Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande av bagerioch konditoriarbete

60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:72, Med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande av bagerioch konditoriarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 72.

1

Nr 72.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

vissa inskränkningar beträffande liden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete; given Stockholms slott

den 29 januari 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden

för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1986

1 sand.

60 Käft. (Nr 78.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 72.

Förslag

till

lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagcri
och

konditoriarbete.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas å

sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 6

förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning å

tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem

av hushållet.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller eljest

bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke

vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd,

bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas

framställning jäst icke användes, utföras å sön- eller helgdag under högst tre

timmar mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av

bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan

samband med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under

tid, som under a) sägs;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan

klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och

klockan 6 förmiddagen;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare å tid, då

eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera på varandra

följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan klockan 3

och klockan 6 förmiddagen.

3 §.

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat

i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermiddagen

ävensom, i den mån så kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan

klockan 10 eftermiddagen och klockan 12 niidnatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 78.

o

4 §.

Därest särskilt förhållande påkallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud

modd el1H l°l3 §|.äJ medffivet, äge vederbörande yrkesinspektör att

r J L ftl Stand dartl L Sadant tillstånd, vilket skall sökas för varje sär
SwolfaUe’

“a V aVoe mer äl\två dygn 1 sänder eller för samma arbetsställe

meddelas mer an fao gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare

eftergift av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift meddelas

av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

,I?Jf?rdras.for ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses, ytterligare

nattarbete, age yrkesinspektionens chefsmyndighet att lämna medgivande därfall,

och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets anordnande,

som kunna finnas erforderliga.

Är på grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,

varom i forsta stycket sägs oundgängligen nödvändig, och är ej tid att

inhämta tillstånd därtill, ma avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ei för

ett dy??n 1 sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger

kesinspektör^ innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yr
-

5 §-

■ tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad

j°m JreS- röfande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd

deri 29 juni 1912.

Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd

Hg plafS S^adl®varande sa^’ skaH förevarande lag finnas anslagen på lämp
-

6 §.

Bedriver inneha-vare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot

stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad föreskrift,

s:r^ , ® med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Har på sådant

satt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja använts person under

aderton ar, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med

tern fall och med femtio kronor.

Den, s°m under fad, då han är ställd under atal för förseelse, varom i denna

paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas

till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

7 §‘

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,

som är föreskriven i o § andra stycket, straffes med böter från och med fem

fall och med femhundra kronor.

8 §.

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes vid

allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mai:ts proposition nr 72.

9 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall vad i

denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetslorestandaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927. uq„-ht.c

Eftergift, som beviljats med stöd av lagen deri 17 oktober 1919 om begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete eller lagen den 22 juni 1923 om

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

skall fortfarande äga giltighet, till dess den darfor bestämd^ tiden

utgår eller, där eftergift beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande

myndighet finner skäl återkalla den. . ,

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag tratt i kraft meddela

beslut om eftergift som avses i 4 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

o

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari

1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, AVigporss.

Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Den nu gällande lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete, vilken är utfärdad den 22 juni 1923 och

med ingången av år 1924 ersatte den tidigare gällande lagen av den 17 oktober

1919 om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete, upphör att gälla

med utgången av år 1926. Om nu berörda lagstiftning skall upprätthållas,

måste sålunda förslag till ny lag i ämnet föreläggas innevarande års riksdag.

På framställning av Stockholms bageriindustriförening. och Sveriges bageriidkareförening

har Kungl. Maj:t den 20 februari 1925 anbefallt socialstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med en av styrelsen tidigare framlagd plan

verkställa utredning rörande verkningarna av den ovan berörda s. k. bagerilagen

samt att vid utredningens verkställande samråda med kommerskollegium,

förnämligast i vad anginge ifrågavarande lagstiftnings ekonomiska verkningar.

När den sålunda anbefallda utredningen fortskridit så långt, att dess

resultat kunde tillgodogöras, tog socialstyrelsen under omprövning, huruvida

styrelsen skulle föreslå bagerilagens förnyande och då så befanns böra ske

avgav styrelsen den 26 november 1925 betänkande med förslag till reviderad

lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och

konditoriarbete. En redogörelse för härovan berörda utredning lämnas i den

numera av trycket utkomna publikationen »Statistiska undersökningar angående

åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar» (Statens offentliga utredningar

1925: 45).

Över socialstyrelsens omförmälda betänkande med förslag till reviderad bagerilag

ha yttranden inhämtats från kommerskollegium, Sveriges bageriidkareförening

och Stockholms bageriindustriförening samt svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Såväl socialstyrelsens betänkande som de omnämnda yttrandena

torde såsom bilagor få fogas vid detta protokoll.

Ärendet rörande bagerilagens förnyande torde sålunda nu befinna sig i

sådant skick, att avgörande lämpligen kan träffas i fråga om proposition i

ämnet till 1926 års riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Utredningens

resultat.

Socialstyrel
sen.

Redan här bär måhända framhållas, att frågan om bagerilagens förnyande

nära sammanhänger med ett annat spörsmål, nämligen om Sveriges anslutning

till den av internationella arbetskonferensen år 1925 antagna konventionen

angående nattarbete i bagerier. Socialstyrelsen, som haft nämnda konferens’

beslut på remiss för yttrande, har i vad angår berörda konvention låtit sitt

yttrande inflyta i betänkandet med förslag till reviderad bagerilag. Även jag

har med hänsyn till det beroende, vari berörda båda frågor stå till varandra,

funnit mig föranlåten att i förevarande sammanhang upptaga till prövning jämväl

spörsmålet om vårt lands biträdande av konventionen.

Såsom inledning till den översikt över förut omförmälda utrednings huvudsakliga

resultat, som finnes intagen i socialstyrelsens meromnämnda betänkande,

beröres andra lagutskottets vid 1923 års riksdag uttalade förväntan, att Kungl.

Maj :t skulle låta verkställa utredning rörande bagerilagstiftningens verkningar

i såväl ekonomiskt som andra avseenden, så att statsmakterna skulle bättre

bliva i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om fortsatt lagstiftning

på det förevarande området. De utförda undersökningarna — den ena verkställd

av socialstyrelsen under medverkan av bl. a. länsstyrelserna och dem underlydande

myndigheter m. fl. och mer allmänt åsyftande bagerinäringens

drifts- och arbetsförhållanden jämte ifrågavarande lagstiftnings tillämpning

och verkningar m. m. samt den andra utförd av kommerskollegium och väsentligen

inriktad på 8-timmarslagens jämte nyssnämnda lagstiftnings verkningar

i ekonomiskt avseende å ett mindre antal särskilda företag -—- anser socialstyrelsen

vara ägnade att i skälig mån motsvara berörda från riksdagens sida

uttryckta förväntan.

Härovan åsyftade översikt är av följande lydelse:

Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen omfattar 5,775 företag

med 23,893 däri arbetande personer (innehavare inräknade), varav 11,047

män och 12,846 kvinnor. Då den av arbetstidskommittén år 1918 företagna

undersökningen avsåg 367 och den av polismyndigheterna på begäran av socialstyrelsen

år 1922 utförda undersökningen 3,355 företag, torde här ifrågavarande

undersökning kunna betecknas såsom synnerligen omfattande eller antagligen

nära nog fullständig i avseende å företagens antal.

Beträffande fördelningen på olika typer av företag må nämnas, att av de

undersökta företagen voro 823 med 2,998 arbetande att hänföra till finbagerier,

808 med 3,224 arbetande till kombinerade fin- och grovbagerier, 1,200 med

2,511 arbetande till s. k. hembagerier, 112 med 1,401 arbetande till spisbrödsfabriker

samt 756 med 3,360 arbetande till konditorier —- de övriga företagen

fördelade sig på ett flertal olika, vanligen mer komplicerade typer. »Familjebagerier»

i lagens mening, d. v. s. där rörelsen bedrives utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn, äro upptagna till ett antal av 1,458, och

uppgives däri sysselsättas 2,197 personer. Talrika företag stå familjebagerierna

nära, i det i dem icke användas särskilt för företagets verksamhet anställda

arbetare utan, förutom eventuellt make och hemmavarande barn, allenast

andra familjemedlemmar eller tjänstefolk. Familjebagerierna jämte nu

åsyftade företag upptagas sammanlagt till 2,386, under det motsvarande siffra

för de företag, som sysselsätta särskilt anställda arbetare, angives vara 3,389.

Med hänsyn till antalet sysselsatta personer fördela sig de undersökta före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72. 7

lagen sa, att pa företag med 1—4 personer komma 4,382 (75.9 %), på företag

med 5 9 personer 1,076 (18.6 %) och på företag med 10 eller flera personer

317 (5.5 %). Medeltalet sysselsatta per företag uppgår till 4.1. Av samtliga

arbetande räknas 5,223 till innehavare, 2,158 till makar och hemmavarande

barn, 741 till andra familjemedlemmar, 1,842 till tjänstefolk, 8,170 till särskilt

anställda bageriarbetare samt 5,759 till annan lejd arbetskraft (butiksbiträden,

kuskar, chaufförer m. fl.).

. I fråga om tillämpningen av förevarande lagstiftning har undersökningen givit

vid handen, att bagerilagen tillämpas i 2,306 (39.9 %) företag och tillämpas

icke i 2,708 (46.9 %) — beträffande 761 (13.2 %) företag har upplysning uti

ifrågavarande avseende icke lämnats. Då antalet familjebagerier, d. v. s. de

enda företag som äro fritagna från bagerilagens tillämpning, endast uppgå

till 1,458 och av dem 152 uppgivas iakttaga lagen och då vidare företagen med

oviss tillämpning sannolikt torde innefatta ett avsevärt antal sådana, som

brista i laglydnad, torde antalet bageriföretag, som olovligen undandraga sig

lagens tillämpning, antagligen uppgå till omkring 2,000. Begripligtvis återlinnas

de företag, som icke tillämpa lagen, förnämligast bland de mindre företagen

pa landsbygden utan särskilt anställda arbetare. Anmärkningsvärt är

emellertid, att bland de företag, som uppgivas icke tillämpa lagen, förekomma

656 med särskilt anställda bageriarbetare.

Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier har man

sökt inhämta, hur det förhåller sig med tillkomsten av dylika bagerier efter

bagerilagens ikraftträdande eller den 1 januari 1920. Av tabellen över fördelningen

av de olika företagen med hänsyn till det år, de öppnats av den

ursprunglige innehavaren eller, där uppgift därom saknas, då de tillträtts av

den nuvarande innehavaren, framgår bl. a. att 46.2 % av familjebagerierna och

49.0 % av de med dem i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts

efter nämnda tidpunkt. Då motsvarande procenttal för samtliga bageriföretag

uppgår till 38.2, måste antalet familje- och hembagerier anses ha ökats

övernormalt efter bagerilagens tillkomst.

Rörande tiden för brödförsäljningens början har av undersökningen framgått,

att företagen fördela sig på följande sätt:

före kl. 6

kl. 6—7

kl. 7—8

kl. 8-9

efter kl. 9

Samtliga, företag......

... 3

37

665

4 028

409

företag med 1—4 arbetande .

... 2

28

399

3103

324

> > 5—9 »

... 1

8

178

747

73

> » 10 o. fl. *

... —

1

88

178

12

Familjebagerier......

... 2

9

105

1030

103

De klagomål över bagerilagens skadliga verkningar, som från bageriidkarnas

sida brukat anföras, ha av undersökningen i viss mån bekräftats. Sålunda ha

vissa yrkesinspektörer vitsordat, att lagen medförde forcerat morgonarbete med

ökad personal, vilket ledde till ökad förbrukning av jäsmedel, bränsle m. m.,

försämrad kvalitet hos varorna, otillräcklig avsvalning och andra olägenheter

för distributionen samt svårighet att på tillfredsställande sätt sysselsätta personalen

under den senare delen av arbetstiden. För att möta här antydda missförhållanden

och såvitt möjligt tillgodose den tidiga efterfrågan på färskt bröd

ha de företagare, som så kunnat, nedlagt betydande kapital i förbättringar av

den tekniska utrustningen. Bl. a. ha de för att möjliggöra en snabbare distribution,

som numera ofta måste förnyas flera gånger under dagen, i stor

utsträckning anskaffat bilar. Driftkostnaderna ha sålunda avsevärt stegrats,

och för ett flertal större bagerier bär omsättningen nedgått efter lagens tillkomst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Sv. livsmedelsarbetareförbnndet.

Konventionen

ang.

nattarbete

bagerier.

Lagens möjligheter till undantag hade ej mycket utnyttjats — enligt uppgift

från ett håll på grund av arbetarorganisationernas förbud.

Vad slutligen angår lagens verkningar i förhållande till konsumenterna,

torde truppförband, sjukhus, allmänna inrättningar o. d., vilka i en del fall ha

egen brödtillverkning, på det hela taget ej haft avsevärda olägenheter av lagen.

Restaurangerna klaga, att de i många fall ej kunna tillhandahålla färskt bröd

till första frukost, men lära de med hänsyn därtill knappast ha ökat sin egen

brödtillverkning eller i ökad mån anlitat hembagerierna. Den stora allmänheten

anses, ehuru klagande över senare, dyrare och sämre bröd, numera ha

resignerat.

Såsom förut berörts ha här antydda ogynnsamma verkningar av bagerilagen

i allmänhet bestritts av bageriarbetarnas organisationer.

Beträffande den av kommerskollegium utförda undersökningen, vilken avser

vissa jämförelser mellan förhållanden av driftsekonomisk betydelse vid

sex olika bageriföretag under å ena sidan år 1913, 1914 eller 1916 och å den

andra år 1924, är till en början att märka, att undersökningen, såsom naturligt

är, i väsentlig mån ej kunnat avskilja verkningarna av bagerilagen från dem av

8-timmarslagen. Emellertid måste undersökningen anses på det hela taget

bestyrka riktigheten av bageriidkarnas förut omförmälda klagomål över arbetets

forcering på morgnarna och därav följande olägenheter. Från vissa håll bland

utkörarna hade bl. a. framhållits, att brödet ej hann tillräckligt nedkylas, innan

det omhändertogs för distribution, att detsamma ej kunde utsändas med de tidiga

morgontågen och -båtarna samt att distributionen ofta måste ske i flera

omgångar.

För bageriindustrien hade bagerilagen, utöver 8-timmarslagen, vars verkningar

drabbade hela industrien, medfört en orättvis, extra^ belastning. Allmänheten

fordrade i stor utsträckning färskt bröd tidigt på dagen och övergick

för sina inköp till hembagerierna, som arbetade obundna av bagerilagen. Dessa

bageriers tillverkning hade för övrigt ändrat karaktär — från att tidigare väsentligen

ha varit inriktade på té- och kaffebröd omfattade den numera även

en del grövre brödtyper.

De större bageriidkarna påkallade emellertid ej, enligt vad under undersökningen

upplysts, en återgång till de gamla förhållandena med dess nattarbete.

Vad man önskade var en tillbakaflyttning av begynnelsetiden för bageriarbetet

från kl. 6 till 4 f. m. och en därmed svarande ändring av tiden för

degarnas beredning. Bleve nu berörda önskningar icke förverkligade, ansåg

man rättvisan fordra, att även familjebagerierna underkastades bagerilagens

bestämmelser.

Beträffande den av kommerskollegium utförda undersökningen rörande lagens

'' verkningar har svenska livsmedelsarbetareförbundet i sitt i ärendet avgivna yttrande

framhållit, att densamma verkställts på ett sätt, som vore okontrollerbart

för förbundet, och endast efter anvisning av arbetsgivarna.

Såsom av betydelse för den efterföljande framställningen må här även i över^

sättning återgivas de huvudsakliga bestämmelserna i förut omnämnda förslag

till konvention angående nattarbete i bagerier:

§ 1.

Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet

att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande,

av mjöl framställda produkter.

Förbudet äger tillämpning å arbete av alla personer, saväl arbetsgivare som

arbetare, vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras

egen förbrukning.

Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»

(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med

hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd

av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna tidrymd

skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma i sig

innefatta tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen; där därtill

finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller där överenskommelse

därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, kan

tiden mellan kl. 10 på aftonen och kl. 4 på morgonen träda i stället för tiden

mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen.

§ 3.

Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må

vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från

bestämmelserna i § 1:

a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelseeller

avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den normala

arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är alldeles nödvändigt

och ej heller arbetare under aderton år;

b) fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda

förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;

c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna

om veckovila; _ „

d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd

att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.

§ 4.

Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse

inträffat eller hotar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende

å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast

i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets

normala drift.

§ n.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio ar förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den inregistrerats

hos sekretariatet.

Den första fråga, man i förevarande sammanhang har att söka besvara, är stiftningens

tydligtvis, huruvida bagerilagstiftningen över huvud taget bör upprätthållas, upprätthålI

detta avseende anför socialstyrelsen följande: Sverige*

Av utredningarna att döma torde bagerilagens tillämpning otvivelaktigt med- slutning till

fört vissa olägenheter i tekniskt och ekonomiskt avseende och därmed inverkat nonventu)- fördyrande på produktionen. Mot dessa ogynnsamma verkningar har man

emellertid, i likhet med vad som är fallet i fråga om 8-timmarslagen, att väga styrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

de fördelar, lagen medfört för bageriarbetarna. Dessa fördelar måste, när

man erinrar sig, huru en stor del av nämnda arbetare tidigare höllos till nattarbete

i nära nog oavbruten följd, anses vara av sådan betydelse i socialt avseende,

att man ej gärna kan ifrågasätta att låta desamma äventyras. Framhållas

må även, att i de yrkanden på ändring, som gjorts gällande från bageriidkarhåll,

man stundom icke framställt krav på förevarande lagstiftnings avskaffande

utan endast på vissa lindringar i densamma. Givetvis skulle också

en underlåtenhet att tillförsäkra bageriarbetarna ett lagstadgat skydd mot

nattarbete med all säkerhet giva upphov till svårartade stridigheter inom bagerinäringen.

Av vad härovan anförts följer emellertid icke nödvändigtvis, att bageriarbetarnas

frihet från nattarbete skall säkerställas genom särskild lagstiftning. I

sitt den 21 december 1922 avgivna betänkande rörande förnyelse av bagerilagen

framhöll styrelsen till motivering av fortsatt provisorisk lagstiftning

i ämnet bl. a., att det. sedan styrelsen fått i uppdrag att förbereda

revision av lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare framtiden kunde

ifrågakomma att allmängiltigt reglera nattarbetet. Styrelsen har numera den

2 november 1925 avgivit betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd,

i vars 17 § föreskrives, att »åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens

behov eller annan omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse,

beredas erforderlig ledighet för natt- och söndagsvila.» Det kan också frågas,

varför bageriarbetarna, som numera tillkämpat sig relativt gynnsamma arbets-,

löne- och levnadsförhållanden, skola privilegieras medelst särskild lagstiftning.

Den reviderade arbetarskyddslagen, som ej lär hinna framläggas

för 1920 års riksdag, torde emellertid icke kunna träda i kraft förrän tidigast

med 1928 års ingång eller ett år senare än den nuvarande bagerilagen upphört

att gälla. Vidare måste man medgiva, att en bestämmelse av nyss återgivna,

relativt vaga avfattning ingalunda skulle tillförsäkra bageriarbetarna samma

skydd mot nattarbete som den hittillsvarande, särskilda bagerilagstiftningen.

Nattarbetet måste också i och för sig anses som ett socialt missförhållande, vilket

icke bör få förekomma i andra fall, än där det måste anses påkallat. Enligt

styrelsens mening torde sålunda en särskild lagstiftning i ämnet fortfarande

böra förekomma.

Härefter anser styrelsen sig böra söka svar på frågan, huruvida jämväl en

förnyad lagstiftning bör vara provisorisk eller om åt densamma lämpligen kan

givas definitiv karaktär. Lagen om arbetstidens begränsning och bagerilagen

ha hittills följts åt i fråga om giltigheten. Den motivering, som styrelsen i sitt

ovan berörda betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd anfört

till stöd för en definitiv reglering av arbetstidens begränsning, torde i väsentlig

mån vara tillämplig jämväl i avseende å bagerilagstiftningen. Liksom

beträffande lagen om arbetstidens begränsning skulle styrelsen anse det

synnerligen önskvärt, att bagerilagen genom att utfärdas såsom definitiv måtte

avföras från den politiska dagordningen och de därmed följande striderna, vilket

styrelsen tror skulle vara ägnat att underlätta en praktisk och rationell

tillämpning.

Frågan om bagerilagens upprätthållande och sättet därför sammanhänger

tydligen med spörsmålet om Sveriges anslutning till konventionen angående

nattarbete i bagerier — sistberörda åtgärd förutsätter ju uppenbarligen fortsatt

lagstadgad reglering och denna av definitiv karaktär. Socialstyrelsen, som

undersökt möjligheterna för anslutning, yttrar sig därom på följande sätt:

Jämför man konventionens bestämmelser med vår nu gällande bagerilags,

finner man, att dessa båda grupper av bestämmelser ha mycket olika läggning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

11

men tillika, att lagen på det hela taget är av betydligt strängare innehåll. Konventionen

angives visserligen äga tillämpning å all slags tillverkning av bröd

eller konditorivaror utan hänsyn till syftet därmed, under det lagen allenast

avser tillverkning’ till avsalu, men då hushållstillverkning, bedriven av hushållets.

medlemmar, är undantagen enligt konventionen, skulle konventionens

överskjutande tillämpning väsentligen komma att avse truppförband, sjuk- och

fattigvårdsanstalter in. fl. dylika institutioner, för vilka ett förbud mot nattarbete

sannolikt har mycket ringa betydelse. Att brödtillverkning för hushållsbruk

stundom, t. ex. på landet före de stora helgerna, bedrives med främmande

hjälp , eller , att produkterna av sådan tillverkning äro avsedda jämväl

för personer icke tillhörande hushållet, synes ej behöva väcka några allvarligare

betänkligheter, då arbetet sällan torde börja tidigare än lagen medgiver. Beträffande

tillämpningsområdet kan för övrigt anmärkas, att lagen har avseende

å tillverkning ej blott av produkter, framställda av mjöl — till vilka

konventionen inskränker sig — utan även av andra konditorivaror. Övergår

man därefter till förbudets innebörd, är att märka, att konventionen endast riktar

sig mot nattarbetet, under det lagen dä.rjämte förhindrar söndagsarbete.

Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse av

nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,

med undantag för uppeldning och deggörning, mellan kl. 8 e. in. och 6 f. m.,

d. v. s. under 10 timmar, medan konventionen inskränker sig till att, med möjlighet

till undantag bl. a. för förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda en

nattledighet av 7 timmar i följd och innefattande tiden mellan kl. 11 e. m. och

5 f- m. eller under vissa betingelser mellan kl. 10 e. in. och 4 f. m. I ett avseende

är emellertid konventionen strängare än lagen, nämligen däri att nattarbetsförbudet

enligt konventionen omfattar såväl arbetare som arbetsgivare,

under det från lagens tillämpning äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas

utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.

