Angående vissa pensioner och understöd in. m. från allmänna indragningsstaten
1926-02-12 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:86, Angående vissa pensioner och understöd in. m. från allmänna indragningsstaten
Dokumentets text
Kungl. Mqj:ts proposition Nr 86.
1
Nr 86.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående vissa pensioner
och understöd in. m. från allmänna indragningsstaten;
given Stockholms slott den 12 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna i:o—ll:o hemställt.
GUSTAF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlytek, Wigfokss
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson, yttrar härefter:
l:o.
Hos domkapitlet i Härnösand har extra biträdet därstädes Anna Blomberg
anhållit, att domkapitlet måtte utverka pension av statsmedel åt
henne för hennes återstående livstid ävensom att hon, därest sådan pension
beviljades henne, måtte erhålla entledigande från sin extra biträdesbefatt
ning från och med den dag pension finge av henne uppbäras.
Vid ansökningen funnos fogade åldersbetyg, utvisande att Anna Blomberg
är född den 14 augusti 1883, samt läkarbetyg, varav inhämtas, att hon på
grund av sjukdom (blodbrist, tarmfistlar och allmän astheni) för framtiden
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 71 höft. (Nr 86—87). 1
Pension åt
extra biträdet
vid domkapitlet
i
Härnösand
Anna Blomber».
2
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 86.
är oförmögen till arbete; och har Anna Blomberg vidare meddelat, att hon
helt saknade förmögenhet och varje annan ekonomisk förutsättning att erhålla
medel till sitt livsuppehälle.
Med anledning av berörda framställning har domkapitlet i skrivelse den
14 november 1925 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1926 års riksdag
bevilja Anna Blomberg pension av statsmedel å 1,000 kronor årligen att
utgå från och med den 1 juli 1926 under hennes återstående livstid.
Domkapitlet bär till stöd för sin framställning anfört, bland annat, följande:
Redan
hösten 1901 började Anna Blomberg sitt arbete vid domkapitlet
— först såsom tillfälligt biträde med renskrivning samt, vid ledighet för
vederbörande tjänsteman, med förande av domkapitlets diarium. Med sådant
arbete fortsatte hon till våren 1904, då hon antogs till extra biträde
vid domkapitlet. Den 1 april 1904 tillträdde hon denna befattning, som
hon sedan dess innehaft.
Under de senare åren — från och med år 1921 — har emellertid hennes
hälsotillstånd varit mycket otillfredsställande! Även dessförinnan har hennes
hälsa varit mindre god — så har hon åtnjutit längre tjänstledighet för sjukdom,
nämligen 2 månader 1911, 5 månader 1914, 2 månader 1915, 3 månader
1918, 1 månad och 10 dagar 1919 samt 3 u2 månad 1920 — men
i övrigt har hennes svaga hälsa ej lagt hinder i vägen för henne att fullgöra
sina tjänståligganden. Sedermera ha emellertid, såsom antytts, hennes
krafter alltmer undergrävts, så att hon måst begära och även erhållit
tjänstledighet på grund av sjukdom under största delen av de sist förflutna
fem åren -— år 1925 räknat i dess helhet -— nämligen under tiden den 21
mars—den 26 mars 1921, den 20 april—den 20 juli 1921, den 9 november
1921—den 31 oktober 1922, den 1 maj 1923 intill denna dag; och har därutöver
förlängd tjänstledighet beviljats henne — nu närmast till den 1 juli
1926. Hon liar alltså endast under vissa tider år 1921 samt därefter blott
under 6 månader -— och då med uppbjudande av hela sin starka viljekraft
— kunnat sköta sin tjänst. Ej heller har den långa tjänstledighet, hon åtnjutit
•—- den sista oavbrutet i över 2 V- år — medfört återställande av
hennes hälsa utan äro, såsom bifogade läkarbetyg utvisar, hennes krafter så
brutna, att hon för framtiden är oförmögen till förvärvsarbete.
I fråga om Anna Blombergs tjänstgöring vill domkapitlet meddela, att
hennes arbetsuppgifter varit följande: förande av domkapitlets diarium med
dess omfattande sakregister ävensom åtskilliga liggare, uppsättande av enklare
skrivelser, arkivforskning och kollationering m. m. Tillika får domkapitlet
vitsorda, att hon i sina tjänståligganden ådagalagt utmärkt nit, aldrig
svikande plikttrohet, sällspord pålitlighet och framstående skicklighet i
förening med osedvanligt starkt intresse för arbetet. Hon har varit en i sin
tjänst synnerligen dugande kraft, vars arbete domkapitlet skattat mycket
högt; och är det därför en beklaglig förlust för domkapitlet, att hon blivit
otjänstbar.
Då hon nu efter att sedan unga år hava ägnat hela sin arbetskraft åt tjänsten
vid domkapitlet, kommit i den bekymmersamma belägenheten att nödgas
med bruten hälsa lämna denna tjänst och därmed sin enda förvärvskälla,
står hon utan möjlighet att själv sörja för sitt livsuppehälle.
Såsom hon själv meddelat, saknar hon nämligen förmögenhet och även
Kungl. Maj:ts proposition Nr SO. 3
annan ekonomisk förutsättning att erhålla erforderliga medel till sin framtida
försörjning.
Då biträdena vid domkapitlens expeditioner endast äro extra befattningshavare,
har hon ej heller rätt till tjänstepension.
Olägenheten med den osäkra ställning, de extra biträdena vid domkapitlen
intaga, gör sig i detta fall starkt gällande.
Deras ställning är ock ofördelaktigare än den, som andra med dem jämförliga
biträden vid övriga statens verk — t. ex. vid länsstyrelserna — innehava.
Under det att dessa senare biträden fått sin tjänsteställning definitivt
ordnad och därmed beretts ordinarie anställning, har frågan om fastare anställning
åt de extra biträdena vid domkapitlen ännu icke blivit löst utan
äro de fortfarande extra befattningshavare. Visserligen är nämnda fråga
numera föremål för av Eders Kungl. Maj:t anbefalld utredning, men då sistberörda
biträden utföra arbete i statens tjänst jämförligt med det, som åligger
ifrågakomna biträden vid andra statens verk, och under i det stora hela
enahanda förhållanden, måste de givetvis — och ej utan fog -— finna sina
intressen hittills mindre väl tillgodosedda.
Aven om avsaknaden av ordinarie anställning jämväl under vanliga förhållanden
har sina påtagliga nackdelar, bliver dock risken av den osäkra
ställningen än mer kännbar, då hälsan sviker. Det är obestridligen eu hård
lott att —- såsom Anna Blomberg -— efter långvarig och väl vitsordad tjänstgöring,
med brutna krafter stå ensam utan rätt till hjälp från något håll
— om hon ej möjligen kan vara berättigad till understöd enligt lagen om
allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913. Tyngre måste ock denna lott
kännas vid tanken på att, om hon blott haft motsvarande anställning vid
ett annat statens verk, förhållandena — till hennes fördel -— varit helt annorlunda.
Statskontoret har den 24 november 1925 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört:
De ömmande omständigheter, som här föreligga, synas statskontoret tala
för att åt sökanden utverkas någon pension av statens medel till hjälp under
hennes återstående livstid.
