torde börja
tidigare än lagen medgiver. Beträffande tillämpningsområdet kan för övrigt
anmärkas, att lagen har avseende å tillverkning ej blott av produkter, framställda
av mjöl —■ till vilka konventionen inskränker sig — utan även av andra
konditorivaror. Övergår man därefter till förbudets innebörd, är att märka,
att konventionen endast riktar sig mot nattarbetet, under det lagen därjämte
förhindrar söndagsarbete.
Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse
av nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,
med undantag för uppeldning och deggörning, mellan kl. 8 e. m. och 6
f. m., d. v. s. under 10 timmar, medan konventionen inskränker sig till att, med
möjlighet till undantag bl. a. för förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda
en nattledighet av 7 timmar i följd och innefattande tiden mellan kl. 11 e. m.
och 5 f. m. eller under vissa betingelser mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m. _I ett
avseende är emellertid konventionen strängare än lagen, nämligen däri att
nattarbetsförbudet enligt konventionen omfattar såväl arbetare som arbetsgivare,
vilka taga del i den åsyftade tillverkningen,_ under det från lagens tilllämpning
äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn.
Medgivandena i bagerilagen beträffande tillverkningen av spis- och knäcke
-
Kungl. Maj:ta proposition nr 72.
37
bröd täckas av konventionens undantag för tillverkning i stort av »biscuits».
vilken betecknings innebörd de olika staterna ha rätt att bestämma. Jämväl
övriga undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna
upprätthållas med stöd av bestämmelser i konventionen.
De enda anordningar, som med hänsyn till vår lagstiftning skulle kunna
giva anledning till betänkligheter mot konventionens biträdande för Sveriges
del, torde sålunda vara dels konventionens något vidare tillämpningsområde
och dels stadgandet om nattarbetsförbudets tillämpning å alla arbetande. Vad
den förra anordningen angår, har styrelsen redan framhållit, att dess godtagande
icke torde behöva förorsaka avsevärda betänkligheter. Den senare åter
angiver en skiljaktighet av avsevärd principiell och praktisk betydelse. Styrelsen,
som alltid hyllat den grundsatsen, att med hänsyn till konkurrens och
kontroll alla arbetande borde vara inbegripna under förbudet, ser emellertid
ej heller i denna skiljaktighet något hinder för konventionens ratificering.
Undantag från bagerilagens förbud till förmån för kontinuerlig drift med
tre skiftlag påyrkades redan år 1919 av kommerskollegium i dess yttrande över
arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet. Samma yrkande gjordes även
gällande vid 1919 års båda riksdagar samt, ehuru begränsat till spis- och
knäckebrödstillverkning, i herr Kinmansons förut omnämnda motion vid 1922
års riksdag. Också socialstyrelsen har i yttranden under förberedelserna för
ifrågavarande konvention uttalat sig för undantag för sådant nattarbete i bagerier,
som är ordnat på skift och i övrigt på sådant sätt, att det icke skulle
giva anledning till anmärkning, om det tillämpades inom andra produktionsgrenar.
Tydligtvis har denna fråga emellertid väsentligen haft betydelse för
tillverkningen av spis- och knäckebröd, och då denna tillverkning såsom nämnts
är att anse såsom fritagen från konventionens tillämpning, torde ej heller i
detta avseende några vägande betänkligheter av praktisk innebörd behöva
hysas mot anslutning till konventionen.
Visserligen torde en internationell konvention på förevarande område, där
någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej ha synnerligen starka
skäl för sig, men med hänsyn till vårt lands medlemskap i den internationella
arbetsorganisationen borde det få anses önskvärt, att Sverige biträder konventionen.
En förutsättning härför är emellertid, att åt ifrågavarande lagstiftning
gives definitiv giltighet.
Den nu gällande lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete är, såsom förut berörts, av provisorisk
karaktär, och dess giltighet utlöper med år 1926. Den fråga, statsmakterna
med hänsyn härtill i första hand ha att taga ståndpunkt till, är tydligtvis,
huruvida en lagstiftning av förevarande slag bör upprätthållas eller icke.
Av utredningarna att döma torde bagerilagens tillämpning otvivelaktigt
medfört vissa olägenheter i tekniskt och ekonomiskt avseende och därmed inverkat
fördyrande på produktionen. Mot dessa ogynnsamma verkningar har
man emellertid, i likhet med vad som är fallet i fråga om 8-timmarslagen. att
väga de fördelar, lagen medfört för bageriarbetarna. Dessa fördelar måste,
när man erinrar sig, huru en stor del av nämnda arbetare tidigare höllos till
nattarbete i nära nog oavbruten följd, anses vara av sådan betydelse i socialt
avseende, att man ej gärna kan ifrågasätta att låta desamma ävents^ras.
.Framhållas må även, att i de yrkanden på ändring, som gjorts gällande från
bageriidkarhåll, man stundom icke framställt krav på förevarande lagstiftnings
avskaffande utan endast på vissa lindringar i densamma. Givetvis skulle
också en underlåtenhet att tillförsäkra bageriarbetarna ett lagstadgat skydd
mot nattarbete med all säkerhet giva upphov till svårartade stridigheter inom
bagerinäringen.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
Av vad härovan anförts följer emellertid icke nödvändigtvis, att bageriarbetarnas
frihet från nattarbete skall säkerställas genom särskild lagstiftning.
I sitt den 21 december 1922 avgivna betänkande rörande förnyelse
av bagerilagen framhöll styrelsen till motivering av fortsatt provisorisk
lagstiftning i ämnet bl. a., att det, sedan styrelsen fått i uppdrag att
förbereda revision av lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare
framtiden kunde ifrågakomma att allmängiltigt reglera nattarbetet. Styrelsen
har numera den 2 november 1925 avgivit betänkande med förslag till reviderad
lag om arbetarskydd, i vars 17 § föreskrives, att »åt arbetarna bör, där ej arbetets
natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kan anses
kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för natt- och söndagsvila.» Det
kan också frågas, varför bageriarbetarna, som numera tillkämpat sig relativt
gynnsamma arbets-, löne- och levnadsförhållanden, skola privilegieras medelst
särskild lagstiftning. Den reviderade arbetarskyddslagen, som ej lär hinna
framläggas för 1926 års riksdag, torde emellertid icke kunna träda i kraft
förrän tidigast med 1928 års ingång eller ett år senare än den nuvarande
bagerilagen upphört att gälla. Vidare måste man medgiva, att en bestämmelse
av nyss återgivna, relativt vaga avfattning ingalunda skulle tillförsäkra
bageriarbetarna samma skydd mot nattarbete som den hittillsvarande, särskilda
bagerilagstiftningen. Nattarbetet måste också i och för sig anses som
ett socialt missförhållande, vilket icke bör få förekomma i andra fall, än där
det måste anses påkallat. Enligt styrelsens mening torde sålunda en särskild
lagstiftning i ämnet fortfarande böra förekomma.
Härefter anser styrelsen sig böra söka svar på frågan, huruvida jämväl en
förnyad lagstiftning bör vara provisorisk eller om åt densamma lämpligen kan
givas definitiv karaktär. Lagen om arbetstidens begränsning och bagerilagen
ha hittills följts åt ifråga om giltigheten. Den motivering, som styrelsen i
sitt ovan berörda betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd
anfört till stöd för en definitiv reglering av arbetstidens begränsning, torde i
väsentlig mån vara tillämplig jämväl i avseende å bagerilagstiftningen. Liksom
beträffande lagen om arbetstidens begränsning skulle styrelsen anse det
synnerligen önskvärt, att bagerilagen genom att utfärdas såsom definitiv måtte
avföras från den politiska dagordningen och de därmed följande striderna,
vilket styrelsen tror skulle vara ägnat att underlätta en praktisk och rationell
tillämpning. Därjämte föreligger ifråga om bagerilagen det särskilda skälet,
att det, såsom förut anförts, måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar
konventionen angående nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv
lagstiftning.
Styrelsen övergår nu till de särskilda bestämmelserna i förevarande lagstiftning.
Lagens tillämpningsområde angives i 1 §:s första mening, vars förbud mot
natt- och söndagsarbete angives avse »arbete för tillverkning till avsalu av
bageri- eller konditorivaror». Mot denna bestämning har visserligen icke gjorts
gällande några avsevärda krav på ändring, men den motsvarar ej begänsningen
av tillämpningsområdet för konventionen angående nattarbete i bagerier.
Konventionen är nämligen, såsom förut berörts, vidsträcktare i det avseendet,
att dess tillämpning icke inskränkes pa7 betingelsen, att tillverkningen skall
ske »till avsalu», och snävare i det att den endast hänför sig till tillverkning
av mjölprodukter. Den senare skiljaktigheten saknar emellertid betydelse med
hänsjm till möjligheten att ratificera, och då någon erinran mot för vidsträckt
tillämpning i detta avseende icke framkommit, synes denna skiljaktighet icke
böra giva anledning till någon ändring i lagtexten. Beträffande åter den förra
tarvas otvivelaktigt ändring, om Sverige skall kunna biträda konventionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
39
Såsom förut utvecklats, skulle en dylik ändring, då konventionen undantager
liushållstillverkningen, väsentligen endast få den verkan, att ett antal offentliga
institutioner och kanske också en del enskilda dylika, vilka tillverka bröd
för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas under bagerilagen.
Då dessa institutioners brödtillverkning blott ytterst sällan torde försiggå
nattetid, skulle nu berörda verkan emellertid sakna nämnvärd betydelse. Ett
borttagande av betingelsen »till avsalu» synes sålunda kunna förordas.
