Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal vid utländsk beskickning m. m.)

1927-02-11 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:100, Med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, m. m. (tullfrihet för personal vid utländsk beskickning m. m.)

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

7

Nr 100.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, m. m. (tullfrihet

för personal vid utländsk beskickning m. m.); given Stockholms

slott den 11 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni

1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor, samt

2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15

december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor.

Härigenom förordnas, att § 4 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa

för inkommande varor skall i nedan angivna del erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 4.

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från

tullavgift, jämväl för:

h) varor, som utländskt, här ackrediterat sändebud eller annan person,

som enligt meddelande från utrikesdepartementet tillhör främmande makts

härvarande beskickning, inför för tjänstebruk eller för eget eller sin familjs

behov; dock att detta medgivande gäller endast person, som icke är svensk

undersåte, och under förutsättning att vederbörande främmande makt medgiver

Sverige motsvarande förmån;

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

9

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 21 § 1 mom. i förordningen den 15

december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. i förordningen den 15 december

1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla

följande ändrade lydelse:

21 i

1 mom. Utan hinder av vad i 2 § stadgas må färdiga tobaksvaror till

riket införas för Konungens och medlems av det kungl. huset räkning.

Åvenså må den, som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande varor, för eget eller sin familjs behov

införa färdiga tobaksvaror.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. May.ts proposition Nr 100.

Gällande bestämmelser.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans May.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning fråga om viss

ändring av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor ävensom av 21 § 1 mom. i förordningen den 15 december

1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Enligt förstnämnda författningsrum åtnjutes tullfrihet för eljest tullpliktiga

varor, som utländska, här ackrediterade sändebud för eget behov

införa. Förbehåll om reciprocitet finnes icke uppställt för tillgodonjutande

av denna förmån. Åt uttrycket »för eget behov» synes vid den praktiska

tillämpningen av tullmyndigheterna hava givits den innebörd, att detsamma avser

införsel jämväl för sändebudets familj ävensom av för tjänsten avsedda varor.

I § 4 c) tulltaxeförordningen stadgas viss tullfrihet även för varor, som

inkomma till främmande makters härvarande "konsulat. Enligt detta författningsrum

må emellertid tullfrihet åtnjutas allenast för vapensköldar, flaggor,

kontorsförnödenheter och andra likartade för tjänsten avsedda föremål, och

medgives tullfrihet allenast beträffande länder, vilka inom eget land tillerkänna

Sverige motsvarande förmån.

Jämlikt av Kungl. Maj:t i administrativ väg meddelade bestämmelser till

förekommande av missbruk av den enligt § 4 tulltaxeförordningen medgivna

tullfrihet, sådana desamma lyda enligt kungörelse den 9 februari 1923 (nr

13), skall för åtnjutande av ovan omförmälda tullfrihet jämlikt § 4 b) och c)

i nämnda förordning iakttagas, att varorna äro adresserade till vederbörande

minister, chargé d’affaires, legation eller konsulat och av adressaten skriftligen

reklameras hos ministern för utrikes ärendena samt av denne hos vederbörande

tullförvaltning, varjämte föreskrivits, bland annat, att tullfrihetsfråga av nu

ifrågavarande natur skall hänskjutas till generaltullstyrelsens prövning, då

frågan synes tullförvaltningen tvistig, ävensom att generaltullstyrelsen skall

för varje kvartal till finansdepartementet insända summariska uppgifter å

de varupartier, som under kvartalet på grund av reklamation, varom nyss

nämnts, tullfritt utlämnats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

Av den rätt till tullfrihet, som enligt vad nyss sagts tillkommer utländska,

här ackrediterade sändebud, följa vissa andra förmåner, bestående i dels

befrielse från vissa skatter dels ock rätt att införa vissa varor, för vilka

införselrätten eljest är i allmänt intresse begränsad. Dessa förmåner grunda

sig på föreskrifter i vederbörande författningar av innehåll, att stadgad

skatteplikt eller införselbegränsning icke skall gälla för »den, som enligt

särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor»

eller för vara, för vilken »tullfrihet enligt särskilda bestämmelser» tillgodonjutes.