Vid bestämmande av beloppet av den ifrågasatta pensionen synes det
ligga närmast till att som utgångspunkt taga arvodet vid sökandens tjänst,
1,800 kronor. Av detta belopp torde i anslutning till pensionslagens föreskrifter
två tredjedelar, eller 1,200 kronor, få anses motsvara pensionsunderlag.
Denna summa torde likväl böra reduceras med en tredjedel med hänsyn
därtill att pensionsavgifter icke blivit erlagda. Man kommer då till ett
hel pension för sökanden motsvarande belopp av 800 kronor. Emellertid
har sökanden icke varit anställd i statens tjänst under så lång tid, som erfordras
för att ordinarie kvinnlig tjänsteman i motsvarande ställning skall
komma i åtnjutande av hel pension, 30 år; i själva verket omfattar sökandens
anställningstid endast 24 år. Pension åt henne synes därför böra bestämmas
till ijjj av 800 kronor, eller 640 kronor. Omregleras detta belopp
enligt bestämmelserna om ny pension i nådiga kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280), kommer man till ett belopp av 1,044 kronor, som statskontoret
i underdånighet hemställer måtte utverkas i pension åt sökanden.
Med hänsyn till Anna Blombergs relativt låga levnadsålder samt därtill,
att hon under de senare åren endast kortare tider varit i tjänst, har jag
Departe
mentschefen.
Ang. pension
åt vaktmästaren
M.
Henrikson.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 86''.
visserligen varit tveksam, huruvida jag skulle förorda nu ifrågavarande framställning.
A andra sidan har jag funnit mig böra taga största möjliga hänsyn
till de särskilt ömmande omständigheter, som i detta fall föreligga. Här
är fråga om en statstjänare, som efter ett med plikttrohet utfört arbete på
grund av sjukdom och bristande tillgångar är oförmögen att bestrida kostnaderna
för sitt livsuppehälle. Då vidare Anna Blombergs tjänstgöring blivit
synnerligen väl vitsordad, har jag ansett mig böra tillstyrka, att pension
beredes henne. I fråga om pensionsbeloppets storlek har jag intet att erinra
mot vad statskontoret därutinnan anfört. Såsom framgår av statskontorets
yttrande är pensionen beräknad till reglerat belopp; och bör följaktligen
till densamma ej komma annan förhöjning än dyrtidstillägg enligt de
reducerade grunderna. På grund av vad i ärendet förekommit, anser jag
mig kunna utgå från att Anna Blomberg av domkapitlet beviljas entledigande
från sin tjänst med utgången av juni 1926.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva
att extra biträdet vid domkapitlet i Härnösand Anna Blomberg
må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp av 1,044 kronor.
2:o.
I skrivelse den 20 januari 1926 har domkapitlet i Lund anhållit, att Kungl.
Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för beredande av pension åt vaktmästaren
vid domkapitlet Mårten Henrikson från och med budgetåret 1926
—1927 med ett belopp, uppgående till det, vartill Henriksons sammanlagda
avlöningsförmåner för närvarande uppginge, eller till 1,450 kronor.
Vid skrivelsen funnos fogade åldersbetyg, utvisande, att Henrikson är
född den 6 november 1850, samt läkarbetyg, varav inhämtas, att han på
grund av sjukdom (cardioarteriosclorosis) är för framtiden oförmögen att
fullgöra sin tjänst.
Till stöd för ansökningen har domkapitlet anfört, bland annat, följande:
Henrikson har sedan år 1884 varit anställd såsom domkapitlets vaktmästare
och uppehållit denna sin befattning ända tills för någon tid sedan, då
han nödgats upphöra därmed på grund av sin hjärtsjukdom. Under denna
sin långa tjänstetid har Henrikson ådagalagt duglighet, trohet och redlighet
samt förvärvat sig domkapitlets aktning och förtroende.
Henriksons lön har sedan år 1922 utgått med 1,350 kronor, varutöver han
från och med budgetåret 1924—1925 åtnjutit tillfällig löneförbättring med
100 kronor årligen.
I det av statskontoret med anledning av nådiga brevet den 12 december
1924 uppgjorda förslaget till provisorisk lönereglering beträffande biträdesoch
vaktmästarpersonalen vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium
m. in. har Henrikson föreslagits placerad i 5:e lönegraden, avd. B av
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
det för reglerade verk gällande avlöningsreglementet. Tjäustepensionsuuderlaget
utgör för nämnda lönegrad 1,644 kronor, vilket belopp väl enligt domkapitlets
förmenande skulle ha till Henrikson utgått, därest reglering av lönerna
i överensstämmelse med ovannämnda avlöningsreglemente kommit
till stånd.
I ärendet har statskontoret den 27 januari 1926 avgivit utlåtande och
därvid anfört:
I likhet med domkapitlet anser statskontoret goda skäl föreligga för beredande
av pension av statsmedel åt vaktmästaren vid domkapitlet M. Henrikson,
som uppnått 75 års ålder samt i mera än 41 år innehaft sin anställning
vid domkapitlet.
Vad pensionsbeloppet beträffar torde vid framställning till riksdagen om
beviljande av pension numera böra uppmärksammas, hurusom i de bestämmelser
om ny pension, som av 1925 års riksdag godkänts samt till efterrättelse
meddelats i Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280).
förutsättes, att pensioner, som av riksdagen komma att beviljas efter år
1925, till beloppet så avpassas, att de kunna betraktas såsom nyreglerade,
och alltså icke berättiga till annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg enligt de
för sådant tillägg till tjänstepension efter den 1 juli 1925 gällande grunder.
Domkapitlet liar nu föreslagit, att pensionsbeloppet måtte bestämmas till
1,450 kronor eller till det belopp, vartill Henriksons löneförmåner, med
undantag av dyrtidstillägg, senast uppgått. Statskontoret, som vill erinra
om att vaktmästare och därmed jämställda befattningshavare, som beviljats
pension efter beslut av riksdagen, plägat tillerkännas sådan förmån med
1,100 kronor för år, kan för sin del icke tillstyrka ett så högt pensionsbelopp,
som domkapitlet ifrågasatt. Därest man vid beloppets bestämmande
utgår från nyssnämnda summa, 1,100 kronor, skulle vid tillämpning av de
utav 1925 års riksdag godkända grunderna för pensionering av f. d. befattningshavare,
härtill läggas dels pensionstillägg, 180 kronor, dels förhöjning
I, 229 kronor, dels ock förhöjning II, 75 kronor. Med hänsyn tagen jämväl
till nämnda belopp skulle pensionen komma att uppgå till 1,584 kronor.
Vid det förhållande att Henrikson icke uppburit avlöning till fullt samma
belopp, som i allmänhet utgår till icke-ordinarie vaktmästare med full tjänstgöring,
synes emellertid pensionsbeloppet böra avrundas till 1,500 kronor.
Henriksons långa och väl vitsordade tjänstgöring samt hans höga levnads- Departe
ålder synas mig väl motivera, att pension beredes honom. Jag vill därför me° &C6
understödja den av domkapitlet gjorda och av statskontoret tillstyrkta framställningen
därom. I fråga om det reglerade beloppet av ifrågavarande
pension, vilken torde böra utgå från allmänna indragningsstaten, har jag
intet att erinra mot vad statskontoret därutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung], Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva
att vaktmästaren vid domkapitlet i Lund Mårten Henrikson
må från och med den 1 juli 1926 under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension av 1,500 kronor.