Beträffande därefter de tider, som lagens förbud mot arbete bör avse, ha,
såvitt styrelsen har sig bekant, ej några avsevärda erinringar framställts mot
att förbudet omfattar sön- och helgdagar. Förbudet i vad det angår nattarbete,
d. v. s. å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. in., torde däremot utgöra det
moment i bagerilagstiftningen, som i främsta rummet givit anledning till bageriidkarnas
klagomål. Dessa klagomål, som gjorts gällande alltifrån lagstiftningens
tillkomst, ha förut i korthet refererats. Otvivelaktigt torde de ha ett
visst berättigande, och sannolikt är, att förbudet i denna del icke kan fritagas
från en viss ofördelaktig inverkan på produktionskostnaderna. De sociala
reformerna kunna emellertid vanligen ej genomföras utan ekonomiska uppoffringar,
och ovisst är, om hänsynen till berörda ofördelaktiga verkningar
skulle kunna anses motivera förslag till en inskränkande förändring i förbudet
mot bageriernas nattarbete.
För styrelsen framstår ett annat förhållande såsom avgörande härvidlag.
Av internationella arbetskonferensen har nattarbetet konsekvent begränsats
till tiden före kl. 5 f. m. De i Washington antagna konventionerna angående
kvinnors nattarbete och angående barns nattarbete inom industrien föreskriva
båda en nattledighet av minst 11 på varandra följande timmar, så förlagda att
däri ingår tiden mellan kl. 10 e. in. och 5 f. m. I konventionen angående nattarbete
i bagerier påbjudes, såsom redan förut omnämnts, en nattledighet av
minst 7 på varandra följande timmar, innefattande tiden mellan kl. 11 e. m.
och 5 f. m. eller under vissa förutsättningar mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m.
Att internationella arbetskonferensen sålunda förlagt gränsen mellan natt- och
dagarbete till kl. 5 f. m. förbinder dock icke de skilda staterna att tillämpa
samma gränsförläggning •—■ redan i Yersailles-föraragets § 405 förklaras, att
biträdandet av en konvention i intet fall skall påkalla minskning av det skydd,
som genom lagstiftning redan beviljats.
Styrelsen har emellertid i sitt den 2 innevarande november avgivna förslag
till reviderad lag om arbetarskydd på anförda skäl upptagit arbetskonferensens
härovan angivna gränsbestämning för användandet av minderåriga arbetare.
Beträffande kvinnliga arbetare är enahanda begränsning, som jämväl
upptagits i lagförslaget, i enlighet med en i Bern år 1906 avslutad konvention
föreskriven i lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. För styrelsen,
som sålunda nyligen uttalat sig för att förlägga gränsen för nattarbetet till
kl. 5 f. m. och detta ej blott ifråga om kvinnor utan även i avseende å minderåriga
arbetare, är det tydligtvis icke möjligt att beträffande bageriarbetarna,
som ju icke numera kunna anses arbeta under några särskilt dåliga förhållanden,
föreslå något längre gående skydd mot nattarbete. Förbudet mot nattarbete
skulle alltså enligt styrelsens förslag omfatta tiden mellan kl. 8 e. m.
och 5 f. in., vilket ändock skulle giva en nattledighet, som vore två timmar
längre än den, som föreskrives i konventionen angående nattarbete i bagerier.
Arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet var avfattat på sådant sätt,
att förbudet mot natt- och söndagsarbete skulle gälla alla. såväl arbetare som
arbetsgivare och hans familjemedlemmar, vilka deltaga i arbete för tillverkning
till avsalu av bageri- och konditorivaror. Kommittén erkände i sin motivering,
att berörda vidsträckta tillämplighet stred mot den princip, som eljest
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
gällde ifråga om arbetarskyddslagstiftningen och som från dennas tillämpning
undantog arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans familj. Kommittén hade
emellertid, på yrkande från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll, funnit sig nödgad
föreslå omförmälda läggning av förbudet för att förebygga illojal konkurrens
från hembagerierna gent emot de större bagerierna. Förbudets inriktande
på arbetet, oavsett av vem det utfördes, var för övrigt icke någon
fullständig nyhet för svensk lagstiftning, i det den s. k. butikstängningslagen
förbjöd butiks öppethållande, oberoende huruvida biträde användes eller ej.
Vid behandlingen av kommitténs lagförslag i sociala rådet yttrades av vissa
ledamöter betänkligheter mot att lagen skulle äga tillämpning på arbete, som
i hembagerier utfördes av arbetsgivaren själv eller medlem av hans familj.
Socialstyrelsen biträdde emellertid kommitténs mening, under framhållande
bl. a. av önskvärdheten, att jämväl biträdena i dylika bagerier komma i åtnjutande
av här åsyftade skydd. Även föredragande departementschefen anslöt
sig till kommitténs ståndpunkt.
Under utskottsbehandlingen vid 1919 års lagtima riksdag godtogs lagförslaget
uti ifrågavarande avseende av utskottets majoritet, men påyrkade ett flertal
reservanter, att lagen skulle förklaras icke äga tillämpning å rörelse, som
bedrevs utan biträde av annan än hustru och hemmavarande barn. Första
kammaren biträdde nu berörda reservation, men kamrarna stannade i olika
beslut och sammanjämkning misslyckades. Lagförslaget förelädes i oförändrat
skick samma års urtima riksdag, som antog detsamma med det motionsvis
föreslagna undantaget för rörelse, som bedrives utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn.
I ett till riksdagens andra lagutskott den 8 februari 1922 avgivet utlåtande
över förut omförmälda motion av herr Kinmanson vidhöll styrelsen sin ovan
angivna ståndpunkt och förordade uteslutande av nyss omförmälda undantag.
Såsom förberedelse för bagerilagens revision år 1923 hade socialstyrelsen
såsom förut berörts genom förmedling av polismyndigheterna företagit en
undersökning rörande bagerinäringen, av vilken undersökning bl. a. framgick,
att »familjébagerierna» under de närmast föregående åren ej visat någon
starkare ökning. Med hänsyn därtill och då det endast var fråga om en förlängd
provisorisk reglering, ansåg sig styrelsen icke ha tillräcklig anledning
att påkalla uteslutande av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Tillika förklarade
sig styrelsen emellertid fortfarande vara av den uppfattningen, att det
från konkurrenssynpunkt måste anses rätt och billigt, att lagens förbud gällde
för alla bagerier.
Klagomålen från de större bageriernas sida, framförda av såväl arbetsgivare
som arbetare, ha ej upphört, och under de förut omtalade, innevarande
år verkställda utredningarna rörande bagerilagstiftningens verkningar ha de
med stor skärpa ånyo gjorts gällande. Flera under utredningarna gjorda
iakttagelser tyda också på, att de icke sakna fog för sig. Andra lagutskottet
vid 1922 års riksdag uttalade med anledning av ett i herr Kinmansons förut
berörda motion framställt yrkande på ifrågavarande undantagsbestämmelses
uteslutande, att det enligt utskottets uppfattning för frågans bedömande vore
av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens tillkomst en
förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat antal hembagerier
och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt bedrivna
bagerierna.
Av de förut anförda siffrorna beträffande bageriföretagens fördelning på
olika typer framgår, att de små företagen — vare sig man urskiljer de här
särskilt åsyftade familjebagerierna eller med hänsyn till den osäkra differentieringen
skär alla företag utan särskilt anställda arbetare över en kam —
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
41
obestridligen intaga en mycket betydande ställning inom bagerihanteringen och
med all sannolikhet kunna erbjuda de större bagerierna en kännbar konkurrens.
Järnväg uppgifterna om bageriföretagens fördelning med hänsyn till tiden för
deras tillkomst maste, även om lägre löner, tekniska förbättringar in. in.
gynnat uppkomsten av småbagerier under de senaste åren. anses tyda på att lagstiftningen
medfört starkare ökning av de små än de stora företagen. Såsom en
omständighet, vilken torde tjäna att förstora verkningarna av undantaget, må
framhållas, att den allmänna uppfattningen i stor utsträckning icke gör sig reda
för undantagets _ begränsning utan med familjebagerierna i avseende å frihet
från lagens iakttagande jämställer allehanda små bageriföretag. Det anmärkningsvärt
stora antalet bagerier, som uppgivits olovligen undandraga
sig lagens tillämpning, lär i viss mån finna sin förklaring i nu berörda omständighet.
Nämnas bör måhända också i förevarande sammanhang, att undantagsbestämmelsen
givit upphov åt en del anordningar till lagens kringgående,
t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom kompanjoner.
Huruvida ett uteslutande av undantagsbestämmelsen skulle för de större
bagerierna medföra förväntad lättnad i konkurrensavseende, är måhända ej
fullt säkert. Tiderna för försäljningens början, varom den av styrelsen verkställda
utredningen lämnat upplysning, utvisa ej med säkerhet någon tidigare
början för familje- och övriga småbagerier, och den s. k. butikstängningslagen
torde också i regel ej medgiva dylik början före kl. 7 f. m. Vidare
komma de större bageriföretagen att med hänsyn till sina återförsäljmngs •
ställen alltid vara de mindre med deras direkta försäljning underlägsna i avseende
å brödets tidiga tillhandahållande.
Socialstyrelsen är emellertid fortfarande av den meningen, att rättvisan kräver
undantagets avskaffande. När staten för tillgodoseende av något offentligt
intresse pålägger en näringsgren vissa inskränkningar i dess verksamhet,
måste den nämligen anses förpliktad att såvitt möjligt tillse, att den ej därmed
gynnar vissa grupper av företag på andras bekostnad. Med den tillbakaflyttning
av tiden för arbetets början från kl. 6 till 5 f. m.. som styrelsen funnit
sig nödgad föreslå, skulle för övrigt de små företagen i vad angår förbudet
mot nattarbete knappast ha skälig anledning till klagomål över att de inbegripas
under lagen.