Sådana föreskrifter återfinnas i följande författningsrum, nämligen:

1 och 2 §§ i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å

automobilgummiringar;

1 § i förordningen den 23 maj 1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin

och motorsprit;

10 § 4 mom. a) i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning

av rusdrycker;

3 § i förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel

till och försäljning inom riket av exportöl;

3 § 2 mom. a) i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel

med skattefri sprit;

7 § a) i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat; samt

anm. 2 e) till rubriken nr 197 i tulltaxan (tobak, arbetad: andra slag)

enligt lydelse i kungörelse den 20 juni 1924 (nr 246).

Sistnämnda stadgande ansluter sig till 21 § 1 mom. i förordningen angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, enligt vilket författningsrum

utländska, här ackrediterade sändebud må för eget behov införa färdiga

tobaksvaror.

Genom nyss åberopade kungörelse den 20 juni 1924 blevo tobaksvaror

förklarade tullfria från och med den 1 juli 1924 utom, såvitt nu är i fråga,

för det fall, att varorna till myckenhet utöver viss mindre kvantitet medföras

från utrikes ort av resande, varför således den fria importrätt beträffande

tobaksvaror, som tillkommer de ackrediterade sändebuden, numera

icke innebär någon särskild förmån i tullhänseende, då varorna införas

utan samband med inresa i landet. För sistnämnda fall medför emellertid

den fria importrätten befrielse från den licensavgift, som erlägges för genom

handlande importerade tobaksvaror och som utgöres dels av den å varan

belöpande tobaksskatten, dels av ett belopp, motsvarande vad monopolets

utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara

med samma priskurantpris.

Jämväl i fråga om rusdrycker följer med den fria importen befrielse även

från vissa andra avgifter än tull, i det att för rusdrycker, som sålunda av

ackrediterat sändebud direkt importeras, icke utgå de acciser, som uttagas i

samband med försäljning inom landet av rusdrycker.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

I detta sammanhang må erinras om en i 2 § av förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt utan anknytning till § 4 b) tulltaxeförordningen

meddelad föreskrift därom, att under förutsättning av ömsesidighet

automobil, tillhörig främmande makts härvarande beskickning eller

konsulat tillhörande person, som icke är svensk undersåte, skall vara frikallad

från dylik skatt.

Fråga har nu uppkommit om utsträckning av den för närvarande de

ackrediterade sändebuden tillkommande rätten till tullfrihet att gälla jämväl

viss annan beskickningspersonal ävensom lönade konsuler.

vtnkesde- I skrivelse den 8 maj 1920 till ministern för utrikes ärendena uttalade

sålunda sakkunnige för omorganisation av utrikesdepartementet och Svetiouskommitté

riges representation i utlandet — utrikesdepartementets omorganisationskommitté

att det enligt kommitterades mening borde tagas under övervägande,

huruvida icke den förmån av tullfrihet, som tillkomme beskickningscheferna,

borde utsträckas att, under förutsättning av ömsesidighet,

gälla samtliga främmande diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.

Såsom skäl härför anförde de kommitterade:

Under senare tid hade allt oftare i utlandet gjort sig gällande en tendens

att utsträcka tullfriheten till alla diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler.

Kommitterade kunde ej heller för sin del finna annat än i och för

sig rimligt, att staten under förutsättning av ömsesidighet avstode från att

upptaga tullavgifter av de personer, som tillhörde en av främmande makt

utsänd representation. Då det rörde sig om en så begränsad personkrets

som den nu ifrågavarande syntes blott ringa praktisk betydelse kunna tillmätas

de statsekonomiska skäl, som i allmänhet föranlett införandet av tullsystem.

Vid sådant förhållande syntes själva principen om tulltvångets behövlighet

icke kunna utgöra hinder för att inom de av kommitterade ifrågasatta

gränser medgiva tullfrihet i överensstämmelse med den uppenbara

önskvärdheten av att staten så långt möjligt underlättade förhållandena för

dem, som av främmande makt utsänts till tjänst för det ömsesidiga intresset

av officiella förbindelser mellan staterna.