Kung1. Maj:ts proposition Nr 8(1.
3:o.
6
Pension åt
bibliotekari
en Sigrid
Amalia
Leijonhufvud.
1 underdånig skrivelse den G november 1925 har vitterhets-, historie- ocli
antikvitetsakademien hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för
att bibliotekarien hos akademien Sigrid Amalia Leijonliufvud måtte beredas
årlig pension å 2,500 kronor att av henne åtnjutas fr. o. in. månaden näst
efter den, under vilken entledigande från hennes befattning hos akademien
kunde komma att beviljas.
Akademien har därvid till eu början omförmält, att Sigrid Amalia Leijonliufvud
bos akademien anmält sin avsikt att under år 192G begära entledigande
från sin befattning, då hon på grund av nedsatta kroppskrafter
icke längre utan stora svårigheter ansåge sig kunna bestrida sin tjänst; och
hade hon därvid tillika hemställt att komma i åtnjutande av pension.
Till stöd för sin framställning har akademien anfört följande:
Fröken Leijonliufvud, som är född den 5 juli 1862, innehade under åren
1892—1909 anställning som lärarinna vid Ahlinska skolan i Stockholm.
Jämsides härmed antogs hon i februari år 1901 till innehavare av den
bibliotekariebefattning hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, vilken
hon alltfort bestrider. Under hela sin långa tjänstetid har fröken Leijonhufvud
utfört sitt arbete på ett i allo synnerligen tillfredsställande sätt, ett
arbete, vilket i betraktande av dels bibliotekets storlek — det har enligt en
nyligen gjord uppskattning eu omfattning av 47,000 ä 48,000 band —dels
bibliotekets karaktär av vetenskapligt specialbibliotek, som i avsevärd utsträckning
anlitas av andra institutioner och av allmänheten, ställer stora
krav på befattningens innehavare. Att närmare specificera de i vården av
detta bibliotek ingående göromålen torde icke vara påkallat. Det förtjänar
emellertid omnämnas, att fröken Leijonliufvud fullföljt den på sin tid av
G. E. Klemming påbörjade katalogiseringen av akademiens handskriftssamling,
vilken därigenom gjorts i högre grad tillgänglig för forskningen, liksom
det även bör framhåilas, att fröken Leijonliufvud genomfört signeringssystem
för boksamlingen. Hon har därjämte haft att sköta en mycket omfattande
korrespondens med de omkring 800 vetenskapliga sällskap, med
vilka akademien står i bytesförbindelse. Hennes årliga lön, som tidigare
utgick med olika belopp, bestämdes från och med 1907 till 1,500 kronor.
År 1909, då hon lämnade sin lärarinnetjänst för att helt ägna sig åt biblioteksgöromålen,
fastställdes lönen till 2,500 kronor, vilket belopp utgick till
och med 1920. År 1921 utgjorde lönen 2,600 kronor jämte tillfällig löneförbättring
650 kronor eller tillhopa 3,250 kronor. Från och med år 1910
har hennes dagliga tjänstgöring enligt akademiens bestämmande utgjort 5
timmar. För närvarande åtnjuter fröken Leijonliufvud jämlikt nådigt beslut
den 17 februari 1922 ett årligt arvode å 3,800 kronor för 5 timmars
daglig tjänstgöring, å vilket arvode dyrtidstillägg i vanlig ordning utgår.
Enligt nådigt beslut den 13 oktober 1922 gälla därjämte bestämmelserna i
1 avd. 2 kap. av kungörelsen den 31 december 1921 (nr 778) i tillämpliga
delar i avseende å bibliotekarien Leijonliufvud.
Visserligen föreligga icke i nu förevarande fall de förutsättningar, som
regelmässigt krävas för att komma i åtnjutande av pension. Pa grund av
fröken Lcijonhufvuds långvariga tjänstetid i det allmännas tjänst synas
dock billighetsskäl tala för att pension av statsmedel beredes henne, då hon
Kung!. Maj:ts proposition Nr SO. 7
nu förklarat sig vilja avgå från sin befattning. Beträffande pensionens
storlek ifrågasätter akademien, huruvida icke denna skulle kunna bestämmas
till belopp, motsvarande omkring V3 av hennes arvode eller i avrundat
tal till 2,500 kronor.
Över framställningen har statskontoret den 31 december 1925 avgivit utlåtande
och därvid anfört följande:
Statskontoret finner det billigt att, då bibliotekarien Leijonhufvud under
år 1926 ämnar avgå från tjugufemårig, utmärkt väl vitsordad verksamhet
hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, staten beviljar henne någon
pension att utgå under hennes återstående livstid.
Vid bestämmande av beloppet av sagda pension torde, på sätt i liknande
fall brukat äga rum, grunderna i pensionslagen för civila tjänstinnehavare
böra tillämpas. Om man därför utgår från det med bibliotekarietjänsten
förenade arvodet, 3,800 kronor, skulle pensionsunderlaget utgöra 2, 3 härav
eller 2,533 kronor. I förevarande fall kunna emellertid åberopas endast 25
tjänstår för pension, under det att för full pension åt ordinarie kvinnlig
tjänsteman som regel fordras 30 tjänstår. I anledning härav synes pensionen
böra utgöra 25/so av pensionsunderlaget, eller sålunda 2,111 kronor. I enlighet
med förfarandet med riksdagspensioner av liknande slag, exempelvis
den av 1925 års riksdag beviljade pensionen åt förste amanuensen L. G.
Strömsten (prop. 136 p. 1, skr. 134 s. 8), torde sagda belopp dock böra
undergå någon reduktion i anledning därav, att pensionsavgifter icke blivit
erlagda. Statskontoret får därför föreslå, att den ifrågasatta pensionen bestämmes
till 1,992 kronor. Då man vid förestående beräkning utgått från
reglerad avlöning, får också den föreslagna pensionen karaktären av reglerad
pension. Den torde böra beviljas att utgå från och med dagen näst efter
avsked från tjänsten.
Den av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien gjorda framställ,
ningen synes mig vara i hög grad behjärtansvärd. Statskontorets förslag
ifråga om pensionens belopp och den tidpunkt, från vilken pensionen bör
utgå, vill jag biträda. Av statskontorets beräkningar framgår, att den
ifrågasatta pensionen är föreslagen till reglerat belopp, vara dyrtidstillägg
bör utgå enligt de reducerade grunderna.
Jag får sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva
att bibliotekarien hos vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Sigrid Amalia Leijonhufvud må från och med
dagen näst efter den, å vilken entledigande från hennes
befattning hos akademien kan komma att beviljas, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,992
kronor.
4:o.
I eu av akademien för de fria konsterna med yttrande den 31 oktober
1925 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har f. d. professorn vid konst
-
Departe
mentschefen
-
Pension åt
f. d. professorn
vid
konsthögskolan
C. A. A.
Grundströms
änka.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.
högskolan Claes Axel Amos Grundströms änka, Carolina Grundström, född
Assur, anhållit, att Kungl. Maj:t ville åt henne utverka pension av allmänna
medel till det belopp, Kungl. Maj.t kunde finna skäligt.