Medgivandena i bagerilagen beträffande tillverkningen av spis- och knäckebröd

täckas av konventionens undantag för tillverkning i stort av »biscuits»,

vilken betecknings innebörd de olika staterna ha rätt att bestämma. Jämväl

övriga undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna upprätthållas

med stöd av bestämmelser i konventionen.

_ De enda anordningar, som med hänsyn till vår lagstiftning skulle kunna

giva anledning till betänkligheter mot konventionens biträdande för Sveriges

del, torde sålunda vara dels konventionens något vidare tillämpningsområde och

dels stadgandet om nattarbetsförbudets tillämpning å alla arbetande. Vad

den förra anordningen angår, bär styrelsen redan framhållit, att dess godtagande

icke torde behöva förorsaka avsevärda betänkligheter. Den senare åter

angiver en skiljaktighet av avsevärd principiell och praktisk betydelse. Styrelsen,

som alltid hyllat den grundsatsen, att med hänsyn till konkurrens och

kontroll alla arbetande borde vara inbegripna under förbudet, ser emellertid ej

heller i denna skiljaktighet något hinder för konventionens ratificering.

Undantag från bagerilagens förbud till förmån för kontinuerlig drift med

tre skiftlag påyrkades redan år 1919 av kommerskollegium i dess yttrande över

arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet. Samma yrkande gjordes även

gällande vid 1919 års båda riksdagar samt, ehuru begränsat till spis- och

knäckebrödstillverkning, i herr Kinmansons motion nr 67 i andra kammaren vid

1922 års riksdag. Också socialstyrelsen har i yttranden under förberedelserna

för ifrågavarande konvention uttalat sig för undantag för sådant nattarbete i

bagerier, som är ordnat på skift och i övrigt på sådant sätt. att det icke skulle

giva anledning till anmärkning, om det tillämpades inom andra produktionsgrenar.

Tydligtvis har denna fråga emellertid väsentligen haft betydelse för tillverkningen

av spis- och knäckebröd, och då denna tillverkning såsom nämnts

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Reservationer.

är att anse såsom fritagen från konventionens tillämpning, torde ej heller i

detta avseende några vägande betänkligheter av praktisk innebörd behöva hysas

mot anslutning till konventionen.

Beträffande frågan om önskvärdheten av anslutning för Sveriges del till

konventionen erkänner socialstyrelsen, att en internationell konvention på förevarande

område, där någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej

har synnerligen starka skäl för sig. Med hänsyn till vårt lands medlemskap

i den internationella arbetsorganisationen, måste det dock enligt styrelsens mening

få anses önskvärt, att Sverige biträder konventionen.

Byråchefen Bergsten, som reserverat sig mot socialstyrelsens beslut i ämnet,

framhåller till en början den bristande tillämpning av bagerilagen, som

styrelsens utredning påvisar, samt anför därefter följande:

Kan man sålunda hava skäl betvivla ändamålsenligheten av att över huvud

taget upprätthålla ifrågavarande speciallagstiftning för bagerierna, torde det

enligt min tanke, med hänsyn till vad ovan anförts, i varje fall få anses uteslutet

att nu giva denna lagstiftning definitiv karaktär. Åtminstone lärer

man först böra vidtaga erforderliga åtgärder för att åt lagen skaffa vederbörlig

respekt och åtlydnad samt i avvaktan på verkningarna av dessa åtgärder

låta den provisoriska anordningen kvarstå. För ett fortsatt provisorium

må även den omständigheten kunna anses tala, att en allmängiltig reglering

av nattarbetet står på dagordningen och redan blivit förberedd genom socialstyrelsens

nyligen avgivna förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Det

vill synas naturligt och praktiskt att i samband härmed upptaga jämväl frågan

om reglering av nattarbetet vid bagerierna till mera slutgiltig behandling.

Socialstyrelsen, som ansett sig redan nu böra gå in för en definitiv lagstiftning

i ämnet, har för denna ståndpunkt anfört huvudsakligen samma motiv

som för sitt förslag om definitiv reglering av arbetstidens begränsning, nämligen

att en sådan anordning skulle vara ägnad avföra hithörande tvistefrågor

från den politiska dagordningen och därigenom bereda större möjlighet för genomförandet

av en praktisk och rationell tillämpning av lagen. På grunder,

som jag tillåtit mig anföra i min reservation till styrelsens betänkande _ rörande

arbetstidslagen, kan jag emellertid ej annat än finna nämnda motivering

mindre hållbar.

Som ett andra skäl för sin ståndpunkt i nu berörda frågor framhåller styrelsen,

att det måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar konventionen angående

nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv lagstiftning.

Med avseende härå må först erinras, att anförda skäl, huru talande det än i

och för sig må vara, likväl ej kan anses äga någon bärkraft, därest det^ ur

andra, Sveriges egna intressen berörande synpunkter, skulle visa sig ändamålsenligare

med ett fortsatt provisorium eller med någon annan anordning. Vidare

må påpekas, att en anslutning från Sveriges sida till konventionen i fråga

förutsätter ett frångående av den i nuvarande svenska bagerilagstiftning hittills

upprätthållna principen om undantag från lagens tillämpning lör de s. k. familjebagerierna.

I sitt förevarande betänkande har också styrelsen förordat

en ändring av lagen i sådan riktning, men har jag för min del, såsom jag

längre fram får tillfälle närmare utveckla, ansett mig böra taga avstånd härifrån.

Slutligen må erinras om styrelsens eget medgivande,_ att »en internationell

konvention på förevarande område, där någon internationell konkurrens

knappast förekommer, ej torde ha synnerligen starka skäl för sig».

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 72.

13

Socialfullmäktigen von Sydow, som jämväl reserverat sig mot socialstyrelsens

beslut, uttalar sig i förevarande frågor sålunda:

Jag anser förhållandena för närvarande icke vara sådana, att något behov

förefinnes att sätta bageriyrkets utövare under en strängare lagstiftning om

arbetstidens begränsning än som gäller för näringsidkarna i allmänhet. Jag

tror icke, att det inom yrket finnes någon vare sig arbetsgivare eller arbetare,

som håller före, att om lagen nu upphävdes, man skulle återgå till det förut

praktiserade nattarbetet inom yrket. Jag anser därför, att socialstyrelsen bort

avstyrka lagens prolongering. I konsekvens därmed anser jag också, att styrelsen

bort avstyrka bifall till det av den internationella arbetskonferensen antagna

förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier.

Ur kommerskollegii yttrande över socialstyrelsens betänkande i ämnet må

följande återgivas:

Såväl av den inom'' socialstyrelsen utförda som av den tekniskt-ekonomiska

specialundersökningen framgår ovedersägligen, att den hittills gällande lagstiftningen

medfört ganska avsevärda olägenheter och ökade omkostnader för

bagerihanteringen, vilka emellertid till stor del kunnat överflyttas på den brödkonsumerande

allmänheten. Den lagbestämmelse, som härvid visat sig ha den

största betydelsen, har varit föreskriften, att det egentliga bageriarbetet ej får

begynna före kl. 6 f. m. Denna bestämmelse — ställd gentemot den konsumerande

allmänhetens fordran på färskt frukostbröd så tidigt som möjligt på

morgonen samt de under bagerilagen fallande bageriernas konkurrens inbördes

och med de s. k. hembagerierna om att fylla detta krav — har esomoftast medfört

ett oekonomiskt och ur teknisk och hygienisk synpunkt högst olämpligt

forcerande av morgonarbetet. Arbetspersonalen har därför måst ökas i högre

grad, än som varit förenligt med möjligheten att på ett lämpligt och ekonomiskt

sätt utnyttja den senare delen av den dagliga arbetstiden. Brödets jäsning har

påskyndats genom ökad jästmängd och andra åtgärder samt genom användning

av mera lättförjäsande mjölsorter; brödets avsvalning och distribution har måst

starkt forceras. I båda fallen hava de sålunda framtvingade förändringarna i

arbetssättet varit ägnade icke blott att fördyra utan tillika att kvalitativt och

i hygieniskt avseende försämra varan.

I likhet med vad fallet varit i fråga om 8-timmarslagen, hava dessa ogynnsamma

verkningar i några fall och i viss utsträckning kunnat kompenseras och

motverkas genom tekniska förbättringar. Möjligheterna för genomförande av

dylika förbättringar hava emellertid varit begränsade av de kapitalutlägg, desamma

inneburit, och av svårigheten att göra dylik kapitalinvestering fruktbärande

utan en utvidgning av produktionen, något som i sin ordning oftast

omöjliggjorts eller åtminstone försvårats genom själva arten av bagerihanteringen

och dess i regeln lokalt begränsade avsättningsområde.

Av socialstyrelsens utredning framgår vidare, att av de företag, undersökningen

omfattat, och vilka i stort sett torde få anses representera den samlade

bagerihanteringen i landet, en procentuellt betydande del varit undantagen från

lagens tillämpningsområde, samt att av de övriga likaledes en påfallande stor

del — icke mindre än 37,5 % av hela antalet och 43 % av de företag, rörande

vilka uppgifter över huvud taget i detta avseende kunna erhållas — angives

icke tillämpa lagbestämmelserna. Härtill kommer, att anledning torde förefinnas

för att antaga, att av de företag, uppgående till 12.6 % av samtliga bagerilagen

underställda, rörande vilka inga upplysningar om tillämpningen kunnat

erhållas, en övervägande del i verkligheten icke torde tillämpa lagens bestämmelser.

Man kommer sålunda till det resultat, att omkring hälften av samt
-

Kommers - kollegium

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Reservation.

Sveriges

bageriidkarefSrening

och

Stockholms

bageriindustriförening.

liga under lagen fallande företag överträda densamma — ett uppseendeväckande

resultat, som ju tillika måste betecknas såsom ganska nedslående vid bedömande

av den nuvarande lagens verkningar. Utredningen synes kollegium

på denna punkt onekligen giva stöd för det av reservanten inom socialstyrelsen,

byråchefen Bergsten, gjorda uttalandet att »det är livet självt, som på denna

punkt sprängt lagstiftningens alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning

om en mera ändamålsenlig och efter nuvarande förhållanden bättre

lämpad anpassning av yrkets arbetstid».

Med hänsyn till nu anförda förhållanden skulle man ju kunna fråga sig, huruvida

ett uppehållande över huvud taget av lagstiftningen i fråga verkligen har

fog för sig. På de skäl, som av socialstyrelsen anföras, måste dock denna

fråga jämväl enligt kollega mening besvaras jakande. För det stora flertalet

inom bagerihanteringen anställda torde i själva verket den utveckling, som

markeras av bagerilagen, ha inneburit så stora och befogade förbättringar i

arbetsvillkor och sociala förhållanden, att ett slopande av denna lagstiftning

knappast lärer kunna eller böra ifrågakomma. Dessutom lära de ovan påpekade

olägenheterna kunna åtminstone i väsentlig mån undanröjas genom vissa

mindre jämkningar, vartill kollegium i det följande återkommer.

Vid avgivande av förslag till reviderad bagerilag har socialstyrelsen förordat,

att nämnda lag från och med den 1 januari 1927 gives permanent karaktär.

Såsom skäl härför anföras, dels enahanda motiv, som socialstyrelsen

funnit tala för att den s. k. 8-timmarslagen gives definitiv karaktär, dels den

omständigheten, att antagandet av en definitiv lagstiftning på nu ifrågavarande

område måste anses utgöra en av förutsättningarna för, att den vid årets internationella

arbetskonferens i Geneve antagna konventionen angående nattarbete

i bagerier skall kunna å Sveriges vägnar ratificeras.

De sålunda anförda skälen kan kollegium, som i sitt den 27 november 1925

avgivna yttrande över 8-timmarslagen förordat en provisorisk förlängning av

densamma, icke för sin del finna i och för sig avgörande. Vad särskilt angår

hänsynen till det önskvärda i att Sverige måtte bliva i tillfälle ratificera den

nyssnämnda internationella konventionen, framhålles av socialstyrelsen själv,

hurusom en konvention på hithörande område, där någon internationell konkurrens

knappast förekommer, ej har synnerligen starka skäl för sig. Endast

i den mån cn definitiv anslutning till meromnämnda konvention kan ske, utan

att därigenom några viktigare, reella intressen för Sveriges del behöva åsidosättas,

bör därför enligt kollega förmenande ratificering ske.

Därest emellertid den reviderade bagerilagen, utöver de av socialstyrelsen

föreslagna modifikationerna, kan erhålla vissa ytterligare jämkningar, finner

kollegium icke för sin del anledning avstyrka, att densamma erhåller den av

socialstyrelsen förordade permanenta karaktären.

Kommerserådet Malmen har i förevarande avseende reserverat sig och förklarat

sig dela reservantens inom socialstyrelsen, byråchefen Bergsten, betänkligheter

mot lagens föreslagna definitiva karaktär. Enligt hans mening borde

den avsedda förnyade lagstiftningen erhålla allenast provisorisk giltighet, lämpligen

för tre år, och skulle följaktligen avgörandet av frågan om konventionens

ratificering för Sveriges del få anstå.

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening erinra

om sina tidigare upprepade gånger gjorda framställningar om avskaffande av

varje undantagslagstiftning gentemot bageriyrket samt anföra vidare:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

15

Det synes oss, som om den nu av socialstyrelsen och kommerskollegium

verkställda utredningen, därest den rätt tolkas, skulle innebära ett synnerligen

kraftigt stöd för dessa våra framställningar. Det kan omöjligt anses, att bageriarbetarna,

med den ställning och de förmåner de för närvarande innehava, kunna

med fog göra anspråk på att i fråga om ett rimligt nattarbete, där detsamma

är av behovet påfordrat, ställas gynnsammare än andra arbetarkategorier.

Vi få därjämte i underdånighet fästa uppmärksamheten på, att på flera

håll i utlandet en kraftig reaktion, till och med i viss mån inom arbetarnas

egna led, gjort sig gällande för ett borttagande av nattarbetsförbudet i bagerierna,

detta väsentligen av ekonomiska skäl, och det lider intet som helst tvivel,

att det svenska bageriyrkets återställande såsom ett fritt yrke direkt och indirekt

skulle komma att hava en kraftig verkan med hänsyn till lägre brödpris

och bättre bröd. Vi hava velat framhålla detta, då vi taga för givet, att det

vitala intresse för den stora allmänheten, som sistnämnda önskemål innebär,

måste vara föremål för Kungl. Maj:ts synnerliga omsorg. Vi få för övrigt

i detta hänseende, liksom även beträffande andra delar av denna vår skrivelse,

underdånigst hänvisa till av oss vid föregående tillfällen i denna angelägenhet

gjorda uttalanden, särskilt till vår skrivelse till Konungen i januari

1923.

Vi berörde nyss frågan om den internationella konventionen. Givetvis ligger

denna fråga ju ur viss synpunkt kanske utanför vad vi här böra uttala oss

om, men tillåta vi oss dock begagna tillfället att såsom vår mening uttala,

att ett dylikt internationellt lagstiftningsband på ett område, vilket ju ligger

alldeles utom den internationella konkurrensen, icke blott är överflödigt utan

under vissa tänkbara förutsättningar även kan bli skadligt för vårt land. Detta

har i själva verket redan till en viss grad visat sig i socialstyrelsens här behandlade

sirande, ty det förefaller oss, som om socialstyrelsens mest vägande

skäl för den ifrågavarande lagstiftningens stadfästande såsom definitiv lag

just skulle vara att söka i den förbindelse, i vilken socialstyrelsen synes stå

till den internationella konventionen. Ser man uteslutande på våra svenska

praktiska intressen, så föreligger väl dock i enlighet med vad byråchefen Bergsten

i sin reservation framhållit alla skäl för att, om en tvångslagstiftning

inom bageriyrkena fortfarande skall bibehållas, densamma ännu så länge endast

bör givas provisorisk giltighet. Den i år verkställda utredningen har ju såsom

av socialstyrelsen själv sakligen vitsordats, ådagalagt, att den nu gällande

bagerilagen såväl i fråga om dess inre hållbarhet som dess allmänna verkningar

i övrigt i olika hänseenden visat sig vara av en innebörd, vars gagn för

landet i dess nuvarande eller i dess av socialstyrelsen föreslagna form måste

anses minst sagt tvivelaktigt. Tala icke då alla från vårt land hämtade skäl

för att densamma bör vara endast provisorisk, tills det tillstånd, som genom

densamma framkallats, kan lämna fullt tillräckliga anvisningar för dess eventuella

framtida antagande i en definitiv form?

Svenska livsmedelsarbetareförbundet yttrar sig rörande lagstiftningens gil- ,s,v- I;V£me''

delsarbetare
tighetstid

sålunda: förbnndet.

Att ytterligare lagstifta i denna fråga genom ett provisorium anser förbundet

innebära en direkt demonstration mot nationernas förbunds grundtanke så

väl som internationella arbetsbyråns prestige, och skulle en dylik åtgärd ej

heller skapa större klarhet bland landets befolkning om nödvändigheten av lagstiftning

på detta område.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Departe
mentschefen
-

Genom bagerilagstiftningen har en mångårig kamp från bageriarbetarnas

sida mot nattarbetet inom deras yrke äntligen bragts till slut. Därmed ha

nämnda arbetare, som förut i stor omfattning varit nödgade att i nära nog

ständig följd ägna sig åt nattarbete, fått sina arbets- och levnadsförhållanden

omlagda till väsentlig överensstämmelse med övriga medborgargruppers. Från

att tidigare ha varit ett bland de med hänsyn till nämnda förhållanden sämst

ställda kan bagaryrket numera, tack vare ej minst berörda omläggning, erbjuda

sina utövare relativt gynnsamma villkor.

Av de utförda undersökningarna framgår onekligen, att ifrågavarande lagstiftning

medfört vissa olägenheter. I jämförelse med nyss antydda, synnerligen

välbehövliga förbättringar, som lagstiftningen berett bageriarbetarna,

torde berörda olägenheter emellertid ej kunna tillmätas någon avgörande betydelse.

Såsom av kommerskollegii nyss återgivna yttrande framgår, har även

denna myndighet, som ju representerar näringslivets intressen, den uppfattningen,

att ett slopande av bagerilagstiftningen knappast lärer kunna eller

böra ifrågakomma.

Man kan sålunda enligt min mening icke vara tveksam i fråga om förevarande

lagstiftnings upprätthållande.

Vad därefter angår frågan om lagstiftning med provisorisk eller definitiv

giltighet anser jag på i viss mån samma skäl, som jag tillåtit mig framhålla

beträffande lagen om arbetstidens begränsning, tiden nu vara inne att åt bagerilagstiftningen

giva definitiv karaktär. Ett fortsatt försöksstadium skulle

knappast bereda säkrare grundval för bedömandet av ifrågavarande lagstiftnings

berättigande men däremot vara ägnat att uppehålla en skadlig osäkerhet

och på sina håll möjligen även bedrägliga förhoppningar om en återgång

till den tidigare friheten i fråga om arbetstidens förläggning — båda dessa

företeelser givetvis av beskaffenhet att motverka en rationell anpassning efter

den lagstadgade regleringen.

Såsom ett skäl för övergång till definitiv lagstiftning framhåller socialstyrelsen

önskvärdheten av att möjliggöra Sveriges anslutning till konventionen

angående nattarbete i bagerier. Nämnda konvention har visserligen icke något

större direkt intresse för vårt land, men den torde onekligen vara^av betydelse

för arbetarskyddets utveckling i åtskilliga andra länder, och måste det med

hänsyn därtill få anses som i viss mån en förpliktelse för Sverige att stödja

konventionen genom ratificering. Den svenska lagstiftningen i ämnet, vilken

ju står på en mycket framskriden ståndpunkt, lägger ej heller, av socialstyrelsens

förut refererade undersökning att döma, några avsevärda hinder i vägen

för en dylik åtgärd.

Med hänsyn till ovan berörda omständigheter och då jag anser, att Sverige

bör biträda omförmälda konvention, har jag funnit mig böra föreslå, att bagerilagen

prolongeras utan begränsad giltighetstid.

Jag övergår nu till de föreslagna ändringarna i lagens särskilda bestämmelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

17

1 lagens 1 § har socialstyrelsen föreslagit tvenne förändringar i avseende å Tillverkning

lagens tillämpningsområde. Beträffande den första, som innebär ett uteslutande Jtillavsalu>.

av orden »till avsalu», yttrar styrelsen följande: Sociaistyrel
sen.

Lagens tillämpningsområde angives i 1 § :s första mening, vars förbud mot

natt- och söndagsarbete angives avse »arbete för tillverkning till avsalu av

bageri- eller konditorivaror». Mot denna bestämning har visserligen icke gjorts

gällande några avsevärda krav på ändring, men den motsvarar ej begränsningen

av tillämpningsområdet för konventionen angående nattarbete i bagerier. Konventionen

är nämligen, såsom förut berörts, vidsträcktare i det avseendet, att

dess tillämpning icke mskränkes av betingelsen, att tillverkningen skall ske

»till avsalu», och snävare i det att den endast hänför sig till tillverkning av

mjölprodukter. Den senare skiljaktigheten saknar emellertid betydelse med

nänsyn till möjligheten att ratificera, och då någon erinran mot för vidsträckt

tillämpning i detta avseende icke framkommit, synes denna skiljaktighet icke

böra giva anledning till någon ändring i lagtexten. Beträffande åter den förra

tarvas otvivelaktigt ändring, om Sverige skall kunna biträda konventionen.

Såsom förut utvecklats, skulle en dylik ändring, då konventionen undantager

hushallstillverkningen, väsentligen endast få den verkan, att ett antal offentliga

institutioner och kanske också en del enskilda dylika, vilka tillverka bröd

för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas under bagerilagen Då

dessa institutioners brödtillverkning blott ytterst sällan torde försiggå nattetid,

skulle nu berörda verkan emellertid sakna nämnvärd betydelse. Ett borttagande

av betingelsen »till avsalu» synes sålunda kunna förordas.

Ur kommerskollegii yttrande i ämnet må anföras följande: Kommers
Förslaget

att stryka orden »till avsalu» i 1 § motiveras, såvitt av utredningen koUe&lnmtramgar,

icke av något från intresserat håll inom landet framställt yrkande

utan enbart av synpunkten att därigenom bringa den reviderade lagen i samklang

med den internationella konventionen. Kagon egentlig utredning angående

verkningarna av denna föreslagna ändring synes emellertid icke°hava

verkställts, vilket synes kollegium ägnat ingiva vissa betänkligheter mot ändringens

vidtagande utan vidare. Den korta tid, som stått till förfogande för

remissens besvarande har icke heller för kollegium möjliggjort att införskaffa

nagra upplysningar härutinnan.

Kollegium vill därför inskränka sig till att framhålla, att, därest den föreslagna

ändringen vidtages, det torde befinnas nödvändigt medgiva undantag

för bageriarbete, som utföres av militär personal — särskilt vid fältmanövrer

— ävensom beträffande bageriarbete för krigsmaktens behov vid krigsfara eller

Dylika undantag torde också kunna hänföras under sådana

»tillfälliga undantag» som äro nödvändiga för------ »nationella

behov», vilka äro förutsedda enligt den internationella konventionens § 3d).