Vidare hava olika främmande beskickningar i Stockholm vid upprepade

tillfällen riktat framställningar till utrikesdepartementet om vidtagande av

åtgärder för beredande av tullfrihet, varom nu är fråga, även åt andra

heskickningsmedlemmar än beskickningscheferna.

I skrivelse den 17 december 1926 till ministern för utrikes ärendena

har slutligen ministern i Berlin E. af Wirsén gjort framställning i förevarande

ämne, varvid överlämnats ett exemplar av det utav tyska finansministeriet

utgivna »Reichszollblatt» av den 11 februari 1926, innehållande

de i Tyskland gällande bestämmelserna beträffande tullfrihet för

utländsk beskickningspersonal. Dessa bestämmelser innefatta jämväl en utförlig

redogörelse för frågan, gentemot vilka främmande makter ävensom i

vilken utsträckning Tyskland medgiver dylik tullfrihet. Då de tyska be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

stämmelserna vila på principen om ömsesidighet såsom villkor för rätten

till tullfrihet, giva desamma sålunda vid handen, att de angivna främmande

makterna — i allt fall under förutsättning av reciprocitet — för sin del

medgiva åtminstone i stort sett motsvarande förmån.

Enligt ifrågavarande bestämmelser åtnjuta samtliga beskickning schef er i

Tyskland allmän tullfrihet.

Legationsråd, legationssekreterare och attachéer — militär- och marinattachéer

utom i ett fall inbegripna — åtnjuta samma obegränsade tullfrihet

som beskickningschefen, därest de tillhöra någon av följande staters beskickning,

nämligen Afghanistan, Amerikas förenta stater, Argentina, Bolivia,

Brasilien, Chile (militär- och marinattachéer undantagna,), Costarica, Danmark,

Ecuador, Egypten, Estland, Honduras, Italien, Japan, Jugoslavien,

Kina,’ Lettland, Lithauen, Mexico, Nederländerna, Nicaragua, Norge, Panama,

Persien, Peru, Polen (med viss- begränsning), Rumänien, Salvador, Slam,

Sovjet-Ryssland, Spanien, Ungern och Venezuela.

Legationsråd, legationssekreterare och attachéer, tillhörande Sveriges

beskickning i Berlin, åtnjuta däremot tullfrihet allenast för varor, som

införas vid inflyttningen i Tyskland. Sådan begränsad tullfrihet är stadgad

jämväl beträffande vissa andra stater, nämligen Bulgarien, Cuba, Dominikanska

republiken, Finland, Frankrike, Grekland, Paraguay, Portugal,

Schweiz, Storbritannien (inklusive Indien och biländer m. m.) samt Österrike

ävensom för Chiles militär- och marinattachéer.

Gentemot samtliga övriga främmande stater med undantag av Guatemala

och Turkiet — beträffande vilka länder enligt ifrågavarande tyska bestämmelser

tullfrihet icke i någon mån tillkommer annan än beskickningschefen

— medgiver Tyskland åt legationsråd, legationssekreterare och

attachéer tullfrihet dels för varor, som införas vid inflyttning i landet,

och dels för kläder (även tvättkläder).

Åt annan beskickningspersonal än nu nämnts medgiver Tyskland, enligt

vad förenämnda bestämmelser utvisa, tullfrihet allenast beträffande ett

fåtal stater.

I de fall, då tullfrihet åtnjutes enligt de tyska bestämmelserna, omfattar

förmånen i regel även varor, som införas för vederbörandes familjemedlemmar.

Undantag är stadgat allenast i fråga om Sverige och Uruguay.

Det svenska sändebudets familjemedlemmar medgives nämligen enligt

ifrågavarande bestämmelser tullfrihet endast för varor, som införas vid ankomsten

till Tyskland.