Såsom grund för denna anhållan åberopar änkefru Grundström det förhållandet,
att hennes man vid den tid, då konsthögskolans befattningshavare
erhöllo delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, överskridit 60 års
ålder och därför enligt kassans reglemente ej kunde vinna inträde i densamma.
Hon ägde således ej uppbära pension därifrån.
Ansökningen åtföljdes av åldersbetyg, utvisande, att änkefru Grundström
är född den 1 december 1860, samt av avskrift'' av bouppteckning efter f. d.
professorn Grundström, varav inhämtas att han vore född den 5 december
1844 och avlidit den 2 juni 1925 samt att behållningen i boet utgjorde
31,463 kronor 42 öre. Av en likaledes ansökniugen bifogad tjänsteförteckning
för Grundström framgår, att han erhållit avsked med pension den 1
juni 1912.
Konstakademien erinrar i sitt ovanberörda yttrande om Grundströms långa
och sällsynt nitiska verksamhet vid det under akademiens överinseende
ställda läroverket, där han under mer än 30 år varit professor i byggnadskonst.
Under denna tid — fortsätter akademien — hade, väl rustad för
sitt kall, utgått en talrik skara elever från denna skola och bland dem flera
av de män, som inbringat den moderna svenska arkitekturen internationellt
erkännande som en av samtidens främsta. Från dessa lärjungar hade ock
vittnats om den grundläggande betydelse, Grundströms undervisning haft
för deras utveckling till självständiga konstnärspersonligheter. Denna lärargärning,
för vilken Grundström uppburit en jämförelsevis blygsam ersättning
i sin lön, hade så helt tagit hans krafter i anspråk, att han icke hunnit
genom enskild arkitektverksamhet eller genom annat arbete förmera sina
inkomster. Av den bouppteckning, som bilagts fru Grundströms ansökan,
framginge ock, att den framlidne icke samlat förmögenhet, som kunde
trygga hans efterleverskas existens. Akademien ansåge sig böra påpeka, att
t. ex. eu i bouppteckningen såsom tillgång upptagen, till 5,500 kronor värderad
samling av diverse studier, fotografier och böcker endast med största
ovisshet kunde antagas vid en realisation inbringa det åsätta värdet.
Statskontoret har den 5 december 1925 avgivit yttrande i ärendet och
därvid anfört:
Delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa bereddes konsthögskolans
befattningshavare först med högskolans uppförande å ordinarie stat den 1
januari 1908. Vid berörda tidpunkt hade emellertid professorn Grundström
överskridit 60 års ålder, varför han icke kunde vinna inträde i berörda
kassa.
Statskontoret tillåter sig erinra, att Kungl. Maj:t vid skilda tillfällen under
liknande omständigheter hos riksdagen utverkat pensioner åt efterlevande
efter statstjänstemän i fall där behov av understöd ansetts föreligga. I förevarande
fall uppvisar visserligen dödsboet en behållning av över 30,000
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
kronor, men härav äro endast 15,000 kronor placerade i sådana förmögenhetsobjekt,
som kunna giva någon avkastning. Billighetsskäl synas därför
tala för beviljande av det begärda understödet.
Yad beträffar beloppet av den nu ifrågasatta pensionen får statskontoret
erinra, att änkor i liknande ställning förut tilldelats pension med 1,000
kronor (professorn A. G. Nathorsts änka, riksdagens skrivelse nr 196/1921,
punkt 2; professorn N. Ekholms änka, riksdagens skrivelse nr 108/1924
punkt 13 a). Därest pension till sagda belopp regleras i enlighet med vad
statskontoret i underdånigt utlåtande den 14 november 1925 föreslagit beträffande
ifrågasatta pensioner åt änkor efter vissa daglönare vid marinen,
skulle densamma komma att utgöra 1,128 kronor. A denna pension skulle
då dyrtidstillägg utbetalas endast efter de reducerade grunderna.
Med stöd av det anförda får statskontoret i underdånighet hemställa, att
åt sökanden måtte utverkas en pension från allmänna indragningsstaten till
belopp av 1,128 kronor årligen att utgå från och med den 1 juli 1925.
I anslutning till vad riksdagen vid olika tillfällen under liknande omständigheter
medgivit synes mig pension böra beredas änkefru Grundström.
Mot vad statskontoret föreslagit har jag intet att erinra, vare sig i fråga om
pensionens belopp eller beträffande den tidpunkt, från vilken pensionen bör
utgå. Av statskontorets beräkningar framgår, att i den ifrågasatta pensionen
är föreslagen till reglerat belopp och att följaktligen dyrtidstillägg å densamma
bör utgå enligt de reducerade grunderna.
Jag får sålunda hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva
att f. d. professorn vid konsthögskolan Claes Axel Amos
Grundströms änka Carolina Grundström, född Assur, må
från och med den 1 juli 1925 under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,128 kronor.
5:o.
I skrivelse den 31 oktober 1925 har akademien för de fria konsterna gjort
framställning om beredande av pension av statsmedel åt läraren i etsning
vid konsthögskolan vice professorn Axel Tallberg, som den 23 september
1925 uppnått 65 levnadsår, att utgå så snart han lämnat sin tjänst som
lärare i etsning, och har akademien föreslagit att pensionen icke måtte utgå
med lägre belopp än det, som tillkomme konsthögskolans lärare i målning,
teckning och skulptur.
Tallberg, vars avlöning vid konsthögskolan utginge i form av arvode, hade
hos akademien anhållit, att akademien ville hos Kungl. Maj.t utverka framställning
till riksdagen om pension åt honom vid avgången från hans befattning
eventuellt efter utgången av läroåret 1925—1926.
Till stöd för sin framställning har akademien anfört bland annat följande:
Departe
mentschefen.
Pension åt
vice professorn
vid
konsthögskolan
A. Tallberg.
10
Kungl. Mqj.is proposition Nr SO''.
Att professor Tallberg har fog för sill begäran torde framstå i full evidens
vid en återblick på hans verksamhet och dennas betydelse för grafiken i
Sverige under de senaste decennierna.
Det var på Tallbergs initiativ, som i mars 1895 en etsningskurs inrättades
under akademiens beskydd och med dess ekonomiska stöd. Betydelsen
för den moderna svenska etsningskonsten av denna kurs är allmänt känd
och erkänd — den bildar utgångspunkten för en ny blomstring på detta
område. Akademien har vid flera tillfällen vitsordat det entusiastiska och
uppoffrande arbete, som Tallberg nedlade vid detta företag och som fort
visade sig bära rika frukter, främst i ett livligt intresse hos våra konstnärer,
äldre och yngre, för etsningskonstens olika grenar. Emellertid dröjde det
länge, innan skolan fick fast grund och tryggad existens, och det var till
stor del alltjämt Tallbergs hängivenhet för sitt lärarekall och hans förmåga
att intressera andra, som höll skolan vid liv, om ock under blygsamma
former och villkor. Själv inhöstade Tallberg ej några gyllene skördar på
företaget. Till denna första under en del av vårterminen 1895 samt hela
läroåret 1895—1896 pågående kurs voro i sin helhet 1,700 kronor anslagna,
dels av akademiens fondmedel, dels av föreningen för grafisk konst och
generalstabens litografiska anstalt, och det allra mesta av de tillgängliga
medlen torde ha tagits i anspråk för anskaffande av materialier m. in.