Några bärande skäl för att i fråga om förbuden mot natt- och söndagsarbete Departeför

brödtillverkning ställa personalen i militära etablissement samt offentliga IT''entschefenoch

enskilda anstalter o. d. sämre än bageriernas arbetare torde — om nu dylikt

arbete över huvud taget förekommer i här åsyftade institutioner — knappast

förefinnas. För tillgodoseende av tillfälliga behov av natt- eller söndagsarbete

bereder 4 § möjlighet. Jag har sålunda för att möjliggöra ratificering av konventionen

angående nattarbete i bagerier ansett mig böra upptaga socialstyrelsens

förslag att utesluta bestämningen »till avsalu».

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 60 käft. (Nr 72.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Undantaget Den andra av socialstyrelsen föreslagna ändringen i avseende å lagens tillfamil

e lämpningsområde innebär ersättande av det i 1 § stadgade undantaget för

bagerier». rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,

Socialstyrei- med ett undantag för tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan bi9en''

träde av annan än medlem av hushållet. Beträffande denna förändring yttrar

sig socialstyrelsen sålunda:

Arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet var avfattat på sådant sätt,

att förbudet mot natt- och söndagsarbete skulle gälla alla, såväl arbetare som

arbetsgivare och hans familjemedlemmar, vilka deltaga i arbete för tillverkning

till avsalu av bageri- och konditorivaror. Kommittén erkände i sm motivering,

att berörda vidsträckta tillämplighet stred mot den princip, som eljest gällde

i fråga om arbetarskyddslagstiftningen och som från dennas tillämpning undantog

arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans familj. Kommittén hane emellertid,

på yrkande från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll, funnit sig nödgad

föreslå omförmälda läggning av förbudet för att förebygga illojal konkurrens

från hembagerierna gent emot de större bagerierna. Förbudets inriktande pa

arbetet, oavsett av vem det utfördes, var för övrigt icke någon fullständig nyhet

för svensk lagstiftning, i det den s. k. butikstängningslagen forbjod butiks

öppethållande, oberoende huruvida biträde användes eller ej. Vid behandlingen

av kommitténs lagförslag i sociala rådet yttrades av vissa ledamöter betänkligheter

mot att lagen skulle äga tillämpning på arbete, som i hembagerier

utfördes av arbetsgivaren själv eller medlem av hans familj. Socialstyrelsen

biträdde emellertid kommitténs mening, under framhållande bl. a. av önskvärdheten,

att jämväl biträdena i dylika bagerier komme i åtnjutande av har

åsyftade skydd. Även föredragande departementschefen anslöt sig till kommitténs

ståndpunkt. . ....

Under utskottsbehandlingen vid 1919 års lagtima riksdag godtogs lagförslaget

uti ifrågavarande avseende av utskottets majoritet, men påyrkande ett

flertal reservanter, att lagen skulle förklaras icke äga tillämpning a rörelse,

som bedrevs utan biträde av annan än hustru och hemmavarande barn. borsta

kammaren biträdde nu berörda reservation, men kamrarna stannade i olika

beslut och sammanjämkning misslyckades. Lagförslaget förelädes i oförändrat

skick samma års urtima riksdag, som antog detsamma med det motionsvis

föreslagna undantaget för rörelse, som bedrives utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn. .

I ett till riksdagens andra lagutskott den 8 februari 1922 avgivet utlåtande

över förut omförmälda motion av herr Kinmanson vidhöll styrelsen sin ovan

angivna ståndpunkt och förordade uteslutande av nyss omförmälda undantag.

Såsom förberedelse för bagerilagens revision år 1923 hade socialstyrelsen

såsom förut berörts genom förmedling av polismyndigheterna företagit en

undersökning rörande bagerinäringen, av vilken undersökning bl. a. ^framgick,

att »familjebagerierna» under de närmast föregående åren ej visat någon starkare

ökning. Med hänsyn därtill och då det endast var fråga om en förlängd

provisorisk reglering, ansåg sig styrelsen icke ha tillräcklig anledning att påkalla

uteslutande av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Tillika förklarade

sig styrelsen emellertid fortfarande vara av den uppfattningen, att det tran

konkurrenssynpunkt måste anses rätt och billigt, att lagens förbud gällde för

alla bagerier.

Klagomålen från de större bageriernas sida, framförda av såväl arbetsgivare

som arbetare, ha ej upphört, och under de förut omtalade, innevarande år verkställda

utredningarna rörande bagerilagstiftningens verkningar ha de med stor

skärpa ånyo gjorts gällande. Flera under utredningarna gjorda iakttagelser

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

19

tyda också på, att de icke sakna fog för sig. Andra lagutskottet vid 1922 års

riksda,g uttalade med ^anledning av ett i herr Kinmansons förut berörda motion

iramstallt yrkande på ifrågavarande undantagsbestämmelses uteslutande, att

det enligt utskottets uppfattning för frågans bedömande vore av avgörande

betydelse att fa utrönt, i vad män efter bagerilagens tillkomst en förskjutning

inom bageribranschen^ skett i riktning mot ökat antal hembagerier och vidgad

omsättning för dein på bekostnad av de mer yrkesmässigt bedrivna bagerierna.

Av de förut anförda siffrorna beträffande bageriföretagens fördelning på

°.. f ■v''^?er *raiIng''a:r> att de små företagen — vare sig man urskiljer de här

särskilt asyftade familjebagerierna eller med hänsyn till den osäkra differentieringen

skär alla företag utan särskilt anställda arbetare över en kam —

obestridligen intaga en mycket betydande ställning inom bagerihanteringen

ocii med afl sannolikhet kunna erbjuda de större bagerierna en kännbar konkurrens.

Jämväl uppgifterna om bageriföretagens fördelning med hänsyn till

tiden för deras tillkomst måste,^ även om lägre löner, tekniska förbättringar

ni- m. gynnat uppkomsten av småbagerier under de senaste åren. anses tyda på

att lagstiftningen medfört starkare ökning av de små än de stora företagen

basom en omständighet, vilken torde tjäna att förstora verkningarna av undantaget,

_ ma i ramhallas, att den allmänna uppfattningen i stor utsträckning icke

gör sig^ leda för ^ undantagets begränsning utan med familjebagerierna i avseende

a frihet från lagens iakttagande jämställer allehanda små bageriföretam

JJet anmärkningsvärt störa antalet bagerier, som uppgivits olovligen undandraga

sig lagens tillämpning, lär i viss mån finna sin förklaring i nu berörda

omständighet. Nämnas bör måhända också i förevarande sammanhang att

undantagsbestämmelsen givit upphov åt en del anordningar till lagens kringgående,

t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom kompanjoner.

Huruvida ett uteslutande av undantagsbestämmelsen skulle för de större

bagerierna medföra förväntad lättnad i konkurrensavseende, är måhända ej

fullt säkert, liderna för försäljningens början, varom den av styrelsen verkställda

utredningen lämnat upplysning, utvisa ej med säkerhet någon tidigare

början 1m lamilje- och Övriga småbagerier, och den s. k. butikstängningslagen

torde också i regel ej medgiva dylik början före kl. 7 f. m. Vidare komma de

större bageriforetagen att med hänsyn till sina återförsäljningsställen alltid

vara de mindre med deras direkta försäljning underlägsna i avseende å brödets

tidiga tillhandahallande.

Socialstyrelsen är emellertid fortfarande av den meningen, att rättvisan kräver

undantagets avskaffande. När staten för tillgodoseende av något offentligt

intresse palagger en näringsgren vissa inskränkningar i dess verksamhet måste

den nämligen anses förpliktad att såvitt möjligt tillse, att den ej därmed o-vnnar

vissa grupper av företag på andras bekostnad. Med den tillbakaflyttning

av tiden för arbetets början från kl. 6 till 5 f. m„ som styrelsen funnit sig nödgad

föreslå, skulle för övrigt de små företagen i vad angår förbudet mot nattarbete

knappast ha skalig anledning till klagomål över att de inbegripas under

lagen.

I enlighet med vad här utvecklats, har bestämmelsen om undantag för rörelse

som bednves utan biträde av annan än make och hemmavarande barn uteslutits.

1 dess ställe har i överensstämmelse med konventionen angående natt

arbete i bagerier upptagits en bestämmelse, som från lagens tillämpning undantager

tillverkning för hushållsbruk. vilken bedrives utan biträde av annan än

medlem av bushållet. Konventionens betingelse att tillverkningen skall ske för

de tillverkandes egen förbrukning, har icke synts lämpligen kunna beaktas då

densamma skulle leda till det orimliga resultatet, att ifrågavarande bakning

icke skulle la omfatta bröd, avsett för andra hushållsmedlemmar t ex husfadern,

än de som deltagit i bakningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Reservationer.

Kommers
kollegium.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Byråchefen Bergsten yttrar sig beträffande förevarande fråga i sin reservation

på följande sätt:

Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya definitiva bagerilagen även

inbegripa de förut från lagen undantagna s. k. familjebagerierna, d. v. s. rörelser

som bedrivas utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.

Bakom detta förslag stå såväl arbetsgivare som arbetare i full endräkt, dock

som det vill synas mindre av intresse för den skyddssynpunkt, som det är

lagens enda uppgift att företräda, än av andra bevekelsegrunder. För min del

anser jag mig ej kunna biträda förslaget.

Därest familjebagerierna, såsom arbetarna önska, skulle läggas under lagen

utan att någon tillbakaflyttning av tiden för arbetets början (t. ex. till kl. 5)

på samma gång genomfördes, skulle följden med all sannolikhet endast bliva

den, att antalet lagbrytande bageriföretag ökades med ytterligare minst ett

1,000-tal. Men även om nyssberörda ändring av arbetstidens förläggning komme

till stånd, synes det mig i allt fall varken riktigt eller lämpligt att inbegripa

familjebagerierna under lagen. Tvärtom vore det enligt min mening

ur såväl principiell som praktisk synpunkt bäst att i samband med genomförandet

av ifrågavarande ändring ställa allt arbete, som bedrives av arbetsgivaren

själv och medlemmar av hans familj, utanför lagen.

Den allmänna rättsuppfattningen torde näppeligen kunna förlika sig med en

lagstiftning, som binder även arbetsgivaren och hans hemmavarande familjemedlemmar

vid en arbetstid av viss bestämd längd och förlagd till vissa bestämda

timmar av dygnet. I den mån detta är fallet genom den nuvarande bagerilagen

har det också visat sig, att lagöverträdelse i allmänhet icke kunnat förhindras.

Vid sådant förhållande synes det ur konkurrenssynpunkt vara tämligen

likgiltigt, om företag av denna karaktär falla under lagen eller icke.

Skulle vidare den i lagen stadgade tiden för arbetets början till baka! lyttas

från kl. 6 till kl. 5 f. m., torde den mest besvärande konkurrensmöjligheten från

småbageriernas sida gentemot de större vara undanryckt och såväl bagerndkarna

som arbetarna utan större svårighet kunna finna sig i, att arbete, som utföres

av arbetsgivaren själv eller medlemmar av hans familj, undantages från

lagen. Detta skulle också stå i full överensstämmelse med den allmänna arbetstidslagens

principer och giva bageriarbetsgivarna samma rättvisa stallning i

nu berörda avseende, som tillkommer andra arbetsgivare.

Det har, som förut nämnts, redan nu visat sig förenat med nästan oöverstigliga

svårigheter att övervaka bagerilagens efterlevnad, särskilt vad beträffar

småbagerierna. Tanken på en ytterligare utökning av lagens tillämpningsområde

till att omfatta även de s. k. familjebagerierna har också från yrkesinspektörernas

sida mötts av ganska bestämda gensagor. Av yrkesmspektoren i bkanedistriktet

förklaras rent ut, att tillsynen vid sådant förhållande skulle bliva »so,

gott som omöjliggjord».

Socialfullmäktigen von Sydow framhåller reservationsvis, att i övrigt inom

den svenska arbetarskyddslagstiftningen den principen är godkänd, att man

från lagens tillämpning undantager arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans

familj. Herr von Sydow förklarar sig icke kunna finna anledning föreligga

att i förevarande avseende avvika från nämnda grundsats.

Kommerskollegium yttrar i fragan följande:

De skäl, som av socialstyrelsen anförts för att jämväl de s. k; hembagerierna

(i egentlig mening) borde inbegripas under lagens

ligen hänsynen dels till konkurrens och kontrollsynpunkterna, dels till den in
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

21

ternationella konventionen, enligt vilken alla arbetande inom bagerihanteringen

skola vara underkastade förbudet mot nattarbete.

Enligt kollegii mening förtjäna tvivelsutan de principiella skäl, som anförts

mot inrangeringen av de verkliga hembagerierna under lagens bestämmelser,

allt beaktande. Det måste sålunda anses i viss mån stötande för rättsuppfattningen

att binda den, som själv och endast med biträde av hemmavarande familjemedlemmar

i hemmet utför arbetet, vid viss bestämd arbetstid eller vissa

klockslag. Å andra sidan måste det av praktiska skäl anses förenat med stora

svårigheter att genomföra en speciell, social skyddslagstiftning inom en viss

yrkesgren utan att utsträcka tillämpningen till yrket i dess helhet. Vid dylikt

förhållande synes det kollegium riktigast att låta de rent praktiska samt

billighetssynpunkterna bliva utslagsgivande. Och därest, förutom den av socialstyrelsen

förordade ändringen i fråga om tiden för arbetets början, jämväl

de av kollegium förordade jämkningarna och möjligheten i vissa fall för medgivande

av viss dispens skulle vinna statsmakternas godkännande, lära

i realiteten inga mera avsevärda olägenheter behöva befaras uppstå för hembagerierna

genom att de bleve inbegripna under lagens tillämpning.

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening vitsorda,

att genom familjebageriernas inordnande under lagen en av de allra väsentligaste

anledningarna till klagomål över densamma skulle undanröjas. T

samband därmed framhålla föreningarna emellertid, att hänsyn till rättvisan

synes dem påkalla, att även de i lagens 1 § andra stycket omförmälda företagen,

d. v. s. hotell, restauranger och kaféer, inbegripas under tillämpningen

av lagens allmänna föreskrifter.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet, som förmenar, att orsaken till de talrika

överträdelserna av bagerilagen är att söka i familjebageriernas undantagande

från lagens tillämpning, förklarar sig anse, att lagen bör omfatta all

yrkesmässig utövning av bagerinäring.

Den av socialstyrelsen förfäktade meningen, att förevarande lagstiftning bör

äga tillämpning jämväl å sådana bageriföretag, som bedrivas utan biträde av

annan än make och hemmavarande barn, har, såsom av den nu lämnade redogörelsen

framgår, vunnit stöd på flera håll. Av internationella arbetskonferensen

har också hävdats, att det icke läte sig göra att från nattarbetsförbudets

tillämpning undantaga någon arbetande, ej ens arbetsgivaren själv.

Enligt min mening tala såväl hänsyn till rättvisa och billighet som kravet

på en effektivare lagtillämpning till förmån för familjebageriernas inbegripande

under lagen. Staten måste nämligen, såsom av socialstyrelsen framhållits,

anses förpliktad att vid utfärdande av restriktiva lagar se till. att de

därigenom förorsakade olägenheterna såvitt möjligt icke ytterligare skärpas

genom av restriktionerna framkallade förändringar i konkurrensförhållandena.

Otvivelaktigt ha också bagerilagens besvärande verkningar för den större,

mera yrkesmässiga bagerinäringen i avsevärd män förstorats därav, att ett

mycket betydande antal mindre bagerier ansett sig och även allmänt ansetts

jämställda med de egentliga familjebagerierna. Med en till hela bagerinäringen

undantagslöst utsträckt lagstiftning komme dylika missbruk ej längre

Sveriges bageriidkareförening

och

Stockholms

bageriindnstriforening.

Sv. livsmedelsarbetareförbundet.

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:is proposition nr 72.

Tiden för

nattarbetsförbudet.

Socialstyrel
sen.

att vara möjliga, utan skulle lagstiftningen sannolikt kunna bringas till en

mera tillfredsställande tillämpning.

Ehuru jag ej vill förneka, att undantaget för familjebagerier har visst fog

för sig, har jag sålunda, oavsett att så erfordras för anslutning till konventionen,

icke kunnat undgå finna avgörande skäl tala för undantagandets uteslutande.

I fråga om nattarbetsförbudet har socialstyrelsen föreslagit den förändringen,

att detsamma från att nu omfatta tiden mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. skulle

inskränkas till att avse tiden kl. 8 e. m.—5 f. in. Rörande denna förändring

anför socialstyrelsen följande:

Beträffande därefter de tider, som lagens förbud mot arbete bör avse, ha,

såvitt styrelsen har sig bekant, ej några avsevärda erinringar framställts mot

att förbudet omfattar sön- och helgdagar. Förbudet i vad det angår nattarbete,

d. v. s. å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m., torde däremot utgöra det moment i

bagerilagstiftningen, som i främsta rummet givit anledning till bageriidkarnas

klagomål. Dessa klagomål, som gjorts gällande alltifrån lagstiftningens tillkomst,

ha förut i korthet refererats. Otvivelaktigt torde de ha ett visst berättigande,

och sannolikt är, att förbudet i denna del icke kan fritagas från en viss

ofördelaktig inverkan på produktionskostnaderna. De sociala reformerna kunna

emellertid vanligen ej genomföras utan ekonomiska uppoffringar, och ovisst

är, om hänsynen till berörda ofördelaktiga verkningar skulle kunnat anses motivera

förslag till en inskränkande förändring i förbudet mot bageriernas nattarbete.

För styrelsen framstår ett annat förhållande såsom avgörande härvidlag. Av

internationella arbetskonferensen har nattarbetet konsekvent begränsats till tiden

före kl. 5 f. m. De i Washington antagna konventionerna angående kvinnors

nattarbete och angående barns nattarbete inom industrien föreskriva båda

en nattledighet av minst 11 på varandra följande timmar, så förlagda att däri

ingår tiden mellan kl. 10 e. m. och 5 f. m. I konventionen angående nattarbete

i bagerier påbjudes, såsom redan förut omnämnts, en nattledighet av minst 7 på

varandra följande timmar, innefattande tiden mellan kl. 11 e. m. och 5 f. m.

eller under vissa förutsättningar mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m. Att internationella

arbetskonferensen sålunda förlagt gränsen mellan natt- och dagarbete

till kl. 5 f. m. förbinder dock icke de skilda staterna att tillämpa samma gränsförläggning

— redan i Versailles-fördragets § 405 förklaras, att biträdandet av

en konvention i intet fall skall påkalla minskning av det skydd, som genom

lagstiftning redan beviljats.

Styrelsen har emellertid i sitt den 2 november 1925 avgivna förslag till

reviderad lag om arbetarskydd på anförda skäl upptagit arbetskonferensens

här ovan angivna gränsbestämning för användandet av minderåriga arbetare.

Beträffande kvinnliga arbetare är enahanda begränsning, som jämväl upptagits

i lagförslaget, i enlighet med en i Bern år 1906 avslutad konvention

föreskriven i lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag. För styrelsen, som

sålunda nyligen uttalat sig för att förlägga gränsen för nattarbetet till kl. 5

f. in. och detta ej blott i fråga om kvinnor utan även i avseende å minderåriga

arbetare, är det tydligt.vis icke möjligt att beträffande bageriarbetarna, som ju

icke numera kunna anses arbeta under några särskilt dåliga förhållanden, föreslå

något längre gående skydd mot nattarbete. Förbudet mot nattarbete skulle

alltså enligt styrelsens förslag omfatta tiden mellan kl. 8 e. m. och 5 f. m., vil
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

23

ket ändock skulle giva en nattledighet, som vore två timmar längre än den,

som föreskrives i konventionen angående nattarbete i bagerier.

I sin reservation yttrar sig byråchefen Bergsten beträffande tiden för natt- Reservation

arbetsförbudet på följande sätt:

överträdelserna av bagerilagen torde näppeligen kunna botas genom en mera

omfattande och ingående yrkesinspektion, vilket för övrigt skulle medföra en

ej oväsentlig ökning av arbetskrafter och kostnader. Man måste nog gå till

grunden och närmare undersöka orsaken till överträdelserna för att utfinna

botemedlet. Det torde då visa sig, att huvudorsaken är att söka i lagens begränsning

av tiden för det egentliga bageriarbetets början till kl. 6 f. in. Den

stora allmänhetens helt naturliga önskemål om ett så färskt och billigt bröd

som möjligt synes ha föranlett särskilt småbagerierna, vilkas arbetsförhållanden

för övrigt äro svårare att övervaka och vilkas personal till största delen står

utanför organisationsväsendet, att börja sitt arbete tidigare än lagen medgiver.

Det är, kan man säga, livet självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens

alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig

och efter nuvarande förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid.

Den frågan uppställer sig då osökt, om icke en ändring av lagen därhän att

tiden för arbetets början flyttades något tillbaka, skulle kunna medföra ett slut

på de många lagöverträdelserna eller åtminstone en sådan förbättring i berörda

avseende, att lagens existens kunde anses motiverad. För min del är jag böjd

för att tro, att så skulle bliva fallet, och har jag jämväl kommit till den uppfattningen,

att det härvid borde vara tillräckligt med en timmes tidigare början

eller, såsom socialstyrelsen föreslagit, kl. 5 f. m.

För att emellertid ifrågavarande reform skall bliva till avsedd nytta torde

en motsvarande ändring böra ske med avseende på tiden för de erforderliga förarbetenas

början. I annat fall lärer det kunna befaras, att reformen för vissa

företags vidkommande till största delen kommer att stanna på papperet och

av flertalet bagerier icke kunna till fullo utnyttjas. Särskilt torde detta bliva

fallet med småbagerierna, vilka ej i samma utsträckning som de större hava

maskinella hjälpmedel till sitt förfogande. Den oundvikliga följden härav bleve

endast fortsatta lagöverträdelser. Det synes mig därför riktigast, att förarbetena

liksom hittills och i överensstämmelse med kutymen i äldre, före arbetstidslagstiftningens

inträde gällande avtal få taga sin början intill två timmar tidigare

än det övriga arbetet. Då det väl får förutsättas, att arbetsgivarna icke

ha något intresse av att igångsätta berörda arbeten tidigare än som är erforderligt

för att de skola medhinnas till kl. 5, föreligger ju icke heller någon anledning

befara, att dessa två timmar skola utnyttjas i större utsträckning än behovet

verkligen kräver.

För genomförandet av nu anförda reform kunna framhållas även andra vägande

skäl. Under hänvisning till socialstyrelsens motivering i berörda avseende

ber jag för egen del få tillägga följande.

Ur social synpunkt torde den föreslagna reformen otvivelaktigt vara ägnad

medföra vissa fördelar, nämligen i den mån ett bättre och billigare bröd därigenom

kan beredas den konsumerande allmänheten. De nackdelar, som skulle

drabba bageriarbetarna, synas å andra sidan ej vara av den betydelse, att de

kunna anses uppväga reformens nytta, åtminstone om man ser saken mera i

stort. I hygieniskt avseende lärer det sålunda icke spela någon mera nämnvärd

roll, om arbetet får börja kl. 5, under förutsättning att arbetarna inrätta tiden

för sin nattvila därefter. Däremot kan det i socialt avseende anses beteckna en

viss tillbakagång för bageriarbetarna att få förläggningen av sin arbetstid ytter
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 72.