Orsaken till den undantagsställning, Sverige således intager i sistberörda

hänseende, är givetvis att söka i avfattningen av de svenska bestämmelserna

i § 4 b) tulltaxeförordningen, vilka såsom av den föregående redogörelsen

framgår visserligen i praktiken givas sådan tolkning, att desamma

avse införsel även för sändebudets familjemedlemmar, men som enligt

ordalagen begränsa tullfriheten till varor, inkommande för sändebudets

»eget behov». Under framhållande härav har minister af Wirsén jämväl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tull- och

traktatkommittén.

Kontroll
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

ifrågasatt ett förtydligande av den svenska författningstexten på denna

punkt.

I detta sammanhang ber jag få erinra därom, att den tullfrihet för vid

inflyttningen till Tyskland införda varor, som Tyskland, enligt vad av det

föregående framgår, medgiver svenska legationsråd, legationssekreterare

och attachéer, i de svenska tullförfattningarna icke har annan motsvarighet

än den tullfrihet, som i § 4 m) tulltaxeförordningen finnes stadgad

för inflyttande personers tillhörigheter i allmänhet.

I anledning av remiss å utrikesdepartementets omorganisationskommittés

nyssberörda framställning hava utlåtanden avgivits av tull- och

traktatkommittén, efter inhämtande av yttranden från kontrollstyrelsen

och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, den 5 juni 1924 samt av generaltullstyrelsen

den 25 april 1925.

Tull- och traktatkommittén anförde, att kommittén för sin del ansåge,

att hinder ur principiell eller ekonomisk synpunkt icke borde möta mot

en utsträckning, under förutsättning av reciprocitet, av den rätt till tullfri

införsel av eljest tullpliktiga och för eget behov avsedda varor, som för

närvarande tillkomme endast de utländska, här ackrediterade sändebuden,

till att gälla samtliga övriga främmande diplomatiska tjänstemän. Erforderlig

kontroll över rättighetens utövande syntes kommittén lämpligen

kunna vinnas genom stadgande därom, att vederbörande beskickningschef

skulle hava att för beskickningens samtliga medlemmar verkställa sådan

skriftlig reklamation, som nu vore föreskriven i fråga om varor, inkommande

till de ackrediterade sändebuden.

Beträffande den ifrågasatta utvidgningen av de främmande lönade konsulernas

rätt till tullfrihet yttrade kommittén, att, såvitt kommittén kunde

bedöma, en sådan utvidgad tullfrihet icke vore påkallad av alldeles samma

hänsyn eller i samma grad som då fråga vore om diplomatiska tjänstemän.

Då härtill komme, att de betänkligheter, som givetvis kunde anföras

mot överhuvud varje utvidgning av den nu medgivna tullfriheten, framträdde

starkare beträffande de lönade konsulerna än med avseende å de

diplomatiska tjänstemännen, funne sig kommittén icke kunna förorda en

utvidgning av de främmande lönade konsulernas rätt till tullfri varuinförsel.

Kontrollstyrelsen har i berörda till tull- och traktatkommittén avgivna

yttrande anfört i huvudsak följande:

De betänkligheter, som den ifrågasatta utsträckningen av rätten till tullfri

införsel kunde vara ägnade att framkalla, riktade sig ur kontrollstyrelsens

synpunkt ej mot tullfriheten i och för sig. Då det antal personer, som

skulle komma i åtnjutande av densamma, bleve åtminstone relativt sett

ganska litet, syntes, såsom ock framhållits av utrikesdepartementets omorga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kun c/1. Maj:ts proposition Nr 100.

nisationskommitté, de invändningar av statsekonomi natur, som skulle

kunna riktas mot densamma, ej böra tillmätas någon större betydelse. Kontrollstyrelsens

betänkligheter knöte sig fastmer till den fria importrätt av

särskilt rusdrycker, vilken skulle bliva en följd av tullfriheten. Den fria

importrätten beträffande rusdrycker satte de personer, som åtnjöte densamma,

i stånd att förskaffa sig obegränsade kvantiteter av varor, som övriga i

landet boende endast kunde erhålla efter i föreskriven ordning företagen

prövning och särskilt beträffande spritdrycker allenast i strängt begränsade

kvantiteter. Från principiell synpunkt innebure sålunda den fria importrätten

ett bestämt avsteg från grundtankarna i nu gällande rusdryckslagstiftning.