Sedan donna kurs upphört, fortsatte Tallberg, tidvis i lokal som akademien
upplät, sin undervisning, och den enda ersättning av allmänna medel, som
han härför åtnjöt, var ett av de på akademiens stat uppförda konstnärsarvodena,
som på den tiden utgjorde 600 kronor om året. Sådant arvode
uppbar Tallberg under tiden 1 mars 1898—1 juni 1904 och under tiden 1
oktober 1904—1 oktober 1907. Med arvodet följde skyldighet att lämna kostnadsfri
undervisning i etsning.
Först från och med den 1 januari 1909 uppfördes eu fast etsningsskola i
akademiens stat, och Tallberg kallades helt naturligt till dess förste lärare,
på vilken post han sedan dess oavbrutet verkat med otröttat nit och intresse.
De av läroverkets direktörer årligen avgivna berättelserna lämna vitsord
härom, liksom om det till allt vidare kretsar spridda intresset för skolans
verksamhet. Enligt i dessa berättelser lämnade uppgifter har medeltalet
elever i etsningsskolan sedan år 1909 varit 42, av vilka i medeltal 25 varit
f. d. elever vid konsthögskolan eller andra yngre och äldre konstnärer, ett
vittnesbörd om Tallbergs beredvillighet att vida utöver tjänsteåliggandet
göra sin erfarenhet och tekniska kunnighet fruktbärande.
Det i 1908 års stat uppförda arvodet för etsningsskolans lärare var 2,400
kronor, och vid detta belopp bibehölls det, tills en framställning från akademien
i underdånig skrivelse den 11 november 1919 föranledde Kungl.
Maj:t att hos riksdagen begära arvodets höjande till 5,000 kronor, varmed
det ock utgått från den 1 januari 1921. I sin motivering för ovannämnda
framställning påpekade akademien, huru de för lektionerna fastställda 6ex
timmarna i veckan faktiskt utgöra blott en ytterst ringa del av den tid
läraren har måst ägna åt skolan med dess många elever. »lian måste ständigt
övervaka studiet i skolan, följa elevens arbete från början till slut.
Den ytterst omfattande och olikartade grafiker-tekniken erbjuder varje elev, i
synnerhet under de första läroåren, alltjämt återkommande svårigheter, som
icke kunna övervinnas, om icke eu kunnig och erfaren lärare under det dagliga
arbetet så gott som när som helst finnes till hands. Hans arbetstid i skolan
har därför alla dagar i veckan måst utsträckas till 5 ä G timmar om
dagen. Såsom en låg medelsiffra kan sättas 24 timmar i veckan.»
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr SO''.
Det är under sådana förhållanden ganska självfallet, att det icke blivit
mycken tid och kraft över för läraren till förvärvsarbete vid sidan av läraregärningen.
Statskontoret har den 21 november 1925 yttrat sig i ärendet och därvid
anfört:
Kungl. Maj:t och riksdagen hava i ett stort antal fall behjärtat framställningar
om pension å allmänna indragningsstaten åt befattningshavare i statens
tjänst, som icke innehaft ordinarie anställning och därför icke kunnat
bliva delaktiga av pension jämlikt föreskrifterna i civila pensionslagen. Vid
sådant förhållande synes det skäligt, att jämväl åt vice professorn Tallberg
beredes någon pension, då han nu, vid uppnåendet av den ålder, vid vilken
ordinarie professor vid konsthögskolan är skyldig att avgå från tjänsten,
önskar lämna en långvarig och väl vitsordad tjänstgöring vid sagda högskola.
Vid bestämmandet av beloppet av den ifrågasatta pensionen synes man
kunna utgå från beloppet av den pension, som tillkommer professorerna i
målning, teckning och arkitekturhistoria vid konsthögskolan. Pensionsunderlaget
för sådan befattningshavare är 3,500 kronor och hel pension uppgår
till samma belopp. Dylik pension skall emellertid regleras jämlikt föreskrifterna
i nådiga kungörelsen nr 280 1925 och utgår såsom ny pension
enligt sagda kungörelse med 4,080 kronor för år räknat. 1 nu förevarande
fall hava dock pensionsavgifter icke blivit erlagda, varför eu reduktion av
sistberörda pensionsbelopp torde böra ske med en tredjedel av beloppet,
varefter återstå 2,720 kronor. Fråga är om ej ytterligare reduktion borde
äga rum, då Tallberg icke innehaft anställning i statens tjänst under så
lång tid, som ordinarie professor vid konsthögskolan måste kunna åberopa
för att komma i åtnjutande av hel pension, nämligen 25 år. Då emellertid
Tallbergs undervisning i etsning bedrivits under många år före dess införlivande
med konsthögskolans kurser och därunder åtnjutit konstakademiens
beskydd och ekonomiska stöd, synes av berörda tid kunna räknas Tallberg
tillgodo så många år, att hans för pension beräkneliga tjänstetid uppgår till
de föreskrivna 25 åren. — Statskontoret vill därför för sin del stanna vid
ovannämnda belopp av 2,720 kronor såsom skälig pension åt Tallberg, dock
att — i enlighet med gällande föreskrifter om pension i nådiga kungörelsen
nr 456/1921 — en avrundning uppåt till närmaste med tolv delbara tal bör
äga rum och pensionen sålunda fastställas till 2,724 kronor.
"Då den sålunda ifrågasatta pensionen är avpassad i enlighet med föreskrifterna
om ny pension i nådiga kungörelsen nr 280 1925, bör någon förhöjning
i densamma givetvis icke förekomma; och får statskontoret i denna
fråga hänvisa till innehållet i sitt den 2 sistlidna september avgivna utlåtande
angående pension åt f. d. skomakeriförmannen J. E. Nydén.
I likhet med akademien och statskontoret finner jag skäligt att åt Tallberg
beredes pension vid avgången ur statstjänst, ehuru han icke varit ordinarie
tjänsteman. Jag får härvid erinra, att det förslag till lönereglering
för befattningshavare vid akademien för de fria konsterna med konsthögskolan,
vilket i statsverkspropositionen förelagts innevarande års riksdag, upptager
lärarbefattningen i etsning såsom en ordinarie tjänst. Mot det av
Departe
mentschefen.
Reglering av
arvodet åt
assistenten å
det fysikaliskt-kemiska
laboratoriet
vid Uppsala
universitet.
12 Kung/. Maj:ts proposition Nr 86.
statskontoret föreslagna reglerade beloppet av pensionen, vilken torde böra
upptagas å allmänna indragningsstaten, har jag intet att erinra. Pensionen
bör utgå från och med månaden näst efter den, då Tallberg frånträder sin
befattning.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva
att läraren i etsning vid konsthögskolan, vice professorn
Axel Tallberg må från och med månaden näst efter den,
varunder han frånträder sin befattning vid konsthögskolan,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 2,724 kronor.
6:o.
Med bifall till Kung!. Majrts därom gjorda framställning anvisade 1924
års riksdag till arvode till eu assistent å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet
vid universitetet i Uppsala på allmänna indragningsstaten från och med
budgetåret 1924—1925 ett årligt belopp av 2,500 kronor. Detta belopp bestämdes
i anslutning till vad som då tillkom övriga assistenter vid andra
universitetsinstitutioner i såväl Uppsala som Lund.