I enlighet med vad här utvecklats, har bestämmelsen om undantag för
rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,
uteslutits. I dess ställe har i överensstämmelse med konventionen angående
nattarbete i bagerier upptagits en bestämmelse, som från lagens tillämpning
undantager tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan
än medlem av hushållet. Konventionens betingelse att tillverkningen skall
ske för de tillverkandes egen förbrukning, har icke synts lämpligen kunna
beaktas, då densamma skulle leda till det orimliga resultatet, att ifrågavarande
bakning icke skulle få omfatta bröd, avsett för andra hushållsmedlemmar,
t. ex. husfadern, än de som deltagit i bakningen.
Med anledning av olika meningar om vad som rätteligen skall förstås med
konditorivaror ha i flera fall meningsskiljaktigheter gjort sig gällande, om
tillverkning av wienerbröd kan anses medgiven genom bestämmelsen i bagerilagens
2 § a). Vid ett sammanträde i socialstyrelsen den 29 maj 1920 med
representanter för arbetsgivare och arbetare inom bageriyrket jämte en teknisk
expert på området enades man emellertid om att till bagerivaror skulle
vara att hänföra varor, vid vilkas tillverkning jäst i en eller annan form användes
såsom jäsningsmedel och till konditorivaror åter bakverk, som framställts
utan användning av jäst. Wienerbröd skulle i överensstämmelse härmed vara
att räkna till bagerivaror. Flera domstolsutslag, bl. a. av de tre hovrätter
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
na, gå dock i motsatt riktning. För att få slut på nu berörda osäkerhet har
styrelsen i lagförslaget infogat en bestämmelse, som i överensstämmelse med
beslutet vid omförmälda sammanträde kännetecknar begreppen bageri- och
konditorivaror.
I övriga delar har förevarande lagstiftning icke synts vara i behov av nagra
förändringar.
Reservation av byråchefen Bergsten.
Den av socialstyrelsen verkställda utredningen i ämnet har givit vid handen,
att omkring 43 % av de inom bagerilagens område befintliga företagen uraktlåta
att tillämpa lagen. Om nu, enligt styrelsens förslag, även de s. k. familjebagerierna
skulle läggas under lagen, komme med all säkerhet det stora flertalet
av dem (minst 75 %) att i likhet med övriga, av lagen redan omfattade
hembagerier undandraga sig lagens tillämpning. Man finge då till resultat,
att minst hälften eller omkring 3,000 av rikets bageriföretag vore att beteckna
som lagbrytare. Det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida en lagstiftning
med sådana verkningar är i längden hållbar och icke snarare ägnad att
mera skada än gagna. . „
Att det icke blott är hembagerierna, som brista i respekt för lagen, framgar
därav, att närmare 25 % av företagen med särskilt anställda arbetare befunnits
skyldiga till lagöverträdelse. Pch skulden härför synes falla ej blott på arbetsgivaren
utan även på arbetarna själva. Sålunda framhålles av yrkesinspektören
i Skånedistriktet, »att fall förekommit, då såväl arbetsgivare som arbetare
nekat till att lagöverträdelse ägt rum, trots att man vetat, ehuru ej kunnat_ bevisa,
att så varit förhållandet». Och från samma håll meddelas, »att särskilda
avtal mellan arbetsgivare och även organiserade arbetare i vissa fall lära ha
ingåtts vid sidan av det vanliga avtalet, avseende överträdelse i en eller annan
form».
Det måste givetvis på det livligaste beklagas, att bagerilagen kommit att
lämna ett så högst otillfredsställande resultat. För de organiserade arbetarna,
vilkas intresse i nu berörda avseende torde kunna på ett tillräckligt effektivt
sätt bevakas genom den starka fackorganisationen, skulle det måhända spela en
jämförelsevis mindre roll, om lagen helt folie bort. Men för övriga bageriarbetare,
uppgående till omkring 40 % av hela antalet, borde lagen onekligen
alltjämt kunna äga en uppgift att fylla. För en sådan uppgift har den emellertid,
som sagt, hittills visat sig skäligen maktlös.
Kan man sålunda hava skäl betvivla ändamålsenligheten av att över huvud
taget upprätthålla ifrågavarande speciallagstiftning för bagerierna, torde det
enligt min tanke, med hänsyn till vad ovan anförts, i varje fall få anses uteslutet
att nu giva denna lagstiftning definitiv karaktär. Åtminstone lärer man
först böra vidtaga erforderliga åtgärder för att åt lagen skaffa vederbörlig
respekt och åtlydnad samt i avvaktan på verkningarna av dessa åtgärder låta
den provisoriska anordningen kvarstå. För ett fortsatt provisorium må även
den omständigheten kunna anses tala, att en allmängiltig reglering av nattarbetet
står på dagordningen och redan blivit förberedd genom socialstyrelsens nyligen
avgivna förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Det vill synas naturligt
och praktiskt att i samband härmed upptaga jämväl frågan om reglering
av nattarbetet vid bagerierna till mera slutgiltig behandling.
Socialstyrelsen, som ansett sig redan nu böra gå in för en definitiv lagstiftning
i ämnet, har för denna ståndpunkt anfört huvudsakligen samma motiv som
Kung!. Maj:ts proposition nr 72.
43
för sitt förslag om definitiv reglering av arbetstidens begränsning, nämligen att
en sådan anordning skulle vara ägnad avföra hithörande tvistefrågor från den
politiska dagordningen och därigenom bereda större möjlighet för genomförandet
av en praktisk och rationell tillämpning av lagen. På grunder, som jag
tillåtit mig anföra i min reservation till styrelsens betänkande rörande arbetstidslagen,
kan jag emellertid ej annat än finna nämnda motivering mindre
hållbar.
Som ett andra skäl för sin ståndpunkt i nu berörda fråga framhåller styrelsen,
att det måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar konventionen angående
nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv lagstiftning, iled
avseende härå må först erinras, att anförda skäl, huru talande det än i och för
sig må vara, likväl ej kan anses äga någon bärkraft, därest det ur andra, Sveriges
egna intressen berörande synpunkter, skulle visa sig ändamålsenligare med
ett fortsatt provisorium eller med någon annan anordning. Vidare må påpekas,
att en anslutning från Sveriges sida till konventionen i fråga förutsätter ett
frångående av den i nuvarande svenska bagerilagstiftning hittills upprätthållna
principen om undantag från lagens tillämpning av de s. k. familjebagerierna.
I sitt förevarande betänkande har också styrelsen förordat en ändring av lagen
i sådan riktning, men har jag för min del, såsom jag längre fram får tillfälle
närmare utveckla, ansett mig böra taga avstånd härifrån. Slutligen må erinras
om styrelsens eget medgivande, att »en internationell konvention på förevarande
område, där någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej torde ha
synnerligen starka skäl för sig».
Överträdelserna av bagerilagen torde näppeligen kunna botas genom en mera
omfattande och ingående yrkesinspektion, vilket för övrigt skulle medföra en ej
oväsentlig ökning av arbetskrafter och kostnader. Man måste nog gå till grunden
och närmare undersöka orsaken till överträdelserna för att utfinna botemedlet.
Det torde då visa sig, att huvudorsaken är att söka i lagens begränsning
av tiden för det egentliga bageriarbetets början till kl. 6 f. m. Den störa
allmänhetens helt naturliga önskemål om ett så färskt och billigt bröd som
möjligt synes ha föranlett särskilt småbagerierna, vilkas arbetsförhållanden för
övrigt äro svårare att övervaka och vilkas personal till största delen står utanför
organisationsväsendet, att börja sitt arbete tidigare än lagen medgiver. Det
är, kan man säga, livet självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens
alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig
och efter nuvarande förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid.
Den frågan uppställer sig då osökt, om icke en ändring av lagen därhän
att tiden för arbetets början flyttades något tillbaka, skulle kunna medföra
ett slut på de många lagöverträdelserna eller åtminstone en sådan förbättring
i berörda avseende, att lagens existens kunde anses motiverad. För min del
är jag böjd för att tro, att så skulle bliva fallet, och har jag jämväl kommit till
den uppfattningen, att det härvid borde vara tillräckligt med en timmes tidigare
början eller, såsom socialstyrelsen föreslagit, kl. 5 f. m.
För att emellertid ifrågavarande reform skall bliva till avsedd nytta torde
en motsvarande ändring höra ske med avseende på tiden för de erforderliga
förarbetenas början. I annat fall lärer det kunna befaras, att reformen för
vissa företags vidkommande till största delen kommer att stanna på papperet
och av flertalet bagerier icke kunna till fullo utnyttjas. Särskilt torde detta
bliva fallet med småbagerierna, vilka ej i samma utsträckning som de större
hava maskinella hjälpmedel till sitt förfogande. Den oundvikliga följden härav
bleve endast fortsatta lagöverträdelser. Det synes mig därför riktigast, att
förarbetena liksom hittills och i överensstämmelse med kutymen i äldre, före
arbetstidslagstiftningens inträde gällande avtal få taga sin början intill två
timmar tidigare än det övriga arbetet. Då det väl får förutsättas, att arbets
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
givarna icke ha något intresse av att igångsätta berörda arbeten tidigare än som
är erforderligt för att de skola medhinnas till kl. 5, föreligger ju icke heller
någon anledning befara, att dessa två timmar skola utnyttjas i större utsträckning
än behovet verkligen kräver.
Därest en ändring av ovan angiven art med avseende å arbetstidens förläggning
genomföres i bagerilagen, torde goda utsikter finnas för att den skall på
ett helt annat sätt än hittills vinna respekt och tillbörlig helgd. Den provisoriska
karaktären bör emellertid, såsom ovan framhållits, enligt min mening
självfallet bibehållas, intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits om reformens
verkningar.
För genomförandet av nu anförda reform kunna framhållas även andra vägande
skäl. Under hänvisning till socialstyrelsens motivering i berörda avseende
ber jag för egen del få tillägga följande.