Kommers
kollegium.

ligare fjärmad från den eljest mera sedvanliga. Man må emellertid härvid icke

förbise, att åtskilliga andra yrkesmän torde få vidkännas samma eller andra,

med yrkets speciella natur förknippade olägenheter, som i vissa fall kunna vara

av ännu mera besvärande art. Man tanke t. ex. på gruvarbetare eller skiftarbetare

i helkontinuerlig drift eller på lokpersonal, sjömän, tidningspersonal

o. s. v. Det torde vidare böra beaktas, att även om bageriarbetarna få börja

sitt arbete jämförelsevis tidigt, denna olägenhet i viss mån kompenseras av

den förmån, som ett tidigare avslutande av arbetet med rätta anses innebära

under sommarhalvåret. Slutligen är jämväl att framhålla, hurusom bageriarbetarna

i övrigt beträffande arbets-, löne- och levnadsförhållanden måste anses

intaga en relativt mycket gynnsam ställning.

Redan vid frågan om bagerilagstiftningens upprätthållande ha ur kommerskollegii

yttrande återgivits vissa uttalanden, som angiva kollega uppfattning

om olägenheterna av nattarbetsförbudets tidsbegränsning på morgnarna. Rörande

särskilt denna fråga anför kollegium ytterligare följande:

I sitt den 8 februari 1923 avgivna yttrande över då föreslagna förlängning

av den provisoriska bagerilagen framhöll kollegium de betydande olägenheter,

som vållats av bestämmelsen om det egentliga bageriarbetets början kl. 6 f. m.

Nämnda bestämmelse hade föranlett en olämplig arbetsforcering, ökad jäst- och

bränsleförbrukning, brödets försämrande och fördyrande samt frestelse till lagens

åsidosättande eller kringgående på olika sätt. Dessa uttalanden hava, såsom

redan framhållits, genom de nu verkställda utredningarna tillfullo bekräftats.

Då socialstyrelsen nu med anledning härav föreslagit en tillbakaflyttning

av den medgivna ordinarie arbetstidens början till kl. 5 f. in., kan kollegium

därför endast livligt förorda denna ändring.

För ett fullt lämpligt utnyttjande av den tillbakaflyttade arbetstiden torde

emellertid erfordras, att de nödvändiga förberedelsearbetena med uppeldning och

deggörning få påbörjas 1 ^ å 2 timmar tidigare, sålunda kl. 3 eller åtminstone

3.30 f. m.

Vidare finner kollegium fortfarande skäl föreligga för möjliggörande att

genom dispens, meddelad av yrkesinspektionens chefsmyndighet, erhålla rätt

att, där skiftarbete införts eller andra särskilda skäl föreligga, sätta arbetets

början till 4 f. m. Härigenom skulle såsom av kollegium framhållits i meromnämnda

yttrande, bland annat vinnas, att det synnerligen beaktansvärda tekniska

framsteg, som ligger i införande av elektriska bakugnar för utnyttjande

av s. k. lågtariff ström mellan 4 och 7 f. m., kunde hava större utsikter att

komma till en allmännare användning.

Skulle hänsyn till bestämmelserna i förenämnda internationella konvention

anses utgöra hinder mot ett dylikt medgivande, förordar kollegium, att i varje

fall dispens från bestämmelserna om arbetstidens förläggning må kunna medgivas

i den utsträckning, som i nämnda konvention förutsättes. Sådana möjligheter

till dispens skulle, utöver de enligt 4 § förutsedda fallen, kunna innefatta

:

1. Rätt att börja arbetet kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på varandra

följande helgdagar samt i övrigt, då skäl därtill finnas på grund av årstiden

eller där överenskommelse därom eljest träffats mellan vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer.

2. Rätt att bedriva arbete mellan kl. 8 och 10 (eventuellt 11) e. m.

Det synes nämligen i och för sig knappast lämpligt, att Sverige skulle av

hänsyn till den internationella solidariteten ålägga sig vissa restriktioner i sin

speciella näringslagstiftning, för vilkas genomförande en inhemsk övervägande

opinion ej lärer kunna åberopas utan att samtidigt åtminstone bereda möjlighet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

25

för de av ifrågavarande lagstiftning berörda yrkesidkarna att komma i åtnjutande

av de lättnader på andra punkter, som den normgivande internationella

konventionen förutsätter. Och detta så mycket mer, som det i detta fall icke

blott, eller ens i främsta rummet, gäller ett enskilt näringsintresse utan ett

för hela folkhushållet och folknäringen betydelsefullt avvägande rörande det

lämpligaste och mest ekonomiska sättet att bedriva produktionen av ett av de

viktigaste näringsmedlen gentemot en mindre grupps särskilda i och för sig

berättigade intressen och önskemål.

Av Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening

framhålles, att förslaget om framskjutande av tiden för arbetets början till

kl. 5 f. m. påtagligen måste anses som en förbättring, men att detsamma likväl

icke tillfredsställer bagerinäringens befogade önskemål. Sedan föreningarna

framställt krav på bagerilagstiftningens avskaffande, anföra de följande:

Men om fortfarande undantagslagstiftningen i fråga provisoriskt eller definitivt

skall betunga vårt yrke, så är det av utomordentligt stor betydelse, att det

ordinarie arbetet får börja före klockan 5 och åtminstone klockan 4 f. m., vilket

sistnämnda som bekant är fallet i flera främmande länder, där nattarbetet är

avskaffat och vilket ju icke heller skulle förhindras genom den av socialstyrelsen

förordade anslutningen till den 1925 antagna internationella konventionen.

Det är alldeles säkert, att arbetets början klockan 4 f. m. i högst väsentlig mån

skulle underlätta de strävanden efter bättre och billigare bröd, vilka ovan i

annat sammanhang berörts. Den nuvarande forceringen av morgonarbetet, vilken,

såsom i den framlagda utredningen otvetydigt vitsordats, visat sig så

ofördelaktig, skulle icke väsentligen förebyggas genom arbetets början klockan

5 f. m. Minst 3 timmar före morgonbrödets saluförande i hembutikerna klockan

7 f. m. äro nödvändiga för att åstadkomma tillfredsställande förhållanden

i förevarande hänseende och särskilt vid de större bagerierna, vilkas omsättning

till större delen måste distribueras till andra platser, såväl inom som utom

respektive samhällen. Visserligen är något, men långt ifrån vad som är nödvändigt,

vunnet genom arbetets början klockan 5 f. m.

Vi få därjämte fästa uppmärksamheten på, att i det nya lagförslaget förarbetena

tillmätts endast en timme före det allmänna arbetets början i stället

för två timmar i den nuvarande lagstiftningen. Även detta gör det medgivande,

som lämnats genom att det allmänna arbetet får börja klockan 5 f. m., vida

mindre värdefullt och i en hel mängd fall illusoriskt. Vi få således, oavsett

huru den förra frågan avgöres, i fråga om den senare anhålla, att samma tidrymd,

två timmar, som den nuvarande i en eventuell ny lagstiftning medges

för förarbetena.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet uttalar sig i frågan på följande sätt:

I det förslag till permanent lag, som socialstyrelsen utarbetat, har styrelsen

föreslagit annan förläggning av tiden i fråga om arbetets uttagande, än vad

i nuvarande lag är stadgat, och detta enligt vårt förmenande utan tillräckligt

bärande skäl och även utan tanke på de ödesdigra konflikter, som med anledning

härav skulle komma att uppstå mellan arbetare och arbetsgivare. I de

flesta kollektivavtalen, som äro gällande mellan vederbörande parter, är tiden

fastslagen i överensstämmelse med nuvarande lagbestämmelse, eller mellan

kl. 6 f. m. och 8 e. m.

Förbundet anser också, att en ändring i nuvarande lagbestämmelse står i strid

med fredstraktatens innebörd, som uttryckligen föreskriver, att för de länder,

som hava en lagstiftning, som lämnar större förmåner än vad kommande kon
-

Sveriges bageriidkareförening

och

Stockholms

bageriindustriföreniDg.

Sv. livsmedelsarbetareförbnndet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung1. Maj ds proposition nr 72.

Departe
mentschefen.

Begreppen

>bageri-> och

> konditorivaror

».

ventioner kunna innebära, detta icke får verka till sådan ändring, som kan

anses medföra försämringar i de sociala lagbestämmelser, som redan finnas.

Till stöd för den av socialstyrelsen föreslagna förflyttningen av tiden för

bageriarbetets början från kl. 6 till 5 f. m. ha av nämnda ämbetsverk och från

andra hall anförts åtskilliga realskäl. För att lagstiftaren skall anse sig

berättigad att vidtaga en lagändring, som uppenbarligen innebär ett steg tilloaka

på de sociala reformernas väg och för de därav berörda en avsevärd

försämring i arbets- och levnadsförhållanden måste emellertid enligt mitt förmenande

lagändringen vara påkallad av synnerligen starka skäl. Denna

uppfattning har för övrigt på sätt och vis stöd i Versailles-fördraget. Genom

bestämmelsen i § 405 sista stycket av detta fördrag, att internationella arbetsorganisationens

konventioner och rekommendationer i intet fall skola anses påkalla

minskning i redan medgivna skyddsförmåner, torde nämligen fördraget få

anses ha betonat vikten av att bibehålla sociala framsteg orubbade.

Beträffande förhållandena i det särskilda fall, varom här är fråga, innebär

förändringen, att ett betydande antal arbetare, som sedan sex år fått börja

sitt arbete kl. 6, nu skulle börja det kl. 5. f. m. Det förra klockslaget betecknar

redan det en ganska tidig timme, men det senare nämnda angiver en begynnelsetid,

som i många fall måste leda till verkligt besvärande olägenheter och stundom

även till hygieniska risker. För att kunna börja arbetet kl. 5 måste nämligen

arbetarna, vilkas övervägande antal utgöres av kvinnor, sannolikt i

regel stiga upp före kl. 4. Någon ordnad måltid lär väl vanligen ej då vara

att påräkna och spårvägar och andra kommunikationsmedel ha vid ifrågavarande

tidiga timme ej ännu börjat sina turer. Vidare torde en lagändring av

ifrågasatt slag komma att inom bagerifacket leda till arbetskonflikter, vilkas

utgång icke kan förutses. I somliga fall skulle måhända arbetsgivarna lyckas

genomdriva en förläggning av arbetstiden i anslutning till lagens förändrade

bestämmelser; i andra fall skulle de säkerligen komma att misslyckas. Härigenom

skulle icke önskvärda olikheter i arbetstidens förläggning komma att

uppstå.

Med hänsyn till det sålunda anförda har jag icke funnit mig kunna upptaga

socialstyrelsens förslag i förevarande avseende, utan har jag bibehållit den hittills

gällande begynnelsetiden eller kl. 6 f. m. Tydligtvis har jag under sådana

förhållanden ej heller funnit anledning att biträda några andra ändringsförslag,

berörande frågan om tiden för arbetets början.

Till undanröjande av tvistigheter rörande rätta innebörden av den i lagens

2 § a) förekommande termen »konditorivaror» har socialstyrelsen föreslagit

en förändring i nämnda lagrum. Styrelsen yttrar härom följande:

Med anledning av olika meningar om vad som rätteligen skall förstås med konditorivaror

ha i flera fall meningsskiljaktigheter gjort sig gällande, om tillverkning

av wienerbröd kan anses medgiven genom bestämmelsen i bagerilagens 2 §

a). Vid ett sammanträde i socialstyrelsen den 29 maj 1920 med representanter

för arbetsgivare och arbetare inom bageriyrket jämte en teknisk expert på om
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

27

rådet enades man emellertid om, att till bagerivaror skulle vara att hänföra

varor, vid vilkas tillverkning jäst i en eller annan form användes såsom jäsningsmedel

och till konditorivaror åter bakverk, som framställas utan användning

av jäst. Wienerbröd skulle i överensstämmelse härmed vara att räkna till

bagerivaror. Flera domstolsutslag, bl. a. av de tre hovrätterna, gå dock i motsatt

riktning. För att få slut på nu berörda osäkerhet har styrelsen i lagförslaget

infogat en bestämmelse, som i överensstämmelse med beslutet vid omförmälda

sammanträde kännetecknar begreppen bageri- och konditorivaror.

Kommerskollegium anför i frågan följande:

Till undvikande av nu existerande ovisshet, vilka varuslag som äro att hänföra

till »konditorivaror» har av socialstyrelsen föreslagits, att nämnda uttryck

ersättes med »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes». Emellertid

torde kunna ifrågasättas, huruvida denna formulering undanröjer varje anledning

till tvekan, enär det som bekant låter sig väl göra att framställa brödtyper

utan användande av jäst men med tillsats av vissa kemiska preparat som jäsningsmedel.

Då avsikten förmodligen vore, att icke heller dylika brödtyper

skulle få bliva föremål för söndagstillverkning, torde efter ordet »jäst» böra

inskjutas orden »eller andra jäsningsmedel», eller motsvarande uttryck.

Det av kommerskollegium förordade tillägget har, enligt vad jag inhämtat,

varit ifrågasatt redan vid den av socialstyrelsen omtalade överläggningen i

ämnet men ansetts göra brödbegreppet alltför omfattande. Då jag ansett det

riktigast att respektera den mening i frågan, varom parterna enats, har jag

icke upptagit kollegii kompletteringsförslag.

De av socialstyrelsen föreslagna ändringarna i 2 § d) och f) ha, då begränsningen

till kl. 6 f. m. i 1 § lämnats oförändrad, givetvis icke upptagits.

Beträffande tillverkningen av spis- eller knäckebröd, för vilket arbete lagens

3 § och 4 § andra stycket meddela särskilda bestämmelser, har socialfullmäktigen

von Sydow reservationsvis framhållit, att man åtminstone för den fabriksmässiga

tillverkningen borde medgiva sådant undantag från lagens stadgande,

att arbetet kunde få bedrivas i kontinuerlig drift med tre skiftlag liksom i andra

näringar.

Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening yttra

sig i samma fråga på följande sätt:

Vidare tillåta vi oss att påtala socialstyrelsens behandling av spisbrödfabrikanternas

så mycket omdebatterade arbetsfråga. Den summariska hänvisning

till den internationella konventionen, som socialstyrelsen i detta stycke gör,

torde få anses så mycket mindre tillräcklig härvidlag, som denna konvention

väl icke ännu är definitivt biträdd av de svenska statsmakterna och icke blott

behovet utan även rimlighet och rättvisa i bageriyrkets likställande i fråga om

treskiftsarbete med övriga industrigrenar äro så klarlagda, att rimliga skäl

icke synas föreligga att ej i detta hänseende gå spisbrödfabrikanternas så ofta

och så kraftigt uttalade önskemål till mötes.

Såvitt jag kan döma, torde något egentligt behov av förändring i förevarande

hänseende icke vara förhanden. Genom den ändring i 4 § andra stycket, som

vidtogs år 1923, lär nämligen möjlighet vara beredd till erhållande av varje

verkligt erforderlig eftergift.

Kommers
kollegium.

Departe
mentschefen.

Tillverkning

av spis- eller

knäckebröd.

Social fullmäktigen

von Sydow.

Sveriges bageriidkareförening

och

Stockholms

bageriindustriforening.

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

I lagens övriga paragrafer har jag i likhet med socialstyrelsen icke funnit

några förändringar påkallade.

Med hänsyn till uteslutandet av bestämningen »till avsalu» i 1 §, varigenom

lagens tillämpning kommer att utsträckas till bl. a. en del militära etablissement

och allmänna anstalter, har i överensstämmelse med det nu föreliggande

förslaget till förnyad lag om arbetstidens begränsning till förevarande lag

fogats ett nytt stadgande, 9 §, vari föreskrives, att beträffande verksamhet,

som bedrives av staten eller kommun, vad i lagen är stadgat angående arbetsgivare

skall gälla arbetsföreståndaren.

I fråga om lagens slutbestämmelser har jag utan förändring följt socialstyrelsens

förslag.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med ovan angivna

grunder inom departementet upprättat förslag till lag om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, vilket förslag

är närlagt detta protokoll1, hemställer departementschefen, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

1 Detta förslag, vilket är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här

uteslutits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

29

Bil. 1.

Socialstyrelsens betänkande med förslag till reviderad lag om vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageriocli

kouditoriarbete.

Stockholm den 26 november 1925.

Genom beslut den 20 februari 1925 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som

angivits i ett av styrelsen tidigare avgivet utlåtande, verkställa utredning

rörande verkningarna av lagen den 22 juni 1923 om yissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete ävensom att vid

utredningens verkställande samråda med kommerskollegium, förnämligast i

vad angår nämnda lagstiftnings ekonomiska verkningar. Med anledning av

berörda uppdrag har dels genom förmedling av länsstyrelserna och dem underlydande

myndigheter införskaffats uppgifter i vissa avseenden rörande samtliga

för sistnämnda myndigheter kända bageri- och konditoriföretag, dels förmedelst

frågecirkulär från ett större antal arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom bageri- och konditorifacket, truppförband, sjuk- och andra vårdanstalter

samt restauranger m. fl. företag inhämtats upplysning om nämnda lags (bagerilagen)

verkningar i allmänhet och dels genom en mer ingående undersökning

av förhållandena inom ett mindre antal bagerier närmare studerats de

ekonomiska verkningarna av såväl bageri- som åttatimmarslagen. Förstberörda

två utredningar ha väsentligen anordnats och verkställts av socialstyrelsen,

den sistnämnda av kommerskollegium.

Sedan omförmälda utredningar fortskridit så långt, att dess resultat kunnat

tillgodogöras, har styrelsen med hänsyn till att den nu gällande bagerilagen

upphör att gälla med 1926 års utgång, funnit sig böra taga under omprövning,

huruvida nämnda lag borde förnyas. Efter det av omprövningen framgått att

så borde ske, har inom styrelsen utarbetats förslag till reviderad lag om

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

Enligt styrelsens mening borde denna lag utfärdas såsom definitiv,

d. v. s. utan begränsning av giltighetstiden.

Såsom av betydelse i förevarande avseende må erinras om, att styrelsen genom

remiss den 24 sistlidne augusti anmodats att yttra sig över bl. a. det av

internationella arbetskonferensen å dess sammanträde innevarande år antagna

förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier. Styrelsen har ansett

sig lämpligen kunna fullgöra nämnda uppdrag i förevarande sammanhang.

Slutligen bör måhända här även omnämnas, att styrelsen från riksdagens

justitieombudsman, för kännedom och vidtagande av de åtgärder, vartill handlingarnas

innehåll möjligen kunde föranleda, fått mottaga en av vissa bilagor

åtföljd, den 18 augusti 1925 dagtecknad framställning från svenska livsmedglsarbetareförbundet

vari förbundet hemställer om justitieombudsmannens

ingripande med anledning av ett utslag av hovrätten över Skåne och Blekinge

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

rörande förseelse mot lagen den 17 oktober 1919 om begränsning av tiden för

bageri- och konditoriarbete.

Ovan omförmälda förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete jämte därtill hörande

motivering överlämnas härmed.

Förslag

till

reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete.

Härmed förordnas som följer:

1 §■

Arbete för tillverkning av bageri- eller konditorivaror må icke bedrivas

å sön- eller helgdag eller å tid mellan klockan 8 eftermiddagen och klockan 5

förmiddagen å söckendag. Vad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning

å tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan än medlem

av hushållet.

Om arbete, varom här är sagt, i hotell-, restaurang- eller kaférörelse eller

eljest bedrives utan samband med bageri- eller konditorirörelse, skall det icke

vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser tillverkning av bröd,

bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må .

a) i bageri- eller konditorirörelse arbete för tillverkning av varor, vid vilkas

framställning jäst icke användes, utföras å sön- eller helgdag under högst

tre timmar mellan klockan 6 förmiddagen och klockan 6 eftermiddagen;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse sådant arbete för tillverkning av

bröd, bakelser eller annat därmed jämförligt bakverk, vilket bedrives utan samband

med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under tid,

som under a) sägs; ....

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två timmar mellan

klockan 8 förmiddagen och klockan 8 eftermiddagen;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag mellan klockan 4 och

klockan 5 förmiddagen; . o

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare a tid, da

eljest arbete enligt denna lag ej må bedrivas; . .

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera pa varandra

följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning utföras jämväl

mellan klockan 2 och klockan 4 förmiddagen och annat arbete mellan

klockan 3 och klockan 5 förmiddagen.

3 §.

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet är indelat

i skift, å söckendag fortgå jämväl mellan klockan 8 och klockan 10 eftermid
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 72.

31

dagen ävensom, i den man sa kräves för det tillverkade brödets torkning, mellan

klockan 10 eftermiddagen och klockan 12 midnatt.

4 §.

Därest särskilt förhållande pakallar avvikelse från det i 1 § stadgade förbud,

utöver vad enligt 2 och 3 §§ är medgivet, äge vederbörande yrkesinspeklör

Hi^ddela tillstånd därtill. Sadant tillstånd, vilket skall sökas för varje

Sä.f1i * tillfälle, ma ej avse mer än tva dygn i sänder eller för samma arbetsställe

meddelas mer än tio gånger under ett och samma kalenderår. Är ytterligare

eftergift av särskilt förhållande tillfälligtvis påkallad, må sådan eftergift

meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Erfordras för ändamålsenlig drift av tillverkning, som i 3 § avses, ytterligare

nattarbete, äge yrkesinspektionens chefsmyndighet att "lämna ''medgivande

därtill; och skola därvid meddelas de föreskrifter om nattarbetets anordnande,

som kunna finnas erforderliga.

Är pa grund av olyckshändelse eller annan oförutsedd omständighet avvikelse,

varom i^ första stycket sägs, oundgängligen nödvändig, och är ej tid att

inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ej för

mer än ett dygn i sänder. Om sådan åtgärd och anledningen därtill åligger

det företagets innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande yrkesinspektör.

5 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad

som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912.

Å arbetsställe, där sadant arbete, som avses i 15 § lagen om arbetarskydd,

bedrives pa stadigvarande sätt, skall förevarande lag finnas anslagen på lämplig

plats.

6 §.

Bedriver innehavare av företag, som i denna lag avses, arbete i strid mot

stadgande i lagen eller med stöd av sådant stadgande utfärdad föreskrift,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor. Har på sådant

sätt till arbete med faders eller målsmans vetskap och vilja använts

person under aderton år, vare fadern eller målsmannen förfallen till böter från

och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, da han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna

paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill

lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

7 §.

Därest innehavare av företag, som i denna lag avses, försummar att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgats i 4 § tredje stycket, eller skyldighet,

som är föreskriven i 5 § andra stycket, straffes med böter från och med

fem till och med femhundra kronor.

8 §.

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

Eftergift, som beviljats med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete eller lagen den 22 juni 1923 om

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

skola fortfarande äga giltighet, till dess den därför bestämda tiden

utgår eller, där eftergift beviljats utan begränsning till viss tid, vederbörande

myndighet finner skäl återkalla den.

Vederbörande myndighet äger att jämväl, innan denna lag trätt i kraft,

meddela beslut om eftergift, som avses i 4 §.

Motivering.