Vid den lönereglering, som 1925 års riksdag beslöt ifråga om olika befattningshavare
vid universiteten, höjdes assistentarvodena ä 2,500 kronor
till 3,600 kronor. I de framställningar, som lågo till grund för Kungl.
Majrts proposition i ämnet, var emellertid ej berörd frågan om arvodet till
assistenten vid fysikaliskt-kemiska laboratoriet, vadan alltså denne genom
den från och med 1 juli 1925 gällande nya löneregleringen råkat komma i
eu sämre ställning än övriga assistenter.
I skrivelse till matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet
har nu föreståndaren för ifrågavarande laboratorium, professorn Th. Svedberg
hemställt om utverkande av höjning av berörda arvode från 2,500
kronor till 3,600 kronor ävensom att denna höjning måtte vidtagas redan från
och med budgetåret 1925—1926, då det syntes billigt, att denne assistent
erhölle arvodeshöjning samtidigt med övriga assistenter. Svedberg framhåller,
att assistentens tjänstgöring är av lika stor omfattning som övriga
assistenters och att densamma enligt av kanslern fastställd instruktion omfattade
biträde åt professorn vid alla dennes arbeten å laboratoriet ävensom
att i samarbete med professorn utföra vetenskapliga undersökningar.
Framställningen tillstyrkes av sektionen och det större akademiska konsistoriet,
och i skrivelse den 29 september 1925 har kanslern hemställt om
proposition i ämnet till riksdagen, dock att arvodesförhöjningen måtte räknas
från och med budgetåret 1926—1927.
13
Kungl. Maj.ts proposition Nr SO''.
Att nu ifrågavarande assistentarvode icke blev reglerat i samband med
1925 års lönereglering för universitetet, berodde, såsom jag antytt, därpå, att
frågan härom ej berördes i de framställningar, som då förelågo. Då emellertid
detta arvode från början sattes till ett belopp, som motsvarade övriga
assistentarvoden vid universitetet, och någon skillnad i avseende å kompetens
och arbetsuppgifter icke förefinnes mellan denne assistent och universitetets
övriga assistenter, finner jag billigt att ifrågavarande arvode nu varder
reglerat.
Jag finner det vidare skäligt, att denna arvodesreglering anses träda i
kraft redan från och med budgetåret 1925—1926 och hemställer alltså, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att från och med budgetåret 1925—1926 höja det till arvode
till eu assistent å det fysikaliskt-kemiska laboratoriet
vid universitetet i Uppsala å allmänna iudragningsstaten
utgående årliga anslaget från 2,500 kronor till 3,600 kronor.
7:o.
Hos Kungl. Maj:t har rektor vid högre lärarinneseminariet gjort framställning
om pension åt förra städerskan vid seminariet Maria Olsdotter Kilfeldt.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Kilfeldt, som är född den
9 februari 1848, varit anställd som städerska vid seminariet från och med
höstterminen 1891 till och med vårterminen 1925 och därvid under terminerna
varit upptagen med de till hennes städerskebefattning hörande göromål
i genomsnitt 8 Va timme dagligen samt att hon med stor plikttrohet och
noggrannhet fullgjort sitt arbete. Hennes löneförmåner hava under de senaste
fem åren uppgått till i medeltal 875 kronor om året, varjämte hon
från och med den 1 augusti 1908, då hennes äldsta dotter förordnades till
vaktmästare och portvakt vid seminariet, haft förmånen att tillsammans med
nämnda dotter hava fri bostad inom seminariets lokaler.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 31 december 1925 hemställt om utverkande
av pension åt Maria Kilfeldt från och med den 1 juli 1925.
1 utlåtande den 23 januari 1926 har statskontoret tillstyrkt framställningen
och föreslagit, att pensionen måtte utgå med ett belopp av 660 kronor,
vilket beräknats efter de i kungörelsen den 18 juni 1925 (Nr 280) angivna
grunderna för bestämmandet av nyreglerad pension.
Riksdagen har i en del fall beviljat pensioner åt städerskor vid allmänna
läroverk. Vad ifrågavarande städerskebefattning vid högre lärarinneseminariet
beträffar, synes den vara fullt lika krävande som liknande befattningar
vid de allmänna läroverken. Med hänsyn till längden av den dagliga
arbetstiden, kan den ej heller vara att betrakta som eu bisyssla. Maria
Kilfeldt, som lämnat sin befattning efter 34 års arbete i statens tjänst.
Departe
mentschefen.
Ang. pension
åt förra städerskan
vid
högre lära
rinneseminariet
Maria
Olsdotter
Kilfeldt.
Departe
mentschefen.
14
Ang. pension
åt läroverk svaktmästaren
J. A. .Tohnsson.
Departe
mentschefen
-
Kungl. Maj.ts proposition Nr 86.
synes mig därför böra tillerkännas statspension. Mot det av statskontoret
föreslagna pensionsbeloppet, som beräknats efter grunderna för nyreglerade
pensioner, har jag intet att erinra. Dyrtidstillägg å pensionen bör givetvis
utgå enligt de reducerade grunderna.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förra städerskan vid högre lärarinneseminariet Maria
Olsdotter Kilfeldt må, räknat från och med den 1 juli 1925,
under sin återstående livstid, så länge bon lever ogift, från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
(160 kronor.
8:o.
Hos Kungl. Maj:t har rektor vid högre latinläroverket å Norrmalm i
Stockholm gjort framställning om pension åt gymnastikvaktmästaren och
gårdskarlen vid läroverket Johan August Johnsson från och med den 1 juli
1926.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johnsson, som är född den 9
november 1859, varit anställd vid läroverket i nämnda egenskap sedan den
1 juli 1899 samt att han tjänstgjort oavbrutet och vid sin tjänstgöring
städse ådagalagt största nit, tjänstvillighet och redbarhet samt aldrig svikande
omtanke om läroverkets bästa, varjämte han fört en hedrande vandel.
Johnssons nuvarande löneförmåner äro kontant årlig lön å 2,136 kronor med
dyrtidstillägg såsom till befattningshavare vid oreglerat verk samt bostad
med bränsle och lyse. Enligt läkarbetyg lider Johnsson av höggradig kronisk
dövhet.
Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 5 december 1925 hemställt om utverkande
av pension åt Johnsson vid hans avgång från tjänsten. Pensionen
borde, med hänsyn till att Johnsson vid avskedstagandet torde komma att
innehava en tjänstetid av 27 år, utgå med 27/so av det belopp, varmed
full pension till motsvarande personal utginge. Då pension till läroverksvaktmästare
enligt äldre grunder utgått med 1,100 kronor, borde Johnsson
erhålla pension å 990 kronor.
I utlåtande den 20 januari 1926 har statskontoret tillstyrkt framställningen
och föreslagit, att pensionen måtte utgå med ett belopp av 1,440 kronor,
vilket motsvarade eu äldre pension å 990 kronor jämte pensionstillägg och
pensionsförhöjning.
Riksdagen har i ett flertal fall beviljat pensioner åt läroverksvaktmästare.