Ur social synpunkt torde den föreslagna reformen otvivelaktigt vara ägnad
medföra vissa fördelar, nämligen i den mån ett bättre och billigare bröd därigenom
kan beredas den konsumerande allmänheten. De nackdelar, som skulle
drabba bageriarbetarna, synas å andra sidan ej vara av den betydelse, att de
kunna anses uppväga reformens nytta, åtminstone om man ser saken mera i
stort. I hygieniskt avseende lärer det sålunda icke spela någon mera nämnvärd
roll, om arbetet får börja kl. 5, under förutsättning att arbetarna inrätta tiden
för sin nattvila därefter. Däremot kan det i socialt avseende anses beteckna en
viss tillbakagång för bageriarbetarna att få förläggningen av sin arbetstid
ytterligare fjärmad från den eljest mera sedvanliga. Man må emellertid härvid
icke förbise, att åtskilliga andra yrkesmän torde få vidkännas samma eller
andra, med yrkets speciella natur förknippade olägenheter, som i vissa fall
kunna vara av ännu mera besvärande art. Man tänke t. ex. på gruvarbetare
eller skiftarbetare i helkontinuerlig drift eller på lokpersonal, sjömän, tidningspersonal
o. s. v. Det torde vidare böra beaktas, att även om bageriarbetarna
få börja sitt arbete jämförelsevis tidigt, denna olägenhet i viss mån kompenseras
av den förmån, som ett tidigare avslutande av arbetet med rätta anses innebära
under sommarhalvåret. Slutligen är jämväl att framhålla, hurusom bageriarbetarna
i övrigt beträffande arbets-, löne- och levnadsförhållanden måste anses
intaga en relativt mycket gynnsam ställning.
Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya definitiva bagerilagen även
inbegripa de förut från lagen undantagna s. k. familjebagerierna, d. v. s. rörelser
som bedrivas utan biträde av annan än make och hemmavarande barn. Bakom
detta förslag stå såväl arbetsgivare som arbetare i full endräkt, dock som det
vill synas mindre av intresse för den skyddssynpunkt, som det är lagens enda
uppgift att företräda, än av andra bevekelsegrunder. För min del anser jag
mig ej kunna biträda förslaget.
Därest familjebagerierna, såsom arbetarna önska, skulle läggas under lagen
ritan att någon tillbakaflyttning av tiden för arbetets början (t. ex. till kl. 5)
på samma gång genomfördes, skulle följden, enligt vad ovan påvisats, med
all sannolikhet endast bliva den, att antalet lagbrytande bageriföretag ökades
med ytterligare minst ett 1,000-tal. Men även om nyssberörda ändring av
arbetstidens förläggning komme till stånd, synes det mig i allt fall varken riktigt
eller lämpligt att inbegripa familjebagerierna under lagen. Tvärtom vore
det enligt min mening ur såväl principiell som praktisk synpunkt bäst att i
samband med genomförandet av ifrågavarande ändring ställa allt arbete, som
bedrives av arbetsgivaren själv och medlemmar av hans familj, utanför lagen.
Den allmänna rättsuppfattningen torde näppeligen kunna förlika sig med
en lagstiftning, som binder även arbetsgivaren och hans hemmavarande familjemedlemmar
vid en arbetstid av viss bestämd längd och förlagd till vissa bestämda
timmar av dygnet. I den mån detta är fallet genom den nuvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
45
bagerilagen bar det också visat sig, att lagöverträdelse i allmänhet icke kunnat
förhindras. Vid sådant förhållande synes det ur konkurrenssynpunkt vara
tämligen likgiltigt, om företag av denna karaktär falla under lagen eller icke.
Skulle vidare den i lagen stadgade tiden för arbetets början tillbakaflyttas från
kl. 6 till kl. 5 f. m., torde den mest besvärande konkurrensmöjligheten från
småbageriernas sida gentemot de större vara undanryckt och såväl bageriidkarna
som arbetarna utan större svårighet kunna finna sig i, att arbete, som utföres
av arbetsgivaren själv eller medlemmar av hans familj, undantages från
lagen. Detta skulle också stå i full överensstämmelse med den allmänna arbetstidslagens
principer och giva bageriarbetsgivarna samma rättvisa ställning i
nu berörda avseende, som tillkommer andra arbetsgivare.
Det har, som förut nämnts, redan nu visat sig förenat med nästan oöverstigliga
svårigheter att övervaka bagerilagens efterlevnad, särskilt vad beträffar
småbagerierna. Tanken på en ytterligare utökning av lagens tillämpningsområde
till att omfatta även de s. k. familjebagerierna har också från yrkesinspektörernas
sida mötts av ganska bestämda gensagor. Av yrkesinspektören i
Skånedistriktet förklaras rent ut, att tillsynen vid sådant förhållande skulle
bliva »så gott som omöjliggjord».
Reservation av socialfullmiiktigen von Sydow.
Emot socialstyrelsens beslut att tillstyrka prolongering av lagen den 22
juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av
bageri- och konditoriarbete, får jag härmed inlägga min reservation.
Jag anser förhållandena för närvarande icke vara sådana, att något behov
förefinnes att sätta bageriyrkets utövare under en strängare lagstiftning om
arbetstidens begränsning än som gäller för näringsidkarna i allmänhet. Jag
tror icke, att det inom yrket finnes någon vare sig arbetsgivare eller arbetare,
som håller före, att om lagen nu upphävdes, man skulle återgå till det förut
praktiserade nattarbetet inom yrket. Jag anser därför, att socialstyrelsen
bort avstyrka lagens prolongering. I konsekvens därmed anser jag också,
att styrelsen bort avstyrka bifall till det av den internationella arbetskonferensen
antagna förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier. Eör
den händelse en särlagstiftning rörande ifrågavarande näring kommer till stånd,
anser jag mig emellertid böra framställa två anmärkningar mot socialstyrelsens
förslag.
I olikhet mot bestämmelserna i den nu gällande lagen föreslår socialstyrelsen,
att förbudet mot natt- och söndagsarbete måtte gälla även för arbetsgivare
och medlemmar av hans familj, såvitt de deltaga i arbetet för tillverkning
för avsalu av bageri- och konditorivaror. I övrigt är emellertid inom
den svenska arbetarskyddslagstiftningen den principen godkänd, att man från
lagens tillämpning undantager arbetsgivaren jämte medlemmar av hans familj.
För min del kan jag icke finna, att anledning förefinnes att i detta avseende
avvika från denna grundsats.
Slutligen håller jag före, att man åtminstone för den fabriksmässiga tillverkningen
av spis- och knäckebröd bort medgiva det undantag från lagens
stadgande, att arbetet kunde få bedrivas i kontinuerlig drift med tre skiftlag
liksom i andra näringar.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Bil. 2.
Yttrande av kommerskollegium.
Stockholm den 21 december 1925.
Genom remiss den 14 innevarande december har Kungl. Maj:t anbefallt
kommerskollegium att före den 22 december 1925 avgiva utlåtande över ett
av socialstyrelsen uppgjort förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
I enlighet med en vid behandlingen av frågan om förlängning av nu gällande,
provisoriska bagerilag vid 1923 års riksdag uttalad förväntan och enligt
av Kungl. Maj:t den 20 februari 1925 meddelat uppdrag har utarbetandet
av detta lagförslag föregåtts av en omfattande utredning rörande verkningarna
av den hittillsvarande, provisoriska lagstiftningen. I denna utredning
har jämväl ingått en mera detaljerad undersökning rörande de verkningar i ekonomiskt
och tekniskt hänseende, som bagerilagen medfört vid 6 bagerier av
växlande typ'' och storlek, varvid i vissa fall jämväl 8-timmarslagens verkningar
å samma företag kommit under beaktande. Denna specialundersökning
har, i enlighet med inom kollegium uppgjord plan och meddelade direktiv, utförts
av civilingenjören Hj. Heimburger.
Såväl av den inom socialstyrelsen utförda som av sistnämnda teknisktekonomiska
specialundersökning framgår ovedersägligen, att den hittills gällande
lagstiftningen medfört ganska avsevärda olägenheter och ökade omkostnader
för bagerihanteringen, vilka emellertid till stor del kunnat överflyttas
på den brödkonsumerande allmänheten. Den lagbestämmelse, som härvid visat
sig ha den största betydelsen, har varit föreskriften, att det egentliga bageriarbetet
ej får begynna före kl. 6 f. in. Denna bestämmelse —— ställd gentemot
den konsumerande allmänhetens fordran på färskt frukostbröd så tidigt
som möjligt på morgonen samt de under bagerilagen fallande bageriernas konkurrens
inbördes och med de s. k. hembagerierna om att fylla detta krav
— har esomoftast medfört ett oekonomiskt och ur teknisk och hygienisk synpunkt
högst olämpligt forcerande av morgonarbetet. Arbetspersonalen har
därför måst ökas i högre grad, än som varit förenligt med möjligheten att
på ett lämpligt och ekonomiskt sätt utnyttja den senare delen av den dagliga
arbetstiden. Brödets jäsning har påskyndats genom ökad jästmängd och andra
åtgärder samt genom användning av mera lättförjäsande mjölsorter; brödets avsvalning
och distribution har måst starkt forceras. I båda fallen hava de
sålunda framtvingade förändringarna i arbetssättet varit ägnade icke blott att
fördyra utan tillika att kvalitativt och i hygieniskt avseende försämra varan.
I likhet med vad fallet varit i fråga om 8-timmarslagen, hava dessa ogynnsamma
verkningar i några fall och i viss utsträckning kunnat kompenseras och
motverkas genom tekniska förbättringar. Möjligheterna för genomförande av
dylika förbättringar hava emellertid varit begränsade av de kapitalutlägg, desamma
inneburit, och av svårigheten att göra dylik kapitalinvestering fruktbärande
utan en utvidgning av produktionen, något som i sin ordning oftast
omöjliggjorts eller åtminstone försvårats genom själva arten av bagerihanteringen
och dess i regeln lokalt begränsade avsättningsområde.