Den första författning, som här i landet stadgade förbud mot natt- och

söndagsarbete i bagerier, utgjordes av lagen den 17 oktober 1919 om begränsning

av tiden för bageri- och konditoriarbete, till vilken lag arbetstidskommittén

utarbetat förslag. När denna lag, som var av provisorisk giltighet, med utgången

av år 1923 upphörde att gälla, efterträddes den av den nu gällande,

likaledes provisoriska lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, vilken lags giltighet

utlöper med år 1926.

Eörevarande lagstiftning har under hela den tid, densamma varit i kraft,

givit anledning till synnerligen starka klagomål från särskilt de större bageriidkarnas

sida. Bageriarbetarna å andra sidan, vilka genom denna lagstiftning

befriats från det av dem illa tålda natt- och söndagsarbetet, ha givetvis med

kraft sökt tillbakavisa dessa klagomål och hävda lagstiftningens berättigande.

Den har även upprätthållits i väsentligen oförändrat skick. En av herr Kinmanson

i riksdagens andra kammare år 1922 väckt motion, nr 67, varmed åsyftades

att få till stånd vissa lindringar, vann icke riksdagens bifall, och de

ändringar, som genomfördes i den senare, nu gällande lagen i ämnet, äro av

tämligen liten betydelse — förnämligast åsyftande något större möjlighet till

kontinuerlig drift vid spis- och knäckebrödstillverkning.

Den utredning, varmed förslaget till förnyad lagstiftning förelädes 1923 års

riksdag, var relativt mindre ingående och fullständig och gjordes till föremål

för vissa anmärkningar. Andra lagutskottet vid nämnda riksdag uttalade också

den förväntan, att Kung]. Maj:t under det fortsatta provisoriet skulle ägna

önsklig uppmärksamhet åt lagstiftningens verkningar samt före dess utlöpande

låta verkställa utredning rörande desamma i såväl ekonomiskt som andra avseenden,

så att statsmakterna skulle bättre bliva i stånd att definitivt taga

ståndpunkt till frågan om fortsatt lagstiftning på det förevarande området.

De innevarande år med anledning av Kungl. Maj:ts beslut den 20 februari

1925 företagna utredningarna i ämnet — den ena verkställd av socialstyrelsen

under medverkan av bl. a. länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter

m. fl. och mer allmänt åsyftande bagerinäringens drifts- och arbetsförhållanden

jämte ifrågavarande lagstiftnings tillämpning och verkningar m. m. samt den

andra utförd av kommerskollegium och väsentligen inriktad på 8-timmarslagens

jämte nyssnämnda lagstiftnings verkningar i ekonomiskt avseende å ett min
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

33

dre antal särskilda företag — torde enligt styrelsens mening få anses ägnade

att i skålig man motsvara ovan berörda från riksdagens sida uttryckta förväntan.

Styrelsen skall här nedan meddela några av de mer betydelsefulla resultaten

av utredningarna. För fullständigare upplysningar i ämnet får styrelsen

hänvisa till de publicerade redogörelserna för utredningarna.

Den av socialstyrelsen verkställda undersökningen omfattar 5,775 företag

med 23,893 däri arbetande personer (innehavare inräknade), varav 11,047 män

och 12,846 kvinnor. Då den av arbetstidskommittén år 1918 företagna undersökningen

avsåg 367 och den av polismyndigheterna på begäran av socialstyrelsen

ar 1922 utförda undersökningen 3,355 företag, torde här ifrågavarande

undersökning kunna betecknas såsom synnerligen omfattande eller antagligen

nära nog fullständig i avseende å företagens antal.

Beträffande fördelningen på olika typer av foretag må nämnas, att av de

imdersokta företagen voro 823 med 2,998 arbetande att hänföra till finbagerier.

808 med 3,2^4 arbetande till kombinerade fin- och grovbagerier, 1,200 med

2,511 arbetande till s k. hembagerier, 112 med 1,401 arbetande till spisbrödsfabnker

samt 756 med 3,360 arbetande till konditorier — de övriga företagen

fördelade sig på ett flertal olika, vanligen mer komplicerade typer. »Familjebagencr»

i lagens mening, d. v. s. där rörelsen bedrives utan biträde av annan

an make och hemmavarande barn, äro upptagna till ett antal av 1.458 och uppgives

däri sysselsättas 2,197 personer. Talrika företag1 stå familjebagerierna

nära, i det i dem icke användas särskilt för företagets verksamhet anställda

arbetare utan, förutom eventuellt make och hemmavarande barn, allenast andra

familjemedlemmar eller tjänstefolk. Famil jebagerierna jämte nu åsyftade

foretag upptagas sammanlagt till 2,386, under det motsvarande siffra för de

foretag som sysselsätta särskilt anställda arbetare, angives vara 3,389.

Med hänsyn ^till antalet sysselsatta peroner fördela sig de undersökta företagen

så, att på företag med 1—4 personer komma 4,382 (75.9 %) på företag

Pioner 1,076 (18.6 %) och på företag med 10 eller flera personer

oU (0.5 %). Medeltalet sysselsatta per företag uppgår till 4.1. Av samtliga

arbetande räknas 5,223 till innehavare, 2,158 till makar och hemmavarande

barn, 741 till andra familjemedlemmar, 1,842 till tjänstefolk, 8.170 till särskilt

anstalta bageriarbetare samt 5,759 till annan lejd arbetskraft (butiksbiträden

kuskar, chaufförer m. fl.).

A/-™®0; om. tillämpningen av förevarande lagstiftning har undersökningen

givit vid handen, att bagerilagen tillämpas i 2,306 (39.0 %) företag och tillämpas

icke i 2,708 (46.9 %) — beträffande 761 (13.2 %) företag har upplysning

uti ifrågavarande avseende icke lämnats. Då antalet familjebagerier d v «

riiC! 4 företag som äro fritaga från bagerilagens tillämpning, endast uppgå

ti 1 1,458 och av dem lo2 uppgivas iakttaga lagen och då vidare företagen med

oviss tillämpning sannolikt tordeinnefatta ett avsevärt antal sådana, som brista

i laglydnad, torde antalet bageriföretag som olovligen undandraga sig lagens

tillämpning, antagligen uppgå till omkring 2.000. Begripligtvis återfinna^ de

loretag, som icke tillämpa lagen, förnämligast bland de mindre företagen på

andsbygden utan särskilt anställda arbetare. Anmärkningsvärt är emellertid

att bland de företag som uppgivas icke tillämpa lagen, förekomma 656 med

särskilt anställda arbetare.

Såsom av intresse med hänsyn till undantaget för familjebagerier har man

sokt inhämta, hur det förhåller sig med tillkomsten av dvlika bagerier efter

bagerilagens ikraftträdande eller den 1 januari 1920. Av tabellen över fördelningen

av de olika företagen med hänsyn till det år, de öppnats av den ursprunglige

innehavaren eller, där uppgift därom saknas, då de tillträtts av den

nuvarande innehavaren, framgår bl. a., att 46.2 % av famil jebagerierna och 49 0 %

av de med dem i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 60 käft. (Nr 72.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

efter nämnda tidpunkt. Då motsvarande procenttal för samtliga bageriföreiag

uppgår till 38.2, måste antalet familje- och hembagerier anses ha ökats övernormalt

efter bagerilagens tillkomst.

Rörande tiden för brödförsäljningens början har av undersökningen framgått,

att företagen fördela sig på följande sätt:

före kl. 6 kl. 6—7 kl. 7—8 kl. 8—9 efter kl. 9

Samtliga företag........ 3 37 665 4,028 409

Företag med 1—4 arbetande . . 2 28 399 3,103 324

» » 5—9 » . . 1 8 178 747 73

s. » 10 o. fl. » . . — 1 88 178 12

Familj ebagerier........ 2 9 105 1,030 103

De klagomål över bagerilagens skadliga verkningar, som från bageriidkarnas

sida brukat anföras, ha av undersökningen i viss mån bekräftats. Sålunda ha

vissa yrkesinspektörer vitsordat, att lagen medförde forcerat morgonarbete

med ökad personal, vilket ledde till ökad förbrukning av jäsmedel, bränsle

m. m., försämrad kvalitet hos varorna, otillräcklig avsvalning och andra olägenheter

för distributionen samt svårighet att på tillfredsställande sätt sysselsätta

personalen under den senare delen av arbetstiden. För att möta^ här

antydda missförhållanden och såvitt möjligt tillgodose den tidiga efterfrågan

på färskt bröd ha de företagare, som så kunnat, nedlagt betydande kapital i

förbättringar av den tekniska utrustningen. Bl. a. ha de för att möjliggöra en

snabbare distribution, som numera ofta måste förnyas flera gånger under dagen,

i stor utsträckning anskaffat bilar. Driftkostnaderna ha sålunda avsevärt

stegrats, och för ett flertal större bagerier har omsättningen nedgått efter

lagens tillkomst.

Lagens möjligheter till undantag hade ej mycket utnyttjats — enligt uppgift

från ett håll på grund av arbetarorganisationernas förbud.

Vad slutligen angår lagens verkningar i förhållande till konsumenterna,

torde truppförband, sjukhus, allmänna inrättningar o. d., vilka i en del fall ha

egen brödtillverkning, på det hela taget ej haft avsevärda olägenheter av lagen.

Restaurangerna klaga, att de i många fall ej kunna tillhandahålla färskt bröd

till första frukost, men lära de med hänsyn därtill knappast ha ökat sin egen

brödtillverkning eller i ökad mån anlitat hembagerierna. Den stora allmänheten

anses, ehuru klagande över senare, dyrare och sämre bröd, numera ha resignerat.

Såsom förut berörts, ha här antydda ogynnsamma verkningar av bagerilagen

i allmänhet bestritts av bageriarbetarnas organisationer.

Övergår man så till den av kommerskollegium utförda undersökningen, vilken

avser vissa jämförelser mellan förhållanden av driftsekonomisk betydelse

vid sex olika bageriföretag under å ena sidan år 1913,1914 eller 1916 och å den

andra år 1924, är till en början att märka, att undersökningen, såsom naturligt

är, i väsentlig mån ej kunnat avskilja verkningarna av bagerilagen från dem av

8-timmarslagen. Emellertid måste undersökningen anses på det hela taget

bestyrka riktigheten av bageriidkarnas förut omförmälda klagomål över arbetets

forcering på morgnarna och därav följande olägenheter. Från vissa håll

bland utkörarna hade bl. a. framhållits, att brödet ej hann tillräckligt nedkylas,

innan det omhändertogs för distribution, att detsamma ej kunde utsändas med

de tidiga morgontågen och -båtarna samt att distributionen ofta måste ske i

flera omgångar.

För bageriindustrien hade bagerilagen, utöver 8-timmarslagen, vars verkningar

drabbade hela industrien, medfört en orättvis, extra belastning. Allmänheten

fordrade i stor utsträckning färskt bröd tidigt på dagen och övergick

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

3:.

för sina inköp till hembagerierna, som arbetade obundna av bagerilagen. Dessa

bageriers tillverkning både för övrigt ändrat karaktär — från att tidigare

väsentligen ha varit inriktade på te- och kaffebröd omfattade den numera även

en del grövre brödtyper.

. De större bageriidkarna påkallade emellertid ej, enligt vad under undersökningen

upplysts, en återgång till de gamla förhållandena med dess nattarbete.

Vad man önskade var en tillbakaflyttning av begynnelsetiden för bageriarbetet

från kl. 6 till 4 f. m. och en däremot svarande ändring av tiden för degarnas

beredning. Bleve nu berörda önskningar icke förverkligade, ansåg man rättvisan

fordra, att även familjebagerierna underkastades bagerilagens bestämmelser.

Ett förhållande, som jämväl påkallar uppmärksamhet och intresse i förevarande

sammanhang, är det, att internationella arbetskonferensen efter en förberedande

behandling år 1924 å sitt sammanträde innevarande år antagit ett

förslag till konvention angående nattarbete i bagerier. Konventionsförslagets

väsentliga, materiella bestämmelser innefattas i dess fyra första artiklar, vilka

i översättning ha följande lydelse:

§ 1.

Med de undantag, som angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet

att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande

av mjöl framställda produkter.

Förbudet äger tillämpning a arbete av alla personer, såväl arbetsgivare som

arbetare^ vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock icke

tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras

egen förbrukning.

Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»

(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med

hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd

av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna

tidrymd skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd

med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma

i sig innefatta tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen;

där därtill finnes skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller där överenskommelse

därom träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

kan tiden mellan kl. 10 på aftonen och kl. 4 på morgonen träda i

stället för tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen.

§ 3.

Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må

vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från

bestämmelserna i § 1:

a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelse-

eller avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den

normala arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är alldeles

nödvändigt och ej heller arbetare under aderton år;

b) o fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda

förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 7$>.

c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna

om veckovila;

d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd

att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.

§ 4.

Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse inträffat

eller botar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende

å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast i den

mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets normala

drift.

Därjämte stadgas i konventionsförslaget bl. a., att stat, som ratificerat konventionen,

kan för sin del frånträda densamma efter uppsägning, som får ske

tidigast tio år efter konventionens ikraftträdande, dock är staten fortfarande

bunden under ett år efter uppsägningen.

Socialstyrelsen, som genom remiss den 24 augusti 1925 anbefallts att yttra

sig över de beslut, som fattats å sistberörda konferenssammanträde, anser sig

lämpligen böra i. detta sammanhang fullgöra berörda åläggande i vad angår

konferensens beslut att antaga ifrågavarande konventionsförslag.

Med remissen torde förnämligast ha åsyftats att vinna utredning,_ huruvida

Sverige lämpligen kan ratificera konventionen. Jämför man konventionens bestämmelser

med vår nu gällande bagerilags, finner man, att dessa båda grupper

av bestämmelser ha mycket olika läggning men tillika, att lagen på det

hela taget är av betydligt strängare innehåll. Konventionen angives visserligen

äga tillämpning å all slags tillverkning utan hänsyn till syltet därmed,

under det lagen allenast avser tillverkning till avsalu, men då hushållstillverkning,

bedriven av hushållets medlemmar, är undantagen enligt konventionen,

skulle konventionens överskjutande tillämpning väsentligen komma att avse

truppförband, sjuk- och fattigvårdsanstalter m. fl. dylika institutioner, för

vilka ett förbud mot nattarbete sannolikt har mycket ringa betydelse. Att

brödtillverkning för hushållsbruk stundom, t. ex. på landet förese störa helgerna,

bedrives med främmande hjälp eller att produkterna av sådan tillverkning

äro avsedda jämväl för personer icke tillhörande hushållet, synes ej behöva

väcka några allvarligare betänkligheter, då arbetet sällan torde börja

tidigare än lagen medgiver. Beträffande tillämpningsområdet kan för övrigt

anmärkas, att lagen har avseende å tillverkning ej blott av produkter, framställda

av mjöl —■ till vilka konventionen inskränker sig — utan även av andra

konditorivaror. Övergår man därefter till förbudets innebörd, är att märka,

att konventionen endast riktar sig mot nattarbetet, under det lagen därjämte

förhindrar söndagsarbete.

Den mest betydelsefulla skillnaden framträder emellertid vid jämförelse

av nattarbetsförbudets omfattning till tiden. I lagen stadgas förbud mot arbete,

med undantag för uppeldning och deggörning, mellan kl. 8 e. m. och 6

f. m., d. v. s. under 10 timmar, medan konventionen inskränker sig till att, med

möjlighet till undantag bl. a. för förberedelse- och avslutningsarbeten, påbjuda

en nattledighet av 7 timmar i följd och innefattande tiden mellan kl. 11 e. m.

och 5 f. m. eller under vissa betingelser mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m. _I ett

avseende är emellertid konventionen strängare än lagen, nämligen däri att

nattarbetsförbudet enligt konventionen omfattar såväl arbetare som arbetsgivare,

vilka taga del i den åsyftade tillverkningen,_ under det från lagens tilllämpning

äro undantagna sådana rörelser, som bedrivas utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn.

Medgivandena i bagerilagen beträffande tillverkningen av spis- och knäcke
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 72.

37

bröd täckas av konventionens undantag för tillverkning i stort av »biscuits».

vilken betecknings innebörd de olika staterna ha rätt att bestämma. Jämväl

övriga undantag i bagerilagen beträffande nattarbetsförbudet synas kunna

upprätthållas med stöd av bestämmelser i konventionen.

De enda anordningar, som med hänsyn till vår lagstiftning skulle kunna

giva anledning till betänkligheter mot konventionens biträdande för Sveriges

del, torde sålunda vara dels konventionens något vidare tillämpningsområde

och dels stadgandet om nattarbetsförbudets tillämpning å alla arbetande. Vad

den förra anordningen angår, har styrelsen redan framhållit, att dess godtagande

icke torde behöva förorsaka avsevärda betänkligheter. Den senare åter

angiver en skiljaktighet av avsevärd principiell och praktisk betydelse. Styrelsen,

som alltid hyllat den grundsatsen, att med hänsyn till konkurrens och

kontroll alla arbetande borde vara inbegripna under förbudet, ser emellertid

ej heller i denna skiljaktighet något hinder för konventionens ratificering.

Undantag från bagerilagens förbud till förmån för kontinuerlig drift med

tre skiftlag påyrkades redan år 1919 av kommerskollegium i dess yttrande över

arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet. Samma yrkande gjordes även

gällande vid 1919 års båda riksdagar samt, ehuru begränsat till spis- och

knäckebrödstillverkning, i herr Kinmansons förut omnämnda motion vid 1922

års riksdag. Också socialstyrelsen har i yttranden under förberedelserna för

ifrågavarande konvention uttalat sig för undantag för sådant nattarbete i bagerier,

som är ordnat på skift och i övrigt på sådant sätt, att det icke skulle

giva anledning till anmärkning, om det tillämpades inom andra produktionsgrenar.

Tydligtvis har denna fråga emellertid väsentligen haft betydelse för

tillverkningen av spis- och knäckebröd, och då denna tillverkning såsom nämnts

är att anse såsom fritagen från konventionens tillämpning, torde ej heller i

detta avseende några vägande betänkligheter av praktisk innebörd behöva

hysas mot anslutning till konventionen.

Visserligen torde en internationell konvention på förevarande område, där

någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej ha synnerligen starka

skäl för sig, men med hänsyn till vårt lands medlemskap i den internationella

arbetsorganisationen borde det få anses önskvärt, att Sverige biträder konventionen.

En förutsättning härför är emellertid, att åt ifrågavarande lagstiftning

gives definitiv giltighet.

Den nu gällande lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete är, såsom förut berörts, av provisorisk

karaktär, och dess giltighet utlöper med år 1926. Den fråga, statsmakterna

med hänsyn härtill i första hand ha att taga ståndpunkt till, är tydligtvis,

huruvida en lagstiftning av förevarande slag bör upprätthållas eller icke.

Av utredningarna att döma torde bagerilagens tillämpning otvivelaktigt

medfört vissa olägenheter i tekniskt och ekonomiskt avseende och därmed inverkat

fördyrande på produktionen. Mot dessa ogynnsamma verkningar har

man emellertid, i likhet med vad som är fallet i fråga om 8-timmarslagen. att

väga de fördelar, lagen medfört för bageriarbetarna. Dessa fördelar måste,

när man erinrar sig, huru en stor del av nämnda arbetare tidigare höllos till

nattarbete i nära nog oavbruten följd, anses vara av sådan betydelse i socialt

avseende, att man ej gärna kan ifrågasätta att låta desamma ävents^ras.

.Framhållas må även, att i de yrkanden på ändring, som gjorts gällande från

bageriidkarhåll, man stundom icke framställt krav på förevarande lagstiftnings

avskaffande utan endast på vissa lindringar i densamma. Givetvis skulle

också en underlåtenhet att tillförsäkra bageriarbetarna ett lagstadgat skydd

mot nattarbete med all säkerhet giva upphov till svårartade stridigheter inom

bagerinäringen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Av vad härovan anförts följer emellertid icke nödvändigtvis, att bageriarbetarnas

frihet från nattarbete skall säkerställas genom särskild lagstiftning.

I sitt den 21 december 1922 avgivna betänkande rörande förnyelse

av bagerilagen framhöll styrelsen till motivering av fortsatt provisorisk

lagstiftning i ämnet bl. a., att det, sedan styrelsen fått i uppdrag att

förbereda revision av lagen om arbetarskydd, möjligen inom den närmare

framtiden kunde ifrågakomma att allmängiltigt reglera nattarbetet. Styrelsen

har numera den 2 november 1925 avgivit betänkande med förslag till reviderad

lag om arbetarskydd, i vars 17 § föreskrives, att »åt arbetarna bör, där ej arbetets

natur, allmänhetens behov eller annan omständighet skäligen kan anses

kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för natt- och söndagsvila.» Det

kan också frågas, varför bageriarbetarna, som numera tillkämpat sig relativt

gynnsamma arbets-, löne- och levnadsförhållanden, skola privilegieras medelst

särskild lagstiftning. Den reviderade arbetarskyddslagen, som ej lär hinna

framläggas för 1926 års riksdag, torde emellertid icke kunna träda i kraft

förrän tidigast med 1928 års ingång eller ett år senare än den nuvarande

bagerilagen upphört att gälla. Vidare måste man medgiva, att en bestämmelse

av nyss återgivna, relativt vaga avfattning ingalunda skulle tillförsäkra

bageriarbetarna samma skydd mot nattarbete som den hittillsvarande, särskilda

bagerilagstiftningen. Nattarbetet måste också i och för sig anses som

ett socialt missförhållande, vilket icke bör få förekomma i andra fall, än där

det måste anses påkallat. Enligt styrelsens mening torde sålunda en särskild

lagstiftning i ämnet fortfarande böra förekomma.

Härefter anser styrelsen sig böra söka svar på frågan, huruvida jämväl en

förnyad lagstiftning bör vara provisorisk eller om åt densamma lämpligen kan

givas definitiv karaktär. Lagen om arbetstidens begränsning och bagerilagen

ha hittills följts åt ifråga om giltigheten. Den motivering, som styrelsen i

sitt ovan berörda betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd

anfört till stöd för en definitiv reglering av arbetstidens begränsning, torde i

väsentlig mån vara tillämplig jämväl i avseende å bagerilagstiftningen. Liksom

beträffande lagen om arbetstidens begränsning skulle styrelsen anse det

synnerligen önskvärt, att bagerilagen genom att utfärdas såsom definitiv måtte

avföras från den politiska dagordningen och de därmed följande striderna,

vilket styrelsen tror skulle vara ägnat att underlätta en praktisk och rationell

tillämpning. Därjämte föreligger ifråga om bagerilagen det särskilda skälet,

att det, såsom förut anförts, måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar

konventionen angående nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv

lagstiftning.

Styrelsen övergår nu till de särskilda bestämmelserna i förevarande lagstiftning.

Lagens tillämpningsområde angives i 1 §:s första mening, vars förbud mot

natt- och söndagsarbete angives avse »arbete för tillverkning till avsalu av

bageri- eller konditorivaror». Mot denna bestämning har visserligen icke gjorts

gällande några avsevärda krav på ändring, men den motsvarar ej begänsningen

av tillämpningsområdet för konventionen angående nattarbete i bagerier.