Även åt Johnsson synes pension böra beredas, när lian avgår från sin befattning.
Det av statskontoret föreslagna reglerade pensionsbeloppet motsvarar förut
beviljade pensioner åt läroverksvaktmästare, varför jag icke har något att
15
Knngl. Maj:ts proposition Nr 86.
erinra mot statskontorets förslag. Dyrtidstillägg å pensionen bör givetvis
utgå enligt de reducerade grunderna.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid högre latinläroverket å Norrmalm i
Stockholm Johan August Johnsson må från och med månaden
näst efter den, under vilken avgång från hans inneha
vande befattning äger rum, dock tidigast från och med
den 1 juli 1926, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,440 kronor.
9:o.
Hos skolöverstyrelsen har vaktmästaränkan Johanna Olof sdotter Dahl,
född Dimberg, anhållit att komma i åtnjutande av pension. Av handlingarna
i ärendet framgår följande.
Johanna Dahl är född den 8 februari 1860 och änka efter den 28 oktober
1924 avlidne maskinisten vid Kungsholms realskola i Stockholm August
Andersson Dahl, vilken från år 1907 till sin död varit anställd vid nämnda
läroverk. Under nämnda tid har Johanna Dahl biträtt sin man med den
honom åliggande städningen inom läroverksbyggnadeu. Hon är mindre bemedlad
och lider av neurasteni och nedsatta kroppskrafter.
Skolöverstyrelsen hemställer i skrivelse den 2 juli 1925, att Johanna Dahl
måtte beredas ett årligt understöd av 300 kronor å allmänna indragningsstaten
från och med den 1 november 1924 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver ogift. Statskontoret, som den 13 juli 1925 yttrat sig i
ärendet, har förklarat sig icke vilja motsätta sig, att pension i enlighet med
vad från överstyrelsens sida föreslagits utverkas åt Johanna Dahl.
Riksdagen har tidigare i åtskilliga fall tilldelat änkor efter läroverksvaktmästare
understöd från anslaget till allmänna indragningsstaten. Det nu
föreslagna beloppet 300 kronor årligen har senast av 1925 års riksdag tillerkänts
änkan efter en läroverksvaktmästare. Vid den reglering av samtliga
tjänstepensioner, som ägt rum enligt beslut av 1925 års riksdag, förutsattes
emellertid, att alla de tjänstepensioner, som efter år 1925 komme att
beviljas, fastställdes till reglerade belopp. Jämväl nu ifrågavarande understöd
synes mig böra fastställas till ett reglerat belopp, varå givetvis det reducerade
dyrtidstillägget skall utgå. En oreglerad änkepension å 300 kronor
motsvaras av en reglerad pension å 447 kronor eller efter avrundning till
närmast lägre med 12 delbart tal, 444 kronor, med vilket belopp nu ifrågavarande
understöd alltså bör utgå. Understödet bör utbetalas för tiden från
och med den 1 november 1924.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
Ang. understöd
åt vaktmästaränkan
Johanna
1 >a h 1.
Departe
mentschefen.
16
Ang. pension
åt läroverks - vaktmästaren
B. Leijon.
Departe
mentschefen.
Ang. pension
åt föreläsningskonsulenten
Tv.
Lundahl.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86''.
att förre vaktmästaren vid Kungsholms realskola i Stockholm
August Andersson Dahls änka Johanna Olofsdotter
Dahl, född Dimberg, må från och med den 1 november
1924 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 444 kronor.
10:o.
Hos Kungl. Maj:t har rektor vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg
gjort framställning om pension åt vaktmästaren vid nämnda läroverk Bengt
Leijon.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Leijon, som är född den 17 september
1854, oavbrutet tjänstgjort vid läroverket alltsedan höstterminen
1876 ävensom att Leijon under hela sin tjänstgöring vid läroverket åtnjutit
fri bostad för sig och sin familj, ljus och värme samt under de senaste fem
åren dessutom uppburit en avlöning av 300 kronor i månaden förutom dyrtidstillägg.
Leijon har nu anhållit om entledigande från sin befattning
från och med den 1 juli 1926.
Skolöverstyrelsen och statskontoret hava i respektive den 19 november
1925 och den 13 januari 1926 dagtecknade utlåtanden hemställt om utverkande
av pension åt Leijon. Statskontoret har därvid föreslagit, att pensionen
måtte utgå med ett belopp, motsvarande äldre pension å 1,100 kronor
jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning härå, eller sålunda sammanlagt
1,584 kronor.
I enlighet med tidigare beslut av riksdagen i fråga om pensioner åt läroverksvaktmästare
synes mig pension böra beredas Leijon från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin tjänst. Mot statskontorets
beräkning av pensionsbeloppet, vilket efter förhöjning till reglerat
belopp motsvarar förut beviljade pensioner åt vaktmästare vid allmänna
läroverk, har jag intet att erinra.
Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Hälsingborg
Bengt Leijon må från och med månaden näst efter
den, under vilken avgång från hans innehavande befattning
äger rum, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
ll:o.
Hos Kungl. Maj:t har skolöverstyrelsen i skrivelse den 4 november 1924
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att föreläsningskonsulenten
hos överstyrelsen Nils Lundahl måtte från och med månaden
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
näst efter den, med vilken hans förordnande som föreläsningskonsulent
upphörde, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 2,500 kronor.
Skolöverstyrelsen, som vid skrivelsen fogat ansökning i ämnet från Lundahl,
har till stöd för sin framställning anfört:
I sin till överstyrelsen ingivna skrivelse har Lundahl gjort framställning
om erhållande av förhöjd pension och till stöd härför anfört, bland annat,
att han, som från och med den 1 november 1911 haft förordnande att vara
föreläsningskonsulent, först i ecklesiastikdepartementet och sedermera i skolöverstyrelsen,
och som från och med år 1915 varit förordnad att hos skolöverstyrelsen
vara pedagogisk inspektör över de med bidrag av statsmedel understödda
uppfostringsanstalter för sinnesslöa och fallandesjuka barn samt arbetshem
för sinnesslöa och fallandesjuka och under de senaste åren jämväl över
statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa, måst för utövande av dessa uppdrag
lämna sin lärarbefattning vid Lunds högre folkskolor med augusti
månad 1915. Sedan början av september månad 1915 hade han uppburit årspension
från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. med
1,800 kronor, vilken pension skulle hava blivit åtskilligt högre, därest han
kvarstått i tjänst som lärare, tills de nya bestämmelserna om löner och
pensioner för lärare vid högre folkskolor trätt i kraft. I skrivelsen har
vidare erinrats, att Lundahls arvode som föreläsningskonsulent utgått med
2,000 kronor under de första åren och under de senaste åren utgjort 3,000
kronor ävensom att han såsom pedagogisk inspektör hela tiden uppburit
ett arvode av 1,500 kronor för år. På grund av vad sålunda anförts har
Lundahl, som den 23 maj 1925 fyller 67 år, anhållit, att skolöverstyrelsen
ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om höjning av den honom tillkommande
pensionen med det belopp, överstyrelsen kunde finna lämpligt.