Vid sådant förhållande borde uppenbarligen mycket starka motiv

föreligga, för att denna rätt skulle medgivas några, som för närvarande ej

åtnjöte densamma.

Dylika motiv kunde enligt kontrollstyrelsens mening möjligen anses föreligga

i fråga om utländska diplomatiska tjänstemän och lönade konsuler på

grund av den särskilda ställning dessa i allmänhet intoge. För deras vidkommande

ansåge sig kontrollstyrelsen sålunda sakna anledning att direkt

avstyrka den ifrågasatta utsträckningen av tullfriheten och dess följd den

fria importrätten, därest tull- och traktatkommittén funne densamma i allmänhet

önskvärd. Utsträckningen av importrätten borde dock begränsas att

avse endast utländska undersåtar.

Efter att hava erinrat, hurusom den licensavgift, som utginge för av

handlande importerade tohaksvaror, delvis tillfölle monopolets utövare,

under det att statsverket ensamt erhölle hela den tullavgift, som erlades

för av resande införd tobaksvara, har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

i sitt förenämnda, den 2 december 1921 dagtecknade yttrande anfört

bl. a. följande:

Därest den utländska här ackrediterade sändebud för närvarande tillkommande

rätten att för eget behov avgiftsfritt införa färdiga tobaksvaror utsträcktes

till att gälla alla utländska diplomatiska tjänstemän samt lönade

konsuler, komme detta icke att vid personlig inresa medföra ekonomiskt

men för tobaksmonopolet, utan bleve det allenast statsverket, som för sådant

fall erhölle lägre tullinkomst. Att den s. k. resandetullen för tobaksvaror

icke gärna kunde jämställas med för andra varor utgående tullavgifter, syntes

emellertid vara påtagligt. Tullavgiften avsåge ju att i detta fall även delvis

motsvara eu för alla importerade tobaksvaror utgående licensavgift.

Om tobaksvaror skulle få avgiftsfritt införas av i Sverige vistande utländsk

diplomatisk tjänsteman eller lönad konsul, komme emellertid tobaksmonopolet

att undandragas licensavgift och således lida ekonomisk förlust.

Storleken av sådan förlust läte sig givetvis icke på förhand beräkna. Även

om det i detta sammanhang icke syntes kunna tillmätas avsevärd betydelse,

måste det självfallet även vara av intresse för tobaksmonopolet, i synnerhet

för det dåvarande, att möjligheten att importera tobaksvaror icke underlättades,

dä ju detta på ett menligt sätt måste inverka på möjligheterna för

tobaksmonopolet att bereda sin arbetarestam tillräckliga arbetstillfällen.

Om tobaksmonopolet likväl icke ansåge sig böra hemställa om avslag å

denna del av den utav utrikesdepartementets omorganisationskommitté gjorda

framställningen, berodde detta på att — såsom i framställningen erinrats —

det kunde vara lämpligt, att staten under förutsättning av ömsesidighet av
-

Aktiebolaget

Svenska

tobaksmonopolet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

stode från att upptaga tullavgifter av de personer, som tillhörde av en frammande

makt utsänd representation.

Då emellertid rätten att få avgiftsfritt införa tobaksvaror måste anses

vara av jämförelsevis stor ekonomisk betydelse för personen i fråga samt

„en ,även vore av ekonomisk vikt för tobaksmonopolet, syntes det kunna

ltragasättas, huruvida icke rättigheten i möjligaste mån borde inskränkas

till att omfatta allenast vissa högre diplomatiska tjänstemän.

Därest framställningen skulle vinna bifall, erfordrades en ändring av 21

1 mom. i tobaksmonopolförordningen.

