Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till förre värnpliktige Helge Natanael Andersson

1926-02-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:78, Angående ersättning till förre värnpliktige Helge Natanael Andersson

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

O

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

till förre värnpliktige Helge Natanael Andersson;

given Stockholms slott den 5 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, "Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som

nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning

jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning utgives

jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter

slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till

sjukdomen bidragit.

264 26

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de

i förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall liållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas

till vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare, som

har att göra framställning om ersättningens bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två

år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning

av dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen

av 12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången av

år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om

ersättning i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör

flottans eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från

den senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning

i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

Uti en till riksförsäkringsanstalten den 21 april 1925 inkommen skrift

gjorde Helge Natanael Andersson från Karlshamn framställning om ersättning

för sjukdom, lungtuberkulos, som han ådragit sig under värnpliktstjänstgöring

vid Karlskrona grenadjärregemente den 5 oktober 1919—den

16 februari 1920. Då berörda framställning icke gjorts inom den föreskrivna

tiden av tre år från det tjänstgöringen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, fann riksförsäkringsanstalten enligt

beslut den 22 juni 1925 sig icke kunna tillerkänna Andersson någon

ersättning för ifrågavarande sjukdom.

Hos Kungl. Maj:t har Andersson sedermera uti en den 4 augusti 1925

dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav, att hans framställning om

ersättning icke blivit gjord inom den författningsenligt föreskrivna tiden,

komma i åtnjutande av ersättning enligt grunderna i ovanberörda förordning

den 18 juni 1909.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson den 5 oktober 1919

inryckt för fullgörande av tjänstgöring såsom icke vapenför värnpliktig

vid Karlskrona grenadjärregemente, att han under sin ifrågavarande tjänst
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78. 7

göring åtnjutit vård å regementets sjukhus för hypertrofi av tonsillerna, lungåkomma

samt subakut ledgångsreumatism, på grund av vilken sistnämnda

åkomma han den 16 februari 1920 hemförlovats såsom till krigstjänst

oduglig, samt att han åtminstone sedan år 1921 lidit av lungtuberkulos.

I ärendet har rilcsförsälcringsanstalten den 17 augusti 1925 avgivit utlåtande

och därvid anfört, att, ehuruväl riksförsäkringsanstalten vid ärendets

prövning funnit Andersson hava ådragit sig sin ifrågavarande sjukdom

under sådana förhållanden, att ersättning bort tillerkännas honom,

därest framställning om ersättning gjorts inom därför föreskriven tid, anstalten

icke ansåge sig kunna tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall

medgåves från gällande preskriptionsbestämmelser.

Enligt beslut den 11 september 1925 har Kungl. Maj.t, med hänsyn

till förekommande synnerligen bevekande omständigheter, tillerkänt Andersson

en gratifikation av 500 kronor, att utgå från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Anderssons ansökning om

ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909 icke kunnat av riksförsäkringsanstalten

bifallas, enär ansökningen icke gjorts inom behörig tid

av tre år, från det sjukdomen yppades.

Sedan genom förordningen den 4 juni 1920 preskriptionstiden utsträckts

från två till tre år beträffande skada, som yppats efter ingången av år

1919, har dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen

underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning likväl

gjorts gällande inom den tid, som stadgas i sistnämnda förordning, eller

alltså tre år. I några fall hava emellertid särskilda omständigheter ansetts

böra föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tid överskridits. Så har

nämligen skett, då omständigheterna synts giva vid handen, att sådan

undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen den 18 juni 1909,

bort äga rum. Yad i föreliggande ärende upplyses torde tyda på att

Anderssons hälsotillstånd, då han förklarades oförmögen till vidare krigstjänst,

bort kunna giva anledning till dylik undersökning. På grund härav

och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Andersson ådragit

sig ifrågavarande sjukdom under sådana förhållanden, att ersättning enligt

bestämmelserna i sistnämnda förordning kunnat tillerkännas honom, därest

framställning om ersättning gjorts inom föreskriven tid, finner jag billigt,

att han får komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna

grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med den 1 januari 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att till Helge Natanael Andersson må — utan hinder därav att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i

12 § av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 78.

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från ock med den 1

januari 1926 från beväringsmanskapets invalid- ock pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill kan enligt grunderna för nämnda förordning kan

anses berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bekagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Gr. 0. Montgomery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1926:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstatema. Bankoutskottet får härmed avgiva s. 8 i texten