Kungl. Majds proposition nr 72.
47
Av socialstyrelsens utredning framgår vidare, att av de företag, undersökningen
omfattat, och vilka i stort sett torde få anses representera den samlade
bagerihanteringen i landet, en procentuellt betydande del varit undantagen
från lagens tillämpningsområde, samt att av de övriga likaledes en
påfallande stor del — icke mindre än 37.5 % av hela antalet, och 43 % av
de företag, rörande vilka uppgifter över huvud taget i detta avseende kunna
erhållas — angives icke tillämpa lagbestämmelserna. Härtill kommer, att
anledning torde förefinnas för att antaga, att av de företag, uppgående till
12.6 % av samtliga bagerilagen underställda, rörande vilka ingå upplysningar
om tillämpningen kunnat erhållas, en övervägande del i verkligheten icke torde
tillämpa lagens bestämmelser. Man kommer sålunda till det resultat, att omkring
hälften av samtliga under lagen fallande företag överträda densamma
— ett uppseendeväckande resultat, som ju tillika måste betecknas såsom ganska
nedslående vid bedömande av den nuvarande lagens verkningar. Utredningen
synes kollegium på denna punkt onekligen giva stöd för det av reservanten
inom socialstyrelsen, byråchefen Bergsten, gjorda uttalandet att »det är livet
självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens alltför snäva band och
givit eu tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig och efter nuvarande
förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid».
Med hänsyn till nu anförda förhållanden skulle man ju kunna fråga sig,
huruvida ett uppehållande över huvud taget av lagstiftningen i fråga verkligen
har fog för sig. På de skäl, som av socialstyrelsen anföras, måste
dock denna fråga jämväl enligt kollegii mening besvaras jakande. lör det
stora flertalet inom bagerihanteringen anställda torde i själva verket den utveckling,
som markeras av bagerilagen, ha inneburit så stora och befogade
förbättringar i arbetsvillkor och sociala förhållanden, att ett slopande av denna
lagstiftning knappast lärer kunna eller höra ifrågakomma. Dessutom lära
de ovan påpekade olägenheterna kunna åtminstone i väsentlig man undanröjas
genom vissa mindre jämkningar, vartill kollegium i det följande återkommer.
Vid avgivande av förslag till reviderad bagerilag har socialstyrelsen förordat,
att nämnda lag från och med den 1 januari 1927 gives permanent karaktär.
Såsom skäl härför anföras, dels enahanda motiv, som socialstyrelsen
funnit tala för att den s. k. 8-timmarslagen gives definitiv karakter, dels = den
omständigheten, att antagandet av en definitiv lagstiftning på nu ifrågavarande
område måste anses utgöra en av förutsättningarna för, att deri vid
årets internationella arbetskonferens i Geneve antagna konventionen angående
arbetstiden i bagerier skall kunna å Sveriges vägnar .ratificeras.
De sålunda anförda skälen kan kollegium, som i sitt den 27 november 192o
avgivna yttrande över 8-timmarsla_gen förordat en provisorisk ^förlängning av
densamma, icke för sin del finna i och för sig avgörande._ Vad särskilt angår
hänsynen till det önskvärda i att Sverige matte bliva i tillfälle ratificera
den nyssnämnda internationella konventionen, framhålles ^av socialstyrelsen
själv, hurusom en konvention på hithörande område, där någon internationell
konkurrens knappast förekommer, ej har synnerligen starka skäl för sig. Blidast
i den mån en definitiv anslutning till meromnämnda konvention kan ske,
utan att därigenom några viktigare, reella intressen för Sveriges del behöva
åsidosättas, bör därför enligt kollegii förmenande ratificenng ske.
Därest emellertid den reviderade bagerilagen, utöver de av socialstyrelsen
föreslagna modifikationerna, kan erhålla vissa ytterligare jämkningar, finner
kollegium icke för sin del anledning avstyrka, att densamma erhaller den av
socialstyrelsen förordade, permanenta karaktären.
48
Kungl. May.ts proposition nr 72.
Tid för
arbetets
början.
De av socialstyrelsen förordade ändringarna i den föreslagna, definitiva
bagerilagen från nu gällande lagstiftning innefatta i huvudsak följande punkter
:
1. Tiden för det egentliga bageriarbetets början på morgonen tillbakaflyttas
från kl. 6 till 5 f. m.
2. Nu gällande undantag för »rörelse, som bedrives utan biträde av annan
än make och hemmavarande barn» borttages och ersättes allenast med »tillverkning
för eget hushållsbruk, som bedrives utan biträde av annan än medlemmar
av hushållet». (Härigenom vidgas lagens giltighetsområde till att omfatta
jämväl s. k. hembagerirörelse i egentlig mening.)
3. Orden »till avsalu» i § 1 strykas, varigenom lagens giltighet utsträckes
till bageriverksamhet vid kaserner och eljest för militära behov, sjukhus, skolor
m. m.
4. Beteckningen »konditorivaror» i § 2 ändras till »varor, vid vilkas framställning
jäst icke användes».
Kollegium skall i det följande något närmare skärskåda dessa ändringsförslag.
I sitt den 8 februari 1923 avgivna yttrande över då föreslagna förlängning
av den provisoriska bagerilagen framhöll kollegium de betydande olägenheter,
som vållats av bestämmelsen om det egentliga bageriarbetets början kl. 6 f. m.
Nämnda bestämmelse hade föranlett en olämplig arbetsforcering, ökad jäst- och
bränsleförbrukning, brödets försämrande och fördyrande samt frestelse till lagens
åsidosättande eller kringgående på olika sätt. Dessa uttalanden hava,
såsom redan framhållits, genom de nu verkställda utredningarna tillfullo bekräftats.
Då socialstyrelsen nu med anledning härav föreslagit en tillbakaflyttning
av den medgivna ordinarie arbetstidens början till kl. 5 f. m., kan
kollegium därför endast livligt förorda denna ändring.
För ett fullt lämpligt utnyttjande av den tillbakaflyttade arbetstiden torde
emellertid erfordras, att de nödvändiga förberedelsearbetena med uppeldning
och deggöring få påbörjas 1 1/2 ä 2 timmar tidigare, sålunda kl. 3 eller åtminstone
3.30 f. m. (jämför yttrande av yrkesinspektören för nionde distriktet).
Vidare finner kollegium fortfarande skäl föreligga för möjliggörande att
genom dispens, meddelad av yrkesinspektionens chefsmyndighet, erhålla rätt
att, där skiftarbete införts eller andra särskilda skäl föreligga, sätta arbetets
början till 4 f. in. Härigenom skulle, såsom av kollegium framhållits i meromnämnda
yttrande, bland annat vinnas, att det synnerligen beaktansvärda
tekniska framsteg, som ligger i införande av elektriska bakugnar för utnyttjande
av s. k. lågtariffström mellan 4 och 7 f. m., kunde hava större utsikter att
komma till en allmännare användning.
Skulle hänsyn till bestämmelserna i förenämnda internationella konvention
anses utgöra hinder mot ett dylikt medgivande, förordar kollegium, att i varje
fall dispens från bestämmelserna om arbetstidens förläggning må kunna medgivas
i den utsträckning, som i nämnda konvention förutsättes. Sådana möjligheter
till dispens skulle, utöver de enligt 4 § förutsedda fallen, kunna innefatta:
1.
Rätt att börja arbetet kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på
varandra följande helgdagar samt i övrigt, då skäl därtill finnas på grund
av årstiden eller där överenskommelse därom eljest träffats mellan vederbörande
arbetsgivar- och arbetarorganisation.
2. Rätt att bedriva arbete mellan kl. 8 och 10 (eventuellt 11) e. m.
Det synes nämligen i och för sig knappast lämpligt, att Sverige skulle av
hänsyn till den internationella solidariteten ålägga sig vissa restriktioner i sin
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
49
speciella näringslagstiftning, för vilkas genomförande en inhemsk övervägande
opinion ej lärer kunna åberopas utan att samtidigt åtminstone bereda möjlighet
för de av ifrågavarande lagstiftning berörda yrkesidkarna att komma
i åtnjutande av de lättnader på andra punkter, som den normgivande internationella
konventionen förutsätter. Och detta så mycket mer, som det i
detta fall icke blott, eller ens i främsta rummet, gäller ett enskilt näringsintresse
utan ett för hela folkhushållet och folknäringen betydelsefullt avvägande
rörande det lämpligaste och mest ekonomiska sättet att bedriva produktionen
av ett av de viktigaste näringsmedlen gentemot en mindre grupps
särskilda, i och för sig berättigade intressen och önskemål.
De skäl, som av socialstyrelsen anförts för att jämväl de s. k. hembagerierna Bagen(i
egentlig mening) borde inbegripas under lagens giltighetsområde, äro vä- l.%9ens. ut~
sentligen hänsynen dels till konkurrens och kontrollsynpunkterna, dels till den ''omfatta
internationella konventionen, enligt vilken alla arbetande inom bagerihante- 7,embageriringen
skola vara underkastade förbudet mot nattarbete. erna.
