Angående understöd å allmänna indragning sstaten åt filosofie doktorn Konrad Hagman
1927-02-11 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:106, Angående understöd å allmänna indragning sstaten åt filosofie doktorn Konrad Hagman
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
1
Nr 106.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående understöd å allmänna
indragning sstaten åt filosofie doktorn Konrad Hagman;
given Stockholms slott den 11 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
N. Gärde.
Utdrag ap protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Eibbing, Meurlino, Gärde, Pettersson, Hellström, Eosén, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.
T. f. chefen för justitiedepartementet statsrådet Gärde anför:
I eu till Kungl. Ma;j:t ställd, den 9 november 1926 dagtecknad skrift har
filosofie doktorn Konrad Hagman hemställt om utverkande åt honom från
och med den 1 juli 1927 av ett årligt understöd till belopp av 3,600 kronor.
Till stol härför har Hagman anfört följande:
Under de sistförfluten 30 åren hade han ägnat största delen av sin tid åt
studier i Sveriges offentliga rätt Bland de många tryckta arbeten, vari
han offentliggjort resultatet av dessa studier, märktes: Sveriges grundlagar
Hi hålig till riksdagens protokoll 1927. 1 sund. 91 håfl. (Sr 106.)
]
2
Kung!. Maj:ts proposition Nr 106.
med förklaringar (1902); Sveriges grundlagar och konstitutionella stadgar
med kortfattade förklaringar (1904; 4:e uppi. 1915); Studier i svensk statsrätt
I. översikt av under tiden 1809—1866 i riksstånden behandlade men
förfallna förslag till ändringar i regeringsformen, successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen (1905); Innehållsförteckning över konstitutionsutskottets
dechargebetänkanden åren 1809—1905, vilken förteckning Hagman
uppgjort i egenskap av registrator hos konstitutionsutskottet vid 1905 års
lagtima riksdag (1905); Sveriges statsförvaltning (1908); Rösträttsreformen
(1908); Sveriges kommunallagar i två delar (1510—1911); Register över
riksdagsprotokollen med bilagor för tiden 1900—1910 (3 band, 1912—1914);
Nya värnpliktslagen (1914); Nya strafflagen för krigsmakten (1915); Kommunala
uppslagsböcker, band 1—3 (1916); Alkoholistlagen (1916); Register
över kyrkomötets protokoll jämte bihang för åren 1868 — 1918 (1920); Årsregister
iiver riksdagsprotokollen med bilagor för tiden 1919—1920 med ny
av Hagman föreslagen uppställning (3 band): samt Register över riksdagsprotokollen
med bilagor för tiden 1911—1920 (3 band, 1922 -1923). Under
de sista tre åren hade han oavbrutet varit sysselsatt med kommunallagarna
och dithörande författningar. Frukten av detta arbete hade blivit en utförlig
kommunallagsedition. Hagmans inkomster under de sistförfluten 30
åren både i genomsnitt uppgått till 300 kronor i månaden. Emellertid hade
han i senare tid kunnat avsätta medel till inköp av en livränta, vilken nu
utginge med 1,000 kronor årligen. Den 3 juli 1927 fyllde han 67 år och
vore numera i ganska stort behov av vila.
Med anledning av framställningen anbefalldes kanslersämbetet för rikets
universitet att, efter hörande av professorerna vid universitetet i Uppsala
C. L. A. A. Reuterskiöld och A. K. A. Brusewitz samt vid universitetet i
Lund G. R. Malmgren och M. J. S. Wallengren, avgiva utlåtande i ärendet.
Professor Reuterskiöld yttrar:
Vad anginge de av Hagman utgivna författningseditionerna, vore det
givetvis i första hand grundlagseditionerna, som borde tagas i betraktande.
Det arbete, som Hagman nedlagt på dessa, vore synnerligen förtjänstfullt,
även om man ingalunda alltid kunde dela utgivarens meningar och även
om i vissa stycken bristen på rent juridisk utbildning och skolning ej varit
utan verkningar. Dessa grundlagseditioner måste även anses hava haft stor
betydelse för det allmänna, och utgivaren hade genom dem gjort sig väl
förtjänt av erkännande på annat sätt än det, som över huvud kom me och
skäligen kunde komma utgivare av lageditioner i allmänhet till del. Hagmans
grundlagseditioner hade, särskilt för undervisningen vid universiteten,
varit lika betydelsefulla som t. ex. de Westringska editionerna av Sveriges
rikes lag. Beträffande Hagmans övriga texteditioner, register och skrifter
vore det tillräckligt påpeka, att dessa icke ägde någon motsvarande betydelse
och att, även om det på dem nedlagda arbetet vore aldrig så stort och
värdefullt i och för sig, det likväl icke kunde mer än andra författares och
utgivares arbeten i gemen föranleda till något särskilt erkännande från
statens sida i form av understöd eller pension, varom nu vore fråga, eller
annan motsvarande gottgörelse.