Konventionen är nämligen, såsom förut berörts, vidsträcktare i det avseendet,

att dess tillämpning icke inskränkes pa7 betingelsen, att tillverkningen skall

ske »till avsalu», och snävare i det att den endast hänför sig till tillverkning

av mjölprodukter. Den senare skiljaktigheten saknar emellertid betydelse med

hänsjm till möjligheten att ratificera, och då någon erinran mot för vidsträckt

tillämpning i detta avseende icke framkommit, synes denna skiljaktighet icke

böra giva anledning till någon ändring i lagtexten. Beträffande åter den förra

tarvas otvivelaktigt ändring, om Sverige skall kunna biträda konventionen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

39

Såsom förut utvecklats, skulle en dylik ändring, då konventionen undantager

liushållstillverkningen, väsentligen endast få den verkan, att ett antal offentliga

institutioner och kanske också en del enskilda dylika, vilka tillverka bröd

för kostnadsfri utspisning, skulle komma att inbegripas under bagerilagen.

Då dessa institutioners brödtillverkning blott ytterst sällan torde försiggå

nattetid, skulle nu berörda verkan emellertid sakna nämnvärd betydelse. Ett

borttagande av betingelsen »till avsalu» synes sålunda kunna förordas.

Beträffande därefter de tider, som lagens förbud mot arbete bör avse, ha,

såvitt styrelsen har sig bekant, ej några avsevärda erinringar framställts mot

att förbudet omfattar sön- och helgdagar. Förbudet i vad det angår nattarbete,

d. v. s. å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. in., torde däremot utgöra det

moment i bagerilagstiftningen, som i främsta rummet givit anledning till bageriidkarnas

klagomål. Dessa klagomål, som gjorts gällande alltifrån lagstiftningens

tillkomst, ha förut i korthet refererats. Otvivelaktigt torde de ha ett

visst berättigande, och sannolikt är, att förbudet i denna del icke kan fritagas

från en viss ofördelaktig inverkan på produktionskostnaderna. De sociala

reformerna kunna emellertid vanligen ej genomföras utan ekonomiska uppoffringar,

och ovisst är, om hänsynen till berörda ofördelaktiga verkningar

skulle kunna anses motivera förslag till en inskränkande förändring i förbudet

mot bageriernas nattarbete.

För styrelsen framstår ett annat förhållande såsom avgörande härvidlag.

Av internationella arbetskonferensen har nattarbetet konsekvent begränsats

till tiden före kl. 5 f. m. De i Washington antagna konventionerna angående

kvinnors nattarbete och angående barns nattarbete inom industrien föreskriva

båda en nattledighet av minst 11 på varandra följande timmar, så förlagda att

däri ingår tiden mellan kl. 10 e. in. och 5 f. m. I konventionen angående nattarbete

i bagerier påbjudes, såsom redan förut omnämnts, en nattledighet av

minst 7 på varandra följande timmar, innefattande tiden mellan kl. 11 e. m.

och 5 f. m. eller under vissa förutsättningar mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m.

Att internationella arbetskonferensen sålunda förlagt gränsen mellan natt- och

dagarbete till kl. 5 f. m. förbinder dock icke de skilda staterna att tillämpa

samma gränsförläggning •—■ redan i Yersailles-föraragets § 405 förklaras, att

biträdandet av en konvention i intet fall skall påkalla minskning av det skydd,

som genom lagstiftning redan beviljats.

Styrelsen har emellertid i sitt den 2 innevarande november avgivna förslag

till reviderad lag om arbetarskydd på anförda skäl upptagit arbetskonferensens

härovan angivna gränsbestämning för användandet av minderåriga arbetare.

Beträffande kvinnliga arbetare är enahanda begränsning, som jämväl

upptagits i lagförslaget, i enlighet med en i Bern år 1906 avslutad konvention

föreskriven i lagen den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. För styrelsen,

som sålunda nyligen uttalat sig för att förlägga gränsen för nattarbetet till

kl. 5 f. m. och detta ej blott ifråga om kvinnor utan även i avseende å minderåriga

arbetare, är det tydligtvis icke möjligt att beträffande bageriarbetarna,

som ju icke numera kunna anses arbeta under några särskilt dåliga förhållanden,

föreslå något längre gående skydd mot nattarbete. Förbudet mot nattarbete

skulle alltså enligt styrelsens förslag omfatta tiden mellan kl. 8 e. m.

och 5 f. in., vilket ändock skulle giva en nattledighet, som vore två timmar

längre än den, som föreskrives i konventionen angående nattarbete i bagerier.

Arbetstidskommitténs förslag till lag i ämnet var avfattat på sådant sätt,

att förbudet mot natt- och söndagsarbete skulle gälla alla. såväl arbetare som

arbetsgivare och hans familjemedlemmar, vilka deltaga i arbete för tillverkning

till avsalu av bageri- och konditorivaror. Kommittén erkände i sin motivering,

att berörda vidsträckta tillämplighet stred mot den princip, som eljest

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

gällde ifråga om arbetarskyddslagstiftningen och som från dennas tillämpning

undantog arbetsgivaren jämte medlemmarna av hans familj. Kommittén hade

emellertid, på yrkande från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll, funnit sig nödgad

föreslå omförmälda läggning av förbudet för att förebygga illojal konkurrens

från hembagerierna gent emot de större bagerierna. Förbudets inriktande

på arbetet, oavsett av vem det utfördes, var för övrigt icke någon

fullständig nyhet för svensk lagstiftning, i det den s. k. butikstängningslagen

förbjöd butiks öppethållande, oberoende huruvida biträde användes eller ej.

Vid behandlingen av kommitténs lagförslag i sociala rådet yttrades av vissa

ledamöter betänkligheter mot att lagen skulle äga tillämpning på arbete, som

i hembagerier utfördes av arbetsgivaren själv eller medlem av hans familj.

Socialstyrelsen biträdde emellertid kommitténs mening, under framhållande

bl. a. av önskvärdheten, att jämväl biträdena i dylika bagerier komma i åtnjutande

av här åsyftade skydd. Även föredragande departementschefen anslöt

sig till kommitténs ståndpunkt.

Under utskottsbehandlingen vid 1919 års lagtima riksdag godtogs lagförslaget

uti ifrågavarande avseende av utskottets majoritet, men påyrkade ett flertal

reservanter, att lagen skulle förklaras icke äga tillämpning å rörelse, som

bedrevs utan biträde av annan än hustru och hemmavarande barn. Första

kammaren biträdde nu berörda reservation, men kamrarna stannade i olika

beslut och sammanjämkning misslyckades. Lagförslaget förelädes i oförändrat

skick samma års urtima riksdag, som antog detsamma med det motionsvis

föreslagna undantaget för rörelse, som bedrives utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn.

I ett till riksdagens andra lagutskott den 8 februari 1922 avgivet utlåtande

över förut omförmälda motion av herr Kinmanson vidhöll styrelsen sin ovan

angivna ståndpunkt och förordade uteslutande av nyss omförmälda undantag.

Såsom förberedelse för bagerilagens revision år 1923 hade socialstyrelsen

såsom förut berörts genom förmedling av polismyndigheterna företagit en

undersökning rörande bagerinäringen, av vilken undersökning bl. a. framgick,

att »familjébagerierna» under de närmast föregående åren ej visat någon

starkare ökning. Med hänsyn därtill och då det endast var fråga om en förlängd

provisorisk reglering, ansåg sig styrelsen icke ha tillräcklig anledning

att påkalla uteslutande av ifrågavarande undantagsbestämmelse. Tillika förklarade

sig styrelsen emellertid fortfarande vara av den uppfattningen, att det

från konkurrenssynpunkt måste anses rätt och billigt, att lagens förbud gällde

för alla bagerier.

Klagomålen från de större bageriernas sida, framförda av såväl arbetsgivare

som arbetare, ha ej upphört, och under de förut omtalade, innevarande

år verkställda utredningarna rörande bagerilagstiftningens verkningar ha de

med stor skärpa ånyo gjorts gällande. Flera under utredningarna gjorda

iakttagelser tyda också på, att de icke sakna fog för sig. Andra lagutskottet

vid 1922 års riksdag uttalade med anledning av ett i herr Kinmansons förut

berörda motion framställt yrkande på ifrågavarande undantagsbestämmelses

uteslutande, att det enligt utskottets uppfattning för frågans bedömande vore

av avgörande betydelse att få utrönt, i vad mån efter bagerilagens tillkomst en

förskjutning inom bageribranschen skett i riktning mot ökat antal hembagerier

och vidgad omsättning för dem på bekostnad av de mer yrkesmässigt bedrivna

bagerierna.

Av de förut anförda siffrorna beträffande bageriföretagens fördelning på

olika typer framgår, att de små företagen — vare sig man urskiljer de här

särskilt åsyftade familjebagerierna eller med hänsyn till den osäkra differentieringen

skär alla företag utan särskilt anställda arbetare över en kam —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

41

obestridligen intaga en mycket betydande ställning inom bagerihanteringen och

med all sannolikhet kunna erbjuda de större bagerierna en kännbar konkurrens.

Järnväg uppgifterna om bageriföretagens fördelning med hänsyn till tiden för

deras tillkomst maste, även om lägre löner, tekniska förbättringar in. in.

gynnat uppkomsten av småbagerier under de senaste åren. anses tyda på att lagstiftningen

medfört starkare ökning av de små än de stora företagen. Såsom en

omständighet, vilken torde tjäna att förstora verkningarna av undantaget, må

framhållas, att den allmänna uppfattningen i stor utsträckning icke gör sig reda

för undantagets _ begränsning utan med familjebagerierna i avseende å frihet

från lagens iakttagande jämställer allehanda små bageriföretag. Det anmärkningsvärt

stora antalet bagerier, som uppgivits olovligen undandraga

sig lagens tillämpning, lär i viss mån finna sin förklaring i nu berörda omständighet.

Nämnas bör måhända också i förevarande sammanhang, att undantagsbestämmelsen

givit upphov åt en del anordningar till lagens kringgående,

t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom kompanjoner.

Huruvida ett uteslutande av undantagsbestämmelsen skulle för de större

bagerierna medföra förväntad lättnad i konkurrensavseende, är måhända ej

fullt säkert. Tiderna för försäljningens början, varom den av styrelsen verkställda

utredningen lämnat upplysning, utvisa ej med säkerhet någon tidigare

början för familje- och övriga småbagerier, och den s. k. butikstängningslagen

torde också i regel ej medgiva dylik början före kl. 7 f. m. Vidare

komma de större bageriföretagen att med hänsyn till sina återförsäljmngs •

ställen alltid vara de mindre med deras direkta försäljning underlägsna i avseende

å brödets tidiga tillhandahållande.

Socialstyrelsen är emellertid fortfarande av den meningen, att rättvisan kräver

undantagets avskaffande. När staten för tillgodoseende av något offentligt

intresse pålägger en näringsgren vissa inskränkningar i dess verksamhet,

måste den nämligen anses förpliktad att såvitt möjligt tillse, att den ej därmed

gynnar vissa grupper av företag på andras bekostnad. Med den tillbakaflyttning

av tiden för arbetets början från kl. 6 till 5 f. m.. som styrelsen funnit

sig nödgad föreslå, skulle för övrigt de små företagen i vad angår förbudet

mot nattarbete knappast ha skälig anledning till klagomål över att de inbegripas

under lagen.

I enlighet med vad här utvecklats, har bestämmelsen om undantag för

rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn,

uteslutits. I dess ställe har i överensstämmelse med konventionen angående

nattarbete i bagerier upptagits en bestämmelse, som från lagens tillämpning

undantager tillverkning för hushållsbruk, vilken bedrives utan biträde av annan

än medlem av hushållet. Konventionens betingelse att tillverkningen skall

ske för de tillverkandes egen förbrukning, har icke synts lämpligen kunna

beaktas, då densamma skulle leda till det orimliga resultatet, att ifrågavarande

bakning icke skulle få omfatta bröd, avsett för andra hushållsmedlemmar,

t. ex. husfadern, än de som deltagit i bakningen.

Med anledning av olika meningar om vad som rätteligen skall förstås med

konditorivaror ha i flera fall meningsskiljaktigheter gjort sig gällande, om

tillverkning av wienerbröd kan anses medgiven genom bestämmelsen i bagerilagens

2 § a). Vid ett sammanträde i socialstyrelsen den 29 maj 1920 med

representanter för arbetsgivare och arbetare inom bageriyrket jämte en teknisk

expert på området enades man emellertid om att till bagerivaror skulle

vara att hänföra varor, vid vilkas tillverkning jäst i en eller annan form användes

såsom jäsningsmedel och till konditorivaror åter bakverk, som framställts

utan användning av jäst. Wienerbröd skulle i överensstämmelse härmed vara

att räkna till bagerivaror. Flera domstolsutslag, bl. a. av de tre hovrätter
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

na, gå dock i motsatt riktning. För att få slut på nu berörda osäkerhet har

styrelsen i lagförslaget infogat en bestämmelse, som i överensstämmelse med

beslutet vid omförmälda sammanträde kännetecknar begreppen bageri- och

konditorivaror.

I övriga delar har förevarande lagstiftning icke synts vara i behov av nagra

förändringar.

Reservation av byråchefen Bergsten.

Den av socialstyrelsen verkställda utredningen i ämnet har givit vid handen,

att omkring 43 % av de inom bagerilagens område befintliga företagen uraktlåta

att tillämpa lagen. Om nu, enligt styrelsens förslag, även de s. k. familjebagerierna

skulle läggas under lagen, komme med all säkerhet det stora flertalet

av dem (minst 75 %) att i likhet med övriga, av lagen redan omfattade

hembagerier undandraga sig lagens tillämpning. Man finge då till resultat,

att minst hälften eller omkring 3,000 av rikets bageriföretag vore att beteckna

som lagbrytare. Det synes med fog kunna ifrågasättas, huruvida en lagstiftning

med sådana verkningar är i längden hållbar och icke snarare ägnad att

mera skada än gagna. . „

Att det icke blott är hembagerierna, som brista i respekt för lagen, framgar

därav, att närmare 25 % av företagen med särskilt anställda arbetare befunnits

skyldiga till lagöverträdelse. Pch skulden härför synes falla ej blott på arbetsgivaren

utan även på arbetarna själva. Sålunda framhålles av yrkesinspektören

i Skånedistriktet, »att fall förekommit, då såväl arbetsgivare som arbetare

nekat till att lagöverträdelse ägt rum, trots att man vetat, ehuru ej kunnat_ bevisa,

att så varit förhållandet». Och från samma håll meddelas, »att särskilda

avtal mellan arbetsgivare och även organiserade arbetare i vissa fall lära ha

ingåtts vid sidan av det vanliga avtalet, avseende överträdelse i en eller annan

form».

Det måste givetvis på det livligaste beklagas, att bagerilagen kommit att

lämna ett så högst otillfredsställande resultat. För de organiserade arbetarna,

vilkas intresse i nu berörda avseende torde kunna på ett tillräckligt effektivt

sätt bevakas genom den starka fackorganisationen, skulle det måhända spela en

jämförelsevis mindre roll, om lagen helt folie bort. Men för övriga bageriarbetare,

uppgående till omkring 40 % av hela antalet, borde lagen onekligen

alltjämt kunna äga en uppgift att fylla. För en sådan uppgift har den emellertid,

som sagt, hittills visat sig skäligen maktlös.

Kan man sålunda hava skäl betvivla ändamålsenligheten av att över huvud

taget upprätthålla ifrågavarande speciallagstiftning för bagerierna, torde det

enligt min tanke, med hänsyn till vad ovan anförts, i varje fall få anses uteslutet

att nu giva denna lagstiftning definitiv karaktär. Åtminstone lärer man

först böra vidtaga erforderliga åtgärder för att åt lagen skaffa vederbörlig

respekt och åtlydnad samt i avvaktan på verkningarna av dessa åtgärder låta

den provisoriska anordningen kvarstå. För ett fortsatt provisorium må även

den omständigheten kunna anses tala, att en allmängiltig reglering av nattarbetet

står på dagordningen och redan blivit förberedd genom socialstyrelsens nyligen

avgivna förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Det vill synas naturligt

och praktiskt att i samband härmed upptaga jämväl frågan om reglering

av nattarbetet vid bagerierna till mera slutgiltig behandling.

Socialstyrelsen, som ansett sig redan nu böra gå in för en definitiv lagstiftning

i ämnet, har för denna ståndpunkt anfört huvudsakligen samma motiv som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 72.

43

för sitt förslag om definitiv reglering av arbetstidens begränsning, nämligen att

en sådan anordning skulle vara ägnad avföra hithörande tvistefrågor från den

politiska dagordningen och därigenom bereda större möjlighet för genomförandet

av en praktisk och rationell tillämpning av lagen. På grunder, som jag

tillåtit mig anföra i min reservation till styrelsens betänkande rörande arbetstidslagen,

kan jag emellertid ej annat än finna nämnda motivering mindre

hållbar.

Som ett andra skäl för sin ståndpunkt i nu berörda fråga framhåller styrelsen,

att det måste anses önskvärt, att Sverige ratificerar konventionen angående

nattarbete i bagerier, vilket åter torde förutsätta definitiv lagstiftning, iled

avseende härå må först erinras, att anförda skäl, huru talande det än i och för

sig må vara, likväl ej kan anses äga någon bärkraft, därest det ur andra, Sveriges

egna intressen berörande synpunkter, skulle visa sig ändamålsenligare med

ett fortsatt provisorium eller med någon annan anordning. Vidare må påpekas,

att en anslutning från Sveriges sida till konventionen i fråga förutsätter ett

frångående av den i nuvarande svenska bagerilagstiftning hittills upprätthållna

principen om undantag från lagens tillämpning av de s. k. familjebagerierna.

I sitt förevarande betänkande har också styrelsen förordat en ändring av lagen

i sådan riktning, men har jag för min del, såsom jag längre fram får tillfälle

närmare utveckla, ansett mig böra taga avstånd härifrån. Slutligen må erinras

om styrelsens eget medgivande, att »en internationell konvention på förevarande

område, där någon internationell konkurrens knappast förekommer, ej torde ha

synnerligen starka skäl för sig».

Överträdelserna av bagerilagen torde näppeligen kunna botas genom en mera

omfattande och ingående yrkesinspektion, vilket för övrigt skulle medföra en ej

oväsentlig ökning av arbetskrafter och kostnader. Man måste nog gå till grunden

och närmare undersöka orsaken till överträdelserna för att utfinna botemedlet.

Det torde då visa sig, att huvudorsaken är att söka i lagens begränsning

av tiden för det egentliga bageriarbetets början till kl. 6 f. m. Den störa

allmänhetens helt naturliga önskemål om ett så färskt och billigt bröd som

möjligt synes ha föranlett särskilt småbagerierna, vilkas arbetsförhållanden för

övrigt äro svårare att övervaka och vilkas personal till största delen står utanför

organisationsväsendet, att börja sitt arbete tidigare än lagen medgiver. Det

är, kan man säga, livet självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens

alltför snäva band och givit en tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig

och efter nuvarande förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid.

Den frågan uppställer sig då osökt, om icke en ändring av lagen därhän

att tiden för arbetets början flyttades något tillbaka, skulle kunna medföra

ett slut på de många lagöverträdelserna eller åtminstone en sådan förbättring

i berörda avseende, att lagens existens kunde anses motiverad. För min del

är jag böjd för att tro, att så skulle bliva fallet, och har jag jämväl kommit till

den uppfattningen, att det härvid borde vara tillräckligt med en timmes tidigare

början eller, såsom socialstyrelsen föreslagit, kl. 5 f. m.

För att emellertid ifrågavarande reform skall bliva till avsedd nytta torde

en motsvarande ändring höra ske med avseende på tiden för de erforderliga

förarbetenas början. I annat fall lärer det kunna befaras, att reformen för

vissa företags vidkommande till största delen kommer att stanna på papperet

och av flertalet bagerier icke kunna till fullo utnyttjas. Särskilt torde detta

bliva fallet med småbagerierna, vilka ej i samma utsträckning som de större

hava maskinella hjälpmedel till sitt förfogande. Den oundvikliga följden härav

bleve endast fortsatta lagöverträdelser. Det synes mig därför riktigast, att

förarbetena liksom hittills och i överensstämmelse med kutymen i äldre, före

arbetstidslagstiftningens inträde gällande avtal få taga sin början intill två

timmar tidigare än det övriga arbetet. Då det väl får förutsättas, att arbets
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

givarna icke ha något intresse av att igångsätta berörda arbeten tidigare än som

är erforderligt för att de skola medhinnas till kl. 5, föreligger ju icke heller

någon anledning befara, att dessa två timmar skola utnyttjas i större utsträckning

än behovet verkligen kräver.

Därest en ändring av ovan angiven art med avseende å arbetstidens förläggning

genomföres i bagerilagen, torde goda utsikter finnas för att den skall på

ett helt annat sätt än hittills vinna respekt och tillbörlig helgd. Den provisoriska

karaktären bör emellertid, såsom ovan framhållits, enligt min mening

självfallet bibehållas, intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits om reformens

verkningar.

För genomförandet av nu anförda reform kunna framhållas även andra vägande

skäl. Under hänvisning till socialstyrelsens motivering i berörda avseende

ber jag för egen del få tillägga följande.

Ur social synpunkt torde den föreslagna reformen otvivelaktigt vara ägnad

medföra vissa fördelar, nämligen i den mån ett bättre och billigare bröd därigenom

kan beredas den konsumerande allmänheten. De nackdelar, som skulle

drabba bageriarbetarna, synas å andra sidan ej vara av den betydelse, att de

kunna anses uppväga reformens nytta, åtminstone om man ser saken mera i

stort. I hygieniskt avseende lärer det sålunda icke spela någon mera nämnvärd

roll, om arbetet får börja kl. 5, under förutsättning att arbetarna inrätta tiden

för sin nattvila därefter. Däremot kan det i socialt avseende anses beteckna en

viss tillbakagång för bageriarbetarna att få förläggningen av sin arbetstid

ytterligare fjärmad från den eljest mera sedvanliga. Man må emellertid härvid

icke förbise, att åtskilliga andra yrkesmän torde få vidkännas samma eller

andra, med yrkets speciella natur förknippade olägenheter, som i vissa fall

kunna vara av ännu mera besvärande art. Man tänke t. ex. på gruvarbetare

eller skiftarbetare i helkontinuerlig drift eller på lokpersonal, sjömän, tidningspersonal

o. s. v. Det torde vidare böra beaktas, att även om bageriarbetarna

få börja sitt arbete jämförelsevis tidigt, denna olägenhet i viss mån kompenseras

av den förmån, som ett tidigare avslutande av arbetet med rätta anses innebära

under sommarhalvåret. Slutligen är jämväl att framhålla, hurusom bageriarbetarna

i övrigt beträffande arbets-, löne- och levnadsförhållanden måste anses

intaga en relativt mycket gynnsam ställning.