Enligt kollegii mening förtjäna tvivelsutan de principiella skäl, som anförts
mot den inrangering av de verkliga hembagerierna under lagens bestämmelser,
allt beaktande. Det måste sålunda anses i viss mån stötande för rättsuppfattningen
att binda den, som själv och endast med biträde av hemmavarande
familjemedlemmar i hemmet utför arbetet, vid viss bestämd arbetstid
eller vissa klockslag. Å andra sidan måste det av praktiska skäl anses
förenat med stora svårigheter att genomföra en speciell, social skyddslagstiftning
inom en viss yrkesgren, utan att utsträcka tillämpningen till yrket
i dess helhet. Vid dylikt förhållande synes det kollegium riktigast att låta
de rent praktiska samt billighetssynpunkterna bliva utslagsgivande. Och därest,
förutom den av socialstyrelsen förordade ändringen i fråga om tiden för
arbetets början, jämväl de här ovan av kollegium förordade jämkningarna
och möjligheten i vissa fall för medgivande av viss dispens skulle vinna statsmakternas
godkännande, lära i realiteten inga mera avsevärda olägenheter behöva
befaras uppstå för hembagerierna genom att de bleve inbegripna under
lagens tillämpning.
Förslaget att stryka orden »till avsalu» i § 1 motiveras, såvitt av utred- Utsträckningen
framgår, icke av något från intresserat håll inom landet framställt ning av
yrkande utan enbart av synpunkten att därigenom bringa den reviderade la- ^^militära
gen i samklang med den,'' internationella konventionen. Någon egentlig ut- etablisseredning
angående verkningarna av denna föreslagna ändring synes emellertid ment, sjukicke
hava verkställts, vilket synes kollegium ägnat ingiva vissa betänklig- hus m. m.
heter mot ändrings vidtagande utan vidare. Den korta tid, som stått till förfogande
för remissens besvarande, har icke heller för kollegium möjliggjort att
införskaffa några upplysningar härutinnan.
Kollegium vill därför inskränka sig till att framhålla, att, därest den föreslagna
ändringen vidtages, det torde befinnas nödvändigt medgiva undantag
för bageriarbete, som utföres av militär personal — särskilt vid fältmanövrer
— ävensom beträffande bageriarbete för krigsmaktens behov vid krigsfara eller
mobilisering. Dylika undantag torde också kunna hänföras under sådana
»tillfälliga undantag», som äro nödvändiga för--— »nationella behov»,
vilka äro förutsedda enligt den internationella konventionens § 3 d).
Till undvikande av nu existerande ovisshet, vilka varuslag som äro att hän- Ändring artära
till »konditorivaror», har av socialstyrelsen föreslagits, att nämnda uttryck seende närersattes
med »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes». Emellertid ^e"
torde kunna ifrågasättas, huruvida denna formulering undanröjer varje an- begreppet
ledning till tvekan, enär det som bekant låter sig väl göra att framställa bröd- >konditori
VCITOV*
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 60 höft. (Nr 72.) 4
50
Kungl. Maids proposition nr 72.
typer utan användande av jäst men med tillsats av vissa kemiska preparat som
jäsningsmedel. Då avsikten förmodligen vore, att icke heller dylika brödtyper
skulle få bliva föremål för söndagstillverkning, torde efter ordet »jäst» böra
inskjutas orden »eller andra jäsningsmedel» eller motsvarande uttryck.
Såsom sammanfattning av de synpunkter på den föreliggande frågan, som
ovan angivits, får kollegium förorda,
att nu gällande bagerilag från och med den 1 januari 1927 förnyas i huvudsaklig
överensstämmelse med socialstyrelsens förslag men med vissa ytterligare
jämkningar;
att därvid möjlighet beredes även för mjukbrödsbageri att efter av yrkesinspektionens
chefsmyndighet meddelad dispens låta det egentliga arbetet dels
börja redan kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på varandra följande helgdagar,
eller då särskilda skäl därtill finnas på grund av årstiden, eller där
överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisation
eljest därom träffats, dels fortgå mellan kl. 8 och 10 e. m.;
alt förberedelsearbete med ugnseldning och deggöring må i varje fall få börja
1k 2 timmar före den egentliga arbetstiden;
att under nu angivna förutsättningar gällande undantag för rörelse, som
bedrives med biträde allenast av make och hemmavarande barn, måtte utgå;
att undantag från lagens giltighetsområde fortfarande måtte gälla ifråga
om bageriarbete i vissa fall för militära behov; samt
att i stället för »konditorivaror» införes beteckningen »varor, vid vilkas
framställning jäst eller andra jäsningsmedel icke användas».
Under nu angivna förutsättning anser kollegium för sin del hinder icke
böra möta för att lagen gives permanent natur och att i samband därmed den
internationella konventionen angående nattarbete i bagerier jämväl å Sveriges
vägnar ratificeras.
Skulle däremot det av socialstyrelsen framlagda förslaget till reviderad bagerilag
i oförändrad form vinna stadfästelse, förordar kollegium för sin del,
att lagen fortfarande gives provisorisk karaktär med giltighet intill utgången
av år 1929.
Reservation av kommerserådet Malmén.
Kommerserådet Malmén anförde, att han, med biträdande i övrigt av kollegii
uti dess utlåtande uttryckta ståndpunkt i olika avseenden, emellertid, beträffande
spörsmålet om den nya lagstiftningens definitiva karaktär, delade de
häremot av reservanten inom socialstyrelsen byråchefen Bergsten framförda
betänkligheter samt förty för sin del ansåge den nu avsedda förnyade lagstiftningen
böra erhålla allenast provisorisk giltighet,_ lämpligen för tre år, och
följaktligen frågan om den internationella konventionens ratifikation för Sveriges
del böra anstå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
51
Bil. 3.
Yttrande av Sveriges Bageriidkareförening ocli Stockholms Bageri
industrifö
rening.
Sedan Sveriges Bageriidkareförening och Stockholms Bageriindustriförening
genom särskilda nådiga skrivelser av den 14 december 1925 beretts tillfälle att
avgiva yttrande över socialstyrelsens med skrivelse av den 26 november 1925
överlämnade förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande
tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete jämte socialstyrelsens
motivering härför samt av socialstyrelsen och kommerskollegium i frågan verkställda
utredningar, få föreningarne härmed i underdånighet gemensamt anföra
följande:
Vi få till en början oförbehållsamt vitsorda, att det av socialstyrelsen nu
avgivna lagförslaget i väsentliga punkter är för den svenska bagerinäringen
vida mera tillfredsställande än den för närvarande gällande lagen. Så har
genom .de s. k. »familjebageriernas» inordnande under lagen en av de allra
väsentligaste anledningarna till klagomål över densamma undanröjts. I samband
härmed synes det oss dock vara av rättvisan påkallat, att även de i 1 §
2 mom. omnämnda företagen bort utan vidare hava inordnats under lagens
allmänna föreskrifter, vilket för dem sannolikt icke kan innebära några mera
betydande olägenheter, men givetvis skulle såväl ur den allmänna rättssynpunktens
som de lagen underställdas påtagliga intresse vara mera tillfredsställande
än socialstyrelsens förslag i berörda hänseende.
Att även förslaget om framskjutande av tiden för arbetets början till klockan
5 f. m. måste anses vara väsentligt bättre än den nuvarande bestämmelsen är
påtagligt, dock är det lika säkert, att denna ändring ingalunda tillfredsställer
bagerinäringens befogade önskemål härvidlag. I detta sammanhang återkomma
vi till våra vid föregående tillfällen inför Eders Kungl. Maj:t gjorda underdåniga
hemställanden om avskaffande av varje undantagslagstiftning gentemot
vårt yrke. Det synes oss, som om den nu av socialsts^relsen och kommerskollegium
verkställda utredningen, därest den rätt tolkas, skulle innebära ett synnerligen
kraftigt stöd för denna vår framställning. Det kan omöjligt anses,
att bageriarbetarna, med den ställning och de förmåner de för närvarande innehava,
kunna med fog göra anspråk på att ifråga om ett rimligt nattarbete, där
detsamma är av behovet påfordrat, ställas gynnsammare än andra arbetarkategorier.
Vi få därjämte i underdånighet fästa uppmärksamheten på. att på
flera håll i utlandet en kraftig reaktion, till och med i viss mån inom arbetarnas
egna led, gjort sig gällande för ett borttagande av nattarbetsförbudet i bagerierna,
detta väsentligen av ekonomiska skäl, och det lider intet som helst tvivel,
att det svenska bageriyrkets återställande såsom ett fritt yrke direkt och indirekt
skulle komma att hava en kraftig verkan med hänsyn till lägre brödpris
och bättre bröd. Vi hava velat framhålla detta, då vi taga för givet, att det
vitala intresse för den stora allmänheten, som sistnämnda önskemål innebär,
måste vara föremål för Eders Kungl. Maj:ts synnerliga omsorg. Vi få för
övrigt i detta hänseende, liksom även beträffande andra delar av denna vår skrivelse,
underdånigst hänvisa till av oss vid föregående tillfällen i denna ange
-
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
lägenhet gjorda uttalanden, särskilt till vår skrivelse till Konungen i januari
1923.
Men om fortfarande undantagslagstiftningen ifråga provisoriskt eller definitivt
skall betunga vårt yrke, så är det av utomordentligt stor betydelse, att det
ordinarie arbetet får börja före klockan 5 och åtminstone klockan 4 f. m., vilket
sistnämnda som bekant är fallet i flera främmande länder, där nattarbetet är
avskaffat och vilket ju icke heller skulle förhindras genom den av socialstyrelsen
förordade anslutningen till den 1925 antagna internationella konventionen.
Det är alldeles säkert, att arbetets början klockan 4 f. m. i högst väsentlig män
skulle underlätta de strävanden efter bättre och billigare bröd, vilka ovan i
annat sammanhang berörts. Den nuvarande forceringen av morgonarbetet,
vilken, såsom i den framlagda utredningen otvetydigt vitsordats, visat sig så
ofördelaktig, skulle icke väsentligen förebyggas genom arbetets början klockan
5 f. m. Minst 3 timmar före morgonbrödets saluförande i hembutikerna klockan
7 f. m. äro nödvändiga för att åstadkomma tillfredsställande förhållanden
i förevarande hänseende och särskilt vid de större bagerierna, vilkas omsättning
till större delen måste distribueras till andra platser, såväl inom som utom
respektive samhällen. Visserligen är något, men långt ifrån vad som är
nödvändigt, vunnet genom arbetets början klockan 5 f. m.