Professor Brusewitz anför:
Hagmans arbeten över Sveriges grundlagar och kommunallagar vore välkända
för alla som haft att befatta sig med dithörande frågor. Hans stora
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 106.
grundlagsedition (1902) ävensom den mindre (utgången i 4 uppi.) vittnade
om utgivarens noggrannhet och solida kunskaper. För den akademiska
undervisningen hade de varit av stort värde, och som allmänt anlitade
handledningar i svensk författningsrätt hade de över huvud spelat en viktig
roll för spridande av medborgerlig kunskap. Bekant vore, att de icke minst
för riksdagsarbetet varit av den största nytta. Vad som sagts om grundlagseditionerna
gällde även den stora editionen av kommunallagarna, under
året utkommen i ny upplaga. Ett lika nyttigt som träget arbete hade Hagman
nedlagt på registreringen av riksdagens och kyrkomötets protokoll.
Hagmans i en lång följd av år fortsatta gagnerika verksamhet hade visserligen
icke utövats i statstjänst, men denna verksamhet hade varit sådan att
den i hög grad kommit statsarbetet till godo. Mycket goda skäl syntes därför
tala för den av Hagman gjorda ansökningen, vilken professor Brusewitz
för sin del ville livligt tillstyrka.
Professorerna Malmgren och Wallengren uttala:
Hagmans författarskap hade utövats dels i den vetenskapliga forskningens,
dels i den praktiska juridikens och politikens, dels slutligen i medborgarkunskapens
tjänst. Det vore präglat av stor flit, noggrannhet och insiktsfullhet.
Flera av Hagmans arbeten — varvid man särskilt hade att tänka
på »Sveriges grundlagar med förklaringar» (1902) och »Sveriges kommunallagar»
(1910—1911) — vore som uppslagsböcker av synnerligen stort värde för
såväl teoriens som praktikens män. Det årliga understöd, som Hagman nu
efter uppnående av en ålder, vilken för de flesta i statens tjänst anställda
vore förenad med pensionsrätt, ifrågasatte till utgående ur allmänna medel,
skulle innebära ett välmotiverat erkännande av en långvarig och gagnande
verksamhet i det allmännas tjänst.
Kansler sämbetet har för egen del, med hänsyn till den obestridliga
nytta för det allmänna som Hagmans arbeten medfört, förordat den föreliggande
framställningen till bifall.
I ärendet har jämväl infordrats utlåtande från statskontoret, som därvid
yttrat följande:
Då Hagman icke syntes hava innehaft någon anställning i statens tjänst,
utan hans ansökning om årligt understöd av statsmedel uteslutande grundade
sig på hans verksamhet såsom författare på den offentliga rättens område,
kunde givetvis framställningen icke bedömas efter vanliga regler för tilldelande
av pension eller därmed jämförligt understöd. Ett liknande fall
hade emellertid för icke så länge sedan förekommit, i det att nämligen 1924
års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen nr 88 gjorda framställning
beviljat filosofie doktorn A. Vannérus — förutom en mindre pension
för hans tjänstgöring såsom förste amanuens hos kommerskollegium
ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 3,800
kronor med föreskrift, att dyrtidstilhigg finge åtnjutas endast å pensionen.
Om med hänsyn därtill att, såsom utredningen i förevarande ärende givit
vid handen, Hagmans författarverksamhet i hög grad varit för statsarbefel
till gagn i såväl teoretiskt som praktiskt avseende, något årligt understöd
funnes böra beredas honom, syntes på grund av vad sålunda i ett likartat
fall förekommit dyrtidstilhigg ej böra utgå å det understöd, som kunde beviljas
Hagman. Vad understödsbeloppet anginge, ville statskontoret endast
framhålla, att då, enligt vad Hagman uppgivit, han numera åtnjöte en liv
-
4
Kung!. Maj:ts proposition Nr 106.
ränta å 1,000 kronor årligen, allenast ytterligare 2,600 kronor årligen skulle
erfordras för att Hagman skulle fortfarande komma i åtnjutande av en
månadsinkomst såsom hittills av 300 kronor.