Enligt socialstyrelsens förslag skulle den nya definitiva bagerilagen även

inbegripa de förut från lagen undantagna s. k. familjebagerierna, d. v. s. rörelser

som bedrivas utan biträde av annan än make och hemmavarande barn. Bakom

detta förslag stå såväl arbetsgivare som arbetare i full endräkt, dock som det

vill synas mindre av intresse för den skyddssynpunkt, som det är lagens enda

uppgift att företräda, än av andra bevekelsegrunder. För min del anser jag

mig ej kunna biträda förslaget.

Därest familjebagerierna, såsom arbetarna önska, skulle läggas under lagen

ritan att någon tillbakaflyttning av tiden för arbetets början (t. ex. till kl. 5)

på samma gång genomfördes, skulle följden, enligt vad ovan påvisats, med

all sannolikhet endast bliva den, att antalet lagbrytande bageriföretag ökades

med ytterligare minst ett 1,000-tal. Men även om nyssberörda ändring av

arbetstidens förläggning komme till stånd, synes det mig i allt fall varken riktigt

eller lämpligt att inbegripa familjebagerierna under lagen. Tvärtom vore

det enligt min mening ur såväl principiell som praktisk synpunkt bäst att i

samband med genomförandet av ifrågavarande ändring ställa allt arbete, som

bedrives av arbetsgivaren själv och medlemmar av hans familj, utanför lagen.

Den allmänna rättsuppfattningen torde näppeligen kunna förlika sig med

en lagstiftning, som binder även arbetsgivaren och hans hemmavarande familjemedlemmar

vid en arbetstid av viss bestämd längd och förlagd till vissa bestämda

timmar av dygnet. I den mån detta är fallet genom den nuvarande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

45

bagerilagen bar det också visat sig, att lagöverträdelse i allmänhet icke kunnat

förhindras. Vid sådant förhållande synes det ur konkurrenssynpunkt vara

tämligen likgiltigt, om företag av denna karaktär falla under lagen eller icke.

Skulle vidare den i lagen stadgade tiden för arbetets början tillbakaflyttas från

kl. 6 till kl. 5 f. m., torde den mest besvärande konkurrensmöjligheten från

småbageriernas sida gentemot de större vara undanryckt och såväl bageriidkarna

som arbetarna utan större svårighet kunna finna sig i, att arbete, som utföres

av arbetsgivaren själv eller medlemmar av hans familj, undantages från

lagen. Detta skulle också stå i full överensstämmelse med den allmänna arbetstidslagens

principer och giva bageriarbetsgivarna samma rättvisa ställning i

nu berörda avseende, som tillkommer andra arbetsgivare.

Det har, som förut nämnts, redan nu visat sig förenat med nästan oöverstigliga

svårigheter att övervaka bagerilagens efterlevnad, särskilt vad beträffar

småbagerierna. Tanken på en ytterligare utökning av lagens tillämpningsområde

till att omfatta även de s. k. familjebagerierna har också från yrkesinspektörernas

sida mötts av ganska bestämda gensagor. Av yrkesinspektören i

Skånedistriktet förklaras rent ut, att tillsynen vid sådant förhållande skulle

bliva »så gott som omöjliggjord».

Reservation av socialfullmiiktigen von Sydow.

Emot socialstyrelsens beslut att tillstyrka prolongering av lagen den 22

juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av

bageri- och konditoriarbete, får jag härmed inlägga min reservation.

Jag anser förhållandena för närvarande icke vara sådana, att något behov

förefinnes att sätta bageriyrkets utövare under en strängare lagstiftning om

arbetstidens begränsning än som gäller för näringsidkarna i allmänhet. Jag

tror icke, att det inom yrket finnes någon vare sig arbetsgivare eller arbetare,

som håller före, att om lagen nu upphävdes, man skulle återgå till det förut

praktiserade nattarbetet inom yrket. Jag anser därför, att socialstyrelsen

bort avstyrka lagens prolongering. I konsekvens därmed anser jag också,

att styrelsen bort avstyrka bifall till det av den internationella arbetskonferensen

antagna förslaget till konvention angående nattarbete i bagerier. Eör

den händelse en särlagstiftning rörande ifrågavarande näring kommer till stånd,

anser jag mig emellertid böra framställa två anmärkningar mot socialstyrelsens

förslag.

I olikhet mot bestämmelserna i den nu gällande lagen föreslår socialstyrelsen,

att förbudet mot natt- och söndagsarbete måtte gälla även för arbetsgivare

och medlemmar av hans familj, såvitt de deltaga i arbetet för tillverkning

för avsalu av bageri- och konditorivaror. I övrigt är emellertid inom

den svenska arbetarskyddslagstiftningen den principen godkänd, att man från

lagens tillämpning undantager arbetsgivaren jämte medlemmar av hans familj.

För min del kan jag icke finna, att anledning förefinnes att i detta avseende

avvika från denna grundsats.

Slutligen håller jag före, att man åtminstone för den fabriksmässiga tillverkningen

av spis- och knäckebröd bort medgiva det undantag från lagens

stadgande, att arbetet kunde få bedrivas i kontinuerlig drift med tre skiftlag

liksom i andra näringar.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Bil. 2.

Yttrande av kommerskollegium.

Stockholm den 21 december 1925.

Genom remiss den 14 innevarande december har Kungl. Maj:t anbefallt

kommerskollegium att före den 22 december 1925 avgiva utlåtande över ett

av socialstyrelsen uppgjort förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

I enlighet med en vid behandlingen av frågan om förlängning av nu gällande,

provisoriska bagerilag vid 1923 års riksdag uttalad förväntan och enligt

av Kungl. Maj:t den 20 februari 1925 meddelat uppdrag har utarbetandet

av detta lagförslag föregåtts av en omfattande utredning rörande verkningarna

av den hittillsvarande, provisoriska lagstiftningen. I denna utredning

har jämväl ingått en mera detaljerad undersökning rörande de verkningar i ekonomiskt

och tekniskt hänseende, som bagerilagen medfört vid 6 bagerier av

växlande typ'' och storlek, varvid i vissa fall jämväl 8-timmarslagens verkningar

å samma företag kommit under beaktande. Denna specialundersökning

har, i enlighet med inom kollegium uppgjord plan och meddelade direktiv, utförts

av civilingenjören Hj. Heimburger.

Såväl av den inom socialstyrelsen utförda som av sistnämnda teknisktekonomiska

specialundersökning framgår ovedersägligen, att den hittills gällande

lagstiftningen medfört ganska avsevärda olägenheter och ökade omkostnader

för bagerihanteringen, vilka emellertid till stor del kunnat överflyttas

på den brödkonsumerande allmänheten. Den lagbestämmelse, som härvid visat

sig ha den största betydelsen, har varit föreskriften, att det egentliga bageriarbetet

ej får begynna före kl. 6 f. in. Denna bestämmelse —— ställd gentemot

den konsumerande allmänhetens fordran på färskt frukostbröd så tidigt

som möjligt på morgonen samt de under bagerilagen fallande bageriernas konkurrens

inbördes och med de s. k. hembagerierna om att fylla detta krav

— har esomoftast medfört ett oekonomiskt och ur teknisk och hygienisk synpunkt

högst olämpligt forcerande av morgonarbetet. Arbetspersonalen har

därför måst ökas i högre grad, än som varit förenligt med möjligheten att

på ett lämpligt och ekonomiskt sätt utnyttja den senare delen av den dagliga

arbetstiden. Brödets jäsning har påskyndats genom ökad jästmängd och andra

åtgärder samt genom användning av mera lättförjäsande mjölsorter; brödets avsvalning

och distribution har måst starkt forceras. I båda fallen hava de

sålunda framtvingade förändringarna i arbetssättet varit ägnade icke blott att

fördyra utan tillika att kvalitativt och i hygieniskt avseende försämra varan.

I likhet med vad fallet varit i fråga om 8-timmarslagen, hava dessa ogynnsamma

verkningar i några fall och i viss utsträckning kunnat kompenseras och

motverkas genom tekniska förbättringar. Möjligheterna för genomförande av

dylika förbättringar hava emellertid varit begränsade av de kapitalutlägg, desamma

inneburit, och av svårigheten att göra dylik kapitalinvestering fruktbärande

utan en utvidgning av produktionen, något som i sin ordning oftast

omöjliggjorts eller åtminstone försvårats genom själva arten av bagerihanteringen

och dess i regeln lokalt begränsade avsättningsområde.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 72.

47

Av socialstyrelsens utredning framgår vidare, att av de företag, undersökningen

omfattat, och vilka i stort sett torde få anses representera den samlade

bagerihanteringen i landet, en procentuellt betydande del varit undantagen

från lagens tillämpningsområde, samt att av de övriga likaledes en

påfallande stor del — icke mindre än 37.5 % av hela antalet, och 43 % av

de företag, rörande vilka uppgifter över huvud taget i detta avseende kunna

erhållas — angives icke tillämpa lagbestämmelserna. Härtill kommer, att

anledning torde förefinnas för att antaga, att av de företag, uppgående till

12.6 % av samtliga bagerilagen underställda, rörande vilka ingå upplysningar

om tillämpningen kunnat erhållas, en övervägande del i verkligheten icke torde

tillämpa lagens bestämmelser. Man kommer sålunda till det resultat, att omkring

hälften av samtliga under lagen fallande företag överträda densamma

— ett uppseendeväckande resultat, som ju tillika måste betecknas såsom ganska

nedslående vid bedömande av den nuvarande lagens verkningar. Utredningen

synes kollegium på denna punkt onekligen giva stöd för det av reservanten

inom socialstyrelsen, byråchefen Bergsten, gjorda uttalandet att »det är livet

självt, som på denna punkt sprängt lagstiftningens alltför snäva band och

givit eu tydlig fingervisning om en mera ändamålsenlig och efter nuvarande

förhållanden bättre lämpad anpassning av yrkets arbetstid».

Med hänsyn till nu anförda förhållanden skulle man ju kunna fråga sig,

huruvida ett uppehållande över huvud taget av lagstiftningen i fråga verkligen

har fog för sig. På de skäl, som av socialstyrelsen anföras, måste

dock denna fråga jämväl enligt kollegii mening besvaras jakande. lör det

stora flertalet inom bagerihanteringen anställda torde i själva verket den utveckling,

som markeras av bagerilagen, ha inneburit så stora och befogade

förbättringar i arbetsvillkor och sociala förhållanden, att ett slopande av denna

lagstiftning knappast lärer kunna eller höra ifrågakomma. Dessutom lära

de ovan påpekade olägenheterna kunna åtminstone i väsentlig man undanröjas

genom vissa mindre jämkningar, vartill kollegium i det följande återkommer.

Vid avgivande av förslag till reviderad bagerilag har socialstyrelsen förordat,

att nämnda lag från och med den 1 januari 1927 gives permanent karaktär.

Såsom skäl härför anföras, dels enahanda motiv, som socialstyrelsen

funnit tala för att den s. k. 8-timmarslagen gives definitiv karakter, dels = den

omständigheten, att antagandet av en definitiv lagstiftning på nu ifrågavarande

område måste anses utgöra en av förutsättningarna för, att deri vid

årets internationella arbetskonferens i Geneve antagna konventionen angående

arbetstiden i bagerier skall kunna å Sveriges vägnar .ratificeras.

De sålunda anförda skälen kan kollegium, som i sitt den 27 november 192o

avgivna yttrande över 8-timmarsla_gen förordat en provisorisk ^förlängning av

densamma, icke för sin del finna i och för sig avgörande._ Vad särskilt angår

hänsynen till det önskvärda i att Sverige matte bliva i tillfälle ratificera

den nyssnämnda internationella konventionen, framhålles ^av socialstyrelsen

själv, hurusom en konvention på hithörande område, där någon internationell

konkurrens knappast förekommer, ej har synnerligen starka skäl för sig. Blidast

i den mån en definitiv anslutning till meromnämnda konvention kan ske,

utan att därigenom några viktigare, reella intressen för Sveriges del behöva

åsidosättas, bör därför enligt kollegii förmenande ratificenng ske.

Därest emellertid den reviderade bagerilagen, utöver de av socialstyrelsen

föreslagna modifikationerna, kan erhålla vissa ytterligare jämkningar, finner

kollegium icke för sin del anledning avstyrka, att densamma erhaller den av

socialstyrelsen förordade, permanenta karaktären.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 72.

Tid för

arbetets

början.

De av socialstyrelsen förordade ändringarna i den föreslagna, definitiva

bagerilagen från nu gällande lagstiftning innefatta i huvudsak följande punkter

:

1. Tiden för det egentliga bageriarbetets början på morgonen tillbakaflyttas

från kl. 6 till 5 f. m.

2. Nu gällande undantag för »rörelse, som bedrives utan biträde av annan

än make och hemmavarande barn» borttages och ersättes allenast med »tillverkning

för eget hushållsbruk, som bedrives utan biträde av annan än medlemmar

av hushållet». (Härigenom vidgas lagens giltighetsområde till att omfatta

jämväl s. k. hembagerirörelse i egentlig mening.)

3. Orden »till avsalu» i § 1 strykas, varigenom lagens giltighet utsträckes

till bageriverksamhet vid kaserner och eljest för militära behov, sjukhus, skolor

m. m.

4. Beteckningen »konditorivaror» i § 2 ändras till »varor, vid vilkas framställning

jäst icke användes».

Kollegium skall i det följande något närmare skärskåda dessa ändringsförslag.

I sitt den 8 februari 1923 avgivna yttrande över då föreslagna förlängning

av den provisoriska bagerilagen framhöll kollegium de betydande olägenheter,

som vållats av bestämmelsen om det egentliga bageriarbetets början kl. 6 f. m.

Nämnda bestämmelse hade föranlett en olämplig arbetsforcering, ökad jäst- och

bränsleförbrukning, brödets försämrande och fördyrande samt frestelse till lagens

åsidosättande eller kringgående på olika sätt. Dessa uttalanden hava,

såsom redan framhållits, genom de nu verkställda utredningarna tillfullo bekräftats.

Då socialstyrelsen nu med anledning härav föreslagit en tillbakaflyttning

av den medgivna ordinarie arbetstidens början till kl. 5 f. m., kan

kollegium därför endast livligt förorda denna ändring.

För ett fullt lämpligt utnyttjande av den tillbakaflyttade arbetstiden torde

emellertid erfordras, att de nödvändiga förberedelsearbetena med uppeldning

och deggöring få påbörjas 1 1/2 ä 2 timmar tidigare, sålunda kl. 3 eller åtminstone

3.30 f. m. (jämför yttrande av yrkesinspektören för nionde distriktet).

Vidare finner kollegium fortfarande skäl föreligga för möjliggörande att

genom dispens, meddelad av yrkesinspektionens chefsmyndighet, erhålla rätt

att, där skiftarbete införts eller andra särskilda skäl föreligga, sätta arbetets

början till 4 f. in. Härigenom skulle, såsom av kollegium framhållits i meromnämnda

yttrande, bland annat vinnas, att det synnerligen beaktansvärda

tekniska framsteg, som ligger i införande av elektriska bakugnar för utnyttjande

av s. k. lågtariffström mellan 4 och 7 f. m., kunde hava större utsikter att

komma till en allmännare användning.

Skulle hänsyn till bestämmelserna i förenämnda internationella konvention

anses utgöra hinder mot ett dylikt medgivande, förordar kollegium, att i varje

fall dispens från bestämmelserna om arbetstidens förläggning må kunna medgivas

i den utsträckning, som i nämnda konvention förutsättes. Sådana möjligheter

till dispens skulle, utöver de enligt 4 § förutsedda fallen, kunna innefatta:
1.

Rätt att börja arbetet kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på

varandra följande helgdagar samt i övrigt, då skäl därtill finnas på grund

av årstiden eller där överenskommelse därom eljest träffats mellan vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisation.

2. Rätt att bedriva arbete mellan kl. 8 och 10 (eventuellt 11) e. m.

Det synes nämligen i och för sig knappast lämpligt, att Sverige skulle av

hänsyn till den internationella solidariteten ålägga sig vissa restriktioner i sin

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

49

speciella näringslagstiftning, för vilkas genomförande en inhemsk övervägande

opinion ej lärer kunna åberopas utan att samtidigt åtminstone bereda möjlighet

för de av ifrågavarande lagstiftning berörda yrkesidkarna att komma

i åtnjutande av de lättnader på andra punkter, som den normgivande internationella

konventionen förutsätter. Och detta så mycket mer, som det i

detta fall icke blott, eller ens i främsta rummet, gäller ett enskilt näringsintresse

utan ett för hela folkhushållet och folknäringen betydelsefullt avvägande

rörande det lämpligaste och mest ekonomiska sättet att bedriva produktionen

av ett av de viktigaste näringsmedlen gentemot en mindre grupps

särskilda, i och för sig berättigade intressen och önskemål.

De skäl, som av socialstyrelsen anförts för att jämväl de s. k. hembagerierna Bagen(i

egentlig mening) borde inbegripas under lagens giltighetsområde, äro vä- l.%9ens. ut~

sentligen hänsynen dels till konkurrens och kontrollsynpunkterna, dels till den ''omfatta

internationella konventionen, enligt vilken alla arbetande inom bagerihante- 7,embageriringen

skola vara underkastade förbudet mot nattarbete. erna.

Enligt kollegii mening förtjäna tvivelsutan de principiella skäl, som anförts

mot den inrangering av de verkliga hembagerierna under lagens bestämmelser,

allt beaktande. Det måste sålunda anses i viss mån stötande för rättsuppfattningen

att binda den, som själv och endast med biträde av hemmavarande

familjemedlemmar i hemmet utför arbetet, vid viss bestämd arbetstid

eller vissa klockslag. Å andra sidan måste det av praktiska skäl anses

förenat med stora svårigheter att genomföra en speciell, social skyddslagstiftning

inom en viss yrkesgren, utan att utsträcka tillämpningen till yrket

i dess helhet. Vid dylikt förhållande synes det kollegium riktigast att låta

de rent praktiska samt billighetssynpunkterna bliva utslagsgivande. Och därest,

förutom den av socialstyrelsen förordade ändringen i fråga om tiden för

arbetets början, jämväl de här ovan av kollegium förordade jämkningarna

och möjligheten i vissa fall för medgivande av viss dispens skulle vinna statsmakternas

godkännande, lära i realiteten inga mera avsevärda olägenheter behöva

befaras uppstå för hembagerierna genom att de bleve inbegripna under

lagens tillämpning.

Förslaget att stryka orden »till avsalu» i § 1 motiveras, såvitt av utred- Utsträckningen

framgår, icke av något från intresserat håll inom landet framställt ning av

yrkande utan enbart av synpunkten att därigenom bringa den reviderade la- ^^militära

gen i samklang med den,'' internationella konventionen. Någon egentlig ut- etablisseredning

angående verkningarna av denna föreslagna ändring synes emellertid ment, sjukicke

hava verkställts, vilket synes kollegium ägnat ingiva vissa betänklig- hus m. m.

heter mot ändrings vidtagande utan vidare. Den korta tid, som stått till förfogande

för remissens besvarande, har icke heller för kollegium möjliggjort att

införskaffa några upplysningar härutinnan.

Kollegium vill därför inskränka sig till att framhålla, att, därest den föreslagna

ändringen vidtages, det torde befinnas nödvändigt medgiva undantag

för bageriarbete, som utföres av militär personal — särskilt vid fältmanövrer

— ävensom beträffande bageriarbete för krigsmaktens behov vid krigsfara eller

mobilisering. Dylika undantag torde också kunna hänföras under sådana

»tillfälliga undantag», som äro nödvändiga för--— »nationella behov»,

vilka äro förutsedda enligt den internationella konventionens § 3 d).

Till undvikande av nu existerande ovisshet, vilka varuslag som äro att hän- Ändring artära

till »konditorivaror», har av socialstyrelsen föreslagits, att nämnda uttryck seende närersattes

med »varor, vid vilkas framställning jäst icke användes». Emellertid ^e"

torde kunna ifrågasättas, huruvida denna formulering undanröjer varje an- begreppet

ledning till tvekan, enär det som bekant låter sig väl göra att framställa bröd- >konditori
VCITOV*
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 60 höft. (Nr 72.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maids proposition nr 72.

typer utan användande av jäst men med tillsats av vissa kemiska preparat som

jäsningsmedel. Då avsikten förmodligen vore, att icke heller dylika brödtyper

skulle få bliva föremål för söndagstillverkning, torde efter ordet »jäst» böra

inskjutas orden »eller andra jäsningsmedel» eller motsvarande uttryck.

Såsom sammanfattning av de synpunkter på den föreliggande frågan, som

ovan angivits, får kollegium förorda,

att nu gällande bagerilag från och med den 1 januari 1927 förnyas i huvudsaklig

överensstämmelse med socialstyrelsens förslag men med vissa ytterligare

jämkningar;

att därvid möjlighet beredes även för mjukbrödsbageri att efter av yrkesinspektionens

chefsmyndighet meddelad dispens låta det egentliga arbetet dels

börja redan kl. 4 f. m. före eller efter två eller flera på varandra följande helgdagar,

eller då särskilda skäl därtill finnas på grund av årstiden, eller där

överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisation

eljest därom träffats, dels fortgå mellan kl. 8 och 10 e. m.;

alt förberedelsearbete med ugnseldning och deggöring må i varje fall få börja

1k 2 timmar före den egentliga arbetstiden;

att under nu angivna förutsättningar gällande undantag för rörelse, som

bedrives med biträde allenast av make och hemmavarande barn, måtte utgå;

att undantag från lagens giltighetsområde fortfarande måtte gälla ifråga

om bageriarbete i vissa fall för militära behov; samt

att i stället för »konditorivaror» införes beteckningen »varor, vid vilkas

framställning jäst eller andra jäsningsmedel icke användas».

Under nu angivna förutsättning anser kollegium för sin del hinder icke

böra möta för att lagen gives permanent natur och att i samband därmed den

internationella konventionen angående nattarbete i bagerier jämväl å Sveriges

vägnar ratificeras.

Skulle däremot det av socialstyrelsen framlagda förslaget till reviderad bagerilag

i oförändrad form vinna stadfästelse, förordar kollegium för sin del,

att lagen fortfarande gives provisorisk karaktär med giltighet intill utgången

av år 1929.

Reservation av kommerserådet Malmén.

Kommerserådet Malmén anförde, att han, med biträdande i övrigt av kollegii

uti dess utlåtande uttryckta ståndpunkt i olika avseenden, emellertid, beträffande

spörsmålet om den nya lagstiftningens definitiva karaktär, delade de

häremot av reservanten inom socialstyrelsen byråchefen Bergsten framförda

betänkligheter samt förty för sin del ansåge den nu avsedda förnyade lagstiftningen

böra erhålla allenast provisorisk giltighet,_ lämpligen för tre år, och

följaktligen frågan om den internationella konventionens ratifikation för Sveriges

del böra anstå.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

51

Bil. 3.

Yttrande av Sveriges Bageriidkareförening ocli Stockholms Bageri
industrifö

rening.