Vi få därjämte fästa uppmärksamheten på, att i det nya lagförslaget förarbetena
tillmätts endast en timme före det allmänna arbetets början i stället
för två timmar i den nuvarande lagstiftningen. Även detta gör det medgivande,
som lämnats genom att det allmänna arbetet får börja klockan 5 f. in., vida
mindre värdefullt och i en hel mängd fall illusoriskt. Vi få således, oavsett
huru den förra frågan avgöres, ifråga om den senare underdånigst anhålla,
att samma tidrymd, två timmar, som den nuvarande i en eventuell ny lagstiftning
medges för förarbetena.
Vidare tillåta vi oss att påtala socialstyrelsens behandling av spisbrödsfabrikanternas
så mycket omdebatterade arbetsfråga. Den summariska hänvisning
till den internationella konventionen, som socialstyrelsen i detta stycke
gör, torde få anses så mycket mindre tillräcklig härvidlag, som ju denna konvention
väl ej ännu är definitivt biträdd av de svenska statsmakterna och icke
blott behovet utan även rimlighet och rättvisa i bageriyrkets likställande ifråga
om treskiftsarbete med övriga industrigrenar äro så klarlagda, att rimliga
skäl icke synas föreligga att ej i detta hänseende gå spisbrödsfabrikanternas
så ofta och så kraftigt uttalade önskemål till mötes.
Vi berörde nyss frågan om den internationella konventionen. Givetvis ligger
denna fråga ju ur viss synpunkt kanske utanför vad vi här böra uttala oss
om, men tillåta vi oss dock begagna tillfället att såsom vår mening uttala, att
ett dylikt internationellt lagstiftningsband på ett område, vilket ju ligger alldeles
utom den internationella konkurrensen, icke blott är överflödigt utan
under vissa tänkbara förutsättningar även kan bli skadligt för vårt land.
Detta har i själva verket redan till en viss grad visat sig i socialstyrelsens här
behandlade yttrande, ty det förefaller oss, som om socialstyrelsens mest vägande
skäl för den ifrågavarande lagstiftningens stadfästande såsom definitiv lag
just skulle vara att söka i den förbindelse, i vilken socialstyrelsen synes stå
till den internationella konventionen. Ser man uteslutande på våra svenska
praktiska intressen, så föreligger väl dock i enlighet med vad byråchefen
Bergsten i sin reservation framhållit, alla skål för att, om en tvångslagstiftning
inom bageriyrkena fortfarande skall bibehållas, densamma ännu så länge endast
bör givas provisorisk giltighet. Den i år verkställda utredningen har ju, såsom
av socialstyrelsen själv sakligen vitsordats, ådagalagt, att den nu gällande
bagerilagen såväl i fråga om dess inre hållbarhet som dess allmänna verkningar
i övrigt i olika hänseenden visat sig vara av en innebörd, vars gagn för landet
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
53
i dess nuvarande eller i dess av socialstyrelsen föreslagna form måste anses
minst sagt tvivelaktigt. Tala icke då alla från vårt land hämtade skäl för
att densamma bör vara endast provisorisk, tills det tillstånd, som genom densamma
framkallats, kan lämna fullt tillräckliga anvisningar för dess eventuella
framtida antagande i en definitiv form?
På grund av den ytterligt korta tid, som medgivits oss för avgivande av detta
yttrande, hava vi självklart icke hunnit ägna någon som helst ingående granskning
åt de utredningar av socialstyrelsen och kommerskollegium, som ligga
till grund för socialstyrelsens behandling i frågan. Så mycket hava vi emellertid
ansett oss kunna konstatera, som att desamma till fullo bestyrka de klagomål
över lagen, som av oss vid föregående tillfällen framförts och icke kunnat
undgå att utgöra ett det kraftigaste argument för de yrkanden vi i anledning
av dessa klagomål framfört. På grund av summariteten i vår granskning av
såväl utredningens innehåll som av motiveringen för socialstyrelsens förslag
tillåta vi oss anhålla om rätt att längre fram inför Eders Kungl. Maj:t framlägga
ytterligare framställningar i frågan.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Bil. 4.
Yttrande ay svenska livsmedelsarbetareförbundet.
Stockholm den 22 december 1925.
Svenska livsmedelsarbetareförbundets styrelse, som genom Kungl. Ma,j:ts
beslut beretts tillfälle att yttra sig över det förslag till revidering av lagen om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbetet,
som på befallning av Kungl. Maj:t utarbetats av kungl. socialstyrelsen,
får efter att hava tagit del härav anföra följande.
På grund av den begränsade tid, som givits oss, har det icke varit möjligt
att ingående granska och inkomma med utförligt yttrande över ifrågavarande
lagförslag, och detta särskilt med hänsyn till den motivering, som kungl.
socialstyrelsen och reservanterna i vissa delar anfört. Vi tillåta oss även att
gentemot den av k. kommerskollegium utförda undersökningen ifråga om
lagens verkningar, om driftskostnader m. m. få meddela, att denna utförts på
för oss okontrollerbart vis och endast efter anvisning från arbetsgivare. Svenska
livsmedelsarbetareförbundet vill ifråga om lagstiftning på detta område
endast hänvisa till denna frågas behandling och den konvention, som av internationella
arbetsbyrån antagits, samt till den motivering som legat till grund
för konventionens antagande.
Att ytterligare lagstifta i denna fråga genom ett provisorium anser förbundet
skulle innebära en direkt demonstration mot nationernas förbunds
grundtanke så väl som internationella arbetsbyråns prestige, och skulle ej
heller skapa större klarhet bland landets befolkning om nödvändigheten
av lagstiftning på detta område. I det förslag till permanent lag,
som kungl. socialstyrelsen utarbetat, har kung], socialstyrelsen föreslagit
annan förläggning av tiden i fråga om arbetets uttagande, än
vad i nuvarande lag är stadgat, och detta enligt vårt förmenande utan tillräckligt
bärande skäl och även utan tanke på de ödesdigra konflikter, som
med anledning härav skulle komma att uppstå mellan arbetare och arbetsgivare.
I de flesta kollektivavtalen, som äro gällande mellan vederbörande
parter, är tiden fastslagen i överensstämmelse med nuvarande lagbestämmelse,
eller mellan kl. 6 f. m. och 8 e. m.
Förbundet anser också, att en ändring i nuvarande lagbestämmelse står i
strid med fredstraktatens innebörd, som uttryckligen föreskriver, att för de
länder, som hava en lagstiftning, som lämnar större förmåner, än vad kommande
konventioner kunna innebära, får detta icke verka till sådan ändring, som kan
anses medföra försämringar i de sociala lagbestämmelser, som redan finnas.
Förbundet vill, i fråga om vad k. socialstyrelsen och reservanterna anfört om
nuvarande lags tillämpning och efterlevnad, som sin mening uttala, att orsaken
till de många överträdelserna är att finna däri, att från denna lags omfattning
och tillämpning varit fritagna s. k. familjebagerier. K. socialstyrelsens utredning
visar också, att dessa bagerier på grund av sin ställning utanför lagen
sedan bagerilagens tillkomst ökats över normalt. Förbundet anser i likhet med
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
55
k. socialstyrelsen, att lagen bör omfatta allt yrkesmässigt utförande av bagerinäring
för att därmed få en likställighet, som begränsar möjligheterna för
lagöverträdelse.
Av vad vi sålunda i saken anfört, anse vi, att en lag i överensstämmelse med
k. socialstyrelsens förslag bör vinna Kungl. Maj:ts bifall, dock med den ändring,
att arbetstiden må uttagas i likhet med nu gällande provisoriska lagstiftning
på området, eller mellan kl. 6 f. m. och 8 e. m.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 januari
1926.
Närvarande:
justitierådet Svedelius.
regeringsrådet Palmgren
justitierådet Christiansson,
justitierådet Högstedt.
Enligt lagrådet tilUlandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 januari 1926, hade Kungl.
Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om vissa inskränkningar
beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen i socialstyrelsen Johan Arthur Erhard Molin.
Lagrådet yttrade:
I enlighet med vad lagrådet i sitt denna dag avgivna utlåtande över förslaget
till lag om arbetstidens begränsning gjort gällande, lärer det icke ankomma på
lagrådet att yttra sig angående lämpligheten av anslutning för Sveriges del
till den år 1925 tillkomna konventionen angående nattarbete i bagerier, vadan
lagrådet vid granskningen av förevarande förslag icke ansett sig böra taga hänsyn
till nämnda konvention. Lagrådet finner sig dock böra framhålla, att vår
nuvarande lag å detta område i åtskilliga punkter går vida längre i fråga om
begränsning av arbetsfriheten än konventionen, medan denna däremot i vissa
hänseenden icke inrymmer möjlighet till sådana undantag, som äro medgivna i
lagen. Att, på sätt nu föreslagits, i vår lagstiftning upptaga alla de begränsningar,
som uppställas i konventionen, men samtidigt bibehålla alla de inskränkningar
i arbetsfriheten, som hos oss hittills varit gällande, oavsett att
konventionen därutinnan medgiver större frihet, synes ägnat att väcka betänkligheter.