Den pensionsfråga, som genom ovan återgivna framställning blivit väckt,
är av tämligen enastående art. Föreläsningskonsulenten Nils Lundahl, som
nu gör framställning om beredande av statspension, har visserligen blott
sedan den 1 november 1911 varit anställd i statens tjänst. Men han har
dessförinnan under lång tid ägnat intresse och arbete åt verksamhet av
samma art som den, som uppdragits åt honom genom hans anställning i
statstjänst.
Redan år 1885 begynte Lundahl såsom föreståndare för Lunds arbetarinstitut
sin verksamhet som ledare av populärvetenskaplig föreläsningsverksamhet.
Från år 1894 har han deltagit i anordnandet av sommarkurserna
vid Lunds universitet. Då sedermera år 1898 Centralbyrån i Lund
för populärvetenskapliga föreläsningar upprättades, blev Lundahl dess föreståndare
och kvarstod som sådan, tills han år 1911 förordnades till föreläsningskonsulent.
Nämnda centralbyrå var den första i sitt slag i vårt land
och har varit förebild för senare likartade sammanslutningar. Dess betydelse
har således varit betydligt större än den att utgöra medelpunkt för den
populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten inom södra Sverige, en i och
för sig nog så betydelsefull uppgift, då ju ifrågavarande verksamhet inom
nämnda del av landet tidigast och kraftigast utvecklat sig. Den insats,
Lundahl såsom centralbyråns ledare gjort för den populärvetenskapliga föreläsningsverksamhetens
utveckling och lyckliga inriktning, kan utan överdrift
betecknas som banbrytande, och då han 1911 utsågs till den förste innehavaren
av den nyinrättade befattningen som föreläsningskonsulent, kom hans
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 71 käft. (Nr 86—87.) 1
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86.
verksamhet såsom sådan att i mycket utgöra ett utsträckande till hela landet
av det arbete han sedan 13 år utfört i fråga om dess sydligare delar.
Sedan omkring 40 år har Lundahl alltså ägnat sina krafter åt den populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten, och under mer än 25 år har han
inom denna verksamhet intagit en central och ledande ställning, om vars
stora betydelse blott en mening torde råda bland alla dem, som äga närmare
kännedom härom. Härtill bör läggas, att Lundahl under ett tiotal år såsom
pedagogisk inspektör för sinnesslöanstalterna i riket utövat en även på detta
område synnerligen förtjänstfull och betydelsefull verksamhet. Här föreligger
alltså ett arbete i det allmännas tjänst av den art, att billighet och
rättvisa kräva, att detsamma vinner det erkännande, som ligger däruti, att
skälig pension beredes den, som utfört det.
Hade Lundahl kunnat kvarstå vid sin befattning som lärare vid Lunds
högre folkskola ytterligare tre år, hade hans pension från denna befattning,
som nu utgör 1,800 kronor, kommit att uppgå till 3,000 kronor. Han har
alltså för att kunna fullgöra uppdragen som konsulent för föreläsningsverksamheten
och inspektör för sinnesslöanstalterna gått förlustig om ett
pensionsbelopp å 1,200 kronor årligen. Detta synes först och främst böra
ersättas genom statspension. Härmed torde dock icke skälig ersättning vara
beredd, utan synes högre pensionsbelopp böra tillkomma honom.
Då det med hänsyn till de förhållanden, under vilka här ifrågavarande
verksamhet utförts, icke synes möjligt att med utgångspunkt från de arvoden,
Lundahl uppburit, verkställa någon beräkning enligt vanliga grunder
av det pensionsbelopp, som kan befinnas skäligt, torde vara riktigast att på
annat håll söka en jämförelsepunkt. Det har därvid synts överstyrelsen
rimligt och väl motiverat att utgå ifrån att Lundahl i pensionshänseende
icke bör ställas lägre än statens folkskolinspektörer. Pension för folkskolinspektör
utgår med 4,300 kronor och erhålles vid uppnådda 65 levnadsoch
25 tjänstår. Då Lundahl såsom nämnts från statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. uppbär pension å 1,800 kronor, skulle alltså
erfordras en fyllnadspension från statsverket å 2,500 kronor, för att hela
pensionsbeloppet skulle bliva detsamma som folkskolinspektörs pension.
På grund av remiss har statskontoret den 31 december 1924 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört:
Då Lundahl genom att åtaga sig befattningarna såsom föreläsningskonsulent
och pedagogisk inspektör över vissa uppfostringsanstalter varit nödsakad
att lämna sin lärarbefattning vid Lunds högre folkskola med utgången
av augusti månad 1915 samt till följd därav synes hava gått miste om den
pensionsförhöjning, som ett kvarstående i lärarbefattningen ännu några år
skulle hava medfört, synas goda skäl föreligga, att genom en pension för
statsbefattningarna bereda Lundahl ersättning för sålunda liden förlust. Om
ett belopp av 1,200 kronor beviljades honom såsom pension, skulle han i
sammanlagd pensionsförmån bekomma 3,000 kronor eller samma belopp,
som skulle hava tillkommit honom, därest han kvarstått i sin lärartjänst
över sista löne- och pensionsregleringen. Då sistnämnda belopp torde få
anses i förhållande till den avlöning, Lundahl nu åtnjuter för sina befattningar
i statens tjänst, vara den högsta pension, som enligt vanliga pensioneringsgrunder
kan ifrågakomma, såsom utgörande 73 av avlöningen, synes
det statskontoret visserligen kunna ifrågasättas, om föreliggande förslag bör
i vidare mån än sålunda angivits vinna beaktande; men med hänsyn till de
Kungl. Maj:ts proposition Nr 86. 19
särskilda förhållanden, som enligt vad skolöverstyrelsen framhållit i detta
fall föreligga, synes det även statskontoret skäligt, att ett något högre pensionsbelopp
beredes Lundahl. För sin del anser dock statskontoret, att
sammanlagda pensionsförmånen bör begränsas till 3,600 kronor. Statskontoret
tillstyrker därför att riksdagens medgivande utverkas därtill, att Lundahl
må från och med månaden näst efter den, vari han lämnar sin anställning
i statens tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom
tillkommande pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl., pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,800 kronor
årligen.
Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner jag i
likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret goda skäl tala för beredande
åt Lundahl av pension vid befattningarna såsom föreläsningskonsulent och
pedagogisk inspektör hos skolöverstyrelsen. Beträffande pensionens storlek
har jag intet att erinra mot statskontorets förslag, under förutsättning att
pensionen beräknas enligt hittillsvarande grunder. Då emellertid Lundahls
pension torde böra regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, bör det av
statskontoret föreslagna beloppet undergå viss förhöjning. Statspension å
1,800 kronor motsvaras enligt nämnda kungörelse av ny pension å 2,136
kronor. Lundahls ifrågavarande pension torde därför böra utgå med sistnämnda
belopp. Dyrtidstillägg å pensionen bör givetvis under sådana förhållanden
beräknas efter de reducerade grunderna.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva
att föreläsningskonsulenten och pedagogiske inspektören
för sinnesslöundervisningen Nils Lundahl må från och med
månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning i
statens tjänst, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver
honom tillkommande pension från statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl., pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 2,136 kronor årligen.
Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—ll:o
hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter,
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gustaf Odmann.
Departe
mentschefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1926:24 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstatema. Bankoutskottet får härmed avgiva s. 44 i texten