General- Generaltullstyrelsen har i sitt i ämnet avgivna utlåtande förklarat sig i

tullstyrelsen, princip icke hava funnit anledning till erinran mot den utsträckning av

rätten till tullfrihet för de diplomatiska tjänstemännen, som tull- och

traktatkommittén ifrågasatt, samt i anslutning härtill anfört bland annat

följande:

, DJet Xl}}e emellertid synas styrelsen, som om ifrågavarande förmån icke

borde tillkomma andra beskickningstjänstemän än sådana, vilka vore utländska

undersåtar. En liknande inskränkning gällde enligt 2 & i förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt. Styrelsen förutsatte, att utrikesdepartementet

lämnade styrelsen underrättelse angående omfattningen av den

tullfrihet, som enligt främmande länders lagstiftning vore medgiven tjänsteman

vid svenska beskickningar utomlands, ävensom i sinom tid om de förändringar

därutinnan, som kunde komma att inträda.

Beträffande kontrollens anordnande anför generaltullstyrelsen följande:

Styrelm ansåge av praktiska skäl det nuvarande systemet för verkställande

av reklamation hos ministern för utrikes ärendena, eller att

adressaten sjalv ombesörjde sådan, böra bibehållas. Den kontroll mot missbruk

av den för beskickningspersonal utvidgade rätten till tullfrihet, som

tull- och traktatkommittén trott vara att ernå genom föreskrift, att reklamationen

lor till beskickmngsmedlemmar inkommande varor städse skulle utfärdas

av beskickningschefen, syntes styrelsen hellre böra på ett för vederbörande

mindre besvärande sätt åstadkommas genom föreskrift, att i varje

tall, da tullfrihet åstundades av beskickning tillhörande annan person än

beskickningschefen, reklamationshandlingen skulle företes för denne, som

hade att a handlingen göra anteckning om uppvisandet. Sådan anteckning

borde sedan lämpligen omförmälas i den för tullförvaltningen avsedda reklamationshandlingen.

I fråga om de främmande lönade konsulerna anför generaltullstyrelsen,

att det icke syntes styrelsen lämpligen höra förekomma att, såsom utrikesdepartementets

omorganisationskommitté föreslagit, tillerkänna dessa allmän

rätt till tullfrihet, detta desto mindre som, efter vad upplyst blivit, enligt

utomlands gällande bestämmelser konsuler och konsulära tjänstemän i regel

åtnjöte en mycket begränsad tullfrihet.

Departements- I likhet med tull- och traktatkommittén samt generaltullstyrelsen och av

chefen. skäl som ay dessa anförts anger jag ea utvidgning av rutten till tullfrihet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

icke vara påkallad i fråga om de främmande lönade konsulerna. I avseende

å dessa finner jag mig sålunda icke böra förorda någon ändring av nu

gällande bestämmelser.

Vidkommande de främmande diplomatiska tjänstemännen hava nuvarande

bestämmelser på grund av sin restriktiva natur visat sig medföra olägenheter.

Med den utveckling mot vidsträcktare tullfrihet för dylika tjänstemän på

basis av reciprocitetsprincipen, som försiggått i utlandet, hava dessa olägenheter

blivit alltmer framträdande. Det redan i och för sig mindre tilltalande

förhållandet, att gällande föreskrifter lägga hinder i vägen för beviljande åt

härvarande främmande beskickningar av de lättnader i förevarande hänseende,

som medgivas dem i ett flertal andra länder, medför å andra sidan på grund

av reciprocitetsprincipens allt allmännare tillämpning, att tjänstemännen vid

våra egna beskickningar i utlandet i stor utsträckning underkastas en motsvarande

sämre behandling och därigenom gå miste om en förmån, av vilken

flertalet av deras kolleger kommer i åtnjutande. Denna synpunkt måste

anses isynnerhet värd beaktande i fråga om sådana länder, där beskickningstjänstemännen