Av de undersökningar, som nästlidet år företagits rörande bagerilagens verkningar,
har framgått, att i en avsevärd utsträckning lagen blivit en död bokstav,
i det att en stor mängd bagerier, för vilka lagen gäller, undandragit sig
dess tillämpning. Såsom en orsak härtill har anförts, att lagen icke omfattar
de s. k. familjebagerierna, vilken omständighet förmenats hava föranlett missuppfattning
i fråga om lagens rätta innebörd och för andra mindre bagerier
underlättat att undandraga sig lagens efterlevnad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
57
Det må emellertid kunna dragas i tvivelsmål, om rätta grunden till lagens
bristande efterlevnad och den ringa respekt, densamma på åtskilliga håll åtnjuter,
väsentligen är att söka i nu antydda förhållande och om, på sätt gjorts
gällande, en rättelse därutinnan skulle stå att vinna genom att under lagen
inbegripa all bageriverksamhet för fyllande av annans behov, således jämväl
familjebagerierna. En annan och mera sannolik förklaringsgrund till det överklagade
förhållandet synes vara den, att ifrågavarande lagstiftning redan gripit
för långt in på ett område, där den enskilde förut varit van att utan inblandning
från det allmännas sida med användande av de lagliga medel, som stått honom
till buds, arbeta för sin försörjning. Är en sådan uppfattning riktig, skulle
ett ytterligare fortgående på samma väg genom utvidgning av lagens tillämpningsområde
till fall, där det uteslutande gäller familjemedlemmars personliga
arbete, icke kunna förväntas bereda lagen ökad respekt och bättre efterlevnad,
snarare tvärtom. Det läge i sådant fall närmare att taga i övervägande,
om denna lagstiftning bör bibehållas med den räckvidd den för närvarande
äger, eller om ej en begränsning borde vidtagas därhän, att endast en i större
omfattning bedriven verksamhet komme att falla under lagen. En sådan prövning
skulle lämpligen kunna ske i samband med den lagstiftning rörande reglering
av nattarbete överhuvud, vilken, enligt vad socialstyrelsen framhållit,
redan börjat förberedas, detta sa mycket hellre som bageriyrket knappast synes i
detta hänseende intaga den särställning, att nattarbetet därinom bör regleras
utan varje hänsyn till vad inom vissa andra yrkesgrupper kan befinnas påkallat.
Konsekvensen härav skulle emellertid uppenbarligen bliva, att bagerilagen
i avvaktan pa dylik lagstiftning tillsvidare bör bibehållas såsom provisorisk.
Och även om det skulle, för att åt bageriarbetarna bevara de med billigheten
överensstämmande förmåner i fråga om arbetstiden, som nämnda lag medfört,
befinnas nödvändigt att bibehålla bagerilagen vid dess hittillsvarande
omfattning, synes i allt fall anledning föreligga att nu giva densamma giltighet
allenast för viss tid. Det nära samband, bagerilagen alltifrån sin tillkomst ägt
med lagen om begränsning av arbetstiden, lärer göra det synnerligen önskvärt,
att dessa båda lagar även i förevarande hänseende behandlas lika, vadan lagrådet,
som förut på anförda grunder hemställt, att arbetstidslagen måtte erhålla
giltighet endast för en tid av tre år, även av detta skäl föranlåtes avstyrka,
att bagerilagen nu får en mera definitiv natur.
Det remitterade förslaget skiljer sig i vissa avseenden av väsentlig betydelse
från nu gällande lag. Enligt förslaget skulle sålunda lagen erhålla en vidgad
tillämplighet därhän, att under densamma skulle falla all tillverkning av
bröd och annat bakverk förutom sådan, som för förbrukning inom det egna hushållet
bedrives utan biträde av annan än hushållsmedlem. Detta resultat ernås
genom två särskilda ändringar i 1 §, nämligen dels genom uteslutandet av de nu
befintliga orden »till avsalu» och dels genom att nu gällande undantag för rörelse,
som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.
icke vidare upptagits utan ersatts med nyss angivna undantag allenast för hushållsförbrukning.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 60 höft. (Nr 72.)
5
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
Uteslutandet av orden »till avsalu» lärer få sin egentliga betydelse däri, att
lagen därefter skulle bliva tillämplig även å bageriarbete, som bedrives vid
vissa statsinstitutioner, särskilt inom försvarsväsendet, samt vid såväl allmänna
som enskilda inrättningar för sjuk- eller fattigvård och dylikt. Det
har sagts, att ändringen för dessa institutioner och inrättningar skulle medföra
ringa verkan, då nattarbete i bageri där knappast torde förekomma. Någon
egentlig utredning härutinnan synes dock, på sätt av kommerskollegium påpekats,
icke föreligga. Möjlighet till utsträckning av den lagstadgade arbetstiden
lärer i varje fall ej kunna undvaras, särskilt icke för statens institutioner
inom försvarsväsendet, och att göra sådan utsträckning beroende av medgivande
från annan statsmyndighet — yrkesinspektionen och socialstyrelsen — förefaller
oegentligt och torde allenast leda till omgång och svårigheter. Dessutom
synes ändringen kunna medföra längre gående konsekvenser än som torde vara
åsyftat, i det lagen därigenom skulle bliva tillämplig exempelvis å tillverkning
av bröd, avsett för inackorderade spisgäster eller för gratisutdelning i välgörande
syfte, oaktat endast hushållsmedlemmar deltoge i tillverkningen.
Den andra i paragrafen vidtagna ändringen är av än större räckvidd. Antalet
s. k. familjebagerier, vilka därigenom skulle indragas under lagen, är enligt
den förebragta utredningen något över 1,400, sysselsättande nära 2,200 personer,
vilka säkerligen till stor del därav hava sin enda utkomst. Genom lagstadgad
begränsning av arbetstiden på sätt nu föreslagits skulle sannolikt många av
dessa försättas i en brydsam belägenhet, då det kan antagas, att de i allmänhet
icke hava sitt arbete inordnat inom den tidrymd, som med lagens bestämmelse
om arbetets början först klockan 6 f. m. står till buds innan brödförsäljningen
för dagen bör taga sin början, och de i regel ej heller torde äga möjlighet att
genom maskinella hjälpmedel eller andra nya anordningar påskynda tillverkningen
och sålunda i någon mån motverka tidsbegränsningen, på sätt inom större
bagerier lärer hava ägt rum. Det är att befara, att dessa små näringsidkare,
till stor del ensamstående kvinnor, härigenom skulle i konkurrensen med de
större komma i en ogynnsam ställning, för vissa av dem måhända medförande,
att de icke kunde fortsätta sin rörelse. Att det för dessa personer måste bliva
svårt att inse det befogade och billiga i en dylik lagstiftning och att de skulle
vara föga benägna att ställa sig densamma till efterrättelse, är påtagligt.
Det måste i övrigt för envar framstå som anmärkningsvärt, att medan arbetstidslagen
varken skulle gälla arbete, som av någon för egen räkning bedrives
utan biträde av andra än familjemedlemmar, eller arbete, som för arbetsgivares
räkning utföres i arbetarens hem, det enligt denna lag skulle även för den, som
utför hela arbetet ensam, vara vid straffpåföljd förbjudet att före visst klockslag
på morgonen och efter visst klockslag på eftermiddagen inom hemmets fyra
väggar syssla med ett sådant arbete som brödbakning, när detta sker i annat
syfte än för eget hushållsbruk.
Socialstyrelsen, som ansett lagen böra erhålla nu avsedd utsträckt tillämplighet,
har på samma gång föreslagit eu ändring i 1 §, gående ut på en förlängning
av arbetstiden på morgonen med en timme eller med början kl.
5 f. m. i stället för kl. 6. Det rnå vara möjligt, att genom en dylik tillbaka
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 72.
59
flyttning av tiden de största olägenheterna för familjebagerierna av att indragas
under tidsbegränsningen skulle kunna undgås. Men av ovan anförda skäl
synes icke ens med en sålunda ändrad begynnelsetid ett dylikt indragande vara
tillrådligt. Å andra sidan kunde måhända, såsom ock under utredningsarbetet
framhållits, en sådan förlängning av arbetstiden till de större bageriernas förmån
minska konkurrensmöjligheten från familjebageriernas sida, även om dessa
fortfarande finge själva stå utanför lagens tillämpning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att 1 § måtte bibehållas
vid den lydelse den för närvarande äger, varvid dock en tillbakaflyftning av
den för arbete lovliga tiden till kl. 5 f. m. synes vara att förorda.
Under förutsättning att lagen såsom hittills blir tillämplig endast å tillverkning
till avsalu, förfaller tydligen anledning till införande i lagen av den under
9 § upptagna bestämmelsen.
Därest lagen, på sätt ovan hemställts, erhåller giltighet allenast för viss tid.
bör, i motsvarighet till vad 1923 års lag innehåller, i övergångsbestämmelserna
upptagas föreskrift om viss fortsatt verkan även efter nämnda tids utgång av
straffbestämmelserna i 6 och 7 §§.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 7S
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari
1926.
N ärvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,
Levinson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagradets den 28 januari 1920
avgivna utlåtande över det den 15 januari 1926 till lagrådet remitterade förslaget
till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av
bageri- och konditoriarbete samt anför därvid följande:
Lagrådets utlåtande innefattar ett avstyrkande av de avvikelser från gällande
bagerilag jag vid den föregående behandlingen av det remitterade lagförslaget
funnit mig böra förorda. Lagrådet synes över huvud taget ifrågasätta
berättigandet av särskild lagstiftning angående nattarbete i bagerier.
Vad lagrådet till stöd för sin ståndpunkt åberopat innefattar icke några synpunkter,
som ej under ärendets tidigare behandling varit under övervägande,
och synes vid sådant förhållande icke påkalla yttrande från min sida utöver
vad jag förut i ämnet anfört. Någon omarbetning av det remitterade lagförslaget
har jag icke ansett böra äga rum.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagförslaget måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
260080
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1926:219 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioc s. 8 i texten
- 2LU 1926:27 Memorial angående arvode åt byråchefen A. Molin, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av vissa frågor. a1 i texten
- 2LU 1926:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarb s. 1 i texten