>:parte- Att Hagmans verksamhet som författare och utgivare av lageditioner inom
olika grenar av den offentliga rätten medfört påtagligt gagn för det allmänna
i flera avseenden, lär vara otvivelaktigt. Om den förtjänstfulla beskaffenheten
av denna verksamhet synas de i ärendet hörda vetenskapsmännens
utlåtanden tillräckligt vittna. Såväl inom det politiska och kommunala
livet som inom administrationen torde särskilt Hagmans grundlagsoch
kommunallagseditioner hava kommit till flitig användning som uppslagsböcker.
Avsevärd betydelse hava hans ifrågavarande arbeten fått för den
akademiska undervisningen likaväl som ur folkbildningssynpunkt för bibringande
av medborgerliga kunskaper. Även de av Hagman upprättade
registren till riksdagens och kyrkomötets protokoll torde vara av stort värde.
Det synes mig i betraktande av det nu anförda kunna med fog göras
gällande, att staten i någon form borde giva ett erkännande för Hagmans
allmännyttiga verksamhet, som utförts utan något som helst bistånd från
det allmännas sida. För ett sådant ingripande kunna i förevarande fall jämväl
åberopas särskilda personliga förhållanden Det må härutinnan erinras,
att Hagmans inkomst av hans under nära trettio år utövade författarskap,
enligt vad han i sin framställning upplyst, utgjort i genomsnitt endast 300
kronor i månaden och sålunda varit tämligen blygsam. På grund av
Hagmans jämförelsevis höga ålder lär det icke vara att vänta, att han ytterligare
under någon längre tid blir i stånd att fortsätta sitt författarskap.
Möjligheten för honom att ägna sig åt annan verksamhet torde få anses helt
utesluten. De små ekonomiska villkor, varunder Hagman levat, hava givetvis
icke tillåtit några mera avsevärda besparingar.
Med hänsyn till ovan omförmälda omständigheter finner jag starka billighetsskäl
tala för att Hagman för framtiden tilldelas ett årligt understöd av allmänna
medel. Vidkommande storleken av det understöd, som skulle tillerkännas
Hagman, synes mig, i anslutning till vad statskontoret anfört,
beloppet lämpligen kunna bestämmas till 2,600 kronor. Härigenom skulle,,
med inberäknande av ovan omnämnda årliga livränta på 1,000 kronor,
Hagman beredas en inkomst motsvarande hans hittillsvarande medelinkomst
av 3,600 kronor om året. Å understödsbeloppet torde, på sätt statskontoret
framhållit, icke böra utgå dyrtidstillägg.
I detta sammanhang torde böra erinras om ett tidigare fall, i vilket gjord
framställning om årligt understöd av allmänna medel åt enskild man såsom
belöning för vetenskaplig verksamhet blivit av riksdagen bifallen. Efter
förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1921 års riksdag (riksdagens skrivelse nr
322 p. 14) filosofie doktorn Per Karl Hjalmar Dusén med hänsyn till det mångåriga
arbete, Dusén nedlagt i naturhistoriska riksmuséets tjänst, samt de förtjänster,
han i övrigt inlagt om de svenska naturvetenskaperna, under dennes
återstående livstid ett årligt understöd å 3,000 kronor. Med sagda understöd,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1<)6.
vilket utgått till Duséns död i januari 1926, bär varit förenat intill den 1
juli 1925 dyrtidstillägg samt från och med samma dag pensionsförhöjning
(jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280) jämte reducerat dyrtidstillägg.
Sammanlagda beloppet av det understöd, Dusén sålunda årligen åtnjöt, uppgick
till något över 4,000 kronor. Berörda fall synes mig väsentligen likartat
med det nu ifrågavarande. I båda fallen föreligga vetenskapliga insatser,
vilka enligt vitsord från skilda håll äro av stort värde. Dessa insatser hava
utan stöd från statsmakternas sida och med jämförelsevis ringa utbyte för
vederbörande själva utförts av i samhällets tjänst icke anställda vetenskapsmän.
Jämväl de personliga förhållandena förete åtskillig likhet. Det årliga
understöd jag föreslår åt Hagman — å vilket icke skulle komma att utgå
dyrtidstillägg eller pensionsförhöjning — understiger avsevärt det årsbelopp
Dusén, såsom förut angivits, bekommit.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att filosofie doktorn Konrad Hagman må från och med den 1 juli 1927
å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära årligt
understöd till belopp av tvåtusensexhundra kronor, därå dyrtidstillägg icke
skall utgå.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet skall till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
E. Lindström.
91 hull
Dihang till riksdagens protokoll Ii)27. I samt.
(Nr 100.1
<■)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 33 i texten