Sedan Sveriges Bageriidkareförening och Stockholms Bageriindustriförening

genom särskilda nådiga skrivelser av den 14 december 1925 beretts tillfälle att

avgiva yttrande över socialstyrelsens med skrivelse av den 26 november 1925

överlämnade förslag till reviderad lag om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete jämte socialstyrelsens

motivering härför samt av socialstyrelsen och kommerskollegium i frågan verkställda

utredningar, få föreningarne härmed i underdånighet gemensamt anföra

följande:

Vi få till en början oförbehållsamt vitsorda, att det av socialstyrelsen nu

avgivna lagförslaget i väsentliga punkter är för den svenska bagerinäringen

vida mera tillfredsställande än den för närvarande gällande lagen. Så har

genom .de s. k. »familjebageriernas» inordnande under lagen en av de allra

väsentligaste anledningarna till klagomål över densamma undanröjts. I samband

härmed synes det oss dock vara av rättvisan påkallat, att även de i 1 §

2 mom. omnämnda företagen bort utan vidare hava inordnats under lagens

allmänna föreskrifter, vilket för dem sannolikt icke kan innebära några mera

betydande olägenheter, men givetvis skulle såväl ur den allmänna rättssynpunktens

som de lagen underställdas påtagliga intresse vara mera tillfredsställande

än socialstyrelsens förslag i berörda hänseende.

Att även förslaget om framskjutande av tiden för arbetets början till klockan

5 f. m. måste anses vara väsentligt bättre än den nuvarande bestämmelsen är

påtagligt, dock är det lika säkert, att denna ändring ingalunda tillfredsställer

bagerinäringens befogade önskemål härvidlag. I detta sammanhang återkomma

vi till våra vid föregående tillfällen inför Eders Kungl. Maj:t gjorda underdåniga

hemställanden om avskaffande av varje undantagslagstiftning gentemot

vårt yrke. Det synes oss, som om den nu av socialsts^relsen och kommerskollegium

verkställda utredningen, därest den rätt tolkas, skulle innebära ett synnerligen

kraftigt stöd för denna vår framställning. Det kan omöjligt anses,

att bageriarbetarna, med den ställning och de förmåner de för närvarande innehava,

kunna med fog göra anspråk på att ifråga om ett rimligt nattarbete, där

detsamma är av behovet påfordrat, ställas gynnsammare än andra arbetarkategorier.

Vi få därjämte i underdånighet fästa uppmärksamheten på. att på

flera håll i utlandet en kraftig reaktion, till och med i viss mån inom arbetarnas

egna led, gjort sig gällande för ett borttagande av nattarbetsförbudet i bagerierna,

detta väsentligen av ekonomiska skäl, och det lider intet som helst tvivel,

att det svenska bageriyrkets återställande såsom ett fritt yrke direkt och indirekt

skulle komma att hava en kraftig verkan med hänsyn till lägre brödpris

och bättre bröd. Vi hava velat framhålla detta, då vi taga för givet, att det

vitala intresse för den stora allmänheten, som sistnämnda önskemål innebär,

måste vara föremål för Eders Kungl. Maj:ts synnerliga omsorg. Vi få för

övrigt i detta hänseende, liksom även beträffande andra delar av denna vår skrivelse,

underdånigst hänvisa till av oss vid föregående tillfällen i denna ange
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

lägenhet gjorda uttalanden, särskilt till vår skrivelse till Konungen i januari

1923.

Men om fortfarande undantagslagstiftningen ifråga provisoriskt eller definitivt

skall betunga vårt yrke, så är det av utomordentligt stor betydelse, att det

ordinarie arbetet får börja före klockan 5 och åtminstone klockan 4 f. m., vilket

sistnämnda som bekant är fallet i flera främmande länder, där nattarbetet är

avskaffat och vilket ju icke heller skulle förhindras genom den av socialstyrelsen

förordade anslutningen till den 1925 antagna internationella konventionen.

Det är alldeles säkert, att arbetets början klockan 4 f. m. i högst väsentlig män

skulle underlätta de strävanden efter bättre och billigare bröd, vilka ovan i

annat sammanhang berörts. Den nuvarande forceringen av morgonarbetet,

vilken, såsom i den framlagda utredningen otvetydigt vitsordats, visat sig så

ofördelaktig, skulle icke väsentligen förebyggas genom arbetets början klockan

5 f. m. Minst 3 timmar före morgonbrödets saluförande i hembutikerna klockan

7 f. m. äro nödvändiga för att åstadkomma tillfredsställande förhållanden

i förevarande hänseende och särskilt vid de större bagerierna, vilkas omsättning

till större delen måste distribueras till andra platser, såväl inom som utom

respektive samhällen. Visserligen är något, men långt ifrån vad som är

nödvändigt, vunnet genom arbetets början klockan 5 f. m.

Vi få därjämte fästa uppmärksamheten på, att i det nya lagförslaget förarbetena

tillmätts endast en timme före det allmänna arbetets början i stället

för två timmar i den nuvarande lagstiftningen. Även detta gör det medgivande,

som lämnats genom att det allmänna arbetet får börja klockan 5 f. in., vida

mindre värdefullt och i en hel mängd fall illusoriskt. Vi få således, oavsett

huru den förra frågan avgöres, ifråga om den senare underdånigst anhålla,

att samma tidrymd, två timmar, som den nuvarande i en eventuell ny lagstiftning

medges för förarbetena.

Vidare tillåta vi oss att påtala socialstyrelsens behandling av spisbrödsfabrikanternas

så mycket omdebatterade arbetsfråga. Den summariska hänvisning

till den internationella konventionen, som socialstyrelsen i detta stycke

gör, torde få anses så mycket mindre tillräcklig härvidlag, som ju denna konvention

väl ej ännu är definitivt biträdd av de svenska statsmakterna och icke

blott behovet utan även rimlighet och rättvisa i bageriyrkets likställande ifråga

om treskiftsarbete med övriga industrigrenar äro så klarlagda, att rimliga

skäl icke synas föreligga att ej i detta hänseende gå spisbrödsfabrikanternas

så ofta och så kraftigt uttalade önskemål till mötes.

Vi berörde nyss frågan om den internationella konventionen. Givetvis ligger

denna fråga ju ur viss synpunkt kanske utanför vad vi här böra uttala oss

om, men tillåta vi oss dock begagna tillfället att såsom vår mening uttala, att

ett dylikt internationellt lagstiftningsband på ett område, vilket ju ligger alldeles

utom den internationella konkurrensen, icke blott är överflödigt utan

under vissa tänkbara förutsättningar även kan bli skadligt för vårt land.

Detta har i själva verket redan till en viss grad visat sig i socialstyrelsens här

behandlade yttrande, ty det förefaller oss, som om socialstyrelsens mest vägande

skäl för den ifrågavarande lagstiftningens stadfästande såsom definitiv lag

just skulle vara att söka i den förbindelse, i vilken socialstyrelsen synes stå

till den internationella konventionen. Ser man uteslutande på våra svenska

praktiska intressen, så föreligger väl dock i enlighet med vad byråchefen

Bergsten i sin reservation framhållit, alla skål för att, om en tvångslagstiftning

inom bageriyrkena fortfarande skall bibehållas, densamma ännu så länge endast

bör givas provisorisk giltighet. Den i år verkställda utredningen har ju, såsom

av socialstyrelsen själv sakligen vitsordats, ådagalagt, att den nu gällande

bagerilagen såväl i fråga om dess inre hållbarhet som dess allmänna verkningar

i övrigt i olika hänseenden visat sig vara av en innebörd, vars gagn för landet

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

53

i dess nuvarande eller i dess av socialstyrelsen föreslagna form måste anses

minst sagt tvivelaktigt. Tala icke då alla från vårt land hämtade skäl för

att densamma bör vara endast provisorisk, tills det tillstånd, som genom densamma

framkallats, kan lämna fullt tillräckliga anvisningar för dess eventuella

framtida antagande i en definitiv form?

På grund av den ytterligt korta tid, som medgivits oss för avgivande av detta

yttrande, hava vi självklart icke hunnit ägna någon som helst ingående granskning

åt de utredningar av socialstyrelsen och kommerskollegium, som ligga

till grund för socialstyrelsens behandling i frågan. Så mycket hava vi emellertid

ansett oss kunna konstatera, som att desamma till fullo bestyrka de klagomål

över lagen, som av oss vid föregående tillfällen framförts och icke kunnat

undgå att utgöra ett det kraftigaste argument för de yrkanden vi i anledning

av dessa klagomål framfört. På grund av summariteten i vår granskning av

såväl utredningens innehåll som av motiveringen för socialstyrelsens förslag

tillåta vi oss anhålla om rätt att längre fram inför Eders Kungl. Maj:t framlägga

ytterligare framställningar i frågan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Bil. 4.

Yttrande ay svenska livsmedelsarbetareförbundet.

Stockholm den 22 december 1925.

Svenska livsmedelsarbetareförbundets styrelse, som genom Kungl. Ma,j:ts

beslut beretts tillfälle att yttra sig över det förslag till revidering av lagen om

vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbetet,

som på befallning av Kungl. Maj:t utarbetats av kungl. socialstyrelsen,

får efter att hava tagit del härav anföra följande.

På grund av den begränsade tid, som givits oss, har det icke varit möjligt

att ingående granska och inkomma med utförligt yttrande över ifrågavarande

lagförslag, och detta särskilt med hänsyn till den motivering, som kungl.

socialstyrelsen och reservanterna i vissa delar anfört. Vi tillåta oss även att

gentemot den av k. kommerskollegium utförda undersökningen ifråga om

lagens verkningar, om driftskostnader m. m. få meddela, att denna utförts på

för oss okontrollerbart vis och endast efter anvisning från arbetsgivare. Svenska

livsmedelsarbetareförbundet vill ifråga om lagstiftning på detta område

endast hänvisa till denna frågas behandling och den konvention, som av internationella

arbetsbyrån antagits, samt till den motivering som legat till grund

för konventionens antagande.

Att ytterligare lagstifta i denna fråga genom ett provisorium anser förbundet

skulle innebära en direkt demonstration mot nationernas förbunds

grundtanke så väl som internationella arbetsbyråns prestige, och skulle ej

heller skapa större klarhet bland landets befolkning om nödvändigheten

av lagstiftning på detta område. I det förslag till permanent lag,

som kungl. socialstyrelsen utarbetat, har kung], socialstyrelsen föreslagit

annan förläggning av tiden i fråga om arbetets uttagande, än

vad i nuvarande lag är stadgat, och detta enligt vårt förmenande utan tillräckligt

bärande skäl och även utan tanke på de ödesdigra konflikter, som

med anledning härav skulle komma att uppstå mellan arbetare och arbetsgivare.

I de flesta kollektivavtalen, som äro gällande mellan vederbörande

parter, är tiden fastslagen i överensstämmelse med nuvarande lagbestämmelse,

eller mellan kl. 6 f. m. och 8 e. m.

Förbundet anser också, att en ändring i nuvarande lagbestämmelse står i

strid med fredstraktatens innebörd, som uttryckligen föreskriver, att för de

länder, som hava en lagstiftning, som lämnar större förmåner, än vad kommande

konventioner kunna innebära, får detta icke verka till sådan ändring, som kan

anses medföra försämringar i de sociala lagbestämmelser, som redan finnas.

Förbundet vill, i fråga om vad k. socialstyrelsen och reservanterna anfört om

nuvarande lags tillämpning och efterlevnad, som sin mening uttala, att orsaken

till de många överträdelserna är att finna däri, att från denna lags omfattning

och tillämpning varit fritagna s. k. familjebagerier. K. socialstyrelsens utredning

visar också, att dessa bagerier på grund av sin ställning utanför lagen

sedan bagerilagens tillkomst ökats över normalt. Förbundet anser i likhet med

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

55

k. socialstyrelsen, att lagen bör omfatta allt yrkesmässigt utförande av bagerinäring

för att därmed få en likställighet, som begränsar möjligheterna för

lagöverträdelse.

Av vad vi sålunda i saken anfört, anse vi, att en lag i överensstämmelse med

k. socialstyrelsens förslag bör vinna Kungl. Maj:ts bifall, dock med den ändring,

att arbetstiden må uttagas i likhet med nu gällande provisoriska lagstiftning

på området, eller mellan kl. 6 f. m. och 8 e. m.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 januari

1926.

Närvarande:

justitierådet Svedelius.

regeringsrådet Palmgren

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tilUlandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 januari 1926, hade Kungl.

Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om vissa inskränkningar

beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen i socialstyrelsen Johan Arthur Erhard Molin.

Lagrådet yttrade:

I enlighet med vad lagrådet i sitt denna dag avgivna utlåtande över förslaget

till lag om arbetstidens begränsning gjort gällande, lärer det icke ankomma på

lagrådet att yttra sig angående lämpligheten av anslutning för Sveriges del

till den år 1925 tillkomna konventionen angående nattarbete i bagerier, vadan

lagrådet vid granskningen av förevarande förslag icke ansett sig böra taga hänsyn

till nämnda konvention. Lagrådet finner sig dock böra framhålla, att vår

nuvarande lag å detta område i åtskilliga punkter går vida längre i fråga om

begränsning av arbetsfriheten än konventionen, medan denna däremot i vissa

hänseenden icke inrymmer möjlighet till sådana undantag, som äro medgivna i

lagen. Att, på sätt nu föreslagits, i vår lagstiftning upptaga alla de begränsningar,

som uppställas i konventionen, men samtidigt bibehålla alla de inskränkningar

i arbetsfriheten, som hos oss hittills varit gällande, oavsett att

konventionen därutinnan medgiver större frihet, synes ägnat att väcka betänkligheter.

Av de undersökningar, som nästlidet år företagits rörande bagerilagens verkningar,

har framgått, att i en avsevärd utsträckning lagen blivit en död bokstav,

i det att en stor mängd bagerier, för vilka lagen gäller, undandragit sig

dess tillämpning. Såsom en orsak härtill har anförts, att lagen icke omfattar

de s. k. familjebagerierna, vilken omständighet förmenats hava föranlett missuppfattning

i fråga om lagens rätta innebörd och för andra mindre bagerier

underlättat att undandraga sig lagens efterlevnad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

57

Det må emellertid kunna dragas i tvivelsmål, om rätta grunden till lagens

bristande efterlevnad och den ringa respekt, densamma på åtskilliga håll åtnjuter,

väsentligen är att söka i nu antydda förhållande och om, på sätt gjorts

gällande, en rättelse därutinnan skulle stå att vinna genom att under lagen

inbegripa all bageriverksamhet för fyllande av annans behov, således jämväl

familjebagerierna. En annan och mera sannolik förklaringsgrund till det överklagade

förhållandet synes vara den, att ifrågavarande lagstiftning redan gripit

för långt in på ett område, där den enskilde förut varit van att utan inblandning

från det allmännas sida med användande av de lagliga medel, som stått honom

till buds, arbeta för sin försörjning. Är en sådan uppfattning riktig, skulle

ett ytterligare fortgående på samma väg genom utvidgning av lagens tillämpningsområde

till fall, där det uteslutande gäller familjemedlemmars personliga

arbete, icke kunna förväntas bereda lagen ökad respekt och bättre efterlevnad,

snarare tvärtom. Det läge i sådant fall närmare att taga i övervägande,

om denna lagstiftning bör bibehållas med den räckvidd den för närvarande

äger, eller om ej en begränsning borde vidtagas därhän, att endast en i större

omfattning bedriven verksamhet komme att falla under lagen. En sådan prövning

skulle lämpligen kunna ske i samband med den lagstiftning rörande reglering

av nattarbete överhuvud, vilken, enligt vad socialstyrelsen framhållit,

redan börjat förberedas, detta sa mycket hellre som bageriyrket knappast synes i

detta hänseende intaga den särställning, att nattarbetet därinom bör regleras

utan varje hänsyn till vad inom vissa andra yrkesgrupper kan befinnas påkallat.

Konsekvensen härav skulle emellertid uppenbarligen bliva, att bagerilagen

i avvaktan pa dylik lagstiftning tillsvidare bör bibehållas såsom provisorisk.

Och även om det skulle, för att åt bageriarbetarna bevara de med billigheten

överensstämmande förmåner i fråga om arbetstiden, som nämnda lag medfört,

befinnas nödvändigt att bibehålla bagerilagen vid dess hittillsvarande

omfattning, synes i allt fall anledning föreligga att nu giva densamma giltighet

allenast för viss tid. Det nära samband, bagerilagen alltifrån sin tillkomst ägt

med lagen om begränsning av arbetstiden, lärer göra det synnerligen önskvärt,

att dessa båda lagar även i förevarande hänseende behandlas lika, vadan lagrådet,

som förut på anförda grunder hemställt, att arbetstidslagen måtte erhålla

giltighet endast för en tid av tre år, även av detta skäl föranlåtes avstyrka,

att bagerilagen nu får en mera definitiv natur.

Det remitterade förslaget skiljer sig i vissa avseenden av väsentlig betydelse

från nu gällande lag. Enligt förslaget skulle sålunda lagen erhålla en vidgad

tillämplighet därhän, att under densamma skulle falla all tillverkning av

bröd och annat bakverk förutom sådan, som för förbrukning inom det egna hushållet

bedrives utan biträde av annan än hushållsmedlem. Detta resultat ernås

genom två särskilda ändringar i 1 §, nämligen dels genom uteslutandet av de nu

befintliga orden »till avsalu» och dels genom att nu gällande undantag för rörelse,

som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn.

icke vidare upptagits utan ersatts med nyss angivna undantag allenast för hushållsförbrukning.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 60 höft. (Nr 72.)

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

Uteslutandet av orden »till avsalu» lärer få sin egentliga betydelse däri, att

lagen därefter skulle bliva tillämplig även å bageriarbete, som bedrives vid

vissa statsinstitutioner, särskilt inom försvarsväsendet, samt vid såväl allmänna

som enskilda inrättningar för sjuk- eller fattigvård och dylikt. Det

har sagts, att ändringen för dessa institutioner och inrättningar skulle medföra

ringa verkan, då nattarbete i bageri där knappast torde förekomma. Någon

egentlig utredning härutinnan synes dock, på sätt av kommerskollegium påpekats,

icke föreligga. Möjlighet till utsträckning av den lagstadgade arbetstiden

lärer i varje fall ej kunna undvaras, särskilt icke för statens institutioner

inom försvarsväsendet, och att göra sådan utsträckning beroende av medgivande

från annan statsmyndighet — yrkesinspektionen och socialstyrelsen — förefaller

oegentligt och torde allenast leda till omgång och svårigheter. Dessutom

synes ändringen kunna medföra längre gående konsekvenser än som torde vara

åsyftat, i det lagen därigenom skulle bliva tillämplig exempelvis å tillverkning

av bröd, avsett för inackorderade spisgäster eller för gratisutdelning i välgörande

syfte, oaktat endast hushållsmedlemmar deltoge i tillverkningen.

Den andra i paragrafen vidtagna ändringen är av än större räckvidd. Antalet

s. k. familjebagerier, vilka därigenom skulle indragas under lagen, är enligt

den förebragta utredningen något över 1,400, sysselsättande nära 2,200 personer,

vilka säkerligen till stor del därav hava sin enda utkomst. Genom lagstadgad

begränsning av arbetstiden på sätt nu föreslagits skulle sannolikt många av

dessa försättas i en brydsam belägenhet, då det kan antagas, att de i allmänhet

icke hava sitt arbete inordnat inom den tidrymd, som med lagens bestämmelse

om arbetets början först klockan 6 f. m. står till buds innan brödförsäljningen

för dagen bör taga sin början, och de i regel ej heller torde äga möjlighet att

genom maskinella hjälpmedel eller andra nya anordningar påskynda tillverkningen

och sålunda i någon mån motverka tidsbegränsningen, på sätt inom större

bagerier lärer hava ägt rum. Det är att befara, att dessa små näringsidkare,

till stor del ensamstående kvinnor, härigenom skulle i konkurrensen med de

större komma i en ogynnsam ställning, för vissa av dem måhända medförande,

att de icke kunde fortsätta sin rörelse. Att det för dessa personer måste bliva

svårt att inse det befogade och billiga i en dylik lagstiftning och att de skulle

vara föga benägna att ställa sig densamma till efterrättelse, är påtagligt.

Det måste i övrigt för envar framstå som anmärkningsvärt, att medan arbetstidslagen

varken skulle gälla arbete, som av någon för egen räkning bedrives

utan biträde av andra än familjemedlemmar, eller arbete, som för arbetsgivares

räkning utföres i arbetarens hem, det enligt denna lag skulle även för den, som

utför hela arbetet ensam, vara vid straffpåföljd förbjudet att före visst klockslag

på morgonen och efter visst klockslag på eftermiddagen inom hemmets fyra

väggar syssla med ett sådant arbete som brödbakning, när detta sker i annat

syfte än för eget hushållsbruk.

Socialstyrelsen, som ansett lagen böra erhålla nu avsedd utsträckt tillämplighet,

har på samma gång föreslagit eu ändring i 1 §, gående ut på en förlängning

av arbetstiden på morgonen med en timme eller med början kl.

5 f. m. i stället för kl. 6. Det rnå vara möjligt, att genom en dylik tillbaka
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72.

59

flyttning av tiden de största olägenheterna för familjebagerierna av att indragas

under tidsbegränsningen skulle kunna undgås. Men av ovan anförda skäl

synes icke ens med en sålunda ändrad begynnelsetid ett dylikt indragande vara

tillrådligt. Å andra sidan kunde måhända, såsom ock under utredningsarbetet

framhållits, en sådan förlängning av arbetstiden till de större bageriernas förmån

minska konkurrensmöjligheten från familjebageriernas sida, även om dessa

fortfarande finge själva stå utanför lagens tillämpning.

På grund av vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att 1 § måtte bibehållas

vid den lydelse den för närvarande äger, varvid dock en tillbakaflyftning av

den för arbete lovliga tiden till kl. 5 f. m. synes vara att förorda.

Under förutsättning att lagen såsom hittills blir tillämplig endast å tillverkning

till avsalu, förfaller tydligen anledning till införande i lagen av den under

9 § upptagna bestämmelsen.

Därest lagen, på sätt ovan hemställts, erhåller giltighet allenast för viss tid.

bör, i motsvarighet till vad 1923 års lag innehåller, i övergångsbestämmelserna

upptagas föreskrift om viss fortsatt verkan även efter nämnda tids utgång av

straffbestämmelserna i 6 och 7 §§.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 7S

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari

1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagradets den 28 januari 1920

avgivna utlåtande över det den 15 januari 1926 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av

bageri- och konditoriarbete samt anför därvid följande:

Lagrådets utlåtande innefattar ett avstyrkande av de avvikelser från gällande

bagerilag jag vid den föregående behandlingen av det remitterade lagförslaget

funnit mig böra förorda. Lagrådet synes över huvud taget ifrågasätta

berättigandet av särskild lagstiftning angående nattarbete i bagerier.

Vad lagrådet till stöd för sin ståndpunkt åberopat innefattar icke några synpunkter,

som ej under ärendets tidigare behandling varit under övervägande,

och synes vid sådant förhållande icke påkalla yttrande från min sida utöver

vad jag förut i ämnet anfört. Någon omarbetning av det remitterade lagförslaget

har jag icke ansett böra äga rum.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagförslaget måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

260080

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:219 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioc s. 8 i texten
  2. 2LU 1926:27 Memorial angående arvode åt byråchefen A. Molin, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av vissa frågor. a1 i texten
  3. 2LU 1926:21 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bagerioch konditoriarb s. 1 i texten