på grund av särskilda förhållanden äro nödsakade att

till stor del förse sig med livsförnödenheter från hemlandet. På nu anförda

grunder och då — därest vederbörlig kontroll utövas — en utvidgning av

rätten till tullfrihet för ernående av större överensstämmelse med de i utlandet

i allmänhet gällande bestämmelser icke torde medföra någon olägenhet

samt ur statsfinansiell synpunkt icke kan vara av nämnvärd betydelse,

anser jag mig böra tillstyrka en dylik utvidgning. Rätten till tullfrihet

synes mig sålunda böra utsträckas att gälla, förutom ackrediterat sändebud,

även annan person, som enligt från utrikesdepartementet till tullverket lämnat

meddelande tillhör främmande makts härvarande beskickning. Såsom förutsättning

för åtnjutande av tullfrihet torde böra uppställas fordran på reciprocitet,

och synes, på sätt bland annat generaltullstyrelsen föreslagit, förmånen

i fråga icke böra tillgodokomma andra än utländska undersåtar. Med hänsyn

bland annat till vad ministern i Berlin i sin förut omnämnda skrivelse

därutinnan anfört synes mig tillika i sammanhang med den ändring av § 4 b)

tulltaxeförordningen, som betingas av en utvidgning av författningsrummets

giltighet i nyss angivna avseende, sådan jämkning böra vidtagas i författningstexten,

att därav otvetydigt framgår, att rätten till tullfrihet avser

jämväl varor, som införas för vederbörandes familj, ävensom för tjänsten

avsedda varor. I enlighet med min sålunda angivna uppfattning har jag

på grundval av utav generaltullstyrelsen uppgjort förslag låtit utarbeta

förslag till kungörelse om ändring av § 4 b) tulltaxeförordningen. Därest

detta vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, är det min avsikt

att senare framlägga förslag till därav betingade ändringar i de av Kungl.

Maj:t utfärdade kontrollföreskrifterna.

Beträffande härefter de särskilda förmåner — befrielse från vissa skatter

och undantag i vissa fall från eljest gällande importförbud — som enligt vad

av den förut lämnade redogörelsen framgår äro förknippade med rätten till

ftihang till riksdagens protokoll 1997. 1 samt. HS höft f.Vr 99 — 100.) 9

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ls proposition Nr 100.

tullfrihet, synas enahanda skäl, som föranlett beviljandet av nämnda förmåner

åt de ackrediterade sändebuden, i stort sett kunna åberopas för beviljande

av ifrågavarande förmåner även åt de personer, som genom den av

mig föreslagna ändringen av § 4 b) tnlltaxeförordningen skulle komma i

åtnjutande av tullfrihet. Överensstämmelse mellan rätten till tullfrihet och

övriga här avsedda förmåner torde för övrigt få anses hava varit åsyftad

vid tillkomsten av ifrågavarande författningar. På grund härav och av

enahanda skäl, som av mig nyss åberopats för en utvidgning av omförmälda

rätt till tullfrihet, synas mig dessa särskilda förmåner böra tillgodokomma

även de personer, som bliva delaktiga av den av mig föreslagna utvidgningen

av rätten till tullfrihet.

För ernående av den överensstämmelse mellan rätten till tullfrihet och

övriga omförmälda förmåner, som jag sålunda ansett mig böra förorda, tarvas

i regel icke någon författningsändring. Den nuvarande avfattningen av hithörande

bestämmelser är nämligen i allmänhet sådan, att ifrågavarande föi''- måner bliva automatiskt tillförda de personer, som beröras av utvidgningen

av rätten till tullfrihet. Endast i fråga om det av mig förut återgivna stadgandet

i 21 § 1 mom. i 1914 års tobaksmonopolförordning synes en författningsändring

påkallad, och har jag låtit upprätta förslag till förordning om

erforderlig ändring av nämnda författningsrum.

De blivande författningarna i ämnet torde böra träda i kraft den 1 juli 1927,

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till dels kungörelse

om ändrad lydelse av § 4 b) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor dels ock förordning om ändrad lydelse

av 21 § 1 mom. i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt hemställer, att Kungl. Majrt

måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet l.

Giga Gjörloff.

Stockholm, Isaac Murens’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1027.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § 4 b) i förordning en den 9 juni 1911 s. 1 i texten
  2. BevU 1927:31 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till kungörelse om ändrad lydelse av § i b) i förordningen den 9 juni 1911 s. 13 i texten